Interpellationssvar - Möjligheten att kunna sälja vildsvinskött direkt från jägare till konsument | enklare regler för försäljning av vildsvinskött - 2022-02-15

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig om jag avser att agera i frågan om att kunna sälja vildsvinskött direkt från jägare till konsument, och när vi i sådana fall kommer att få se ett färdigt förslag. Johan Hultberg har frågat mig vad orsaken är till att jag och regeringen ännu inte gått vidare med Livsmedelsverkets förslag till nationella bestämmelser som möjliggör för jägare att sälja vildsvinskött direkt till konsument. Han har också frågat mig när jag och regeringen avser att fatta beslut om en nödvändig anmälan till EU-kommissionen om förändrade svenska bestämmelser och när de nya bestämmelserna som möjliggör för jägare att leverera små mängder vildsvinskött direkt till konsument och små mängder vildsvin med päls till detaljhandelsanläggningar sedan kan träda i kraft.

Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Vildsvinsfrågan har varit aktuell under många år, men det finns ingen enkel lösning för att komma till rätta med de problem som vildsvinen orsakar i trafiken och lantbruket. En åtgärd som länge har efterfrågats är enklare försäljning av vildsvinskött.

I april 2020 beslutade regeringen om det så kallade vildsvinspaketet, och det var också starten på regeringens satsning på att tillvarata vildsvinskött som en resurs och samtidigt begränsa problemen orsakade av vildsvin. Genom budgetpropositionen för 2020 (prop. 2019/20:1, utgiftsområde 23) tillfördes 13 miljoner kronor, och för åren 2021-2025 beräknas 9 miljoner kronor årligen.

En del av vildsvinspaketet fokuserar på att möjliggöra jägares försäljning av vildsvinskött direkt till konsument. Eftersom allt vildsvinskött i dag måste gå via en vilthanteringsanläggning innan det når konsument är det vissa nödvändiga saker som måste finnas på plats för att möjliggöra nya försäljningsvägar. Våren 2021 redovisade Livsmedelsverket förslag på ny nationell lagstiftning för att möjliggöra för jägares leverans av vildsvinskött direkt till konsument. Förslagen är i grunden bra men behöver analyseras vidare i Regeringskansliet. Sedan måste den nya lagstiftningen anmälas till EU-kommissionen innan den kan träda i kraft.

Vidare har länsstyrelserna i uppdrag att skapa ett register där jägare som får sälja vildsvinskött kan registreras. Uppgifter om jägare behöver också kunna skyddas med stöd av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). När lagstiftningen är klar behöver även vägledningar och branschriktlinjer i vissa delar tas fram och befintliga revideras. Dessutom måste jägare utbildas och företag informeras. Detta blir ett kontinuerligt arbete som kan ta vid när lagstiftningen är klar.

En annan del av vildsvinspaketet fokuserar på att skapa incitament för en ökad jakt på vildsvin. Genom budgetpropositionen för 2021 (prop. 2020/21:1, utgiftsområde 23) avsattes 20 miljoner kronor, och för åren 2022-2025 beräknas samma belopp årligen för att bland annat subventionera trikinanalyser. Genom budgetpropositionen för 2022 (prop. 2021/22:1, utgiftsområde 23) förstärktes den tidigare satsningen på subventioner med ytterligare 10 miljoner kronor, och för åren 2023-2025 beräknas samma belopp årligen. I juni 2021 beslutade regeringen att införa subventioner av kostnader för analyser av trikiner och cesium-137 i vildsvinskött. Subventionerna kommer jägare till del genom att laboratorierna ersätts för de analyser som utförs åt jägare. Regeringen vill att kostnaden för dessa analyser inte ska vara ett hinder för jägare att jaga vildsvin. Trikin- och cesiumanalyser är också viktiga för en bibehållen livsmedelssäkerhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vildsvinspaketets åtgärder är långsiktiga och breda satsningar. Regeringens bedömning är att de tillsammans bidrar till att mer vildsvinskött når konsumenter och till en ökad jakt på vildsvin.

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig om jag avser att agera i frågan om att kunna sälja vildsvinskött direkt från jägare till konsument, och när vi i sådana fall kommer att få se ett färdigt förslag. Johan Hultberg har frågat mig vad orsaken är till att jag och regeringen ännu inte gått vidare med Livsmedelsverkets förslag till nationella bestämmelser som möjliggör för jägare att sälja vildsvinskött direkt till konsument. Han har också frågat mig när jag och regeringen avser att fatta beslut om en nödvändig anmälan till EU-kommissionen om förändrade svenska bestämmelser och när de nya bestämmelserna som möjliggör för jägare att leverera små mängder vildsvinskött direkt till konsument och små mängder vildsvin med päls till detaljhandelsanläggningar sedan kan träda i kraft.

Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Vildsvinsfrågan har varit aktuell under många år, men det finns ingen enkel lösning för att komma till rätta med de problem som vildsvinen orsakar i trafiken och lantbruket. En åtgärd som länge har efterfrågats är enklare försäljning av vildsvinskött.

I april 2020 beslutade regeringen om det så kallade vildsvinspaketet, och det var också starten på regeringens satsning på att tillvarata vildsvinskött som en resurs och samtidigt begränsa problemen orsakade av vildsvin. Genom budgetpropositionen för 2020 (prop. 2019/20:1, utgiftsområde 23) tillfördes 13 miljoner kronor, och för åren 2021-2025 beräknas 9 miljoner kronor årligen.

En del av vildsvinspaketet fokuserar på att möjliggöra jägares försäljning av vildsvinskött direkt till konsument. Eftersom allt vildsvinskött i dag måste gå via en vilthanteringsanläggning innan det når konsument är det vissa nödvändiga saker som måste finnas på plats för att möjliggöra nya försäljningsvägar. Våren 2021 redovisade Livsmedelsverket förslag på ny nationell lagstiftning för att möjliggöra för jägares leverans av vildsvinskött direkt till konsument. Förslagen är i grunden bra men behöver analyseras vidare i Regeringskansliet. Sedan måste den nya lagstiftningen anmälas till EU-kommissionen innan den kan träda i kraft.

Vidare har länsstyrelserna i uppdrag att skapa ett register där jägare som får sälja vildsvinskött kan registreras. Uppgifter om jägare behöver också kunna skyddas med stöd av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). När lagstiftningen är klar behöver även vägledningar och branschriktlinjer i vissa delar tas fram och befintliga revideras. Dessutom måste jägare utbildas och företag informeras. Detta blir ett kontinuerligt arbete som kan ta vid när lagstiftningen är klar.

En annan del av vildsvinspaketet fokuserar på att skapa incitament för en ökad jakt på vildsvin. Genom budgetpropositionen för 2021 (prop. 2020/21:1, utgiftsområde 23) avsattes 20 miljoner kronor, och för åren 2022-2025 beräknas samma belopp årligen för att bland annat subventionera trikinanalyser. Genom budgetpropositionen för 2022 (prop. 2021/22:1, utgiftsområde 23) förstärktes den tidigare satsningen på subventioner med ytterligare 10 miljoner kronor, och för åren 2023-2025 beräknas samma belopp årligen. I juni 2021 beslutade regeringen att införa subventioner av kostnader för analyser av trikiner och cesium-137 i vildsvinskött. Subventionerna kommer jägare till del genom att laboratorierna ersätts för de analyser som utförs åt jägare. Regeringen vill att kostnaden för dessa analyser inte ska vara ett hinder för jägare att jaga vildsvin. Trikin- och cesiumanalyser är också viktiga för en bibehållen livsmedelssäkerhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vildsvinspaketets åtgärder är långsiktiga och breda satsningar. Regeringens bedömning är att de tillsammans bidrar till att mer vildsvinskött når konsumenter och till en ökad jakt på vildsvin.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Ministern avslutade svaret med att säga följande: "Vildsvinspaketets åtgärder är långsiktiga och breda satsningar. Regeringens bedömning är att de tillsammans bidrar till att mer vildsvinskött når konsumenter och till en ökad jakt på vildsvin."

När blir allt det som ska göras enligt vidsvinspaketet egentligen gjort? När blir det möjligt att sälja vildsvinskött från jägare direkt till konsument?

Att sälja vildsvinskött är inget nytt i den här världen, även om vi ännu inte kan göra det i Sverige. Jag har ställt frågor sedan jag kom in i riksdagen, och jag vet att den andra interpellanten Johan Hultberg har drivit dessa frågor om att göra det möjligt att sälja vildsvin direkt från jägare till konsument i många fler år än så. Ändå tar det så lång tid. Jag tycker att det är anmärkningsvärt.

Andelen vildsvin har ökat markant de senaste åren. Med dem har också vildsvinsskadorna ökat. Många svenska bönder drabbas av vildsvin som bökar upp odlingsmark och äter upp grödor.

LRF har redovisat att när de har frågat sina medlemmar om de har vildsvinsskador på sin mark svarar 70 procent ja. Sedan svarar 70 procent av dessa 70 procent att vildsvinsskadorna påverkar deras mående och framtidstro negativt. Även skogsägare får sina marker förstörda.

I dag slutar många jägare att jaga vildsvin när frysboxen är full eftersom allt vildsvinskött måste passera en vilthanteringsanläggning. Det finns därför få incitament för att få en ökad vildsvinsjakt eftersom regleringen av försäljningen av köttet är så komplicerad. Det finns de som vänder sig till en vilthanteringsanläggning, men på en del ställen finns inte en sådan inom en någorlunda bra radie. En viktig faktor för att minska stammen är att möjliggöra försäljning av köttet. Vi vill ju också ha mer bra mat i landet.

Naturvårdsverket arbetar med en strategi för svensk viltförvaltning fram till 2029 där alla länsstyrelser i sina viltförvaltningsdelegationer ska besluta om regionala förvaltningsplaner för vildsvin. Jag själv har arbetat med den i Stockholm, och jag har precis pratat med ett gäng i Uppsala län som lyft fram liknande problem.

I Naturvårdsverkets strategi lyfts fram i punkten Vägval 13 att det ska vara "enkelt och säkert att hantera den naturresurs som viltköttet utgör". Hur menar ministern att myndighetens strategi kan vara möjlig när det i dagsläget inte är enkelt att hantera vildsvinskött?

Jag ställde förra året en fråga till den tidigare landsbygdsministern när ministern kunde presentera ett förslag för att göra det enklare för enskilda jägare att sälja vildsvinskött. Först fick jag svaret att förslaget skulle komma på plats andra halvåret 2021. Sedan har jag fått svaret att förslaget ska analyseras i Regeringskansliet.

Fru talman! Regeringen har hållit på länge nog. Frågan har blivit utredd av Livsmedelsverket, och det finns andra länder att lära sig av. Regeringen har haft över sju år på sig att lösa frågan utan att ha kommit till avslut. Vad är det som tar så lång tid?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Ministern avslutade svaret med att säga följande: "Vildsvinspaketets åtgärder är långsiktiga och breda satsningar. Regeringens bedömning är att de tillsammans bidrar till att mer vildsvinskött når konsumenter och till en ökad jakt på vildsvin."

När blir allt det som ska göras enligt vidsvinspaketet egentligen gjort? När blir det möjligt att sälja vildsvinskött från jägare direkt till konsument?

Att sälja vildsvinskött är inget nytt i den här världen, även om vi ännu inte kan göra det i Sverige. Jag har ställt frågor sedan jag kom in i riksdagen, och jag vet att den andra interpellanten Johan Hultberg har drivit dessa frågor om att göra det möjligt att sälja vildsvin direkt från jägare till konsument i många fler år än så. Ändå tar det så lång tid. Jag tycker att det är anmärkningsvärt.

Andelen vildsvin har ökat markant de senaste åren. Med dem har också vildsvinsskadorna ökat. Många svenska bönder drabbas av vildsvin som bökar upp odlingsmark och äter upp grödor.

LRF har redovisat att när de har frågat sina medlemmar om de har vildsvinsskador på sin mark svarar 70 procent ja. Sedan svarar 70 procent av dessa 70 procent att vildsvinsskadorna påverkar deras mående och framtidstro negativt. Även skogsägare får sina marker förstörda.

I dag slutar många jägare att jaga vildsvin när frysboxen är full eftersom allt vildsvinskött måste passera en vilthanteringsanläggning. Det finns därför få incitament för att få en ökad vildsvinsjakt eftersom regleringen av försäljningen av köttet är så komplicerad. Det finns de som vänder sig till en vilthanteringsanläggning, men på en del ställen finns inte en sådan inom en någorlunda bra radie. En viktig faktor för att minska stammen är att möjliggöra försäljning av köttet. Vi vill ju också ha mer bra mat i landet.

Naturvårdsverket arbetar med en strategi för svensk viltförvaltning fram till 2029 där alla länsstyrelser i sina viltförvaltningsdelegationer ska besluta om regionala förvaltningsplaner för vildsvin. Jag själv har arbetat med den i Stockholm, och jag har precis pratat med ett gäng i Uppsala län som lyft fram liknande problem.

I Naturvårdsverkets strategi lyfts fram i punkten Vägval 13 att det ska vara "enkelt och säkert att hantera den naturresurs som viltköttet utgör". Hur menar ministern att myndighetens strategi kan vara möjlig när det i dagsläget inte är enkelt att hantera vildsvinskött?

Jag ställde förra året en fråga till den tidigare landsbygdsministern när ministern kunde presentera ett förslag för att göra det enklare för enskilda jägare att sälja vildsvinskött. Först fick jag svaret att förslaget skulle komma på plats andra halvåret 2021. Sedan har jag fått svaret att förslaget ska analyseras i Regeringskansliet.

Fru talman! Regeringen har hållit på länge nog. Frågan har blivit utredd av Livsmedelsverket, och det finns andra länder att lära sig av. Regeringen har haft över sju år på sig att lösa frågan utan att ha kommit till avslut. Vad är det som tar så lång tid?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Ja, vad är det som tar så lång tid? Det är verkligen kvällens fråga, och även den fråga som jag har ställt i många år. Frågan om hur vi kan skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar vildsvinsförvaltning har engagerat mig i många år - ja, faktiskt sedan jag första gången blev invald i kammaren 2010.

Mitt engagemang bottnar i att vildsvinen har vuxit något enormt i antal. Stammen har brett ut sig över praktiskt taget hela vårt land. Det är väl bara tre län som inte har någon avskjutning av vildsvin i dag.

Med en kraftig ökning av antalet vildsvin och med en kraftigt ökad utbredning av vildsvinsstammarna har också skadorna och problemen vuxit. De är nu oerhört omfattande. Vildsvinen bökar upp många fotbollsplaner, golfbanor och villaträdgårdar.

Men störst är problemet för jordbruket. Som min kollega Alexandra Anstrell var inne på uppger sju av tio lantbrukare att de fått sina marker förstörda av vildsvin. Kostnaderna för skadorna är enorma. LRF har beräknat dem till hela 1,1 miljarder årligen. En tidigare beräkning från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, kom fram till en ännu högre siffra: 1,5 miljarder. För vissa lantbrukare har skadorna varit så omfattande att man faktiskt lagt ned sin produktion. Andra har tvingats anpassa sin växtföljd på grund av vildsvinsskadorna.

Detta är väldigt allvarligt, fru talman, särskilt om vi menar allvar med de vackra ord och höga mål och visioner som vi i den här kammaren tillsammans har ställt oss bakom i livsmedelsstrategin. Det är viktigt att få till en bättre fungerande och långsiktigt hållbar vildsvinsförvaltning om vi ska kunna stärka jordbrukets konkurrenskraft. Då behöver vi adressera de många problem och utmaningar som finns för jordbruket - höga drivmedelspriser, en omfattande skattebörda och regelkrångel men också den alltför stora vildsvinsstammen.

Vildsvinen orsakar också väldigt många olyckor i trafiken, fru talman. Vildsvin är näst efter rådjur det viltslag som orsakar flest olyckor. 2019, när det var som värst, inträffade nära 7 700 olyckor. Nu har antalet viltolyckor glädjande nog sjunkit. I fjol var siffran 5 350. Det är ett uttryck för att jägarna tagit ett enormt stort ansvar. Man har lagt många timmar, nätter och morgnar på att vara ute och jaga detta svåra vilt, och det har gett resultat. Avskjutningen ökade under jaktåret 2019/20 med hela 30 procent.

I ljuset av denna avskjutning blir frågan som vi debatterar i kväll ännu viktigare. Om vi långsiktigt ska upprätthålla en hög nivå av avskjutning måste jägarna kunna få avsättning för köttet. Som min kollega Alexandra Anstrell lyfte fram slutar man jaga när den egna frysboxen är full. Det är därför det här förslaget är så viktigt.

Jag kan bara upprepa den fråga som min kollega ställde: Vad är det som tar så lång tid?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Ja, vad är det som tar så lång tid? Det är verkligen kvällens fråga, och även den fråga som jag har ställt i många år. Frågan om hur vi kan skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar vildsvinsförvaltning har engagerat mig i många år - ja, faktiskt sedan jag första gången blev invald i kammaren 2010.

Mitt engagemang bottnar i att vildsvinen har vuxit något enormt i antal. Stammen har brett ut sig över praktiskt taget hela vårt land. Det är väl bara tre län som inte har någon avskjutning av vildsvin i dag.

Med en kraftig ökning av antalet vildsvin och med en kraftigt ökad utbredning av vildsvinsstammarna har också skadorna och problemen vuxit. De är nu oerhört omfattande. Vildsvinen bökar upp många fotbollsplaner, golfbanor och villaträdgårdar.

Men störst är problemet för jordbruket. Som min kollega Alexandra Anstrell var inne på uppger sju av tio lantbrukare att de fått sina marker förstörda av vildsvin. Kostnaderna för skadorna är enorma. LRF har beräknat dem till hela 1,1 miljarder årligen. En tidigare beräkning från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, kom fram till en ännu högre siffra: 1,5 miljarder. För vissa lantbrukare har skadorna varit så omfattande att man faktiskt lagt ned sin produktion. Andra har tvingats anpassa sin växtföljd på grund av vildsvinsskadorna.

Detta är väldigt allvarligt, fru talman, särskilt om vi menar allvar med de vackra ord och höga mål och visioner som vi i den här kammaren tillsammans har ställt oss bakom i livsmedelsstrategin. Det är viktigt att få till en bättre fungerande och långsiktigt hållbar vildsvinsförvaltning om vi ska kunna stärka jordbrukets konkurrenskraft. Då behöver vi adressera de många problem och utmaningar som finns för jordbruket - höga drivmedelspriser, en omfattande skattebörda och regelkrångel men också den alltför stora vildsvinsstammen.

Vildsvinen orsakar också väldigt många olyckor i trafiken, fru talman. Vildsvin är näst efter rådjur det viltslag som orsakar flest olyckor. 2019, när det var som värst, inträffade nära 7 700 olyckor. Nu har antalet viltolyckor glädjande nog sjunkit. I fjol var siffran 5 350. Det är ett uttryck för att jägarna tagit ett enormt stort ansvar. Man har lagt många timmar, nätter och morgnar på att vara ute och jaga detta svåra vilt, och det har gett resultat. Avskjutningen ökade under jaktåret 2019/20 med hela 30 procent.

I ljuset av denna avskjutning blir frågan som vi debatterar i kväll ännu viktigare. Om vi långsiktigt ska upprätthålla en hög nivå av avskjutning måste jägarna kunna få avsättning för köttet. Som min kollega Alexandra Anstrell lyfte fram slutar man jaga när den egna frysboxen är full. Det är därför det här förslaget är så viktigt.

Jag kan bara upprepa den fråga som min kollega ställde: Vad är det som tar så lång tid?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret och interpellanterna, Johan och Alexandra, för en bra diskussion och debatt.

Som alla säkert vet finns det gott om vildsvin i min del av landet, i Skåne. Ingressen till en artikel i SvD om Skåne lyder: "Vildsvinen breder ut sig i hundratusental. Bönder får sina odlingar förstörda och vissa städer upplever en invasion av svin." Det är talande för hur det här har utvecklat sig. På 70-talet fanns det inte alls så många vildsvin där jag kommer ifrån. De planterades in senare, och sedan har antalet bara ökat.

Lantbrukare har stora ekonomiska bekymmer med vildsvin. En siffra som har några år på nacken är en kostnad på 1 000 kronor per hektar. Nu hör vi här att sju av tio lantbrukare råkar illa ut med problem och kostnader. Det rör sig om belopp runt miljarden. Vildsvinen ställer till det när mark bökas upp och måste återställas och jordbruksmaskiner skadas och måste repareras till höga kostnader. Det kan innebära att man behöver hägna in mark för att hålla vildsvinen på de platser som man kan tänka sig att avsätta för att ha någon form av kontroll över dem, men det är inte alltid det heller hjälper.

Samtidigt vet vi att vildsvinskött är bra kött och att avskjutningen kunde vara mycket större. Ett incitament för att vildsvinskött ska kunna lämna fulla frysar och ge jägaren betalt är att tillåta jägare att avsätta små mängder vildsvinskött direkt till slutkund. Som vi hört här är detta inte möjligt i dag, men det föreslås i en rapport som har legat på vänt.

Jag måste sälla mig till klungan som frågar varför det är så här. Statsrådet räknar upp ett antal punkter som ska genomföras, och de kan inte vara nya för det här året eller det här tillfället. Det måste vara så att regeringen vid ett tidigare tillfälle har gått igenom alla de punkter som måste hanteras för att man ska komma framåt. Jag tänker mig att också Livsmedelsverket har fått hantera dessa punkter, för annars skulle man inte ha kommit någonstans.

Frågan återstår vad regeringen väntar på. Rapporten En jägares leveranser av små mängder vildsvin och kött av vildsvin har ju kommit, och Svenska Jägareförbundet och Lantbrukarnas Riksförbund vill förenkla försäljning av vildsvinskött. Om jag förstått det hela rätt vill även regeringen det fast man hela tiden talar om hur svårt det är. Jag förstår inte varför man inte kommit längre med att göra anmälan till EU-kommissionen som ska påverka så att vi kan få ändrade bestämmelser för vårt land. Då får vi den här möjligheten för konsumenter. Vi får avskjutningen och inte fulla frysar, kanske, men en liten del av paketet som ska lösa vildsvinsproblematiken genom att man får sälja kött och en viss mängd produkter under ett år direkt till slutkund. Så, statsrådet, när kommer det?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret och interpellanterna, Johan och Alexandra, för en bra diskussion och debatt.

Som alla säkert vet finns det gott om vildsvin i min del av landet, i Skåne. Ingressen till en artikel i SvD om Skåne lyder: "Vildsvinen breder ut sig i hundratusental. Bönder får sina odlingar förstörda och vissa städer upplever en invasion av svin." Det är talande för hur det här har utvecklat sig. På 70-talet fanns det inte alls så många vildsvin där jag kommer ifrån. De planterades in senare, och sedan har antalet bara ökat.

Lantbrukare har stora ekonomiska bekymmer med vildsvin. En siffra som har några år på nacken är en kostnad på 1 000 kronor per hektar. Nu hör vi här att sju av tio lantbrukare råkar illa ut med problem och kostnader. Det rör sig om belopp runt miljarden. Vildsvinen ställer till det när mark bökas upp och måste återställas och jordbruksmaskiner skadas och måste repareras till höga kostnader. Det kan innebära att man behöver hägna in mark för att hålla vildsvinen på de platser som man kan tänka sig att avsätta för att ha någon form av kontroll över dem, men det är inte alltid det heller hjälper.

Samtidigt vet vi att vildsvinskött är bra kött och att avskjutningen kunde vara mycket större. Ett incitament för att vildsvinskött ska kunna lämna fulla frysar och ge jägaren betalt är att tillåta jägare att avsätta små mängder vildsvinskött direkt till slutkund. Som vi hört här är detta inte möjligt i dag, men det föreslås i en rapport som har legat på vänt.

Jag måste sälla mig till klungan som frågar varför det är så här. Statsrådet räknar upp ett antal punkter som ska genomföras, och de kan inte vara nya för det här året eller det här tillfället. Det måste vara så att regeringen vid ett tidigare tillfälle har gått igenom alla de punkter som måste hanteras för att man ska komma framåt. Jag tänker mig att också Livsmedelsverket har fått hantera dessa punkter, för annars skulle man inte ha kommit någonstans.

Frågan återstår vad regeringen väntar på. Rapporten En jägares leveranser av små mängder vildsvin och kött av vildsvin har ju kommit, och Svenska Jägareförbundet och Lantbrukarnas Riksförbund vill förenkla försäljning av vildsvinskött. Om jag förstått det hela rätt vill även regeringen det fast man hela tiden talar om hur svårt det är. Jag förstår inte varför man inte kommit längre med att göra anmälan till EU-kommissionen som ska påverka så att vi kan få ändrade bestämmelser för vårt land. Då får vi den här möjligheten för konsumenter. Vi får avskjutningen och inte fulla frysar, kanske, men en liten del av paketet som ska lösa vildsvinsproblematiken genom att man får sälja kött och en viss mängd produkter under ett år direkt till slutkund. Så, statsrådet, när kommer det?

Fru talman! Jag tackar ledamöterna. Vi vill precis samma sak. Vi vill se mer vildsvinskött på tallriken. Vi vill se färre skador som vildsvinen orsakar.

Som ledamoten Hultberg sa är det glädjande att trafikskadorna har minskat. Där kan vi se en tydlig nedgång. Det är också glädjande att se att jaktåret 2021 fälldes cirka 159 000 vildsvin. Det är ett nytt rekord, och det är ungefär dubbelt så mycket som den älgavskjutning vi har per år. Något händer alltså i rätt riktning.

Vad mer som händer i rätt riktning är de satsningar som varit i vildsvinspaketet, det vill säga att vi sett mer vildsvinskött serveras i den offentliga måltiden. Det har kommit subventioner för att klara av det, men nu har regeringen också gett ett uppdrag att bredda detta och främja den privata sektorn.

Men vi ska vara tydliga med att vildsvinsköttet, som vi vet är ett bra kött, också måste vara ett säkert kött. Som ni vet har vi sedan Tjernobylhaveriet cesium i mark och vatten. Därför måste man hela tiden, 36 år senare, säkerställa att vildsvinsköttet är ett bra kött. Det gäller även med trikiner.

Vi vill samma sak, det vill säga få en ordning där jägare kan sälja direkt till konsument - även om vi vet att den försäljningen inte kommer att vara den stora försäljningen. Den stora försäljningen kommer fortfarande att vara på vilthanteringsanläggningarna.

Ledamöterna vill veta när. Det finns två saker som regeringen tittar på.

Den ena är frågan om sekretess vad gäller uppgifter om jägare som kommer att finnas i länsstyrelsens register Primör. Den behöver utredas närmare, för om jägare ska anmäla sin verksamhet kommer det att finnas uppgifter om jägarna som allmänheten inte bör få ta del av, exempelvis var vapen förvaras. I sekretesslagen finns det bestämmelser som omfattar jaktkortsregistret och jägarexamensregistret, men det gäller endast hos vissa myndigheter. Det här är något som vi måste få ordning på.

Den andra är Livsmedelsverkets förslag att jämställa jägare som levererar vildsvinskött med verksamhetsutövare. Då behöver det utredas närmare om bestämmelserna i livsmedelsförordningen kan tolkas på ett sådant sätt eller om det behövs en annan lösning.

Det är precis det som regeringen gör just nu, för vi vill samma sak. Vi vill kunna låta jägare sälja direkt till konsument.

Fru talman! Jag tackar ledamöterna. Vi vill precis samma sak. Vi vill se mer vildsvinskött på tallriken. Vi vill se färre skador som vildsvinen orsakar.

Som ledamoten Hultberg sa är det glädjande att trafikskadorna har minskat. Där kan vi se en tydlig nedgång. Det är också glädjande att se att jaktåret 2021 fälldes cirka 159 000 vildsvin. Det är ett nytt rekord, och det är ungefär dubbelt så mycket som den älgavskjutning vi har per år. Något händer alltså i rätt riktning.

Vad mer som händer i rätt riktning är de satsningar som varit i vildsvinspaketet, det vill säga att vi sett mer vildsvinskött serveras i den offentliga måltiden. Det har kommit subventioner för att klara av det, men nu har regeringen också gett ett uppdrag att bredda detta och främja den privata sektorn.

Men vi ska vara tydliga med att vildsvinsköttet, som vi vet är ett bra kött, också måste vara ett säkert kött. Som ni vet har vi sedan Tjernobylhaveriet cesium i mark och vatten. Därför måste man hela tiden, 36 år senare, säkerställa att vildsvinsköttet är ett bra kött. Det gäller även med trikiner.

Vi vill samma sak, det vill säga få en ordning där jägare kan sälja direkt till konsument - även om vi vet att den försäljningen inte kommer att vara den stora försäljningen. Den stora försäljningen kommer fortfarande att vara på vilthanteringsanläggningarna.

Ledamöterna vill veta när. Det finns två saker som regeringen tittar på.

Den ena är frågan om sekretess vad gäller uppgifter om jägare som kommer att finnas i länsstyrelsens register Primör. Den behöver utredas närmare, för om jägare ska anmäla sin verksamhet kommer det att finnas uppgifter om jägarna som allmänheten inte bör få ta del av, exempelvis var vapen förvaras. I sekretesslagen finns det bestämmelser som omfattar jaktkortsregistret och jägarexamensregistret, men det gäller endast hos vissa myndigheter. Det här är något som vi måste få ordning på.

Den andra är Livsmedelsverkets förslag att jämställa jägare som levererar vildsvinskött med verksamhetsutövare. Då behöver det utredas närmare om bestämmelserna i livsmedelsförordningen kan tolkas på ett sådant sätt eller om det behövs en annan lösning.

Det är precis det som regeringen gör just nu, för vi vill samma sak. Vi vill kunna låta jägare sälja direkt till konsument.

Fru talman! Tack, ministern, för det utvecklade svaret! Det finns få vilda djur som ställer till det så mycket i naturen och trafiken och för lantbruket som just vildsvin. Konsekvensen av de omfattande vildsvinsskadorna kan vara att bönderna slutar odla spannmål och planterar skog eller annat på sina fält. Det innebär att självförsörjningsgraden i Sverige bara blir sämre och sämre. Mat och potatis är rätt viktigt för vår överlevnad. Hur ska vi då klara oss i Sverige i händelse av kris eller krig?

Det finns i dag ungefär 15 000 heltidsarbetande lantbrukare i Sverige. Det är de som går upp tidigt på morgonen, i ur och skur, och sköter om djur och jordbruk. Det kan inte vara så roligt, tänker jag, att komma ut på sin åker och se att grödorna är uppbökade, att åkrarna ser ut som om en jordfräs har varit ute hela natten och roat sig rejält.

För lantbrukarna är situationen rätt så akut. Ovanpå allt detta - att deras grödor på många håll blir förstörda, vilket naturligtvis kostar både energi och pengar - har de också väldigt höga priser på både el och bränsle, vilket innebär en ohållbar situation för bönderna i Sverige, ett land som leds av Socialdemokraterna.

Självförsörjningsgraden har alltså sjunkit till 50 procent. Varannan tugga som vi tuggar i oss är alltså importerad mat. Här finns genom att möjliggöra försäljning av vildsvinskött från jägare direkt till konsument en möjlighet att främja mer jordbruk och få mer klimatsmart inhemskt kött i samma veva.

Vad är det då som tar så lång tid? Vi fick nu veta att man eventuellt behöver förändra lagstiftningen gällande sekretessen och eventuellt även livsmedelsförordningen. Jag tänker: Ska det ta två mandatperioder, minst? För min del tänker jag att man borde kunna göra det lite snabbare.

Förslaget om att låta jägaren sälja direkt till konsument har diskuterats och debatterats i riksdagen länge, och ett tillkännagivande från en majoritet här i riksdagen kom till stånd under förra mandatperioden. Det känns som att frågan är utredd på höjden och på tvären. Trots detta har förslaget inte blivit verklighet, och under tiden växer vildsvinsstammen.

Man kan undra vad regeringen är rädd för. I andra länder säljs vildsvinskött från jägare till konsument, och det fungerar bra. Det handlar inte om att man inte skulle trikintesta köttet - det är nog alla med på att man ska och vill göra. Det handlar om att kunna avyttra köttet direkt från en jägare till en konsument, efter ett trikintest såklart. Då undrar man: Vad är regeringen rädd för ska hända? Vad skulle hända i Sverige som inte har hänt på andra ställen, där man gör detta?

Frågan är utredd. Jägarna är beredda. Konsumenter skriker efter sjyst, klimatsmart, närproducerat kött. Vad är det som gör att regeringen inte kommer till avslut i frågan?

Fru talman! Tack, ministern, för det utvecklade svaret! Det finns få vilda djur som ställer till det så mycket i naturen och trafiken och för lantbruket som just vildsvin. Konsekvensen av de omfattande vildsvinsskadorna kan vara att bönderna slutar odla spannmål och planterar skog eller annat på sina fält. Det innebär att självförsörjningsgraden i Sverige bara blir sämre och sämre. Mat och potatis är rätt viktigt för vår överlevnad. Hur ska vi då klara oss i Sverige i händelse av kris eller krig?

Det finns i dag ungefär 15 000 heltidsarbetande lantbrukare i Sverige. Det är de som går upp tidigt på morgonen, i ur och skur, och sköter om djur och jordbruk. Det kan inte vara så roligt, tänker jag, att komma ut på sin åker och se att grödorna är uppbökade, att åkrarna ser ut som om en jordfräs har varit ute hela natten och roat sig rejält.

För lantbrukarna är situationen rätt så akut. Ovanpå allt detta - att deras grödor på många håll blir förstörda, vilket naturligtvis kostar både energi och pengar - har de också väldigt höga priser på både el och bränsle, vilket innebär en ohållbar situation för bönderna i Sverige, ett land som leds av Socialdemokraterna.

Självförsörjningsgraden har alltså sjunkit till 50 procent. Varannan tugga som vi tuggar i oss är alltså importerad mat. Här finns genom att möjliggöra försäljning av vildsvinskött från jägare direkt till konsument en möjlighet att främja mer jordbruk och få mer klimatsmart inhemskt kött i samma veva.

Vad är det då som tar så lång tid? Vi fick nu veta att man eventuellt behöver förändra lagstiftningen gällande sekretessen och eventuellt även livsmedelsförordningen. Jag tänker: Ska det ta två mandatperioder, minst? För min del tänker jag att man borde kunna göra det lite snabbare.

Förslaget om att låta jägaren sälja direkt till konsument har diskuterats och debatterats i riksdagen länge, och ett tillkännagivande från en majoritet här i riksdagen kom till stånd under förra mandatperioden. Det känns som att frågan är utredd på höjden och på tvären. Trots detta har förslaget inte blivit verklighet, och under tiden växer vildsvinsstammen.

Man kan undra vad regeringen är rädd för. I andra länder säljs vildsvinskött från jägare till konsument, och det fungerar bra. Det handlar inte om att man inte skulle trikintesta köttet - det är nog alla med på att man ska och vill göra. Det handlar om att kunna avyttra köttet direkt från en jägare till en konsument, efter ett trikintest såklart. Då undrar man: Vad är regeringen rädd för ska hända? Vad skulle hända i Sverige som inte har hänt på andra ställen, där man gör detta?

Frågan är utredd. Jägarna är beredda. Konsumenter skriker efter sjyst, klimatsmart, närproducerat kött. Vad är det som gör att regeringen inte kommer till avslut i frågan?

Fru talman! Jag tackar ministern för utvecklingen av svaret. Det blev ju ett något mer utförligt svar än det vi fick inledningsvis. Precis som Alexandra Anstrell känner jag en enorm frustration över att det tar så lång tid. Jag är uthållig, fru talman. Jag ägnar mig åt konditionsidrott och uthållighetsidrott, så jag har ett bra pannben och ger inte upp i första taget. Så jag kommer inte att släppa den här frågan heller, men jag är frustrerad över att jag har stått i den här talarstolen sedan 2010 och lyft dessa frågor och detta behov.

Jag kan dock konstatera att det motstånd mot idén som jag mötte då nu är borta. Jag har debatterat frågan med Eskil Erlandsson, som var motståndare. Jag har lyft och debatterat frågan med Sven-Erik Bucht från ministerns parti, som initialt var motståndare men med tiden gav efter och ändå öppnade för denna möjlighet. Jennie Nilsson, den nuvarande landsbygdsministerns företrädare, tog klivet att ge Livsmedelsverket uppdraget att utreda förutsättningarna för hur ett sådant system i praktiken skulle kunna utformas. Och nu finns det sedan ett år på regeringens bord, men ännu har inte de beslut och de steg tagits som är nödvändiga för att systemet, som alla uppenbarligen vill se, ska bli verklighet.

Jag tycker att exempelvis sekretessfrågan är viktig. Men det har nu gått ett år sedan utredningen landade på regeringens bord och Livsmedelsverket slutredovisade sitt uppdrag. Då tycker jag naturligtvis att det finns all anledning att förvänta sig av regeringen att den ska reda ut dessa frågor och ta de steg som nu krävs för att, om uttrycket tillåts, fru talman, komma till skott.

Som ministern sa måste den nya lagstiftningen anmälas till EU-kommissionen innan den kan träda i kraft. Jag vet det; jag skrev det i min interpellation. Det jag undrar är varför regeringen har dröjt med detta. Måste alla dessa sekretessfrågor, till exempel, vara helt och fullt utredda innan anmälan till kommissionen kan göras? Skulle det inte vara möjligt att göra anmälan och sedan titta vidare på sekretesslagstiftningen, som trots allt hanteras i en annan lagstiftning än den som ska anmälas till kommissionen? Det vore kanske ett sätt att snabba på processen något.

Det är inte heller dagen efter det att den nya lagstiftningen träder i kraft som jägarna kommer att kunna börja sälja vildsvinskött till sin granne eller kollega på jobbet. Då ska många genomgå en utbildning och så vidare. Det förslag som ligger på regeringens bord innebär inte att vilken jägare som helst ska få lov att sälja vildsvinskött. Det finns tydliga kunskapskrav, just för att säkerställa en säker livsmedelshantering och livsmedelssäkerhet. Trikinprov måste självklart tas; det är ingen som någonsin har önskat något annat.

Men, fru talman, 1990 sköts det 334 vildsvin. I fjol var det över 150 000. Jag tror att alla som eventuellt följer denna sena debatt förstår att avsättningsmöjligheterna då måste förbättras, om man långsiktigt ska kunna upprätthålla en så hög nivå på avskjutningen. Därför är detta förslag så viktigt. Jag hoppas verkligen att detta är sista gången jag behöver stå här i talarstolen och driva på för att förslaget ska bli verklighet.

Fru talman! Jag tackar ministern för utvecklingen av svaret. Det blev ju ett något mer utförligt svar än det vi fick inledningsvis. Precis som Alexandra Anstrell känner jag en enorm frustration över att det tar så lång tid. Jag är uthållig, fru talman. Jag ägnar mig åt konditionsidrott och uthållighetsidrott, så jag har ett bra pannben och ger inte upp i första taget. Så jag kommer inte att släppa den här frågan heller, men jag är frustrerad över att jag har stått i den här talarstolen sedan 2010 och lyft dessa frågor och detta behov.

Jag kan dock konstatera att det motstånd mot idén som jag mötte då nu är borta. Jag har debatterat frågan med Eskil Erlandsson, som var motståndare. Jag har lyft och debatterat frågan med Sven-Erik Bucht från ministerns parti, som initialt var motståndare men med tiden gav efter och ändå öppnade för denna möjlighet. Jennie Nilsson, den nuvarande landsbygdsministerns företrädare, tog klivet att ge Livsmedelsverket uppdraget att utreda förutsättningarna för hur ett sådant system i praktiken skulle kunna utformas. Och nu finns det sedan ett år på regeringens bord, men ännu har inte de beslut och de steg tagits som är nödvändiga för att systemet, som alla uppenbarligen vill se, ska bli verklighet.

Jag tycker att exempelvis sekretessfrågan är viktig. Men det har nu gått ett år sedan utredningen landade på regeringens bord och Livsmedelsverket slutredovisade sitt uppdrag. Då tycker jag naturligtvis att det finns all anledning att förvänta sig av regeringen att den ska reda ut dessa frågor och ta de steg som nu krävs för att, om uttrycket tillåts, fru talman, komma till skott.

Som ministern sa måste den nya lagstiftningen anmälas till EU-kommissionen innan den kan träda i kraft. Jag vet det; jag skrev det i min interpellation. Det jag undrar är varför regeringen har dröjt med detta. Måste alla dessa sekretessfrågor, till exempel, vara helt och fullt utredda innan anmälan till kommissionen kan göras? Skulle det inte vara möjligt att göra anmälan och sedan titta vidare på sekretesslagstiftningen, som trots allt hanteras i en annan lagstiftning än den som ska anmälas till kommissionen? Det vore kanske ett sätt att snabba på processen något.

Det är inte heller dagen efter det att den nya lagstiftningen träder i kraft som jägarna kommer att kunna börja sälja vildsvinskött till sin granne eller kollega på jobbet. Då ska många genomgå en utbildning och så vidare. Det förslag som ligger på regeringens bord innebär inte att vilken jägare som helst ska få lov att sälja vildsvinskött. Det finns tydliga kunskapskrav, just för att säkerställa en säker livsmedelshantering och livsmedelssäkerhet. Trikinprov måste självklart tas; det är ingen som någonsin har önskat något annat.

Men, fru talman, 1990 sköts det 334 vildsvin. I fjol var det över 150 000. Jag tror att alla som eventuellt följer denna sena debatt förstår att avsättningsmöjligheterna då måste förbättras, om man långsiktigt ska kunna upprätthålla en så hög nivå på avskjutningen. Därför är detta förslag så viktigt. Jag hoppas verkligen att detta är sista gången jag behöver stå här i talarstolen och driva på för att förslaget ska bli verklighet.

Fru talman! Tack, ministern, för lite mer klarlägganden av vad dessa punkter gäller. Jag måste också konstatera att detta tar tid. Jag ler lite grann, för jag tyckte att det var väldigt fyndigt av Johan Hultberg att säga att det är dags att regeringen kommer till skott.

Vi har pratat om skolmat och om privat försäljning. Det handlar om bra kött, och det krävs väldigt välriktade insatser för att kunna få det till marknaden. Man skulle kunna ha "Hej konsument" som en slogan för att få det på plats.

Att det krävs en sekretesslag är viktigt, och det är viktigt att den kommer på plats i bra ordning så att man inte utsätter människor för dylika saker. Jag tänker på dessa punkter och även på livsmedelsförordningen, där man måste göra dessa personer, jägarna, till verksamhetsaktörer.

Denna diskussion liknar lite grann den om vingårdarna. Det är så svårt och det finns så många punkter på vägen att det nästan inte går att genomföra, för det tar sådan tid att utreda det. Men om man börjar med målet och säger att det här är tänkt att genomföras 2022 får man backa bandet och se vad som behöver hända på vägen. Det är det som saknas i den här diskussionen. Det har funnits ett motstånd tidigare, som har förändrats med tiden. Så är det: Samhället förändras, och frågor förändras.

Med detta sagt tycker jag ändå att om man sätter målet ska det inte behöva ta så lång tid som det gör. Jag ser fram emot att det sker skyndsamt och att denna fråga kommer från regeringens bord och iväg ut så att vi kan börja hantera vildsvinsköttet i det här landet.

Fru talman! Tack, ministern, för lite mer klarlägganden av vad dessa punkter gäller. Jag måste också konstatera att detta tar tid. Jag ler lite grann, för jag tyckte att det var väldigt fyndigt av Johan Hultberg att säga att det är dags att regeringen kommer till skott.

Vi har pratat om skolmat och om privat försäljning. Det handlar om bra kött, och det krävs väldigt välriktade insatser för att kunna få det till marknaden. Man skulle kunna ha "Hej konsument" som en slogan för att få det på plats.

Att det krävs en sekretesslag är viktigt, och det är viktigt att den kommer på plats i bra ordning så att man inte utsätter människor för dylika saker. Jag tänker på dessa punkter och även på livsmedelsförordningen, där man måste göra dessa personer, jägarna, till verksamhetsaktörer.

Denna diskussion liknar lite grann den om vingårdarna. Det är så svårt och det finns så många punkter på vägen att det nästan inte går att genomföra, för det tar sådan tid att utreda det. Men om man börjar med målet och säger att det här är tänkt att genomföras 2022 får man backa bandet och se vad som behöver hända på vägen. Det är det som saknas i den här diskussionen. Det har funnits ett motstånd tidigare, som har förändrats med tiden. Så är det: Samhället förändras, och frågor förändras.

Med detta sagt tycker jag ändå att om man sätter målet ska det inte behöva ta så lång tid som det gör. Jag ser fram emot att det sker skyndsamt och att denna fråga kommer från regeringens bord och iväg ut så att vi kan börja hantera vildsvinsköttet i det här landet.

Fru talman! Precis som många av ledamöterna tar upp här är vildsvinsköttet också en enorm tillgång, i livsmedelsstrategin men även, som en ledamot tog upp, i ett beredskapsläge. Kanske speciellt i det läge som vi nu befinner oss i ska vi se till att vi kan ta hand om allting.

Men jag vill påminna ledamöterna om att även när detta som vi tillsammans vill åstadkomma, att jägare kan sälja vildsvinskött direkt till konsument, har blivit verklighet kommer naturligtvis den stora merparten ändå att hanteras av vilthanteringsanläggningar. Det är det som gör att vi säljer köttet som vi nu försöker skapa efterfrågan på, även om försäljningen kommer att hjälpa till i förvaltningen av stammen.

Det finns ingen annan åsikt här. Detta är någonting som regeringen jobbar med. Det här är vad regeringen tänker göra. Det är också precis vad riksdagsledamöterna vill. Vi har ingen annan åsikt, förutom att det finns saker som vi behöver titta vidare på.

Jag vill också säga att jag är glad för engagemanget i vildsvinsfrågan. Men det har ju hänt en hel massa sedan 2014 i den här frågan. Det har kommit en livsmedelsstrategi. Det har kommit resurser. Det har skapats en efterfrågan på köttet.

Livsmedelsverket fick ju i uppdrag att ta fram lagstiftning för att man skulle kunna sälja direkt från jägare till konsument. Länsstyrelsen i Kronoberg har fått i uppdrag att upprätta ett nationellt register över de jägare som vill säga kött direkt till konsument, och det uppdraget ska redovisas den 28 februari i år.

SVA har fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för att skapa ett samlat digitalt system för spårbarhet när det gäller vildsvinskött. Det uppdraget ska också redovisas den 28 februari 2022. Syftet är att enkelt kunna följa skjutna vildsvin hela vägen från jägare till konsument.

Det händer alltså saker hela tiden. Vi vill samma sak. Vi måste se vildsvinsköttet som en tillgång och minska de skador som vildsvinen medför, och det gör vi ju om vi får upp en efterfrågan, precis som ledamöterna också säger, så att vi serverar mer vildsvinskött på tallriken och får fler att äta vildsvin. Därför gav vi nu också Livsmedelsverket i uppdrag att inte bara jobba med främjandet i offentlig sektor utan att också, tills vi fått detta på plats, börja med den privata sektorn. Då kan vi kanske nu i sommar när restriktionerna har släppts gå till en foodtruck som serverar det excellenta vildsvinsköttet.

Fru talman! Precis som många av ledamöterna tar upp här är vildsvinsköttet också en enorm tillgång, i livsmedelsstrategin men även, som en ledamot tog upp, i ett beredskapsläge. Kanske speciellt i det läge som vi nu befinner oss i ska vi se till att vi kan ta hand om allting.

Men jag vill påminna ledamöterna om att även när detta som vi tillsammans vill åstadkomma, att jägare kan sälja vildsvinskött direkt till konsument, har blivit verklighet kommer naturligtvis den stora merparten ändå att hanteras av vilthanteringsanläggningar. Det är det som gör att vi säljer köttet som vi nu försöker skapa efterfrågan på, även om försäljningen kommer att hjälpa till i förvaltningen av stammen.

Det finns ingen annan åsikt här. Detta är någonting som regeringen jobbar med. Det här är vad regeringen tänker göra. Det är också precis vad riksdagsledamöterna vill. Vi har ingen annan åsikt, förutom att det finns saker som vi behöver titta vidare på.

Jag vill också säga att jag är glad för engagemanget i vildsvinsfrågan. Men det har ju hänt en hel massa sedan 2014 i den här frågan. Det har kommit en livsmedelsstrategi. Det har kommit resurser. Det har skapats en efterfrågan på köttet.

Livsmedelsverket fick ju i uppdrag att ta fram lagstiftning för att man skulle kunna sälja direkt från jägare till konsument. Länsstyrelsen i Kronoberg har fått i uppdrag att upprätta ett nationellt register över de jägare som vill säga kött direkt till konsument, och det uppdraget ska redovisas den 28 februari i år.

SVA har fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för att skapa ett samlat digitalt system för spårbarhet när det gäller vildsvinskött. Det uppdraget ska också redovisas den 28 februari 2022. Syftet är att enkelt kunna följa skjutna vildsvin hela vägen från jägare till konsument.

Det händer alltså saker hela tiden. Vi vill samma sak. Vi måste se vildsvinsköttet som en tillgång och minska de skador som vildsvinen medför, och det gör vi ju om vi får upp en efterfrågan, precis som ledamöterna också säger, så att vi serverar mer vildsvinskött på tallriken och får fler att äta vildsvin. Därför gav vi nu också Livsmedelsverket i uppdrag att inte bara jobba med främjandet i offentlig sektor utan att också, tills vi fått detta på plats, börja med den privata sektorn. Då kan vi kanske nu i sommar när restriktionerna har släppts gå till en foodtruck som serverar det excellenta vildsvinsköttet.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Vi vill samma sak, säger ministern upprepade gånger. Jag tror att om Socialdemokraterna och regeringen verkligen hade velat hade man sett till att detta var på plats för länge sedan och inte låtit det dras i långbänk.

Den 16 mars 2021, det vill säga för elva månader sedan, skrev Livsmedelsverket på sin hemsida att de förslag till ny lagstiftning som man nu har lämnat till regeringen handlar om att göra det lättare för jägare att sälja vildsvinskött till konsumenter och att leverera vildsvin till butiker och restauranger.

Jag tror inte att det bara är den storskaliga hanteringen via livsmedelshanteringsanläggningar som gör skillnad här. Jag tror att det gör en enorm skillnad för varje enskild jägare att faktiskt kunna hjälpa till och skjuta av fler vildsvin om det ges möjlighet att avyttra köttet. Det är viktigt som jägare att man följer god jaktetik. Man vill ju inte skjuta och sedan inte kunna göra något bra med köttet.

Livsmedelsverket föreslog författningsändringar som skulle göra att jägare kunde få leverera små mängder vildsvin och vildsvinskött direkt till konsumenter och till livsmedelsbutiker och restauranger. Utgångspunkt för förslaget var att hålla nere kostnader och administrativa bördor för jägarna så långt det går utan att göra avkall på livsmedelssäkerheten. Där är ju alla överens. Det ska vara en bra livsmedelssäkerhet.

Men det är alltså nästan ett år sedan, och under tiden har det här förslaget analyserats på Regeringskansliet. Man kan ändå hoppas på att det blir en riktigt bra analys i alla fall.

Frågan är när riksdagen får ta del av en proposition från regeringen. Jag undrar också: Kommer propositionen att behandla även problematiken med att det i vissa områden finns enorma mängder cesium i vildsvinen, så att många djur måste kasseras direkt?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Vi vill samma sak, säger ministern upprepade gånger. Jag tror att om Socialdemokraterna och regeringen verkligen hade velat hade man sett till att detta var på plats för länge sedan och inte låtit det dras i långbänk.

Den 16 mars 2021, det vill säga för elva månader sedan, skrev Livsmedelsverket på sin hemsida att de förslag till ny lagstiftning som man nu har lämnat till regeringen handlar om att göra det lättare för jägare att sälja vildsvinskött till konsumenter och att leverera vildsvin till butiker och restauranger.

Jag tror inte att det bara är den storskaliga hanteringen via livsmedelshanteringsanläggningar som gör skillnad här. Jag tror att det gör en enorm skillnad för varje enskild jägare att faktiskt kunna hjälpa till och skjuta av fler vildsvin om det ges möjlighet att avyttra köttet. Det är viktigt som jägare att man följer god jaktetik. Man vill ju inte skjuta och sedan inte kunna göra något bra med köttet.

Livsmedelsverket föreslog författningsändringar som skulle göra att jägare kunde få leverera små mängder vildsvin och vildsvinskött direkt till konsumenter och till livsmedelsbutiker och restauranger. Utgångspunkt för förslaget var att hålla nere kostnader och administrativa bördor för jägarna så långt det går utan att göra avkall på livsmedelssäkerheten. Där är ju alla överens. Det ska vara en bra livsmedelssäkerhet.

Men det är alltså nästan ett år sedan, och under tiden har det här förslaget analyserats på Regeringskansliet. Man kan ändå hoppas på att det blir en riktigt bra analys i alla fall.

Frågan är när riksdagen får ta del av en proposition från regeringen. Jag undrar också: Kommer propositionen att behandla även problematiken med att det i vissa områden finns enorma mängder cesium i vildsvinen, så att många djur måste kasseras direkt?

Fru talman! Jag instämmer i att det har gjorts en hel del de senaste åren för att skapa bättre förutsättningar för vildsvinsförvaltningen, och det har också gjorts väldigt mycket om man backar tillbaka till 2010, då jag kom in i den här kammaren och började engagera mig i frågeställningarna. Men alltjämt är ju en av de verkliga akilleshälarna just avsättningsmöjligheterna, och därför är det jätteviktigt att också titta på hur man kan öka konsumtionen i offentliga kök. Det är en annan fråga som jag drivit i många år.

Jag har föreslagit att man som alternativ till en köttfri måndag kan ha en viltmåndag i de offentliga köken. Jag har också själv lokalt i mitt kommunfullmäktige hemma i Tanum, där jag bor, motionerat om att Tanum borde öka konsumtionen av vildsvinskött för att stimulera etablering av nya vilthanteringsanläggningar, vilket vore viktigt för att skapa förutsättningar för att få ut mer vildsvinskött till större konsumenter, restauranger och distributörer.

Men jag fick inte svar på min fråga om det hade varit en möjlighet att snabba på processen om regeringen kom till skott och gjorde en anmälan till EU-kommissionen samtidigt som man redde ut frågan om sekretess, till exempel.

Avslutningsvis, fru talman, får jag väl i den här debatten ändå ställa frågan till ministern om det också i den här frågan krävs att vi får en ny regering för att förslaget ska komma i hamn, eller om landsbygdsministern innan hon avgår efter valförlusten i september kommer att kunna genomföra detta förslag. Om vi ska kunna upprätthålla en så hög avskjutningsnivå som vi har gjort under det här året brådskar det med att jägarna får bättre avsättningsmöjligheter.

Jag är också övertygad om att om fler får lov att smaka på det fina vildsvinsköttet kommer det också att gynna vilthanteringsanläggningarna och skapa en ökad efterfrågan där. Jag tror alltså att de här frågorna hänger intimt samman. Detta är viktiga frågor för jordbruket men också för Sveriges alla jägare, som gör ett stort och viktigt arbete. De behöver bättre förutsättningar.

Tack för en bra debatt!

Fru talman! Jag instämmer i att det har gjorts en hel del de senaste åren för att skapa bättre förutsättningar för vildsvinsförvaltningen, och det har också gjorts väldigt mycket om man backar tillbaka till 2010, då jag kom in i den här kammaren och började engagera mig i frågeställningarna. Men alltjämt är ju en av de verkliga akilleshälarna just avsättningsmöjligheterna, och därför är det jätteviktigt att också titta på hur man kan öka konsumtionen i offentliga kök. Det är en annan fråga som jag drivit i många år.

Jag har föreslagit att man som alternativ till en köttfri måndag kan ha en viltmåndag i de offentliga köken. Jag har också själv lokalt i mitt kommunfullmäktige hemma i Tanum, där jag bor, motionerat om att Tanum borde öka konsumtionen av vildsvinskött för att stimulera etablering av nya vilthanteringsanläggningar, vilket vore viktigt för att skapa förutsättningar för att få ut mer vildsvinskött till större konsumenter, restauranger och distributörer.

Men jag fick inte svar på min fråga om det hade varit en möjlighet att snabba på processen om regeringen kom till skott och gjorde en anmälan till EU-kommissionen samtidigt som man redde ut frågan om sekretess, till exempel.

Avslutningsvis, fru talman, får jag väl i den här debatten ändå ställa frågan till ministern om det också i den här frågan krävs att vi får en ny regering för att förslaget ska komma i hamn, eller om landsbygdsministern innan hon avgår efter valförlusten i september kommer att kunna genomföra detta förslag. Om vi ska kunna upprätthålla en så hög avskjutningsnivå som vi har gjort under det här året brådskar det med att jägarna får bättre avsättningsmöjligheter.

Jag är också övertygad om att om fler får lov att smaka på det fina vildsvinsköttet kommer det också att gynna vilthanteringsanläggningarna och skapa en ökad efterfrågan där. Jag tror alltså att de här frågorna hänger intimt samman. Detta är viktiga frågor för jordbruket men också för Sveriges alla jägare, som gör ett stort och viktigt arbete. De behöver bättre förutsättningar.

Tack för en bra debatt!

Fru talman! Naturligtvis kommer även den här socialdemokratiska regeringen att be väljarna om förtroende för fyra nya år, och jag tror säkert att alla i den här kammaren kommer att be om samma förtroende.

Tanum är ett positivt exempel. Det finns många goda exempel i Sverige där man har tagit steg framåt när det gäller det offentliga. Kalmar och andra ställen har haft livsmedelsdag, där det har serverats vildsvin. Många i de offentliga köken har gjort en stor insats för att öka efterfrågan och få barn och äldre att förstå att detta är ett både gott och bra kött.

Som jag beskrev för ledamöterna finns det två frågeställningar kvar att lösa. Jag tror att det finns en stor enighet om den sekretess som måste finnas, så att man inte på något sätt går fel i den frågan. Det tror jag inte att någon av ledamöterna vill, och det vill inte heller regeringen. När vi väl har fått detta på plats kommer det att vara den tågordning som jag beskrev: Vi anmäler till EU och gör det som ska göras, så att vi kan se till att avsättningen blir tydligare och att fler vildsvin kommer upp på tallrikarna.

Det finns ju ett problem, och det är att bara ca 14 procent av de skjutna vildsvinen kommer till vilthanteringsanläggningarna. Det visar att det behöver göras mer. Men regeringen har gjort mycket när det gäller vildsvinspaketet, och riksdagen har också varit pådrivande och duktig när det gäller att förklara vad man vill göra. Vi får helt enkelt fortsätta tillsammans, så att vi ser till att komma i mål med den här frågan. Med detta, fru talman, tackar jag ledamöterna för i kväll!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Naturligtvis kommer även den här socialdemokratiska regeringen att be väljarna om förtroende för fyra nya år, och jag tror säkert att alla i den här kammaren kommer att be om samma förtroende.

Tanum är ett positivt exempel. Det finns många goda exempel i Sverige där man har tagit steg framåt när det gäller det offentliga. Kalmar och andra ställen har haft livsmedelsdag, där det har serverats vildsvin. Många i de offentliga köken har gjort en stor insats för att öka efterfrågan och få barn och äldre att förstå att detta är ett både gott och bra kött.

Som jag beskrev för ledamöterna finns det två frågeställningar kvar att lösa. Jag tror att det finns en stor enighet om den sekretess som måste finnas, så att man inte på något sätt går fel i den frågan. Det tror jag inte att någon av ledamöterna vill, och det vill inte heller regeringen. När vi väl har fått detta på plats kommer det att vara den tågordning som jag beskrev: Vi anmäler till EU och gör det som ska göras, så att vi kan se till att avsättningen blir tydligare och att fler vildsvin kommer upp på tallrikarna.

Det finns ju ett problem, och det är att bara ca 14 procent av de skjutna vildsvinen kommer till vilthanteringsanläggningarna. Det visar att det behöver göras mer. Men regeringen har gjort mycket när det gäller vildsvinspaketet, och riksdagen har också varit pådrivande och duktig när det gäller att förklara vad man vill göra. Vi får helt enkelt fortsätta tillsammans, så att vi ser till att komma i mål med den här frågan. Med detta, fru talman, tackar jag ledamöterna för i kväll!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.