Fru talman! Vi har gott om exempel på cyberhot. Det handlar om ransomware i Kalix och cyberhot i Västra Götalandsregionen och i Region Skåne, där jag kommer från, och Region Gotland har varit attackerat i flera veckor. Vi har sett i stort sett alla svenska medier bli nedsläckta och våra betalningslösningar och identifieringstjänster bli nedstängda.
Men detta är inte bara en svensk fråga. Sjukhus i Tyskland har blivit lamslagna, med dödsfall som konsekvens. Vi har sett hela energisystem stängas ned i andra länder. Och kopplat till krisen i Ukraina har vi sett hur Notpetya, som var tänkt som en attack mot Ukraina, slog ut 20 procent av världens totala frakt.
Det är alltså ett extremt närvarande och aktuellt hot som påverkar oss vare sig vi vill eller inte. Därför måste Sverige stärka sin politik på detta område, och jag är glad att Centerpartiet har presenterat den mest genomgripande politiken.
Centerpartiet tycker att Sverige måste bli bättre på att kartlägga sina sårbarheter. Utländsk makt bedriver redan kartläggningsverksamhet mot Sverige, och de testar på olika sätt våra system, inte minst sårbarheterna i vår infrastruktur.
Enligt flera experter inom it-säkerhet bör vi utgå från att utländsk makt kan sitta på en samlad information om sårbarheter och svagheter i vår digitala infrastruktur - en information vi själva inte har. Det är en stor försvars- och säkerhetspolitisk utmaning för oss.
Eftersom främmande makt löpande letar efter våra sårbarheter för att kunna utnyttja dem vill Centerpartiet att Sverige också letar efter sina sårbarheter för att kunna åtgärda dem.
Vi bygger Sverige säkert genom att känna till våra svaga punkter, analysera våra svaga punkter och agera på våra svaga punkter - inte genom att låtsas som om de inte finns. Det är därför dags att Sverige systematiskt och konsekvent kartlägger sina sårbarheter och svagheter i sin samhällskritiska infrastruktur.
Varför behövs detta? Låt mig ge ett exempel hemifrån. Malmö stad har just genomfört en kartläggning av sårbarheterna i sina system, och 65 kritiska sårbarheter hittades. Konklusionen är att det bara är en tidsfråga innan Malmö stad tas som gisslan av cyberkriminella. Det är i sig ingen överraskande konklusion, för cyberhotet är rejält, uppenbart och aktuellt.
Det överraskande här är att kommunen Malmö genomför en kartläggning av sina sårbarheter samtidigt som regeringen anser det onödigt att göra detsamma för alla statliga myndigheter och organisationer. Om en enskild kommun av Malmös storlek har 65 kritiska sårbarheter att hantera, hur många ska vi då gissa att staten har i sina system? Tusentals? Det är ju system som täcker allt från infrastruktur och energi till skatt och identiteter.
Fru talman! Det är helt enkelt dags att kartlägga våra svagheter, precis som våra motståndare gör det. Därför yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation, nummer 7.
Fru talman! Som det står i betänkandet kan vikten av att utreda och dra lärdom av större it-relaterade incidenter inte överskattas. Det är helt korrekt, och mycket är på gång när det gäller att ta in information om vad som händer vid angrepp och andra it-incidenter.
Men lärdomarna måste också spridas. Det räcker inte att cybersäkerhetscentret får in information och lär sig. Alla berörda myndigheter och företag måste också lära sig för att kunna sprida informationen vidare. Då krävs ett systematiskt sätt att sprida lärdomar och rekommendationer. Det sker inte i dag.
Som exempel kan nämnas Kalix, Gotland och Västra Götaland. Hur gjorde man med de lärdomar som kom därifrån? Spreds de till andra offentliga organisationer med samma system? Säkrades det på ett systematiskt sätt att resten av offentlig sektor och andra kritiska system fick stärkta kunskaper och kunde täppa till eventuella luckor? Nej. I stället ser vi att statliga myndigheters rapportering av it-incidenter till MSB har minskat, i en situation där fler och fler incidenter sannolikt sker.
När MSB får en rapport från en myndighet får denna myndighet en återkoppling efter att MSB har analyserat incidenten. Men alla andra myndigheter får inte veta vad MSB har kommit fram till, trots att myndigheter ofta använder samma it-system. Gång på gång kastar vi alltså bort en bra möjlighet att stärka hela Sveriges kritiska system när en liten del av det havererar.
Det är därför vi behöver en it-haverikommission. Sveriges kanske främsta it-säkerhetsexpert, Anne-Marie Eklund Löwinder, som är en av personerna med nycklarna till internet och den första svensk att bli invald i Internet Hall of Fame, efterfrågar en it-haverikommission. Patrik Fältström, en annan av Sveriges främsta experter inom it-säkerhet med löpande expertuppdrag för regeringen och för myndigheter och en plats i vad som väl bäst kan beskrivas som, typ, en säkerhetskommitté för internet, ICANN SACC, efterfrågar en it-haverikommission. Men regeringen säger gång på gång nej till Centerpartiets förslag om att införa en it-haverikommission.
Nu börjar andra partier, som Moderaterna, också att se behovet, och det är jag väldigt glad för. Men riktigt glad blir jag inte förrän vi får ett större politiskt stöd så att det blir en faktisk verksamhet, där kunskap om aktuella sårbarheter och sätt att hantera dem sprids till all kritisk verksamhet i Sverige.
Fru talman! Det är en sak att hantera haverier, intrång och attacker när de har skett och en annan sak att undvika att de sker över huvud taget. En stor del av utmaningen när det gäller att stärka säkerheten i det digitala ligger i att upphandla rätt från början. Om inte säkerhetsperspektivet är ordentligt från början blir det lätt till en sämre efterkonstruktion.
Därför vill vi från Centerpartiets sida se att det etableras tydliga minimistandarder för it-säkerhet vid offentlig upphandling. Vi har också föreslagit oberoende granskning av säkerhetskraven vid större och kritiska upphandlingar på det digitala området. Ofta är det nämligen samma aktör som ska bygga våra system som också utvärderar om de är säkra. Man kan inte alltid tänka att detta är den bästa hanteringen av en sådan fråga.
Om vi får oberoende granskningar kan vi också se till att säkerheten får högre prioritet från början och över tid, i hela samhället. Detta kan vara relevant med tanke på både Transportstyrelsen och dagens nyhet om Arlanda, till exempel.
En annan del som vi gärna vill lyfta från Centerpartiets sida, om det finns tid för det, är kompetensdelen. Vi har föreslagit att vi ska införa ett kompetenscenter för it-säkerhet tillsammans med högskolan, där vi får med både näringsliv och myndigheter - ett cybercampus, rent av.
Vi kan se att man från regeringens sida har satsat 5 miljoner på cyber- och informationssäkerhet genom Vetenskapsrådet, men också att man anser att det inte för tillfället finns något behov av att vidta ytterligare åtgärder när det gäller försörjning av cyberkompetens. Samtidigt satsar Frankrike 1 miljard på ett cybercampus och Norge, tror jag, omkring 100 miljoner. Även Österrike är igång. Vi ser att Sverige också behöver förstärka.
Vi lever i en ny verklighet. De kriminella har hittat en ny, lukrativ arena. Kinesiska staten infiltrerar Sverige på olika fronter, till exempel. Vi har rent av sett ryska apologeter i riksdagen. Detta är den säkerhetsverklighet vi i dag lever i. Det är dags att ta hotet på allvar och få in Sverige i den verklighet vi lever i och stärka vår kunskap och förmåga på cybersäkerhetsområdet.