Interpellationssvar - Säkerhetshot i sverige - 2022-02-04

Svar på interpellationer

Fru talman! Tobias Andersson har med anledning av utvisningar av svenska kvinnor med koppling till IS frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att garantera att återvändarna inte utgör ett säkerhetshot i Sverige samt vilken roll Utrikesdepartementet har haft i att möjliggöra kvinnornas resa till Sverige.

Låt mig ta den sistnämnda frågan först och inledningsvis upprepa regeringens hållning: Det får inte råda något tvivel om att Sverige gör vad vi kan för att barn i nordöstra Syrien med koppling till Sverige ska kunna föras hem. Samtidigt har det aldrig varit aktuellt att ta hem kvinnor som frivilligt vill lämna lägren, där de hålls av det lokala kurdiska självstyret och utreds för brott, inklusive koppling till terroristorganisationen IS/Daish.

Regeringen har löpande hållit riksdagen informerad om utvisningarna av svenska kvinnor och deras barn. Den 17 juni förra året redogjorde jag och dåvarande inrikesminister Mikael Damberg för frågan i ett sammansatt utrikes- och justitieutskott. Vi sa då att självstyret informerat Sverige och andra berörda stater om att flera brottsutredningar började bli klara och att det därför skulle bli aktuellt för självstyret att utvisa de kvinnor som inte kan lagföras lokalt och deras medföljande barn. Utskottet informerades om Sveriges skyldighet att ta emot dem som är svenska medborgare. Vi betonade vidare att vi har ett intresse av att utvisningarna sker på ett säkert sätt, i enlighet med vårt regelverk och internationell praxis, och att detta också är viktigt med tanke på barnens utsatta situation. Ingen ledamot av utskottet hade något att invända mot denna ordning.

Jag vill också understryka att regeringen varit tydlig med hur utvisningarna gått till väga. Den 10 september, fyra dagar efter de första utvisningarna, informerade jag utrikesutskottet om hur UD samverkat med de lokala myndigheterna i nordöstra Syrien och provinsregeringen i Erbil. Jag informerade om att kvinnorna själva får stå för flygkostnaderna i enlighet med lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd. Jag avslutade utskottsmötet med att upprepa att självstyret meddelat oss och andra berörda stater att ytterligare utvisningar kan vara att vänta de kommande månaderna. Så blev också fallet i oktober då tre kvinnor och åtta barn utvisades och helt nyligen den 26 januari när två kvinnor och fyra barn utvisades. Regeringen avvaktar nu besked från självstyret om de svenska kvinnorna och barnen som alltjämt hålls i lägren.

Frågan om ansvarsutkrävande och lagföring av de individer som har begått brott i Syrien och Irak är en prioriterad fråga för regeringen. Vid ankomst till Sverige möts personer som utvisats från nordöstra Syrien samlat av bland annat Säkerhetspolisen, Polismyndigheten och socialtjänsten, som vidtar adekvata åtgärder. Varje återvändare bedöms individuellt av Säkerhetspolisen utifrån personens eventuella avsikt och förmåga att begå terroristbrott eller grova våldsbrott såväl vid själva återvändandet som under tiden efteråt. Rättsvårdande myndigheter har en väl utvecklad förmåga att utreda sådan brottslighet. För folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och många fall av terroristbrottslighet gäller svensk straffrättslig domsrätt oavsett vem som har begått sådana brott och var de har begåtts. Eftersom flera av brotten inte heller preskriberas är det vidare möjligt att utreda och lagföra dem även sedan en lång tid förflutit.

Regeringen arbetar intensivt med att ge brottsbekämpande myndigheter adekvata verktyg vid bekämpningen av grova brott som dessa. Ett sådant exempel är införandet av verktyget hemlig dataavläsning. Regeringen har också ingått avtal med Unitad, FN:s bevisinsamlingsmekanism i Irak, och med IIIM, FN:s bevisinsamling för Syrien, i syfte att förenkla för våra brottsbekämpande myndigheter att komma åt den stora mängd bevisning IS/Daish har lämnat efter sig i regionen och som dessa mekanismer har i uppdrag att samla in.

Fru talman! Jag tackar för svaret från utrikesministern.

Sverige har på senare år gjort sig känt som en av västvärldens större exportörer av terrorister. Det säger naturligtvis en del om situationen i Sverige, inte minst sett till regeringars misslyckade migrations- och integrationspolitik.

I efterdyningarna av IS fall har vi åter blivit varse detta då flertalet individer som aktivt valt att ansluta sig till terrorsekten nu har återvänt - och fler är att vänta.

Expressen rapporterade den 16 oktober att Sverige väntar ytterligare tio så kallade IS-kvinnor som tillsammans även medbringar 20 barn. Utrikesdepartementet är dessutom inblandat i deras resa hit.

Jag lämnade där och då in en interpellation i frågan, men mot bakgrund av att statsministern avgick ställdes debatten in. Jag återkom i samma ärende, men då dröjde debatten. Nu har viss tid gått och nya uppgifter tillkommit.

Även om det gått lite tid sedan jag först lämnade in interpellationen är frågan tyvärr fortsatt aktuell. Sedan den aktualiserades i höstas har nämligen fler IS-kvinnor anlänt till Sverige. I förra veckan utvisades två svenska IS-kvinnor och fyra barn från nordöstra Syrien till Sverige. De landade den 27 januari. Kvinnorna har anhållits misstänkta för krigsförbrytelser medan barnen har omhändertagits av sociala myndigheter. Det kvarstår att se ifall även dessa kvinnor släpps efter ett tag.

Detta var den tredje gruppen kvinnor som utvisats från den kurdiska enklaven i nordöstra Syrien. Tidigare har sex kvinnor med barn kommit till Sverige. Vissa av de IS-kvinnor som anlänt till Sverige har delgetts misstanke om brott men lever ändå fritt i det svenska samhället. Vilken risk de utgör för laglydiga svenskar är svårt att säga, men att de mot bakgrund av sitt deltagande i en terrorsekt inte förtjänar att leva fritt bland oss övriga är det nog många som anser.

Tyvärr finns risken att de berörda individerna blir kvar i Sverige över tid och att vi misslyckas med att lagföra dem. Om vi lyckas lagföra dem finns risken att vi ändå inte lyckas utvisa dem, varför de efter det ytterst hypotetiska straffet kanske ändå släpps ut i samhället. Detta är enligt mig ett svek mot alla som fallit offer för IS terror men också ett potentiellt hot mot svenskar i Sverige.

Med anledning av detta frågade jag utrikesminister Ann Linde i min interpellation vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att garantera att återvändarna inte utgör ett säkerhetshot i Sverige. Jag uppfattade inte att jag fick ett tydligt svar på detta, mer än att rättsvårdande myndigheter har en enligt ministern utvecklad förmåga att utreda berörd brottslighet.

Kan utrikesministern lova att ingen av kvinnorna som i dag rör sig fritt utgör ett säkerhetshot? Alternativt, om de gör det, lovar ministern att berörda myndigheter har koll på dem och att ingen svensk behöver oroa sig?

Fru talman! Tobias Andersson berör arbetet mot terrorism och det hot den utgör. Låt mig då redogöra för hur regeringen arbetar mot terrorism.

Vi har en nationell strategi mot terrorism som är utgångspunkten för Sveriges långsiktiga arbete på området. Strategins syfte är att skapa en tydlig struktur för det arbete som krävs för att förebygga våldsbejakande extremism och motverka terroristbrottslighet.

De breda politiska överenskommelserna om åtgärderna mot terrorism år 2015 och 2017 är också viktiga hörnstenar. Majoriteten av de åtgärder som bestämdes har också genomförts. Som ett exempel kan nämnas att flera myndigheter på uppdrag av regeringen har utvecklat stöd och vägledning för olika aktörer, till exempel för personal som arbetar inom skolan, socialtjänsten eller kriminalvården.

Center mot våldsbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet utvecklar det kunskapsbaserade och sektorsövergripande arbetet med att förebygga våldsbejakande extremism på nationell, regional och lokal nivå, bland annat genom att ge behovsanpassat stöd till lokala aktörer, genom ett kunskapsnav och genom att bidra till att skapa en högre grad av effektivitet och samordning i de förebyggande insatserna.

För att ytterligare utveckla insatser till individer som är involverade i våldsbejakande extremism eller som är dömda för olika brott har Polismyndigheten, Kriminalvården, Socialstyrelsen och Statens institutionsstyrelse fått i uppdrag av regeringen att förstärka och utveckla arbetet med stöd till avhoppare från kriminella, våldsbejakande extremistiska och hedersrelaterade miljöer. Syftet är naturligtvis att skapa långsiktigt hållbara förutsättningar för att fler individer ska få tillgång till sådant stöd.

Att arbeta förebyggande mot radikalisering och rekrytering till våldsbejakande extremism och lagföra individer som har begått allvarliga brott i Syrien och Irak är frågor som ges hög prioritering av regeringen och våra myndigheter.

Fru talman! Jag tackar återigen för svaret från Ann Linde, även om jag inte uppfattade något löfte till dem som kanske är oroliga över vilket säkerhetshot de berörda individerna utgör i vårt samhälle när de tillåts att röra sig fritt här efter att medvetet och aktivt ha anslutit sig till en av de hemskaste terrorsekter vi sett i modern tid. Det kanske kommer senare i debatten.

Fru talman! Jag skulle vilja beröra den andra frågan i min interpellation. Den löd så här: "Vilken roll har Utrikesdepartementet haft i att möjliggöra kvinnornas resa till Sverige?"

Detta redogjorde utrikesministern för i sitt första svar. Hon sa exempelvis följande: "Det får inte råda något tvivel om att Sverige gör vad vi kan för att barn i nordöstra Syrien med koppling till Sverige ska kunna föras hem."

Ann Linde nämnde också att de berörda kvinnorna själva ska ha fått stå för flygkostnaderna i enlighet med lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd. Det får vi verkligen hoppas, fru talman - att kvinnor som medvetet valt att resa och ansluta sig till IS inte fått gratisbiljetter tillbaka till Sverige när de insett att det valet inte var så klokt och vill göra avkall på sitt deltagande i denna terrorrörelse.

Vad som däremot inte besvarats, trots ett flertal skriftliga frågor i ärendet, är frågan om de övriga kostnaderna i anslutning till resorna - inte endast för flyget i sig utan för operationen däromkring.

En ledamot som återkommande ställt denna fråga till Ann Linde är sverigedemokraten Björn Söder, som önskat få svar om den totala kostnaden flera gånger utan att lyckas. Han skrev bland annat så här i en skriftlig fråga:

"Bakgrunden till frågan är att regeringen har underlättat för de tre terroristerna och deras barn att komma tillbaka till Sverige. Med en svensk delegation på plats, bestående av bland annat erfarna diplomater, säkerhetspersonal och en barnläkare, hjälpte man dem bland annat genom att bistå dem att ta sig från Rojlägret i nordöstra Syrien till flygplatsen, där de kunde flyga tillbaka till Sverige.

Transporten mellan lägret och flygplatsen, personalen och UD:s hantering är givetvis sådant som belastat svenska staten, och detta bör således kunna anges offentligt för de svenska skattebetalarna."

Så uttryckte sig Björn Söder när han ville veta vad detta kostat. Ann Linde är förvisso noggrann med att poängtera att IS-kvinnorna har bekostat sina flygbiljetter men vägrar att svara på frågan om de övriga, sannolikt betydligt större kostnader som svenska skattebetalare stått för å IS-kvinnornas vägnar.

Vill Ann Linde svara på den frågan nu? Om hon inte kan det, kan hon åtminstone tillstå att hon förstår att det finns skattebetalare som önskar veta i vilken utsträckning de finansierat resor till Sverige för kvinnor som anslutit sig till en av de värsta terrorsekter vi skådat?

Fru talman! Vad jag tror att vanliga människor inte förstår är den känslokyla som Sverigedemokraterna om och om och om igen visar för dessa stackars barn. Barnperspektivet lyser ständigt med sin frånvaro i era debatter, era skriftliga frågor och era interpellationer.

Låt mig då konstatera vad vi menar med att vi försöker hjälpa barnen. Det har inte varit möjligt att separera barnen från vårdnadshavarna i lägren. Det har det lokala självstyret sagt att man är emot. Man hänvisar då till principen om familjesammanhållning i FN:s konvention om barnets rättigheter. Men man kan göra undantag från denna princip när det finns särskilda humanitära skäl om mamman har gett ett explicit medgivande. UD har frågat mammorna, och de har inte velat ge ett sådant medgivande. Därför har vi inte kunnat ta hem barnen fastän vi haft barnen som högsta prioritet. Det är svaret på de frågorna. Jag är glad att vi har det perspektivet.

I och med de tre utvisningar som nu har skett, kan det vara på sin plats att understryka, kommer 18 svenska barn som varit väldigt märkta av sin lägertillvaro i Syrienkonflikten hem till Sverige, där de tas om hand, placeras i fosterhem och får vård. Den onda cirkeln med risk för att barnen radikaliseras i lägren bryts. Det borde till och med Sverigedemokraterna begripa är bra.

Det kan tyvärr vara nödvändigt att säga att dessa barn faktiskt är helt oskyldiga. De kan inte kopplas till föräldrarnas dåliga livsval och de brott som de nu misstänks för.

Jag vill också betona att Säkerhetspolisen ur ett säkerhetsperspektiv menar att denna typ av kontrollerade utvisningar är att föredra framför att kvinnorna kommer hit efter att ha rymt, vilket en del kvinnor faktiskt har gjort, för då har man mycket svårare att ha kontroll på dem. Det är svårt att ha något att invända mot detta. Alternativet är att vi får en oreglerad insmuggling av kvinnor till Sverige, utan att man har kontroll på dem. Det skulle inte vara ansvarsfullt.

Vi har varit tydliga med allt detta. Vi har informerat riksdagen flera gånger. Därefter har Sverigedemokraterna visat detta intresse utan att bry sig om vare sig barnen eller säkerhetsaspekterna. Det är oansvarigt och känslokallt.

Fru talman! För att skingra eventuella missuppfattningar när man populistiskt frågar vad alltihop kostar vill jag säga att dessa kvinnor och barn har rest reguljärt och är betalningsskyldiga för biljetterna. De har bott på förvar i Erbil medan de väntat på att komma med planet, vilket bekostats av myndigheterna där. Det rör sig om förenklad delgivning när det gäller återbetalning och så vidare, och betalar man inte tillbaka går ärendet till Kronofogdemyndigheten.

När det gäller lokala transporter kommer jag naturligtvis inte att ge några detaljer om exakt var de går, vad de kostar och så vidare. Det handlar om säkerhetssituationen i området. Även Sverigedemokraterna inser nog faktiskt, trots allt, att detta är rimligt.

Fru talman! Jag beskylls av utrikesministern för att vara känslokall i en fråga där vi diskuterar en fruktansvärd terrorsekt, som avslutat livet för otroligt många och orsakat ett enormt lidande för ännu fler, tagit över stora regioner och torterat, våldtagit och mördat. Ja, fru talman, det är nog en korrekt beskrivning att jag inte känner mycket känslor för dem som deltagit i dessa gärningar - att mitt hjärta inte bultar för dem som deltagit i den slakt och de våldsamheter som ägt rum i Syrien med omnejd. Det är en korrekt beskrivning av utrikesministern att jag hyser en viss känslokyla gentemot dessa förövare; det får jag tillstå, fru talman. För jag har faktiskt talat om IS-kvinnorna, de som medvetet valt att ansluta sig. Det är där jag har lagt emfas och fokus. Jag har inte explicit berört barnen, som Ann Linde försöker finta bort det hela med. Men absolut - jag kan tillstå att jag är känslokall när det gäller terroristers välmående.

Däremot har jag ännu inte fått något svar gällande den totala kostnaden för den här operationen. Jag förstår att man inte kan röja exakt hur man har transporterat de berörda personerna eller säga den exakta kostnaden. Men svenska skattebetalare vill nog gärna veta åtminstone totalbeloppet - inga detaljer utan bara siffran över vad de har finansierat å potentiella terroristers vägnar.

Att en IS-kvinna dessutom nu i januari åtalats bland annat för att ha uppmanat sin son att vara barnsoldat tyder väl på att det finns barn som har skuld i detta också och som har deltagit i reguljär krigföring. Jag stannar där, för tiden rinner ut.

Fru talman! Det är inför barnen som Tobias Andersson visar en cynisk känslokyla.

Jag har sagt från början, och jag säger det igen: Vi har varit noga med att hålla riksdagen informerad om barnens situation i nordöstra Syrien. Det har aldrig varit tal om att hämta hem de kvinnor som frivilligt vill lämna lägren. Dessa kvinnor har rest till Syrien stick i stäv med UD:s tydliga avrådan och har på ett eller annat sätt anslutit sig till terroristorganisationen IS/Daish.

Vi har arbetat intensivt och vänt på varenda sten för barnens skull, så att de kan föras till Sverige när det är möjligt. Detta intensiva konsulära arbete kommer att fortsätta tills alla barn har förts hem och kommit i säkerhet och den radikaliseringscirkel som har pågått har brutits.

Självstyret som ansvarar för lägren håller kvinnorna där för att utreda brott och om möjligt lagföra dem på plats. När de utredningarna blivit klara har självstyret i vissa fall informerat oss om att man måste utvisa kvinnor, när man inte har tillräckligt med bevis. Då gör vi det vi har skyldighet till: tar hem svenska medborgare, framför allt barnen, på ett säkert sätt så att svenska medborgare ska kunna känna sig säkra på att Säpo och Polismyndigheten har koll på dem och att sociala myndigheter tar hand om barnen. Det är ett ansvarsfullt sätt att hantera denna situation.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.