Fru talman! Vårt demokratiska samhälle i kommuner och regioner bygger på uppdrag som till stor del utövas av förtroendevalda på fritiden eller i kombination med förvärvsarbete.
Den som tar på sig ett förtroendeuppdrag i samhället förväntas vara påläst, insatt samt aktiv och engagerad på möten och sammankomster. Det kräver tid, kraft och närvaro på en rad möten där frågor bereds och beslutas. Möjligheterna att genomföra uppdraget på ett rimligt sätt är en angelägen fråga att bevaka, och den bereds och beslutas i kommuner och regioner inför varje ny mandatperiod.
I framför allt gränsområden mellan länder, där människor kanske jobbar i ett land och bor i ett annat och mer eller mindre dagligen rör sig mellan länderna, har problematiken med ersättning för förlorad arbetsförtjänst uppmärksammats som en brist. Olika regelverk har försvårat människors samhällsengagemang. Det är detta konstitutionsutskottets betänkande KU9 tar fasta på, och det har under en längre tid även uppmärksammats av inte minst Nordiska rådet - där jag för övrigt själv ingår - som ett gränshinder. Som betänkandets titel också lyder handlar det om rätten till ledighet för politiska uppdrag på lokal och regional nivå i ett annat land.
Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet.
För såväl Nordiska rådet som Nordiska ministerrådet har undanröjande av gränshinder som hämmar individers mobilitet eller företags möjligheter att verka över gränserna i våra länder länge varit prioriterade frågor. Det förslag som utskottet nu har tagit ställning till gäller dock inte enbart våra nordiska länder utan berör också EES-länder, Schweiz och Storbritannien. Som nämndes tidigare har detta med EU-rättens konstruktion att göra; det gäller att beakta EU-rättsliga regler och principer och motverka diskriminering.
Fru talman! Någon kanske ställer frågan hur många som är berörda av detta beslut. Ja, det kan ju variera över tid, men potentialen är omfattande - enligt den statistik som finns tillgänglig i vårt förslag ser vi att det år 2009 fanns 29 000 pendlare mellan Sverige och Norge och 14 000 pendlare mellan Sverige och Danmark. Det var ett tusental mellan Danmark och Sverige och mellan Norge och Sverige. Var och en av dessa ska självklart ha möjlighet att på bästa möjliga sätt ta på sig och genomföra politiska uppdrag.
I sammanhanget kan framhållas att förslaget bygger på den gemensamma nordiska deklaration om förtroendevaldas tjänstledighet som Nordiska rådet ställde sig bakom redan 2014. I deklarationen framhålls att de politiska systemen i de nordiska länderna i stor utsträckning präglas av att de förtroendevalda inte är yrkesverksamma politiker och att de rättsliga systemen har stora likheter när det gäller kommunpolitikers rätt till ledighet för att fullgöra sitt uppdrag.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rätt till ledighet för politiska uppdrag på lokal och regional nivå i ett annat land
Utifrån den diskussion som förs i Nordiska rådet och även utifrån de synpunkter från de berörda som jag själv möter i mitt hemlän Skåne, liksom genom samarbetsorganet Greater Copenhagen, är det välkommet att gränshinderfrågor som denna undanröjs.
I remissrundan har Arbetsgivarverket och Svenskt Näringsliv påtalat att det kan ge upphov till ett visst merarbete och praktiska gränsdragningsproblem för arbetsgivare. Den betydelse för demokratin och för den fria rörligheten inom Norden och inom EES som en sådan rättighet har får dock i enlighet med det underlag vi har i förslaget anses väga tyngre än den eventuella problematik som kan uppstå.
I en promemoria som har funnits med i beredningsarbetet föreslås att Sverige ingår ett avtal med Danmark om gränspendlares rätt till tjänstledighet från arbete för att kunna fullgöra uppdrag på lokal och regional nivå. Det finns dock begränsade möjligheter för Sverige att ingå ett sådant avtal, med hänsyn till EU-rättens åtta förbud mot diskriminering, artikel 18 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och lojalitetsplikten, artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen. Frågan bör därför lösas på ett annat sätt än genom ett direkt avtal. Dialogen med Danmark i denna fråga bör, vilket också betonas i betänkandet, emellertid fortsätta.
Varje land har att besluta och diskutera utifrån de förutsättningar som råder i respektive land. Genom att bifalla förslaget här i Sveriges riksdag tar vi ändå ett steg på vägen för att nå fram i en fråga som har hämmat möjligheterna till samhällsdeltagande för framför allt gränspendlare. Det bidrar till ökad delaktighet och är av godo för såväl gränsöverskridande samarbeten som de samarbeten vårt land ingår i. Det främjar också det demokratiska arbete som behöver utföras av förtroendevalda varje dag.
Jag tror att vi med detta beslut tar ett steg framåt för att det ska bli verklighet även i Danmark, Finland och andra länder som har nämnts i detta sammanhang.