Interpellationssvar - Krispaket för lantbruket | det svenska jordbrukets konkurrenskraft | den ekonomiska krisen i svenskt jordbruk - 2022-01-20

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! har frågat mig om jag har för avsikt att införa någon form av krispaket för lantbruket.

John Widegren har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft.

Magnus Oscarsson har frågat mig om jag tänker ta några initiativ med anledning av de uppgifter som framkommer i Lantbruksbarometern och vilka åtgärder jag tänker vidta för att mildra de effekter på den ekonomiska kris vi nu ser inom svenskt jordbruk.

Lantbrukets lönsamhet har under 2021 utmanats av kostnadsökningar som en följd av ökade priser på flera olika insatsvaror. Kostnadsökningarna påverkar inte bara svenska lantbrukare utan är kopplade till förändringar på råvarupriser och energipriser generellt. Under 2021 och 2022 har samtidigt priserna på flertalet jordbruksvaror ökat, vilket till en del kan kompensera för de ökade kostnaderna.

I linje med den svenska livsmedelsstrategin arbetar regeringen aktivt för att långsiktigt stärka konkurrenskraften i svenskt lantbruk. Därför har tre handlingsplaner för livsmedelsstrategin beslutats. Handlingsplan 1 innehåller satsningar på drygt 1 miljard kronor via nationella medel och öronmärkta medel i landsbygdsprogrammet. Handlingsplan 2 innehåller satsningar på 122 miljoner kronor årligen 2020-2025 samt en extra förstärkning 2020 på 114 miljoner kronor. Handlingsplan 3 innefattar ytterligare satsningar om 74 miljoner kronor årligen 2021-2023. Regeringen beräknar att för åren 2024-2025 tillföra 36 miljoner kronor årligen och för åren 2026 och framåt 11 miljoner kronor per år.

Handlingsplanerna omfattar bland annat satsningar på forskning och innovation, regelförenkling och kompetensförsörjning. Dessutom aviserades en ytterligare förstärkning på 10 miljoner kronor årligen för 2022-2025 i budgetpropositionen för 2022 till vildsvinspaketet, som är en åtgärd i handlingsplanerna.

Regeringen har därtill gjort stora satsningar i budgeten för 2022 för att stärka infrastrukturen och servicen på landsbygden.

Utformningen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik är därutöver ett viktigt verktyg för att stärka det svenska jordbruket. En central utgångspunkt när Sveriges strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken har utformats är att den ska stärka jordbrukets lönsamhet och underlätta möjligheten att nå livsmedelsstrategins mål. Totalt under perioden 2023-2027 omfattar den strategiska planen drygt 60 miljarder kronor. Utöver detta beräknas cirka 4,3 miljarder kronor under samma period tillföras nationella åtgärder som möter målen i CAP.

Hur utvecklingen av priset på insatsvaror och jordbruksvaror förändras framöver kommer att vara en viktig faktor för jordbrukets lönsamhet. Jag har en nära dialog med näringen kring dessa frågor i syfte att analysera och följa situationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! har frågat mig om jag har för avsikt att införa någon form av krispaket för lantbruket.

John Widegren har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft.

Magnus Oscarsson har frågat mig om jag tänker ta några initiativ med anledning av de uppgifter som framkommer i Lantbruksbarometern och vilka åtgärder jag tänker vidta för att mildra de effekter på den ekonomiska kris vi nu ser inom svenskt jordbruk.

Lantbrukets lönsamhet har under 2021 utmanats av kostnadsökningar som en följd av ökade priser på flera olika insatsvaror. Kostnadsökningarna påverkar inte bara svenska lantbrukare utan är kopplade till förändringar på råvarupriser och energipriser generellt. Under 2021 och 2022 har samtidigt priserna på flertalet jordbruksvaror ökat, vilket till en del kan kompensera för de ökade kostnaderna.

I linje med den svenska livsmedelsstrategin arbetar regeringen aktivt för att långsiktigt stärka konkurrenskraften i svenskt lantbruk. Därför har tre handlingsplaner för livsmedelsstrategin beslutats. Handlingsplan 1 innehåller satsningar på drygt 1 miljard kronor via nationella medel och öronmärkta medel i landsbygdsprogrammet. Handlingsplan 2 innehåller satsningar på 122 miljoner kronor årligen 2020-2025 samt en extra förstärkning 2020 på 114 miljoner kronor. Handlingsplan 3 innefattar ytterligare satsningar om 74 miljoner kronor årligen 2021-2023. Regeringen beräknar att för åren 2024-2025 tillföra 36 miljoner kronor årligen och för åren 2026 och framåt 11 miljoner kronor per år.

Handlingsplanerna omfattar bland annat satsningar på forskning och innovation, regelförenkling och kompetensförsörjning. Dessutom aviserades en ytterligare förstärkning på 10 miljoner kronor årligen för 2022-2025 i budgetpropositionen för 2022 till vildsvinspaketet, som är en åtgärd i handlingsplanerna.

Regeringen har därtill gjort stora satsningar i budgeten för 2022 för att stärka infrastrukturen och servicen på landsbygden.

Utformningen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik är därutöver ett viktigt verktyg för att stärka det svenska jordbruket. En central utgångspunkt när Sveriges strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken har utformats är att den ska stärka jordbrukets lönsamhet och underlätta möjligheten att nå livsmedelsstrategins mål. Totalt under perioden 2023-2027 omfattar den strategiska planen drygt 60 miljarder kronor. Utöver detta beräknas cirka 4,3 miljarder kronor under samma period tillföras nationella åtgärder som möter målen i CAP.

Hur utvecklingen av priset på insatsvaror och jordbruksvaror förändras framöver kommer att vara en viktig faktor för jordbrukets lönsamhet. Jag har en nära dialog med näringen kring dessa frågor i syfte att analysera och följa situationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! har frågat mig om jag har för avsikt att införa någon form av krispaket för lantbruket.

John Widegren har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft.

Magnus Oscarsson har frågat mig om jag tänker ta några initiativ med anledning av de uppgifter som framkommer i Lantbruksbarometern och vilka åtgärder jag tänker vidta för att mildra de effekter på den ekonomiska kris vi nu ser inom svenskt jordbruk.

Lantbrukets lönsamhet har under 2021 utmanats av kostnadsökningar som en följd av ökade priser på flera olika insatsvaror. Kostnadsökningarna påverkar inte bara svenska lantbrukare utan är kopplade till förändringar på råvarupriser och energipriser generellt. Under 2021 och 2022 har samtidigt priserna på flertalet jordbruksvaror ökat, vilket till en del kan kompensera för de ökade kostnaderna.

I linje med den svenska livsmedelsstrategin arbetar regeringen aktivt för att långsiktigt stärka konkurrenskraften i svenskt lantbruk. Därför har tre handlingsplaner för livsmedelsstrategin beslutats. Handlingsplan 1 innehåller satsningar på drygt 1 miljard kronor via nationella medel och öronmärkta medel i landsbygdsprogrammet. Handlingsplan 2 innehåller satsningar på 122 miljoner kronor årligen 2020-2025 samt en extra förstärkning 2020 på 114 miljoner kronor. Handlingsplan 3 innefattar ytterligare satsningar om 74 miljoner kronor årligen 2021-2023. Regeringen beräknar att för åren 2024-2025 tillföra 36 miljoner kronor årligen och för åren 2026 och framåt 11 miljoner kronor per år.

Handlingsplanerna omfattar bland annat satsningar på forskning och innovation, regelförenkling och kompetensförsörjning. Dessutom aviserades en ytterligare förstärkning på 10 miljoner kronor årligen för 2022-2025 i budgetpropositionen för 2022 till vildsvinspaketet, som är en åtgärd i handlingsplanerna.

Regeringen har därtill gjort stora satsningar i budgeten för 2022 för att stärka infrastrukturen och servicen på landsbygden.

Utformningen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik är därutöver ett viktigt verktyg för att stärka det svenska jordbruket. En central utgångspunkt när Sveriges strategiska plan för den gemensamma jordbrukspolitiken har utformats är att den ska stärka jordbrukets lönsamhet och underlätta möjligheten att nå livsmedelsstrategins mål. Totalt under perioden 2023-2027 omfattar den strategiska planen drygt 60 miljarder kronor. Utöver detta beräknas cirka 4,3 miljarder kronor under samma period tillföras nationella åtgärder som möter målen i CAP.

Hur utvecklingen av priset på insatsvaror och jordbruksvaror förändras framöver kommer att vara en viktig faktor för jordbrukets lönsamhet. Jag har en nära dialog med näringen kring dessa frågor i syfte att analysera och följa situationen.

Fru talman! Det finns i dag ungefär 15 000 heltidsarbetande lantbrukare i Sverige. Böndernas kostnader skenar, på allvar. LRF kan i en aktuell beräkning visa att kostnaderna för lantbrukarna de senaste månaderna har ökat med 4,1 miljarder kronor på årsbasis. Att bära dessa 4,1 miljarder ovanpå alla andra löpande kostnader blir mycket svårt och för många lantbrukare totalt ohållbart i längden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att det är ohållbart på många sätt kan vi se i Jordbruksverkets statistik mellan 2010 och 2020, som ändå är en ganska lång tidsperiod. Landareal som används som jordbruksmark i Sverige har sedan år 2010 minskat från 3 085 365 hektar till 3 013 041 hektar år 2020. Det är en nedgång med 72 324 hektar, motsvarande nästan 1 hektar i timmen.

Antalet jordbruksföretag i Sverige har sedan 2010 minskat från ungefär 71 000 till ungefär 58 000 år 2020. Det är en reducering med 17 procent på tio år.

Jag fortsätter med fler siffror. I Sverige fanns ungefär 348 000 mjölkkor 2010, jämfört med bara 300 000 år 2020. Det är en nedgång med 13 procent. Något som är anmärkningsvärt är att under samma tioårsperiod har antalet företag med mjölkkor minskat från 5 619 till 3 087 stycken, vilket innebär 45 procent färre företag. Det är också många som äger färre mjölkkor.

Om man tittar på antalet nötkreatur i landet ser man att det gick tillbaka med 5 procent, och antalet företag som håller på med nötkreatur minskade med 29 procent. Antalet företag med grisar minskade under samma period med 32 procent, och även antalet företag som håller på med får har minskat, med 8 procent.

Något som har ökat är kycklingproduktionen, vilket är bra, och även andelen värphönor. Däremot, vad gäller ägg, har antalet företag som håller på med värphöns gått ned med 34 procent.

Mat och potatis är det man brukar säga att vi behöver för att klara oss. År 2020 odlades potatis på 24 000 hektar av åkermarken. Det är 3 130 hektar mindre än år 2010, en minskning med 12 procent.

Under denna tid har vi alltså blivit 1 miljon fler människor i Sverige som ska dela på mindre svenskproducerad mat.

Fru talman! År 2020 importerade vi jordbruksprodukter och livsmedel till ett värde av nästan 130 miljarder kronor. Jämfört med 2010 är det en ökning med 65 procent. Hur ska vi klara oss i Sverige i händelse av kris eller krig eller om någonting händer med logistiken, med transporterna?

I den svenska livsmedelsstrategin som antogs för några år sedan stakades en väg ut mot att produktionen i Sverige skulle öka och därmed ge en högre självförsörjningsgrad. Det ser inte ut så än i alla fall. Till exempel kommer endast 29 procent av det lammkött som vi äter från svensk produktion. Lantbruket behövs och är jätteviktigt för att vi ska få mat med hög kvalitet även framöver och för att vi ska få mat med hög kvalitet när det är kris.

Fru talman! Dessvärre är inget av det som ministern lyfter fram någonting nytt eller någonting som har gett något större resultat som ger en kraftig vändning.

Vad säger fru ministern, vore det inte bra att ha lite fler tuffa insatser, så att vi fortsatt kan äta kött från den lokala bonden eller köpa mjölk från rekoringen i området?

Fru talman! Det finns i dag ungefär 15 000 heltidsarbetande lantbrukare i Sverige. Böndernas kostnader skenar, på allvar. LRF kan i en aktuell beräkning visa att kostnaderna för lantbrukarna de senaste månaderna har ökat med 4,1 miljarder kronor på årsbasis. Att bära dessa 4,1 miljarder ovanpå alla andra löpande kostnader blir mycket svårt och för många lantbrukare totalt ohållbart i längden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att det är ohållbart på många sätt kan vi se i Jordbruksverkets statistik mellan 2010 och 2020, som ändå är en ganska lång tidsperiod. Landareal som används som jordbruksmark i Sverige har sedan år 2010 minskat från 3 085 365 hektar till 3 013 041 hektar år 2020. Det är en nedgång med 72 324 hektar, motsvarande nästan 1 hektar i timmen.

Antalet jordbruksföretag i Sverige har sedan 2010 minskat från ungefär 71 000 till ungefär 58 000 år 2020. Det är en reducering med 17 procent på tio år.

Jag fortsätter med fler siffror. I Sverige fanns ungefär 348 000 mjölkkor 2010, jämfört med bara 300 000 år 2020. Det är en nedgång med 13 procent. Något som är anmärkningsvärt är att under samma tioårsperiod har antalet företag med mjölkkor minskat från 5 619 till 3 087 stycken, vilket innebär 45 procent färre företag. Det är också många som äger färre mjölkkor.

Om man tittar på antalet nötkreatur i landet ser man att det gick tillbaka med 5 procent, och antalet företag som håller på med nötkreatur minskade med 29 procent. Antalet företag med grisar minskade under samma period med 32 procent, och även antalet företag som håller på med får har minskat, med 8 procent.

Något som har ökat är kycklingproduktionen, vilket är bra, och även andelen värphönor. Däremot, vad gäller ägg, har antalet företag som håller på med värphöns gått ned med 34 procent.

Mat och potatis är det man brukar säga att vi behöver för att klara oss. År 2020 odlades potatis på 24 000 hektar av åkermarken. Det är 3 130 hektar mindre än år 2010, en minskning med 12 procent.

Under denna tid har vi alltså blivit 1 miljon fler människor i Sverige som ska dela på mindre svenskproducerad mat.

Fru talman! År 2020 importerade vi jordbruksprodukter och livsmedel till ett värde av nästan 130 miljarder kronor. Jämfört med 2010 är det en ökning med 65 procent. Hur ska vi klara oss i Sverige i händelse av kris eller krig eller om någonting händer med logistiken, med transporterna?

I den svenska livsmedelsstrategin som antogs för några år sedan stakades en väg ut mot att produktionen i Sverige skulle öka och därmed ge en högre självförsörjningsgrad. Det ser inte ut så än i alla fall. Till exempel kommer endast 29 procent av det lammkött som vi äter från svensk produktion. Lantbruket behövs och är jätteviktigt för att vi ska få mat med hög kvalitet även framöver och för att vi ska få mat med hög kvalitet när det är kris.

Fru talman! Dessvärre är inget av det som ministern lyfter fram någonting nytt eller någonting som har gett något större resultat som ger en kraftig vändning.

Vad säger fru ministern, vore det inte bra att ha lite fler tuffa insatser, så att vi fortsatt kan äta kött från den lokala bonden eller köpa mjölk från rekoringen i området?

Fru talman! Det finns i dag ungefär 15 000 heltidsarbetande lantbrukare i Sverige. Böndernas kostnader skenar, på allvar. LRF kan i en aktuell beräkning visa att kostnaderna för lantbrukarna de senaste månaderna har ökat med 4,1 miljarder kronor på årsbasis. Att bära dessa 4,1 miljarder ovanpå alla andra löpande kostnader blir mycket svårt och för många lantbrukare totalt ohållbart i längden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att det är ohållbart på många sätt kan vi se i Jordbruksverkets statistik mellan 2010 och 2020, som ändå är en ganska lång tidsperiod. Landareal som används som jordbruksmark i Sverige har sedan år 2010 minskat från 3 085 365 hektar till 3 013 041 hektar år 2020. Det är en nedgång med 72 324 hektar, motsvarande nästan 1 hektar i timmen.

Antalet jordbruksföretag i Sverige har sedan 2010 minskat från ungefär 71 000 till ungefär 58 000 år 2020. Det är en reducering med 17 procent på tio år.

Jag fortsätter med fler siffror. I Sverige fanns ungefär 348 000 mjölkkor 2010, jämfört med bara 300 000 år 2020. Det är en nedgång med 13 procent. Något som är anmärkningsvärt är att under samma tioårsperiod har antalet företag med mjölkkor minskat från 5 619 till 3 087 stycken, vilket innebär 45 procent färre företag. Det är också många som äger färre mjölkkor.

Om man tittar på antalet nötkreatur i landet ser man att det gick tillbaka med 5 procent, och antalet företag som håller på med nötkreatur minskade med 29 procent. Antalet företag med grisar minskade under samma period med 32 procent, och även antalet företag som håller på med får har minskat, med 8 procent.

Något som har ökat är kycklingproduktionen, vilket är bra, och även andelen värphönor. Däremot, vad gäller ägg, har antalet företag som håller på med värphöns gått ned med 34 procent.

Mat och potatis är det man brukar säga att vi behöver för att klara oss. År 2020 odlades potatis på 24 000 hektar av åkermarken. Det är 3 130 hektar mindre än år 2010, en minskning med 12 procent.

Under denna tid har vi alltså blivit 1 miljon fler människor i Sverige som ska dela på mindre svenskproducerad mat.

Fru talman! År 2020 importerade vi jordbruksprodukter och livsmedel till ett värde av nästan 130 miljarder kronor. Jämfört med 2010 är det en ökning med 65 procent. Hur ska vi klara oss i Sverige i händelse av kris eller krig eller om någonting händer med logistiken, med transporterna?

I den svenska livsmedelsstrategin som antogs för några år sedan stakades en väg ut mot att produktionen i Sverige skulle öka och därmed ge en högre självförsörjningsgrad. Det ser inte ut så än i alla fall. Till exempel kommer endast 29 procent av det lammkött som vi äter från svensk produktion. Lantbruket behövs och är jätteviktigt för att vi ska få mat med hög kvalitet även framöver och för att vi ska få mat med hög kvalitet när det är kris.

Fru talman! Dessvärre är inget av det som ministern lyfter fram någonting nytt eller någonting som har gett något större resultat som ger en kraftig vändning.

Vad säger fru ministern, vore det inte bra att ha lite fler tuffa insatser, så att vi fortsatt kan äta kött från den lokala bonden eller köpa mjölk från rekoringen i området?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Men, fru talman, detta duger inte på något sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har en livsmedelsstrategi i Sverige i dag. Det är jättebra. Ministern lyfter fram diverse handlingsplaner och åtgärder. Under de år som livsmedelsstrategin har funnits har vi tydligt sett att detta inte hjälper. Det är inte tillräckligt.

År 2018 hade vi en torkkris i Sverige. Vi har under de senaste åtta åren haft många tuffa år för mjölkproduktionen. Vi har haft en så kallad mjölkkris under många av dessa år. Vi har under de senaste veckorna sett hur en griskris växer fram.

Fru talman! Samtidigt har vi ett världsläge som ser mer och mer bekymmersamt ut. Vi såg redan i höstas hur Ryssland slöt sig och slutade med exporten av till exempel konstgödsel - mineralgödsel. Vi ser hur Indien och Kina dammsuger marknaden på mineralgödsel för att förse sina egna befolkningar med mat. Vi har också diverse olika väderfenomen just nu som påverkar livsmedelsproduktionen runt om i världen.

Samtidigt som allt detta händer ser det ut som att vi kommer att minska vår livsmedelsproduktion i Sverige och minska vår möjlighet att försörja vår egen befolkning. Övriga världen ser mer och mer till att försörja sin egen befolkning med mat. Men här tycker vi inte att det är viktigt. Eller tycker vi det, landsbygdsministern? Tycker vi att det är viktigt att producera vår egen mat? I så fall duger inte detta.

Landsbygdsministern säger att man har en nära relation med näringen. Jag har också en väldigt nära relation med näringen. Det går inte längre att säga att man följer utvecklingen. Nu är vi nämligen två månader från ett vårbruk i Sverige då vi ska förbereda inför 2022 års skörd, med kostnadslägen som beskrevs här tidigare som är ofantligt mycket högre än tidigare.

Jag har själv ett jordbruk hemma med ett ökat kostnadsläge på cirka 1,2 miljoner kronor när det kommer till mineralgödsel, drivmedel och energi. Det är väldigt mycket pengar.

Samtidigt tänker jag att jag ska försöka producera så mycket livsmedel som jag kan för att försörja den svenska marknaden och de svenska invånarna med livsmedel.

Fru talman! Vi måste göra någonting annat. Det kan tyckas vara tråkigt att vi återigen står här och pratar om krispaket och annat för svenskt jordbruk. Men det är där man hamnar eftersom vi har haft en så dålig jordbrukspolitik. Och då skyller jag inte bara på den senaste regeringen eller den regering som har suttit med Stefan Löfven vid rodret sedan 2014. Detta är en dålig jordbrukspolitik sedan lång tid tillbaka. Vi har inte tyckt att detta är viktigt. Vi har inte värnat detta.

När man pratar med stora försäljare av jordbruksprodukter i dag säger de att det kan bli en bristsituation på till exempel mineralgödsel men även på utsäde. Men det kommer att bli helt andra kostnadslägen.

Och vad kommer att hända? I de mindre gynnsamma jordbruksområdena i Sverige kanske man väljer att helt enkelt inte så sina fält denna vår. Vad leder det till? Jo, det kommer att leda till en minskad livsmedelsproduktion i Sverige.

Fru talman! Det som jag är väldigt orolig över är att när jordbruket försvinner i dessa mindre gynnsamma områden startas det aldrig upp igen, utan då är det borta.

Jag är därför väldigt intresserad av att höra landsbygdsministerns resonemang kring detta. Vad händer när vi växlar ned livsmedelsproduktionen i Sverige nu?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Men, fru talman, detta duger inte på något sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har en livsmedelsstrategi i Sverige i dag. Det är jättebra. Ministern lyfter fram diverse handlingsplaner och åtgärder. Under de år som livsmedelsstrategin har funnits har vi tydligt sett att detta inte hjälper. Det är inte tillräckligt.

År 2018 hade vi en torkkris i Sverige. Vi har under de senaste åtta åren haft många tuffa år för mjölkproduktionen. Vi har haft en så kallad mjölkkris under många av dessa år. Vi har under de senaste veckorna sett hur en griskris växer fram.

Fru talman! Samtidigt har vi ett världsläge som ser mer och mer bekymmersamt ut. Vi såg redan i höstas hur Ryssland slöt sig och slutade med exporten av till exempel konstgödsel - mineralgödsel. Vi ser hur Indien och Kina dammsuger marknaden på mineralgödsel för att förse sina egna befolkningar med mat. Vi har också diverse olika väderfenomen just nu som påverkar livsmedelsproduktionen runt om i världen.

Samtidigt som allt detta händer ser det ut som att vi kommer att minska vår livsmedelsproduktion i Sverige och minska vår möjlighet att försörja vår egen befolkning. Övriga världen ser mer och mer till att försörja sin egen befolkning med mat. Men här tycker vi inte att det är viktigt. Eller tycker vi det, landsbygdsministern? Tycker vi att det är viktigt att producera vår egen mat? I så fall duger inte detta.

Landsbygdsministern säger att man har en nära relation med näringen. Jag har också en väldigt nära relation med näringen. Det går inte längre att säga att man följer utvecklingen. Nu är vi nämligen två månader från ett vårbruk i Sverige då vi ska förbereda inför 2022 års skörd, med kostnadslägen som beskrevs här tidigare som är ofantligt mycket högre än tidigare.

Jag har själv ett jordbruk hemma med ett ökat kostnadsläge på cirka 1,2 miljoner kronor när det kommer till mineralgödsel, drivmedel och energi. Det är väldigt mycket pengar.

Samtidigt tänker jag att jag ska försöka producera så mycket livsmedel som jag kan för att försörja den svenska marknaden och de svenska invånarna med livsmedel.

Fru talman! Vi måste göra någonting annat. Det kan tyckas vara tråkigt att vi återigen står här och pratar om krispaket och annat för svenskt jordbruk. Men det är där man hamnar eftersom vi har haft en så dålig jordbrukspolitik. Och då skyller jag inte bara på den senaste regeringen eller den regering som har suttit med Stefan Löfven vid rodret sedan 2014. Detta är en dålig jordbrukspolitik sedan lång tid tillbaka. Vi har inte tyckt att detta är viktigt. Vi har inte värnat detta.

När man pratar med stora försäljare av jordbruksprodukter i dag säger de att det kan bli en bristsituation på till exempel mineralgödsel men även på utsäde. Men det kommer att bli helt andra kostnadslägen.

Och vad kommer att hända? I de mindre gynnsamma jordbruksområdena i Sverige kanske man väljer att helt enkelt inte så sina fält denna vår. Vad leder det till? Jo, det kommer att leda till en minskad livsmedelsproduktion i Sverige.

Fru talman! Det som jag är väldigt orolig över är att när jordbruket försvinner i dessa mindre gynnsamma områden startas det aldrig upp igen, utan då är det borta.

Jag är därför väldigt intresserad av att höra landsbygdsministerns resonemang kring detta. Vad händer när vi växlar ned livsmedelsproduktionen i Sverige nu?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Men, fru talman, detta duger inte på något sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har en livsmedelsstrategi i Sverige i dag. Det är jättebra. Ministern lyfter fram diverse handlingsplaner och åtgärder. Under de år som livsmedelsstrategin har funnits har vi tydligt sett att detta inte hjälper. Det är inte tillräckligt.

År 2018 hade vi en torkkris i Sverige. Vi har under de senaste åtta åren haft många tuffa år för mjölkproduktionen. Vi har haft en så kallad mjölkkris under många av dessa år. Vi har under de senaste veckorna sett hur en griskris växer fram.

Fru talman! Samtidigt har vi ett världsläge som ser mer och mer bekymmersamt ut. Vi såg redan i höstas hur Ryssland slöt sig och slutade med exporten av till exempel konstgödsel - mineralgödsel. Vi ser hur Indien och Kina dammsuger marknaden på mineralgödsel för att förse sina egna befolkningar med mat. Vi har också diverse olika väderfenomen just nu som påverkar livsmedelsproduktionen runt om i världen.

Samtidigt som allt detta händer ser det ut som att vi kommer att minska vår livsmedelsproduktion i Sverige och minska vår möjlighet att försörja vår egen befolkning. Övriga världen ser mer och mer till att försörja sin egen befolkning med mat. Men här tycker vi inte att det är viktigt. Eller tycker vi det, landsbygdsministern? Tycker vi att det är viktigt att producera vår egen mat? I så fall duger inte detta.

Landsbygdsministern säger att man har en nära relation med näringen. Jag har också en väldigt nära relation med näringen. Det går inte längre att säga att man följer utvecklingen. Nu är vi nämligen två månader från ett vårbruk i Sverige då vi ska förbereda inför 2022 års skörd, med kostnadslägen som beskrevs här tidigare som är ofantligt mycket högre än tidigare.

Jag har själv ett jordbruk hemma med ett ökat kostnadsläge på cirka 1,2 miljoner kronor när det kommer till mineralgödsel, drivmedel och energi. Det är väldigt mycket pengar.

Samtidigt tänker jag att jag ska försöka producera så mycket livsmedel som jag kan för att försörja den svenska marknaden och de svenska invånarna med livsmedel.

Fru talman! Vi måste göra någonting annat. Det kan tyckas vara tråkigt att vi återigen står här och pratar om krispaket och annat för svenskt jordbruk. Men det är där man hamnar eftersom vi har haft en så dålig jordbrukspolitik. Och då skyller jag inte bara på den senaste regeringen eller den regering som har suttit med Stefan Löfven vid rodret sedan 2014. Detta är en dålig jordbrukspolitik sedan lång tid tillbaka. Vi har inte tyckt att detta är viktigt. Vi har inte värnat detta.

När man pratar med stora försäljare av jordbruksprodukter i dag säger de att det kan bli en bristsituation på till exempel mineralgödsel men även på utsäde. Men det kommer att bli helt andra kostnadslägen.

Och vad kommer att hända? I de mindre gynnsamma jordbruksområdena i Sverige kanske man väljer att helt enkelt inte så sina fält denna vår. Vad leder det till? Jo, det kommer att leda till en minskad livsmedelsproduktion i Sverige.

Fru talman! Det som jag är väldigt orolig över är att när jordbruket försvinner i dessa mindre gynnsamma områden startas det aldrig upp igen, utan då är det borta.

Jag är därför väldigt intresserad av att höra landsbygdsministerns resonemang kring detta. Vad händer när vi växlar ned livsmedelsproduktionen i Sverige nu?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Att vi är så många - tre ledamöter - som i dag vill diskutera detta visar hur stor denna fråga är. Detta är inte någon liten fråga eller någon icke-fråga, utan det är en otroligt stor fråga. Därför är jag så tacksam för att vi är så många som diskuterar detta med ministern.

Vi ser, som mina duktiga kollegor har sagt här, att det ekonomiska läget för svenska bönder just nu är enormt tufft. Dieselpriset har skjutit i höjden, elpriset har skjutit i höjden, foderpriset har skjutit i höjden och priset på handelsgödsel har stuckit i väg som en raket. Precis som ledamoten John Widegren var inne på är frågan om handelsgödsel ens går att få tag på längre.

Det är många som har hört av sig till mig och vädjat om hjälp. Senast i går fick jag ett mejl som jag tänkte läsa upp för ministern. Ämnet är: Finns det en framtid? Där står följande:

Hej Magnus! Vad kommer att hända med svenskt lantbruk? Vi har i dag ingen likviditet kvar i animalieproduktionen och lever i bästa fall på rost och röta. Det pratas om krisstöd, men det känns som om ingenting händer. Vi har ingen Lisa Nilsson som kan nå ut medialt och få folk att förstå allvaret. Energipriset knäcker oss fort. Det finns inga reserver kvar, och framför allt har svensk mjölkproduktion inte tjänat pengar på överskådlig tid och därmed inte konsoliderat sig. Jag tror att Sveriges riksdag biter sig i svansen om man inte gör någonting nu.

En annan mjölkföretagare ringde och sa att han hade hoppats att den ökning av mjölkpriset som de faktiskt fick för ett tag sedan skulle göra att han skulle kunna betala arrendet och kunna laga lite grann i sitt kostall. Men han sa att med de höga kostnader som vi nu ser kan han inte ta ut någon lön längre utan får leva på sin frus lön och att han inte kan fortsätta på detta sätt.

Jag kan fortsätta att berätta om ytterligare en mjölkföretagare som har omkring 90 kor. När han började 2014 var snittet ungefär 58 kossor. I dag är det faktiskt över 100. Så han ligger lite under snittet. Han berättade, precis som John Widegren berättade om sin gård, att hans ökade kostnader på den gård som han driver var ungefär 980 000 kronor. Han sa: Magnus, var ska jag hitta dessa pengar?

Om jag har fått så många förtvivlade mejl och samtal med vädjanden om hjälp förstår jag att ministern har fått en otrolig mängd mejl, telefonsamtal och annat.

Därför är min fråga till ministern, i likhet med mina kollegors: Vad svarar ministern på ropen om hjälp? Kan ministern berätta någonting i dag för alla som faktiskt lyssnar på detta och som verkligen har vädjat om hjälp? Finns det någonting som regeringen just nu kan göra? Det vore fantastiskt om vi kunde få höra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Att vi är så många - tre ledamöter - som i dag vill diskutera detta visar hur stor denna fråga är. Detta är inte någon liten fråga eller någon icke-fråga, utan det är en otroligt stor fråga. Därför är jag så tacksam för att vi är så många som diskuterar detta med ministern.

Vi ser, som mina duktiga kollegor har sagt här, att det ekonomiska läget för svenska bönder just nu är enormt tufft. Dieselpriset har skjutit i höjden, elpriset har skjutit i höjden, foderpriset har skjutit i höjden och priset på handelsgödsel har stuckit i väg som en raket. Precis som ledamoten John Widegren var inne på är frågan om handelsgödsel ens går att få tag på längre.

Det är många som har hört av sig till mig och vädjat om hjälp. Senast i går fick jag ett mejl som jag tänkte läsa upp för ministern. Ämnet är: Finns det en framtid? Där står följande:

Hej Magnus! Vad kommer att hända med svenskt lantbruk? Vi har i dag ingen likviditet kvar i animalieproduktionen och lever i bästa fall på rost och röta. Det pratas om krisstöd, men det känns som om ingenting händer. Vi har ingen Lisa Nilsson som kan nå ut medialt och få folk att förstå allvaret. Energipriset knäcker oss fort. Det finns inga reserver kvar, och framför allt har svensk mjölkproduktion inte tjänat pengar på överskådlig tid och därmed inte konsoliderat sig. Jag tror att Sveriges riksdag biter sig i svansen om man inte gör någonting nu.

En annan mjölkföretagare ringde och sa att han hade hoppats att den ökning av mjölkpriset som de faktiskt fick för ett tag sedan skulle göra att han skulle kunna betala arrendet och kunna laga lite grann i sitt kostall. Men han sa att med de höga kostnader som vi nu ser kan han inte ta ut någon lön längre utan får leva på sin frus lön och att han inte kan fortsätta på detta sätt.

Jag kan fortsätta att berätta om ytterligare en mjölkföretagare som har omkring 90 kor. När han började 2014 var snittet ungefär 58 kossor. I dag är det faktiskt över 100. Så han ligger lite under snittet. Han berättade, precis som John Widegren berättade om sin gård, att hans ökade kostnader på den gård som han driver var ungefär 980 000 kronor. Han sa: Magnus, var ska jag hitta dessa pengar?

Om jag har fått så många förtvivlade mejl och samtal med vädjanden om hjälp förstår jag att ministern har fått en otrolig mängd mejl, telefonsamtal och annat.

Därför är min fråga till ministern, i likhet med mina kollegors: Vad svarar ministern på ropen om hjälp? Kan ministern berätta någonting i dag för alla som faktiskt lyssnar på detta och som verkligen har vädjat om hjälp? Finns det någonting som regeringen just nu kan göra? Det vore fantastiskt om vi kunde få höra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Att vi är så många - tre ledamöter - som i dag vill diskutera detta visar hur stor denna fråga är. Detta är inte någon liten fråga eller någon icke-fråga, utan det är en otroligt stor fråga. Därför är jag så tacksam för att vi är så många som diskuterar detta med ministern.

Vi ser, som mina duktiga kollegor har sagt här, att det ekonomiska läget för svenska bönder just nu är enormt tufft. Dieselpriset har skjutit i höjden, elpriset har skjutit i höjden, foderpriset har skjutit i höjden och priset på handelsgödsel har stuckit i väg som en raket. Precis som ledamoten John Widegren var inne på är frågan om handelsgödsel ens går att få tag på längre.

Det är många som har hört av sig till mig och vädjat om hjälp. Senast i går fick jag ett mejl som jag tänkte läsa upp för ministern. Ämnet är: Finns det en framtid? Där står följande:

Hej Magnus! Vad kommer att hända med svenskt lantbruk? Vi har i dag ingen likviditet kvar i animalieproduktionen och lever i bästa fall på rost och röta. Det pratas om krisstöd, men det känns som om ingenting händer. Vi har ingen Lisa Nilsson som kan nå ut medialt och få folk att förstå allvaret. Energipriset knäcker oss fort. Det finns inga reserver kvar, och framför allt har svensk mjölkproduktion inte tjänat pengar på överskådlig tid och därmed inte konsoliderat sig. Jag tror att Sveriges riksdag biter sig i svansen om man inte gör någonting nu.

En annan mjölkföretagare ringde och sa att han hade hoppats att den ökning av mjölkpriset som de faktiskt fick för ett tag sedan skulle göra att han skulle kunna betala arrendet och kunna laga lite grann i sitt kostall. Men han sa att med de höga kostnader som vi nu ser kan han inte ta ut någon lön längre utan får leva på sin frus lön och att han inte kan fortsätta på detta sätt.

Jag kan fortsätta att berätta om ytterligare en mjölkföretagare som har omkring 90 kor. När han började 2014 var snittet ungefär 58 kossor. I dag är det faktiskt över 100. Så han ligger lite under snittet. Han berättade, precis som John Widegren berättade om sin gård, att hans ökade kostnader på den gård som han driver var ungefär 980 000 kronor. Han sa: Magnus, var ska jag hitta dessa pengar?

Om jag har fått så många förtvivlade mejl och samtal med vädjanden om hjälp förstår jag att ministern har fått en otrolig mängd mejl, telefonsamtal och annat.

Därför är min fråga till ministern, i likhet med mina kollegors: Vad svarar ministern på ropen om hjälp? Kan ministern berätta någonting i dag för alla som faktiskt lyssnar på detta och som verkligen har vädjat om hjälp? Finns det någonting som regeringen just nu kan göra? Det vore fantastiskt om vi kunde få höra det.

Fru talman! Regeringen och jag ser att detta är en allvarlig situation. Insatsvarorna har ökat. Importen av vissa insatsvaror är inte heller helt enkel. Det är en enormt allvarlig situation.

Samtidigt måste man som regering analysera situationen, och det är också det vi har gjort. Vi vet vilken kostnadsutveckling det har varit, men vi måste också titta på intäktssidan. Har den mött upp? Nej, vår bedömning är att den inte riktigt har mött upp men att det, som jag sa i mitt förra anförande, har hjälpt lite att man har kunnat se ett högre avräkningspris och annat. Men situationen är allvarlig för många bönder ute på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gör vi då? Jo, det är det jag säger: Vi analyserar. Både näringen och min statssekreterare med flera kommer att komma till miljö- och jordbruksutskottet och låta utskottet ta del av den analys som kommer att tas fram. Jag kommer att träffa näringen igen i snar närtid. Efter det kommer också Jordbruksverket med sin rapport den 3 februari, så att ledamöterna vet, där de också har analyserat hur det ser ut med både utgifter och inkomster för jordbruket.

Med det sagt vill jag säga att vi ser situationen. De förslag som vi har fått från näringen är också mycket det som Utredningen om fossiloberoende jordbruk tar fasta på. Den utredningen är nu ute på remiss och kommer strax tillbaka till oss. Där finns det många intressanta förslag. Först ska den vara ute på remiss i två veckor till, tror jag, och sedan kommer vi att få tillbaka den så att vi kan börja behandla den.

Men vi gör också andra saker här och nu. Som ni vet ligger det i livsmedelsstrategin bara för i år 200 miljoner kronor. Vi vet också att det krävs en långsiktighet. Situationen är här och nu, men för att vända på utvecklingen och få lönsamhet på gårdsnivå krävs det också andra åtgärder. Jag tycker att den strategiska planen tar hand om lite av det, där vi går mot ett mer aktivt jordbruk, ser till att fler unga jordbrukare får större möjligheter och ser till att livsmedelsproduktionen förhoppningsvis ökar i och med att jordbruket blir mer aktivt.

Det görs alltså saker långsiktigt, men det görs också saker nu som är viktiga. Andra satsningar på landsbygden som också är viktiga om man driver ett jordbruk kan vara bredband eller att man i Klimatklivet nu kan söka stöd för en biogasanläggning. Omställningen är ju också viktig, det vet vi - att vi inte har det här beroendet av insatsvarorna. Vi ser hellre en produktion i Sveg än att hela tiden behöva vänta på import från Saudiarabien och inte veta kostnaderna för den.

Det görs alltså mycket. Det jag kan säga i det akuta läget är att vi fortfarande tittar på situationen. Jag vet att ni som sitter i miljö- och jordbruksutskottet kommer att få träffa både näring, statssekreterare och andra redan, tror jag, första veckan i februari.

Fru talman! Regeringen och jag ser att detta är en allvarlig situation. Insatsvarorna har ökat. Importen av vissa insatsvaror är inte heller helt enkel. Det är en enormt allvarlig situation.

Samtidigt måste man som regering analysera situationen, och det är också det vi har gjort. Vi vet vilken kostnadsutveckling det har varit, men vi måste också titta på intäktssidan. Har den mött upp? Nej, vår bedömning är att den inte riktigt har mött upp men att det, som jag sa i mitt förra anförande, har hjälpt lite att man har kunnat se ett högre avräkningspris och annat. Men situationen är allvarlig för många bönder ute på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gör vi då? Jo, det är det jag säger: Vi analyserar. Både näringen och min statssekreterare med flera kommer att komma till miljö- och jordbruksutskottet och låta utskottet ta del av den analys som kommer att tas fram. Jag kommer att träffa näringen igen i snar närtid. Efter det kommer också Jordbruksverket med sin rapport den 3 februari, så att ledamöterna vet, där de också har analyserat hur det ser ut med både utgifter och inkomster för jordbruket.

Med det sagt vill jag säga att vi ser situationen. De förslag som vi har fått från näringen är också mycket det som Utredningen om fossiloberoende jordbruk tar fasta på. Den utredningen är nu ute på remiss och kommer strax tillbaka till oss. Där finns det många intressanta förslag. Först ska den vara ute på remiss i två veckor till, tror jag, och sedan kommer vi att få tillbaka den så att vi kan börja behandla den.

Men vi gör också andra saker här och nu. Som ni vet ligger det i livsmedelsstrategin bara för i år 200 miljoner kronor. Vi vet också att det krävs en långsiktighet. Situationen är här och nu, men för att vända på utvecklingen och få lönsamhet på gårdsnivå krävs det också andra åtgärder. Jag tycker att den strategiska planen tar hand om lite av det, där vi går mot ett mer aktivt jordbruk, ser till att fler unga jordbrukare får större möjligheter och ser till att livsmedelsproduktionen förhoppningsvis ökar i och med att jordbruket blir mer aktivt.

Det görs alltså saker långsiktigt, men det görs också saker nu som är viktiga. Andra satsningar på landsbygden som också är viktiga om man driver ett jordbruk kan vara bredband eller att man i Klimatklivet nu kan söka stöd för en biogasanläggning. Omställningen är ju också viktig, det vet vi - att vi inte har det här beroendet av insatsvarorna. Vi ser hellre en produktion i Sveg än att hela tiden behöva vänta på import från Saudiarabien och inte veta kostnaderna för den.

Det görs alltså mycket. Det jag kan säga i det akuta läget är att vi fortfarande tittar på situationen. Jag vet att ni som sitter i miljö- och jordbruksutskottet kommer att få träffa både näring, statssekreterare och andra redan, tror jag, första veckan i februari.

Fru talman! Regeringen och jag ser att detta är en allvarlig situation. Insatsvarorna har ökat. Importen av vissa insatsvaror är inte heller helt enkel. Det är en enormt allvarlig situation.

Samtidigt måste man som regering analysera situationen, och det är också det vi har gjort. Vi vet vilken kostnadsutveckling det har varit, men vi måste också titta på intäktssidan. Har den mött upp? Nej, vår bedömning är att den inte riktigt har mött upp men att det, som jag sa i mitt förra anförande, har hjälpt lite att man har kunnat se ett högre avräkningspris och annat. Men situationen är allvarlig för många bönder ute på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gör vi då? Jo, det är det jag säger: Vi analyserar. Både näringen och min statssekreterare med flera kommer att komma till miljö- och jordbruksutskottet och låta utskottet ta del av den analys som kommer att tas fram. Jag kommer att träffa näringen igen i snar närtid. Efter det kommer också Jordbruksverket med sin rapport den 3 februari, så att ledamöterna vet, där de också har analyserat hur det ser ut med både utgifter och inkomster för jordbruket.

Med det sagt vill jag säga att vi ser situationen. De förslag som vi har fått från näringen är också mycket det som Utredningen om fossiloberoende jordbruk tar fasta på. Den utredningen är nu ute på remiss och kommer strax tillbaka till oss. Där finns det många intressanta förslag. Först ska den vara ute på remiss i två veckor till, tror jag, och sedan kommer vi att få tillbaka den så att vi kan börja behandla den.

Men vi gör också andra saker här och nu. Som ni vet ligger det i livsmedelsstrategin bara för i år 200 miljoner kronor. Vi vet också att det krävs en långsiktighet. Situationen är här och nu, men för att vända på utvecklingen och få lönsamhet på gårdsnivå krävs det också andra åtgärder. Jag tycker att den strategiska planen tar hand om lite av det, där vi går mot ett mer aktivt jordbruk, ser till att fler unga jordbrukare får större möjligheter och ser till att livsmedelsproduktionen förhoppningsvis ökar i och med att jordbruket blir mer aktivt.

Det görs alltså saker långsiktigt, men det görs också saker nu som är viktiga. Andra satsningar på landsbygden som också är viktiga om man driver ett jordbruk kan vara bredband eller att man i Klimatklivet nu kan söka stöd för en biogasanläggning. Omställningen är ju också viktig, det vet vi - att vi inte har det här beroendet av insatsvarorna. Vi ser hellre en produktion i Sveg än att hela tiden behöva vänta på import från Saudiarabien och inte veta kostnaderna för den.

Det görs alltså mycket. Det jag kan säga i det akuta läget är att vi fortfarande tittar på situationen. Jag vet att ni som sitter i miljö- och jordbruksutskottet kommer att få träffa både näring, statssekreterare och andra redan, tror jag, första veckan i februari.

Fru talman! Tack, ministern, för det utvecklade svaret!

Det är ju bra med analyser. Det håller jag verkligen med om. Men sedan måste man också agera. Jag tycker att regeringen behöver agera mer och ta ledartröjan nu när Sveriges lantbrukare är så kraftigt drabbade av höjda kostnader för foder, konstgödsel, diesel och liknande. Det går inte att komma ifrån: Djuren måste ha mat, vi behöver gödsel till grödorna och man behöver ha sin traktor och andra maskiner. Dessa drivs med drivmedel. Det går inte att trolla fram någonting annat.

Priserna har ökat på det mesta. Bara mellan 2020 och 2021 hade gödnings- och jordförbättringsmedel ökat med 157,5 procent. Det är helt horribelt! Energi och drivmedel hade ökat med 35,3 procent, och det var alltså innan de hemska elpriserna i december och de fortsatt skenande priserna på drivmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! De höga priserna på el och bränsle innebär en ohållbar situation för Sveriges bönder. John Widegren berättade tidigare om de ökade kostnader det kan bli bara på en gård. Men detta sker även i andra branscher, till exempel i hästnäringen. Vi har en hästägare i Sala, Westholm, som har ungefär hundra hästar. Deras elräkning har gått från 60 000 i månaden till 154 000 i månaden - bara på el! Det rapporteras att läget nu är hårdare än när bönder och djurhållare drabbades av torkan 2018.

Efterfrågan på livsmedel och jordbruksråvaror ökar, både i Sverige och runt om i världen. Samtidigt minskar vår produktion här i Sverige. Vi blir sårbara. I början av 90-talet producerade Sveriges bönder 75 procent av landets livsmedel. I dag är vi betydligt fler, som jag var inne på tidigare, men vi producerar inte mer mat. Vi litar på importen. Vi litar på att Göteborgs hamn ska fungera. Vi litar på att allting ska kunna komma in i och ut ur Sverige hela tiden. Ungefär varannan tugga vi äter är importerad.

Självförsörjningsgraden har sjunkit till 50 procent. I Finland är den ungefär 80 procent.

Vi har ändå mjöl, socker och morötter som vi kan vara självförsörjande på, men det räcker inte särskilt länge. Även om morotskaka är gott är det inte gott hur länge som helst. Naturligtvis krävs det också en ugn för att baka det, och då behöver man också el.

Fru talman! Varje medborgare förväntas ta ansvar för sin egen mat, men den stora frågan är ju var den ska komma ifrån när det verkligen gäller, när det blir kris eller i värsta fall krig. Den bistra sanningen är att vårt land inte längre har mat till alla sina invånare. Vi kanske inte märker bristen en vanlig dag i fredstid, men vi skulle bli smärtsamt medvetna vid en kris. Vi har ju varit i en pandemi, och vi såg hur hyllor stod tomma i början av coronapandemin.

Vårt land kan inte längre föda sitt folk. Det är horribelt!

Skulle Sverige komma upp i åtminstone 80 procents försörjningsgrad skulle det bidra till mindre klimatpåverkan, stärka matproduktionen och i förlängningen ge väldigt många nya jobb. Vi skulle få ett robustare samhälle. Det behöver vi om vi ska bygga upp Sveriges totalförsvar.

Ungefär tio dagar skulle det ta innan centrallagren stod tomma, enligt Civilförsvarsförbundet. Då har vi inte ens nämnt situationen för barn och vuxna på våra skolor, våra äldreboenden och sjukhusen - verksamheter som våra kommuner och regioner ansvarar för. Frågan berör verkligen dem. Det här behöver vi tala om. Det här är viktigt!

Därför är det inte så konstigt om jag och många fler undrar: Vad är planen för att detta på riktigt ska bli bättre?

Fru talman! Tack, ministern, för det utvecklade svaret!

Det är ju bra med analyser. Det håller jag verkligen med om. Men sedan måste man också agera. Jag tycker att regeringen behöver agera mer och ta ledartröjan nu när Sveriges lantbrukare är så kraftigt drabbade av höjda kostnader för foder, konstgödsel, diesel och liknande. Det går inte att komma ifrån: Djuren måste ha mat, vi behöver gödsel till grödorna och man behöver ha sin traktor och andra maskiner. Dessa drivs med drivmedel. Det går inte att trolla fram någonting annat.

Priserna har ökat på det mesta. Bara mellan 2020 och 2021 hade gödnings- och jordförbättringsmedel ökat med 157,5 procent. Det är helt horribelt! Energi och drivmedel hade ökat med 35,3 procent, och det var alltså innan de hemska elpriserna i december och de fortsatt skenande priserna på drivmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! De höga priserna på el och bränsle innebär en ohållbar situation för Sveriges bönder. John Widegren berättade tidigare om de ökade kostnader det kan bli bara på en gård. Men detta sker även i andra branscher, till exempel i hästnäringen. Vi har en hästägare i Sala, Westholm, som har ungefär hundra hästar. Deras elräkning har gått från 60 000 i månaden till 154 000 i månaden - bara på el! Det rapporteras att läget nu är hårdare än när bönder och djurhållare drabbades av torkan 2018.

Efterfrågan på livsmedel och jordbruksråvaror ökar, både i Sverige och runt om i världen. Samtidigt minskar vår produktion här i Sverige. Vi blir sårbara. I början av 90-talet producerade Sveriges bönder 75 procent av landets livsmedel. I dag är vi betydligt fler, som jag var inne på tidigare, men vi producerar inte mer mat. Vi litar på importen. Vi litar på att Göteborgs hamn ska fungera. Vi litar på att allting ska kunna komma in i och ut ur Sverige hela tiden. Ungefär varannan tugga vi äter är importerad.

Självförsörjningsgraden har sjunkit till 50 procent. I Finland är den ungefär 80 procent.

Vi har ändå mjöl, socker och morötter som vi kan vara självförsörjande på, men det räcker inte särskilt länge. Även om morotskaka är gott är det inte gott hur länge som helst. Naturligtvis krävs det också en ugn för att baka det, och då behöver man också el.

Fru talman! Varje medborgare förväntas ta ansvar för sin egen mat, men den stora frågan är ju var den ska komma ifrån när det verkligen gäller, när det blir kris eller i värsta fall krig. Den bistra sanningen är att vårt land inte längre har mat till alla sina invånare. Vi kanske inte märker bristen en vanlig dag i fredstid, men vi skulle bli smärtsamt medvetna vid en kris. Vi har ju varit i en pandemi, och vi såg hur hyllor stod tomma i början av coronapandemin.

Vårt land kan inte längre föda sitt folk. Det är horribelt!

Skulle Sverige komma upp i åtminstone 80 procents försörjningsgrad skulle det bidra till mindre klimatpåverkan, stärka matproduktionen och i förlängningen ge väldigt många nya jobb. Vi skulle få ett robustare samhälle. Det behöver vi om vi ska bygga upp Sveriges totalförsvar.

Ungefär tio dagar skulle det ta innan centrallagren stod tomma, enligt Civilförsvarsförbundet. Då har vi inte ens nämnt situationen för barn och vuxna på våra skolor, våra äldreboenden och sjukhusen - verksamheter som våra kommuner och regioner ansvarar för. Frågan berör verkligen dem. Det här behöver vi tala om. Det här är viktigt!

Därför är det inte så konstigt om jag och många fler undrar: Vad är planen för att detta på riktigt ska bli bättre?

Fru talman! Tack, ministern, för det utvecklade svaret!

Det är ju bra med analyser. Det håller jag verkligen med om. Men sedan måste man också agera. Jag tycker att regeringen behöver agera mer och ta ledartröjan nu när Sveriges lantbrukare är så kraftigt drabbade av höjda kostnader för foder, konstgödsel, diesel och liknande. Det går inte att komma ifrån: Djuren måste ha mat, vi behöver gödsel till grödorna och man behöver ha sin traktor och andra maskiner. Dessa drivs med drivmedel. Det går inte att trolla fram någonting annat.

Priserna har ökat på det mesta. Bara mellan 2020 och 2021 hade gödnings- och jordförbättringsmedel ökat med 157,5 procent. Det är helt horribelt! Energi och drivmedel hade ökat med 35,3 procent, och det var alltså innan de hemska elpriserna i december och de fortsatt skenande priserna på drivmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! De höga priserna på el och bränsle innebär en ohållbar situation för Sveriges bönder. John Widegren berättade tidigare om de ökade kostnader det kan bli bara på en gård. Men detta sker även i andra branscher, till exempel i hästnäringen. Vi har en hästägare i Sala, Westholm, som har ungefär hundra hästar. Deras elräkning har gått från 60 000 i månaden till 154 000 i månaden - bara på el! Det rapporteras att läget nu är hårdare än när bönder och djurhållare drabbades av torkan 2018.

Efterfrågan på livsmedel och jordbruksråvaror ökar, både i Sverige och runt om i världen. Samtidigt minskar vår produktion här i Sverige. Vi blir sårbara. I början av 90-talet producerade Sveriges bönder 75 procent av landets livsmedel. I dag är vi betydligt fler, som jag var inne på tidigare, men vi producerar inte mer mat. Vi litar på importen. Vi litar på att Göteborgs hamn ska fungera. Vi litar på att allting ska kunna komma in i och ut ur Sverige hela tiden. Ungefär varannan tugga vi äter är importerad.

Självförsörjningsgraden har sjunkit till 50 procent. I Finland är den ungefär 80 procent.

Vi har ändå mjöl, socker och morötter som vi kan vara självförsörjande på, men det räcker inte särskilt länge. Även om morotskaka är gott är det inte gott hur länge som helst. Naturligtvis krävs det också en ugn för att baka det, och då behöver man också el.

Fru talman! Varje medborgare förväntas ta ansvar för sin egen mat, men den stora frågan är ju var den ska komma ifrån när det verkligen gäller, när det blir kris eller i värsta fall krig. Den bistra sanningen är att vårt land inte längre har mat till alla sina invånare. Vi kanske inte märker bristen en vanlig dag i fredstid, men vi skulle bli smärtsamt medvetna vid en kris. Vi har ju varit i en pandemi, och vi såg hur hyllor stod tomma i början av coronapandemin.

Vårt land kan inte längre föda sitt folk. Det är horribelt!

Skulle Sverige komma upp i åtminstone 80 procents försörjningsgrad skulle det bidra till mindre klimatpåverkan, stärka matproduktionen och i förlängningen ge väldigt många nya jobb. Vi skulle få ett robustare samhälle. Det behöver vi om vi ska bygga upp Sveriges totalförsvar.

Ungefär tio dagar skulle det ta innan centrallagren stod tomma, enligt Civilförsvarsförbundet. Då har vi inte ens nämnt situationen för barn och vuxna på våra skolor, våra äldreboenden och sjukhusen - verksamheter som våra kommuner och regioner ansvarar för. Frågan berör verkligen dem. Det här behöver vi tala om. Det här är viktigt!

Därför är det inte så konstigt om jag och många fler undrar: Vad är planen för att detta på riktigt ska bli bättre?

Fru talman! Tack, ministern, för en del svar! Men jag fick kanske inte svar på den sista frågan jag ställde om vad som händer när produktionen försvinner i de lite mindre gynnsamma områdena och kanske aldrig startar igen. Lämnar vi då den marken, den tillgången, för fäfot, helt enkelt? Det finns nämligen en risk att vi kommer dit.

Sedan, fru talman, håller jag med ministern i mångt och mycket. Vi måste titta långsiktigt, och vi ska ha en bra strategisk plan - definitivt! Men det hjälper inte när vi har en sådan likviditetskris som vi har just nu. Då kommer de svenska bönderna inte heller att leverera den miljö- och klimatnytta som vi ber dem om och som vi vet att vi har just i de gröna näringarna. Det kommer man inte att klara när vi har en så stor likviditetskris, som nämndes kanske värre än den vi hade 2018 när torkan slog till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då, 2018, kom regeringen med ett krispaket - visserligen efter påtryckningar från Moderaterna och Kristdemokraterna i mångt och mycket. Jag gillar inte krispaket. Jag vill hellre att vi har långsiktiga förutsättningar som är bra för svenska jordbrukare.

Vad är då långsiktiga förutsättningar som är bra för svenska jordbrukare? Ja, det är ett rimligt kostnadsläge i förhållande till de länder vi ska konkurrera med på jordbruksmarknaden, den fria marknaden, som vi ju värnar om här i Sverige. Vi ska ha långsiktiga möjligheter att faktiskt få bruka och bestämma över den mark vi förfogar över. Vi har en miljöbalk som i dag väldigt ofta ställer till det. Det är nog dags att se över den.

Vi behöver ha ett myndighetsarbete som inte för mycket lutar sig mot aktivism, som vi ser många gånger i dag. Där driver tjänstemän på vissa av våra myndigheter frågor i egen sak i stället för att lyda under den rättsordning som vi har tagit beslut om i den här kammaren, fru talman.

Där har vi några av de långsiktiga sakerna som vi behöver förändra om det ska bli en ökad tilltro från svenska jordbrukare. Det ska göra att vi ökar vår produktion precis som vi ber om i livsmedelsstrategin och som vi har som målsättning ska ske till 2030. Nu närmar sig 2030 ganska fort, och vi har ett tufft läge. Jag är väldigt orolig för att de som slutar aldrig börjar igen.

Det finns också en annan sak. Det är att man kommer in i en dålig trend. Klimatet ställer till det nu i vissa delar i världen, som jag sa innan. Det gör att det blir väldigt nyckfullt att veta hur mycket mat det finns på världsmarknaden. Kommer det att finnas mat att importera?

Vad händer långsiktigt i Sverige? Om vi ska riktigt nörda ned oss kan vi till exempel titta på lite markkemi. Det är roliga frågor. Det som händer nu när mineralgödselkostnaden rusar så dant är att bönderna kanske väljer att köpa rena kvävegödselmedel i stället för att använda sig av NPK-gödselmedel där man förrådsgödslar på ett annat sätt. Då försämrar vi också jordhälsan i den svenska åkermarken och kommer kanske in i en sämre trend.

Säg att vi ligger kvar i de höga kostnadslägena under några års tid och att de höga avräkningspriserna inte kommer att finnas kvar vid höstens skörd eller nästa års skörd. Då kommer vi in i en riktigt dålig trend.

Det finns många farhågor. Det får vi ta på oss i politiken. Allra mest får sittande regering ta på sig det. Nu har man styrt från Socialdemokraternas sida under en längre tid, och vi blir allt svagare.

När kriserna kommer blir vi svagare i att kunna bemöta dem. Vi måste någon gång vända trenden. Vi måste få upp ögonen för att det är viktigt. Landsbygdsministern behöver ta på sig en rock och visa framfötterna i detta. Nu måste vi komma framåt, fru talman.

Fru talman! Tack, ministern, för en del svar! Men jag fick kanske inte svar på den sista frågan jag ställde om vad som händer när produktionen försvinner i de lite mindre gynnsamma områdena och kanske aldrig startar igen. Lämnar vi då den marken, den tillgången, för fäfot, helt enkelt? Det finns nämligen en risk att vi kommer dit.

Sedan, fru talman, håller jag med ministern i mångt och mycket. Vi måste titta långsiktigt, och vi ska ha en bra strategisk plan - definitivt! Men det hjälper inte när vi har en sådan likviditetskris som vi har just nu. Då kommer de svenska bönderna inte heller att leverera den miljö- och klimatnytta som vi ber dem om och som vi vet att vi har just i de gröna näringarna. Det kommer man inte att klara när vi har en så stor likviditetskris, som nämndes kanske värre än den vi hade 2018 när torkan slog till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då, 2018, kom regeringen med ett krispaket - visserligen efter påtryckningar från Moderaterna och Kristdemokraterna i mångt och mycket. Jag gillar inte krispaket. Jag vill hellre att vi har långsiktiga förutsättningar som är bra för svenska jordbrukare.

Vad är då långsiktiga förutsättningar som är bra för svenska jordbrukare? Ja, det är ett rimligt kostnadsläge i förhållande till de länder vi ska konkurrera med på jordbruksmarknaden, den fria marknaden, som vi ju värnar om här i Sverige. Vi ska ha långsiktiga möjligheter att faktiskt få bruka och bestämma över den mark vi förfogar över. Vi har en miljöbalk som i dag väldigt ofta ställer till det. Det är nog dags att se över den.

Vi behöver ha ett myndighetsarbete som inte för mycket lutar sig mot aktivism, som vi ser många gånger i dag. Där driver tjänstemän på vissa av våra myndigheter frågor i egen sak i stället för att lyda under den rättsordning som vi har tagit beslut om i den här kammaren, fru talman.

Där har vi några av de långsiktiga sakerna som vi behöver förändra om det ska bli en ökad tilltro från svenska jordbrukare. Det ska göra att vi ökar vår produktion precis som vi ber om i livsmedelsstrategin och som vi har som målsättning ska ske till 2030. Nu närmar sig 2030 ganska fort, och vi har ett tufft läge. Jag är väldigt orolig för att de som slutar aldrig börjar igen.

Det finns också en annan sak. Det är att man kommer in i en dålig trend. Klimatet ställer till det nu i vissa delar i världen, som jag sa innan. Det gör att det blir väldigt nyckfullt att veta hur mycket mat det finns på världsmarknaden. Kommer det att finnas mat att importera?

Vad händer långsiktigt i Sverige? Om vi ska riktigt nörda ned oss kan vi till exempel titta på lite markkemi. Det är roliga frågor. Det som händer nu när mineralgödselkostnaden rusar så dant är att bönderna kanske väljer att köpa rena kvävegödselmedel i stället för att använda sig av NPK-gödselmedel där man förrådsgödslar på ett annat sätt. Då försämrar vi också jordhälsan i den svenska åkermarken och kommer kanske in i en sämre trend.

Säg att vi ligger kvar i de höga kostnadslägena under några års tid och att de höga avräkningspriserna inte kommer att finnas kvar vid höstens skörd eller nästa års skörd. Då kommer vi in i en riktigt dålig trend.

Det finns många farhågor. Det får vi ta på oss i politiken. Allra mest får sittande regering ta på sig det. Nu har man styrt från Socialdemokraternas sida under en längre tid, och vi blir allt svagare.

När kriserna kommer blir vi svagare i att kunna bemöta dem. Vi måste någon gång vända trenden. Vi måste få upp ögonen för att det är viktigt. Landsbygdsministern behöver ta på sig en rock och visa framfötterna i detta. Nu måste vi komma framåt, fru talman.

Fru talman! Tack, ministern, för en del svar! Men jag fick kanske inte svar på den sista frågan jag ställde om vad som händer när produktionen försvinner i de lite mindre gynnsamma områdena och kanske aldrig startar igen. Lämnar vi då den marken, den tillgången, för fäfot, helt enkelt? Det finns nämligen en risk att vi kommer dit.

Sedan, fru talman, håller jag med ministern i mångt och mycket. Vi måste titta långsiktigt, och vi ska ha en bra strategisk plan - definitivt! Men det hjälper inte när vi har en sådan likviditetskris som vi har just nu. Då kommer de svenska bönderna inte heller att leverera den miljö- och klimatnytta som vi ber dem om och som vi vet att vi har just i de gröna näringarna. Det kommer man inte att klara när vi har en så stor likviditetskris, som nämndes kanske värre än den vi hade 2018 när torkan slog till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då, 2018, kom regeringen med ett krispaket - visserligen efter påtryckningar från Moderaterna och Kristdemokraterna i mångt och mycket. Jag gillar inte krispaket. Jag vill hellre att vi har långsiktiga förutsättningar som är bra för svenska jordbrukare.

Vad är då långsiktiga förutsättningar som är bra för svenska jordbrukare? Ja, det är ett rimligt kostnadsläge i förhållande till de länder vi ska konkurrera med på jordbruksmarknaden, den fria marknaden, som vi ju värnar om här i Sverige. Vi ska ha långsiktiga möjligheter att faktiskt få bruka och bestämma över den mark vi förfogar över. Vi har en miljöbalk som i dag väldigt ofta ställer till det. Det är nog dags att se över den.

Vi behöver ha ett myndighetsarbete som inte för mycket lutar sig mot aktivism, som vi ser många gånger i dag. Där driver tjänstemän på vissa av våra myndigheter frågor i egen sak i stället för att lyda under den rättsordning som vi har tagit beslut om i den här kammaren, fru talman.

Där har vi några av de långsiktiga sakerna som vi behöver förändra om det ska bli en ökad tilltro från svenska jordbrukare. Det ska göra att vi ökar vår produktion precis som vi ber om i livsmedelsstrategin och som vi har som målsättning ska ske till 2030. Nu närmar sig 2030 ganska fort, och vi har ett tufft läge. Jag är väldigt orolig för att de som slutar aldrig börjar igen.

Det finns också en annan sak. Det är att man kommer in i en dålig trend. Klimatet ställer till det nu i vissa delar i världen, som jag sa innan. Det gör att det blir väldigt nyckfullt att veta hur mycket mat det finns på världsmarknaden. Kommer det att finnas mat att importera?

Vad händer långsiktigt i Sverige? Om vi ska riktigt nörda ned oss kan vi till exempel titta på lite markkemi. Det är roliga frågor. Det som händer nu när mineralgödselkostnaden rusar så dant är att bönderna kanske väljer att köpa rena kvävegödselmedel i stället för att använda sig av NPK-gödselmedel där man förrådsgödslar på ett annat sätt. Då försämrar vi också jordhälsan i den svenska åkermarken och kommer kanske in i en sämre trend.

Säg att vi ligger kvar i de höga kostnadslägena under några års tid och att de höga avräkningspriserna inte kommer att finnas kvar vid höstens skörd eller nästa års skörd. Då kommer vi in i en riktigt dålig trend.

Det finns många farhågor. Det får vi ta på oss i politiken. Allra mest får sittande regering ta på sig det. Nu har man styrt från Socialdemokraternas sida under en längre tid, och vi blir allt svagare.

När kriserna kommer blir vi svagare i att kunna bemöta dem. Vi måste någon gång vända trenden. Vi måste få upp ögonen för att det är viktigt. Landsbygdsministern behöver ta på sig en rock och visa framfötterna i detta. Nu måste vi komma framåt, fru talman.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag hade väl kanske hoppats på ett lite mer precist svar och att vi ändå på något sätt hade kunnat ge många bönder något lite mer konkret från regeringens sida. Det hade varit fantastiskt. Men jag hoppas att det kanske kommer under fortsatt samtal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har i den här kammaren, precis som mina kollegor sagt, antagit en livsmedelsstrategi. Jag fick själv den stora äran att få jobba tillsammans med dåvarande landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Vi klubbade igenom den i kammaren i juni 2017.

Det är några år sedan om man tänker efter. Faktum är att den nu blir fem år i sommar. Den har varit med ett tag. Det är rätt intressant. Vi som jobbade med den tyckte att vi fick fram ganska bra grejer.

Den säger att Sverige ska ha mer livsmedelsproduktion. Konkurrenskraften ska öka - känn på den! Svenskt jordbruk ska få mer lönsamhet. Det är underbara ord jag säger nu, känner jag. Vår livsmedelsberedskap ska öka.

Många gladde sig. Jag kommer ihåg en rubrik i en stor jordbrukstidning. Det stod: Yes! Äntligen! Vi tror på framtiden, sa en bonde. Men det var då det. Det är i sommar fem år sedan.

Jag måste fråga ministern om det, när hon besöker gårdar, är någon bonde som säger: Vi upplever att livsmedelsstrategin har gjort skillnad. Det vore i så fall intressant att höra det.

Jag har inte hört någon svensk bonde från norr till söder, vart jag än kommer, som har sagt: Det här, Magnus, det gjorde ni bra. Ingen har sagt det. Det är tvärtom. De säger: Vart tog den vägen? Just nu vill jag inte ens tala om den när jag är ute. Man känner att det blir som ett skämt.

Fru talman! Det som vi talar om är den ekonomiska krisen som vi är mitt inne i. Det påverkar dem så mycket nu. Jag och min partiledare Ebba Busch var i veckan ute i Östra Husby som ligger på Vikbolandet i Norrköping. Det var många där som kom fram och ville tala och berätta om de stora ekonomiska bekymren som jag talade om just här.

Vi fick också höra att det var flera jordbrukare som har slutat eller som tänker sluta i närtid. Varför, fru talman? Jo, därför att lönsamheten är för dålig. Intäkterna och utgifterna går inte ihop. Lägger man då till den arbetsbörda som jordbrukarna har så slutar man. Det fungerar inte.

Det är vackra ord som vi säger, som jag tog upp förut. Det är lönsamhet, konkurrenskraft och allt detta. Det är en himmelsvid skillnad mellan vad vi sa då och det vi ser exakt i dag.

Fru talman! Kristdemokraterna har därför i dag för en stund sedan lagt fram ett förslag på bordet. Vi vill sänka drivmedelsskatten på reduktionsplikten med 3 kronor. Med den budget som vi och Moderaterna har antagit är det 3,50 kronor mindre för alla. Vi tror att det är viktigt. Vi minskar reduktionsplikten från dagens 30,5 till 14 procent. Vi måste göra någonting radikalt.

Mina frågor är: Vad gör ministern för att strategin ska bli verklighet? Vad tänker ministern om förslaget som vi lägger fram?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag hade väl kanske hoppats på ett lite mer precist svar och att vi ändå på något sätt hade kunnat ge många bönder något lite mer konkret från regeringens sida. Det hade varit fantastiskt. Men jag hoppas att det kanske kommer under fortsatt samtal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har i den här kammaren, precis som mina kollegor sagt, antagit en livsmedelsstrategi. Jag fick själv den stora äran att få jobba tillsammans med dåvarande landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Vi klubbade igenom den i kammaren i juni 2017.

Det är några år sedan om man tänker efter. Faktum är att den nu blir fem år i sommar. Den har varit med ett tag. Det är rätt intressant. Vi som jobbade med den tyckte att vi fick fram ganska bra grejer.

Den säger att Sverige ska ha mer livsmedelsproduktion. Konkurrenskraften ska öka - känn på den! Svenskt jordbruk ska få mer lönsamhet. Det är underbara ord jag säger nu, känner jag. Vår livsmedelsberedskap ska öka.

Många gladde sig. Jag kommer ihåg en rubrik i en stor jordbrukstidning. Det stod: Yes! Äntligen! Vi tror på framtiden, sa en bonde. Men det var då det. Det är i sommar fem år sedan.

Jag måste fråga ministern om det, när hon besöker gårdar, är någon bonde som säger: Vi upplever att livsmedelsstrategin har gjort skillnad. Det vore i så fall intressant att höra det.

Jag har inte hört någon svensk bonde från norr till söder, vart jag än kommer, som har sagt: Det här, Magnus, det gjorde ni bra. Ingen har sagt det. Det är tvärtom. De säger: Vart tog den vägen? Just nu vill jag inte ens tala om den när jag är ute. Man känner att det blir som ett skämt.

Fru talman! Det som vi talar om är den ekonomiska krisen som vi är mitt inne i. Det påverkar dem så mycket nu. Jag och min partiledare Ebba Busch var i veckan ute i Östra Husby som ligger på Vikbolandet i Norrköping. Det var många där som kom fram och ville tala och berätta om de stora ekonomiska bekymren som jag talade om just här.

Vi fick också höra att det var flera jordbrukare som har slutat eller som tänker sluta i närtid. Varför, fru talman? Jo, därför att lönsamheten är för dålig. Intäkterna och utgifterna går inte ihop. Lägger man då till den arbetsbörda som jordbrukarna har så slutar man. Det fungerar inte.

Det är vackra ord som vi säger, som jag tog upp förut. Det är lönsamhet, konkurrenskraft och allt detta. Det är en himmelsvid skillnad mellan vad vi sa då och det vi ser exakt i dag.

Fru talman! Kristdemokraterna har därför i dag för en stund sedan lagt fram ett förslag på bordet. Vi vill sänka drivmedelsskatten på reduktionsplikten med 3 kronor. Med den budget som vi och Moderaterna har antagit är det 3,50 kronor mindre för alla. Vi tror att det är viktigt. Vi minskar reduktionsplikten från dagens 30,5 till 14 procent. Vi måste göra någonting radikalt.

Mina frågor är: Vad gör ministern för att strategin ska bli verklighet? Vad tänker ministern om förslaget som vi lägger fram?

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag hade väl kanske hoppats på ett lite mer precist svar och att vi ändå på något sätt hade kunnat ge många bönder något lite mer konkret från regeringens sida. Det hade varit fantastiskt. Men jag hoppas att det kanske kommer under fortsatt samtal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har i den här kammaren, precis som mina kollegor sagt, antagit en livsmedelsstrategi. Jag fick själv den stora äran att få jobba tillsammans med dåvarande landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Vi klubbade igenom den i kammaren i juni 2017.

Det är några år sedan om man tänker efter. Faktum är att den nu blir fem år i sommar. Den har varit med ett tag. Det är rätt intressant. Vi som jobbade med den tyckte att vi fick fram ganska bra grejer.

Den säger att Sverige ska ha mer livsmedelsproduktion. Konkurrenskraften ska öka - känn på den! Svenskt jordbruk ska få mer lönsamhet. Det är underbara ord jag säger nu, känner jag. Vår livsmedelsberedskap ska öka.

Många gladde sig. Jag kommer ihåg en rubrik i en stor jordbrukstidning. Det stod: Yes! Äntligen! Vi tror på framtiden, sa en bonde. Men det var då det. Det är i sommar fem år sedan.

Jag måste fråga ministern om det, när hon besöker gårdar, är någon bonde som säger: Vi upplever att livsmedelsstrategin har gjort skillnad. Det vore i så fall intressant att höra det.

Jag har inte hört någon svensk bonde från norr till söder, vart jag än kommer, som har sagt: Det här, Magnus, det gjorde ni bra. Ingen har sagt det. Det är tvärtom. De säger: Vart tog den vägen? Just nu vill jag inte ens tala om den när jag är ute. Man känner att det blir som ett skämt.

Fru talman! Det som vi talar om är den ekonomiska krisen som vi är mitt inne i. Det påverkar dem så mycket nu. Jag och min partiledare Ebba Busch var i veckan ute i Östra Husby som ligger på Vikbolandet i Norrköping. Det var många där som kom fram och ville tala och berätta om de stora ekonomiska bekymren som jag talade om just här.

Vi fick också höra att det var flera jordbrukare som har slutat eller som tänker sluta i närtid. Varför, fru talman? Jo, därför att lönsamheten är för dålig. Intäkterna och utgifterna går inte ihop. Lägger man då till den arbetsbörda som jordbrukarna har så slutar man. Det fungerar inte.

Det är vackra ord som vi säger, som jag tog upp förut. Det är lönsamhet, konkurrenskraft och allt detta. Det är en himmelsvid skillnad mellan vad vi sa då och det vi ser exakt i dag.

Fru talman! Kristdemokraterna har därför i dag för en stund sedan lagt fram ett förslag på bordet. Vi vill sänka drivmedelsskatten på reduktionsplikten med 3 kronor. Med den budget som vi och Moderaterna har antagit är det 3,50 kronor mindre för alla. Vi tror att det är viktigt. Vi minskar reduktionsplikten från dagens 30,5 till 14 procent. Vi måste göra någonting radikalt.

Mina frågor är: Vad gör ministern för att strategin ska bli verklighet? Vad tänker ministern om förslaget som vi lägger fram?

Fru talman! Tack, alla ledamöter, för inspel och dialog om de här frågorna!

Jag tror att ledamöterna, precis som jag gör, ändå förstår en sak. Ni har ert möte med näringen och statssekreteraren i början av februari. Jordbruksverkets analys kommer den 3 februari. Jag tror att alla tre ändå har förståelse för att ministern inte tänker stå i kammaren i dag och utlova något. Man måste ha en analys framför sig när man gör det. Frånsett det är det en problematisk situation. Det är det på grund av de dyra insatsvarorna. Men jag vill också se vad det har gjort på intäktssidan. Det är därför den analysen görs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi talar om självförsörjningsförmågan. Den är otroligt viktig. Det handlar om förmågan. Det är vad vi kan importera men också vad vi kan producera. Att vi vill se en ökad livsmedelsproduktion står vi allihop bakom. Då tror jag att den nya CAP:en kan hjälpa till. Där kan man gå mot ett mer aktivt jordbruk. Det är aktivitet som gör att man får stödet. Det tror jag gör att vi kommer att se en ökad livsmedelsproduktion och en ökad självförsörjningsförmåga.

Torkkrisen togs upp och att det då kom stöd. Det är helt riktigt. Alla kriser ser olika ut. Det är klart att det finns likheter även mellan den här krisen och torkkrisen. Om det blir så som ledamoten Widegren nämnde i sitt anförande att vi kan se brist på insatsvaror kan det bli samma situation. Vad jordbruket hade då var den totala bristen på insatsvarorna. Det gjorde den krisen på något sätt annorlunda än den här krisen, om man ska jämföra dem.

Vad man måste veta är att svenska bönder först hade torkkrisen 2018. Sedan har man sakta kommit upp och är nu kanske i fas. Sedan kommer det nya kriser på grund av att insatsvarorna blir för dyra.

När det gäller reduktionsplikten ligger nu uppdraget hos Energimyndigheten att göra stoppet i mitten. Man skulle göra ett kontrollstopp. Där ska man också titta över precis hur det slår på olika sätt mot företag och medborgare och hur det helt enkelt fungerar. Det gör Energimyndigheten just nu.

Jag skulle vilja nämna någonting i allt detta så att det inte låter som att allting är väldigt mörkt. Då vill jag säga att livsmedelsexporten faktiskt ökar, och det har den gjort i flera år. Man får inte glömma att den var en del av livsmedelsstrategin. När vi pratar självförsörjningsförmåga och annat ska vi veta att det ändå är positivt att se att svenska produkter och svenska råvaror ökar och att livsmedelsexporten ökar med, tror jag, typ 6 procent per år. Det måste jag säga är positivt.

Fru talman! Tack, alla ledamöter, för inspel och dialog om de här frågorna!

Jag tror att ledamöterna, precis som jag gör, ändå förstår en sak. Ni har ert möte med näringen och statssekreteraren i början av februari. Jordbruksverkets analys kommer den 3 februari. Jag tror att alla tre ändå har förståelse för att ministern inte tänker stå i kammaren i dag och utlova något. Man måste ha en analys framför sig när man gör det. Frånsett det är det en problematisk situation. Det är det på grund av de dyra insatsvarorna. Men jag vill också se vad det har gjort på intäktssidan. Det är därför den analysen görs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi talar om självförsörjningsförmågan. Den är otroligt viktig. Det handlar om förmågan. Det är vad vi kan importera men också vad vi kan producera. Att vi vill se en ökad livsmedelsproduktion står vi allihop bakom. Då tror jag att den nya CAP:en kan hjälpa till. Där kan man gå mot ett mer aktivt jordbruk. Det är aktivitet som gör att man får stödet. Det tror jag gör att vi kommer att se en ökad livsmedelsproduktion och en ökad självförsörjningsförmåga.

Torkkrisen togs upp och att det då kom stöd. Det är helt riktigt. Alla kriser ser olika ut. Det är klart att det finns likheter även mellan den här krisen och torkkrisen. Om det blir så som ledamoten Widegren nämnde i sitt anförande att vi kan se brist på insatsvaror kan det bli samma situation. Vad jordbruket hade då var den totala bristen på insatsvarorna. Det gjorde den krisen på något sätt annorlunda än den här krisen, om man ska jämföra dem.

Vad man måste veta är att svenska bönder först hade torkkrisen 2018. Sedan har man sakta kommit upp och är nu kanske i fas. Sedan kommer det nya kriser på grund av att insatsvarorna blir för dyra.

När det gäller reduktionsplikten ligger nu uppdraget hos Energimyndigheten att göra stoppet i mitten. Man skulle göra ett kontrollstopp. Där ska man också titta över precis hur det slår på olika sätt mot företag och medborgare och hur det helt enkelt fungerar. Det gör Energimyndigheten just nu.

Jag skulle vilja nämna någonting i allt detta så att det inte låter som att allting är väldigt mörkt. Då vill jag säga att livsmedelsexporten faktiskt ökar, och det har den gjort i flera år. Man får inte glömma att den var en del av livsmedelsstrategin. När vi pratar självförsörjningsförmåga och annat ska vi veta att det ändå är positivt att se att svenska produkter och svenska råvaror ökar och att livsmedelsexporten ökar med, tror jag, typ 6 procent per år. Det måste jag säga är positivt.

Fru talman! Tack, alla ledamöter, för inspel och dialog om de här frågorna!

Jag tror att ledamöterna, precis som jag gör, ändå förstår en sak. Ni har ert möte med näringen och statssekreteraren i början av februari. Jordbruksverkets analys kommer den 3 februari. Jag tror att alla tre ändå har förståelse för att ministern inte tänker stå i kammaren i dag och utlova något. Man måste ha en analys framför sig när man gör det. Frånsett det är det en problematisk situation. Det är det på grund av de dyra insatsvarorna. Men jag vill också se vad det har gjort på intäktssidan. Det är därför den analysen görs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi talar om självförsörjningsförmågan. Den är otroligt viktig. Det handlar om förmågan. Det är vad vi kan importera men också vad vi kan producera. Att vi vill se en ökad livsmedelsproduktion står vi allihop bakom. Då tror jag att den nya CAP:en kan hjälpa till. Där kan man gå mot ett mer aktivt jordbruk. Det är aktivitet som gör att man får stödet. Det tror jag gör att vi kommer att se en ökad livsmedelsproduktion och en ökad självförsörjningsförmåga.

Torkkrisen togs upp och att det då kom stöd. Det är helt riktigt. Alla kriser ser olika ut. Det är klart att det finns likheter även mellan den här krisen och torkkrisen. Om det blir så som ledamoten Widegren nämnde i sitt anförande att vi kan se brist på insatsvaror kan det bli samma situation. Vad jordbruket hade då var den totala bristen på insatsvarorna. Det gjorde den krisen på något sätt annorlunda än den här krisen, om man ska jämföra dem.

Vad man måste veta är att svenska bönder först hade torkkrisen 2018. Sedan har man sakta kommit upp och är nu kanske i fas. Sedan kommer det nya kriser på grund av att insatsvarorna blir för dyra.

När det gäller reduktionsplikten ligger nu uppdraget hos Energimyndigheten att göra stoppet i mitten. Man skulle göra ett kontrollstopp. Där ska man också titta över precis hur det slår på olika sätt mot företag och medborgare och hur det helt enkelt fungerar. Det gör Energimyndigheten just nu.

Jag skulle vilja nämna någonting i allt detta så att det inte låter som att allting är väldigt mörkt. Då vill jag säga att livsmedelsexporten faktiskt ökar, och det har den gjort i flera år. Man får inte glömma att den var en del av livsmedelsstrategin. När vi pratar självförsörjningsförmåga och annat ska vi veta att det ändå är positivt att se att svenska produkter och svenska råvaror ökar och att livsmedelsexporten ökar med, tror jag, typ 6 procent per år. Det måste jag säga är positivt.

Fru talman och ministern! Livsmedelsstrategin, som antogs för snart fem år sedan, har inte gett önskat resultat hitintills. Då tänker jag: Ibland måste man bestämma om, om det inte blev som man hade tänkt sig.

Hur ska lantbrukare och djurhållare runt om i Sverige ha råd med det de gör? Hur ska lantbrukare ha råd att producera de livsmedel som krävs när vi behöver öka självförsörjningsgraden, när bränslepriset nu är så högt att tanken svindlar och när elpriserna är så höga att man helst inte vill öppna elräkningen?

Som jag sa tidigare är ungefär varannan tugga i Sverige importerad - varannan tugga! Jag tycker att det är lite skrämmande. Som jag också var inne på tidigare tänker jag att om det blir en långvarig kris, eller krig, och landgränsen stängs blir det problem också med transporter. Då är vi tillbaka på mjöl, socker och morötter.

Fast egentligen är det inte så enkelt heller, för vi behöver bränsle, energi och växtskyddsmedel från andra länder. Om gränsen av olika anledningar stängs kan vi alltså inte ens producera tillräckligt med mjöl, socker och morötter. Det blir ingen morotskaka. Det innebär med andra ord att Sveriges självförsörjningsgrad i dagsläget är ännu sämre än så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även om vi har varit utan krig i Sverige i väldigt många år är det ingen ursäkt för att släppa på kontrollen och förlita sig helt på importen. Säkerhetsläget i vår omvärld ser minst sagt väldigt osäkert ut. Det är inte bara dyrare, utan också svårare, att få tag i de saker man behöver.

Fru talman! Alla behöver inse att det här är ett problem som det inte går att blunda för. Det vore väl bättre att vi förebygger katastrofen än att vi står helt handfallna när den väl inträffar. Vi behöver tänka om, och vi behöver värdesätta våra lantbrukare och skapa möjligheter - inte bygga hinder.

Här, fru talman, behöver Sveriges beredskap öka. Det är livsviktigt att vi blir mer självförsörjande.

Fru talman och ministern! Livsmedelsstrategin, som antogs för snart fem år sedan, har inte gett önskat resultat hitintills. Då tänker jag: Ibland måste man bestämma om, om det inte blev som man hade tänkt sig.

Hur ska lantbrukare och djurhållare runt om i Sverige ha råd med det de gör? Hur ska lantbrukare ha råd att producera de livsmedel som krävs när vi behöver öka självförsörjningsgraden, när bränslepriset nu är så högt att tanken svindlar och när elpriserna är så höga att man helst inte vill öppna elräkningen?

Som jag sa tidigare är ungefär varannan tugga i Sverige importerad - varannan tugga! Jag tycker att det är lite skrämmande. Som jag också var inne på tidigare tänker jag att om det blir en långvarig kris, eller krig, och landgränsen stängs blir det problem också med transporter. Då är vi tillbaka på mjöl, socker och morötter.

Fast egentligen är det inte så enkelt heller, för vi behöver bränsle, energi och växtskyddsmedel från andra länder. Om gränsen av olika anledningar stängs kan vi alltså inte ens producera tillräckligt med mjöl, socker och morötter. Det blir ingen morotskaka. Det innebär med andra ord att Sveriges självförsörjningsgrad i dagsläget är ännu sämre än så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även om vi har varit utan krig i Sverige i väldigt många år är det ingen ursäkt för att släppa på kontrollen och förlita sig helt på importen. Säkerhetsläget i vår omvärld ser minst sagt väldigt osäkert ut. Det är inte bara dyrare, utan också svårare, att få tag i de saker man behöver.

Fru talman! Alla behöver inse att det här är ett problem som det inte går att blunda för. Det vore väl bättre att vi förebygger katastrofen än att vi står helt handfallna när den väl inträffar. Vi behöver tänka om, och vi behöver värdesätta våra lantbrukare och skapa möjligheter - inte bygga hinder.

Här, fru talman, behöver Sveriges beredskap öka. Det är livsviktigt att vi blir mer självförsörjande.

Fru talman och ministern! Livsmedelsstrategin, som antogs för snart fem år sedan, har inte gett önskat resultat hitintills. Då tänker jag: Ibland måste man bestämma om, om det inte blev som man hade tänkt sig.

Hur ska lantbrukare och djurhållare runt om i Sverige ha råd med det de gör? Hur ska lantbrukare ha råd att producera de livsmedel som krävs när vi behöver öka självförsörjningsgraden, när bränslepriset nu är så högt att tanken svindlar och när elpriserna är så höga att man helst inte vill öppna elräkningen?

Som jag sa tidigare är ungefär varannan tugga i Sverige importerad - varannan tugga! Jag tycker att det är lite skrämmande. Som jag också var inne på tidigare tänker jag att om det blir en långvarig kris, eller krig, och landgränsen stängs blir det problem också med transporter. Då är vi tillbaka på mjöl, socker och morötter.

Fast egentligen är det inte så enkelt heller, för vi behöver bränsle, energi och växtskyddsmedel från andra länder. Om gränsen av olika anledningar stängs kan vi alltså inte ens producera tillräckligt med mjöl, socker och morötter. Det blir ingen morotskaka. Det innebär med andra ord att Sveriges självförsörjningsgrad i dagsläget är ännu sämre än så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även om vi har varit utan krig i Sverige i väldigt många år är det ingen ursäkt för att släppa på kontrollen och förlita sig helt på importen. Säkerhetsläget i vår omvärld ser minst sagt väldigt osäkert ut. Det är inte bara dyrare, utan också svårare, att få tag i de saker man behöver.

Fru talman! Alla behöver inse att det här är ett problem som det inte går att blunda för. Det vore väl bättre att vi förebygger katastrofen än att vi står helt handfallna när den väl inträffar. Vi behöver tänka om, och vi behöver värdesätta våra lantbrukare och skapa möjligheter - inte bygga hinder.

Här, fru talman, behöver Sveriges beredskap öka. Det är livsviktigt att vi blir mer självförsörjande.

Fru talman! Tack för resonemanget från landsbygdsministern! Det känns ändå bra att man visar ett så stort intresse, för vi var inte säkra på att regeringen hade det intresset efter sommaren när man valde att inte ens tillsätta en minister. Därför är vi väldigt tacksamma att vi nu har en minister som är intresserad av frågorna.

Branschen och näringen behöver det här i allra högsta grad. De behöver också höra att vi står här och har våra meningsutbyten, för annars kommer vi inte att komma framåt.

Socialdemokraterna har nu fått chansen att vara lite fria från Miljöpartiets bojor, som har hållit tillbaka mycket av det som svenskt jordbruk tycker är viktiga frågor. Det är nog ingen överdrift att säga att Miljöpartiet inte är favoritpartiet bland svenska jordbrukare. Då måste Socialdemokraterna och regeringen nu åtminstone ta chansen. Leverera lite! Man kan inte bara hoppas och tro att den strategiska planen blir lösningen på alltihop och att det är den som driver aktiva lantbrukare att öka produktionen.

Jag kommer tillbaka till de mindre gynnsamma områdena, för jag vill prata mer om dem. Östgötaslätten, Västgötaslätten och Skåne kommer att klara sig; så är det. Där har man höga skördar, och där går lantbruket bra. Men vi är så otroligt beroende av lantbruket ute i periferin, för det är där vi har mycket mångfald, och det är där vi har våra naturbetesmarker. Vi har även problemet med rovdjuren, som regeringen nu också har möjligheten att bryta sig loss ifrån.

Det finns många saker att ta tag i som en helhet i det här. Då duger det inte, ministern, att bara tala om den strategiska planen och att bara tala om att myndigheterna ska komma tillbaka. Man måste ha ett eget driv också. Man måste ha en vision och kunna säga vart vi ska. Om vi vill uppnå målen i livsmedelsstrategin, fru talman, är det dags att börja leverera.

Fru talman! Tack för resonemanget från landsbygdsministern! Det känns ändå bra att man visar ett så stort intresse, för vi var inte säkra på att regeringen hade det intresset efter sommaren när man valde att inte ens tillsätta en minister. Därför är vi väldigt tacksamma att vi nu har en minister som är intresserad av frågorna.

Branschen och näringen behöver det här i allra högsta grad. De behöver också höra att vi står här och har våra meningsutbyten, för annars kommer vi inte att komma framåt.

Socialdemokraterna har nu fått chansen att vara lite fria från Miljöpartiets bojor, som har hållit tillbaka mycket av det som svenskt jordbruk tycker är viktiga frågor. Det är nog ingen överdrift att säga att Miljöpartiet inte är favoritpartiet bland svenska jordbrukare. Då måste Socialdemokraterna och regeringen nu åtminstone ta chansen. Leverera lite! Man kan inte bara hoppas och tro att den strategiska planen blir lösningen på alltihop och att det är den som driver aktiva lantbrukare att öka produktionen.

Jag kommer tillbaka till de mindre gynnsamma områdena, för jag vill prata mer om dem. Östgötaslätten, Västgötaslätten och Skåne kommer att klara sig; så är det. Där har man höga skördar, och där går lantbruket bra. Men vi är så otroligt beroende av lantbruket ute i periferin, för det är där vi har mycket mångfald, och det är där vi har våra naturbetesmarker. Vi har även problemet med rovdjuren, som regeringen nu också har möjligheten att bryta sig loss ifrån.

Det finns många saker att ta tag i som en helhet i det här. Då duger det inte, ministern, att bara tala om den strategiska planen och att bara tala om att myndigheterna ska komma tillbaka. Man måste ha ett eget driv också. Man måste ha en vision och kunna säga vart vi ska. Om vi vill uppnå målen i livsmedelsstrategin, fru talman, är det dags att börja leverera.

Fru talman! Tack för resonemanget från landsbygdsministern! Det känns ändå bra att man visar ett så stort intresse, för vi var inte säkra på att regeringen hade det intresset efter sommaren när man valde att inte ens tillsätta en minister. Därför är vi väldigt tacksamma att vi nu har en minister som är intresserad av frågorna.

Branschen och näringen behöver det här i allra högsta grad. De behöver också höra att vi står här och har våra meningsutbyten, för annars kommer vi inte att komma framåt.

Socialdemokraterna har nu fått chansen att vara lite fria från Miljöpartiets bojor, som har hållit tillbaka mycket av det som svenskt jordbruk tycker är viktiga frågor. Det är nog ingen överdrift att säga att Miljöpartiet inte är favoritpartiet bland svenska jordbrukare. Då måste Socialdemokraterna och regeringen nu åtminstone ta chansen. Leverera lite! Man kan inte bara hoppas och tro att den strategiska planen blir lösningen på alltihop och att det är den som driver aktiva lantbrukare att öka produktionen.

Jag kommer tillbaka till de mindre gynnsamma områdena, för jag vill prata mer om dem. Östgötaslätten, Västgötaslätten och Skåne kommer att klara sig; så är det. Där har man höga skördar, och där går lantbruket bra. Men vi är så otroligt beroende av lantbruket ute i periferin, för det är där vi har mycket mångfald, och det är där vi har våra naturbetesmarker. Vi har även problemet med rovdjuren, som regeringen nu också har möjligheten att bryta sig loss ifrån.

Det finns många saker att ta tag i som en helhet i det här. Då duger det inte, ministern, att bara tala om den strategiska planen och att bara tala om att myndigheterna ska komma tillbaka. Man måste ha ett eget driv också. Man måste ha en vision och kunna säga vart vi ska. Om vi vill uppnå målen i livsmedelsstrategin, fru talman, är det dags att börja leverera.

Fru talman! Precis som min kollega John Widegren vill också jag tacka ministern för att vi har en minister att prata med, för så var det inte förra gången. Det är bra, för jag känner ändå att det finns ett engagemang i frågan. Det vill jag berömma ministern för.

Jag hoppas att vi kan föra mer samtal och att det utifrån samtalet blir verkstad, för det är just det som många vill ha. Precis som jag inledde med att säga finns det en vädjan och ett rop där ute: Gör någonting, för vi går i kvav! Jag hoppas att ministern tar med sig detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vårt utskott kommer att få besök av Jordbruksverket, LRF och andra, och jag tror att det är väldigt viktigt att vi får lyssna till dem.

Jag vill anknyta till livsmedelsstrategin igen. Där sägs det att självförsörjningen ska öka. Men nu har det faktiskt blivit tvärtom; det ser man på hur Sveriges siffror ser ut. Det är klart att det blir så när vi har jordbrukare som slutar. Det brukar kunna vara så när det är vårsådd, som någon var inne på här, men i år säger man att man inte gör så utan lägger marken i träda i stället. Då är det klart att det inte blir mer mat.

Vi ser vad pandemin har inneburit. Vi ser att hyllorna har varit tomma. Vi vet också att det i Stockholms stad bara skulle gå två dygn i en kris- eller krigssituation innan hyllorna skulle vara tomma. I landet som sådant skulle det ta ungefär tio dygn innan det är tomt. Då gapar mathyllorna tomma. Det här är jätteallvarligt.

Jag hoppas att jag nu får till svar av ministern att den här frågan är den absolut viktigaste fråga ni jobbar med. Det handlar just om hur vi ska göra i en sådan situation, med tanke på hur det nu ser ut med ryssen som håller på på ett sätt som är mycket allvarligt för oss och vår omvärld.

Fru talman! Precis som min kollega John Widegren vill också jag tacka ministern för att vi har en minister att prata med, för så var det inte förra gången. Det är bra, för jag känner ändå att det finns ett engagemang i frågan. Det vill jag berömma ministern för.

Jag hoppas att vi kan föra mer samtal och att det utifrån samtalet blir verkstad, för det är just det som många vill ha. Precis som jag inledde med att säga finns det en vädjan och ett rop där ute: Gör någonting, för vi går i kvav! Jag hoppas att ministern tar med sig detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vårt utskott kommer att få besök av Jordbruksverket, LRF och andra, och jag tror att det är väldigt viktigt att vi får lyssna till dem.

Jag vill anknyta till livsmedelsstrategin igen. Där sägs det att självförsörjningen ska öka. Men nu har det faktiskt blivit tvärtom; det ser man på hur Sveriges siffror ser ut. Det är klart att det blir så när vi har jordbrukare som slutar. Det brukar kunna vara så när det är vårsådd, som någon var inne på här, men i år säger man att man inte gör så utan lägger marken i träda i stället. Då är det klart att det inte blir mer mat.

Vi ser vad pandemin har inneburit. Vi ser att hyllorna har varit tomma. Vi vet också att det i Stockholms stad bara skulle gå två dygn i en kris- eller krigssituation innan hyllorna skulle vara tomma. I landet som sådant skulle det ta ungefär tio dygn innan det är tomt. Då gapar mathyllorna tomma. Det här är jätteallvarligt.

Jag hoppas att jag nu får till svar av ministern att den här frågan är den absolut viktigaste fråga ni jobbar med. Det handlar just om hur vi ska göra i en sådan situation, med tanke på hur det nu ser ut med ryssen som håller på på ett sätt som är mycket allvarligt för oss och vår omvärld.

Fru talman! Precis som min kollega John Widegren vill också jag tacka ministern för att vi har en minister att prata med, för så var det inte förra gången. Det är bra, för jag känner ändå att det finns ett engagemang i frågan. Det vill jag berömma ministern för.

Jag hoppas att vi kan föra mer samtal och att det utifrån samtalet blir verkstad, för det är just det som många vill ha. Precis som jag inledde med att säga finns det en vädjan och ett rop där ute: Gör någonting, för vi går i kvav! Jag hoppas att ministern tar med sig detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vårt utskott kommer att få besök av Jordbruksverket, LRF och andra, och jag tror att det är väldigt viktigt att vi får lyssna till dem.

Jag vill anknyta till livsmedelsstrategin igen. Där sägs det att självförsörjningen ska öka. Men nu har det faktiskt blivit tvärtom; det ser man på hur Sveriges siffror ser ut. Det är klart att det blir så när vi har jordbrukare som slutar. Det brukar kunna vara så när det är vårsådd, som någon var inne på här, men i år säger man att man inte gör så utan lägger marken i träda i stället. Då är det klart att det inte blir mer mat.

Vi ser vad pandemin har inneburit. Vi ser att hyllorna har varit tomma. Vi vet också att det i Stockholms stad bara skulle gå två dygn i en kris- eller krigssituation innan hyllorna skulle vara tomma. I landet som sådant skulle det ta ungefär tio dygn innan det är tomt. Då gapar mathyllorna tomma. Det här är jätteallvarligt.

Jag hoppas att jag nu får till svar av ministern att den här frågan är den absolut viktigaste fråga ni jobbar med. Det handlar just om hur vi ska göra i en sådan situation, med tanke på hur det nu ser ut med ryssen som håller på på ett sätt som är mycket allvarligt för oss och vår omvärld.

Fru talman! Jag vill tacka alla tre ledamöter för ert stora engagemang. Jag vill också tacka för att ni så lätt säger att vi har en landsbygdsminister. Jag lovar att jag ska leverera mer än att bara vara en.

Ingen ska tro att vi inte följer och analyserar situationen. Det vill jag verkligen tala om. Men med det sagt: Det finns flera möten inplanerade för att göra detta.

Det är klart att livsmedelsstrategin ska genomföras. Den innebär innovation och investeringar och att nya jordbrukare kommer in i sektorn. Vi har också CAP, som erbjuder mer investeringar och fler unga jordbrukare. Jag vill inte heller se det som ledamoten John Widegren talar om när det gäller områden som har det tuffare. Det här innehåller också ett ökat kompensationsstöd för områden där det är lite svårare.

Jag vill avsluta med en helt annan sak, och då tänker jag på livsmedelsstrategin. I går fick jag vara med digitalt i Bjuv, där jag fick inviga Sveriges första proteinfabrik. Varför var det bra? Jo, det är alltid bra när det kommer nya innovationer. Varför var det bra? Jo, för att vi har ledamöter i kammaren som bor där. Varför var det också bra? Jo, för att man tar med varenda ärta. De ärtor som man använder i proteinfabriken är ärtor som man annars ratar för att de inte går att sälja.

För en socialdemokrat var det alltså bra för att alla ärtor ska med, för att det var en ny innovation, för att detta både görs, förpackas och ska vidareförsäljas i Sverige och för att det finns en marknad i Sverige och runt om i världen för den här proteinfabriken. Det tänkte jag avsluta med att säga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill tacka alla tre ledamöter för ert stora engagemang. Jag vill också tacka för att ni så lätt säger att vi har en landsbygdsminister. Jag lovar att jag ska leverera mer än att bara vara en.

Ingen ska tro att vi inte följer och analyserar situationen. Det vill jag verkligen tala om. Men med det sagt: Det finns flera möten inplanerade för att göra detta.

Det är klart att livsmedelsstrategin ska genomföras. Den innebär innovation och investeringar och att nya jordbrukare kommer in i sektorn. Vi har också CAP, som erbjuder mer investeringar och fler unga jordbrukare. Jag vill inte heller se det som ledamoten John Widegren talar om när det gäller områden som har det tuffare. Det här innehåller också ett ökat kompensationsstöd för områden där det är lite svårare.

Jag vill avsluta med en helt annan sak, och då tänker jag på livsmedelsstrategin. I går fick jag vara med digitalt i Bjuv, där jag fick inviga Sveriges första proteinfabrik. Varför var det bra? Jo, det är alltid bra när det kommer nya innovationer. Varför var det bra? Jo, för att vi har ledamöter i kammaren som bor där. Varför var det också bra? Jo, för att man tar med varenda ärta. De ärtor som man använder i proteinfabriken är ärtor som man annars ratar för att de inte går att sälja.

För en socialdemokrat var det alltså bra för att alla ärtor ska med, för att det var en ny innovation, för att detta både görs, förpackas och ska vidareförsäljas i Sverige och för att det finns en marknad i Sverige och runt om i världen för den här proteinfabriken. Det tänkte jag avsluta med att säga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill tacka alla tre ledamöter för ert stora engagemang. Jag vill också tacka för att ni så lätt säger att vi har en landsbygdsminister. Jag lovar att jag ska leverera mer än att bara vara en.

Ingen ska tro att vi inte följer och analyserar situationen. Det vill jag verkligen tala om. Men med det sagt: Det finns flera möten inplanerade för att göra detta.

Det är klart att livsmedelsstrategin ska genomföras. Den innebär innovation och investeringar och att nya jordbrukare kommer in i sektorn. Vi har också CAP, som erbjuder mer investeringar och fler unga jordbrukare. Jag vill inte heller se det som ledamoten John Widegren talar om när det gäller områden som har det tuffare. Det här innehåller också ett ökat kompensationsstöd för områden där det är lite svårare.

Jag vill avsluta med en helt annan sak, och då tänker jag på livsmedelsstrategin. I går fick jag vara med digitalt i Bjuv, där jag fick inviga Sveriges första proteinfabrik. Varför var det bra? Jo, det är alltid bra när det kommer nya innovationer. Varför var det bra? Jo, för att vi har ledamöter i kammaren som bor där. Varför var det också bra? Jo, för att man tar med varenda ärta. De ärtor som man använder i proteinfabriken är ärtor som man annars ratar för att de inte går att sälja.

För en socialdemokrat var det alltså bra för att alla ärtor ska med, för att det var en ny innovation, för att detta både görs, förpackas och ska vidareförsäljas i Sverige och för att det finns en marknad i Sverige och runt om i världen för den här proteinfabriken. Det tänkte jag avsluta med att säga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.