Interpellationssvar - Väg 70 särnaheden?idre - 2022-01-18

Fru talman! har frågat mig om jag kommer att ta några initiativ för att länsplaner som haft god framdrift i sitt förverkligande inte drabbas, som det heter här, i påföljande planperiod genom att anslag räknas av i den nya planperioden. Ulrik Bergman har vidare frågat mig om jag avser att agera för ett extra tillskott till länsplanen så att väg 70 Särnaheden-Idre kan breddas och bli trafiksäkrare under planperioden 2022-2033.

Det finns många viktiga och angelägna åtgärder i transportinfrastrukturen att genomföra runt om i landet. I våras presenterade regeringen en infrastrukturproposition med den största ekonomiska ramen någonsin. Riksdagen fattade beslut i enlighet med regeringens förslag. Sammanlagt beräknas ramen uppgå till 881 miljarder kronor under den kommande planperioden 2022-2033.

När regeringen gav Trafikverket och de nationella länsplaneupprättarna i uppdrag att ta fram förslag till nationell plan och länsplaner bedömde regeringen att den preliminära ramen för länen 2022-2033 ska uppgå till drygt 42 miljarder kronor. Det är en ökning med 8 procent jämfört med nuvarande planperiod.

Regeringen beslutar om ramarna till länen, och Trafikverket har i uppdrag att genomföra justeringar i samband med revidering av planerna beroende på verkligt utfall av upparbetade medel under de senaste fyra åren. Den slutliga fördelningen av ramar mellan den nationella planen och länsplanerna kommer att fastställas av regeringen genom beslut i nationell plan nu i vår.

Prioriteringen av åtgärder på väg 70 mellan Särnaheden och Idre är en fråga för Region Dalarna. Det handlar om vilka prioriteringar som görs i länsplanen.

Fru talman! Bakgrunden till interpellationen är det faktum att de beslutade medlen till länsplanerna är en tunn strimma i totalen. Länsplanernas förverkligande är grundade i prioriteringar som görs på regional nivå.

Näringsliv och boende måste funka i hela landet, och då har staten ett stort ansvar för att säkerställa att förutsättningarna blir någorlunda jämlika. Fordonsägare beskattas tungt genom fordons- och bränsleskatter. En del av detta går tillbaka till infrastrukturinvesteringar, men långt ifrån allt. Konkurrensen om medlen är stora, men vad det i slutändan handlar om är att se problemet med gigantprojektet höghastighetsjärnväg, som fanns med i Löfvenregeringens infrastrukturplan. Det är ett mastodontprojekt som beräknas kosta flera hundra miljarder kronor.

Väg 70 Särnaheden-Idre är ett konkret exempel som nu riskerar att inte genomföras under kommande planperiod. I området är det stor aktivitet med ökat bostadsbyggande, arbetspendling och turism. Satsningar görs i storleksordningen 20 miljarder kronor i Idreområdet, vilka förväntas generera ett fördubblat besöksantal och skapa 1 200-1 500 nya jobb. Det fattas i sammanhanget futtiga 197,4 miljoner kronor, som det hela är kostnadsberäknat till.

Väg 70 är mycket smal på det aktuella avsnittet, och tunga fordon har svårigheter att mötas på ett säkert sätt. Den 16 december inträffade en mycket allvarlig händelse på väg 70. Åtta gymnasieelever och två lärare från Älvdalens utbildningscentrum var på väg tillbaka efter en skoldag i Idre, när en olycka inträffade, som Dalarnas Tidningar rapporterade om. Anneli Gunnars, skolchef på Älvdalens utbildningscentrum, berättar i artikeln: "Mötande lastbil smällde av backspegeln på vår buss vars sidorutor vid föraren krossades. Det var fullt med glassplitter inne i bussen. Tack och lov skadades ingen allvarligt men en elev fick en rispa i kinden." Anneli Gunnars hoppas att händelsen är en väckarklocka för beslutsfattarna. En förälder till en av de ungdomar som var med i olyckan säger: "Det är märkligt att beslutsfattarna inte tar situationen på allvar, med all byggtrafik och den ökade turistströmmen."

Fru talman! När vi får väckarklockor serverade är det dags att vakna. Min fråga är: Kommer statsrådet att dra några slutsatser av detta och ompröva den tidigare fördelningen av anslag till länsplanerna?

Fru talman! Som jag avslutade mitt tidigare inlägg med är prioriteringarna inom länsplanens ram - den omfattar över 1 miljard - något som görs av Region Dalarna. Regeringen går inte in och omprioriterar medlen där.

I förslaget har nu regeringen höjt anslagen med 8 procent, så att Region Dalarna får över 1 miljard i anslag. Då har man möjlighet att inom ramen för det göra omfördelningar om man vill. Det är ett regionalt ansvar där staten inte går in och pekar.

När det gäller resurserna totalt har vi aldrig någonsin tidigare lagt så mycket pengar på vägar och järnvägar i det här landet. Totalt är det närmare 900 miljarder. Satsningen på vägunderhåll är 197 miljarder. Det är en ordentlig satsning, vida överstigande de resurser som fanns på den tiden då vi hade en moderatledd regering.

Jag noterar att Ulrik Bergman ger en släng åt höghastighetstågen och menar att pengarna går dit. Det är ju inte sant! Jag tycker att det är viktigt att man ändå håller sig till sanningen här. Det är 107 miljarder i nationell plan som går till sträckorna Göteborg-Borås, Lund-Hässleholm och Ostlänken, som är järnvägen från Linköping och Norrköping upp till Järna.

Det är sträckor som har stark förankring hos Moderaterna i Västsverige, i Skåne och i Östergötland. Jag måste i så fall fråga Ulrik Bergman om han tycker att vi ska säga nej till satsningen på järnväg mellan Göteborg och Borås och mellan Lund och Hässleholm eller för den delen Ostlänken.

Vi ser till att ge utrymme för de viktiga satsningarna för att de regionerna ska kunna stärkas och få bättre järnvägstrafik, eftersom det är fullt på spåren. Samtidigt skapar vi ett utrymme för att lägga mer pengar än någonsin på vägar. Vi ökar då länsplaneanslagen med 8 procent.

Regeringen och jag som infrastrukturminister har en utmaning i att prioritera mellan alla de önskemål som finns i hela landet, från Malmbanan i norr till Sydostlänken hemma i Småland och i Blekinge. Det är naturligtvis också en tuff uppgift - jag har respekt för det - för politikerna i Dalarna att prioritera mellan alla de önskemål som finns.

Jag önskar att vi tidigare hade haft regeringar som hade skjutit till mer pengar till vägarna så att bristerna i Dalarna inte hade varit så stora. Men under den tid som vi har haft socialdemokratiskt ledda regeringar har vi kraftigt ökat anslagen till vägarna, inte minst vägarna på landsbygden. Utöver länsplanemedel skjuter vi till särskilda statliga medel till det som kallas BK4. Vi höjer bärigheten och tjälsäkringen på vägarna på landsbygden så att skogsindustrins tunga transporter kan komma fram.

Sedan kan man i och för sig ställa sig frågan om vi inte skulle behöva ännu mer pengar. Och det finns ett förslag om en vägslitageavgift, som Moderaterna dessvärre avvisar. På den aktuella vägen körs det en hel del tunga lastbilstransporter av utländska åkerier. Det är rumänska, litauiska och polska lastbilar som kör i så kallad cabotagetrafik eller för den delen internationell trafik.

Vi socialdemokrater har tidigare tyckt att vi kan ha en vägslitageavgift så att de också får vara med och betala. Sverige är nämligen det enda land i Europa, tror jag, där man inte kräver att utländska lastbilar ska betala för att de sliter på landets vägar. Skälet till att det är så är att Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna har sagt nej till vägslitageavgift. Varför det, Ulrik Bergman? Vore det inte en poäng att de utländska lastbilar som sliter på väg 70 också får vara med och betala för det, så att det inte bara är svenska åkerier eller de boende i Dalarna som är med och betalar för standarden på vägarna?

Fru talman! Tack för det svaret, infrastrukturministern! I Trafikverkets förslag till nationell plan, sidan 12, blir det tydligt för alla och envar att projektet höghastighetsjärnväg riskerar att bli en gökunge som äter upp mängder med projekt som bedöms som samhällsekonomiskt lönsamma. Kostnadsutvecklingen för höghastighetstågen de två närmaste decennierna ökar kraftigt i den här planeringen. Den bedömda kostnaden för de nya stambanorna enligt nuvarande systemutformning är 325 plus minus 55 miljarder. Det är alltså uppemot 400 miljarder kronor. Det är en svindlande summa i sammanhanget. Samtidigt är länsplanernas andel nära nog oförändrad. Det är en tunn strimma, som jag sa.

Visst, man kan argumentera för höghastighetsjärnväg. Frågan är om man inte ska lyfta ut detta och finansiera det i särskild ordning.

Med det sagt är detta mycket beklagligt. Det är ett höghastighetsprojekt som ska underlätta resande för boende i Stockholm, Göteborg och Malmö, där det faktiskt redan finns ganska goda förbindelser med tåg och flyg. Eventuellt kan detta projekt vara klart efter 2040. De som får stå för notan är resten av Sverige, som får se nödvändiga projekt försenas och befintlig infrastruktur bli allt sämre.

Trafikverket konstaterar följande i sin plan: "Tillståndet på det statliga vägnätet har under en längre tid gradvis försämrats, och med givna anslagsnivåer kommer nedbrytningstakten att bli högre än åtgärdstakten. Det betyder att vägsystemet, trots anslagsökningen, kommer att försämras snabbare under planperioden än vad Trafikverket kan återställa."

Det är mycket allvarligt att vårt gemensamma kapital gradvis förstörs och blir sämre vid utgången av planperioden. Anser statsrådet att detta är en rimlig prioritering av våra skattemedel och en önskvärd utveckling?

I det aktuella fallet handlar det om de nya länsplaner som har tagits fram. Det konstateras att Dalarna har haft en väldigt hög upparbetningsgrad under innevarande planperiod 2018-2021, delvis beroende på ett höjt kostnadsläge. Den ökade upparbetningen av medel räknas då av från kommande planperiod, 2022-2033, vilket innebär att Dalarnas länsplan i ett slag minskar med 246 miljoner de fyra första åren, vilket i sin tur gör att det blir en kraftigt minskad ram, vilket gör att planperioden blir baktung 2026-2033, eftersom inte alla projekt kan inrymmas i den planen.

Fru talman! Nollvisionen firar 25 år i dagarna. Att bygga säkrare vägar har varit prioriterat, och vi har fått se allt färre allvarligt skadade och dödade längs våra vägar. Det är mycket glädjande. Nu hotas den utvecklingen. I länsplanerna runt om i landet har man stora önskemål som kan betyda stora förbättringar i nollvisionens anda - de är även samhällsekonomiskt lönsamma. Dalarna får inte ens de anslag som befolkningsstorleken och andelen av bnp motiverar. Dalarna subventionerar därmed infrastruktur i storstäderna. Anser statsrådet att Dalarna inte är värt att satsa på?

Fru talman! Jag kan försäkra Ulrik Bergman om att det nog inte finns någon region, vare sig det gäller Dalarna, Småland, Norrbotten eller Stockholm, som tycker att man har fått för mycket pengar. Alla säger att just de är särskilt missgynnade för att de har mer vägar eller mer trafik eller större andel av bnp.

Utgångspunkten är naturligtvis att vi har sett till att skjuta till mer resurser än någonsin, så att alla får ordentliga ökningar. Det är det första. Sedan kommer det ändå att vara ett tufft prioriteringsarbete.

När det gäller just nollvisionen och trafiksäkerheten ska vi ändå konstatera att det verkligen går åt rätt håll. På 70-talet hade vi kanske 1 300 döda årligen i trafiken. Ni är vi nere kring 200. Det är en fantastisk utveckling. Så är det bland annat för att vi i den förra nationella planen, som jag bland annat fattade beslut om i föregående regering, såg till att staten hjälpte just regioner som Dalarna eller andra delar av landet att finansiera mitträcken på länsvägarna. Vi såg nämligen att det var viktigt. Vi sköt till resurser så att man kunde sätta upp mitträcken. Då slapp man hastighetssänkningar. I stället kunde man öka hastigheten och få en säkrare trafik.

På samma sätt tror jag att jämförelsen med hur resurserna fördelas kan halta lite, för Dalarna är också ett av de län där det görs satsningar på BK4. Där är det en omfördelning av nationella medel till län som Dalarna, Jämtland, Västerbotten och Västernorrland. Det är pengar som vi nationellt fördelar ut till län och regioner där vi behöver öka bärigheten och tjälsäkringen för till exempel skogsindustrins transporter. Det sker alltså en viktig omfördelning.

Men i grunden handlar det naturligtvis om att se till att skjuta till resurser. Då konstaterar jag att det är under socialdemokratiskt ledda regeringar som vi skjuter till mer resurser än någonsin, inte minst till vägarna.

Jag noterar att Ulrik Bergman inte svarar på frågan om vägslitageavgift. Jag tycker att det är lite besvärande att Sverige ska vara det enda landet där utländska lastbilar kan köra och slita på vägarna - tung trafik - utan att betala en krona. När svenska åkare åker till Tyskland eller till Frankrike får de betala. Men i Sverige är det fritt. Det är bara svenska åkerier och de boende i Sverige, på landsbygden, som betalar för vägarna eftersom Moderaterna, bland annat, har bestämt sig för att det inte ska tas ut någon vägslitageavgift.

Fru talman! Avslutningsvis ska jag säga något om höghastighetståg och stambanor, eftersom Ulrik Bergman nämner den frågan. Jag vill säga att det blir en felaktig beskrivning när man säger att detta bara ska underlätta mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Det handlar om tågtrafik i Lund, i Hässleholm, i Borås, i Linköping, i Jönköping, i Norrköping, i Nyköping och i Värnamo. Listan är lång över de orter som kommer att gynnas av att vi nu får nya stambanor.

Men detta innebär också att trycket minskar på andra delar av järnvägsnätet - Södra stambanan och Västra stambanan. Det innebär att vi faktiskt kan få bättre fungerande regional pendlingstrafik men också nationell tågtrafik. Det blir mer utrymme för att lägga gods på järnväg och minska trycket på vägarna.

Ett bekymmer vi har är att det är ett ganska tungt tryck på vägarna. Jag har här i kammaren tidigare tagit upp exemplet väg 40 mellan Göteborg och Borås, där det är mycket tung trafik. Det är klart att alla inser behovet av att bygga en järnväg som avlastar mellan Göteborg och Borås. Det tycker Moderaterna regionalt, men nationellt är det uppenbart så att Moderaterna inte tycker detta.

Jag tycker att det är olyckligt. Sverige behöver satsa både på vägar i hela landet, inte minst i Dalarna, och naturligtvis också på järnväg i hela landet.

Fru talman! Statsrådet kan naturligtvis peka på att regionerna har ett ansvar att göra egna prioriteringar, vilket även görs. Men det är för lite medel anslagna. Sverige har en större befolkning, trafikmängderna ökar och då är det inte okej att vi har så små resurser till förfogande.

Dalarna har ett näringsliv som tar marknadsandelar och växer på världsmarknaden. Exemplen är många på företag som är med och bidrar till att höja bnp och skatteinkomsterna till staten. Hitachi i Ludvika är ett. Det växer så det knakar och bidrar med teknik i elöverföringssystem som hela världen ropar efter. Storordrar kräver nyanställningar på i runda slängar 500 högt utbildade personer. Där krävs det också viktiga infrastruktursatsningar, bland annat på väg 66. Tycker statsrådet att vi ska svika dessa satsningar genom att inte växla upp infrastrukturen?

Avslutningsvis vill jag peka på de vädjanden som kommer från lärare och föräldrar i norra Dalarna. Vi måste agera när vi ser att infrastrukturen inte håller måttet. Vi måste lyssna och se att detta är en ohållbar utveckling som måste brytas. Bryt därför ut planerna på höghastighetståg, säkra upp finansieringen så att vår infrastruktur inte förstörs och anslå mer medel till länsplanerna så att vi kan bygga tryggare vägar! Gör något nu!

Fru talman! Tack, Ulrik Bergman, för engagemanget! Jag uppskattar det.

Jag noterar att ledamoten sa att det är för lite resurser. När vi hade en moderatledd regering var det 522 miljarder kronor i nationell plan. Nu är det närmare 900 miljarder. Den första nationella planen som jag hade förmånen att presentera för landet 2018 innehöll 100 miljarder mer. Nu är det ytterligare 200 miljarder mer.

Vi satsar mer än någonsin på infrastruktur. Moderaterna vill däremot i sitt förslag till infrastrukturpropositionen dra bort 30 miljarder kronor på utvecklingsanslaget och minska resurserna till nya vägar och ny järnväg. Här har Moderaterna en hemläxa att göra.

Sedan måste man inse att det är tuffa prioriteringar i Region Dalarna precis som i alla regioner och i hela landet, eftersom önskemålen är väldigt stora till följd av år av underinvesteringar på vägsidan. Det är därför vi satsar mer än någonsin på inte minst vägunderhåll.

Om man vill tillföra mer resurser blir frågan om vägslitageavgift lite speciell, och jag noterar att Ulrik Bergman inte kommenterar den frågan. Jag vill ändå säga att det blir besvärande när utländska lastbilar kan köra på väg 70 och slita på den utan att behöva betala en enda krona medan de som bor där eller en svensk åkare som kör där ska betala för att finansiera detta. Låt oss erbjuda bulgariska, rumänska, polska och litauiska åkerier att också få vara med och betala för infrastrukturen, precis som svenska åkare får göra i Tyskland och Frankrike när man åker ute i Europa.

Vi höjer som sagt länsplaneanslagen med 8 procent i den proposition som riksdagen ställer sig bakom. Det är en ordentlig ökning, men det kommer ändå att innebära tuffa prioriteringar. Den diskussionen får naturligtvis Ulrik Bergman ta på hemmaplan med sina länspolitiker.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.