Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret.
I många år har vi valt att titta bort och valt att inte prata om detta fenomen. Tystnadskulturen har nästlat sig in överallt. Resurser har inte prioriterats inom polisen. Under tiden har pedofiler fått härja runt bland våra barn näst intill oskyddat. Jag undrar: Varför?
Av statsrådets svar får jag känslan av att statsrådet vill förmildra fenomenet att barn blir utsatta för sexualbrott genom att statsrådet belyser att det minsann har minskat enligt en undersökning. Statsrådet väljer att lyfta fram det faktum att snittåldern bland offren i den undersökning han hänvisar till är 14,9 år och att förövaren är ganska jämnårig. Detta känns faktiskt som ett försök att förringa saken ytterligare. Statsrådet hade i stället kunnat välja att ta upp att under 2020 anmäldes det högsta antalet våldtäkter mot barn hittills, 16 procent fler än 2019.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Statsrådet hade kunnat berätta om att år 2019 fick polisen in 8 138 anmälningar gällande sexualbrott mot barn under januari till oktober och att de under 2020 ökade med 16 procent - en nästan dubbelt så stor ökning som den näst högsta noteringen de senaste fem åren - eller att det enligt statistik från Brå gällande anmälda barnpornografibrott skedde en ökning med 57 procent år 2020 jämfört med år 2019 och att dessa brott under en 20-årsperiod har ökat mer än åtta gånger. Statsrådet skulle också ha kunnat nämna att de anmälningar som gällde utnyttjande av barn för sexuell posering ökade med 45 procent 2021 jämfört med 2019.
Inget av detta sa statsrådet i sitt svar, utan det var viktigare för statsrådet att förmildra utbredningen av sexualbrott mot barn. Detta talar sitt tydliga språk, fru talman.
Statsrådet Johansson uttrycker i sitt svar att det är en mycket angelägen fråga att bekämpa sexualbrott mot barn, att man har vidtagit flera åtgärder för att förbättra möjligheterna att bekämpa den typen av brott och att man tar nya initiativ fortlöpande. Men jag ifrågasätter detta starkt.
De åtgärder som man har vidtagit ter sig verkningslösa när man ser den negativa utvecklingen. Jag är högst tveksam till detta när polis och åklagare har mer än händerna fulla med gängkriminaliteten, som regeringen inte får bukt med.
Fru talman! Små barn, till och med bebisar, barn som inte ens har börjat skolan, barn som har börjat skolan, tonårsbarn och barn i alla åldrar faller offer för det vedervärdiga i att en vuxen människa tar sig rätten att utsätta dem för sexualbrott.
Om människor förstod hur det påverkar ett barn som har blivit utsatt för sexualbrott - om man för en dag fick uppleva den smärta, sorg, skam, ilska och frustration som barnet känner under uppväxten och in i vuxen ålder - skulle man se vilket tortyrfängelse barnet tvingats in i. Jag vet, och många som sitter och lyssnar här vet, precis hur detta känns. Varje gång man hör talas om ett barn som har blivit utsatt för en vidrig pedofil, sadist, psykopat, pedoraptor kastas man tillbaka till den där fängelsehålan.
För mig är det dock tillfälligt, för jag har fått verktygen att ta mig ur den. Men för barnet som nyss har blivit utsatt har det ofrivilliga straffet precis börjat - ett straff som regeringen skulle kunna förebygga.