Interpellationssvar - Va-nätens renoveringsbehov - 2022-01-11

Fru talman! Ulrik Bergman har frågat civilministern vilken bedömning statsrådet och regeringen gör om det framtida investeringsbehovet för vatten- och avloppsnäten de kommande 20 åren. Vidare har Ulrik Bergman frågat om statsrådet avser att införa några investeringsstöd, genom exempelvis riktade statsbidrag, för att säkerställa att vatten- och avloppstjänster kommer att fungera framöver. Ulrik Bergman har också frågat om statsrådet avser att göra det möjligt för verksamheten att bedrivas med vinst, för att fondera medel till framtida investeringsbehov.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Regeringen har ingen anledning att ifrågasätta den bedömning som Svenskt Vatten gör, det vill säga att det finns ett omfattande investeringsbehov i kommunalt va och att investeringarna i den befintliga va-infrastrukturen kan behöva ökas för att säkerställa funktionen för vatten- och avloppstjänster. Enligt lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster är det kommunens skyldighet att ordna vatten och avlopp i ett större sammanhang. Regeringen avser inte att se över lagstiftningen i detta avseende.

Det finns dock ett antal omständigheter, till exempel minskande befolkningsunderlag och arbetskraftsbrist i vissa kommuner samt klimatförändringar, som kan försvåra nödvändigt underhåll i va. Eftersom tillgång till vattentjänster är ett primärbehov och en förutsättning för en tillfredsställande levnadsstandard följer regeringen frågan.

Enligt Svenskt Vatten är kommunernas kostnader för vattenförsörjning och avloppshantering cirka 20 miljarder kronor per år. Det utgör 3 procent av kostnaden för kommunernas obligatoriska verksamhet för 2018. Kommuner har rätt att ta ut avgifter för att finansiera vatten och avlopp. Under vissa villkor får medel till framtida investeringsbehov avsättas till en fond i enlighet med lagen om allmänna vattentjänster. Regeringen avser inte att se över lagstiftningen i detta avseende.

För att förbättra kommunsektorns långsiktiga förutsättningar har regeringen gjort betydande satsningar. Det generella statsbidraget till kommuner och regioner har förstärkts permanent med 32,5 miljarder sedan år 2014.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet Strandhäll! Bakgrunden till mina frågor är det faktum att vi nu börjar se slutet av den ekonomiska livslängden på de va-nät som etablerades på 60- och 70-talet.

Att ha fungerande va-system är en av de stora samhällsfunktioner som har stor betydelse för folkhälsa men även för vår miljö. Det är en av de viktiga faktorer som skapar god tillgång till vatten som är ett grundläggande livsmedel samt tillhandahåller en god hantering av avlopp, som hindrar att grundvattnet förstörs och att sjukdomar sprids som kan äventyra folkhälsan, särskilt med beaktande av tätbefolkade områden.

Jag lyfter i min interpellation fram att det är väsentliga kostnader som anläggningsägarna, främst kommuner och kommunägda bolag, nu ställs inför. Regelverket är så utformat att va-tjänsterna inte får gå med vinst i de taxor som fastställs. Detta gör det ännu svårare att hantera att ackumulerat underhållsbehov.

Branschorganet Svenskt Vatten har beräknat att det rör sig om i storleksordningen 23 miljarder kronor de närmaste 20 åren. Det kommer att innebära en betydande ansträngning såväl arbetsmässigt som ekonomiskt för anläggningsägarna. Vi har även ett nytt dricksvattendirektiv inom EU som måste genomföras i svensk rätt. Fokus är där att föra in ett mer riskbaserat synsätt för att säkerställa en god tillgång till dricksvatten av god kvalitet.

Sett i detta perspektiv är det därför viktigt att vi har en nationell strategi för att kunna hantera investeringarna i va-näten så att dricksvattenkvaliteten upprätthålls och i vissa fall förbättras. Särskilda investeringsstöd skulle kunna vara ett sätt att bidra till att omställningen inte tappar fart och att vi får en god framdrift i att förnya de nuvarande va-systemen.

Många kommuner har drabbats hårt av minskande befolkningstal och därmed avgiftskollektiv, vilket i slutändan riskerar att fördröja nödvändiga investeringar. Detta faktum riskerar att tvinga fram chockhöjningar av tarifferna.

Läckande va-nät skapar också negativ miljöpåverkan. Det riskerar att skada grundvattnets kvalitet och därmed också människors och djurs hälsa. Vi har alla sett hur haven förorenas. Sverige har i många avseenden varit ett föregångsland i att ta ansvar för vattenmiljön. Om vi inte har va-system som hanterar dessa utsläpp på ett ansvarsfullt sätt riskeras sjöar, vattendrag och havens status. Övergödning, läkemedelsrester och plaster är sådant som vi kanske kommer att se mer av i våra hav och sjöar.

Hur ser ministern på det faktum att vi nu riskerar att tappa fart och den framskjutna positionen som ett land som tar ansvar för vatten och avlopp?

Fru talman! Jag kan bara understryka att även den här interpellationen känns väldigt angelägen och aktuell. Jag sa också i mitt svar från regeringen att vi inte kommer att se över lagstiftningen i ett par olika avseenden men att även vi kan se de bekymmer som interpellanten målar upp i sin interpellation och i det inlägg han gör nu. Vi följer alltså frågan och är fullständigt överens om allvaret.

Vattentjänster är ett primärbehov och en förutsättning för en tillfredsställande levnadsstandard, och det läckage som vi ser i dag på grund av eftersatt underhåll kan påverka miljön och grundvattnet och bidra till andra problem. Detta lyfter även interpellanten upp.

Det finns inte någon anledning att ifrågasätta den siffra som kommer från Svenskt Vatten, men vad jag har förstått när vi har borrat ned oss lite grann i det här är att dessa 23 miljarder omfattar det totala behovet av investeringar inom hela va-sektorn. Sedan finns det ett uppskattat behov av en ökning när det gäller just va-nätets underhåll.

Jag vill som sagt inte på något sätt förminska andra problem som handlar om att man måste göra investeringar på lång sikt, men när det handlar om va-nätets underhåll har jag förstått att ökningen som krävs är ungefär 2,7 miljarder kronor per år. Det är en ökning från 4,1 miljarder per år som nu avsätts för va-nätets underhåll till 6,8 miljarder, vilket kanske gör det lite mer greppbart.

I dessa 23 miljarder ingår utöver underhållet åtgärder som handlar om bland annat befolkningsökningen och urbaniseringen med utbyggnad av nya bostäder. Det är också en stor post för det kommande va-investeringsbehovet. Jag bor själv i en fastighet som har eget vatten och avlopp, till skillnad mot 90 procent av övriga svenska folket, så även där finns ett behov som behöver tillgodoses på olika sätt.

Ett problem med va-underhållet som kommunutredningen lyfte fram och som interpellanten också påpekar är att mindre kommuner har svårt att skaffa den kapacitet och kompetens som krävs för att driva den här typen av stora investeringsprojekt. Det finns också ett personalförsörjningsproblem i detta. Enligt Svenskt Vatten krävs det ett underlag på ungefär 50 000 invånare för att kunna driva va-verksamhet långsiktigt och strategiskt.

Precis som interpellanten säger har vi ledningsnät som byggdes på 50, 60- och 70-talen, och de närmar sig nu sin livslängd. Samtidigt är det här kommunernas ansvar, och de har också fått stora tillskott i form av generella statsbidrag. Jag ska komma in på några fler sådana punkter senare och utveckla resonemanget.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

En annan fråga som jag lyfter är det faktum att va-taxorna i stort ska gå plus minus noll. Detta ställer man sig frågande till om man ser på näten utifrån ett livscykelperspektiv.

Att ersätta ett stort nät som byggts på relativt kort tid med stora ansträngningar riskerar nu att bli en hämsko för berörda kommuner. Varför inte tillåta en fondering av överskott på samma sätt som till exempel en bostadsrättsförening gör för stambyte? Det borde göra situationen lite mindre dramatisk. Den ansvarsbild som kommunerna hade när näten byggdes har successivt svällt, ska man komma ihåg, och det finns ett investeringsbehov i skolor och äldreomsorg som växer och konkurrerar om investeringsmedlen. Ska kommunerna tvingas välja mellan rent vatten samt ansvarsfull avloppshantering och bygget av en ny skola?

Det finns i 30 § lagen om allmänna vattentjänster (2006:412) ett utrymme för fondering för nyinvesteringar om

det finns en fastställd investeringsplan

avsättningen avser en bestämd åtgärd

åtgärden och de beräknade kostnaderna för den redovisas i planen

det av planen framgår när de avsatta medlen är avsedda att tas i anspråk

planen innehåller de upplysningar som i övrigt behövs för att bedöma behovet av avsättningens storlek.

Vad vill jag säga med det här? Jo, i förarbetena sägs att det som avses är "specificerade investeringsbehov under den närmast följande femårsperioden". Problemet är att det väldigt omfattande investeringsbehov som föreligger sträcker sig längre än så, och det här kan även vara svårt att precisera långt i förväg.

Låt oss anta att landets anläggningsägare vill byta ut två decenniers samlade investeringar på fem år, som lagen är konstruerad. Då borde det leda till chockhöjningar av avgifterna. Som statsrådet var inne på är det inte heller rent praktiskt rimligt att man kan göra detta inom fem år, utan det är ett arbete som borde ta länge tid än så. Hur tänker statsrådet att detta kan lösas? Finns det i så fall en plan?

Dessa avsättningar borde kanske ha gjorts under nätens livscykel för realisering under 15-20 år, men det har man alltså inte tillåtits att göra under rådande regelverk. Det var den S-ledda regeringen Persson som lade fram gällande lagstiftning som ter sig alltmer daterad och inte adresserar de utmaningar som vi nu har både i form av anläggningar vars livslängd håller på att ta slut och anläggningar som inte klarar stora nederbördsmängder utifrån klimatförändringarna.

Vore det inte bra om ett visst överskott tillåts så att man uteslutande kan använda det i anläggningens reinvestering och att det kan ianspråktas över en längre tidsperiod än fem år?

Fru talman! Det är korrekt som interpellanten säger: Med det regelverk som finns i dag kring fondering handlar det i så fall om framtida nyinvesteringar, om det finns en fastställd investeringsplan eller om det avser en bestämd åtgärd. Det gäller i dag inte för ospecificerat underhållsarbete. Däremot är det så att eftersom va-nätens renoveringsbehov är eftersatt och Svenskt Vatten menar att förnyelsetakten behöver öka redan nu finns det formellt sett inga hinder för att öka va-taxan för att finansiera ett löpande underhåll och investeringar för underhållet.

Det som jag tyckte var ganska slående när jag satte mig in mer i frågan är hur kommunernas planering för underhåll av de här ledningsnäten ser ut. Man kan konstatera att det är en väldigt låg andel av kommunerna som ens har en förnyelseplan. Endast 15 procent av de kommuner som deltog i Svenskt Vattens undersökning har en tidsplan för förnyelse av ledningsnäten utifrån ett utrett behov.

Att det bör finnas en långsiktig planering är vi väl helt överens om. Men om man ska prata om hur akut problemet egentligen är att va-näten inte underhålls i dag så uppvisar inte ledningsnäten någon försämrad status de senaste åren, enligt Svenskt Vatten. Antalet leveransbrott av dricksvatten och det uppskattade utläckaget ligger också på en hyfsat konstant nivå. Svenskt Vatten menar ändå att förnyelsetakten på ledningsnäten är oroväckande låg och att den skulle behöva öka något. Att det bör finnas en planering för det här bör kanske blir något som uppmärksammas mer i kommunerna runt om i Sverige.

Interpellanten har också frågat mig om det finns några andra finansieringsmöjligheter och någon planering utöver att regeringen följer frågan. Där kan jag vara helt ärlig och säga att det gör det inte direkt i dag. Vi har alltså gjort ganska stora höjningar av det generella statsbidraget till kommunerna. Samtidigt är det helt korrekt som Ulrik Bergman säger att det är mycket som ska konkurrera om det utrymmet. Vi vet att behoven är stora när det gäller många olika satsningar runt om i våra kommuner.

Däremot finns det en möjlighet för regionerna att söka medel från de europeiska regionala utvecklingsfonderna för att kunna bidra till finansiering av va-verksamheter. Detta är någonting som till och med står uttryckt som ett exempel på vad man kan söka fonderna för. Det har man inte prioriterat, vilket är ett medskick vi kanske borde göra på lite olika sätt. Det finns alltså andra finansieringsmöjligheter, men man har valt att inte prioritera dem.

Fru talman! Tack för svaren från Annika Strandhäll!

Jag vill ändå avslutningsvis lyfta exemplet Gävle i somras, där stora nederbördsmängder på kort tid fick en stadsdel att svämma över. Det blev väldigt omfattande skador på byggnader, och många fastighetsägare kommer inte att få husen reparerade förrän till kommande midsommar. Det visar att vi måste ta problemställningen på mycket stort allvar och se till att anläggningsägarna ges bättre förutsättningar att lösa framtidsutmaningen på ett klokt sätt.

Vi har sett att elnäten behöver förstärkas. Det handlar om klimatomställningen och i denna fråga om va-näten. Allt detta sammantaget har bäring på den civila beredskapen inför större kriser. Jag lyfter det här nu därför att det är hög tid att regeringen tar detta på allvar.

Avslutningsvis konstaterar jag att vatten är ett livsviktigt livsmedel som vi ska vårda väl för nu levande men även för framtida generationer. Det krävs en väldigt stor långsiktighet i denna viktiga samhällsfråga.

Fru talman! Tack, ledamoten, för inlägget! Vi är nog som sagt väldigt överens om att det här är ett område som inte bör få bli eftersatt. Vi har en situation nu där dessa ledningsnät har nått sin tekniska livslängd, höll jag på att säga.

Från regeringens sida följer vi absolut frågan och tar den på allvar. Jag uppskattar mycket att man lyfter det allvar som vi ser i och med den klimatpåverkan detta har och den påverkan som klimatkrisen redan i dag har på Sverige. Gävle är ett tydligt sådant exempel.

Det är klart att vi i takt med detta behöver klimatsäkra Sverige inom ett antal olika områden. Nu pratade vi om skyfall. Vi har också sett värmeböljor som har lett till att äldre har dött och så vidare. Vi har även haft bränder. Vi kommer alltså att på många olika områden både tvingas ompröva vår politik och hitta nya politiska lösningar för de nya behov som uppstår.

Jag tackar för en bra debatt i en, som jag tyckte, ganska tekniskt komplicerad fråga. Jag har verkligen haft anledning att sätta mig in i den på djupet, och jag ser fram emot fortsatt diskussion.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.