Arbetsplenum - Utgiftsområde 11 ekonomisk trygghet vid ålderdom - 2021-12-13

Fru talman! Att gå i pension ska vara något att se fram emot. Man ska kunna glädjas åt livet och känna ekonomisk trygghet när man har gjort sitt i arbetslivet. Många pensionärer har det gott ställt och kan njuta av tillvaron, men det är också många pensionärer som vrider och vänder på varje krona.

Alldeles för många pensionärer i vårt land har en för låg pension. Orättvisorna, ojämlikheten och ojämställdheten som finns i vårt samhälle avspeglas också i pensionskuvertet. Främst drabbas de som har haft låg lön och dåliga villkor och såklart de som har saknat avsättningar till tjänstepensionen, exempelvis för att arbetsgivaren inte har tecknat kollektivavtal.

Den kollektivavtalade tjänstepensionen är en mycket viktig del av vårt pensionssystem, men det får inte innebära en acceptans för en låg allmän pension. Tvärtom är den allmänna pensionen den bärande delen av vårt pensionssystem, och den måste leverera bättre. Därför behöver vi göra förbättringar inom ramen för pensionssystemet, men också förändra de strukturer i samhället som har negativ inverkan på pensionsnivåerna.

Fru talman! Trots att det finns mycket mer vi socialdemokrater vill göra för att pensionerna ska höjas och bli tryggare kan jag konstatera att det ändå har hänt en hel del denna mandatperiod.

För det första har vi steg för steg tagit bort den orättvisa ordning som den gamla moderatledda regeringen införde och som innebar att pensionärer ska betala mer i skatt än de som fortfarande arbetar.

För det andra har vi steg för steg förbättrat grundskyddet. Förra året höjdes både garantipensionen och bostadstillägget med över 1 000 kronor i månaden för de sämst ställda pensionärerna. I och med den budget som vi nu behandlar blir det ytterligare en förbättring av bostadstillägget, eller två skulle man kunna säga. Regeringen har föreslagit en höjning av taket så att man kan få kompensation för hyror som uppgår till 7 500 kronor i stället för dagens nivå 7 000 kronor. Sedan blir det också en höjning av konsumtionsstödet till alla pensionärer som har bostadstillägg. Glädjande nog verkar alla partier nu tycka att det är en bra idé.

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

För det tredje införde vi tidigare i höstas ett nytt pensionstillägg för de pensionärer som har jobbat ett helt arbetsliv men som ändå får en tämligen låg pension. Det innebär att drygt hälften av landets pensionärer har fått en höjning på upp till 600 kronor i månaden. Det ska löna sig att ha arbetat, inte bara för hög- och medelinkomsttagare utan också för undersköterskan och butiksbiträdet som har knegat på dag efter dag trots låg lön, ofrivilligt deltidsarbete och tuffa villkor.

Alla dessa satsningar syftar till att minska den ekonomiska utsattheten bland våra äldre och även minska inkomstgapet mellan kvinnor och män. Vi vet mycket väl att det tyvärr framför allt är kvinnor som har de lägre pensionerna. Detta betyder inte att vi är nöjda eller klara med att förbättra pensionerna, långt därifrån. Vi socialdemokrater vill göra mer för att pensionerna ska bli både högre och tryggare, såväl den inkomstgrundade pensionen som grundskyddet för de sämst ställda, för både dagens och morgondagens pensionärer.

Fru talman! Det är glädjande att vi blir allt äldre och därmed får allt fler år som pensionärer - mer tid för livet, helt enkelt. Men att vi lever längre innebär också att pensionen vi tjänar in genom arbetslivet måste räcka i fler år. Det innebär att pensionerna per automatik gröps ur om vi inte ser till att vi orkar med ett lite längre arbetsliv. Arbetsförhållandena måste därför bli bättre och möjligheterna att byta yrkesbana bli fler.

Den som är sjuk eller blir utsliten i förtid måste naturligtvis kunna få känna trygghet från kringliggande socialförsäkringar. Tyvärr ser det inte alltid ut så i dag, utan många tvingas i stället att ta ut sin ålderspension i förtid, trots att det innebär en låg pension resten av livet.

Jag tror att de flesta inser att vi behöver arbeta lite längre i takt med att vi lever längre, men då måste det samtidigt finnas en ventil för dem vars kropp säger stopp och som blir utslitna innan de når pensionsåldern. I dag är Sverige ett av få jämförbara länder som inte har någon sådan ventil. Det är kort sagt orimligt. Därför inför vi socialdemokrater nu en trygghetspension för dem som är över 60 år och som har slitit ut sig. Den som slits ut i förtid ska kunna avsluta arbetslivet värdigt och få ut en anständig pension.

Sist, men definitivt inte minst, fru talman, vill vi socialdemokrater att det avsätts mer pengar till pensionen när vi arbetar. Vi har i grunden ett robust och hållbart pensionssystem som är värt att vårda. Men när pensionssystemet sjösattes var bedömningen att det behövde avsättas 18 ½ procent av lönen för att upprätthålla rimliga nivåer. Det där kom ju med tiden att i praktiken bli 17,21 procent, och därmed avsätts inte tillräckligt med pengar till våra pensioner.

Pensionsmyndighetens egna rapporter visar att det inte räcker med den högre riktåldern för att inkomstpensionens kompensationsgrad ska bli så bra som tanken en gång var. Därför vill vi socialdemokrater höja tillbaka avgiften till de ursprungliga 18 ½ procenten, och vi driver på för att få med oss fler partier. Vi har en överenskommelse i den blocköverskridande pensionsgruppen om att se över och analysera avgiftsnivåerna. Det är bra, och det ser jag fram emot att vi ska göra i närtid. Det vore väldigt välkommet om vi kunde komma framåt i bred enighet för att upprätthålla den långsiktiga stabiliteten.

Med det sagt återstår bara för mig att avslutningsvis hänvisa till vårt särskilda yttrande och att önska talmannen, utskottets ledamöter och personal men framför allt landets pensionärer en fortsatt glad lucia.

(Applåder)

Fru talman! Vi har i Sverige ett pensionssystem som i grund och botten är tryggt. Det bygger på ett antal grundpelare. Det bygger på att det ska vara finansiellt hållbart. Den största delen ligger inte i statsbudgeten. Varje generation står för sin egen pension. Arbete ska löna sig, och det ska vara förutsägbart så att även dagens 30-åringar kan se ungefär hur pensionen kommer att se ut om de jobbar lika väl som de gör i dag. Det bygger också på att det finns ett grundstöd för de personer som av någon anledning inte har haft ett lönearbete som bygger upp full inkomstpension. Det bygger både på garantipension och på bostadstillägg, och det ger ett grundskydd.

Man kan titta på hur pensionssystemet ser ut i dag och hur det har levererat sedan vi införde det i början av 90-talet genom de beslut som togs då. På senare tid har ett antal rapporter redovisats som visar att pensionsnivåerna har stigit de senaste åren. Om man tittar på jämförelser i Europa ser man att vi, avrundat dagens värde, har gått från 1,1 miljoner pensionärer som betecknas som fattiga till 300 000 i dag. Därmed inte sagt att vi har kommit dit vi ska, men jag vill ändå visa på en förändring som har skett. Det har gått från 72 till 15 procent personer över 65 år som betecknas som fattiga enligt det begreppet.

Alecta har redovisat att dagens 66-åring har 72 000 mer i pension än vad man hade för tolv år sedan, och dagens 69-åring har 46 000 mer än den som gick i pension för nio år sedan. Collectum har också gjort undersökningar som visar att en stor andel av pensionärerna är nöjda med sina pensioner.

Om man tittar på den text som ligger till grund för den budget som S och MP lade fram tidigare i höstas hittar man siffror som visar att det är ungefär 36 000 pensionärer som har låg materiell standard i Sverige i dag.

Pensionsmyndigheten har också tittat på frågan om vi har tillräckliga pensioner eller inte, och de svarar både ja och nej på denna fråga. Nej, vi når inte upp till 60 procent i kompensationsgrad, som faktiskt var tanken när vi införde dagens pensionssystem. Ett stort skäl till detta är att vi inte jobbar förhållandevis längre utifrån att vi lever längre. Det är också en del i en skatteteknisk konstruktion som gjordes. Jag ska inte gå in i detalj på hur den gjordes, men den påverkade precis det som min företrädare sa här för en stund sedan, att det i praktiken inte är 18,5 procent. Det är en skatteteknisk del som regeringen gjorde 2006.

Med tjänstepensioner når vi dock över det mål som fanns. I dag är vi uppe i 73 procent i kompensation. Om man tittar vidare på kompensationsgraden ser man att den som har låg inkomst får större inkomstkompensation som pensionär än den som har en hög inkomst.

Att jag pratar om dessa saker beror på att det för mig är viktigt att beskriva att vi har ett pensionssystem som till stora delar ger högre pensionsnivåer för våra pensionärer. Men återigen: Därmed inte sagt att alla pensionärer har jättemycket pengar. Men jag tycker att det är viktigt, för ibland låter det i debatten som att pensionssystemet inte fungerar över huvud taget, vilket inte är sant.

Det som har genomförts de senaste åren är att vi har höjt garantipensionen för dem som har lägst pension. Vi har också höjt bostadstillägget. Vi har gjort den justering som kallas för inkomstpensionstillägg. Jag tror att vi i längden behöver inkludera detta i hela systemet och inte ha det vid sidan om.

Fru talman! Vi borde också ha höjt åldersgränserna tidigare. Vi har inte kommit fram till alla beslut än, men planerna finns. Detta påverkar självklart pensionsnivåerna. Ju längre vi lever efter att vi gått i pension, desto längre ska ju de pengar vi har sparat på vägen dit räcka.

Vad vill då Centerpartiet göra framåt? Vi vill jobba mycket mer med att det blir tydligt och kunskapen ökar om vad de olika livsval vi gör innebär för vår pension. Alla behöver få kunskap om att det är antalet år på arbetsmarknaden som är det viktigaste när vi pratar om vilken pension vi får. Det handlar både om att våra ungdomar ska börja arbeta tidigare och om att vi behöver arbeta längre.

Det handlar om att se på den jämställda arbetsmarknaden och synen på familjerna. Jag brukar i dessa sammanhang ta in ett annat område inom familjerätten. Det är i dag inte självklart med gemensam vårdnad om barnen om man inte är gift, vilket också påverkar synen på familjen. Vem ska ta ansvaret för familjen?

Det handlar om att öka informationen om bostadstillägget och möjligheten att söka bostadstillägg. I dag ansöker inte alla pensionärer som har rätt till bostadstillägg om det.

Det gäller också att se över hur kommunerna hanterar olika system för det som ger den totala ekonomin för våra pensionärer.

Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att det finns personer med mycket låga pensioner, och vi behöver titta på vad skälet till detta är. Är det för att man inte har bott i Sverige under hela sitt liv, eller är det av andra skäl? Men vi ska inte göra dessa justeringar genom att luckra upp tryggheten i det system som vi har i dag.

Med detta vill jag hänvisa till mitt särskilda yttrande.

Fru talman! Det ska löna sig att arbeta. Den som arbetar ska ha rätt till trygga försäkringar, bra lön och, efter ett långt arbetsliv, en anständig pension. Men så är det inte i dag.

Sverige har i dag ett illa fungerande pensionssystem. Vi blir allt äldre, sägs det. Men det gäller inte alla. Vi kommer inte att dö samtidigt, du och jag. De ökade klasskillnaderna har lett till att korttidsutbildade kvinnors förväntade livslängd till och med sjunker.

Men snart kan vi göra något åt detta; då blir det upp till bevis. Vänsterpartiet har nu fått igenom den största höjningen av pensionerna sedan systemet infördes. Förslaget om ett garantitillägg kommer att läggas på riksdagens bord under våren, och då ska alla partier i den här kammaren ta ställning. De som byggt upp landet förtjänar en anständig pension.

Hundratusentals pensionärer får 1 000 kronor skattefritt i månaden. Alla de 700 000 personer som i dag har garantipension ska ha rätt till ersättningen. Den påverkas inte av bostadstillägget - du får den ändå - och de som inte har bostadstillägg har också rätt till ersättningen. Man behöver inte ansöka om den; den ska betalas ut automatiskt från augusti månad. Vänsterpartiet ställde detta krav redan till den här budgeten, och i vårt eget budgetförslag finns en höjning med. Men regeringen gick oss inte till mötes förrän det var skarpt läge i samband med statsministeromröstningen.

Fru talman! Pensionärer är inte betjänta av tomma löften eller tjusiga valtal. Pensionsgruppen har misslyckats med sitt uppdrag att garantera anständiga pensioner till alla. Detta fortgår år efter år, utan att någon av gruppens medlemmar från något av alla de partier som ingår agerar för att säkra pensionärernas trygghet.

Vi svenskar är i dag bland dem som arbetar längst i hela EU. Samtidigt ligger vi i botten i Norden när det gäller nivån på pensionerna, och över 300 000 svenska pensionärer riskerar att hamna under EU:s fattigdomsgräns. Vi har störst andel fattigpensionärer i Norden. Nära hälften av alla kvinnor som i dag är ålderspensionärer har garantipension som en andel av sin pension, det vill säga det lägsta statliga bottenskyddet.

Vi ska ha en anständig bottenplatta i Sverige. I dag blåser man folk. Man argumenterar för respektavståndet genom att säga till den som har det ganska dåligt att det ju i alla fall finns de som har det ännu sämre. Höjd grundnivå kommer att leda till högre pensioner för alla låg- och medelinkomsttagare, för den låga grundnivån i Sverige har länge bidragit till att hålla nere pensionerna.

Garantipensionen är i dag konstruerad så att den har halkat efter utvecklingen för den övriga befolkningens inkomster. För att den ska komma i kapp är det en höjning med 3 000 kronor i månaden som gäller. Nu har vi snart en chans att stänga en del av det gapet.

Fru talman! Sju av tio kommunalare hade för något år sedan garantipension. Coronahjältarna som de kallats, de som getts applåder från höger till vänster, får nu höra av högerpartierna här att de inte har jobbat - att de, när det väl kommer till kritan, inte skulle vara värda en tusenlapp mer i månaden i pension. Detta menar politiker som många gånger själva får mångdubbelt så mycket i plånboken varje månad och som bland annat fattat besluten som inneburit att denna grupp fått stå längst fram medan man själv till exempel har kunnat jobba hemifrån. Det är skillnad på folk och folk i Sverige.

Inget kunde vara mer fel än att påstå att Sveriges pensionärer inte har jobbat. En sådan obegåvad uppfattning är för den som själv aldrig behövt kavla upp armarna och ta i och som ser ned på den som jobbar med kroppen och sliter ut sig. Vi andra vet bättre.

Pensionsarbetsgrupper och respektavstånd kan ni prata om, eller om slösaktiga branschstöd i mångmiljardklassen till hamburgerkedjor eller bonussystem som gynnar den absoluta toppen. Men ingen ska berätta för mig som arbetarunge hur hårt arbete ser ut. Jag har en farmor som slitit på tvätten i Ockelbo och samtidigt tagit hand om fyra barn och en mormor som i sitt yrke som städerska städat både fabriker och skollokaler. Jag har föräldrar som jobbat på golvet i butiken och i omsorgen. Så jag vet; det sitter i kroppen och är en del av mig.

Fru talman! Pensionssystemet som alla säger sig vilja värna fungerar för den med högst inkomst, men för låg- och medelinkomsttagare är det en katastrof. Och det är inte främst för att pensionsåldern har varit för låg utan för att pensionerna varit för låga, för att inbetalningarna varit för låga och för att systemet ser ut som det gör.

Därför har Vänsterpartiet motsatt sig en höjning av pensionsåldern. Den höjda pensionsåldern kommer inte att betala sig i pensionskuvertet. För personer med vanliga löner kommer de extra åren knappt att märkas i plånboken. Enligt Kommunals beräkningar ger varje enskilt arbetat år efter 66 års ålder omkring 150 kronor mer i månaden för deras medlemmar. Är det detta som menas med att det ska löna sig att arbeta?

Fru talman! Den som går i pension i dag kommer endast att få halva lönen, och värre kommer det att bli. Oron gnager ständigt i den som inte har allt. Som barn oroade man sig för hur föräldrarna skulle ha råd. Det handlar om ensamstående mammor som kämpar på eller om föräldrar som mina, som bråkade om hur semesterkassan skulle räcka till på Orsa camping. Jag erbjöd dem mitt femkronorsrör, som jag hade sparat ihop. Som vuxna oroar vi oss i stället för föräldrarnas framtida pension - hur de ska ha råd att leva. Äldre tvingas leva på sina barn i välfärdslandet Sverige. Det är illa.

Det jag fortfarande inte för mitt liv kan begripa, trots många år i politiken, är hur man kan låta bli att göra allt som står i ens makt för att ändra detta. I stället får vi höra av de borgerliga partierna att vänsterpensionen med garantitillägg är farlig eller att den skulle vara ett bidrag. Några har till och med mage att påstå att det skulle vara populism att äldre får det bättre.

Det som är farligt är i stället när politiker kommer långt bort från de väljare man är vald att representera. Vi är förtroendevalda - valda av folket. Människors trygghet är politikens ansvar. Det är vårt viktigaste uppdrag.

Till samma grupp som Vänsterpartiet har drivit på pensionsgarantitillägget för har högeroppositionen ordnat 50 spänn i månaden. Den som har mest och får mest får 150 kronor i månaden. Mer blev det inte, trots Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas vurm för pensionärer. Det är lätt att prata, men när det kommer till konkret handling är det inte mycket att hänga i julgran.

Fru talman! Branschstödet till redan lönsamma företag i form av nedsatta avgifter kostar mer än att ge 700 000 pensionärer 1 000 kronor skattefritt i månaden. Enligt högerekonomer och Finanspolitiska rådet - ja, enligt alla bedömare - är det rena slöseriet. Inte ett jobb till kommer att skapas. Pengarna går i sjön, och de äldre får stå tillbaka. Vad det handlar om är prioriteringar och inget annat.

Med Vänsterpartiets krav på regeringens budget har också nu en ny trygghetspension införts så att den som slitit ut sig kan gå i pension tidigare. Men det är långt ifrån tillräckligt.

Förra året stod jag här och sa att sjukersättningen eller sjukpensionen måste stärkas. Nu är Vänsterpartiet med i stället för Liberalerna, och då händer det saker på riktigt. Grundersättningen höjs med 1 000 kronor i månaden. Taket i bostadstillägget höjs till samma nivå som för ålderspensionärer, och straffskatten tas bort för landets så kallade sjukpensionärer.

Fru talman! Det är snart jul. Tryggheten för Sveriges pensionärer är politikens ansvar - vårt ansvar. Vi ska ta tillbaka kontrollen över pensionssystemet och höja pensionerna rejält. Jag och Vänsterpartiet ska göra allt för att fler partier ska ta detta ansvar.

Jag vill hänvisa till vårt särskilda yttrande.

Fru talman! Tack, Ida Gabrielsson, för ditt anförande! Jag tänkte ställa frågor om det här med garantitillägget, för det har varit lite osäkert vad det egentligen är. Vi har hört statsministern hävda att detta inte har någonting med garantipension att göra utan att det är en del av bostadstillägget. När vi lyssnar på Vänsterpartiets företrädare är det i stället kristallklart att det handlar om garantipensionen.

För det senare talar ändå just detta att man räknar med att 700 000 personer ska beröras. Det ska inte vara någon behovsprövning, och det ska även vara skattefritt. Detta gör att det här garantitillägget blir ännu mer generöst än vad både garantipensionen och bostadstillägget är.

Min fråga till Ida Gabrielsson blir bland annat: Kommer även de som befinner sig i decil 10, alltså den rikaste tiondelen, att få del av garantitillägget? Det kan ju vara så att man har en väldigt hög tjänstepension, besparingar på stora belopp och egna besparingar på konton. I och med att tillägget inte är behovsprövat och ska betalas ut med automatik blir alltså den första frågan: Ska även denna grupp få ta del av den tusenlapp som Ida Gabrielsson lovar?

En annan fråga är: Hur kommer garantitilläggets konstruktion att påverka upptrappningen av inkomstpensionstillägget?

Jag har också en tredje fråga. Vi har en pensionsöverenskommelse i Sverige som säger att arbete alltid ska löna sig, även för grupper med låga inkomster. På vilket sätt kommer garantitillägget att kunna leva upp till att vi har kvar detta om att arbete alltid ska löna sig?

Det här var mina tre frågor.

Fru talman! Tack så mycket för frågorna, Hans Eklind! Nästan samtliga nordiska länder har en betydligt högre grundnivå i sina pensionssystem jämfört med Sverige.

Den delen ser vi som viktig för att lyfta hela pensionssystemet. Annars finns risken att man med en låg grundnivå alltid kan hävda att respektavståndet upprätthålls genom att ha en låg lägstanivå. Vi tror i stället att det behövs större inbetalningar och höjningar av pensionerna brett i systemet.

Det kommer inte att bli så att den som har jobbat mer får mindre. Det kommer givetvis att finnas en trappa som ser till att det inte kan bli på det sättet.

Tillägget ligger utanför garantipensionen. Regeringen har inte gjort som ni i den borgerliga oppositionen, som har gått fram själva med ändringar i garantipensionssystemet när ni har undantagit vissa grupper från garantipension. Det här är i stället lagt som ett tillägg utanför budgeten.

I Hans Eklinds majoritets motion, som har gått igenom, är det tydligt att det finns ett flyktingundantag. Detta fanns i alla fall inte med i den proposition som jag har läst. Det finns alltså ändringar i systemet som Kristdemokraterna har bistått med.

Det här ligger utanför, men det är inte behovsprövat. Det är helt enkelt ett tillägg.

De allra flesta har, precis som mina föräldrar, jobbat och slitit, men i låglöneyrken. Ibland har man jobbat deltid. 700 000 pensionärer omfattas, och det är inte de som inte har jobbat.

Fru talman! Det var någon fråga som Ida Gabrielsson åtminstone försökte beröra, och det var att det ska finnas en trappa.

När Ida Gabrielsson säger att det ska finnas en trappa blir naturligtvis följdfrågan: Hur ser marginaleffekterna ut på garantitillägget när det gäller upp- och nedtrappning? Det skulle vara intressant att veta, för det har en hel del att göra med just respektavstånd och att det ska löna sig att arbeta.

Den fråga som jag däremot inte fick svar på är: Kommer även de som befinner sig i decil 10 att få ta del av garantitillägget?

Ida Gabrielsson påstår att vi inte gör som ni. Det hon egentligen försöker säga med det är att vi vill ta bort de särregler som finns i dag för invandrare om att de ska kunna få räkna tid i hemlandet när de ska få garantipension, och det vill vi göra från 2023. Det stämmer väldigt bra överens med den utredning som har gjorts, och Pensionsmyndigheten har gett grönt ljus för detta. Det är alltså 2023 som denna förändring kommer att ske.

Fru talman! Kristdemokraterna talar oerhört varmt om de äldre. Här har man en chans att ge 1 000 kronor skattefritt till över 700 000 pensionärer med en trappa. Självklart kommer det inte att finnas några felaktiga marginaleffekter när förslaget ligger på bordet. Vi kommer absolut att tillse att den uppdelningen hålls så att ingen kan förlora på att ha jobbat gentemot någon som inte har jobbat.

Som jag sa kommer garantitillägget till allra största del att gå till dem som har jobbat. Givetvis kommer inte den rikaste delen av befolkningen att ta del av det. Som läget är nu ligger inte kapitalinkomster och annat med som grund för detta, som det ser ut i garantipensionen. Det som ligger med är tjänstepensionen. Den kommer man så att säga att räkna bort. Det står i uppgörelsen, så det kan Hans Eklind läsa.

Fru talman! Jag reagerade på Ida Gabrielssons anförande. Det är faktiskt inte sant att vi i Sverige har sämst pensioner och sämst grundtrygghet. Man kan titta på hur det ser ut med den disponibla inkomsten och om pensionärerna har råd med de grundläggande sakerna. Om du inte har råd med tre av nio av de mest grundläggande sakerna räknas du som fattig. Tittar vi på de siffrorna ser vi att Sverige ligger bäst till i Europa. Vi har minst antal pensionärer som är riktigt fattiga. Det är alltså inte sant att vi i Sverige har det sämst.

Som jag sa i mitt anförande finns det pensionärer som har låg disponibel inkomst. Men vi är inte sämst i Europa; det vill jag ha sagt. Och vi har färre fattiga pensionärer i Sverige i dag än 1990.

Min fråga gäller hur Vänsterpartiet vill finansiera detta och hur man vill se till att vi fortfarande har ett tryggt pensionssystem för framtiden. Det finns många pensionärer i Europa som har drabbats av att man har höjt pensionerna i en överbudspolitik och att man sedan, när statens ekonomi inte längre tillåter detta, drar ned pensionerna.

Det finurliga med vårt system är att det ligger vid sidan av och att det inte går att rycka i pensionssystemet när statskassan går sämre. En annan sak som jag tycker är bra är kompensationsgraden, som jag var inne på i mitt anförande. Vi kompenserar faktiskt dem med låga inkomster mer än dem med höga inkomster. Det brukar ju Vänsterpartiet gilla.

Jag frågar som sagt hur man finansierar detta och hur man säkerställer ett tryggt system för framtiden.

Fru talman! Inbetalningarna till det system som vi har måste förstås höjas. Det är något som Vänsterpartiet är för. Det är också så att man behöver fördela detta bättre, för i dag får låg- och medelinkomsttagarna alldeles för dåliga pensioner.

Det jag tog upp tidigare handlar om att vi har bland de sämsta bottenplattorna i Norden och att 300 000 pensionärer riskerar att hamna under just fattigdomsgränsen. Du har räknat på disponibel inkomst. Det finns andra mått. Det handlar om vad man tycker passar ens argument. Men jag har ett hemskt bra argument när det gäller hur detta ska finansieras.

Det handlar om prioriteringar. Detta kostar alltså inte mer än det Centerpartiet lägger på stora skattebidrag, stora branschstöd, till hamburgerbranschen i Sverige. Alla högerekonomer, alla tyckare och alla bedömare säger att det är rena bidragspolitiken. Det ger inte ett enda nytt jobb. Det är 19-21-åringar som redan har anställningar. Och pengarna går till McDonalds och andra stora restaurangnäringar där man dessutom har arbetskraftsbrist. De behöver alltså inte något sådant bidrag.

Den summa som ni har valt att lägga på att subventionera redan lönsamma företag är större än den summa som vi skulle vilja lägga på att ge 1 000 kronor skattefritt i månaden. Det är så mycket det kostar med nedsatt arbetsgivaravgift. Det är så mycket det har kostat under den här tiden. Vad jag ser föreslår Centerpartiet i sin budget att detta ska permanentas. Vi tycker att vi i stället ska permanenta det andra. Ni tycker att man ska permanenta bidrag till storföretag som redan är väldigt lönsamma, genom nedsatta arbetsgivaravgifter. Vi tycker att sociala avgifter ska gå till pensionerna och inte till hamburgerrestaurangerna.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag får påminna ledamoten om att prata genom talmannen för att sänka tonläget i argumentationen.)

Fru talman! Det finns alltid olika statistik och olika mått som vi kan använda oss av. Vi kan titta på den relativa fattigdomen, som är jämförd med den inkomst som finns i Sverige. Antalet pensionärer som ligger under gränsen har minskat från 1,1 miljoner till ungefär 300 000 från 1990 till 2017 eller 2019 - det är många siffror åt alla håll. Men poängen är att det har minskat. Det är alltså inte sant att vi har det sämst i Sverige. Men det finns de som har det dåligt.

Sedan gäller det hur vi ska se på skattebidrag och vad vi ska prioritera i budgeten. Ungdomar som får ett arbete kan börja arbeta tidigare, vilket genererar en högre pension för dem den dag de går i pension.

Men ledamoten har inte svarat på min fråga om hur vi ska hantera tryggheten i ett pensionssystem. Det finns risker med en överbudsdebatt inför valet i fråga om hur mycket vi ska höja pensionen i statskassan. Det kan ju sedan dras tillbaka om skattepengarna minskar.

Fru talman! Vi vet att det har blivit färre pensionärer som har garantipension. Det är fler som har deltagit på arbetsmarknaden. Det är färre kvinnor som har varit hemmafruar och annat. Jag har inte påstått något annat. Vänsterpartiet påstår inte något annat.

Däremot är det en ren prioriteringsfråga. Detta kostar alltså mindre än de pengar som Centerpartiet lägger på subventioner av redan lönsamma företag. Alla tyckare, även högerekonomer och Finanspolitiska rådet, menar att det inte ger ett enda jobb till.

Vänsterpartiet menar att Sveriges pensionärer förtjänar detta. Vi lägger det i ett extra tillägg till dem som egentligen, utifrån de beräkningar vi har, borde få en höjning med 3 000 kronor i månaden. Nu blir det 1 000 kronor i månaden, skattefritt. Det går att finansiera. Det handlar om att prioritera.

Fru talman! Ida Gabrielsson har talat mycket kring det allmänna pensionssystemet men väldigt lite om hur man ska orka arbeta längre. Hon har snarare tagit upp detta med att man har blivit utsliten och inte kan jobba så länge.

Jag vill gärna höra lite om hur Ida Gabrielsson ser på möjligheter till förändringar i arbetsmiljön och möjligheter till fortbildning för att man ska orka arbeta längre. Många vill faktiskt det om de klarar det.

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågan. Man har ju ett begränsat antal minuter på sig, men jag tycker absolut att den vinkeln är väldigt viktig. Det handlar om arbetsmiljön och hur den ska förbättras och hur mycket resurser vi lägger på att rusta arbetslivet för att det inte ska slita ut människor så som det gör i dag. Men det handlar också om att man ska tillåta och stimulera äldre som har yrken där de inte har slitits ut att jobba längre. De ska förstås erbjudas att göra det.

Men i stora branscher tror Vänsterpartiet ändå att vi behöver göra enorma insatser för att komma upp till den här möjligheten. Vi kanske höjer pensionsåldern till 67 år eller 69 år. Det handlar om att det inte fortsatt ska vara så att man, om man jobbar i omsorgen eller i andra tunga yrken, får sluta vid 61 års ålder i alla fall. Det enda som händer då är att man får lägre pension.

Där behöver vi göra stora insatser. Vänsterpartiet har pengar till det i budget, men vi ser också fram emot framtida arbetsmiljökartläggningar som ska göras. Vi hoppas att fler partier vill vara med och prioritera det, för vi tror att det är alldeles nödvändigt.

I en drömvärld skulle vi förstås ha en sådan situation där man inte behövde slita ut sig utan där man kunde jobba längre nu när vi lever längre. Men så länge vi har ett ganska ojämlikt arbetsliv kommer det att finnas ganska stora grupper - det handlar inte om någon enskild - som kommer att vara utslitna i förtid. Vi ska göra allt för att förebygga det och se till att det inte ska vara så framåt.

Tack för frågan!

Fru talman! Jag hade väl önskat lite mer konkreta förslag kring utveckling av företagshälsovård och annat. Men jag har också en annan fråga. Jag hörde inte ett ljud om tjänstepensionerna. De utgör en viktig del av pensionssystemet. Jag satt med i den första arbetsgruppen i början av 90talet. När vi lade fram den form som nuvarande pensionssystem har byggde det också på tjänstepensionerna. Jag skulle gärna vilja höra några ord om det.

Fru talman! Tjänstepensionen är ju jätteviktig för många, men den är minst för dem som har de lägsta lönerna. Det är lättare att få en bra tjänstepension om man har en hög utbildning och ett jobb med en riktigt bra lön.

Annars är tjänstepensionen absolut ett viktigt komplement, och det är viktigt att arbetsgivare har kollektivavtal så att man får del av detta. Men det är inte tillräckligt för det system vi har. Vi ska ha en allmän god pension, och vi ska också ha en god grundplatta i Sverige. Det har vi inte om man jämför med andra nordiska länder.

Vi har en lägre grundnivå än många andra länder, och det är det som vi vill ändra. Samtidigt vill vi givetvis ändra inkomstpensionen. Tjänstepensionen är det svårt för mig som politiker att ändra eftersom den är avtalsreglerad.

Fru talman! För 107 år sedan fick vi vårt första pensionssystem. Jämfört med dagens pensioner var det knappt några pengar som det gick att leva på. Men det var ändå starten på en väldigt viktig utveckling i Sverige.

Det hade mest positiva delar, men det hade en nackdel också, nämligen att det klöv befolkningen. De som var arbetande blev närande, och de som inte arbetade efter att de hade blivit pensionerade upplevdes som tärande. Detta har vi fortfarande med oss i dag, och det är ett viktigt skäl till den åldersdiskriminering vi ser i Sverige och som är mer uttalad i vårt land än i många andra länder. Den är faktiskt mest uttalad i välfärdsländer med bra pensioner.

Vad gör då pensioneringen med människor? Ja, en del tycker ju att det är fantastiskt att få lämna arbetslivet och kunna göra annat. Men det finns också de som skulle vilja fortsätta.

Så är det i dag, och så var det också i mitten av 1950-talet då Ivar Lo Johansson, journalist som studerade äldrefrågorna i Sverige, menade att det var viktigt att också skapa åldringsyrken för att inte förpassa årsrika människor till en påtvingad passivitet. År 1952 såg han att människor är olika och har olika behov, och detta fångades upp av socialminister Gustav Möller, som vid 70 års ålder förvägrades att ställa upp som riksdagsledamot för att han var för gammal för att tjänstgöra i riksdagen. Att detta har hängt med är kanske en orsak till att vi har så pass få årsrika människor i riksdagen.

Gustav Möller genomförde en utredning, där signalen var att vi ska ha ett tryggt pensionssystem för dem som inte orkar arbeta längre, men för dem som orkar, vill och kan ska vi inte stänga möjligheterna att fortsätta i arbetslivet upp i åldrarna. Sedan har samma budskap sänts ut av Socialstyrelsen 1981, av Fredrik Reinfeldt 2012, tror jag det var, och för ganska precis ett år sedan av Delegationen för senior arbetskraft.

De som vill och kan ska få fortsätta arbeta, dels för att de tycker att det är roligt och meningsfullt, dels för att bidra till välfärden i Sverige. Det är därför vi liberaler ser med oro på att LO inte vill medverka till en höjning av pensionsåldern. Då får vi ju en påfrestning på pensionssystemet. Då räcker nog inte 18,5 procent in i systemet, utan det krävs mycket mer om vi förhindrar människor att fortsätta i arbetslivet och bidra till välfärden högre upp i åldrarna.

Nu höjs det hela ju successivt. Men jag tror att med den uppräkning som görs - detta är min egen uppfattning - kommer det inte att räcka. Vi ska komma ihåg att män nu lever till 80 år ungefär och kvinnor till 84 år. När vi införde pensionssystemet 1913 blev vi i genomsnitt 56-57 år gamla. Det är en värld av skillnad.

I utredningen som Delegationen för senior arbetskraft kom med för ett år sedan slog man hål på myterna om hur det är att lägga år till livet i arbetslivet. I dag säger professor Ingmar Skoog att dagens 70-åringar är lika friska och aktiva som 50-åringarna var för 50 år sedan. Vi har inte tagit vara på den positiva hälsoutvecklingen i Sverige.

Vi måste bejaka att de som vill och kan ska ha möjlighet att fortsätta i arbetslivet, och också att fler kan. Det var detta som Ida Gabrielssons och min diskussion handlade om. Det handlade om att skapa en bättre arbetsmiljö. Tyvärr har arbetsmiljöinsatserna halkat efter under senare år. Vi måste alltså återuppväcka en aktiv företagshälsovård som verkligen är ute på arbetsplatserna och kartlägger på ett helt annat sätt än i dag för att förbättra arbetsmiljön.

Detta måste också paras med fortbildning. När man börjar i ett vårdyrke som undersköterska ska man kunna få fortbildning och så att säga klättra på en karriärstege som gör att man både orkar med och finner lust i de nya arbetsuppgifter som man får. Vi vet också att detta att känna sig behövd, inte minst i arbetslivet, betyder så mycket för ens hälsa. Det här är inte bara något som vi i Sverige har kommit fram till, utan det är något som också Världshälsoorganisationen går ut med och kampanjar om.

Sedan kommer vi till utgiftsområde 11, som vi diskuterar i dag. Det omfattar 42,2 miljarder. Nu blev det 375 miljoner mer än vad regeringen hade gått fram med, men det kan vara viktiga miljoner ändå. Bostadstillägget är det man satsar på. Det är ju det mest träffsäkra när det gäller att förbättra ekonomin för dem som har väldigt låga pensioner.

Vi liberaler hade egentligen velat minska utgiftsområde 11 med omkring 500 miljoner till förmån för mer satsningar på bland annat skolan. Men så blev det inte.

Det som jag vill lyfta fram här under sista minuten av mitt anförande är att vi har bytt från ett system där man får pension för de 15 bästa åren till ett system som är baserat på hela arbetslivsinkomsten. Detta gör att det är enormt viktigt att man redan i gymnasiet får veta hur viktigt det är att man kommer ut i arbetslivet tidigt för att kunna få en bra pension. Jag vill hävda att de politiska ungdomsförbunden borde ha detta som en prioriterad fråga i sitt arbete, för det är ju ungdomarnas framtid det handlar om.

Fru talman! Vi liberaler står bakom vårt särskilda yttrande i betänkandet.

Fru talman! En trygg, frisk och faktiskt glädjerik ålderdom är en oerhört viktig del av ett fungerande välfärdssamhälle. Och det går inte att komma ifrån att en säker inkomst, att veta vilken inkomst man får och att den är trygg och räcker till det som ett gott liv kräver, är en helt väsentlig del. Det är det som vi debatterar här i dag.

Sverige har ett i grunden välfungerande pensionssystem. Men skillnaderna inom systemet är större än vad Miljöpartiet tycker är rimligt. Vi har grupper inom systemet - inte minst handlar det om kvinnor - som i dag inte har den trygghet som man ska kunna förvänta sig i ett land som Sverige. Dessa människor lever med den otrygghet som ekonomisk knapphet ger. Det påverkar deras hälsa och livskvalitet.

För att komma till rätta med dessa problem måste vi självklart jobba långsiktigt och brett mellan partierna här i riksdagen. Men vi måste också kunna göra kortsiktiga förändringar här och nu. Regeringen har valt att i flera steg höja bostadstillägget och att förändra det. Det är en klok åtgärd, eftersom det har en väldigt god träffsäkerhet. Det når dem med lägst inkomst. Och ytterligare steg tas i denna budget. Det är en klok åtgärd kortsiktigt. Men samtidigt behöver vi jobba inom och utanför pensionssystemet för att säkra och skapa en ännu bättre grundnivå, som inte minst fångar upp kvinnorna som har jobbat mycket men inte i alla delar fått tillbaka det i lönekuvertet och senare i en trygg pension.

Här har vi strukturella problem i vårt samhälle som syns i pensionssystemet. Och vi kan inte vrida tillbaka tiden och ändra normerna för arbete decennier tillbaka, utan vi måste hantera konsekvenserna.

Ett värdesäkert grundskydd för dem som inte har någon eller som har låg inkomstgrundad pension är ett oerhört viktigt mål som partierna är överens om. Jag hoppas att vi framöver ska kunna hitta ett konstruktivt samarbete för att hantera detta och faktiskt enas. Det har gjorts sådana försök. Det har varit lite trögt. Men jag tänker att eftersom lösningen finns där måste vi ha en optimism i dessa delar.

Fru talman! Jag är övertygad om att i den valrörelse som vi har framför oss kommer pensionärerna att nämnas ofta i högtidstal, i löften och i valutspel. Jag vill uppmana dem som lyssnar på denna debatt att säkra upp lite grann inför den anstormning av förslag som kan komma och tänka att för att dessa förslag ska bli verklighet krävs det att partierna i denna kammare faktiskt klarar av att samarbeta och prata med varandra och hittar en konstruktiv samtalston. Det är inte något block eller något parti här som genom fagra löften kan lösa de strukturella problem som vi har, utan vi måste sätta oss ned och hantera de strukturella problemen.

En annan oerhört viktig del av en god ålderdom är den aspekt som tidigare talare så förtjänstfullt tog upp, nämligen att också sikta på ett arbetsliv där människor orkar hela vägen och där många orkar och vill arbeta även efter att de fyllt 65 år. Då är en möjlighet att ställa om under livet något helt avgörande. Det har vi i Miljöpartiet försökt lyfta fram under lång tid, alltså att vi måste planera för ett arbetsliv där man gör förändringar - där man har möjlighet att ta steg inom sitt yrke eller byta yrke. Vi har drivit olika typer av reformer för att möjliggöra detta.

Nu är vi oerhört glada över att parterna på arbetsmarknaden har enats om ett kraftfullt omställningsstöd. Om vi hade kallat det friår hade det väckt förskräckelse. Men nu är jag glad att det fått ett annat namn och bred förankring på arbetsmarknaden så att idéerna bakom Miljöpartiets reform om friåret kan bli genomförda. Det handlar om att man ska ha en egenmakt som anställd eller som företagare att kunna utbilda sig och göra förändringar i arbetslivet. Jag är övertygad om att det gör att fler kommer att orka jobba under hela arbetslivet och efter 65 år, för det kommer att behövas framöver för välfärden och för mångas hälsa. Det är därför ett gott steg för att kunna säkra ett gott pensionssystem framöver.

Men självklart är det en massa andra delar som också behövs. I detta sammanhang tycker jag att det är viktigt att nämna dem som blir tvingade att lämna arbetslivet i förtid under långa eller korta perioder och då lever under perioder med sjukersättning eller andra typer av ersättningar.

Här har vi ett systemfel i vår ekonomi. Dessa grupper har under lång tid halkat efter. Lönerna har stigit i samhället, skatten har sänkts för dem som tjänar bra och för dem som tjänar medelbra och kapitalinkomsterna har ökat i samhället. Men inkomsterna för den grupp som lever på olika typer av ersättningar kopplat till en sjukdom eller en funktionsnedsättning har stått still. Samtidigt har det som de ska köpa i butiken och hyrorna gått upp. Det gör att dessa människor har halkat efter. Detta är en grupp som vi behöver ge mer uppmärksamhet framöver och stärka deras ekonomi. Ett första steg är att de självklart inte ska betala mer i skatt än de som har ett förvärvsarbete. Det är en anomali som ingen borde acceptera.

Här har regeringen gått fram med en lösning för att ta bort denna skillnad. Men vi beklagar djupt att M, KD och SD väljer att återinföra en skillnad i beskattning mellan dem som har sjukersättning och dem som arbetar. Jag tror att det undergräver förtroendet för systemet och viljan att betala skatt. Det är inte rimligt att den som är sjuk betalar mer i skatt än den som är frisk och kan arbeta. Det är inte så vi bygger välfärd och trygghet för ett samhälle som håller samman. Där behöver vi återkomma och ta bort även den skillnaden framöver. Jag hoppas att det kommer att finnas en majoritet i denna riksdag för det.

Fru talman! Jag hänvisar till Miljöpartiets och Socialdemokraternas särskilda yttrande.

(Applåder)

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik på Karolina Skogs anförande. Det var alldeles i slutet av hennes anförande som jag gjorde det. Även om vi nu diskuterar pensioner säger riksdagsledamoten att hon beklagar djupt att vi har lagt fram en budget som har vunnit riksdagens gehör där vi sänker skatten lite extra för att lösa långtidsarbetslösheten. Det är det som händer.

När det gäller dem som har sjuk- och aktivitetsersättning höjer vi garantinivån med 800 kronor. Vi sänker skatten med 850 kronor. Men vi sänker skatten ännu lite extra för att komma till rätta med långtidsarbetslösheten. Då säger riksdagsledamoten att hon beklagar detta djupt.

Min fråga är: Vad är det riksdagsledamoten beklagar och som hon blir så upprörd över att hon använder den typen av uttryck? Jag studsade till, och därför begärde jag replik.

Fru talman! Jag tackar för möjligheten att få förklara denna skillnad i synsätt som uppenbarligen finns mellan olika partier här i riksdagen.

Miljöpartiet - jag vet att jag har flera andra partier med mig - tycker att man ska betala skatt efter förmåga. Då är det naturligt att den som är frisk, kan jobba mycket och tjänar bra betalar lite mer i skatt än de som har väldigt låga inkomster och kanske har en sjukersättning. Det blir en anomali i hela systemet om den som förvärvsarbetar betalar mindre i skatt än den som har sjukersättning. Det är en systemsyn som vi har.

När man gör som M, KD och SD väljer att göra, att man sänker skatten lite mer för dem som har ett förvärvsarbete, skapar man ett i våra ögon dåligt system.

Detta är också någonting som de organisationer som företräder till exempel dem som lever med långvarig funktionsnedsättning har uppmärksammat under lång tid. Det är en orättvisa som de upplever som väldigt dålig. Vi har valt att lyssna på dem.

Vi är glada att vi gemensamt tar bort det som i debatten brukar kallas funkisskatten. Men det är väldigt synd att det samtidigt återförs en ny skillnad i detta sammanhang. Jag uppfattar att det är olika synsätt som tar sig uttryck i hur vi utformar beskattningen.

Fru talman! Så kom det till slut - ordet "funkisskatt".

Anledningen till att jag begärde ordet är att jag tycker att det är viktigt att de som eventuellt står och lyssnar på den här debatten är klara över en sak: Vi inför ingen skatt över huvud taget. Vi sänker skatten. Vi höjer garantiersättningen för dem som har sjuk- och aktivitetsersättning. Vi gör egentligen exakt samma sak som Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade tänkt göra med sin budgetproposition.

Det vi dock gör utöver det är att vi sänker skatten lite ytterligare, för att lösa detta med långtidsarbetslösheten. Vi har snart 200 000 personer som är fast i långtidsarbetslöshet. Det finns ingenting som hotar all den välfärd som jag vet att både jag och Karolina Skog tycker är viktig som att det finns människor som tvingas vara arbetslösa. Det är nämligen så jag ser det: Människor som är arbetsföra vill jobba. När de inte kan det måste vi slå till med alla åtgärder som är möjliga, och det är det vi har gjort.

Fru talman! För den som lyssnar tror jag att detta inte är helt lätt att följa med i, för det är flera förändringar som görs. Därför är det bra att få en replik, så att vi får ge samma bild.

Jag har inget annat att säga om det som görs. Först gör vi en förändring, som riksdagen verkar överens om, och tar bort den så kallade funkisskatten. M, KD och SD väljer dock att göra en annan förändring, som skapar en ny orättvisa. Det beklagar jag, och det beklagar Miljöpartiet. Vi kommer framöver att återkomma och hitta en metod för att ta bort den skillnaden.

Här är en annan skillnad: Jag tror inte att lösningen på långtidsarbetslösheten i Sverige ligger i skattesänkningar. Jag tror att det är en otroligt naiv syn. Självklart ska det finnas rätt stöd och rehabilitering för att hitta en väg framåt; det är så människor blir friska igen, så att de kan arbeta. Det är det vi ska göra mer av.

(Applåder)

Fru talman! När man ska tala om äldres ekonomi i den här kammaren är det lätt att endast fokusera på dem som har det allra sämst - de som av olika skäl har en låg pension. Det handlar om dem som har arbetat för lite eller inte alls.

Vi bör poängtera att de allra flesta pensionärer har det bra i Sverige, enligt Pensionsmyndigheten som ansvarar för detta. De klarar sig på sin pension, och de har ett bra liv. De är alltså nöjda med sin pension. Det är också så, vilket jag tycker att vi ska berätta, att var femte pensionär - det vill säga 20 procent av alla pensionärer - faktiskt fick det bättre den dagen de gick i pension än vad de hade det innan dess. Det kan till exempel gälla dem som har kommit till Sverige och som inte har arbetat här, som inte har arbetat tillräckligt eller som inte har arbetat alls. För första gången får de en egen inkomst.

Vi kan konstatera att det är arbete som är nyckeln till en god ekonomi på äldre dagar: Ju mer vi arbetar, desto högre pension får vi. Det är en ganska enkel ekvation. Det är därför mycket viktigt att det ska löna sig att ha arbetat. Alla de som på olika sätt har varit med och byggt Sverige ska känna att deras ansträngning genom livet har varit värd någonting. Därför är det viktigt att vi håller koll på balansen i de olika ekonomiska satsningar som görs för äldre.

Det måste finnas ett respektavstånd mellan inkomstpension för den som har arbetat och garantipension och andra olika stöd som den som inte har arbetat på samma sätt kan få. För detta har vi ett stabilt pensionssystem i Sverige, vilket vi ska vara rädda om. Många andra länder ser med viss avund på att vi har ett så stabilt system.

Det finns dock en grupp som drabbas, och det är de - oftast kvinnor - som har arbetat deltid. De har tagit hand om barn och familj, oftast parallellt med ett ganska tufft arbete. De kanske har varit hemma några år när barnen var små. Lever de sedan dessutom ensamma på äldre dagar - ja, då är ju inte marginalerna stora.

För dessa har vi de senaste året höjt grundskyddet med både garantipension och bostadstillägg. Härom har vi i Pensionsgruppen varit överens, och det är rimligt att vi har gjort dessa höjningar. Vi moderater har dessutom i flera år velat sänka skatten för just gruppen med lägst pensioner. Varför betala en massa i skatt till staten när du knappt har till livets nödvändigheter? Den frågan har vi inte fått svar på.

Varför har då kvinnor lägre pension? Måste det vara så? Nej, det måste det inte. Men det är ju så att jämställdheten stannar upp när det första barnet föds. Kvinnor är hemma längre; de tar ut mer av föräldraledigheten. De tar större ansvar för familj och barn, arbetar mindre och vabbar mer. Just detta har en avgörande betydelse för pensionens storlek när man blir äldre. Det kanske inte är någonting man tänker på just då, men så är det. Dessutom har kvinnor lägre lön.

För att något jämna ut de ekonomiska skillnaderna mellan män och kvinnor är grundskyddet centralt för pensionärer med låg inkomst. Det går också till stor del till kvinnor, som ofta har en lägre pension än männen. Mer behöver dock göras här. Vi behöver även se till att göra mer för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor när det kommer till pensionen. Här har Pensionsgruppen ett uppdrag, och vi får hoppas att det kommer förslag därifrån.

Vi måste också motverka ålderism. Vi måste ta vara på den erfarenhet och kunskap som äldre har. Därför är det angeläget både med bättre arbetsvillkor och med en bättre arbetsmiljö, för att äldre ska kunna, orka och vilja vara med och bidra längre upp i åren. Många kan och vill arbeta efter pensionen, men i många fall är det faktiskt helt omöjligt - i statlig och kommunal tjänst måste du gå hem när du har fyllt 67. Detta bör och ska ändras.

Fru talman! Det är sant att Sverige behöver en ny kurs och att vi behöver få ordning på Sverige. Det är så mycket som har gått snett, och jag som tillhör den grupp som är lite äldre känner faktiskt inte igen det Sverige vi en gång hade när jag tittar på det vi har i dag.

Därför är det glädjande att Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas gemensamma budgetalternativ kommer att styra Sveriges finanser nästa år. Vi vill få ordning på de mest akuta samhällsproblemen i stället för att till exempel lägga miljarder på mer betald ledighet, vilket familjeveckan var ett exempel på.

Jag vill påpeka att pensionärerna är en prioriterad grupp i Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas budget. Det är så viktigt att äldre ska kunna vara trygga på alla sätt - att de ska kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande över sin vardag. Det innebär också bättre villkor för äldre, och det har vi i vår budget. Vi gör det bland annat på två sätt.

Vi sänker skatten för Sveriges pensionärer med 4,2 miljarder. Det absolut snabbaste, säkraste och mest rättvisa sättet att stärka ekonomin för pensionärer är nämligen just att sänka skatten. Det är enkelt att förstå, det ger resultat direkt och det är mycket mindre krångligt än alla former av tillägg som regeringen vill göra.

Vi höjer dessutom bostadstillägget för pensionärer med 200 kronor i månaden. Vi avsätter alltså 375 miljoner mer än vad regeringen gör på grund av detta, och vi föreslår också ytterligare höjningar av bostadstillägget framöver.

Jag vill här även nämna Pensionsgruppens betydelse för beslut kring pensioner och villkor för äldres ekonomi. Pensionsgruppen har varit välfungerande under många år, men tyvärr har det knakat de senaste åren. Vi har dock en pensionsöverenskommelse från 2017 som fortfarande gäller.

Det vi väntar på när det gäller beslut är bland annat valfriheten i premiepensionssystemet. Det handlar om den valfrihet jag har att själv välja fonder för 2,5 procent av pensionsavgiften, vilket har gjort att avkastningen är mycket högre - ibland upp till sju gånger. Den valfriheten är väldigt viktig och något vi har kämpat för.

Detsamma gäller pensionsåldershöjningarna, som fullt ut ska säkerställa framtida pensionssystem. Vi lever ju allt längre för varje dag som går. Vi är överens om att vi måste arbeta mer och längre upp i åren för att skydda våra framtida pensionsutbetalningar, men än har vi inte sett några färdiga beslut om detta.

Fru talman! Det är också bra att det särskilda undantag som fortfarande gäller och som ger flyktinginvandrare rätt att automatiskt få full garantipension samt sjuk- och aktivitetsersättning ska avskaffas från år 2023. Det är detta som står i Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas gemensamma budget. Har man inte arbetat är det ju inte rimligt att man kan få så hög ersättning. Samma regler ska gälla för alla, och utgångspunkten ska vara att man är med och bidrar.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet SfU2.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar i dag socialförsäkringsutskottets betänkande 2 inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom. Det är med glädje som jag - för första gången, tror jag, under alla mina år i riksdagen - kan säga att jag yrkar bifall till utskottets förslag till budget. Det är ju stort!

För oss i Sverigedemokraterna är det grundläggande i vår socialkonservativa politiska inriktning att Sverige ska vara ett land med en stark välfärd där vi behandlar dem som arbetat, slitit och byggt upp det här landet med vördnad och respekt. Sveriges pensionärer förtjänar inte bara en pension som nätt och jämnt går att överleva på utan en pension som gör att de kan leva ett gott liv och ha det bra. Det är ovärdigt och oacceptabelt att det i dag finns äldre som lever på existensminimum.

Det är fint att höra Socialdemokraternas representant stå och prata varmt om att stärka pensionerna, men det är ju ni i Socialdemokraterna som har styrt det här landet i många år nu. Ni har haft möjlighet att stärka pensionerna och göra mycket mer.

Väldigt mycket mer behöver göras för att stärka pensionerna för vårt lands pensionärer, som arbetat och slitit ett helt liv. Sverigedemokraterna anser att det är av stor vikt att pensionsavsättningarna långsiktigt stärks. Genom att växla mellan en lägre allmän löneavgift och högre pensionsavsättningar inom arbetsgivaravgifterna skulle det gå att uppnå högre pensioner och samtidigt undvika att företagarna drabbas av högre skatter. Det är fullständigt orimligt att man i dag får ut så lite av sin lön, och detta måste långsiktigt åtgärdas.

Samtidigt, fru talman, är det skamligt för vårt land att vi har personer som lever på existensminimum - detta är de personer som har de lägsta pensionerna - och det är av stor vikt att stärka ekonomin också för dem. Ingen ska behöva oroa sig för att inte ha råd med sin medicin, sin hyra eller, framöver, de skyhöga elräkningarna.

Utöver att man inte ska behöva oroa sig för sin överlevnad tycker vi att pengarna också ska räcka till att köpa en julklapp till sina barnbarn, ta en fika med sina väninnor eller - vilket min farmor uppskattade väldigt mycket att göra när hon levde - någon gång ibland kunna köpa sig ett nytt klädesplagg och faktiskt få göra sig lite fin.

Eftersom bostadstillägget är inkomstprövat mot i princip alla inkomster och mot förmögenhet är det ett mycket träffsäkert bidrag och en bra reform för att förbättra för de pensionärer som har de minsta ekonomiska marginalerna. Dessa pensionärer är inte sällan kvinnor. Reformen bidrar också till att fler äldre har råd att flytta till trygghetsboenden med gemenskapsmöjligheter.

Fru talman! Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att bostadskostnadstaket i bostadstillägget höjs till 7 500 kronor per månad för den som är ogift och till 3 750 kronor per månad för den som är gift. Vidare föreslår regeringen att konsumtionsstödet, det vill säga den del av bostadstillägget som inte är direkt kopplad till bostadskostnadens storlek, höjs med 200 kronor för den som är ogift och med 100 kronor för den som är gift från och med den 1 januari 2022. Detta är såklart positivt och något som vi ställer oss bakom.

En majoritet i utskottet ställer sig bakom budgetförslaget från oss sverigedemokrater, moderater och kristdemokrater och föreslår att konsumtionsstödet inom bostadstillägget utöver den höjning som regeringen föreslagit ska höjas med ytterligare 200 kronor i månaden för ensamstående och 100 kronor i månaden för sammanboende från och med den 1 augusti 2022. För detta satsas 375 miljoner kronor mer jämfört med regeringens budget.

Utöver detta ställer sig den gemensamma budgeten från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna bakom regeringens anslagsfördelning för 2022.

I det gemensamma budgetförslaget från Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna sänker vi också skatten ytterligare på pensionerna för att stärka ekonomin även för dem som har arbetat ett långt liv och som kanske inte omfattas av förstärkningen av bostadstillägget. För den som tjänar cirka 13 000 i månaden kan detta innebära en förstärkning på 1 800 kronor. Det här är en väldigt viktig reform.

Jag hann inte trycka in mig för replik på Miljöpartiets anförande, men jag vill verkligen förtydliga att vi i den gemensamma budget som nu har vunnit majoritet sänker skatten för dem som har sjuk- och aktivitetsersättning. Vi stärker också bidragsnivån. Sverigedemokraterna har i flera års tid föreslagit en höjning av garantinivån inom sjukförsäkringen, men det har både Miljöpartiet och Socialdemokraterna röstat nej till.

Jag är väldigt stolt över att denna budget stärker ekonomin för dem med sjuk- och aktivitetsersättning. Jag vill inte att det ska finnas någon som helst missuppfattning om det, för detta är en väldigt viktig reform.

Vi kommer att debattera ännu mer om sjukförsäkringen på onsdag.

I den gemensamma budgeten anser vi i utskottet därutöver att de särskilda undantag som gäller för flyktinginvandrare när det gäller kvalificering till garantipension samt sjuk- och aktivitetsersättning ska avskaffas 2023. Vi anser att samma regler ska gälla för alla och att det inte är rimligt att man kan tillgodoräkna sig tid i hemlandet för att uppfylla kraven för garantipension. Detta skulle innebära en besparing på 800 miljoner kronor 2023 och 900 miljoner 2024.

Fru talman! Sammantaget är jag stolt över att stå bakom en budget som stärker ekonomin för landets pensionärer mer än vad regeringens budget skulle ha gjort. Detta är väldigt viktigt.

Jag vill önska alla våra pensionärer runt om i landet en fortsatt glad lucia och en riktigt god jul.

Jag hoppas verkligen att smittspridningen under denna långa och svåra pandemi håller sig i schack så att vi alla kan få fira jul med gemenskap och så att våra äldre denna jul kan få träffa sina barn och barnbarn. Läget är ju fortfarande osäkert, men i dag är det ändå lucia, som kommer med ljusets budskap. Jag hoppas att vi går mot ljusare tider.

Jag önskar alla en fortsatt glad luciadag.

Fru talman! Eftersom Julia Kronlid valde att apostrofera mig i sitt anförande vill jag passa på att ställa en fråga som är ganska enkel, så att detta blir tydligt för dem som lever på sjuk- och aktivitetsersättning.

Är det så att med den budget som Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har tagit fram kommer de som har sjuk- och aktivitetsersättning att betala mer i skatt än personer som förvärvsarbetar och tjänar mer?

Fru talman! För att besvara frågan tycker jag att vi ska gå till vad den här budgeten faktiskt gör för dem som har sjuk- och aktivitetsersättning.

Det låter som att Karolina Skog vill få det till att man ska betala mer i skatt med den här budgeten än vad man gör i dag, men så är det ju inte. Den här budgeten bidrar till att vi sänker skatten med närmare 10 000 per år. Vi höjer också garantinivån. Den här budgeten från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna stärker ekonomin avsevärt för dem som har sjuk- och aktivitetsersättning.

Därtill gör vi ytterligare ett jobbskatteavdrag. Det har Socialdemokraterna också gjort tidigare i historien. Det handlar inte om någon princip eller om att man tycker att det är rätt eller fel att den ena ska betala mer eller mindre i skatt.

Jag tycker att ett jobbskatteavdrag är en rimlig reform, och jag ser ingenting konstigt med detta. Det var också väldigt viktigt att sänka skatten; den var alldeles för hög som den var tidigare. Skillnaden var för stor. Nu minskar vi skillnaden. Det tycker jag är väldigt viktigt och bra.

Vi höjer ju också bidragsnivån för att stärka ekonomin ytterligare.

Fru talman! Det är bra att vi i riksdagen nu är överens om att ta bort funkisskatten. Det är ett initiativ som kommer från regeringen, och det är bra att ni har hakat på. Men det är relevant att kunna svara på frågan om hur den budget man lägger fram påverkar olika grupper när man tittar på dem.

Den budget som Sverigedemokraterna varit med om att ha tagit fram inför en skillnad för dem som har lägre inkomst genom sjuk- och aktivitetsersättning. De ska betala mer skatt än den som tjänar mer pengar genom lön. Det bör Julia Kronlid kunna bekräfta. Det går att läsa väldigt tydligt i budgeten.

Fru talman! Det stämmer att vi inför ett ytterligare jobbskatteavdrag som gynnar dem som arbetar lite extra. Men samtidigt är en av de största ekonomiska reformerna i budgeten att stärka ekonomin för dem med sjuk- och aktivitetsersättning.

Det är någonting som vi har föreslagit under flera år. Även innan den gemensamma budgeten och innan regeringen kom med förslaget har vi tjatat om och föreslagit att höja garantinivån. Det har Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna röstat nej till. Men det är bra att ni äntligen lyssnar till vårt förslag om att höja nivåerna. De har varit alldeles för låga.

Fru talman! Kristdemokraternas politik på det här området kan enkelt sammanfattas med att vi vill se en bra pension för både dagens och framtidens pensionärer. När vi ser att pensionerna för vissa inte är tillräckliga föreslår vi åtgärder för att rätta till det. Ska vi klara detta måste vi samtidigt vinnlägga oss om att vi har ett långsiktigt tänk så att inte åtgärder här och nu hotar kommande generationers rätt till att även de få bra pensioner.

Kristdemokraterna värnar därför det pensionssystem som Sverige har. Det är ett i grunden bra system. För de partier som är satta att förvalta det pensionssystemet gäller det att justera bristerna så att de kan avföras men samtidigt akta sig för att blanda ihop statsbudgeten med pensionssystemet. Det var nämligen en av de viktiga grundreglerna när man en gång på 90talet sjösatte det för att pensionssystemet ska hålla över tid.

Nu kommer det rejäla förbättringar för nästa år för pensionärerna. Statsrådet Ardalan Shekarabis budskap i morse på morgon-tv var: "Nästa år är pensionärernas år." Det är gott att få det betyget att just pensionärerna är vinnare när riksdagen biföll det budgetförslag som Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna förhandlat fram.

Jag är inte förvånad över att just pensionärerna blev vinnare i budgetförslaget, för Kristdemokraterna satt med vid förhandlingsbordet. Möjligheten att som senior få leva ett aktivt och tryggt liv har många gånger just med ekonomin att göra. Vi sänker därför skatten för landets pensionärer med 4,2 miljarder kronor, och för att stärka de pensionärer som har allra sämst pensioner och de sämsta ekonomiska marginalerna höjer vi bostadstillägget med 0,9 miljarder kronor.

Fru talman! Den här budgeten har också en annan väldigt stark fördel. Vi förstår nämligen att pengar inte är allt. Därför finns det också med en satsning på att bryta de äldres ensamhet. Det handlar om att hitta vägar för att bryta den ensamhet och isolering som många äldre tvingas leva i. Det har jag sett på nära håll under mina år som församlingsherde och präst.

Det var avgjort ett av de absolut viktigaste skälen till att jag åter blev aktiv inom politiken. De oräkneliga samtal jag haft med äldre men också med anhöriga som bott på sådana avstånd att de inte har kunnat träffa sin gamla mamma och pappa har skapat en stor beslutsamhet hos mig att forma ett samhälle där äldre ska känna trygghet och värdighet.

I Sverige har det tyvärr länge varit tyst kring den problematiken. Den tystnaden beror säkert på många olika saker. Jag tror att nånannanismen, som jag kallar den för, är ett väldigt viktigt skäl. Det är alltid någon annan som ska lösa detta.

Vi har ett statsindividualistiskt samhälle där det inte är normalt att sträcka fram en hjälpande eller välkomnande hand. De äldres ensamhet och utsatthet kan vi bara rå på om vi aktiverar civilsamhället. Jag är väldigt stolt över att det finns med en sådan satsning.

Fru talman! Denna budget var nu ingen engångshändelse. Det kan vara på sin plats att påminna om att vi under alliansregeringarnas tid sänkte skatten fem gånger för pensionärerna. Vi höjde bostadstillägget tre gånger. Tillsammans med Moderaterna förhandlade vi kristdemokrater och fick stöd av Sverigedemokraterna under det allra första året av den här mandatperioden. Det gällde alla pensionärer och inte bara dem som hade en pension på 17 200 kronor eller mer, för det var förslaget. Alla pensionärer, även de med låga pensioner, fick del av skattesänkningarna.

I samma budget tog vi bort den särskilda löneskatten för äldre som Löfvenregeringen införde. Det var de facto en extraskatt på pensionärer som både kan och vill fortsätta att jobba som sjuksköterska, lärare och så vidare.

Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Fru talman! Att bygga ett samhälle där alla kan åldras i trygghet och värdighet är ett angeläget mål för oss kristdemokrater. Ett land som vårt kan i hög grad bedömas utifrån samhällets respekt för, tillvaratagande av och omsorg om den äldre generationen. Därför är god vård, ett behovsanpassat boende och små gemenskaper hela livet någonting vi menar är en självklarhet att erbjuda.

I pandemins spår har vi förutom den ofrivilliga ensamheten bland äldre också uppmärksammats, inte minst via Coronakommissionen, på att arbetsförhållandena och anställningstryggheten inom äldreomsorgen måste förbättras.

Därför är det också viktigt att nämna att i den gemensamma budgeten med moderater och sverigedemokrater har vi kristdemokrater också sett till att det finns reformer och resurser för ökad personalkontinuitet och medicinsk kompetens inom äldreomsorgen. Exempelvis ser vi till att det ska bli minskad användning av så kallade delade turer inom äldreomsorgen. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 december.)

Ekonomisk trygghet för familjer och barn