Interpellationssvar - Stöden till sas | sas personalpolitik - 2021-10-29

Herr talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig om jag har kunskap om hur många företag som fått permitteringsstöd och som i dag inte respekterar återanställningsrätten och hur jag och regeringen avser att arbeta för att de företag som har fått permitteringsstöd respekterar återanställningsrätten så att arbetare kan återgå till sina tjänster. Vidare har Lorena Delgado Varas frågat mig hur jag avser att arbeta för att motverka att företag skapar nya företagsstrukturer för att kunna ta in anställda från andra länder med sämre löner och anställningsvillkor samt att de ersätter anställda med bemanningskonsulter. Slutligen har hon frågat mig om staten som största ägare av SAS kommer att ge tydliga direktiv angående de anställdas rättigheter.

Ali Esbati har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att följa upp användningen av permitteringsstöd och garantier som SAS åtnjuter samt om jag avser att vidta några åtgärder för att statligt ägda SAS inte ska föra en personalpolitik som undergräver den svenska kollektivavtalsmodellen.

Herr talman! Mot bakgrund av att många företag drabbats hårt ekonomiskt till följd av pandemin har regeringen vidtagit en rad åtgärder. Stöden syftar till att mildra konsekvenserna för jobb och företag under pandemin och för att se till att livskraftiga företag har förutsättningar att ställa om när väl krisen är över. Att följa upp och utvärdera åtgärderna är viktigt för att se hur de har påverkat näringslivets förutsättningar att klara de påfrestningar som pandemin inneburit och för att kunna dra lärdomar inför liknande situationer i framtiden.

Regeringen har därför givit ett uppdrag till Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, Tillväxtanalys, att påbörja en strukturerad uppföljning och utvärdering av dessa stöds sammanlagda effekter på företagen.

Regeringen har även tillsatt en kommitté som ska göra en översyn av stödet vid korttidsarbete för att dra lärdomar om hur stödet har fungerat under pandemin och undersöka hur regelverket kan påverkas inför framtiden (dir. 2021:79).

Herr talman! SAS är ett börsnoterat bolag, och jag utgår från att SAS följer lagstiftning och regler i de länder som bolaget verkar. Om ett företag inte följer regelverket är det en fråga för tillsynsmyndigheterna på området eller för rättsväsendet.

När det gäller de specifika stöd som SAS har fått ta del av och de krav som är förknippade med stöden följs kraven upp inom ramen för den löpande dialogen med SAS.

SAS och övriga bolag med statligt ägande lyder under samma lagar som privatägda bolag, till exempel aktiebolagslagen (2005:551). I aktiebolagslagen finns en uppdelning av ansvar mellan ägare, styrelse och ledning. Det är bolagets styrelse och ledning som ansvarar för bolagets organisation och förvaltningen av dess angelägenheter, samt den löpande förvaltningen av bolagets operativa verksamhet. Bolagets bemanning och hantering av anställda är operativa frågor för SAS ledning och styrelse att hantera och är inte ägarfrågor. När det gäller frågor om löner och allmänna arbetsvillkor är det något som måste lösas i förhandlingar mellan arbetstagarnas fackförbund och arbetsgivaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Med detta sagt har staten en ägarpolicy som beskriver statens förväntningar och krav på de bolag staten äger. I statens ägarpolicy framgår det att statligt ägda bolag ska agera föredömligt och agera på ett sätt som gör att de åtnjuter offentligt förtroende. SAS är, som bekant, inte ett av staten helägt bolag, men statens ägarpolicy reflekterar självklart de förväntningar regeringen har även på SAS.

Herr talman! Lorena Delgado Varas har frågat mig om jag har kunskap om hur många företag som fått permitteringsstöd och som i dag inte respekterar återanställningsrätten och hur jag och regeringen avser att arbeta för att de företag som har fått permitteringsstöd respekterar återanställningsrätten så att arbetare kan återgå till sina tjänster. Vidare har Lorena Delgado Varas frågat mig hur jag avser att arbeta för att motverka att företag skapar nya företagsstrukturer för att kunna ta in anställda från andra länder med sämre löner och anställningsvillkor samt att de ersätter anställda med bemanningskonsulter. Slutligen har hon frågat mig om staten som största ägare av SAS kommer att ge tydliga direktiv angående de anställdas rättigheter.

Ali Esbati har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att följa upp användningen av permitteringsstöd och garantier som SAS åtnjuter samt om jag avser att vidta några åtgärder för att statligt ägda SAS inte ska föra en personalpolitik som undergräver den svenska kollektivavtalsmodellen.

Herr talman! Mot bakgrund av att många företag drabbats hårt ekonomiskt till följd av pandemin har regeringen vidtagit en rad åtgärder. Stöden syftar till att mildra konsekvenserna för jobb och företag under pandemin och för att se till att livskraftiga företag har förutsättningar att ställa om när väl krisen är över. Att följa upp och utvärdera åtgärderna är viktigt för att se hur de har påverkat näringslivets förutsättningar att klara de påfrestningar som pandemin inneburit och för att kunna dra lärdomar inför liknande situationer i framtiden.

Regeringen har därför givit ett uppdrag till Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, Tillväxtanalys, att påbörja en strukturerad uppföljning och utvärdering av dessa stöds sammanlagda effekter på företagen.

Regeringen har även tillsatt en kommitté som ska göra en översyn av stödet vid korttidsarbete för att dra lärdomar om hur stödet har fungerat under pandemin och undersöka hur regelverket kan påverkas inför framtiden (dir. 2021:79).

Herr talman! SAS är ett börsnoterat bolag, och jag utgår från att SAS följer lagstiftning och regler i de länder som bolaget verkar. Om ett företag inte följer regelverket är det en fråga för tillsynsmyndigheterna på området eller för rättsväsendet.

När det gäller de specifika stöd som SAS har fått ta del av och de krav som är förknippade med stöden följs kraven upp inom ramen för den löpande dialogen med SAS.

SAS och övriga bolag med statligt ägande lyder under samma lagar som privatägda bolag, till exempel aktiebolagslagen (2005:551). I aktiebolagslagen finns en uppdelning av ansvar mellan ägare, styrelse och ledning. Det är bolagets styrelse och ledning som ansvarar för bolagets organisation och förvaltningen av dess angelägenheter, samt den löpande förvaltningen av bolagets operativa verksamhet. Bolagets bemanning och hantering av anställda är operativa frågor för SAS ledning och styrelse att hantera och är inte ägarfrågor. När det gäller frågor om löner och allmänna arbetsvillkor är det något som måste lösas i förhandlingar mellan arbetstagarnas fackförbund och arbetsgivaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Med detta sagt har staten en ägarpolicy som beskriver statens förväntningar och krav på de bolag staten äger. I statens ägarpolicy framgår det att statligt ägda bolag ska agera föredömligt och agera på ett sätt som gör att de åtnjuter offentligt förtroende. SAS är, som bekant, inte ett av staten helägt bolag, men statens ägarpolicy reflekterar självklart de förväntningar regeringen har även på SAS.

Herr talman! Ministern säger att stöden syftar till att mildra konsekvenserna för jobb och företagande under pandemin och se till att livskraftiga företag har förutsättningarna att ställa om när krisen väl är över. Det blir, enligt min mening, lite motsägelsefullt när vi i dag ser konsekvenserna för de SAS-anställda.

De SAS-anställda gjorde betydande uppoffringar mot bakgrund av bolagets svåra situation. Facken gjorde allt i sin makt för att stötta företaget och hålla företaget flytande. De senaste två åren har 90 procent av alla anställda permitterats, och många SAS-anställda har fått lämna företaget på grund av pandemin. När folk avskedades sa man från företagets håll: Behåll uniformen! Så snart vi får företaget på fötter igen kommer ni tillbaka i tjänst.

I dag vet många att de inte kommer att återanställas om de inte uppfyller helt andra krav eller är villiga att anställas via ett annat bolag under helt andra förhållanden. SAS har helt enkelt avskedat för att anställa via SAS Ireland - eller SAS Connect, som det heter nu - eller via bemanningsföretag.

Det här är inte ens en ekonomisk fråga, har vi fått veta av facken. Det är alltså inte ens så att företaget kan peka på att det är ekonomiskt hållbart att göra på det här sättet. Inte för att jag tycker att det vore en anledning, men om vi nu ska tala i de termer som jag uppfattar att ministern följer är det inte försvarbart ens på det sättet. Det handlar i stället om att försvaga arbetarnas rättigheter och helt enkelt kringgå den svenska modellen.

Jag blir besviken på ministerns kalla hand i svaret. I går deltog vi i de SAS-anställdas demonstration här utanför. De och deras kamrater är värda ett bättre svar och ett större engagemang i detta.

Ministern pekar på att det finns en uppdelning mellan ägare, styrelse och ledning. Men jag antar att staten som största ägare har kontinuerliga samtal med ledningen. Det finns dessutom något som kallas ägarmakt, det vill säga att man kan använda sitt ägarskap för att trycka på för att ledningen ska respektera eller införa vissa åtgärder. Eller menar ministern på riktigt att regeringen tycker att det är helt okej att stå som ägare för företag som agerar antifackligt, motarbetar kollektivavtal och bidrar till social dumpning?

Herr talman! Ministern säger att stöden syftar till att mildra konsekvenserna för jobb och företagande under pandemin och se till att livskraftiga företag har förutsättningarna att ställa om när krisen väl är över. Det blir, enligt min mening, lite motsägelsefullt när vi i dag ser konsekvenserna för de SAS-anställda.

De SAS-anställda gjorde betydande uppoffringar mot bakgrund av bolagets svåra situation. Facken gjorde allt i sin makt för att stötta företaget och hålla företaget flytande. De senaste två åren har 90 procent av alla anställda permitterats, och många SAS-anställda har fått lämna företaget på grund av pandemin. När folk avskedades sa man från företagets håll: Behåll uniformen! Så snart vi får företaget på fötter igen kommer ni tillbaka i tjänst.

I dag vet många att de inte kommer att återanställas om de inte uppfyller helt andra krav eller är villiga att anställas via ett annat bolag under helt andra förhållanden. SAS har helt enkelt avskedat för att anställa via SAS Ireland - eller SAS Connect, som det heter nu - eller via bemanningsföretag.

Det här är inte ens en ekonomisk fråga, har vi fått veta av facken. Det är alltså inte ens så att företaget kan peka på att det är ekonomiskt hållbart att göra på det här sättet. Inte för att jag tycker att det vore en anledning, men om vi nu ska tala i de termer som jag uppfattar att ministern följer är det inte försvarbart ens på det sättet. Det handlar i stället om att försvaga arbetarnas rättigheter och helt enkelt kringgå den svenska modellen.

Jag blir besviken på ministerns kalla hand i svaret. I går deltog vi i de SAS-anställdas demonstration här utanför. De och deras kamrater är värda ett bättre svar och ett större engagemang i detta.

Ministern pekar på att det finns en uppdelning mellan ägare, styrelse och ledning. Men jag antar att staten som största ägare har kontinuerliga samtal med ledningen. Det finns dessutom något som kallas ägarmakt, det vill säga att man kan använda sitt ägarskap för att trycka på för att ledningen ska respektera eller införa vissa åtgärder. Eller menar ministern på riktigt att regeringen tycker att det är helt okej att stå som ägare för företag som agerar antifackligt, motarbetar kollektivavtal och bidrar till social dumpning?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det var, måste jag tyvärr konstatera, ett svagt och innehållslöst svar som näringsministern levererade här. Jag blir uppriktigt sagt bekymrad och lite ledsen när näringsministern väljer att över huvud taget inte reflektera över eller ens kännas vid den dramatiska antifackliga offensiv som SAS-ledningen nu bedriver. Och inte nog med att det inte finns några som helst antydningar om att man skulle kunna överväga handling från regeringens sida; svaret innehåller inte ens några resonemang om problemen med att ett företag med ett betydande statligt ägande går i bräschen för att underminera den svenska eller nordiska arbetsmarknadsmodellen.

Jag tycker att det blir lite extra deppigt att se den här intensiva vägran att analysera och handla från en socialdemokratisk minister, som säkerligen i andra sammanhang håller högtidstal till den svenska modellen och talar om vikten av att värna kollektivavtalade löner och arbetsvillkor.

Eftersom det inte framgick av ministerns svar vad saken egentligen handlar om får jag säga något kortfattat om det.

Under pandemin har alltså SAS i likhet med andra flygbolag drabbats väldigt hårt, och det har förstås fått effekter på personalstyrkan. En stor andel av de anställda piloterna och kabinpersonalen har sagts upp. Men när personalbehovet nu ökar igen agerar SAS aggressivt för att gå runt återanställningsrätten, som är helt central i arbetsrätten. Detta gör man genom ett antal arrangemang som var på gång redan före pandemin men som man nu passar på att driva vidare och längre. Genom att använda sig av olika företagskonstruktioner som alla kontrolleras av SAS har företagsledningen, lite förenklat beskrivet, startat egna bemanningsföretag för att hyra ut personal till de egna flygningarna. För de många uppsagda SAS-medarbetarna innebär detta att de får söka sina egna jobb igen men nu med risken att tappa upparbetade löner och förmåner.

Vi talar alltså om ett bolag där staten har stora ägarintressen och som staten, skattebetalarna, under pandemin har tillskjutit stora extrabelopp just för att det ska klara sig och kunna agera som ett stabilt, modernt flygbolag. Jag tror inte att jag är ensam om att tycka att det är anmärkningsvärt att de medlen nu går till en omstrukturering baserad på villkorsdumpning och antifacklig maktförskjutning.

Ordföranden i Svensk Pilotförening omnämnde nyligen SAS-ledningens påhitt som "juridiskt tveksamma och moraliskt oförsvarbara". I Norge noterar jag att man från fackligt håll menar att hanteringen saknar motstycke i skandinaviskt arbetsliv.

Av detta märks i näringsministerns svar ingenting. Ingenting. Så jag får kanske lov att formulera frågan ännu tydligare. Ska vi förstå det som att regeringen uppfattar det som att ett bolag som tar emot statliga ägartillskott och andra stöd och sedan använder sig av atypiska anställningsformer, helägda bemanningsbolag för att gå runt lagar och avtal och generellt fackföreningsfientlig praxis ändå har vinnlagt sig om att "agera föredömligt och agera på ett sätt som gör att de åtnjuter offentligt förtroende"? Det är i så fall ytterligare en anmärkningsvärd position som denna regering intar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det var, måste jag tyvärr konstatera, ett svagt och innehållslöst svar som näringsministern levererade här. Jag blir uppriktigt sagt bekymrad och lite ledsen när näringsministern väljer att över huvud taget inte reflektera över eller ens kännas vid den dramatiska antifackliga offensiv som SAS-ledningen nu bedriver. Och inte nog med att det inte finns några som helst antydningar om att man skulle kunna överväga handling från regeringens sida; svaret innehåller inte ens några resonemang om problemen med att ett företag med ett betydande statligt ägande går i bräschen för att underminera den svenska eller nordiska arbetsmarknadsmodellen.

Jag tycker att det blir lite extra deppigt att se den här intensiva vägran att analysera och handla från en socialdemokratisk minister, som säkerligen i andra sammanhang håller högtidstal till den svenska modellen och talar om vikten av att värna kollektivavtalade löner och arbetsvillkor.

Eftersom det inte framgick av ministerns svar vad saken egentligen handlar om får jag säga något kortfattat om det.

Under pandemin har alltså SAS i likhet med andra flygbolag drabbats väldigt hårt, och det har förstås fått effekter på personalstyrkan. En stor andel av de anställda piloterna och kabinpersonalen har sagts upp. Men när personalbehovet nu ökar igen agerar SAS aggressivt för att gå runt återanställningsrätten, som är helt central i arbetsrätten. Detta gör man genom ett antal arrangemang som var på gång redan före pandemin men som man nu passar på att driva vidare och längre. Genom att använda sig av olika företagskonstruktioner som alla kontrolleras av SAS har företagsledningen, lite förenklat beskrivet, startat egna bemanningsföretag för att hyra ut personal till de egna flygningarna. För de många uppsagda SAS-medarbetarna innebär detta att de får söka sina egna jobb igen men nu med risken att tappa upparbetade löner och förmåner.

Vi talar alltså om ett bolag där staten har stora ägarintressen och som staten, skattebetalarna, under pandemin har tillskjutit stora extrabelopp just för att det ska klara sig och kunna agera som ett stabilt, modernt flygbolag. Jag tror inte att jag är ensam om att tycka att det är anmärkningsvärt att de medlen nu går till en omstrukturering baserad på villkorsdumpning och antifacklig maktförskjutning.

Ordföranden i Svensk Pilotförening omnämnde nyligen SAS-ledningens påhitt som "juridiskt tveksamma och moraliskt oförsvarbara". I Norge noterar jag att man från fackligt håll menar att hanteringen saknar motstycke i skandinaviskt arbetsliv.

Av detta märks i näringsministerns svar ingenting. Ingenting. Så jag får kanske lov att formulera frågan ännu tydligare. Ska vi förstå det som att regeringen uppfattar det som att ett bolag som tar emot statliga ägartillskott och andra stöd och sedan använder sig av atypiska anställningsformer, helägda bemanningsbolag för att gå runt lagar och avtal och generellt fackföreningsfientlig praxis ändå har vinnlagt sig om att "agera föredömligt och agera på ett sätt som gör att de åtnjuter offentligt förtroende"? Det är i så fall ytterligare en anmärkningsvärd position som denna regering intar.

Herr talman! Den här debatten tenderar till att bli lite goddag yxskaft. Vi har två vänsterpartister här som har ställt interpellationer till näringsministern, som har ägandefrågan på sitt bord. Det är klart att det finns relevanta frågeställningar här, men när vi kommer till debatt verkar diskussionen inte riktigt handla om just ägarstyrning och ägandefrågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi tittar på flyget ser vi att lågprisbolagen har kommit in på flygmarknaden under ganska lång tid, inte bara i Sverige utan över hela Europa. Det är klart att det är ett problem, för det har lett till prisdumpning. Konsumenterna tycker att det är bra. Men prisdumpningen betyder att andra bolag i flygbranschen, oavsett vilka bolag vi pratar om, får problem med att klara konkurrensen.

Som socialdemokrat är jag angelägen om att vi värnar den svenska modellen och aldrig accepterar att konkurrens innebär villkors- och lönedumpning. Det får inte gå ut över de anställdas villkor.

Den principiella frågan, eftersom vi har en aktiebolagslag här som vi inte riktigt kommer åt, borde kanske vara om staten ska äga bolag. Den andra frågan är om vi vill göra något åt det här. Ska vi göra något åt det måste vi agera på den internationella arenan, för det här händer ju inte bara i Sverige. Det händer över hela Europa. Det händer över hela världen. Det är alltså en fråga som vi borde lyfta upp såväl på EU-nivå som på internationell nivå i det samarbete som vi har inom ramen för ICAO, som är det internationella organet som jobbar med flygfrågor.

Man blir än mer beklämd när man kommer till den hemmapolitiska debatten om flyget. Där är vi socialdemokrater alltid tydliga med att alla transportslag behövs. Vi behöver satsa på Arlanda för att kunna bibehålla ett bra svenskt flyg. Det här motarbetar Vänsterpartiet. Vänsterpartiet driver en politik som innebär att det inte vill se något flyg över huvud taget. Det är klart att vi behöver ha bra och miljövänliga transportslag, men flyget behövs också. Då måste vi också ge flyget förutsättningar att bedriva en bra verksamhet i Sverige. Den frågan utelämnas helt.

När vi pratar om det internationella regelverket och om hur vi ska stärka arbetstagarnas rättigheter har inte minst den här regeringen under hela de två senaste mandatperioderna på ett väldigt aktivt och tydligt sätt drivit på EU-nivå till exempel frågor om transporter på väg, där vi nu också får resultat och implementerar regler som gör att vi kommer att kunna komma åt den osunda konkurrens som finns inom transport och på väg.

På samma sätt borde vi gemensamt kunna agera för att nå framgång också när det gäller flyget. Detta är ett problem med alla transporter - inte heller inom sjöfarten blir det alltid sjyst konkurrens eftersom olika nationella regler råder. Här behövs internationella regler, för det är helt oacceptabelt att vi ser hotet mot den svenska modellen, där pris- och lönedumpning blir konsekvensen.

Men det kan inte vara bolagsstyrningen som är grundproblemet här, utan det handlar om helt andra problem, som vi verkligen måste ta på allvar. Jag menar verkligen detta. Jag hoppas att vi kan sträcka ut en hand och våga satsa på flyget och också på löntagarnas rättigheter.

Herr talman! Den här debatten tenderar till att bli lite goddag yxskaft. Vi har två vänsterpartister här som har ställt interpellationer till näringsministern, som har ägandefrågan på sitt bord. Det är klart att det finns relevanta frågeställningar här, men när vi kommer till debatt verkar diskussionen inte riktigt handla om just ägarstyrning och ägandefrågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi tittar på flyget ser vi att lågprisbolagen har kommit in på flygmarknaden under ganska lång tid, inte bara i Sverige utan över hela Europa. Det är klart att det är ett problem, för det har lett till prisdumpning. Konsumenterna tycker att det är bra. Men prisdumpningen betyder att andra bolag i flygbranschen, oavsett vilka bolag vi pratar om, får problem med att klara konkurrensen.

Som socialdemokrat är jag angelägen om att vi värnar den svenska modellen och aldrig accepterar att konkurrens innebär villkors- och lönedumpning. Det får inte gå ut över de anställdas villkor.

Den principiella frågan, eftersom vi har en aktiebolagslag här som vi inte riktigt kommer åt, borde kanske vara om staten ska äga bolag. Den andra frågan är om vi vill göra något åt det här. Ska vi göra något åt det måste vi agera på den internationella arenan, för det här händer ju inte bara i Sverige. Det händer över hela Europa. Det händer över hela världen. Det är alltså en fråga som vi borde lyfta upp såväl på EU-nivå som på internationell nivå i det samarbete som vi har inom ramen för ICAO, som är det internationella organet som jobbar med flygfrågor.

Man blir än mer beklämd när man kommer till den hemmapolitiska debatten om flyget. Där är vi socialdemokrater alltid tydliga med att alla transportslag behövs. Vi behöver satsa på Arlanda för att kunna bibehålla ett bra svenskt flyg. Det här motarbetar Vänsterpartiet. Vänsterpartiet driver en politik som innebär att det inte vill se något flyg över huvud taget. Det är klart att vi behöver ha bra och miljövänliga transportslag, men flyget behövs också. Då måste vi också ge flyget förutsättningar att bedriva en bra verksamhet i Sverige. Den frågan utelämnas helt.

När vi pratar om det internationella regelverket och om hur vi ska stärka arbetstagarnas rättigheter har inte minst den här regeringen under hela de två senaste mandatperioderna på ett väldigt aktivt och tydligt sätt drivit på EU-nivå till exempel frågor om transporter på väg, där vi nu också får resultat och implementerar regler som gör att vi kommer att kunna komma åt den osunda konkurrens som finns inom transport och på väg.

På samma sätt borde vi gemensamt kunna agera för att nå framgång också när det gäller flyget. Detta är ett problem med alla transporter - inte heller inom sjöfarten blir det alltid sjyst konkurrens eftersom olika nationella regler råder. Här behövs internationella regler, för det är helt oacceptabelt att vi ser hotet mot den svenska modellen, där pris- och lönedumpning blir konsekvensen.

Men det kan inte vara bolagsstyrningen som är grundproblemet här, utan det handlar om helt andra problem, som vi verkligen måste ta på allvar. Jag menar verkligen detta. Jag hoppas att vi kan sträcka ut en hand och våga satsa på flyget och också på löntagarnas rättigheter.

Herr talman! Det har kommit ett antal frågor, men låt mig börja i en annan ände, den som Teres Lindberg pratade om.

Herr talman! Senast jag stod här och diskuterade flyget i en interpellationsdebatt var det också med en vänsterpartist, som då var väldigt kritisk till att staten hade gått in med stöd till flyget under pandemin. Sanningen är den, herr talman, att vi inte direkt gjort det med någon glädje eller entusiasm, utan vi gjorde det av ett mycket enkelt skäl: Hade vi inte gjort det förra året hade det inte funnits något SAS kvar. Då hade inte någon på SAS haft ett jobb i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror, herr talman, att alla fortfarande ser och märker att läget för flyget är mycket svårt. Ja, det är lite bättre än förra året, men sanningen är att jag när jag tittade på de senaste passagerarsiffrorna såg att de var ungefär hälften av vad de var under motsvarande period 2019, det vill säga före pandemin. Det är så det ser ut.

Om man dessutom erinrar sig det som Teres Lindberg och interpellanterna själva delvis var inne på - att branschen och SAS har befunnit sig under press under en längre tid - står det klart att det är allt annat än ett idealläge som råder.

Jag har fått ett antal frågor om hur vi ser på den svenska modellen. Jag står inte bara till fullo bakom den - jag har själv arbetat i den. Jag har till och med jobbat för det fackförbund som organiserar just dem som jobbar på flygbolag. Jag har sett denna utveckling under ett antal år.

Precis som Teres Lindberg säger är det i viss mån lite vilda västern inom Europeiska unionen, där just de anställdas villkor har använts för att konkurrera. Det är klart att konsumenterna har märkt detta i form av lägre priser och annat, men det har också ett pris.

Den svenska staten äger - ofrivilligt, ska jag säga - 20 procent. Vi låg betydligt lägre, men vi var tvungna att gå in med resurser för att inte SAS skulle slås ut helt, något som ju vänsterpartisterna för inte så länge sedan var kritiska mot. Det har gjort att vi, liksom danska staten, äger 20 procent. Men det är likväl ett börsnoterat företag.

Vi är, oavsett om det handlar om SAS eller något annat svenskt bolag där staten har ett ägande, väldigt tydliga med att vi förväntar oss att man följer den svenska modellen. Vad innebär då den svenska modellen? Jo, att när man behöver göra förändringar - uppsägningar eller förändringar av organisation eller annat - måste man förhandla med facken. Det kravet ställer vi på SAS, liksom på alla andra bolag.

Jag har dessutom under min tid som näringsminister bidragit till att ändra i den statliga ägarpolicyn så att vi i dag när de statliga bolagen till exempel upphandlar underleverantörer också ställer krav på kollektivavtal och sjysta villkor. Det är naturligtvis just för att vi ska bidra till detta.

Svaret på frågan från både Ali Esbati och Lorena Delgado Varas är alltså att vi självklart till fullo står bakom den svenska modellen. Den innebär att man när man gör denna typ av förändringar måste förhandla med de fack som man har kollektivavtal med. Min bild är att man också gör och kommer att göra det.

Sedan, herr talman, handlade många av frågorna också om pandemistöden. Självklart följer vi upp dessa. Skulle det visa sig att något bolag, oavsett vilket det råkar vara, inte följer de regler som gäller för dessa stöd finns det naturligtvis möjlighet att dra tillbaka stöden. Detta är något som Tillväxtverket aktivt jobbar med.

Herr talman! Det har kommit ett antal frågor, men låt mig börja i en annan ände, den som Teres Lindberg pratade om.

Herr talman! Senast jag stod här och diskuterade flyget i en interpellationsdebatt var det också med en vänsterpartist, som då var väldigt kritisk till att staten hade gått in med stöd till flyget under pandemin. Sanningen är den, herr talman, att vi inte direkt gjort det med någon glädje eller entusiasm, utan vi gjorde det av ett mycket enkelt skäl: Hade vi inte gjort det förra året hade det inte funnits något SAS kvar. Då hade inte någon på SAS haft ett jobb i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror, herr talman, att alla fortfarande ser och märker att läget för flyget är mycket svårt. Ja, det är lite bättre än förra året, men sanningen är att jag när jag tittade på de senaste passagerarsiffrorna såg att de var ungefär hälften av vad de var under motsvarande period 2019, det vill säga före pandemin. Det är så det ser ut.

Om man dessutom erinrar sig det som Teres Lindberg och interpellanterna själva delvis var inne på - att branschen och SAS har befunnit sig under press under en längre tid - står det klart att det är allt annat än ett idealläge som råder.

Jag har fått ett antal frågor om hur vi ser på den svenska modellen. Jag står inte bara till fullo bakom den - jag har själv arbetat i den. Jag har till och med jobbat för det fackförbund som organiserar just dem som jobbar på flygbolag. Jag har sett denna utveckling under ett antal år.

Precis som Teres Lindberg säger är det i viss mån lite vilda västern inom Europeiska unionen, där just de anställdas villkor har använts för att konkurrera. Det är klart att konsumenterna har märkt detta i form av lägre priser och annat, men det har också ett pris.

Den svenska staten äger - ofrivilligt, ska jag säga - 20 procent. Vi låg betydligt lägre, men vi var tvungna att gå in med resurser för att inte SAS skulle slås ut helt, något som ju vänsterpartisterna för inte så länge sedan var kritiska mot. Det har gjort att vi, liksom danska staten, äger 20 procent. Men det är likväl ett börsnoterat företag.

Vi är, oavsett om det handlar om SAS eller något annat svenskt bolag där staten har ett ägande, väldigt tydliga med att vi förväntar oss att man följer den svenska modellen. Vad innebär då den svenska modellen? Jo, att när man behöver göra förändringar - uppsägningar eller förändringar av organisation eller annat - måste man förhandla med facken. Det kravet ställer vi på SAS, liksom på alla andra bolag.

Jag har dessutom under min tid som näringsminister bidragit till att ändra i den statliga ägarpolicyn så att vi i dag när de statliga bolagen till exempel upphandlar underleverantörer också ställer krav på kollektivavtal och sjysta villkor. Det är naturligtvis just för att vi ska bidra till detta.

Svaret på frågan från både Ali Esbati och Lorena Delgado Varas är alltså att vi självklart till fullo står bakom den svenska modellen. Den innebär att man när man gör denna typ av förändringar måste förhandla med de fack som man har kollektivavtal med. Min bild är att man också gör och kommer att göra det.

Sedan, herr talman, handlade många av frågorna också om pandemistöden. Självklart följer vi upp dessa. Skulle det visa sig att något bolag, oavsett vilket det råkar vara, inte följer de regler som gäller för dessa stöd finns det naturligtvis möjlighet att dra tillbaka stöden. Detta är något som Tillväxtverket aktivt jobbar med.

Herr talman! Det är intressant med en interpellant som inte interpellerar ministern utan vill driva opposition mot Vänsterpartiet. Jag tänker att Sverige ska visa vägen i många frågor, oavsett den internationella kontexten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har gett flygsektorn nästan 16 miljarder kronor. SAS har fått 400 miljoner i permitteringsstöd. Det är rätt så mycket kapital.

I en av ändringsbudgetarna som lades fram föreslog regeringen förvärv av aktier eller andra andelar för att rekapitalisera SAS med flera miljarder och inom denna ram öka statens röst- och ägarandel i SAS. Vid det tillfället krävde Vänsterpartiet att krav skulle ställas på SAS gällande modernisering och vidareutveckling på klimatområdet, för att klara av omställningen men också säkerställa jobben. Det måste ju finnas ett framtidstänk också; vi måste se på hur vi klarar jobb och klimat. Tyvärr fick vi inte gehör för detta.

Ett annat krav som Vänsterpartiet ställde var att krav skulle ställas på företag angående vinstuttag efter att de fått statligt stöd. Men regeringen valde att inte ställa några krav.

Man valde att göra detta för att hålla företaget flytande. Men inte ens med detta lyckas vi nu, för enligt mig borde det omfatta att behålla så många jobb som möjligt. Pengarna har i stället gått till att köpa elva nya Airbus och omstrukturera företaget så att man kan göra sig av med svensk personal. Är detta det hållbara företagande som regeringen pratar om? Har regeringen fått information om detta, med tanke på att staten är största delägare?

Det andra jag skulle vilja veta är: Om vi nu har varit så generösa med bidragen till SAS, hur generösa har de andra ägarna varit? Eller är det enbart det svenska folket som får stå för kostnaderna och konsekvenserna?

Herr talman! Det är intressant med en interpellant som inte interpellerar ministern utan vill driva opposition mot Vänsterpartiet. Jag tänker att Sverige ska visa vägen i många frågor, oavsett den internationella kontexten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har gett flygsektorn nästan 16 miljarder kronor. SAS har fått 400 miljoner i permitteringsstöd. Det är rätt så mycket kapital.

I en av ändringsbudgetarna som lades fram föreslog regeringen förvärv av aktier eller andra andelar för att rekapitalisera SAS med flera miljarder och inom denna ram öka statens röst- och ägarandel i SAS. Vid det tillfället krävde Vänsterpartiet att krav skulle ställas på SAS gällande modernisering och vidareutveckling på klimatområdet, för att klara av omställningen men också säkerställa jobben. Det måste ju finnas ett framtidstänk också; vi måste se på hur vi klarar jobb och klimat. Tyvärr fick vi inte gehör för detta.

Ett annat krav som Vänsterpartiet ställde var att krav skulle ställas på företag angående vinstuttag efter att de fått statligt stöd. Men regeringen valde att inte ställa några krav.

Man valde att göra detta för att hålla företaget flytande. Men inte ens med detta lyckas vi nu, för enligt mig borde det omfatta att behålla så många jobb som möjligt. Pengarna har i stället gått till att köpa elva nya Airbus och omstrukturera företaget så att man kan göra sig av med svensk personal. Är detta det hållbara företagande som regeringen pratar om? Har regeringen fått information om detta, med tanke på att staten är största delägare?

Det andra jag skulle vilja veta är: Om vi nu har varit så generösa med bidragen till SAS, hur generösa har de andra ägarna varit? Eller är det enbart det svenska folket som får stå för kostnaderna och konsekvenserna?

Herr talman! Jag noterar inledningsvis att den intensiva axelryckningshållningen inför de faktiska problemen inte bara gäller regeringen utan även den socialdemokratiska riksdagsgruppen mer allmänt; det är bra att känna till.

Detta är en viktig näringspolitisk fråga av flera skäl. Det handlar i väldigt hög grad om hur en hel näringsgren utvecklas i Sverige. SAS sätter i kraft av sin historia och sin storlek en ton.

Företagsledningen har också i den här vändan gått ut och sagt att det är helt nödvändigt att göra dessa saker för att bolaget ska vara konkurrenskraftigt på en internationell marknad. Men hur ofta och i vilken utsträckning ska man acceptera denna återkommande argumentation? Frågan är ju på vilken grund och till vilket pris denna konkurrens ska ske, och inte minst vilka det är som ska betala det priset.

SAS är inte löneledande internationellt inom flygbranschen, trots att man opererar med bas i länder som har ett relativt högt löneläge internationellt. Om tanken är att det är ren låglönekonkurrens som SAS-ledningen har tänkt sig bör staten som ägare ha synpunkter på detta, kan man tycka. Eller är tanken att skapa flexibilitet för företagsledningen genom att ställa sig utanför vad som räknas som god sed på den skandinaviska arbetsmarknaden? Detta är nämligen saker som kommer att vara bestämmande för vilken typ av flygindustri vi kan ha i Sverige - om den ska slå vakt om kunskaper, erfarenheter och kompetens som har byggts upp över tid med stor framgång, eller om det är kvartalsrapporter för finansmarknaderna och företagsledningens egna ambitioner att kringgå fackliga organisationer som ska gälla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Apropå en annan diskussion som också dök upp här: Detta påverkar också i stor grad möjligheterna till klimatomställning inom flyget, i likhet med andra verksamheter som är teknik- och innovationstunga och samtidigt utsläppsintensiva. En ordnad omställning av flyget kräver till att börja med att staten är mer involverad och inte bara tvår sina händer, och omställningen blir lättare och mer möjlig om personalstyrkan genom sina fackliga organisationer är involverad i bolagets framtidsstrategier - inte motarbetad eller hänvisad till osäkra påhugg.

Jag har lyssnat förgäves efter något som påminner om sådana här resonemang från näringsministerns sida. Men det finns inte. Det är ingen som tänker något annat än att det krävs uppoffringar från olika håll när ett företag och en bransch är i kris. Det tror jag att alla anställda i SAS också förstår och håller med om.

Men frågan är: På vilket sätt ska priset betalas? Vem är det som gång på gång ska vara flexibel och göra avkall på sina upparbetade rättigheter? Vad har till exempel SAS-ledningen själv bidragit med i form av uppoffringar?

Jag tänker att detta är viktiga frågor för SAS och för flygmarknaden men också mer brett. Vi vet sedan tidigare att när arbetsgivare hittar på olika sätt att trixa sig runt kollektivavtal och lagar är det någonting som sprider sig till andra verksamheter också. Jag tycker i alla fall att det känns ganska märkligt att svenska staten som ägare i företaget tvår sina händer och säger att det är på detta sätt det måste vara.

Herr talman! Jag noterar inledningsvis att den intensiva axelryckningshållningen inför de faktiska problemen inte bara gäller regeringen utan även den socialdemokratiska riksdagsgruppen mer allmänt; det är bra att känna till.

Detta är en viktig näringspolitisk fråga av flera skäl. Det handlar i väldigt hög grad om hur en hel näringsgren utvecklas i Sverige. SAS sätter i kraft av sin historia och sin storlek en ton.

Företagsledningen har också i den här vändan gått ut och sagt att det är helt nödvändigt att göra dessa saker för att bolaget ska vara konkurrenskraftigt på en internationell marknad. Men hur ofta och i vilken utsträckning ska man acceptera denna återkommande argumentation? Frågan är ju på vilken grund och till vilket pris denna konkurrens ska ske, och inte minst vilka det är som ska betala det priset.

SAS är inte löneledande internationellt inom flygbranschen, trots att man opererar med bas i länder som har ett relativt högt löneläge internationellt. Om tanken är att det är ren låglönekonkurrens som SAS-ledningen har tänkt sig bör staten som ägare ha synpunkter på detta, kan man tycka. Eller är tanken att skapa flexibilitet för företagsledningen genom att ställa sig utanför vad som räknas som god sed på den skandinaviska arbetsmarknaden? Detta är nämligen saker som kommer att vara bestämmande för vilken typ av flygindustri vi kan ha i Sverige - om den ska slå vakt om kunskaper, erfarenheter och kompetens som har byggts upp över tid med stor framgång, eller om det är kvartalsrapporter för finansmarknaderna och företagsledningens egna ambitioner att kringgå fackliga organisationer som ska gälla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Apropå en annan diskussion som också dök upp här: Detta påverkar också i stor grad möjligheterna till klimatomställning inom flyget, i likhet med andra verksamheter som är teknik- och innovationstunga och samtidigt utsläppsintensiva. En ordnad omställning av flyget kräver till att börja med att staten är mer involverad och inte bara tvår sina händer, och omställningen blir lättare och mer möjlig om personalstyrkan genom sina fackliga organisationer är involverad i bolagets framtidsstrategier - inte motarbetad eller hänvisad till osäkra påhugg.

Jag har lyssnat förgäves efter något som påminner om sådana här resonemang från näringsministerns sida. Men det finns inte. Det är ingen som tänker något annat än att det krävs uppoffringar från olika håll när ett företag och en bransch är i kris. Det tror jag att alla anställda i SAS också förstår och håller med om.

Men frågan är: På vilket sätt ska priset betalas? Vem är det som gång på gång ska vara flexibel och göra avkall på sina upparbetade rättigheter? Vad har till exempel SAS-ledningen själv bidragit med i form av uppoffringar?

Jag tänker att detta är viktiga frågor för SAS och för flygmarknaden men också mer brett. Vi vet sedan tidigare att när arbetsgivare hittar på olika sätt att trixa sig runt kollektivavtal och lagar är det någonting som sprider sig till andra verksamheter också. Jag tycker i alla fall att det känns ganska märkligt att svenska staten som ägare i företaget tvår sina händer och säger att det är på detta sätt det måste vara.

Herr talman! Jag kände mig lite påhoppad av en av interpellanterna. Jag vill påminna både kammaren och interpellanterna om att det står alla 349 riksdagsledamöter helt fritt att delta i interpellationsdebatter, så även undertecknad, oavsett om man har skrivit en interpellation eller inte.

Jag begärde ordet efter att jag hade hört interpellanternas inlägg, som jag inte tyckte riktigt stämde överens med det ansvarsområde som låg på näringsministern, för frågan i sig är mycket bredare.

Herr talman! Jag vill vara tydlig med att vi socialdemokrater står upp för den svenska modellen. Vi står upp för den skandinaviska modellen, och vi kommer aldrig att acceptera vare sig villkorsdumpning eller lönedumpning som en konsekvens av ökad konkurrens. Sådant måste vi agera emot, men vi måste agera på ett sätt som också ger framgång och leder till förändringar på riktigt.

Flyget är en stor och viktig fråga. Detta handlar mycket om företags konkurrenskraft och möjligheter att överleva, och ska vi förbättra konkurrenskraften måste vi för det första tro på flyget. Vi måste tro på att flyget har en framtid. Då måste vi se klimatutmaningarna. Vi måste fasa ut de sämre bränslena, vara öppna för ny teknik och se till att få fram nya typer av flyg som gör att vi kan få ett miljövänligt flyg. Samtidigt måste vi lyfta konkurrensfrågan och frågan om löntagarnas rättigheter på internationell nivå, precis på samma sätt som vi har gjort med flygsäkerheten under mycket lång tid. Detta gör vi i EU och i ICAO.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt oss ta frågan dit där den hör hemma. Jag skulle vara väldigt glad om Vänsterpartiet ville vara med på det.

Herr talman! Jag kände mig lite påhoppad av en av interpellanterna. Jag vill påminna både kammaren och interpellanterna om att det står alla 349 riksdagsledamöter helt fritt att delta i interpellationsdebatter, så även undertecknad, oavsett om man har skrivit en interpellation eller inte.

Jag begärde ordet efter att jag hade hört interpellanternas inlägg, som jag inte tyckte riktigt stämde överens med det ansvarsområde som låg på näringsministern, för frågan i sig är mycket bredare.

Herr talman! Jag vill vara tydlig med att vi socialdemokrater står upp för den svenska modellen. Vi står upp för den skandinaviska modellen, och vi kommer aldrig att acceptera vare sig villkorsdumpning eller lönedumpning som en konsekvens av ökad konkurrens. Sådant måste vi agera emot, men vi måste agera på ett sätt som också ger framgång och leder till förändringar på riktigt.

Flyget är en stor och viktig fråga. Detta handlar mycket om företags konkurrenskraft och möjligheter att överleva, och ska vi förbättra konkurrenskraften måste vi för det första tro på flyget. Vi måste tro på att flyget har en framtid. Då måste vi se klimatutmaningarna. Vi måste fasa ut de sämre bränslena, vara öppna för ny teknik och se till att få fram nya typer av flyg som gör att vi kan få ett miljövänligt flyg. Samtidigt måste vi lyfta konkurrensfrågan och frågan om löntagarnas rättigheter på internationell nivå, precis på samma sätt som vi har gjort med flygsäkerheten under mycket lång tid. Detta gör vi i EU och i ICAO.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt oss ta frågan dit där den hör hemma. Jag skulle vara väldigt glad om Vänsterpartiet ville vara med på det.

Herr talman! Det blir ju lite motsägelsefullt om man säger att man står upp för den svenska modellen och samtidigt kräver att Sveriges riksdag eller jag själv som minister i någon form av ministerstyre ska göra upp villkoren. För mig handlar den svenska modellen, både när jag själv jobbade fackligt och i mitt arbete som politiker, om att se till att arbetstagarna får organisera sig, skriva kollektivavtal och komma överens om villkoren. Bra och sjysta villkor och bra arbetsmiljö är ändå den fackliga kärnan.

Herr talman! När det gäller de statliga bolagen har vi inte minst under min egen tid som näringsminister skärpt kraven på hur de ska agera.

Detta innebär förstås inte att det inte sker förändringar. Jag tror att också Vänsterpartiet inser att om man sitter i Sveriges riksdag och säger att ingenting får röras kommer det bara att leda till att de här företagen inte kommer att finnas kvar. Därmed kommer ingen att ha ett jobb att gå till. SAS är ett bra exempel här.

Det var inte så länge sedan vi stod här och debatterade och Vänsterpartiet var kritiskt till att vi hade gått in och stöttat SAS under pandemin. Utan det stödet hade det inte funnits något SAS. Och jag skulle ändå inte säga att faran är över än. Även om vi ser att stora delar av svenskt näringsliv har kommit igen efter pandemin och att de stöd vi gick in med har räddat svenska jobb - det var ju ett tiotal olika stöd vi gick in med; korttidsstödet var det största - finns det fortfarande sektorer som är riktigt illa däran. Flyget är en av dem.

Det är precis som Teres Lindberg säger: Det handlar inte om konkurrensen i Sverige. Det här är ju en internationell marknad där företagen, i det här fallet inom Europeiska unionen, konkurrerar, tyvärr med allt hårdare prispress med allt vad det innebär. Jag har själv långt före den här interpellationsdebatten tagit upp detta med EU-kommissionen och EU:s konkurrenskommissionär. Det är inte hållbart. Om företag som försöker vara sjysta blir utkonkurrerade för att andra bolag gör sitt yttersta för att dumpa villkoren, då går det ju inte. Man kan inte som enskilt land stänga portarna för den typen av bolag. Så får vi inte göra, och det vet vi alla.

Precis som Teres Lindberg säger måste vi parallellt med att vi ställer krav på våra egna bolag för att den svenska modellen ska gälla i Sverige också arbeta för att få upp villkoren inom Europeiska unionen. Den här konkurrenssituationen är ju inte hållbar för något företag i längden, tror jag. Det är inte ens hållbart för dem som har tjänat på det hittills - Ryanair eller vad de nu heter.

Herr talman! Jag förstår naturligtvis att Vänsterpartiet försöker plocka lite partipolitiska poäng i ett svårt läge. Men sanningen att säga finns det inga partipolitiska poäng att ta här.

Vänsterpartiet har varit kritiskt till de här stöden. Jag har respekt för det. Jag håller inte med, men jag har respekt för det. Vänsterpartiet säger att vi ska ställa klimatkrav, man samtidigt kritiserar man det faktum att bolaget köper in nya flygplan. Hur tror Vänsterpartiet att man får ned klimatutsläppen om det inte handlar om biobränslen och mycket bränslesnålare flygplan? Elflyg ligger fortfarande 10, 15 eller 20 år framåt i tiden. Det blir lite motsägelsefullt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men i grund och botten tror jag ändå att jag och Vänsterpartiet är ganska överens. Vi ska göra vårt yttersta för att se till att den svenska modellen där fack och arbetsgivare förhandlar fram sjysta villkor ska vara det som gäller i vårt land. Men det innebär inte att det inte kommer att ske förändringar. Det är ju en poäng med mycket av det som den svenska fackföreningsrörelsen har jobbat för. Genom att man hävdar sina villkor går ibland också jobb förlorade, men då är det i ett läge där man vet att de jobb som finns kvar kan ge en sjyst lön.

Herr talman! Det blir ju lite motsägelsefullt om man säger att man står upp för den svenska modellen och samtidigt kräver att Sveriges riksdag eller jag själv som minister i någon form av ministerstyre ska göra upp villkoren. För mig handlar den svenska modellen, både när jag själv jobbade fackligt och i mitt arbete som politiker, om att se till att arbetstagarna får organisera sig, skriva kollektivavtal och komma överens om villkoren. Bra och sjysta villkor och bra arbetsmiljö är ändå den fackliga kärnan.

Herr talman! När det gäller de statliga bolagen har vi inte minst under min egen tid som näringsminister skärpt kraven på hur de ska agera.

Detta innebär förstås inte att det inte sker förändringar. Jag tror att också Vänsterpartiet inser att om man sitter i Sveriges riksdag och säger att ingenting får röras kommer det bara att leda till att de här företagen inte kommer att finnas kvar. Därmed kommer ingen att ha ett jobb att gå till. SAS är ett bra exempel här.

Det var inte så länge sedan vi stod här och debatterade och Vänsterpartiet var kritiskt till att vi hade gått in och stöttat SAS under pandemin. Utan det stödet hade det inte funnits något SAS. Och jag skulle ändå inte säga att faran är över än. Även om vi ser att stora delar av svenskt näringsliv har kommit igen efter pandemin och att de stöd vi gick in med har räddat svenska jobb - det var ju ett tiotal olika stöd vi gick in med; korttidsstödet var det största - finns det fortfarande sektorer som är riktigt illa däran. Flyget är en av dem.

Det är precis som Teres Lindberg säger: Det handlar inte om konkurrensen i Sverige. Det här är ju en internationell marknad där företagen, i det här fallet inom Europeiska unionen, konkurrerar, tyvärr med allt hårdare prispress med allt vad det innebär. Jag har själv långt före den här interpellationsdebatten tagit upp detta med EU-kommissionen och EU:s konkurrenskommissionär. Det är inte hållbart. Om företag som försöker vara sjysta blir utkonkurrerade för att andra bolag gör sitt yttersta för att dumpa villkoren, då går det ju inte. Man kan inte som enskilt land stänga portarna för den typen av bolag. Så får vi inte göra, och det vet vi alla.

Precis som Teres Lindberg säger måste vi parallellt med att vi ställer krav på våra egna bolag för att den svenska modellen ska gälla i Sverige också arbeta för att få upp villkoren inom Europeiska unionen. Den här konkurrenssituationen är ju inte hållbar för något företag i längden, tror jag. Det är inte ens hållbart för dem som har tjänat på det hittills - Ryanair eller vad de nu heter.

Herr talman! Jag förstår naturligtvis att Vänsterpartiet försöker plocka lite partipolitiska poäng i ett svårt läge. Men sanningen att säga finns det inga partipolitiska poäng att ta här.

Vänsterpartiet har varit kritiskt till de här stöden. Jag har respekt för det. Jag håller inte med, men jag har respekt för det. Vänsterpartiet säger att vi ska ställa klimatkrav, man samtidigt kritiserar man det faktum att bolaget köper in nya flygplan. Hur tror Vänsterpartiet att man får ned klimatutsläppen om det inte handlar om biobränslen och mycket bränslesnålare flygplan? Elflyg ligger fortfarande 10, 15 eller 20 år framåt i tiden. Det blir lite motsägelsefullt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men i grund och botten tror jag ändå att jag och Vänsterpartiet är ganska överens. Vi ska göra vårt yttersta för att se till att den svenska modellen där fack och arbetsgivare förhandlar fram sjysta villkor ska vara det som gäller i vårt land. Men det innebär inte att det inte kommer att ske förändringar. Det är ju en poäng med mycket av det som den svenska fackföreningsrörelsen har jobbat för. Genom att man hävdar sina villkor går ibland också jobb förlorade, men då är det i ett läge där man vet att de jobb som finns kvar kan ge en sjyst lön.

Herr talman! Nu får ministern det att låta som om Vänsterpartiet var emot de statliga stöden generellt. Men det var ändå genom bland annat Vänsterpartiet och andra partier som en del av de statliga stöden kom till.

Nej, det handlar inte om ministerstyre. Det handlar om att facken ska få möjlighet och verktyg att upprätthålla den svenska modellen. Det här handlar inte om "andra bolag" utan om ett bolag som staten är delägare i.

Jag vill slutligen säga att vi står på arbetarnas sida när arbetare gör uppoffringar, vilket permitteringarna ju är. Då förväntar jag mig att avtalen ska respekteras. I avtalen står det tydligt att återanställningsrätten gäller. Detta borde inte bli ifrågasatt i ett företag som till stor del ägs av svenska staten.

Om SAS kan göra detta kan många andra företag gå samma väg. Att en socialdemokratisk regering inte är villig att göra mer i frågan än att rycka på axlarna är ett svek mot den fackliga rörelsens historiska arbete. Om vi tittar tillbaka i tiden och ser på hur tidigare regeringar har förhållit sig till den omstrukturering som har pågått ganska länge i SAS kan vi se att ministerns förhållningssätt inte skiljer sig från den tidigare högerregeringens. Det är praktiskt taget copy-paste.

Notan för det svenska folket blir att vi har tömt kassorna för ett företag som inte beter sig sjyst mot arbetare och som dessutom flyttar skatteintäkter utomlands, skatteintäkter som var med och räddade dem under pandemin.

Herr talman! Nu får ministern det att låta som om Vänsterpartiet var emot de statliga stöden generellt. Men det var ändå genom bland annat Vänsterpartiet och andra partier som en del av de statliga stöden kom till.

Nej, det handlar inte om ministerstyre. Det handlar om att facken ska få möjlighet och verktyg att upprätthålla den svenska modellen. Det här handlar inte om "andra bolag" utan om ett bolag som staten är delägare i.

Jag vill slutligen säga att vi står på arbetarnas sida när arbetare gör uppoffringar, vilket permitteringarna ju är. Då förväntar jag mig att avtalen ska respekteras. I avtalen står det tydligt att återanställningsrätten gäller. Detta borde inte bli ifrågasatt i ett företag som till stor del ägs av svenska staten.

Om SAS kan göra detta kan många andra företag gå samma väg. Att en socialdemokratisk regering inte är villig att göra mer i frågan än att rycka på axlarna är ett svek mot den fackliga rörelsens historiska arbete. Om vi tittar tillbaka i tiden och ser på hur tidigare regeringar har förhållit sig till den omstrukturering som har pågått ganska länge i SAS kan vi se att ministerns förhållningssätt inte skiljer sig från den tidigare högerregeringens. Det är praktiskt taget copy-paste.

Notan för det svenska folket blir att vi har tömt kassorna för ett företag som inte beter sig sjyst mot arbetare och som dessutom flyttar skatteintäkter utomlands, skatteintäkter som var med och räddade dem under pandemin.

Herr talman! Ministern nämnde detta med korttidsstöd. En del av problemet här är att man i stället för att använda sig av korttidsstöd i många fall helt enkelt har valt att säga upp för att kunna göra det som vi beskriver som problematiskt.

Den svenska modellen ska utvecklas och inte avvecklas - det har varit en socialdemokratisk paroll. Det man kan höra här, när det gäller utvecklingen av synen på den svenska modellen, verkar vara att man inte ska ha några synpunkter på verkligheten utan bara observera, nicka och säga "jaha, kul att det blev så" eller "tråkigt att det blev så". Så tror jag inte att man kan eller bör förstå den svenska modellen och politiska partiers och regeringars syn på den.

Det är ingen som har krävt att ministern ska sätta sig och teckna ett kollektivavtal med de SAS-anställda. De har sina organisationer som är jättebra. Det kan de göra själva. Ingen har krävt att man ska gå och härja på något styrelsemöte, utan man ska ha synpunkter på de strategiska val som ledningen i ett bolag har gjort, särskilt när de tydligt strider mot god sed på svensk och nordisk arbetsmarknad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En nyvald kollega till ministern, den socialdemokratiska arbetsmarknadsministern i Norge, sa ganska nyligen: Vi har sett folk som arbetar, som är välkvalificerade, som upplever att företaget skapar ett nytt underbolag där de måste söka sina jobb på nytt. Det här är inte ett snyggt sätt att göra det på och en situation som vi vill undvika. SAS-konflikten aktualiserar denna problemställning. Det säger Hadia Tajik, socialdemokratisk arbetsmarknadsminister i Norge.

Åtminstone detta kunde man kanske ha begärt av den svenska regeringen - men icke.

Herr talman! Ministern nämnde detta med korttidsstöd. En del av problemet här är att man i stället för att använda sig av korttidsstöd i många fall helt enkelt har valt att säga upp för att kunna göra det som vi beskriver som problematiskt.

Den svenska modellen ska utvecklas och inte avvecklas - det har varit en socialdemokratisk paroll. Det man kan höra här, när det gäller utvecklingen av synen på den svenska modellen, verkar vara att man inte ska ha några synpunkter på verkligheten utan bara observera, nicka och säga "jaha, kul att det blev så" eller "tråkigt att det blev så". Så tror jag inte att man kan eller bör förstå den svenska modellen och politiska partiers och regeringars syn på den.

Det är ingen som har krävt att ministern ska sätta sig och teckna ett kollektivavtal med de SAS-anställda. De har sina organisationer som är jättebra. Det kan de göra själva. Ingen har krävt att man ska gå och härja på något styrelsemöte, utan man ska ha synpunkter på de strategiska val som ledningen i ett bolag har gjort, särskilt när de tydligt strider mot god sed på svensk och nordisk arbetsmarknad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En nyvald kollega till ministern, den socialdemokratiska arbetsmarknadsministern i Norge, sa ganska nyligen: Vi har sett folk som arbetar, som är välkvalificerade, som upplever att företaget skapar ett nytt underbolag där de måste söka sina jobb på nytt. Det här är inte ett snyggt sätt att göra det på och en situation som vi vill undvika. SAS-konflikten aktualiserar denna problemställning. Det säger Hadia Tajik, socialdemokratisk arbetsmarknadsminister i Norge.

Åtminstone detta kunde man kanske ha begärt av den svenska regeringen - men icke.

Herr talman! Vådan av förskrivna repliker i interpellationsdebatter är att man inte lyssnar på varandra och att man försöker skapa konflikter där de i grund och botten inte finns. Jag tror inte att det finns någon konflikt mellan oss i synen på hur den svenska arbetsmarknaden ska regleras. Det ska ske genom lagar och förordningar men framför allt genom kollektivavtal mellan de anställda och arbetsgivaren.

När arbetsgivaren, oavsett vilket bolag det är, inklusive de statliga bolagen, gör förändringar som påverkar de anställda ska den självklart förhandla med facket. Så är det. Det är ett krav. Det är inte bara ett grundkrav vi ställer på de statliga bolagen. Vi ställer dessutom krav på att de ska försäkra sig om att deras underleverantörer har sjysta villkor och kollektivavtal. Det är någonting som jag har jobbat för som näringsminister, med just min bakgrund i fackföreningsrörelsen.

Nu pratar man om SAS. Jag måste säga att jag är förvånad, herr talman, över att Vänsterpartiet verkar sticka huvudet i sanden och tro att krisen är över. Det är den inte. Pandemin pågår. Dess påverkan på vår ekonomi är inte lika stor i dag som den var förra året, men vissa sektorer, till exempel resesektorn, inklusive flyget, är fortfarande väldigt illa däran.

Även om Vänsterpartiet nu försöker få till att det här akutstödet kom till förra året genom Vänsterpartiets försorg är det inte det jag har mött från denna talarstol. Det är inte riktigt så. Här har det i stället varit kritik mot att vi har gått in och stöttat. Jag är glad att vi gjorde det.

Jag skulle mer än gärna önska, Ali Esbati, att jag kunde säga att detta nu är en blomstrande verksamhet där alla kommer att kunna garanteras anställning för lång tid framöver, men det vore lika oärligt som att säga att detta är något som regeringen förhandlar fram eller gör.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Vådan av förskrivna repliker i interpellationsdebatter är att man inte lyssnar på varandra och att man försöker skapa konflikter där de i grund och botten inte finns. Jag tror inte att det finns någon konflikt mellan oss i synen på hur den svenska arbetsmarknaden ska regleras. Det ska ske genom lagar och förordningar men framför allt genom kollektivavtal mellan de anställda och arbetsgivaren.

När arbetsgivaren, oavsett vilket bolag det är, inklusive de statliga bolagen, gör förändringar som påverkar de anställda ska den självklart förhandla med facket. Så är det. Det är ett krav. Det är inte bara ett grundkrav vi ställer på de statliga bolagen. Vi ställer dessutom krav på att de ska försäkra sig om att deras underleverantörer har sjysta villkor och kollektivavtal. Det är någonting som jag har jobbat för som näringsminister, med just min bakgrund i fackföreningsrörelsen.

Nu pratar man om SAS. Jag måste säga att jag är förvånad, herr talman, över att Vänsterpartiet verkar sticka huvudet i sanden och tro att krisen är över. Det är den inte. Pandemin pågår. Dess påverkan på vår ekonomi är inte lika stor i dag som den var förra året, men vissa sektorer, till exempel resesektorn, inklusive flyget, är fortfarande väldigt illa däran.

Även om Vänsterpartiet nu försöker få till att det här akutstödet kom till förra året genom Vänsterpartiets försorg är det inte det jag har mött från denna talarstol. Det är inte riktigt så. Här har det i stället varit kritik mot att vi har gått in och stöttat. Jag är glad att vi gjorde det.

Jag skulle mer än gärna önska, Ali Esbati, att jag kunde säga att detta nu är en blomstrande verksamhet där alla kommer att kunna garanteras anställning för lång tid framöver, men det vore lika oärligt som att säga att detta är något som regeringen förhandlar fram eller gör.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.