Interpellationssvar - Framtiden för lkab och samhällsomvandlingen i kiruna - 2021-10-29

Herr talman! Linda Modig har frågat mig vilka initiativ och åtgärder som jag är beredd att initiera och vidta för att dels säkerställa fortsatt drift vid LKAB:s gruvverksamheter i Norrbotten, dels säkerställa ett aktivt engagemang från LKAB:s sida i den pågående stadsflytten i Kiruna.

Herr talman! Svensk gruv- och mineralnäring har stor betydelse för Sverige som land, i det regionala och lokala perspektivet samt utanför Sveriges gränser. Sverige ska fortsätta utveckla gruvindustrin och samtidigt vara ett föregångsland inom mineralnäringen när det gäller hållbar utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt för regeringen att Sverige har moderna och effektiva tillståndsprocesser. Tillståndsprocesserna på gruv- och mineralområdet regleras i både miljöbalken och minerallagen. Regeringen har tillsatt Miljöprövningsutredningen (M 2020:06) med uppdrag att lämna förslag på åtgärder för att uppnå en mer modern och effektiv prövning enligt miljöbalken. Utredningen ska lämna sitt betänkande den 31 maj 2022.

Regeringen har dessutom tillsatt en utredning om prövningsprocesser och regelverk för en hållbar försörjning av innovationskritiska metaller och mineral (N 2021:01). Utredningen ska bland annat analysera och föreslå förändringar av prövningsprocesser och regelverk så att bättre hänsyn kan tas till både ett projekts lokala miljöpåverkan och dess samhällsnytta, till exempel minskad global klimatpåverkan. Utredningen ska lämna sitt betänkande i slutet av oktober 2022.

Därutöver har regeringen utsett en samordnare som kan facilitera samråd samt bistå med koordinering kopplat till de olika prövnings- och planeringsprocesser som krävs för omställningsprojekt inom industrin i Norrbotten och Västerbotten.

Mark- och miljödomstolen meddelade den 12 oktober att LKAB:s ansökan om tillstånd för fortsatt och utökad gruvverksamhet avvisades. Regeringen kan, som bekant, inte uttala sig om de juridiska överväganden som ligger till grund för domstolens beslut och ska inte heller yttra sig om mål i en domstolsprocess. Jag kan konstatera att LKAB har kommunicerat att den nuvarande verksamheten i Kiruna kan fortsätta som tidigare samt att bolaget avser att överklaga domstolens beslut men att de samtidigt påbörjar processen med en ny ansökan om överklagan inte får gehör.

LKAB lyder liksom övriga svenska aktiebolag under aktiebolagslagen, och det är därmed bolagets styrelse och ledning som ansvarar för bolagets organisation och den löpande förvaltningen av den operativa verksamheten. Regeringen är medveten om att den pågående samhällsomvandlingen i Malmfälten är av unik art. Enligt statens ägarpolicy ansvarar styrelsen i ett bolag med statligt ägande för att bolaget sköts på ett föredömligt sätt inom de ramar som lagstiftningen, bolagets bolagsordning samt statens ägarpolicy ger. Regeringen har förtroende för att LKAB hanterar samhällsomvandlingen på ett ansvarsfullt sätt.

Herr talman! Jag vill tacka näringsministern för svaret. Det är fint att näringsministern noterar att den pågående samhällsomvandlingen i Malmfälten är av unik art. Insikten om Luossavaara-Kiirunavaara AB:s unika ställning och den unika pågående samhällsomvandlingen i Kiruna och Malmberget, där en fortsatt gruvdrift förutsätter att delar av städerna undan för undan flyttas i takt med att brytningen breder ut sig, är en självklar och viktig utgångspunkt när vi diskuterar LKAB:s roll i statens bolagsportfölj.

LKAB, eller LK som vi säger hemma i Tornedalen och Malmfälten, är inget dussinbolag. Bolagets öde är sammantvinnat med Kirunas och Malmbergets historia, nutid och framtid. Ända sedan bolaget startade år 1890 har LKAB och gruvsamhällena vuxit och utvecklats tillsammans, sida vid sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag bryts över 130 000 ton järnmalm varje dygn i LKAB:s underjordsgruvor i Kiruna och Malmberget och i dagbrottet i Leveäniemi i Svappavaara. Det är stora siffror och tal, nästan ofattbara att greppa. Om dygnsproduktionen av utbruten järnmalm motsvarade stål skulle det varje dygn bli omkring sex Eiffeltorn. Bolaget står för 85 procent av Europas järnmalmsproduktion och är en växande leverantör av industrimineral. Bolaget är ett av Sveriges största exportföretag och en betydande arbetsgivare på verksamhetsorterna.

I dag har 4 500 medarbetare sin utkomst av bolaget, och ytterligare direkta och indirekta arbetstillfällen skapas i regionen. Gruvdriften påverkar tillvaron för de flesta som lever i Kiruna, Svappavaara och Malmberget. Merparten av invånarna, de tre samebyarna nära bolagets verksamheter på orterna och många fler berörs. Bolaget har sitt säte i Luleå. Om man inte förstår bolagets speciella ställning i och beroendeförhållande till Malmfälten, Norrbotten och Sverige blir det snart problematiskt.

LKAB är en kassako i statens ägarportfölj. Bolaget har i decennier levererat betydande tillskott till den svenska staten och folkhushållet. Bara under 2010-talet har bolaget varje år utom tre skapat rörelseresultat i storleksordningen 5-15 miljarder kronor. Förra året var inget undantag. Man slog leveransrekord med 28,5 miljoner ton och en produktion på 27,1 miljoner ton.

Fru talman! I dag förädlas råmalmen från LKAB:s gruvor till klimateffektiva järnmalmsprodukter som används vid ståltillverkning. Produkterna levereras via Malmbanan och Ofotenbanens järnväg till hamnarna i Narvik och Luleå för utskeppning till kunderna runt om i världen.

Samtidigt står bolaget, branschen och Malmfälten inför stora utmaningar. Järn- och stålindustrin står för en fjärdedel av industrins samlade globala koldioxidutsläpp. Efterfrågan på stål förväntas öka med nära 50 procent till år 2050. Vi som konsumenter vill ha och behöver järn och stål i vår vardag i alltifrån köksknivar till mobiltelefonmaster, vindkraftverk, bilar, broar, järnvägar och byggnader.

LKAB har alltid legat i framkant när det gäller att minska koldioxidutsläppen. Från 1960 till i dag har man nått utsläppsminskningar på 84 procent. Ändå står bolaget för Sveriges fjärde största koldioxidutsläpp. Nu står bolaget inför sin största omställning och utmaning i sin 130-åriga historia. Målet är att skapa noll utsläpp av koldioxid från egna processer och produkter till år 2045. Detta förutsätter en rad investeringsbeslut. Det är stora tekniksprång som ska tas och mycket annat.

Jag vill därför fråga hur staten, genom det departement som Ibrahim Baylan är chef över, säkerställer att ägarstyrningen är tillräckligt aktiv för att LKAB ska lyckas med dessa fantastiska utmaningar. Hur säkerställer näringsministern att statens ägarpolicy understöder denna utveckling?

Fru talman! Jag måste säga - det kanske man kan kosta på sig när man är på väg att lämna regeringen, som jag har aviserat - att det inte är ofta som man under en interpellationsdebatt lyssnar på den som ställt interpellationen och tycker att allt som sägs är ljuv musik i öronen. Det har ju hänt någon gång att det sägs något som man inte håller med om, men jag måste säga att det som Linda Modig nu tar upp och beskriver väldigt bra är ljuv musik därför att det är precis så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Till det som Linda Modig säger om att detta är viktigt för Kiruna och Malmfälten skulle man möjligtvis kunna addera något. Ja, onekligen är det viktigt för Norrbotten - absolut - men jag skulle säga att det är viktigt till och med ur ett europeiskt perspektiv. Det som LKAB gör i dag, förutom att vara Europas största producent av fin järnmalm, är att lägga upp planer för att bli av med koldioxididsläppen i den direkta produktionen men också att börja titta över sina slagghögar. De tittar på de innovationskritiska mineral och metaller som vi vet kommer att behövas, oavsett om vi ska ha elbilar, vindkraftverk eller solceller - allt som krävs för en storskalig elektrifiering av vårt samhälle. Detta i sin tur är fullständigt nödvändigt om vi ska kunna hantera den klimatkris som vi har skapat på ett sätt som ser till att jobben växer fram, att tillväxten tilltar och därmed att vi kan garantera välfärden för våra medborgare.

Jag är väldigt stolt över det arbete som LKAB gör, och jag kan försäkra Linda Modig att vi har en tät dialog via departementet men också via ministrar och statssekreterare, i likhet med alla andra statliga bolag. Jag träffade faktiskt LKAB:s ledning så sent som denna vecka både för att efterhöra hur det går och för att höra om en del av de förutsättningar och utmaningar som finns.

Jag behöver inte tala om för Linda Modig, som har jobbat på departement och är en erfaren politiker med stor kunskap, att jag som minister inte kan gå in i ett enskilt fall eller en domstolsprocess, men jag måste säga att jag känner en stor optimism inför det som händer, både när det gäller den direkta verksamheten och när det gäller det arbete som LKAB är involverade i för att ställa om också andra branscher, vilket i sin tur är en förutsättning för att till exempel fordonsindustrin, som är en annan industri som är viktig för Sverige, ska bli av med sina utsläpp.

Svaret på frågan, Linda Modig, är alltså ja, vi för en kontinuerlig dialog. LKAB är ett fint bolag som redan i dag bidrar till väldigt mycket av det moderna samhälle och den välfärd som vi har i form av jobb och goda resultat men också de planer som finns när det handlar om att kunna ta det svåra men nödvändiga steget att bedriva en framgångsrik verksamhet på ett sätt som inte adderar till de enorma klimatproblem som vi redan har skapat.

Jag tycker att det är väldigt spännande att följa detta arbete, och jag ser fram emot att fortsätta att göra det. Det blir kanske från sidlinjen och på ett annat sätt, men det är ändå oerhört spännande.

Fru talman! Det är stora språng som bolaget står inför, med ny teknik, automation och digitalisering och med den nya vätgasteknik som ska framställa koldioxidfri järnsvamp i industriell skala, samtidigt som kritiska mineral ska utvinnas ur gruvavfall, som näringsministern påpekade.

Samtidigt ska LK bryta malm på större djup än någonsin, uppemot 2 000 meter under jord. En tredjedel av den el som produceras i Sverige kommer att krävas för att klara uppskalningen till en lönsam industriell produktion av koldioxidfri järnsvamp med vätgasteknik. Produktionen och distributionen av el utgör därför en betydande utmaning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag tar Norrbotten ledartröjan i den globala omställningen av järn och stålindustrin till fossilfria processer där man nyttjar vätgas i stället för kol för en fossilfri stålproduktion, med satsningarna på H2 Green Steel och Hybrit-initiativet, där LKAB, Vattenfall och SSAB samverkar.

För att bemästra den teknikutveckling som krävs, för att säkerställa brytning ner till befintliga huvudnivåer och för att utvecklas som bolag är tillgången till kvalificerad arbetskraft helt central. Bolaget lever i symbios med sina samhällen och verksamhetsorter i Kiruna, Svappavaara och Malmberget. Om bolaget ska kunna konkurrera globalt om arbetskraften i ett läge där hela Norrbotten växer och kompetensförsörjningen redan i dag är utmanad och ansträngd krävs att bolaget också tar sitt samhällsansvar och fortsätter att bidra till attraktiva och levande samhällen i samspel med invånarna, kommunerna och de lokala näringarna.

Det är utmanande för såväl bolaget som kommunerna med deras demokratiskt valda företrädare att på bästa sätt tillvarata sina respektive intressen och samtidigt samverka och samspela. Detta kräver ett stort mått av ömsesidig respekt, förståelse och ödmjukhet inför varandras roller, behov och förutsättningar.

Den avgörande framgångsfaktorn för att all innovation och alla tekniksprång ska lyckas är dock effektiva och rättssäkra tillståndsprocesser. Bolagets vd Jan Moström skriver i koncernchefens kommentar i förra årets års- och hållbarhetsredovisning att LKAB står inför en rad svåra utmaningar där utdragna och oförutsägbara tillståndsprocesser har en speciell plats och att det man efterlyser inte är mildare miljö- och klimatregler utan förutsägbarhet, genom effektiva och rättssäkra processer som sätter miljön i centrum.

Som näringsministern är plågsamt medveten om är det inte bara Jan Moström, LKAB, jag, Centerpartiet, gruv- och mineralbranschen och en stor del av Sveriges riksdag som efterlyser och begär just tillståndsprocesser som är effektiva, rättssäkra och förutsägbara. Min fråga till näringsministern är därför hur regeringen möjliggör för LKAB och Sverige, hela gruv- och mineralbranschen, att ta en ledande roll i en nödvändig global omställning.

Fru talman! Jag tackar Linda Modig för den viktiga frågan. Hon kan addera också mitt namn på detta. Som svar på frågan är det mot denna bakgrund som vi nu ser över minerallag, miljöbalk och annat för att just skapa denna förutsägbarhet och robusthet i systemet.

Det är precis min bild också att inte bara LKAB utan även andra svenska företag som efterlyser denna typ av förändringar inte gör det för att de vill smutsa ned miljön eller tror att det vore en hållbar väg att förorena vatten eller luft. Tvärtom ser de nog detta som en viktig del av sin konkurrensfördel gentemot internationella företag att de är just hållbara.

Jag tror att det utöver reglerna är lika viktigt att följa upp implementeringen av regler och lagar i senare skeden, vilket jag tror att Linda Modig håller med om. Det är lätt att vi som politiker i regering och riksdag gör en förändring i en lag eller en förordning och tänker att vi nu har gjort det. Min bild är att med samma regler verkar hanteringen ske väldigt olika beroende på i vilket län man är. Jag brukar ta exemplet med Northvolts etablering i Skellefteå som med samma miljöbalk, minerallagar och andra lagar och förordningar gick väldigt mycket snabbare än andra etableringar norr om länsgränsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För mig är det viktigt att nu göra en översyn av regelverket i akt och mening att skapa den förutsägbarhet och effektivitet som vi pratar om men att också följa upp detta i arbetet med länsstyrelser, statliga myndigheter och kommuner. Detta arbete pågår också. Därutöver har vi också tillsatt en särskild samordnare eftersom detta är väldigt komplicerade sammanhang.

När jag lyssnar på Linda Modigs beskrivning av problemen med kompetensförsörjningen minns jag den tid när vi var studenter vid universitet och hur läget då var i Norrbotten och Västerbotten. Då var det var precis tvärtom, och antalet arbetstillfällen minskade. Därmed blev ofta lösningen för många människor att antingen flytta till tillväxtorten Umeå, som var en av få orter i norra Sverige som växte, eller att flytta söderut.

Nu är vi i ett helt annat läge. Det är klart att det är en stor utmaning, men det är också ljuv musik att det är så att antalet arbetstillfällen överstiger antalet människor som i dag finns där. Och det är klart att lösningen är att vi hjälps åt för att se till att hitta arbetskraft både inom landet men också internationellt genom migration. Vi kommer att behöva arbetskraft som kommer till alla de fina industrier som nu växer fram och som alla egentligen har samma riktning, nämligen att ställa om och vara först där - first mover-fördelen - och se till att på det sättet stärka konkurrenskraften.

Detta kommer att vara en stor utmaning. Om det hade varit fråga om bara ett företag, LKAB, Boliden eller Northvolt, hade man kanske kunnat hantera det. Men nu är det tack och lov så många investeringar som sker samtidigt, och inget företag kommer att kunna klara av detta helt självt. Det är därför som vi jobbar tillsammans via våra myndigheter och vår samordnare och ibland genom direkta satsningar. Och jag ser mycket fram emot att följa detta arbete. Om jag jämför med 1990-talet och hur det var när jag verkade och jobbade i Norrbotten och Västerbotten är det nämligen en helt annan anda nu, och det välkomnar jag.

Fru talman! Låt mig återkomma till det faktum att LKAB inte är något dussinbolag bland statens 46 bolag. Därmed inte sagt att jag betraktar de andra hel- och delägda statliga bolagen som dussinbolag. Men LKAB intar en särställning när det kommer till Malmfältens, Tornedalens och hela Norrbottens framtid, nutid och hela utveckling.

Även om näringsministern har tillkännagett sin avsikt att inom kort lämna över stafettpinnen för näringspolitiken och Näringsdepartementet vill jag ändå ta tillfället i akt och uppmärksamma näringsministern, hans efterträdare och medarbetare på departementet på ett antal förhållanden som ändå inger mig och allt fler oro.

Det första har vi redan diskuterat, nämligen tillståndsprocesserna. Det andra är bolagets styrning och ledning. Man kan fråga sig om bolaget har det fokus som krävs på kärnaffären, produktionen av järnmalm och specialprodukter i Malmfälten. Har bolaget det fokus, den förmåga, det förnuft och den känsla som krävs för att vara en konstruktiv samarbetspartner till Kiruna kommun och Gällivare kommun? Tonläget i brev från bolaget till kommunledningen i Gällivare inger oro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad händer med jämställdheten i bolaget? Den ökar bland alla medarbetare, men i koncernledningen går den tyvärr i rakt motsatt riktning. Nyligen har den sista kvinnan i den åtta personer starka koncernledningen aviserat att hon slutar på LKAB och går vidare.

Hur följer regeringen upp LKAB:s arbete med att vara ett föredöme och en föregångare när det kommer till den särskilda betydelse som de statligt ägda bolagen har när det gäller miljöhänsyn och socialt ansvarstagande såsom etik, arbetsvillkor, mänskliga rättigheter, bekämpning av korruption samt jämställdhet och mångfald? Ska bolaget vara trovärdigt som ett föredöme när det kommer till jämställdhet och mångfald kanske det är rimligt att det också syns i bolagets koncernledning. Har bolaget fokus på sin roll som aktör i Norrbotten, och utgår bolaget och koncernledningen från huvudkontoret på Varvsgatan i Luleå? Varför växer i så fall kvadratmeterytan på Klarabergsviadukten i Stockholm? Anser verkligen näringsministern att den ägarstyrning som regeringen i dag bedriver är tillräckligt aktiv och ändamålsenlig?

Fru talman! Jag skulle inte heller vilja benämna något av de bolag som staten är hel- eller delägare i som något dussinbolag. Men det är klart att skogen, malmen och vattnet har en särställning både i storlek och i betydelse. Vattenfall, LKAB och Sveaskog är just sådana bolag som har en särställning både i storlek och i kraft av vad det är som de ägnar sig åt.

Vi har en kontinuerlig dialog med alla bolag. Vi har ägardialoger flera gånger per år. Jag brukar dessutom själv vilja delta i dialogen med de största bolagen åtminstone en eller två gånger per år. Det gör jag därför att en rad frågor är väldigt viktiga. Och det är klart att frågan om jämställdhet har legat högt på agendan och ska fortsätta göra det. Det handlar också om frågor om miljö och hur de följs upp. Frågor om villkoren för dessa företag, inte minst när det gäller den närmiljö där de verkar, är naturligtvis också centrala frågor.

Linda Modig som själv har jobbat på Näringsdepartementet vet mycket väl att detta inte är någon statisk verksamhet. Ägarstyrningen har utvecklats väldigt mycket de senaste decennierna och kommer att fortsätta göra det. Även om man tycker att man nu har en modell som hanterar potentiella problem i dag vet vi att verkligheten förändras, och våra värderingar och mål förändras. Därför behöver också ägarstyrningen ständigt utvecklas. Jag tycker att vi har utvecklat den väldigt väl, men den kommer att fortsätta behöva utvecklas i ett samhälle som är satt i ständig förändring.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.