Herr talman! Trygghetssituationen i Sverige år 2021 lämnar mycket övrigt att önska. Utvecklingen måste beskrivas som alarmerande när det gäller svår våldsbrottslighet. Vi ser det när det gäller våld i nära relationer, och vi ser det när det gäller skjutvapenvåldet från kriminella gäng.
Den oro vi nog alla känner är befogad. Förtroendet för rättsstaten är i gungning. På många håll är utsattheten för brott fortfarande ganska låg, men på andra håll är den desto allvarligare. Med ständiga nyheter om nya dödsskjutningar, sprängningar och andra illdåd kryper otryggheten på oss. Denna oro kan bara stillas genom en verklig och varaktig vändning av utvecklingen: att de som hänsynslöst skjuter och skjuter för att döda sätts bakom lås och bom och att samhällen som plågas av denna oförsvarliga kriminalitet åter får bygga sig trygga och starka.
Herr talman! Det är inte genom de braskande rubrikerna vi löser problemen. Det finns inget enskilt förslag som kan göra så att det inte skjuts. Kampen mot våldet måste föras långsiktigt och smart, med ett stort antal verktyg, rätt resurser, ledarskap och engagemang. Vi behöver ta ett antal steg mot en bättre värld och mot ett tryggare samhälle.
Det förslag vi debatterar i dag är ett sådant steg.
Polisen har redan med gällande rätt ganska stora möjligheter att göra både visitationer på gatan och husrannsakan i bostäder och på andra ytor när det finns skäl till det. Det har dock funnits en lucka, en ganska allvarlig lucka, som de kriminella har utnyttjat: Gemensamma utrymmen, som tvättstugor, trapphus och källare, har inte omfattats av de möjligheter polislagen ger. Där har vapen, narkotika och andra saker kunnat förvaras. Det ändrar vi nu.
En aspekt som regeringen har missat är dock den som vi med ett enigt utskott nu tillkännager, nämligen att även lägenhetsförråd måste kunna bli föremål för genomsökning efter vapen och andra farliga föremål.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya regler om hus-rannsakan för att söka efter vapen och andra farliga föremål
Herr talman! Förtroendet för rättsstaten och våra rättsvårdande myndigheter bygger på att vi litar på att tryggheten på våra gator kan säkras, att skyldiga kriminella lagförs och att vanligt hederligt folk kan leva och verka fritt utan oro för att utsättas för brott.
Förtroendet för rättsstaten och för våra rättsvårdande myndigheter bygger också på att de rättsvårdande myndigheterna agerar på ett korrekt sätt och sätter in sina insatser där det finns goda skäl att misstänka brott.
Husrannsakan i en bostad är något som är kraftigt integritetskränkande. Främmande människor kommer in i ditt hem och vänder upp och ned på det. De vänder ut och in på det som du bara delar med dina allra närmaste - dina barns leksakslåda, gosedjur. Det är därför absolut nödvändigt att beslut om husrannsakan fattas på ett rättssäkert sätt.
Även om husrannsakan i gemensamhetsutrymmen inte är lika ingripande är det ändå viktigt att det sker en korrekt prövning med ett tydligt regelverk när det finns goda skäl att misstänka att till exempel vapen kan påträffas. I fall då det är brådskande ska polisen givetvis kunna gå in omedelbart.
Den rättspolitiska debatten blir tyvärr ofta något förenklad. En av förenklingarna handlar om sambandet mellan repressivitet och brottsbekämpande förmåga.
Det stämmer att många effektiva verktyg för att bekämpa brottslighet innebär att integriteten för den enskilde hotas. Men det är inte nödvändigtvis så att alla förslag som innebär att integriteten hotas automatiskt är effektiva som brottsbekämpande verktyg.
När vi tar fram nya åtgärder måste de vägas noggrant, och konsekvenserna måste analyseras så att vi är säkra på att åtgärden har den effekt vi önskar. Ibland missförstås detta som att en sådan noggrannhet skulle vara till för att ge kriminella en chans att komma undan ansvar, men det är faktiskt precis tvärtom. Det handlar om att skydda oskyldiga från att bli felaktigt utpekade - dels för att skydda den enskilde, naturligtvis, och dels för att en skyldig får lättare att komma undan om polis och åklagare lägger tid och kraft på fel person.
Herr talman! Läget är så allvarligt att vi måste göra allting rätt nu. Vi kan inte slösa tid på att arbeta med lagförslag som vi efter en gnutta eftertanke kan anta inte kommer att ha någon större effekt på den brottsbekämpande förmågan. Det hoppas jag att vi kan ta till oss i det fortsatta viktiga arbetet för ett bättre och tryggare Sverige för alla.
Ett förslag som har nämnts här i dag gäller så kallade visitationszoner. Det har sagts att det inte är frågan om något som innebär något slags undantagsliknande tillstånd. Då kanske man missförstår vad visitationszoner är. Visitationszoner är ett undantagsliknande tillstånd där alla blir föremål för visitation eller genomsökning. Vi talar inte bara om personer som man misstänker för brott, för de omfattas redan av polisens rätt att genomföra visitationer.
De som vill införa visitationszoner måste svara på vad det är som inte räcker till med polislagens 19 och 20 §, som ger polisen möjlighet att genomföra visitationer. Om det finns tillkortakommanden där kan vi justera dem.
Visitationszoner innebär att precis varenda kotte kan blir föremål för visitationer. Vi talar om åttioåriga damer som har varit och köpt nya underkläder. Vi talar om tioåriga pojkar som har sitt första kärleksbrev i fickan och inte vet om de ska våga skicka det. Detta är vad visitationszoner är.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nya regler om hus-rannsakan för att söka efter vapen och andra farliga föremål
Det skulle kunna vara rimligt att införa det om vi tror att det skulle ha en bra effekt när det gäller att höja den brottsbekämpande förmågan. Vi vet inte om det är så, men det har provats på en del ställen i världen. Det har beforskats ganska ordentligt i Storbritannien och i USA, och där har man kommit fram till att de brottsbekämpande förmågehöjningarna är ytterst små, om ens några, samtidigt som riskerna är väldigt stora. Visitationszonerna ska ju införas i områden där förtroendet för rättsstaten redan är försvagat.
Med den här typen av åtgärder riskerar vi att gräva diket djupare mellan majoritetssamhället och lokalbefolkningen. Det är något som gör det ännu svårare att få folk att ställa upp och vittna eller att ens anmäla brott.