Interpellationssvar - Sveriges militära insats i mali - 2021-10-19

Fru talman! har frågat mig om jag tagit del av uppgifterna om att Wagnergruppen kan komma att stödja militärjuntan i Mali och hur det påverkar min bedömning av läget i landet. Alexandra Anstrell har även frågat hur jag avser att agera kring de svenska militära insatserna i Mali om Wagnergruppen sätts in av militärjuntan i Mali.

Uppgifterna om att Malis ledning överväger detta samarbete är naturligtvis mycket oroande och tas på stort allvar. Regeringen följer aktivt upp frågan, och vi har nära kontakt med våra partner, bland annat på plats i Bamako och i EU-kretsen, där vi understryker vår uppfattning om det negativa i ett eventuellt avtal mellan Malis ledning och den så kallade Wagnergruppen.

Som ett led i detta skickade jag den 27 september i år ett brev till Malis försvarsminister Camara i övergångsregeringen i vilket jag underströk att ett avtal med den så kallade Wagnergruppen skulle få allvarliga konsekvenser, liksom vikten av att tidsplanen för övergångsprocessen respekteras och att val ska hållas som planerat under början av 2022.

I samband med mötet inom ramen för samarbetet European Intervention Initiative i Stockholm den 24 september i år markerade samtliga närvarande stater det oacceptabla i ett avtal mellan den maliska staten och ryska legosoldater.

En slutlig bedömning av vilka konsekvenser som skulle bli aktuella i ett sådant läge kommer att göras tillsammans med partner när och om ett eventuellt avtal föreligger. I nuläget är ambitionen från en rad stater att något sådant inte ska upprättas. Jag avser inte att spekulera över ett händelseförlopp vi ännu inte har kännedom om eller som ännu inte inträffat.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Det svenska FN-bidraget i Mali har under flera år utgjorts av ett underrättelseförband med huvudsaklig placering i Timbuktu. Nu har den svenska styrkan etablerat sig i staden Gao i landets östra delar. Sedan tidigare finns och kommer även fortsättningsvis att finnas en nationell stödenhet för logistik med placering i Bamako.

Sverige deltar också i Task Force Takuba, som är en multinationell specialförbandsstyrka som är en del av den pågående franskledda insatsen Operation Barkhane. Det svenska bidraget till Task Force Takuba är en helikopterburen snabbinsatsstyrka som bland annat kan rycka ut vid oförutsedda händelser. Den svenska enheten består av ungefär 150 personer.

Försvarsmakten har haft verksamhet i Mali sedan 2014.

För ungefär 60 år sedan frigjorde sig Mali från kolonialmakten Frankrike och blev ett självständigt land. Omvandlingen från kolonialstyre till demokratiskt styre har varit lite svår och har länge kantats av statskupper och inre stridigheter. I år går den senaste konflikten in på sitt nionde år.

När den maliska militären i slutet av maj i år grep presidenten, premiärministern och försvarsministern och förde dem till en militärbas i Kati, strax norr om huvudstaden Bamako, var det ännu ett bevis på hur komplex och djupgående konflikten i landet är. För statskuppen var långt ifrån den första i landets historia utan var i själva verket den andra på mindre än ett år.

Nu rapporterar internationella medier att många i Mali är upprörda över den ökande osäkerheten i landet. Det ska förekomma regelbundna protester mot bland annat att den franska militären är där, och den anklagas för att inte ha gjort någon skillnad i kampen mot jihadisterna. De som protesterar kallar närvaron av franska soldater för en ockupation och kräver att de snabbt ska lämna Mali.

Fru talman! I FN:s säkerhetsråds resolution 2295 anges följande uppgifter som prioriterade för Minusma: stödja den maliska regeringens och de väpnade gruppernas implementering av fredsavtalet, verka för dialog och försoning och minska spänningar mellan grupperingar, skydda civila och stabilisera befolkningscentrum, även mot asymmetriska hot, motverka asymmetriska attacker mot civila och FN-personal, skydda FN:s personal och egendom, främja och skydda respekten för mänskliga rättigheter och stödja maliska myndigheter i att skapa säkerhet för humanitära transporter.

Det här blir lite svårt när man ska stödja en regering som egentligen är en militärjunta. Att verka för dialog är ju fantastiskt när det funkar, men just nu blir det faktiskt bara värre i Mali.

Vi har försvarsmaktspersonal som varit i och är i Mali och gör ett fantastiskt jobb. Om någon av dem lyssnar - tack! Men med tanke på läget i landet och alla insatser vi gör och har gjort undrar jag: Hur avser ministern och regeringen att utvärdera detta med tanke på resultatet i Mali och även andra internationella insatser, exempelvis i Afghanistan?

Fru talman! Vi har en situation med ett allvarligt läge i Mali. Vi har nu lagt fram förslag om att fortsätta vår verksamhet inom ramen för Minusma fram till halvårsskiftet 2024. Vi har lagt fram förslag om att förlänga vår insats i Operation Takuba med helikoptersnabbinsatsstyrka fram till mars nästa år. Vi har sagt att vi därefter ska vara kvar med ett tjugotal personer - ett medicinskt team plus stabspersonal - inom ramen för Operation Takuba. Alla dessa operationer sker tillsammans med andra länder och med det folkrättsliga mandatet att inbjudan finns från regeringarna i de länder man verkar i.

När det gäller slutsatsen att vi med omedelbar verkan ska dra oss ur därför att vi har en problematisk situation och när det gäller andan i frågeställningen, vad vi ska göra om Wagnergruppen får kontrakt, kan jag bara säga att om slutsatsen nu är att vi med omedelbar verkan ska dra oss ur kommer tomrummet att fyllas av andra krafter och intressenter som har andra värderingar och synsätt än dem som vi står för.

Jag vill att detta ska vara tydligt så att man begriper konsekvenserna. Det är inte bara att antyda och i förlängningen leda in diskussionen på att vi nu ska lämna Mali, det vill säga att länder som omfattar västvärldens värderingar om demokrati ska lämna landet. Det är oerhört viktigt att i en sådan här situation noga överväga vad man säger. Det är därför jag i svaret formulerade att det blir konsekvenser om vi gör något tillsammans med Wagnergruppen i form av kontrakt. Vad det blir får vi titta på tillsammans med våra partner och sedan återkomma i en diskussion, som vi naturligtvis ska ha under sansade former. Den diskussionen ska inte utgå från den senaste nyhetsrapporteringen eller den senaste möjligheten att skapa en politisk klickrubrik. Frågan är för seriös och för komplicerad för något sådant.

Man måste tydligt ha klart för sig perspektivet om vad som pågår. Det finns terrorister, jihadister, drogsmugglare, människosmugglare och religiösa extremister. Det finns en hel palett av olika typer av företeelser som mycket snabbt kan fortplanta sig till Europa i form av olika aktiviteter som vi definitivt inte vill ha. Det kan också bli ett resultat av att vi är oförsiktiga nog att snabbt skapa tomrum.

För att tillmötesgå och hitta en balans i Sveriges riksdag i förhållande till olika aktörer har ett förslag lagts fram om ett tillbakadragande halvårsskiftet 2024. Det gör det möjligt att avveckla Minusma under ordnade former, och det gör det möjligt att på olika sätt möta en oförutsedd händelseutveckling. Samtidigt visar vi genom att vi stannar kvar i Operation Takuba att vi agerar uthålligt, seriöst och långsiktigt samt att vi ser med allvar på situationen.

Jag vill också markera att vi självklart kommer att utvärdera även denna situation, men vi måste ha huvudprioriteringen att klara vardagen i Mali.

Fru talman! Jag tackar ministern för det fylliga kompletterande svaret.

Läget ser ut som det gör i Mali, det vill säga att grundkonflikten ligger i att det finns stora kulturella skillnader inom staten Malis gränser. Vem och vilka som har suttit på den reella politiska makten - de i den södra delen av landet - har fått stor inverkan på de övriga grupperna i Mali, framför allt i de norra delarna, utan att de har påverkat särskilt mycket. För kultur sägs äta organisation till frukost.

Förtroendet för staten har, av förklarliga skäl, legat på en låg nivå i stora delar av landet. De insikter jag fick med mig från Mali när jag var där för drygt två år sedan var att de civila och militära insatserna inte går i takt. De insatser som görs i dag, och som har gjorts, är inte tillräckligt synkroniserade. Det behövs bättre civila insatser, just så att kulturen inte kan äta organisationer till frukost.

Nu styrs landet av en militärjunta, och enligt uppgift ska militärjuntan i Mali ha bett ryska Wagnergruppen om hjälp. Wagnergruppen är alltså, fru talman, en paramilitär grupp som har satt in legosoldater i flera konfliktdrabbade områden de senaste åren, bland annat i Syrien, Ukraina och Libyen. Det sägs att gruppen har nära band till Kreml.

Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov ska ha bekräftat att Mali har vänt sig till ett privat militärt företag i Ryssland för att be om hjälp att bekämpa jihadistgrupper. I min värld är det då inte rimligt att den svenska styrkan i Mali fortsätter att utföra samma uppgifter i landet om Wagnergruppen faktiskt sätts in i Mali. Sverige har med sitt stora bistånd och med sitt långtgående arbete i Mali ett starkt varumärke i landet, och det vore synd om ett sådant varumärke skulle förknippas med Wagnergruppen. Det beror bland annat på att Wagnergruppen är som den är och därför att det kan eskalera våldet i landet än mer. Jag var tidigare inne på att vi tydligt kan se bristen på synkronisering mellan civila och militära insatser. Det hjälper inte Mali. Insatserna måste bli mer synkroniserade.

Om Mali inte kan skapa ett demokratiskt styre kan landet inte lyckas. Jag undrar hur ministern har verkat för att just de civila insatserna ska gå i bättre takt med de militära insatserna. Hur ser ministerns planer ut för detta framöver?

Fru talman! Antyd inte med ett ord eller en tendens att vi skulle vara beredda att acceptera att Sverige skulle kopplas till Wagnergruppen. Jag har klargjort detta i ett brev till Malis försvarsminister, och vi har gemensamt diskuterat detta på EI2-mötet. De som är med i Operation Takuba är beredda att agera gemensamt. Det har pågått ett omfattande arbete för att markera gentemot den maliska regeringen att detta inte är acceptabelt för oss. Antyd inte med en millimeter att vi i något sammanhang skulle acceptera detta.

Alexandra Anstrell säger att Wagnergruppen sägs ha nära band med Kreml. Ja, den har band med Kreml. Det är ingenting som sägs, utan det är så. Det är tydligt och klart. Gruppen är ett instrument i den ryska regeringens verktygslåda - även om den är ett företag i formell mening. Så ser realiteten ut.

Nog har vi insikter och kontroll över det ena och det andra, men vi får inte vara för snabba i agerandet och låsa oss vid uppfattningen att om något händer som ännu inte har hänt gör vi si och så. Vi ska inte skapa tomrum, utan vi måste vara med och upprätthålla insatsen. Aktörer som vi inte vill ska dominera i framtiden ska inte få fri lejd in i allt. Det finns också en sådan aspekt.

Det är mycket viktigt att västerländska demokratier även fortsättningsvis är engagerade i ett område som Afrika. Det finns omfattande kinesiska intressen, och det finns omfattande ryska intressen. Wagnergruppen verkar redan på ett negativt sätt i en hel del andra länder. Det är viktigt att vara tydlig på dessa punkter så att det inte blir slirigheter i diskussionen.

Jag har också besökt Mali vid ett par tillfällen. Man måste se till att utveckla den militära delen och förändra det operativa mönstret - från tid till annan lägga om den militära operativa verksamheten för att vara så effektiv som möjligt i vardagen. Det är grunden för att de civila organisationerna och det civila stödet ska kunna verka. Det är också grunden för att hitta en balans mellan olika grupperingar.

Jag är definitivt inte nöjd med situationen i Mali i dag. Däremot anser jag att situationen är så pass svår att det inte enkelt kan sägas att vi ska lämna Mali. Terrorism, extremism och kriminalitet är så hårda realiteter så att om dessa släpps lösa blir det problem också i Europa. Det är en realitet vi inte kan bortse från.

När vi diskuterar dessa frågor i parlament i olika länder måste den bredden finnas med i diskussionen. Annars kommer fattiga, svaga och dåliga analyser att ligga i botten för eventuella beslut.

Fru talman! Det svenska engagemanget i Mali går att spåra tillbaka till 2004, då Sverige tog fram en tvåårig strategi för internationellt utvecklingssamarbete med landet. Strategin kom att förlängas i nästan tio år tills en ny var på plats för perioden 2015-2020. Sverige öppnade en egen ambassad i landet 2011.

Under en period i samband med militärkuppen frös man biståndet, men sedan 2013 har Sverige gett Mali 2,2 miljarder kronor i bistånd. Därutöver finns det sedan 2014 svenska soldater och poliser på plats genom FN-styrkan Minusma. Sverige har också skickat soldater via Task Force Takuba och deltar i insatser via EU, till exempel EUTM.

Jag tänker, fru talman, att om man alltid gör som man alltid gjort blir det också samma resultat. Jag tänker att det behövs prestigelösa diskussioner om internationella insatser generellt och i detta fall Mali specifikt. Mer av samma verkar ju inte funka.

Det är inte så enkelt, säger ministern, och det håller jag verkligen med om. Det är det heller ingen som tycker. Det är också därför vi moderater flera gånger har lyft fram att vi behöver en exitstrategi så att det här går att göra på ett ordnat sätt. Men det har regeringen inte velat lyssna på.

Mali har under årens lopp fått ett massivt bistånd och insatser från Minusma, Task Force Takuba och EUTM med mera. Ändå har det alltså inte blivit bättre.

Vi behöver se över hur vi kan nå ett bättre resultat. Samtidigt behöver vi titta på vår verksamhet här hemma och hur detta tillsammans kan synkas bättre. Om vi fortsätter som tidigare, ja, då blir resultatet troligen detsamma.

Jag undrar om ministern och regeringen tänker utvärdera det här på något annat sätt så att vi på ett bättre sätt får med oss resultatet som lärdomar för framtiden.

Fru talman! Jag begriper inte vad Alexandra Anstrell har för grund för att säga att vi inte har velat lyssna på frågan om exitstrategin.

Nu har vi lagt fram två propositioner. Den ena säger att vi ska ut vid halvårsskiftet 2024, den andra att vi fortsätter med Operation Takuba fram till 2022 års slut. Det är vad vi lägger fram för riksdagen, och det förmodar jag är exit.

Men målet och den stora lösningen på allt det här kan ju inte vara att man har en exitstrategi, och sedan utbryter applåder och allt är jättebra - medan eländet i Mali fortsätter. Några större visioner och några större tankar än en exitstrategi eller något datum i kombination med utvärdering måste vi väl kunna prestera i det här sammanhanget.

Vi avbröt med anledning av militärkuppen i augusti 2020. Med anledning av militärkuppen har vi avbrutit och fryst utbetalningar till nya projekt. Det här stödet återupptogs senare, när Mali hade uppfyllt vissa krav enligt Ecowas. Det har alltså skett frysningar av utbetalningar även i modern tid.

Sammanfattningsvis vill jag säga att visst, nu har vi lagt fram dessa två propositioner. Det ger rätt så gott om tid och andrum, men det ger också slutpunkter. Vi får väl använda tiden fram till dess till att titta på hur vi ska värdera militära insatser kontra civila insatser och hur detta ska se ut i framtiden. Men dessa två propositioner anger slutpunkter.

Jag är naturligtvis beredd att diskutera saker prestigelöst, men jag vill också att fötterna ska finnas på jorden och att man ska ha något mer att komma med än krav på exit och utvärdering.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.