Interpellationssvar - Service på landsbygden - 2021-10-19

Fru talman! har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att små drivmedelsstationer ska kunna vidta nödvändiga åtgärder i syfte att undvika nedläggning.

Svar på interpellationer

En god tillgång till såväl kommersiell som offentlig service är grundläggande för att det ska vara attraktivt att bo, verka och leva i alla delar av landet. Dagligvarubutiker och drivmedelsstationer i landsbygder har en särskild betydelse eftersom de ofta fungerar som ombud för till exempel post- och pakettjänster, betaltjänster, apotek och ibland även viss offentlig service.

Utmaningarna för små drivmedelsstationer i gles- och landsbygder kan dock vara stora avseende både regler och kostnader.

Ett regelverk som även de små stationerna måste uppfylla regleras i en föreskrift från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, om cisterner med anslutna rörledningar för brandfarliga vätskor. Enligt föreskriften får befintliga varmförzinkade rörledningar i mark som inte är fuktisolerade användas som längst fram till den 1 juli 2022 utan korrosionsskydd. Skälet är att innehållet inte ska kunna läcka ut och orsaka skada på miljön eller risk för brand. Kravet har funnits med i myndighetens föreskrift sedan 2014.

Fru talman! Jag är medveten om de utmaningar som mindre drivmedelsstationer i landsbygder har. I budgetpropositionen för 2022 föreslår regeringen därför en satsning om 75 miljoner kronor för 2022, och samma belopp beräknas för 2023, i form av ett investeringsstöd till drivmedelsstationer i områden med gles service som är i behov av stöd för att genomföra de investeringar som är nödvändiga för att uppfylla kraven i MSB:s föreskrift.

Utöver det stöd som denna satsning utgör finns möjlighet att söka andra stöd riktade till drivmedelsstationer och dagligvarubutiker i gles- och landsbygder.

Fru talman! Jag tackar näringsministern för svaret, och jag vet att näringsministern har god lokalkännedom om området som jag kommer att ta upp då det är hans tidigare hemlän.

Drivmedelsstationer på landsbygden har under många år fört en tynande tillvaro. Tidigare fanns det på många orter förutom den självklara bensinmacken även post, bank, matvarubutik, kiosk och kanske till och med en klädbutik. Nu har alla dessa verksamheter koncentrerats till en central punkt på varje liten ort, drivmedelsstationen, och precis som näringsministern sa är det servicepunkten för hela orten.

Vi kan konstatera att drivmedel inte är någon lönsam verksamhet, och därför säljer drivmedelsstationerna också mat och utför andra serviceuppgifter åt befolkningen på orten.

En handlare i Ammarnäs i Västerbottens inland tjänar ungefär 10 000-15 000 kronor per år på drivmedel. För att överleva och kunna fortsätta driva sin verksamhet behöver han få in inkomster från den övriga samhällsservice han erbjuder. Drivmedelsstationen i Ammarnäs ligger nio mil från närmaste annan drivmedelsstation, och skulle drivmedelsstationen i Ammarnäs försvinna skulle det bli väldigt långt att åka för invånare, turister, hemtjänst, räddningstjänst och alla övriga som är beroende av drivmedel för att kunna fortsätta leva och verka på orten.

Ministern säger att hela landet ska leva, men med nuvarande lagstiftning, som innebär att stora investeringar måste göras för att säkerställa att cisterner och rör är miljösäkra, kommer vi inte att ha en levande landsbygd.

I min hemregion Västerbotten är det minst 18 anläggningar som berörs av det nya lagkravet, och omställningen ska göras före juli 2022. Med den väderlek vi har - i morse var det 7,9 minusgrader hemma - är tiden på året när man kan utföra denna omställning begränsad. Dessutom är antalet entreprenörer som kan utföra den omställning som krävs för att uppfylla MSB:s krav litet.

Hur ser näringsministern på detta? Ska vi fortsätta att ha en levande landsbygd med drivmedelsstationer som servicenoder för att människor ska kunna bo och leva på landsbygden i hela Sverige?

Fru talman! Det saknas på flera områden en övergång för att Sverige ska kunna ta sig till målet 2040. När det gäller mackarna kokar det ned till ett antal punkter för att brygga över mellan dagens samhälle och visionen och målet med omställningen. Människor måste kunna leva, bo och verka i hela landet, och då måste frågan om mackarna lösas.

Det är kort tid kvar. Den 1 juli 2022 ska det finnas rätt rör och eventuellt cisterner i marken. Det behövs en snabb kartläggning av mackarna. Statsstödsregler kan sätta stopp för den som har nyttjat statliga medel de senaste två åren och därmed passerar ett maxbelopp. Då kan man inte få stöd. Mackägarna har inte kunnat få medel från bankerna trots att statliga garantier på utbetalningen har färdigställts, om de nu känt till det över huvud taget. Det är frågan.

Det finns en begränsning i tid för att fixa dessa åtgärder. MSB behöver ge dispenser så att åtgärderna kommer på plats. Alla kommuner har inte rapporterat in till länsstyrelserna, så det saknas en fullständig kartläggning av mackarna. På länsstyrelserna finns underlag om att de sökt och fått medel, men alla står kanske inte under fliken "mackar", utan det krävs lite jobb med att få fram svaren.

Dessa punkter gör att det hastar att få veta vilket antal mackar det handlar om, och såvitt jag förstår har regeringen nu gett Tillväxtverket i uppdrag att begära in dessa underlag från länsstyrelserna.

Jag skulle vilja fråga statsrådet varför inte detta har gjorts tidigare. När det nu sker en kartläggning av de mackar som kan komma på tal - mellan 100 och 200 stycken av de 500 som det talats om - kommer också andra delar till. Elisabeth Björnsdotter Rahm har förtjänstfullt lyft upp exemplet med Ammarnäs. Abisko är ett annat exempel. Närmaste drivmedelsstation ligger tio mil bort i Kiruna, och Abisko är sista utposten mot Norge.

Om vi ponerar att denna drivmedelsstation eller mack dessutom har tagit del av stöden tidigare, till exempel för att ersätta kyl och frys med statliga medel, kanske maxbeloppet har passerats eller i alla fall utnyttjats så pass att man inte har möjlighet att få dessa nya statliga medel. Då behöver regeringen lösa punkten som handlar om statsstödsregler. Sverige kan ju inte bli sittande med vita fläckar runt om i landet på grund av statsstödsregler från Bryssel. Vad händer då med andra delar - med räddningstjänst, hemtjänst- och blåljuspersonal samt jobb som försvinner inte minst på grund av att man kanske inte kan hyra ut skotrar? Det är ju en väldigt stor del av besöksnäringen uppe i de norra delarna av landet.

Regeringens strategi för besöksnäringen presenterades i går. Hur är det tänkt att fungera? Platsbundenheten är stor. Vi talar om små företag som ofta kombinerar olika verksamheter för att kunna verka året om. Så är det till exempel i Vilhelmina i Västerbottens inland, där drivmedelsstation och dagligvarubutik är en nod för att hålla samhället levande. Man har ett stort underlag av norska husbils- och husvagnsturister som får de ekonomiska hjulen att snurra i landsbygdsutvecklingen.

Att få förskott på medel när bankerna inte finns där, trots löfte om statliga medel, har varit ett problem. Hur har regeringen tänkt sig att få fram dessa medel? Almi framstår för mig som en lämplig part för uppdraget att agera bank när bankerna inte finns där, nu när det är tänkt att Tillväxtverket ska ombesörja frågan som ska kopplas till regionerna. Detta kan statsrådet få svara på.

Fru talman! Det är angelägna frågor vi diskuterar, och precis som Elisabeth Björnsdotter Rahm säger har hon och jag det gemensamt att vi båda har suttit på Västerbottensbänken.

Jag hade dessförinnan förmånen att jobba i Norrbotten och framför allt i Västerbotten under fem år när jag åkte kors och tvärs över länet. Jag kan ju säga till Ann-Charlotte Hammar Johnsson att det finns väldigt många vita fläckar i det här landet, och det beror på en mycket enkel sak: De två nordliga länen Västerbotten och Norrbotten utgör 40 procent av landets yta, men där bor bara knappt en tjugondel av befolkningen.

Befolkningen är dessutom väldigt koncentrerad till kusterna både i Västerbotten och Norrbotten. Exempelvis i Umeå och Skellefteå med omnejder bor en ganska stor majoritet av länets befolkning. När jag åkte runt i min förra tjänst, innan jag blev skolminister, såg jag alltså att det är väldigt många vita fläckar. Likväl har vi ett gemensamt ansvar att se till att samhällsservicen fungerar. Det handlar om att myndigheter och offentlig service ska fungera men också, som i det här fallet, såväl mackar som handelsplatser.

Fru talman! Sedan jag själv åkte runt i Västerbotten i tjänsten har det även varit andra förändringar. Orter som Dorotea, Sorsele och Vilhelmina som vi hörde om tidigare är i dag orter med en mindre befolkning än vad det var på den tiden, med de utmaningar som det innebär.

Man måste inse, fru talman, att det är en utmaning för den enskilda kommunen eller till och med länet att klara detta själva. Därför är det viktigt att vi fortsätter att hjälpas åt. Vi måste ta ett nationellt ansvar för att se till att såväl mackar som affärer finns, där man kan köpa mat eller nå annan kommersiell service. Vi ska ha bredband i hela vårt land och vägar och annan infrastruktur som fungerar.

Det är mot den bakgrunden, fru talman, som vi under de sju år som vi har suttit i regering har ökat resurserna och också i samarbete med till exempel Centerpartiet - en kollega från Västerbottensbänken sitter här i dag - höjt anslagen år efter år just för att kunna stötta mer service.

I den senaste budgetpropositionen som vi har lagt till riksdagen lägger vi fram över 28 miljarder fram till 2027 i jordbruks- och landsbygdsprogrammet. Det är en halv miljard mer än den innevarande programperioden, och det handlar just om att kunna säkra upp möjligheten att verka, bo och leva i hela vårt land.

När det gäller just mackarna är det precis som interpellanten själv framhåller: Detta har pågått ett tag, och det handlar framför allt om säkerhet och miljö. Det är ett krav som har funnits sedan 2014 och har tillkommit via föreskrifter från en myndighet.

Som interpellanten säger och som vi alla är medvetna om har en del av dessa mackar inte möjlighet att göra den här investeringen av egen kraft, eftersom den är för stor i relation till de eventuella intäkter man skulle kunna ha av verksamheten. Mot den bakgrunden, fru talman, lägger vi nu fram ytterligare resurser till hjälp med den här investeringen så att vi kan få en bättre miljö och färre risker i form av brandfara. Det handlar naturligtvis även om att den här servicen kan finnas kvar.

Mot denna bakgrund lägger vi fram förslag om att ytterligare 150 miljoner läggs på detta nästa år och året därefter.

Fru talman! Tack, näringsministern, för svaret!

Vi ska ju enligt alla prognoser vara fossilfria till 2040. Det innebär att den omställning som ska göras av mackägarna ute på landsbygden är en stor investering, och sedan måste man kanske övergå till att investera i laddstolpar för att kunna förse medborgare med energi för att de ska kunna ladda sina elbilar i stället.

Vi har lite grann av ett moment 22 här. Samtidigt som vi ska renovera alla bensinmackar och cisterner ska vi tänka fossilfritt och laddstolpar. Det kostar ungefär en halv miljon att sätta upp en laddstolpe. Man måste säkra upp sitt elnät, och elpriset är som sagt var ganska högt just nu. För den enskilda mackägaren är detta definitivt ingen god investering.

I Västerbottens inland finns det väldigt få laddstolpar, så det gäller att planera sin resa väldigt noga. Ska hela landet leva måste, som Ann-Charlotte Hammar Johnsson lyfte fram, en översyn och framför allt en konsekvensanalys göras av hur vi ska kunna ha en levande landsbygd med en god samhällsservice.

Näringsministern beskriver att regeringen satsar 75 miljoner i sin budget 2022 och lika mycket för 2023. Moderaterna lägger i sin budget 150 miljoner kronor för 2022, för 2023 och dessutom för 2024 för att drivmedelsstationer ska kunna söka bidrag för omställning.

Men det blir lite grann av ett moment 22 när den person som har en drivmedelsstation först ska betala för en omställning och sedan söka stöd. Här måste det till en regelförenkling så att stöden kan utbetalas i förskott, så att den enskilda mackägaren inte ska behöva ligga ute med en stor summa pengar som man inte har. Som jag beskrev i mitt tidigare inlägg har många av dessa mackägare inte speciellt stora vinster i sina drivmedelsstationer.

Regeringen behöver också se över, som Ann-Charlotte Hammar Johnsson påpekade, statsstödsreglerna som står i vägen för att vi ska kunna garantera dessa utbetalningar till mackägarna i förskott. Man behöver också se till att länsstyrelsen skyndsamt gör en kartläggning så att vi får se hur pass stor omfattning det är när det gäller dessa mackägare.

Min slutliga fråga till ministern är fortfarande: Hur kan vi förenkla reglerna så att vi får se en levande landsbygd även fortsättningsvis?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. När det gäller budgeten är det väl bra med 150 miljoner under två år. Men det saknas andra komponenter som jag inte har hört någonting om. Och Moderaterna lägger som sagt 150 miljoner kronor i sin budget för 2022, 2023 och 2024. Därmed finns det medel, men det finns också tid för genomförande.

En företagare som jag har talat med sa att det handlar om cirka en månad per jobb och längre om marken är frusen. Han som befinner sig i norra Sverige talar om en handfull företag då jag frågade om ungefär hur många företag som utför jobben. Ekvationen blir då antal företag, månader för jobb och företag som går att boka in och som vet att de får betalt. Det handlar nu om en effektiv och kort handläggning av mackarna. Regeringen behöver titta på det finstilta i statsstödsreglerna, så att Sverige inte får de vita fläckar som jag var inne på, där det inte längre går att bo, verka och leva och ta sig från en nod till nästa i vårt land.

Regeringen har en möjlighet att hitta en lösning på förskottsbetalning genom att till exempel ge ett uppdrag åt Almi. Det tycker jag är ett smart och klokt tips att ta med sig. När det handlar om låg risk, låg ränta och att banker inte lånar ut är Almi ett bra alternativ.

Regeringen bör tillse att MSB snabbt skickar ut information till mackägarna - detta har varit rätt okänt för dessa små företagare, även om de har haft en tid på sig - och att MSB ges i uppdrag att använda sig av dispenser för att förlänga tiden för mackägarna så att de hänger med och inte slås ut.

Tiden tickar på och är begränsad. Det finns lösningar på de knutar som har uppstått. Kommer statsrådet och regeringen att lösa hela frågan med alla dessa komponenter? Jag har hittills bara hört om pengar i budgeten.

Fru talman! Detta är naturligtvis angelägna frågor. Regelverket har, som sagt, funnits sedan 2014. Och för de allra flesta som har den kommersiella grunden har man gjort de nödvändiga investeringarna.

Precis som vi har hört tidigare är det ofta så att om man inte har den kommersiella grunden, vilket ofta är fallet i just glesbygden, behöver man stöd för att åstadkomma dessa förbättringar. Jag är övertygad om att alla vill göra dem. Det finns ingen som vill bidra till brandfara eller till nya miljöproblem genom att detta kommer ut i naturen.

Fru talman! Därför bidrar vi med ett stort antal stöd, alltså det allmänna stöd som jag pratade om, det landsbygdsprogram som finns och ett riktat stöd till såväl handlare som mackar.

Jag får frågor om huruvida det finns annat som regeringen kan tänkas göra. Så är det absolut. Själva syftet är naturligtvis att åstadkomma en förbättring och att vi dessutom har denna service i hela vårt land.

Precis som har sagts tidigare kommer vi att se en övergång från fossil energi till elektricitet, biodrivmedel och annat. Men det är en utveckling som kommer att ske stegvis, och traditionella mackar som vi har i dag kommer att behövas under överskådlig tid. Redan nu måste vi dock naturligtvis också ta höjd för det som Elisabeth Björnsdotter Rahm tar upp, nämligen stöd för att kunna ställa om till exempelvis elektrifiering.

Det finns möjligheter för mackägare i hela vårt land att ta del av Klimatklivet för att till exempel göra de investeringar som krävs för att kunna tillhandahålla elektricitet. Staten satsar också på att se till att det finns elstolpar längs de statliga vägarna.

Jag vill tillstå att vi bara är i början i den meningen att det säljs allt fler elfordon - ojämnt över landet. Men vi är också bara i början av att stärka denna infrastruktur.

Fru talman! Det som dock gör mig optimistisk är att vi redan i dag har elinfrastruktur i hela vårt land. Vi har ett stamnät som går över hela landet. I dag är det inte tillräckligt eftersom det inte har investerats i det tillräckligt mycket under de senaste 30 åren av ett mycket enkelt skäl, nämligen att man för 15 år sedan trodde att elnätet var färdigbyggt vilket det inte är. Nu sker det en kraftig ökning av utbyggnaden av stamnätet. Men det behöver också komma ut dit där konsumenterna är och dit där det efterfrågas laddpunkter men där man inte riktigt hittar dem. Därför behöver vi jobba vidare. Mot denna bakgrund har vi lagt pengar till detta i den budget som vi har lagt fram i riksdagen.

Fru talman! När det gäller syftet och vad vi vill åstadkomma tror jag att vi är ganska överens. Sedan kan man naturligtvis också välkomna att Moderaterna nu i opposition lägger fram förslag om satsningar. Jag vet att de i regeringsställning inte var lika angelägna om detta. Men bättre sent än aldrig, som man brukar säga. Och det kanske absolut bästa är naturligtvis att de förslag som vi har lagt fram i riksdagen fullföljs så att dessa pengar kommer ut till mackägarna.

På frågan om vi också är beredda att se över andra möjliga lösningar för de utmaningar som finns är svaret absolut ja. Så länge de följer de lagar och regler som vi har ska vi naturligtvis göra vårt bästa, oavsett om det handlar om förskott eller andra lösningar för att se till att alla mackar kan göra detta och finnas kvar och tillhandahålla den service som medborgarna så väl behöver.

Fru talman! Denna fråga var uppe i våras, och ingenting har hänt. Nu är frågan uppe igen, och näringsministern säger att Moderaterna inte har gjort någonting. Under vår tid i regeringen gav vi MSB uppdraget att titta på detta. Ministern har suttit i sju år och inte gjort någonting åt detta. Man kan alltså fundera över vem som bär ansvaret här.

Just nu ser vi en stor expansion av arbetsmarknaden i den norra delen av Sverige, som ministern sa är 20 procent av Sveriges yta.

(Näringsminister IBRAHIM BAYLAN (S): 40 procent - 25 plus 15.)

Jag tackar näringsministern för detta.

Men det som jag funderar över är att vi har MSB, Energimyndigheten, Tillväxtverket och många olika myndigheter som är inblandade i denna fråga. Och vi måste försäkra oss om att det gamla systemet, som jag kallar det, med diesel och bensin kan överleva och fortsätta tills vi når målet om ett fossilfritt samhälle 2040. Men det kommer inte att vara möjligt om vi inte ser till att vi kan försäkra oss om att dessa mackar kan överleva fram tills vi ser en vändning.

Min fråga är fortfarande: Hur ska detta ske?

Fru talman! Svaret på frågan är naturligtvis att vi hjälps åt och att vi stöttar också från den nationella nivån.

Det är precis som Elisabeth Björnsdotter Rahm säger: detta var någonting som kom under den moderatledda regeringen. Men det kom inte resurser på motsvarande sätt. De resurserna har vi föreslagit - och kommer att fortsätta föreslå - inte minst i den budget som nu ligger på riksdagens bord.

Elisabeth Björnsdotter Rahm säger att detta var uppe i våras och att inget har hänt. Jag håller nog inte med. Det faktum att regeringen i den höstbudget som vi har tillsätter ytterligare resurser är ett uttryck för att vi inte är i mål. Vi behöver de här resurserna. Och, som jag sa tidigare, kan vi underlätta på andra sätt ska vi naturligtvis göra det. Målet tror jag att vi har gemensamt: att det ska vara säkert och tryggt såväl för människor som för miljö och natur. Samtidigt ska vi tillhandahålla den service som drivmedelsförsörjningen innebär.

Även om vi alla, tror jag, drömmer om och tror att det fossilfria samhället blir väldigt mycket bättre är vi inte riktigt där. Vi kommer steg för steg att behöva hjälpas åt och göra dessa investeringar.

Fru talman! Nu hade vi en diskussion om hur det ser ut i de norra delarna av landet. Det är klart att många av dessa utmaningar finns i hela landet, men det blir särskilt tydligt just i Norrbotten och Västerbotten. Det är 40 procent av landets yta, men där finns runt 5 procent av befolkningen. Då blir tillgången till offentlig service men också, i det här fallet, till handel, mackar och annat en utmaning, särskilt om man rör sig från kusten. Därför måste vi fortsätta att hjälpas åt.

Det är mot den bakgrunden som regeringen föreslår stora satsningar, inte bara för att se till att hela Sverige kan leva utan också för att ta till vara de stora investeringar som nu görs i de norra delarna av vårt land. Det är till gagn inte bara för norra Sverige utan för hela landet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.