Arbetsplenum - Genomförandet av eu:s ramdirektiv för vatten - 2021-09-22

Fru talman! Centerpartiet har lagt fram ett så kallat utskottsinitiativ i riksdagens miljö- och jordbruksutskott om genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten. Vi socialdemokrater yrkar avslag på utskottsinitiativet och på förslaget i betänkande MJU5 och bifall till reservation nummer 1.

Syftet med utskottsinitiativ i riksdagen är att rätta till mindre saker i regeringens arbete eller att ha en mycket bred majoritet för att göra något som det finns tidsnöd kring. Inget, fru talman, inget av detta ryms i Centerpartiets utskottsinitiativ, och det spär på den våg av utskottsinitiativ som vi just nu bevittnar i Sveriges riksdag.

All lagstiftning bör genomgå samma högkvalitativa beredning och remissbehandling. Missbrukar man användningen av utskottsinitiativ finns det en uppenbar risk att viss lagstiftning genomförs summariskt och utan beredning.

Jag förstår att det i utskottsinitiativen finns lust och vilja hos enskilda ledamöter och partier att framställa sig i lite bättre dager. Men långsiktigt, fru talman, undergräver det här allmänhetens förtroende och tilltro till lagstiftningen. Redan för ett halvt sekel sedan fastslog riksdagens konstitutionsutskott för första gången att utskottsinitiativ ska användas med varsamhet. Dessutom bör politisk enighet eftersträvas.

Tyvärr var det inte oväntat att vi kunde följa Centerpartiets framlagda utskottsinitiativ i medier och på digitala plattformar innan vi i riksdagens miljö- och jordbruksutskott fått chansen att jobba med frågan. Här bröts även en annan viktig praxis: att vi i våra utskott väntar med att göra diverse utspel innan utskottet har fastställt vad vi vill. Detta är såklart för att respektera demokratin, delaktighet, frågornas vikt och berörda intressenter såsom folkviljan.

Flera frågor i detta utskottsinitiativ berör inte heller miljö- och jordbruksutskottets primära ansvarsområde. Riksdagens näringsutskott hanterar Sveriges elproduktion och energislag, inklusive vattenkraft, som främst varit i fokus i detta utskottsinitiativ. Därtill hanterar riksdagens civilutskott en stor del av vår vattenlagstiftning.

Fru talman! EU:s ramdirektiv för vatten är bred, djup och relativt komplicerad materia, som fastställdes för första gången år 2000 och antogs i svensk lagstiftning år 2004. Syftet är att bevara och förbättra vattenmiljön i grund- och ytvatten. I direktivet motiveras att vatten inte är en vara vilken som helst utan ett arv som ska skyddas, försvaras och behandlas som ett sådant.

Trycket på vattenresurserna ökar ständigt, med större efterfrågan på vatten av god kvalitet för alla våra samhällssyften. Genom direktivet ställs krav på EU:s länder att forma en förvaltning av sina vatten för att minska föroreningar, främja hållbarhet och förbättra ekosystem som är beroende av vatten. Grunden i vattendirektivet är att vattenkvaliteten inte får försämras.

Av Sveriges 16 miljökvalitetsmål handlar hälften på ett eller annat sätt om våra vatten. Dessa mål har vi, eller har vi åtminstone haft, bred uppslutning bakom i Sveriges riksdag. Många av målen rymmer ofta målkonflikter, och vattenanvändningen är en central fråga för till exempel vår livsmedelsstrategi och vår energiproduktion och de av riksdagen fastställda miljömålen, som ska harmoniera.

Fru talman! Huvuddelen av de sjöar och vattendrag som finns i Sverige, cirka 60 procent, når inte den kvalitet vi vill ha. Det vill säga att dessa inte har en god ekologisk status enligt bedömningen av läget för växt- och djurarter.

Antal vattenförekomster i Sverige är kring 27 500. Sverige är EU:s tredje största land. Sverige är vattenrikt och EU:s enskilt sjörikaste land - över 20 procent av EU:s vattenförekomster och nästan 40 procent av EU:s sjöar finns här i Sverige.

Fru talman! Många arbeten i Sverige, såsom statliga offentliga utredningar, har berört vatten, vattnets förvaltning och dess organisation. Vi socialdemokrater anser, precis som regeringen, att löpande avvägningar mellan effekter på miljö och samhällsmål är viktiga i arbetet med vattenförvaltningen. Gemensamt för samtliga åtgärder är att de ska bidra till att miljökvalitetsnormerna för vatten uppfylls.

Enligt vattendirektivet får medlemsstater även klassa vatten som kraftigt modifierat och utnyttja möjligheter att besluta om mindre stränga krav. Detta har genomförts i svensk vattenförvaltning.

I syfte att se över och belysa hela den nuvarande organisationen av vattenförvaltningen tillsatte regeringen även en utredning, vars betänkande just nu bereds i Regeringskansliet.

Energiöverenskommelsen utgör en gemensam politisk färdplan för en kontrollerad övergång till ett helt förnybart elsystem. När det gäller vattenkraft innebär överenskommelsen bland annat att Sverige ska leva upp till EU-rätten och dess krav på vattenverksamhet. Regeländringarna gällande miljöanpassning av vattenkraft trädde i kraft den 1 januari 2019. Sedan dess ska vattenförvaltningen fullt ut använda alla möjligheter som EU-rätten ger avseende undantag och förklarande av vatten som kraftigt modifierade samt utnyttja möjligheter att besluta om mindre stränga krav.

Det är vattenmyndigheternas ansvar att ta fram åtgärdsprogram för Sveriges fem vattendistrikt. Regeringen har även haft möjlighet att pröva åtgärdsprogrammen. Resultatet av pågående beredningsprocesser bör alltså inte föregripas av ett utskottsinitiativ. Det är högst rimligt att regeringen prövar åtgärdsprogrammen i god ordning och efter synpunkter från remissinstanser. Med en regeringsprövning kan hänsyn tas till politiska strategier, som exempelvis energiöverenskommelsen och livsmedelsstrategin.

Vår utbyggda vattenkraft är fundamental för vårt energisystem. Det pågår ett arbete med att modernisera miljövillkoren och effektivisera tillståndsprocesser kopplade till vattenkraft. I ett annat tillkännagivande från riksdagen till regeringen så sent som förra året framhålls det fortsatta arbetet med att reformera vattenlagstiftningen och vattenförvaltningen. Det behöver vara inriktat på att värna den småskaliga vattenkraften, minska regelkrånglet och respektera äganderätten samt på effektiva miljöåtgärder till rimliga kostnader. Regeringen har vidtagit många åtgärder med anledning av tillkännagivandet från i fjol. Arbetet fortgår.

Direktivet kräver inte en stängning av vattenkraftverk, utan undersökning och anpassning om den negativa påverkan är betydande. Miljöanpassningar och bidrag till energiförsörjningen ska beaktas.

Vattenkraftens miljöfond har till syfte att förena produktion av vattenkraftsel med moderna miljökrav. Miljöfonden förvaltar 10 miljarder kronor för att kunna finansiera miljöåtgärder. Detta följer den nationella omprövningen av vattenkraft, med största möjliga nytta för såväl miljön som den nationella tillgången på el. Ägare till vattenkraftverk kan ansöka om pengar för att utreda, anpassa och modernisera sina vattenkraftverk i enlighet med miljölagstiftningen.

Fru talman! Det utbredda missbruket och det nya träsket av utskottsinitiativ riskerar tydligt att ge oss sämre lagtexter. Detta urholkar allmänhetens förtroende för lagstiftningsprocessen. Vår ordinarie väg och den fastslagna ordningen med beredningsprocess har tjänat Sverige väl, och någon annan lagstiftningsprocess bör vi inte använda oss av i Sverige.

Vi socialdemokrater vill se genomarbetade och avvägda förslag och arbete för fler jobb, för klimatomställningen, för hållbara vattendrag och för smart energi och livsmedelsproduktion. Vi socialdemokrater vill se levande sjöar och vattendrag. Sjöar och vattendrag ska kunna vara friska och existera parallellt med skogsbruk, jordbruk, industrier och vattenkraftverk.

Det är viktigt att alla vi som använder mark och vatten gör det på ett hållbart sätt. Mot detta kan vi kontrastera förslaget från Centerpartiet, som är undermåligt och forcerat, tar tid från annat viktigt arbete, bryter mot praxis och tyvärr förmodligen inte kommer att ge någon effekt alls.

Jag yrkar återigen avslag på utskottets förslag i betänkandet och bifall till reservation nummer 1.

Fru talman! När man som ny riksdagsledamot får göra sin debut i kammaren, vad kan vara mer passande än att tala om vattnet? Vad kan vara viktigare än vattnet, livets vatten? Utan det skulle vi inte vara här. Därför börjar jag med att yrka avslag på detta utskottsinitiativ och bifall till reservation nummer 2.

Vattnet är allt vi har; vi har inget annat. Utan vattnet finns vi inte. Jag blir lätt lite existentiell när jag funderar på och påminner mig om vattnets betydelse för vårt liv. Vattnet är en fantastisk resurs som måste nyttjas långsiktigt och hållbart och förvaltas ansvarsfullt. Något annat vore otänkbart. Och jag vet att vi alla håller med om detta och inte tycker något annat utan kan stämma in i en rungande hyllningskör till vårt vatten.

Därför, fru talman, blev jag bekymrad och förbryllad när jag som ny ledamot i miljö- och jordbruksutskottet, där vattnet värderas så högt, läste detta utskottsinitiativ. Nu vill man i stället undanta åtgärder från att skydda vårt livsviktiga vatten, det vatten jag nyss drack här.

Miljösituationen för haven, sjöarna och vattendragen är kritisk på grund av utsläppen, övergödningen och exploateringen. Om allt vore frid och fröjd hade vi inte behövt ramdirektivet för vattnet. Om vi redan hade kommit i hamn med målen om god status för våra svenska vatten hade det inte behövts. Men nu behöver vi det. Det handlar inte enbart om ett mål, utan när vi har nått målet ska vi också skydda och bevara vattnets kvalitet. Detta kommer framöver att vara en oerhört viktig kamp att utkämpa.

Därför har jag, fru talman, försökt att förstå detta utskottsinitiativ. Jag har läst och läst, och jag har svårt att greppa att man inte skulle vilja vårt vatten väl.

Och ja, ingen regel utan undantag. Det finns utrymme för undantag. Det finns möjligheter för vattenmyndigheterna att göra undantag i form av förlängd tidsfrist eller mindre stränga krav. Men här upplever jag det som att man med utskottsinitiativet i stället för att dra sig mot målet vill dra sig mot ytterkanten, komma så nära den som möjligt och tänja tills man nästan ramlar i sjön, bokstavligen. Även om ett undantag görs får det inte försämra vattnet. Vi ska inte tänja på gränserna - vi ska sträva mot ett mål som vi har satt upp.

Själv har jag funderat över hur omständlig och dyr varje undantagsprocess är. Det är inte detta som vårt land ska bli känt för i EU. Vi ska inte bli kända för undantag från skyldigheten att bevara och skydda vårt vatten. I vårt land, med alla fantastiska sjöar och vår fantastiska allemansrätt, ska vi inte bli Europamästare på undantag från vattendirektivet. Vi behöver i stället vänja oss vid hårdare krav. Det har vi inte varit vana vid innan. Det är nytt för oss.

Det är inte konstigare än så. Utan tydliga mål och krav når vi inte förbättring. Och ja, det kostar att förändra och förbättra. Det kommer vi aldrig ifrån. Problemet blir då att vi inte är villiga att betala kostnaderna. Då undrar jag: Har vi tappat förståelsen för värdet av vatten när vi hela tiden vill göra undantag?

Tack och lov finns det stöd att söka för 85 procent av kostnaden. Okej, det är inte 100 procent, men det är nära. 95 procent av produktionsbortfallet är mycket nära 100 procent.

Jag, en bondpojk uppväxt i Smålands skogar, har stort hjärta för små aktörer. Deras arbete är näst intill ideellt och en hård kamp. Jag kan förstå att man tänker på dessa mindre aktörer i utskottsinitiativet, men det borde vändas till att kämpa för mer stöd och bidrag för att hjälpa de små aktörerna att bli bättre bättre i stället för att göra fler undantag när det gäller att förbättra vårt vatten.

För att nå vårt mål om bättre vatten krävs att vi politiker motiverar och inspirerar. Det är kostsamt, och det är ett hårt arbete att nå målen. I vårt samhälle upplever vi vilja och förståelse. Man vill ställa om och bli bättre. De som jag lever nära - människor som sysslar med jord, skogs- och vattenbruk - förstår detta. Människorna i vårt land vet i dag att detta är viktigt. Vi ska hjälpa dem.

Det krävs mer, inte mindre. Det krävs kraftfullare åtgärder, inte svagare. Det är avgörande. Utskottsinitiativet sänker ribban. Jag tror faktiskt att även Centerpartiet hellre skulle vilja vara med och slå Europarekord i bästa sjöar och vattendrag i stället.

Fru talman! I riksdagsårets första debatt passar vi på att tänka tillbaka lite grann på sommaren. Under sommaren fick vi en IPCC-rapport om klimatet som visade att de extremväder vi ser är tecken på klimatförändringarna. Och extremväder i form av kraftiga regn, värmeböljor och torrperioder skapar stora utmaningar för vattenförsörjningen i vårt land, och inte bara i Sverige utan i hela världen.

Att genomföra ramdirektivet för vatten fullt ut kommer därför att bli allt viktigare. Mer nederbörd och ökad avrinning leder till ökat läckage och transporter av miljögifter och övergödande ämnen såväl från jordbruksmark som från våra städer och samhällen.

I debatten ställs ofta klimat mot miljö. Men jag vill ändå så här inledningsvis slå fast att vi inte klarar klimatomställningen bättre om vi också förstör vårt vatten.

Centerpartiet hämtar stöd ända från yttersta högerkanten för att försämra vattenstatusen i sjöar och vattendrag i Sverige. Det är faktiskt fler och inte färre åtgärder som behövs för att vi ska klara våra sötvattensresurser i framtiden.

Vi politiker i Sveriges riksdag måste stå upp för miljökvalitetsnormerna. Vi måste stå upp för Miljösverige, som vi i Sveriges riksdag har byggt upp för att just skydda en av de viktigaste ekosystemtjänsterna: rent vatten.

Fru talman! Precis som Markus Selin blev jag oerhört förvånad när Centerpartiet kom med sitt utskottsinitiativ i slutet av våren. Låt mig säga att hela hanteringen av det här ärendet har varit dålig. Huvuddelen av frågorna borde egentligen ha hanterats av andra utskott än miljö- och jordbruksutskottet.

Samtidigt vill jag ändå lägga till att jag för egen del har lärt mig mycket om nya frågor, och det är ju också positivt i någon mening. Vi som jobbar för att förbättra miljön kommer också att få mer jobb. Vi får jobba ännu hårdare när sådana här initiativ kommer.

Jag var också förvånad över att man ville driva igenom detta utskottsinitiativ väldigt snabbt före sommaren. Det var dock flera dåliga formuleringar som man i ett väldigt sent skede ändrade i det ursprungliga utskottsinitiativet, och det ledde till att vi fick skjuta upp beredningen till efter sommaren. På sätt och vis var det positivt för mig, för jag fick möjlighet att besöka småskaliga vattenkraftsproducenter som har hand om kulturhistoriskt värdefulla miljöer men också älvsträckor som är mycket värdefulla för den ekologiska statusen. Det är ingen lätt avvägning mellan miljö- och vattenkraven och de krav som finns när det gäller fortsatt elproduktion i små vattenkraftverk. För mig blev det väldigt tydligt att det finns kompetens både hos producenterna själva, hos vattenmyndigheterna, hos länsstyrelserna och hos alla de aktörer som ska göra bedömningarna i varje enskilt fall. Det är jag väldigt trygg med.

Myndigheter, forskare och företrädare som vi i miljö- och jordbruksutskottet har träffat har varit oerhört tydliga med fakta. På vissa områden skulle jag vilja säga att utskottsinitiativet snarare bygger på alternativa fakta än på de fakta som vi ser har kommit fram.

EU:s vattendirektiv kom för 20 år sedan, och 2004 fattade vi i riksdagen beslut om att införa det. Om sex eller sju år ska hela direktivet vara infört, och man kan fråga sig: Vad har vi gjort under de 20 åren som har varit alldeles för lite? Vi har nu mycket kort tid på oss att klara av EU:s miljölagstiftning. Då måste vi öka takten och inte sätta krokben för den utveckling som vi har satt igång.

Vatten är inte vilken vara som helst utan ett arv som vi måste skydda, försvara och behandla. Trycket på vattenresurserna i hela EU har ständigt ökat. För svensk del har vi varit ganska trygga med att vi har haft väldigt mycket vatten. Men under de senaste åren har vi i och med klimatförändringarna fått se en stor skillnad, där vi får långa perioder av torka och brist på vatten i många områden. Men vi har också mycket stora problem med miljöföroreningar.

Fru talman! Jag vill ta upp några exempel för att visa att den biologiska mångfalden i sötvatten är allvarligt hotad.

Globalt sett har sötvattensarterna minskat med 80 procent sedan 1970, och en tredjedel av alla sötvattensfiskar i Sverige är rödlistade. Vi har haft lokala laxstammar i många vattendrag tidigare. I dag återstår mindre än hälften av dem. Vi har akut hotade arter, bland annat ålen.

När vi i andra debatter här i riksdagens kammare har diskuterat ålens överlevnad har vi i Miljöpartiet alltid lyft fram att vi vill stoppa ålfisket. Då brukar vi få höra från Centerpartiet: Nej, det är vattenkraften som är ett problem. Men i dag kommer Centerpartiet med ett förslag där man inte vill vidta åtgärder i älvar och vattendrag för att kunna rädda ålen från de skador som vattenkraften står för.

Detta är falsk matematik för mig. Jag tycker att Centerpartiet måste bestämma sig för om man vill vara ett parti som faktiskt uttryckligen vill utrota arter.

Fru talman! Jag använde ett begrepp, alternativa fakta, som jag naturligtvis måste belägga i mitt anförande. Jag kan se att SGU, som är en av våra myndigheter som har ansvar för grundvattnet, tar upp att det när en grundvattenförekomst förorenas tar mycket lång tid innan vattnet återhämtar sig och kvaliteten förbättras. De pekar på att dricksvattenförsörjningen kan slås ut under decennier om en förorening inträffar.

Ett av de förslag som Centerpartiet lyfter fram handlar om att man vill göra det enklare att förorena i jordbruksområden där det förekommer intensivt jordbruk. Men det är just i de jordbruksområdena som vi har de största lantbrukarna. Där finns också de mest kraftfulla ekonomierna i lantbruket. Det är där åtgärderna skulle kunna vara som starkast när det gäller att skydda vårt vatten. Nu ser vi däremot att vi får större problem med ökade restsubstanser från bekämpningsmedel i vattenområden i våra jordbrukslandskap.

En annan fråga handlar om kraftigt modifierade vattenförekomster. Där pekar SLU:s institution för akvatiska resurser, SLU Aqua, på att utskottsinitiativets text är för generaliserad. De menar att kraftigt modifierade vattenförekomster är vatten som fått väsentligt ändrad fysisk karaktär till följd av en mänsklig verksamhet med stor samhällsnytta. Alltså bör det här begreppet, kraftigt modifierade vatten, inte kunna tillämpas generellt på produktiva jordbruksområden eller miljöer med höga kulturvärden. Det skriver de i sitt underlag till miljö- och jordbruksutskottet.

En bedömning av faktisk modifiering av vattenförekomsten måste vara en förutsättning, skriver de. De skriver också att begreppet kraftigt modifierade vatten inte är avsett som en möjlighet att undslippa att nå god ekologisk status. Det är alltså viktigt att det inte framstår som det i den text som vi har framför oss och som vi ska ta beslut om här i riksdagen i dag. Men tyvärr gör det precis det.

Fru talman! Vi vet att Centerpartiet vill genomföra vattendirektivet för att de fem åtgärdsprogram som vattenmyndigheterna nyligen har presenterat inte ska få fastställas i den form som det är föreslaget. Det innebär nämligen mångmiljardbelopp för bland annat jordbrukare och vattenkraftsägare. Men precis som min kollega från Liberalerna på ett förtjänstfullt sätt lyfte fram finns det faktiskt instrument från samhället så att man i mycket hög utsträckning kan vara med och bekosta detta. Vi har vattenfonderna och landsbygdsprogrammet, som hjälper lantbruket att göra alla insatser som behövs för att vi ska få ett rent vatten i framtiden.

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag har dragit över den anmälda talartiden. Jag yrkar bifall till reservation nummer 1.

Fru talman! När vi nu fortsätter debattera det svenska genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten vill jag nämna att vi har ett digert kunskapsinhämtande bakom oss. Det har visat på den breda ansats som krävs för att förstå hur mångbottnat direktivet är och hur många viktiga verksamheter som är direkt eller indirekt berörda av direktivet. Den kunskapsresa vi har gjort visar också på vikten av helhetssyn mellan utskott. Det är en övning som vi har alltför sällan, vill jag hävda.

De inspel vi har fått från olika myndigheter visar dessvärre på att samsynen dem emellan brister. En ökad politisk tydlighet efterlyses när det gäller hur vattenförvaltningen bör vara organiserad. Det är en fråga som tas upp i en utredning, som dessvärre har legat på regeringens bord i snart två år. Det är olyckligt, för detta är som sagt efterfrågat.

Genomförandet av vattendirektivet hittills visar också lite på den svenska Bror Duktig-mentaliteten, när vi i jämförelse med andra EU-länder inte utnyttjar eller använder de undantag som EU-rätten faktiskt ger. Självklart ska vi ha ambitiösa åtgärdsprogram för att kunna säkerställa en god vattenmiljö, men det är också viktigt att vi väljer en ambitionsnivå som är bättre anpassad till våra förutsättningar vid genomförandet. Det innebär inte att kvaliteten på svenskt vatten ska sänkas men att åtgärder som gör störst nytta i relation till miljö och samhällsekonomi ska prioriteras. Det är faktiskt också något som lagen föreskriver, nämligen att åtgärdsprogrammens konsekvenser ska bedömas ur såväl ekonomiskt som miljömässigt hänseende. Här finns ganska mycket att önska, och nu är det fjärde gången som åtgärdsprogram läggs fram. Men vad har vi lärt oss?

Om vi ska träffa rätt ställer det stora krav på lokal kännedom. Men det var en sak som framstod ganska klart i samband med våra hearings: Lokala bedömningar hade förvisso varit önskvärda. Men de låter sig inte riktigt göras, för man saknar data. Miljöövervakningen brister. Data brister. Även den regionala kompetensen nämndes från SMHI.

Detta förvånar. Vi moderater tycker att det borde vara ganska lätt att åtgärda. Det handlar om att faktiskt samverka och dela data. Det är också viktigt för att öka tilliten till och transparensen i bedömningarna att dessa fakta kommer fram. Det är nämligen otvetydigt så att genomförandet av de planerade åtgärdsprogrammen kostar. Det är också skälet till att några kommuner har begärt att regeringen ska pröva åtgärdsprogrammet. De påpekar att nuvarande förslag innebär stora kostnadsökningar när det gäller va-systemen. Det handlar om vattenkraften men också om lantbruket. Riksantikvarieämbetet liksom kulturutskottet har också framhållit att förslaget kommer att få stora konsekvenser för kulturmiljöer, där tusentals dammar ska anpassas till de nya miljökraven.

De menar därför, i likhet med utskottsinitiativets punkt 2, att de här åtgärdsprogrammen måste ta hänsyn till alla nyttor. De ska göra tillgängliga undantag och tillämpa mindre stränga krav till exempel i miljöer med höga kulturvärden, produktiva jordbruksområden och vattenförekomster. Annars riskerar kraftverk helt enkelt att avvecklas eller att inte kunna få effektiviseras och höja sin reglerkraft.

Sett till jordbruket har vattenmyndigheterna uppskattat att kostnaderna för övergödningsåtgärderna kommer att uppgå till 3 600 miljoner kronor nästkommande period. Pengar kommer inte från himlen - lantbruket ska bekosta en dryg tredjedel på egen hand medan resterande ska kunna täckas upp av ersättningssystem. Det beror dock på hur mycket pengar som pumpas in i ersättningssystemen, och det beror också på hur pass trovärdiga de här beräkningarna är. Detta vet vi först i efterhand.

Vi moderater tycker i alla fall att det är en alldeles för hög kostnad att belägga jordbruket med, och vi befarar att det kommer att få stora konsekvenser för lantbruksföretagarna. Vi ser också att detta går stick i stäv med den livsmedelsstrategi som vi har varit överens om att anta, där vi säger att vi ska ha ökad konkurrenskraft och ökad lönsamhet i jordbruket.

Fru talman! I sammanhanget måste vi också lyfta ett faktum som kom fram under hearingarna, nämligen att det i Sverige inte finns ett enda jordbruksområde som klassas som kraftigt modifierat. Det här innebär inte att det är alldeles bedrövligt, men det handlar om att man för att kunna friställa odlingsmark som vi i dag nyttjar alltså har behövt dika ur eller dränera på vissa ställen. Hälften av jordbruksmarken, menar Jordbruksverket, har krävt dränerande åtgärder.

Detta är vad det här handlar om, och det är också någonting som man i andra medlemsländer faktiskt benyttjar sig av. Men i Sverige finns det inte någonstans.

Det finns också en stor oro för att de här åtgärdsprogrammen kommer att slå hårt mot den småskaliga vattenkraften. Maria Gardfjell hade varit på besök och har en hög tilltro till deras möjligheter att hantera det här, och det får vi väl önska. Men det är klart att detta har betydelse för den lokala elproduktionen, kanske inte minst i södra Sverige, där vi redan i dag har brist på el.

Det är faktiskt så att trots de tillkännagivanden som riksdagen har riktat till regeringen - Markus Selin hade en lång drapa om detta - har regeringen inte agerat, och det är därför som civilutskottet pekar på de här exemplen. Det finns alltså en hel del småskalig vattenkraft som till följd av hårda krav på miljöanpassning och omprövningar av tillstånd kanske till och med har fått stänga ned, och därför går den tillskottsenergi som vi så väl behöver bort. Detta är inte hållbart.

Under de senaste åren har riksdagen tydligt framhållit för regeringen att när det gäller vattenförvaltning ska EU-rättens möjligheter till undantag och även förklarande av vissa vattentäkter som kraftigt modifierade användas fullt ut. Det framgår dock från hearingarna och de inspel vi har fått att det här är någonting som regeringen och myndigheterna använder just på vattenkraft men inte i några andra sammanhang. Här behövs ett omtag.

Intressant i sammanhanget är att man också studerar den metod som vattenmyndigheterna använder när de tittar på hur olika verksamheter måste minska sina utsläpp. Sett till vattenförekomsten i ett visst område ser man att miljökvalitetsnormen säger si och så och därför måste vi reducera utsläppen x, y och z, och så lämnar man ut detta procentuellt på de verksamheter som är berörda. Så långt verkar det väl bra, men när en verksamhet sedan ska ansöka om tillstånd för att man vill utöka sitt arbete eller sin verksamhet slår det till. Då visar det sig nämligen att man inte tar några hänsyn till vad den här utövaren redan har gjort för att minska sina utsläpp, och man tar heller inte hänsyn till hur det ser ut i omgivningen.

Det här har fått som konsekvens att till och med Naturvårdsverket i ett yttrande till mark- och miljödomstolen säger att modellen visar att man inte tar någon hänsyn till om det är tekniskt möjligt eller samhällsekonomiskt rimligt att uppnå de här reduktionsbetingen. Detta är underlag som vi alla har fått ta del av.

Den här typen av konsekvenstänk är ju någonting som vi från riksdagen har efterlyst att regeringen ska få med i sin besluts- och ansvarskedja. Det har vi dock inte fått se.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag rikta ett stort tack till Centerpartiet, som har väckt detta utskottsinitiativ. Moderaterna anser att det var välbehövligt, och vi hoppas att det ska tydliggöra riksdagens syn på hur det vidare genomförandet av vattendirektivet ska åtgärdas och utvecklas.

Fru talman! Jag har noterat att Moderaterna stöder Centerpartiets utskottsinitiativ angående genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten. Då vattenförvaltningen är kritisk och tämligen komplicerad tänkte jag inledningsvis ställa några principiella frågor till Moderaterna.

Fastslaget redan 1970 av riksdagens konstitutionsutskott är syftet med utskottsinitiativ i riksdagen att rätta till mindre saker i regeringens arbete eller att ha en mycket bred majoritet för att göra något som det finns tidsnöd kring.

Inget av detta, fru talman, ryms i Centerpartiets utskottsinitiativ om vatten, som spär på den rasande mängd av utskottsinitiativ som just nu sker i vår riksdag. Jag kan visserligen förstå att utskottsinitiativ kan vara kortsiktigt lockande för enskilda ledamöter och partier, men långsiktigt är det här dåligt, speciellt för partier som anser sig vara statsbärande. Vi bör ta tillfället i akt till eftertänksamhet.

Mina frågor till Moderaterna är: Hur tänker Moderaterna kring att flera frågor i detta utskottsinitiativ inte ens berör miljö- och jordbruksutskottets primära ansvarsområden?

Vad tycker Moderaterna kring praxis att avvakta med att göra diverse utspel innan riksdagens utskott har lyssnat på varandra, fastställt vad vi vill och justerat ärendet?

Hur tänker Moderaterna kring att verktyget utskottsinitiativ nu vilt används i riksdagen på ett sätt som det inte var tänkt?

Fru talman! Tack, Markus Selin, för ditt engagemang i gamla statuter och förordningar!

Något som Markus Selin glömde att nämna är att utskottsinitiativ faktiskt är en demokratisk rättighet som finns inskriven i riksdagsordningens 9 kap. 16 §. Det här är en möjlighet som vi från riksdagen har för att styra regeringens arbete. Det kan vi inte neka någon.

Jag tycker att det är positivt att det kommer fler utskottsinitiativ. Dessa har inte direkt haft att göra med några lagändringar som har föreslagits och som därmed skulle påverka beredningar, utan det har mer varit utpekande av riktningar i de utskottsinitiativ som är lagda.

Jag föreslår dock att vi faktiskt håller oss till förslaget om ramdirektiv. Förresten, jag glömde en sak, fru talman. Markus Selin undrade nämligen vad det spelar för roll - det kommer ju förmodligen inte att ge någon effekt alls. Och det är väl precis detta som det handlar om: Markus Selin ondgör sig över att det finns tillkännagivanden sedan tidigare. Men faktum är att regeringen inte har levererat på dem, och det är därför som vi tar till det här verktyget en gång till.

Jag har ett litet fönster för att ändå ställa en fråga. Under hearingen fick vi höra att man efterlyser politisk tydlighet i vattenförvaltningen och i vem som har ansvar för vad. Det finns en utredning som har legat på regeringens bord i två år. När kommer den?

Fru talman! Jag får väl ändå artigt tacka för icke-svaren från Moderaterna.

Jag önskar att vi kan hålla oss till praxis och arbetsordningar i riksdagen. Jag vill som socialdemokrat se genomarbetade och avvägda förslag, det vill säga arbete för fler jobb, en rättvis klimatomställning som alla kan vara med på, hållbara vattendrag, smart energi och livsmedelsproduktion.

Moderaterna stöder Centerpartiets utskottsinitiativ. Moderaterna har dock valt att komplettera med ett tillägg, ett så kallat särskilt yttrande. I detta tillägg levererar Moderaterna följande avslutande rader: "Det innebär inte att kvaliteten på svenskt vatten ska sänkas men att åtgärder ska prioriteras till de områden där de gör störst nytta i relation till miljö och samhällsekonomi."

För min del är detta floskler! De är samtidigt direkt motsägelsefulla. Av Sveriges 16 miljökvalitetsmål handlar hälften på ett eller annat sätt om vårt vatten, och vi har haft bred uppslutning i Sveriges riksdag angående dessa mål.

Fru talman! Många statliga och offentliga utredningar i Sverige har berört vattnets förvaltning och dess organisation, och arbete pågår just nu. Bland alla aktörer, skickliga myndigheter, regeringen med flera - vad är det för magiskt trollspö Moderaterna har?

Fru talman! På två minuter borde Moderaterna kunna ge ett hyfsat svar om detta. Vad är det som borde prioriteras enligt Moderaterna utan att samtidigt sänka kvaliteten på svenskt vatten?

Fru talman! Faktum är att miljö- och jordbruksutskottet redan 2016 gjorde ett tillkännagivande där utskottet sa att vattendirektivet bör förenas med arbetstillfällen i hela landet, med konkurrenskraftigt jordbruk och med andra miljömål samt att samhällsekonomiska kostnader förknippade med åtgärdsprogrammet bör analyseras. Detta står i betänkandet, och det är ett faktum. Redan då efterlyste miljö- och jordbruksutskottet att vi skulle göra mer av samhällsekonomiska analyser. Det är något som faktiskt inte sker.

När kommissionen till viss del kritiserar Sveriges åtgärdsprogram visar det sig att man gör det därför att det saknas motiv. Det saknas argument för varför man i något läge har gjort undantag från vissa miljökrav. Det här är ett jätteproblem. Det stora problemet är att vi saknar uppföljning och utvärdering. Det är ett instrument som vi alldeles för sällan använder oss av.

Men detta visar också att när Naturvårdsverket till miljödomstolen skriver att de krav som nu ligger på verksamheten, ett vattenreningsverk, inte går att förverkliga raseras all tilltro till att vi ska leva upp till målet Rent vatten. Naturvårdsverket säger att det inte finns någon samhällsekonomisk analys eller miljömässig analys. Det är illa, Markus Selin.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Medborgare! Debatten handlar om EU:s vattendirektiv och införlivningen av dessa EU-bestämmelser i Sverige. Det handlar om vattenmiljö och vattenkvalitet. Konkret handlar det om ett utskottsinitiativ som Centerpartiets ledamöter i miljö- och jordbruksutskottet har rest med anledning av åtgärdsprogram framtagna av vattenmyndigheterna. Det handlar alltså om det praktiska införlivandet av EU-direktivets bestämmelser.

Sverigedemokraterna välkomnar att Centerpartiet har lagt fram förslaget till utskottsinitiativ och att det ska leda till att regeringen ska ompröva dessa åtgärdsprogram på ett sätt som gör att åtgärderna ska få bättre balans. Vi ställer oss bakom initiativet.

Vi välkomnar också att initiativtagarna och utskottet har hörsammat Sverigedemokraternas önskan om att inkludera kulturarvsfrågorna i hanteringen och att höra Riksantikvarieämbetet. Även kulturarvet hotas av den nuvarande svenska tillämpningen av EU:s vattendirektiv. Det blev tydligt i föredragningarna.

Men varför är vi negativa till åtgärdsprogrammen och så positiva till en omprövning? Jo, vattenmyndigheternas åtgärdsprogram är ensidiga och klarar inte av att tillräckligt beakta värden som står i konflikt med vattenkvaliteten. Därmed ser programmen ut att få stora negativa konsekvenser för bland annat jordbruk, vattenkraft och kulturvärden samt i förlängningen för landsbygden. En regeringsprövning som väger av mellan dessa värden är alltså av nöden tvungen.

Detta är ingen ny företeelse. Även vid den förra förvaltningscykeln för ett halvdussin år sedan var vattenmyndigheternas åtgärdsprogram obalanserade, och en regeringsprövning var nödvändig. Den gången var det Jordbruksverket som reste krav på en regeringsprövning. Denna prövning ändrade sedan utfallet på ett positivt sätt. Det var bra.

När utskottet i juni och augusti hörde berörda myndigheter bekräftades Sverigedemokraternas uppfattning att systemet för avgörande av åtgärder i Sverige under EU:s ramdirektiv för vatten inte fungerar väl för att göra just politiska avvägningar. Vi kan alltså inte bara skylla på myndigheterna. Inte heller fungerar anpassningen av åtgärder för det enskilda fallet tillfredsställande. Det har vi hört tidigare. Hela systemet bör alltså ändras. Det blir ju tokigt varenda gång.

Sverige har alltså skapat ett system för införlivande av EU-direktivets regler som fungerar mycket dåligt för avvägningar, och detta var en återkommande kritik från flera av de myndigheter som vi hade bjudit in till utskottet.

Tänk om man skulle göra likadant hemma, till exempel när man köper en bil. Normalt sett sitter man kanske vid köksbordet och resonerar om vilken bil man ska ha. Jo, den ska hålla bra, vara ganska snabb och stark. Den ska förstås vara krocksäker. Lastutrymmet får inte vara för litet. Bilen ska hålla bra, gärna dra lite bränsle och inte rosta för fort, vara någorlunda rymlig och inte för dyr. Man gör en kompromiss mellan alla dessa parametrar. Man gör, helt naturligt, en avvägning. Eller hur?

Tänk om man skulle köpa bil på samma sätt som Sveriges vattenregler fungerar i dag. Ja, vi ska ha en snabb bil. Allt annat får vi anpassa efter hand. Hur blir det för familjen? De får ta tåget eftersom det ryms bara en person i bilen. Hunden? Det får bli takboxen. Bilen drar så mycket bensin att vi inte har råd att köra den. Och bilen är dyr att köpa, så vi får sälja huset. Inte heller går det att sova i bilen.

Skämt åsido - vi får nog inse att vi får ta in lite köksbordsrealism i våra vattenregler. Sverigedemokraterna anser att en utredning och en rejäl genomgång behövs när det gäller såväl Sveriges vattenregler som mycket annan miljölagstiftning. Det är ju väldigt viktigt att vi ser till att vi kan få fungerande avvägningar mellan olika värden. Detta är helt centralt - annars får vi oväntade effekter, som i det nu aktuella exemplet med Cementa.

Det finns en aspekt till i detta. Visst finns det vissa vattenmiljöproblem i Sverige, men EU:s vattendirektiv är skapat främst mot bakgrund av de större problem som finns i kontinentala Europa. Trots detta har man just där använt sig av undantag som det finns möjligheter till i direktivet. Men Sverige har inte alls använt undantag som har att göra med jordbruk och kulturvärden. Det är ju rena rama snurren.

Låt oss lyfta blicken. Vad lär vi oss av detta?

Jo, vi ska inte alltid vara Bror Duktig som överimplementerar EU-regler. Det är det första vi lär oss.

Det andra är att vi kanske inte behöver så många EU-direktiv. Ofta blir det bättre om reglerna anpassas till de mycket skilda förhållanden som råder i olika medlemsstater. Ofta skiljer sig också förhållandena just i Sverige mycket från den genomsnittliga EU-medlemsstaten; det ska man vara medveten om.

Mot bakgrund av detta borde vi dra i handbromsen i EU-samarbetet. Aldrig har det funnits fler EU-direktiv. Aldrig har EU heller haft så mycket makt över Sverige och andra medlemsstater, och mer blir det hela tiden. Det är som ett självspelande piano.

Jag har tidigare jobbat med EU-regler för jordbruksfrågor. Detta har tidigare varit ett av de områden som har harmoniserats mest. Där har det länge funnits likriktade regler som inte riktigt passar svenska förhållanden. Men likriktningen sprider sig till andra områden. Nu driver EU-kommissionen en jättekampanj där det med hänvisning till klimat och miljö tas många initiativ som kommer att likrikta miljöarbetet. Eftersom klimat- och miljöpåverkan kan ske i snart sagt alla verksamheter dras de verksamheterna in bakvägen i EU:s detaljreglering.

Vattendirektivet och dess införlivande är i sig ett problem som måste lösas, men detta kan alltså även tjäna som ett exempel som pekar på två andra övergripande problem: den svenska överimplementeringen och att det finns för många EU-direktiv.

Ta lärdom! Dra i handbromsen i EU-samarbetet! Vi ska inte ha fler absurda situationer.

Fru talman! Många gånger har jag hört Sverigedemokraterna ropa efter handbroms mot EU, men det är en annan debatt.

Jag noterar att Sverigedemokraterna stöder Centerpartiets utskottsinitiativ om genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten. Då vattenförvaltningen är kritisk och tämligen komplicerad tänkte jag inleda med principiella frågor.

Redan år 1970 fastslog riksdagens konstitutionsutskott att syftet med utskottsinitiativ i riksdagen är att rätta till mindre saker i regeringens arbete eller att ha mycket bred majoritet för att göra något som är tidskritiskt. Inget av detta, fru talman, ryms i Centerpartiets utskottsinitiativ om vatten. Det spär också på den rasande mängd utskottsinitiativ vi just nu ser i vår riksdag.

Jag kan förstå att utskottsinitiativ kan vara kortsiktigt fräsiga och fiffiga för enskilda ledamöter och partier, men långsiktigt undergräver det här tilltron till riksdagens arbete. Inledningsvis, fru talman, har jag därför ett par principiella frågor till Sverigedemokraterna.

Vad tänker Sverigedemokraterna om att flera frågor i utskottsinitiativet inte ens berör miljö- och jordbruksutskottets primära ansvarsområden? Och hur tänker Sverigedemokraterna kring att verktyget med utskottsinitiativ nu används så fladdrigt i riksdagen, som det inte var tänkt?

Fru talman! Tack, Markus Selin, för frågan!

Nu är det ju så att regelverket i vattendirektivet förutsätter att någon begär omprövning. Det är detta som utskottsinitiativet går ut på. Det som krävs är att det ska bli en balanserad bedömning, att man ska ta hänsyn till alla undantagsmöjligheter som finns och att det ska göras lokala platsbedömningar. Detta gör att flera viktiga principer i svensk lagstiftning vidmakthålls.

Jag tror att utskottsinitiativen snarast ska ses som ett kvitto på regeringens oförmåga. Det som krävs i initiativen är det som saknas hos regeringen och i det regeringen gör.

Riksdagen är överordnad regeringen. Det är något som vi vet, men jag undrar om regeringen vet det. Det finns flera exempel på att Socialdemokraterna inte har insett detta. Man regerar gärna i minoritet. Man vill göra överenskommelser och dealar och frysa ut vissa partier för att sätta den demokratiska ordningen ur spel.

En annan av Markus Selins frågor handlade om att flera utskott är inblandade i detta. Det är helt naturligt att flera utskott är inblandade, för verkligheten ser ut så. Det är ju därför man måste kunna göra avvägningar mellan olika värden, och det är detta som är kärnan i Centerpartiets initiativ.

Jag är faktiskt ganska less på de stuprör som finns i den här riksdagen och på att man inte kan få frågor att leva även i andra utskott så att man får väl balanserade beslut. Jag välkomnar verkligen detta initiativ.

Fru talman! Det var ett tämligen otydligt svar.

Jag har noterat att Sverigedemokraterna stöder Centerpartiets utskottsinitiativ. Sverigedemokraternas syn på EU är nu väl dokumenterad. I Sverigedemokraternas budgetmotion inför i år ville man däremot kraftigt skära bort medel som på ett eller annat sätt värnar vårt vatten. Bland annat ville man ta bort 170 miljoner kronor från Naturvårdsverket. Man ville ta bort 500 miljoner kronor från åtgärder för värdefull natur. Man ville ta bort miljoner från SMHI. Man ville ta bort 800 miljoner kronor som har avsatts till skydd av värdefull natur.

Samtidigt har Sverigedemokraterna valt att komplettera detta betänkande med ett tillägg - ett så kallat särskilt yttrande - på en knapp sida. De avslutande raderna i detta särskilda yttrande lyder: "Vi anser därför att systemet för avgöranden av åtgärder under EU:s ramdirektiv för vatten bör revideras."

Fru talman! Efter att ha jämfört Sverigedemokraternas viljeyttring med medlen i budgeten inför i år - viljan att revidera hela systemet för avgöranden av åtgärder under EU:s ramdirektiv för vatten - undrar jag vad Sverigedemokraterna har för ambitioner för Sveriges och EU:s vatten över huvud taget.

Av Sveriges 16 miljökvalitetsmål handlar hälften på ett eller annat sätt om vårt vatten. Dessa mål har vi - eller har åtminstone haft - bred uppslutning bakom.

Fru talman! Stöder Sverigedemokraterna över huvud taget dessa mål?

Fru talman! Vi stöder en förbättring av vattenkvaliteten och vattenmiljön, men det ska ske i balans med alla andra värden som är värda att bevara. Det handlar om förutsättningar för jordbruk, om vårt gemensamma kulturarv, om elförsörjning och vattenkraft och om landsbygdens förutsättningar i vid bemärkelse.

Nu blev det en liten omväg i debatten - omvägen togs över budgeten. Men jag ska ändå kommentera detta lite grann.

Markus Selin tog upp vissa budgetposter. Posterna i budgeten är inte så många; de är väldigt breda. Det går därför inte att på det viset, utifrån en budgetpost, dra en slutsats om ambitionen för vattenkvaliteten.

För att prata om hur vi tänker i budgeten ser vi att nuvarande regering lägger massor av pengar på ineffektiva saker.

Vi har inga problem med att skära bort det som är ineffektivt. Men vi lägger i stället fram egna förslag, som visserligen är billigare men som i slutändan är mer effektiva än de förslag som regeringen lägger fram.

Vår budget kostar alltså mindre men gör mer nytta för miljön.

Fru talman! Vattenmiljön och förbättrande av de svenska vattnen är en oerhört viktig fråga. Säkrandet av dricks- och grundvatten till medborgare och verksamheter är vitalt. Det är viktigt såväl ur miljösynpunkt som för biologisk mångfald och säkrande av liv och hälsa. Vattenresurserna är också viktiga för många verksamheter och för att få vårt samhälle att fungera. Det är också därför som det är så otroligt viktigt med väl avvägd lagstiftning.

I samband med energiöverenskommelsen 2016 enades därför Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet om en ny lagstiftning kring vattenkraft och vattenmiljö generellt. Det var faktiskt bara Vänsterpartiet som röstade emot den i riksdagen. Det gör det desto mer uppseendeväckande att när lagstiftningen och överenskommelsen nu ska levas upp till är det inte längre bara Vänsterpartiet som motsätter sig detta. Varken L eller regeringen själv står längre bakom intentionerna.

Vi i Centerpartiet har länge sett att något behöver göras. Vi har haft flera samtal med regeringen. Vi har personligen diskuterat genomförandet av lagstiftningen med tre olika miljöministrar. Ingen av dem var intresserad av att leva upp till det som vi hade beslutat om. Det är ytterst anmärkningsvärt.

Det fanns därför ingen annan lösning än att gå till riksdagen, då vi vet att det brådskar eftersom det ska beslutas om vattenmyndigheternas åtgärdsprogram i december. Det finns inte tid att vänta. Här behöver någonting göras. Det var därför som vi lade fram utskottsinitiativet, och det är inget konstigt. Det har låtit i talarstolen som att det handlar om att förstöra och försämra. Det handlar bara om att leva upp till den lagstiftning som vi redan har. Vi kräver inget annat.

Vi kräver att regeringen lyssnar på sina myndigheter, som har uttalat kritik. Vi kräver också en lagstiftning som ligger i linje med den proposition om vattenmiljö och vattenkraft och de mål i livsmedelsstrategin som vi har beslutat om. Vi kräver att man säkerställer att vattenmyndigheterna tar hänsyn till alla nyttor som finns i vattenmiljön och till kulturmiljö, jordbruk och de vattenförekomster som inte kan hanteras på annat sätt än med undantag.

Det står också i energiöverenskommelsen att vi ska se till att effekten ökar i befintlig vattenkraft. Det är också något som behöver tas hänsyn till.

När man sysslar med lagstiftning och normsättning som påverkar enskilda verksamheter har man självklart rätt att få sin enskilda sak prövad, inte skrivbordsbedömningar. Det är en självklarhet för oss i Centerpartiet men uppenbarligen inte för regeringen.

Maria Gardfjell säger att vi pratar om alternativa fakta. Det är under den här talarstolens värdighet att säga det, speciellt när utskottsinitiativet citerar exempelvis Havs- och vattenmyndigheten, den egna expertmyndigheten, som säger att vägledningar inte har följts och att klassningar av kraftigt modifierade vatten, KMV, och mindre stränga krav behövs för att inte slå ut ett stort antal verksamheter. Det är inte alternativa fakta. Det är dagens sanning.

Samtidigt understryker man att sådana undantag och mindre stränga krav inte innebär att ingenting ska göras. Det innebär att allt ska göras som är hanterbart och relevant för den enskilda verksamheten. Annars skulle ett mycket stort antal verksamheter slås ut.

Det är inte heller ett alternativt faktum att Jordbruksverket säger att ett genomförande av klassning av kraftigt modifierade vatten behövs. Det behövs eftersom över hälften av Sveriges jordbruksmark är beroende av markavvattningsanläggningar för att kunna brukas. Det är till och med osäkert hur mycket av det här som skulle påverkas. Man pratar om någonstans mellan 5 000 och 12 000 hektar, enligt de modeller som finns. Det är betydande arealer som skulle påverkas. Hur det går ihop med målen om ökad produktion i livsmedelsstrategin och regeringens önskemål om minskade utsläpp från konsumtionen finns det heller inga svar på.

Sanningen är att vattenförvaltningen och vattenmyndigheterna är ensidigt inriktade på att uppnå förbättringar i vattenmiljön och brister i avvägningar mot andra miljömål och andra viktiga samhällsmål. Vi som riksdag uppmanar regeringen att ta hand om detta, att se till helheten. Det har ingen av tidigare talare från regeringspartierna klarat av. Vi behöver nyttja länsstyrelsernas hela bredd i det här arbetet, alla kompetenser, inte bara de ensidiga.

Låt mig ta ett exempel på vad som skulle kunna bli effekten om vattenmyndigheternas åtgärdsprogram går igenom.

Uppsala kommun och Naturvårdsverket är helt överens om att bästa teknik används i det nya reningsverket. En ökande befolkning leder ändå till ökade utsläpp, så Naturvårdsverket bedömer att möjligheten att nå vattenkvalitetsnormen god ekologisk status äventyras. Det betyder i praktiken att man antingen får införa ett stopp för inflyttning till Uppsala eller kanske möjligtvis någon form av ettbarnspolitik, alternativt behöver andra verksamheter läggas ned eller åläggas förändringar inom det tillstånd som man redan har fått. Inget av detta är vare sig rättssäkert eller rimligt. Vi har vattenmyndigheter som inte tar hänsyn till verkligheten och inte bryr sig om att göra specifika bedömningar av vattendragen, utan de utgår från schabloner och skrivbordsbedömningar.

Energiöverenskommelsen kom fram till att gränsen för betydande negativ påverkan på vattenkraften går vid 2,3 procent eller 1,5 terawattimmar för hela Sverige. Det skrev Socialdemokraterna under på. Det skrev Miljöpartiet under på och så klart också Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Det byggde på siffror från bland annat Naturvårdsverket och Energimyndigheten. Nivån är inte bindande, men vi är politiskt eniga om att det är den nivå som ska uppnås.

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, har därefter fördelat de 2,3 procenten på huvudavrinningsområden och angett riktvärden. Vi har en del synpunkter på riktvärdena. Men det som vattenmyndigheterna nu gör är att helt strunta i riktvärdena. Man tar inte hänsyn till dem, utan de normer som hittills har beslutats leder till en produktionsförlust som kan bli tre gånger högre än gränsen för betydande negativ påverkan.

Vi kan ta exemplet Ljungan. Där var riktvärdet 0,5 procent. Då pratar vi om många vattenkraftverk som är klass 1, alltså de absolut viktigaste för den svenska energiförsörjningen. Havs- och vattenmyndigheten sa 0,5 procent och vattenmyndigheterna sa 5 procent. Nu har de justerat några av delarna men på ett sådant sätt att nyttan av åtgärderna nästan är obefintlig. Men kostnaderna är 80 gånger större. Det här är helt orimligt.

Initiativet som vi tar upp i dag är inget konstigt. Vi kräver att regeringen lever upp till den egna lagstiftningen - det är inte mycket begärt. Det är en lagstiftning som vi tidigare enats om. Och att använda undantag när det är motiverat är precis så som EU-rätten ska nyttjas.

Undantag kan göras under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda och att man följer regelverket. EU-kommissionen granskar såklart detta också, och då är det viktigt att följa rapporteringskrav och redovisningsmetoder. Och medlemsstaterna har möjlighet att definiera och motivera mindre stränga krav, exempelvis när det är tekniskt omöjligt att klara kraven, som i fallet Uppsala, eller om det är orimligt dyrt, som i fallet med mycket småskalig vattenkraft. Det är alltså helt i sin ordning och inskrivet i EU-direktivet att man ska göra på det här sättet.

Till de partiföreträdare som talat före mig, och som vill avslå initiativet, har jag ett par frågor.

Till Socialdemokraterna: I er reservation skriver ni och Miljöpartiet att den redan utbyggda vattenkraftens betydelse för det svenska energisystemet är fundamental, och jag håller med om det. Men hur ser då Socialdemokraterna och regeringen på att vattenmyndigheternas förslag går så otroligt långt utöver det som vi är överens om, så att konsekvenserna skulle bli oöverstigliga för det svenska energisystemet? De höga elpriser vi nu ser skulle ju i ett slag dramatiskt öka om vi plockade bort ungefär 20 procent av elförsörjningen en kall vinterdag i södra Sverige.

Till Miljöpartiet: Maria Gardfjell är ju själv från Uppsala. Hur ser Miljöpartiet på det faktum att Uppsala inte kan växa med den nuvarande lagstiftningen om inte undantag tillämpas?

Det Liberalerna jag känner värnar kulturen. När Riksantikvarieämbetet säger att vattenmyndigheternas förslag är det största hotet mot kulturmiljön vi sett på mycket länge reagerar jag. Det finns inga undantag beslutade av kulturmiljöhänsyn. Varför reagerar inte Liberalerna?

Vänsterpartiet har inte talat här i dag men har skrivit i sin reservation att rapporten från FN:s klimatpanel IPCC likaväl som de senaste somrarnas väderhändelser med all önskvärd tydlighet visar att extremväder i form av kraftigt regn, värmeböljor och torka kommer att bli allt vanligare. Ja, jag håller med.

Att ha dammar i landskapet skyddar mot översvämningar, stoppar en del av övergödningsproblematiken när sediment sjunker till botten och bromsar upp vatten så att grundvattennivåer kan öka. Med dammar undviker vi under stora delar av året torrfåror som hotar djurlivet, och de skapar stabilitet i vattenförsörjningen. Fler extrema väderhändelser är ju ett argument för att behålla dammar och nyttja de samhällsnyttor som de medför. Hur kan Vänsterpartiet då vilja avslå detta initiativ?

Hela den här soppan är ett typexempel på när myndigheter jobbar i stuprör och inte ser helheten. Det är svårt även i Sveriges riksdag eftersom vi också är uppdelade i stuprör. Någonstans måste vi ta denna diskussion, och var ska den tas om inte i miljö- och jordbruksutskottet?

Det behöver självklart jobbas med vattenmiljö och åtgärder för biologisk mångfald. Men de åtgärder som görs måste vara effektiva, motiverade och kostnadseffektiva. I dagsläget har olika myndigheter helt disparata bilder av verkligheten och verksamhetsutövare får inte sin sak prövad på ett lämpligt sätt. Det är inte värdigt en rättsstat som Sverige.

Regeringen måste överpröva programmen och säkerställa att alla får en rättvis och enskild prövning och säkerställa att andra samhällsmål inte hotas. Detta är självklart för oss i Centerpartiet men uppenbarligen inte för regeringen, Vänsterpartiet och Liberalerna.

Denna process är ytterligare att bevis på att regeringen behöver arbeta med tillståndsprocesser, myndighetsbeslut och myndighetskulturer på ett sätt som inte görs. När statens myndigheter talar med så disparata röster är något fundamentalt fel. Vattenförvaltningen behöver ses över, myndighetskulturen måste bli mer serviceinriktad och Sverige måste sluta övertolka EU-lagstiftning.

Jag är glad att en majoritet i Sveriges riksdag har insett detta och ställer sig bakom Centerpartiets initiativ, som jag härmed yrkar bifall till. Vi kan inte offra vår jordbruksmark, vårt energisystem och vår samhällsutveckling genom att övertolka EU-lagstiftning och inte tillämpa den lagstiftning som sju av åtta partier ställt sig bakom. Vi var överens om den när den klubbades, så låt oss fullfölja den. Regeringen måste agera även om kammaren i delar är ovilliga. Det handlar om stora delar av Sveriges framtid.

(Applåder)

Fru talman! I Sverige finns cirka 1 900 småskaliga vattenkraftverk i drift. Dessa producerar cirka 4,3 terawattimmar el per år, vilket motsvarar 860 000 hushålls elanvändning per år.

De flesta vattenkraftverk som är i drift finns i södra Sverige, där vi också noterar att effektbristen är som störst. För effekttillgången i södra Sverige är den småskaliga vattenkraften viktig. Den bidrar till nätstabilitet. Med en utrivning av många kraftverk kommer den av regeringen framtvingande och eskalerande elkrisen att bli ännu större.

Det finns över 40 000 forssträckor i Sverige varav cirka 5 procent i dag används för utvinning av vattenkraft.

De småskaliga vattenkraftverken har ett sammanlagt värde av 25 miljarder kronor och bidrar till cirka 4 000 arbetstillfällen. Det samhällsekonomiska värdet av den årliga produktionen är 4-5 miljarder kronor, utöver de kulturvärden dessa anläggningar ger oss.

I Sverige finns cirka 300 arbetslivsmuseer nära vatten, många hembygdsföreningar och små vattenkraftanläggningar. Dessa är viktiga som boendemiljö, för rekreation och för besöksnäring. För många av anläggningarna är placeringen precis intill ett vattendrag själva förutsättningen för verksamheten. Nu hotas många av dessa anläggningar. Det läggs orimliga krav på åtskilliga små aktörer som kanske driver en gammal kvarn eller bevarar en gammal industrimiljö från 1700-talet.

Fru talman! Den småskaliga vattenkraftens produktion ökar elexporten till eller minskar elimporten från våra grannländer och minskar därför deras kolkraftsproduktion. Eftersom klimatet inte känner några gränser innebär det en minskning av koldioxidutsläpp motsvarande 7 procent av de svenska, en siffra som kan ökas till 14 procent vid den utbyggnad av befintliga kraftverk som är möjlig.

Eftersom klimatförändringarna är bland de största hoten mot den biologiska mångfalden och därmed mot en rik fauna och flora i vattenmiljön borde man även i det här ärendet klara av att ha två tankar i huvudet samtidigt.

Otaliga samhällen och städer har vuxit upp kring användningen av vattenkraften sedan den började användas under medeltiden. Flera miljoner människor bor vid eller i närheten av de sjöar, dammar och vattendrag där vattennivån hålls uppe tack vare kraftverkens fördämningar. Utan dessa skulle vattenspeglarna försvinna, bryggor och båtar hamna på torra land, dricksvattenförsörjningen försvåras och översvämningar bli svårare att hantera. Oräkneliga lantbruk, industrier, samhällen, byar och städer har använt den flödande kraften, först som mekanisk energi och nu som modern elenergi.

Produktionen av el kan fördubblas utan att ändra vattenhushållningen. Merparten av de småskaliga vattenkraftverken är så kallade strömkraftverk som inte hindrar naturliga variationer i vattenflödet.

Jag behöver inte gå längre än 100 meter från mitt eget hem till den lilla gränsälven Långebäck som utgör riksgränsen mot Norge. Denna älv användes tidigare för timmerflottning och hade bra stammar av fin bäcköring - så länge dammarna fanns kvar. När dammarna revs ut i början av 90talet ändrades vattenföringen rejält, och därmed blev det bara en spillra kvar av den tidigare så kraftfulla öringstammen. Under torra somrar finns det knappt vatten kvar mot hur det såg ut tidigare.

Fru talman! Man måste se helheten i dessa frågor och inte gå framåt med stora skygglappar som myndigheterna och regeringen till stor del gör i dag.

En sund balans mellan olika intressen, där naturvärden har en plats, ska givetvis eftersträvas. Det kan emellertid konstateras att det som kallas miljöperspektiv ibland har en för smal utblick. Utrivningar av dammar och borttagna vattenregleringar gjorda på basis av påstådda miljöskäl har i praktiken i flera fall fått rakt motsatt effekt med torrläggning av delar av vattendrag och skador på djurliv som följd.

Fru talman! Äganderätten får ta allt större plats i den allmänna debatten, och ofta handlar det numera om skogen. Men det finns flera delar som passar in även här. Ska man få äga och därmed bruka det man äger? Eller ska alltid det allmänna ska gå före det enskilda ägandet? Enligt regeringspartierna verkar svaret alltid vara att det allmänna ska gå först. Det är socialism i ett nötskal. Den enskilde ägaren göre sig icke besvär.

Här handlar det också om småföretagande på landsbygden. Ska man kunna försörja sig på landsbygden måste man också kunna använda de resurser som finns där. Det blir återigen ett storstadsperspektiv i debatten.

Ett annat bekymmer som många vittnar om i dessa frågor är myndighetsaktivismen. En del har kommit upp i dagsljuset och därmed lett till förändringar, men tyvärr finns det en del kvar att städa upp.

Det finns ett tillkännagivande från den 18 april 2018 om att "utöka straffansvaret för tjänstefel" - eller på ren svenska: återinföra tjänstemannaansvar.

Riksdagen ansåg då att ett utökat straffansvar för tjänstefel i den offentliga förvaltningen skulle förbättra medborgarnas rättssäkerhet och öka förtroendet för den offentliga verksamheten. Här har vi inte sett någon leverans, utan frågan har gömts i en utredning som egentligen handlar om något annat än den riktning beslutet pekade i.

Som vi hörde tidigare gjorde kammaren ett annat tillkännagivande den 22 april 2019 som bland annat byggde på en motion från Kristdemokraterna om att regeringen ska värna den småskaliga vattenkraften genom minskat regelkrångel, respekt för äganderätten och effektiva miljöåtgärder till rimliga kostnader. Många som äger småskalig vattenkraft lever i dag med en oro för miljöprövningsprocesser som kan leda till omfattande utrivningar om processerna utformas fel. Tyvärr har vi inte sett leverans från regeringen i detta ärende heller.

Ägare vittnar om att lagändringarna hittills inte har fått avsedd effekt på myndigheternas hantering. Kommande prövningar i den så kallade nationella planen riskerar att slå ut många verk om prövningarna inte utformas med tydlig respekt för äganderätten, för verkens historiska värde och för den nytta som vattenkraften ger. Den småskaliga vattenkraften bidrar till en tryggare elförsörjning, inte minst i södra Sverige, och det är ett bidrag som måste få fortsätta.

Kristdemokraterna vill tacka Centerpartiet för utskottsinitiativet. Vi ställer oss bakom det och yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Sedan vill vi kristdemokrater gå lite längre i vissa delar vad gäller bland annat myndighetsstrukturen och att införa ett moratorium kring omprövningar, detta av flera skäl, men vi får återkomma till det senare.

Jag vill avsluta med ett citat från en medlem i föreningen Vramsåns vänner, men det skulle kunna komma från många ställen i Sverige: "Vi hade en vattenspegel, nu har vi ett avloppsdike." Är det verkligen detta vi eftersträvar, fru talman?

Fru talman! Jag har noterat att Kristdemokraterna stöder Centerpartiets utskottsinitiativ om genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten.

Då vattenförvaltning är kritiskt och tämligen komplicerat tänkte jag inledningsvis ställa några principfrågor till Kristdemokraterna. Fastslaget år 1970 av konstitutionsutskottet i Sveriges riksdag är syftet med utskottsinitiativ att rätta till mindre saker i regeringens arbete eller att ha en mycket bred majoritet för att göra något som det finns tidsnöd kring.

Fru talman, inget av detta - inget - ryms i Centerpartiets utskottsinitiativ om vatten, utan den rasande mängd utskottsinitiativ som just nu läggs fram i Sveriges riksdag späs på. Jag kan förstå att utskottsinitiativ kan vara kortsiktigt lustfyllt för enskilda ledamöter eller partier, men detta borde lämna tid för eftertanke.

Mina frågor till Kristdemokraterna av principiell karaktär kopplat till vatten lyder: Hur tänker Kristdemokraterna kring att flera frågor i utskottsinitiativet inte ens berör miljö- och jordbruksutskottets primära ansvarsområden? Vad tycker Kristdemokraterna om praxis att avvakta med att göra diverse utspel kring utskottsinitiativ innan riksdagens utskott har hunnit hantera sakfrågan? Och hur tänker Kristdemokraterna kring att verktyget utskottsinitiativ nu används vilt i Sveriges riksdag på ett sätt som inte var tänkt?

Fru talman! Jag tackar Markus Selin för frågorna.

Jag måste börja med att konstatera att vi har ett utskottsinitiativ som Centerpartiet har lagt fram. Markus Selin har använt sina repliker till att skälla på moderater, sverigedemokrater och kristdemokrater, men Centerpartiet, som har lagt fram utskottsinitiativet, går fria. Jag drar vissa slutsatser av detta, men där är det lov att tänka själv.

När det gäller frågorna finns det en anledning till att utskottsinitiativet läggs fram precis så som Rickard Nordin själv sa i sitt inlägg, vilket Markus Selin inte tog replik på. Här har vi beslut som är tagna i Sveriges riksdag, som regeringen tidigare har stått bakom och som man inte fullföljer. När vi har tillkännagivanden och beslut som inte fullföljs måste vi ju göra något, för det handlar om både överlevnad för näringsidkare och om kulturellt och historiskt värdefulla miljöer och så vidare, som vi har hört.

Detta är inte någon sorts leksaksvärld, utan det är faktiskt på riktigt. Då måste vi agera när regeringen väljer att inte agera, som ju är det man gör här, eller eventuellt agerar fel. Vi har beslut. Själv tog jag upp flera tillkännagivanden i mitt anförande som regeringen valt att inte gå vidare med på det sätt som riksdagen har beslutat om. Varför väljer regeringen att inte gå vidare med detta? Som vi hörde är det beslut som regeringen till en del har stått bakom tidigare. Varför gör man så, Markus Selin?

Fru talman! Kristdemokraterna nämner att man ska ha två tankar i huvudet samtidigt, och man säger själv att detta skulle kunna vara något slags leksaksvärld. Detta noterar jag.

Med två breda motioner till riksdagen inför detta år om vatten och utgiftsfördelning ville Kristdemokraterna bland annat kraftigt reducera åtgärder för havs- och vattenmiljön, med 240 miljoner kronor. Kristdemokraterna motsatte sig samtidigt de införda fiskerestriktionerna för den akut utrotningshotade ålen - den ål som vi berört i utskottsinitiativet då det finns direkta kopplingar mellan vattenkraft och vandringsleder för ål.

Kristdemokraterna ville skära bort 35 miljoner kronor för miljöövervakning och även för exempelvis miljöorganisationen Swedish Water House.

Kristdemokraterna ville ta bort mer än 1 miljard kronor av de medel, motsvarande två tredjedelar, som avsatts för värdefulla naturmiljöer och friluftsliv, vilket skulle ge en markant försämring för svensk fisketurism, friluftsliv och landets alla fritidsfiskare.

Fru talman! När Kristdemokraterna ändå var i farten ville de lägga ned hela Havs- och vattenmyndigheten. Så, enkelt utryckt, med två tankar i huvudet samtidigt och dylikt: Vad vill Kristdemokraterna egentligen med Sveriges vatten?

Fru talman! Vi vill ha en väl avvägd lagstiftning även när det gäller vatten och de andra delar som Markus Selin nämnde. Myndighetsstrukturen tog jag upp i mitt anförande, och detta kommer vi att återkomma till.

Sedan handlar det om prioritering. Som jag sa nämnde Markus Selin i sin replik alla som inte äger marken. Han nämnde däremot dem som använder sig av marken, men som jag sa i mitt anförande får jag påminna Markus Selin om att vi har en äganderätt och därmed en brukanderätt. Detta nämnde Markus Selin inte alls när han pekade på skyddet av skog. Det är en anledning till att vi drar ned där.

Vi måste få en rättssäkerhet värd namnet när det gäller skyddet av den svenska skogen. Där är vi inte i dag. Om vi tillsätter ännu mer pengar kan regeringen frifräsa ännu mer för att ta skog ifrån vanliga skogsbrukare i hela Sverige. Det är ett Sverige som vi inte vill ha. Vi vill ha en rättssäkerhet värd namnet. Detta borde även Socialdemokraterna sträva efter.

(Applåder)

Fru talman! Jag har en lite allvarlig fråga till Kjell-Arne Ottosson. Jag tycker väldigt mycket om att debattera med Kjell-Arne.

Det är flera sakfrågor som har kommit upp vid sidan av utskottsinitiativet och som oroar mig mycket. En av de sakerna handlar om det som Kjell-Arne Ottosson tog upp i sitt anförande, nämligen att Kristdemokraterna vill förbjuda personer som är anställda vid myndigheter att vara aktiva i och medlemmar i miljöorganisationer. Man kallar detta för myndighetsaktivism.

En annan fråga som också har tagits upp i anslutning till utskottsinitiativet är att det finns andra politiker som förespråkar sänkt stöd till miljöorganisationer som arbetar för att till exempel rädda våra älvar.

Detta oroar mig mycket, och jag skulle vilja fråga Kjell-Arne Ottosson hur han ser på förslagen utifrån ett demokratiskt perspektiv. Är detta verkligen förenligt med grundlagen?

Fru talman! Jag tackar Maria Gardfjell för frågan. Även här kan jag konstatera fakta och vem Maria Gardfjell tar replik på och inte. Det är inte vi som har tagit detta utskottsinitiativ, utan det är Centerpartiet. Jag bara påminner om det. Sedan får Maria Gardfjell ta replik på precis vem hon vill.

Maria Gardfjell ställde en fråga om demokrati. Självfallet kan vi inte förbjuda någon att vara med i organisationer. Vi har tidigare pratat om grundlagen. Och detta står i grundlagen, och det kan vi inte förbjuda. Men ibland kan det bli intressekonflikter, och det kanske då inte är lämpligt att arbeta på vissa ställen när man har andra kopplingar och det kan bli jävssituationer. Så kan det vara. Men av rent demokratiska skäl går det inte att förbjuda någon att vara med i organisationer. Det strider mot grundlagen.

Vi ser en våg av överklaganden i många delar, särskilt kring skogen. Under sommaren var det någon som sa i medierna: Oavsett var avverkningen sker är det lika säkert som amen i kyrkan att det kommer en överklagan från Ölands södra udde.

Tyvärr ser vi att det kommer överklaganden från organisationer och personer som inte alls lever och verkar där det hela ska ske. Man överklagar och överklagar som ett mönster oavsett.

Detta gäller något som människor äger. Då borde det gälla de som bor runt detta område och som på något vis kanske blir berörda av detta. Men det är inte de som överklagar, för där vet de hur detta fungerar. Det är tyvärr organisationer som till stor del lägger käppar i hjulen för att livet på den svenska landsbygden ska fungera.

Fru talman! Jag tror att om Kjell-Arne Ottosson hade besökt organisationen Bird Life hade han vetat att de inte har sitt säte på Ölands södra udde utan mitt på Öland.

Jag ska gå vidare. Det är väldigt oroväckande att Kristdemokraterna driver på att enskilda tjänstemän som arbetar i myndigheter inte ska få organisera sig i vanliga organisationer. Jag tycker att det är ett stort demokratiskt problem.

Men jag vill också lyfta fram frågan om vattenkraften. Anledningen till att jag tar replik på Kjell-Arne Ottosson är det som han sa i talarstolen. Vi har 2 100 vattenkraftverk i Sverige. Ungefär 210 av dem är storskaliga. 80 procent av våra vattendrag är utbyggda, och vattenfall och forsar är numera sällsynta.

Det är en väldigt liten del av vattenkraften som är miljöanpassad. Det är också en väldigt stor andel av de små vattenkraftverken som inte ger någon elproduktion.

I den energiöverenskommelse som finns mellan ett flertal av riksdagens partier sägs att man ska restaurera naturmiljöerna kring just de små vattenkraftverken som inte ger någon elproduktion men som har stor påverkan på livsbetingelser för växter och djur.

Nu framkommer det av Kjell-Arne Ottossons anförande att han vill gå längre än Centerpartiet och sätta ett moratorium och helt enkelt förbjuda möjligheterna att miljöanpassa de vattendrag som delvis har blivit förstörda på grund av småskalig vattenkraft. Är KD mot energiöverenskommelsen?

Fru talman! Först och främst får jag rätta Maria Gardfjell. Jag nämnde inte Bird Life. Det som jag nämnde var vad någon annan hade sagt, så det var inte mina egna ord.

När det gäller enskilda tjänstemän tycker jag att jag var ganska tydlig i mitt föregående svar. Nej, vi ska inte och vi kan inte förbjuda att man är med i en organisation eftersom det inte är förenligt med lagen. Så enkelt är det. Men när det uppstår jävssituationer är frågan hur man ska hantera dem.

Detta handlar inte bara om elproduktion. Som vi har hört tidigare handlar det om så väldigt mycket mer. Detta berör stora delar. Därmed måste vi klara att ha flera tankar samtidigt i huvudet.

Som jag nämnde i mitt anförande är den småskaliga vattenkraften viktig i södra Sverige. Det är där som vi har effektbristen, och det är där som vi skulle behöva än mer ström. Om jag inte minns fel har vi nästan lika många kraftverk som inte är igång och som skulle kunna användas. Vi skulle behöva dem i dag. Vi behöver all ström vi kan få.

Maria Gardfjell nämnde tidigare IPCC-rapporten. Den var väldigt tydlig i sina scenarier att vi måste använda allt vi kan få, och där ingår även kärnkraften. Men den vill Maria Gardfjell aldrig nämna, även om den finns med i IPCC:s rapport.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 6.)