Interpellationssvar - Statsstöd i linje med miljömålen - 2021-09-09

Fru talman! Jens Holm har frågat mig hur regeringen mer konkret vill förändra EU:s regelverk för statsstöd så att det blir förenligt med den gröna omställningen och om jag kommer att verka för att klimatåtgärder och miljöskydd formuleras som undantagna från EU:s statsstödsregler.

Vidare har Jens Holm frågat om jag kommer att verka för att de riktlinjer som finns kring energi och miljö, EEAG, förtydligas och får status som regelrätta undantag från statsstödsregelverket och hur jag kommer att verka för att den nya teknik som ännu inte är etablerad kan stödjas med offentliga medel utan att det klassas som ett statligt stöd som stoppas av EU:s statsstödsförbud.

Slutligen har Jens Holm frågat om jag långsiktigt kommer att verka för att statsstödsreglerna lyfts ut ur EU:s fördrag och i stället regleras i EU:s ordinarie lagar som förordning eller direktiv.

Fru talman! Statsstödsreglerna är en del av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det är en viktig princip för den inre marknaden att medlemsstaterna inte ska kunna snedvrida konkurrensen på marknaden genom stöd till företag. Det är med andra ord ett regelverk som bland annat säkerställer att våra svenska företag konkurrerar på samma villkor som andra företag på den inre marknaden.

Samtidigt behöver statsstödsregelverket vara utformat på ett sådant sätt att det möjliggör en ändamålsenlig miljö- och klimatpolitik. Regeringen har hittills, inom ramen för det gällande statsstödsregelverket, kunnat bedriva en effektiv miljöpolitik med välriktade statliga stöd som syftar till att uppfylla nationella miljömål. Samtidigt finns det utrymme att förbättra regelverket och anpassa det till nya målsättningar. Regeringen har därför under mandatperioden verkat för att statsstödsreglerna ska ändras så att de bidrar till, och inte motverkar, ett fossilfritt samhälle och genomförandet av Parisavtalet.

Regeringen har varit mycket aktiv för detta ändamål och har bland annat tagit initiativ till det gemensamma yttrande till Europeiska kommissionen som Jens Holm nämner i interpellationen. Regeringen har även drivit på och uppvaktat Europeiska kommissionen för att få till stånd en ändring av bestämmelser gällande två för Sverige mycket viktiga frågor i sammanhanget, nämligen stöd till livsmedelsbaserade biobränslen och laddinfrastruktur.

Regeringens arbete har resulterat i att bestämmelsen om stöd till laddinfrastruktur justerats och att förbudet mot stöd till livsmedelsbaserade biobränslen tas bort.

Ett statsstödsregelverk i linje med EU:s klimatmål är nödvändigt för att den gröna omställningen verkligen ska få genomslag i hela Europa. Det är därför viktigt att den pågående översynen av reglerna säkerställer att medlemsstaterna kan bidra till exempelvis utvecklingen av ny teknik och nytt material för att uppnå klimatmålen på ett säkert och hållbart sätt. Reglerna bör också säkerställa att det inte leder till så kallad greenwashing och inlåsningseffekter som hindrar omställningen till ett fossilfritt samhälle.

Avslutningsvis, fru talman, är det också viktigt att regelverket även fortsatt säkerställer en rättvis konkurrens på den inre marknaden.

Fru talman! Jag vill tacka för svaret från näringsministern även på denna interpellation.

Jag tycker att det här är en viktig debatt. EU:s statsstödsregler låter lite som ett sömnpiller; det måste jag erkänna. Jag tror kanske inte att så många egentligen bryr sig så mycket om dem. Men alla som har varit engagerade i politiken ett tag vet att EU till att börja med styr extremt mycket av det vi gör i den här församlingen och i alla andra politiska församlingar. Inte minst gör EU:s så kallade regler kring statsstöd det i hög grad.

EU:s statsstödsregler är per definition, fru talman, ett förbud mot statligt stöd som står inskrivet i artikel 107 i EU:s grundfördrag. Det är alltså någonting som finns i EU:s grundlag: Stater ska inte ekonomiskt få stödja olika verksamheter, annat än om det finns ett undantag och ett rimligt skäl för detta. Det är utgångspunkten.

Jag brukar ibland göra en liknelse. Tänk er att man bor i ett radhusområde. Detta radhusområde består av 100 hus, och man har tillsammans bildat en samfällighet. I denna samfällighet har man satt upp regler: Så här måste buskarna se ut, så här ska uppfarten för bilen se ut, si och så ofta får ni klippa gräsmattan, ni får inte vattna gräsmattan på sommaren och så vidare. Man har vissa regler.

Ungefär så är det också med EU:s statsstödsregler. Det är ett antal regler för vad man får göra och inte göra. Problemet är att det här är inskrivet i EU:s grundfördrag och att det är väldigt generellt formulerat. När Sverige ska göra stora investeringar, till exempel nu på klimatområdet med den otroligt nödvändiga klimatomställningen, och formulerar Klimatklivet anser jag att man gör det överdrivet byråkratiskt och smalt eftersom man är rädd för att EU annars ska klassa detta som ett statsstöd. Därför får man inte heller den riktigt stora utväxlingen av Klimatklivet.

Det är precis som med laddinfrastrukturen, som nämndes här tidigare. Det är någonting som till stor del finansieras med statliga medel, och regeringen har sagt att även detta har varit svårt att rulla ut på grund av EU:s statsstödsförbud.

På samma sätt har det varit med allmännyttan. Där kom man också i klinch med reglerna långt tillbaka i tiden när vi blev EU-anslutna. EU sa då ett tag: Ni får inte ha allmännyttiga bostadsbolag. De är ju bolag, men de drivs och ägs av kommuner. Där lyckades Sverige förhandla till sig ett undantag, och det är samma sak med Systembolaget.

Det är bökigt med det här statsstödsförbudet, och det är synnerligen bökigt då vi behöver stora offentliga investeringar för att göra klimatomställningen.

Jag tycker därför att det inskick som Sveriges regering har gjort tillsammans med Tyskland, Nederländerna och några andra länder har varit bra. Det syftar till att lite grann lätta på statsstödsreglerna för att göra det lättare att ta fram statliga offentliga medel för den gröna omställningen.

Jag skulle vilja fråga näringsministern om det inte vore bättre att EU:s statsstödsregler var formulerade som direktiv och förordningar och inte var inskrivna i EU:s fördrag. Det är min ena följdfråga i den här diskussionen.

Jag skulle också vilja fråga ministern om han anser att pandemin har gjort det lättare att faktiskt göra stora offentliga investeringar utan att EU betraktar detta som ett statsstöd. Och hur länge kommer vi i så fall att vara kvar i den här pandemisituationen som ger det här möjlighetsfönstret?

Avslutningsvis vill jag förstås också veta: När får vi moderna statsstödsregler som ger utrymme för stora offentliga investeringar så att vi kan göra klimatomställningen? Hur ser tidsplanen ut?

Fru talman! Det är möjligt att det är som Jens Holm säger, och jag kan väl kanske hålla med om att det kan låta som att de här reglerna är som sömnpiller. Men jag skulle vilja säga till alla som lyssnar på den här debatten att det är långt, långt därifrån, för de här reglerna är oerhört viktiga. I en union med 27 länder som samarbetar med varandra och har en gemensam marknad är det grundläggande att man är överens om de grundläggande reglerna för denna marknad, det vill säga konkurrensreglerna och statsstödsreglerna.

Jag skulle säga att för ett litet, innovativt - EU:s mest innovativa - land, alltså Sverige, är det oerhört viktigt att vi kan konkurrera på den gemensamma marknaden genom att vara effektiva, hållbara och helt enkelt väldigt duktiga på det vi gör. Ska vi kunna vara det måste det, tycker jag, finnas ett generellt förbud mot att man snedvrider konkurrensen.

Om det skulle vara fritt fram - bara tänk tanken att det skulle vara det - vad skulle hända då? Jo, då skulle stora länder inom unionen - Tyskland, Frankrike och Italien med flera - med betydligt starkare finansiella muskler därför att de är större länder lätt kunna snedvrida konkurrensen. Reglerna behövs alltså. Det vill jag säga till att börja med.

Jag kan ge ett konkret exempel. En mycket viktig förutsättning för klimatomställningen är ju elektrifieringen, och i dag är batterier en viktig förutsättning för själva elektrifieringen, både för transportsektorn och för delar av elsektorn med mera. I dag är den kanske största, kanske bästa och mest hållbara batterifabriken på väg att byggas upp i norra Sverige. Om det vore fritt fram för länder att gå in med hur mycket resurser som helst och utan regler skulle en sådan batterifabrik mycket väl ha kunnat hamna någon annanstans - inte för att de har hållbar el, som vi har i Sverige, och inte därför att det finns innovationer och innovationskraft utan därför att de skulle ha kunnat gå in med ganska stora statsstöd som Sverige inte kan matcha.

Att öppna upp för det på den inre marknaden generellt tror jag skulle vara oerhört farligt, och för Sverige skulle det betyda att vi skulle få färre jobb. Vi skulle få högre arbetslöshet och lägre tillväxt - inte för att vi inte är innovativa, inte vill ställa om eller inte är konkurrenskraftiga utan därför att andra länder i unionen då skulle använda sina ekonomiska muskler.

Jag vill alltså ha det sagt att detta definitivt inte är något sömnpiller. Det är grundläggande för Sveriges välfärd och sysselsättning.

Däremot vet vi i dag, och det tror jag att vi är helt överens om, att vi behöver göra en ganska snabb omställning. Vi behöver ställa om vårt gamla sätt att göra saker och ting på till något nytt och se till att vi kan ställa om stålindustrin, transportsektorn och våra hushåll. Då krävs det att vi gör gemensamma tag. Det är därför regeringen driver frågan tillsammans med andra länder, precis som Jens Holm säger, att vi tittar över och förändrar dessa regler så att vi kan gå in och stötta innovationer och processer och annat som gör att vår industri, vår transportsektor och våra hushåll kan ställa om och leva ett gott liv utan att förstöra miljön och klimatet.

Jag ska säga, vilket jag själv har tagit upp både med konkurrenskommissionären och inom ramen för konkurrenskraftsrådet och med industrikommissionären, att det gäller att hålla en bra balans i detta och driva på men inte öppna upp helt och hållet. Det finns länder inom Europeiska unionen som gärna gör det. De är inte lika innovativa och inte lika konkurrenskraftiga och ser att det här kan vara ett sätt för dem att snedvrida konkurrensen och få till sig investeringar, inte för att de är bäst utan för att de har betydligt mycket mer pengar att gå in med i subventioner.

Fru talman! Jag vill börja med att säga att min analogi med radhusområdet kanske för tankarna fel, för i ett radhusområde har man ganska tydliga regler kring hur till exempel rabatterna ska se ut och uppfarter för bilar och sådant. Problemet med EU:s statsstödsförbud är att det inte är särskilt tydligt, för det är inskrivet i EU:s grundfördrag, och det är inte specificerat exakt vad man får göra och vad man inte får göra. Det skapar en väldigt stor osäkerhet bland EU:s medlemsstater, inte minst här i Sverige. Det leder till att det i dagsläget och sedan ett par år tillbaka finns tusentals ärenden hos kommissionen rörande om det här är giltigt ur ett statsstödsperspektiv eller inte. Jag skulle säga att det finns ett stort mått av godtycke - det är kommissionen som sitter där och bestämmer, och ytterst kan det gå till EU:s domstol.

Näringsministern vet säkert mycket mer än jag om det här, så det skulle vara intressant att veta om vi till exempel får bygga ut laddinfrastrukturen i egen regi här i Sverige eller inte. Är det i strid med EU:s statsstödsregler eller inte? Om vi vill bygga ut 5G-nätet i egen regi, de frekvenser som finns kvar, kan staten då göra det eller inte? Är det i strid med statsstödsreglerna? Skulle vi kunna ha statliga moln för att lagra data i egen regi? Kan vi ha offentliga logistikhubbar i egen regi? Det här är saker som vi i Vänsterpartiet tycker är bra att göra gemensamt, men jag är ganska rädd för att EU-kommissionen skulle ha rätt mycket synpunkter på det ur ett statsstödsperspektiv. Det vore intressant att höra ministerns kommentar på det.

Jag tycker att ministern har en poäng i att det behövs vissa spelregler på en marknad. Visst är det så. Men frågan är: Ska statsstödsförbudet ligga inskrivet i EU:s grundlag, i fördraget? Vore det inte bättre om det var formulerat som alla andra lagar på EU-nivå, alltså som ett direktiv eller en förordning? Då är det lättare att hantera och också lättare att ändra på. Det skulle jag vilja ha svar på.

Det skulle också kunna vara ett inspel från Sverige nu när man håller på att reformera statsstödsreglerna. Det är nästan så jag tolkar brevet från Tyskland, Nederländerna, Sverige med flera, alltså att det är ungefär något sådant som ni vill göra. Det tycker jag i grunden är väldigt positivt i så fall.

Ett annat konstruktivt förändringsförslag från mig och Vänsterpartiet rör de riktlinjer som finns i dag gällande miljö och energi, EEAG. Dem hänvisar Sverige och Tyskland med flera till i brevet till kommissionen. De riktlinjerna fungerar i dag lite som de facto-regler när det gäller vad man får göra för miljön, för klimatomställningen och så vidare.

Tänk om de här riktlinjerna i stället hade en tyngre status. Tänk om de hade samma status som lagar på EU-nivå, som direktiv eller förordningar. Vore inte det en bra idé också, Ibrahim Baylan, att driva gentemot resten av EU-länderna när man nu ser över statsstödsreglerna? Då skulle det bli tydligare med undantagen för miljö och klimatomställning. I dag är det väldigt mycket godtycke, och det är kommissionen själv som säger: Det här får ni inte göra, och det här får ni göra. Det gör att besluten spretar. Det är liksom inte rättsligt reglerat.

Att ge riktlinjerna för miljö och energi en tyngre juridisk status är en fråga som jag skulle vilja att Sverige drev.

Sedan var det det här med corona och tidsplanen. Hur ser det ut? När får vi moderna statsstödsregler?

Fru talman! Precis som Jens Holm säger driver vi tillsammans med Tyskland och ett antal andra länder frågan om en förändring av de här reglerna för att möjliggöra en snabbare omställning därför att den är nödvändig. Men man ska också vara medveten om att det är ett stort antal andra länder som också driver på för förändringar av statsstödsreglerna, och det är inte nödvändigtvis för en grön omställning som de gör det. Det kan argumenteras inte bara utifrån den inre marknaden, utan man argumenterar utifrån att andra länder utanför blocket subventionerar produkter av olika slag. Jag skulle säga att för ett land som Sverige och för svenska företag, som ofta är väldigt konkurrenskraftiga därför att vi är innovativa, effektiva och välorganiserade på vår arbetsmarknad, skulle det vara väldigt farligt.

Samtidigt som vi driver på för att kunna göra den här typen av snabb omställning och bidra till att få nya processer på plats som är nödvändiga för industrin eller transportsektorn vill jag också lyfta ett varningens finger: Vi ska inte tro att det är samma skäl för alla EU:s medlemsländer, utan det kan finnas helt andra skäl.

Jens Holm har ställt ett stort antal frågor som jag ska försöka svara på. Man kan naturligtvis ha synpunkter på utlåtanden om statsstöd - gudarna ska veta att jag själv har haft det. Ibland har jag argumenterat med och haft möten med kommissionärer där jag har känt mig frustrerad över att vi inte riktigt kommer framåt. Ibland är jag glad över att vi kommer framåt, till exempel i fallet med just laddpunkterna. Där hade jag möte med konkurrenskommissionären och fick sedermera se att de hade tagit in våra synpunkter i de förslag som de lade fram. Det möjliggör för den typen av utbyggnad som vi behöver för den snabba elektrifieringen av vår transportsektor.

Likväl, om man har gemensamma regler måste någon också upprätthålla dem. Jag tror väldigt gott om mina medmänniskor, men i fråga om att det skulle vara upp till varje land när så stora ekonomiska värden och så mycket sysselsättning står på spel bör man ha någon som försöker hålla i dessa regler. Det är då kommissionen och i sista hand domstolen, som Jens Holm pratar om.

Jens Holm har förstås helt rätt i att det är ett generellt förbud. Men inom dessa regler finns det ganska många undantag. Jens Holm frågar till exempel om det skulle vara möjligt för svenska staten att bygga 5G. Ja, vi gör det ju inte än, men det är på gång. Teracom, som är ett helstatligt bolag, vann en del av den auktionen och sitter på licensen för det.

Jens Holm frågar när det kommer att bli klart. Jag hoppas att vi kan få det på plats så snabbt som möjligt. Vi kommer att fortsätta jobba med det med de här länderna. Men det är komplicerad materia, och det är som sagt inte direkt alla länder som driver på för ändringar och avlövning av statsstödsreglerna för att kunna ställa om. Man har också idéer om att det i sin tur kan göra det möjligt att få till sig investeringar som man inte skulle kunna få på egna meriter utan att gå in med väldigt stora offentliga stöd, till exempel för batterifabriker. Där är Sverige just nu väldigt framgångsrikt. Det kan vara andra typer av investeringar, som till exempel fordonsindustrin gör och som stålindustrin behöver göra. Det kan också gälla bioraffinaderier.

Så länge man håller dessa strikta regler tror jag att det här landet har en väldigt ljus framtid inom den inre marknaden. När vi nu driver på försöker vi hitta balansen mellan att kunna göra den snabba omställningen och samtidigt inte öppna upp regelverket eller låta det vara så fritt att vi helt enkelt blir förlorare när det gäller ekonomi och framför allt genom att vi tappar svenska jobb. Det är jobb som finns i dag men också jobb som skulle komma just därför att vi är innovativa och konkurrenskraftiga.

Fru talman! Det låter positivt att regeringen har nått vissa framgångar vad gäller laddinfrastrukturen. Det vore ju märkligt ifall vi inte skulle kunna bygga ut laddinfrastruktur, som borde vara en del av grundläggande infrastruktur, i egen regi. Samma sak gäller 5G-nätet.

Kanske ligger det största problemet hos regeringen och inte i Bryssel i det här fallet. Jag tror att vi kan göra mycket mer än i dag i egen regi, med offentliga medel, och få större utväxling på det. Regeringen är överdrivet ängslig och oroad över att väcka anstöt nere i Bryssel. Man är rädd för att stöta sig med statsstödsförbudet. Därför avstår man från att agera i stället för att agera mer.

Nu känns det ändå som att regeringen har vaknat till lite. Det är som sagt något som Vänsterpartiet välkomnar.

Mitt tydliga medskick till näringsminister Ibrahim Baylan är att han kanske kan vara den som i Bryssel väcker frågan om det är rimligt att statsstödsförbudet är inskrivet i fördraget, att det är en grundlagsfråga. Kan det inte hanteras som vilken annan lagstiftning som helst? Det tror jag skulle underlätta otroligt mycket.

När det gäller att värna miljö-, klimat- och energiomställningen är de investeringarna i dag bara skyddade i en form av riktlinjer som är helt och hållet godtyckliga. Det vore bra om näringsministern också här kunde vara den som sa: Kan vi inte se till att de får ett tydligt, legalt undantag så att vi får göra stora, offentliga investeringar på området utan att det betraktas som statligt stöd? Det tror jag att Sverige, ministern och inte minst klimatomställningen skulle vinna oerhört mycket på.

Fru talman! Sverige driver på. Sverige driver på eftersom vi behöver göra en snabb omställning. Sverige driver på därför att vi har gjort stora investeringar i såväl forskning och utveckling som innovationer. Det har gjort att Sverige i dag och år efter år betraktas som det starkaste innovationslandet inom Europeiska unionen.

Det har i sin tur lett till att vi nu har en sprudlande omställningsindustri. Det märks mest i norra Sverige, men det är på väg söderut också. Det bidrar inte bara till att lösa klimatfrågan, vilket vi måste göra, utan leder också till tiotusentals och åter tiotusentals nya jobb i delar av vårt land som under alldeles för lång tid har fått se motsatsen.

Det har vi kunnat göra inom ramen för de här reglerna. Det är viktigt att vi samtidigt som vi driver på för en förändring för att kunna göra en snabb omställning ändå värnar dessa starka regler. Jag skulle vilja be Vänsterpartiet omvärdera sin position där. Det finns nämligen länder som Frankrike, Tyskland och andra med betydligt större finansiella muskler. Om vi skulle öppna upp på det sätt som Jens Holm argumenterar för skulle de, inte för att de är duktiga eller av de skäl som vi pratar om utan därför att de har pengarna för att göra det, lätt kunna locka till sig investeringar. Det skulle kunna innebära att jobb försvinner från de mindre länderna inom Europeiska unionen.

Nej, vi ska driva på för att möjliggöra en snabb omställning. Men jag tror att vi med den linje som Jens Holm argumenterar för skulle riskera att i stället tappa arbetstillfällen och att vara EU:s främsta klimatland. Vi är nämligen, även om vi inte är nöjda, det land som har störst andel förnybar energi, det land där industrin har kommit längst och det land där transportsektorn har kommit längst. Det räcker inte, men det är på det sättet. Och vi har kunnat göra det just genom att samarbeta.

Vi vill ta ett steg till genom att skruva i de reglerna. Men vi ska inte avlöva dem. Det vore en stor fara för Sveriges ekonomi och för svenska jobb. Och dem kommer vi alltid att värna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.