Arbetsplenum - 2021-04-08

Fru talman! Sverige har världens högsta skatter. Armand Duplantis är världsetta i stavhopp, och Sverige är världsetta i att göra av med andras pengar. Vi är fantastiska på att ta ifrån folk pengar som de har förvärvat med hårt arbete och sedan dela ut de pengarna relativt godtyckligt.

Det måste löna sig att arbeta. Varför har vi annars ett samhälle? Av vilket skäl har staten rätt att beskatta folk med 50-70 procent av deras inkomster? Under 60, 70- och 80-talen försökte Socialdemokraterna förverkliga socialismen genom att införa en blandekonomi: löntagarfonder, inskränkningar av äganderätten, skatter på mer än 100 procent, omfattande offentlig näringsverksamhet och kraftiga regleringar. Det blev ett gigantiskt misslyckande, och under 90-talet fick man riva upp många av besluten. Dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt var den första att bekräfta att det var ett misslyckande.

Men ränderna går aldrig ur tigern. I stället började Socialdemokraterna försöka förverkliga sina socialistiska ideal genom bidragspolitik. Skatterna höjdes, och bidragen höjdes än mer. Alla skulle få lika mycket, oavsett om man jobbade eller inte. Mer än motsvarande 1 miljon människor heltidsförsörjdes av bidrag 2006. Alla kände någon som var förtidspensionerad trots att någon form av arbetsförmåga egentligen ofta fanns kvar.

Vi moderater gjorde upp med Bidragssverige till delar under regeringen Reinfeldt, men under de senaste sju åren har regeringen Löfven i små steg byggt ut bidragssystemen. Föga förvånande ser vi hur bidragsberoendet och utanförskapet ökar, särskilt i utsatta områden. De ekonomiska drivkrafterna för arbete är av avgörande betydelse för att fler ska arbeta. Det är också viktigt för att öka de totala resurserna till statsfinanserna.

För låginkomsttagare lönar det sig inte tillräckligt väl att gå från bidrag till arbete. Det får stora effekter på integrationen. Arbetslösheten är till exempel fyra gånger så hög för utrikes födda som för inrikes födda, och en majoritet av utlandsfödda kvinnor i arbetsför ålder arbetar inte. Fru talman, jag säger det igen: En majoritet av utlandsfödda kvinnor arbetar inte. Det gör att skatten på låga inkomster kommer att behöva tas ned ytterligare för att vi ska klara integrationen genom att skapa drivkrafter att välja arbete för alla de utrikes födda kvinnor som i dag är fast i utanförskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Fru talman! Samtidigt bör en stor översyn av bidragen göras i en ny bidragsreform som behöver tas fram i god parlamentarisk anda. Är det rimligt att personer utan medborgarskap i dag har mer bidrag än vad våra pensionärer har i månaden efter att ha gått till jobbet och arbetat under alla år, kanske under så många som 40 år?

För att det ska löna sig att arbeta måste naturligtvis skatten på arbete sänkas. Den är alldeles för hög. Tjänar man över brytpunkten betalar man 52 procent i skatt. Det torde i princip räcka med kommunalskatt och punktskatter, anser jag. Dessutom ger den statliga skatten endast 3 procent, 55 miljarder, i intäkter till staten.

En skärpt arbetslinje skapar fler jobb samtidigt som det säkerställer att det svenska folkets samlade skattepengar oftare går till välfärd och rättssystemet än till bidrag. Det vinner hela Sverige på. Genom att sänka skatten för dem som arbetar stärks drivkrafterna att arbeta. Vi gör det för att det är rätt och ökar sysselsättningen. Vi gör det mer rättvist: Ansträngning ska löna sig.

Möjligheten att stapla bidrag på varandra, som barnbidrag, flerbarnstillägg, bostadstillägg och försörjningsstöd minskar kraftigt drivkrafterna för arbete. Särskilt hindrar detta kvinnor från att komma i arbete eftersom drivkrafterna minskar i takt med antalet barn.

Arbete är ett av de viktigaste verktygen för välstånd eftersom arbete skapar oberoende och självständighet för individen. Vi vill därför också ge regeringen i uppdrag att utreda möjligheterna att växla vissa bidrag, till exempel flerbarnstillägg och bostadsbidrag, mot skatteavdrag för att öka drivkraften för arbete.

Befolkningen blir allt äldre, och allt färre i arbetsför ålder måste försörja allt fler. Det kräver att fler arbetar längre men också att de som arbetar gör det fler timmar. Till exempel behöver många med utländsk härkomst komma i arbete för att bidra till pensioner och inte minst till sjukvården.

De kommande åren förutses betydande pensionsavgångar både i den offentliga sektorn och i den privata sektorn. Samtidigt finns det en stor efterfrågan på kompetenta och erfarna medarbetare. Om fler av dem som nu närmar sig pensionen kan förmås att arbeta längre kommer bristen på arbetskraft på kort sikt att minska samtidigt som välfärdens finansiering stärks också på längre sikt. För att åstadkomma detta vill vi stärka de ekonomiska drivkrafterna för att fler äldre ska arbeta längre.

Det finns även ett par andra inkomstskattefrågor som vi moderater anser är viktiga och som jag skulle vilja lyfta fram.

Rutavdraget och rutreformen som togs fram under regeringen Reinfeldt är en av de mest lyckade reformer som infördes. Tiotusentals jobb har blivit vita, och tjänster som tidigare utfördes av hushållen själva alternativt på den svarta marknaden har blivit vita. De nya jobben har ofta gått till människor som tidigare har haft en svag förankring på arbetsmarknaden, såsom utrikes födda och unga kvinnor.

Drygt hälften av dem som driver företag i rutbranschen är kvinnor. Rutreformen har varit viktig för att underlätta livspusslet i allmänhet, men framför allt har den varit viktig för de kvinnor som vill ut i arbetslivet och få avlastning när det gäller obetalt hemarbete. Forskningen visar att gifta kvinnor i hushåll köper 40-80 timmars ruttjänster och ökar sina inkomster proportionellt med avdragens storlek. På så sätt ökar sysselsättningsgraden och stärks Sveriges ekonomi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

För att underlätta människors vardag och för att få fler enkla jobb att växa fram i Sverige vill vi genomföra en ny omfattande rutreform. Äldre är bland de flitigaste användarna av rutavdraget och använder det frekvent. Ett utökat behov av hjälp i hemmet bör ge ett mer generöst rutavdrag. Ett utvecklat och breddat rutavdrag möjliggör innovation och tillväxt i rutsektorn.

Reseavdraget är också viktigt för människor som ska åka till jobbet. Vi bor ju på lite olika ställen i Sverige. Enligt det nya förslag som lagts fram ska de som har mindre än tre mil enkel resa, som många har i Stockholmsregionen, inte få göra några avdrag alls. De som har upp till 80 kilometers resa ska få ha det här avdraget men inte mer. I stora delar av Norrland har ju folk tio mil enkel resa till jobbet eller mer än så.

Det här tycker vi inte är bra, och vi hoppas att det inte blir genomfört.

Fru talman! Sveriges inkomstskatt är av särskilt stor betydelse då två tredjedelar av den offentliga sektorns intäkter kommer från just inkomstbeskattning av anställda, företag och kapital.

Sverige ska ta ut skatter för att öka och finansiera trygghet och välfärd. Samtidigt måste Sverige tänka på att vara konkurrenskraftigt på skatteområdet gentemot andra - mot omvärlden - då vi är rätt beroende av export. Beskattningen ska också vara transparent, begriplig, rättvis och stabil över tid, detta för att vi ska kunna planera våra liv.

Fru talman! I dag gäller olika grundavdrag på inkomst av tjänst beroende på jobbskatteavdragen och vilken inkomst man har. Ett mer rättvist system vore ett platt grundavdrag som erhålls lika av alla löntagare och pensionärer men som får störst effekt för dem med lägst inkomster. Ett platt grundavdrag får en mer social funktion. Detta kan ge människor som står långt ifrån arbetsmarknaden ett incitament att gå från att vara bidragsförsörjda till att vara självförsörjande.

Fru talman! Av de 300 000 pensionärer i Sverige som kallas fattigpensionärer är två tredjedelar kvinnor. Var sjätte pensionär uppbär garantipension. Det pensionssystem som vi har i dag innebär att hela livstidsinkomsten, det vill säga minst 40 intjänandeår, ska vara pensionsgrundande. Före 2002 var det i stället 30 intjänandeår som gällde, och de 15 bästa åren skulle ligga som bas för pensionen.

Förändringen av pensionssystemets utformning har dessvärre varit förödande för kvinnor, mycket på grund av att kvinnor redan har en lägre beskattningsbar livsinkomst på grund av lägre löner. Det beror också på att kvinnor föder barn och vårdar äldre när samhället inte räcker till, vilket leder till ytterligare sänkt livsinkomst för kvinnor.

Detta är ett fundamentalt problem. Vi behöver genomföra en översyn av pensionssystemet för att få rättvisa. Att hela tiden lappa ihop systemet fungerar inte.

Sambeskattningen avskaffades 1971 för att kvinnor skulle bli självförsörjande och jämställda. Inget av dessa mål har vi sett uppfyllda, och det nya pensionssystemet skapade en ny kvinnofälla. I Sverige, som säger sig vara det mest jämställda landet i Europa, är alltså två tredjedelar av fattigpensionärerna kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Fru talman! Den så kallade pensionärsskatten kom egentligen till genom att jobbskatteavdrag implementerades i flera steg för den arbetande befolkningen men inte för pensionärer. Detta ledde till att vanliga löntagare fick lägre skatt, vilket var bra, men dessvärre fick pensionärerna ingen skattelättnad.

Det är av principiella skäl inte rimligt att den som har arbetat ett helt yrkesliv ska betala högre skatt än en person som arbetat sin första timme. Vår utgångspunkt är därför att pensionen ska betraktas som uppskjuten lön. Det finns ingen rimlig anledning att ha två olika skattesystem avseende inkomst av tjänst. Vi föreslår därför att begreppet inkomst av pension avskaffas. Pensionsinkomsten ska betraktas som inkomst av tjänst. I praktiken försvinner då det så kallade förhöjda grundavdraget och ersätts med befintliga jobbskatteavdrag.

Fru talman! Det tidigare systemet för sparande till pension var kanske bristfälligt, men effekten av att avdraget för privat pensionssparande försvann 2016 gör att invånarna frågar sig om det är lönt att pensionsspara. Om inte blir man mer beroende av det offentliga ålderspensionssystemet, som i dagsläget inte klarar att leverera tillräckligt höga pensioner.

Sverigedemokraterna föreslår därför en förnyelse av systemet för privat pensionssparande där man inte gör skatteavdrag vid själva insättningen och heller inte drabbas av reavinstbeskattning när man säljer fonder eller aktier utan i stället betalar en väldigt låg schablonskatt i enlighet med hur tjänstepensioner fungerar. Förslaget är att schablonbeskattningen uppgår till 15 procent av föregående års statslåneränta, vilket är detsamma som gäller för tjänstepensioner och som för 2018 uppgick till bara 0,8 procent.

Tillika bör skatten på investeringssparkonton återställas till den nivå som den var på före regeringens senaste höjning. Detta bör rimligtvis uppmuntras med förmånliga skattevillkor snarare än tvärtom.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Fru talman! Skatterna är ett av de mest effektiva styrmedel vi har när det gäller samhällsutvecklingen. Från Centerpartiets sida är vi klara över att vi styr det vi vill ha mer av respektive det vi vill ha mindre av med hjälp av skatterna. Det är av största vikt att vi väljer rätt - annars kan konsekvenserna bli stora både för den enskilde och för samhället i stort.

Jag är väldigt stolt över att Centerpartiet både i allianskontext och i januarisamarbetet har bidragit till att minska skattetrycket såväl för dem som skapar jobben som för enskilda personer. Avskaffandet av värnskatten och sänkningen av skatten för människor med låga inkomster är väldigt tydliga exempel på Centerpartiets avtryck i skattepolitiken.

Jag vill dock bemöta saker som min moderata riksdagskollega Kjell Jansson sa i den här talarstolen. Han antydde att vi i Sverige har någon typ av fritt spelrum och att vem som helst kan uppbära vilken typ av bidrag som helst. Detta vill jag ta avstånd från.

Fru talman! Jag vill i mitt anförande fokusera på tre skatteproblem som bör adresseras snarast, till exempel några av de skatteeffekter som uppstått i spåren av den pågående pandemihanteringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Som jag nämnde inledningsvis är skatter ett viktigt styrmedel, men om de styr fel blir de rättsosäkra. Vi måste då ha både modet och kraften att snabbt korrigera. Låt mig ta ett konkret och tydligt exempel där coronapandemin har ställt till med problem för gränspendlare i skattehänseende.

Nordiska gränspendlare som har jobbat hemifrån under coronapandemin kan tvingas betala skatt i två länder. Det är följden av att de nordiska finansministrarna inte går med på ett undantag från gällande skatteregler. Enligt nordiska skatteavtalet ska en gränspendlare betala skatt i det land där personen arbetar. Under coronapandemin har många pendlare på anmodan av sina arbetsgivare jobbat hemifrån, vilket innebär att pendlarna ska betala skatt i det land där de bor för varje dag som arbetet sker hemifrån.

I Öresundsregionen finns även ett särskilt skatteavtal, Öresundsavtalet, som innebär att om hemarbetet pågår mer än 50 procent under en period på tre månader gäller inte de vanliga reglerna, utan då ska skatten betalas i det land där man bor. Det betyder att de pendlare som berörs av detta måste deklarera och betala skatt både i bosättningslandet och i det land där de jobbar. I vissa fall ska skattepengar skickas mellan länder, vilket leder till ökat merarbete för arbetstagaren, arbetsgivaren och myndigheterna.

Tyvärr finns det fler exempel på skatteproblem som uppstår för gränspendlarna. När problemen blev tydliga förra året kom svaret från finansministern att man inte avser att vidta några åtgärder. Detta behöver såklart lösas här och nu för dem som det berör, men minst lika viktigt är det att lära och göra om inför framtiden.

Fru talman! Vi har från Centerpartiets sida en reservation under punkt 3 i betänkandet, där vi konstaterar att grön skatteväxling är en strategisk metod. Med höjda skatter på sådant som är dåligt för miljön minskar utsläppen och människors miljöpåverkan. Vi menar även att en fortsatt grön skatteväxling inom transportsektorn bör utredas. Det är ett system som gör det möjligt för människor att leva och verka i hela landet. En sådan skattereform måste utformas i bred dialog med alla berörda.

I den mån trafik ska beskattas måste man förhålla sig till att dagens skattebas, det fossila bränslet, kraftigt eroderar. Om och när den skattebasen ska ersättas med andra skattebaser måste dessa bland annat innebära en differentiering av beskattning av vägtrafik i städer och i lands- och glesbygd. Det handlar även om att beskattning måste tillåtas variera mellan olika tider och platser.

Fru talman! Ryckighet och osäkerhet ska vi alltid göra allt för att undvika. När vi uppmärksammar att något upplevs som ryckigt och rent ut sagt felaktigt måste vi agera. För företagen är långsiktiga och transparenta skatteregler alltid prioriterat på skatteområdet.

Sedan en dom i Högsta förvaltningsdomstolen 2017 är det inte längre tillåtet för styrelseledamöter att fakturera sina arvoden via bolag. I stället ska arvodet betalas ut som lön, samtidigt som uppdragsgivaren ska betala arbetsgivaravgifter.

År 2009 genomfördes en lagändring som öppnade för att under vissa omständigheter fakturera styrelsearvoden via eget bolag. Sedan lagändringen har Skatteverket gett grönt ljus för styrelseproffs att skicka fakturor från eget bolag så länge de har minst tre uppdrag och inte är delägare i bolagen. Vi var pådrivande i lagförändringen, eftersom den breddade möjligheten för företag att rekrytera kompetenta, externa ledamöter. Reformen har fungerat mycket väl och varit värdefull ända till nyligen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Vi har sedan 2017 drivit att lagen måste göras om nu när Högsta förvaltningsdomstolen underkänt Skatteverkets tolkning. Speciellt mindre företag, även tillväxtbolag och företag utanför städerna och på landsbygden med mindre ekonomiska resurser, riskerar att drabbas extra hårt.

Fru talman! Jag missade att yrka bifall till Moderaternas reservationer. Det var därför som jag begärde ordet. Jag yrkar bifall till Moderaternas samtliga reservationer i betänkandet Inkomstskatt.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Vi har en överenskommelse med gruppledarna om att man yrkar på en reservation i varje betänkande, så jag uppmanar ledamoten att välja en reservation.)

Jag får återkomma.

Fru talman! Jag får inleda med att säga att jag i inledningen av den här debatten blev lite provocerad av Moderaternas tal om att det delas ut skattepengar godtyckligt. Ja, man kan väl säga till vårdpersonalen, som just nu krigar i fronten mot pandemin, och till skolpersonalen, som möter nedskärningar, att det är godtyckliga verksamheter. Och man kan säga till den cancersjuka som behöver vård och omsorg: Gud, vad godtyckligt vi delar ut de här skattepengarna! Det här säger väl lite om Moderaternas syn på samhället.

Fru talman! Det är alltid inspirerande att komma upp efter Centerpartiet här i kammaren. Vid det här laget vet vi ändå vad som inte har fungerat, alltså den nyliberala politik som urholkat välfärden, inte minst genom stora skattesänkningar, privatiseringar, timanställningar och otrygga jobb, som i längden också försvårar våra förutsättningar att möta en kris.

För varje år som går blir Sverige mer och mer ojämlikt. Det är trots allt kärnan i den nyliberala ekonomiska politiken som gör att så många halkar efter. När det gäller inkomsterna är Sverige ett av de länder där inkomstskillnaderna har ökat snabbast i OECD.

LO släppte nyligen sin årliga granskning av inkomsterna för samhällets maktelit. Förutom en dyster bild ger den en fingervisning om hur ojämlikheten i inkomster ser ut, hur värdet av vanliga löntagares arbete hamnar i ett fåtals fickor, hur pengar koncentreras till dem som har mest och hur det lämnar väldigt många människor efter. Ett exempel är att den genomsnittliga inkomsten för en vd på ett svenskt storföretag motsvarar mer än 60 industriarbetarlöner. Att upprätthålla de här klassklyftorna kan ju inte vara något alternativ.

Vi kan titta tillbaka på 1980, då Sverige var mycket mer jämlikt än i dag. Då hade vd:n nio industriarbetarlöner. Då kanske man tänker att det här måste man ju rätta till, att de ekonomiska klyftorna är för stora för ett hållbart samhälle och inkomstskillnaderna för stora mellan kvinnor och män, mellan rika och fattiga, mellan sjuka och arbetande och mellan stad och land. Men i stället för att rätta till det passar regeringen på att slopa värnskatten - pengar som framför allt går till rika män. Det var ju detta som representanten för Centern var så stolt över här i talarstolen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Att sedan sänka skatten ytterligare med 30 miljarder under en pandemi i stället för att göra stora offentliga investeringar eller utjämna de ekonomiska klyftorna är ju helt ofattbart.

Men det är trots allt många gånger nyliberalismens logik att de med lägre inkomster ska ha lägre lön för att jobba mer medan de rika ska ha lägre skatter för att jobba mer. Piska till arbetarklassen, morot till gräddhyllan är inte särskilt nytt.

Det är en vansinnig utveckling med tanke på vilka som bär upp hela samhället. För nio av tio arbetaryrken är arbetet förlagt på ordinarie arbetsplats under pandemin eftersom arbetare bara kan utföra sitt yrke på plats. Det är många gånger just dessa som möter nedskärningar, en snål bemanning på arbetsplatsen, eftersatt arbetsmiljö och otrygga anställningar. Det är framför allt kvinnliga arbetare som har betalat ett högt pris under pandemin, både ekonomiskt och arbetsmiljömässigt.

Det är inte bara en vansinnig utveckling. Det är en väldigt cynisk utveckling, inte minst eftersom de skattesänkningar nyliberaler i denna kammare eftersträvar har prövats i decennier utan positiva effekter. I dag går det att dra slutsatsen att skattesänkningar endast lett till kraftigt ökade inkomstskillnader där främst den rikaste procenten drar ifrån och arbetarna är kvar och bär upp samhället.

Om det vore så att skattesänkningar för de rikaste skapar jobb, som man motiverar det med varje gång och som man har prövat under hela min livstid, varför översvämmas vi då inte av fler arbetstillfällen?

Många av dem som har blivit arbetslösa hör till dem med låga löner, timanställningar och otrygga jobb. Hur fixar skattesänkningar för de rika deras tillvaro? Det är ju de stora skattesänkningarna som har lett till nedskärningar i välfärden och försämrat våra förutsättningar att möta en kris.

Därför behövs mer än någonsin en skatteomläggning som gynnar arbetare och vanligt folk, som rustar upp välfärden och vårt gemensamma och som utjämnar de ekonomiska klyftorna. För att uppnå detta måste skattesänkningar för de rika ställas åt sidan, och vi måste börja rätta till alla systemfel.

Det är också dags att vi rättar till slopandet av värnskatten och inför en extra välfärdsskatt på höga inkomster så att vi säkrar välfärdens långsiktiga finansiering.

Det är också dags att återinföra en skattereduktion på fackföreningsavgifter så att vi kan sänka kostnaden för fackligt medlemskap och möjliggöra att fler går med i facket. Vi vet att det som skapar ökade och rättvisa inkomster för arbetare är att gå samman och kräva det, och då måste det i högre grad möjliggöras.

Skattesänkarnas tid måste vara förbi så att vi kan säga nej till all nedskärningspolitik, oavsett om det gäller vården eller barnens förskola. Nedskärningar får aldrig vara ett alternativ. Tvärtom behöver vi rusta upp samhället med kraftfulla offentliga investeringar på alla fronter.

Jag yrkar bifall till reservation 14.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 3 - om det inte framgick av mitt anförande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Fru talman! När jag hörde Tony Haddous anförande tänkte jag oj och blev fundersam. Det var väldigt många överord: skattesänkningar för de allra rikaste, cyniskt, nyliberaler och nedskärningspolitik. Jag blir konfunderad. Var kommer denna verklighetsbeskrivning från? Den stämmer ju inte. Finns det verkligen belägg för alla Tony Haddous påståenden?

Som jag sa är jag fantastiskt stolt över att Centerpartiet har bidragit stort till att skatten har sänkts för de hårt arbetande människor som är med och bygger Sverige starkt. Vi har tillfört historiskt stora resurser till svensk välfärd. För mig är det obegripligt att Tony Haddou och Vänsterpartiet inte ser den verklighet som vi alla andra ser.

Jag undrar på riktigt vad som är Vänsterpartiets lösningar på de samhällsproblem vi ser. Vill Tony Haddou och Vänsterpartiet verkligen höja skatten för hårt arbetande sjuksköterskor, undersköterskor, läkare och andra som står i frontlinjen och bekämpar pandemin? Är det verkligen det Vänsterpartiet tycker är lösningen på de utmaningar vi har i Sverige i dag?

Fru talman! Jag börjar där Alireza slutade. Han ger en medvetet felaktig beskrivning av mitt anförande, till exempel att jag vill höja skatten för alla som jobbar inom vården. De som lyssnade på mitt anförande vet att det inte stämmer.

De växande klyftorna är ett av våra största samhällsproblem, och det är här jag kritiserar Centerpartiet.

Vad vi vill göra är framför allt att gå in med stora offentliga investeringar för att rusta samhället, inte minst efter pandemin. I den senaste budgeten lade vi därför 70 miljarder mer än regeringen.

Jag förstår att du är stolt över ditt arbete, men vi tar välfärdsåtagandet och långsiktigheten på mycket större allvar än vad Centerpartiet gör. Ni går ju fram med nedskärningar, och vi vet att det pågår nedskärningar runt om i landet, även i kommunerna.

Jag vet inte om Alireza har varit i skolvärlden den senaste tiden, men det finns skolor där man drar ned på personal och så vidare.

När det gäller inkomster och värnskatt har jag en motfråga till Alireza. Om en vd får 2 miljoner extra i fickan på grund av er skattesänkning, den skatt du var så stolt över att ni tog bort, hur gynnar det samhället? Det är troligtvis en manlig vd som får dessa 2 miljoner. Det gynnar inte samhället över huvud taget. Det är detta vi kritiserar.

Vi vill också införa en extra välfärdsskatt på höga inkomster. Vi tycker inte bara att det är värt besväret att beskatta rika, utan vi anser att det är nödvändigt. Men det gör inte ni, och det är det som skiljer oss åt.

Fru talman! Jag tackar Tony Haddou för frågan.

Jag önskar verkligen att jag hade mer talartid så att jag kunde hålla en grundkurs i nationalekonomi om hur ekonomiska teorier samspelar med samhällsutvecklingen i stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Tony Haddou känner kanske till Lafferkurvan. Det finns tydliga ekonomiska belägg för att värnskatten är direkt skadlig för samhällsutvecklingen och att staten de facto får in mindre skattemedel som kan gå till välfärden och till satsningar för de människor som Tony Haddou och Vänsterpartiet säger sig värna om och brinna för.

Tony Haddou och Vänsterpartiet undviker skickligt att svara på frågan varför de vill höja skatten. Varför röstade de emot skattesänkningen för dem med allra lägst inkomst? Varför röstade de emot att ha fler sjuksköterskor och läkare som kan stå i frontlinjen och bekämpa pandemin? Att dölja detta i teoretiska beräkningar om en vd som plötsligt får 2 miljoner mer för att vi tog bort värnskatten, som rör inkomster över 56 000, är för mig ganska obegripligt.

Vi ser också klyftorna i samhället, Tony Haddou. Men man löser dem inte genom att skapa nya problem genom att staten får in mindre i skattemedel.

Fru talman! Jag vet inte om jag precis fick en klapp på huvudet. Men en grundkurs med Alireza Akhondi kommer tyvärr att innehålla hur man slår sönder arbetsrätten för alla dem som står i frontlinjen mot pandemin. Jag tror att Centerpartiet med sin nyliberalism är de sista som ska ge en grundkurs till en vänsterpartist i ekonomi. Det finns tydliga ekonomiska belägg för exakt motsatsen till det som Alireza Akhondi lyfter fram här.

Det blir svårt i denna debatt då vi faktiskt är för sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare. Jag vet inte var du får dina uppgifter ifrån, Alireza Akhondi, men du får nog kika igen på vår skattepolitik. Jag tror inte att det går att komma särskilt mycket längre när vi får sådana påståenden.

Fru talman! De flesta av oss vet nog hur mycket vi betalar för vår bostad varje månad. De flesta av oss har någorlunda koll på vad telefonen kostar, vad vi betalar för att ha internet hemma och vad andra räkningar brukar kosta. Men det finns undersökningar som visar att de flesta av oss inte vet hur stor vår största utgift är. Vår största utgift är den skatt vi betalar varje månad.

Kristdemokraterna tycker att skattetrycket måste synliggöras. Offentliga arbetsgivare måste visa vägen genom att tydligare redovisa samtliga skatter och avgifter på lönebeskedet. Det är inte mer än rätt gentemot medborgarna - alla de som är de egentliga ägarna till pengarna. Vi måste belysa och informera om hur vårt samhällssystem fungerar och vilka fundament det vilar på.

Fru talman! Vi kristdemokrater arbetar för att skattetrycket i Sverige ska minska. Sänkta skatter är ett mål i sig. Det är ett mål att människor får behålla så mycket som möjligt av de pengar de själva har tjänat ihop.

Att sänka just inkomstskatterna är särskilt viktigt. Om det är något som är viktigt för Sverige och svensk välfärd så är det att fler människor arbetar fler timmar. Skattesänkningar som leder till att fler människor arbetar mer leder också till att kommunernas ekonomi stärks långsiktigt. Det som är mest betydelsefullt för att kommuner och regioner ska kunna upprätthålla och utveckla välfärden är att skatteunderlaget utvecklas positivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Under Kristdemokraternas och Alliansens tid vid regeringsmakten stärktes välfärden. Det syns bland annat på hur skattekraften, det vill säga skatteunderlaget per invånare, utvecklades under denna tid. Under de åtta år som Alliansen styrde växte skattekraften från 162 600 kronor till 185 800 kronor, räknat i 2014 års fasta priser. Det är en ökning med 12 procent - en långsiktig förstärkning av kommunernas skatteintäkter och möjligheter att utveckla välfärden. Sänkta skatter på arbete ger möjlighet att utveckla välfärden.

Den politik som fördes av Kristdemokraterna och Alliansen i regeringsställning innebar att resurserna till skola, sjukvård och omsorg ökade med mer än 100 miljarder kronor, i fasta priser. Resurserna ökade per invånare, per elev och per slutenvårdspatient. Antalet läkare, barnmorskor och sjuksköterskor per invånare ökade. Resurserna till skolan ökade per elev, i alla skolformer, återigen i fasta priser. Att öka tillväxten genom sänkta skatter och förbättrade förutsättningar för företag lönar sig - för alla.

Fru talman! Trots ett relativt stort bostadsbyggande under några år har trösklarna till bostadsmarknaden blivit väldigt höga. Det senaste året har bostadspriserna ökat rejält. Hemma i Göteborg, som jag kommer ifrån, har priserna på bostadsrätter det senaste året ökat med nästan 6 procent. Priserna på småhus har samtidigt ökat med över 15 procent på ett år.

I takt med prisutvecklingen ökar också behovet av en rejäl kontantinsats. För att hjälpa fler att ha råd att köpa den första bostaden vill Kristdemokraterna införa ett skattesubventionerat bosparande för unga mellan 18 och 34 år. Skatteavdraget ska göras de första 60 månaderna. I vår modell ska alla unga få detta automatiskt, men det ska givetvis vara möjligt att lämna systemet för den som vill.

Tillsammans med ett startlån för förstagångsköpare, som innebär att staten bistår genom att låna ut en del av kontantinsatsen, kan fler få möjlighet att köpa sin första bostad. I vintras tillsatte regeringen en utredning om just startlån. Det välkomnar vi. Nu behövs det också en utredning om ett förmånligt bosparande för unga.

Fru talman! Vi kristdemokrater har flera olika reservationer i dagens betänkande. Jag står givetvis bakom dem alla, men jag vill särskilt lyfta fram och yrka bifall till reservation 27, som handlar om gåvor till ideell verksamhet.

Vi vill ha ett starkt, livskraftigt och självständigt civilsamhälle. Därför har vi arbetat för och infört ett gåvoskatteavdrag. Det innebär i praktiken en skattelättnad för den som ger gåvor till sociala ändamål och till forskning. Genom gåvoskatteavdraget stärks organisationer som Stadsmissionen, Räddningsmissionen, Hjärt-Lungfonden och Cancerfonden. Vi införde detta första gången 2012, men tyvärr togs gåvoskatteavdraget bort av den rödgröna regeringen under den förra mandatperioden. Det var ett mycket hårt slag mot civilsamhällets organisationer, och vi kristdemokrater kämpade därför hårt för att återinföra det. Det lyckades vi med när den kristdemokratiska och moderata budgeten antogs i början av den här mandatperioden. Sedan sommaren 2019 är gåvoskatteavdraget återigen tillbaka.

Men vi är inte nöjda. Gåvoskatteavdraget behöver byggas ut kraftigt. Taket måste höjas så att fler kan ge betydligt större gåvor. Fler typer av organisationer måste omfattas, den undre beloppsgränsen för varje enskild gåva måste sänkas och administrationen behöver förenklas för de berörda organisationerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Gåvoskatteavdraget är inget konstigt. Nästan alla Europas länder har någon typ av skatteavdrag eller reduktion för gåvor, men den mest intressanta förebilden för oss är förmodligen vårt grannland Norge. Där infördes avdraget 1999. I början var det precis som här, ganska blygsamt och omfattade bara några få typer av organisationer, men sedan kom det att utvecklas. I dag omfattas över 600 organisationer. Det är organisationer som arbetar med omsorg, mänskliga rättigheter, kultur, miljö, natur och djurskydd.

År 1999 var kristdemokraten Kjell Magne Bondevik statsminister i Norge, och sedan dess har Norge haft regeringar både till höger och till vänster, med statsministrar som Erna Solberg och Jens Stoltenberg. Det var olika regeringar, med olika politik på många områden, men alla har utvecklat gåvoskatteavdraget.

Fru talman! Det norska exemplet borde vara en förebild för oss i Sverige.

Fru talman! Eftersom debattreglerna inte tillåter att vi som inte har hållit våra huvudanföranden tar replik tänkte jag passa på att kommentera kollegan och ledamoten Kjell Janssons tidigare inlägg.

Jag håller fullständigt med om att den integrationspolitik som har förts i decennier har varit förödande för inte minst utrikes födda personers möjligheter att komma i arbete och egen försörjning. Jag håller med om att den så kallade arbetslinjen, som har drivits under ett antal år, inte har sänkt trösklarna för just utrikes födda personer att komma i arbete och egen försörjning. Vi behöver på allvar ta tag i integrationsmisslyckandena och från grunden anlägga en tydlig integrationspolitik så att vi kan skapa möjlighet för alla människor, oavsett var de ursprungligen kommer ifrån, att ha samma förutsättningar att komma i arbete och egen försörjning. Det är den bästa vägen till frihet.

Men jag vänder mig mot den typen av argumentation som ställer grupper mot varandra. Jag vänder mig kraftigt mot när man ställer utrikes födda personer mot svenska pensionärer med dåliga pensioner. Så löser vi inte problem, Kjell Jansson. Så kan vi inte tänka om vi på allvar ska anta utmaningarna med att få bukt med de misslyckanden som har tillåtits under decennier.

Fru talman! Nu ska jag ta upp det som jag hade tänkt att tala om och som också är viktigt. Inte minst handlar det om alla de viktiga satsningar som har gjorts under detta fasansfulla år med pandemin.

Vi liberaler har tillsammans med regeringen och Centerpartiet presenterat otaliga krispaket för att säkerställa att företag räddas från konkurser och att jobb skyddas i ett akut läge.

Vi har med jämna mellanrum förstärkt stimulanspaketen med regelförenklingar, kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter, direktstöd, investeringsstöd med mera. Listan kan göras väldigt lång över alla åtgärder som har vidtagits. Men en sak har vi liberaler inte gjort. Vi har varken varit passiva eller ansvarslösa under krisen. Vi har tvärtom tagit ansvar för Sverige igenom de mest utsatta lägena som vi har befunnit oss i sedan demokratins införande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Ska vi kunna underlätta återstarten av ekonomin och värna konkurrenskraften när den akuta fasen är över behöver betydligt mer göras.

För oss liberaler är det en självklarhet att utgå från företagen när vi ska återstarta ekonomin, eftersom det är företagen som är grunden för välfärden och viktiga jobbskapare.

Jag vet att Vänsterpartiet inte håller med mig. Det har ledamoten Tony Haddou klart och tydligt gett uttryck för i sitt inledningsanförande. Tvärtom är Vänsterpartiet besatt av att bedriva häxjakt mot företag och svartmåla dem som giriga riskkapitalister. Det är förstås väldigt sorgligt att svartmåla de viktiga välfärdsskapande aktörerna då många företag bokstavligen just nu går på knäna och blöder.

Jag är stolt över att Liberalerna i budgetförhandlingar med regeringen har fått igenom skattelättnader för experter, forskare och andra viktiga nyckelpersoner från andra länder för att de ska kunna komma till Sverige genom att expertskatten nu har förlängts från tre till fem år. Jag har också noterat att det i betänkandet finns ett antal yrkanden som handlar om just expertskatten.

Men det är inte bara expertskatten som har förlängts. Det har skett i kombination med en sänkt bolagsskatt med ett nytt avdrag för investeringar. Nya bestämmelser om avdrag för koncernbidragsspärrade underskott och avdrag för näringslivet har också genomförts. Vi har också bidragit till att utvidga FoU-avdraget med en rejäl sänkning av arbetsgivaravgifterna.

Reglerna för beskattning av personaloptioner ska reformeras och utvidgas så att unga företag med tillväxtambitioner som både vill attrahera och behålla nyckelpersoner i sina bolag ges den möjligheten och att svenska regler ska bli konkurrenskraftiga internationellt. Detta förslag kommer att träda i kraft den 1 januari 2022.

Alla dessa förändringar sammantaget kommer att stärka svenska företags attraktionskraft genom att de ges möjlighet att konkurrera på lika villkor på den globala marknaden. Vi får nämligen inte glömma den globala marknaden. Den är otroligt viktig för oss som ett litet och exportberoende land. En stor del av vår verksamhet är handel med andra länder.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att svensk arbetsmarknad på det stora hela kommer att bli mer attraktiv för människor från andra länder, att de vill komma hit och bidra med sina kompetenser och sina kunskaper. Det är ett viktigt besked till Svenskt Näringsliv och företagen. De förändringar som har gjorts och görs i närtid är nämligen en stor seger för ett starkare företagsklimat i Sverige.

Fru talman! Jag vill avsluta mitt anförande med att säga några ord om den skattereform som vi inom januaripartierna har kommit överens om ska genomföras denna mandatperiod. Jag tycker att det är lika bra att vara ärlig. Det kommer inte att bli någon skattereform denna mandatperiod. Det beror på två saker, men det beror inte på att Liberalerna inte har velat det eller inte har haft det som en ambition.

Vi har ett skattesystem i dag som har 30 år på nacken och som är dysfunktionellt och knappt förståbart för många vanliga människor. Det är ett lapptäcke där vi har lagt till saker och tagit bort saker. Det funkar inte långsiktigt om vi ska ha ett starkt, gediget och robust skattesystem. Men pandemin har kommit i vägen. Vi har det senaste året behövt lägga all vår kraft och tid på att hantera denna kris.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Det andra är att vi inte heller tror, nu när två år har passerat, att det går att göra en så gedigen skattereform som bara har stöd av fyra partier i Sveriges riksdag. Vi tror att det krävs en bredare samsyn kring den nya skattereformen som förhoppningsvis ska hålla 30 år framåt i tid. Det förutsätter att fler partier än bara Liberalerna, Centern och regeringspartierna sätter sig vid ett förhandlingsbord. Det förutsätter att riksdagens två största partier också kommer överens - Socialdemokraterna och Moderaterna. Därför vore det ansvarslöst att hasta igenom en reform som är otroligt viktig för Sveriges framtida tillväxtpotential.

Det har under det senaste året kommit ett antal olika rapporter med förslag om hur man ska kunna genomföra en ny skattereform. Vissa förslag är bra. Och jag tycker att det är viktigt att man tar inspiration från inte minst ESO-rapporterna. Men det finns ett förslag som kommer från Tankesmedjan Tiden. Det är en så kallad skuggutredning. Jag kan lova att vi liberaler inte kommer att ta någon inspiration från den. Två saker som vi kan ge besked om här och nu är att vi inte kommer att bidra till att man inför den gamla fastighetsskatten eller att man gör förändringar i skattesystemet som innebär att vi går tillbaka till en ordning där vi återigen får världens högsta marginalskatter på arbetsinkomster. Det är inte bra för Sverige, vare sig ur ett konkurrensperspektiv eller för att stimulera arbetslinjen och få fler människor att gå från bidrag till arbete. Det kommer att vara en viktig fråga för alla oss partier att hantera under nästa mandatperiod. Det är klart att vi har påbörjat ett antal viktiga steg i rätt riktning. Men att stå här och säga att vi under resterande tid av denna mandatperiod ska baxa igenom en skattereform som inte ens har majoritet i Sveriges riksdag och som inte fler än fyra partier står bakom vore faktiskt ansvarslöst i den svåra ekonomiska kris som Sverige befinner sig i.

Fru talman! Jag står givetvis bakom alla våra reservationer. Men för att vinna tid vid voteringen yrkar jag bifall endast till reservation 31.

Fru talman! Den svenska drömmen: Under 80-talet, då jag föddes, kunde Medelsvenssons livsmål lite skämtsamt sammanfattas med tre ord: villa, Volvo, vovve. Det är tre korta ord som ytterst var ett mått på den materiella nivå av levnadsstandard som utlovade lycka och framgång. Det var en medelklassaga som spreds runt jorden och blev synonym med beskrivningen av både det rika och jämlika Sverige - landet där varje människa inte bara skulle få drömma om utan även kunna förvänta sig att få den trygghet och lycka som livet med dessa tre ord symboliserade.

I bakgrunden fanns också en bred välfärdsstat som togs för given - ett av världens främsta utbildningssystem som var gratis och öppet för alla, en växande och alltmer omfattande barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg utan privata inslag, bibliotek och fritidsgårdar i varje stadsdel.

Under min uppväxt började detta ideal utmanas. Välfärdsstatens trygghet började uppfattas som ett hinder för individens frihet. Detta började också ge utslag i politiska beslut.

Min generation anklagas ofta för att vara missnöjda på grund av att vi har så höga förväntningar. Men 90-talskrisen skakade om vårt land och öppnade dörren för marknadsliberalismens framfart och dess effekter på välfärden. Regeringen Bildt 1991 spelade också en viktig roll för ojämlikhetens och klassklyftornas återkomst. Det var ett förebud om vad som senare skulle komma under Reinfeldts långa statsministertid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Fru talman! Jag minns samtalen mina lärare hade med föräldrarna om de nedskärningar som skulle komma i skolan. Flera år senare sprang min gymnasieklass ut till en ännu mer osäker arbetsmarknad, en uppförsbacke till den första egna bostaden och mer otrygghet än generationen före oss haft.

I dag ser världen fundamentalt annorlunda ut än för 30 år sedan, och det gör även Sverige. Många har det kanske bättre rent materiellt, men ojämlikheten har ökat. Den rikaste tiondelen, i högre grad den rikaste procenten och i ännu högre grad den rikaste promillen i Sverige har dragit ifrån alla andra i väldigt stor utsträckning under 2000-talet. Vi ser detta även globalt. Både miljardärerna och de hemlösa har blivit fler. Att arbeta räcker inte alltid till för att försörja sig, eftersom lönerna och i förlängningen även pensionerna är för låga i låglöneyrkena. I USA är det redan så att de allra fattigaste får ta två eller tre jobb för att klara sig. Samtidigt rusar aktieutdelningar och kapitalvinster.

Fru talman! Symbolen för lycka må förändras över tid, men jag är övertygad om att människor alltid strävat efter det. Det kanske inte alltid är tryggheten som är ändamålet utan de möjligheter som medföljer. Ska vi vara fria behöver vi också vara trygga.

Det är när skola och utbildning är kostnadsfri och likvärdig som alla kan få möjlighet att forma sina liv. Det är när vi har rätt till arbete med goda villkor som vi kan leva, resa och bo utan att vara beroende av någon annan eller känna oro för hur månaden ska gå ihop. Det är när rättssystemet fungerar som vi kan vara trygga ute och i våra hem.

Det är när det finns bra föräldraförsäkring och förskola som vi kan ge våra barn en trygg start och återgå till arbetslivet när det väl är dags. Det är när det finns fungerande sjukvård och sjukförsäkring som vi kan känna trygghet om livet skulle ta en annan vändning. Och så handlar det inte minst om planetens överlevnad - får vi inte stopp på den globala uppvärmningen, krympande skogar och förgiftning av haven blir det ingen trygghet kvar.

I ett starkare samhälle med minskande klassklyftor kan man arbeta för det liv som man själv vill ha. Skulle något oväntat hända är man inte ensam. Då finns samhället där. Vi kan fortsätta där vi var eller börja om. När vi är trygga är vi friare. Men när vi är otrygga är vi också ofria. Växande ekonomiska och sociala klyftor innebär både ofrihet och otrygghet för alla.

Fru talman! När vi diskuterar politik är vi skyldiga att hantera dagens frågor och samtidigt blicka framåt. Vi behöver hantera den pågående pandemin. Vi behöver också bygga tillbaka bättre när den väl är över. Det gör vi inte genom de skattesänkningar som föreslås här i dag. Dessutom är skatter sällan ett ändamål i sig själva. För oss socialdemokrater handlar skattefrågan snarare om utrymme att bygga det starka samhälle där alla kan vara med.

Jag välkomnar de höga förväntningar som människor har på samhället, på politiken och på sig själva. Människor har all rätt att förvänta sig trygghet, jämlikhet, jämställdhet och en ljus framtid. Förväntningar gör att vi utvecklas och blir bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Även om varken drömmar eller lycka formas av politiska beslut är det i den här salen som vi lagstiftar om vilka förutsättningar vi ger människor. För mig handlar den svenska drömmen om möjligheten till ett jämlikt och tryggt samhälle där var och en kan definiera och välja sin egen lycka. Det är vår plikt som folkvalda politiker att möjliggöra just det, både i dag och för kommande generationer.

Med det sagt, fru talman, yrkar jag avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Återigen är jag sist på talarlistan. Det har varit roligt och intressant att lyssna till mina kollegor i utskottet i denna debatt om skatt. Det har varit få repliker, så jag hoppas att jag får fart på er nu.

Jag vill börja med att säga att jag instämmer i och uppskattar föregående talare Sultan Kayhans tal. Men den här debatten inleddes av Moderaternas Kjell Jansson. Vi tycker olika om ganska mycket. Kjell Jansson beklagar sig över att människor blir beroende av bidrag och behöver samhällets bidrag för att kunna leva och få ihop sin vardag. Kjell Jansson förargar sig över att personer går i pension för tidigt för att de är utarbetade och kroppen inte håller. Kjell Jansson vill skapa jobb - det är oerhört flummigt att vilja skapa jobb - och öka arbetsviljan med ekonomiska incitament. Kjell Jansson klankar ned på olika typer av bidrag som vi har byggt upp i vårt välfärdssamhälle. Där kan jag förvisso hålla med - om vad återkommer jag till senare i mitt anförande.

Jag tycker att det är viktiga frågor som tas upp, men jag vill också att vi backar tillbaka några steg och landar i värderingar. Jag ser inte drivkraften för att arbeta och bidra till samhället enbart i ekonomiska incitament. Jag tror inte på det. Jag tror på människans inneboende vilja att göra någonting för andra och för samhället. Jag har sett det inte minst i den ideella sektorn, och det har talats varmt om dess vikt.

Människor vill engagera sig i olika frågor. Det kan handla om humanitära frågor, miljöfrågor, naturfrågor med mera. Vi vet också som politiker att de flesta som engagerar sig politiskt jobbar utan arvode på kvällar och helger. Det är för att vi drivs av någonting. Vi vill göra någonting, oavsett om vi får betalt eller inte. Därför tror jag att det inte är ekonomin eller hur mycket vi får på saldot i slutet av månaden som avgör hur mycket vi brinner för någonting. Det kommer inifrån.

Vad är det då vi värderar? När jag möter en medmänniska möter jag en medmänniska. Det är inte så att jag ser en robot och tänker: Du måste jobba längre och hårdare. Jag ser inte arbetstimmar, utan jag ser en medmänniska som jag värderar. Jag värderar tid. Jag värderar de små sakerna i livet. Jag värderar min familj. Jag värderar tiden med mina vänner. Jag värderar återhämtning. Jag värderar rekreation. Jag värderar naturen. Jag är ofta ute i naturen och ser skogen - inte bara för alla träd utan som ett ekosystem och som liv i sig. När jag vistas i naturen värderar jag till exempel inte skogen bara för massan ved eller antalet kubikmeter.

Men man kan ha olika grundsyn. Den före detta finansministern Anders Borg visar kanske vad han värderar när han åker på troféjakt i Afrika och skjuter utrotningshotade djur. Man kan ta med sig elefantfötterna hem och ha dem som papperskorgar. Det är en annan typ av grundvärdering - en som jag inte delar. Men de här värderingarna är ändå det som ligger till grund för hur vi sedan agerar politiskt. Det avspeglar sig också i den här debatten och i skatter i stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Kjell Janssons förslag på hur vi ska komma till rätta med det här är en rutreform. Det är ett förklätt bidragssystem för dem som redan är välbeställda. Det gynnar faktiskt inte heller de utlandsfödda kvinnor som Kjell Jansson säger sig vilja värna.

Jag uppskattar Liberalernas ledamot Gulan Avcis markering att vi inte kan ställa grupper mot grupper i detta sammanhang. Jag instämmer till fullo i det. Jag vill komplettera med en annan dimension. Vi kan inte ställa aktieägare mot arbetare. Vi kan inte ställa arbetsgivare mot arbetstagare.

Jag tror inte på trickle-down-ekonomin, utifrån vilken vi har byggt upp vår syn på arbete. Centerpartiets ledamot går upp i debatten och vill undervisa med en snabbkurs i nationalekonomi och försvarar stolt borttagandet av en skatt, värnskatten, för dem som tjänar allra mest i samhället. Det är bortom min förståelse.

När vi ändå ska försöka att undervisa varandra i ekonomi vill jag ännu en gång påpeka att ekonomisk tillväxt varken är önskvärd eller realistisk i längden, eftersom den mäts exponentiellt. Biolog som jag är vet jag att om något växer exponentiellt i naturen eller i biologin hänvisar vi till cancer, för det är vad det handlar om. Med en planet är det inte möjligt eller önskvärt att ha en ekonomi som ska öka mer än vad själva planeten har bärförmåga till.

Fru talman! Jag hoppas att det framgår tydligt att jag inte tror på nyliberalismen, som verkligen genomsyrar vår debatt och i stort vår politik numera. Jag tror inte på den som avreglerar kapitalismens destruktiva mekanismer. Det är vad som driver på ojämlikheten och samtidigt effektivt utarmar vårt ekosystem planeten.

Jag håller med Kjell Jansson på en punkt. Visst skulle vi kunna förenkla systemen. Varför inte införa en basinkomst? Det vore så mycket lättare. Jag och Miljöpartiet driver på för en statlig offentlig utredning för att få mer svar på hur det skulle kunna genomföras.

Miljöpartiet instämmer också med Centerpartiet om den gröna skatteväxlingen. Jag tror på att vi ska använda skattesystemet för att driva bort från det som är dåligt och mot det som vi uppskattar och är bra. Vi vill sänka skatten på inkomst och öka skatten på det som är miljöförstörande.

Vi vill minska normalarbetstiden. Det var en reform som samtliga partier var överens om för 50 år sedan, men sedan dess har man inte vågat göra någonting med den. Det är just för att vi värderar tid som vi vill det. Det gäller också engagemang, som vi har hört från Kristdemokraternas ledamot. Det handlar om engagemanget och det ideella deltagandet i samhället. Det tror vi på.

Vi vill se till att få bukt med den skeva beskattningen. Vi har i dag otroligt höga skatter på arbete men otroligt låga skatter på kapital. Det säger någonting om vad man värderar. Man värderar inte hårt arbete. Man värderar den som föds rik, den som spekulerar eller den som har tur. Där skiljer vi oss rejält åt.

Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Tack, Rebecka Le Moine, för omnämnandet i talarstolen! Jag uppmärksammade att Rebecka Le Moine sökte en replik. Jag tänkte: Varför inte, det är alltid bra att vara lite alert.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Fru talman! Jag är väldigt glad att vi debatterar skatter och inte biologi. Jag vill passa på att påminna Rebecka Le Moine om att Miljöpartiet de facto sitter i regeringen. Det verkar vara en liten detalj som Rebecka Le Moine har förbisett i sitt engagemang. Miljöpartiet har varit med och avskaffat värnskatten. Det är viktigt att komma ihåg.

Vi vet rent ekonomiskt, enligt ekonomiska teorier, att minskat skattetryck på arbete genererar både tillväxt och resurser till välfärden. Det är resurser som vi kan använda i den gröna omställning som måste ske här och nu för att vi ska kunna nå de klimatmål som Miljöpartiet och Centerpartiet tycker är oerhört viktiga.

Jag vill avslutningsvis passa på att fråga Rebecka Le Moine vad Miljöpartiets alternativ är, med tanke på att ni ändå sitter i regering med de verktyg och de departement som jobbar med att försöka nå klimatmålen.

Fru talman! Får jag vara så oförskämd att påminna om hur mitt efternamn Le Moine uttalas, så att vi vet det?

Det är klart att mitt parti är en del av regeringen, och Centern och Liberalerna är en del av januariavtalet. Däremot tror inte jag på munkavel. Det är viktigt för demokratin och alla som följer debatten att de vet var partierna står. Annars kan vi delegera hela det politiska samtalet till Stefan Löfven, men det ser inte jag som något som vitaliserar och driver demokratin framåt.

Vi är en del av regeringen. Men jag är inte minister. Jag är riksdagsledamot. Jag är inkryssad för de åsikter och den politik som jag driver. Det är min förhoppning att fortsätta att kunna göra det hela den här mandatperioden. Det ser inte jag som ett hinder att säga vad jag och Miljöpartiet står för.

Det är såklart i regeringen som vi får försöka att trycka på och förändra med de verktyg som finns. Det gör vi. I varje förhandling och i varje rum tjatar vi till exempel om miljövärdena och att öka budgeten för natursatsningar.

Vi kämpar för att den gröna skatteväxlingen ska genomföras med så stor effekt som möjligt för natur och de miljömål som vi gemensamt har fattat beslut om i riksdagen.

Det ena står inte emot det andra. Jag är riksdagsledamot, och vi är en del av regeringen. Där verkar vi också i alla förhandlingar som vi är en del av.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag ber om ursäkt för fel uttal av namnet. Jag ska skärpa mig.)

Fru talman! Även jag vill be om ursäkt till Rebecka Le Moine för felaktigt uttal. Detta med efternamn är inte alldeles enkelt alla gånger. Det vet jag av egen erfarenhet.

Jag vill ändå passa på att säga att Rebecka Le Moine inte svarade på min fråga. Jag har hört den typen av argumentation tidigare från miljöpartister. Men svaret och vad lösningarna och alternativet skulle kunna tänkas vara lyser som alltid med sin frånvaro.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Inkomstskatt

Med tanke på hur vårt samhälle ser ut och de utmaningar som vi står inför blir det i varje fall för mig med min liberala kompass som ledstjärna väldigt problematiskt att försöka förstå hur Rebecka Le Moine resonerar om hur man ska ta bort begreppet tillväxt och att det i sig skulle vara skadligt.

Eftersom vi ändå debatterar skatter vill jag på riktigt veta hur Miljöpartiet ser på att vi ska kunna ha ett välfärdssamhälle där vi tar ansvar för de svaga i samhället. Det handlar om att vi ändå kan ha en välfärd utan att på något sätt hamna i en situation där det från min horisont, ursäkta detta, blir ett bakåtsträvande. Jag får inte riktigt ihop det i min roll.

Fru talman! Vi har såklart tänkt igenom detta när vi kritiserar tillväxt som begrepp. Vi kan ju sluta med att ha det som ett politiskt mål och se ekonomin, precis som föregående talare nämnde, som ett verktyg för att nå de egentliga målen.

Så vad är då egentligen vår uppgift? Vad är det som är viktigt för oss alla? Det tror jag att vi kan enas om. Det är någonstans en välfärd och en livskvalitet inom planetens enda gräns, som vi överskred i förrgår.

I går hade vi en debatt om punktskatter. Där hoppas jag att jag gjorde det tydligt att Miljöpartiet har en rad olika förslag på hur man kan höja skatten på just uttaget av naturresurser. I dag är det i princip gratis. Naturen ses som någonting vi ska borra upp och skövla och sedan göra om till någonting mer användbart, för det är det som skapar jobb. Jag menar att det är en felsyn i grunden på naturen att vi snabbt ska göra oss av med och göra om naturresurserna. Det där måste vi beskatta mer.

Om vi nu är så positiva inför framtiden när det gäller teknikutveckling och it-lösningar - som jag också tror att vi alla är - hur kan man då samtidigt vilja skapa jobb för sakens skull? Det är det jag tycker är väldigt flummigt.

Då är frågan: Hur gör vi för att återigen kunna beskatta värdet? Ska man inte då tänka sig att beskatta även det arbete som robotar utför i framtiden? Det är en ny tanke som vi faktiskt bör överväga och fundera på så att vi inte skapar ett klassamhälle där till exempel de som har automatiserad arbetskraft och robotar kommer lättare undan.

Det handlar också om att använda den gröna skatteväxlingen - som jag också tror att vi är överens om - som ett verktyg för att växla fokus.

Fru talman! Jag ska klargöra det här med reservationerna. Naturligtvis står jag bakom alla moderata reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 1 i betänkandet om inkomstskatt.

Inkomstskatt

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Företag, kapital och fastighet

Fru talman! Sverige har högst skattetryck i världen, sa jag i mitt förra inlägg. Jag säger det igen, för det tål att påminnas om.

Statens totala skatteintäkter är cirka 2 100 miljarder årligen. Många av våra invånare betalar upp till 70 procent av sin inkomst i skatt, 30 procent i kommunalskatt och 22 procent i statlig inkomstskatt för dem som är över brytpunkten, samt moms och punktskatter. Staten är vinnare i alla lägen på driftiga människor.

Varje felanvänd skattekrona är en stöld från folket, sa den socialdemokratiske ingenjören Gustav Möller en gång i världen. Och det hade han alldeles rätt i. Vad har staten för legitimitet att ta ut så höga skatter? Det kan man fundera över. Svaret är socialism och en övertro på att staten ska sköta saker i samhället som kan göras effektivare och bättre av den privata sektorn.

Skatterna borde generellt sänkas. Då kommer mer kapital att skapa högre intäkter för staten genom de dynamiska effekterna. Det är också förmögenhetsbildande för enskilda människor och företag. Människor som bygger företag och riskerar kapital måste belönas i högre grad.

Riksdagen har under decennier byggt upp en enorm statsapparat. Vi har i dag cirka 450 myndigheter med 230 000 anställda i landet. Många behövs för rättssäkerheten, som polis och försvar med mera. Men många myndigheter i dag håller också på med saker som man kan ifrågasätta, bland annat när det gäller skogen.

Under de sju år som har gått under regeringen Löfvens styre har det bildats 50 nya myndigheter. Samtidigt har staten flera områden som behöver förstärkas, såsom försvar och polis i första hand samt utbildning och sjukvård.

En kraftig översyn av statliga myndigheter skulle behöva göras. Flera myndigheter driver i dag politik, som jag var inne på, och ger sig på skogen och äganderätten. De lägger ut biotopskydd på privatägd skog, vilket i högsta grad kan ifrågasättas. Om skogsägaren är med på det är det väl okej, men ofta är inte markägarna med på noterna och tvingas till det här mot dåliga ersättningar - och i form av en engångsersättning. Skogen vårdar man av tradition av generationer i Sverige; det är därför vi har så fin och välskött skog.

Så fort ett samhällsproblem uppstår ska en ny myndighet till. Syftet är även att fördela om pengar enligt den socialistiska ideologin, till delar godtyckligt.

Företag, kapital och fastighet

Personligen anser jag att det borde införas ett skattetak på 30 procent av ens arbetsinkomst samt på punktskatter och moms, vilket ändå borde ge staten starka intäkter. Som ni vet är den statliga skatten totalt 3 procent av statens intäkter, 55 miljarder.

Fru talman! Företagsbeskattningen är en stor inkomst för statskassan, cirka 120 miljarder årligen för bolagsskatten. Den är 20,6 procent, och det är en skattesats där jag tycker att vi ligger rätt i Sverige. Den tycker jag inte att vi behöver sänka, utan den ligger rätt internationellt i enlighet med de länder som vi konkurrerar med och säljer varor till. Exportindustrin är en motor i Sverige. 52 procent av bnp kommer från exporten.

640 miljarder i arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt betalas av företagen. Därtill kommer skatteintäkter och egenavgifter från småföretagen med 12 miljarder. Jag vill lyfta att företagarna alltså bidrar starkt till vårt välstånd. Ibland misstänker man alla företagare för att vara banditer och skojare, men det är inte sanningen. Sanningen är tvärtom att det är de som bär Sverige, och det gäller både exportföretag och småföretag.

Småföretagen är roten i samhället - att folk kan leva i glesbygden, driva sitt lilla företag och försörja sin familj på det. Så har det blivit i och med att lantbruket har minskat så kraftigt. År 1950 var 50 procent av Sveriges näring lantbruk. I dag är det cirka 1 procent.

Utan företag inget välstånd! Kapitalskatterna är en stor skattebas. Det är också 3 procent av statens intäkter, som den statliga inkomstskatten. Normal skattesats på kapital är i dag runt 30 procent; det är lite olika. Sedan har vi 3:12-reglerna, och där är det 20 procent. Kupongskatt med utdelningar från bolag är cirka 30 procent. Det ger statskassan 9 miljarder om året.

Reavinstskatt vid försäljning av bostäder är 22 procent. Det är alldeles för högt. Det stoppar rörligheten i bostadsbeståndet. Om man säljer en villa, låt oss säga i Vallentuna, för 5 miljoner och ska betala skatt på det får man i bästa fall en etta i innerstaden för pengarna, eller knappt det längre. Man kanske får en etta i förorterna. Så ser det ut. Det är inte bra, utan här måste en översyn till. Detta borde man kunna göra något åt utan att man stjälper statens finanser.

ISK-kontot kom till under regeringen Reinfeldt via Anders Borg. Det är mycket bra, och det är 30 procent schablonskatt på det. Avkastningsskatt på kapitalförsäkringar, kapitalpensioner och pensionsförsäkringar ger cirka 5 miljarder. Kapitalförsäkringar beskattas med 30 procent av schablonintäkten. För pensionsmedel är det 15 procent i skatt.

Personligen tycker jag att det vore önskvärt att förenkla detta. Jag tror att det är åtta olika nivåer på kapitalskatter i Sverige. Det är förvirrande och försvårande för den vanliga lilla människan att hålla reda på detta. Man kanske skulle sträva efter att ha två olika nivåer på kapitalskatter.

Fru talman! Nu kommer jag med någonting som säkert får mina politiska motståndare att reagera. Om kapitalskatten sänktes till 20 procent skulle det få enormt positiva effekter på jobben och tillväxten - jag vet att inte alla tycker om tillväxt, men om man nu gör det, om man tror på ett samhälle som växer och klarar finanserna. Enligt en utredning från IFO-institutet skulle det skapas 35 000 nya jobb om man sänkte kapitalskatten till 20 procent. Det skulle bli 3 procent högre bnp, 6 procent högre investeringar inom ekonomin och 8 ½ miljard i ökade skatteintäkter.

Fastighetsskatten är en omstridd skatt, som delvis har varit uppe här i dag. Den avskaffades av regeringen Reinfeldt. Nu har många ekonomer börjat vakna till liv och vill återinföra den. Varför vet jag inte, för den är oerhört skadlig både för boende och för ekonomin i landet. Den är en annan form av förmögenhetsskatt som är konfiskatorisk. Att behöva betala skatt på egendom med redan skattade pengar kan vem som helst räkna ut är konfiskatoriskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Nu är skatten 1 procent på obebyggda tomter och sedan en kommunal avgift. Det är högst rimligt.

Men det är inte bara ekonomer som är på om att fastighetsskatten ska införas igen. Även flera ledande miljöpartister och socialdemokrater har fallit in i kören med samma budskap. Framför allt finansministern och Anders Ygeman har framfört att de vill återinföra fastighetsskatten. Jag vill här en gång för alla med all tydlighet och kraft deklarera att vi moderater aldrig kommer att medverka till att införa denna konfiskatoriska skatt igen.

Jag yrkar bifall till Moderaternas reservation nummer 1.

Fru talman! Det här betänkandet handlar om beskattning av företag, kapital och fastigheter. I betänkandet behandlas motionerna från den allmänna motionstiden avseende just beskattning av företag, kapital och fastighet. När det gäller företag har Sverigedemokraterna genom åren lagt fram en lång rad olika förslag för att underlätta för framför allt små och medelstora företag. I detta betänkande har vi sju reservationer, och jag ber att få yrka bifall till reservation nummer 2.

Företagen utgör ryggraden i skattebasen, det vill säga företagens verksamhet är det som bär upp samhället ekonomiskt. När företagens situation medför att de känner sig tvingade att flytta utomlands för att kunna konkurrera tappar vi skattekraft. Vi måste därför ha ett skattesystem som gör det attraktivt för företagare att förlägga och utveckla sin verksamhet i Sverige.

Svensk ekonomi och svenska företag har länge fått kämpa under ansträngande administrativa regelverk och betungande skattebördor. Ibland kan man uppleva att systemet hindrar och låser in. Sverigedemokraterna ser ett behov av ett tydligt regelverk, och det måste finnas rimlighet i systemen. Det totala skatteuttaget från företag får heller inte överstiga den nivå som gör företagandet mindre intressant än vad det annars skulle ha kunnat vara och vad det borde vara. Vi vill därför satsa på att både förbättra och förenkla skattevillkoren såväl vad gäller kapital och kompetensförsörjning som vad gäller beskattning relaterad till företagens produktion och export.

Det är bra med ett brett aktiesparande i befolkningen, delvis för att stärka den enskildes finansiella situation men även för landet som helhet med ett högt inhemskt ägande av bolag som främst verkar i Sverige. Svenskarna ska vara ett ägande folk, har vi tidigare myntat. Därför är det viktigt att utvidga möjligheterna till investeringar genom förbättrade avdragsmöjligheter och återställda skattehöjningar på investeringssparkonton och kapitalförsäkringar, samtidigt som vi stimulerar till sparande i allmänhet och motverkar överskuldsättning i andra änden. Så menar vi att de svenska hushållen bör stärkas.

Investeringssparkontot, ISK, infördes som en schablonbeskattad sparform 2012. Det är angeläget att skattereglerna underlättar för enskilda småsparare att ha ett aktivt sparande, vilket kan minska byråkratin inte minst vid deklaration. Det finns många moment vid direkta investeringar som utgör hinder eller svårigheter vid exempelvis aktiesparande, såsom nyemissioner, fondemissioner och inlösenförfaranden.

När investeringssparkontot infördes var det inget av de åtta nuvarande partierna i riksdagen som hade någon annan uppfattning om hur schablonintäkten från investeringssparkontot skulle beräknas. Detta lär ha varit en tydlig signal till de småsparare som öppnade kontot om att det fanns långsiktiga, förutsägbara regler för hur deras innehav skulle beskattas och under vilka former det skulle ske.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

I budgetpropositionen för 2016 valde däremot den rödgröna regeringen att, endast fyra år efter införandet, ändra förutsättningarna för sparformen och tillföra ett tillägg på 0,75 procent av hela avgiftsunderlaget. Att så kort tid efter införandet ändra förutsättningarna var något som många uppfattade som ett svek mot småspararna. De småsparare som exempelvis nu skulle vilja återgå med sitt sparande till en vanlig aktiedepå som en konsekvens av att de långsiktiga förutsättningarna har förändrats, eller rent av saknas, tvingas nu till att avyttra samtliga värdepapper eftersom värdepapper inte kan flyttas ut från investeringssparkontot.

Skattereglerna kring beräkningen av avgiftsunderlaget bör återställas, då statsfinanserna tillåter, till de regler som gällde vid införandet 2012 och som även utgjort grundförutsättningen för de flesta som öppnat ett sådant här konto - en åtgärd som är angelägen för att uppvisa trovärdighet kring långsiktiga förutsättningar i denna investeringsform.

Fru talman! Coronapandemin har kraftigt påverkat det svenska näringslivet, och än har vi inte sett de totala effekterna. Även om ett flertal stödpaket presenterats under året kommer vi även i efterdyningarna av pandemin att behöva se över dels hur vi skapar förutsättningar för svenska företag att ta sig igenom den ansträngda situationen, dels hur vi kan rusta näringslivet inför framtiden och stärka dess konkurrenskraft. I det arbetet får det inte finnas några heliga kor, utan alla potentiella åtgärder bör lyftas för diskussion.

Ett förslag som skulle kunna vara av intresse att se över i det arbetet är en förändring av dagens system för ett bolags resultatutjämning över åren. I nuläget kan ett bolag som gör förlust bara kvitta den mot eventuella vinster kommande år, trots att framtiden är osäker. Systemet är alltså mer spekulativt än om bolaget hade fått kvitta förlusten mot tidigare års reella vinster. Det sistnämnda systemet, som kallas carry-back, används i dag i flera länder som en del i deras bolagsskattesystem, däribland USA, Storbritannien och Kanada.

I praktiken innebär ett sådant system att företag som har beskattats för vinster tidigare år men som sedan visar förlust under ett år - pandemi eller inte - ges möjlighet att få återbetalning av den skatt de betalt tidigare redan året efter förluståret. Skillnaden jämfört med dagens system blir därför att bolagets soliditet och likviditet kan stärkas tidigare än om man bara kan kvitta förlusten mot potentiella, men osäkra, framtida vinster. Samtidigt är det bolag som redan har bevisat sig vara lönsamma under normala omständigheter som gynnas.

Om detta system varit på plats redan nu hade det möjliggjort ett välbehövt kapitaltillskott för många bolag som för tillfället är ansträngda men som genererat en vinst i sin verksamhet under tidigare och mer normala verksamhetsår. Att systemet därutöver vore lättadministrerat och svårt att fuska med talar också för förslaget. Flera länder, däribland Norge, Belgien och Tjeckien, har under pandemin kommit till insikt om de potentiella fördelarna med systemet och därför implementerat carry-back för att stödja det inhemska näringslivet.

Det här ska dock inte förväxlas med den redan existerande möjligheten i dagens svenska skattesystem att genom en periodiseringsfond sätta av delar av vinsten för att sedan lösa upp den under ett förlustår. Det är nämligen bara 25 procent av årets vinst som kan sättas av till periodiseringsfonden, och den måste lösas upp inom sex år. Dessutom räntebeläggs avsättningarna vid beskattningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Pandemin har påvisat behovet av att skyndsamt utreda möjligheten för ett företag att kvitta förluster mot tidigare års vinster och på så sätt ta ett steg mot de carry-back-system som återfinns i andra länder.

Sveriges företagare är som tidigare nämnts viktiga för vårt välstånd, vår välfärd och vår trygghet. Det är viktigt att förstå att varje företag är unikt, att varje uppstart har sin särskilda resa och att varje konjunktur har sitt tidstypiska utfall. Det föranleder att det skulle kunna vara av nytta för företagen att periodiseringsfonderna erbjöds i ett system som var enklare och något mer flexibelt. Inte minst i spåren av coronapandemin kan vi se att företagens behov kanske inte alla gånger är cykliska över året utan att det ibland även kan uppstå ett behov av obeskattade reserver att ta till för att säkra överlevnaden av företaget vid en oförutsedd omsättningsminskning.

Vi vill se över reglerna för periodiseringsfonder så att de är optimalt anpassade för de behov företagen har i olika skeden. Vi föreslår därför en utredning med syfte att ta fram förslag som skapar större flexibilitet och frihet för företagen.

Jag ska säga några ord även om produktutveckling. Produktutvecklingen i företagen förutsätter forskning och utveckling, vilket i sin tur genererar tillväxt, arbetstillfällen och på längre sikt skatteintäkter och därmed en tryggad välfärd. Sverigedemokraterna vill se ett ökat ekonomiskt utrymme för de tidiga innovationsprocesserna i företag och deras avdelningar eller dotterbolag för forskning och utveckling. Vi föreslår därför en utredning om möjligheten att införa särskilda skattelättnader just för forskning och utveckling.

Fru talman! Det är viktigt att skatter utformas så att svenska företags konkurrenskraft stärks ytterligare. Skatterna måste utformas så att människor vågar ta risker och starta företag, därom är vi alla ense. Skatter ska medverka till tillväxt i hela landet, underlätta jobbskapande och stimulera en grön skatteväxling. Skatterna måste också vara förutsägbara, rättssäkra och långsiktiga.

Sveriges konkurrenskraft bygger på att företagen har hög kompetens och i stor utsträckning på att många företag satsar mycket på sina anställdas vidareutbildning och på kompetenshöjande insatser. Detta är otroligt viktigt inte minst nu i pandemitider. Men eftersom det alltid finns en risk att företag förlorar värdet av en sådan investering, exempelvis om den anställde byter jobb, är det inte alla företag som vågar gör dessa investeringar i kompetenshöjande åtgärder. Därför är det extra viktigt att skapa särskilda ekonomiska incitament att investera i anställdas vidareutbildning. Centerpartiet har genom den budgetsamverkan vi har bland annat skapat ytterligare möjligheter till avdrag för personer som jobbar med forskning och utveckling.

Fru talman! Att satsa sig ur en kris är också en god tanke som staten bör premiera. Därför föreslog Centerpartiet en skattereduktion för investeringar i årets budget, som en ytterligare förstärkning av befintligt investeraravdrag, vilket gick igenom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Det pågår också en märklig debatt i landet om skogsbruk. Det är den näring som är viktigast av alla för omställningen till ett fossilfritt samhälle. Det är en näring som kan ersätta fossilt bränsle och fossilt material såsom plast och som kan ersätta mindre klimatsmarta byggmaterial. Samtidigt vet vi att det är en näring som har enormt stor betydelse för Sveriges ekonomi och exportnetto.

Kloka ekonomiska handlingsåtgärder för Sveriges skogsägare, till exempel möjlighet att avsätta pengar från avverkning på skogskonto, är helt avgörande för skogsägarnas ekonomi. Det innebär att pengar från en avverkning - och då pratar vi om en omloppstid på kanske 80 år - måste få disponeras över tid och inte tas ut och beskattas vid avverkningstillfället. Skatteförenklingsutredningen kom 2014, och där föreslogs att detta skulle upphöra och göras om. Sedan dess har Sveriges skogsägare i princip levt i ovisshet kring dessa frågor. Det är dags att regeringen nu sätter ned foten och dessutom utvecklar skogskontot så att även ersättning för naturvårdsavtal kan disponeras på precis samma sätt.

Fru talman! Ibland får små och för de allra flesta helt okända delar av skattelagstiftningen oerhört stora konsekvenser. Det finns stora skillnader i hur ekonomiska resurser fördelas inom till exempel dam- och herridrott, trots att det är relativt jämnt fördelat mellan kvinnor och män när det gäller antalet utövare. Sponsring är en stor och betydande del av de ekonomiska resurserna för idrottsverksamheter. De största sponsringsinsatserna görs dock för herridrotten. En anledning till att det ser ut som det gör är att avdragsrätten är mycket större vid sponsring av herridrott.

Detta beror på att det är marknadsvärdet och motprestationen av sponsringen som ligger till grund för att beräkna avdraget. När man går in på Skatteverkets hemsida ser man ett exempel på direkt motprestation, till exempel att sponsorn får ett antal biljetter till det sport- eller kulturarrangemang som sponsras. Ett annat exempel är att sponsorn får en reklamplats på till exempel sportarenan, i teaterlokalerna eller i programblad. Men vi skriver nu år 2021, fru talman, och det är inte matchprogram i pappersformat som säljs för 40 kronor utanför en fotbollsarena eller en liten skylt vid sidan av handbollsplanen som är företagens anledning att sponsra.

Till att börja med är det för många företag ett strategiskt beslut att bidra till exempelvis idrotten. Vi pratar då om social hållbarhet, vilket det blir allt vanligare för företag att vara delaktiga i. Men valen styrs såklart av kostnader när det ena blir "dyrare" än det andra. Om det inte finns avdragsmöjligheter för det företag som sponsrar ett ungdomslags träningsläger en sommarvecka - ja, då kanske det inte blir någon sponsring. När ett företag syns på en tröja på en fotbollsspelare inom damfotbollen når det såklart oerhört många fler än enbart de som är på matchen fysiskt eller ser den på tv. Jag kan till exempel titta på det allsvenska lag jag själv stöder, KIF Örebro, där flertalet spelare har runt tusen följare bara på Instagram. Detta kan jämföras med publiksnittet, som 2019 var runt 800 per match.

Företag, kapital och fastighet

Bara dessa enkla exempel visar att regelverket är förlegat. Och observera att jag säger "regelverk", mina vänner, för lyssna på det här: Det finns i dag ingen direkt lagstiftning som reglerar avdragsrätten för sponsring! År 2020 drog de tio största förbunden sett i sponsorintäkter in hela 502 miljoner kronor tillsammans. Att vi då inte har en tydlig lagstiftning i botten är såklart ett problem. Därför håller det inte riktigt att regeringen och utskottsmajoriteten skriver som de gör, nämligen: "Utskottet konstaterar vidare att det är en viktig del i ett fungerande skattesystem att reglerna om avdrag för sponsring är generella och tydliga. Det är också en av de bärande principerna bakom skattepolitiken. Frågorna om en mer jämställd idrott eller om sponsring av kulturen bör därför enligt utskottets mening inte lösas genom undantag i skattereglerna."

För det första finns det alltså inga skatteregler, utan allt bygger på praxis från domar i mål prövade i regeringsrätten. För det andra är det ju just praxis och undantag som måste ändras om det är de som leder till det ojämställda - i det här fallet det strukturellt ojämställda. Vi vet att det tar tid att påverka normer, men vi måste få bort de systembrister som i dag försvårar för tjejer och kvinnor att utöva idrott på lika villkor. Flickor slutar idrotta i tidigare ålder jämfört med pojkar.

Fru talman! Ojämställdheten inom idrotten börjar redan från de första knaggliga träningarna på småbarnsben och är ett problem som multipliceras över tid. Att ta fram lösningar som lyfter bort uppenbara skattetekniska hinder som står i vägen för jämställd sponsring borde stå högt upp på prioriteringslistan för alla i denna kammare. Vi kan inte ducka för detta längre. Damidrotten behöver fungerande villkor nu - ett system för 2020-talet och framåt.

Därmed yrkar jag bifall till reservation 21.

(forts. § 11)

Herr talman! Det har varit nödvändigt med stora krisåtgärder för att hjälpa krisande företag och rädda jobb, men man ska komma ihåg att Stockholmsbörsens bolag delade ut 1 718 miljarder kronor under de tio åren före krisen. Detta kan såklart betecknas som de goda åren för storägarna, som har kunnat öka kapitalägarnas och ledningarnas privata förmögenheter. Och nu har vi ett och annat storbolag som går vidare med utdelningar trots att de har fått samhällets stöd, vilket skapar ett system som spär på ojämlikheten. Detta är helt orimligt när syftet med krispengarna har varit att rädda jobben.

Vi har återkommande krävt ett mer balanserat svar på den ekonomiska krisen. Om man lyfter blicken är det inte svårt att se att hela krisen handlar om klass. Vi har sett vilka stora klassmarkörer exempelvis utbildning och inkomster är för hälsa, sjuklighet och dödlighet. Då kan man inte upprätthålla klassamhället och de skillnader vi ser. Det finns ingen anledning att koncentrera pengarna i toppen av inkomstpyramiden och låta människor hamna efter.

Det handlar inte bara om miljardärer och superrika som drar ifrån när de ekonomiska klyftorna ökar, utan det handlar om hur decennier av skattesänkningar och subventioner för de rika har misslyckats och hur ett trasigt ekonomiskt system behöver lagas så att flertalet kan få det bättre. Den fråga vi behöver ställa oss är: När ska de rika betala tillbaka i form av kapital och förmögenheter?

Vid utformningen av politiken efter krisen måste de som gynnats av skattepolitiken vara med och finansiera nödvändiga satsningar på välfärden och på att rusta upp samhället. Sjukvården måste rustas upp, bostäder måste byggas och räls måste läggas. Det behövs kraftfulla offentliga investeringar, och här är skattesystemet avgörande för att vi ska kunna sätta stopp för den ekonomiska ojämlikheten och börja omfördela mer till vårt gemensamma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Krisen har inte bara synliggjort klassklyftorna och hur livsavgörande klassfrågan är. Den har också visat att nyliberalismen och skattesänkningarna har nått sin ände. I Sverige har den rikaste procentens förmögenheter fördubblats sedan 80-talet, och på den linjen tycks regeringen fortsätta. Det är en välbekant linje som efter decennier av skattesänkningar, privatiseringar och nedskärningar i välfärden gett oss ett samhälle som inte är rustat nog att hantera kriser, samtidigt som de rika drar ifrån och fattiga lämnas efter.

Tidigare var vi världens mest jämlika land. Nu har Sverige blivit det OECD-land där klyftorna ökar mest. Faktum är att inkomstskillnaderna har ökat snabbare i Sverige än i något annat jämförbart land.

Tittar vi på kapitalinkomsterna har de koncentrerats till de allra rikaste. De är också en av de främsta förklaringarna till ökade inkomstskillnader. De sammanlagda kapitalinkomsterna uppgår till närmare 400 miljarder kronor. 90 procent av dem går direkt till den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna.

Tittar vi på den svenska förmögenhetsfördelningen är förmögenheterna ännu mer ojämnt fördelade än inkomsterna. Och de är mer ojämnt fördelade än i länder som USA och Storbritannien. Den tiondel av befolkningen med de största förmögenheterna beräknas äga nästan 78 procent av den sammanlagda privata förmögenheten i Sverige, varav den rikaste procenten äger nästan hälften.

De rikaste har dessutom ofta möjlighet att omvandla arbetsinkomster till lågt beskattade kapitalinkomster. De tjänar helt enkelt pengar på pengar som i stället skulle ha omfördelats för att exempelvis rusta upp vården och den generella välfärden samt se till att undersköterskan får fler kollegor och bättre arbetsvillkor.

Men i stället koncentreras kapital och förmögenheter till dem som redan har mest. Det liknar mer ett fåvälde, där pengarna koncentreras till den rikaste tiondelen och den rikaste procenten i landet. Det sker samtidigt som skolor i landet har besparingskrav, budgetar innehåller nedskärningar i välfärden och samhällsbärande verksamheter är nedläggningshotade.

Det går naturligtvis att bryta denna utveckling. Det handlar om att särskilt beskatta enskilda väldigt rika för att göra det bättre för flertalet. Det finns länder som nu går i bräschen och gör detta och särskilt beskattar förmögenheter och kapital, och med all rimlighet ger de coronanotan till dem som faktiskt har det bäst ställt. Det är inte så konstigt, eftersom det faktiskt är de som har gynnats av den ekonomiska politiken under decennier.

Skatter på kapitalinkomster och förmögenheter innebär inte bara mer rättvisa och välfungerande samhällen utan också en maktförskjutning bort från ett fåtal kapitalägare.

Jag yrkar bifall till reservation 19.

Herr talman! Sedan mer än ett år tillbaka präglas hela vår värld av kris. Coronapandemin har fört med sig ett enormt lidande för många människor, framför allt för dem som själva har drabbats och för deras anhöriga. Åtgärderna mot pandemin har också lett till att många företagare och anställda har drabbats på ett mycket hårt sätt. Att rikta stöd till företag för att de ska kunna finnas kvar och behålla anställda har därför varit helt rätt strategi, även om det finns mycket berättigad kritik både mot utformningen av olika stöd och mot de många förseningar som präglar utbetalningarna av stöden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Men det kommer också, förhoppningsvis snart, en tid när vi kan börja återgå till ett mer normalt liv. Om vi då snabbt ska kunna bygga upp välstånd och välfärd igen kommer det att krävas goda villkor för företagen så att de kan utvecklas och anställa. Då behöver skatter och regler utformas så att det är attraktivt och så enkelt som möjligt att starta och driva företag, för utan företag har vi ingen välfärd.

Det finns mycket på området som skulle kunna bli bättre. Men allt är verkligen inte negativt i Sverige i dag. Det finns en lång rad världskända företag som har startats här på senare år: Skype, King, Spotify och Izettle är bara några exempel. De visar att vi faktiskt är ett av världens mest innovativa länder. Det ska vi vara stolta över.

Det finns många skäl till att företag som dessa växer fram här i Sverige. Men ett skäl är att det sedan gåvoskatter, arvsskatter och förmögenhetsskatter har tagits bort finns förutsättningar för att behålla och återinvestera kapital här i Sverige. Det är oerhört värdefullt för det svenska samhället både nu och på sikt. Det är därför oroande när socialdemokrater och vänsterpartister talar om nya eller högre skatter på kapital. Det skulle slå mot investeringar i nya företag. Därmed skulle det också slå mot framtidens jobb och framtidens välfärd.

Kristdemokraternas besked är tvärtom att de skatteregler som har gett förutsättningar för dessa nya företag ska värnas. Ska förändringar göras måste det handla om att Sverige med sitt skattesystem ska bli mer konkurrenskraftigt, mer attraktivt att driva företag i och locka till fler investeringar.

Herr talman! Vi har flera olika förslag i dagens betänkande. Alla är givetvis bra, men jag vill särskilt lyfta fram våra förslag kring förbättringar av investeringssparkontot och tonnageskatten. Investeringssparkontot, eller ISK som det kort och gott brukar kallas, infördes 2012. Sedan dess har det vuxit snabbt och blivit den vanligaste kontotypen för sparande. Syftet med denna sparform var att underlätta för privatpersoner att spara pengar genom att ha en enkel schablonbeskattning som gör det lätt att sälja och köpa och att flytta innehav mellan olika banker.

Men det finns fortfarande saker som behöver förbättras. De senaste åren har det uppmärksammats att lagstiftningen är tvetydig och att banker tolkar lagen på olika sätt. Det gör att alla sparare inte behandlas på samma sätt. Problemet uppstår när noterade bolag ska göra emission med både nyemitterade och befintliga aktier, eller när bolag ska noteras och både nyemitterade och befintliga aktier är en del av erbjudandet. Eftersom bankerna gör olika tolkningar av lagstiftningen har vissa sparare fått möjlighet att teckna sig för emissionen eller noteringen, medan andra har nekats. Vi kristdemokrater vill att regeringen ska återkomma med ändringar som möjliggör att befintliga aktier i ett erbjudande om emission eller notering hanteras på samma sätt som nyemitterade aktier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

I detta sammanhang vill jag också lyfta fram att vi kristdemokrater har sagt nej till de skattehöjningar som regeringen gjort på ISK och att vi tvärtom har föreslagit att skatten ska sänkas igen. Men det hanteras i samband med höstbudgeten och är inte en del av dagens betänkande.

Herr talman! Jag vill också lyfta fram Kristdemokraternas förslag om att utveckla tonnagebeskattningen för sjöfarten. Tonnagebeskattningen är en schablonskatt som bidrar till att förenkla förutsättningarna för svensk sjöfart. Sjöfarten är en mycket viktig näring för Sverige, och införandet av ett svenskt tonnageskattesystem har bidragit till att förbättra förutsättningarna för den svenska sjöfarten.

Men nu är det hög tid att börja utveckla vårt tonnageskattesystem, utreda de begränsningar som finns och minimera de osäkerhetsfaktorer som finns för rederierna i det nuvarande systemet. Jag har vid flera tillfällen frågat finansministern om det inte är dags att göra en översyn av tonnageskattesystemet. Det har för övrigt även flera andra ledamöter från andra partier gjort. Standardsvaret från finansministern är att det måste gå några år först för att det ska bli relevant att utvärdera. Men vi är nu inne på det femte året med tonnageskatt. Det har alltså gått några år, och en utvärdering är verkligen på sin plats.

I andra länder skruvar man kontinuerligt på beskattningen för att göra just den egna modellen till den mest attraktiva. Särskilt Danmark är mycket duktiga på detta. Vi måste hänga med i utvecklingen. Vi måste vara offensiva. Vår ambition måste vara att Sverige ska vara det bästa landet att driva sin verksamhet i.

Herr talman! Förbättrad tonnagebeskattning är ett exempel på hur förutsättningarna för svenska arbetstillfällen förbättras, i det här exemplet genom att förbättra förutsättningarna för svensk sjöfart. Samma logik gäller i alla branscher. Om de skattemässiga förutsättningarna är goda genom skatteregler som uppmuntrar till investeringar, skatteregler som är enkla att förstå och skattenivåer som är konkurrenskraftiga förbättras också förutsättningarna för att fler jobb ska växa fram. Och fler jobb ger större skatteintäkter. Det är skatteintäkter som kan användas för att förbättra vården, äldreomsorgen och polisen, bara för att nämna några saker.

Vi kristdemokrater står givetvis bakom alla våra reservationer, men för att spara tid vid voteringen yrkar jag bifall enbart till reservation 5.

Herr talman! I debatten om detta betänkande tänker jag bara ägna mig åt en specifik fråga, nämligen liberalfeministisk ekonomisk politik - dels för att jag brinner för jämställdhetsfrågor i alla deras former, dels för att vi pratar alldeles för lite om sparande, dels för att kvinnors möjligheter att bygga eget sparkapital är för få.

Jag noterade tidigare under debatten att både ledamoten David Lång och ledamoten Hampus Hagman var inne på sparandefrågorna. Men de glömde kvinnorna. Därför tänkte jag passa på att lyfta fram just kvinnoperspektivet.

När det handlar om sparande och kvinnors möjlighet till sparande vill jag säga att de buffertar som man bygger upp och som i kvinnomun kallas för - förlåt mig, herr talman, för att jag använder ett olämpligt uttryck - fuck-off-kapital är viktiga både för kvinnors ekonomiska självständighet och för att skapa förutsättningar för att bygga sig en framtid som också innebär trygghet. Detta är väldigt viktigt. Vi liberaler uppmuntrar fler svenskar att spara och bygga just eget buffertkapital, för vi vet att vägen till frihet och trygghet går genom egna pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Jag ska erkänna att jag hade förväntat mig mycket mer av den rödgröna regeringen, som suttit vid makten sedan 2014. Den inledde sina regeringsår med att kalla sig en feministisk regering som driver en feministisk politik. Men de konkreta förslagen för att stärka kvinnors ekonomiska frihet har varit få. Därför har vi liberaler väckt en motion om att snabbutreda och förändra regelverket för investeringssparkonton, ISK, för nyemissioner och göra det mer lönsamt för fler att börja spara.

Alldeles för många människor i Sverige, i synnerhet kvinnor, har för små ekonomiska marginaler och saknar den trygghet som ett sparande på banken innebär. Skattesystemet har snarare uppmuntrat till skuldsättning framför sparande. Normen har varit att slösa och inte spara. Självklart är det viktigt med konsumtion. Det ena ska inte behöva utesluta det andra. Vi kommer att behöva konsumera för att få igång de ekonomiska hjulen igen när vi väl tar oss förbi pandemin. Men det är också viktigt att skapa det andra myntet i sparandefrågan. Därför vill vi göra det möjligt att spara upp till 100 000 kronor utan att behöva betala skatt på avkastningen. Detta förslag skulle faktiskt innebära att kvinnor fick möjlighet att på allvar bygga upp de här trygghetsbuffertarna, vilket är väldigt svårt för många att uppnå i dag.

Det är ingen hemlighet att kvinnor har både sämre lön och sämre löneutveckling än män. Detta förföljer många kvinnor under ett helt yrkesliv. Kvinnor arbetar i större utsträckning deltid än män. Kvinnor tar det största ansvaret för det oavlönade jobbet hemma, med ansvar för både barn och hem. Kvinnor tar ut merparten av föräldraförsäkringen och vabbar i mycket större utsträckning än män under barnens första levnadsår när de går i förskolan.

Detta bidrar till att kvinnor inte bara får sämre pension utan också har sämre - och väldigt dåliga - förutsättningar under sina yrkesliv. Det sker i ett av världens mest jämställda och välutvecklade länder. Det måste jag få säga är ett underbetyg för den politik som har drivits på jämställdhetsområdet hittills. Börjar vi dessutom skrapa lite på ytan och jämföra inrikes födda och utrikes födda kvinnors situationer med varandra framträder en ännu mörkare bild, eftersom det också finns avgörande klyftor mellan kvinnor beträffande löneinkomster och arbetslöshet.

Herr talman! Jag är med i olika grupper på sociala forum där tjejer och kvinnor ger varandra olika tips om sparande och om aktier och fonder man ska investera i. Jag erkänner att jag blir väldigt positiv varje gång jag träder in i dessa forum. Jag får en positiv rusning i hela kroppen, för det ger mig hopp om en annan framtid, där kvinnor och framför allt unga tjejer kan flytta fram sina positioner när det gäller makten över den egna ekonomin. Medvetenheten bland unga tjejer om vikten av eget sparande ökar. Den kunskapen och den glöden ska spridas till fler och inte släckas av oss politiker. Fler börjar förstå att en ekonomisk buffert är både en försäkring mot det oförutsedda och biljetten till exempelvis bostadsmarknaden.

Herr talman! Det var alliansregeringen som införde investeringssparkontot 2008. Det har kommit att bli en väldigt attraktiv sparform. Både användningen och beskattningen är enkel att förstå, inte minst när det är dags att deklarera varje år. Men denna sparform har inte direkt vårdats av den här regeringen. Tvärtom tillät man under förra mandatperioden Vänsterpartiet att diktera regeringspolitiken. Därmed höjdes också skatten på investeringssparkontot. Detta gjorde givetvis att många småsparare blev besvikna, eftersom de faktiskt hade börjat spara tack vare just den här sparformen. Inte minst för alla sparare som hade ett långsiktigt sparande var just ISK väldigt bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Men under den här mandatperioden är det Liberalerna som har dikterat villkoren för regeringspolitiken. Det är priset som Socialdemokraterna fått betala för att sitta ytterligare fyra år vid regeringsmakten. Vi har genom budgetsamarbete satt stopp för ytterligare skattehöjningar för denna sparform.

Förutom att möjliggöra för fler att börja spara utan att behöva betala skatt på de första 100 000 kronor som de lyckas få ihop är det också viktigt att ta de varningssignaler som kommit från banker på allvar; de varnar för att ISK missgynnas när företag till exempel börsintroduceras och man inte har möjlighet att teckna upp.

Detta hotar givetvis den demokratisering av sparandet som har varit lagstiftarens ursprungliga avsikt med reformen. En lösning på problemet behöver skyndsamt utredas eftersom den nuvarande situationen skapar orättvisor mellan olika sparformer. En snabbutredning borde fler partier kunna ställa sig bakom, förutom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som jag har förstått det i debatten, för att vi ska kunna få till en ändring av regelverket för ISK.

Fru talman! I går kunde vi ta del av en jämställdhetsrapport som Kristdemokraterna presenterade. Det var en rad olika förslag med åtgärder för att stärka jämställdheten. Men jag såg inga konkreta förslag för att stärka kvinnors ekonomi.

Det är klart att unga tjejer ska kunna känna sig trygga när de rör sig i det offentliga rummet med bland annat en pepparsprej i handväskan. När jag själv var 19 år och jobbade på helger och på nätter i Stockholms tunnelbanor hade jag också lite sprej i väskan för att känna mig trygg när jag gick hem från jobbet efter en sen arbetsnatt.

Men det är inte pepparsprejen som kommer att skapa den ekonomiska tryggheten för tjejer och kvinnor. Det är något som är en av grundförutsättningarna, just tillgången till den ekonomiska friheten. Den banar vägen för att kvinnor aldrig ska behöva känna sig beroende av vare sig samhället eller sin partner.

Det är därför det nu är hög tid att vi i jämställdhetsdebatten börjar lyfta fram ekonomiska frågor som är kopplade till kvinnors utsatta situation. Det är via den egna plånboken och den egna bufferten som de kan ha på banken som de också kan skapa sig den optimala friheten i ett av världens mest jämställda länder.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till Liberalernas reservation nummer 6.

Fru talman! Det har varit mycket tal om ISK här. Även om jag egentligen inte hade tänkt att tala så mycket om det vill jag börja med att adressera den frågan.

ISK är ett bra system om man vill att vanligt folk lättare ska kunna spara i aktier. Det är mycket riktigt som det har sagts här, att det är otroligt mycket enklare. Man behöver inte hålla reda på hur mycket man köper aktierna för och hur mycket man gör i vinst när man säljer dem och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Det är mycket enklare att göra väldigt många transaktioner under den tid man har pengarna i ett ISK än om man skulle göra det på det traditionella viset. Det gör såklart att fler kommer åt aktiemarknaden på ett enklare sätt. Man behöver inte sätta sig in i så mycket. Men det är fortfarande oerhört förmånligt jämfört med att äga aktier på vanligt sätt.

Det låter som att vi har höjt skattesatserna nästan till skyarna under förra mandatperioden. Den här mandatperioden har man hållit det tillbaka för vanligt folks skull. Det man missar, och det framför allt Liberalerna här alldeles nyss missar, är hela den grupp av människor som över huvud taget inte har råd med några besparingar.

Vad hjälper det dem att vi gynnar människor med väldigt mycket pengar med lägre skattesatser på deras aktieägande? Inte särskilt mycket. Man kan kalla det en jämställdhetsfråga om man absolut vill det. Men det är verkligen inte en jämställdhetsfråga för hela befolkningen.

De som inte har råd att spara är dessutom ofta anställda i offentlig sektor - där vi skulle kunna använda pengarna, i stället för att sänka skatterna på aktieägande - för att se till att de får lite bättre löner. Det är en jämställdhetsreform jag skulle ställa mig bakom.

Vi hörde tidigare här i dag moderaterna tala om en himla massa olika skatter som behöver sänkas. De påstod till och med här i talarstolen att Sverige är det land i världen som har högst skattetryck. Det är helt enkelt inte sant. Det finns många partier och medlemmar som behöver uppdatera sin kunskap om läget i världen.

Fru talman! Vi debatterar i dag motioner som inkommit under den allmänna motionstiden. Det är ett brett lapptäcke av olika förslag som på ett eller annat sätt adresserar alla dessa skatter på företag, kapital och fastigheter och diverse problem som enskilda ledamöter eller partier ser i skattenivåerna eller skattesystemen.

Ofta får man höra när man är ute och diskuterar den här formen av skatter eller skatter generellt att det svenska skattesystemet är en schweizerost med en enorm mängd undantag och olika särregleringar för olika saker. Det stämmer naturligtvis. Vi har gjort insatser för att gynna olika sektorer. Men vi har också gjort en hel massa sedan skattereformen på 90talet för att täppa till hål i lagstiftningen där olika aktörer som vill betala lite mindre har kommit på klipska upplägg.

Det här uppdraget vore oerhört mycket enklare om alla höll sig till intentionerna i lagstiftningen. Då skulle vi också kunna ha ett betydligt rättvisare skattesystem. Det behövs därför, fru talman, en större skattereform som är inriktad mot större rättvisa och bredare skattebaser.

I dag har vi väldigt skilda skattenivåer beroende på om man får sin inkomst från att jobba eller från att äga företag och någon annans arbete. Det systemet fungerar till exempel bra för mig som arbetat och fått i stort sett alla mina inkomster under min livstid utbetalda som lön. Det gäller ändå de flesta av oss här i samhället. Det fungerar också bra för dem som äger aktier och tjänar sina pengar på kapital och inte behöver blanda.

Däremot finns det en väldigt stor grupp däremellan som det fungerar väldigt dåligt för. Det är den grupp som både arbetar och äger sitt företag. Då kommer de så kallade 3:12-reglerna in. Tanken med dem är naturligtvis god. Det handlar om att skilja på de olika inkomstslagen för ägaren så att den inkomst man har för att arbeta beskattas lika som för den anställda i samma firma som gör samma jobb. De inkomster man får för att man äger firman beskattas enligt reglerna för kapitalbeskattning som för alla andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Anledningen till att detta behövs är att skatterna i grunden är ojämlika. Det blir en nödvändighet när skattesatsen på kapitalinkomster sänkts så som har gjorts i omgångar sedan skattereformen.

Flertalet motioner som inkommit handlar om att ytterligare sänka kapitalbeskattning eller ge skattelättnader till företag för olika saker. Det kan handla om väldigt bra saker, som utbildning eller att stärka det svenska näringslivet. Men majoriteten handlar om fler undantag och fler möjligheter att minska skatterna för dem som i bred mening har det väldigt gynnsamt redan i dag.

Det är överlag inte rätt väg att gå framåt. Vi måste skapa en större rättvisa, minska skillnaderna mellan beskattning av arbete och kapital och bredda skattebasen. I dag är det mer gynnsamt att hantera pengar än att investera för att producera varor och nyttor för samhället.

Det är en av anledningarna till att vi ser en bankskatt som en bra väg framåt. Det ökar bidraget från den finansiella sektorn. Vi kan på så vis föra över skattebördan från arbete till kapital. Den vägen måste vi fortsätta på eftersom det enda alternativet är att urholka det gemensamma.

Med facit i hand efter det senaste årets pandemi, ökade spänningar i närområdet och alla de brister som vi ser i samhället finns inte det utrymmet. Samhället måste stå starkare, både till vardags och inför nästa kris. Det är vi skyldiga nuvarande och kommande generationer.

Fru talman! På senare tid har tidigare bastioner för det konservativa och nyliberala ekonomiska sättet att tänka, såsom IMF och OECD, insett vikten av att ha en jämlik fördelning för att säkra jobb och långsiktigt hållbara ekonomier. Insikten om att en evigt sänkt bolagsskatt inte främjar länderna som deltar eller helheten har till exempel slutligen kommit i kapp stora delar av världen. I både England och USA kommer bolagsskatter att höjas de närmaste åren. I EU diskuteras ett golv, och jakten på skatteparadisen har väl inte undgått någon.

Fru talman! Här ligger den svenska debatten långt efter. Fortfarande drivs borgerligheten och högern av idéer som överges av fler och fler därför att de inte fungerar. Fler måste vara med och bidra mer rättvist. Samhället måste bli mer jämlikt för att vi tillsammans ska kunna stå starkare.

Vi har i januariavtalet kommit överens om en större skattereform tillsammans med Liberalerna, Miljöpartiet och Centerpartiet. Nu kan man ju fundera på hur Liberalerna ska kunna leverera där med tanke på det som har hänt den senaste tiden och hur segt det har varit att komma igång. Det känns inte direkt som att Liberalerna har haft något intresse av det här tidigare heller.

Men oavsett hur det går med den saken är vi socialdemokrater bestämda med att vi måste stärka samhället framöver. I det ingår en större skattereform som riktar in sig på ökad rättvisa, stärkt trygghet och en hållbar finansiering för att samhället ska kunna leverera överallt där det behövs - alltifrån en trygg pension och en sjukförsäkring till ett försvar och en infrastruktur att lita på.

Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga motioner och bifall till utskottets förslag i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Fru talman! Ledamoten Patrik Lundqvist manade mig verkligen att begära replik, för det var väldigt mycket saker som Statsrådet Ardalan Shekarabi (S) på en och samma gång. Låt oss ta dem i tur och ordning.

Vi ledamöter från andra partier uppmanades av Patrik Lundqvist att uppdatera oss på verkligheten. Jag lovar att vi gör det varje dag.

Ledamoten pratar om orättvisor i samhället och menar att det enda sättet att lösa samhällsproblem på är att öka kapitalinkomstbeskattningen. Men ledamoten nämner inte med ett enda ord att Sverige är ett av de länder som har världens högsta marginalskatter på arbetsinkomster. Det slår direkt mot vanligt folk, som Patrik Lundqvist adresserade i sitt anförande.

Om man verkligen ska få bukt med de orättvisor som finns och se till att människor som arbetar, inte minst låg- och medelinkomsttagare, ska kunna få mer pengar i plånboken måste man också titta på den beskattning som sker på arbetsinkomster. Det här är en realitet som även Patrik Lundqvist måste förhålla sig till.

Ledamoten går sedan över till att prata om en ny skattereform. Ursäkta mig, men har ledamoten missat att vi har befunnit oss i den värsta kris som Sverige och världen har upplevt sedan efterkrigstiden? Din finansminister har behövt lägga all sin tid och alla resurser på att se till att det kommer ut krispaket så att vi kan rädda företag från konkurs, Patrik Lundqvist.

Fru talman! Nej, det har jag naturligtvis inte missat. Det var också det jag försökte poängtera. Frågan är hur vi ska lösa det nu. Den pandemi vi har är en av de faktorer som gör att vi inte har lyckats. Men vi har också, vad jag ändå anar, ett visst ointresse från delar av de partier som ingår i överenskommelsen av att genomföra någonting.

Gulan pratar om marginalskatter och samtidigt om låg- och medelinkomsttagare. Det är ett faktum att de flesta låg- och medelinkomsttagare inte betalar marginalskatt. Marginalskatt träffar dem som har de högsta inkomsterna. Det hela mitt anförande gick ut på var faktiskt att föra över statens inkomster från en majoritet där basen är låg- och medelinkomster till kapitalinkomster och andra inkomster som människor som har det sämre ställt inte har.

Min poäng var att den borgerliga högern i Sverige hela tiden pratar om att främja låg- och medelinkomsttagare men i själva verket levererar en majoritet förslag som bara sänker skatter för dem som har väldigt mycket pengar. Det här behöver vi göra någonting åt. Vi måste se till att låg- och medelinkomsttagarna får mer kvar, och det måste kompenseras med skatter på dem som har höga inkomster, framför allt från finanssektorn och kapitalinkomster.

Fru talman! Jag är väl medveten om hur skatteskalan ser ut och att man vid olika inkomstnivåer betalar olika typer av skatt.

Vi har gemensamt infört ett tillfälligt jobbskatteavdrag, och det riktar sig framför allt till låg- och medelinkomsttagarna. Är Patrik Lundqvist beredd att se till att det permanentas? Det är min första fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Min andra fråga är hur Patrik Lundqvist ser på specialistsjuksköterskan, läraren eller förskolepedagogen som faktiskt kommer över gränsen för statlig inkomstskatt. Anser Patrik Lundqvist att de personer som har den här typen av yrken - och det är framför allt kvinnor - är höginkomsttagare som ska straffbeskattas för att Patrik Lundqvist och socialdemokratin ska rätta till orättvisor i samhället? Menar Patrik Lundqvist att de som redan får betala alldeles för mycket av sina löner ska behöva betala ännu mer?

Avslutningsvis, fru talman, måste jag ändå säga att det är fascinerande att samarbeta med Socialdemokraterna, som själva är med och genomför olika förändringar för att skapa mer incitament för människor att få behålla mer pengar i plånboken. Värnskatten är en sådan tydlig fråga. Nu tar Patrik Lundqvist helt avstånd från den politik han själv driver. Men det är detta det innebär att få sitta vid makten under de här fyra åren. Man får betala ett högt pris för den politik man inte tror på.

Jag tror på min politik, och jag är väldigt tacksam över att det är just socialdemokratin som nu gör de nödvändiga förändringar som innebär att vi både får en liberaliserad arbetsmarknad och skapar rätt förutsättningar för människor att arbeta och veta att de får behålla lite mer pengar i plånboken. Det tycker jag är rätt prioriterad politik.

Fru talman! Återigen hör vi förslag som egentligen bara är riktade till dem som har de högre inkomsterna och ingenting till dem som är låginkomsttagare.

Värnskatten träffade människor med väldigt höga inkomster, till exempel oss här. Vi fick tillbaka pengar. Behövde vi det? Nej, det skulle jag inte säga. Pengarna hade kunnat användas bra mycket bättre på andra håll.

Men jag vet, precis som vi nyss fick höra, att det här är ett av de pris som vi fick betala för att få igenom den regeringsbildning som nu finns. Det kostade ett antal miljarder, och det är klart att det svider för mig. Det var en av poängerna när vi debatterade det här direkt efter regeringsbildningen och en partikollega stod här och sa: Det bästa med den här regeringsreformen var att få se Socialdemokraterna trycka på ja-knappen för att avskaffa värnskatten.

Jag förstår att man nu inom Liberalerna är i den situation man är. Man gick in i en regeringsöverenskommelse snarare med motivet att skada Socialdemokraterna och göra det kostsamt för oss än med motivet att driva sin egen politik. Vi har också hört partiledaren prata om att det inte finns några liberala reformer. Man har inte gjort några vinster alls i januariöverenskommelsen. Det blir ju så när man inte driver några frågor förutom dem som syftar till att slå på andra.

Fru talman! Det har varit en lång dag med intressanta debatter. Det var nu ett tag sedan vi inledde den här debatten. Kjell Jansson från Moderaterna kom då in lite grann på skogspolitik, och då måste jag få bemöta det nu i slutet av det här passet.

Det sas någonting i stil med att det är okej att skydda naturen så länge markägaren är med på det. Drar man detta till sin spets kan man tänka: Då ska vi väl skydda Amazonas så länge de markägarna är okej med det. Då ska vi väl skydda korallhaven så länge de som fiskar där är okej med det. Men vi har faktiskt en miljöbalk i Sverige. Det är inte helt och hållet frivilligt att ta hänsyn till våra medarter i Sverige. Vi har också de 16 miljömål som jag ständigt tjatar om och som den här församlingen har ställt sig bakom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Företag, kapital och fastighet

Så nej, det är inte riktigt så enkelt som att detta kan bygga helt på frivillighet. Vi har också konventioner för biologisk mångfald som Sverige har ställt sig bakom. Vi har sagt att vi har ett ansvar för alla de arter som finns inom nationens gränser. Det måste vi förhålla oss till, både politiskt och ekonomiskt.

På tal om skogen nämnde Helena Vilhelmsson just skogsbruket och vad man kan göra med skatter för att gynna dem som tar hänsyn till naturen. Där har Skogsutredningen kommit med ett intressant förslag om att ge ersättningen skattefritt. Det tycker jag att vi bör titta närmare på.

Jag har också hört mina kollegor Gulan Avci från Liberalerna och Helena Vilhelmsson från Centerpartiet prata mycket om feminism och jämställdhet. Jag uppskattar verkligen att vi får in de perspektiven.

Då vill jag också nämna detta med mångfald. När vi pratar om företag tittar vi ganska blint på just AB, aktiebolag, men det finns ju en mångfald av olika företagsformer, inte minst de kooperativa företagen. De är medarbetarägda och ekonomiskt demokratiska och kan verkligen stötta jämställdheten och bidra till en lokal ekonomi. Där finns det också mycket vi kan göra utifrån våra roller, med skatter, så att vi inte missgynnar eller glömmer bort dessa företagsformer.

Som nämnts i både denna och föregående debatt behöver vi också se hur klassklyftorna ökar i Sverige. Vi behöver koppla detta till annat arbete, inte minst miljöarbetet. Framför allt behöver vi agera utifrån denna kunskap och insikt.

Då kommer vi just till kapitalbeskattning. Att det är någonting som väcker stort engagemang har vi hört här i dag. Som jag nämnt i tidigare debatter - jag kommer säkert att upprepa mig - finns det en inbyggd orättvisa, menar jag, när man beskattas högt av att arbeta men lågt av att äga kapital. Även om det är obekvämt av olika ideologiska övertygelser att adressera och ta i detta är det vår skyldighet, för så länge vi inte gör det kan ingen i den här kammaren påstå sig vara förvånad när klassklyftorna ökar.

Jag tänker avsluta den här debatten och är redan sugen på nästa debatt. Jag avslutar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 april.)

Fru talman! Det är en lång dag i dag med många debatter.

Vi ska nu diskutera mervärdesskatten. Det är en mycket effektiv skatt, en konsumtionsskatt. Det är väl den skatt som jag som moderat tycker har högst legitimitet. Till skillnad från skatt på arbete, där du tvingas betala upp till 52 procent av din lön, kan du faktiskt delvis välja om du ska betala momsen. När du går och handlar i affären eller köper en ny bil vet du att 25 procent av värdet är moms.

Vi ska också veta - jag har ju en bakgrund som företagare - att företagen administrerar momsen gratis åt staten. Detta var en fråga som var uppe för debatt tidigare, men jag tror att fördelarna är så pass stora att de överväger.

Fru talman! Moms, eller oms som den tidigare kallades, infördes 1960 som en tillfällig omsättningsskatt på 4,2 procent. I dag är den generella momsen 25 procent. Den 29 maj 1968 beslutade riksdagen att döpa om skatten från oms till moms.

Momsen har under åren söndrats. Sedan den förra skattereformen, som var mycket bra, togs fram av Kjell-Olof Feldt med flera har man söndrat momssatserna och förhandlat ned dem av olika skäl. Mycket ofta har det varit politiska initiativ härifrån kammaren att göra undantag i momsen. Politiska särintressen har drivit på.

Exempelvis sänktes livsmedelsmomsen 1996 av regeringen Persson med 13 procentenheter till 12 procent. Syftet var gott, nämligen att barnfamiljerna skulle få billigare mat. Det var inte feltänkt i grunden; problemet var att matpriserna inte alls gick ned lika mycket utan bara med 2-3 procent. Sedan har vinsterna gått upp hos dem som säljer mat och dylikt. Det missunnar jag ingen, men det var inte skälet. Riksrevisionen har också kritiserat detta ganska starkt i en rapport som kom förra året.

Ett annat undantag som är obegripligt är äventyrsföretag. Om man exempelvis åker upp till Åre och vill åka skoter eller sloda efter en skoter är det 6 procents moms. Är det någon gång man borde ha råd att betala full moms är det väl när man åker upp till fjällen på semester, kan jag tycka. Det är ju också ett val man gör.

Det är märkligt att sådana här undantag har gått igenom här i kammaren. Jag tycker att de är helt befängda, på ren svenska.

Det skulle behövas en översyn av hela momssystemet - inte minst på fastighetssidan, där det är ett väldigt mischmasch med momsen. Vissa får "momsa", andra inte. Vi som politiskt parti skulle hyra en lokal här i Stockholm. Vi kunde inte hyra lokalen; fastighetsägaren ville inte hyra ut eftersom vi inte var momsredovisningsskyldiga.

Detta tycker jag att man bör ta i. Det här borde inte vara så känsligt politiskt, kan jag tycka. Det här borde vi faktiskt kunna komma överens om. Det är ett önskemål jag har.

Dessutom bör riksdagen sträva efter en enhetlig moms. Jag säger inte att den måste vara 25 procent. En enhetlig moms kanske kan vara 22 procent, vad vet jag, men man bör titta på detta grundligt om man nu ska ta fram en skattereform. Med de sektorer som i dag omfattas av moms skulle en enhetlig moms på 25 procent ge staten 66 miljarder i budgetförstärkning. Det skulle ge utrymme för andra skattesänkningar som jag har hört att många vill ha kvar, men jag tycker att det är sundare att ta ut skatt på konsumtion än på arbete.

Det finns sedan lång tid tillbaka förslag om att ta tag i detta med hyresmomsen, men ingen vågar ta i det. Det tycker jag är sorgligt. Varför denna fördröjning från regeringens sida när det gäller att ta tag i detta, fru talman? Varför denna saktfärdighet hos regeringen? Det borde finnas en klar majoritet i kammaren för det, kan jag tycka. Är det för att man är rädd att förlora någon väljare här och där, eller är det av taktiska skäl? Jag finner inte svaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mervärdesskatt

Regeringen bör ta fram ett förslag och förhandla med oss övriga partier för att få fram detta med likvärdig moms, moms på kommersiella fastigheter och så vidare. Det behöver göras en översyn av det.

Fru talman! Jag tänkte stanna där. Jag yrkar bifall till Moderaternas reservation 1.

Fru talman! Sveriges mervärdesskattesystem bygger på en anpassning av lagstiftningen till EU:s mervärdesskattedirektiv. Denna anpassning har föranlett att vi har de olika nivåer av momssatser som i dag är gällande. Det blev verklighet efter Sveriges inträde i Europeiska unionen och skattereformen under 1990-talet. Sedan dess har många mindre, specifika ändringar gjorts, och frågan om en ny skattereform har emellanåt lyfts i debatten. Ju längre tiden går och ju fler mindre, specifika ändringar som görs i ett skattesystem, desto närmare kryper tidpunkten för en ny översyn.

Fru talman! Vi kan nu exempelvis se hur vissa delar av mervärdesskattelagstiftningen leder till praktiska problem. När företag som ska vaccinera personer mot corona under pandemin ska hyra lokaler för sin verksamhet kan inte ingående och utgående momssatser dras av mot varandra eftersom uthyrning inte beläggs med moms. Momsproblem står alltså i vägen och skapar hinder mitt i den kris och pandemi vi genomgår. Därför behöver vi göra en översyn av mervärdesbeskattningen.

Problem finns också med de skillnader som har gällt i fråga om inhyrd personal i sjukvården och andra förslag om förmånsbeskattning av sjukvårdsförsäkringar. Sjukvården var ansträngd redan innan pandemin, och att strama åt det redan begränsade resursutrymmet genom beskattning vore både högst olyckligt och problematiskt. Vårdmomsen innebär kraftiga fördyringar av verksamheten för vårdgivare som anlitar legitimerad vårdpersonal som är egenföretagare eller konsulter. I ett läge där sjukvården snabbt behöver öka kapaciteten under en period är vårdmomsen ett allvarligt hinder. Låt oss åtgärda detta!

Fru talman! Den statliga utredning som ser över vårdmomsen ska inte vara klar förrän i april nästa år. Med tanke på den stora vårdskulden behöver lagändringar komma på plats snabbare. Sverige tillämpar även nedsättningar av momssatser och fullständiga undantag där momsen helt utgår på varor och tjänster. Det innebär att den investerare som vill kvitta ingående och utgående moms mot varandra inte har möjlighet att göra det.

Detta kan leda till komplikationer då undantag från moms i vissa fall kan innebära att avdragsrätt inte finns för vissa investeringar, varför nya verksamheter kanske inte heller växer fram. Följden kan bli lägre bnp-tillväxt än vad som annars hade kunnat bli fallet, vilket i förlängningen leder till färre arbetstillfällen och sannolikt också sämre internationell konkurrenskraft. Vi ser dock att frågan är relativt komplex och att det fortsättningsvis ändå kan finnas områden med behov av nedsättning av moms, men omfattningen av normalmoms kan behöva utvärderas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mervärdesskatt

Fru talman! Det har även visat sig att en variation av momssatser i vissa branscher bidrar till olika negativa konsekvenser. Bland annat inom turismnäringen uppstår problem på grund av att man behöver hålla reda på många olika momssatser. Dels skapar det förvirring, dels ökar det risken för skattefel.

Samtidigt medför det en snedvridning av konkurrensen i dessa sektorer. Systemet med differentierade momssatser medför vissa problematiska gränsdragningar och definitionsfrågor som i vissa fall kan upplevas som ologiska eller orättvisa. Ska till exempel en gästhamn klassas som en industrihamn eller som besöksnäring? Ska arrangerade cykelturer i nedförsbacke beläggas med 6 procents moms medan guidade cykelturer i stadsmiljö beläggs med 25 procents moms? Ska det anses som persontransport att åka häst och vagn på marknad, vilket därmed momsbeläggs med 6 procent? Ska ponnyridningen på samma marknad klassas som en upplevelse, vilket därmed beskattas med 25 procent?

Vi vill se en rättvis beskattning och en harmonisering av de momssatser som är kopplade till turism- och besöksnäringen. Vi vill även se en utredning rörande förutsättningarna för att ytterligare harmonisera momssatserna för olika turistattraktioner där likvärdiga verksamheter beskattas mer enhetligt. En ökad grad av harmonisering av momsen inom vissa branscher skulle kunna bidra till att öka den samhällsekonomiska effektiviteten och tillväxten.

Fru talman! Samtidigt finns det vissa specifika sektorer i samhället där momsundantag eller nedsättningar ändå kan vara relevanta och motiverade. Trots att en harmonisering till normal momssats bedöms vara samhällsekonomiskt effektivt på andra områden handlar detta om områden där skatten har viss betydelse för konsumenterna.

Företrädesvis inom kulturområdet finns i dag en kulturmoms, och den bör fortsatt hållas på en sådan nivå att vi kan stimulera till ett högt kulturellt deltagande i Sverige. Ur Sverigedemokraternas kulturnationalistiska perspektiv menar vi att kulturen har stor betydelse för hela samhället och att det finns ett värde i detta. Det värdet bör hedras genom en lägre momssats, för ett samlat, ökat kulturellt deltagande.

Fru talman! Ett annat område att se över är momsen på dansbandsmusik. Den som besöker en tillställning där det spelas dansbandsmusik får betala högre moms på sin entrébiljett än den som besöker en konsert, eftersom dansband belastas med 25 procents moms medan konserten har en 6procentig momssats. Samma låga momssats gäller vid idrottsarrangemang, där momssatsen alltså är 6 procent. Detta förhållande anser jag vara både obegripligt och orättvist.

För digitala spel i Sverige är momsen satt till 25 procent. Vissa försäljare försöker emellertid klassa spel som böcker och därmed kringgå lagstiftningen för att få ned momsen till enbart 6 procent.

Det är orimligt att musik och rörelse ska ha högre momssats än idrottsarrangemang och konserter. Därför behöver det skapas rättvisa villkor inom kultur och idrott. I syfte att momsen ska bli likvärdig den vid övriga dans-, idrotts- och kulturupplevelser menar vi att man snarast bör utreda möjligheten att sänka dansbandsmomsen från 25 till 6 procent.

Samtidigt behöver Sverige se över momslagstiftningen så att den förbättrar förutsättningarna att hantera vaccineringen under pandemin. Vi behöver förstärka vården, effektivisera näringslivets villkor och se till att kulturen får en given och tillgänglig plats i samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mervärdesskatt

Avslutningsvis står vi bakom samtliga reservationer i betänkandet, men för tids vinning yrkar jag bifall enbart till reservation nummer 1.

Fru talman och ärade kollegor som är kvar i kammaren denna sena timme! Inkomstskatten som vi betalar en gång i månaden är den skatt som, gissar jag, får mest utrymme i debatten. Momsen å sin sida är en skatt som vi betalar nästan varje dag när vi handlar, men den har inte särskilt stort utrymme i den offentliga debatten. Momsen är dock ingen skatt på marginalen. Den står för en stor del av statens intäkter. År 2020 beräknades den dra in drygt 450 miljarder till staten. Det är en femtedel av de totala skatteintäkterna.

Momsen är till skillnad från inkomstskatter och företagsskatter en relativt lättbegriplig skatt om man är konsument. Det är ett påslag på din vara eller tjänst som inte är beroende av din inkomst utan av varans pris, och naturligtvis vad det är för vara. Det finns ingen progressivitet, och undantagen är relativt få.

I dag när vardagsköp pågår för fullt i mobiler och vid datorskärmar blir det dock tydligt att det formella mervärdesskattesystemet har hamnat i otakt med den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Ökad användning av teknik och globala tjänster driver fram behov av att förenkla för både konsumenter och näringsidkare. Vi måste följa med i det digitala samhället. Lagstiftningen och tillämpningen måste följa med i verkligheten.

I alla undersökningar hamnar tyvärr momsen högt upp på företagens lista när de ska rangordna administrativa problem eller bördor, inte minst beroende på de många gånger obegripliga skillnader i momssatser som vi har hört flera talare ta upp. Vi vet ju att fler jobb kan skapas om företagarnas vardag förenklas. I förlängningen stärker det välfärden. Det går att förenkla mycket inom området för mervärdesskatt.

Alliansregeringens reform med kvartalsredovisning av moms i stället för månadsredovisning minskade på den tiden företagens kostnader med över 300 miljoner kronor. För Centerpartiet är det viktigt att fortsätta detta förenklingsarbete. Men även om redovisningen av moms blev enklare under alliansregeringen återstår en del gamla synder i logiken och begripligheten när det gäller momssatserna för främst företag och ideella föreningar.

Det är svårt att förstå varför olika nivåer tillämpas. Det bästa exemplet här är nog den gamla godingen momsen på musik och dans. Det är svårt att se logiken i att kultur som utövas i form av musik och dans ska beskattas med 25 procent medan kultur i form av enbart musik är belagd med väsentligt lägre moms. Momsnivån för musikverksamhet bör rimligen vara densamma vare sig åhörarna eller publiken dansar till musiken eller inte.

Det har aviserats att resultatet av en utredning som blev klar i juni 2020, En ny mervärdesskattelag, ska komma. Vi får se vad den innehåller. Vi får bevaka och trycka på.

Fru talman! Samtidigt som min bild av att momsen ur den enskildes perspektiv nog inte ställer till något större huvudbry är det annorlunda för företag och den ideella sektorn. Jag tänker ägna mina avslutande ord åt det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mervärdesskatt

Ett område där systemet rymmer både lagstiftning och praxis och där konsekvenserna har fått effekter som ingen lagstiftare kan ha haft som intention är området momspliktig verksamhet vid fastighetsuthyrning. Det började redan 2015 när Centerpartiet pekade på de problem som uppstod när Friskis & Svettis momsredovisning underkändes. Där ändrades praxis, och problemen för till exempel idrottsföreningar tog fart. På grund av regelverket kan fastighetsägare ibland inte hyra ut till idrottsföreningar eftersom de är momsbefriade.

Momsregler gör att idrottsföreningar på många håll får det svårt, för att inte säga omöjligt, att hyra idrottslokaler av privata fastighetsägare. Redan före Skatteverkets nya ställningstagande var det svårt att hitta lokaler för den ideella sektorn. Detta får en absurd konsekvens. Av rent företagsekonomiska skäl kan det vara ett enklare val för fastighetsägare att låta deras lokaler stå tomma än att hyra ut lokalerna till momsundantagna verksamheter. Det är inte bara idrottsverksamhet som drabbats. Även friskolor vittnar om liknande problematik.

Fru talman! Med det nuvarande momsregelverket finns det en risk att idrottsföreningar antingen upphör att vara ideella eftersom det försvårar deras verksamhet, eller tvingas höja avgifter, om de alls har möjlighet att driva verksamheten vidare. Centerpartiet menar förstås att föreningslivet och den ideella sektorn måste värnas. När vi ser att problem i lagstiftningen riskerar att tvinga fram en bolagisering av ideella föreningar måste vi agera. I reservation 7 beskriver vi problemet, och jag yrkar bifall till den.

Fru talman! I den föregående debatten lyfte jag fram att våra skattesystem måste vara företagsvänliga och att skatter och regler måste utformas så att det är enkelt att driva företag. Momssystemet är känt för att vara allt annat än enkelt. Enligt Näringslivets Regelnämnd är skatteregler den vanligaste källan till det regelkrångel som många företagare vittnar om, och allt som oftast är det momsen som ställer till problem. Men det är viktigt att påpeka att krångliga momsregler inte bara drabbar våra företag. De drabbar i stor utsträckning även föreningslivet. Indirekt drabbas också slutkonsumenter av problem i momssystemet.

De olika momssatserna 6, 12 och 25 procent för med sig en lång rad gränsdragningsproblem. Ett vanligt exempel som lyfts fram i momsdebatterna, både i dag och tidigare, är de olika momssatserna på kulturarrangemang som beror på om publiken sitter ned eller står upp. Om publiken sitter ned är skattesatsen 6 procent. Om publiken dansar mer än fyrdubblas skatten till 25 procent. Man undrar ju vad som händer vid en konsert om någon eller några väljer att dansa spontant. Frågeställningen ter sig komisk för utomstående, men för dem som berörs är det här tragiskt och orimligt.

Detta är tyvärr långt ifrån det enda som är krångligt med momslagen. En lista på krångliga momsregler skulle förmodligen kunna bli hur lång som helst. De olika skattesatserna, de många undantagen och undantagen från undantagen är en ständig källa till huvudvärk för många företagare och organisationer.

Fru talman! Vi är nu inne på den sista av fem skattedebatter som i går och i dag har hållits här i riksdagen. I flera av dessa debatter har jag lyft fram skatteregler eller skattesatser som behöver ändras för att förutsättningarna för föreningslivet ska bli bättre. Eftersom föreningslivet är en omistlig del av vårt samhälle kommer jag att uppehålla mig vid det även nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mervärdesskatt

Momsregelverket är i flera delar illa anpassat för det ideella föreningslivet. Detta försvårar vardagen för ett stort antal föreningar, men i vissa fall riskerar verksamheten att helt upphöra av skäl som kan härledas till momsregelverket.

Ett problem som många föreningar stött på är moms på interna tjänster inom föreningen, så kallad internmoms. Dagens lagstiftning innebär att staten belastar lokala föreningar som är del i en större helhet med moms när de använder stöd som har tagits fram inom och för den egna organisationen. Det handlar till exempel om tjänster som medlemsadministration, juridiskt stöd eller it-stöd som den nationella organisationen har tagit fram till stöd för lokala föreningsgrenar. Tjänsterna tillhandahålls enbart inom den egna organisationen och är skräddarsydda för de behov som finns inom organisationen. Syftet är att de som är verksamma inom organisationen på det lokala planet ska kunna lägga tid och energi på föreningens huvudsyfte snarare än på administration. Men på grund av statens regler blir det snarare tvärtom när man plötsligt måste betala och administrera moms.

Fru talman! Som jag nämnde i min inledning gäller i dag olika momssatser beroende på om en konsertpublik står upp eller sitter ned. Liknande fenomen finns på fler områden.

Besöksnäringen är förmodligen en av de branscher som är hårdast drabbade av momsregler som ter sig inkonsekventa. Till exempel har guidade turer olika momssatser beroende på var de utförs och även beroende på vilket fordon som används. Sover man över i en båt i en gästhamn gäller 25 procents moms. Sover man över på en camping gäller 12 procents moms. Den som läser igenom de olika motionerna i betänkandet hittar snabbt många fler exempel.

Fru talman! Kristdemokraterna vill ha en momsöversyn. Syftet ska vara att förenkla och harmonisera momsen. Enkelhet för dem som berörs, till exempel de ideella föreningarna, måste vara ledstjärnan i det arbetet.

Jag yrkar bifall till reservation 4.

Fru talman! Då är vi inne på den sista debatten för oss i dag. Den handlar om mervärdesskatten, momsen. Även den finns det olika åsikter om och synpunkter på hur man kan använda och reformera.

Moderaterna menade i sitt anförande att undantagen gör det krångligt och svårt och att det kanske vore bättre med en enhetlig moms. Det låter väl lockande att kunna få ett enkelt system och dessutom 66 miljarder kronor in till statsfinanserna. Det skulle eventuellt kunna delfinansiera en basinkomst. Där kanske vi kan hitta någon typ av samsyn. Jag tror dock inte att det är möjligt just nu.

Fru talman! Jag ser ändå att momsen kan användas för att styra beteenden och konsumtion.

I mina ställningstaganden, i mitt engagemang och i mitt politiska arbete sätter jag alltid miljön i första rummet eftersom det är både miljökris och klimatkris. Det är det som styr och ramar in i princip alla mina ställningstaganden. Hade det inte varit för de faktorerna hade jag kanske landat i andra ställningstaganden och kunnat tänka att det är en bra princip att det är enhetligt med mera. Men nu tycker jag att vi ska använda alla styrmedel och alla politiska verktyg vi har för att styra bort från det som är sämst för miljön och styra mot det som är så bra som möjligt för miljön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mervärdesskatt

Ett förslag som Miljöpartiet driver är att ha full moms för flyget. Där är momssatsen i dag bara 6 procent. Det är ingen hemlighet att flyget står för stora delar av våra utsläpp. Det är heller ingen hemlighet att vi i Miljöpartiet kämpar hårt för en flygskatt. Motståndet är stort, men ett annat sätt är ju faktiskt att höja momsen på flyget från nuvarande 6 procent.

Man kan också sänka eller ta bort momsen på sådant som finns på secondhandmarknaden, sådant som moms redan betalats på. I dag kan till exempel klädesplagg betalas moms på i princip hur många gånger som helst. För att gynna secondhandmarknaden kan man fundera på olika verktyg, också momssatserna.

Jag har väckt en motion som går in lite grann på jämställdhetsfrågor, som vi också är många som brinner för i den här församlingen. Den handlar specifikt om mensskydd.

Sverige sticker faktiskt ut i ett europeiskt perspektiv. Sverige och Danmark har bland de högsta momssatserna. I Skottland har man gjort mensskydd gratis. Kanada, Storbritannien och Irland har ingen moms, och i Frankrike har man sänkt den till 6 procent. Även i Indien och USA har man vidtagit åtgärder för detta.

Det här kan tyckas vara en liten detalj, men vi lever fortfarande i ett ojämställt samhälle. Och att ha mens är inget man väljer, utan det är biologiskt. En kvinna som är 40 år gammal har i genomsnitt lagt 48 000 kronor på mensskydd. Frågan är varför vi ska ha en av Europas högsta momssatser på just mensskydd, något som kvinnor inte kan välja bort.

De här verktygen ser jag, och jag tycker att vi bör använda dem för att rätta till både miljöproblem och jämställdhetsproblem. Jag vill hellre att vi använder mervärdesskatten och justerar de momssatser som finns.

Därmed vill jag tacka för dagens debatter. Jag avslutar med att yrka bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Det låter på alla som talar här som att momsen är något vi skulle ha relativt lätt att komma överens om.

De flesta här har talat sig mer eller mindre varma för enhetlig moms och den enkelhet det skulle innebära. Personligen skulle också jag föredra att vi hade ett enkelt system där den gränsdragningsproblematik som vi hört om här inte förekom. Det vore bra för väldigt många.

Däri ligger dock inte problemet. Problemet kommer sedan, när man ska försöka skapa en budget i balans för svenska staten. Det är otroligt lätt att prata om att sänka skatter och skapa olika lösningar som går ut över statens ekonomi. Men det är väldigt få som är intresserade av att prata om hur man kompenserar för det, antingen genom att dra ned på de offentliga åtagandena eller genom att öka andra intäktskällor. Därför tror jag att det kanske inte kommer att vara så lätt som det först kan verka när man lyssnar på den här debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mervärdesskatt

Vi förstår nog alla att det behövs en större skattereform som tar ett helhetsgrepp om de offentliga inkomsterna och ser till att vi kan åtgärda de problem som finns här. Gör man det med ingången att man ska lösa styrningen av olika sektorer i ekonomin på andra sätt kommer man nog att kunna få med föregående talare - även om momsen som styrmedel lät intressant för henne.

Jag yrkar avslag på samtliga motioner och bifall till utskottets förslag, fru talman.

Fru talman! Det var ett intressant anförande som Patrik Lundqvist delgav oss här i kammaren. Att en enhetlig moms införs tror jag inte behöver leda till att skatteintäkterna minskar. Man skulle absolut kunna genomföra en neutraliserad reform men göra så att beskattningen när det gäller moms blir mycket enklare och begripligare för individer och företag, mer rättvis och samhällsekonomiskt genomförbar.

Jag skulle vilja höra om Patrik Lundqvist och hans parti, som faktiskt är ett regeringsparti, kan tänka sig att titta på frågan om att genomföra en reform för enhetlig moms. Och om han är beredd att göra det, kan han också tänka sig att behålla en sänkt momssats för de kulturella värdena?

Jag vill också passa på att yrka bifall till SD:s reservation nummer 2 i betänkandet.

Fru talman! Jag måste instämma med dem som har pratat här tidigare och sagt att det faktiskt också skulle kunna innebära ökade intäkter för staten. Jag lägger inte några begränsningar för hur man skulle kunna genomföra detta. Men jag är övertygad om att man inte kan begränsa sig till att enbart reformera momsen. Jag tror att vi också samtidigt behöver titta på det övriga skattesystemet. Detta är en så pass stor del av det offentligas totala intäktssystem att jag tror att man behöver ta ett helhetsgrepp om alltihop.

Jag tänker heller inte säga bu eller bä när det gäller exakt vilka avsteg man ska inleda med eller inte i en sådan översyn. Jag tänker, precis som finansministern har gjort tidigare, hålla alla dörrar öppna tills vi sitter vid förhandlingsbordet och har ett arbete på gång där vi faktiskt ser ut att kunna komma i mål med en skattereform.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är bra att det finns en öppenhet från regeringens sida för att titta även på momsområdet och kanske jobba mot en mer enhetlig momslagstiftning. Man stänger i alla fall inte dörren utan håller den öppen, som jag tolkar det. Det är positivt i så fall. Man kanske inte behöver göra det så krångligt och göra en totalförändring på skatteområdet för att titta på momsområdet, kan jag tycka, men okej.

En annan frågeställning som jag tycker att det är viktigt att ta upp här och nu, mitt under brinnande pandemi, är översynen av vårdmomsen. Varför måste genomförandet av den dröja ända till nästa år? Då är pandemin förhoppningsvis utagerad, men man vet ju aldrig vad som händer. Viruset kan mutera, och vi kan få fler vågor av coronaepidemin som kan fortsätta att ställa vården på kant, så att säga. Vi behöver lägga fokus på vårdmottagandet men också på personalen inom vården. De drar ett väldigt stort lass. Detta arbete skulle kunna genomföras snabbare än vad som sker. Varför gör man inte det?

Mervärdesskatt

Fru talman! Det är såklart en intressant fråga, men jag är inte man att svara på den. Jag sitter inte med och gör prioriteringarna för vad det behöver jobbas med och när. Jag kan däremot försöka mig på en kvalificerad killgissning, nämligen att vi faktiskt har en pandemi nu som skjuter upp väldigt mycket arbete som vore bra att göra. Vi har hela tiden ett arbete med att parera olika problem och titta på stödsystem, ändringsbudgetar och sådana saker. Jag skulle gissa att det är därför som just denna fråga också får skjutas lite framåt. Statens resurser är tyvärr inte oändliga, ändå.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 april.)

Lärare och elever

Fru talman! I går talade jag här i kammaren om problemen i svensk skola och om de 600 skolklasser som lämnar grundskolan varje år utan behörighet till gymnasiet. Jag talade också om att mer än var fjärde elev i årskurs 6 hade icke godkänt i något eller några ämnen vid den senaste betygsättningen. Detta är en förfärande utveckling som måste brytas. Alla barn ska klara skolan och nå sin fulla potential.

Allt står och faller med en engagerad och duktig rektor. I Sverige har vi 3 900 rektorer i grundskolan och 1 200 i gymnasieskolan. Skolverkets granskning visar tyvärr att bland dem som var rektorer läsåret 2014/15 är det endast 40 procent som är kvar på samma skola efter tre år. Efter fem år är det bara 20 procent av dem som var rektorer 2014/15 som är kvar på samma skola. Av alla dem som har slutat har 57 procent till och med lämnat yrket och skolans värld.

Vi moderater är övertygade om att ledarskapet i skolan är otroligt viktigt. Vi skrev därför en separat motion om just rektorer och skolledning. Vi borde tala mycket mer om våra rektorer, rektorsutbildningen, behovet av kompetensutveckling och rektorernas arbetssituation. Det är förödande att bara en femtedel av rektorerna är kvar på samma skola efter fem år. Vi behöver stärka våra rektorer och ge dem mandat att leda och leda ordentligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

När den internationella undersökningen Timss, som egentligen mäter kunskaper i matematik och naturvetenskap bland elever i OECD, presenterades i höstas fanns även avsnitt med om skolledningen i respektive land. Där finns både intressanta och oroande uppgifter om skolledningen i Sverige jämfört med i andra länder.

Andelen rektorer med det som Timss kallar för den högsta utbildningsnivån är lägre i Sverige än genomsnittet i OECD och EU. I årskurs 4, till exempel, har fyra av tio elever i Sverige en rektor med den utbildning som Timss rankar som den högsta. Snittet i OECD är sex av tio elever. I Finland, där hela utskottet var och tittade på skolor, möter 98 procent av barnen i årskurs 4 en rektor med den högsta utbildningen.

Går man sedan till årskurs 8 är siffrorna ungefär desamma i Sverige: Fyra av tio elever möter en rektor med den högsta utbildningen. Snittet i OECD och EU är högre för den högre årskursen; där har 65 procent av eleverna en rektor med den högsta utbildningen. I skolorna i Finland har 99 procent av eleverna i årskurs 8 en rektor med den högsta utbildningen, jämfört med fyra av tio elever i Sverige.

Kanske, fru talman, borde uppgifterna i Timss få alla partier att vilja diskutera värdet av våra rektorer, rektorsutbildningen, kompetensbehovet och arbetssituationen. Om vi ska åstadkomma en bättre skola, där alla barn kan nå sin högsta potential och lämna skolan med fullständiga betyg, är rektorn nämligen en av de absolut viktigaste nycklarna.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Moderaternas reservation nummer 6.

Fru talman! Låt mig först yrka bifall till reservation 23.

I ett betänkande med rubriken Lärare och elever är det såklart helt omöjligt att åtminstone inte i korta ordalag beröra den situation som har rått i skolan sedan drygt ett år tillbaka. Coronaepidemin har fått stora konsekvenser för både lärare och elever. Undervisningen har för de äldre eleverna fått styras om till digitala miljöer. Det är en omställning som inte bara är ny för många. Den har också ställt helt andra krav på studiedisciplin och anpassningsförmåga jämfört med reguljär undervisning. Många har lyckats med detta men långt ifrån alla.

Vi sverigedemokrater kan beklaga att det inte alltid funnits någon riktig stringens i de beslut som tagits när det gäller undervisningssituationen från regeringens och myndigheternas sida. Men vi är samtidigt glada för att lärarna trots allt har lyckats upprätthålla en hög kvalitet på undervisningen.

Att alla skolor är bra och ges de bästa förutsättningarna för lärande och kunskap är A och O för ett litet land med höga krav på välfärd och ekonomisk tillväxt. Med detta sagt hade man kunnat tänka sig att svensk skolpolitik skulle vara något alldeles enastående och att skolresultaten skulle ligga klart över förväntan. Så är, som vi alla vet, inte fallet. Decennier av socialdemokratisk skolpolitik har förvandlat den skola som en gång var både välfungerande och av hög internationell klass till något helt annat.

Jag tror till exempel att vi i snart sagt varje debatt på något vis kommer in på frågan om trygghet och studiero. Trots detta verkar regeringen helt oförmögen att åstadkomma förändringar som gör att elever känner sig trygga på sin skola och som innebär att de kan bedriva studier i lugn och ro i klassrummen.

För ett antal år sedan genomförde Skolinspektionen en undersökning om hur just studiero bäst kunde uppnås. Det var ganska tydliga resultat. I skolor där det fanns tydliga regler och där dessa regler till fullo upprätthölls rådde god studiero. I grund och botten är detta ett ansvar som vilar på rektorn. Ett starkt och tydligt ledarskap innebär en god studiemiljö.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Undersökningen visade också att det inte är elevgruppens sammansättning som är avgörande utan framför allt hur undervisningen bedrivs och i vilken utsträckning elever får extra stöd eller extra utmaningar. Kort sagt: Tråkig och enahanda undervisning stimulerar inte intresse. Och det leder till stök.

Det poängterades också att det är viktigt att lärarna är konsekventa med att upprätthålla ordningsreglerna på skolan. Samtidigt vet vi av andra undersökningar att lärarkåren efterlyser tydligare direktiv om vad de får och inte får göra för att upprätthålla ordningen. Ett typiskt exempel är frågan om huruvida man kan lyfta ut en elev ur klassrummet. Vem har i sådana fall tillsynsansvaret? Detta har vållat stora problem, och sådana problem borde inte finnas. Här måste skrivningarna i skollagen bli mycket skarpare och ge stöd åt lärarnas auktoritet i klassrummet. Sverigedemokraterna menar att elever som utgör hot för andra elever eller som stör ordningen ska kunna tas ut ur klassrummet och placeras i särskilda jourklasser.

Tillgång till utbildade lärare är också en viktig förutsättning för lärandet. Sverige har ett stort behov de närmaste åren. Det behövs - det har vi hört många gånger - cirka 45 000 lärare till år 2033. Det är ett mastodontuppdrag att klara av detta.

Dagligen kan vi läsa i medier om att många lärare ute på skolorna är obehöriga. Ibland kan skälen vara ekonomiska. Ibland kan det vara ren bekvämlighet som styr detta. Inget av detta är såklart bra. Men samtidigt måste debatten nyanseras. Det är bra att Sverige har en uttalad ambition att öka andelen behöriga lärare och att den som anställs som lärare i första hand ska vara behörig. Det ska vi inte ge avkall på. Men vi vet också att det på många håll i landet är svårt att rekrytera just behöriga lärare. Det kan handla om mindre kommuner eller glesbygdskommuner, där ett oflexibelt förhållningssätt skulle få oerhörda konsekvenser för barnens skola.

Det kan också handla om lämplighet. I en intervju i tidningen Skolvärlden för en månad sedan säger några rektorer rakt ut att det ibland är lämpligheten som avgör valet mellan en behörig och en obehörig kandidat. Här måste såklart lärarutbildningarna ta sitt ansvar. De måste vässas till. Det är inte acceptabelt att utexaminera lärare som sedan bedöms inte vara lämpliga som just lärare.

Det finns många obehöriga lärare som har de formella ämneskunskaperna - det glömmer vi många gånger bort - men som saknar den pedagogiska delen. Sverigedemokraterna tycker att det vore bra om det fanns större möjligheter för obehöriga lärare att komplettera sin utbildning med en pedagogisk utbildning på kortare tid. Vi ser även gärna att detta kan göras under anställningen. I stället för att kritisera obehöriga lärare borde vi göra allt för att få dem att bli behöriga. Det behövs om vi ska klara av att vaska fram 45 000 nya lärare på bara ett drygt decennium.

För en tid sedan kom det alarmerande rapporter om svenska elevers läromedel. Läromedelsförfattarna har, i brist på officiell statistik, undersökt hur det ser ut med läromedel i skolan. Hela 86 procent av de tillfrågade lärarna i undersökningen menar att det inte kan köpa in de läromedel som de behöver i undervisningen. Läromedelsinköpen varierar från - hör och häpna - 0 till mer än 1 500 kronor per elev och läsår. Snittet är 600 kronor, men mer än var femte skola köper in för ungefär 400 kronor per elev och läsår. Det är inte mycket böcker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Enligt undersökningen finns det en strukturell ojämlikhet i läromedelstillgången. Elever i familjer med sämre ekonomi har sämre tillgång till läromedel. För den elev som inte har böcker tillgängliga i hemmet blir problemen större. Det är allvarliga signaler. Vi sverigedemokrater tycker att det vore bättre att ta tag i detta än att diskutera systemfrågor och annat. Det här är saker som rör elever väldigt mycket och som präglar deras förmåga att ta till sig kunskap.

Fru talman! Få frågor, skulle jag vilja säga, engagerar elever så mycket som skolmaten. Så har det varit i alla tider. Jag tror att vi alla har minnen av skolmaten - goda eller dåliga. Antingen älskar man den eller så gör man det inte.

Sverige är ett av tre länder i världen som erbjuder gratis skolmat för alla - det är ett dukat bord. Dessutom är det flera individuella alternativ. Det är extremt kostsamt för kommunerna, för kommunerna får inga extra pengar för all den individanpassade mat som serveras. Ju mer specialrätter, desto mindre pengar blir det till övrig mat. Det tycker vi är ohållbart. Det är viktigt att barnen får mat i skolan, men det är inte bra att detta spräcker budgeten. Vi efterlyser därför nationella riktlinjer om att det dagligen ska serveras en kötträtt, en vegetarisk rätt och specialkost endast för dem som behöver det av medicinska skäl och som kan styrka det med läkarintyg.

Maten ska vara näringsrik. Den ska vara av god kvalitet. Den ska vara välsmakande, och den ska vara vällagad. All mat ska i möjligaste mån vara härproducerad. Allt kött ska vara producerat i enlighet med svensk djurlagstiftning, och all mat ska serveras enligt tallriksmodellen. Vi anser inte att det ska erbjudas specialkost av religiösa eller kulturella skäl. Där finns det vegetariska alternativet att tillgå.

Med detta sagt, fru talman, förutsätter vi sverigedemokrater att den skolpolitiska debatten nu börjar fokusera på frågor som är viktiga för just elever och lärare och inget annat.

Fru talman! Det är sällan jag får chansen att prata skolpolitik. I veckan när jag satt och skrev ett anförande fick jag därför feeling. Då blev utkastet på ungefär 28 sidor, men jag ska verkligen försöka behärska mig och hålla tiden.

Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation nummer 16 i betänkandet.

Att prata om skolan är först och främst att prata om det som dagens debatt egentligen handlar om, nämligen eleverna, lärarna, rektorerna och personalen i elevhälsan. Det är dessa människor som skapar skolan. Vi kan som politiker i bästa fall skapa förutsättningarna, men det är dessa människor som skapar förändringarna i klassrummen i vardagen.

Det är uppenbart att svensk skola har en del problem. Förändringar har skett över tid, och fler förändringar måste ske. I dag lämnar alldeles för många barn skolan utan de förutsättningar som krävs för att de ska kunna skapa sig en egen bild av sin framtid. Det måste vi få slut på. Sedan kom det en pandemi i vägen som har skapat nya problem som måste adresseras väldigt snabbt så att vi inte förstärker de utmaningar som redan finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Fru talman! Vi lever i ett land med stora möjligheter. Sverige är, corona till trots, ett av världens rikaste och mest jämställda länder. Samtidigt står Sverige inför stora utmaningar och präglas sedan länge av en allvarlig social klyvning, en klyvning som riskerar att fördjupas ytterligare i spåren av pandemin.

Var i Sverige man föds, vart man kommer och var man växer upp, bor och rotar sig påverkar människors ekonomiska förutsättningar och livschanser. Det vet vi. Vissa platser, både i städer och på landsbygden, hamnar efter medan andra blir attraktiva och spännande.

I grund och botten måste alla vuxna ha chansen till jobb och försörjning och varje barn chans till en bra skolgång. Att arbetsmarknaden och utbildningsområdet fyller så mycket i det januariavtal som ramat in mandatperiodens riksdagsarbete är därför ingen slump. Att bygga en möjligheternas ekonomi som främjar den enskildes frihet och bryter klyvningen mellan människor och platser, är förutom klimatkampen, det stora och avgörande projekt som Sverige står inför nu.

Jag vill därför fokusera på de utanförskapsområden som vi i dag inte lyckas få med på resan - inte för att lärare, skolledare och elever inte gör storverk överallt i Sverige eller inte behöver bättre förutsättningar överallt i Sverige men för att det är i dessa områden som problemen är som störst.

För att bryta negativa spiraler och för att vända utanförskapsområden krävs samverkande insatser som gör området tryggt och attraktivt. Politiken måste vara konsekvent över tid och vara tuff mot både dagens brottslighet och gängkriminalitet men först och främst mot de sociala drivkrafterna bakom brottsligheten så att den utrotas från grunden. För detta finns ingen plats som är så avgörande som skolan.

Skolorna och barnens sociala situation är ofta inte starka nog för att ge en realistisk, meritokratisk dröm för varje barn om att hårt arbete i skolan, med engagerade och kunniga lärare, kan lyfta individer till en god framtid. Därför är det helt avgörande att utsatta skolor kan vändas och göras till ljuspunkter för området som gör att familjer vill stanna. Skolor som misslyckas måste därför inte bara få stärkta resurser; vid behov behöver de snabbt kunna tas över av en annan ledning eller huvudman. Varje månad och termin som unga människor tappar kursen mot att kunna läsa, skriva och räkna och mot att kunna få bra jobb i en modern ekonomi är extremt kostsamma för samhället.

Centerpartiet har därför drivit på för fler karriärtjänster i utanförskapsområden för att de mest erfarna lärarna ska finnas på de skolor där behoven är som störst. Genom att satsa på högre löner kan staten bidra till att vi får fler förstelärare i våra utanförskapsområden. Men vi behöver naturligtvis göra mer.

Skolor i och nära utanförskapsområden har haft mycket olika utveckling. Några har tack vare en kraftfull ledning trotsat svåra sociala förutsättningar för eleverna och nått utmärkta resultat. Många fler skolor har i stället fått mycket dåliga resultat, lärare med låg erfarenhet samt ordningsproblem som ytterligare försämrat framtidsutsikterna för de boende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Tiden börjar rinna ut, och ett sista område som jag vill nämna är det svenska språket. Vi behöver stärka nyanlända barns utbildning genom intensivare och mer systematiskt utarbetad språkutbildning.

Språkintroduktionsprogrammet ska rikta sig till de elever som nyligen kommit till Sverige. Elever ska parallellt med deltagande i språkintroduktionsprogrammet slussas in i den ordinarie verksamheten.

Nyanlända elever ska även framöver kunna beredas möjlighet att läsa in kärnämnen i skolan på sitt modersmål för att säkerställa att de inte hamnar efter kunskapsmässigt. Även nationella prov på andra språk bör utredas. För att stärka barnens språkutveckling bör en utredning tillsättas om införandet av språkfritis i områden med stor andel utrikesfödda barn eller barn till utrikesfödda.

För att vända utanförskapsområden måste man börja med att vända utsatta skolor och göra dem till ljuspunkter för området. Så skapar vi en bättre integration och framtidstro. Skolan är och kommer även i fortsättningen att vara motorn i det långsiktiga integrationsarbetet.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 19.

Det råder stor brist på lärare och pedagoger i svensk förskola, skola och fritidshem. Bristen på behörig personal gör att det i praktiken är möjligt att som obehörig få arbeta flera år i sträck på samma skola eller förskola.

Vänsterpartiet är övertygat om att den som väljer att fortsätta arbeta som lärarvikarie under flera år också har kapaciteten att klara av att ta en lärarexamen. Detsamma gäller även pedagoger inom förskola och fritidshem. I dag saknas dock tillräckliga incitament för många huvudmän att stötta sina vikarier och obehörig personal att läsa sig till behörighet. Det går även att konstatera faktum att många fristående skolor har färre behöriga lärare, eftersom det är billigare att ha obehöriga lärarvikarier. På så sätt kan de vinstdrivande koncernerna utöka sina vinstmarginaler.

Vänsterpartiet vill underlätta personalförsörjningen inom välfärdens olika bristyrken, såsom lärare och förskollärare, genom att införa den så kallade Dalamodellen nationellt. Modellen innebär en ny utbildningsform där studenterna får anställning med lön samtidigt som de studerar.

Vänsterpartiet vill ställa högre krav på att huvudmännen ska möjliggöra fortbildning och vidareutbildning av obehörig personal inom förskolan och skolan.

Även inom fritidshemmen är situationen vad gäller personalförsörjning bekymmersam. Fritidshemmens verksamhet ska hålla hög pedagogisk kvalitet, och för Vänsterpartiet är det en självklarhet att andelen personal med fritidspedagogexamen och fritidslärarexamen behöver öka. De som redan är anställda på fritidshemmen men saknar relevant utbildning, som pedagogisk högskoleexamen, bör självklart vara en målgrupp att rikta särskilda insatser till genom vidareutbildning och validering.

Regeringen bör därför utreda möjligheten att ställa krav på huvudmännen att möjliggöra fortbildning av obehörig personal inom förskola, förskoleklass och skola.

Men, fru talman, om vi ska kunna lösa problematiken med personalbristen måste vi också ta tag i systemfelen. Vi måste ta tag i och avskaffa marknadsskolan. Vi måste avskaffa segregerande skolvalssystem. Vi måste avskaffa finansieringsmodeller som leder till den ojämlikhet som växer alltmer i den svenska skolan. Vi måste ge mer makt till skolans personal och profession, och vi måste se över den sistelärarreform som majoriteten av riksdagens partier tyvärr införde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Fru talman! Vänsterpartiets ideal kring demokrati bygger på upplysta samhällsmedborgare. Det kräver både ett sammanhållet utbildningssystem och en hög nivå av kunskap hos hela befolkningen. Vi vill skapa en jämlik och sammanhållen skola. Förskolan och skolan ska lägga grunden för ett liv med möjligheter, inte bidra till att förstärka och utöka klassamhället.

I en demokratisk skola möts alla elever av positiva förväntningar, inte minst eftersom det finns stark evidens för att det är så det bästa lärandet sker. I en demokratisk skola arbetar man också utifrån premissen att det är skolans och undervisningens kvalitet som avgör hur det går för eleverna och eftersträvar aktivt att motverka de skillnader i förutsättningar som följer med elevernas bakgrund. Det innebär att skolan måste bli mycket bättre på att erbjuda elever särskilda stödinsatser.

Fru talman! Det är när samhället möts av kriser som skolan blir extra viktig. Det har vi bevittnat inte minst under det senaste året. För många barn är skolan den enda trygga punkten i vardagen. För Vänsterpartiet har skolan alltid varit det band som håller samhället samman. Det är bland annat därför vi länge har krävt en mer sammanhållen skola där barn från olika bakgrunder möts.

Under våren har vi sett lärare och elever kämpa för att få skolan att fungera trots den pågående pandemin. I skolmatsalar har all personal fått rycka ut för att få serveringen att fungera. Lärare och förskollärare har fått ägna raster åt att tvätta och desinficera dörrhandtag, bänkar och bord.

För Vänsterpartiet är erfarenheten av coronapandemin att vårt arbete för mer pengar till välfärden är viktigare än någonsin. Skolan är en av de viktigaste delarna för att hela samhället ska fungera.

Fru talman! Rätt till utbildning för papperslösa är ännu ett ämne som Vänsterpartiet har tagit upp i dagens betänkande, och jag tänkte avsluta mitt anförande med detta ämne.

I juli 2013 genomfördes en lagändring som ger papperslösa barn rätt att gå i skolan. Det innebär att alla papperslösa barn mellan 6 och 18 års ålder har laglig rätt till skolgång, men de omfattas inte av skolplikten. En person som är papperslös och börjar gymnasiet innan hen har fyllt 18 år har rätt att avsluta utbildningen även efter det att hen har fyllt 18. Ett papperslöst barn har även rätt till anpassad utbildning i särskolan och skolskjuts på samma sätt som alla andra barn.

Det är svårt att veta hur många papperslösa barn som använder sin rätt till skolgång, men när Stockholms Stadsmission gjorde en rundringning till 51 kommuner i Sverige kunde man visa att hälften av kommunerna uppgav att de har, eller har haft, papperslösa elever i åtminstone grundskolan. Samma undersökning visade även att det finns stora brister i hur kommunerna har förberett sig för att säkerställa de papperslösa barnens rätt till skolgång och att skolgången ska bli så trygg som möjligt. Bristerna gäller bland annat rätten till individuell prövning av utbildningsbehov och studiestöd för papperslösa barn. Papperslösa barn får inte alltid ut sina skolbetyg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Utbildning, fru talman, är en central del i det långsiktiga arbetet med att bryta den fattigdom och utsatthet som papperslösa barn lever i. Det är därför viktigt att säkerställa att lagändringen från 2013 får önskad effekt. Vänsterpartiet menar att reformen nu behöver utvärderas i syfte att säkerställa alla barns rätt till utbildning.

Regeringen ska utvärdera, menar vi, i vilken mån reformen från 2013 har lett till att rätten till utbildning värnas, och regeringen ska återkomma med förslag om hur vi kan stärka papperslösa barns rätt till utbildning.

Fru talman! Lagen från 2013 ger, som sagt, papperslösa barn rätt att gå i skolan, men den inkluderar inte deltagande i förskoleverksamhet. I förarbetena till lagändringen fanns förslag om att ge alla barn rätt till förskoleverksamhet utifrån argumentationen att barn i förskoleåldern riskerar att bli ännu mer isolerade på grund av ett större beroende av föräldrarna för att röra sig utanför hemmet. Därmed såg man en ökad risk för att små barn som lever som papperslösa skulle osynliggöras än mer om de inte gavs möjlighet att gå i förskolan. Trots detta gavs inte papperslösa barn lagstadgad rätt att gå i förskolan. Det är något som Vänsterpartiet vänder sig mot. Vi menar helt enkelt att det behövs en utvärdering av frågan om att införa en rätt för papperslösa barn att gå i förskolan.

Fru talman! Jag tackar Daniel Riazat för hans debattinlägg.

Jag hade egentligen inte tänkt att begära replik på Daniel Riazats inlägg, men jag reagerade ändå på hans ordval för att beskriva hur svensk skola är och de utmaningar som vi i vissa avseenden kan vara ense om.

Vi har exemplet marknadsskolan. Jag vill påminna Daniel Riazat om att knappt 80 000 av 442 256 anställda i svensk skola jobbar för fristående huvudmän. En av fyra skolor har fristående huvudmän, och 95 procent av dem har en eller två enheter. Det är betydligt högre lärartäthet i fristående verksamheter. Fler barn med utrikes bakgrund går i fristående verksamheter, och nöjdheten bland både elever och föräldrar är signifikant högre hos fristående huvudmän.

Jag undrar varför Daniel Riazat ger denna verklighetsbeskrivning av skolverksamheten.

Fru talman! Välkommen, Alireza, till utbildningsutskottets debatter!

Jag vet inte hur jag ska besvara frågan utan att låta otrevlig. Trots alla fakta som Alireza presenterade här, som han menar är fakta, är det så mycket som inte stämmer.

Den här interpellationen borde Centerpartiet ställa till alla forskare som har kommit fram till alla slutsatser som jag redogjorde för i mitt anförande, till lärarfacken som håller med om exakt de slutsatser som jag föredrog i talarstolen, eller till dem som tar fram Pisaundersökningarna, till OECD och alla andra organ som har konstaterat att svensk skola blir mer ojämlik. Det är på grund av att systemet är uppbyggt på ett marknadstänk och att vi separerar elever.

De decennier som experimentet i svensk skola har fått fortgå har lett till större segregation, till sämre villkor för personalen och till att barn med olika bakgrunder inte längre möts. Jag menar inte enbart nationell eller etnisk bakgrund utan också utifrån klasstillhörighet. När Alireza Akhondi pratar om fler elever med utländsk bakgrund på skolorna, säger det inte så mycket om den situation vi står inför. Där har eleverna också olika klassbakgrunder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Till sist måste jag också bemöta det som presenterades som fakta angående personalen inom friskolor. Vänsterpartiet har många medlemmar som jobbar på friskolor. Det är inte dem vi vänder oss emot, utan det är systemet, marknadslogiken, som dessutom har försämrat för den kommunala skolan. Det är vad vi vänder oss emot.

Fru talman! Jag tackar för Daniel Riazats svar, även om jag uppfattade att svaret som ledamoten gav var obegripligt på flera plan.

Jag vill påminna Daniel Riazat om hur verkligheten såg ut tidigare. Många föräldrar flyttade för att barnen skulle få möjlighet att gå i en bättre skola. I dag är det möjligt för barn i socioekonomiskt utsatta områden att själva välja skola.

Dessa fakta som jag redogjorde för är inget som jag har hittat på, utan det är statistik som finns att tillgå i offentliga databaser. Jag rekommenderar Daniel Riazat att titta på nöjdheten bland elever, föräldrar och personal. Det går inte att komma ifrån.

Vi har problem med likvärdigheten i svensk skola. Men de beror inte på de parametrar som Daniel Riazat lyfter fram. Skolpengssystemet behöver ses över. Men bristerna beror i viss utsträckning på att kommunerna inte räknar skolpengen på ett adekvat sätt. Det säger jag som tidigare förvaltningschef i kommunal verksamhet.

Det finns också problem kring transparensen och hur man kan välja skola. Det finns vissa som redan på BB ställer sina barn i kö till vissa utvalda skolor. Men detta adresserar man inte med Vänsterpartiets politik. Den retorik som Daniel Riazat står för är direkt kontraproduktiv.

Fru talman! Om jag hade tillhört ett parti som sprang ärenden åt Svenskt Näringsliv och Friskolornas riksförbund hade jag förmodligen sagt precis samma saker som Alireza Akhondi just sa från talarstolen.

Det här med statistiken är ganska lustigt, eftersom Centerpartiet har röstat emot att vi ens ska ha offentlig statistik om skolor. Senast i november, när jag lade fram ett förslag i utbildningsutskottet, var Centerpartiet ett av de partier - tillsammans med resten av de borgerliga partierna och det högerextrema partiet - som röstade ned att vi skulle ha offentlig statistik. Den statistik som Alireza Akhondi hänvisar till kommer från Friskolornas riksförbund, som i sin tur är en lobbyorganisation vilken framhäver olika slags siffror som på något sätt ska stå emot den forskning och all den evidens som nu finns om hur misslyckat marknadsexperimentet har varit för svensk skola.

Fru talman! Den här debatten tydliggör på ett väldigt bra sätt skillnaden mellan höger och vänster när det kommer till skolan. Alireza Akhondi sa att man tidigare, när vi hade ett annat skolsystem, inte kunde få sina barn till en bättre skola om man inte flyttade. Det är det här som är grundskillnaden mellan våra synsätt. Jag vill att alla skolor i vårt land ska vara bra. Man ska inte behöva resa 50 minuter eller en timme för att komma till en så kallad bra skola, utan vi ska ha en likvärdig skola och ett sammanhållet skolsystem, där det inte är föräldrarnas plånbok som avgör vilken utbildning man får. Det är detta som är följden av att vi har segregerande skolvalssystem, en orättvis finansieringsmodell och en marknadslogik som råder i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Kristdemokraternas reservation 13.

En bra rektor, med ett tydligt skolledarskap som genomsyrar hela skolan, och riktigt bra lärare är de viktigaste framgångsfaktorerna för en skola. Kristdemokraterna har därför flera förslag för att säkerställa att vi har skickliga rektorer och lärare med de bästa förutsättningarna att förmedla den kunskap som krävs för att våra elever ska kunna ta makten över sitt liv och forma sin framtid. Rektorsutbildningen bör exempelvis öppnas för dem som vill bli rektorer och inte bara finnas för dem redan är utsedda rektorer - lite som det fungerar i Finland. Alla rektorer bör också återkommande erbjudas fortbildning och handledning för att utveckla sitt skolledarskap.

Fru talman! I gårdagens debatt förklarade jag att Kristdemokraterna vill se en mer kunskapsbunden skola, med mer undervisningstid och tidiga kunskapskontroller, så att stödinsatserna ska kunna sättas in tidigt. Men allt börjar förstås med riktigt bra lärare som tack vare sin ämneskunskap inspirerar eleverna till kunskap, leder klassen framåt och håller ordning i klassrummet.

Vi behöver höja behörighetskraven till lärarutbildningen och behöver även fortsatta satsningar på karriärtjänster i form av exempelvis förstelärare och lektorer, detta för att möjliggöra fler karriärvägar och ett lönelyft för landets lärare. Karriärtjänsterna behövs inte minst i våra utanförskapsområden. Men det behövs också satsningar på vidareutbildningar för alla lärare. Lärarna måste kontinuerligt få del av forskning och utveckling. Vi skulle exempelvis vilja se mer av utbildning i ledarskap och konflikthantering, både inom ramen för lärarutbildningen och som vidareutbildning i kommunerna.

Fru talman! Det gäller också att de bästa lärarna väljer att stanna inom yrket. Att en gång för alla göra upp med ordningsproblemen och stöket i skolan är en viktig sak för att förbättra lärarnas arbetsmiljö, men lärarna behöver också få fokusera mer på undervisningen. Det handlar om att se över dokumentationskrav och att rensa i arbetsuppgifter, vilket är möjligt med fler vuxna i skolan.

Ett sätt att avlasta är att ha särskilda mentorer, så att de undervisande lärarna kan fokusera på just själva undervisningen, men man kan också exempelvis dra nytta av en ideellt engagerad klassmorfar. En sak är i alla fall säker, och det är att mer tid till lärarledd undervisning är det bästa sättet att förbättra skolresultaten.

Fru talman! Alltför många elever lämnas dessvärre efter i Socialdemokraternas Sverige. Eleverna kommer inte alltid till sin rätt, och stöket och trakasserierna gör att många barn mår dåligt eller hamnar efter i skolan. I värsta fall slutar de till och med att komma. Skolfrånvaron är ett enormt problem.

Skolans syfte ska ju vara att varje enskild elev ska få skaffa sig så mycket kunskap och bildning som möjligt för att utvecklas som person och kunna förverkliga sin potential. Det kräver att vi på ett bättre sätt anpassar skolans undervisning till de enskilda elevernas förutsättningar och behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Den inkluderingstanke som innebär att alla elever helst ska undervisas på samma sätt i samma klass har gått för långt och gör att många enskilda elever far illa. I stället behöver vi nu satsa på fler speciallärare och specialpedagoger. Vi behöver också ge våra skolledningar större frihet att bygga ut och utforma särskilda undervisningsgrupper. Regeringen måste dessutom omedelbart agera för att förbättra förutsättningarna för att bedriva resursskolor i Sverige. De elever som har de största stödbehoven måste också få det stöd de behöver.

Fru talman! Hur eleverna mår påverkar naturligtvis också hur det går i skolan. Vi skulle därför behöva en elevhälsogaranti som innebär att varje elev kan komma i kontakt med elevhälsan varje dag. Tillgängligheten behöver också förbättras på våra vårdcentraler och i barn- och ungdomspsykiatrin.

Kristdemokraterna vill därför ge regionerna det samlade ansvaret för den medicinska och psykosociala elevhälsan, samtidigt som skolsköterskor, skolläkare, kuratorer och skolpsykologer ska finnas kvar i skolverksamheterna. Detta skulle skapa bättre förutsättningar att tidigt fånga upp både de elever som mår dåligt och elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Fram tills ansvaret flyttas bör alla skolhuvudmän naturligtvis ha samverkansavtal med regionerna för att säkerställa att inte elever faller mellan stolarna. Alla barn behöver erbjudas rutinmässiga samtal med skolans kurator. Att stärka elevhälsan är helt avgörande om vi ska lyckas skapa en skola där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter.

Fru talman! I det här betänkandet har Liberalerna lyft fram krav på flera förändringar. Det gäller inte minst vår prioriterade fråga om att upprätthålla och förstärka studieron i klassrummet och lärarnas befogenheter.

Vi har nu jobbat gentemot regeringen under flera år för att ändra i skollagen och öka och förtydliga lärarnas befogenheter att ingripa mot stökiga elever. Vi vet att en av fyra lärare har utsatts för hot eller våld. Vi vet att sex av tio lärare avstår från att ingripa mot stökiga elever. Det är på grund av otydliga befogenheter men också av rädsla för att bli anmälda till Barn- och elevombudet och Statens skolinspektion.

Vi behöver också förstärka den disciplinära verktygslådan. Om man hotar eller våldför sig på andra elever, eller för den delen på skolans personal, ska man som elev lättare kunna stängas av eller omplaceras till en annan skolenhet. De förslag som nu är färdigutredda hoppas jag att det levereras konkreta propositioner och förslag om till Sveriges riksdag som jag hoppas att vi kan fatta beslut om inom kort, fru talman.

Jag vill särskilt lyfta upp våra förslag om resursskolor och särskild undervisningsgrupp som vi på flera områden har motionerat om både i partimotion och i kommittémotion och som behandlas i betänkandet. Därför vill jag särskilt, fru talman, följa upp och yrka bifall till vår reservation 9 om särskilda undervisningsgrupper och resursskolorna.

Liberalerna har fått in ett krav som vi har jobbat för under många år. Vi har kritiserat den så kallade inkluderingstanken under decennier. Jag minns när jag själv var kommunalråd för tio år sedan. Det var en oerhört känslig och spänstig debatt där vi hade helt olika ideologiska ingångar. Problemet i dag är kanske inte så mycket ideologi utan ekonomi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Vi ser i dag att vi har tusentals hemmasittare. Vi har tusentals elever som slås ut från den ordinarie skolan, oavsett huvudman. Vi har problem med att vi inte vet hur närvaron ser ut. Därför var det bra att utbildningsutskottet strax före jul gjorde ett tillkännagivande till regeringen om att ta fram en nationell frånvarostatistik för att bättre följa upp den generella närvaron och frånvaron men i synnerhet försöka identifiera elever med långvarig frånvaro från skolan.

Det gäller de elever med problematisk långvarig frånvaro, i debatten kallade hemmasittare. Många av de eleverna har olika typer av funktionsnedsättningar. De har inte fått det rätta och tidiga stödet i klassrummet, vilket har lett till utanförskap och utslagning från deras skolgång.

Vi vill betona de krav som vi också har fått igenom i den utredning som precis presenterades till regeringen om att i skollagen skriva in att det får finnas resursskolor och får bedrivas kommunala resursskolor. Den ändringen måste snart komma på plats. I den delen är jag inte orolig.

Jag är mer orolig för delen med särskild undervisningsgrupp. Vi kommer att fortsätta att aktivt slåss för att det ska bli lättare för alla elever som har särskilda behov att få en plats i särskild undervisningsgrupp.

Det är flera organisationer som har yttrat sig i den frågan till regeringen och instämt i att det i dag finns möjligheter. Men de säger också att tillämpningen, hur det fungerar i verkligheten, skiljer sig.

Det är korrekt. Bedömningarna av vilka elever som får stödet, vad som anses som särskilt stöd och om man ska få plats i den särskilda undervisningsgruppen skiljer sig dramatiskt mellan olika kommuner och mellan olika huvudmän i Sverige. Det är inte likvärdig bedömning och inte likvärdiga villkor.

Utredaren säger också att i den delen behövs det inga lagändringar för att regelverket redan finns på plats. Liberalerna delar inte den slutsatsen och den analysen. Därför är vårt budskap till regeringen och till dem som arbetar med den här produkten vidare innan den kommer till riksdagen att det måste innebära att det blir lättare nere på klassrumsnivå för dessa elever som skulle behöva en plats i särskild undervisningsgrupp.

Fru talman! Vi ser i stället besparingar, neddragningar på kringresurser, att det brister i det anpassade stödet och att det brister i det särskilda stödet. Vi ser att inte bara de formella kraven i skollagen utan också kraven i dag är för höga innan man som elev med särskilda behov kan komma i fråga för en plats i särskild undervisningsgrupp.

Som specialpedagog, ska skolmyndigheten också ha uttryckt det tidigare i utbildningsutskottet, talar man mer om placering än inkludering i svensk skola. Det smärtar en skolpolitiker att höra det om det som egentligen var tänkt som att eleven ska gå i en vanlig klass. Men det kräver rätt stöd, rätt kompetens och rätt närvaro av personer som kan de här eleverna och funktionshindren. Då kan det fungera för vissa elever. Men för andra elever gör det inte det.

Därför behöver vi både stöd i den ordinarie klassen och stöd i den särskilda undervisningsgruppen. De som har långvariga och extra omfattande stödbehov kan skrivas in i resursskolor. Jag är väldigt glad att Liberalerna jobbar parallellt på olika fronter för att se till att alla elever får reell chans att klara sin utbildning i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Fru talman! Jag ska inleda med att citera en gammal rektorskollega till mig. Han sa ibland: "Vi har en kärleksfull skollagstiftning." Han syftade såklart på den bestämmelse som innebär att varje elev ska ha det stöd, den ledning och den stimulans som hon behöver för att nå så långt som möjligt enligt sina förutsättningar och utbildningens mål.

Det är en bestämmelse som har både kollektiva bevekelsegrunder, det vill säga att det är bra för samhället som helhet att varje medlem har möjlighet att utvecklas så långt som möjligt, och individuella bevekelsegrunder, det vill säga att varje individ ska få känna växandets glädje och den tillfredsställelse det innebär att göra framsteg och övervinna svårigheter. På totalen är det en bra grundförutsättning för ett skolväsen som ska vara bra både för samhället och för varje individ.

Vad behövs då för att det ska kunna realiseras? I dag debatterar vi ett par hundra förslag från allmänna motionstiden som handlar om att göra förändringar som berör lärare och elever. Lärare och elever är också namnet på betänkandet.

Rektor i samråd med lärare, elevhälsa och vårdnadshavare har redan långtgående befogenheter att vidta de stödåtgärder som krävs för att utbildningen ska vara så bra som möjligt för varenda unge. Behövs särskilda undervisningsgrupper, anpassad studiegång, enskild undervisning eller andra anpassningar eller resurser kan sådana sättas in inom ramen för den redan befintliga, kärleksfulla lagstiftningen.

Fru talman! I den svenska skolan ska ingen lämnas efter och ingen hållas tillbaka. Därför arbetar regeringen och samarbetspartierna med flera förslag för att ge bättre möjligheter till individuell anpassning så att skolan bättre ger den ledning och stimulans som behövs för att en elev ska nå så långt som möjligt.

Det betyder både att vi arbetar med att permanenta spetsutbildningar på högstadiet och gymnasiet och möjligheten för elever att gå snabbare fram. Men det betyder också att vi arbetar med förslag för att ytterligare stärka elevhälsan både genom tydligare reglering av uppdraget och av en acceptabel lägstanivå.

Det betyder att vi arbetar med förslag för att få på plats bättre bestämmelser om resursskolor, att vi har förslag framme för att stärka särskolan och att vi arbetar med analyser av hur problematisk skolfrånvaro och individuella tilläggsbelopp ser ut för att skolan bättre ska möta enskilda individers behov.

Vi arbetar med en nationell plan för trygghet och studiero. Vi har fått förslag på hur anmälningsförfarandet till Skolinspektionen kan förändras för att bli mer ändamålsenligt.

Vi har redan på plats statsbidrag för stärkt bemanning i elevhälsan, garanti för tidiga stödinsatser i lågstadiet och nya regler för undervisning i förberedelseklass, nya regler för att följa och vidta åtgärder med anledning av elevfrånvaro, utökad timplan i idrott och hälsa och samling för daglig rörelse. Detta är några exempel på viktiga reformer för att komplettera en redan kärleksfull skollagstiftning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Fru talman! Jag noterar dock mina utskottskollegors övertro på exkluderande lösningar. Att sortera elever baserat på diagnoser eller stödbehov är ett verktyg som jag anser bör användas med försiktighet.

Varje elev ska ha det stöd som hon har rätt till, men jag är inte lika övertygad som många andra företrädare i den här kammaren om att allt löser sig om bara skolan får möjlighet att sortera in elever i olika fack och ordna utbildning på vissa vis för vissa barn.

Det är inte så många decennier sedan som vi - med anledning av forskningsresultat - lämnade resterna av systemet med olika typer av hjälpklasser och började använda en begreppsapparat som innebär att elever betraktas "vara i behov av stöd" i stället för det mer permanenta "ha behov av stöd". Vi har gått från elevvård till elevhälsa.

Självklart ska professionen ha mandat att använda den kärleksfulla skollagstiftningen för varje elevs bästa, det vill säga ha mandat att vidta de åtgärder som de bedömer krävs för att anpassa utbildningen på bästa sätt efter elevens behov. Men ordningen där vi sorterade elever baserat på funktionssätt och delade in dem i grupper efter det får inte idylliseras. Stödet till eleverna var, i detta avseende, inte bättre förr.

Fru talman! När det gäller lärares arbetsmiljö, löner och status har den sittande regeringen redan vidtagit flera åtgärder för att läraryrkets attraktivitet ska öka. Vi har under förra mandatperioden gjort stora satsningar på fortbildning för lärare, på lärarlöner och på mer personal i skolan.

Vi har sett över lärares administrativa börda och satsat på lärarassistenter och annan personal i skolan. Vi har förstärkt styrkedjan genom att reglera skolchefens roll i skollagen och gjort förskolechefer till rektorer med motsvarande rätt till utbildning. Och vi fortsätter att arbeta med skolprofessionernas villkor och status tillsammans med våra samarbetspartier. Vi ska få ett professionsprogram på plats. Vi har justerat i lärarutbildningarnas innehåll och fortsätter att satsa på lärares kompetens.

Men, fru talman, den som menar allvar med att vilja höja läraryrkets status kan inte runda frågan om mandatet eller makten som varje lärare har. Det marknadssystem som skolan har blivit har skiftat makten i klassrummet från läraren som myndighetsföreträdare och eleven som utsatt för myndighetsutövning till eleven och hennes föräldrar som kunder och läraren som leverantör.

Utbildning är dock inte en vara som vilken som helst. I skolan ska elever självklart ha både inflytande över och ansvar för sitt lärande. Men i skolan har kunden inte alltid rätt. Ändå har elever och vårdnadshavare som är missnöjda stora möjligheter att vända sig till skolvärldens reklamationsnämnd, det vill säga Skolinspektionen, vilket också blir allt vanligare som maktmedel.

Skulle det ändå inte räcka för att få leverantören att göra som kunden begär finns alltid, i det nuvarande systemet, möjligheten att byta leverantör, det vill säga att ta sin skolpeng med sig och gå till en annan skola - när som helst och hur ofta som helst.

Detta påverkar inte bara systemet på så sätt som framgick av gårdagens debatt om övergripande skolfrågor; det påverkar också hur makt och mandat fördelar sig i klassrummet. Det är värt att komma ihåg när vi diskuterar läraryrkets status och viktigt att fundera över för dem som vill värna det nuvarande marknadssystemet i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Med detta yrkar jag bifall till utbildningsutskottets förslag i betänkande UbU11 och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Fru talman! Jag hade gråtit i två timmar i högstadieskolans spiraltrappa. Nu stod jag där, och i darrande händer höll jag mitt manus. Jag hade fått välja ämne själv. Men samhällskunskapsläraren gav inga fler dispenser - nu skulle talet hållas, och i publiken satt tio klasskompisar.

Jag hade ont i magen. Minuten innan det var min tur tänkte jag: Om inte jag berättar för de här tio klasskompisarna om det ämne som jag har valt - hur kvinnor och flickor som blir utsatta för våldtäkt får stå med skulden och skammen - på ett bra sätt kanske de aldrig får höra det här från någon! De kanske aldrig kommer att förstå problemet.

Det var mitt första tal. Nervositeten släppte när jag insåg att mina ord hade makt och betydelse - en större betydelse än vad folk tyckte att jag hade. Om jag inte där och då hade hållit det där talet hade jag inte heller stått i den här kammaren i dag.

Det är mycket tack vare min lärare i samhällskunskap i högstadiet som jag gick från en blyg elev som brydde sig mer om vad andra tänkte om mig än om det som var viktigt att förändra i samhället till en elev och till en människa som står upp för att förändra världen. Den fråga som var viktig för mig då är viktig också här i dag. Och den finns med i det betänkande om lärare och elever som vi i dag debatterar.

Min motion om att modernisera sex- och samlevnadsundervisningen för att ha fokus på samtycke har blivit verklighet. I dag kan vi avslå den med motiveringen att regeringen i Sverige nu har ändrat läroplanen så att det som förr var sex och samlevnad nu blir sexualitet, samtycke och relationer. Alla barn ska få lära sig att skammen vid ett sexuellt övergrepp hör hemma hos förövaren och att ansvaret för att vara säker på att den man har sex med deltar frivilligt ligger hos var och en. Det är ett gemensamt ansvar hos oss alla. Det här är ett led i en större förändring i samhället som började med samtyckeslagen.

Nästa steg, fru talman, är att se till att alla lärare som nu ska undervisa i det här ämnet får den här kunskapen med sig. Vi har sett till att detta nu blir obligatoriskt på lärarutbildningen. Men något som vi som jobbar med utbildningspolitik är väl medvetna om är att det tar ett tag innan skolan är full av lärare som nu börjar lärarutbildningen. Vi måste också se till att alla lärare som redan arbetar i skolan får denna uppdaterade kunskap. Det handlar en att-sats i betänkandet om.

Fru talman! Området sexualitet, samtycke och relationer är bara ett exempel på förändring i samhället. Det är ny kunskap som kräver att även lärare och rektorer uppdaterar sin kunskap. Är det egentligen inte lite märkligt att vi fortfarande inte har ett nationellt system för att erbjuda kompetensutveckling till alla lärare och alla rektorer?

Faktum är att insikten att det i dag inte finns ett fungerande kompetensutvecklingssystem för dem som ska förmedla kunskap baserat på aktuell forskning är ganska svindlande. Men det var faktiskt en av de saker som föll bort i en radda reformer som har gjorts under årens lopp.

Nu är vi på väg att rätta till det. Vi ska införa ett professionsprogram för lärare och rektorer med möjligheter för alla till kontinuerlig kompetensutveckling genom hela yrkeslivet. Det är jätteviktigt för att eleverna när de möter sina lärare ska få tillgång till den forskningsbaserade senaste kunskapen, oavsett ämne. Men det är också viktigt när det kommer till ledarskapet i klassrummet och inte minst hos våra pedagogiska ledare, Sveriges viktigaste chefer, rektorerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Vi håller just på att ta fram detta professionsprogram tillsammans i regeringen och med samarbetspartierna. Det här är en av flera frågor som vi i Miljöpartiet har drivit på och gått till val på för att vi vill se till att vi stärker läraryrkets och rektorsyrkets attraktivitet.

Det är också ett sätt att se till att professionerna får en större makt och ett ägande över sin egen utveckling och i förlängningen över skolan. Jag tror att det är jätteviktigt att vi ger lärare och rektorer makt och visar dem tillit, för det är de som har kunskapen att utforma undervisningen i skolan på det sätt som är bäst för eleverna utifrån tillgänglig kunskap och forskning.

Fru talman! Det är många viktiga saker i dagens betänkande. Jag hinner inte gå in på alla, men avslutningsvis vill jag säga några ord om ett mycket aktuellt ämne.

I dag är det många föräldrar och elever som har en klump i magen av oro för att deras så kallade resursskolor hotas av nedläggning. Resursskolorna är skolor som är specialiserade på elever med stora individuella behov av stöd i skolan. Dessa elever har många gånger varit hemmasittare under en längre tid eller åtminstone haft stor problematisk skolfrånvaro och svårigheter att hänga med i den vanliga undervisningen.

Vi kan länge diskutera vikten av att utforma undervisningen så att den passar alla elever i ett och samma klassrum. Det ligger mycket klokt i det. Men när vi har hamnat i ett läge där många elever som varit hemmasittare har hittat tillbaka till skolan i den här skolformen måste vi politiker, både på nationell nivå och på kommunal nivå, ta ansvar för att de får slutföra sin skolgång. De har hittat något som fungerar, och kostnaden för att ett barn inte klarar skolan är enormt stor för hela samhället.

Vi i Miljöpartiet har på nationell nivå sett till att Skolverket har fått ett uppdrag att se över de tilläggsbelopp som i dag är kärnan i att resursskolorna kan bedriva sin särskilda undervisning. Det är ett led, men mer kommer att behöva göras.

Med de orden, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet Lärare och elever.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 april.)