Arbetsplenum - 2019-11-28

Fru talman! Till att börja med vill jag konstatera att det inte finns några miljöpartister i kammaren när vi ska diskutera AP-fonderna. Det är mycket beklagligt. Men vem vet? De har kanske tagit ett friår.

Den 1 januari i år trädde nya regler för de allmänna pensionsfonderna, AP-fonderna, i kraft. Fondmedlen ska numera förvaltas på ett föredömligt sätt genom ansvarsfulla investeringar och ett ansvarsfullt ägande.

Det nya målet motiverades med att det bör finnas en förväntan på att AP-fonderna aktivt arbetar med att integrera ESG-frågor, det vill säga environment, social och governance, vid förvaltningen av fondmedlen. Med "environment" avses till exempel bolagens inverkan på miljö och klimat, med "social" avses socialt ansvarstagande, såsom mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, och med "governance" avses frågor som berör styrningen av ett bolag, exempelvis aktieägares rättigheter.

Vänsterpartiet ifrågasatte redan i fjol om de nya reglerna verkligen kommer att göra så stor skillnad. Samtidigt som det nya målet infördes slog regeringen nämligen fast att ESG-frågor ska främjas utan att man gör avkall på det övergripande målet för placeringsverksamheten. Nu kan vi tyvärr konstatera att vår kritik var berättigad. Greenpeace granskning, som presenterades häromdagen, visar att AP-fonderna fortsätter att investera miljardbelopp i flera av de största fossilbolagen i världen. Det handlar om fossiljättar vars verksamheter utgör det största hotet mot att nå de globala miljömålen.

Faktum är att AP-fonderna investerar i 64 av de 100 största olje- och gasbolagen i världen. Nya investeringar i kolbolag har till och med gjorts sedan årsskiftet, alltså efter att de nya reglerna infördes. Detta sker i en tid när växthusgaserna i atmosfären ligger på rekordnivå.

Fru talman! På vilket sätt främjar det klimatet att investera miljardbelopp av svenskarnas pensionspengar i fossiljättarnas verksamheter? På vilket sätt är det ett socialt ansvarstagande att investera svenskarnas pensionspengar i det kinesiskt statsägda Petrochina eller det ryskägda Gazprom? Här talar vi inte bara om stora utsläpp utan även om länder som på punkt efter punkt systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT AP-fondernas verk-samhet t.o.m. 2018

Vi i Vänsterpartiet tycker att det är helt orimligt att investera svenskarnas pensionspengar på detta sätt och anser att det måste ställas betydligt tydligare krav på AP-fonderna avseende såväl miljö som etik. Miljömässiga och etiska hänsyn måste likställas med målet om hög avkastning. Vi tycker inte att AP-fonderna ska göra några nya investeringar i kol, olja eller fossilgas. Det är hög tid att flytta pengarna och avveckla befintliga investeringar.

Regeringen slår sig ofta för bröstet när det gäller miljö och mänskliga rättigheter i internationella sammanhang, och man förväntar sig inte sällan att vanliga medborgare ska ställa om sin konsumtion. Men när det handlar om AP-fondernas miljardinvesteringar drar man inte sitt strå till stacken. Det är dubbelmoral utan dess like.

Denna dubbelmoral får konsekvenser. Fråga bara ursprungsbefolkningen cofan i Amazonas i nordöstra Ecuador! Där har vattnet blivit förgiftat och marken förorenad efter att fossiljätten Chevron, ett bolag som AP-fonderna investerat miljardbelopp i, har dumpat råolja och giftiga restprodukter i djungeln.

Fru talman! Det är dags att Sverige tar sitt ansvar och divesterar APfonderna, och det är dags att regeringen slutar med sin dubbelmoral.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jessica Wetterling (V).

Fru talman! Vår debatt här i dag handlar om finansutskottets betänkande 6, AP-fondernas verksamhet t.o.m. 2018. Med tanke på det engagerade inlägg som Andreas Lennkvist Manriquez från Vänsterpartiet alldeles nyss höll förtjänar det kanske att understrykas att debatten handlar om verksamheten till och med 2018. Motsvarande debatt hålls ju varje riksdagsår och baseras på regeringens skrivelse om AP-fondernas verksamhet under det gångna året. AP-fonderna har en central och viktig roll att spela i det svenska pensionssystemet i den del som vi känner som inkomstpensionen.

I motsvarande debatt som gällde AP-fondernas verksamhet under 2017, som vi höll här i kammaren den 6 februari i år, sa jag bland annat följande: "Ett stabilt och hållbart pensionssystem är ett viktigt samhällsfundament. Ett pensionssystem är också ett uttryck för ett samhälls- och generationskontrakt. Det handlar om tilltro och tillit." I den debatten gjordes också åtskilliga återkopplingar till en debatt vi hade haft några månader tidigare om nya placeringsregler för AP-fonderna från och med den 1 januari 2019.

Fru talman! Det jag sa då förtjänar att upprepas och inte minst gäller det i allra högsta grad fortfarande och alltjämt. Hur har det då gått för APfonderna under 2018? Vid en snabb och lite slarvig blick på resultatet skulle man kanske kunna säga: Så där.

Ibland, och inte minst här, gäller det att försöka få grepp om vilka storheter det handlar om. Det är inte helt enkelt, måste jag erkänna. Fondernas förvaltade kapital var 1 383 miljarder kronor vid utgången av 2018. Det är i och för sig en minskning med 29 miljarder jämfört med ett år tidigare, men det är ändå väldigt mycket pengar och viktiga pengar för Sveriges pensionärer, såväl nuvarande som blivande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT AP-fondernas verk-samhet t.o.m. 2018

Första-Fjärde AP-fondens resultat för förvaltningen 2018 innebar ett minusresultat på 2 miljarder kronor efter kostnader, eller annorlunda uttryckt en avkastning på minus 0,2 procent. Resultatet ska dock ses i ljuset av utvecklingen på främst aktiemarknaden under 2018. Sett i jämförelse med motsvarande internationella aktörer, pensionsfonder med likartade uppdrag och förutsättningar, gör de svenska AP-fonderna ett fullt godkänt resultat.

Sjätte AP-fonden redovisar en betydligt högre avkastning, men den har ju andra förutsättningar och spelregler. När det gäller Sjunde AP-fonden, som är det statliga alternativet inom premiepensionssystemet, kan man konstatera att de som har valt detta alternativ, antingen passivt eller aktivt, har gjort ett bra val. Sjunde AP-fondens resultat överträffar klart och tydligt premiepensionsindex.

Fru talman! I en debatt om AP-fonderna och deras resultat är det inte helt oviktigt att påminna om vad deras uppdrag är: att förvalta fondmedlen så att de blir till största möjliga nytta för inkomstpensionssystemet. Förvaltningen ska ta sin utgångspunkt i pensionssystemets åtagande. Uppdraget är reglerat i lag och utgör tillsammans med placeringsreglerna ramverket för AP-fondernas arbete. Ur placeringsreglerna kan man bland annat utläsa att fonderna är ålagda att ta hänsyn till miljö och etik i placeringsverksamheten, utan att göra avkall på det övergripande målet om hög avkastning. Fonderna ska inte ha näringspolitiska eller ekonomisk-politiska mål. Vi diskuterar alltså regeringens skrivelse om AP-fondernas verksamhet för 2018 och inget annat.

Fru talman! Vi har också, som jag tidigare nämnde, fattat beslut om nya placeringsregler från och med 2019. Vad dessa nya regler leder till och får för effekt får vi således anledning att återkomma till och debattera om ungefär ett år när vi ska utvärdera resultatet av 2019 års verksamhet.

Men icke förty har AP-fondernas förberedelser för de nya placeringsreglerna fått genomslag redan under 2018, vilket regeringen också konstaterar i sin skrivelse. Ännu mer är på gång. I Regeringskansliet jobbar man nu med ytterligare en proposition som handlar om AP-fondernas placeringsregler. Vi kommer att få möjlighet att debattera den här i riksdagen inom kort.

Fru talman! Är då allt frid och fröjd med våra AP-fonder? På det stora hela ja, men med ett viktigt "men". Det finns saker att hålla ögonen på. Placeringsreglerna är självklara. Jag tänker dock främst på fondernas kostnader och kostnadernas utveckling. Den negativa kostnadsutvecklingen under perioden 2012-2015 är bruten. Gott så. Men det finns anledning att fortsatta att granska och lite grann ha tummen i ögat på fonderna och deras ledningar.

En kostnadseffektiv förvaltning är viktig, både för det ekonomiska utfallet och för medborgarnas förtroende för och tillit till AP-fonderna. De sammantagna förvaltningskostnaderna uppgår till 0,123 procent av det förvaltade kapitalet. Det är en minskning jämfört med 2017. Trenden är positiv, och det är bra. Men fortfarande är skillnaderna mellan de olika fonderna alldeles för stora. Det behöver såväl regeringen som vi här från riksdagen granska och följa upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT AP-fondernas verk-samhet t.o.m. 2018

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Björn Wiechel (S).

Fru talman! Jag vill börja med att rätta föregående talare, ledamoten Ingemar Nilsson, som säger att det i det här betänkandet bara handlar om AP-fondernas verksamhet 2018. Vi har även i betänkandet ett yrkande från en av motionerna från den allmänna motionstiden. Det har också diskuterats tidigare i debatten.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Vi har i denna kammare ganska nyligen antagit ett nytt regelverk för AP-fonderna, vilket innebär en ökad miljöhänsyn och ökad hänsyn till hållbarhet och kommande generationer. Alla partier som ingår i Pensionsgruppen står bakom detta. Det gör att vi kan upprätthålla en tillit och en trygghet inför viktiga beslut om pensionssystemet - en klok ordning.

Det är också bra att regeringen återkommer till riksdagen med en skrivelse av detta slag. Det gör att vi noggrant kan följa utvecklingen i AP-fonderna. De är väldigt viktiga för pensionssystemet och för tryggheten och tilliten.

Enligt det nya målet som vi beslutade om och som började gälla den 1 januari i år ska fonderna förvalta pensionsmedlen på ett föredömligt sätt genom ansvarsfulla investeringar och ett ansvarsfullt ägande. Målet ska uppnås utan att fonderna gör avkall på det övergripande målet om långsiktigt hög avkastning. Syftet med det nya målet är att fonderna ska beakta miljöaspekter, sociala aspekter och bolagsstyrningsaspekter i den kapitalförvaltning som de bedriver.

Målet innebär bland annat att fonderna ska ta fram en gemensam värdegrund för förvaltningen, gemensamma riktlinjer för vilka tillgångar som pensionsmedel inte bör placeras i samt gemensamma riktlinjer för hur resultatet av förvaltningen enligt det nya målet ska redovisas.

Anledningen till att vi moderater tycker att det är viktigt att här markera att vi står bakom utskottets förslag i betänkandet är att om vi långsiktigt ska uppbära tillit och tilltro till pensionssystemet bygger det på att vi också levererar pensionsutbetalningar.

Här har AP-fonderna en helt avgörande uppgift genom att fungera som en balans mellan år av underskott och år av överskott i pensionssystemet. Annars riskerar vi att hamna i den situation som en del andra länder har hamnat i, då de har ett mer politiserat system. Det är trots allt viktigt att AP-fondernas verksamhet präglas av avkastning och inte aktivism. AP-fondernas pengar har vi för att vi ska ha ett tryggt och stabilt pensionssystem.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Fru talman! Jag vill börja med att konstatera att en seger vinns i dag. Det är en seger för alla som har engagerat sig för rätten och möjligheten att använda sig av kontanter i den utsträckning man själv vill. Framför allt är det nu så att staten åter tar kommandot över utvecklingen och inte överlåter till storbankerna att själva bestämma om tillgången till användning av kontanter. Det är en seger för den sammanslutning av organisationer som går under namnet Kontantupproret.

Men, fru talman, det är också viktigt att komma ihåg och konstatera att denna lagstiftning, som nu kommer till stånd i enighet, har tagit för lång tid att komma fram till. Jag har för egen del följt denna fråga under de fem år jag har varit riksdagsledamot. Redan 2014 syntes tydliga tecken på behovet av reglering. Vid flera tillfällen har Vänsterpartiet, även innan jag blev riksdagsledamot, lyft fram frågan om behovet av att skydda möjligheten att använda kontanter. Efter hand har fler och fler partier anslutit sig och ställt sig bakom det krav som nu lett fram till att det finns en enighet bakom att vi i dag inför denna lagstiftning.

Ett tungt ansvar för denna saktfärdighet faller på finansmarknadsminister Per Bolund, som under lång tid inte velat ta i frågan. Han har hänvisat till olika utredningar som i praktiken har varit villospår. Att regeringen och regeringens utredare inte lyssnade på riksdagens underordnade myndighet Riksbanken när frågan om EU:s betalningsdirektiv utreddes var enligt mig det allvarligaste misstaget. Hade de gjort det hade vi kunnat göra skillnad på ett tidigt stadium. Man har också konsekvent varit lomhörd mot sina egna länsstyrelser runt om i landet. Dessa har under flera år rapporterat om problem med att uppfylla behovet av grundläggande betaltjänster runt om i landet.

Fru talman! Jag hoppas därför att regeringen ägnar denna dag åt självkritik. Vi bör också konstatera att det sedelutbyte som Riksbanken genomförde, säkert med goda motiv, användes av bankerna som ett skäl för en snabbare avveckling av kontanthanteringskedjan än vad vi kunde förutse.

Utvecklingen med avveckling av kontanter har gått långt. När jag började arbeta med den här frågan var det ett landsbygds- och skärgårdsproblem. I dag är det ett lika stort problem för städerna. Det är ett nationellt problem. Det är inte så ofta ett problem för mig, som är snabb med att använda ny teknik och har tillgång till flera olika kreditkort. Men för alla som av olika anledningar vill använda kontanter som betalningsmetod har det varit ett stort problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyldighet för kreditinstitut att tillhandahålla kontanttjänster

Trots att dagens nya lagstiftning är en seger för Vänsterpartiets och många andras idoga arbete har vi i dag en reservation. Det beror på den märkliga asymmetri som regeringen nu skapar genom den nya lagen. Man har bara fattat halva problematiken, den som handlar om att få tillgång till uttag av kontanter. Det är minst lika viktigt att det är möjligt att sätta in kontanter, särskilt om man är företagare. Det gäller inte minst småföretagare. Många partier klappar sig ofta på bröstet och säger att de är företagarnas parti, men när det gäller kontanter har ingen än så länge ställt sig på de små företagens sida. Som enskild företagare eller privatperson har man svårt att prata om problemen med att man "tvingas" gömma pengar i madrassen, då det innebär en stor säkerhetsrisk om man måste prata om det.

Utifrån detta har Vänsterpartiet tre förslag som vi anser bör genomföras:

att skyldigheten att tillhandahålla platser för dagkasseinsättningar ska gälla alla banker som tillhandahåller betalkonton till företag

att insättningsmöjligheter för privatpersoner ska ingå i begreppet kontanttjänster

att föreningar och företag också ska omfattas av den rätt att öppna betalkonto med grundläggande tjänster som i dag finns för privatpersoner.

Den nya lagstiftningen innehåller också begränsningar av vilka banker som omfattas av kravet på att ge tillgång till kontanter. Det invänder vi emot. Man definierar det helt enkelt som att det bara handlar om "stora" banker. I sitt remissvar invänder Riksbanken mot denna avgränsning. Att banker åläggs att erbjuda grundläggande betaltjänster till sina kunder får anses vara en del av en banks tillstånd att driva verksamhet och något som kunderna ska kunna förvänta sig, anser Riksbanken. Riksbanken framhåller också att det ska ses som en rimlig motprestation i relation till de betydande fördelar som banksektorn åtnjuter genom de statliga skyddsnät som finns om en bank får finansiella problem. Vänsterpartiet delar denna analys. Alla banker som tillhandahåller betalkonton med grundläggande tjänster ska också tillhandahålla en möjlighet till kontantuttag.

Lagstiftningen som vi inför i dag innehåller förslag som stärker tillgången till kontanter. Det är bra, men det är minst lika viktigt att stärka möjligheterna att använda kontanter. Länsstyrelserna konstaterar i sin årliga rapport om grundläggande kontanttjänster att kontantanvändningen och den kommersiellt upprätthållna infrastrukturen för kontanter fortsätter att minska. De strukturella förändringar som pågår kan snart inte längre vägas upp med punktinsatser i form av statligt finansierade ombudslösningar. Handeln har och tar ett stort ansvar för kontanthanteringen, men antalet handlare som har slutat att ta emot kontanter som betalningsmedel ökar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyldighet för kreditinstitut att tillhandahålla kontanttjänster

Sveriges Konsumenter och PRO föreslår att det ska införas krav på handlare och restauranger att acceptera kontanter som betalningsmedel. De påpekar dock att en sådan reglering måste göras på rätt sätt. De refererar bland annat till Danmark där man gjort vissa undantag för branscher som har öppet sena kvällar och nätter, för att minska rånrisken. Det är viktigt att beakta.

Vänsterpartiet anser att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att lämna förslag som innebär krav på handlare och restauranger att acceptera kontanter som betalningsmedel.

Fru talman! Med det sagt vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation.

(Applåder)

Fru talman! I dag ska vi äntligen fatta ett mycket efterlängtat beslut som gör det möjligt att upprätthålla en rimlig tillgång på kontanter i hela Sverige. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Sverige är det land i världen där minskningen av kontantanvändandet går snabbast, och vårt land är det enda där mängden kontanter i omlopp i samhället har minskat under det senaste decenniet. År 2018 var kontantmängden som cirkulerade i Sverige 1,2 procent av bnp. Det ska sättas i relation till hur det var i eurozonen. Där handlar det om 10,7 procent av bnp. Det är en enorm skillnad.

Det är flera faktorer som drivit på den utvecklingen. Dock vill jag särskilt peka på att inte minst bankerna har ett mycket stort ansvar. Som en följd av den minskade kontantanvändningen har vi haft en utveckling där antalet uttagsautomater har minskat kraftigt. Antalet bankkontor med kontantservice har mer än halverats 2011-2018. Allt fler näringsidkare slutar acceptera kontanter. I en undersökning från 2018 säger så många som hälften av alla handlare att de troligen kommer att sluta acceptera kontanter före 2025. Det har självfallet uppmärksammats och debatterats väldigt mycket, och med all rätt.

Ny teknik och utvecklingen mot ett mer digitaliserat betalningssystem har förvisso sina fördelar. Det är mer effektivt och minskar risken för rån och skattefusk. Sannolikt kommer vi med tiden se en fortsatt utveckling i den riktningen.

Samtidigt måste vi vara oerhört väl medvetna om att många medborgare hamnar i kläm när kontanter inte längre är självklara betalningsmedel. Framför allt många äldre och personer med funktionsvariationer använder kontanter i högre grad än den övriga befolkningen. Vi vill nu därför att kontanter som betalningsmedel ska vara en rättighet för alla medborgare, och då måste vi agera. Därför är det rimligt att vi nu lagstiftar för att säkra en rimlig tillgång till kontanter i hela landet. En ökad kontantanvändning kommer också att medverka till en bättre krisberedskap och därmed minska sårbarheten i samhället.

För att kontanter ska kunna cirkulera i vårt samhälle behöver företagen kunna sätta in sina dagskassor. Det är i själva verket en förutsättning för att kontanter över huvud taget ska kunna fungera som betalningsmedel i samhället. Därför är det nödvändigt att vi nu också lagstiftar om möjlighet för företag att kunna sätta in sina dagskassor med rimliga avstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyldighet för kreditinstitut att tillhandahålla kontanttjänster

Fru talman! Vi tar i dag ställning för att de kreditinstitut som har en inlåning på minst 70 miljarder kronor ska vara skyldiga att tillhandahålla kontanttjänster i en rimlig omfattning i hela Sverige såväl för kontantuttag som för företagens möjligheter att sätta in sina dagskassor. Lagförslaget omfattar de sex största kreditinstitut som bedöms stora nog att kunna betjäna hela landet med platser för kontanttjänster och som bedöms ha en systemviktig roll för kontantkedjan i hela landet.

Skyldigheten att tillhandahålla kontanttjänster ska innebära att platserna för servicen ska finnas med vissa avstånd, och det ska regleras i förordning. Det finns en poäng med att göra det i förordning i stället för i lag, för det ska vara möjligt att anpassa förhållandena när verkligheten förändrats.

Platserna för servicen för kontantuttag ska hålla rimliga öppettider, och avgifterna för uttagen ska vara rimliga. Dessutom säger vi i betänkandet att platserna ska vara användarvänliga, framför allt för personer med funktionsvariationer.

Post- och telestyrelsen får ansvaret för tillsynen. Om bedömningen görs att något av de berörda kreditinstituten inte fullgör sin lagfästa uppgift ska ärendet överlämnas till Finansinspektionen. Om den i sin tur gör bedömningen att en sanktion är befogad ska sanktionsavgiften, mycket enkelt uttryckt, bestämmas av hur stor inlåning från allmänheten som institutet har. Ju mer inlåning, desto större ansvar. De sanktionsavgifter som föreslås är kännbara utifrån de förhållandena.

Fru talman! Bankerna gör stora vinster när de driver på utvecklingen mot ett kontantfritt samhälle. Därför är det också fullt rimligt att de får ta sitt ansvar för att hela Sverige ska få tillgång till kontanter och möjliggöra betaltjänster för de grupper som ännu står utanför det digitala samhället.

För mig som socialdemokrat är det självklart att fungerande betaltjänster för hela Sveriges befolkning är en grundläggande rättighet. Därför, fru talman, vill jag återigen yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att föreslå att riksdagen bifaller utskottets förslag i betänkandet.

Man måste börja med att konstatera att anpassningen till en minskad kontanthantering har gått mycket snabbt i Sverige. Det har fått vissa negativa konsekvenser för vissa grupper i samhället, som äldre och personer med funktionsnedsättning.

Som framhålls i propositionen är det viktigt att säkerställa att alla i samhället ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser, framför allt kontantuttag och dagskasseinsättningar.

I likhet med den eniga Riksbanksutredningen anser jag att det är nödvändigt att införa en lagstadgad skyldighet att tillhandahålla tjänster som gör det möjligt att i betryggande utsträckning säkerställa kontantförsörjningen i hela landet.

Skyldigheten för institut och filialer att tillhandahålla kontanttjänster måste omfatta dels tillhandahållande av tjänster som gör det möjligt för konsumenter att ta ut kontanter, dels tillhandahållande av tjänster som gör det möjligt för företag att sätta in kontanter från sin näringsverksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyldighet för kreditinstitut att tillhandahålla kontanttjänster

Detta förslag och betänkandet bidrar till att säkerställa att det finns en väl fungerande kontanttjänst i betryggande utsträckning i Sverige. Möjligheten att använda kontanter som betalningsmedel minskar för varje dag som går, och snart kan utvecklingen vara oåterkallelig. Uttagsautomater tas ur bruk, bankkontor läggs ned, och handeln är i processen mot avvecklande av kontanter.

Det här påverkar och oroar alltför många människor, inte minst de äldre. PRO har genomfört en undersökning där 900 pensionärer gav sig ut i mataffärer för att jämföra matpriser. Förutom prisskillnader visade matprisundersökningen att det är viktigt för äldre att kunna betala med kontanter när de väljer butik. Många anser det vara besvärligt och otryggt att betala med kort.

Jag har förståelse för att bankerna ständigt gör en avvägning mellan kundernas säkerhet och bekvämligheten i att betala digitalt. Men när det blir bråttom att fasa ut kontanterna får säkerhetsaspekten helt enkelt stå tillbaka. Därför får vi nästan varje dag läsa om människor som blir lurade på stora belopp genom allt fräckare bedrägerimetoder. I fokus har särskilt bedrägerier mot äldre varit, men alla människor drabbas.

Bankerna utgör stommen i vår betalinfrastruktur. De måste förstå och ta sitt ansvar för kontanthanteringen så länge sedlar och mynt är giltiga betalmedel som många av olika skäl föredrar att använda.

Fru talman! Det är goda nyheter att det i en för Sverige helt central fråga, kontanthanteringsfrågan, råder bred enighet i denna kammare. Det måste vara i det närmaste unikt att vi alla innanför dessa väggar är överens.

Propositionen är ett resultat av Riksbankskommitténs arbete, som resulterade i att kommittén lämnade sitt delbetänkande i slutet av förra sommaren. Det är det betänkandet propositionen är baserad på. Sverigedemokraterna stod bakom betänkandet i dess helhet och står därför också bakom propositionen i dess helhet.

Kommitténs arbete har sin grund i att tillgången på kontanter kraftigt försämrats. Det är en utvecklingstakt mot ett kontantlöst samhälle som har accelererat, påeldat av att antalet bankkontor med kontantservice har halverats de senaste åtta åren. Det är en situation som har försvårat vardagen för människor, företag och föreningar på landsbygden och har gjort Sverige mer sårbart. Det försvårar inte minst för alla de hundratusentals svenskar som står utanför det digitala samhället.

Kontantfrågan har därför varit prioriterad för Sverigedemokraterna. Partiet har ett tidigare landsdagarsbeslut på att den sverigedemokratiska riksdagsgruppen ska verka för att stärka kontanternas ställning i samhället. Det är också denna premiss som jag har utgått från i kommittén.

För mig som socialkonservativ har försiktighetsprincipen alltid varit vägledande i mitt politiska arbete. Det har harmoniserat väl med kommitténs syn där nödvändiga förbättringar har föreslagits men förändringar inte har tillskrivits ett egenvärde.

Vad är det då för slutprodukt som vi levererar? Resonemanget lyder som följande: Eftersom bankerna har inlåning från den svenska allmänheten är det också rimligt att den svenska allmänheten kan ta ut sina pengar från bankerna. Bankerna är i dag en självklar del i en marknadsekonomi och är helt centrala för det ekonomiska kretsloppet. Verksamheten de bedriver är global och integrerad till sin natur, men kontantfrågan i sig är en nationell angelägenhet. Jag tycker därför att det är bra att regeringen står upp mot ECB:s klåfingrighet. Det här är en fråga som ECB inte bör lägga sig i eller ha åsikter om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyldighet för kreditinstitut att tillhandahålla kontanttjänster

Det går helt enkelt inte att frånsäga sig ansvaret att hantera kontanter, särskilt när det är ett lagligt betalningsmedel. Därför kommer vi att påföra de sex största bankerna ett lagkrav på att hantera kontanter. I praktiken innebär det att 99 procent av Sveriges befolkning ska ha max 25 kilometer till närmaste kontaktpunkt, det vill säga för uttag eller dagskassehantering. Det är en reform som kommer att förbättra tillgången på kontanter i samhället. Det kommer att stärka företag och föreningar på landsbygden. Det kommer också att förenkla vardagen för landets pensionärer och funktionshindrade.

Vi har således nått en bred politisk överenskommelse som kommer att tjäna Sverige väl. Den konstruktiva dialog som har präglat kommitténs arbete är eftersträvansvärd. Jag är övertygad om att i dagens polariserade politiska klimat skulle samarbeten som dessa vara gynnsamma även i mer offentliga och officiella sammanhang. Jag vill tacka ledamöter, partier och tjänstemän i kommittén för ett gott samarbete.

Jag yrkar bifall till propositionen.

I detta anförande instämde Mikael Eskilandersson (SD).

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

I dag tar vi ett steg för att säkra tillgången på kontanter och kontanthanteringstjänster i hela landet. När det som ställts i utsikt i först kommittén, sedan propositionen och nu betänkandet blir verklighet kommer kontanthanteringskedjan och kontanthanteringssystemet att bli något bättre och något mer heltäckande än det är i dag. Därefter kommer vi i och med lagstiftningen att se till att försämringar inte får ske.

Vi tar helt enkelt ett politiskt grepp om en utveckling som hittills har skett något av sig själv. Kontanthanteringstjänsterna i vårt land har på rent marknadsmässiga villkor försämrats steg för steg. Det är viktigt att vi håller en så pass viktig samhällsfunktion under politisk lupp, och det gör vi nu.

Utvecklingen i Sverige är uppenbar. Användandet av kontanter minskar stadigt. Vi är bäst eller sämst i klassen - det beror på hur man ser på det - när det gäller användning av kontanter. Hade vi inte tagit politiska mått och steg hade det i praktiken inneburit nedläggning av kontanthanteringstjänster i stora delar av landet. Det får inte ske. Och det får absolut inte ske utan att det finns medveten politik bakom. Nu ser vi till att det finns en trygghet.

Fru talman! Jag är den första att erkänna att jag hellre hade sett en självreglering av detta. Det har diskuterats under många år och har utretts vid ett flertal tillfällen. Vi är flera i den här kammaren som under lång tid har sagt: Ja, det är ett problem, och det måste lösas. Men det är ett snårigt område för lagstiftning. Här borde inte minst de stora bankerna ta sitt ansvar, givet den vikt de har för det finansiella systemet och den befintliga kontanthanteringskedjan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyldighet för kreditinstitut att tillhandahålla kontanttjänster

Det ansvaret togs inte. Tvärtom kastade man svartepetter mellan sig, och ingen ville ta ansvar för helheten. Vi blev tvungna att agera politiskt. Det gör vi nu. Och det vi gör är att ställa krav på framför allt möjligheter till uttag och dagskassehantering.

Varför blev det just dessa områden? Det är två vitala delar i kontanthanteringskedjan. Det är också två områden där vi har god information och statistik som vi kan utvärdera lagstiftningen utifrån. Många andra lösningar som har diskuterats, såväl här under debatten som de senaste åren, är av den typ som kräver mycket utredning och ytterligare år av process. Det har vi inte tid till. Därför ställer vi nu krav just på de sakerna vi kan mäta, så att vi kan få en skarp lagstiftning redan vid årsskiftet. Det är viktigt.

När vi har diskuterat detta i Riksbankskommittén och i utskottet har vi varit helt överens om att även om vi ställer kraven just när det gäller möjligheter till uttag och dagskassehantering utgår vi gemensamt från att det här innebär en totalt sett bättre tillgänglighet till kontanthanteringstjänster. Det gäller även för mindre företag, för föreningsliv, för civilt samhälle och så vidare. Vi följer nu upp detta kontinuerligt. Utvecklingen går nämligen snabbt.

Om det visar sig att det inte leder till det vi vill, en robust och tillgänglig kontanthanteringskedja i hela Sverige för alla som har behov av det, får vi se till att följa upp det. Då får vi skruva i bestämmelserna framgent.

Fru talman! Det vi fattar beslut om i dag är framför allt att vi ska ha möjlighet att ställa de här kraven. Fram tills lagstiftningen blir verklighet har den möjligheten inte funnits. Nu kommer det att finnas möjlighet för politiken, för riksdag och regering, att följa upp detta mycket viktiga samhällsansvar.

Vi förde också diskussioner, fru talman, om vilka vi ska ställa krav på. Det vi nu har landat i är att de stora bankerna i Sverige får ta detta ansvar gemensamt och se till att det funkar. Det är också runt dessa organisationer som det befintliga systemet framför allt fungerar. Frågan är - och den har också lyfts här i debatten - om man ska ställa motsvarande krav på handlare, på småföretag. Ska vi kräva att de måste ta emot kontanter vid en betalning?

Där landade vi gemensamt - det var bara Vänsterpartiet som var emot - i att det ska vi inte göra, helt enkelt därför att vi har ett småföretagarperspektiv i detta. Om man sätter upp ett sommarkafé eller en annan typ av mindre verksamhet, eller för den delen en något större verksamhet, måste det vara upp till den enskilde att avgöra på vilket sätt man vill ta emot betalningar. Politikens ansvar, som vi nu tar, är att systemet ska funka och vara tillgängligt i hela landet. Men om ett sommarkafé på landsbygden tar emot betalningar bara via kort eller Swish eller om man tar emot kontanter måste vara upp till den enskilde. Så klarar vi den balansen.

Vi tar ett viktigt steg i dag. Jag tror inte att den här frågan är klar; vi kommer att behöva återkomma. Det sker en väldigt snabb utveckling när det gäller övergången till digitala betalningar. Nu tar vi dock ett politiskt ansvar och ser till att alla förändringar framöver kommer att ske i tur och ordning och med bibehållen samhällelig trygghet. Det är en bra dag när vi fattar ett sådant beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skyldighet för kreditinstitut att tillhandahålla kontanttjänster

Fru talman! Det finns ett slags enslighet - att du lämnas åt dig själv, att samhället drar sig undan. Ofta är det marknad eller vinstmaximering som pressar tillbaka närvaron. Det kan handla om apoteken, om tillgänglighet till läkemedel och om service i allmänhet, men också om det gemensamma, som nu Arbetsförmedlingen. Ofta är det kanske vinstmaximering i förening med att det offentliga inte har tillgängliga resurser.

Till det här hör stängda bankkontor, igenmurade bankomater och vägran från bankers sida att tillhandahålla och ta emot kontanter. Det tillhör vår tids stämningsläge.

Fru talman! Jag vill understryka att jag bejakar teknisk utveckling. Det har gjort vårt land utvecklat och rikare. Nätet och Swish är naturliga för mig och många andra, men inte för alla. Jag vill ha en samhällsutveckling där ingen känner sig undanskuffad eller onyttiggjord. Frågan om bankernas hantering av kontanter hör verkligen hit.

Som riksdagsledamöter har vi möjlighet att motionera, skriva frågor till statsråd och interpellera. Jag har gjort det vid ett flertal tillfällen när det gäller kontanthanteringsfrågan. Det finns ingen annan frågeställning där jag under mina snart tio år i riksdagen har fått ett sådant gensvar. Det finns ute bland människor en vrede och fruktan inför den här frågan, ofta bland de många som kanske inte har så lätt att formulera sig och ta sig fram i den offentliga debatten. Jag tycker att Landsbygdskommittén med sitt regionala nyttoperspektiv och Försvarsberedningen med sårbarhetsaspekten, två viktiga statliga kommittéer, har understrukit frågans vikt.

Regeringens proposition och finansutskottets betänkande i dag är inte en totalseger, men det är en framgång. Framför allt är det en framgång för pensionärsföreningarna som kan sätta in pengar när de har tagit in för kaffe och bulle vid sina möten, för idrottsföreningarna som vid sina arrangemang har tagit en tia för att gå in på matchen och en tjuga för korven och för skolklasserna som samlar in till sina resor. Inte minst är det också en framgång för många ensamma människor, särskilt äldre, som känner otrygghet vid hanteringen av kort och har vänt sig till släktingen eller den bekante med vädjan: Ta ut lite pengar så att jag klarar veckans utgifter! För dem är det en seger.

Vad proposition ytterst bevisar är att samhället måste balansera marknaden, annars blir vårt samhälle kallt och ensligt. Nu krävs det uppföljning av berörda myndigheter för att följa om fler steg behöver tas.

Fru talman! Jag skulle vilja visa en vacker sak. Jag håller nu upp en tjuga med Astrid Lindgrens bild. Hon har tidigare nämnts och citerats i denna kammare. Det kan jag inte göra i dag, men jag tror att Astrid Lindgren hade varit glad över att man får hantera pengar ute på bankerna. Det är jag också. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Lägre kapitalkrav för privata aktiebolag

Fru talman! Hemma i Göteborg passerar jag ibland förbi det gamla varvsområdet på Lindholmen när jag är ute och springer. Då brukar jag reflektera över alla de företag som etablerat sig där de senaste åren. En del av företagen, många bara några år gamla, är världsledande kunskapsleverantörer inom bland annat fordonsklustret. Andra är serviceföretag som grundats av drivna entreprenörer för att få människors livspussel att gå ihop i den nya, vibrerande stadsdelen.

För den som vill att Sverige ska fortsätta vara ett rikt välfärdsland är det självklart att förutsättningarna för tillväxt måste stärkas. Men utvecklingen ser inte positiv ut. I EU-kommissionens höstprognos, som kom i början av november, bedömer man att Sveriges bnp-tillväxt kommer att ligga på ca 1 procent både i år och nästa år, det vill säga en bottennotering i EU. Det är siffror som borde oroa och vara skäl att ta till åtgärder för att stärka förutsättningarna för företagande och för att minska regelkrånglet.

Sverige behöver fler entreprenörer som satsar på sina idéer, som vågar misslyckas för att försöka igen och som till sist lyckas. Det kräver en bred palett av åtgärder. Villkoren för att starta, växa och expandera som företag och företagare måste bli bättre, oavsett om det är en pizzeria nere runt hörnet eller nästa Spotify eller Skype som man vill starta.

Vi moderater har länge drivit frågan om att förändra det lägsta tillåtna aktiekapitalet i privata aktiebolag från 50 000 kronor till 25 000 kronor, fru talman, detta för att underlätta för fler att förverkliga affärsidéer och våga starta företag och samtidigt göra det i den bäst lämpade associationsformen.

Att minska det lägsta tillåtna aktiekapitalet är bra av flera skäl:

För det första, och kanske mest självklart, minskar det trösklarna för att starta aktiebolag.

För det andra har Sverige höga kapitalkrav jämfört med andra europeiska länder. Privata aktiebolag eller motsvarande bolagsformer kan bildas utan kapital eller med ett kapital på motsvarande 1 euro i 19 av EU:s medlemsstater.

För det tredje riskerar nuvarande regler att leda till att den som startar bolag tvingas in i en annan bolagsform än den som egentligen är bäst anpassad för affärsidén, av det enkla skälet att man inte har tillräckligt med kapital att satsa utifrån vad lagen kräver.

I januari 2017 riktades ett skarpt tillkännagivande i den här kammaren till regeringen om att utarbeta nödvändiga lagförslag för att minska den lägsta gränsen för aktiekapital i privata aktiebolag. Det är snart tre år sedan, fru talman. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet reserverade sig då mot beslutet, vilket kan ha bidragit till att regeringen har väntat så länge med att återkomma till riksdagen i frågan. Oavsett skälet är det olyckligt att frågan har fått dröja så pass länge eftersom Sverige inte har råd att slarva bort möjligheter att stärka förutsättningar för entreprenörskap och tillväxt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lägre kapitalkrav för privata aktiebolag

Tyvärr kan jag konstatera att detta är den enda propositionen med konkreta förslag för att underlätta företagande som läggs fram i riksdagen denna höst, trots att situationen med regelkrångel har förvärrats de senaste åren. Företagens administrativa kostnader till följd av regler har i genomsnitt ökat med 1,2 miljarder per år sedan 2013, enligt Tillväxtverket. Och enligt en opinionsundersökning från Skop från april i år tycker 37 procent av landets företagare att reglerna har blivit krångligare bara det senaste året. Endast 3 procent anser att reglerna har blivit enklare än för ett år sedan - 3 procent, fru talman!

Lyssnar man på företrädare från regeringspartierna, som vi säkert kommer att höra senare i den här debatten, säger de förvisso i ord att de också vill minska regelkrånglet för företag, men i handling fallerar de att agera för att förändra situationen.

Tyvärr riskerar också den här reformen, på grund av regeringens hantering, paradoxalt nog innebära mer byråkratiskt krångel för många företag. Under beredningen av det liggande förslaget har flera tunga remissinstanser, som Bolagsverket och Skatteverket, lyft behovet av att också se över regelverket kring tvångslikvidation och personligt ansvar vid kapitalbrist. Det är inte heller första gången frågan om reglerna för tvångslikvidation vid kapitalbrist har varit uppe. Den lyftes upp när aktiekapitalet minskades från 100 000 kronor till 50 000 kronor 2010 men berördes också i två SOU:er med titlarna Avskaffande av revisionsplikten för små företag från 2008 och Förenklingar i aktiebolagslagen m.m. från 2009.

Reglerna är ganska tekniska, men jag ska försöka att kort förklara dem, fru talman.

Enligt aktiebolagslagen ska styrelsen upprätta en så kallad kontrollbalansräkning när det finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Om kapitalbristen inte kan åtgärdas kan tvångslikvidation av bolaget aktualiseras. Och om inte bland annat en kontrollbalansräkning upprättas ansvarar styrelsens ledamöter solidariskt för alla ytterligare tillkommande skulder som uppstår i bolaget.

Att upprätta en kontrollbalansräkning är en ganska krånglig, kostsam och arbetsam process som vid ett aktiekapital på 25 000 kronor kan tvingas fram redan när 12 500 kronor är förbrukade. Det är därför för mig ganska uppenbart att de här reglerna inte längre kan anses ändamålsenligt utformade.

De statliga utredningar som tidigare har beskrivit denna problematik har bland annat pekat på att såväl konkursinstitutet i sig som straffen för brott mot borgenärer är tillräckliga för att hindra att bolag drivs vidare om de råkar på obestånd. Regeringen själv pekar också på i propositionen att det finns anledning att överväga behovet av att se över de här reglerna. Men regeringen har under de år som frågan om sänkt krav på aktiekapital beretts inte inlett något sådant arbete. Det är olyckligt eftersom problemen har varit kända för regeringen och nu riskerar att intensifieras.

Riksdagen bör mot den bakgrunden rikta ett tillkännagivande till regeringen om att se över reglerna om tvångslikvidation och personligt ansvar vid kapitalbrist och återkomma till riksdagen med nödvändiga lagförslag.

Vill vi ha fortsatt välstånd och välfärd i Sverige behövs fler företag som kan skapa fler arbetstillfällen och bidra med mer skattemedel till det gemensamma. Men då måste också det politiska arbetet med att förenkla och underlätta för företagande intensifieras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lägre kapitalkrav för privata aktiebolag

Med anledning av detta, fru talman, yrkar jag bifall till Moderaternas och Kristdemokraternas reservation nr 2.

(Applåder)

Fru talman! År 1996 lämnade jag skolan ung, energisk och full av framtidstro. Samma år började jag min karriär som egen företagare. Jag skaffade mig en F-skattsedel som ju är nyckeln till att bli företagare i Sverige. Därefter startade jag mitt företag.

Valet av organisationsform var för mig enkelt. 100 000 kronor att stoppa in i ett aktiebolag, som man krävde på den tiden, fanns helt enkelt inte i min budget, och utöver det var jag skeptisk till det krav som fanns på att ha revisor. Första månaden omsatte jag omkring 25 000 kronor, och det är lika mycket som man, om det här förslaget går igenom, ska behöva för att starta ett aktiebolag.

Om de regler som vi diskuterar här i dag hade funnits 1996 hade mitt val av organisationsform antagligen varit annorlunda. Jag tror inte att valet av organisationsform har haft någon större betydelse för egen del, men jag kan ana mig till att det kan ha stor betydelse för andra nystartade företag.

Vi kommer säkert att få höra flera inlägg om fördelarna med ett lägre aktiekapital av de båda regeringsstöden Ola Möller och Ola Johansson som kommer upp här senare i debatten. Jag instämmer redan nu i allt positivt som de kan tänkas anföra kring en sänkning. Jag instämmer även i det positiva som David Josefsson nyss framförde. Men jag vill även varna för det som vi lyfter fram i vår reservation. Det är inte bara solsken och blå himmel, tyvärr. Det finns oroande moln som inte helt ska eller kan negligeras. Regeringen säger själv att man vill göra en översyn av bestämmelserna om tvångslikvidation med anledning av det nya aktiekapitalet, dock inte i direkt anslutning till den här propositionen.

Vi sverigedemokrater är dock inte nöjda med enbart en så begränsad utredning. Självklart borde man göra en bred utredning och samtidigt kolla på flera andra delar än bara tvångslikvidationen. Mer rimligt är att utredningen får i uppdrag att se över vad som egentligen är ett optimalt startkapital, vilket aktiekapital som är bäst efter att uppstartsfasen är avslutad och hur ett system med ökande krav på aktiekapital kan se ut.

Vad händer egentligen med kreditvärdigheten när det är som det är nu? Och kommer aktiebolagen att tvingas till personlig borgen i fler fall än tidigare? Då tappar ju hela aktiebolaget sitt värde. Vi vet att andra länder har lyckade lagar på det här området, till exempel Danmark där man har möjlighet att starta ett bolag med ett lägre startkapital än vad regeringen nu föreslår men där bolagen måste höja sitt kapital till en nivå som till och med är högre än det regeringen föreslår innan de kan göra utdelningar till sina ägare.

Jag tror att ingen här inne vet säkert vad som är den absolut bästa gränsen för aktiekapital, och antagligen finns det inte ett svar, då nystartade företag har helt andra premisser än företag som har funnits under en längre tid.

Att göra en bred, förutsättningslös utredning där man tittar på mer än bara delen om tvångslikvidation är därför det vi föreslår i dag. Varför inte övriga partier kan tänka sig en bredare utredning av optimalt aktiekapital, av aktiebolagens förutsättningar under olika faser och av ett mer flexibelt uppstartsförfarande får de själva svara på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lägre kapitalkrav för privata aktiebolag

Jag tycker att David Josefsson och hans parti mesar ur lite när de enbart riktar in sig på att det behövs en utredning kring just likvidationskravet när halva aktiekapitalet är förbrukat. Enligt mig är det minst lika oroande med vad som sker kring krav på personlig borgen när aktiekapitalet sjunker. Det blir ingen fördel att ha ett aktiebolag om dess kreditvärdighet blir så låg att det alltid kommer att krävas personlig borgen av den som innehar aktiebolaget. Därför borde en utredning göras betydligt bredare än bara en inriktning på likvidationskravet. Vi har sagt att vi kommer att stödja Moderaternas och Kristdemokraternas reservation i andra hand om vår reservation mot förmodan faller.

Jag vill avslutningsvis yrka bifall till vår reservation, alltså reservation nr 3.

Fru talman! Kampen mot brottsligheten är en av de hetaste frågorna just nu, och brottslighet måste bekämpas. Varhelst den dyker upp behöver samhället, vi alla tillsammans, jobba för att skapa något bättre. När organiserad brottslighet får fäste orsakar den lidande - först och främst för dem som påverkas direkt, men också för alla runt omkring som indirekt påverkas.

Brottsligheten som syns i tv och tidningar och på sociala medier handlar ofta om våld, narkotika och mord och får stora rubriker. Det är gängkriminalitet och skjutningar - en kriminalitet som vi absolut måste jobba med. Och vi behöver använda hela paletten för att lyckas. Vi behöver en grund av ekonomisk jämlikhet där alla ska med, för vi vet att det är personer från socioekonomiskt tuffa livssituationer som tyvärr lättare hamnar i en kriminell livsstil. Ett samhälle där det finns gott hopp om en bra framtid kommer att minska riskerna för gängrekryteringar och annan kriminalitet.

Men det gäller att inte glömma bort den ekonomiska brottsligheten. Den är ofta inte lika spektakulär och rubrikskapande, men det är inte ovanligt att den hänger ihop med den nyss nämnda brottsligheten. Det finns ett ständigt behov av på ytan lagliga ekonomiska verksamheter för att tvätta pengarna från annan brottslighet.

År 2010 sänktes aktiekapitalkravet från 100 000 till 50 000. Nu vill regeringen genomföra ännu en sänkning av kapitalkravet i aktiebolag från 50 000 till 25 000. Att ytterligare sänka kraven riskerar att skapa en ökning av organiserad välfärdsbrottslighet och annan ekonomisk brottslighet, vilken många gånger bedrivs inom ramen för ett aktiebolag.

Det har blivit allt vanligare att organiserad brottslighet använder aktiebolag som ett brottsverktyg. Bolagsformen blir allt vanligare i komplexa brottsupplägg. Eftersom det också saknas personligt ansvar och revisionsplikt för de minsta bolagen kan bulvaner och målvakter användas utan insyn från någon aktör. Genom att ytterligare sänka kapitalkraven blir det ännu lättare för kriminella intressen att använda företag som brottsverktyg.

I en stor andel av de brottsanmälningar som kommer in till Ekobrottsmyndigheten förekommer just aktiebolagsformen. Och då ska det nämnas att det i Ekobrottsmyndighetens rapport från 2016 framgår att knappt hälften av de granskade bolagen bedöms ha använts som brottsverktyg.

Fru talman! Ekobrottsmyndigheten avstyrker förslaget och framhåller att sänkt aktiekapital kommer att göra det enklare att bedriva ekonomisk brottslighet i aktiebolagsform medan ökningen av antalet seriösa företag kommer att bli begränsad. Ekobrottsmyndigheten anser inte att det finns skäl för förslaget som presenteras som är övertygande. Vidare framhåller myndigheten att konsekvensanalysen avseende risken för ökad ekonomisk brottslighet är för grund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lägre kapitalkrav för privata aktiebolag

Åklagarmyndigheten avstyrker förslaget och framhåller att konsekvenserna av det inte i tillräcklig utsträckning har utretts och beaktats avseende risken för att aktiebolag i större utsträckning kan komma att användas vid välfärdsbrottslighet och annan ekonomisk brottslighet. Enligt myndigheten saknas förslag till åtgärder som skulle kunna begränsa de negativa effekterna av en sänkning av kapitalkravet.

Fru talman! Vänsterpartiet delar den kritik och de farhågor som ovanstående remissinstanser ger uttryck för. Vi kan konstatera att liknande kritik framfördes i samband med den förra sänkningen av kapitalkravet.

Tidigare har Vänsterpartiet fått stöd av regeringspartierna i sin kritik av liknande förslag. Naturligtvis är det tillåtet att ändra sig, men Vänsterpartiet står fast vid vår uppfattning att kapitalkravet inte bör sänkas. De negativa effekterna överväger de eventuella positiva effekter som en sänkning medför. Vi anser därför att förslaget i propositionen bör avslås.

Sänkta krav på aktiekapital ihop med andra beslut såsom slopade krav på revisorer i små bolag har gjort det enklare för kriminella att använda företag som brottsverktyg. Vi behöver ordning och reda i näringslivet. Det är många som drabbas av den kriminella verksamheten. Det gäller till exempel alla de seriösa företagare som vill göra rätt för sig och som riskerar att slåss ut av aktörer som inte har några som helst intentioner att följa lagar och regler.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Vi debatterade frågan i våras. Då frågade man när propositionen skulle komma. Nu levereras den som en del av januariavtalet. Det här är kanske inte det som vi socialdemokrater allra helst skulle vilja göra, men nu är det som det är. Därför är det inte mycket mer att säga om saken.

Fru talman! Tack, Ola Möller, för den underbara bekräftelsen av att det enda skälet till att den här frågan är uppe till beslut i dag är att Centerpartiet har lyckats få med den i januariavtalet! Tack för det starka argumentet!

Centerpartiet bidrog under alliansregeringen 2006-2010 till att aktiekapitalet sänktes, den gången från 100 000 kronor till 50 000 kronor. Det sågs av många kritiker som ett stort steg och en kraftig underminering av aktiebolagens ekonomiska ställning. Man ansåg att det genast skulle innebära att bolagen användes för oseriös verksamhet av kriminella krafter.

I dag diskuterar vi, som Jon Thorbjörnson var inne på, organiserad brottslighet och kriminalitet utifrån helt andra premisser än företagsamhet, och det är tur det! Småföretagare, startup-företag och småbolag är inte längre per definition kriminella i samhällsdebatten i Sverige, utan tvärtom. Och tur är väl det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lägre kapitalkrav för privata aktiebolag

Halveringen av aktiekapitalet den gången kan ha bidragit till att antalet nystartade företag ökade rejält, från dåvarande 8 000 bolag om året till 30 000 bolag. Huruvida det helt och fullt är ett resultat av reformen går inte att veta, utan det kan också bero på den dåvarande alliansregeringens företagarvänliga politik. Men i ju större utsträckning det blir möjligt för människor med normala inkomster och förmögenheter att binda pengar i ett aktiekapital, desto mer accepterat och naturligt blir det att starta och driva ett företag. Precis som Mikael Eskilandersson sa är det sannolikt så att många av de enskilda firmorna som bildades för länge sedan i dag skulle ha varit aktiebolag. Jag kan bekräfta den bilden med egna erfarenheter.

Som väl är har vi för länge sedan lämnat den tid då företagande per definition sågs som något suspekt, speciellt om företaget var framgångsrikt och lönsamt och människor tjänade pengar. Och det behöver inte vara något nytt Volvo eller något med stora ambitioner från början, även om det med tiden kan utvecklas till just ett Volvo. Eftersom jag själv har arbetat på Norra Älvstranden och bland annat har haft detta bolag som kund kan jag konstatera att Volvos etableringar på olika platser på Hisingen sannolikt har varit en bidragande orsak just till att vi har så många startup-företag, teknologiföretag och tjänsteföretag där.

Ju fler det är - unga, kvinnor, män, invandrare och nyblivna ålderspensionärer - som väljer att starta ett företag, desto bättre för Sverige och desto bättre för människorna.

Det finns en oro från bland andra Svensk Handel som förstås är berättigad för att det finns en risk för att fler bolag kan komma att utnyttjas för ekonomisk brottslighet. Det är uppenbart att det finns risker, speciellt i dag när den organiserade brottsligheten breder ut sig på det sätt som jag beskrev tidigare. Men risker måste alltid vägas mot möjligheter, och i det här fallet väger möjligheterna över.

Bland företagarorganisationerna är Företagarna, det vill säga de som främst organiserar dessa bolag, för medan Svenskt Näringsliv är emot. Det är precis som det var senast aktiekapitalet halverades och resultatet jag nämnde med 30 000 nystartade bolag per år uppnåddes. Det är inte troligt att vi har fått 30 000 fler kriminella. Om man tycker det måste man säga det till de tjänsteföretag som förväntas bli fler med den här reformen.

Det råder, som har konstaterats, stor enighet i Sveriges riksdag om att det är dags att på nytt halvera aktiekapitalet för ett privat aktiebolag och gå från 50 000 till 25 000 kronor. Det är till och med så att vi under 2017 beslutade i riksdagen att regeringen skulle återkomma med ett sådant förslag. Det var senast vi hade ett tillkännagivande på området.

Som jag sa inledningsvis: Om inte januariavtalet hade arbetats fram som en grund för regeringsbildningen hade vi förmodligen inte stått här i kammaren redan i dag och diskuterat denna regelförenkling, som är så bra att endast Vänsterpartiet motsätter sig den.

Nu fick vi också bekräftat att det finns tveksamheter från andra partiers sida. Sannolikt hade vi stått här och diskuterat betänkandet Associationsrätt fram på vårkanten och fått till ett nytt tillkännagivande, men det är nu vi ska fatta det historiska beslutet.

Är man det minsta intresserad av att främja jobbskapande och det goda företagsklimatet i Sverige torde just Vänsterpartiets, och eventuellt andras, invändningar vara ett kvitto på att sju av riksdagens åtta partier gör rätt. Jag yrkar därför bifall till propositionen och utskottets förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lägre kapitalkrav för privata aktiebolag

Avslutningsvis vill jag säga att det med all önskvärd tydlighet framgår att reglerna om tvångslikvidation och personligt ansvar vid kapitalbrist måste ses över. Det tycker Centerpartiet nu, och det har vi tyckt tidigare också. Alliansregeringen aviserade redan 2009 att detta var något man tänkte göra, och det finns fog för att kritisera den för att man inte gjorde något. Vi hade en hel mandatperiod på oss men gjorde ingenting.

När nu ytterligare en halvering görs träder reglerna om tvångslikvidation in ännu snabbare. Det säger sig självt att 12 500 kronor är en alltför liten summa om man fullt ut ska kunna ersätta gäldenärer. Frågan har aktualiserats i Moderaternas följdmotion, och vi kan bara hålla med, men eftersom det är tack vare Centerpartiets och Liberalernas vilja att gå in i konstruktiva samtal och bland annat sänka aktiekapitalet som en av 73 punkter i januariavtalet har vi återigen ett ansvar som partier att se till att reformen genomförs fullt ut, också om det innebär att vi tillgodoser Moderaternas reservation utan att ställa oss bakom den. Man ska kunna lita på Centerpartiet som förespråkare och genomförare av bra allianspolitik och som samarbetsparti.

Fru talman! Jag tog replik på Ola Johansson av två skäl. Det första är för att tacka Ola Johansson och Centerpartiet, för precis som Ola Möller vitsordade tidigare i debatten är det tack vare Centerpartiet som detta har kommit med i JÖK. Jag är ingen stor anhängare av JÖK när det gäller vare dess form eller dess politiska inriktning, men utan Centerpartiet hade detta definitivt inte varit med på 73-punktslistan.

Sedan kan man alltid diskutera hur mycket förhandlingsvinst det är att regeringen genomför vad riksdagen har gjort ett tillkännagivande om, men det är en annan sak.

Hur Socialdemokraterna beskriver sin syn på detta i debatten i dag leder dock till en annan fråga, som är det andra skälet till att jag tog replik på Ola Johansson. Jag kan ha viss förståelse för att JÖK inte inkluderar reformerade regler om tvångslikvidation. Men man kan diskutera varför det inte är med i propositionen.

Vilken är Ola Johanssons syn? Utifrån hur de andra partierna i JÖK ser på frågan, inom vilken tidsgräns tror Ola Johansson att vi kommer att få reformerade regler om tvångslikvidation om vi inte gör ett tillkännagivande här i dag?

Fru talman! Tack, David Josefsson, för dina frågor! Ja, att frågan har kommit upp så här tidigt beror just på att vi har fått med detta i januariavtalet som en punkt som ska genomföras snabbt. Vi kunde ha förhandlat om detta redan 2014, men eftersom Stefan Löfven även den gången släpptes fram med gul knapp - även Moderaterna tillhörde den grupp som släppte fram Stefan Löfven som statsminister utan att förhandla om en enda punkt - står vi här i dag och ska genomföra detta.

Vad gäller reglerna om tvångslikvidation tror jag att David Josefsson inser att om reformen ska genomföras snabbt kan man inte genomföra allt på en gång. Jag har lyssnat till hur Mikael Eskilandersson problematiserar om behovet av ett aktiekapital i framtiden och gör omfattande utredningar om den saken. Finns det ett intresse hos Moderaterna av att samtala med Mikael Eskilandersson om den saken är det inget som jag kommer att motsätta mig. Jag kommer dock inte att delta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lägre kapitalkrav för privata aktiebolag

Jag tror att det är viktigt att vi tillsammans sätter hård press på regeringen eftersom vi båda inser att detta är ett bekymmer. Jag tror att man kan tolka Ola Möller på ungefär samma sätt. Om han inte gillar detta utgår jag från att Ola Möller kommer att vara aktiv socialdemokrat och se till att påverka sin regering och sin statsminister att tillgodose detta som vi är överens om, med olika intresse och engagemang.

Fru talman! Som sagt, det tog tre år från det att riksdagen gjort sitt tillkännagivande. Frågan är: Varför är man inte beredd att skriva på ett tillkännagivande i dag om man håller med om att behovet finns? Om det tog tre år för regeringen med ett tillkännagivande, hur lång tid kommer det då att ta utan ett tillkännagivande? Man menar ju tydligt här i talarstolen att man inte vill förändra reglerna.

Jag tycker att det är tråkigt att ni inte kan svara på när frågan kommer att beredas och inte heller är beredda att rösta för ett tillkännagivande. Med regeringens nuvarande track record om tre år med ett tillkännagivande hängande över sig återkommer frågan: Tror Ola Johansson att det kommer att gå snabbare eller långsammare att få till ändrade regler om tvångslikvidation vid kapitalbrist?

Fru talman! Det har gått några månader sedan regeringen tillträdde, och detta är en av de första punkter i avtalet som vi beslutar om. Och fler kommer - var så säker! Jag hoppas att Moderaterna och David är lika engagerade och entusiastiska över de framgångar som vi har nått.

Tre år är naturligtvis en lång tid, men då ska vi addera de fyra år då alliansregeringen hade en näringsminister som var centerpartist och en statsminister som var moderat. Alliansregeringen genomförde år 2009 reformen med att halvera aktiekapitalet från 100 000 till 50 000. Trots att den regeringen mycket väl kände till den problematik som David Josefsson lyfter fram gjordes ingenting då heller.

Det har alltså gått sju år, inte tre år. Det gör inte saken mindre angelägen. Det är väldigt viktigt att vi tillsammans driver på för detta.

Eftersom detta förslag ska arbetas fram och beslutas snabbt utgår jag från att det inte finns några invändningar från David Josefssons sida mot att så sker. Hade han velat fördröja processen ytterligare något år hade det varit en annan sak.

Fru talman! Ola Möllers anmälda åtta minuters talartid gick så snabbt att jag inte riktigt hann ta replik på honom, så jag får ta replik på den andra företrädaren för regeringsunderlaget, Ola Johansson, i stället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lägre kapitalkrav för privata aktiebolag

Sänkningen av aktiekapitalet från 50 000 till 25 000 framställs som rena välgörenheten för alla företag i hela Sverige och som om det nu kommer att flyga upp massor med nya arbetstillfällen. Men det är kanske inte riktigt så det ser ut i verkligheten.

Det har ju gått att starta företag med noll kronor, och det går fortfarande. Det är bara en fråga om att man förhoppningsvis kan slippa lite av sin personliga borgen genom att ha ett aktiebolag. Det är inte heller en reform som tar bort någon administration, vilket man också nästan har låtit påskina här.

Samma motivering som vi använder denna gång skulle vi egentligen kunna använda en gång till. Vi skulle kunna säga att vi halverar aktiekapitalet till 12 500 i stället 25 000. Jag tror inte att det heller skulle påverka antalet arbetstillfällen särskilt mycket.

Jag är dock högst oroad för vad som händer med kreditvärdigheten hos aktiebolagen. Ser inte Centerpartiet och Ola Johansson också problem om kreditvärdigheten helt försvinner? Det finns ingen särskilt stor utredning bakom detta som säger vad som händer med kreditvärdigheten. Kommer bankerna att kräva personlig borgen oftare? Det är väl troligt att de kommer att göra det, men det påverkar i så fall alla aktiebolag som i dag är ärliga och har en bra och välfungerande verksamhet.

Fru talman! Det är alltså Ola Möllers fel att jag får stå här och vara regeringsföreträdare. Det är faktiskt inte en kostym som jag tänkte ta på mig fullt ut.

Sanningen är den att jag som ledamot inte på något sätt har varit delaktig i framtagandet av denna produkt, utan det är regeringen som har tagit fram den. Därför är frågan kanske lite felriktad.

Men det förefaller som att Mikael Eskilandersson trots allt inte är så entusiastisk över denna reform. Det framgår ännu tydligare nu än vad det gjorde av hans huvudanförande. Det hade varit intressant att höra vad man egentligen tycker om dessa möjligheter för människor att starta tjänsteföretag. Många av tjänsteföretagen är ju inte företag som startas med stora investeringar i botten och stora lån i bank. Det är ofta små tjänsteföretag. Det kan exempelvis vara en person som startar en städverksamhet eller en person som har skaffat sig en skåpbil och som tänker syssla med transportverksamhet eller något liknande. Detta är en bolagsform och en företagsform som passar väldigt väl för entreprenörer alldeles oavsett vilken bakgrund de har och vilka länder de kommer ifrån.

När det gäller kreditvärdigheten är min enkla bedömning, som någorlunda novis i detta sammanhang, att det borde vara en fråga för bankerna i de fall som de tänker låna ut pengar till en person som har ett sådant här bolag. Det handlar om att göra en normal kreditvärdighetsbedömning inte bara av personen i fråga, vilket är fallet när det är en enskild firma, utan också av bolaget och bolagets intjäningsförmåga.

Fru talman! Jag vill börja med att vara tydlig med att jag är positiv till sänkningen i sig men bara om det verkligen blir ett fullvärdigt aktiebolag som man då har. Om aktiebolaget helt plötsligt förvandlas till någon form av bolag där man tvingas gå i personlig borgen och där man själv personligen blir skyldig om bolaget skulle gå i konkurs kan man lika gärna ha en enskild firma. För då tappar aktiebolaget hela sitt värde. Aktiebolaget är bara värt någonting om det har ett egenvärde som är så pass högt att bankerna vågar ge en viss kredit utan krav på personlig borgen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lägre kapitalkrav för privata aktiebolag

Där ser jag en stor oro med detta förslag, eftersom det känns som att det inte finns en ordentlig utredning i grunden. Jag är förvånad över att Centerpartiet inte har uppmärksammat samma bekymmer. Det är ju inte bara fråga om likvidation. Man kan ha ett bolag som går ganska bra men ändå behöva låna pengar. Behöver man låna pengar och man plötsligt är personligen ansvarig hade man lika gärna kunnat ha en enskild firma från början. Då hade man inte behövt kasta in 25 000 från början. Det är bara om aktiebolaget kan fungera som egen juridisk person som aktiebolaget är värt någonting.

Fru talman! När det gäller utformningen av ett sådant här förslag bör man ta hänsyn till att det finns olika bolagstraditioner i olika länder. Regeringen har i beslutsunderlaget tagit upp att det finns 19 länder inom EU där man har ett lägre eller inget aktiekapital. I andra länder finns det andra konstruktioner. I till exempel Österrike kan man börja med ett litet aktiekapital för att därefter utöka det. Det finns många modeller.

Skälet till att göra den här förändringen är att det bygger på nuvarande regelverk. Det i sig är en förenklande omständighet för dem som går i tankar om att starta ett bolag. Man behöver inte förhålla sig till ett alldeles nytt regelverk.

Det som vi har att utgå från, om man ifrågasätter om denna sänkning kommer att innebära ett stort antal nya företag, är det som hände när vi senast sänkte aktiekapitalet - från 100 000 till 50 000. Då ökade antalet bolag från 8 000 till 30 000. Som jag sa i mitt huvudanförande är det troligt att det är seriösa företag som fortfarande finns kvar och lever.

Innebär detta att man snarare väljer att starta en enskild firma än ett aktiebolag? Det är upp till var och en. Om man har behov av kapital i en tillväxtfas och inte kan låna pengar i bank finns alltid valet att göra en nyemission och ta in nya ägare som tillför kapital. Det är min enkla bedömning utifrån min kunskap på detta område.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)