Frågestund - 2019-06-13

Fru talman! Jag vänder mig till utrikesminister Margot Wallström.

Jag tror att det finns en stor uppslutning i kammaren bakom att vi ska använda olika former av europeiska samarbeten för att trygga fred och säkerhet. Sedan finns det ju initiativ både inom EU och utanför. Ett utanför, men ändå inom ramen för Europa, är det franska initiativet European Intervention Initiative, EII. Där har ett antal länder, totalt tio elva stycken, gått samman. Det lanserades den 25 juni 2018 och består bland annat av Danmark, Estland, Tyskland och Nederländerna.

Jag har återkommande ställt frågor om detta. Då har svaret varit att så länge vi har en övergångsregering är det inte möjligt att gå med. Då är min fråga till utrikesministern: Statsministern var ju i Paris i fredags. Hade det inte varit ett utmärkt tillfälle för en signal om att också Sverige kan bli medlem av detta samarbete, det franska initiativet EII?

Fru talman! Vi är positiva till detta.

Fru talman! Det är lite oklart huruvida man var positiv till att det skulle ha skett i fredags eller till själva initiativet. Men då ska jag komplettera min fråga. Jag ställde också en skriftlig fråga i början av februari och fick då svaret från utrikesministern att Sverige har en pågående, nära och konstruktiv dialog med Frankrike om initiativet. Det är alltså typ fyra månader sedan.

Kan det vara så att skälet till att vi inte blivit medlem i EII är oklarheten kring det så kallade kärnvapenförbudet, att Frankrike inte vill släppa in Sverige så länge Sverige inte kan ge ett klart besked om det så kallade kärnvapenförbudet?

Fru talman! Nej, nu hittar Hans Wallmark på någonting som låter jättekonstigt. Naturligtvis inte! Vi har signalerat, också under besöket i Paris, att vi är intresserade av att gå med. Det har vi även meddelat vid ett annat tillfälle när Hans Wallmark satt med, nämligen i Utrikesnämnden. Vi avser att gå med i det här initiativet.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Baylan.

Nästa vecka kommer riksdagen att besluta om en förlängning av den tillfälliga migrationslagen. Den vänsterliberala alliansen har dessutom klämt in en uppluckring av kraven för anhöriginvandring. Tusentals migranter utan flyktingstatus ska få ta hit sina anhöriga i stället för att återförenas i hemländerna. Och i stället för fullt rimliga krav på att migranter ska ordna försörjningen av sina anhöriga blir det kommunernas uppgift att ordna boende och bidrag till tusentals nya anhöriginvandrare.

När humanismen är skattefinansierad handlar det i slutänden om prioriteringar. Den senaste månaden har det kommit flera larmrapporter om usla kommunala ekonomier.

Fru talman! Min fråga till ministern är: Vilka delar av kärnverksamheten menar regeringen att kommunerna ska dra ned på när anhöriginvandrare prioriteras? Vem ska prioriteras bort?

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Vi ska ha ordning och reda i migrationspolitiken. Det är en fråga som den här regeringen och regeringen dessförinnan, under föregående mandatperiod, har jobbat med. Vi har gjort stora förändringar i lagstiftningen i akt och mening att få ordning och reda och se till att det är just de som har asylskäl som får stanna.

Detta är naturligtvis någonting som förändras. Jag vet av egna erfarenheter att det som kan vara lugnt på ett ställe en dag särskilt i dessa föränderliga tider kan förändras snabbt.

Fru talman! Om detta kommer regeringen inte att tveka en sekund: Ordning och reda är det vi kommer att driva.

Den sverigedemokratiska idén är att man ska ställa det mot insatser i kommunerna. Då ska de som lyssnar veta att varje gång Sverigedemokraterna har chansen att rösta om antingen mer resurser till kommunerna eller större skattesänkningar via en moderat budgetmotion blir det skattesänkningar via den moderata budgetmotionen.

Mer resurser till kommunerna blir det via en socialdemokratisk regering.

Fru talman! Så sent som 2018 sa statsminister Löfven: "Sverige kan inte ha en mer generös lagstiftning än omgivande länder." Ändå ökar nu regeringen migrationstakten igen. Ändå skapar regeringen incitament för fler ankarbarn.

När staten tar beslut som landar i kommunernas knä blir det problem. Så återigen: Vad föreslår regeringen att kommunerna ska prioritera bort till förmån för detta?

Fru talman! Ibland tror jag att Sverigedemokraterna saknar situationen 2015, då de kunde skylla alla problem i vårt samhälle på en stor flyktingvåg. Så är det inte nu. Vi har fått kontroll över den situation som rådde 2015.

Resurserna till kommunerna är en prioritering som görs i denna riksdag. Där står alltid Sverigedemokraterna på den sida som föreslår skattesänkningar, framför allt för de välbemedlade.

Med en socialdemokratiskt ledd regering kommer vi alltid att fortsätta satsa på välfärdens verksamheter i kommunerna.

(Applåder)

Fru talman! Jag har en fråga till kulturminister Amanda Lind.

Fotboll är landets största publiksport. Den engagerar i hela landet och i alla åldrar. Förra sommaren skapade herrlandslaget fotbollsfeber, denna sommar är det damlandslagets tur.

Olagliga företeelser ska bekämpas oavsett var och i vilket sammanhang de förekommer. Något som dock inte ska bekämpas är publiken, supporterkulturen och engagemanget för laget man älskar. Polisen har utan någon som helst dialog med fotbollsförbunden, föreningarna och supportrarna aviserat bland annat matcher utan publik som en påtänkt åtgärd. Detta riskerar att skada elitfotbollen och därmed också breddfotbollen som spelar en viktig roll i vårt samhälle, inte minst för våra barn och unga.

Vi ska ha trygga fotbollsmatcher med fantastisk stämning. Det skapar vi tillsammans mellan föreningar, polisen och supportrar. Min fråga är vad kulturministern anser om utvecklingen, som riskerar att skada såväl bredd som elitfotbollen.

Fru talman! Tack för frågan, Johnny Cato Hansson!

Vi har en väldigt positiv idrottskultur i Sverige i dag. För fotbollen och för alla andra idrotter är självklart supporterkulturen en bärande del av detta. Det handlar om alltifrån att träffas och heja på sitt lag till olika kreativa uttryck på läktarna. Det är någonting som jag självklart bejakar till fullo. Sedan är bedömningen av vad som är farligt på våra arenor och hur polisen agerar för att hantera detta frågor som också behöver ställas till polisen.

Jag tycker att det är viktigt att ordningen på läktarna hanteras i en klok och nära dialog mellan supportrar, elitklubbar, idrottsrörelsen och polisen.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Vi kan dock konstatera att så inte är fallet. Varken supporterföreningar, fotbollsföreningar, Svensk Elitfotboll eller Svenska Fotbollförbundet får vara med i denna dialog. Detta sker numera mellan Riksidrottsförbundet och polisen, vilket är något som har kritiserats väldigt mycket.

Min fråga är helt enkelt om regeringen anser att man behöver vidta några åtgärder för att stimulera den folkrörelse som bredd- och elitfotboll är.

Fru talman! Den situation som har varit de senaste månaderna, med en allmänt upptrappad stämning mellan supportrar och polis, har jag följt noggrant. Jag har också fört dialog med flera av parterna och kommer att fortsätta att göra så.

Det är också viktigt att säga att regeringen tidigare har tagit initiativ för en lugn och trygg kultur på våra läktare. Jag tycker att det är väldigt viktigt att dialogen mellan parterna fortsätter. Den har återupptagits, och jag tycker att det är viktigt att den fortsätter och fördjupas.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Eriksson.

I Sudan har vi kunnat följa hur folket genom icke-våldsamt uppror avsatte landets diktator Omar al-Bashir, som varit efterlyst av ICC. Nu styrs Sudan av den militära övergångsregeringen.

Folket har fortsatt att protestera. Den 3 juni svarade militären med att skjuta rakt in i folkmassorna och dödade därmed drygt 100 personer och skadade många fler. Militären har enligt flera oberoende uppgifter fått EU-biståndsmedel för att hindra migranter att ta sig vidare till Libyen och därifrån till ett EU-land.

Redan för ett och ett halvt år sedan deltog jag i en interpellationsdebatt om detta och lyfte upp Vänsterpartiets krav på att EU ska sluta att använda biståndsmedel till att hindra migration. Nu behandlas långtidsbudgeten i EU, och det är uppenbart att ett av huvudsyftena med biståndet ska vara att få stopp på migrationen.

Bistånd ska utgå från behov hos mottagarna, inte givarnas politiska intressen. Vad avser statsrådet Peter Eriksson att göra för att EU ska ändra sin inslagna linje?

Fru talman! Situationen i Sudan är oerhört oroväckande. Den har gått från fredliga demonstrationer och samtal och förhandlingar mellan regering och de oppositionella för att få fram ett nytt, civilt styre till en situation med extremt mycket våld. Många människor har omkommit, och både regeringen och EU fördömer starkt den situation som har skapats.

Vi anser att den nuvarande regimen bör ersättas med ett civilt styre. Man bör också se till att de som har tagit till våld rannsakas och döms i efterhand.

De uppgifter som säger att EU:s bistånd har gått till militären stämmer dock inte. De undersökningar vi har gjort visar på något helt annat.

Fru talman! Jag vill än en gång poängtera att ett av huvudsyftena med EU:s bistånd numera är att stoppa migration, även om de försöker att linda in det genom att hävda att de vill få bukt med grundorsakerna till migrationen.

Sverige är en av de största biståndsgivarna per capita. Det svenska biståndet har också ett väldigt gott rykte; det håller hög kvalitet. Det ger möjlighet för oss att ta plats och våga styra bort EU från migrationshetsen till att ge bistånd utifrån mottagarnas behov.

Avser statsrådet Peter Eriksson att se till att det blir så?

Fru talman! Det svenska biståndet går till humanitära insatser och till civilsamhället. Ingenting går till regimen. Vi har också under de senaste åren ett flertal gånger kontrollerat och haft pågående diskussioner för att se till att man skärper reglerna kring Vallettafonden, som diskussionen rör, och att inga medel går direkt till regeringen eller till militära insatser.

Vi har fått garantier för det. Det är den tyska biståndsmyndigheten som sköter detta, och vi anser att vi har fått tillräckliga garantier för det.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Baylan.

Vi ser att kompetensbristen i dag är ett av svensk arbetsmarknads allra största problem. Stockholms Handelskammare kom nyligen med en rapport som antyder att vi tappar 34 miljarder årligen på grund av företagens problem att attrahera kompetens.

Samtidigt fortsätter kompetensutvisningarna, alltså utvisningar av högkvalificerade, yrkeskunniga människor på grund av bagatellartade misstag. Det är till och med så att detta nu röner internationell uppmärksamhet; man kommer hit och gör reportage om denna typ av utvisningar. När man frågar dem som har kommit till Sverige för att arbeta om de skulle rekommendera Sverige som ett land att komma till för att jobba säger sju av tio nej, bland annat med hänvisning till den osäkerhet som detta skapat.

Min fråga till statsrådet är: När kommer regeringen att lösa denna situation så att vi slipper se dessa utvisningar?

Fru talman! Tack, Jakob Forssmed, för en viktig fråga!

Detta är en fråga inte bara för Stockholmregionen, utan jag skulle säga att denna bild delas över hela landet i dag. Det beror på att vi har historiskt höga sysselsättningstal i det här landet i dag. Vi har överlägset högst sysselsättningsgrad i Europeiska unionen.

Även om arbetskraftsutbudet har ökat är det inte tillräckligt. Det är ett antal saker som behöver göras. Jakob Forssmed pekade på en av dem: att reformera systemet så att det blir mer rättssäkert och så att människor som kan bidra med expertis kan bidra till vårt samhälle och bygga sig ett liv här och göra det rättssäkert. Detta kommer vi, enligt januariavtalet, att jobba med.

Men det räcker inte. Vi behöver reformera gymnasieskolan så att den hänger bättre ihop med arbetsmarknadsregionerna. Vi behöver också se till att snabba på de olika snabbspåren så att människor som redan finns i landet och som kommer att stanna i landet kan ta de jobb som är lediga. Detta är någonting som regeringen kommer att prioritera under denna mandatperiod.

Fru talman! Jag tackar för svaret.

Det är förstås bra att reformera gymnasieskolan, men min specifika fråga gäller när regeringen kommer med det förslag man så länge har utlovat för att lösa situationen så att vi slipper se dessa kompetensutvisningar.

De drabbar enskilda, de drabbar företagens förmåga att rekrytera nyckelpersoner och de sprider nu också en bild av att Sverige inte är ett bra land att komma till om man är en högkvalificerad person som faktiskt vill jobba. Jag tycker inte att det är bra.

Fru talman! Det vore förstås inte bra om det vore så. Min bild är dock snarare att det finns väldigt många människor som gärna vill komma hit och att det finns väldigt många människor som gärna vill stanna här.

Jag kan lugna Jakob Forssmed med att vi har satt igång arbetet. Vi kommer nu tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna att se till att hitta lösningar på detta.

Men även med det gjort och med det sagt kommer det inte att räcka. Kompetensbristen och det faktum att den svenska ekonomin och det svenska näringslivet går så bra gör att vi behöver göra ytterligare insatser för att det här ska fungera bättre i framtiden.

Fru talman! Sverige behöver fler företag. Med hjälp av näringslivet kan vi åtgärda skolan och äldreomsorgen och minska utanförskapet, eftersom vi får mer resurser ju fler som arbetar.

En viktig faktor är det krångliga livet som företagare. Varje höjning av tröskeln till företagande, som gör att det blir svårare att våga ta steget eller för delen att utveckla sitt företag, är skadlig för tillväxten i landet.

En företagare måste i dag rätta sig efter 1 200 lagar och 2 200 förordningar. Av landets företagare tycker 37 procent att reglerna har blivit krångligare det senaste året - det är fler än i någon tidigare undersökning.

Jag är visserligen glad att vi genom januariavtalet kommer att genomföra förenklingar för mikroföretagen, men min fråga till statsrådet Ibrahim Baylan är vilka konkreta åtgärder han som ansvarigt statsråd för regelförbättringar avser att genomföra.

Fru talman! Det är precis som Arman Teimouri säger: Vi har, som en del av januariöverenskommelsen, en överenskommelse om att titta igenom reglerna och göra förenklingar för de minsta företagen.

Min bedömning är att man behöver göra det sektor för sektor - för mindre, medelstora och stora företag. En av huvudanledningarna till detta är att vi just nu befinner oss i en väldigt snabb omställning tekniskt och att vi behöver göra en väldigt snabb omställning när det gäller klimatet. Då måste vi titta igenom våra regelverk och våra processer - är de lämpade för den tid vi befinner oss i? Min bedömning i dag är att det inte är så.

Dock är det viktigt att framhålla, fru talman, att vi också måste se vad dessa regler står för. Fyller de något syfte? Finns det något värde i dem som vi behöver ha med för framtiden? Det kan handla om miljövärden, hållbarhetsvärden, sociala värden med mera. Då måste man titta på om det går att göra på ett annat sätt. Jag är tämligen säker på att det går. Detta arbete har vi dock precis påbörjat, och jag fram emot att fullfölja det - också tillsammans med Arman Teimouri.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Tillväxtverket har publicerat sin årliga rapport, som visar hur företagens kostnader och konkurrenskraft påverkas av nya och ändrade regler. Resultaten visar på en fortsatt nettoökning av företagens administrativa kostnader. För 2018 var det 600 miljoner. I dessa kostnader har inte kostnader förenade med dataskyddsförordningen räknats med.

Kommer statsrådet att se till att företagens kostnader minskar?

Fru talman! Svaret på frågan är att vi redan har inlett en sådan dialog med näringslivet. Vi ska nog göra vårt yttersta för att se till att det svenska näringslivet är konkurrenskraftigt.

Jag skulle dock vilja komplicera frågan något. En anledning till att det har tagits fram fler regelverk den senaste tioårsperioden är finanskrisen och det som följde därefter. Många av regleringarna har tillkommit därför att det fanns brister inom finansbranschen med de effekter som uppstod. Nyligen har det varit mycket fokus på penningtvätt. Vi måste se på om reglerna är riktiga och hur de används så att det blir bästa möjliga utveckling.

Fru talman! Min fråga går till fru utrikesministern.

Kärnvapen är de mest inhumana och destruktiva vapen som någonsin har funnits. Oavsett var dessa vapen används får det katastrofala följder för hela mänskligheten. Trots det har kärnvapenanvändningen blivit verkligare de senaste åren, och samtidigt verkar möjligheterna till nedrustning helt ha avstannat.

Därför vill jag fråga utrikesministern om det finns några förslag för att ta steg på vägen mot nedrustning. Hur kommer den konferens som genomfördes i Stockholm i veckan att bidra till detta?

Fru talman! Vi samlade 15 länder som diskuterade hur vi ska använda det viktigaste ramverk som finns för att kontrollera spridning och nedrustning av kärnvapen, nämligen icke-spridningsavtalet, NPT.

Det var en bra diskussion om att vi behöver trycka på framför allt kärnvapenstaterna. Här samlade vi ett antal länder som är ambitiösa och vill någonting. I nästa skede ska vi se till att vi också vidarebefordrar de synpunkter vi har.

Vi tror fortfarande att det finns en chans till nästa år, när NPT ska ses över. Men vi är i ett farligt läge; man har börjat prata om kärnvapen som om de kan användas och man moderniserar sin redan existerande vapenarsenal.

Därför behövs det att vi är med och skapar opinion mot kärnvapenanvändning och för nedrustning. Det har vi gjort, och Tyskland har åtagit sig att organisera nästa möte med samma grupp av länder.

Fru talman! Jag tackar för svaret, utrikesministern.

Tack för initiativet till nedrustningskonferensen i Stockholm i veckan! Regeringens mål är en kärnvapenfri värld, och jag hoppas verkligen att Sverige ska fortsätta att vara ett ledande land i dessa frågor.

Jag har en följdfråga. Tror ministern att de 15 inbjudna länderna kommer att arbeta aktivt i nedrustningsarbetet?

Fru talman! Ja, det gör jag. Det här är länder som inser att klockan är två minuter i midnatt, och vi behöver verkligen göra allt för att minska risken för ett oavsiktligt kärnvapenkrig. Därför är jag övertygad om att vi kommer att se en fortsättning på processen. Det gäller också diskussionen om ett förbud mot kärnvapen. Vi kommer att delta fullt ut i den debatten.

Fru talman! Jag vill ställa min fråga till utrikesminister Margot Wallström. Det pågår förhandlingar om ett internationellt rättsligt bindande instrument inom ramen för Förenta nationernas havsrättskonvention om bevarande av och hållbar användning av marinbiologisk mångfald i områden utanför nationell jurisdiktion.

Regeringen har uttryckt att den anser att förhandlingsprocessen är av stor vikt och är positiv till att EU ska ta en aktiv roll i de kommande förhandlingarna. Om jag har förstått rätt är vi mitt i processen, med två möten genomförda och två möten kvar.

På vilket sätt bidrar Sverige till att ett ambitiöst avtal för att skydda biologisk mångfald på internationella vatten ska komma till stånd?

Fru talman! Det här är en process som har pågått i FN ända sedan 2004. Vi tycker att det är bra att man nu har kommit till ett läge där det blir en regeringskonferens eftersom man ska förhandla fram ett nytt bindande avtal. Då ska man skydda den marina havsmiljön i havsområden som ligger utanför nationell jurisdiktion.

Vi förhandlar som en del av EU, och våra representanter arbetar också för att Sveriges position ska få genomslag i EU-positionen.

Vi har också arrangerat olika seminarier i samband med förhandlingarna för att diskutera havsförvaltning och så vidare. Sida stöder också processen.

Vi kommer att ta aktiv del i förhandlingarna, och vi gör det utifrån en syn på hållbar miljö, hållbart klimat och hav samt hållbart utnyttjande av havsresurser.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

Vi ska inte ställa de stora utmaningar som finns i dag mot varandra eftersom allt hör ihop. Ändå finns enormt många människor på planeten som får sin mat ur haven i dag och som kommer att behöva fortsätta att få sin mat ur haven.

Min förhoppning är att vi lägger så mycket resurser vi kan för att se till att det blir ett så bra avtal som möjligt så att havens resurser inte sinar.

Fru talman! Det är helt riktigt. Det här är också ett sätt att uppnå ett av målen på Agenda 2030-dagordningen.

Vi ska vara stolta över vad statsrådet Isabella Lövin har uträttat som en av dem som har synts mest i att driva frågan.

Jag tror att vi alla oroas över all plast i haven och hur det ska gå för fisken. Vi behöver ta hand om våra havsresurser.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till kulturminister Amanda Lind.

Den förra kulturministern Alice Bah Kuhnke skrev på DN Debatt 2015 att den dåvarande modellen med filmavtal skulle brytas upp och ersättas med statlig filmpolitik. Den filmpolitiska propositionen kom 2016. Det fanns då stora förväntningar i branschen att äntligen erhålla svar på de filmpolitiska utmaningarna som fanns då - och som finns nu. Men när propositionen kom saknades dessvärre svar på de stora utmaningarna. Propositionen innehöll förslag om att biobiljettens momssats skulle höjas från 6 procent till 25 procent.

Statskontoret har analyserat hur Filminstitutet har anpassat sin verksamhet till den statliga finansierings- och styrningsmodellen. Analysen är oroande eftersom den ger en bild av hur filmbranschen i de olika delarna fungerar i dag. Därför har jag en fråga till ministern.

Fru talman! Tack, Lotta Finstorp, för frågan! Det är hur ett nytt filmavtal och en ny filmpolitik fungerar i dag som jag förstår att frågan syftar på.

Statskontorets rapport ger en bra bild av hur den nya filmpolitiken har gett bättre förutsättningar för Filminstitutet och filmbranschen att verka i Sverige och vilka utvecklingsområden som finns.

Häromdagen genomförde jag ett första högnivåmöte med olika aktörer inom filmbranschen, precis som den nya filmpolitiken innebär, och jag fick en bra lägesbild där. Statskontoret menar att den nya filmpolitiken har gett mer långsiktiga finansieringsförutsättningar och bättre förutsättningar att styra verksamheten genom färre mål, vilket också rimmar väl med principen om armlängds avstånd.

Sedan finns vissa saker som vi ska fortsätta att skruva på, och under mandatperioden kommer vi att återkomma med hur och när vi ska utvärdera filmpolitiken.

Fru talman! Branschråden är oroande när man läser analysen och rapporten.

Jag har också en fråga som handlar om produktionsincitamenten. Vi väntar på ett förslag att förhålla oss till. När kommer det?

Fru talman! Tack, Lotta Finstorp! Branschråden är precis en sådan sak. Där har Filminstitutet nu på uppdrag av regeringen ett ansvar att se hur man inom ramen för det befintliga systemet med branschråd kan genomföra vissa små justeringar som kan skapa bättre förutsättningar för branschråden. De olika aktörerna inom filmbranschen har skickat med sina inspel, och jag tycker att det finns en konstruktiv process framåt.

Produktionsincitamenten är en fråga för kommande budgetarbete.

Fru talman! I måndags kom public service-propositionen, som många av oss har väntat på. Många förslag - de flesta, faktiskt - går mer eller mindre på utredningens linje. Däremot är förhandsprövningen omdiskuterad.

Förhandsprövningen går ut på att en ny tjänst som ska användas mer än tolv månader ska godkännas av en myndighet som ligger direkt under regeringen. Regeringen har alltså möjlighet att avgöra vilket utbud av tjänster som public service-bolagen ska använda sig av.

Regeringen vill nu återigen utreda frågan och flytta den framför sig. Varför gör man det?

Sveriges regering har dessutom flera gånger kritiserat andra länder som man anser detaljstyr public services innehåll från politikernas håll. Vad är då skillnaden mellan Sveriges förhandsprövning och den detaljstyrning av public services innehåll man kritiserar andra länder för?

Fru talman! Ja, den nya propositionen kommer att ge bättre förutsättningar för en mer modern reglering av public service och bland annat stärkt lokal nyhetsbevakning. Jag är väldigt stolt över propositionen. Den ligger också, som Angelika Bengtsson konstaterar, nära kommitténs arbete.

Förhandsprövning är ju ett system som vi har haft. Vi föreslår några justeringar av det systemet; bland annat minskar vi det prövningsbara området. Vi ger alltså public service-företagen större frihet att jobba med innovation och utveckling inom exempelvis sin verksamhet på de egna plattformarna på nätet. Det skapar bättre förutsättningar för public service att möta publiken nära och även en högre grad av frihet inom det digitala området.

Vad gäller det slutliga beslutet för förhandsprövningen när nya, väsentligt större tjänster utanför kärnverksamheten införs kommer vi att titta vidare på det. Det har vi också aviserat i propositionen.

Fru talman! Tack för svaret, Amanda Lind!

Regeringen menar att man inte har för avsikt att detaljstyra public services innehåll och att man kommer att ha en intern och fungerande hållning om armlängds avstånd i dessa ärenden. Men har man tänkt igenom vad som skulle kunna hända med ett sådant system i ett scenario där en framtida regering vill missbruka denna bestämmelse för att just detaljstyra public service?

Fru talman! Det får inte råda några som helst tvivel om public services oberoende. Den uppfattningen delar vi helt. Det är också därför detta är en fråga som vi vill titta vidare på.

Det fanns inte tillräckligt med underlag för att i det här läget kunna ta ställning i just den frågan. Men vi ska komma ihåg att i den befintliga propositionen går regeringen inga steg längre i att på något sätt styra public service. Snarare ökar vi frihetsgraden med denna proposition.

Fru talman! Min fråga går till Ibrahim Baylan och rör bristande arbete mot människohandel och prostitution.

Regeringen har undertecknat Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Brottsoffer i prostitution har därmed rätt till en reflektionsperiod, det vill säga en ovillkorad rätt om minst 30 dagar med stöd och återhämtning för att kunna bestämma om personen kan, vill och törs medverka i en brottsutredning. Under denna tid får inget beslut om utvisning fattas.

I dag är den enda som enligt svensk lagstiftning får ansöka om reflektionsperiod en förundersökningsledare. Det vill säga att då måste den brottsutsatta redan ha bestämt sig för att medverka i en polisutredning. Få tar det steget. Man går hellre under jorden eller försvinner ut i prostitution igen. Det är ett slags moment 22.

I andra länder kan flera aktörer ansöka om rätt till reflektionsperiod, till exempel sjukvården, civila organisationer med mera. Det leder till att fler brottsoffer kan bli identifierade och därmed få stöd och skydd av samhället.

Finns det några tankar hos regeringen om att ändra lagstiftningen så att fler kan ansöka om reflektionsperiod?

Fru talman! Tack, Helena Vilhelmsson, för en viktig fråga!

Den är så pass viktig och detaljerad att jag måste få återkomma med ett detaljerat svar eftersom detta inte ligger på mitt område och jag uppfattar att det är en väldigt viktig fråga. Jag ber därför att få återkomma, om det är okej.

Fru talman! Det ser jag fram emot.

Jag vill bara skicka med att anledningen till min fråga är alarmerande rapporter från civila organisationer som jobbar med prostituerade i dag. Av 122 direkt utsatta förra året fick endast runt 25 stöd och hjälp från samhället.

Ministern kommer säkert ihåg att vi i våras fick ett bevis på att Sverige inte följer internationell rätt när det i DN avslöjades att gränspolisen fört brottsutsatta i prostitution till förvar och utvisat dem under parollen att "få bort varan".

Det är detta vi måste åtgärda. Jag ser fram emot kommande arbete.

Fru talman! Jag ber som sagt att få återkomma. Det är en viktig fråga. Därför ska man inte hålla på och lalla när man inte kan frågan, och detta kan jag inte.

Fru talman! De senaste 25 åren har Turkiets militär i regelbundna angrepp gått över gränsen till kurdiska delen av Irak med trupper och flygbombat kurdiska byar. Turkiet har kränkt irakiskt territorium, dödat hundratals oskyldiga kurder och förstört 140 byar. Civilbefolkningen lever i skräck, och tusentals är på flykt. Deras jordbruk och boskap är förstörda.

Turkiets uppträdande i Irakiska Kurdistan kan i likhet med Turkiets angrepp i Afrin i Rojava inte betraktas som annat än aggressionshandlingar och uppenbara brott mot folkrätten.

Min fråga till utrikesministern är vad Sverige kommer att göra inom FN och EU och från Sveriges sida för att förmå Turkiet att dra tillbaka sina trupper och stoppa bombningarna i Irakiska Kurdistan.

Fru talman! Detta är en fråga som vi regelbundet diskuterar här i kammaren, och jag har ingen annan verklighetsbeskrivning än den som Amineh Kakabaveh ger.

Det här är en otroligt viktig faktor i regionen och förstås i alla våra bilaterala kontakter men också i kontakterna via EU. Vi blir ju starkast om vi håller ihop, alla 28 länder i EU-kretsen, för att sätta tryck på Turkiet och i de uttalanden vi gör. Vi fortsätter att vara aktiva, också i våra landsbeskrivningar.

När vi talar om mänskliga rättigheter och övergrepp är detta mycket problematiskt. Utvecklingen i Turkiet är i sig mycket problematisk, för att inte tala om hela kurdfrågan. Vi vill att man återgår till att förhandla ordentligt om kurdfrågan, idealt genom att sitta ned på ett fredligt sätt och tala om framtiden.

Fru talman! I tisdags bjöd vi - några ledamöter, bland andra Anders från S - in två journalister, Shewan Shirewani och Tara Tusen. De är journalister och människorättsaktivister. De vädjade till riksdagen och regeringen: Stoppa Turkiets bombningar!

Turkiet bombade senast i går, och fyra oskyldiga människor mördades. Min fråga är om regeringen och utrikesminister Margot Wallström kommer att diskutera den här frågan med Turkiet för att stoppa detta. Det är inte PKK de mördar; det är oskyldiga människor.

Fru talman! Jag önskar att jag kunde säga att jag personligen ska stoppa bombningarna.

Vi måste förstås använda alla politiska plattformar och sammanhang vi har. Vi måste fortsätta sätta press på Turkiet att agera i enlighet med folkrätten och i en fredlig riktning. Vi måste också på rätt sätt hjälpa dem som utsätts för bombningar och attacker. Vi ska använda alla politiska och diplomatiska verktyg som vi har i vår verktygslåda för att göra det, och vi ska fortsätta med våra uttalanden.

Fru talman! Nästa år är det val i Taiwan.

Precis som Sverige rankas landet högt bland världens demokratier. Den sociala utvecklingen i landet är framstående. Så sent som i maj blev det till exempel första landet i Asien att legalisera samkönade äktenskap.

Vi har goda men inofficiella relationer till Taiwan, med ett stort utbyte mellan våra universitet men också mycket handel. När det gäller handeln finns potential för ytterligare tillväxt. Detta skulle förstås gynna både oss och Taiwan och ytterligare stärka relationerna mellan våra länder. Vår handelspolitik i EU är gemensam, och EU har lagt mycket energi på frihandelsavtal med andra länder, som Japan och Kanada, med rätta.

Min fråga till utrikesministern är: Hur ser regeringen på EU:s förutsättningar att få till stånd ett frihandelsavtal med Taiwan, och hur arbetar regeringen för detta i EU-kretsen?

Fru talman! Handelsavtal är inte riktigt mitt hemmaområde. Vi har en handelsminister som sköter det.

Det är en viktig relation, inklusive handel, som vi har med Taiwan. Jag är inte rätt person att ställa en fråga till när det gäller en exakt uppdatering om hur det går i diskussionerna. Men vi fortsätter att vara djupt engagerade, och vi har alldeles utmärkta relationer med Taiwan.

Jag utgår ifrån att detta bedrivs på ett aktivt sätt i EU-kretsen.

Fru talman! Det är bra att vi har utmärkta relationer med Taiwan. Det ska vi ha, för när andra länder bryter mot mänskliga rättigheter inför vi olika typer av sanktioner mot dem. När Taiwan på olika sätt stärker mänskliga rättigheter försvårar Kina för dem, och då behöver vi och EU agera.

Att stärka handelsutbytet innebär inte bara att prioritera en stark ekonomi utan också att prioritera starka mänskliga rättigheter. Jag önskar att regeringen prioriterar detta högre i EU.

Fru talman! Att stärka demokratin är ett av de överordnade målen för utrikespolitiken under denna mandatperiod och, tror jag, under lång tid framöver. Det gäller inte minst genom frihandel, genom handelsavtal och genom att engagera oss i dessa länder, även i exemplet Taiwan, där vi gynnar försvaret för demokrati och mänskliga rättigheter.

Jag håller helt med om detta, och vi tänker fortsätta att vara mycket aktiva också i EU-kretsen för att se till att det blir så.

Fru talman! "Kulturskolan räddade mitt liv och har format mig till den jag är." Detta budskap prydde kulturministerns klänning vid utdelningen av Polarpriset i tisdags. Det är ett talande citat om hur viktig kulturskolan är för unga människors utveckling.

I höstas beslutade riksdagen på förslag av Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att sänka den nationella delen av bidraget till kulturskolan med 100 miljoner. Detta återförs av regeringen med 50 miljoner i vårändringsbudgeten, och jag är den första att applådera det. Men som stockholmare blir jag också provocerad när kulturministerns eget parti här i huvudstaden drar ifrån lika mycket i kulturbudgeten som regeringen tillför i vårändringsbudgeten.

De framtida planerna är att framöver fortsätta att skära ned ungefär 50 miljoner kronor per år. Min fråga till ministern är: Är Miljöpartiet berett att visa att man menar allvar med sitt engagemang för kulturen, och är ministern beredd att göra något åt huvudstadens problem?

Fru talman! Jag är väldigt stolt över att vi har återinfört det kulturskolebidrag som drogs bort genom M-KD-budgeten i höstas. Jag är också stolt över att vi nu har en nationell kulturskolepolitik, som inte minst min företrädare var drivande för.

Jag blir förvånad och bekymrad över att Teres Lindberg lyfter in kommunpolitik hit till riksdagens kammare. Jag som kulturminister tar ansvar för regeringens politik och inget annat.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Nu är jag ju inte bara riksdagsledamot utan också stockholmare och trebarnsmamma. Jag har flera barn i kulturskolan, och mina barn kommer hem gråtande och är bekymrade över vilka konsekvenser det kommer att bli för deras fritidsaktiviteter och över de neddragningar som sker.

Vi har ett grönborgerligt samarbete i Stockholms stadshus som ger enorma konsekvenser för 10 procent av landets befolkning, för så många människor bor i huvudstaden. Då är det klart att denna fråga också hör hemma i riksdagens kammare.

Fru talman! Som kulturminister vill jag självfallet främja satsningar på kultur i hela landet, i alla kommuner och regioner. Men jag uttalar mig aldrig om enskilda kommuners budgetprioriteringar, och jag blir väldigt förvånad över att Teres Lindberg menar att jag ska göra det här i kammaren.

Fru talman! I Sverige råder en enorm bostadsbrist. Boverket presenterade i slutet av maj bostadsmarknadsenkäten för 2019. I den anger 240 av 290 kommuner att det finns ett underskott av bostäder. I Göteborg, som jag kommer ifrån, uppskattas behovet vara upp till 20 000 bostäder. Behovet av politiska åtgärder för att komma till rätta med detta är enormt.

Under våren har regeringen lagt fram endast en proposition som syftar till att underlätta byggande. Den handlar om att minska kraven på bygglov för altaner. Det är i grunden ett bra förslag, men det är svårt att se hur vi får fler bostäder för unga eller andra bostadsbehövande med den lagändringen.

Min fråga till statsrådet Ibrahim Baylan är: Avser regeringen att under hösten lägga fram några förslag i syfte att komma till rätta med bostadsbristen i 240 av Sveriges 290 kommuner?

Fru talman! Det enkla svaret är ja. Man ska veta att detta sker mot en fond av att vi de senaste åren verkligen har fått fart på bostadsbyggandet. Det har skett därför att det är en så stor efterfrågan som vi hör att det är, eller till och med ännu större. Det har också skett genom en medveten politik av den förra regeringen och den nuvarande, och det är även en del av det januariavtal vi har.

Man ska vara medveten om att även om vi nu ser en viss avmattning är det ändå en betydligt högre nivå än vad det var under alla de åtta år som vi hade en moderatledd regering i landet.

Vi kommer att fortsätta att arbeta. Det absolut viktigaste som vi gör tror jag är att fortsätta satsa på investeringsstöd för att få fram hyresrätter, för även om det byggs är det inte alltid rätt typ av bostäder. Ibland är de till och med för dyra för många ungdomar eller familjer, som inte har råd att betala den typen av hyror.

Jag blir förvånad över att få denna fråga av en moderat. Det är ju samma parti som i sitt budgetalternativ, som gick igenom i riksdagen, tog bort stödet till bostadsbyggande.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret, även om det inte gällde precis vilka förslag man tänker lägga fram i höst.

Jag kommer som sagt från Göteborg, där bostadsbristen uppskattas till 20 000 bostäder. Risken är att vi får en hel generation av unga vuxna och studenter som kommer att hamna utanför bostadsmarknaden. Därför är det positivt att man utlovar förslag nu till hösten, för vi riskerar som sagt att få en generation som hamnar utanför.

Min följdfråga blir: Avser regeringen att bjuda in till breda bostadspolitiska samtal under hösten?

Fru talman! Det är vida känt att regeringen, nu också som ett led i januariavtalet, kommer att fortsätta med investeringsstöd för just hyresrätter. För det handlar inte om vilka bostäder som helst, utan det måste vara bostäder som människor, inte minst unga, har råd med. Därför är budskapet till göteborgarna att med denna regering kommer man att få stöd för att kunna bygga hyresrätter.

Jag tror att det vore bra och klokt om vi kan komma överens om de långsiktiga förutsättningarna för bostadsmarknaden. Det gjordes ett försök under den förra mandatperioden, men det gick inte den gången. Jag hoppas att det kan gå en annan gång.

Fru talman! Protesterna mot regeringens drivmedelspolitik har ökat i intensitet den senaste tiden. Denna ilska är inte märklig, mot bakgrund av att Sverige är ett glest befolkat land där bilen är det överlägset viktigaste transportslaget. Inget annat transportslag kommer i närheten av bilen i dag.

Med anledning av intervjun med Magdalena Andersson, om vilken åsikterna går isär när det gäller vad som egentligen sas, är min fråga till ansvarig minister: Finns det några planer på att ta bort de automatiska höjningarna av drivmedelsskatterna i dag?

Fru talman! Bakgrunden är att vi är ett glesbefolkat land och att bilen innebär och har inneburit mycket för vårt sätt att leva och vårt moderna sätt att bygga våra samhällen. I dag vet vi att den också har många nackdelar, och en av de värsta är föroreningar. Men den allra värsta är den kanske största krisen i mänsklighetens historia, nämligen klimatomställningen.

Jag tror att vägen framåt för oss måste vara att ställa om till inhemska bränslen och biobränslen och se till att elektrifiera. Detta arbete pågår, även om det kommer att ta tid. För det kan väl inte vara rimligt i längden att vi ska vara beroende av, i det här fallet, fossil energi och smutsig energi från Mellanöstern och Ryssland i all oändlighet?

Svaret på Martin Kinnunens fråga känner han väl till. Det är ett spel som pågår här. Regeringen har inga förslag om att göra förändringar åt något håll. Riksdagens beslut, som ju Sverigedemokraterna stod bakom och röstade igenom i och med att de stödde M-KD-budgeten, var en tillfällig sänkning på ett halvår. Utan att man gör något kommer den att återföras som den är.

Fru talman! Ett spel som pågår, säger ministern. Han känner mycket väl till att Sverigedemokraterna vill ta bort uppräkningen av skatten permanent. Vi röstade också för det i kammaren.

Givetvis önskar vi se en framtid där vi driver bilar med el, men vi är inte där i dag. Det människor är upprörda över är såklart att priserna och skatterna ökar. Alla de styrmedel som regeringen har infört har lett till ökade drivmedelspriser. Kommer detta att upphöra, eller ska det fortsätta?

Fru talman! Jag levde i 16 år uppe i norra delen av landet och jobbade över större delen av Norrbotten och Västerbotten. Det är 40 procent av landets yta som är oerhört glest befolkad. Jag vet att bilen kan behövas och vad detta innebär för ekonomin.

Jag vill ändå vara tydlig. Här låtsas Sverigedemokraterna. De säger saker, men vad de faktiskt har gjort i den här kammaren är att rösta för en M-KD-budget där indexeringen togs bort bara under ett halvår. Utan att något mer händer kommer den att återinföras som den är.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Amanda Lind. Jag är nämligen allvarligt oroad över utvecklingen inom en av Sveriges mest folkkära sporter.

Svensk fotboll mår i många avseenden väldigt bra just nu, och då talar jag inte bara om 2-0-segern mot Chile i förrgår. Svensk fotboll håller högre klass än på många år. Arrangemangen kring elitmatcherna har blivit bättre, publiksiffrorna ökar och intäkterna likaså.

Det som oroar mig är polisens alltmer konfrontativa och hårda metoder för att framför allt stoppa pyroteknik på svenska fotbollsarenor. Årets allsvenska säsong har tyvärr fått en inramning präglad av kollektiv bestraffning, förbud mot stora flaggor och kränkande massvisitation, där polisen vill tvinga ideella matchvärdar att ta publiken mellan benen och på brösten.

Min fråga till statsrådet är därför hur hon kan bidra till att värna den positiva läktarkultur inom svensk fotboll som vi haft tidigare och medverka till förbättrad dialog mellan svensk fotboll och polisen.

Fru talman! Tack, Vasiliki Tsouplaki, för frågan! Återigen vill jag betona hur fantastiskt det är med människors engagemang för en sport och hur viktig supporterkulturen är för stämningen på en idrottsarena.

Sedan är det också självklart att det ska vara lugna och trygga situationer. Oavsett vem man är ska man kunna gå på en fotbollsmatch utan att känna sig rädd.

Vi vet sedan tidigare att dialog mellan supporterorganisationer, elitklubbar, idrottsrörelsen och polisen är en framgångsfaktor. Polisen har självklart ett ansvar för att upprätthålla lag och ordning på arenorna och se till att agera mot lagbrott. Sedan är utmaningen hur man gör detta på ett sätt så att det inte drabbar de positiva inslagen på läktarna.

Jag tror på den fördjupade dialogen, som ju också är återupptagen. Det är en väg framåt i detta.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret! Jag vill verkligen inskärpa att det är en allvarlig situation vi ser. För klubbarna innebär den nya polistaktiken osäkerhet och ökade kostnader, och för polisen innebär vårens händelser risk för förlorad respekt från tusentals matchbesökare, som sedan tar med sig den känslan ut i samhället.

Jag hoppas att Amanda Lind tillsammans med civilministern kan uppmana till dialog mellan parterna innan höstsäsongen drar igång, och att vi får se en tillbakagång till tryggare och forskningsbaserade metoder.

Fru talman! Som jag också tidigare har sagt har jag varit i kontakt med flera aktörer inom idrottsrörelsen och kommer att fortsätta hålla mig informerad om det pågående arbetet.

Fru talman! Min fråga går till utrikesminister Margot Wallström.

Folkets frihetslängtan kan aldrig slås ned. Folket i Sudan har fått nog. Folket reste sig med kraft och fick bort den gamle diktatorn, men bakom diktatorn fanns det andra mörka krafter.

Vi hör om hur de modiga kvinnor som går ut och protesterar blir våldtagna. Vi hör om hur ungdomar torteras på det mest bestialiska och fruktansvärda sätt. Jag blir förbannad när jag hör hur de styrande militärerna i Sudan beter sig, men även hur utländska makter lägger sig i, mot folkets strävan för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.

Därför är min fråga till utrikesministern: Hur ser utrikesministern på situationen i Sudan?

Fru talman! Jag tackar för frågan. Regeringen har kraftigt fördömt det våld som sudanesiska säkerhetsstyrkor utövar mot fredliga demonstranter, med precis de effekter som Anders Österberg beskriver. Vi har också krävt att man ska tillsätta en oberoende och transparent utredning. Det finns samsyn här också inom EU.

Återigen är det viktigt att vi håller ihop och att vi utövar nödvändigt tryck också gentemot Sudan. Makten behöver både skyndsamt och fredligt överlämnas till ett civilt styre. Vi tycker också att EU ska stärka sin dialog med Afrikanska unionen, för det är oftast där man kan utöva tryck mot Sudan, vilket också är viktigt. Sedan använder vi förstås också vår ambassad i Khartoum för att främja en dialog med centrala aktörer och ge stöd till civilsamhället och oppositionen.

Vi arbetar alltså aktivt med den här frågan och håller förstås ett vakande öga på det som sker.

Fru talman! Min fråga riktas till statsrådet Peter Eriksson.

Att planera snöröjning jämställt, så att man prioriterar busshållplatser, vägar till förskolor och gångstråk är ett exempel på hur det kan bli när man tänker över hur man ska använda offentliga medel på ett sätt som är bra för både kvinnor och män. Sida stöder ett projekt i Ukraina som främjar jämställt budgetarbete och som har fått stort genomslag. Detta skriver Sida själva på sin hemsida om ett projekt i Ukraina som stöttas med hela 70 miljoner av svenska skattebetalares pengar. Med andra ord: export av feministisk snöröjning som en del av vår biståndspolitik.

Min fråga är om statsrådet anser att jämställd snöröjning är god biståndspolitik och väl spenderade skattepengar.

Fru talman! Tack, Magdalena Schröder, för frågan! Det passar ju bra att diskutera svensk biståndspolitik när vi i går tog emot utvärderingen från OECD, som visar att Sverige har en av världens bästa och mest effektiva biståndspolitiska insatser. Det är inte bara att vi är beredda att ge rätt mycket i förhållande till andra för att öka solidariteten, utan vi är också effektiva. En av de viktigaste punkterna i utvärderingen var just att Sverige driver jämställdhetsfrågor och en feministisk utrikespolitik tuffare och mer systematiskt än något annat land.

Att sköta snöröjning på ett sätt så att också människor som inte har bil utan kanske går, cyklar eller för den delen åker spark, vilket man kan göra i norra delen av Europa, är bra. Jag ser inte något formellt dåligt med det.

Fru talman! Det ska lysa ur barnens ögon, av nyfikenhet, av förväntan, av lust och vilja att lära. Det borgar för en bra start i livet.

Detta är tänkvärda ord från en skolchef som jag hade glädjen att få samarbeta med tidigare. Och visst lyser det ur många barns ögon i skolan i dag, men inte ur allas.

Skolkommissionen har slagit larm om att den svenska skolans stolta flaggskepp om alla elevers lika tillgång till utbildning har tappat styrning. Vi ser att familjebakgrund och socioekonomiska förutsättningar fortfarande har stor betydelse för elevernas kunskapsresultat. Därför är regeringens statsbidrag för en likvärdig skola ett välkommet tillskott för att öka jämlikheten och minska segregationen i skolan.

Min fråga till Ibrahim Baylan är: Hur kommer regeringen att säkerställa att resurserna verkligen går till att öka jämlikheten i skolan?

Fru talman! Låt mig börja i en personlig ända. Jag tycker att en av de finaste saker som finns i detta land är just ambitionen att behandla alla barn lika och se till att de får en bra start i livet. Då blir en förskola, en grundskola och en gymnasieskola, där numera nästan alla ungdomar går, av hög kvalitet oerhört grundläggande.

Vi vet att det görs väldigt mycket bra i svensk skola i dag. Men det är precis som Pia Nilsson säger: Skillnaderna har ökat. Det är framför allt föräldrarnas utbildningsbakgrund som alltför mycket påverkar resultaten. Vi har också sett en tilltagande segregation av olika skäl. Det har bidragit till att resultaten inte är lika starka som vi skulle vilja.

Det är mot denna bakgrund som vi har infört det särskilda statsbidraget på flera miljarder. Alla barn ska få ta del av det, men framför allt de barn som har mest behov. Det är i dag alldeles för få barn som får uppleva känslan av att lyckas i den svenska skolan.

Fru talman! Då den tidigare finska utrikesministern Timo Soini öppnade Arktiska rådets utrikesministermöte i Rovaniemi för drygt en månad sedan blev det genast klart att mötet inte skulle bli den framgång som ordförandelandet Finland hade önskat. Mötesagendan ändrades nämligen från att innehålla ett undertecknande av en slutdeklaration till att innehålla ett undertecknande av ett gemensamt uttalande av medlemsländernas utrikesministrar.

Det är första gången sedan rådet bildades 1996 som man inte har någon slutdeklaration. Det är uppenbart att utfallet av mötet i Rovaniemi var en stor besvikelse. Och det sätter en oerhört stor press på nästa ordförandeland, Island, att hitta formerna när det gäller Arktiska rådets betydelse i framtiden.

Vi står inför stora utmaningar i Arktis, inte minst miljömässiga. Jag vill mot den bakgrunden fråga utrikesministern på vilket sätt Sverige ytterligare kan agera för att stärka det arktiska perspektivet.

Fru talman! Tack så mycket för frågan! Vi kommer att fortsätta att vara en mycket aktiv medlem av Arktiska rådet. Vi försvarar Arktiska rådets uppgift att framför allt också hantera miljöfrågorna och klimatfrågorna. Det var de frågorna som orsakade detta problem när vi sågs i Rovaniemi. Det var faktiskt USA som drev linjen: Här ska inte klimatförändringarna över huvud taget få nämnas. Därför blev det heller ingen deklaration, som hade förberetts och förhandlats under lång tid.

Vi tänker se över vår Arktisstrategi och revidera den. Vi hoppas kunna göra det med riksdagens aktiva deltagande under hösten. Det är förstås väldigt viktigt att vi också ser över den säkerhetspolitiska situationen när det gäller det arktiska området. Men vi kommer verkligen att driva dessa frågor, för vi kommer att påverkas mest av alla. Två gånger så snabbt sker klimatförändringarna i det arktiska området. Tillsammans ska vi nog kunna se till att Arktis hamnar på dagordningen.

Fru talman! Strandstädning är miljöarbete på riktigt. 220 000 kubikmeter per år dumpas i Nordsjön. 8 000 kubikmeter sköljer upp på Bohusläns stränder. Det är 1 kubikmeter per timme, dygnet runt, året runt.

Bohuskommunerna har fått 13,5 miljoner av regeringen till strandstädning, men det är långt ifrån säkert att pengarna kan användas fullt ut. Regeringens regelkrångel innebär nämligen att pengarna bara får användas från april till oktober. Det bekymrar Västkuststiftelsen, som inte förstår varför det ska vara tidsbegränsat. Strandstädning behöver göras under en längre period. Det beror på stormar, vindar och växtlighet. Dessutom påverkar häckningsperioden.

Min fråga till näringsminister Ibrahim Baylan blir: Varför har regeringen tidsbegränsat strandstädningsersättningen?

Fru talman! Tack för den viktiga frågan! Det är en väldigt detaljerad fråga som hör till ett annat departement, så jag ber att få återkomma. Det finns säkert goda skäl för detta, men jag känner inte till dem.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Ibrahim Baylan.

I Sverige bedrivs det en världsledande life science-forskning. Den behöver vi stärka ytterligare för att klara framtidens utmaningar inom hälso och sjukvården. Med den snabba tekniska utvecklingen innebär det att vi kan hitta nya lösningar för förbättrad hälsa och livskvalitet. Detta arbete påbörjades förra mandatperioden genom att man tillsatte en life science-samordnare och inrättade ett life science-kontor för att stärka arbetet.

Mina frågor till näringsministern är: Hur arbetar regeringen i dag med att stärka förutsättningarna för den svenska life science-sektorn? Hur kan vi fortsätta att vara världsledande inom life science? Och hur kan vi skapa de förutsättningar som företagen behöver för att välja att investera i Sverige?

Fru talman! Tack, Monica Haider, för en mycket viktig fråga! Ja, just nu pågår det fantastiska saker inom medicin- och life science-området. Det handlar om utvecklingen av så kallade biologiska läkemedel och individualiserad sjukvård. Det är också alltmer av AI och digitalisering som kommer in på detta område. Det gör att möjligheterna växer.

Det är klart att Sverige ska vara med och driva denna utveckling. Vi är redan i dag en ganska stor nation. Historiskt känner alla till de stora bolag som vi har haft men också den framgångsrika forskningen.

Detta har varit en av utgångspunkterna för det arbete som vi nu gör - Näringsdepartementet, Utbildningsdepartementet och Socialdepartementet tillsammans med branschen. Det innebär att vi nu ökar investeringarna. Vi ser till att öka samverkan. Vi kommer också att komma med en strategi under hösten som har efterfrågats av branschen och tagits fram tillsammans med branschen, så att Sverige även i framtiden kan vara med och driva detta för människors hälsa men också för jobb och tillväxt i vårt land. Det är oerhört centralt.

Fru talman! Min fråga ställs till statsrådet Baylan.

Det är väl känt i Sverige att utländska ligor är här och härjar och gör inbrott såväl i villor som hos byggföretag, där de stjäl verktyg. Det är också väl känt att de stjäl väldigt många båtmotorer, i synnerhet här i Stockholmsregionen. De stjäl både på varv, nattetid, och i våra obevakade hamnar - sådana finns det gott om ute i skärgården. Jag bor själv på Blidö. I höstas tog de 20 Yamahamotorer under en natt.

Vi har en begränsad kontroll över hur gods förs ut ur landet och våra hamnar. Bara 2 procent av det gods som går ut kontrolleras. Detta gör att det i princip är svängdörrar vid våra gränser och framför allt i våra hamnar. Tullen har inte befogenheter att göra rutinkontroller av fordon om inte skälig misstanke finns.

Min fråga till statsrådet är därför .

Fru talman! Tack, Kjell Jansson, för frågan! Ja, det är klart att detta är en välkänd bild. Vi ska vara fullt medvetna om att många av de här ligorna, oavsett om det handlar om båtmotorer eller bostadsinbrott, som också var mycket vanliga tidigare, har fått möjligheter utifrån att vi gemensamt har velat att vi ska ha frihet för människor, varor och annat när det gäller att korsa EU:s gränser. Men det är klart att detta är en av avigsidorna.

Både den förra regeringen och den nuvarande regeringen har de senaste åren stärkt just gränskontrollerna. Vi ser också på vissa håll att det har påverkat dessa stöldligor. Det arbetet kommer att fortsätta, för det här ska vi naturligtvis inte acceptera.

Frågestund

Fru talman! Jag vänder mig också till näringsminister Ibrahim Baylan. Jag och min kollega Kjell Jansson har kanske inte riktigt samrått kring denna fråga. Men detta är väldigt viktigt, så jag vill också ställa en fråga om båtmotorer.

Tyvärr är trenden att detta ökar. År 2018 såg man att det var så många som 2 500 båtmotorer som stals i Sverige. Det tenderar att öka.

Som det är nu finns det begränsade befogenheter för tullen när dessa båtmotorer förs ut ur landet. Egentligen för man alltså ut dem lagligt.

Min fråga till näringsministern är vad vi kan göra åt detta. Vi måste minska båtstölderna. Vilka ökade befogenheter kan vi ge tullen så vi slipper se alla båtmotorer föras ut ur landet?

Fru talman! Utöver det svar jag precis lämnade tror jag att vi måste börja i den andra änden. Det är klart att det är viktigt att försöka hindra utförsel ur landet. Men jag tror att det är ännu viktigare att försöka förhindra att dessa brott begås över huvud taget.

Frågestund

Då blir naturligtvis satsningar på vårt rättsväsen - hårdare straff men också vårt mål om 10 000 fler polisanställda - oerhört centrala. Vi ser nu, efter ett antal år då det inte varit så, att det är många fler som både ansöker om att gå på polisutbildningar och också blir antagna till dessa utbildningar.

Det är klart att det, utöver det jag sagt om gränskontroller och att stärka dem, också är oerhört viktigt att försöka förebygga dessa brott och stärka polisväsendet.

Frågestunden var härmed avslutad.

Åtgärder mot handel med hyreskontrakt