Arbetsplenum - 2019-02-27

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 4, även om vi naturligtvis står bakom samtliga reservationer från Sverigedemokraterna.

Herr talman! Nationell sammanhållning och symboler är viktiga frågor för Sverigedemokraterna. I ett kungligt brev från den 19 april 1562 sägs att svenska flaggan ska vara "gult udi korssvijs fördeelt påå blott". Alltsedan dess har den svenska fanan i varierande storlek och nyans vajat över riket.

I dag regleras utseendet på svenska flaggan i lag, men flaggdagarna regleras i en så kallad förordning. Det finns heller inga föreskrifter som reglerar när myndigheterna ska flagga eller ens vilken flagga som ska föras. Det händer därför att myndigheter flaggar med andra flaggor än den svenska, och ibland förekommer även flaggor som representerar politiska eller ideologiska organisationer.

Herr talman! Jag anser att det är mycket olämpligt att icke officiella flaggor används vid flaggning på offentliga byggnader, då detta kan uppfattas som att myndigheter gör politiska ställningstaganden. Sverigedemokraterna vill komma till rätta med detta och därför samla alla regler för flaggning i en enda flagglag.

Herr talman! När det gäller reservation 4 och nationalsången tror de flesta att de sjunger Sveriges nationalsång när Du gamla, du fria sjungs på skolavslutningar, i idrottssammanhang med mera. Men enligt Sveriges riksdag gör de inte det, för till skillnad mot vad många tror har Sverige i dag inte någon officiell nationalsång. Du gamla, du fria har nämligen aldrig officiellt antagits som nationalsång genom ett politiskt beslut. Det finns heller inget juridiskt skydd för Du gamla, du fria, utan dess status som nationalsång vilar helt på traditionen. Jag är av den uppfattningen att en nationalsång är en hyllning till det egna landet och en enande symbol, och därför känns det extra viktigt att den också ska vara officiellt antagen.

Så sent som 1982 fick Sverige officiellt en nationaldag, som numera också är helgdag. Den svenska flaggan med gult kors på blå botten är officiell. Men vi står alltså i dag utan en officiellt antagen nationalsång, trots att en nationalsång har stort symboliskt värde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna helgdagar m.m.

Herr talman! Det är en konstig ordning när riksdagen inte säger att Du gamla, du fria är vår nationalsång, tvärtemot den allmänna uppfattningen. Om vi verkligen vill slå vakt om Du gamla, du fria ska den givetvis också antas som vår officiella nationalsång.

Herr talman! Allmänna helgdagar, vår svenska flagga, minnesceremonier och inrättande av priser och hedersmedaljer är frågor som ofta lyfts fram som enskilda debattämnen. Utifrån det betänkande som vi i dag har att hantera är de på ett väl genomarbetat och samlat sätt presenterade.

Den gemensamma nämnare som jag gärna vill betona när resonemang kring dessa frågor förs fram är vikten av en folklig förankring i samhällslivet i stort. Det ska kännas angeläget och vara känt för var och en, oavsett bakgrund eller samhällskategori, varför en viss dag, flaggning eller ceremoni genomförs. Dessa förutsättningar är väl tillgodosedda i konstitutionsutskottets betänkande 18, som jag härmed yrkar bifall till. Jag yrkar även avslag på reservationerna.

Herr talman! När det gäller allmänna helgdagar har förslag lagts fram av Sverigedemokraterna om att ta bort första maj som helgdag. Om det är någon dag som förtjänar uppmärksamhet och har en stark folklig förankring är det just denna dag. Första maj uppmärksammas internationellt för löntagares och arbetares förbättrade villkor. Människovärdet står i fokus. Länge var det åtta timmars arbetsdag, rätten till lagstadgad semester och sådant som nu anses som en självklarhet för alla som man demonstrerade för.

När nationaldagen infördes som helgdag 2005 fanns det krafter som ville ta bort första maj som helg. Men det framhölls att första maj, oavsett om man vill demonstrera eller göra något annat, tillsammans med valborgsmässofirandet har utvecklats till en uppskattad och folklig helg.

Jag är övertygad om att det är många som i dag är tacksamma över de insatser som den samlade arbetarrörelsen har åstadkommit och alltjämt åstadkommer för vanliga människors villkor. Första maj är en dag att hedra och lyfta fram just utifrån den folkliga förankringen. De idéer som försvann är en viktig aspekt i sammanhanget.

Som nämnts finns en motion som tar upp regler om flaggning och som vill att de allmänna flaggdagarna ska regleras. Utskottet har vid tidigare tillfällen behandlat denna fråga och slagit fast att det inte finns skäl för riksdagen att ta upp detta.

Vår svenska flagga har gått från att vara en militär symbol till att bli en folkligt förankrad flagga. Den lag som finns för svenska flaggan är tydlig och enkel och tar fasta på utformning och färg. De regler som finns ska ses som en del av gemenskapen och, som jag ser det, kanske väcka intresse för mer kunskap och engagemang.

Fler blågula svenska flaggor får gärna vaja vid officiella byggnader men också vid föreningsarrangemang, allmänna sammankomster, privata angelägenheter, sorg, högtider, kalas eller när man på annat sätt vill uppmärksamma något extra. För egen del har jag i mitt uppdrag sedan många år glädjen att på nationaldagen varje år dela ut svenska flaggor till medborgare eller föreningar som ansökt om detta.

Länsstyrelserna har en viktig roll för att hjälpa till att sprida kunskap och information om flaggan och hur den kan användas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna helgdagar m.m.

Från Stiftelsen Sveriges Nationaldag, som bildades när nationaldagen infördes och där för övrigt talmannen ingår i styrelsen, hämtar jag följande fina råd: Flagga hellre än låt bli, även om du inte kan alla regler.

Herr talman! Frågan om att lagfästa nationalsången Du gamla, du fria tas upp i en motion. Det har funnits liknande motioner genom åren. Att motionen avslås även i dag beror på den utveckling som lett fram till att Du gamla, du fria framförs som nationalsång och att den vilar på en folklig grund. Det är just på ett sådant sätt som en nationalsång bör tillkomma. Därför är det inte motiverat med ett mer officiellt fastställande av den. Kraften har kommit nedifrån och har etablerats i alla led. Jag tror inte att det finns någon som ifrågasätter Du gamla, du fria som nationalsång i dagens läge.

Det har även väckts en del andra motioner i detta ärende. Det handlar om civilkuragepris, offentliga belöningssystem, ordensväsen och så vidare. Det har även väckts en motion om en minneshögtid för kommunismens offer. Men här hänvisar vi till det arbete som Forum för levande historia gör för att främja arbetet med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter där utgångspunkten är just Förintelsen och kommunismens brott mot mänskligheten. Just hos Forum för levande historia finns kunskap och möjligheter att informera om detta på ett bra sätt.

När det gäller motionen om riksdagens hedersmedaljer kan vi hänvisa till den utredning som sker vad gäller det offentliga belöningssystemet och som initierades av KU under den förra mandatperioden.

(Applåder)

Herr talman! Vi diskuterar Allmänna helgdagar m.m., och det finns mycket som ryms inom detta betänkande - viktiga symboler för vad Sverige är, vad vi vill att Sverige ska vara och vad Sverige har varit.

Per-Arne Håkansson gick igenom i princip hela betänkandet på ett i många delar förtjänstfullt sätt, även om jag kanske inte riktigt gillar hans vurm för första maj. Även om man flaggar tycker jag inte att det skadar att lära sig reglerna.

Vi har i år gjort ytterligare framsteg när det gäller just dessa frågor. För första gången har vi haft en tillfällig flaggdag den 17 december 2018. Då flaggade vi för att det var 100 år sedan denna riksdag fattade ett principbeslut om att införa allmän och lika rösträtt. Det var en viktig dag. Vi valde att högtidlighålla den på ett vackert och bra sätt, och jag är stolt över att vi tog detta tillfälle i akt.

Många framsteg har gjorts på dessa områden under de gångna åren. Vi har nu fått ett tillkännagivande från denna riksdag som har lett till att veterandagen blir allmän flaggdag. Vi har ett tillkännagivande från denna riksdag om belöningssystemen i form av ordnar och andra utmärkelser. Det finns en rad olika saker vi gör för att markera vår gemensamma nationella identitet och också för att vi som nation ibland har möjlighet att markera positiva händelser och gärningar och andra saker som spelar roll för oss som rike. Detta är i grunden mycket bra och någonting som vi ska vara stolta över. Men arbetet är inte klart. Vi kan fortsätta titta på saker som kan behöva utvecklas. I detta betänkande har Moderaterna inte lagt fram några förslag om detta. Därför ställer vi oss bakom betänkandet. Men vi är såklart fortsatt intresserade av ytterligare förbättringar som kan göras utöver det som redan har skett. Vi ser en positiv utveckling inom detta område, och vi hjälper gärna till i det fortsatta arbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)

Trossamfund och begravningsfrågor

Herr talman! Trossamfund och begravningsfrågor låter inte så spännande, men det finns frågor som måste hanteras även inom ramen för detta betänkande. Två förslag är från Moderaterna.

Allmänna helgdagar m.m.

Det ena gäller storleken på kyrkoavgiften. Vi tycker att det är viktigt att församlingar och kyrkan själv har möjlighet att reglera den på fler sätt än som en procentandel av den beskattningsbara inkomsten och att till exempel kunna sätta ett tak och ett golv, detta för att kyrkan själv ska ha friheten att fatta sådana beslut. Det är en märklig ordning att vi som riksdag har inskränkt ett trossamfunds förutsättningar att fatta beslut om sin egen medlemsavgift.

Det andra gäller församlingstillhörigheten. Vi moderater föreslår att även detta ska vara upp till kyrkan. Det är viktigt att kyrkan själv har möjlighet att fatta beslut om detta. Det är sällan så att man som trossamfund har inskränkningar när det gäller vilken organisatorisk fördelning av medlemmar man har möjlighet att göra. Därför upplever vi att också detta är viktigt. Mot bakgrund av detta yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 3.

Herr talman! I KU:s betänkande 19 behandlas motioner från allmänna motionstiden som berör trossamfund och begravningsfrågor. Jag yrkar bifall till reservation 3, som handlar om att kyrkan själv ska få möjlighet att bestämma över församlingstillhörighet.

Vi i Vänsterpartiet anser att det är rimligt att Svenska kyrkan själv får bestämma. För oss är det ointressant hur Svenska kyrkan väljer att göra sin församlingsindelning, eftersom vi tycker att det är viktigt att föreningen Svenska kyrkan självständigt får bestämma hur man väljer att göra sin indelning. Svenska kyrkan ska precis som alla andra föreningar ha full frihet att avgöra sin verksamhet. Det är dess medlemmar, inte riksdagen, som ska avgöra frågan om församlingstillhörighet.

Trossamfund och begravningsfrågor

Herr talman! Vänsterpartiets representant sa att det är ointressant hur Svenska kyrkan vill ha det med sin församlingstillhörighet. Så långt vill inte jag sträcka mig. Däremot är det ingenting som vi här i riksdagen ska besluta om. Det finns för- och nackdelar med att man har ett geografiskt fritt system, där Svenska kyrkans medlemmar själva får bestämma vilken församling som de vill tillhöra. Ett sådant system skulle kunna innebära nackdelar med ekonomin och ansvarstagandet i den lokala församlingen. Jag skulle vilja säga att det är ett mycket intressant problem, men det är inte vårt.

Genom åren har Kristdemokraterna, Moderaterna och flera andra partier motionerat om och om igen om att vi kanske skulle låta bli att lägga oss i hur Svenska kyrkan vill ha det och ta bort den våta filt som vår överhöghet eller vår jurisdiktion har på denna fråga.

I en utredning från 2004, som förvisso har några år på nacken, står det:

"Det står klart att det inte är möjligt att enbart genom ändringar i kyrkoordningen införa denna modell. Det krävs ändringar i föreskrifterna i lagen om Svenska kyrkan om tillhörighet till den församling där man är bosatt. Detta väcker frågor kring den särskilda ställning lagen om Svenska kyrkan har som en grundläggande del av beslutet om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan."

Det är vad man brukar kalla ett moment 22. Om Svenska kyrkan vill ändra principen om församlingstillhörighet kan man inte det, eftersom man först måste höra med riksdagen. Om riksdagen vill ändra den säger vi: "Det är Svenska kyrkans sak att bestämma, och därför gör vi ingenting." På det viset händer ingenting. Det i sig är kanske också en bra ordning. Men det ska i så fall vara ett medvetet ställningstagande om att vi inte vill lägga oss i den här frågan.

Frågan var uppe senast förra mandatperioden. Nu går den här mandatperioden utan att det blir ett ställningstagande. Det är lite synd. Men, herr talman, på det här sättet jobbar KU. Det tar lite tid. Men i slutänden blir det bra.

Vi tror att också den här frågan kommer att lösas så småningom och tänker inte använda mer muskler eller högre tonläge än vad som absolut behövs för att det så småningom ska bli en bra ordning. Vi räknar alltså med att alla partier med tiden kommer att inse att detta är den bästa ordningen.

Därmed yrkar jag bifall till reservation 3.

Herr talman! Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka. Och den finns i hela Sverige. Församlingar och pastorat över hela landet gör viktiga insatser för att i samarbete med kommuner, föreningsliv och organisationer skapa mötesplatser och finnas till hands för människor i olika situationer, närhelst någon har behov av det.

De motioner som har lämnats in till KU och som KU har behandlat om att ändra Svenska kyrkans sätt att organisera sig kan ur många synvinklar vara förståeliga och vällovliga. Men det finns också anledning att utifrån de argument som framhålls lyfta in just den folkliga, samhälleliga och breda förankring Svenska kyrkan har.

Jag vill därför yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Det stämmer, som har sagts här, att Svenska kyrkan sedan år 2000 inte längre är en statskyrka utan ett fritt trossamfund. Det var en förändring som innebar att staten, alltså riksdag och regering, inte längre skulle styra kyrkans inre liv och arbete. Som ett resultat av relationsförändringen infördes lagen om Svenska kyrkan. Den lagen var nödvändig för att få igenom förändringen som sådan. Det är där vi befinner oss i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trossamfund och begravningsfrågor

Svenska kyrkan är, som jag uppfattar saken, en väl fungerande, öppen och demokratisk organisation som bygger på representativ demokrati. I kyrkoordningen slås fast att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt kyrkosamfund som har stor frihet att utforma sin organisation utifrån vad som i varje tid bedöms som mest ändamålsenligt.

Med hänvisning till det generellt goda arbete som bedrivs och det samarbete som sker, inte minst på lokal nivå, mellan Svenska kyrkan och det svenska samhället ser jag anledning att betona vikten av den ordning som nu råder, för att upprätthålla detta. Det är också den riktning som en bred uppslutning på kyrkomötet, biskopar och andra av kyrkans företrädare har ställt sig bakom.

I förra veckan besökte jag Tomelilla pastorat i Skåne. Jag satt ned och samtalade med kyrkoherden och diakonen och kunde ta del av det arbete och den verksamhet som bedrivs. Det är en livaktig verksamhet. Framför allt har det diakonala arbetet hamnat alltmer i fokus. Det finns stort behov av samarbete och samverkan med olika instanser i samhället där Svenska kyrkan är en resurs. Det ser vi i storstäderna, med stadsmissionerna, men vi ser det också i mindre församlingar i olika delar av Sverige. Det är tillsammans med barnverksamhet, kultur, musik och gemenskap viktiga uppgifter att lyfta fram.

I motionerna har också framförts att vi ska reflektera över statens förhållande till Svenska kyrkan, mot bakgrund av att kyrkovalet på nationell nivå samlar ett fåtal deltagare och att kyrkomötet utifrån den utgångspunkten därför inte är representativt. Jag skulle vilja vända på saken. I det senaste kyrkovalet såg vi ett klart trendbrott. Från att det tidigare var kanske drygt 10 procent av de röstberättigade som gick till valurnorna mötte runt 20 procent upp. Det är inte alls tokiga siffror, mot bakgrund av hur deltagandet ser ut i andra organisationer och föreningar i samhället. Utifrån det har alltså de beslut som tas i kyrkomötet stark legitimitet och god förankring.

Så sent som i november förra året tog kyrkomötet med mer än tre fjärdedels majoritet beslut om att säga nej till införande av den så kallade fria församlingstillhörigheten. Frågan om valfri församlingstillhörighet har tidigare behandlats 2001, 2009, 2010, 2011 och 2014. Det är Svenska kyrkans högsta beslutande organ som vid dessa tillfällen har kommit fram till samma slutsats. Det är alltså Svenska kyrkan som själv bör besluta hur man ska organisera sig. I detta fall är territorialprincipen, som lyfts fram, viktig för medlemskap i församlingen och för att man ska kunna utveckla församlingarnas verksamhet.

Vi kan dra paralleller till kommunerna. Det skulle kanske vara märkligt att bo i exempelvis Helsingborg men betala kommunalskatt i Danderyd. Den geografiska gränsen är en grundläggande del av Svenska kyrkans tradition och förståelse. Och det finns en risk att många av de små församlingarna, där inkomsterna hos dem som betalar kyrkoavgiften inte alltid är stora, skulle få svårare att finansiera sina verksamheter. Följden blir att rika och välmående församlingar kanske utvecklas men att de mindre halkar efter. Det skulle skapa ett Kyrkosverige och ett samhälle som inte håller ihop.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trossamfund och begravningsfrågor

Vi bör också ha i åtanke att Svenska kyrkan är huvudman för begravningar oavsett trosuppfattning. Om detta kan man självklart ha olika åsikter. Men i sammanhanget vill jag gärna lyfta fram den kunskap och erfarenhet som kyrkans personal över hela landet har när det gäller att bemöta människor i olika situationer, oavsett trosuppfattning, och med respekt för olikheter och religionstillhörighet som sådan.

Det finns självklart all anledning att se över den bästa möjliga organisationen för Svenska kyrkan. En utredning är på gång. Det är välkommet. Men jag vill betona den starka samhälleliga och folkliga förankringen och vikten av den öppna folkkyrkan.

(Applåder)

Herr talman! I motionsbetänkandet om trossamfund och begravningsfrågor finns en reservation som aktualiserar frågan om medlemmarnas församlingstillhörighet inom Svenska kyrkan. Frågan om vem - staten eller Svenska kyrkan - som ska bestämma i frågor om församlingstillhörighet har debatterats åtskilligt genom årens lopp. Det har vi hört här tidigare. Det har debatterats här i kammaren, och det har debatterats i Svenska kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet.

I samband med relationsförändringen mellan staten och Svenska kyrkan år 2000 infördes lagen om Svenska kyrkan, där kyrkans identitet och organisation regleras. Av lagen framgår den så kallade territorialprincipen, att församlingen är den lokala enheten inom Svenska kyrkan och omfattar de personer som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta inom församlingens område.

Territorialprincipen har i Svenska kyrkan blivit en avgörande organisatorisk princip. Den hänger nära samman med kyrkans identitet som en öppen och rikstäckande folkkyrka, vilket också framgår uttryckligen av lagen. Men territorialprincipen är också en grundläggande del av kyrkans tradition och självförståelse.

Det finns de som vill avskaffa denna lag, och en av reservationerna i betänkandet förespråkar just det.

För Centerpartiet är det viktigt att den överenskommelse som träffades mellan Svenska kyrkan och staten i samband med relationsförändringen vårdas. Lagen om Svenska kyrkan infördes som en del av denna överenskommelse. Så länge lagen om Svenska kyrkan gäller kommer frågan om församlingstillhörighet därför att vara en angelägenhet såväl för Svenska kyrkan som för riksdagen.

Svenska kyrkan har i frågan om en friare församlingstillhörighet - trots upprepade och återkommande diskussioner och omröstningar i kyrkans behöriga organ - å sin sida inte valt att väcka frågan om behovet av en förändring eller omprövning av relationerna mellan staten och Svenska kyrkan. Jag menar därför att vi i riksdagen bör visa Svenska kyrkan samma respekt och hedra och vårda den ingångna överenskommelsen.

Trossamfund och begravningsfrågor

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)

Herr talman! Frågan om hur staten ska finnas och agera som marknadsaktör borde behandlas efter två kritiska premisser.

För det första: Är det rimligt att staten i kraft av att vara just en stat blandar sig i väl fungerande marknader genom ett eget ägande av vissa bolag?

För det andra: Är det rimligt att gemensamma resurser används spekulativt i stället för att användas som till exempel skyddsvallar mot kommande lågkonjunkturer för hela ekonomin genom att man exempelvis amorterar på statsskulden?

För att man ska kunna svara ja på dessa två frågor, eller premisser, krävs det enligt oss moderater tyngre vägande skäl än bara en allmän önskan om att använda gemensamma resurser spekulativt med hopp om att göra vinst.

Vad är då tyngre vägande skäl? Det är exempelvis att en del av uppfyllandet av statens samhällskontrakt gentemot medborgarna behöver ske i bolagsform och genom verksamhet som bäst lämpar sig för att drivas just i bolagsform. Det kan handla om uppfyllandet av särskilda samhällsuppdrag. Det kan till exempel handla om innehavet av systemkritisk infrastruktur, som av organisatoriska skäl bedöms bedrivas bäst inom ramen för ett bolag. Det kan också handla om annat ägande som är av mer strategisk vikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Men i övrigt måste man konstatera att risktagande är själva grundfundamentet när det gäller att bedriva verksamhet på en privat marknad. När staten deltar på en marknad tar staten en risk, och den risken tar staten med gemensamma medel.

Låt oss vara ärliga i denna kammare och konstatera att såväl röda som blå regeringar har haft statliga bolag i sin ägo som har gjort dåliga affärer. Det är en del av konsekvenserna av att finnas på en konkurrensutsatt marknad. Utan risktagande finns ingen möjlighet att göra vinst.

Så sent som 2015 kritiserade Riksrevisionen den dåvarande regeringen för ett alltför stort och onyanserat risktagande i regeringens bolagsportfölj. Detta måste enligt oss moderater ställas i kontrast till det faktum att dessa medel - dessa gemensamma resurser - hade kunnat göra nytta någon annanstans, nämligen genom att vi amorterar på vår statsskuld.

Den svenska bolagsportföljens värde uppgår i dag till ungefär 570 miljarder kronor. En del av denna verksamhet bör, som jag nämnde inledningsvis, förbli i statlig ägo och bör fortsätta att skötas av staten. Men en del av verksamheten har i dag inget annat existensberättigande än att staten hoppas på att detta ska vara en kassako för överskådlig framtid, och historien visar oss att så inte alltid är fallet.

Därför menar jag, herr talman, att det är en klokare förvaltning av gemensamma resurser att använda dem till att bygga upp gemensamma skyddsvallar för hela ekonomin.

Med anledning av det vill jag yrka bifall till den gemensamma borgerliga reservation som finns och till den reservation som Moderaterna har om förvaltningen av statliga bolag.

Herr talman! Med Vattenfall, som är ett av staten helägt bolag, ges goda möjligheter för ägaren att uppnå energipolitiska mål. Bolaget spelar en viktig roll för den svenska energiförsörjningen.

Vårt mål här är att man ska vidmakthålla sin position för att kunna utveckla landets energisystem, som i möjligaste mån ska präglas av ett oberoende av fossil energi, och att Sverige undviker att göra sig långsiktigt beroende av importerad el.

Vår uppfattning är, och har sedan tidigare varit, att bolaget ska flytta fokus från expansion i utlandet till att i stället värna den svenska elförsörjningen ur ett långsiktigt perspektiv.

Bolaget har historiskt lidit stora ekonomiska förluster i samband med de äventyr man varit ute på utomlands. Stora av- och nedskrivningar har präglat debatten under en längre tid, och det är först under de två senaste åren som man återigen har redovisat vinst i bolaget. Trots detta investerar man för fullt utomlands, vilket vi fortsatt är kritiska till. Man borde i stället i allt högre grad prioritera hemmamarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Sedan tidigare har man också på en extra bolagsstämma beslutat om nya ekonomiska mål för bolaget. Man har sänkt avkastningskraven för bolaget, då stora investeringar i sol och vind inte längre är lika lönsamma.

Samtidigt som man sänkte avkastningskraven tog man bort ett av målen för kapitalstrukturen i bolaget som reglerar nettoskuldsättningsgraden. Skuldsättningen kan nu sticka iväg. Här finns en uppenbar risk för att man hamnar i en betydligt sämre situation soliditetsmässigt, och det finns all anledning att följa utvecklingen i fråga om hur slopandet av detta mål påverkar bolagets skuldsättning.

Herr talman! Under de två närmaste åren kommer Vattenfall att stänga två kärnkraftsreaktorer vid Ringhals. Det ska nämnas att bolagets beslut är ekonomiskt rationella utifrån de mål man har, eftersom det är mer lönsamt att bygga ny elkraftsproduktion som uppbär stöd genom politiskt beslutade subventioner, vilket är det som möjliggör detta, än att satsa på kraftproduktion som inte är subventionerad.

Vi menar däremot att beslutet på kort sikt är ett hot mot leveranssäkerheten i kraftsystemet, då reaktorerna står för en betydande del av den svenska kraftförsörjningen. Redan inför denna vinter räknade Affärsverket svenska kraftnät i sina kraftbalansrapporter med att Sverige inte skulle klara sin effektförsörjning på egen hand utan skulle vara beroende av import från andra länder.

En förtida avveckling av Ringhals 1 och 2, vilket detta är fråga om, kommer ytterligare att försvåra effektsituationen framöver. Vi ville därför i utskottet att frågor rörande Vattenfall i detta betänkande skulle avhandlas under en särskild punkt, delvis med tanke på bolagets storlek men även kopplat till den effekt- och kapacitetsbrist som Sverige nu rör sig in i. Den förtida avvecklingen av reaktorerna borde lyftas fram mer och synliggöras mer i betänkandet.

Detta var dock Sverigedemokraterna ensamma om. Samtliga övriga partier röstade ned förslaget om att hantera Vattenfall under en egen punkt och valde i stället att lägga ihop detta med en rad andra frågor av blandad karaktär. De andra frågorna sträcker sig ända till att behandla till exempel ålar i Göta kanal. Det är som om detta skulle vara en fråga av samma vikt, vilket vi inte menar.

Herr talman! Vi tycker därför att det finns all anledning att fundera på om staten ska använda sitt eget energibolag till att kortsiktigt försämra den svenska leveranssäkerheten, vilket riskerar att rasera förutsättningarna för den energiintensiva industrin att verka i Sverige. Det är något som kan leda till avsevärt mycket större samhällsekonomiska konsekvenser än vad en mer begränsad merkostnad vore för fortsatt drift av reaktorerna.

Vi föreslår i betänkandet att staten via sitt ägande i Vattenfall bör se mer till landets energiförsörjning än till de ekonomiska målen i bolaget. Vår ingång är därför att regeringen bör agera genom att ge Vattenfall ett ägardirektiv om att stoppa den förtida avvecklingen av kärnkraftsreaktorerna vid Ringhals.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till reservation 8 i betänkandet. Vi står givetvis bakom våra övriga reservationer, men för tids vinnande nöjer vi oss med att yrka bifall till denna.

Herr talman! 47 bolag, värde cirka 570 miljarder kronor, 135 000 jobb - tre siffror som gäller de statliga bolagen. Starten för de flesta har varit affärsverksamhet inom myndighet eller statliga monopol.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

I dag verkar de flesta av bolagen på affärsmässiga grunder på fullt konkurrensutsatta marknader. Knappt hälften av de statligt ägda bolagen har så kallade särskilt beslutade samhällsuppdrag. Samhällsuppdragen syftar inte till ekonomisk avkastning utan till att nå andra mål som riksdagen har beslutat om.

De statliga bolagen är verksamheter som vuxit fram över tid och utifrån olika behov. Det är verksamheter som ständigt är i utveckling. Affärsmässigheten och de ekonomiska målen kan vara i målkonflikt med de samhällsuppdrag vi ålägger bolagen. Beroende på vilket parti du frågar finns det helt olika uppgifter som vi anser bör åligga vissa statliga bolag.

Det finns också en politisk skiljelinje om det ska vara ett samhällsuppdrag knutet till bolaget för att det ska finnas skäl till att staten ska äga bolaget. Det är ett samhällsuppdrag som är aktuellt även i dag, inte bara när det startade. Det är den skiljelinjen som går att utläsa i vår gemensamma reservation 1, som vi har tillsammans med M, KD och L och som jag yrkar bifall till.

Både målkonflikten mellan de ekonomiska målen och samhällsuppdraget kräver att det tydligare definieras uppdragsmål för varje enskilt statligt bolag. Regeringens styrning av bolagen måste utvecklas ytterligare mot ökad tydlighet, transparens och professionalisering, inte bara vad gäller de ekonomiska målen utan också uppdragsmålen.

Riksrevisionen har sett att det brister dels i styrningen, dels i uppföljningen och redovisningen av samhällsuppdragen, inte minst när det gäller just målkonflikter och finansiering av samhällsuppdragen.

Förvaltningsorganisationen har över tid byggt upp en professionell organisation för den ekonomiska styrningen av bolagen. Däremot behöver uppföljningen av bolagens samhällsuppdrag utvecklas vidare vad gäller analyser av bolagen. Styrningen av bolag med samhällsuppdrag kräver kompetens i förvaltningen när det gäller att förtydliga bolagens uppdrag, hur samhällsuppdragen ska finansieras och hanteringen av eventuella målkonflikter.

Arbetet med bolagens uppdragsmål går för långsamt. De positiva effekter som uppnåtts i de bolag där samhällsuppdraget fått uppdragsmål ger anledning att skynda på arbetet med att utveckla det i de övriga bolagen snarast möjligt.

Herr talman! Centerpartiet anser att statens uppgift normalt bör vara att ange de ramar och regler som ska gälla för näringslivet och företagen, inte att äga och driva bolag. Vi vill därför framhålla att staten bör minska eller avveckla sitt företagsägande om sådana förändringar leder till bättre fungerande marknader och mer effektiv samhällsservice.

Regeringen bör enligt vår mening därför agera för att avveckla det statliga ägandet i bolag som inte har ett särskilt samhällsuppdrag som är svårt att klara på annat sätt eller som är viktiga från en strategisk och säkerhetspolitisk utgångspunkt.

Det finns flera exempel som vi lyfter fram i vår reservation: SBAB, Telia Company AB och SAS AB. Vi noterar att staten under hösten 2016 inledde en försäljningsprocess när det gällde innehavet i SAS och har minskat sitt ägande i bolaget. Vi välkomnar det.

Ett av statens bolag, SBAB, finns på en marknad som har ändrats sedan bolaget startade. Finansiella företag i allmänhet och banker i synnerhet är hårt reglerade, en effekt av bland annat finanskrisen 2008. Att staten agerar både bank och regulator av densamma gör att man sitter på dubbla stolar. Ett viktigt skäl till att SBAB skapades var att staten skulle pressa ned räntorna. Men den tiden är förbi. Det är andra aktörer som har tagit över den rollen. I dag är det nytänkande entreprenörer som driver de stora bankerna framför sig, inklusive SBAB.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Ytterligare ett skäl till att SBAB inte fyller sitt uppdrag är bolagets fokus på storstäderna. Statens ansvar måste alltid vara att se till hela landet, men SBAB har gått åt det andra hållet. Man har tydligt deklarerat att man koncentrerar sin verksamhet till storstäderna. Det är inte där bristen på kapital är som störst. Vad ska vi ha en statlig bank till om den inte finns i hela landet och när det dessutom finns massor av affärsbanker som gör samma sak?

Inlandsinnovation bildades för att göra riskkapital tillgängligt i norra Sverige, Värmland och Dalarna, och Fouriertransform riktades mot tillverkningsindustrin under krisen 2009. Den förra regeringen kritiserade resultaten och valde i stället att införliva dessa två i ett nytt bolag, Saminvest. När man med hög svansföring och högljudd kritik stänger ned verksamheter kräver det resultat när man gör nytt. Frågan är: Når Saminvest ut till de områden som har svårt att få tillgång till riskkapital? Och når man de branscher som bäst behöver det, eller når man dit där den privata kapitalförsörjningen ändå når?

Herr talman! På ett område urskiljer sig de statliga bolagen med sina ägare som föregångare till det privata näringslivet. Av de stämmovalda styrelseledamöterna i de statliga bolagen är 49 procent kvinnor och 51 procent män. Siffrorna är hämtade från den 1 maj 2018. I de börsnoterade bolagens styrelser är siffrorna 34 procent kvinnor och 66 procent män. Andelen kvinnor som är styrelseordförande ökade till 48 procent 2018, vilket jag tycker är mycket bra.

En kort sammanfattning: Snabba på arbetet med att formulera uppdragsmålen, sälj delar av eller hela bolag som inte har ett särskilt samhällsuppdrag, och som inte är strategiskt eller säkerhetspolitiskt viktiga, och fortsätt det goda arbete som görs för landets bästa i många av de bolag som ägs av oss!

Herr talman! NU 4 är betänkandet, och statliga företag är ämnet för debatt i dag.

Först vill jag klargöra för er mina kollegor och riksdagen att jag är emot att man av ideologiska skäl varken ska behålla eller för den delen sälja innehav av statliga företag eller statlig egendom. Jag kan här börja med det som jag alltid tar upp när chansen ges, nämligen försäljningsprogrammet som Sveaskog har som samhällsuppdrag.

Riksdagen fick en proposition att ta ställning till år 2001, där det framställdes att 5-10 procent av markinnehavet skulle säljas till förmån för det enskilda jord- och skogsbruket. Meningen var att stärka möjligheterna för glesbygdsbor att bo kvar och verka på landsbygden.

Tanken var bra om meningen verkligen var att försöka underlätta utvecklingen på landsbygden. Riksdagen köpte argumentet och förslaget fick okej. Men vad händer med utvecklingen i glesbygden? Blir det mer aktiva jord- och skogsbrukare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Riksrevisionen gjorde 2010 ett försök att utvärdera. Jag citerar från deras utvärdering: "Sveaskog fick 2001 i uppdrag att sälja mark till enskilda i glesbygd. Fram till 2010 har bolaget definierat glesbygdsbor snävt och ansett att försäljning bara ska gälla personer som bor eller har skogsegendom i den kommun där marken säljs. Den nya tolkningen av glesbygd som gäller från 2010 är vidare och ger alla boende i ett visst län möjlighet att köpa skog inom länet. Riksdagens mål är att markförsäljningen ska bidra till att stödja enskilda i glesbygd. Försäljningen av mark till enskilda kan ha försvårats av Sveaskogs snäva tolkning av glesbygdsbor. De ändringar bolaget genomfört från och med 2010 kommer sannolikt att öka möjligheterna för enskilda att förvärva mark."

Nå, vad säger deras utvärdering? Jo, först brydde man sig inte om tanken, som man sålde in det här med, att förstärka det enskilda jord- och skogsbruket i glesbygden. Sedan använde man inte det utrymme som faktiskt fanns att göra fler till glesbygdsbor - slutsatsen landade i 10 procent - så att 10 procent blir sålt oavsett vilka som köper och med vilka syften.

Det som skrivs om att man utvidgade till att boende i länet kan köpa stämmer inte. I dag lägger Sveaskog ut marker till försäljning på anbud, och då kan skogsskiftena vara på upp till 1 000 hektar. I min hemkommun har fastigheter på 500 hektar sålts på anbud, och köparna är definitivt inte boende i länet. Tydligen finns det exempel där de inte ens bor i landet.

Tror ni att glesbygdsbor som skulle vilja förstärka möjligheterna till aktivt jord- och skogsbruk kan matcha dessa penningstarka köpare som placerar pengar i så stora fastigheter?

Jag hävdar att man har fortsatt försäljningsprogrammet av ideologiska skäl, inte av skäl som på något sätt lever upp till argumentet som riksdagen antog i förslaget 2001.

Jag vidareutvecklar Vänsterpartiets och mina tankar i det särskilda yttrande som går att läsa i betänkandet.

Herr talman! När jag ändå talar om skog är det på sin plats att jag yrkar bifall till vår reservation, nr 7 i betänkandet. Den handlar om vad som vore bra för staten som skogsägare, vilket vore att samla allt skogsinnehav i ett bolag och då förslagsvis Sveaskog som har kompetens och är aktivt i så gott som hela landet.

Vad gäller den eviga diskussionen om skydd och brukande hoppas jag innerligt att skogsnäringen någon gång kan komma överens med forskarvärlden och tyckare om när det är balans i produktion och miljö. Att hållbart skogsbruk borde vara självklart för alla som äger skog ser jag som något som också borde bli föremål för ett handslag och en samsyn.

Herr talman! Det skulle behövas en hel dag för att utveckla alla tankar som jag och Vänsterpartiet har om aktivt ägarskap och hur staten skulle kunna använda sitt ägarskap mer samhällsnyttigt.

Jag kan inte låta bli att tänka på de orättvisa skillnaderna mellan stad och landsbygd och hur en aktiv regionalpolitik med samhällsuppdrag på några statliga företag skulle kunna göra skillnad - utan att för den delen störa marknaden.

Herr talman! SJ AB borde engagera fler i denna kammare. SJ:s avkastningskrav leder till ett starkt fokus på att skapa vinst, vilket gör att resenärernas behov prioriteras ned. Avkastningskravet missgynnar även den regionala utvecklingen eftersom SJ tvingas prioritera ned och bort lågtrafikerade sträckor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Här har Vänsterpartiet två reservationer, varav den ena är villkorad för att vi vill sätta ett datum för när avkastningskravet bör justeras ned så att samhällsnytta prioriteras före ekonomisk avkastning. Vi står givetvis bakom dessa reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till den som jag nämnde tidigare.

Jag ska åter citera lite från utskottsmajoritetens beskrivning av kravet på avkastning. "Utskottet har påmint om att en viktig utgångspunkt när de ekonomiska målen för de statliga bolagen fastställs är ägarens kostnad för eget kapital. Det är denna kostnad som ytterst avgör om staten som ägare får en rimlig och marknadsmässig kompensation för det risktagande som ägandet i ett bolag innebär."

Vad gäller "kompensation för risktagande" vill jag med bestämdhet hävda att risktagandet ligger mer i att inte göra något för att få tågen att gå punktligt, att få fler att välja tåg och att återge tågen tillförlitlighet. Att inte se SJ som en operatör som ska trafikera även de sträckor som i dag inte ger vinst och även där utveckla tågtrafiken för att få trafik i hela landet, det är risktagande.

Herr talman! Jag ska avrunda mitt anförande med att säga det som jag sa i inledningen. Man ska varken behålla eller sälja statligt ägande av ideologiska skäl. Men vad gäller de försäljningar som gjordes under alliansregeringens tid kan jag konstatera att oavsett om det handlade om vårdinrättningar som reades ut eller delar av bolag som såldes ut utvärderade man inte vad samhället vann på affärerna. Med intäkterna som inbringades av avyttringarna betalade man av på statsskulden. Bra så. Men strax därefter tog man nya lån utan att ändra på politiken, och de välbärgade kunde fortsätta att renovera sina lyxvillor med statens lånade pengar.

Detta med risktagande och utvärdering samt den samhällsnytta som ägande eller avyttring medför borde enligt mig och Vänsterpartiet få en helt ny innebörd.

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till den gemensamma reservation vi har med M, C och L, nr 1.

Vi kristdemokrater tycker att det är viktigt att se över den offentliga verksamheten och hur den motiveras över tid. Svenska staten äger i dagsläget 47 företag, och i synnerhet vi riksdagsledamöter måste fundera över om alla dessa verksamheter är lämpliga för staten att äga.

Statens uppgift bör vara att ange de ramar och regler som ska gälla för näringslivet och företagen. Uppgiften bör inte vara att äga och driva bolag. Vår utgångspunkt är därför att staten bör minska eller avveckla sitt företagsägande, speciellt när sådana förändringar leder till bättre fungerande marknader eller en mer effektiv samhällsservice.

Enligt vår mening bör regeringen därför agera för att avveckla det statliga ägandet i bolag som inte har ett särskilt samhällsuppdrag som är svårt att klara på annat sätt eller som är viktiga från en strategisk och säkerhetspolitisk utgångspunkt. Detta gäller exempelvis bolag som den helstatligt ägda banken SBAB, Telia Company AB och flygbolaget SAS AB. Vi vill dock understryka att all försäljning av statlig egendom ska ske på ett affärsmässigt sätt och till bästa möjliga pris för skattebetalarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Vi noterar att staten under hösten 2016 inledde en försäljningsprocess av innehavet i SAS och att staten har minskat sitt ägande i bolaget, vilket vi ser positivt på.

Det finns dock statliga bolag som behöver vara i statlig ägo. LKAB och Apoteket AB bör precis som detaljmonopolet för alkohol via Systembolaget värnas och behållas i statlig ägo.

Herr talman! Trots att svensk lagstiftning förbjuder statliga företag att snedvrida konkurrensen och nyttja sin ställning har vi de senaste åren kunnat se en trend med en breddning av verksamheter som riskerar att ta marknadsandelar på bekostnad av privata aktörer. Jag tänker bland annat på Telia. Ett offentligt ägande i ett bolag som detta innebär att staten sitter på dubbla stolar genom att vara både domare och spelare i näringslivet. Därför bör företag på en konkurrensutsatt marknad drivas i privat regi - så länge det inte finns samhällsintressen som måste värnas.

Med en sådan princip gäller det dock att analysera konsekvenserna ur flera perspektiv. Ett är det säkerhetspolitiska, där infrastrukturen som återfinns i dessa bolag kan användas i syfte att påverka andra länder. Vi har också SBAB, som sänker räntan och har en ganska aggressiv strategi för att ta marknadsandelar från det privata.

Herr talman! Som jag beskriver riskerar vissa statliga företag att bryta mot konkurrenslagen samtidigt som de ökar statens inflytande på de kommersiella marknaderna. Denna utveckling står i strid med Kristdemokraternas syn på statligt ägande.

Även myndigheter har på senare år gjort stora insteg på den öppna marknaden genom att delta i upphandlingar med varor och tjänster. Här vill jag uppmärksamma samtliga partikollegor ute i kommuner och regioner, som tycker att de bedriver fantastiskt bra verksamheter, på att de härigenom kan slå undan benen för befintliga privata aktörer som bedriver verksamheter inom exakt samma område.

Det kan vara intressant med en transparent översyn av de statliga bolagens aktiviteter i form av intern verksamhetsutveckling som sträcker sig utåt och i konkurrens med andra aktörer. Vi anser också att alla myndigheter bör göra en översyn av vilka verksamheter som konkurrerar med privata företag.

Innan jag avslutar vill jag förtydliga min ståndpunkt vad gäller det statliga bolaget Vattenfalls uppdrag och mål. Jag vill understryka att bolaget enligt sitt uppdrag ska bedriva energiverksamhet på ett affärsmässigt sätt. Det är ingen hemlighet att vi kristdemokrater inom ramen för detta under det senaste året har uppmanat Vattenfall att se över beslutet och tänka om när det gäller den förtida stängningen av kärnkraftsreaktorerna Ringhals 1 och 2. Stängningen av reaktorerna i förtid är inget politiskt beslut.

År 2016 slöts en bred energiöverenskommelse mellan fem riksdagspartier. Målen för energipolitiken slogs därefter fast när riksdagen antog propositionen om energipolitikens inriktning. Denna överenskommelse innebär att elproduktionen 2040 ska vara 100 procent förnybar samtidigt som kärnkraften ska kunna finnas kvar. År 2040 ska alltså inte ses som ett stoppdatum för kärnkraften, och kärnkraftverk ska heller inte kunna stängas med politiska beslut.

Jag kommer senare under våren att återkomma och vidareutveckla min syn på kärnkraftspolitiken när utskottet behandlar energipolitiska frågor i ett särskilt betänkande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Herr talman! Jag vill avsluta med samma ord som min partikollega som satt i utskottet före mig, Penilla Gunther, ofta använde för att poängtera detta: Allt ska kanske inte ägas av staten, men det som ägs av staten ska i alla fall inte konkurrera med privata verksamheter.

Herr talman! Kristdemokraterna har närmat sig Sverigedemokraternas energipolitik, vilket är glädjande. Det går att se en tydlig samsyn i frågor som gäller kärnkraft, kärnenergiforskning, mål för leveranssäkerhet och kanske också uppfattningen om effekt- och kapacitetsbrist. Där har vi tidigare legat i framkant, men nu har fler partier börjat ansluta sig till samma syn.

Camilla Brodin skrev nyligen en debattartikel där kärnkraftsreaktorerna i Ringhals togs upp. Återigen menade Kristdemokraterna att man på allvar måste undersöka möjligheterna att driva reaktorerna vidare. De gick så långt att de hävdade att det även är affärsmässigt att göra detta.

Denna linje har både Camilla och hennes partiledare under en längre tid drivit. Men samtidigt som vi i detta betänkande behandlar ett tydligt ägardirektiv till Vattenfall om att just driva reaktorerna Ringhals 1 och 2 vidare väljer Kristdemokraterna att aktivt rösta emot detta. Min fundering gäller varför Kristdemokraterna och Camilla Brodin vill ge denna uppmaning till Vattenfall från alla möjliga håll utom från Sveriges riksdag.

Herr talman! Tack, Mattias Bäckström Johansson! Jag anade att frågan skulle komma upp på bordet eftersom vi har varit tydliga här.

Det är inte bara Sverigedemokraterna som har varit tydliga vad gäller energipolitiken. Kristdemokraterna var 2016 med och slöt en bred energiöverenskommelse. Denna överenskommelse valde Liberalerna att lämna på grund av kärnkraftsfrågan. Det är alltså inte bara Sverigedemokraterna som har drivit kärnkraftsfrågan.

När vi slutligen landade i beslutet handlade det om att vi ska ha 100 procent förnybart men också ha kvar kärnkraften. Vi måste ha kvar den för att vi annars på sikt inte kommer att kunna nå klimatmålen.

Kristdemokraterna har landat i att inte behandla detta i just det här betänkandet utan kommer senare under våren att återkomma med vår energipolitik. Detta togs även upp i vårt särskilda yttrande.

Herr talman! Det låter fortfarande som att man är beredd att lämna denna uppmaning i alla andra sammanhang än i just Sveriges riksdag. Det är lite besynnerligt, framför allt när vi behandlar statliga bolag i ett betänkande. Detta är dessutom det enda som kommer att behandlas under riksmötet.

Jag kan i sak hålla med om det som Camilla Brodin nämnde i sitt anförande om att stängningen av reaktorerna inte är ett politiskt beslut. Man måste dock ändå kunna se och inte glömma bort att hur energimarknaden ser ut med subventioner och skattelättnader är en följd av delvis politiska beslut.

Kristdemokraterna har ju exempelvis ställt sig bakom den skrivning som finns i utskottsmajoritetens behandling av detta motionsyrkande. Genom de nya ekonomiska mål som man fattade beslut om vid en extra bolagsstämma möjliggör man ökade investeringar i förnybar teknik. Indirekt styr man alltså bolaget genom de ekonomiska mål som man har satt upp för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Jag tycker att det blir besynnerligt om man inte ser problemet med att det finns en indirekt politisk styrning av beslutet. Detta påverkar naturligtvis vad bolaget väljer att investera i för att kunna uppnå affärsmässighet.

I det kortsiktiga perspektivet blir samtidigt de samhällsekonomiska effekterna kanske bra mycket större än den lilla merkostnad som det innebär att göra investeringar i dessa reaktorer för att driva dem vidare. Frågan kvarstår. Varför vägrar Kristdemokraterna konsekvent att lämna en sådan uppmaning från Sveriges riksdag?

Herr talman! Precis som jag har sagt tidigare är vi inte för att äga och ha så många bolag i statens regi. Vi tycker att egentligen hela energimarknaden måste hanteras utifrån affärsmässig och marknadsmässig grund. Vi har en tanke om att detta måste ske på sitt eget sätt och att vi inom politiken inte ska behöva lägga oss i.

Vi politiker ska se till att det finns förutsättningar för att framöver bedriva energi på ett bra sätt. Kristdemokraterna har därför landat i denna ståndpunkt. Vi kommer under våren att återkomma med vår energipolitik.

Herr talman! Camilla Brodin från Kristdemokraterna! Det är ingen hemlighet att jag kommer från den glesaste glesbygd i Sverige. Jag har sett hur marknaden fungerar i dessa orter.

Jag vill fråga Camilla Brodin om hon ser någon försäljning eller avyttring som gjordes under deras tid i regeringsställning som hon är stolt över. Skedde någon sådan som har gjort att det är bättre att vara på landsbygden? Ser hon något inför framtiden som skulle vara bättre för landsbygden om man gjorde privatiseringar och där marknaden kan göra sitt? Jag skulle vilja höra lite om hennes visioner om vad som kan fungera på landsbygden.

Herr talman! Tack, Birger Lahti!

Jag som ny ledamot inom detta område är inte jättepåläst i detta ämne. Det får man väl ändå säga när man står här i kammaren. Vi politiker är inte alltid helt fulländade.

Vad vi i alliansregeringen gjorde i och med de avyttringar som då skedde kan jag inte svara exakt på. Jag lovar dock att jag kan återkomma till dig, Birger Lahti, när jag har fått en bredare kunskap i alla de frågor som näringsutskottet handhar.

Herr talman! Jag vill fråga Camilla Brodin vad hon tycker om de avyttringar som gjordes under alliansregeringen. De inbringade i alla fall drygt 160 miljarder, tror jag, till statskassan. Som jag var inne på i mitt anförande betalade man av statsskulden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Camilla Brodin sa själv att man ska avyttra med bästa möjliga pris och utifrån vad som är bäst för skattebetalarna. Tycker hon att det blev bra då man betalade av på statsskulden men strax därefter, när det blev lågkonjunktur, tog lån och fick nya skulder på ungefär samma summa? Man fortsatte med samma politik.

Blev detta det bästa för skattebetalarna i landet? Man fortsatte med ROT-avdrag, och de mest välbärgade svenskarna kunde fortsätta renovera sina hus. Det här var jättebra riktat till de mest välbärgade svenskarna. Men tycker Camilla Brodin att avyttringarna var något som blev bra för skattebetalarna i Sverige?

Herr talman! Tack, Birger, för chansen att få tala om dessa frågor! Detta är otroligt intressant.

I mitt anförande talade jag ganska mycket om att vi kanske inte borde äga så mycket över huvud taget. Riksdagen och regeringen måste se till att det finns lagar och regler för hur man får bedriva näringsverksamhet. Staten primära uppgift är inte att äga och driva bolag.

Birger Lahti säger att detta innebär att folk får renovera sina hus och så vidare. Jag tycker att han är inne på något som ligger långt ifrån ämnet och som inte är väsentligt vad gäller huruvida staten ska äga eller driva bolag. Vi har skilda åsikter om detta.

Nu har vi en regering som till exempel lägger fram förslag om att avskaffa värnskatten, något som ni stöttar även om ni kanske inte vill ha det. Detta skulle kunna göra det möjligt för att ytterligare fler kan renovera sina hus, som Birger Lahti påpekar.

Herr talman! Liberalerna har alltid varit tydliga: Staten ska bara driva företag i undantagsfall. De offentliga monopolen bör i största möjliga mån avvecklas. I en välfungerande marknadsekonomi stiftar staten lagar, fattar beslut om skatter och sysslar med myndighetsutövning. Om staten på samma gång konkurrerar med privata företag på marknaden blandas rollerna samman.

Statens monopol ska avvecklas, och statens ägande i företag ska fortsätta att minska om sådana förändringar leder till bättre fungerande marknader eller effektivare samhällsservice. Regeringen bör enligt vår mening därför agera för att avveckla det statliga ägandet i bolag vilka inte har ett särskilt samhällsuppdrag som är svårt att klara på annat sätt eller är viktigt från strategisk och säkerhetspolitisk utgångspunkt. Det kan exempelvis handla om bolag som SBAB, Telia Company AB eller SAS AB.

Det är olyckligt att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet så hårt kramar om statliga bolag och på så sätt skapar en osund konkurrens. Staten har också tidigare fått kritik för att ägaruppdraget är otydligt och oklart. Det kanske inte är så konstigt.

Herr talman! Det skulle vara konstigt, sakna trovärdighet och till och med vara anmärkningsvärt om Facebooks Mark Zuckerberg inom ramen för sitt bolag skulle stifta lagar, om Spotifys Daniel Ek inom ramen för sitt bolag skulle besluta om skatter eller för den delen om Isabella Löwengrip inom ramen för sitt bolag skulle syssla med myndighetsutövning. Lika konstigt och till och med anmärkningsvärt är det att staten ska driva bolag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Staten är skicklig på just att stifta lagar, besluta om skatter och för den delen syssla med myndighetsutövning. Precis som entreprenörerna Mark Zuckerberg, Daniel Ek och Isabella Löwengrip ska man inse vad man är bra på och fokusera på just det. Ska man vara trovärdig i sitt huvuduppdrag måste man helt enkelt prioritera. Det är nämligen precis vad skickliga, tydliga och begripliga ledare gör.

Har alla statens affärer, oavsett om de har skett under en alliansregering eller en socialdemokratisk regering, varit försvarbara de gånger man valt att sälja? Nej, inte ur alla perspektiv. Där kan staten bli mycket bättre. Men ur flera perspektiv är vi medborgare vinnare. Det handlar exempelvis om en mer sund konkurrens och framför allt om att staten än mer kan prioritera sina huvuduppdrag.

Herr talman! Som jag sa inledningsvis: Liberalerna har alltid varit tydliga med att staten ska driva företag bara i undantagsfall. Statens monopol ska avvecklas, och statens ägande i företag ska fortsätta att minska om sådana förändringar leder till bättre fungerande marknader eller effektivare samhällsservice.

Jag yrkar bifall till reservation 1, som vi har gemensamt med M, C och KD.

Herr talman! Jag har en enkel fråga till Arman och Liberalerna. Varför vill man inte att staten tar ansvar för att driva Ringhals 1 och 2 vidare under deras tekniska livslängd?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Vi har valt att inte behandla detta under den här delen. Vi kommer i stället att lyfta fram den frågan under andra delar.

Jag tror att ledningen för Vattenfall fattar marknadsmässiga beslut och att det gäller även de här besluten.

Herr talman! Ändock är det så att det är i det här betänkandet som vi behandlar statliga företag. Under hela riksmötet är detta det enda betänkande där frågan om Vattenfall återfinns.

Jag tycker att det finns ett problematiskt förhållningssätt i denna ingång. Absolut - det finns en affärsmässighet bakom beslutet. I sig är inte nedstängningen ett politiskt beslut. Men problemet är ju att det finns ett lapptäcke av olika subventioner, skattelättnader och stödsystem på energimarknaden. Den politiska styrningen är hög, och det finns indirekt en politisk styrning som har lett fram till det här beslutet.

På samma sätt ställer sig Liberalerna i betänkandet bakom skrivningen om att ytterligare steg har tagits för att styra Vattenfall genom de nya ekonomiska målen, som har antagits och som ska möjliggöra ökade investeringar i förnybart. Det är ju det som Liberalerna har ställt sig bakom - man ökar styrningen mot att inte investera i kärnkraft utan just förnybart.

Här finns möjlighet till annan styrning och andra prioriteringar. Sverige går in i en situation med effektbrist. Vi kan försöka se till att vi inte forcerar in Sverige i en onödigt kritisk situation och spär på den utvecklingen ännu mer. I stället kan vi se till att man åtminstone driver de här reaktorerna vidare under deras tekniska livslängd, vilket må vara ett avsteg från affärsmässigheten, även om till exempel Kristdemokraterna hävdar att det skulle vara affärsmässigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Ser inte Liberalerna och andra något problem med den indirekta politiska styrningen? Anser ni inte att det här blir problematiskt sett till de beslut som måste fattas och vad de betyder för Ringhals 1 och 2?

Herr talman! Som sagt tycker jag inte att vi behöver lyfta fram energipolitiken i det här betänkandet. Precis som ledamoten säger bör kärnkraften utvecklas. Men jag är helt övertygad om att Vattenfall i det här fallet har fattat beslut på marknadsmässiga grunder. Det bör vi respektera. Politiken ska inte vara inne där och rota. Sedan är vi självklart emot subventioner som snedvrider konkurrensen på marknaden. Det gäller framför allt energimarknaden. Där finns det en hel del att göra. Men i Vattenfalls fall tycker jag att frågan ska lyftas fram i andra betänkanden och inte här.

Herr talman! Jag har frågor till ledamoten Arman Teimouri från Liberalerna. Han säger i sitt anförande att staten bara ska äga bolag i undantagsfall. Han lovordar den allenarådande marknaden och tycker att den funkar jättebra.

Berätta för mig, Arman: Tror du att det skulle fungera bättre om vi till exempel inte hade statliga apotek på landsbygden och om vi inte hade statlig bilprovning utöver den som finns på den privata marknaden? Hur tror du att det skulle bli om vi privatiserade allt det här? Tror du att det skulle bli bättre service? Tror du att man skulle öppna nya apotek? Blev det fler apotek när man öppnade för alternativa apotek? Har du kollat var de nya apoteken kom till? Vad säger marknaden om detta? Fungerar den bra i hela landet?

Vilka bolag ser Liberalerna som undantagsfall? Det skulle vara kul att höra.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Lahti för frågorna. Precis som jag sa i mitt anförande ska statens ägande i företag fortsätta att minska om sådana förändringar leder till bättre fungerande marknader och effektivare samhällsservice.

Jag tycker inte att staten är en duktig företagsägare. Staten ska syssla med det den är duktig på: stifta lagar, besluta om skatter och syssla med myndighetsutövning. Jag är ganska övertygad om att marknaden är så pass bra att den kommer att se till att det sker en utveckling, att det kommer fler företag och att apoteken byggs. Sedan finns det vissa delar där det inte har varit bra. Där måste vi bli mycket bättre innan vi avyttrar företag.

Herr talman! Anser Arman Teimouri då att de som behöver mediciner på landsbygden ska förlita sig på en marknad? Är detta inte en samhällsservice som alla som bor i det här landet ska ha tillgång till? Är det en marknad som ska se till att vi kan hämta ut mediciner på en rimlig tid och med rimliga avstånd?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Jag tycker att jag hör i ditt anförande att man bara ska söka sig till hur man kan avyttra statliga bolag, Arman Teimouri. Jag håller med om att staten inte är den bästa på att äga alla bolag. Men det finns nästan 50 bolag som vi helt eller delvis äger. Jag vill hävda att många av dem annars inte skulle sköta den här samhällsservicen. Jag tog exemplet med SJ AB. Vilka sträckor har privata aktörer gett sig in på sedan man givit möjlighet till andra att trafikera sträckor? Tror du att de tog de lågtrafikerade sträckorna i glesbygden där man inte håvar in pengar?

Servicen är viktig. Vilket är ditt svar till dem som inte kan åka med tåg och de företag som inte längre har någon förbindelse? Du säger att man inte får konkurrera med företag på marknaden.

Tacka vet jag det. Det är ingen som vill dit där det inte finns storkovan att tjäna. Det är svaret till dem som inte har någon mer service. Man avyttrade och gav möjligheten till några fler. Sedan måste SJ försöka balansera sina kostnader, eftersom det har marknadsmässiga krav på sig att försöka tjäna pengar. Det kan det inte göra på de lågtrafikerade sträckorna.

Herr talman! Tack så mycket, ledamoten Lahti!

Det är precis som jag sa. Jag vill vara extra tydlig mot dig. Jag tycker att statens monopol ska avvecklas och statens ägande i företag ska fortsätta att minska om sådana förändringar leder till bättre fungerande marknader eller en mer effektiv samhällsservice.

Ta Apoteket AB som exempel. Jag tycker att Apoteket AB ska finnas. Men jag tycker också att dagens apotek är väldigt bra på det de gör. Du kan beställa samma dag och ha ditt paket under eftermiddagen även om du bor på landsbygden. Det är en utveckling av företagande. Staten skulle inte komma på de idéerna.

Precis som jag sa tidigare tycker jag att staten ska lägga energi på det den är duktig på: stifta lagar, myndighetsutövning och besluta om skatter. Att äga företag ska inte staten göra.

Herr talman! De statliga bolagen utgör en betydande del av det svenska näringslivet och den svenska konkurrenskraften. De statliga bolagen är på många sätt avgörande för vårt samhälle. Det innebär ett stort ansvar för riksdagen som ytterst sätter upp ramarna, för regeringen som ansvarar för styrningen och för styrelser och ledningar som har ett strategiskt och operativt ansvar.

Utgångspunkten måste därför hela tiden vara att verksamheten ska bedrivas med det gemensammas bästa för ögonen. Vi socialdemokrater anser att de statliga bolagen ska förvaltas på ett aktivt och professionellt sätt, och det gör man. De särskilda samhällsuppdrag som vissa bolag har förstärker kraven att bidra med en tydlig samhällsnytta inom vissa sektorer.

Den statliga portföljen innehåller 47 bolag med över 135 000 anställda och med en samlad omsättning på över 300 miljarder. De har ett uppskattat värde som närmar sig 600 miljarder. De statliga bolagens betydelse för den samlade konkurrenskraften bör i detta sammanhang framhållas. Samtidigt vill jag understryka att våra gemensamt ägda bolag ska ligga i framkant när det gäller hållbart företagande, såsom innovation, jämställdhet och ansvarstagande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Det betänkande som kammaren i dag behandlar innehåller regeringens skrivelse 2018 års redogörelse för företag med statligt ägande. I betänkandet behandlas också 42 motionsyrkanden om statliga företag från den allmänna motionstiden. Jag yrkar bifall till utskottets förslag att lägga skrivelsen till handlingarna och också avslag på samtliga motioner.

Bolagsportföljen innehåller 47 hel- och delägda företag. Vi ska komma ihåg att huvuddelen av dem drivs på affärsmässiga grunder och verkar på fullt konkurrensutsatta marknader. Vissa av dem har som sagt särskilt beslutade samhällsuppdrag, men merparten har det inte. Våra statliga bolag utför viktiga uppgifter i hela vårt samhälle oavsett om de har särskilt beslutade uppdrag eller inte.

Jag vill framhålla att de statliga bolagen ska och måste verka i hela vårt land. Vikten av detta får inte underskattas. Ett exempel är Almi Invest som via sina åtta regionala kontor investerar i hela vårt avlånga land och finns på plats i nästan alla kommuner i Sverige. Detta är oerhört viktigt, eftersom den privata kapitalförsörjningen inte fungerar optimalt överallt utanför storstadsregionerna.

Samtidigt finns det utmaningar, som också har nämnts här i kammaren. SBAB är en viktig aktör på bolånemarknaden. Men det är bekymmersamt att det inte som andra privata bolag har utlåning i hela landet. Det är också ett problem att Postnords service inte når ut på ett rimligt sätt till delar av Norrland. Kort sagt: De statliga bolagen måste vara närvarande i hela landet.

Herr talman! Bolagen med statligt ägande arbetar för att ligga i framkant när det gäller hållbart företagande - socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Det framgår också tydligt att Agenda 2030 och globala hållbarhetsmål är viktiga mål för alla statliga bolag, vilket man exempelvis ser när man tittar i den statliga ägarpolicyn.

Ett exempel på detta är LKAB, Sveriges äldsta statliga bolag, som har ett mycket framtidsinriktat förhållningssätt. Ihop andra aktörer och med statliga pengar, som faktiskt hotades av M-KD-SD-budgeten, försöker LKAB och Vattenfall att ta fram helt koldioxidfri stålproduktion inom ramen för Hybritprojektet och testbäddsverksamhet. Det är bara ett exempel på en viktig framtidsfråga.

Ett annat exempel är Almi Invest som numera har en ren Green Tech-fond. Det stärker svenska investeringar i miljöteknik och gör oss som land starkare. Vidare kan vi se att fler statliga bolag emitterar gröna obligationer. Det är bra och accentuerar de statliga bolagens gröna profil.

Herr talman! Jämställdhet är en självklarhet för ett feministiskt parti som Socialdemokraterna. Därför är det också glädjande att se goda resultat i de statliga bolagen gällande jämställd representation i ledande roller.

Regeringen har från dag ett arbetat med en balanserad könsfördelning i de statliga bolagen. Bland annat är statens ägarpolicy från 2017 väldigt tydlig i frågan om jämn könsfördelning. Andelen kvinnliga ordförande är i dag 49 procent, vilket kan jämföras med börsbolagens snitt på 9 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Andelen kvinnliga vd:ar är 36 procent, som kan jämföras med börsbolagens 8 procent. Det syns också i statistiken att de statliga bolagen tar detta på allvar. När det gäller rekryteringar till ledningsgrupper har även de blivit mer jämställda.

Samtidigt ska vi komma ihåg, herr talman, att det inte är någon uppoffring att arbeta för balanserad könsfördelning. Forskning visar i stället att grupper och företag som består av människor med en mångfald av erfarenheter är mer framgångsrika och lönsamma. Könsmässigt balanserade styrelser är helt enkelt en win-win.

Det är också så att de statliga bolagen kan fungera som ett verktyg för att påverka normbildningen i näringslivet som helhet. Det ska inte underskattas. Statliga företag ska vara ett föredöme i jämställdhetsarbetet. Kort sagt ska staten vara en god och framåtsyftande ägare.

I debatten om statligt ägande uppstår ofta frågor om hur aktivt ägarskapet ska utövas. Ofta väcker man opinion och lägger fram förslag om att ägarskapet ska vara av en mer operativ natur. En del motioner i dagens betänkande lyfter fram en vilja att regeringen ska vara en mer klåfingrig ägare. Mycket tyder dock på att dagens styrning är klok och välavvägd med särskilt beslutade samhällsuppdrag samt kommersiella statliga bolag som styrs av kloka styrelser där statens inflytande huvudsakligen kommer från en tydlig ägarpolicy och i vissa fall särskilda uppdrag och uppdragsmål.

Vi socialdemokrater har ett pragmatiskt förhållningssätt till statligt ägande. Det är inget självändamål att staten äger bolag. Men då de fyller en funktion, exempelvis har speciella samhällsuppdrag eller när bolag helt enkelt är en god investering för det svenska folket, kommer vi inte att verka för avyttringar av ideologiska skäl.

I en motion från Moderaterna går man åt motsatt håll. Det har vi också hört här i talarstolen. Man vill sälja ut och privatisera merparten av de statligt ägda företagen och åtminstone dem som saknar särskilt samhällsuppdrag. Om det blir verklighet riskerar bolag som Bilprovningen, SJ, Postnord, Vattenfall, Telia, LKAB och SBAB, för att nämna några, att privatiseras.

Visst är det uppfriskande med en kritisk hållning och att inte se det statliga ägandet som ett självändamål. Men i det här fallet handlar det om långtgående privatiseringar som jag tror kommer missgynna svenska jobb och svensk utveckling och tillväxt.

Dessutom är flera av de statliga bolagen säkerhetspolitiskt viktiga. Ett exempel är Telia, som förvisso är ett börsbolag men ändå säkerhetspolitiskt viktigt. Vi menar att en försäljning i bästa fall skulle vara ekonomiskt ofördelaktig och i värsta fall också en säkerhetspolitisk risk.

Herr talman! De statliga bolagen ska ses som en tillgång för svenska folket. Vi socialdemokrater menar att de ska fortsätta att bidra till ett starkare samhälle och till vårt gemensamma samhällsbygge, som vi hoppas kommer att fortsätta att vara starkt.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Herr talman! Jag skulle vilja fråga Mathias Tegnér om det som jag berörde i mitt anförande: markförsörjningsprogrammet för Sveaskog. Du är företrädare för regeringspartiet. Ni har haft regeringsmakten sedan 2014, och ni har fått signaler om att markförsörjningsprogrammet går trögt. Som jag sa har man utvidgat skaran av vilka som får köpa. Det behöver inte ens vara en svensk som köper, och man behöver inte bo i samma län. Man kan ha det enbart som en placering.

Ni har inte gjort någonting för att se till att detta motsvarar det som riksdagen antog ett förslag och en proposition om 2001, nämligen att försöka få bättre utkomstmöjligheter i landsbygden och glesbygden och att människor ska kunna bo kvar. Det var denna utveckling i glesbygden som var tanken med propositionen.

Kommer du att försöka bidra till detta? Det här betyder ingenting för utvecklingen, utan det är bara en placering för penningstarka personer som till och med kör över dem som bor på orten. Försäljningarna görs i stora sjok; de är i tjugomiljonersklassen när det blir anbud.

Herr talman! Jag vill fråga Mathias Tegnér från regeringspartiet Socialdemokraterna: Tycker du att detta inbringar det som tanken var med försäljningsprogrammet och samhällsuppdraget? Lever programmet upp till detta? Varför försöker ni inte stoppa det här?

Ni har haft nästan fyra och ett halvt år på er att titta på det här. Jag håller med om mycket av vad du säger i ditt anförande, men vad gäller det här gör jag det inte. Man säljer bort statlig egendom, och det bidrar inte till det som var tanken: att det skulle komma glesbygden till del. Människor i glesbygden får det bara svårare och svårare. Det här bidrar definitivt inte till det som var tanken med propositionen. Jag vill höra din syn på det, tack.

Herr talman! Tack, Birger Lahti, för frågan! Det har inte undgått någon hur engagerad ledamoten Lahti är i de här frågorna. Sveaskog är ett viktigt instrument för den svenska staten, och som jag sa i mitt anförande är det viktigt för Socialdemokraterna att hela landet ska leva.

Som ledamoten själv sa har det gjorts förändringar i markförsörjningsprogrammet under perioden. Med tanke på att det finns mycket kritik bör man nog utvärdera hur det fungerar. Däremot är inte min bild densamma som ledamoten Lahtis: att vägen framåt är att allt skogsinnehav i Sverige ska vara statligt och ligga inom ramen för Sveaskog.

Herr talman! Jag har aldrig påstått att det gäller allt skogsinnehav. All statlig skog ska in under ett paraply. Jag har aldrig sagt någonting annat. Däremot går ju detta åt andra hållet.

Riksrevisionen kom fram till att man har gjort en för snäv prioritering av vilka som är glesbygdsbor. Man kollade inte alls på detta. Det fanns ett spann på mellan 5 och 10 procent i propositionen, men ändå menar man nu att det är 10 procent man ska sälja ut. Det är det som är riktmärket. Ni som regering kunde ha stoppat detta. I propositionen stod det faktiskt 5-10 procent, och 5 procent uppnåddes för länge sedan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Ni skulle ha kunnat stoppa det här för länge sedan om viljan hade funnits, men jag vet inte vilka det är som ni försöker ragga upp med att fortfarande sälja statlig egendom. Det ger inte någonting för oss som bor på landsbygden och i glesbygden. Det ger ingen utveckling för oss, utan tvärtom. Det är i stället en placeringsmöjlighet för penningstarka människor. De får placera sina pengar bäst de vill, men det här leder bara till urholkning av statlig egendom. Det går åt fel håll i förhållande till vad som anges i propositionen. Andemeningen i propositionen är jättebra, men det här går åt fel håll. Jag undrar fortfarande: Tänker du försöka stoppa det som går åt fel håll jämfört med det som var tanken?

Vad gäller statlig skog har jag aldrig sagt att all skog ska vara statlig. Jag tycker att rikedomen i svenskt skogsbruk är just att det också finns små brukare som brukar skogen på ett annat sätt. Det är det som ger den fantastiska kombination som vi har i svenskt skogsbruk.

Herr talman! I så fall missuppfattade jag ditt inlägg, Birger Lahti, i det föregående replikskiftet. Jag ber om ursäkt för det.

När det gäller din fråga är svaret egentligen det som jag sa för en stund sedan: Det är viktigt att vi har ett skogsbruk som fungerar och är aktivt. Det är bra att det finns många små skogsägare, och jag tror att det är viktigt att Sveaskog är en aktiv ägare i de här situationerna.

Det har funnits kritik, och därför är det rimligt att utvärdera markförsörjningsprogrammet. Däremot skulle jag uttrycka det på ett annat sätt än vad Birger Lahti gör när du säger att detta bara handlar om att sälja ut statlig egendom. Så uppfattar inte jag det, utan jag uppfattar det som en politik som går ut på att vara välfungerande för svensk landsbygd. Och det är viktigt för oss socialdemokrater.

Herr talman! Mathias Tegnér beskrev ingångarna för regeringen och Socialdemokraterna. Det var intressant att lyssna på.

En sak som jag tog upp i mitt anförande och som jag lite grann vill borra vidare i är kopplat till Inlandsinnovation och Fouriertransform, som bildades för att ge tillgång till riskkapital. Det gällde dels geografiska områden som norra Sverige, Värmland och Dalarna, dels, i det andra bolaget, mer riktat till tillverkningsindustrin. Bolagen bildades just för att göra riskkapital tillgängligt i geografiska områden där det inte finns så stor konkurrens på marknaden och där behoven är stora.

Regeringen bildade under förra mandatperioden i stället Saminvest och förde in bolagen där. Jag ställer min fråga med anledning av den höga svansföring som fanns i kritiken mot bolagen tidigare: På vilket sätt kan Mathias Tegnér i dag beskriva resultatet utifrån det nya Saminvest? Frågan är om Saminvest når de områden och de branscher som bäst behöver det. Eller blir det bara ytterligare en aktör som finns där det redan finns tillgång på annat, privat, riskkapital?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Herr talman! Tack, Annika Qarlsson, för frågan! I grunden kan man säga att det är viktigt att det finns statligt kapital som är berett att investera både i storstadsregioner och i hela landet. Jag tog också upp i mitt anförande att det är extremt viktigt att Almi Invest har kontor i hela landet och investeringar i 289 av Sveriges 290 kommuner.

I grund och botten är det viktigt att man hittar ett effektivt sätt som gör att det finns pengar i hela landet när det gäller hur man kanaliserar statliga investeringspengar. Detta var kritik som din kollega tog upp för ett år sedan i samma debatt. Jag tycker fortfarande att det tål att tänkas på om det leder till mindre administration och mer pengar till glesbygden när omstruktureringens pengar hamnade i Saminvest.

Jag tycker att man ska vara öppen och utvärdera den här typen av reformer, för jag tror att vi är eniga om att det viktiga är att det finns statligt riskkapital i hela landet.

Herr talman! Kritiken var högljudd och stark mot de tidigare formerna, och därför blir det viktigt att se till att man levererar resultat. Vi kommer noga att följa vad som händer och sker.

Den andra fråga jag skulle vilja ta upp nämnde Mathias Tegnér också i sitt anförande. Den gäller SBAB. Förutsättningarna när bolaget bildades var helt annorlunda än i dag. Med de riktlinjer SBAB har i dag är det dessutom i allra högsta grad ett bolag som har halverat sitt marknadsområde till att bestå av delar av Sverige i stället för hela Sverige.

Jag skulle vilja höra Mathias Tegnér beskriva varför vi ska fortsätta att äga och ha kvar SBAB.

Herr talman! Tack för frågan, Annika Qarlsson!

Jag tycker att SBAB har fyllt en viktig funktion. Om man tittar på den svenska bolånemarknaden kan man se att den under perioder faktiskt inte har fungerat perfekt. Som ekonom vet jag också att ett av de största forskningsfälten inom ekonomisk forskning är olika typer av market failures, alltså marknadsmisslyckanden, så min uppfattning är nog att SBAB historiskt har fyllt och i dag fyller en viktig funktion för att vi har - och ska ha - en bolånemarknad som fungerar. Däremot var jag i mitt första inlägg kritisk till att SBAB faktiskt inte finns i hela landet, vilket det har gjort tidigare.

I grund och botten tror jag alltså att SBAB är viktigt, men när det gäller kritiken mot att SBAB inte finns i hela landet är vi eniga.

Herr talman! Jag blev beklämd när jag hörde Mathias Tegnérs anförande. Han stod nämligen i talarstolen och sa att de borgerliga partierna vill sälja LKAB, Vattenfall och systemkritisk infrastruktur som behöver finnas i statens ägo av säkerhetspolitiska skäl.

Detta kan bara rendera två slutsatser. Den ena är att Mathias Tegnér inte har läst den gemensamma borgerliga reservationen, där det står att vi vill sälja bolag som inte har ett särskilt samhällsuppdrag som är svårt att klara på annat sätt eller inte är viktiga från en strategisk och säkerhetspolitisk utgångspunkt. Därefter står det också att vi inte anser att det är aktuellt med försäljning av LKAB, Apoteket eller Vattenfall. Frågan är därför: Har Mathias Tegnér inte läst betänkandet, eller är han intresserad av att förfula debatten genom att helt enkelt ljuga?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Herr talman! Tack för dina frågor, Carl-Oskar Bohlin! Jag skulle vilja svara nej på båda. Jag har läst er reservation, och jag har inte ambitionen att stå här och ljuga.

Däremot har jag även läst er motion, som utgör grunden för den här debatten. Där är det framför allt den första delen som finns omnämnd, vilket också har varit moderat politik under lång tid, det vill säga att det är just bolag som saknar särskilt samhällsuppdrag som man kan tänka sig att sälja. Sedan har det över tid varierat exakt hur ståndpunkten har sett ut, och jag sa också att man riskerar att sälja viktiga statliga bolag. Om Moderaterna har ändrat uppfattning och gör andra bedömningar när det gäller vilka bolag som har ett säkerhetspolitiskt värde tycker jag att det är glädjande. Jag tror nämligen att det finns ett problem om man tänker sig att man kan sälja alla bolag som inte har ett särskilt samhällsuppdrag. Det finns flera bolag som faktiskt är säkerhetspolitiskt viktiga, och jag tycker att Telia Company är ett av dem.

Så, kort sagt: Jag vill inte förfula debatten. Jag vill inte heller stå här och ljuga, och jag har läst noggrant. Jag är dessutom glad om vi kan ha en seriös diskussion kring de värden som faktiskt finns i flera av de bolag som inte har särskilda samhällsuppdrag men som ändå är viktiga för samhället.

Herr talman! Det är ju glädjande att höra att Mathias Tegnér inte har några sådana ambitioner. Det välkomnar jag.

Det är dock anmärkningsvärt att det i talarstolen sägs att de borgerliga partierna arbetar för att sälja LKAB och Vattenfall, när det åtminstone sedan det borgerliga regeringstillträdet 2006 har varit känt att det inte har funnits någon ambition att sälja vare sig Vattenfall eller LKAB. Sedan ska man uppfatta detta som det som brukar kallas kumulativa rekvisit, det vill säga samhällsuppdrag, särskilt viktig verksamhet eller säkerhetspolitisk utgångspunkt. Det utgör den samlade ramen för de verksamheter vi inte önskar avyttra.

Genom detta replikskifte har vi klargjort i alla fall den frågan. Jag hoppas att vi slipper återkomma till just den här delen av debatten framöver.

Herr talman! Jag vill understryka att det jag sa var att man med moderat politik riskerar att gå åt andra hållet. Min bild är nämligen - jag kan ha fel - att det faktiskt har funnits olika uppfattningar inom olika partier. Om det nu är så att Moderaternas hållning också är det som tidigare har varit den gemensamma borgerliga hållningen tycker jag alltså att det är alldeles utmärkt. Som utgångspunkt tror jag att det finns flera statliga bolag som utför mycket viktiga samhällsuppdrag trots att de inte har särskilt beslutade samhällsuppdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Återigen: Vi kommer i vårt utskott att diskutera frågan om Telia. Telia är ett börsbolag som inte har något särskilt beslutat samhällsuppdrag men som ändå är extremt viktigt säkerhetspolitiskt. Jag tycker att det är ett bra exempel på att man låter ideologiska låsningar gå före säkerhetspolitik. Jag vet att vi ska komma tillbaka till den frågan, och jag hoppas att vi kan ha en bra diskussion. Detta är nämligen frågor som är extremt viktiga för Sveriges säkerhet och inte bara viktiga ekonomiskt.

Herr talman! Sverigedemokraternas inställning till statligt ägda bolag är att dessa i första hand ska säkerställa medborgarnas långsiktiga intressen, såväl när det gäller samhällsuppdrag som när det gäller ekonomiska intressen.

Vi anser att de bolag som ägs av staten ska förvaltas på bästa sätt. Lika viktigt är det dock att bolagen förser de anställda med en god arbetsmiljö och goda villkor. Bolagen ska givetvis vara föredömen vad gäller hälsa och miljö.

För vissa bolag med särskilda samhällsuppdrag anser vi att det kan finnas skäl att se över avkastningskraven i förhållande till förmågan att leverera på samhällsuppdragen. För bolag utan samhällsuppdrag ser vi att grunden för ägandet är att bolagen ska förse statskassan med en god intäkt. Det är därför extra glädjande att se de överlag fina boksluten för 2017, med en total utdelning på drygt 20 miljarder kronor och en avkastning på eget kapital på hela 12 procent.

Vi vill poängtera att de privata bolagen utgör grundbulten i den svenska ekonomin men att staten ska fortsätta att äga de bolag som står för det övergripande samhällsuppdraget.

Herr talman! Ledningen för Telia Company AB räknar med att senare i år få ett godkännande av EU-kommissionen när det gäller förvärvet av Bonnier Broadcasting. Sverigedemokraterna har ända sedan affären blev känd varit starkt kritiska till detta uppköp.

Med drygt 37 procent av aktierna i Telia Company är staten en storägare. Vår uppfattning är att Telia Companys telekomverksamhet inte är en kärnverksamhet som staten ska vara ägare till. Redan i dag har staten en indirekt kontroll över public service, vilket resulterar i att staten riskerar att uppfattas som avsändare av i praktiken alla marksända kanaler. Sverigedemokraterna anser att det i en demokrati ska finnas fria och oberoende medier, vilket upprätthålls genom flera privata aktörer och en sund konkurrens mellan dem. Vi är medvetna om att det i dag inte finns några som helst tecken på eller tankar om politiskt styre av kanalerna, men bara det faktum att möjligheten finns är oroväckande nog.

Det är riksdagens uppdrag att ansvara för att demokrati och en sund konkurrens råder i Sverige. Därför är vår ingång att staten som storägare ska verka för att Telia Company delas upp utifrån den del som är av säkerhetspolitiskt intresse respektive telekomverksamhet. Staten kan därefter sälja ut sin del i telekomverksamheten.

Herr talman! Sveaskog AB har nyligen beslutat avsätta 2 000 hektar skog i anslutning till Tivedens nationalpark till buffertskog med anpassad avverkning. Anledningen är att det har klagats på att Sveaskog brukat skogen, vilket resulterat i kalhyggen något hundratal meter från nationalparken. Att Sveaskog går över till anpassad avverkning, det vill säga en form av hyggesfritt skogsbruk med gallring och självplock, innebär en förlust på 50 procent av planerade intäkter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statliga företag

Vi ser att detta är ett ingrepp på skogsbruket som kan komma att bli prejudicerande och riskera att i framtiden inkräkta på privata skogsägares äganderätt, vars skogar ligger nära nationalparker eller andra områden där allmänheten har fritidsintressen. Nationalparkerna är oerhört viktiga och inrättade för att skydda såväl mark som djurliv, men övrig mark ska efter bästa förmåga brukas. Vi anser att Sveaskog bör ompröva sitt beslut om buffertzoner i anslutning till Tivedens nationalpark samt att inte besluta om att skapa nya sådana buffertzoner runt andra nationalparker.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till vår reservation 9 i betänkandet. Vi står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för tidsvinst yrkar jag bifall till endast denna reservation.

(Applåder)

Herr talman! Min bild är att Sverigedemokraterna historiskt har haft en annan åsikt än borgerligheten när det gäller frågor om statligt ägande. Jag vet inte om närmandet till Kristdemokraterna och Moderaterna har gjort att man har bytt hållning i den här frågan.

Som jag ser det skulle en försäljning av Telia vara ett säkerhetsmässigt problem. Flera säkerhetsexperter har dessutom uttalat sig i den riktningen. Min fråga till ledamoten är därför: Ser ni inga risker med en försäljning av Telia Company?

Herr talman! Tack, ledamoten! Jag ska kanske inte vara den som avgör om det finns säkerhetspolitiska problem. Men det borde vara fullt möjligt att separera. Jag fick frågan i utskottet av en kollega till Mathias Tegnér och gjorde en snabb googling, varvid jag hittade tre stora bolag som har separerat den delen.

Det borde tvärtom vara högst naturligt att staten ser till att ha ett koncentrerat ägande runt just de känsliga delarna och inte att vi producerar tvprogram i förlängningen. Vi bör fokusera vårt ägande där det är mest kritiskt för säkerheten, och det borde vi kunna göra också om vi separerar bolagen.

Herr talman! Frågan om Telia och säkerhetspolitik tycker jag är extremt viktig. Det är klart att om man börjar diskutera en delning riskerar man att hamna i en situation som skapar flera olika problem. Vi vet till exempel efter samtal med Telias ledning att deras uppfattning är att det inte går att göra den typen av delning som ledamoten talar om.

Statliga företag

Som jag ser det riskerar den här diskussionen också att öppna någon form av Pandoras ask. Det är klart att staten inte är huvudägare i Telia. Då är frågan vad som kan hända om riksdagen fortsätter att diskutera frågan på det här sättet. I värsta fall kan det leda fram till en delning och försäljning som faktiskt är ett säkerhetspolitiskt hot. Det vill inte jag vara med och bidra till.

Det kan även vara så att aktieägarna i Telia faktiskt är emot en delning, även om riksdagen tycker att man bör dela. Då kommer hela processen bara att vara ett ekonomiskt fiasko.

Min fråga är återigen: Ser inte Sverigedemokraterna några risker med en process som kan leda till en försäljning av Teliaaktierna?

Herr talman! Tack, ledamoten! Nej, jag ser inte det säkerhetspolitiska problemet om vi, staten, behåller ägandet av den säkerhetspolitiskt viktiga infrastrukturen. Jag kan inte heller se varför en försäljning av telekomdelen skulle bli ett ekonomiskt fiasko för staten. Jag förstår inte varför det skulle vara ett problem.

Tvärtom tycker jag att det är väldigt viktigt att staten inte är ägare till all marksänd tv. Det stämmer att vi inte är huvudägare i Telia, men vi är en storägare och kan påverka. Jag är fullt medveten om att aktieägarna kanske inte alls vill dela, och jag förstår att ledningen ännu mindre än några andra vill se en uppdelning. De har ju ett uppdrag att leverera god vinst, och det gör de. De är väldigt duktiga.

Jag delar Socialdemokraternas uppfattning att vi kan vara bra ägare om vi inte är inne och tafsar för mycket, men ur en säkerhetspolitisk aspekt tycker jag att det är viktigt att vi har kontroll över infrastrukturen.

Jag är också i den åldern att jag kommer ihåg när vi talade om avregleringen av elmarknadens infrastruktur och nätverksamhet. Då var det precis samma tongångar: Det går inte, och det är livsfarligt. Men det har ju visat sig att det gick bra.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)

Riksrevisionens rapport Nationellt försvar på regional nivå

Herr talman! Vi ska nu debattera försvarsutskottets betänkande rörande Riksrevisionens rapport Nationellt försvar på regional nivå.

Det är nu av yttersta vikt att vi stärker försvaret av Sverige, och en viktig del är då att det fungerar på regional nivå. Därför är det en viktig rapport som Riksrevisionen har gjort. De konstaterar att det finns en hel del brister och påpekar bland annat att "vid högre konfliktnivåer begränsas dock de regionala stabernas möjligheter att lösa sina uppgifter av ett antal brister i såväl förutsättningar som arbetsmetoder, som inte fullt ut är ändamålsenliga". Man påpekar också att "Försvarsmaktens styrning av de regionala staberna bedöms av Riksrevisionen som otydlig när det gäller såväl interna styrdokument som harmonisering och framtagande av bästa praxis". Vidare säger man att "staberna har inte övats i sin fullständiga ledningsroll och det är därför svårt att bedöma i vilken utsträckning de kan leda underställda förband och stödja på operativ och taktisk nivå".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Nationellt försvar på regional nivå

Det är jätteviktigt att det här nu tas till vara och rättas till när vi nu bygger upp försvaret, herr talman, för det är viktigt att försvaret kan fungera om det värsta händer. Om vi drabbas av en konflikt eller hamnar i krig måste det fungera på lokal nivå.

I det här sammanhanget har Kristdemokraterna lämnat in en motion där vi vill att de fyra regionala staberna, som är en viktig del i Försvarsmakten, "bör få i uppgift att initiera en ökad övningsverksamhet där kvalificerade militära resurser ställs till andra myndigheters förfogande för att bidra vid naturkatastrofer, stora olyckor eller andra händelser som kan påverka människors säkerhet".

Det vi pekar på i den här motionen är att Försvarsmaktens resurser riskerar att bli outnyttjade i situationer där de skulle kunna göra stor nytta eftersom det inte genomförs några övningar.

Det är en självklarhet att om det ska fungera måste det övas. Därför har det varit så tragiskt historiskt sett att när det har sparats på det svenska försvaret är det just övningar som har fått stryka på foten. Att ha förband, fylla på materiel och hålla övningar ger militär effekt, men det är lika självklart för ett civilt försvar. Det är så viktigt att vi använder de resurser som finns på ett effektivt sätt. En sak vet vi, nämligen att det kommer att hända naturkatastrofer i framtiden och att det kommer att ske stora olyckor. Då är det viktigt att vi kan använda våra resurser på ett effektivt sätt.

Fru talman! Av utskottsmajoritetens svar framgår "att Försvarsmaktens stöd till det civila samhället inte ska vara dimensionerande". Där vill jag påminna om hur tokigt och bristfälligt det blev i somras, tyvärr, vid katastrofen med bränderna. Försvarsmakten hade inte fått uppgiften att hjälpa till när det civila samhällets resurser inte räcker till. Man hjälpte till ändå, men man hade kunnat ge mer hjälp om man hade fått uppdraget.

Olyckor kommer att hända i framtiden. Därför är det så viktigt att bristerna som Riksrevisionen har belyst rättas till och att man, precis som framgår av vår motion, ser till att öva på lokal och regional nivå så att resurserna som finns används på effektivast möjliga sätt.

Med dessa ord yrkar jag bifall till vår reservation.

Fru talman! Det var under regeringen Göran Persson som det i ett försvarsbeslut 2004 slogs fast att Försvarsmaktens stöd till det civila samhället inte fick vara dimensionerande. Det kanske inte låter så allvarligt med en sådan formulering, men som den har kommit att tolkas av våra myndigheter har vi landat i en olycklig situation.

Att inte vara dimensionerande har till exempel tolkats av helikopterflottiljen som att man inte kan semesterplanera för att släcka skogsbränder sommartid. Man får inte göra den planeringen eftersom man då förbereder sig, dimensionerar sig, för uppgiften att stödja civilsamhället. Det som sker varje sommar när det börjar brinna i skogen - det gör det varje sommar - är att man ad hoc drar hem folk från semestrarna och sedan ger dem uppdraget att släcka. Flera försvarsberedningar har efterlyst en översyn av den så kallade stödförordningen som reglerar Försvarsmaktens möjligheter att hjälpa det civila samhället, men ännu, fru talman, har inte någon sådan utredning tillsatts av den nuvarande regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Nationellt försvar på regional nivå

Att stödja det civila samhället är förenat med många fördelar. Jag ska uppehålla mig vid de viktigaste. Först och främst är det min uppfattning att genom att Försvarsmakten genomför skarpa insatser i civil krishantering i det civila samhället ökar också förmågan i Försvarsmakten. När helikoptrar måste fungera för att släcka skogsbränder, hämta patienter i skärgården och så vidare fungerar de, och de ger nödvändig övningstid till våra flygförare.

Det är också självklart att Sveriges skattebetalare ställer krav på staten att använda sina samlade resurser på ett rationellt sätt. Det sker inte i dag. Det finns myndigheter som arbetar i olika stuprör utan någon vidare samordning. Efter debatten om skogsbränderna i somras frågade man till exempel Sjöfartsverket om det var möjligt för dem att också medverka vid släckning av skogsbränder. Svaret blev att verket måste få extra pengar, helikoptrarna måste anpassas och så vidare. Fru talman! Detta borde ha varit gjort för länge sedan.

Sist men inte minst är det viktigt att de militära resurserna används. Om så sker, och svenska folket ser detta, bidrar det till att förankra det militära försvaret hos folket och ökar stödet för de ansträngningar som nu görs på försvarsområdet. Precis som Mikael Oscarsson var inne på: Om insatserna till stöd för civilsamhället ska fungera måste de också övas innan krisen uppstår.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Fru talman! Precis som har sagts tidigare behandlar vi nu försvarsutskottets betänkande FöU10 Riksrevisionens rapport Nationellt försvar på regional nivå.

Fru talman! Riksrevisionen har i rapporten granskat om Försvarsmaktens regionala staber har förutsättningar att lösa sina huvuduppgifter och om arbetet sker på ett ändamålsenligt sätt. Granskningen genomfördes under hösten 2017 och våren 2018. I granskningen har Riksrevisionen inhämtat information från Försvarsdepartementet, Försvarsmakten och 17 länsstyrelser.

Riksrevisionens sammanvägda bedömning är att riksdagens och regeringens övergripande målsättning uppfylls, det vill säga att de regionala stabernas arbete bidrar till Försvarsmaktens förmåga att lösa nationella uppgifter genom att utöva territoriell ledning, leda hemvärnsförbanden och ge stöd till samhället.

Fru talman! Riksrevisionen anser att regeringens styrning av Försvarsmakten när det gäller de regionala staberna är tillräckligt tydlig, har relevans för uppgiften och sker med rimlig frekvens. Detsamma gäller för Försvarsmaktens återrapportering, såväl internt som till regeringen.

Riksrevisionen bedömer vidare att de regionala staberna tillsammans med bland annat länsstyrelser är centrala aktörer i utvecklingen av totalförsvaret på regional nivå. Vid högre konfliktnivåer begränsas dock de regionala stabernas möjligheter att lösa sina uppgifter av ett antal brister i såväl förutsättningar som arbetsmetoder, som inte är fullt ut ändamålsenliga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Nationellt försvar på regional nivå

Försvarsmaktens styrning av de regionala staberna bedöms av Riksrevisionen som otydlig när det gäller såväl interna styrdokument som harmonisering och framtagande av bästa praxis. Stabernas bemanningsbehov motsvaras inte helt av den bemanning som planeras. Staberna har inte övats i sin fullständiga ledningsroll, och det är därför svårt att bedöma i vilken utsträckning de kan leda underställda förband och stödja på operativ och taktisk nivå.

Den regionala staben i Militärregion mitt möter enligt Riksrevisionen särskilda geografiska och uppgiftsmässiga utmaningar som innebär att de inte på samma sätt som övriga regionala staber kan lösa sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt.

Fru talman! Riksrevisionen lämnar i rapporten rekommendationer till Försvarsmakten, nämligen att

tydliggöra styrdokument så att de regionala stabernas uppgifter framgår tydligt och samlat, i syfte att skapa tydlighet för staberna och underlätta krigsförbandsvärderingen och rapporteringen till regeringen

harmonisera de regionala stabernas arbete i större utsträckning och se till att effektiva arbetssätt delas och införs av alla regionala staber i de fall det är lämpligt

se till att de regionala staberna övas i sin fullständiga roll att leda underställda förband och stödja på operativ och taktisk nivå

överväga åtgärder som kan öka möjligheterna för den regionala staben i Militärregion mitt att lösa sina tilldelade uppgifter på ett mer ändamålsenligt sätt

beakta bemanningsbehovet vid de regionala staberna med avseende på bakgrund och erfarenhet.

Fru talman! Utöver dessa rekommendationer har Riksrevisionen presenterat ytterligare tre rekommendationer i en hemlig promemoria som har delgetts Försvarsdepartementet och Försvarsmakten. Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och följer myndighetens arbete med att omhänderta Riksrevisionens rekommendationer. Socialdemokraterna och utskottet välkomnar också Riksrevisionens rekommendationer och avser att följa upp arbetet med att omhänderta rekommendationerna.

Fru talman! Jag vill därmed yrka bifall till förslaget i försvarsutskottets betänkande FöUl0.

Fru talman! Riksrevisionens rapport heter Nationellt försvar på regional nivå. Det hörs på namnet hur viktigt det är med samverkan, synkronisering och ledning för att det ska fungera att försvara Sverige.

Riksrevisionens sammanvägda bedömning är godkänt betyg - att riksdagens och regeringens övergripande målsättning uppfylls, det vill säga att de regionala stabernas arbete bidrar till Försvarsmaktens förmåga att lösa nationella uppgifter genom att utöva territoriell ledning, leda hemvärnsförbanden och ge stöd till samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Nationellt försvar på regional nivå

Riksrevisionen anser att regeringens styrning av Försvarsmakten avseende de regionala staberna är tydlig, har relevans för uppgiften och sker med rimlig frekvens. Detsamma gäller Försvarsmaktens återrapportering, såväl internt som till regeringen.

Men, fru talman, det finns ändå ett antal rekommendationer riktade till Försvarsmakten som är nog så viktiga:

att man ska tydliggöra styrdokument så att de regionala stabernas uppgifter framgår tydligt och samlat i syfte att skapa tydlighet för staberna och underlätta krigsförbandsvärderingen och rapporteringen till regeringen

att man ska harmonisera de regionala stabernas arbete i större utsträckning och se till att effektiva arbetssätt delas och implementeras av alla regionala staber i de fall det är lämpligt

att man ska se till att de regionala staberna övas i sin fullständiga roll att leda underställda förband och stödja på både operativ och taktisk nivå

att man ska överväga åtgärder som kan öka möjligheterna för den regionala staben i Militärregion mitt att lösa sina tilldelade uppgifter på ett mer ändamålsenligt sätt

att man ska beakta bemanningsbehovet vid de regionala staberna med avseende på bakgrund och erfarenhet.

Jag tänker så här, fru talman: ledning, effektiva arbetssätt, tydlighet, övning - här har Försvarsmakten en del att jobba med för att på ett bättre sätt kunna försvara Sverige. Alla granskningar och rapporter tycker jag är bra, för man kan se på sin verksamhet och se vad man kan göra för att förbättra sig. Jag tror att det kommer att gå bra. Men det krävs också att vi ger Försvarsmakten förutsättningar att göra sitt jobb.

Detta och det försämrade säkerhetsläget för Sverige gör det tydligt att vårt försvar måste stärkas. Då känns det bra för mig som moderat att Moderaternas och Kristdemokraternas budget för 2019, som nu är hela riksdagens budget, har ökat anslagen till Försvarsmakten. Nu finns det utrymme för att uppnå ambitionen i försvarsbeslutet från 2015. Nu finns det möjlighet att färdigställa den beslutade krigsorganisationen. Nu kan planering för ökad förmåga påbörjas.

På sikt vill Moderaterna att Sveriges försvarsutgifter ska närma sig 2 procent av bnp, och vår ambition är att genomföra detta under en tioårsperiod. Vi har även tillfört extra medel till flera av de övriga försvarsmyndigheterna samt resurser för att stärka krisberedskapen och det civila försvaret.

Den grundläggande inriktningen när det gäller förbandsanslaget och de delar som ingår i det är att utveckla och säkerställa krigsdugligheten hos samtliga krigsförband. Det är särskilt prioriterat att höja krigsdugligheten hos de förband som i dag har lägst krigsduglighet.

Vi vill att förmågan att snabbt mobilisera hela krigsorganisationen i händelse av höjd beredskap ska förstärkas. Det ges det nu möjlighet till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport Nationellt försvar på regional nivå

Centralt för att kunna uppnå de uppsatta målen är en fortsatt hög ambition när det gäller övningsverksamhet och utbildning. Också det ges det nu möjlighet till.

Slutligen är det viktigt att personalförsörjningen fungerar. Avgörande faktorer för det är bland annat en fungerande officersförsörjning för att kunna grundutbilda tillräckligt med soldater och sjömän samt förbättrade förmåner för den anställda personalen.

Med detta, fru talman, tror vi också att det är möjligt att följa Riksrevisionens rekommendationer för en ännu bättre möjlighet att försvara Sverige. Det arbetet ska vi självklart följa härifrån.

Fru talman! Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer har lästs upp här. Jag ska ta upp några saker.

Det ska inte vara dimensionerande, nej. Jag tror att de flesta av oss delar den uppfattningen. Men det kostar pengar. Det måste läggas in i budgeten för att förstärka Försvarsmakten med den del som den inte behöver direkt till krigsorganisationen. Ska man ha slodor till helikoptrar för brandbekämpning, ja, vem ska köpa in dem? Det kostar också. De pengarna måste följa med de förändrade uppdragen till Försvarsmakten.

Man talar också om att öva. Med vad då? Staberna ska öva med sina underställda förband. Vilka underställda förband? Ska de öva med en och en halv brigad utspridd över riket och några stödförband? När man övade staberna på ett korrekt sätt som man gjorde förr hade de regionala staberna minst tre brigader plus fem sex sju åtta underställda förband, tillförda förband, att öva med. Det är inte samma sak som att de inte kan öva i dag, men man måste förstå att det är ett problem när man säger att här har Försvarsmakten ett arbete att göra.

Vi ska också se till den civila delen kopplad till exempelvis Ulf Siverstedt, som är militärregionchef i Norrland. Han har utvecklat ett mycket gott samarbete med det civila, som också redovisas. Så visst pågår det en del positiva och mycket positiva saker i det stycket, i samarbete med de civila myndigheterna.

Ändå tycker jag att det är en viktig rapport som har belysts här, och jag tycker att det kan vara värt att försvarsutskottet framgent blir uppdaterat lite då och då om hur arbetet går med uppföljningen av denna verksamhet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)

Fru talman! Vi ska nu debattera det årliga försvarspolitiska betänkandet, som innehåller många olika frågor och infallsvinklar inom försvarspolitiken.

Jag vill inledningsvis säga att jag givetvis står bakom samtliga moderata reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 11.

Försvarspolitikens huvudfokus är att stärka den operativa förmågan i krigsförbanden och intensifiera arbetet med totalförsvaret. Det är den så kallade basplattan inom försvaret som ska stärkas. Det kommer att kräva fler övningstimmar och mer mängdmateriel. Men i Sverige har vi haft rätt svårt att tilldela mängdmateriel till våra förband. Det har handlat om brist på stridsutrustning, kängor och ammunition. Detta trots att en rätt stor andel av försvarsbudgeten går till materielförsörjning.

Därför föreslår vi moderater att en utredning ska tillsättas som ska komma med konkreta förslag på hur man ska komma till rätta med detta problem, ytterst eftersom soldater och sjömän har rätt att kräva rätt utrustning och rätt materiel när och där det behövs.

Samtidigt som vi har detta fokus här och nu inom försvarspolitiken måste vi följa den extremt snabba teknikutvecklingen på global nivå, ytterst eftersom den kommer att förändra det moderna slagfältet. Vi kommer i framtiden att se fler drönare och fler självgående system på land och till havs, bättre fjärrstridsförmåga och alltmer avancerade cyberangrepp.

Vi ser också att Ryssland nu gör stora investeringar på det här området, bland annat genom roboten Kalibr och stridsflygplanet PAK FA liksom stridsvagnen T14 Armata. Vi har även sett hur delar av östra Ukraina och Syrien har blivit veritabla testbäddar för den nya ryska försvarsteknologin. Det är något som vi bör ta höjd för inför nästa försvarsbeslut.

Fru talman! Väst har lett den militärtekniska utvecklingen i ett halvt sekel. Det har lagt grunden för den liberala världsordning som vi har. Men det finns en risk för att Europa och Sverige kommer efter på detta område. Inom EU har satsningarna på försvarsforskning minskat med nästan 40 procent under det senaste årtiondet, och i Sverige har det så kallade FOT-anslaget, anslaget till Försvarsmaktens forskning och teknikutveckling, reducerats med 70 procent.

Om denna bantning hade varit en genomtänkt process hade det inte nödvändigtvis varit ett problem. Tuffa prioriteringar är nödvändiga också inom försvarspolitiken, och vi måste våga ompröva våra forsknings- och utvecklingsmodeller. Men enligt regeringens utredare har den genomförda processen snarast varit en katastrof. Vi moderater framhåller därför att vi i Sverige måste bli mycket skickligare på att integrera civil teknik för militära applikationer, och vi behöver göra större satsningar på försvarsforskning i framtiden. Jag konstaterar att den nya försvarsbudgeten faktiskt är ett steg i rätt riktning, om än från en låg nivå.

Fru talman! EU:s försvars- och säkerhetspolitik har gjort mycket snabba framsteg under det senaste året. En av drivkrafterna för EU är just att man inte ska komma efter på det militärtekniska området. Inom EU lägger medlemsländerna ungefär 250 miljarder kronor på försvarsområdet, men den gemensamma förmåga man får av dessa satsningar är begränsad.

EU har bland annat upprättat en försvarsfond och sjösatt 34 nya militära utvecklingsprojekt, så kallade Pesco-projekt. Man försöker nu få en bättre koordinering av försvarssatsningarna i Europa. Rätt utformat kan det samarbetet leda till att EU kan ta ett större ansvar för internationell fred och säkerhet, och det kan också bidra till att stärka svensk försvarsförmåga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Tyvärr upplever jag att regeringen ofta har backat in i samarbetet. Man har hållit emot och kritiserat. Det är olyckligt eftersom Sverige har mycket goda förutsättningar för att delta i samarbetet. Det är en del saker som gör Sverige unikt. Sverige är det enda land i EU som har deltagit i alla militära och civila krishanteringsinsatser. Vi har varit väldigt drivande för att utveckla den civila krishanteringsförmågan. Vi har starka myndigheter som FOI och FMV, och vi är ett av en handfull länder i världen som kan bygga ubåtar, stridsfartyg och stridsflyg. Sådant ska naturligtvis ge inflytande vid förhandlingsbordet.

Det finns nog inget annat land som, i förhållande till sin storlek, borde ha så goda förutsättningar för att forma EU:s försvarspolitik som Sverige. Samtidigt finns det inget annat land inom EU som har varit så återhållsamt när det gäller att delta i Pesco-projekten. Det finns 34 sådana projekt, och Sverige deltar bara i fyra av dem. Det tycker jag är anmärkningsvärt. Jag tror att det kommer att skapa vissa nackdelar för Sverige.

Ytterst ska Pesco-projekten finansieras av EU:s försvarsfond. Vi kommer att bidra till EU:s försvarsfond, men vi kommer inte att kunna ta del av försvarsfondens finansiering av Pesco-projekt. Vad som händer är de facto att vi betalar in skattemedel till försvarsfonden och bygger upp andra länders försvarsförmåga. Men om vi inte är med i Pesco-projekten kommer pengarna inte tillbaka till Sverige igen, och det är ett stort problem för oss.

Ytterst handlar det, tror jag, om att Sverige har haft väldigt svårt att orientera sig inom EU:s försvarssamarbete efter att britterna lämnat det. Jag tror att vi måste jobba mycket mer för att bygga upp nya koalitioner inom EU, och vi måste också få en bättre beredningsprocess på hemmaplan mellan aktörer som myndigheter, företag och akademin, så att vi verkligen tar del av de möjligheter som samarbetet ger.

Fru talman! Jag läste i Dagens Nyheter i går att digitaliseringsminister Anders Ygeman nu säger att man överväger att begränsa utländska företags tillträde till kritisk infrastruktur. Jag välkomnar detta, men jag skulle också gärna se att regeringen faktiskt agerade i den här frågan. Sverige är landet Annorlunda i det här avseendet, för vi har ingen lagstiftning som kan begränsa utländska investeringar i kritisk infrastruktur.

Speciellt i ett läge där så mycket av vår kritiska infrastruktur hanteras av privata företag spelar det en roll om det är svenska eller utländska företag. Därför är detta angeläget. Moderaterna driver på för att vi ska få lagstiftning på plats på det här området.

Fru talman! Sista punkten gäller vår cyberförmåga. Här är den stora paradoxen att vi i Sverige är väldigt duktiga på digitalisering, men vi är svaga när det gäller cybersäkerhet. Detta skapar en situation där vi har väldigt stora beroenden och också stora sårbarheter.

Jag välkomnar att regeringen nu har sagt att man ska införa ett cyberoperationscentrum. Det är något som vi har efterfrågat under lång tid. Jag tror också att den politiska styrningen över cybersäkerheten måste bli bättre än den är i dag. Får man inte ordning på den kommer man inte heller att få ordning på myndigheterna.

Därför har vi efterfrågat att regeringen ska tillsätta en cybersäkerhetskoordinator för att hålla ihop samarbetet på cyberområdet. Detta saknas nämligen i dag. Får man inte ordning på styrningen kommer man inte heller att få ordning på myndigheterna. Jag tycker att detta är väldigt angeläget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Låt mig avslutningsvis också konstatera att Försvarsmakten har kommit igång med sitt arbete med cybersäkerhetssoldater och en spetsutbildning på cyberområdet. Det är mycket bra, framför allt för vår samlade cyberförmåga. Jag tror också att det är ett viktigt steg för att öka förutsättningarna för att få mer rekrytering till cybersäkerhetsområdet. Det är mycket angeläget, speciellt med tanke på att vi i dag saknar nästan 70 000 personer inom it-sektorn.

Fru talman! Vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservationerna 10 och 20. Jag ska kort beröra dem.

Den ena reservationen handlar om ett gemensamt ägande av materiel i Norden. Det tycker vi är bra, men det måste vara under förutsättning att materielen är tydligt märkt, så att man vid en beredskapsövning kan ta sin egen materiel. Det är viktigt.

Den andra reservationen handlar om att det nordiska försvarssamarbetet inom Nordefco ska fördjupas. Vi anser att Finland har starka kulturella och politiska band till oss. Vi har en lång gemensam historia. Det är väl inga nyheter, i och för sig. Vi vill ha ett försvarsförbund på sikt. Tröskeleffekten, som man säger, kommer då avsevärt att höjas, och nya strategiska djup kan då skapas. Det är detta som vår motion handlar om. Detta vill vi ha sagt.

När det gäller Pesco vill jag kommentera vad föregående talare sa. Jag delar den uppfattning som framfördes, men jag tycker också att man bör säga att försvarsministern vid ett antal tillfällen hos oss har redovisat att ett av de stora problemen inom Pesco är tredjelandsproblematiken. Det är inte alla länder i samarbetet som är villiga att släppa in ett tredjeland. Vår industri är till exempel inte uppbyggd som den i Frankrike. Det gör att det finns ett motstånd hos dessa länder mot att släppa in ett tredjeland. Detta jobbar man med, och jag har uppfattningen att man inte viker ned sig i denna fråga.

Bidrag till försvarsfonden är ju kopplat till att vi kan gå med i de områden inom Pesco som vi delar. Med detta sagt vill jag gå över till det jag tänkte prata mest om i dag.

Just nu pågår arbetet inom Försvarsberedningen, som ni ju känner till. Där behandlar man bland annat cybersäkerheten. Vi tycker att Försvarsberedningen till stora delar är bra. Den leds på ett förtjänstfullt sätt av Björn von Sydow med medarbetare.

I det som ska redovisas för regeringen i maj - den 14 maj, tror jag - kommer det att framgå att man år 2025 ska ligga på en budget motsvarande 1,5 procent av bnp. Detta är intressant. Har ni i era partistyrelser förankrat vägen upp till 2 procent av bnp? Det skulle jag gärna vilja att ni svarar på i dag, om ni kan. Det är ju viktigt att man gör detta. Annars vet ni själva hur det går. Vi ser det om vi backar i tiden: Höstbudgeten kommer, och så kommer debatterna och neddragningarna.

Vi har lagt en linje. Jag har partistöd för att fortsätta vägen upp mot 2 och 2 ½ procent för att sedan landa. Det kommer vi att driva. Det är förankrat. Har ni förankrat 1,5 procent till 2025? Det är min fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Man kan titta tillbaka på hur det har varit genom åren. Vissa av er har sagt att man satsar mycket, och det har sagts under lång tid. Min uppfattning är att vissa av er inte alls har gjort det. Ni har inte satsat de pengar som ni pratar om i handlingarna. Jag har tagit med mig alla redovisningar från 2014. De bekräftar vad jag nu säger, om det är någon som betvivlar detta.

Sedan har jag en annan sak, som vi kommer att ta upp med RUT och som jag kommer att redovisa längre fram. Vi vill att försvarsbudgeten ska vara långsiktig, och då måste vi ta fram förslag till detta. Jag tror att de flesta av er delar den uppfattningen.

Ska det vara tre år eller fem år? Med årsvisa budgetredovisningar sätter vi hundratals officerare att räkna dygnet runt, höll jag på att säga. I stället knuffar man fram pengarna. Det är en treårsbudget nu. Nu har vi ju gått med på Moderaternas och KD:s budget på 18 miljarder. Då får vi förhålla oss till det. Men budgeten borde då vara på tre år. Visserligen kan vi förstärka den av olika skäl, som att man ska dimensionera för det civila bruket och så vidare, men i övrigt bör de kunna hantera dessa pengar över årsskiftet. RUT tittar på det. Vi återkommer i det stycket.

Sedan gäller det Försvarsmaktens uppbyggnad. Vi pratar om de regionala staberna. Vi vill ju på lång sikt, med vår inriktning, ha sju brigader. Det ser väldigt olika ut i landet. Vi vill förstärka amfibiebataljonerna, såväl i Göteborgsområdet som i andra delar som vi anser vara strategiskt viktiga för Sverige. Det handlar om ett antal fler amfibiebrigader. Det handlar om stadsskytteförband och bataljoner i Stockholm, Malmö och Göteborg, till exempel. Det vill vi ha. Vi vill naturligtvis också förstärka marinen och ha nya korvetter och ett luftvärnssystem värt namnet.

Nu återkommer jag till detta och ber er att ta in ett brett beslutsunderlag. Det finns många olika leverantörer. I en del fall är svensk försvarsindustri med. Så är det i de flesta fall när det gäller våra radarsystem med olika sensorer. Man har en unik möjlighet att delta i de projekten, oavsett om det är CAMM-robotarna eller något annat system. Detta bör vi satsa på.

Vi vill stegvis öka värnpliktsvolymen och antalet officerare. Vi säger nej till snabbspåret för officerare. Det utbildar inte tillräckligt kunniga officerare på sikt. Men där tror jag att Försvarsberedningen har tagit ett viktigt steg i rätt riktning. Jag tänker inte kommentera det mer än så förrän den är färdig.

Det är 7 000 värnpliktiga. Successivt kräver vår organisation 20 000-22 000 värnpliktiga. Civilplikten ska införas på bred front.

I detta stycke tycker jag att jag bör nämna vår resa. Vi var på Natohögkvarteren, bland annat i Frankrike och Bryssel. Vi landade i London. På ett ställe träffade vi Steve Zate. Han är political advisor till Supreme Allied Commander Europe - Saceur. Han svarade bland annat på en fråga från en av medlemmarna här om hur man bedömer en Natoanslutning. Han sa att vi nog uppfyller kriterierna för det, men han sa också en annan sak. Han sa: Alla medlemsländer ska gå med på det här. Dessutom sa han att man väger in den säkerhetspolitiska effekten av detta i någon form. Vi bestämmer själva - ja. Men man väger in detta. Känner ni igen vårt resonemang om det här när det gäller att gå med i Nato? Det handlar eventuellt om Finland och om att Östersjön blir ett Natoinnanhav. Det kommer att öka spänningarna. Det kommer man att ta hänsyn till när man bedömer en sådan ansökan. Det är min tolkning av vad han sa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Den tolkningen delas av två andra som var med på resan, i olika nyanser. Men det var en signal. Det är inte bara att knäppa med fingrarna och tro att man kan gå med i Nato.

Frankrike satsar enkom på sin egen försvarsindustri. De tolkar bestämmelserna på det viset. Det gäller upphandling och så vidare. Låt oss också vara tydliga med FMV i upphandlingarna. Satsa i första hand på svensk försvarsindustri där det finns kompetens! Köp inte robotsystem från andra länder när det finns utvecklade möjligheter för svensk försvarsindustri att vara med! Detta är någonting som jag tycker att vi alla bör tänka på, och man borde skriva tydliga direktiv till FMV i det stycket.

Nu ser jag att tiden är ute.

Fru talman! Jag ska faktiskt börja med att svara på en fråga. Richtoff frågade om vi har förankrat tvåprocentsmålet inom de politiska partierna. Jag kan bara redogöra för Moderaterna. Vi har ett utstakat tvåprocentsmål fram till 2027. Hemligheten på detta område är att man ska gå från Powerpoint till Word och sedan till Excel. Vi har en tydlig trappa för att nå tvåprocentsmålet till 2027, som sagt. Det är viktigt.

Det är bra att Richtoff tar upp tredjelandsproblematiken. Vi är nog i grunden förenade i att vi vill ha ett så inkluderande samarbete som möjligt på detta område, så att vi kan få med duktiga partner. I slutändan är det ändå så att en hel del av dessa projekt kommer att finansieras av europeiska skattebetalare. Då tror jag att det finns vissa inneboende begränsningar i hur mycket man kan lägga på att det hamnar utanför unionen. Det säger jag bara för att nyansera den diskussionen.

Men vad jag ville lyfta var den sista kommentaren: att vi ska köpa svenskt. Jag vet att Sverigedemokraterna brukar säga att man står upp för svensk försvarsindustri. Och man värnar om artikel 346, som handlar om undantag för konkurrensupphandling, för att skydda den svenska försvarsindustrin.

Jag vågar påstå att artikel 346 tvärtom är ett hot mot svensk försvarsindustri. Framtiden för svensk försvarsindustri ligger nämligen inte i Sverige. Sverige har 4 procent av EU:s gemensamma försvarssatsningar och 0,5 procent av världens internationella försvarssatsningar. Framtiden ligger på den internationella marknaden och marknadstillträde på lika villkor i Europa.

Det är ett problem för Sverige att andra länder tillämpar artikel 346. Vi borde tvärtom vara drivande för att det ska vara en så restriktiv tolkning som möjligt, så att de svenska företagen verkligen kan komma ut på den internationella marknaden, för det är där framtiden ligger. Orderböckerna på hemmaplan är på vissa områden väl fyllda.

Fru talman! Ledamoten sa att man ska gå upp till 2 procent i en trappa till 2027, om jag uppfattade det rätt. Det är en väldigt kort period. Men jag tror mig förstå att det finns en hel del andra hål att stoppa de pengarna i när det gäller materielförsörjningen. Att på den korta tiden få upp krigsförbanden till en dimension som innebär ytterligare brigader blir väldigt svårt att hinna med, med tanke på officersutbildning och värnpliktiga. Men à la bonne heure, det finns hål att stoppa i. Jag tycker att det är jättebra. Tack för det svaret!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Man tolkar ju den här upphandlingsförordningen. FMV gör en annan tolkning än vad Frankrike gör. Det är en helt annan tolkning. Det bekräftas också av FMV. Man köper det billigaste man kan få. Jag tänker på Israelköpen eller forskningen och utvecklingen som blir i detta. Det lägger man där eftersom det är billigare. Ja, men FMV tittar inte på helheten. Var betalar de skatten? Var behåller vi den forskningen? Ett sådant helhetsperspektiv är ju inte FMV:s roll, utan de tolkar bestämmelserna. När jag pratar med dem säger de: Så här tolkar vi det. Frankrike tolkar det på ett annat sätt.

Sedan håller jag med om att utveckling ska ske. Men vi har en strategisk partner som heter Brasilien. Jag tänker på det nya stridsflyg som Frankrike, kanske tillsammans med Italien, vill utveckla. Har vi någon roll där? Eller ska vi samarbeta med England i stället, som tar fram ett nytt? Ska vi samarbeta med England och kanske Finland? Brasilien vill köpa korvetter från Sverige med robotsystemet CAMM, till exempel. Där är vi också en mycket intressant och strategisk partner. Vi ser alltså också lite vidare.

Fru talman! Jag upplever nog inte riktigt att Richtoff gav svar på min fråga om huruvida framtiden för svensk försvarsindustri ligger i att vara en inhemsk leverantör eller på den internationella marknaden eller på EU-marknaden. Hur man landar där tror jag kommer att spela roll för hur man ser på artikel 346, om man vill stärka den, det vill säga begränsa den europeiska marknaden, eller inte.

Det som Richtoff sa, att det görs olika tolkningar i olika länder, stämmer. Å andra sidan har vi sett fem fall under de senaste åren då EU-kommissionen har tagit länder till EU-domstolen, som har dömt dem för att ha missbrukat artikel 346. I grunden är detta bra för svenska försvarsföretag, som är exportorienterade. De ligger på en exportandel på uppemot 70-80 procent, och de vill ha marknadstillträde. Jag tror att det är i denna rörelseriktning vi måste gå om vi värnar svenska försvarsföretag.

Den andra delen gällde forskning och utveckling, som jag var inne på i mitt anförande. Där ser vi att den statliga sidan har minskat kraftigt under de senaste åren. Om man vill värna detta område bör man rimligtvis också värna exporten, för det är enda sättet för dessa företag att dela utvecklingskostnader. Den svenska kunden är det främsta referensobjektet, men det viktiga är att få stora serier. Därför är det viktigt att öppna upp den europeiska försvarsmakten och vara mer restriktiv i tolkningen av artikel 346.

Fru talman! Jag ska gå in på de frågor som ledamoten ställde.

När det gäller framtiden internationellt ska jag vara tydlig: Jag tror på båda delarna. Men jag tror att vi kommer att öka den internationella delen, för detta är helt nödvändigt. Det är därför jag vill belysa vår strategiska partner Brasilien, men nu finns det andra länder som kanske ska köpa JAS och som kommer att bli strategiska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

När det gäller frågan om forskning och utveckling satsar vi på det. Nu har vi accepterat den budget som lagts fram, och detta är ett framsteg, som ledamoten sa alldeles nyss. Vad vi ville göra kan vi lämna därhän, för det är denna budget som gäller nu. Men jag ser den internationella framtiden.

När det gäller att motarbeta artikel 346 tolkar man den visserligen annorlunda, men det viktigaste är att snabbt göra en ändring av tolkningen så att vi i alla fall hänger med på det spår som Frankrike och andra länder kör utan att dömas inför domstol. Detta tror jag är jätteviktigt.

Fru talman! Försvarspolitik och dagens betänkande omfattar många delmoment och underrubriker. Några viktiga områden är nordiskt samarbete, forskning och utveckling, utländska strategiska samarbeten, EU-samarbete, materielförsörjning och logistik. Det finns också en gråzonsproblematik när det gäller cyberförmåga, beredskap och övningar.

Detta är mycket aktuella frågor. Som vi hörde i inledningen av denna debatt pågår just nu ett intensivt arbete under Försvarsberedningens pågående och kommande period med att ta fram förutsättningarna i nästa delrapport. I betänkandet och från utskottsmajoriteten, och egentligen i hela texten, hänvisas till den rapport som vi lämnade i december 2017 eller till att inte föregripa slutsatserna i kommande rapporter från Försvarsberedningen. Ungefär 30 yrkanden som lämnades in under motionstiden besvaras på detta sätt i protokollet och i betänkandet. Det finns anledning att fördjupa sig i de olika partiernas förslag, reflektioner och ambitioner inför de kommande åren när det handlar om svensk försvarspolitisk utveckling.

Centerpartiet har både 2015 och åren därefter varit med i Försvarsgruppens arbete i nära samarbete med de partier som ingick överenskommelsen och har kompletterat denna inriktning ytterligare vid flera tillfällen, också i budgettermer. Vi har varit bidragande till att vi har fått en förmågeutveckling och även mer resurser till försvarets verksamhet, men vi inser att utmaningarna inför kommande års arbete är stora. Vi inser också att det på många områden behöver göras en hel del satsningar, för att både ta ansvar för det beslut som i dag gäller och dimensionera en organisation som möter samtidens och framtidens säkerhetspolitiska läge. Denna debatt är därför viktig. Vi kommer att kunna hamna i områden som tangerar andra betänkanden, och så är det ofta när vi diskuterar försvarspolitik.

Fru talman! När vi tittar på omvärlden, inte minst Rysslands agerande med den flygning som skedde provocerande nära senast i förra veckan och som det rapporterades om i medierna liksom de beredskapskontroller och ambitionsökningar som har ägt rum de senaste åren, från 2008 års försvarsreform och framåt, ser vi att deras handlingsförmåga och handlingsfrihet att försvara och agera militärt har ökat. Vi ser detta i militära termer, i beredskapskontrollerna, i övningsverksamheten och i hur beredskapen prioriteras. Denna förmågetillväxt, som sker trots sanktioner och ekonomiska begränsningar gentemot omvärlden, och det pågående kriget i Ukraina och också i Syrien som man deltar i aktivt, har oerhört viktiga perspektiv för oss i vår svenska försvarsdiskussion om framtiden och vart vi är på väg. Därför är Försvarsberedningens kommande arbete oerhört centralt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Vi hörde en av debattörerna hänvisa till en av Försvarsberedningens senaste resor. Ja, det var en i raden av resor där vi träffar våra vänner i Europeiska unionen och också våra Natovänner och där vi får lyssna till hur de ser på verkligheten och omständigheterna. Det är viktigt att hämta in kunskap och att ha en konstant, löpande dialog om vad som behövs och krävs.

Vi kan titta på vad våra vänner och grannar - Natogrannar och EU-medlemmar - gör när det handlar om militär förmåga. Vi kan gå igenom en rad länder och se hur procentsatserna relativt bnp ser ut 2018: Estland har 2,1 procent, Lettland 2,0 procent, Litauen 2,0 procent, Danmark 1,2 procent, Norge 1,6 procent, Finland 1,4 procent, Tyskland 1,2 procent, Frankrike 1,8 procent, Storbritannien 2,1 procent, Polen 2,0 procent och Sverige 1,06 procent.

Vi behöver vidga vår försvarspolitiska diskussion och reflektion och också analysera vår situation. Många politiska representanter i denna kammare säger att vi ska stå utanför ett Natomedlemskap. Man har också olika perspektiv på vad ett Natosamarbete i praktiken bör innehålla och innebära. Det förpliktar att de länder jag räknade upp med flera tydligt prioriterar ytterligare resurser till försvaret och den militära förmågeutvecklingen. Det förpliktar oss att svara på frågan: Vad bör Sverige budgetera utan ett Natomedlemskap?

Jag har fortfarande inte hört Socialdemokraterna leverera en ambition inför Försvarsberedningens slutrapport i maj. Hur mycket pengar avser regeringspartierna att lägga inför nästa försvarsinriktningsperiod, 2021-2025? Första året vet vi, för det beslutades här i kammaren före nyår. Men vad gäller för helheten fram till 2025? Utan ett svenskt Natomedlemskap bör siffrorna vara betydligt högre än dem jag tidigare räknade upp, utöver Sveriges nuvarande nivå.

Centerpartiet har tydligt sagt i stämmobeslut och olika debatter här i kammaren att vårt mål för Försvarsberedningens arbete inför 2021-2025 är minst det nordiska snittet i andel av bnp. Denna siffra rör sig i takt med att de nordiska länderna i övrigt ökar sina medel till försvaret. På sikt står vi bakom tvåprocentsmålet, och vi arbetar aktivt för att Sverige ska bli medlem i Nato.

De närmaste månadernas arbete är därför oerhört viktigt för hur vi landar i en så bred och konstruktiv ambition för den svenska försvarspolitiken som möjligt. Det handlar om nästa period, men det handlar också om att man ska lägga grunden inför åren därefter när så stora materiella utmaningar väntar. Man måste uppdatera befintliga system och även dimensionera mer i organisationen för att öka möjligheterna att försvara hela landet. Det kommer att handla om mycket viktiga detaljer men också om helhetsdiskussioner.

Från ett centerperspektiv ser jag fram emot detta och att bevaka det som vi har lagt fram inför denna kammardebatt. Det gäller arméns betydelse, hemvärnets betydelse, ledning och logistik, cyberförmåga, kapacitetshöjande åtgärder i närtid, så att vi på ett verkligt sätt kan se effekterna av vad en stark försvarsmakt och operativ förmåga innebär i praktiken.

Fru talman! Jag ska inte förlänga debatten ytterligare utan vill bara poängtera att vi i Centerpartiet yrkar bifall till reservation 4 i dagens betänkande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Fru talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande om försvarspolitiken. Detta är ett viktigt område. Vi debatterar detta också med tanke på en allt tuffare omvärld. Vi ser att det är ett tuffare övningsmönster från Ryssland i vårt närområde. När det gäller Ukraina är det i dagarna fem år sedan som Ryssland gick in och olovligen tog över Krim. Men fortfarande, medan vi står här och diskuterar, pågår det ett krig i östra Ukraina. Sedan aggressionen inleddes har Ryssland tagit kontroll över ett territorium motsvarande ungefär 7 procent av landets yta, där uppskattningsvis 15-20 procent av befolkningen lever. Detta har gjort att 13 000 människor har dödats, nästan 25 000 har sårats och minst 1,6 miljoner har blivit internflyktingar.

Detta är Europa. Det har skapat svallvågor särskilt i våra grannländer i Baltikum, och människor känner sig hotade. Nato har gjort viktiga insatser genom att kontinuerligt ha trupper där. Det är väldigt bra.

Detta betänkande handlar om Sverige. Jag vill därför yrka bifall till reservation 3 från Kristdemokraterna, som gäller totalförsvaret och granskning av måluppfyllelse.

I motioner som behandlas i detta betänkande tar vi upp lite grann hur vi vill se att försvaret av Sverige ska stärkas. Vi har en bra försvarsmakt, men den är för liten givet de hot vi står inför. Vi i Kristdemokraterna vill stärka flygvapnet, inte minst genom att vi använder våra sidobaser så att vi kan flytta ut våra flygplan igen. Detta för att det inte ska vara så lätt att slå ut våra flygplan. Vi måste också ha personal som kan klargöra dessa flygplan. Det skulle vara en viktig del i att stärka vår försvarsförmåga.

När det gäller marinen är det viktigt att vi inte bara, som i dag, kan verka från Karlskrona. Vi måste ha baser både här i Stockholm och i Göteborg, så att vi kan agera samtidigt på båda sidorna om Sverige - både på ostkusten och på västkusten.

När det gäller armén påminner vi i motioner om att det i Försvarsberedningens beslut sas om organisationen att vi till 2020 skulle ha två fullt utrustade och samövade brigader som skulle vara stridsdugliga. Det som vi ser i dag är att vi har detta på papper. Det som vi egentligen har, och som övades under Aurora, är en brigad. Det är för lite. I nästa steg, som några talare har varit inne på, är det viktigt att vi gör dessa förstärkningar för marinen och för flygvapnet men också för armén, som jag talade om. Vi kan inte bara ha två brigader på papperet, och egentligen bara en, utan vi måste ha tre: en i Boden, en i Skövde och en i Skåne. I förlängningen bör vi också se till att ha en till brigad ovanför nedre Dalälven. Detta är viktigt att inpränta i ett land som är så stort som Sverige. Sverige är det näst största landet i Europa. Då måste vi ha en rimlig nivå på vårt försvar. Kommande generationer får gärna satsa mer. Men det som jag var inne på är något slags basic, vad vi behöver för att på ett trovärdigt sätt kunna försvara Sverige. Därför är det så viktigt att vi kommer överens i kommande försvarsberedning om att göra dessa för oss helt nödvändiga satsningar. Det är nämligen viktigt att svenska folket kan känna att vi har en försvarsmakt som kan försvara oss.

Som jag tidigare har varit inne på måste vi också satsa på cybersäkerheten. I dag är det faktiskt otillständigt att vi har sex myndigheter som delar på ansvaret. Det ramlar mellan stolarna, vilket inte är bra. Med ministerdirektiv ska det bli ännu fler. Kristdemokraterna har under lång tid - faktiskt sedan 2013 - jobbat för att vi ska ha en cybersäkerhetsmyndighet. Det kan vara som den brittiska modellen, där man satsar på ett nationellt cybersäkerhetscenter. Mycket tyder nu på att detta är på gång, vilket är mycket glädjande. Att dela upp ansvaret på så många, som vi har det nu, blir inte bra. Det ramlar mellan stolarna. Cybersäkerheten är mycket väsentlig. Det är i dag alldeles för lätt att få Sverige på fall genom en cyberattack. Vi har sett flera cyberattacker, till exempel i Ukraina som har drabbats av flera attacker. Under kalla decemberdagar har en kvarts miljon människor i Ukraina mist strömmen. Man har pekat ut Ryssland som den som har genomfört dessa cyberattacker. Detta kan Sverige också drabbas av. Därför är det så viktigt att vi ser till att stärka cybersäkerheten. Den brittiska modellen har visat sig vara mycket framgångsrik. Där har man samlat de bästa för att se till att föra ut detta i samhället. Detta är jätteviktigt för att stärka vårt skydd mot cyberattacker, som bara ökar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

FRA påpekade för några år sedan att det genomfördes 10 000 cyberattacker av utländsk makt per månad. Sedan har man bara sagt att de har blivit fler och mer sofistikerade. Det är därför som det nu är så viktigt att vi agerar.

Men detta räcker inte. Vi behöver också bli medlem av Nato. En ledamot framförde tidigare här frågetecken kring detta och om vi var välkomna. Det som är tydligt är att Sverige är välkommet. Vi i Sverige är välkomna i Nato. Det skulle stärka förutsägbarheten och tryggheten, både för Sverige och för våra grannländer. Jag brukar säga att det är mycket bättre att förbereda sig med sina vänner än att behöva improvisera om det värsta skulle hända. I dag kan vi nämligen inte samöva på det sätt som vi skulle behöva göra. Vi är omgivna av Natomedlemmar: Norge, Danmark, Tyskland, Polen, Estland, Lettland och Litauen. Om Sverige skulle vara medlem i Nato skulle vi få en betydligt starkare förmåga. Vi är nu en partner med Nato, och det är bra. Men vi borde också bli fullvärdig medlem.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga någonting om att vi vill att det ska vara en oberoende analys av Försvarsmaktens verksamhet och förmåga, som ska redovisa bemanning, materieluppfyllnad, genomförande av utbildning, kostnader, bedömd förmåga och så vidare. Detta är någonting som Kristdemokraterna under lång tid har efterfrågat. Det är någonting som finns exempelvis i Tyskland, där man redovisar varje vapenslag. Hur ligger det till? Hur mycket används? Exempelvis kom det i tyska förbundsdagen fram att inga ubåtar var i funktion. De låg alla i docka. Och det kan man föra en offentlig diskussion om.

Självklart måste vi ha försvarshemligheter. Men vi står i begrepp att öka anslagen och få ett starkare försvar. Då är det viktigt att tala om för riksdagen och svenska folket hur vi ligger till. Det var vi också överens om i Försvarsberedningen, i vår första rapport för ett och ett halvt år sedan. Men ingenting har hänt. Det är viktigt att det nu blir verklighet.

Fru talman! Jag skulle vilja att ledamoten förtydligar lite. Är det korrekt uppfattat att ledamoten har förankrat i sitt partis partistyrelse och ledning dels de 1 ½ procenten i Försvarsberedningen, dels det vidare steget upp mot 2 procent? Är detta förankrat?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Fru talman! Jag vill tacka för frågan.

Ja, Kristdemokraterna har rikstingsbeslut på att vi ska gå upp till 2 procent under en tioårsperiod. Det är också något som de flesta av våra grannländer har beslutat sig för. De flesta av våra grannländer är, som jag nyss sa, medlemmar i Nato. Där räknar man med att ungefär 14 av medlemsländerna kommer att vara uppe i 2 procent. Ledamoten Daniel Bäckström gjorde en tydlig och bra uppräkning som visade att våra grannländer är på god väg medan Sverige ligger alldeles för lågt.

Jag vill passa på att ställa några frågor till Roger Richtoff. Ser inte Sverigedemokraterna att ett Natomedlemskap skulle vara bra för Sverige? Inser ni inte att det skulle stärka tryggheten? Lever SD på något vis kvar i tron att samarbetet med Finland skulle räcka? Det är ett bra samarbete. Men tror ledamoten att det skulle vara tillräckligt avskräckande om exempelvis Ryssland skulle få för sig att göra en attack? Tror ledamoten Roger Richtoff verkligen att det räcker?

Fru talman! En av KD:s närmaste vänner inom Nato skulle då bli Turkiet. Att man kan uppfatta det som en partner som man vill samarbeta med är fortfarande obegripligt för oss. Men det får naturligtvis KD själva och ledamoten stå för.

Jag har stått här många gånger och talat om hur Sverigedemokraterna ser på det här. Vi ser ett starkt svenskt försvar, genom att man går upp till 2-2 ½ procent. Vi ser en stark marin, ett starkt flygvapen och ett luftvärnssystem som är värt namnet, inte det skräpet som Sverige har köpt nu. Tillsammans med försvarsförbundet med Finland ser vi det som en oerhört hög tröskel och en stabiliserande faktor i Östersjön. Den uppfattningen delas av många andra.

Jag säger inte att det sas när vi var på Natohögkvarteret, men det antyddes att man även väger in delar som påverkar förhållandet mellan stormakterna. Hur stor inverkan det får sas inte.

Jag tycker fortfarande att beslutet ska fattas i Sveriges riksdag och ingen annanstans, likaså i Finland. Vi ser det alltså som en tillräckligt hög tröskeleffekt.

Vi ser Nato som en vän. Men vi ser inte ryssarna som fiender. Det tror jag är en stor skillnad mellan oss, Mikael Oscarsson. Ett alliansfritt land pekar inte ut fiender till det egna landet. Hur man yttrar sig är en total missbedömning i en utrikespolitisk säkerhetsfråga.

Fru talman! När vi besökte Nato förra veckan, vilket det har refererats till flera gånger, var det tydligt att man pekade på att Sverige skulle passa in i Nato. Det uttrycktes som att vi är skräddarsydda för att vara medlem.

Det beslutet ska tas i Sverige; det är riktigt. Det ska inte vara någon påtryckning från Moskva eller något sådant. Beslutet om vad som är bäst för Sverige ska tas i Sverige.

Det finns en utredning som Krister Bringéus har gjort i närtid. Där lyfts det tydligt fram att ett svenskt Natomedlemskap skulle stärka tryggheten och förutsägbarheten, både för oss och för våra grannländer. Han påpekar också att det är ganska svårt för omvärlden att förstå den svenska positionen. Vi ses nästan som medlemmar i Nato och får en del problem på grund av det. Men vi har inte skyddet. Det är det som är skillnaden. Vi omfattas inte av artikel 5.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Sverige behöver verkligen stärka sin försvarsförmåga, absolut. Vi behöver öka procentandelen av bnp. Det är viktigt. Men det räcker inte. Vi måste också bli medlem i Nato. Det är någonting som Kristdemokraterna arbetar för och hoppas få igenom så fort som möjligt.

Fru talman! Låt mig inleda med att berömma Mikael Oscarsson för en del av de punkter som han tog upp. Det handlar bland annat om transparensen när det gäller den försvarspolitiska diskussionen. Det blir inte möjligt som politiker att verka för ökade försvarsanslag om vi inte också gör det möjligt att redovisa hur situationen ser ut.

Redan för 200 år sedan skrev Carl af Forsell, liberal och sjöofficer, till en kamrat: Ibland är det bara vi själva som är okunniga om våra svagheter. Den här problematiken är alltså gammal, men det är bra att den adresseras.

Det är också korrekt att Sverige, sedan vi blev partner under första hälften av 1990-talet, systematiskt har anpassat våra militära förmågor - taktiskt, tekniskt, utrustningsmässigt och organisatoriskt - till Nato. Vem som helst förstår att en sådan process som pågår under så lång tid skapar beroenden. Dessvärre kan man som partner inte kräva någonting av Nato. För det krävs ett medlemskap. Då har man både rättigheter och skyldigheter. Man kan ge, och man kan kräva. Det är därför medlemskapet är oundgängligt för Sverige.

Fru talman! Alla försvarsbeslut och alla större materielanskaffningar i Sverige har alltid varit underfinansierade. Jag vill dock hävda att försvarsbeslutet 2015 utgör något av ett historiskt rekord på området. Vi är nu lite drygt halvvägs in i försvarsbeslutsperioden, och redan vid tre olika tillfällen har det varit nödvändigt att skjuta till nya medel. Sammanlagt handlar det om 15 miljarder mer än vad som prognostiserades 2015. Trots detta kunde Ekonomistyrningsverket och Statskontoret för någon månad sedan berätta att det fram till 2025 kommer att saknas ytterligare 29 miljarder när det gäller vårt materielanslag.

Fru talman! Trots dessa ansträngningar blir det inte någon leverans av det som riksdagen beställde 2015. Det blir inte två stycken fullt utrustade och samövade brigader. Som arméchefen Engelbrektson kunde förklara i Sveriges Television dagarna före jul blir det en. Det är inte tillräckligt i ett land som ändå är Europeiska unionens fjärde största till ytan.

Regeringen säger att övningsverksamheten nu lyfter. Det är klart; det är ju från väldigt låga nivåer. Det ska sägas inledningsvis. Men årsredovisningen från Försvarsmakten kom för någon vecka sedan, och den skvallrar inte om någon ökad övningsverksamhet. Den visar tvärtom på färre gångtimmar för våra örlogsfartyg, färre flygtimmar för vårt flygvapen och så vidare.

Fru talman! Liberalerna valde att hoppa av förhandlingarna inför försvarsbeslutet 2015. Skälet var att vi menade att det var helt uppenbart att de pengar som man anslog inte skulle räcka till uppgiften. Nu finns facit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

För 14 månader sedan kom Försvarsberedningen med rapporten Motståndskraft. I den föreslogs bland annat någonting som kallas för totalförsvarets inspektion. Detta var tänkt som en ekonomisk expertfunktion, fristående från Försvarsmakten och - för den delen - från regeringen, som under de kommande åren skulle kunna utvärdera och följa upp de satsningar som nu görs på civilt och militärt försvar.

Liberalernas uppfattning är att vi politiker måste kvalitetssäkra försvarspropositioner innan vi släpper ifrån oss dem om vi ska undvika underfinansieringar i fortsättningen. Där tror jag att totalförsvarets inspektion skulle kunna ha en väldigt viktig uppgift.

Fru talman! Peter Hultqvist har blivit försvarsministern som pratar om basplattan - han har gjort det i nästan fyra år. Men detta tal till trots saknas det uniformer, kängor, standardfordon, ammunition och tillräcklig övningsverksamhet.

Det som i stället har präglat försvaret under åren med Peter Hultqvist har varit de stora, fina beställningarna. Vi har beställt nya ubåtar, A26, och vi har nu under hösten 2018 beställt det medelräckviddiga luftvärnssystemet Patriot. Det är bland annat på grund av dessa prioriteringar som den andra brigaden inte kommer till stånd.

Sverige har gått med i Pesco och Europeiska försvarsfonden, EDF. Trots att vi har gjort detta är min uppfattning att regeringen är närmast motvillig när det kommer till samarbete med EU om försvar och säkerhet.

Fru talman! Genom att vi har gått med i dessa samarbeten kommer vi att behöva betala uppemot 1 miljard varje år. Om vi bara ska vara med i 4 av 34 samarbeten inom Pesco blir risken att vi inte får någonting tillbaka för de pengar som vi betalar.

Jag vill gärna berömma Pål Jonson för hans resonemang om artikel 346, det vill säga möjligheten att undanta projekt som anses viktiga eller väsentliga för nationell säkerhet från konkurrensupphandling.

Detta är ett hot mot svensk försvarsindustri. Det som kännetecknar Sverige är att vi är en väldigt liten köpare av försvarsmateriel men i förhållande till vår storlek kanske världens största tillverkare av försvarsmateriel. Vi har allt att vinna på att detta blir en del den europeiska inre marknaden. Det som Sverigedemokraterna ger uttryck för får närmast betraktas som en merkantilistisk hållning på detta område.

När det gäller budget tror vi i Liberalerna att vi var det första parti som på ett landsmöte beslutade om ett försvarsanslag som skulle uppgå till minst 2 procent av bnp. Det är korrekt - detta svarar mot Natos rekommendation för sina medlemsländer. För en del är detta med 2 procent av bnp ett argument mot Natomedlemskap. Men låt mig bara säga att den som är militärt alliansfri nog inte kan nöja sig med 2 procent. Den som är militärt alliansfri ger sken av att man ska klara allt på egen hand, och då talar vi om en långt högre andel av ekonomin som måste satsas på militärt och civilt försvar.

Långt innan kammaren före jul voterade om budgeten för 2018, 2019 och 2020 var satsningen på Försvarsmakten med 18 miljarder inskriven i det första utkast till januariavtal som kom under hösten. Det må vara lite ironiskt att socialdemokrater och miljöpartister nu har lovat centerpartister och liberaler att genomföra Moderaternas och Kristdemokraternas budget. Det vittnar dock, fru talman, om någonting som i grunden är väldigt viktigt, nämligen en bred politisk enighet i denna kammare om behovet av stora medelstillskott till vår säkerhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag har dragit över tiden. Jag vill yrka bifall till reservationerna 1 och 18.

Fru talman! Betänkandet heter Försvarspolitik. Detta är ju ett ganska brett område, och talarna före mig har tydligt bevisat att det kan röra sig om det mesta. Så kan det vara - försvarspolitik kan handla om både det ena och det andra.

Jag tänkte ta mitt avstamp i det försvarsbeslut som vi tog i juni 2015, alltså det som nu gäller för perioden 2016-2020. Detta beslut är taget utifrån de omvärldsförändringar som har skett i vårt närområde och i övriga världen.

Några talare har tidigare varit inne på Ryssland, och det är klart att Rysslands utveckling har varit av betydelse. Vi har sett hur man har uppträtt aggressivt och ockuperat områden i Georgien. Det kanske skulle ha varit den första varningsklockan, men den dåvarande regeringen reagerade inte alls på detta. Därefter har vi naturligtvis Ukraina, som är en pågående konflikt - eller ett pågående krig - i Europa och som är något mycket allvarligt. Med den utveckling vi har sett förstår jag att till exempel våra baltiska grannar känner en mycket stor oro.

Men vi har också mött en annan fiende, som kanske inte är den traditionella: Islamiska staten. Militärt sägs den vara besegrad, men jag är inte lika övertygad om att Islamiska staten fullt ut är besegrad. Jag tror att risken är stor att den kommer att fortsätta att sprida sig och att den kommer att dyka upp i andra länder. Det som är lite otäckt är att den är ett mellanting mellan en terrororganisation och något som är mer organiserat och som liknar en stat.

En av de förändringar vi har gjort är att vi har börjat bygga upp det nationella försvaret i Sverige igen. Vi kan vara efterkloka och säga att vi aldrig skulle ha avvecklat det, men det var ju det vi gjorde. Vi har börjat med den klassiska basplattan, alltså att den personliga utrustningen för den enskilde soldaten och sjömannen ska prioriteras så att man känner att man kan delta i detta arbete på ett klokt sätt.

Vi har också infört värnplikt eftersom vi har sett att vi behöver ha ett komplement till de kontraktsanställda som finns inom svensk försvarsmakt. Jag uppfattar det som att detta har tagits emot mycket väl av svenska folket.

Vi har även ökat antalet övningar. Vi har genomfört en storövning, Aurora, för första gången på många år. Den senaste var när jag själv gjorde repmöte, vilket säger lite om att tiden har runnit iväg.

Tanken med detta har varit att öka den operativa förmågan i våra krigsförband, och samtidigt har försvarsekonomin stärkts. Men jag tror att vi också ska vara medvetna om att detta är ett arbete som inte är klart; det finns mycket mer att göra på detta område. Man kan ställa sig frågan: Kommer det någonsin att bli klart? Nej, detta är någonting som vi kommer att få jobba med under ganska lång tid.

Nu arbetar vi inför nästa försvarsbeslut. Jag har förstått att Försvarsberedningen jobbar ganska intensivt. Jag har sett att ledamöterna nästan dagligen springer och jobbar med det. Slutrapporten är nu cirka två månader bort, och vi får hoppas att det går bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Jag tror att en fråga som man måste ställa sig i Försvarsberedningen är hur mycket mer basplatta vi ska satsa på och hur mycket mer övning det ska vara. Jag vet att det är en trång sektor när det gäller att ha ett antal officerare på plats som kan utbilda värnpliktiga och soldater.

Men jag tror också att man måste ställa detta i kontrast till framtidens konflikter. Hur kommer de att se ut? Här tycker jag att vi - även jag själv - ibland lätt fastnar i historien. När jag reser runt i landet och träffar äldre herrar och diskuterar försvarspolitik blir det mycket diskussion som kanske grundar sig på första eller andra världskriget - i skyttegravskriget, på något sätt. Vi fastnar i den typen av diskussioner.

Jag tror inte att vi får fastna där. Hur ser de moderna konflikterna ut? Ukraina kanske är ett gott exempel på hur det kommer att se ut framöver. Det är ett lågintensivt krig med en prorysk milis, alltså en blandning av soldater och kriminella eller vad man nu ska kalla dem.

Det handlar också om den stora störning av infrastruktur som sker i dessa områden. Det är ett klassiskt sätt att störa och slå ut olika typer av cyberhot. Här tror jag att till exempel Ukraina har det lättare - man kanske kan dra igång sin energiförsörjning mekaniskt. Jag är mer tveksam när det gäller hur det ser ut i Sverige; jag tror att vi är mycket mer sårbara på detta område. Det gäller elektricitet, telekommunikation och medicin. Vem ansvarar för att vi ska klara medicinleveranser och livsmedelsleveranser? Jag tror att det kan bli ett ganska så allvarligt läge.

Vi ser att störningar inträffar titt som tätt. Jag vill inte gå in på antalet. Men en sak som i alla fall berör oss som sitter i den här kammaren är den överbelastningsattack som skedde mot Valmyndigheten under valnatten, då systemet lades ned. Så, visst det pågår.

Om vi skulle bli utan elektricitet i det här landet, hur lång tid skulle det ta innan människor skulle bli utan livsmedel? Hur långt bort är plundringen av butiker? Hur långt bort är det första dödsfallet? Jag tror inte att det handlar om dygn. Jag tror tyvärr att det handlar om timmar.

Medvetenheten kring det här ökar. Men vi har mycket mer att göra, och vi har långt kvar. Jag välkomnar att statliga myndigheter och företag jobbar mycket med det här och ÖB:s besked om cybersoldater.

Jag skulle också vilja slå ett slag för forskning och utveckling på området, för det här är någonting som utvecklas intensivt hela tiden. Därför tror jag att det är ganska så viktigt.

Fru talman! Nu har jag talat mycket om konflikten i Ukraina, cybersäkerhet, tillgången till personal etcetera. Jag tror att vi också behöver ett försvar som har tillgång till avancerad högteknologisk försvarsmateriel och detta till en rimlig kostnad.

Vi ska vara stolta över den kompetens som vi har i Sverige. Vi kan utveckla avancerade, kostsamma och effektiva system, och det tror jag att det är viktigt att vi värnar om. Ett par exempel är Gripenprojektet och ubåt A21. Men som tidigare tagits upp i debatten har vi också köpt in Patriotsystemet. Vi kan ha en blandning.

Det är viktigt att vi värnar svensk försvarsindustri och kan utveckla de här projekten. Men det hindrar ju inte att svensk försvarsindustri exporterar. Det är viktigt att vi exporterar för att hålla nere kostnaderna, så att vi kan tillgodoses med den materiel som vi utvecklar här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Det är viktigt att både lösa personalfrågor och bygga upp det svenska nationella försvaret men också att ha materiel med en hög teknisk nivå. Det är klart att Försvarsberedningen står inför en ganska stor uppgift att ta fram ett förslag. Men jag känner tillförsikt, för det är kloka personer i den gruppen.

Avslutningsvis, fru talman, skulle jag vilja beröra en annan sak, nämligen strategisk infrastruktur och strategiska fastigheter i Sverige. Vi har sett problem som har berört oss på flera sätt. Det som var aktuellt för några år sedan var hur man skulle hantera Nord Stream och svenska hamnar. I vårt grannland och den finländska skärgården utanför Åbo har man köpt upp fastigheter och gjort investeringar i hamnar och järnvägar. Det har också varit vissa bolagsköp.

Efter den utredning som har kommit är det viktigt att snabbt få beslut på plats, så att man inte lägger över den här typen av beslut på andra. Jag är själv gammal kommunstyrelseordförande, och kommunalt självstyre är bland de vackraste ord jag vet. Men just utrikespolitik är naturligtvis någonting som staten ska ta ansvar för. Det är inget ansvar som man får lägga i knät på kommunerna. Det måste hanteras snabbt. Det är viktigt för att vi ska kunna skapa ett tryggare Sverige.

Med dessa ord, fru talman, avslutar jag mitt anförande och yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Mattias Ottosson, för många viktiga delar som belystes i anförandet! Inte minst totalförsvarsfrågorna, cybersäkerhet, livsmedel och basplattan i Försvarsmaktens verksamhet nämndes - oerhört viktiga delar.

Med tanke på försvarsberedningsarbetet, som också nämndes i anförandet, och de ambitioner som finns presenterade i den första rapporten är min första fråga: Hur mycket värt är Försvarsberedningens aviserade förslag i pågående arbete? Det finns väldigt många inskrivna och presenterade utredningsförslag och uppdrag som Försvarsberedningen tillsammans och oftast i stor enighet säger är oerhört viktigt att komma vidare med för att kunna utveckla vårt totalförsvar i en tid då det säkerhetspolitiska läget försämrats. Då är det viktigt att ge en signal inför Försvarsberedningens fortsatta arbete, nu stundande ungefär två och en halv månad i slutfasen av förhandlingarna, om disposition om ytterligare uppdragsförslag och prioriteringar.

Hur ska vi se på de förslag som kommer att presenteras utifrån regeringspartiernas perspektiv i relation till den ekonomiska ramen för nästa försvarsinriktningsperiod i sin helhet fram till 2025? Vad har Socialdemokraterna för konkret ambition och målsättning när det handlar om vilka ekonomiska resurser som kommer att tilldelas Försvarsmakten och anges i Försvarsberedningens kommande rapport?

Fru talman! Försvarsberedningen kom ju med en delrapport som berör den civila delen, vilket jag tycker är en väldigt bra rapport. Det är mycket klokskap och kunskap som man har fått till sig genom den. Jag tror att man ska ta till vara så mycket som möjligt av den. Sedan är det naturligtvis viktigt att vänta in hela rapporten, för svenskt totalförsvar handlar ju om en helhet. Jag tror att det är mycket viktigt att vi jobbar med att få med alla delar i det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Det är klart att de ledamöter i Försvarsberedningen som kommer från regeringspartierna har stort mandat från regeringen och att de är kloka personer. I nästa steg ska naturligtvis rapporten beredas av regeringen som ska arbeta fram ett förslag till ett inriktningsbeslut i riksdagen. Men det är min och, tror jag, allas ambition och en tradition som vi har haft att få en så stor politisk enighet kring försvarspolitiken som möjligt. Det tror jag att Sverige mår väl av. Det ger också en tydlig signal till våra grannländer, både våra samvetspartner och även dem som vi inte samarbetar med, att det finns en politisk enighet och stabilitet i Sverige kring detta.

Vi har nu en försvarsbudget som jag tror att i stort sett alla partier står bakom. Jag tycker att det är ganska bra att vi kunnat nå den enigheten.

Sedan gällde det ekonomin. Vi socialdemokrater har inte satt något exakt mål, men vi är ganska tydliga med att vi behöver öka de ekonomiska resurserna till försvaret. Det blir naturligtvis en diskussion om vilka behov som finns, och de ska sedan vägas mot andra behov. Men signalen är ändå tydlig att vi måste öka den ekonomiska insatsen för att kunna bygga upp svenskt försvar och totalförsvarsförmåga.

Fru talman! Min erfarenhet av de förhandlingar där jag har företrätt Centerpartiet både 2015 och åren därefter om kompletteringar till nuvarande inriktningsbeslut är att utgångsbudet inte har presenterats från regeringssidan och socialdemokratiskt håll, utan det har varit en förhandling vid varje tillfälle.

Inför stundande försvarsberedningsförhandling är det väldigt tydligt från regeringens sida vad som förväntas göras i Försvarsberedningens arbete och att det ska ske en förhandling om de ekonomiska förutsättningarna, med möjlighet att få en så bred förankring som möjligt. Med tanke på det vi har hört tidigare om öppenhet och att hamna rätt på slutet är det viktigt att veta vad det största regeringspartiet har för ambitioner. Än så länge har jag inte hört några siffror, inte heller i dagens debatt.

Min andra fråga handlade om den första delrapporten om motståndskraft och om totalförsvarsarbetet, som också är en väldigt viktig del i försvarsinriktningsbeslutet från 2015, och att detta ska påbörjas under den här inriktningsperioden. Det är viktigt att vi tar utgångspunkt i den och gemensamt bygger vidare på den i Försvarsberedningens första rapport. Det handlar om väldigt tydliga och viktiga verksamheter på många områden i det svenska samhället.

Frågan är hur lång tid regeringen kommer att ha på sig att bereda de olika förslagen. Oftast får man till svar att det pågår ett beredningsarbete på Regeringskansliet. Det är få av dessa konkreta förslag som har gått vidare till verkstad, vilket bekymrar mig utifrån vårt genuina arbete i Försvarsberedningen i bred konstruktiv anda med alla närvarande vid bordet.

Fru talman! Jag sitter inte i Försvarsberedningen, så det är svårt att svara för ledamöterna där och hur diskussionerna har gått och hur mandaten ser ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Hela försvarsperioden har dock präglats av att Socialdemokraterna velat få till breda uppgörelser med så många partier som möjligt, även om ekonomin. Vi har ingen annan inställning i dag än att vi behöver tillföra försvaret mer pengar och att vi vill ha så breda uppgörelser som möjligt. Vi ser gärna att nästan alla partier är med i dem.

Den här rapporten har kommit. Ja, vi bör utreda och lägga fram förslag. Vi är dock i den knepiga situationen att det har gått ett halvår utan att vi har kunnat göra något på grund av att den parlamentariska situationen har varit oklar, alltså hur regeringen ska se ut och vilka som kommer att stå bakom och stödja den. Det har givetvis gjort att det har dragit ut på tiden.

Min uppfattning är dock att Peter Hultqvists och de andra statsrådens ambition är att skynda på arbetet så mycket som möjligt och inte utreda för länge så att det kan komma till verkstad. Men en bra utredning bör såklart finnas först. Det är också krav på att det utreds innan förslag läggs fram i riksdagen.

Fru talman! Jag använde en stor del av min anförandetid till att tala om underfinansiering. Det är en fråga som ständigt är uppe i den försvarspolitiska debatten. Bara för några veckor sedan hölls det ett stort seminarium under rubriken "Vart tar pengarna vägen?" som handlade om svårigheterna att bedöma kostnadsbilden på just försvarsområdet.

Jag pekade i mitt anförande på möjligheten av att en totalförsvarsinspektion skulle kunna medverka till att kvalitetssäkra ekonomin så att vi inte gör om detta en gång till. Om vi har bestämt oss för att vi under en period ska klara av en viss organisation och sedan inte klarar det blir det nämligen väldigt svårt för försvarsberedning och riksdag att bygga vidare på det militära försvaret. Jag hade varit mycket intresserad av ett svar på den frågan.

I sitt anförande antydde Mattias Ottosson att alliansregeringen borde ha vaknat redan vid kriget i Georgien 2008. Låt mig då bara påminna om att om Socialdemokraternas alternativbudgetar hade gått igenom under alliansåren hade det militära försvaret haft 5 miljarder mindre att röra sig med.

Fru talman! Varenda gång jag lyssnar på handelsminister Ann Linde betonar hon Sveriges exportberoende och hur viktigt det är att frihandeln upprätthålls i världen. Ändå säger Mattias Ottosson att vi ska värna svensk försvarsindustri. Vad är det som gör att på just detta område gäller inte de generella värderingar som Socialdemokraterna har när det gäller handel i övrigt?

Fru talman! Jag är i grund och botten vän av frihandel, kanske framför allt när vi talar försvarspolitik och svenskt försvar. Det är klart att relationen med andra länder och fred och frihet framför allt byggs genom frihandel och i ett nästa steg diplomatiska förbindelser samt försvar och säkerhet.

Men Allan Widmans fråga handlade nog mer om svensk försvarsindustri. Jag tycker att vi i ett totalförsvarsperspektiv ska värna svensk försvarsindustri. Där finns stor kompetens. Man har utvecklat stora projekt såsom Gripenprojektet och andra flygprojekt före det. Det är ytterst få länder i världen som har vår kompetens, och den ska vi ta till vara. Detsamma gäller kompetensen inom undervattensverksamhet. Vi har också pekat ut ledningssystem som ett sådant område. Det finns kanske fler sådana områden, och jag tycker inte att man ska vara rädd att peka ut sådant. Detta är viktigt för att kunna försörja oss i en krissituation, men det behöver givetvis kompletteras med att vi handlar med andra länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Jag ser dock inte konflikten. Sverige köper av svensk försvarsindustri och av andra. Att svensk försvarsindustri kan exportera och får möjlighet att göra det är också viktigt - givetvis inom det regelverk och den lagstiftning vi har på området.

Vad gäller ekonomin har ett återkommande problem varit att vi hela tiden får tillföra pengar till försvaret eftersom det inte har stämt. Därför är det viktigt att Försvarsberedningen tar till sig de rapporter som Statskontoret och Ekonomistyrningsverket har kommit med, och en läxa för oss politiker blir att lägga fram fullt ut finansierade förslag i kammaren.

Fru talman! Det är dock något som vi nästan aldrig har lyckats med i Sverige. Problematiken är komplex. Redan på myndighetsnivå trycker Försvarets materielverk och Försvarsmakten själv in så mycket som de över huvud taget kan i viljan att expandera, få nytt, omsätta materiel och så vidare. Sedan fortsätter detta på den politiska nivån. När vi förhandlar ska alla ha sin lilla godispåse, och så trycker man in ännu mer.

Jag menar att en totalförsvarsinspektion skulle kvalitetssäkra försvarspropositionen ur ekonomisk synpunkt innan propositionen går till riksdagen. Men jag förstår att jag inte kommer att få något svar på detta av Socialdemokraterna i dag.

Mattias Ottosson framhåller att vi måste värna våra undervattenssystem, vår stridsflygsteknik och våra sensorer. Med denna uppräkning är det också en avsevärd del av det svenska materielanslaget som värnas. Problemet är att om Sverige värnar sin industri kommer Frankrike, Tyskland, Storbritannien och alla andra att fortsätta att värna sin industri.

Jag förstår inte varför man inte ser möjligheterna i att överföra försvarsmaterielen till en del av EU:s inre marknad. Vi har nästan allt att vinna på det och inget att förlora.

Fru talman! Det är alltid ett problem i förhandlingslägen att alla har sin lilla hjärtefråga, och vi hamnar gärna på detaljnivå. Jag tror att alla skulle må bra av att vi låg på en övergripande nivå när vi förhandlar. Då skulle det kanske inte bli lika kostnadsdrivande.

Det har kostat mer, och vi har fått tillföra pengar. Som beslutsfattare och politiker ska man givetvis ha respekt för skattebetalarnas pengar och hantera dem på ett klokt sätt. Vi ska ta till oss detta och ta med det in i arbetet. Vi behöver få prognoser och ställa krav på att de återkopplingar som sker är riktiga.

Låt mig återgå till svensk försvarsindustri. Den har många gånger samarbeten och ägande som är utländskt, vilket jag tror är viktigt. Men jag ser fortfarande inte den konflikt som Allan Widman målar upp. Att svensk försvarsmakt i stor utsträckning köper materiel från den svenska försvarsindustrin är bra. Vi ska också köpa från fler, och vi ska exportera. För mig är det en väsentlig del av det svenska totalförsvaret och den svenska försvarspolitiken att vi värnar svensk försvarsindustri. Så enkelt är det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

(Applåder)

Fru talman! I dag debatterar vi, som så många tidigare har sagt, Försvarsutskottets betänkande Försvarspolitik. Betänkandet innefattar de motioner som inkom under motionstiden i höstas och beskrivningar av hur dessa möter de överenskommelser vi har i Sveriges riksdag i dag om försvarspolitik samt de utredningar som är tillsatta och nu genomförs i väntan på Försvarsberedningens slutrapport, som kommer att utgöra ett viktigt underlag för utformningen av nästa försvarspolitiska inriktningsproposition.

Till grund för nuvarande inriktning och organisation ligger, som alla vet, riksdagens beslut från 2015 om Försvarspolitisk inriktning - Sveriges försvar 2016-2020. I beslutet fastställdes målen för det militära och det civila försvaret samt inriktning för krigsförband i försvarsmaktsorganisationen 2016.

Utskottet anförde då att det enskilt viktigaste under perioden var att öka den operativa förmågan i krigsförbanden och att säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret. Vi har inte nått fram, men det är dit vi är på väg.

I december 2017 presenterades, som vi tidigare hört i dag, Försvarsberedningens delrapport Motståndskraft - Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021-2025.

Försvarsberedningens slutrapport med en samlad bedömning av den säkerhetspolitiska utvecklingen och dess konsekvenser för svensk försvars- och säkerhetspolitik ska redovisas maj 2019 och ligga till grund för en ny inriktningsproposition för vår gemensamma försvarspolitik.

Försvarsberedningen har, som jag har förstått, arbetat intensivt under ett par års tid med detta viktiga uppdrag. Man går på djupet i frågorna. Flera av er som sitter här i dag är med i beredningen och vet att allt är framtaget i en gemensam process mellan riksdagens partier. Jag ser med stort intresse fram emot att ta del av detta arbete för att sedan tillsammans med övriga partier i Sveriges riksdag fatta kloka, långsiktiga beslut om Sveriges framtida försvarspolitiska inriktning.

Myndigheter och verksamheter generellt och försvaret speciellt, med sina stora investeringskostnader, behöver långsiktiga spelregler. I en föränderlig värld med en teknikutveckling som aldrig tidigare skådats behöver vi fast mark under fötterna innan vi fattar långsiktigt viktiga beslut. Som jag ser det ger oss Försvarsberedningens arbete detta.

I Sverige har vi under lång tid arbetat för och lyckats med att skapa en stabilitet kring de så viktiga försvarsfrågorna. Mitt hopp och min övertygelse står till att vi fortsätter så.

Som en grund att stå på ska Försvarsberedningen ge oss en bild av vilka eventuella konsekvenser förmågeutvecklingen i omvärlden får för Försvarsmaktens krigsorganisation. Förslagen ska belysa krigsorganisationen och den militära förmågan såväl i det nationella försvarsperspektivet som för möjligheterna att bidra i internationella fredsfrämjande insatser.

Delrapporten Motståndskraft - Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021-2025 var välkommen och mottogs med stort intresse när den kom. Det moderna totalförsvarskonceptet med ett förnyat engagemang för det civila försvaret är välkommet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Jag besökte häromdagen SOS Alarm och fick där ta del av mycket intressant information om hur man samverkar i kris men också hur nödvändigt det är att återkommande öva tillsammans för att man ska kunna samverka smidigt. Man behöver ha förtroende för varandra i händelse av kris, och det formar man under övning och träning tillsammans.

Fru talman! En för framtiden avgörande faktor vad gäller säkerhet och trygghet är i hur stor utsträckning vi får ned våra koldioxidutsläpp. Vi behöver bli mycket bättre på att förebygga klimatförändringarna och att sänka våra koldioxidutsläpp så att vi håller oss under 1,5-gradersmålet.

Det kommer att bli nog jobbigt att hantera de förändringar som uppstår i och med det. Klimatförändringarna kommer att orsaka än mer konflikter i världen och fler väderrelaterade krissituationer, och vi går nu mot en tre graders uppvärmning av vårt hem, vår planet. Det kommer vi inte att kunna hantera. Vi behöver omgående och kraftigt minska koldioxidutsläppen och samtidigt arbeta mer med anpassningar av samhället för att bättre klara kommande översvämningar, bränder, stormar och torka. Till följd av klimatförändringarna kommer vi att drabbas oftare och av mer extremt väder.

Den gångna sommarens bränder visar på hur viktigt ett väl fungerande civilförsvar är. Här har vårt totalförsvar ett stort och viktigt arbete att fortsätta utveckla. Vi behöver stötta dem i det arbetet, bland annat genom att minska koldioxidutsläppen, så att det är möjligt för dessa hjältar att hantera framtidens krissituationer.

År 2020 planeras ju den stora totalförsvarsövningen, TFÖ 2020, som kommer att ge oss än mer kunskap om hur det står till med totalförsvaret i dag. Övningen, som fokuserar på hur civilförsvaret och Försvarsmakten kan samverka, kommer inte att ge oss all kunskap som krävs för att veta hur vi klarar extrema väderhändelser eller cyberangrepp på vår infrastruktur eller hur vi försvarar oss mot fake news och andra hot mot vår demokrati, men den kommer att vara en viktig del.

Målen för vårt säkerhetsarbete - att värna befolkningens liv och hälsa, att värna samhällets funktionalitet och att värna vår förmåga att upprätthålla våra grundläggande värden som demokrati, rättssäkerhet och mänskliga fri- och rättigheter - tror och hoppas jag innerligt att vi alla delar. Jag hoppas också att vi, när vi tagit del av Försvarsberedningens slutrapport, ska komma överens om hur vi ska göra just det som står i våra mål för att det helt enkelt är den bästa vägen framåt.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Jag har en standardfråga. I Försvarsberedningen talar vi om 1,5 procent av bnp till år 2025. Nu ingår ju ni där tillsammans med Socialdemokraterna, som har svarat på frågan på ett bra sätt. Delar ni deras uppfattning som har uttryckts här? Stöder ditt parti detta med 1,5 procent? Är detta förankrat i ditt parti?

Fru talman! Tack för frågan, Roger Richtoff!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Vi talar, vad jag har hört, inte procent i vårt parti. Vi tänker såhär: Varför talar man om procent av bnp inom just detta område? Bör man inte diskutera hur mycket det kostar att försvara oss?

Jag kan alltså svara nej på frågan.

Fru talman! Vi kopplar pengarna till antalet krigsförband. Det finns alltså en koppling mellan de 1,5 procenten och vad vi får för pengarna. Vi får ett antal uppräknade förstärkningar av krigsförbanden. Det finns alltså en koppling däremellan.

Anledningen till att jag ställde frågan är att man kan backa tillbaka några år och se hur det såg ut då, innan Liberalerna kom in i Genomförandegruppen och raserade systemet och försvaret. Då fanns inte de naturliga kopplingar som man nu angriper Socialdemokraterna för. Det kan man visserligen göra på grund av många saker, men detta blir lite väl magstarkt.

Jag hade hoppats på en förändring hos er om att ni verkligen tar Försvarsberedningen på allvar. Vilka krigsförband vill vi ha? Den förmågan är beskriven av dem. För detta finns en pengapott, därav min fråga om det här är förankrat. Men det är okej.

Fru talman! Tack för frågan, Roger Richtoff!

Vi stöder som sagt en utveckling av totalförsvaret. Det gör vi absolut, eftersom vi vet att det behövs. Vi vill inrikta mest medel på civilförsvaret, då vi ser att klimatförändringarna är ett betydligt större hot än ryssarna.

Däremot kommer vi inte att tala om några procent. Vi är i alla fall inte beredda att göra det här i dag.

Fru talman! Mitt avstamp i denna debatt om försvar och totalförsvar blir Gotland, vilket kanske inte är så förvånande.

Gotland är väldigt lämpligt att ta som exempel eftersom det fungerar som ett Minisverige. Vi har vårt öläge naturligt, men i en krigssituation skulle även Sverige få ett öläge, en avgränsning, vilket gör att Gotlands exempel verkligen blir relevant för övriga Sverige.

Vi har lärt oss några saker under de senaste åren. Dem tänkte jag dela med mig av.

Först och främst vill jag säga att vi på Gotland är väldigt glada över att få en återetablering av den militära förmågan. Det är utmärkt, och det höjer givetvis tröskeln för angrepp. Men det ökar också den egna förmågan till försvar och totalförsvar på Gotland. Jag hoppas verkligen att kommande försvarsberedning landar i att vi ska bygga vidare på utökningen på Gotland.

Centerpartiets grundlinje är att vi ska ha en god vardagsberedskap, för det leder till en bättre krisberedskap. Det är det som är vår huvudpoäng.

Gotland har blivit utsett till pilotlän för totalförsvaret. Detta är något som länsstyrelsen driver väldigt framgångsrikt på Gotland. Man är inte mer än halvvägs i det jobbet, men några slutsatser kan dras så här långt. Det vi kan se är att vi har börjat bygga upp en betydligt bättre samverkan mellan olika aktörer. Bättre samverkan är verkligen grunden i allting. En annan slutsats är att man blir väldigt beroende av privata aktörer. I dag är mycket av samhällsservicen utlagd på privata aktörer. De flesta teleoperatörer, transportörer och grossister är faktiskt helt privatdrivna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försvarspolitik

Någonting som också blir väldigt tydligt på Gotland är vårt beroende av kommunikationer. När färjan inte går - och det kan mycket väl bli precis samma sak för Sverige i en krigs- eller krissituation - är livsmedelsbutiken tom på tre till fem dagar i större delen. En utredning visar att gotlänningarna inte kommer att svälta ihjäl, då vi har egen livsmedelsproduktion. Men vi kommer att få en helt annan typ av livsmedelsförsörjning jämfört med vad vi är vana vid. Vad gäller drivmedelsförsörjningen hade vi tidigare ett system med lagerhållning, vilket nu är avvecklat. Brist på drivmedel kommer att bli en av de största effekterna rätt så fort.

Fru talman! En av de stora lärdomarna är de elavbrott vi har haft. I går när jag var i Gamla stan kände jag mig nästan som gotlänning, för då var det brist på el i en och en halv timme. I fjol hade vi 13 totalavbrott på Gotland. Gotlänningarna lär sig att leva utan ström. Det är inte bra. Vi har haft det så halvdygnsvis ibland. Det gör att man också måste ha en tydlig och stärkt infrastruktur, till exempel en tredje elkabel till Gotland. Man kan inte förlita sig bara på de två investeringarna från 80-talet.

Den stora effekten och lärdomen av elavbrotten är dock en annan, nämligen att kommunikationerna stannar av. Alla förstår att man inte kan kommunicera via datorer om man inte har ström, eftersom de är beroende av el. Men även mobiltelefonerna stannar. Den mobila kommunikationen och mobilnäten stannar i praktiken oftast av inom mindre än en halvtimme, och nästan all kommunikation bygger i dag på mobiltelefoner. Samtidigt har vi kopplat ned och avvecklat kopparnäten. Det innebär att vi har väldigt lite kommunikationsmöjligheter, vilket även har påverkat trygghetslarmen och säkerhetslarmen.

Jag ska avsluta med två andra små detaljer som är högst väsentliga. Vi pratar om ett bemannat flygledartorn på Gotland. Det vill andra statliga myndigheter förlägga till fastlandet. Hur fungerar det, tror ni, om man inte har kommunikationsmöjligheter? Nu börjar en diskussion komma om att köra öns reservelkraft, som vi har väldigt bra uppbyggd på Gotland. Men hur tror ni att det skulle fungera att styra den och driva den från fastlandet om ön blir avskärmad?

Till sist vill jag säga att jag har stor respekt för att det är väldigt svårt att föreställa sig vad som händer om man inte har upplevt det själv. Därför tycker jag att man verkligen ska ta till vara Gotlands exempel. Vi har upplevt allt som händer när man inte har strömförsörjning och kommunikation. Därför är det bra att lyssna vidare på vad Gotland har gjort.

(Applåder)

Försvarspolitik

Fru talman! Jag hade inte planerat detta anförande, men jag vill bemöta något som sas av en av ledamöterna, nämligen Allan Widman, som inte är kvar i kammaren. Han pratade om merkantilism och så vidare. Vi sverigedemokrater skulle enligt Allan Widman, som jag uppfattade det, vara för införande av tullar och ha ett synsätt som var vanligt på 1800-talet, att den enes vinst är den andres förlust. Det här är ju rent trams. Jag vill bemöta det, och det är därför jag står här i talarstolen igen. Vi är för frihandel. Att en ledamot kommer med den här typen av påhopp och sedan lämnar lokalen reagerar jag lite grann på, fru talman.

Jag stöder helt talarna från Socialdemokraterna vad gäller att vi ska satsa på svensk försvarsindustri. Det innebär inte att vi inte ska bedriva handel med andra försvarsindustrier. Men genom att satsa på svensk försvarsindustri bibehåller vi den stora kompetens som finns på många områden. Det kommer i sin tur att innebära att vi med den gedigna kompetens vi har på olika områden kan vara med på ett helt annat sätt inom ramen för försvarssamarbetet i EU och utveckla detta. Problemet är i synnerhet Frankrike, som gynnar sin egen försvarsindustri, lägger alla beställningar där och definitivt är motståndare till Sveriges uppfattning, som drivs av försvarsministern, nämligen att vi även måste ha tredjelandsperspektivet. Vår industri är uppbyggd på detta sätt - på ett helt annat sätt än i Frankrike. Detta driver försvarsministern, som jag uppfattar det, på ett mycket förtjänstfullt sätt.

I detta anförande instämde Mats Nordberg (SD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)

Apoteks- och läkemedelsfrågor

Fru talman! Vi moderater står självklart bakom våra reservationer, och jag yrkar bifall till reservationerna 4 och 10. Jag kommer lite senare i mitt anförande att beröra båda dessa reservationer.

Det gläder mig att ett enigt socialutskott föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen bör överväga att tidigarelägga tidpunkten för när bestämmelserna i lagen om en nationell läkemedelslista ska träda i kraft. För mig är den största vinsten med en nationell läkemedelslista att den ska kunna kopplas ihop med journalsystemen och på så sätt bidra till en ökad patientsäkerhet.

För ett par veckor sedan hade jag förmånen att besöka Sci Life Lab på Karolinska institutet. Det var ett ytterst givande och intressant besök. Att inom en snar framtid kunna skräddarsy behandlingen för många diagnoser var overkligt för ett tiotal år sedan. Efter att jag arbetat med vårdfrågor i hela mitt yrkesverksamma liv som förtroendevald, sjuksköterska och chef gläder det mig att det under detta besök ett antal gånger påpekades att det viktigaste är att kunna ställa rätt diagnos. Om du inte har rätt diagnos, hur ska du då kunna få korrekt behandling?

Vad gäller att få vård i tid ser det olika ut i landet. Det kan bero på var i landet man bor. Bara den senaste veckan har det varit stora rubriker på löpsedlarna om cancerpatienter som står i kö och inte får sin vård i tid. Detta är oacceptabelt och debatteras som sig bör flitigt. Vad som diskuteras mindre men som bör få lika stort utrymme är att även tillgången till läkemedel tyvärr skiljer sig åt i landet, och här finns inga köer att följa. Detta är inget nytt fenomen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Fru talman! Låt mig berätta om en händelse några år tillbaka. En anhörig har förskrivits biologiska läkemedel för sin psoriasisartrit av sin reumatolog i Halland. Detta är något som har förskrivits under lång tid i min hemregion, Halland. Denna typ av läkemedel är en injektion, en spruta, som patienten själv administrerar, det vill säga ger sig själv, i regel varannan vecka. Dessa sprutor var slut, och min anhörige åkte till apoteket för att hämta ut nya. Min anhörige, som arbetar i grannlänet, åkte till ett apotek i närheten av sitt arbete. När han kom till apoteket fanns det inga sprutor där. Till svar fick han att denna läkemedelsbehandling inte förskrevs i grannlänet. För mig är detta en ojämlik läkemedelsbehandling. En spruta är visserligen dyr - den kostar flera tusen kronor. Men med denna läkemedelsbehandling kunde min anhörige fortsätta arbeta heltid och inte vara beroende av slutenvården.

Det finns även en annan aspekt på detta exempel, kopplat till reservation 4. Denna injektion måste förvaras kallt, oftast i kylskåp, och det är ännu inte fri returrätt för läkemedel som är kylvaror. Jag har full förståelse för att apoteken inte kan tillhandahålla dyra läkemedel som de ej har möjlighet att returnera, men återigen blir det patienten som drabbas genom att läkemedlet inte finns tillgängligt.

Denna händelse har som sagt några år på nacken, men verkligheten visar fortfarande på att så är det för många patienter. Det beror fortfarande på var du bor om du får behandling i tid eller om läkemedlet finns i lager eller i värsta fall inte ens förskrivs i länet där du bor. Det är ojämlikt och oacceptabelt.

Fru talman! Som tidigare påpekats är det viktigaste att få rätt diagnos för att få korrekt läkemedelsbehandling. Detta är givetvis till största delen viktigast för patienten men även för vår miljö. Att utsätta sin kropp för läkemedel som skadar vår miljö och inte har någon verkan på tillståndet är både osmart och oansvarigt.

I dagens samhälle är de flesta upplysta och läser noga innehållsförteckningen på matprodukter. Med miljömärkning på våra läkemedelsförpackningar för läkemedel som bevisat har en negativ miljöpåverkan tror jag att medvetenheten om risken att försämra miljön blir större. Merparten av våra överblivna läkemedel återlämnas till apoteket, och det är bra. Resten hamnar huvudsakligen i hushållssoporna, och en mindre del spolas ned i toalettstolen och handfatet.

Men den största källan till läkemedel och läkemedelsrester i miljön är faktiskt vi själva då substanser som bryts ned i kroppen hamnar i avloppet. Återigen: Med rätt diagnos och således korrekt läkemedelsbehandling och mer medvetenhet om innehållet blir det inte bara bäst för våra patienter utan vi bidrar även till en bättre miljö.

Avslutningsvis görs det fantastiska framsteg inom läkemedel och inte minst i Sverige, och det ska vi vara stolta över. Många diagnoser och tillstånd kan vi numera hantera och bota, och det är glädjande. Men även det vardagliga som diskuteras hemma vid köksbordet måste fungera. Jag läste senast i helgen i Göteborgs-Posten om att Alvedon suppositorium som ges till barn var slut inte bara på apoteken i Göteborg utan vad jag förstod i hela landet.

När det gäller detta vardagsnära måste vi se till att vi har system som fungerar. För oss moderater får din bostadsort inte avgöra om du får tillgång till läkemedelsbehandlingar eller om läkemedlet finns i lager eller i värsta fall inte ens förskrivs i ditt län.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Jag tänker, fru talman, att Sverige kan bättre.

(Applåder)

Fru talman! Allt fler barn och unga vuxna i vårt land lider av oro, ångest, depression och sömnsvårigheter. Den här utvecklingen är minst sagt oroväckande. Det är en utveckling som kommer att leda till allvarliga konsekvenser för våra unga där politiska beslut och den politiska viljan att agera kommer att vara avgörande för deras framtid. Vi kan redan nu se konsekvenserna av tidiga psykiska besvär där unga som behandlats för ångest och depression inom den specialiserade vården har ökad risk för långdragna sjukdomsförlopp, ohälsa och en försämrad funktionsförmåga.

Fru talman! I förra veckan publicerade Läkemedelsverket sin rapport gällande kartläggning av Melatoninanvändning hos barn och ungdomar. Rapporten visar att det har skett en ökad förskrivning av läkemedlet, som är ett sömnmedel. Rapporten visade även att en majoritet av de barn och unga som behandlas med Melatonin även har en samtidig förskrivning med andra psykofarmaka.

I takt med att den psykiska ohälsan växer hos den yngre generationen i befolkningen kan vi i allmänhet se en ökad förskrivning av psykofarmaka. Särskilt alarmerande är den ökade förskrivningen av bensodiazepiner, som främst används vid behandling av ångestproblematik och sömnsvårigheter.

Att behandla patienter under 18 år med bensodiazepiner, alltså narkotikaklassade läkemedel, strider mot befintliga rekommendationer. Rekommendationerna grundar sig bland annat i den beroenderisk som föreligger och de allvarliga biverkningar som läkemedlet kan resultera i. Trots detta sker en ökning.

I en studie som Karolinska institutet tagit fram kan vi se att en stor andel unga har fått den här typen av narkotikaklassade preparat utskrivna under en längre tid, vilket alltså bryter mot våra nationella riktlinjer. Studien påvisar också att 65 procent av förekomna förskrivningar hos den studerade gruppen har skett inom primärvård och av andra vårdgivare som inte har specialistkompetens inom psykiatri.

Förskrivning av den här typen av preparat kräver specialiserad kunskap och förståelse för risker och långsiktiga effekter. En kultur där patienter möts av bristfällig kompetens riskerar därför att äventyra patientsäkerheten.

Vikten av uppföljning och adekvat behandling som understöds av terapi är helt avgörande för behandlingens utgång. Därför kan vi inte heller bortse från betydelsen av rätt kompetens och klinisk erfarenhet vid bedömning och behandling av patienter som lider av psykisk ohälsa.

Det är även påvisat att det finns en ökad risk för självmordstankar hos barn och unga under de första veckorna vid behandling med antidepressiva läkemedel. Det är ytterligare en otroligt viktig anledning till att farmakologisk behandling ska ske under övervakning och med systematisk uppföljning.

Att låta psykofarmaka som enskild behandlingsmetod vara praxis inom svensk hälso- och sjukvård är inte hållbart. Förskrivning av den här typen av läkemedel utan kompletterande behandling och seriös uppföljning måste ifrågasättas. Vården bör därför kvalitetsgranskas när det gäller just förskrivning av psykofarmaka i relation till behandling och uppföljning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Vi måste rikta fokus på rätt resultat, och det är återhämtning från psykisk ohälsa. Det kräver i sin tur en fullständig vård som är individuellt anpassad. Vi måste likaså inse vikten av preventiva insatser och värdera det arbetet betydligt högre.

Fru talman! Små barn ska inte behöva ta starka läkemedel för att kunna sova. Unga vuxna ska inte behöva ta ångestdämpande preparat för att klara sin vardag. Befintliga riktlinjer och rekommendationer har bevisligen inte en önskvärd effekt då vi återkommande får ta del av besked om allvarliga brister när det gäller att följa dem.

Den ökade förskrivningen av psykofarmaka måste problematiseras. Vi behöver säkra följsamheten till rekommendationer och nationella riktlinjer och också verka för att dessa efterlevs. Med anledning av detta efterfrågar Sverigedemokraterna en tydlig strategi för att hantera ökad läkemedelsanvändning när det gäller barn och ungdomar som lider av psykisk ohälsa.

Vi menar att det uttalade målet ska vara en minskad läkemedelsförskrivning och en behandlingspraxis där långsiktig behandling med fokus på bättre psykisk hälsa och återhämtning från psykisk ohälsa ska standardiseras och kvalitetssäkras inom svensk hälso- och sjukvård.

Vi i Sverigedemokraterna står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservationerna nr 5 och 12.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara Seppälä (SD).

Fru talman! Att få debattera och diskutera läkemedelsfrågor är kanske något av det mest spännande inom det område som socialutskottet har att ta ansvar för. Här sker mycket stora framsteg.

Om vi bara tittar under de senaste fem åren kan vi se hur en sjukdom som hepatit C, inflammation av levern, som tidigare var en kronisk sjukdom som inte sällan ledde till leversvikt och kanske död, i dag kan behandlas. Uppåt 90 procent av de drabbade kan bli helt friska.

Ett annat område är malignt melanom. Det är ett av de mest fruktade cancertillstånd som vi haft. Det var tidigare egentligen liktydigt med en dödsdom om det inte kunde opereras i tid. I dag har vi tack vare framgångsrika läkemedel en möjlighet att även där behandla och kanske till och med bota.

Detta är enormt glädjande framsteg som betyder oerhört mycket för de människor som har drabbats av dessa svåra sjukdomar. Problemet som vi har i Sverige är att när de stora framstegen kommer når de inte alla. Vi har inte en jämlik vård.

Här finns det väldigt mycket att göra. Vi har fått ett NT-råd för nya terapier som ska vara den nationella nivån där man fattar beslut om vilka som ska ha tillgång till den här typen av behandling.

Där måste man skärpa instrumenten ytterligare. Det måste vara så att vi på nationell nivå snabbt kan fatta beslut när det kommer ett nytt läkemedel om det är något som ska användas. Dessutom, fru talman, måste vi kunna följa upp och se till att det verkligen används från Kiruna i norr till Ystad i söder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Det behövs uppföljning och tydliga direktiv men också att vi kan ha förslag och tankar om hur en finansiering ska ske. Inte sällan är de nya läkemedlen väldigt dyra. Där har Läkemedelsutredningen under ledning av Toivo Heinsoo bara för drygt en månad sedan kommit med ett väldigt intressant förslag. Det innebär att kostnaderna för nya terapier under en övergångstid ska tas av staten medan landsting, regioner och sjukvårdshuvudmännen får ta kostnaderna för övriga. Det innebär också att man på så sätt skulle kunna få en större jämlikhet i vården i Sverige, där det inte skulle vara som vissa i dag misstänker: att fattiga landsting inte har råd med de nya, dyra terapierna.

Här händer det mycket, och det är ett oerhört spännande område. Men det är ett svärd med två eggar. Den andra sidan är alla de människor som drabbas av sjukdom och kanske död på grund av felaktig läkemedelsbehandling. Man räknar med att uppåt 3 000 människor varje år dör i Sverige på grund av felaktig läkemedelsbehandling. När det gäller akutmottagningar och de inläggningar som sker på våra överbelastade akutsjukhus är det mellan 6 och 16 procent som direkt är orsakade av felaktig läkemedelsbehandling. Även här finns det mycket att göra.

Den värst drabbade gruppen är de mest sjuka äldre. Inte sällan används läkemedel som över huvud taget inte är utprövade för denna grupp, och man ger fortfarande inte äldre med fler än fem läkemedel rätt till regelbundna läkemedelsgenomgångar. Det har visat sig vara ett verksamt instrument som kan reducera risken för felaktig läkemedelsbehandling av äldre på ett högst avsevärt sätt. Det finns en lagstiftning, men den följs inte. Här finns väldigt mycket mer att göra.

Jag vill därför yrka bifall till reservation 6, som adresserar problemet med de äldre och läkemedelsbehandling och den stora skada som den kan orsaka.

Vi har några riktigt stora problem framför oss på detta område. Ett av dem är något som denna kammare orsakade när vi för drygt ett år sedan fattade beslut om att skärpa kraven på farmaceutisk kompetens på apoteken. En majoritet av kammaren sa att man skulle göra så. Det här går direkt på tvärs mot utvecklingen inom hälso- och sjukvården i övrigt. Vi försöker få bort revir, och vi försöker se till att man kan bedöma individens kompetens på plats för att se vem som ska göra vad inom sjukvården. Men just apoteken pekar vi ut och säger att det där måste till en farmaceutisk kompetens för att göra än det ena, än det andra.

Lagstiftningen träder i kraft först 2020, och det stora hotet är att vi redan i dag har en stor brist på farmaceuter. Sedan kommer den här lagstiftningen ovanpå detta, vilket kommer att innebära att det blir ett akut problem i och med att det kommer att saknas farmaceuter. Jag ser framför mig att om man inte vidtar åtgärder - och då handlar det inte om att snabbt utbilda farmaceuter, för det är en lång utbildning - kommer det att få konsekvensen att ett antal apotek måste stänga. Detta kommer att ske på grund av ett beslut fattat här i riksdagens kammare som fem partier stod bakom. Jag känner stor oro inför detta, för det kommer att göra att vi får en mer ojämlik läkemedelsförmedling i landet via apoteken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Jag ska säga ytterligare några ord om det som har lett till tillkännagivandet i utskottets betänkande. Det handlar om den nationella läkemedelslistan. Första gången en sådan diskuterades, debatterades och faktiskt beslutades om var för mer än tio år sedan. Då drogs arbetet igång av alliansregeringen för att få till stånd vad man då kallade för en nationell ordinationsdatabas. Sedan har detta stött på hinder gång på gång, men nu är vi snart framme. Vi har fattat beslut om en lagstiftning som möjliggör en nationell läkemedelslista, och vi kan ha den på plats om bara några år.

I utskottsbetänkandet säger vi att detta bör ske skyndsamt, och jag kan hålla med om det. Men i valet mellan patientsäkerhet och att implementera och lansera en nationell läkemedelslista som inte är klar och som, framför allt, sjukvårdshuvudmännen och klinikerna inte är beredda att ta emot är patientsäkerheten det viktigaste. Om vi har väntat sedan 2008 på att få den nationella läkemedelslistan kan jag tänka mig att vänta ytterligare någon månad i stället för att få ett haveri vad gäller läkemedelsförskrivningen. Det skulle få mycket stora konsekvenser. Säkerheten kommer först, och sedan gäller det förstås att så snabbt som möjligt se till att få den nationella läkemedelslistan på plats.

Jag yrkar alltså bifall till reservation 6, och jag står bakom också övriga C-reservationer utan att yrka bifall till dem.

Fru talman! Kommer ni ihåg när man inte kunde köpa nässprej eller huvudvärkstabletter på kvällen eller under helgen eftersom stadens enda apotek hade stängt? Det är svårt att tänka sig i dag, men så var det i Sverige till för tio år sedan. Kristdemokraternas recept för att förbättra tillgängligheten till apotek och receptfria läkemedel var omreglering av apoteksmarknaden, som genomfördes av alliansregeringen 2009.

I dag går det att köpa receptfria läkemedel i dagligvaruhandeln, och samtidigt har antalet fysiska och internetbaserade apotek ökat. Det har gjort att tillgängligheten har förbättrats. Varje dag besöker drygt 330 000 personer något apotek i Sverige. Totalt hade apoteken drygt 120 miljoner kundbesök 2017. Apotekspersonalen träffar därmed patienter från hälso- och sjukvården oftare än vad vårdpersonalen gör.

Fru talman! Vi kristdemokrater anser att det är hög tid för nästa apoteksreform. Apoteken och deras högutbildade personal är en viktig men underutnyttjad resurs i kedjan inom hälso- och sjukvården. För att förstärka vården och korta vårdköerna anser vi att apoteken, som har god tillgänglighet, generösa öppettider och högskoleutbildad personal, bör få en utökad roll i vårdkedjan. Vi vill därför ge farmaceuter möjlighet att genomföra strukturerade läkemedelssamtal även med personer som är nyinsjuknade i kroniska sjukdomar. Vi vill låta apoteken ta del av provsvar från sjukvården som är relevanta för läkemedelsbehandlingen. Men vi vill även ge dem utökad möjlighet att utföra enklare laboratorieverksamhet som allergitester, blodsockerkontroll och blodtrycksmätningar etcetera. Självklart ska då samma kvalitetskrav på utförande och tolkning som inom hälso- och sjukvården gälla.

Vi skulle också vilja se en ny kategori av läkemedel, ett så kallat farmaceutsortiment. Utvalda läkemedel som i dag är receptbelagda skulle bli receptfria under förutsättning att de säljs bakom disk på apotek och tillsammans med rådgivning av farmaceut. Farmaceutsortimentet skulle exempelvis kunna innehålla salvor vid ögoninflammation och eksem, potensläkemedel och läkemedel med högre styrkor som i dag är receptfria endast i lägre styrkor. Även läkemedel med en negativ miljöpåverkan kan tänkas ingå i farmaceutsortimentet för att öka kunskapen om dessa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Vi vill också utreda fördelarna med farmaceutförskrivning. Farmaceutförskrivning innebär att farmaceuter under strikta former och efter särskild utbildning kan förlänga vissa recept. Exempel på läkemedel som kan ingå är p-piller, insulin och läkemedel mot högt blodtryck. Detta är ett system som är på väg att införas i Danmark, och vi anser att fördelarna bör utredas även i Sverige. Genom att på detta sätt förstärka apotekens roll i vårdkedjan avlastas hälso- och sjukvården, vilket medför att de långa vårdköerna kan minska.

Fru talman! Samtidigt som det är viktigt att utveckla apotekens roll i hälso- och sjukvården är det viktigt att värna apotekens villkor för att driva en hållbar verksamhet. Inte minst för de mindre apoteken och för apoteken i glesbygden är det därför viktigt att även läkemedel som kräver kyl- och frysförvaring omfattas av returrätten. Eftersom detta tillkännagavs till regeringen redan förra året är det nu hög tid att regeringen skyndsamt återkommer till riksdagen med ett förslag på hur det här ska säkras.

Från den 1 juli 2020 kommer enbart farmaceuter att få utföra de flesta stegen i expedieringen av receptläkemedel. Vi kristdemokrater är kritiska till denna detaljstyrning eftersom vi anser att det inte kommer att medföra någon kvalitetshöjning. Redan det nuvarande regelverket vid receptexpediering, där vissa delar ju delegeras till utbildade apotekstekniker, säkerställer att kompetens och erfarenhet används rätt. Redan i dag råder det dessutom brist på farmaceuter. Vi kommer därför att följa regeringens arbete för att säkerställa att den nya lagen inte får negativa konsekvenser för kompetensförsörjning och tillgänglighet.

Fru talman! I dag är chansen att överleva en svår diagnos beroende av var i landet man bor. En anledning till detta är att varje landsting eller region, som det kan heta i dag, avgör om patienter i deras del av landet ska få tillgång till de mest effektiva läkemedlen eller inte. För oss kristdemokrater är det en självklarhet att din bostadsort inte ska vara avgörande för om du får den bästa vården eller inte. Vi vill därför avskaffa de 21 regionerna och låta staten ta över huvudansvaret för hälso- och sjukvården.

I väntan på en sådan omorganisation krävs dock ett ökat nationellt ansvar för ökad och mer likvärdig tillgång till vård och läkemedel. Vi kristdemokrater anser därför att det bör utformas en nationell rekommendation baserad på etiska avvägningar för att vägleda dagens 21 huvudmän under deras prioriteringsarbete när det gäller relationen mellan kostnaden för till exempel särläkemedel och patientnyttan kopplad till behandlingen.

En nationell läkemedelslista är ett annat viktigt led för att uppnå bättre säkerhet och trygghet för patienten i läkemedelshanteringen. Genom en nationell läkemedelslista kan den som ordinerar läkemedel få direktåtkomst till fullständiga uppgifter om patientens ordinerade och uthämtade läkemedel. Det ökar självklart patientsäkerheten jämfört med dagens system, där det inte är ovanligt att en läkare inte kan få tillgång till ibland livsavgörande information eftersom tidigare vårdinsatser gjorts i en annan region.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Initiativet till en nationell läkemedelslista togs av Kristdemokraterna under alliansregeringen. Arbetet med lagförslaget har dock tagit alltför lång tid, och införandet av lagen kommer att ske fullt ut först den 1 juni 2020. Det är emellertid mycket angeläget att lagen träder i kraft så snart som möjligt. Därför, fru talman, står vi kristdemokrater bakom utskottets förslag om tillkännagivande under punkt 1, då det innebär bifall till KD:s motion om möjligheten att se över om det går att tidigarelägga ikraftträdandet av lagen.

I övrigt står vi kristdemokrater bakom samtliga våra reservationer i betänkandet, men av respekt för tiden i kammaren yrkar jag bifall enbart till vår reservation 1 under punkt 3.

Fru talman! Kristdemokraterna har som vanligt många intressanta förslag, men det är två saker som jag har reagerat lite grann på. Jag skulle vilja höra Pia Steensland förklara närmare hur man ser på dem i förhållande till patientsäkerheten.

Det ena gäller farmaceutisk förskrivning av läkemedel för kroniska sjukdomar och annat. Där används bland annat p-piller och mediciner för KOL som exempel, men vid förskrivning eller förnyelse av recept på dessa läkemedel krävs det ett antal kliniska undersökningar. Det är inte så att man bara förnyar receptet, utan även andra åtgärder krävs. Även för något så enkelt, kan tyckas, som p-piller måste man alltid kontrollera blodtrycket för att säkerställa att kvinnan inte lider av för högt blodtryck. Dessutom finns det anledning att inte minst på ungdomsmottagningarna ha andra samtal med den unga kvinna som står på p-piller.

Jag har lite svårt att se hur KD tänker sig att detta ska fungera i förhållande till en sammanhållen vårdkedja. Jag undrar dessutom hur det i ett läge där vi har brist på farmaceuter ska gå till att farmaceuterna ska hantera blodtryckskontroller, spirometriundersökningar och så vidare och få möjlighet att förskriva läkemedel.

Det andra jag känner mig tveksam till gäller de utökade farmaceutiska tjänsterna. Apoteken har ju redan i dag stora möjligheter att bedriva analysverksamhet. Man kan göra det redan i dag, och man kan även bedriva mycket rådgivning - det ligger redan i dag till stor del på apoteken. Förslaget om utökade farmaceutiska tjänster, och inte minst det som drivs, bygger dock på att pengar ska tas från sjukvården och läggas på apoteken för att de ska få tid att göra detta.

Jag har svårt att se hur detta ska fungera när vi nu ser framför oss en stor primärvårdsreform som handlar om att stärka primärvården och hålla samman den nära vården för patienten - i ett läge där det plötsligt ska bli så att vissa delar inte ska göras i primärvården utan på ett eller annat apotek i närheten.

Fru talman! Tack för frågan, Anders!

Självklart ska inte patientsäkerheten äventyras. Vi vill att detta ska utredas och att man ska titta på möjligheten till farmaceutförskrivning så som det används i vissa länder, där det finns goda erfarenheter. Självklart ska det inte tummas på patientsäkerheten - aldrig någonsin - men vi ser ju att det i och med den nationella primärvårdsreformen finns en ypperlig möjlighet att se över hur apoteken kan bli ytterligare en stark länk i hela kedjan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Precis som du säger, Anders, handlar det om en överflyttning av vissa medel från primärvården till apoteken. Vi tycker att det är bra. Är det så att vissa delar kan utföras under de utökade öppettider som apoteken har och att man får en bättre tillgänglighet än vad man har inom primärvården tycker vi att det absolut bör övervägas. Självklart ska det utredas hur detta ska gå till, men vi tycker att det är en utmärkt idé att pröva. Det finns nämligen kompetent personal. Jag är själv farmaceut, och jag tror att många kollegor på apoteken där ute vill ha lite mer kvalificerade uppgifter som kompletterar det högkvalificerade arbete de gör i dag. Jag tror alltså att detta kan vara en positiv del.

Fru talman! Jag ser också att apoteken kommer att ha en betydligt viktigare roll framöver, på ett antal olika områden, men det är i just dessa två delar jag känner stark skepsis.

Om farmaceuter bakom disk ska börja skriva ut p-piller och dessutom medicin till patienter med KOL och andra kroniska sjukdomar - utan möjlighet att samtidigt kontrollera blodtryck, göra spirometriundersökningar och allt det andra - ser jag risken att vi får en ytterligare fragmentiserad vård för de patientgrupper som behöver betydligt mer stöd. Jag ser snarare att farmaceuter bör ägna sig åt de saker där de har en djup kompetens.

Den andra kärnfrågan handlar just om att apoteken driver på för att de vill ha ett utökat uppdrag. Det finns ingenting som hindrar det, men problemet är finansieringen. I ett läge där apoteken ska börja ta uppgifter som i dag ligger på primärvården, som inhalationsteknik och så vidare, måste det självklart också finansieras. Det innebär att pengar måste tas från primärvården, och jag ser även där att vi riskerar att få en situation där man inte skapar mervärde för patienter utan snarare bryter upp vårdkedjor genom att plocka pengar från primärvården och lägga dem på apoteken utan att ha full kontroll över vad det är de ska göra. Hur säkerställer man att de patienter som behöver detta får det på just det apotek de går till? Hur sker återkopplingen till ansvarig sjuksköterska och ansvarig läkare?

Jag ser alltså att just dessa två specifika förslag, som Kristdemokraterna ofta för fram, är någonting som kan leda till betydligt större problem i sjukvården än vi har i dag - och framför allt innebära risker vad gäller patientsäkerheten. Det var därför jag ville veta lite mer om hur Kristdemokraterna tänkt sig detta. Man kan självklart, som Pia Steensland gör nu, säga att en utredning får fundera vidare på detta, men om man försöker ha ett helhetstänk gällande sjukvården tror jag att det är viktigt att man tänker på vårdkedjan från början till slut.

Fru talman! Absolut, det är jätteviktigt. Det är det vi menar - att vi måste se möjligheten. Du vet själv, Anders, att tillgången till allmänläkare inom primärvården är alldeles för låg i dag. Om man kan avlasta primärvården till en viss peng och lägga den pengen på apoteksverksamheten menar vi alltså att man gör primärvården mer tillgänglig för de personer som har det absolut största vårdbehovet. Därför tycker vi att det är viktigt att utöka apotekens och farmaceuternas möjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Exakt hur det ska göras ska vi utreda, men det råder ingen tvekan om att patientsäkerheten ska vara det som går först. Vi tror dock att det finns vissa patientkategorier som kan få fullgod hjälp om man stärker apotekens roll.

Fru talman! 37 år - så kort var en människas förväntade livslängd för bara 200 år sedan. Vi dog av näringsbrist, polio, difteri, olyckor, influensa, tbc och barnsängsfeber. Vi dog för att Sverige var fattigt och för att vår kunskap inte räckte till.

Vår kunskap och vårt välstånd har dock gradvis vuxit sig allt starkare. I dag lever vi betydligt längre, och vi lever väl. Mycket av tacksamheten för detta behöver vi rikta mot alla dem som forskat fram, prövat och tillverkat läkemedel, liksom mot dem som förskriver läkemedlen och dem som säljer dem. Läkemedlen blir dessutom allt bättre.

Enbart antibiotika och vacciner, fru talman, räddar varje år miljoner liv. Livsfarliga magsårsoperationer behövs knappt längre - det räcker med tabletter. Plötsliga slaganfall som förr orsakade förlamning eller oundviklig död kan både förebyggas och, när de väl uppstår, behandlas. Människor med svåra reumatiska sjukdomar kan i dag gå till jobbet, och människor med cancer, som tidigare hade ett förväntat liv på kortare än ett år, kan skratta åt döden.

Inget av detta är naturligtvis någonting vi har fått gratis. Allt detta kräver hårt arbete och kloka politiska förslag. Vi måste fortsätta framåt, fru talman, och det är precis vad liberal läkemedelspolitik gör. Därför yrkar jag bifall till Liberalernas reservationer på detta område.

Vi har förslag som ger oss just nya, bättre läkemedel och tryggare läkemedelsbehandling - förslag som gör att vi alla får del av effektiva och bättre läkemedel oavsett hur gamla vi är, oavsett var i landet vi bor eller hur ovanlig just den sjukdom vi drabbas av råkar vara.

Detta kräver naturligtvis mer forskning, vilket vi föreslår. Det kräver fler kliniska prövningar och kompetensutveckling inom sjukvården. Det kräver nationella riktlinjer i sjukvården som inte är fritt valt arbete, fru talman, vilket naturligtvis är det enda acceptabla. God vård och jämlikhet över landet ska vara en självklarhet.

I dag har vi fortfarande för lite uppföljning av läkemedelsanvändningen. Vi har för lite kunskap om äldres behandlingar, trots att det ju är äldre som är mest sjuka. Vi har för lite kunskap om hur läkemedel fungerar i kombination med andra läkemedel, trots att de sjukaste människorna naturligtvis inte lider av bara en sjukdom.

Vi har fortfarande också en alldeles för stor förväxlingsrisk. Hur ska en äldre dam kunna veta vilka av alla dessa askar med olika namn som egentligen innehåller samma medicin? Risken att man tar båda är uppenbar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Allt detta kräver att lagar ändras, fru talman.

Våra läkemedel måste bli bättre och säkrare. De måste bli tryggare för patienterna, och de måste också bli tryggare för människor runt omkring patienten. Ett rikt land som vårt kan inte med gott samvete importera läkemedel som gör att fåglar hotas av utrotning, som gör att fabriker släpper ut gifter så att barn och vuxna i de länder där dessa läkemedel tillverkas blir sjuka. Det är inte acceptabelt, och det innebär ett väldigt högt pris för vår billiga medicin. Vi kan inte heller skamlöst fortsätta att släppa ut läkemedelsrester i våra egna hav och sjöar. Rent vatten ska vara rent.

Jag inser att det inte finns någon quick fix för detta. Det är inte enkelt. Men samtidigt är det väldigt löftesrikt att se hur många framsteg som ständigt sker, hur stor enighet vi på många håll har här i kammaren i dessa frågor, senast den nationella läkemedelslistan. Där är jag väldigt tacksam över att Liberalernas och Kristdemokraternas förslag om att i ännu högre grad se till att detta måste genomföras snarast möjligt ser ut att bifallas senare i dag.

Jag är också väldigt glad, fru talman, över varje förutsägelse om den förväntade medellivslängden hittills har överträffats precis efter att den formulerats.

Det finns ingen quick fix. Det är inte enkelt. Men apropå just våra hav och sjöar: Sjömän ber ju inte om medvind. De lär sig segla, och det ska vi göra tillsammans.

Jag ber att få återkomma om numren på reservationerna.

Fru talman! Välfärden och sjukvården står inför stora utmaningar, framför allt demografiska sådana. I snitt ökar läkemedelskostnaderna med 5 procent per år, vilket i huvudsak beror på nya vårdbehov som uppstår och en allt snabbare utveckling av läkemedel.

I världen omsätter läkemedel - hör och häpna - 7 200 miljarder kronor per år. I Sverige såldes det 203 miljoner läkemedelsförpackningar under 2017, och den svenska läkemedelsmarknaden omsatte samma år ungefär 43,8 miljarder kronor. Det är alltså stora pengar vi talar om. Enligt Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket har vi ur ett europeiskt perspektiv de lägsta priserna på läkemedel som är konkurrensutsatta. Ändå har vi en relativt snabb utveckling av priserna.

Samtidigt som traditionella läkemedel utvecklas allt snabbare ser vi också en snabb utveckling inom gen- och cellterapi. Dessa precisionsmediciner kräver naturligtvis mer noggrann diagnostik och många gånger individuell behandling, vilket kommer att ställa stora krav på hela vårdkedjan.

Vår modell med en gemensam och solidariskt finansierad välfärd är en grundbult i den svenska modellen. Samtidigt måste vi beslutsfattare och professionen klara av nya utmaningar för det offentliga systemet. Sjukvården måste kunna leverera och ta in nya läkemedel. Annars brister förtroendet, och då är vi på ett sluttande plan.

Vi måste värna om solidarisk finansiering och skapa utrymme för investeringar i vår gemensamma välfärd för att kunna ge vård efter behov. Samtidigt måste vi kunna göra svåra prioriteringar. Redan under den förra mandatperioden investerade den rödgröna regeringen många nya miljarder i välfärden. Även januariavtalet innehåller skarpa skrivningar om att fortsätta på den inslagna vägen, vilket är viktigt och bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Enligt TLV finns det dock indikationer på att utvecklingen går mot en mer ojämlik vård inom apoteks- och läkemedelsområdet. Det är en generell utmaning med läkemedel som används i vården men som inte beviljas subvention och därmed hamnar utanför förmånen. En annan utmaning är att ett läkemedel utanför förmånen har varit upp till respektive landsting att hantera med risk för ojämlik vård som följd. På liknande sätt finns utmaningar när läkemedel beviljas med förmån men inte används på liknande sätt i de olika landstingen.

Nu pågår olika samverkansforum mellan TLV, SKL, regioner, landsting, regering, riksdag och så vidare för att hitta lösningar. Regeringen jobbar hårt med dessa frågor. Redan 2016 tillsattes en utredning i syfte att se över finansiering, subventionering och prissättning av läkemedel. Utredningen, som heter Tydligare ansvar och regler för läkemedel, har nyligen lämnats över till regeringen. Utredningens grundförslag siktar naturligtvis på att garantera den svenska hälso- och sjukvården effektiva läkemedel som därmed kommer patienterna till del.

Sedan alliansregeringen avreglerade apoteksmarknaden har nya apotekskedjor etablerat sig på marknaden. Apotekstätheten har ökat i många städer, vilket ger bättre service, men i glesbygden kvarstår problemen. Visserligen ökar e-handeln, vilket i viss mån kommer att kompensera bristen på närvaro, men e-handeln ersätter inte den mänskliga kontakten med samtal över disk.

Ett annat bekymmer som vi ser generellt är att tillgången till läkemedel blev sisådär efter reformen. Även generell brist på kompetens kan vara ett bekymmer. Regeringen vill därför förtydliga och sätta större fokus på apotekens huvuduppgifter för att bättre kunna möta det offentligas behov av en säker läkemedelsanvändning och service på apotek. En central fråga för regeringen är att höja kvaliteten på rådgivningen. Genom de lagändringar som riksdagen beslutade om tydliggörs också apotekens grunduppdrag, vilket bland annat innebär att det krävs farmaceutisk kompetens i samband med expediering och förskrivning. Sedan många år tillbaka ges ett statligt stöd till glesbygden för att kunna garantera en viss servicenivå.

I juni 2018 antog riksdagen en ny lag om en nationell läkemedelslista. Kortfattat innebär det att det skapas ett register som samlar patientens förskrivna läkemedel och andra varor på en lista. Det kommer att leda till ökad patientsäkerhet och effektivare administration av läkemedel.

Lagen föreslås träda i kraft 2022. Det kan tyckas vara lång tid, men det är en svår process där flera delar ska garanteras, till exempel säkerhet och integritet. Startdatum är satt utifrån en rekommendation från E-hälsomyndigheten, som anser att det behövs en övergångsperiod på två år.

Fru talman! I betänkandet finns ett gemensamt tillkännagivande. Enligt utskottet bör regeringen överväga att tidigarelägga tidpunkterna för när bestämmelserna i lagen om nationell läkemedelslista ska träda i kraft. Tidpunkten för ikraftträdande av lagen om nationell läkemedelslista har valts för att vård- och apoteksaktörerna ska få tid att anpassa sina system till lagens nya krav. Det är givetvis viktigt att den lösning som väljs blir tekniskt och juridiskt hållbar. Eftersom det är mycket angeläget att lagen träder i kraft så snart som möjligt ställer vi oss bakom tillkännagivandet med detta yttrande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Inget skäl till oro! Jag är här med en liten hund - en pudel.

Mina kloka kollegor, fru talman, har precis lärt mig att det finns en överenskommelse i riksdagen eftersom riksdagsledamöter av helt förståeliga skäl inte vill genomlida timslånga voteringar där det ändå inte finns möjlighet att skapa en majoritet eller praktisk nytta för invånarna. Den överenskommelsen går ut på att vi ledamöter yrkar bifall till en punkt när vi ändå inte kommer att nå mål med våra förslag.

Den överenskommelsen låter klok, tycker jag. Varför sitta i ett sammanträdesrum när man kan lyssna på invånarna? Jag lägger mig platt tillsammans med min lurviga hund - pudeln - och yrkar bifall till enbart reservation 7 om generisk förskrivning.

Fru talman! Jag begärde ordet därför att jag blev så fantastiskt glad över att höra Socialdemokraternas främsta företrädare i apoteksfrågor från riksdagens talarstol säga att den omreglering av apoteksmarknaden som alliansregeringen drev igenom 2009-2011 har lett till en ordentligt ökad service för medborgarna. Där kan jag bara hålla med. Det gäller inte bara öppettider utan också bemötande. Det råder en helt annan situation i dag än tidigare.

Men jag reagerade när Mikael Dahlqvist antydde att det kunde finnas problem i glesbygden. Det är klart att det finns problem i glesbygden, men det har inte blivit sämre efter omregleringen. Jämtland är fortfarande det län i Sverige som har den absolut högsta apotekstätheten. Det apotek som har lagts ned i glesbygden är apoteket i Lima, som tvingades stänga på grund av att den socialdemokratiska landstingsledningen i Dalarna lade ned hälsocentralen. Då blev det förstås helt omöjligt att driva apoteket vidare. Det är glädjande att Socialdemokraterna har kommit till insikt om att omregleringen var ett positivt beslut.

Jag begärde ordet för att få ställa en fråga. Precis som jag sa i mitt anförande är jag riktigt orolig för vad som kommer att hända med glesbygdsapoteken i ett läge där den lagstiftning som Socialdemokraterna drev igenom innebär att möjligheterna att använda annan personal för den farmaceutiska expedieringen begränsas när lagstiftningen träder i kraft 2020. Det råder brist på farmaceuter redan i dag, och dessutom tar man bort möjligheterna att på ett effektivt och patientsäkert sätt använda den personal som jobbar på apoteken.

Hur tänker Socialdemokraterna hantera denna fråga för att riksdagsbeslutet inte ska innebära att ett antal apotek i den svenska glesbygden läggs ned?

Fru talman! Anders W Jonsson lyssnade inte riktigt så noga på mitt anförande när det gäller omregleringen av apoteksmarknaden. Jag sa visserligen att apoteken har ökat betydligt i antal i större städer och ger ökad service, vilket är bra, men jag ser att många apotek är förvånansvärt tomma. Vi får se vad det leder till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Jag undrar med vilka glasögon du ser på glesbygden, Anders W Jonsson. Jag ser helt andra problem med mina glasögon. Jag tar Värmland som ett exempel. Det finns inte fler apotek i glesbygden. Jag talar ofta om kommuner med 10 000-15 000 invånare eller färre. Öppettiderna är sämre, och det råder betydande problem med att inom skälig tid få tillgång till receptbelagda läkemedel. Det finns utmaningar, men jag ser både det positiva och det negativa.

Sedan var det frågan om kompetenskrav på apotekspersonalen. Jag är ändå lite förvånad över vad Anders W Jonsson tycker. Jag vet att för annan verksamhet drivs även i ditt parti frågan om att kompetensen ska vara så hög som möjligt. Det är noga med erfarenhet och kunskap.

I det här fallet handlar det om att höja kompetensen i vissa situationer, till exempel vid expediering av läkemedel och information. Det är den kompetensen man vill säkerställa med hjälp av lagstiftningen.

Sedan får vi naturligtvis följa frågan och se vad lagen får för effekter, om det finns tillräckligt med kompetent personal och så vidare. Grunden måste väl ändå vara, Anders W Jonsson, att det finns rätt kompetens för rätt arbetsuppgifter?

Fru talman! Omregleringen av apoteken har lett till att det finns fler apotek med betydligt bättre öppettider. Situationen i den svenska glesbygden är oförändrad. Den drastiska nedskärningen av antalet apotek skedde under 80-talet när det var monopolet Apoteket AB. Då skedde en försämring för den svenska glesbygden. Men från 2009 och framåt är det en oförändrad situation. Det gäller även hur många patienter som går in på apoteket och får sitt recept expedierat eller inte.

När det handlar om hälso- och sjukvården i övrigt är det märkligt att Socialdemokraterna inte anser att den ska lagregleras, det vill säga reglera att läkaren ska göra det, sjuksköterskan ska göra det och fysioterapeuten ska göra det. Där finns en lagstiftning som säger att det är upp till verksamhetschefen att se till att personalen har erforderlig kompetens för att utföra sina arbetsuppgifter. Men plötsligt när vi kommer till den delen av hälso- och sjukvården som gäller apoteken har Socialdemokraterna drivit igenom en lagstiftning där man inte får delta i expediering av recept om man inte har en farmaceututbildning. Det är detta som kommer att skapa problem.

Vi drev för ett år sedan frågan om att apoteken ska ses på precis samma sätt som hälso- och sjukvården, det vill säga att det är verksamhetschefen som är ansvarig för att personalen har erforderlig kompetens. På kirurgkliniken kan man säga att operationssköterskan får operera blindtarmar om man vet att hen har rätt kompetens, men i apoteksvärlden ska minsann Sveriges riksdag styra vem som får göra vad. Det är en logik som inte stämmer. Det ska inte vara högsta möjliga kompetens utan rätt kompetens. Riksdagen är inte rätt instans att fatta de besluten.

Hur förbereder ni er, Mikael Dahlqvist, för de mycket stora problem som detta kommer att innebära för de svenska apoteken, inte minst i glesbygden sommaren 2020 när lagstiftningen träder i kraft?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Fru talman! Jag vill spinna vidare på frågan om avregleringen av apoteksmarknaden och glesbygden. Anders W Jonsson och jag har lite olika syn i frågan.

Jag kan ge ett exempel på vad som hände i fjol i Värmland, med tanke på att Anders W Jonsson hänvisade till Jämtland. Det finns ett apotek i Likenäs, och nästa apotek finns sju-åtta mil därifrån. De som bor i norra Värmland har nästan 20 mil till apoteket i Hagfors. Apoteket i Likenäs stängde hela sommaren på grund av brist på personal, och man hänvisade till apoteken i Torsby eller Hagfors.

Nu har det statliga stödet avhjälpt en del av problemet, vilket är bra. Men jag vågar absolut inte påstå att det finns en bra fungerande service på apoteksmarknaden i glesbygden.

När det gäller kompetenskrav är det som jag sa i mitt förra inlägg: Det är klart att vi ska ha så hög kompetens som möjligt så att bemötandet blir adekvat.

Samtidigt är det inte helt oproblematiskt, det som Anders W Jonsson föreslår - att chefer ska avgöra och delegera ansvar. Det är bara att titta på den svenska hälso- och sjukvården och se vilken hierarkiskt trögstyrd organisation det är. Där tycker jag att till exempel sjuksköterskor skulle kunna utföra en hel del andra arbetsuppgifter, men av olika skäl kanske de inte får eller kan.

Utifrån det tror jag ändå att det är bra att man lägger ribban högt och ställer detta krav. Sedan får man följa lagstiftningen och se vart den tar vägen.

Fru talman! Anders W Jonsson tog upp detta med ojämlikhet. Vi har i dag en fantastisk medicinsk utveckling när det gäller exempelvis cancermediciner. Tyvärr har det slagit relativt fel både regionalt och klassmässigt i fråga om vilka som får dessa mediciner. Det kan man fundera på, fru talman. Enligt en undersökning var det under åren 2011-2015 1 630 patienter aktuella för denna typ av immunterapi som hade rätt att få den, men det var bara 14 procent av dem som fick den. Det är ju skandalöst. Det måste vi rätta till, både geografiskt och klassmässigt. Ur ett klassperspektiv kan man nämligen se att alldeles för många med kort utbildning och tunn plånbok inte får tillgång till dessa mediciner. Där måste vi i riksdagen göra storverk, tycker jag.

Fru talman! Vi har lite olika åsikter om den fantastiska avregleringen av apoteken och hur man ska se på ett apotek. Är det en diversehandel? Det kan man fundera på.

Den före detta Alliansen sålde ju ut apoteken och var väldigt nöjda med det. Det var ideologiskt underbyggt, kan man absolut säga - allt skulle ut på marknaden. Det var en ganska dålig affär, ser man om man kollar på värdestegringen i vissa av apoteken. Den har tickat på ordentligt, så det var inte staten som blev fet av affären. Det var snarare marknadskrafterna som blev goda, glada, feta katter av utförsäljningen.

Jag är stockholmare; det hör ni. Jag bor i en stad med en enorm tillgång till apotek. Bor man dessutom i innerstan, wow! Då kan man springa ut och in i apotek. Där jag bor är det typ 500 meter mellan apoteken - fem apotek kan jag välja mellan. Ni fattar vilket apotek jag väljer, dock!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Men tänk om jag bodde i Likenäs i Värmland, som Mikael nämnde. Där är det inte lika hoppsan med avregleringen. Där ligger Kronans Apotek, som förra sommaren var stängt i elva veckor. Det apoteket fick 359 972 kronor i statligt stöd. Det var det högsta stödet man fick inom Kronankoncernen. Restiden för de boende i Klarälven blev ungefär 50 minuter, så man kan säga att avregleringen ledde till en del saker - och bor man i Likenäs i Värmland får man gå lite längre än vi på Kungsholmen får gå.

Fru talman! Den medicin vi får utskriven, hur djupt ska vi själva behöva dyka ned i det som rör den? Vilken typ av information kan vi förvänta oss? Vilken information vi får av dem som förskriver och expedierar medicinen, alltså läkaren och förhoppningsvis farmaceuten, tycker jag är en viktig fråga. När man går till en vårdcentral vill man ju veta att den som undersöker ens halsfluss har en viss kompetens, inte sant?

När propositionen om apoteken diskuterades här i riksdagen den 24 maj 2018 var vi inte helt eniga om detta, och det förvånade mig. Den svenska läkemedelspolitiken borde ju utgå från att alla människor som vistas i Sverige och får medicin utskriven får ordentlig information. Det är en konsumentfråga och en patientfråga. Jag var väldigt förvånad över att Centerpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna var irriterade över att endast farmaceuter skulle få expediera. Nu talar man om farmaceutbristen och så vidare, men jag kan tycka att kompetens är det viktiga när man står där som patient och ska få en väldigt avancerad medicin.

Från den 1 juli 2020 kommer lagen att innehålla krav på att expediering av ett recept som huvudregel bör utföras av en farmaceut och att man som patient ska få rådgivning och så vidare av farmaceuten. Det är oerhört viktigt, tycker jag.

Tillgänglighet, fru talman, handlar om så mycket mer än antalet apotek per invånare. Möjligheten att få tag i de läkemedel man behöver ska aldrig styras av vilket landsting man bor i, vilken apoteksägare man har närmast eller om varan lagerhålls där. Det har det också varit problem med. Alla i Sverige ska ha rätt till en säker och trygg läkemedelsanvändning genom opartisk och högkvalitativ medicinsk rådgivning av kompetent personal - oavsett om det gäller förskrivna eller receptfria läkemedel. Det är viktigt. Man går inte och klipper sig hos slaktaren, om jag får uttrycka mig lite brutalt.

När en patient har drabbats av en vårdskada, fru talman, ska vårdgivaren enligt 3 kap. 8 § patientsäkerhetslagen snarast informera patienten om möjligheten att begära ersättning enligt patientskadelagen eller från läkemedelsförsäkringen. Jag tror att många i Sverige tror att all medicin man plockar ut är försäkrad. Det trodde nog jag också innan jag gav mig in i politikerbranschen och började jobba med hälso- och sjukvårdsfrågor. Men så är det inte, utan det är så att bolagen själva kan anmäla sig till läkemedelsförsäkringen.

Jag anser att det är oerhört angeläget att lösa frågan om läkemedel utan läkemedelsförsäkring på den svenska marknaden. Årligen säljs en betydande andel läkemedel till patienter utan att vara försäkrade via läkemedelsförsäkringen. I dag finns ingen skyldighet för apotekspersonal att informera patienter om läkemedel som de hämtar ut ingår i försäkringen eller inte, utan det är varje patients ansvar att skaffa sig den informationen. Ett sådant system skapar stor patientosäkerhet och riskerar att bli godtyckligt. Därför borde ansvaret för detta läggas på ansvariga läkare och farmaceuter där läkemedlet hämtas ut. Det måste vi utreda, för det är väldigt oklart. Det är en fråga vi kan jobba med tillsammans. Det kanske inte är en politisk fråga om den medicin man plockar ut är försäkrad eller inte. Det borde vara en självklarhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka avslag på alla motioner. Jag ställer mig bakom förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag är precis som Karin Rågsjö besatt av ojämlikheten i den svenska sjukvården, och jag tycker att det är oerhört upprörande att det är människor som har högre utbildning och har arbete som får tillgång till de nya terapierna. Men analysen av vad detta beror på skiljer sig mellan Karin Rågsjö och mig. Jag ser att den bristande tillgängligheten och köerna vi har i sjukvården är den kanske främsta orsaken till att vi har ojämlikhet i sjukvården.

Jag tycker att det är intressant, fru talman, att Karin Rågsjös Vänsterpartiet numera verkar vara det enda parti i Sveriges riksdag som ser omregleringen som ett stort problem. Även Socialdemokraterna säger nu att detta har ökat servicen och gett en helt annan tillgänglighet för befolkningen. Då är min fråga till Karin Rågsjö: Om det är nu är ett sådant stort problem att man öppnade upp för andra apoteksaktörer än monopolet Apoteket AB, kommer då inte Vänsterpartiet att föreslå och driva att man åter ska socialisera apoteken?

Slutligen vill jag återkomma till apoteket i Likenäs och att Karin Rågsjö sa att man inte klipper sig hos slaktaren. Jag och Centerpartiet ser inte att skillnaden mellan farmaceuten och farmacibiträdet är lika stor som den mellan frisören och slaktaren.

Det jag är bekymrad över är att det i den övriga sjukvården handlar om kompetens hos individen, och det är verksamhetschefen som är ansvarig för att avgöra det. Det är egentligen bara när det gäller apoteken som vi har gått in med lagstiftning och föreskrivit vad som ska göras av en farmaceut och vad som inte får göras av någon annan. Det är ingen som har en tanke på att man skulle detta inom sjukvården - att vi skulle gå in och reglera: Det här får en sjuksköterska inte göra, det här ska en läkare göra och det här kan inte en undersköterska göra, utan det ska göras av en sjuksköterska.

Min oro är att detta precis som i Likenäs kommer att leda till att man stänger ett antal glesbygdsapotek, inte på grund av brist på pengar men på grund av brist på farmaceuter.

Fru talman! Anders W Jonsson tar upp frågan om ojämlikhet. Det är intressant. Detta med jämlikhet har vi ju pratat mest om från vänsterhåll, men det är jättebra att ni på högersidan nu steppar upp och pratar om det. Det är kanske bra att man gör det om man är med som förhandlingsunderlag till en S-ledd regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Apoteks- och läkemedelsfrågor

Det här handlar också om vinster i välfärden. Tittar man på möjligheten att få medicin i dag, exempelvis för immunterapi, kan man se att patienter som kan betala 75 000 kronor i månaden kan få denna effektiva cancermedicin. De skickas av sina landsting om de har ekonomi att betala 75 000 kronor i månaden. Så ska vi förstås inte ha det. Det är en fruktansvärd ojämlikhet.

I dag visar flera undersökningar att kvinnor och män med kort utbildning har stannat upp när det gäller medellivslängd. Det är en väldigt stor backlash. Det handlar om ojämlika ekonomiska strukturer. Den debatten kanske vi kan ha någon annan gång, för annars får vi prata om just detta hela dagen.

Detta med farmaceuter handlar om att vi som individer, konsumenter och patienter ska kunna gå in på ett apotek och få professionell hjälp där. Så är det ju inte alltid i dag. Väldigt många farmaceuter hamnar i storstäderna, där det finns en uppsjö av apotek. Herregud, konkurrensen är benhård, och man försöker slå ut varandra på olika sätt.

Men man får också följa upp systemet. När jag specifikt begär att få en läkartid ska jag träffa en läkare. Det är självklart. Om jag får en medicin utskriven som jag inte vet så mycket om vill jag att det ska finnas kompetens bakom disken på apoteket.