Interpellationssvar - 2019-02-26

Fru talman! Saila Quicklund har frågat mig vad jag avser att göra för att förhindra utvecklingen med ett ökat antal dödsfall på arbetsplatserna.

Att människor skadas allvarligt eller till och med dör på jobbet är helt oacceptabelt. Inget annat än en nollvision kan gälla för dödsfall i arbetet. Sedan regeringen tillträdde förra mandatperioden har det därför varit en viktig prioritering att höja ambitionsnivån för arbetsmiljöpolitiken.

Regeringen har beslutat om en nationell arbetsmiljöstrategi för 2016-2020, där en nollvision mot dödsolyckor ingår. Resurserna inom arbetsmiljöpolitiken har förstärkts med mer än 100 miljoner kronor årligen. Sammantaget har de ökade resurserna till Arbetsmiljöverket inneburit att omkring 100 nya arbetsmiljöinspektörer har kunnat anställas.

Arbetsmiljöverket har genomfört och återrapporterat de uppdrag som gavs i samband med arbetsmiljöstrategin när det gäller nollvisionen och förebyggande av arbetsolyckor. De återrapporterade uppdragen har gett ny kunskap och används i myndighetens fortsatta arbete för nollvisionen mot dödsolyckor.

Särskilda inspektionsinsatser har under de senaste åren gjorts inom bygg- och anläggningsbranschen, tillverkningsindustrin, transportbranschen och bemanningsbranschen. Under 2019 planeras ännu större fokus på byggbranschen. Arbetsmiljöverket inspekterar skyndsamt varje dödsolycka.

Under 2018 genomfördes en halvtidsavstämning av arbetsmiljöstrategin i samråd med arbetsmarknadens parter. Arbetsmiljöverket fick därefter i uppdrag att på ett övergripande sätt redogöra för myndighetens verksamhet för resterande del av arbetsmiljöstrategin, till exempel när det gäller arbetet med regeringens nollvision mot dödsolyckor och förebyggande av arbetsolyckor. Redogörelsen ska vara regeringen till handa i februari 2019.

Under 2019 ska en utvärdering av arbetsmiljöstrategin påbörjas. Att förhindra dödsolyckor i arbetet är en av mina viktigaste prioriteringar som arbetsmarknadsminister. Jag har därför bjudit in expertmyndigheter och arbetsmarknadens parter till ett möte, där jag vill lyssna och diskutera utifrån deras erfarenheter och förslag för att bryta den negativa trenden med antalet dödsolyckor i arbetet.

Det är viktigt med riktade inspektionsinsatser mot de mest drabbade branscherna liksom att fortsätta utveckla den myndighetssamverkan som redan finns. Var och en behöver ta sitt ansvar i det systematiska arbetsmiljöarbetet på varje enskild arbetsplats. Genom att målmedvetet arbeta förebyggande mot arbetsolyckor minskar vi också risken för dödsolyckor. Arbetsgivarna har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön.

Fru talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill inleda den här interpellationsdebatten med att verkligen beklaga de dödsfall som har skett på våra arbetsplatser runt om i landet. Det är en förälder, en make eller maka, en son eller dotter som har gått till jobbet men inte kommit hem igen. Varje enskilt fall är en stor tragedi, och varje dödsfall är ett dödsfall för mycket. Jag beklagar det återigen.

Orsaken till min interpellation är att antalet dödsfall under flera år har ökat markant. I januari hade vi också det högsta antalet dödsfall - nio stycken - på tio år. Under 2018 förolyckades 58 personer. På fyra år har 170 personer förolyckats - 170 personer! De branscher som är hårdast drabbade är transport, bygg och jord/skog.

Dödsfallen ökar alltså för fjärde året i rad, och utvecklingen går i helt motsatt riktning mot regeringens mål om en minskning av dödsolyckor.

En ny arbetsmiljöstrategi genomfördes 2016, och där ingick en nollvision. En nollvision borde också föranleda en tydlig strategi och tillräckliga resurser och insatser kopplade till att just nå målet. Det borde vara så, men det är inte så. Arbetsmarknadsministern får gärna korrigera mig, men jag finner inte fakta som visar något annat gällande detta.

Låt mig ge några exempel på vad som tidigare har kommit fram i debatterna kring det här ämnet. Arbetsmiljöverkets ställföreträdande generaldirektör Håkan Olsson har uttalat att regeringen missar målet, eftersom dödsfallen ökar. Han uttrycker också att "vi kan inte acceptera att någon dör, det måste vara en nolla som gäller". Han säger också att några konkreta mål i minskningen av dödsfall per år inte finns.

Mål saknas alltså.

Svenska Dagbladet har i en granskning och reportageserie konstaterat att samarbetet mellan berörda myndigheter inte fungerar helt smärtfritt, vilket är alarmerande i sig och ligger nära arbetsmarknadsministerns påverkansområde i allra högsta grad.

Justitieombudsmannen, JO, har tidigare kritiserat Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten gällande den dödsolycka som skedde vid LKAB i Norrbotten. Efter fyra år - fyra år! - var utredningen ännu inte avslutad. Eftersom preskriptionstiden är fem år riskerade alltså detta att avskrivas. Ministern får gärna kommentera detta.

Även Polismyndigheten har tidigare i en rapport markerat att hanteringen av arbetsmiljöbrott är bristfällig. Handläggningstiderna är för långa, och för få utredningar ledde till åtal och fällande domar.

Min fråga är: Vad säger arbetsmarknadsministern om vad dessa vittnen beskriver för oss? Vilket ansvar har arbetsmarknadsministern?

Fru talman! Detta är en oerhört viktig fråga. Man ska självklart känna tryggheten när man går till jobbet att man ska komma hem efter jobbet. Familjer till dem som går till jobbet måste veta att deras anhöriga kommer hem. Det har varit alldeles för många dödsolyckor. Jag uppskattar verkligen att frågan har ställts, och jag uppskattar också att regeringen prioriterar frågan.

Denna fråga är inte ny för regeringen. Redan den 1 juni 2016 kom nollvisionen mot dödsolyckor i arbetslivet. Den var en del av en samlad arbetsmiljöstrategi för att förstärka arbetstagarnas rättigheter i arbetslivet när det gäller risk att bli skadad eller sjuk eller att till och med dö på jobbet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tyvärr rådde inte enighet om denna nollvision, utan de borgerliga partierna röstade nej. Men som tur är gick förslaget igenom, och nu finns en nollvision mot dödsolyckor i arbetslivet. Det är ändå ett viktigt första steg.

Självklart måste vi bli bättre på att lagföra brotten, det vill säga när någon har dött på jobbet. Tyvärr är det ofta brister i arbetsmiljön som ligger bakom dödsfallen. Det finns alldeles för många friande domar, och många förundersökningar läggs ned. Men det som är ännu viktigare är att förebygga att dödsolyckor händer från början. Vi måste jobba i båda ändarna, precis som i fråga om brottslighet totalt i samhället. Men det bästa är ändå det som aldrig sker, det vill säga det dödsbud som aldrig kommer.

Arbetsmiljöverket är en nyckelaktör i sammanhanget eftersom Arbetsmiljöverket på många sätt fyller samma roll som polisen gör när det gäller brottsligheten. Polisen arbetar både för att avskräcka från brott och för att lagföra. Ju fler inspektioner Arbetsmiljöverket har resurser för att göra, desto större chans är det att rätta till brister i arbetsmiljön innan de leder till en allvarlig olycka eller ett dödsfall.

Regeringen har förstärkt Arbetsmiljöverket. Längre tillbaka i tiden när det var borgerlig regering i Sverige skedde kraftiga nedskärningar på Arbetsmiljöverket. En tredjedel av anslaget försvann i ett slag. Det tog många år för Arbetsmiljöverket att hämta sig efter detta. Regeringen har nu satsat mer. Precis som arbetsmarknadsministern nämnde finns nu 100 fler arbetsmiljöinspektörer, och vi måste fortsätta på den vägen.

Det finns mycket kompetens inom Arbetsmiljöverket. Det som kan ses som en brist inom polisen vid utredningar av misstänkta arbetsmiljöbrott är att där ofta inte finns samma kompetens och resurser. Därför är det viktigt att förstärka Arbetsmiljöverket för att hjälpa till när det händer olyckor och för att förebygga olyckor.

En viktig faktor är att komma ut på arbetsplatserna när det finns misstankar om problem och att det går att göra oväntade besök. I så fall vet arbetsgivarna att de när som helst kan få besök. Men det bygger på att det finns tillräckliga resurser på Arbetsmiljöverket för att göra sådana besök.

Jag tror inte att det finns någon quickfix när det gäller dödsolyckor, men jag tycker att regeringen har ett bra anslag. Nu ska man samla arbetsmarknadens parter, alla myndigheter och alla som arbetar med dessa frågor för att diskutera vad alla kan göra. Ansvaret ligger inte på bara en, utan det finns ett gemensamt ansvar. Det är en bra start för att bekämpa dödsolyckorna.

Fru talman! Precis innan jag gick in i kammaren hade jag ett samtal med hustrun till en man som förolyckades på jobbet för ett år sedan. Han jobbade i ett schakt, och schaktmassorna föll ned och begravde honom. Hon sa till mig att jag måste stärka arbetsgivarnas ansvar, att det måste kosta mer om säkerhetsreglerna inte följs. Detta är en av de saker vi måste titta på. Vi behöver se över regelverk, viten och preskriptionstider.

Det är också helt korrekt att det finns många fall av oacceptabelt långa handläggningstider, vilket väcker frågan om resurserna och kompetensen hos polis och åklagare. Samarbetet mellan myndigheter måste förstärkas. Därför tog regeringen under den förra mandatperioden ett helt nytt initiativ om ett myndighetsövergripande samarbete mot det som kallas osund konkurrens. Arbetsmiljöverket gör inspektioner tillsammans med Skatteverket, polisen och tullen. Jag sa till myndigheten att de ska gå ut i den grå sektorn, och de sa till mig att den inte är grå utan svart. Ofta är det fråga om företag som bryter inte bara mot arbetsmiljöregler utan också mot många andra regler och utnyttjar människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns ett samarbete mellan myndigheter när det gäller att utreda dödsolyckor. De anmäls till Arbetsmiljöverket, som alltid åker ut på plats och gör en undersökning. Men ibland samarbetar man med till exempel Kemikalieinspektionen eller Elsäkerhetsverket, som kan vara tillsynsmyndigheter. Jag utesluter inte att man också kan behöva förstärka samarbetet mellan olika myndigheter.

Men jag tror också att det handlar om att bygga en säkerhetskultur. Det måste alltid vara okej att säga nej till risker, det vill säga att våga vägra risker. Anställda måste känna tryggheten att alltid kunna säga nej när de uppfattar att de är på väg att delta i arbetsuppgifter som innebär risker. Det kan handla om sådana saker som tidspress, förutsättningarna för hur en tjänst har upphandlats eller frågor som går utanför det som regleras av Arbetsmiljöverkets regelverk. Sådant måste vi också titta på.

Precis som Hillevi Larsson beskrev återställde regeringen under förra mandatperioden nedskärningar som gjordes under den borgerliga tiden. Det har varit möjligt att anställa över 100 nya inspektörer. De är nu utbildade och finns i tjänst. Det är bra, och det ger goda förutsättningar.

Vi har inrättat Myndigheten för arbetsmiljökunskap, som har till uppgift att sprida kunskap från forskningen ut till golvet i verksamheten. Det visar också att mycket av den kunskap som finns inte används.

Regeringen har fattat beslut om en nollvision, men mer behöver göras.

Jag har sagt många gånger, och jag säger även här, att jag inte tänker ge mig förrän vi kan vända utvecklingen. Uppenbarligen har, trots att många saker finns på plats, inte tillräckligt gjorts. Vi måste göra det som krävs för att vända utvecklingen med dödsolyckor. Ingen ska behöva uppleva det som kvinnan jag nyss talade med upplevde, nämligen att hennes man inte kom hem från jobbet.

Fru talman! Jag vill kort kommentera Hillevi Larssons inlägg.

En nollvision är betydelselös om den inte fylls med konkreta åtgärder. Det är helt uppenbart. Pengar är inte heller den enda insatsen som löser problem, utan det handlar också mycket om ledning, styrning, effektivitet, uppföljning och utvärdering. Där ser vi brister.

Jag fortsätter med vad som har framkommit i debatten.

Även tjänstemän från Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål har tidigare vittnat om att Arbetsmiljöverket inte tar utredningar av dödsfall på arbetsplatserna på tillräckligt allvar. Det är mycket allvarligt! Hur har ministern agerat i detta? De faktorerna är kända genom offentliga uttalanden från dessa personer.

I fjol rapporterade tidningen Arbetet om att polisen i Polisregion syd hade för svaga resurser för att hantera antalet anmälningar om arbetsmiljöbrott och att de var för få vid utredningar av just dödsfall. Det finns alltså en historia av för lite resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan alltså konstatera att det brister i samverkan mellan myndigheter, resurserna är för små, dödsolyckorna inte prioriteras tillräckligt högt, det är för långa handläggningstider och preskriptionstiden är för kort - som också ministern uttalade nyss. Ja, listan är lång.

Transportbranschen vill ha en utvecklad samverkan mellan Arbetsmiljöverket och Trafikverket. Det handlar om satsningar på till exempel bättre vägar, bättre underhåll av vägar, plogning, sandning, viltstängsel och så vidare. Transportbranschen har alltså tydliga förslag, och man har haft dem länge. Det är inga nyheter.

Vi har tagit del av tydliga vittnesuppgifter där många beskriver vad som är problemet. Ändå får jag intrycket att regeringen famlar och inte vet vad man ska vidta för åtgärder. Det har också ministern nyligen uttalat sig om. Det är bra med denna tydlighet från branschens sida, men det är olyckligt att förutsättningarna för ett bra arbetsmiljöarbete är så undermåliga.

Jag är helt övertygad om att varje myndighet och de enskilda personer som arbetar där gör precis allt de kan. De jobbar med de förutsättningar som finns, och vi vet att resurserna är små. Men det handlar som sagt också om styrning och ledning - även från regeringens sida. Vi kan inte lägga allt på arbetsgivarna, för det är regeringen som styr resurstilldelningen.

Jag är också klart medveten om att arbetsgivarna har ett stort ansvar. Det delas med skyddsombud, fackliga organisationer med flera. Men när detta inte fungerar har regeringen och inte minst arbetsmarknadsministern det övergripande ansvaret. Vi talar om 170 döda på 4 år, varav 58 stycken 2018.

Ministern har nyligen sagt att hon ska lyssna på företrädare inom detta område. Efter fyra år uttrycker hon det. Antalet dödsfall har ökat väsentligt under många år. Ministern uttrycker också att hon känner sig vilsen och inte vet vad hon ska göra. Jag tycker att det är bra med ödmjukhet, men nu krävs handfasta och konkreta åtgärder för att förhindra fler dödsfall.

Jag känner en oro. Min fråga till statsrådet är: Hur ska jag lugna dem som känner samma oro som jag?

Fru talman! Nej, pengar är inte allt, men det är heller inte oviktigt i sammanhanget.

Moderaterna och Kristdemokraterna fick igenom sin budgetreservation, som innebar nedskärningar på 25 miljoner för Arbetsmiljöverket och risken att det nya centret för arbetsmiljökunskap skulle gå på sparlåga på grund av en rejäl nedskärning. Nu har vi en ny regering, och jag hoppas att vi kan se till så att både det center vi har för arbetsmiljökunskap och Arbetsmiljöverket kan göra sitt arbete.

Tänkesättet att man minskar arbetsmiljöbrotten och olyckorna genom att skära ned på Arbetsmiljöverket är ungefär som att tro att man minskar brottsligheten genom att skära ned på polisen. Det löser inte alla problem att satsa på polisen. Det löser inte alla brott över en natt. Men det är en viktig början, och detsamma gäller på arbetsmiljöområdet. Vi bör se till så att experterna på Arbetsmiljöverket kan förebygga olyckor, gripa in när olyckor sker och försöka lära av erfarenheten - och självklart se till att polisen och alla andra parter gemensamt lagför arbetsgivarna.

Det handlar också om en maktbalans mellan arbetstagare och arbetsgivare. Samtidigt som vi ser dödsolyckor ser vi många som sjukskrivs, inte minst för psykiska diagnoser, och vi ser stress och osäkerhet i arbetslivet. Det tyder på att arbetstagarna behöver få sin ställning stärkt, precis som arbetsmarknadsministern var inne på. Man måste våga säga nej till farliga uppdrag. Vi måste också ställa krav på arbetsgivarna från början. Det ska inte vara farligt, och är det farligt ska de ställas inför rätta för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ogillar att man använder tragiska och onödiga dödsfall som slagträ i partipolitiskt käbbel. Men jag måste ändå svara på några av de direkta felaktigheter som Saila Quicklund för fram.

Under den borgerliga regeringen skedde stora nedskärningar av hela arbetsmiljöarbetet och antalet inspektörer på Arbetsmiljöverket. Man lade också ned Arbetslivsinstitutet och därmed viktiga delar av kunskapsinsamlingen när det gäller arbetsmiljöarbetet.

Under förra mandatperioden har regeringen verkligen inte stått handfallen. Vi har tillfört resurser, vi har utbildat inspektörer och vi har tillsatt en ny myndighet, en ny strategi och en nollvision som den tidigare regeringen inte ville ha. Vi har dragit igång ett samarbete mellan myndigheter.

När det gäller dödsolyckor har utvecklingen sett ut så här: 2014 var det 53 som dog. 2015 var det 44. 2016 var det 45. 2017 var det 55. 2018 var det 58. Det är förfärliga siffror. Det är i genomsnitt ungefär en person i veckan som inte kommer hem. Men det är inte en korrekt bild att vi har haft flera år av tydliga ökningar, utan det fluktuerar lite år från år. Det är dock på inget sätt acceptabelt. Nivån är oacceptabelt hög, och vi kan aldrig acceptera att människor dör på arbetet.

Under hösten och nu under januari och början av februari har vi sett ett oroväckande högt antal dödsolyckor i arbetet. Det är verkligen något att ta på allvar, och det är också det jag gör. Första dagen när jag tillträdde tog jag tag i dödsolyckorna - efter tiden som övergångsminister, då jag var förhindrad att agera.

Saila Quicklund lyfter fram Trafikverket. Trafikverket kommer till mig på måndag tillsammans med Arbetsmiljöverket, Transportstyrelsen och parterna - det vill säga arbetsgivare och fackliga företrädare från de branscher som är värst drabbade - för att diskutera vad som behöver göras, till exempel om man behöver förstärka samarbetet.

Självklart har varje myndighet och varje verksamhet ett eget ansvar. Till exempel är trygghet och säkerhet på väg inte bara en arbetsmiljöfråga, utan det är en fråga som har vidare konsekvenser och som måste ses i ett brett sammanhang.

När vi tittar på var det sker dödsolyckor ser vi att fordon ofta är inblandade. Kombinationen fordon och människa leder oroväckande ofta till att människor förolyckas. Det kan vara på väg, men det kan också vara i andra sammanhang där fordon används. Vid den senaste dödsolyckan hittades en person död under en traktor. Detta är ett viktigt område att titta vidare på.

En annan sektor som sticker ut är jord- och skogsbruk. Dödsolyckorna där är inte jättemånga i antal, men i förhållande till hur stor sektorn är ligger man väldigt högt i antal dödsolyckor per 100 000 anställda.

Arbetsgivaren har alltid det fulla ansvaret för säkerheten på arbetsplatserna, men jag som arbetsmarknadsminister har alltid det fulla ansvaret för de politiska insatserna. Som jag sagt här flera gånger utesluter jag inte att mer behöver göras. Jag tror att mer behöver göras för att vi ska kunna vända utvecklingen. Jag tror att det handlar om sådant som ökade resurser till arbetsmiljöarbetet och till polis och åklagare. Men jag tror också att det handlar om sektorsansvar för sådant som kanske inte direkt har med arbetsmiljöarbetet att göra men som påverkar förutsättningarna för att bedriva och säkerställa ett säkert arbetsliv för alla. Det handlar om att få till en säkerhetskultur på varje arbetsplats och se till att arbetsgivarna fullt ut tar det ansvar som de har för säkerheten på arbetsplatserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet!

Hillevi Larsson sätter sitt hopp till en ny regering. Det är faktiskt samma regering som vi har haft under fyra år; därav den stora frustrationen.

Jag tycker att det är bra att ministern uttrycker att vi inte ska låta dödsolyckorna vara ett politiskt slagträ i debatten. Jag har önskat en förklaring av vad regeringen avser att göra i den mycket svåra frågan om det ökande antalet dödsolyckor på arbetsplatserna. Det var det som var syftet.

Jag kan också kort nämna vad Alliansen gjorde på området. Man ökade tillsynen. Man lade resurser på att informera mer inom området. Det handlade också om kunskapsinhämtning, sanktionsavgifter och så vidare. Men låt oss fokusera på framtiden.

Jag hör vad ministern säger, men jag känner fortfarande väldig osäkerhet vad gäller konkreta och slagkraftiga åtgärder i frågan. Vi har som sagt haft fyra år med samma minister och samma ansvarsområde, och tendenserna har varit tydliga i fråga om antalet arbetsplatsolyckor.

Regeringen har också det övergripande ansvaret när det inte fungerar, framför allt när myndighetsansvaret och samverkan inte fungerar. Vi måste få se konkreta åtgärder för detta. Det handlar om samverkan mellan de olika aktörerna, och det måste komma till stånd omgående.

Jag hyser förhoppningar om det ministern ändå uttrycker och vill avslutningsvis tacka för debatten. Arbetsmiljöfrågorna är oerhört viktiga och centrala, och jag kommer mycket noggrant att följa regeringens arbete på detta område.

Fru talman! Mycket mer behöver göras, och Arbetsmiljöverket gör också nya insatser. Exempelvis kommer man nu att prioritera förstärkta inspektioner när det gäller arbetsfordon och mobila maskiner, fall från höjd, träd och djur samt vägmiljö.

Tack vare de ökade resurserna har man också kunnat gå mer på tips från människor om att något inte står rätt till och göra riktade inspektioner utifrån de tipsen. Jag ser också möjlighet att utöka den verksamheten.

När det gäller samverkan mellan myndigheter är det absolut min bild att den har förbättrats, inte minst tack vare de gemensamma inspektionerna. Men det är också min bild att det finns mer att göra för att få till en ännu mer effektiv samverkan mellan myndigheterna.

Jag vill tacka Saila Quicklund för debatten, och jag hoppas att denna fråga kommer att vara högt på dagordningen också för riksdagsledamöterna under den kommande perioden. Det behöver vi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Acko Ankarberg Johansson har frågat mig hur jag och regeringen kommer att genomföra riksdagens beslut om en nationell primärvårdsreform.

Jag välkomnar ett brett engagemang för den nära vården. Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna är inom ramen för januariavtalet överens om att en primärvårdsreform ska genomföras.

Den utredning som Acko Ankarberg Johansson nämner har arbetat med primärvårdsfrågan sedan 2017. Regeringen utsåg då Anna Nergårdh som särskild utredare med uppdrag att stödja landstingen och berörda myndigheter och organisationer i arbetet med att samordnat utveckla en modern, jämlik, tillgänglig och effektiv hälso- och sjukvård med fokus på primärvården.

Uppdraget är också att utarbeta en nationell plan där primärvården är utgångspunkten för en ökad närhet till patienten. I planen ska det redovisas vad som krävs för en nationellt samordnad förändring och vilka utmaningar som finns. En tidsplan för det fortsatta förändringsarbetet ska också redovisas, och den ska vara förankrad hos berörda aktörer.

Regeringen har under 2017 och 2018 gett utredningen två tilläggsdirektiv som bland annat handlar om bättre samverkan och samordning mellan huvudmän inom vård och omsorg. En slutredovisning lämnas senast i mars 2020.

Utredningens andra delbetänkande redovisades i somras. Betänkandet redovisar inte bara läget, behoven och möjligheterna, som Acko Ankarberg Johansson nämner, utan även exempelvis förslag till ett nationellt utformat primärvårdsuppdrag och förslag om kompetensförsörjning och förtydligande av patientens rätt till fast läkarkontakt om patienten så önskar. Remissvaren analyseras i Regeringskansliet.

Det är angeläget att på bästa sätt stödja kommuner och landsting i omställningsarbetet mot en god och nära vård. Regeringen avser att återkomma när satsningen på området är utformad.

Fru talman! Jag vill tacka socialministern för svaret. Att det finns ett brett politiskt stöd för en primärvårdsreform är klarlagt.

Regeringen tänker återkomma - gott så. Men det duger inte att upprepa god och nära vård. Vi måste ta konkreta steg åt det hållet. Det finns en risk att vi utlovar god och nära vård men inte fattar några beslut och inte tillför pengar till regionerna utan bara hoppas att det ska bli så. Kvar står besvikna människor som förväntat sig en förändring och besvikna medarbetare som konstaterar att det var vackert men inte blev mer. I stället är det som vanligt, och bristerna fortsätter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Patienterna och vårdens medarbetare förväntar sig en förändring nu - en reform som förändrar nuvarande situation. I dag har vi statligt beslutade vårdgarantier, men vi är för dåligt bemannade för att kunna genomföra detta på bästa sätt i hela landet. Vi har kompetensbrist, vilket gör att den som behöver vård får vänta längre än vad som är rimligt. De som arbetar i vården får en allt sämre arbetssituation.

Allt detta vänds inte på ett år, inte heller på en mandatperiod. Det kommer att ta längre tid än så att genomföra denna stora reform. Men vi behöver i närtid fatta nödvändiga beslut om primärvårdens uppdrag och tillföra statliga pengar så att regionerna kan få fler fast anställda medarbetare och påbörja förändringen.

Vad är då en god och nära vård, och varför är den viktig? När man inte mår bra, när man är sjuk, ska hälso- och sjukvården finnas där. Det är på något vis välfärdens kärna att vi förmår leverera den vård människor behöver. Är jag akut sjuk ska jag omedelbart uppsöka akutmottagningen. Men för alla andra tillfällen, som är fler, behöver vi en vård som har hög tillgänglighet och rätt kompetens och som finns i närheten för patienterna på ett eller annat sätt.

Primärvården har haft det uppdraget under lång tid men har ändå inte lyckats bli den breda basen. Man har fortfarande någonstans mellan 17 och 18 procent av de samlade resurserna i hälso- och sjukvården. Detta påverkar ju.

Ska vi kunna åstadkomma denna förändring måste vi klara av att göra en rejäl strukturförändring. Men vi kan inte börja med att ta pengar från slutenvården, utan vi måste, menar jag, tillföra statliga pengar till primärvården för att kunna börja bygga upp den och göra den bredare och bättre. Det är därför riksdagen har beslutat om 1,5 miljarder mer redan i år för denna uppbyggnad och 3 miljarder åren därefter.

Fru talman! Jag undrar när socialministern tänker presentera hur pengarna ska användas och förstås om de kommer vården till del i år. Hur tänker regeringen hantera riksdagens beslut?

En annan viktig sak är vilka byggstenar man använder för att få en god och nära vård. Jag menar att ett teambaserat arbetssätt, där patienter får hjälp med allt de behöver hjälp med oavsett vilken kompetens det handlar om, är viktigt. Helhetssynen är en av de viktiga byggstenarna.

En annan del är att man ska ha rätt till en fast läkarkontakt och att det ska finnas ett tak för antalet patienter. Det är viktigt både för läkaren och för andra funktioner i primärvården att man vet hur många patienter man har ansvar för. Ska man klara kontinuiteten och därmed uppnå kvalitet är antalet patienter viktigt.

Min andra fråga till socialministern, fru talman, är därför: Kommer regeringen att lägga fram förslag för riksdagen om fast läkarkontakt och listtak för särskilda funktioner i primärvården, eller blir förhoppningen att regionerna ska lösa detta själva?

Fru talman! Tack igen, Acko Ankarberg Johansson, för en väldigt viktig interpellation, även om en del av det vi säger kanske, om man ska vara lite krass, är välkänt med tanke på att en utredning faktiskt tillsattes av den förra regeringen redan 2017. Det andra delbetänkandet har redan kommit. Det har varit på remiss och analyseras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också tydligt i januariavtalet mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna att vi avser att återkomma med en primärvårdsreform. Där nämns tydligt en fast läkarkontakt och perspektivet tillgänglig vård, också med hänsyn tagen till glesbygden. Dessa frågor är alltså synnerligen angelägna.

Exakt när vi återkommer kan jag inte svara på i dag. Vi måste naturligtvis analysera eftersom det är så komplext, omfattande och angeläget som Acko Ankarberg Johansson beskriver. Men vi har för avsikt att återkomma när det gäller hela primärvårdsreformen.

När vi diskuterar resurser och hur de nyttjas i regionerna utgår jag från att Acko Ankarberg Johansson också tar den dialogen med sina partiföreträdare som är med och styr i många regioner och landsting, likaväl som jag gör det. I min roll som socialminister har jag naturligtvis för avsikt att framöver föra många och nära dialoger och diskussioner inför kommande överenskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting. Vi har ett delat ansvar, men vi kommer inte ifrån att huvudansvaret ligger hos vårdgivaren - hos regionerna - när det gäller hur deras resursfördelning ser ut.

Hur resurstillskotten ser ut kommer vi också att återkomma till i samband med vårändringsbudget och vårproposition, och naturligtvis också i kommande budgetproposition. Med all respekt för de beslut som riksdagen fattar, men att gång på gång jämföra en budgetreservation med övergångsregeringens budget tycker jag ändå är på gränsen till lite oseriöst. Acko Ankarberg Johansson är ju väl medveten om att detta är de överenskommelser som gällde inför att övergångsregeringen lade fram sin budget, nämligen att man bara skulle förlänga de insatser som gjordes under 2018. Det fanns inte utrymme för att ta nya politiska initiativ.

De initiativ som vi avser att ta kommer i kommande budgetar. De innehåller förstås resurser som ska komma välfärden och vården till del. Genomför man omfattande primärvårdsreformer är det klart att man också finansierar dem.

Fru talman! Riksdagens beslut är det som gäller, naturligtvis. Jag försökte inte prata bort det. Men jag ville säga att den budget som lades fram behöver konkretiseras, och detta kommer regeringen att återkomma med i samband med vårändringsbudget och vårproposition. Hade vi haft en regering på plats redan i höstas hade det varit mer konkreta och väl genomarbetade förslag som hade kunnat gälla från årsskiftet. Det var precis detta som blev konsekvensen när det inte fanns någon regering på plats.

En övergångsregering kan ju inte göra en genomarbetad budget med politiska ambitioner och viljeinriktning. I stället var det en budgetreservation från M och KD som med hjälp av SD vann riksdagens stöd. Detta innebär att de konkreta beskeden måste komma i samband med ändringsbudgeten. Detta säger jag för att vara riktigt tydlig. Men naturligtvis kommer det resurstillskott till regioner, landsting och kommuner.

Just kommunerna vill jag gärna ta upp i samband med att vi diskuterar primärvård. Det finns, tycker jag, en märklig syn på vem som har ansvaret för primärvården. Man tycks mena att det alltid är regionerna som ska ha det, om man inte tycker att staten ska stå för finansiering och så vidare. Jag tycker att vi missar kommunerna där. Vi kan väl ta ett gemensamt ansvar för att också föra in dem i den här diskussionen?

Jag funderar mycket på hur man ska göra det. Vi har ju 21 regioner som man kan föra dialog med och teckna överenskommelser med, men hur hanterar vi 290 kommuner, som bedriver en oerhört viktig verksamhet? Vi vet att i princip hälften av primärvården är riktad till gruppen äldre. Där är det kommunernas resurser som används. Detta behöver man fundera på om man vill ha verklig förändring.

Resurser till primärvården - till både regioner och kommuner, hoppas jag - kommer att spela en roll. Nu pågår en utredning som tillsattes 2017. Ett delbetänkande har redan kommit, beretts och analyserats i Regeringskansliet. Till dem som lyssnar på debatten men inte är politiker vill jag säga att detta betyder att vi håller på att jobba med detta. Nu har vi många förslag. Det är goda förslag. Jag förstår på Acko Ankarberg Johansson och andra företrädare för andra partier i riksdagen att det finns ett stort stöd för de slutsatser som Anna Nergårdh har kommit fram till. Det gäller för oss att se till att detta omsätts i en proposition så att riksdagen kan fatta beslut. Exakt hur den propositionen kommer att se ut kan jag inte svara på. Exakt när den kommer kan jag inte heller svara på, men vi har redan kommit långt. Det känns förstås bra för mig som socialminister sedan en månad att ett så gediget grundarbete har gjorts av mina företrädare och att vi också har samarbetet i januariavtalet till stöd för att detta ska bli verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan kommer definitivt att återkomma, inte bara för diskussion utan också för beslut.

Fru talman! Det är gott att höra att det kommer förslag i en proposition. Men detta fanns inte med på propositionslistan som vi fick del av i förra veckan. Då är det intressant att få veta när regeringen beräknar att den ska komma.

De förslag regeringen lägger fram kommer att vara viktiga för hur regionerna planerar sin verksamhet, vilka resurser de har och inte minst den omställning som måste börja. Den kommer att ta tid, men den måste börja nu. Det måste vara handfasta beslut, så att man vet vad man har att rätta sig efter.

Jag tar också gärna upp detta som ministern lyfte fram när det gäller kommunernas arbete med hälso- och sjukvårdsinsatser, inte minst för äldre. De är mycket angelägna.

I dag hamnar undersköterskor på särskilda boenden alltför ofta i en ensam situation där de inte har tillräckligt med stöd. Det är för få sjuksköterskor som kan stödja i den arbetssituationen. Det enda som återstår blir då transport till sjukhuset, där man får hjälp när det sviktar för den äldre. Vi behöver förmodligen fylla på med mer vårdpersonal som har hälso- och sjukvårdskompetens också i äldreomsorgen för att man ska klara av det uppdrag man har.

Jag tror att vi har haft för lite av hälso- och sjukvårdsinsatser i äldreomsorgen. Det är detta som gör att det blir en ganska svår situation för många på särskilda boenden och även i hemtjänsten.

Vi kan diskutera hur detta ska göras och varifrån resurserna kommer, men jag välkomnar att socialministern på detta sätt lyfter fram det. Det handlar om en grupp som behöver mycket sjukvård, men när de väl kommer till akutmottagningen triageras de i de flesta fall inte som de mest akut sjuka. De behöver vård men får ibland vänta.

I Socialstyrelsens undersökningar kan man se att det oftast är de äldre som får vänta längst på akuten. Det är en korrekt triagering - det vill säga bedömning - som görs, men detta visar att man skulle behöva följa upp med mycket mer hälso- och sjukvårdsinsatser, fast kanske på en annan nivå, för att ge de äldre vad de behöver.

Tack för att socialministern tar upp detta! Jag ser fram emot en proposition om en god och nära vård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Om jag inte minns fel är brytdatumet i mars när det gäller det som står på propositionslistan. Inom de närmaste veckorna finns ingen primärvårdsreform färdig, men det betyder inte att det behöver dröja så länge. Vi återkommer med detta så fort den är väl genomarbetad och redo för beslut i riksdagen.

Låt mig också säga att det är bra att vi kommer in på gruppen äldre. Det är ju en grupp som inte alltid är i fokus för den politiska debatten trots att den borde vara i fokus för både hälso- och sjukvård och omsorg.

Ett av de förslag som finns i januariavtalet handlar om fast omsorgskontakt, vilket också är viktigt. Många gånger är det ett uttryck för oro för sin egen hälsa eller för att ens anhöriga är oroliga för ens hälsa att man befinner sig på akutmottagningen. Det är egentligen inte där man vill vara, utan man vill hitta ett annat sätt att känna trygghet. Jag tror att fast omsorgskontakt kan vara en väg att gå.

När vi diskuterar primärvård och hälso- och sjukvård måste vi också tala om helheten, hur vi förebygger och ser till att behoven inte ökar exponentiellt på det sätt man annars ser framför sig. Det kommer att vara svårt att matcha behoven av personalförstärkning i äldreomsorg och sjukvård med bara en ökning av antalet anställda. Vi måste också se till att människor i mindre utsträckning behöver söka vård på akutmottagningar och inom primärvården. Vi måste hitta sätt att förebygga bättre än vi har lyckats med hittills.

Men det är klart att resurstillskotten kommer att vara betydelsefulla. Vi bör i alla partier fundera över hur vi prioriterar bland de resurser som finns, så att de kommer de människor till del som behöver dem mest, alltså människor som är sjuka eller i stort behov av hälso- och sjukvård.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Erik Ottoson har ställt ett antal frågor till mig om regeringens arbete med att ta fram en nationell strategi och moderniserad lagstiftning för drönare.

I regeringens flygstrategi som antogs i januari 2017 betonar vi den potential som den nya tekniken med ökad automatisering, digitalisering och fjärrstyrning innebär. Drönare har på kort tid gjort ett stort och viktigt intåg i luftfarten, och området präglas av en snabb innovationstakt. I februari förra året bjöd jag in representanter från drönarbranschen och myndigheter till ett rundabordssamtal om möjligheter och utmaningar som den nya tekniken innebär.

Regeringen uppdrog därefter i juni 2018 åt Transportstyrelsen att ta fram underlag om obemannade luftfartyg, så kallade drönare. Underlaget ska bland annat innehålla en fakta- och nulägesbeskrivning av användningen av drönare i Sverige, analyser av möjliga utvecklingsområden och utmaningar samt eventuella behov av ändringar i det nationella regelverket. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet senast den 30 juni detta år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under våren redovisar också Luftfartsverket sitt regeringsuppdrag att genomföra en fördjupad studie avseende utformning av det svenska luftrummet. I uppdraget ingår att göra en beskrivning av hur introduktionen av drönare påverkar luftrumskapaciteten inom okontrollerat luftrum, terminalområde och kontrollzon.

Jag vill också nämna att en statlig utredning i ett delbetänkande förra året lämnade förslag till ändringar i skyddslagen som rör bland annat drönare. Förslagen innebär bland annat att tillträdesförbudet förtydligas till att uttryckligen gälla obemannade luftfartyg och andra obemannade farkoster och att skyddsvakter ges befogenhet att ingripa mot obemannade farkoster, inklusive med våld i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt. Förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utöver detta har EU:s nya flygsäkerhetsförordning nu trätt i kraft, där grunderna för gemensamma EU-regler för drönare sätts. Detaljerade regler beslutas under våren. Vinnova beviljade under 2018 också 30 miljoner kronor till 23 innovativa drönarprojekt.

Det pågår således ett intensivt arbete kring drönare inom ett flertal departement och myndigheter. Vad gäller riksdagens tillkännagivande om en nationell strategi för drönare och moderniserad lagstiftning bereds det för närvarande inom Regeringskansliet.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Vi har diskuterat frågan om drönare och en nationell drönarstrategi vid tidigare tillfällen.

Det var väl lite grann mot den bakgrunden som jag ställde de tre frågor som jag ställde till statsrådet. Jag ville få en uppdatering om hur arbetet pågår i Regeringskansliet. Och jag undrade: När kan vi få någon form av tillgodoseende av det tillkännagivande som finns om att det ska finnas en nationell drönarstrategi? Är det fortfarande så att statsrådet ifrågasätter behovet av en sådan, som han gjorde senast vi sågs, och prioriterar arbete med andra strategier, till exempel godsstrategin, högre?

Det finns inget rätt eller fel svar på just de frågorna, men det kan vara intressant att känna till.

Det är kanske en anmärkning i sak att statsrådet inleder sitt svar med att konstatera att det har ställts ett antal frågor. Jag har aldrig fått ett svar på en interpellation som inleds på det viset. Det ortodoxa brukar vara att man läser upp de frågor som har ställts, men vill man inte svara på de två senare med mer än att det bereds i Regeringskansliet är det möjligen ett effektivt sätt att hålla undan detta.

Denna princip illustreras också av de två tidigare interpellationssvar som har lämnats i kammaren i dag. Statsrådets kollegor, såväl arbetsmarknadsministern som socialministern, läste upp interpellantens frågor innan de gav svaret.

Det låter jättebra att man har rundabordssamtal med branschen. Jag tycker att det är väldigt positivt att det finns en sådan dialog. Jag tycker också att det är bra att man tar in extra underlag från Transportstyrelsen på detta område, och jag tycker att det är bra att man arbetar med frågan.

Det jag eftersöker eller efterlyser är någon form av målbild, mer än att man säger att man ska vara i framkant. Vi har pratat om detta vid några tidigare tillfällen, då jag har redogjort för min uppfattning. Vi borde på nationell nivå titta på sådana saker som man till exempel tittar på i Nederländerna. Man tittar på hur ett automatiserat flygledningssystem specifikt för drönare skulle kunna se ut så att man bättre kan hålla samman detta i luftrummet på ett säkert sätt som inte innebär att man måste ha en telefonlina mot flygledningen, till exempel. Det handlar om att man kan arbeta med autonom verksamhet på ett mycket mer effektivt och säkert sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är någonting som jag vet att man arbetar med till exempel i Nederländerna. Svaret där är att branschen kanske ännu inte är redo, men då är man åtminstone från statligt håll på bollen och vill driva det i den riktningen. Sådana indikationer lyser tills vidare med sin frånvaro från den svenska regeringens sida.

Jag vill också ställa en fråga till statsrådet när det gäller detta med att skyddsvakter ska få möjlighet att ingripa, om så krävs med våld, för att avvärja hot från drönare mot skyddsobjekt. Med det aktualiseras frågan om befogenheter och förmåga. Vår polis har haft ett väldigt stort problem med att skaffa sig förmåga att avvärja den här sortens hot. Jag upplever inte att frågan är löst på ett ändamålsenligt sätt ännu, om jag ska vara helt uppriktig.

Frågan är då: Vilka åtgärder görs inom Regeringskansliet för att vi ska kunna säkerställa den formen av skalskydd gentemot våra skyddsobjekt när nu denna lagstiftning och allting kommer på plats? Det handlar om att man inte bara ska ha den juridiska grunden utan också den faktiska förmågan att göra detta. Det är nog så viktigt. Det är väldigt svårt att skjuta ned en drönare med en paragraf.

Fru talman! Erik Ottoson! Jag ska ärligt säga att jag verkligen uppskattar engagemanget i frågan. Jag vet att vi båda delar entusiasmen inför alla möjligheter som drönare kan innebära för service och tjänster samt för kontroll och övervakning. Men vi är också medvetna om vilka risker detta innebär. Det är en teknik som kan användas i syfte att störa kommunikationer eller på annat sätt störa samhällsordningen.

Därför måste det dubbla perspektivet finnas med. Det var en av utgångspunkterna när jag bjöd in till rundabordssamtal under förra mandatperioden. Där fanns företrädare för både totalförsvaret och polisen för att bevaka just skyddsaspekterna. Men det handlar naturligtvis om alltifrån hobbynäringen till personer som arbetar professionellt med drönare, inte minst flygindustrin som arbetar med att utveckla drönare.

Sverige ligger i framkant. Vi är långt framme när det gäller utvecklingen och användningen av drönare. Det som har varit viktigt för mig har varit att säkerställa att vi inte gör ett arbete som sedan får göras om. Vi var tvungna att invänta EU:s nya flygsäkerhetsförordning. Den trädde i kraft i höstas. Den sätter väldigt tydliga ramar.

Vi har ett arbete på gång med Luftrum 2040. Jag vill verkligen att luftrummet ska finnas till förfogande för drönare, gärna i form av ett framtida U-space. Det skulle kunna vara en utmärkt modell för en kontrollerad användning av drönare. Men då måste det ske på ett sätt som inte äventyrar flygsäkerheten och som inte styr övrigt flyg. Det ska vara ett komplement med service och tjänster som inte gör att vi får störningar av civilflyg, inte minst, som är otroligt viktigt för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta har alltså varit utgångspunkten. Det tar lite tid. Jag är medveten om att Erik Ottoson och många andra i riksdagen har varit otåliga. Men jag kan också säga: Det var väl tur att vi inte i förväg tog fram en drönarstrategi som redan nu hade varit obsolet.

Vi måste ha gedigna underlag. Vi kan följa den tekniska utveckling som nu sker. Vinnova lägger 30 miljoner kronor på detta, och man presenterar flera olika projekt. Jag tror att det är 23 olika projekt. Det är nästan bara fantasin som är begränsningen. Det är otroligt vilken tillämpning vi nu kan se i klimatforskning, i brandbekämpning eller i service och tjänster. Men vi måste ha ett regelverk som fungerar.

Utgångspunkten för mitt arbete är att säkerställa att alla juridiska produkter är på plats så att vi inte utvecklar teknik som vi sedan inte får använda, att ge spelregler för både kommersiella aktörer och andra samhällsaktörer när det gäller användningen av drönare och att säkerställa att detta sker i en ordning som gör att vi ligger i fas med den europeiska utvecklingen.

Detta är en fråga som jag tror kommer att diskuteras i större utsträckning inom EU-kretsen. Jag vet att det finns ett intresse inte bara i Nederländerna utan också i fler europeiska länder. Alla är angelägna om att inte göra egna uppfinningar eller regelverk och att vi gemensamt inom EU får regelverk som gör att vi kan få både typgodkännande och användningsområden på ett bra sätt.

Jag kan garantera att vi kommer att arbeta vidare med att få ett gediget underlag för arbetet med drönarstrategin och säkerställa att vi har med såväl europeiska aspekter som totalförsvarsaspekter och kommersiella aspekter. I denna process är också Erik Ottoson varmt välkommen, för jag tror att det är viktigt att ha med sig den sakkunskapen.

Fru talman! Tack, statsrådet, för det utvecklade svaret!

Jag tycker att det är bra att vi har den gemensamma idén att det är fantasin som sätter gränserna. Sedan får väl jag och statsrådet tävla om vem som har mest fantasi.

Jag menar samtidigt att vi, när vi arbetar tillsammans i EU-kretsen i detta sammanhang, måste ha som målsättning att vara bland de mest innovativa och ibland ligga i framkant. Vi har fått detta svar förut när det gäller olika problem som har seglat upp, bland annat kring hur vi ska hantera drönare inom ramen för våra kontrollzoner. Jag var tidigt av den uppfattningen att vi borde gå före och inte invänta luftskyddsförordningen utan faktiskt våga göra saker innan, för vi vet på ett ungefär hur detta kommer att landa. Det var också tidskritiskt att inom ramen för vårt nationella bestämmande kunna hantera kontrollzoner och drönare inom vissa ramar.

Jag fick till svar av statsrådets företrädare exakt det som statsrådet sa nu, nämligen att vi måste göra detta tillsammans med EU och invänta det europeiska arbetet. Sedan gick Transportstyrelsen vidare och landade i att vi nog behöver göra något före EU. Det gjorde man, och det blev faktiskt väldigt mycket bättre. Då kunde man flyga på upp till 50 meters höjd på ett avstånd på 2 kilometer från landningsbanan inom en kontrollzon. På det viset kunde vi minimera antalet onödiga flygstopp och ha flygsäkerheten för ögonen i varje enskilt ögonblick men också se till att vi inte får en massa onödiga stopp på grund av helt rimlig användning av drönare inom en stor kontrollzon.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta var ett exempel på där vi faktiskt, visserligen efter många om och men, har kunnat gå före. Det finns en rad andra sådana exempel där vi skulle kunna gå före. Jag är lite fundersam. Vi har en bransch som är omogen och som håller på att växa fram. Det är inte tågbranschen, som har hållit på sedan 1800-talet, utan detta har varit mycket mer kortsiktigt så här långt. När branschen nu är så pass omogen och många frågetecken reses tror jag att vi från det politiska behöver ha en bild av vad vi vill. I dagsläget efterfrågar branschen till exempel inte automatiska flygledningssystem för autonoma drönare i någon större utsträckning. Där kanske vi från politiken borde ha en målbild och se att detta har en potential, kanske inte i den del av branschen som nu har vuxit fram utan i de grenar av branschen som ännu inte har vuxit fram men som vi vill ska växa, till exempel kring det autonoma. Detta är ett exempel där vi skulle kunna ligga i framkant.

Om man är seriös med att man vill ligga i framkant kan man inte bara ligga i Europeiska unionens bakvatten, utan då måste man vilja föregå med goda exempel. Detta är något som tillämpas inom en rad andra politikområden gång efter gång. Exempelvis får vi höra inom miljöområdet att det är viktigt att vi gör saker tillsammans internationellt men också att vi vågar gå före. Jag tror att detta är ett sådant exempel.

Jag återkommer till förmågan att hantera de olika angrepp som kan ske. Det är inte bara flygsäkerhet det handlar om, utan det kan också handla om terrordåd och andra antagonistiska angrepp som kan bli aktuella, inte bara mot skyddsobjekt utan också i största allmänhet. Just förmågan att kunna nedkämpa antagonistiska angrepp från luften har blivit bättre, men den är fortfarande inte så stor att jag upplever att vi har den trygghet som vi egentligen förtjänar.

Fru talman! Tack, Erik Ottoson, för frågeställningarna!

När det gäller förmågan att kämpa ned vill jag inte kommentera den här och nu. Jag tycker inte att vi ska göra det, men det är naturligtvis viktigt att vi har en sådan förmåga och kapacitet. Och det är viktigt, som vi nu säkerställer, att vi får ett regelverk som ger rättsvårdande myndigheter, polisen och andra aktörer möjlighet att bekämpa intrång av drönare.

När det gäller regelverket i övrigt tror jag att det kan vara en missuppfattning. Jag har inga bekymmer med att vi ligger före den europeiska utvecklingen. Jag gillar tanken på att Sverige vågar tänja på gränserna när det gäller teknisk utveckling. Jag har varit drivande i frågan om automatiserade och självkörande fordon, där vi i Sverige har legat i framkant och där vi ligger i framkant och pressar Europeiska unionen och kommissionen att utveckla regelverk, inte minst eftersom vi med vår svenska fordonsindustri ska ligga i framkant.

Samma sak gäller naturligtvis inom flygområdet. Jag har inga bekymmer med att vi nu är snabbast med att utveckla både ett eget regelverk och nya regler och tillämpningar för drönartjänster. Det var däremot viktigt att få EU:s nya flygsäkerhetsförordning på plats, för den reglerar luftrumsanvändandet. Den kan vi inte förbise, utan det är regler som vi har att förhålla oss till. Där är skillnaden: Nu finns den på plats. Detta innebär att det nu finns andra förutsättningar att arbeta med hur drönarutvecklingen i Sverige ska vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det pågår ett uppdrag hos Transportstyrelsen som ska vara klart till sommaren. Det pågår ett flertal processer, och de workshoppar som Transportstyrelsen ordnar nu med både totalförsvar och polis eller för den delen kommersiella aktörer har gett otroligt bra input. Jag tror att det är så vi ska arbeta. Vi engagerar och mobiliserar alla samhällsaktörer för att få input till det som sedan blir utvecklade strategiska ställningstaganden. Jag vill att vi inte bara ska gissa utvecklingen utan också veta att vi har rätt underlag. Jag vill dessutom att vi ska kunna våga spänna bågen tillräckligt hårt för att utmana inte bara det svenska regelverket utan kanske också det europeiska. Där måste ambitionen finnas.

För Sverige är detta inte bara en fråga om drönartjänsternas utveckling, utan det handlar om industriell utveckling, om näringspolitik och om att se till att vi med den tekniska kapacitet och kunskap vi har kan utveckla nya tjänster och tillämpningar, inte minst inom infrastrukturområdet.

Jag noterar att Vinnova nu har projekt där man använder drönare för att kartlägga växthusgasen metan i industrilandskap över stora ytor. Det finns modeller där man induktivt kan ladda drönare för att följa kraftledningar och på det sättet kunna ha en helt annan automatiserad prövning av våra elförsörjningssystem. Här finns modeller där man kan använda fjällräddningstjänsten bättre med hjälp av drönare och hitta folk som har dolts under laviner. Allt detta kommer att ha en otrolig samhällsnytta.

Låt oss se till att vi får en gedigen kunskapsbas, att vi har avrapportering från myndigheterna, att vi tömmer branschen och aktörerna på bästa möjliga kunskap och att vi sedan ser till att vi har en gemensam process där vi sätter ribban högt. I Sverige ska vi ligga i framkant. Jag brukar uttrycka det så här: Vi ska vara en permanent världsutställning när det gäller att ligga längst fram, inte minst när det gäller miljösmart teknik. Låt oss ha denna ambition också när det gäller drönarområdet.

Fru talman! Tack för detta, statsrådet!

Jag tycker att det är jättebra att vi har en gemensam bild av att vi kan göra mycket. Det var därför som jag och flera andra drev igenom tillkännagivandet om att vi behöver en nationell drönarstrategi. Men jag tycker också att det är viktigt att detta är prioriterat utifrån att det inte bara handlar om att tillvarata möjligheter utan också om att säkerställa att dessa möjligheter inte drabbas av bakslag som kan komma i och med att det kan inträffa olyckor eller andra bekymmer längs vägen som gör att man behöver backa några steg, fokusera och göra omtag. Jag vill helst att vi undviker en sådan situation.

Jag är glad över att vi inte har haft några allvarliga olyckor i Sverige. Det har varit incidenter i våra grannländer, bland annat i Norge. Vi behöver kanske snegla lite grann på hur detta ska hanteras. Därför måste en strategi komma fram där man gör gränsdragningen mellan det övriga flyget och drönarflyget för att se till att vi i någon mån markerar drönarnas utvecklingsområde gentemot det övriga flyget och säger: Här kommer de att finnas, och här kommer de att röra sig. Det är någonting som också den övriga flygbranschen kan vara beredd på och minska oron för att drönarverksamheten tar sig friheter och går utöver det område som man annars hade kunnat vara orolig för att de skulle ta sig ur, så att säga. Jag tror att det är mycket viktigt att vi får en sådan strategi på plats väldigt snart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför tänkte jag avsluta med att ställa den fråga som jag inte fick svar på: När kan vi förvänta oss att en sådan strategi finns på plats, och är det fortfarande så att statsrådet upplever att det finns andra strategier som är mycket mer prioriterade? Kan vi förvänta oss ett snabbt och hårt arbete med detta framgent?

Fru talman! Låt mig först korrigera Erik Ottoson. Det som jag sa i interpellationsdebatten före valet var att arbetet med en godsstrategi då var det som låg närmast till hands, eftersom det slutfördes. Detta har sedan lanserats under sommaren och är ett mycket viktigt instrument för att strategiskt se till att vi utvecklar Sveriges förmåga till goda godstransporter i alla transportslag.

Vi har nu ett godstransportråd på plats. Det har varit uppskattat av alla branscher. Jag tror att det var rätt att göra en sådan prioritering. Det har inte försenat arbetet med att utveckla drönare. Tvärtom gav vi uppdraget till Transportstyrelsen, och de har arbetat under hela denna tid med att utveckla verksamheten och regelverket kring drönare.

Det återstår att se när vi har ett gediget underlag och när vi ser att vi har all input. Då kommer vi fortsatt att bereda det tillkännagivande som gavs så sent som i mars förra året. Jag är angelägen om att regeringen, när vi fattar beslut om strategier, har ett bra underlag. Detta handlar om säkerhet för flyget. Här kan vi inte chansa, utan här måste vi veta att drönare kan samsas med civilflyg och militärflyg. Då måste vi ha ett gediget underlag. Jag vill inte slarva fram en reglering av drönare. Jag vill veta att det ligger rätt, eftersom det handlar om människoliv, säkerhet och terrorbekämpning, men det handlar också om kommersiella möjligheter och utvecklingsområden. Det måste regeringen alltid ha som perspektiv.

Jag uppskattar engagemanget, och jag tycker att det är bra att Erik Ottoson driver på. Det är bra att vi har många aktörer som är engagerade och vill se en fortsatt utveckling av drönare. Men jag har som ansvarigt statsråd också ett ansvar att se till att detta sker med ett regelverk som gör att vi skapar trygghet och säkerhet, inte minst för flyget. Kan vi klara detta, och det är min bedömning att vi kan klara det, då kan vi också återkomma med en samlad strategi framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.