Interpellationssvar - 2019-02-07

Fru talman! Jan Ericson har frågat mig om jag och regeringen har övergett Socialdemokraternas mål om lägst arbetslöshet i EU till år 2020.

Jag har nyligen svarat på en liknande fråga angående arbetslöshetsmålet. Arbetslöshetsmålet verkade under förra mandatperioden som en styråra för regeringens politik. Samtidigt utvecklades den svenska arbetsmarknaden starkt. Den tidigare regeringens mål om lägst arbetslöshet i EU fanns dock inte med i den nuvarande regeringens regeringsförklaring den 21 januari 2019.

Under den förra mandatperioden ökade antalet sysselsatta med långt över 300 000 personer, varav 200 000 är utrikes födda. Hela jobbtillväxten kom till i reguljära jobb - inte genom subventionerade anställningar. Vi har den högsta sysselsättningsgrad som Eurostat någonsin uppmätt i ett EU-land och den högsta i Sverige på över 25 år. Inget annat EU-land har en större andel av sin befolkning i arbetskraften. Etableringen av nyanlända på arbetsmarknaden går allt snabbare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Arbetslösheten är nästan nere på 6 procent och minskade med över 1,5 procentenheter under den förra mandatperioden. Drygt halva sänkningen av arbetslösheten bedömdes i budgetpropositionen för 2018 hänföras till den finanspolitik som regeringen förde. Ungdomsarbetslösheten minskade med ca 6 procentenheter under samma period. Andelen som befinner sig i ersättnings- och försäkringssystemen är den lägsta sen 1981. Det underskott på ca 60 miljarder som den tidigare borgerliga regeringen lämnade efter sig har vänts till ett stort överskott. Statsskuldskvoten sjunker och hamnade under 2018 på sin lägsta nivå sedan 1977.

Fru talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret, även om hon faktiskt inte riktigt svarar på frågan om regeringen har övergett målet om lägst arbetslöshet i EU år 2020 eller om det bara inte finns med i regeringsförklaringen.

Ylva Johanssons svar är i övrigt en bekräftelse på att vi har gått från en djup finanskris till en stark högkonjunktur. Att arbetslösheten då minskar och sysselsättningen ökar är helt naturligt. Så har det varit i alla svenska högkonjunkturer. Problemet är bara att utvecklingen varit mycket svagare i Sverige än i omvärlden under de senaste fyra åren.

Slovakien, Belgien, Bulgarien, Irland, Estland, Slovenien, Luxemburg, Danmark, Österrike, Storbritannien, Rumänien, Polen, Ungern, Malta, Nederländerna, Tyskland och Tjeckien - vad har alla dessa länder gemensamt? Jo, det är EU-länder med lägre eller rent av mycket lägre arbetslöshet än Sverige. Huvuddelen av dessa länder har dessutom, i likhet med Sverige, de senaste åren uppvisat rekordhög sysselsättningsgrad. Sverige är långt ifrån bäst i klassen; tvärtom har vi tappat mot andra länder.

Fru talman! Arbetsmarknadsministern uttrycker sig av naturliga skäl minst sagt annorlunda i dag jämfört med för fyra år sedan. I en intervju i Svenska Dagbladet den 15 januari 2015 kunde man läsa följande: "År 2020 ska Sverige ha lägst arbetslöshet i EU, och Ylva Johansson anser att ansvaret främst vilar på henne. ''Det är jag som ska göra det,'' säger hon. ''Det är inte bara jag, men det är mycket jag. Så jag känner ett jätteansvar''."

Ja, jag tycker att hon borde känna detta ansvar i dag när hon utvärderar sina senaste fyra år. Arbetslösheten har alltså minskat mindre i Sverige än i omvärlden, och i stället för att närma oss målet om EU:s lägsta arbetslöshet har vi alltså halkat ned från 12:e till 18:e eller 19:e plats.

När Sverige under en S-MP-regering har tappat mark mot resten av Europa i högkonjunktur, vad talar då för att samma regering ska lyckas bättre när tiderna blir sämre? Den politik som regeringen nu kommer att bedriva gör ju tvärtom att människor ska arbeta mindre genom till exempel friår och familjedagar. Och skatten sänks inte för dem med lägst inkomster, trots att vi vet att det är där sysselsättningseffekterna av en skattesänkning är störst. Inga åtgärder aviseras för att motverka orimliga effekter av våra bidragssystem, integrationspolitiken lyser med sin frånvaro och det finns dessutom alltför många förslag som direkt skulle slå mot företagande och jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Jag upprepar därför min fråga: Har regeringen på riktigt övergivit sitt arbetslöshetsmål, och i så fall varför? Och var finns regeringens politik för att få fler i arbete?

Fru talman! Det är ändå viktigt med lite jämförelse. När jag tog över som arbetsmarknadsminister efter att Moderaterna hade styrt hade vi skyhög ungdomsarbetslöshet. Den var så hög att vi fick stöd från andra EU-länder för att bekämpa den. Vi hade en mycket hög långtidsarbetslöshet. Fas 3 svämmade över.

Jag är stolt över vad vi åstadkom under förra mandatperioden. Vi vände utvecklingen på ett väldigt starkt sätt. Sysselsättningsgraden ökade under förra mandatperioden med 2,5 procentenheter.

Sverige har haft en stark utveckling på arbetsmarknaden. Andra länder har också haft en stark utveckling på arbetsmarknaden, men inget annat land i EU har en så stor andel av befolkningen i arbetskraften som Sverige har. Vi har ett fantastiskt högt arbetskraftsdeltagande i Sverige, och det är jag stolt över.

Den grupp som står för den absolut största ökningen av arbetskraftsdeltagandet är utrikes födda kvinnor. För tio år sedan var skillnaden i arbetskraftsdeltagande mellan utrikes födda kvinnor och inrikes födda kvinnor ungefär 10 procentenheter. Nu är det nere på några få procentenheter. Det är viktigt, och mer behöver göras för att lyckas med detta.

Sverige är också det land i Europa som tog det största ansvaret för flyktingmottagandet under 2015 och 2014. Trots det har vi klarat att få ned arbetslösheten varje år, och det är jag stolt över. Självklart finns det stora utmaningar framöver. Men de största utmaningarna - det måste jag ändå säga, i polemik med Jan Ericson - handlar inte om bidragssystemen. Vi har den lägsta andelen personer som är beroende av någon typ av stöd för sin försörjning på 38 år. Det är klart att jag tycker att vi ska fortsätta att försöka pressa ned antalet personer som är beroende av till exempel försörjningsstöd. Men där står vi väldigt starka. Det måste vi ändå säga.

Jan Ericson målar upp en bild av familjeveckan eller familjedagarna, som finns i januariavtalet. Det handlar alltså om att föräldrar ska få några extra lediga dagar per år att använda när förskolan är stängd, när det är planeringsdagar eller när en son eller dotter av olika skäl kanske mår dåligt eller har råkat ut för någonting och då förälderns närvaro gör stor skillnad. Föräldrar ska kunna ta detta föräldraansvar även när de har jobb som inte medger flexibla arbetstider.

Men mer behöver göras för att vi ska fortsätta att pressa ned arbetslösheten och för att vi ska rusta oss för det man kan befara är en kommande vändning i konjunkturen. Därför är det viktigt med en reformering av Arbetsförmedlingen, en reformering av arbetsmarknadsutbildningarna och att fortsätta att jobba med de insatser som fungerar.

Fru talman! Att ungdomsarbetslösheten har minskat är inte konstigt. Så är det alltid i högkonjunktur. Dessutom är det mycket mindre ungdomskullar nu än vad det var under alliansåren.

Ylva Johansson raljerar om EU-stöd. Det fick vi så sent som 2015. Det var när Ylva Johansson var minister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Personerna har försvunnit från fas 3. Nu går de i stället hemma och gör ingenting. Jag vet inte om det är bättre.

Även under Alliansens tid hade vi en stor andel av befolkningen i arbetskraften. Vi var bäst i Europa då också. Det är bara det att under högkonjunkturen har siffrorna förbättrats ytterligare i alla länder.

Fru talman! Arbetsmarknadsministern har helt rätt i att en orsak till den svaga utvecklingen i Sverige är mottagandet av ett stort antal nyanlända. Även här är regeringen medansvarig för problemen. Man väntade alldeles för länge med att vidta åtgärder hösten 2015. Inte förrän situationen var helt ohanterlig kom regeringen till oppositionen och ville ha hjälp med att skärpa migrationspolitiken, och många av de åtgärder som sedan vidtogs var moderata förslag.

Nu slår regeringen sig för bröstet och talar om att fler nyanlända kommer i arbete, men det är falsk matematik. Andelen som går vidare från etableringsuppdraget till utbildning och arbete, med eller utan stöd, är i princip oförändrad över tid och ligger runt 30-35 procent. Det enda som har ökat är extratjänsterna.

Regeringen räknar extratjänster som personer i arbete i statistiken. Men att kalla en plats i denna helt skattefinansierade åtgärd för att den nyanlända har fått jobb är att handskas ovarsamt med sanningen, tycker jag, särskilt som arbetsuppgifterna inte ens får konkurrera med riktiga jobb. Extratjänster är en ren arbetsmarknadsåtgärd, och de som finns i sådana åtgärder brukar normalt räknas som arbetslösa i statistiken.

Om man räknar personer med extratjänster som arbetslösa blir de svenska siffrorna ännu sämre. Vi skulle då halka ned flera platser ytterligare i EU-statistiken och sannolikt inte ens ha lägre arbetslöshet än EU-snittet. Det är riktigt illa presterat av Sverige, tycker jag.

Faktum är att 56 procent av dem som gått igenom det fleråriga etableringsprogrammet hos Arbetsförmedlingen inte går vidare till vare sig utbildning, arbete eller ens extratjänster. Bara 7 procent går vidare till arbete utan subventioner, trots en stark högkonjunktur. Det är inte en framgång. Det är närmast en katastrof.

Arbetslösheten bland nyanlända är ett av våra största samhällsproblem i dag. Det belastar hela vår samhällsekonomi. Det skapar sociala problem, och det motverkar integrationen. Många kommuner går på knäna redan i dag, mitt i en stark högkonjunktur, när de efter hand tvingas ta över försörjningsansvaret för nyanlända som saknar arbete.

Mycket talar som sagt för att Sverige går in i en sämre konjunktur. Att de som stått utanför arbetsmarknaden under de senaste fyra åren, i urstark högkonjunktur, inte lyckats komma i egen försörjning är ett stort misslyckande för regeringen. Trots detta vill man nu med nya undantagsregler ta in ytterligare stora mängder människor från andra länder, människor som löper stor risk att inte heller hitta ett arbete utan hamna i utanförskap och bidragsberoende. Självklart borde Sverige i stället strama upp sitt mottagande och ta tag i det stora utanförskap som vi redan ser i många av våra kommuner. Vi tar redan i dag emot betydligt fler asylsökande än alla våra nordiska grannländer, och vi fyller på vårt utanförskap hela tiden.

Regeringens egna experter klargjorde förra året att det i vissa fall kan löna sig sämre att ta ett jobb än att fortsätta leva på bidrag. Då är det kanske inte konstigt att arbetslösheten i vissa grupper är mycket hög. Ett bidragstak i enlighet med Moderaternas förslag vore en viktig reform, men av detta syns ingenting i regeringens politik. Dessutom behövs en mängd andra insatser för att förbättra möjligheterna för nyanlända att komma i arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Vad vill regeringen? Har man någon plan? Jag återkommer till arbetslöshetsmålet. Har man eller har man inte övergett det? Och var finns regeringens politik för att få fler nyanlända i arbete?

Fru talman! När jag tillträdde var 28 procent av dem som lämnade Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag i arbete eller studier. I dag är det 44 procent. Andelen som går till studier har sjunkit. Jag är ledsen för det, för vi behöver få in fler i studier. Det finns självklart fortfarande stora utmaningar, men det är en klar förbättring.

Till skillnad från Jan Ericson ser jag en väsentlig skillnad i att vara i fas 3 jämfört med att ha en anställning, ett riktigt jobb med en riktig lön där man bidrar till att förbättra tillvaron för till exempel de som bor på äldreboenden eller i andra delar av välfärden.

Arbetskraftsdeltagandet ökade under den borgerliga tiden. Men sedan den förra regeringen tillträdde, 2014, har arbetskraftsdeltagandet ökat långt mycket mer än vad det gjorde under den borgerliga tiden. Vi har ett fantastiskt högt arbetskraftsdeltagande. Det har ökat med 1,4 procentenheter, och det är jag väldigt glad för.

Självklart behöver mer göras. Jag är den första att erkänna det. Som arbetsmarknadsminister kan jag aldrig vara nöjd när arbetsgivare inte får tag i personer med rätt kompetens för de lediga jobben. Det förhindrar svensk ekonomi att växa. Det förhindrar företag att växa på det sätt som de vill. Det förhindrar att kvaliteten i välfärden levereras på den nivå som den borde.

Självklart är det alltid ett misslyckande när människor som söker arbete inte kan finna ett arbete eller när de insatser man kan göra för att hjälpa människor till arbete inte biter. Men vi kan göra en jämförelse mellan en tid med en socialdemokratisk arbetsmarknadsminister och en tid med en moderat arbetsmarknadsminister. Vi kan då se att det är en dramatisk skillnad i arbetsmarknadens funktionssätt, i sysselsättningsgraden, i arbetslösheten och i det som Jan Ericson kallar utanförskap och bidragsberoende.

Jag kommer naturligtvis att återkomma till riksdagen med nya förslag om hur vi ska fortsätta att bekämpa arbetslösheten och om hur vi bättre rustar oss för den vikande konjunktur som troligen kommer så småningom. Jag kommer alltid att ha bekämpning av arbetslösheten högst upp på min dagordning.

Fru talman! Jag tvivlar inte ett ögonblick på arbetsmarknadsministerns goda vilja, men tyvärr visar resultaten någonting annat. Sverige halkar efter. Hela Europa har gått från den djupaste finanskrisen i modern tid till kanske en av de starkaste högkonjunkturerna sedan 1980-talet. Det är klart att det har betydelse för sysselsättningsutvecklingen och för arbetslösheten. Det vore väldigt märkligt om det inte hade haft det. Då hade vi verkligen haft problem.

Problemet i dag är att Sverige utvecklas sämre än våra grannländer och vår omvärld. Det är det som är det stora problemet. Jag tycker faktiskt att arbetsmarknadsministern tar lite lätt på detta. Vi borde med våra industrier, vår företagsamhet och vårt entreprenörskap kunna prestera mycket bättre än så här när vi konkurrerar med andra länder.

När det gäller etableringsuppdraget är det precis som jag sa. Arbetsmarknadsministern säger att 44 procent går vidare, medan jag sa att 56 procent inte går vidare. Det är alltså exakt samma siffror vi pratar om. Tycker arbetsmarknadsministern verkligen att det är okej att 56 procent av dem som går igenom etableringsuppdraget i flera år hos Arbetsförmedlingen inte kommer vidare till någonting alls utan bara går hem och gör ingenting?

Skillnaden mot de borgerliga åren var de 11 procent som gick vidare till extratjänster, men det är ju inga riktiga jobb. Det är skattefinansierade låtsasjobb som kanske kan leda till ett riktigt jobb, men vi har ännu inte sett att det har gett något större antal riktiga jobb. Detta är en ren arbetsmarknadsåtgärd, vilket innebär att man är arbetslös. Då har man inte gått vidare till arbete. Att säga något annat är faktiskt att lura människor.

Arbetsmarknadsministern tar vidare åt sig äran för att det har gått så bra och säger också att det bedömdes i budgetpropositionen av regeringen själv att hälften av effekten beror på politiken. Jag har tyvärr inte sett någon annan bedömare som har pekat på detta.

Fru talman! Som arbetsmarknadsminister kan man naturligtvis aldrig vara nöjd så länge en enda människa är arbetslös. Det är dock inte korrekt att personer som lämnar etableringsuppdraget utan att ha kommit i arbete går hem, utan de deltar i andra arbetsmarknadspolitiska insatser.

Mitt mål är fortsatt, precis som när jag tillträdde, att man i normalfallet ska bli etablerad på arbetsmarknaden eller komma i studier inom de två åren i etableringsuppdraget. Jag ser betydande möjligheter att fortsatt förbättra dessa resultat. Det finns många ledtider som är för långa, bland annat på grund av att det har varit väldigt många personer. Där finns alltså mer att göra.

Självklart är det bra för arbetsmarknaden om man har högkonjunktur, men det är också så att politiken gör skillnad, och det är det vi ser. Det handlar både om konjunkturen och om regeringens politik.

Svar på interpellation

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att om Jan Ericson inte accepterar Arbetsförmedlingens statistik angående resultatet från etableringsuppdraget kanske han ändå litar på Statistiska Centralbyråns undersökningar, som är av en helt annan typ.

SCB gör en gång per en undersökning där man tittar på förra årets taxerade inkomst och utifrån detta mäter etableringen på arbetsmarknaden. Under väldigt lång tid har det tagit nio år innan hälften har varit etablerade på arbetsmarknaden, och det har varit relativt stabilt oavsett konjunktur.

I höstas kom nya siffror. Nu tar det fem år innan hälften av de nyanlända, huvudsakligen flyktingar, är etablerade på arbetsmarknaden. Det är en rejäl förbättring, visserligen i en högkonjunktur, men tidigare har konjunktursvängningar faktiskt inte påverkat just den här mätningen.

Svar på interpellation

Det går alltså åt rätt håll, och jag ser framför mig att vi kommer att kunna fortsätta att förbättra dessa siffror. Jag ser även fram emot att fortsätta att debattera detta med Jan Ericson.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.