Fru talman! För två år sedan var jag på landsbygdsriksdagen på Gotland. Då satt den gamle miljöpartisten Birger Schlaug på scen och sa att det var töntigt att syssla med landsbygdspolitik i riksdagen. Jag minns hur arg jag blev. Jag minns att även Kristina Yngwe från Centerpartiet blev väldigt arg. Vi höll båda på att gå upp på scen och skälla ut honom direkt, men man har ju impulskontroll och satt i stället kvar i bänkraden och var arg.
För två veckor sedan var det landsbygdsriksdag i Örnsköldsvik. Då stod sju av åtta partiledare på scenen och debatterade landsbygdspolitik. Helt plötsligt var Ö-vik och landsbygden i centrum. Alla medier var där, och det som debatterades i Ö-vik blev direkt riksnyheter. Det har alltså hänt någonting i svensk politik. Under denna mandatperiod har landsbygden gått från att vara en väldigt liten fråga i politiken till att vara en central aspekt och ett viktigt perspektiv som genomsyrar allt fler politikområden.
Vi är inte framme ännu. Det finns mycket kvar att göra. Men just nu utmanas den urbana normen. Och det görs av alla oss som kämpar för landsbygden, oavsett om vi är kristdemokrater eller vänsterpartister, skribenter eller landsbygdskämpar. Det har nämligen spridits en urban norm, där det som förknippas med staden ses som positivt medan det som förknippas med landsbygden ses som negativt. Landsbygden beskrivs som gammalmodig och stagnerad i kontrast till den moderna och dynamiska staden. Landsbygdens invånare beskrivs ofta på ett raljerande eller till och med nedlåtande sätt. Ett aktuellt exempel är att min debattartikel från i dag, med anledning av denna debatt, bildsattes med en bild på en omålad ladugårdsvägg.
Detta är delvis ett resultat av medielandskapets utveckling, där koncentrationen av journalister till storstäderna har ökat kraftigt. Det har blivit som utlandsrapportering att berätta vad som händer på landsbygden. Normen förstärker skillnaderna mellan stad och land, vilket motverkar att få ett Sverige som håller ihop. Därför behövs också en politik som inte utgår från en urban norm utan lyfter fram landsbygden från ett positivt perspektiv.
Vänsterpartiet var initiativtagare till Landsbygdskommittén, och jag hade förmånen att vara vår representant i kommittén. Jag kan se i dag att vi har gjort skillnad. Vi har lyft upp landsbygden på dagordningen.
Engagemanget för Landsbygdskommittén har varit stort. Det visar inte minst de över 400 remissvaren på vårt arbete. Att till och med Stockholms kommun lämnar remissvar visar väl också att man förstår kraften i det som sker.
I dag tar vi flera viktiga steg för landsbygden. Nu realiseras ett flertal av Landsbygdskommitténs förslag, och vi får för första gången mål för svensk landsbygdspolitik för våra myndigheter att följa. I mångt och mycket lägger vi i dag grunden för en nationell landsbygdspolitik. EU-inträdet raserade nämligen det mesta av den nationella landsbygdspolitik som tidigare fanns. Kvar blev några få stolpar i backen med sänkt elskatt och transportbidrag. I övrigt sköttes landsbygdspolitiken av EU, regioner, kommuner eller i värsta fall bara av det lokala byalaget.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En sammanhållen politik för Sveriges landsbygder
Nu är det dags för något annat. Nu är det dags för en nationell landsbygdspolitik som betyder något på allvar. Ännu saknas dock ett par murstenar i bygget, och det är dessa jag hoppas att vi ska debattera i dag.
Jag tycker också att den fråga man ska ställa sig när man lyssnar på den här debatten är hur oeniga vi egentligen är. När Moderaternas partiledare Ulf Kristersson på landsbygdsriksdagen fick frågan om han stod bakom landsbygdspropositionen räckte han upp skylten med "ja" och sa att jo, i huvudsak stod Moderaterna bakom den, och sedan fanns det några ändringar som de ville göra. Det är en ju en ganska skarp kontrast mot det vi hör Sten Bergheden säga här i dag, och jag tycker att man ska komma ihåg vad hans partiledare sa.
Jag tror att vi har både enighet och oenighet, och det är viktigt för att vi ska få en bra landsbygdsdebatt. Utan enighet blir det ingen långsiktighet för Sveriges landsbygder. Utan oenighet saknar landsbygdsdebatten helt nerv och kan då lätt bli undanskuffad från dagordningen på nytt.
Det var därför bra att Landsbygdskommittén strävade efter stor enighet. Samtidigt är det lite synd att Sven-Erik Bucht och de borgerliga partierna inte lyckades hålla ihop kring de delar man var överens om utan i stället hamnade i partitaktiserande inför valet.
Vi i Vänsterpartiet har under hela mandatperioden visat att vi är beredda att förhandla om det leder till att människor får det bättre i Sverige. Vi har förhandlat landsbygdspropositionen med regeringen och är glada över att vi denna vecka även kan besluta om den. Vi borde dock ha kunnat gå ännu lite längre.
Vi har också fått igenom andra viktiga satsningar, till exempel 2,6 miljarder till 30 landsbygdskommuner. Det har vi kallat för rättvisemiljarder. Sverige är nämligen ojämlikt, och ojämlikheten syns på kartan - både på Sverigekartan och på stadsbusskartan. Pengarna finns i centrum, i de stora städerna och i stadskärnorna. Samtidigt kippar landsbygdsområden, bruksorter och förorter efter andan. De svikna delarna av Sverige har en sak gemensamt: När marknadskrafterna får fritt spelrum stängs butikerna och jobben försvinner. Marknaden frågar bara efter hur många som kan betala.
Vår politik handlar om att göra andra prioriteringar än marknadens. De senaste årtiondena har dock det offentliga ofta varit först med att lämna landsbygden åt sitt öde. På så sätt har både socialdemokratiska och borgerliga regeringar drivit på de geografiska klyftorna.
Ett område där det var tydligt att de borgerliga partierna i kommittén inte ville att vi skulle lägga några skarpa förslag var kring apoteken. I den privatisering som den borgerliga regeringen genomförde har landsbygden varit en solklar förlorare. När marknaden får bestämma dras resurserna till centrum. Inget nytt apotek har öppnat på landsbygden, och de som finns där har många gånger fått ett försämrat utbud.
Framför allt tvingades den borgerliga regeringen införa ett glesbygdsbidrag på 10 miljoner kronor för att apoteken på landsbygden skulle finnas kvar. Skattebetalarna har alltså fått betala både privatiseringens pris och bidrag för att apoteken ska finnas kvar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En sammanhållen politik för Sveriges landsbygder
Ändå hjälper det inte. För de boende i Klarälvdalen "sommarstänger" nu apoteket i elva veckor. Det är längre än riksdagsledamöternas semester. Detta innebär en 50 minuter längre resa för att komma till ett apotek. Det hjälpte inte ens att jag tog dit Landsbygdskommittén på studiebesök.
Nej - marknaden klarar aldrig av landsbygdens utmaningar. Därför borde Apoteket förstatligats på nytt.
Posten ska komma, apoteket ska ha medicin, bankkontoret ska ha kontanter och polisen ska ha tid att rycka ut. Bilprovning och apotek ska vara statliga och ha en rimlig spridning över landet. Varje ny statlig myndighet ska läggas utanför storstäderna, och fler omlokaliseringar behöver göras. Statliga bolag har faktiskt ett ansvar för hela Sverige. Det ska även vara möjligt för dem som arbetar i bristyrken att få studielånen avskrivna om de bor och jobbar i glesbygd.
En grundförutsättning för att människor ska kunna bo och verka på landsbygden över huvud taget är en utbyggd offentlig infrastruktur. Jord- och skogsbruket ska bedrivas på ett långsiktigt hållbart sätt. Sverige ska vara ett land som håller ihop. Våra gemensamma rikedomar som skapas i hela landet ska också komma hela landet till del.
Vi är många som har drabbats av den politik som har varit, men nu är det dags för en annan politik. Nu är det vår tur.
Innan jag kom in i riksdagen arbetade jag som verksamhetsledare åt en lokal utvecklingsgrupp inom Leader. När den nuvarande programperioden startades upp valde Jordbruksverket att utesluta fem områden i Sverige. De fem bortvalda områdena omfattar 437 000 landsbygdsinvånare i 31 kommuner i åtta län från norr till söder. De är alla områden som har funnits med tidigare, där lokal kompetens och erfarenhet byggts upp under lång tid.
Att inte ha med dessa leder till en mindre sammanhållen landsbygdspolitik. Därför är det bra att det genom landsbygdspropositionen kan konstateras att det aldrig kommer att ske igen. Leadermetoden ska användas för lokal utveckling i hela landet. Regeringen borde ha gjort mer tidigare, men dagens beslut är en solklar signal om vad som kommer att gälla för nästa programperiod, som startar efter 2020.
Precis som det övriga samhället är inte landsbygden jämställd. Män och kvinnor har olika normer och möjligheter att förhålla sig till. Eftersom landsbygden många gånger präglas av traditioner riskerar det att cementera fast ojämställda strukturer.
Statistik visar att fler kvinnor än män flyttar från landsbygden. Samtidigt finns det undersökningar som visar att fler kvinnor skulle vilja bo på landsbygden om samhällsklimatet i bygden var lite bättre. Länsstyrelsernas statistik På tal om kvinnor och män visar att mäns uttag av föräldrapenning i landsbygdskommuner varierar och att den på en del håll är väldigt låg.
Tidigare studier av landsbygdsprogrammet har visat att trots intentioner att bidra till jämställdhet cementerar man snarare fast rådande könsnormer. Det beror på utformningen av stödsystemen som gynnar män, som generellt sett vill göra stora investeringar medan kvinnor generellt vill göra stegvisa satsningar.
När nu regeringen efter förhandlingar med Vänsterpartiet beslutat att inrätta en jämställdhetsmyndighet utgör det ett gyllene läge att formera jämställdhet på områden där man tidigare har haft svårt att nå framgång och resultat. Därför bör regeringen uppdra åt berörda myndigheter att ta fram förslag för en jämställd landsbygdspolitik.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En sammanhållen politik för Sveriges landsbygder
Det finns även andra beslut som man borde se över. Ett sådant beslut är driftsbidraget till Winnet Sverige. Det är uppenbart att regeringens indragna stöd har fått effekter för hur jämställdhetsperspektivet integreras vid genomförandet av sammanhållningspolitiken.
Ett annat utspel som kom under landsbygdsriksdagen var att Miljöpartiet lovade införa en så kallad bygdepeng för vindkraft eller, som vi från Vänsterpartiet valt att kalla det, närområdesersättning. Det är en principiellt viktig åtgärd för att vindkraftverken också ska ge tillbaka ersättning till de områden där de står. Detta skulle både skapa landsbygdsutveckling, ställa om Sveriges energiförsörjning och kanske minska eventuellt motstånd mot eventuella vindkraftsetableringar. Därför undrar man varför Emma Nohrén och Miljöpartiet inte röstar för detta förslag.
I propositionen och medierna har regeringen flaggat för att man vill gå vidare med förslaget om avräkning av studiemedel i glesbygdskommuner. Norge, som ofta med rätta framhålls som ett gott exempel i den svenska debatten, har visat att avskrivningar underlättar rekrytering av viktig kompetens i Nordnorge. Framför allt välfärdssektorn står de närmaste åren för enorma rekryteringsbehov, och då är det här ett rimligt verktyg att ta fram ur verktygslådan.
Landsbygdskommittén har tagit fram ett rimligt förslag med en 10-procentig avräkning av studieskulden årligen. Regeringen borde snarast gå vidare med förslaget. Ett bra första steg är att man inom kort avser att tillsätta en utredning så att förslaget kan anpassas till dagens regelsystem.
I detta betänkande åker regeringen på ett tillkännagivande om att det ska finnas rimliga alternativ när Telia avvecklar kopparnätet. Det är med rätta som regeringen får detta tillkännagivande för sin flathet mot Telia. Problemet har funnits en längre tid och hela tiden vuxit i styrka.
Utan mobiltäckning inget internet och ingen fast telefoni. Det är snart verkligheten till exempel för boende i byarna utanför Hällbo strax söder om Bollnäs. Eller som Rolf, en av de boende, säger: "Går vi till Telia hänvisar de till Bollnäs kommun. Och går vi till Bollnäs kommun hänvisar de tillbaka till Telia. Det är den lilla människan mot de stora makterna. Man kommer ingenstans."
Telia är ett delvis statligt bolag. Då har man också från statens sida möjlighet att ställa krav på Telia. Regeringen kunde även ha gått andra vägar, men det har man inte velat göra, och därför förtjänar man dagens tillkännagivande från riksdagen.
I betänkandet får de borgerliga partierna med Sverigedemokraternas hjälp igenom ett tillkännagivande om att reformera strandskyddet, detta trots att miljö- och jordbruksutskottet rekommenderade att man inte skulle göra något tillkännagivande utan vänta in regeringens beredning.
Nyligen föreslog Naturvårdsverket ändringar i tillämpningen av så kallade LIS-områden - landsbygdsutveckling i strandnära lägen - för att landsbygdskommuner lättare skulle kunna etablera LIS-områden. Trots detta gick Centerpartiet ut och vill nu avskaffa strandskyddet. Snart följde Socialdemokraterna efter, utan regeringspartnern Miljöpartiet, och ville luckra upp strandskyddet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En sammanhållen politik för Sveriges landsbygder
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att strandskyddet i Sverige har varit en betydelsefull åtgärd för att skydda våra stränder och strandlinjer. Det har gjort att allmänheten i stor utsträckning har tillgång till stränderna utan privata inskränkningar. Nu när strandskyddet luckras upp eller helt tas bort kan det leda till att rika med privata intressen kommer att ta över. Så ser det ut i många andra länder runt om i världen.
Jag kan inte sluta att tänka på ett exempel som en kompis berättade för mig. Det är kanske lite extremt, men exemplet är från USA. Min kompis skulle besöka en sjö som han ville bada i, men för att bada fick man betala 3 dollar. Men han kunde åtminstone bada fötterna; det var gratis.
Det kanske viktigaste att komma ihåg är att en ändring i strandskyddet är en liten fråga för landsbygdens utveckling. Det finns en massa faktorer som har större betydelse. Ändå är det den här frågan vi hamnar i om och om igen.
Några som är viktiga för landsbygden är lanthandlarna. De är ofta en lokal knutpunkt i en bygd. Ofta finns där mer service än bara mat, såsom post, systembolag, apoteksombud och ibland också en spelbutik.
Under denna mandatperiod har vi verkligen gjort det bättre för Sveriges lanthandlare. Först infördes ett statligt driftsstöd på 35 miljoner, och i år har det höjts till 70 miljoner efter krav från Vänsterpartiet för att fler lanthandlare ska få stöd. Nu är det dags att ta nästa steg. Ytterligare åtgärder behöver vidtas för att underlätta för lanthandlarna i syfte att förbättra servicen på landsbygden. Regeringen bör uppdra åt de statliga bolagen Postnord, Apoteket, Systembolaget och Svenska Spel att återkomma med förslag om hur man kan höja ersättningarna för de lokala ombuden. De fyra bolagen borde också samordna sina ombudstjänster bättre som en paketlösning så att lanthandlarna enklare kan ta del av bolagens utbud. Även de statliga bolagen har ett ansvar för att skapa landsbygdsutveckling.
Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservation nr 34.
(Applåder)