Arbetsplenum - 2018-03-28

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.

Sverige har ett omfattande och rikt friluftsliv. Miljoner svenskar, och däribland hundratusentals barn, är medlemmar i någon av de friluftsorganisationer som finns över hela landet. Många nyttjar den svenska naturen genom sportutövande, turism och rekreation. Friluftslivet når många samhällsgrupper och är, utöver vad som tidigare nämnts, en viktig resurs för regional utveckling och därmed en viktig del av den palett av näringar som samspelar och skapar förutsättningar för ett levande näringsliv i en levande landsbygd.

Idrotten har en stark relation till folkhälsan och är i dag en större sektor, med större resurser, än friluftslivet. Däremot är båda viktiga och har starka kopplingar till folkhälsoarbetet. Ett exempel på en satsning inom området är socialavgiftslagens halva basbeloppsregel, vilken till exempel Riksidrottsförbundet omfattas av. Ersättning till idrottsutövare från ideella föreningar som har till ändamål att främja idrottslig verksamhet är enligt 2 kap. 19 § socialavgiftslagen avgiftsfri om ersättningen under året inte har uppgått till ett halvt prisbasbelopp.

Några som däremot inte omfattas av socialavgiftslagens halva basbeloppsregel är Svenskt Friluftsliv. Skatteverket menar att lagtexten anger att det ska vara fråga om idrottsutövare för att regeln ska kunna tillämpas. Idrotter anslutna till Riksidrottsförbundet är dem som det i första hand kan komma att handla om. Men det gäller även liknande verksamheter, exempelvis friluftsliv med idrottsinriktningar. Här uppstår en problematik när man med denna motivering blir tvungen att från fall till fall definiera vad som räknas som idrott och vad som räknas som övriga intressen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialavgifter

Herr talman! Om man med denna regel syftar till att främja folkhälsan genom enbart idrott uppstår svårigheter, då detta i praktiken innebär en åsidosättning av stora delar av folkhälsofrämjande aktiviteter. Med anledning av detta är det viktigt att även Svenskt Friluftsliv med underorganisationer omfattas av halva basbeloppsregeln i socialavgiftslagen som en del i arbetet med friluftslivets utveckling i Sverige.

Svenskt Friluftsliv är en paraplyorganisation för 25 ideella friluftsorganisationer i Sverige som tillsammans har 1,7 miljoner medlemmar, varav 300 000 är barn och ungdomar. Tillsammans består organisationerna av närmare 9 000 lokala och regionala föreningar.

Svenskt Friluftsliv arbetar inte bara med att skapa de bästa förutsättningarna för friluftslivet i Sverige och för att medlemsorganisationerna ska vara starka, utan även med att höja friluftslivets status i samhället samt att vårda och värna allemansrätten.

Enligt Svenskt Friluftsliv och flera medlemsorganisationer är det stora problemet i dag att Skatteverket har en oklar tolkning och hantering av begreppet idrottslig verksamhet. Det har medfört, enligt bland andra Svenskt Friluftsliv, att Skatteverket i vissa regioner har tillåtit lokala friluftsföreningar, till exempel Svenska Livräddningssällskapet, att tillämpa prisbasbeloppsregeln medan samma organisationer i andra delar av landet inte har tillåtits att använda regeln. Man har alltså bedömt den idrottsliga verksamheten olika i skilda prövningar.

Herr talman! Sverigedemokraterna anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om att medlemsorganisationer som är anslutna till Svenskt Friluftsliv bör omfattas av undantaget i socialavgiftslagen på samma sätt som organisationer anslutna till Riksidrottsförbundet.

Ett av våra största folkhälsoproblem är i dag det ökande stillasittandet, särskilt bland barn och unga. Vardagsmotionen minskar, och de naturliga relationerna till rörelse, motion och vistelse i naturen blir allt färre. För att få bukt med denna negativa utveckling krävs krafttag och ett led i det är att stärka friluftslivets ställning i samhället och underlätta för de organisationer som bedriver verksamheter inom området.

Herr talman! Det här motionsbetänkandet är viktigare än vad vi kanske vill erkänna. En av motionerna handlar om att öka förutsättningarna för att hela Sverige ska leva, det vill säga att inte bara storstäderna utan även landsbygden ska ha möjligheter att utvecklas. Den motionen har Per Åsling skrivit, och den är viktig för oss i Centerpartiet.

I Pers motion framgår hur vi med enkla metoder kan omfördela våra gemensamma skattepengar så att de kommer alla till del i vårt samhälle och kommer hela landet till del. Vi kan i dag se, och har gjort det i många år, hur landet klyvs och vissa delar av vårt land bidrar med resurser så att städerna och övriga delar av landet kan ha ett välstånd som inte kommer de delar av landet till del som faktiskt producerar detta välstånd.

Vad är det då som jag och Per talar om? Jo, det är till exempel malmbrytningen, vattenkraften och andra naturresurser som man levererar från en del av landet till en annan och att den landsända som producerar detta, framför allt norr, inte kompenseras för vad den faktiskt bidrar med.

Man kan undra varför fler och fler lever gott på andras bekostnad, varför flyttkedjorna från landsbygden och Norrland ser ut som de gör och allt fler flyttar in till de stora städerna. På landsbygden och i Norrland läggs skolor, affärer och företag ned, och allt fler flyttar in till städerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialavgifter

Det här kan man ändra på. Jag tänker ta er med på en liten tur i verkligheten. Vi reser upp genom vår norra del av landet till Krokoms kommun som ligger några mil norr om Östersund i höjd med Trondheim. Sedan åker vi in i grannkommunen Lierne som är en liten kommun på den norska sidan, och därefter åker vi en bit uppåt och kommer sedan tillbaka in i Sverige.

Den lilla kommunen Lierne har 1 375 invånare. Där finns det fräscha skolor, ett nybyggt servicehus för äldre, en ny, jättefin sporthall och växande företag. Bland annat finns det ett bageri som kör dubbla skift och hela tiden växer, en landbaserad rödingodling och mycket mer.

Och hör och häpna, där är arbetsgivaravgiften, vilken socialavgiften ingår i, 5,2 procent. Och hur stor är arbetsgivaravgiften i grannkommunen Krokom, som alltså ligger på den svenska sidan? Jo, den är 31,42 procent. Det betyder att förutsättningarna i Krokom och Strömsund, som kommunerna heter där uppe, och Lierne är helt olika fast man faktiskt tillhör samma bygd.

I Norge erbjuder man företag och medborgare god service för att man har en geografiskt differentierad arbetsgivaravgift. Det är något vi också skulle kunna ha i Sverige för att ge tillbaka till bygden som producerar en del av vårt välstånd. Det skulle medverka till att konkurrensförutsättningarna för våra norrländska bygder skulle bli betydligt bättre än vad de är i dag och till att skapa sysselsättning och företagande även i glesbygden.

Systemet som man har i Norge har godkänts av EU - det får vara så - och det skulle man kunna överföra till Sverige. Landsbygdskommittén föreslog i sitt eniga slutbetänkande att man skulle sänka arbetsgivaravgifterna och pekade ut 23 kommuner i norra delen av Sverige.

Det Centerpartiet och Per Åsling föreslår är att det här skulle kunna omfatta hela inlandet, det som vi kallar stödområde A som sträcker sig från Torsby i Värmland upp till Kiruna. Det skulle medföra att hela landet kunde gå framåt och hela landet skulle leva.

Med det, herr talman, tillstyrker jag Per Åslings motion.

Herr talman! Vad gäller betänkandet som är föremål för den här debatten, SfU19 om socialavgifter, håller vi från Kristdemokraternas sida med om det mesta som står i betänkandet. Men vi har en reservation, och det är reservation 3. Den handlar om att vi vill undersöka möjligheten att ge mer förmånliga skatteregler till den ideella sektorn.

Vi säger särskilt: Varför inte titta på de regler som gäller specifikt för idrottsrörelsen? I dag behöver man inte betala arbetsgivaravgifter för idrottsutövare, tränare och tävlingsfunktionärer om ersättningen understiger ett halvt basbelopp.

Varför vill vi då att man ska titta på detta? Jo, för att en stark och fristående ideell sektor, eller ett starkt civilsamhälle, som vi säger inom Kristdemokraterna, är en viktig del av samhället som en motvikt både till det offentliga och till näringslivet. Det bidrar med gemenskap, samvaro och att människor från olika bakgrund möts. Det ger i många fall en skolning i demokrati och mötesfrihet och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialavgifter

Det här gör att vi tycker att det är viktigt att se hur vi kan stärka det civila samhället. Här har vi förslag bland annat om att vi vill återinföra skattereduktionen för gåvor till ideella organisationer. Vi har förslag om en fond för investeringar i ideell välfärdsverksamhet. Det är utifrån den bakgrunden man ska se på förslaget som också finns i det här betänkandet.

Herr talman! I detta betänkande behandlar utskottet motionsyrkanden om socialavgifter från den allmänna motionstiden 2017-2018. Motionerna tar bland annat upp frågor om lägre socialavgifter för unga, små företag och företag i glesbygd samt undantag från kravet att betala socialavgifter.

Jag vill redan nu yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Socialavgifter är samma som det vi brukar kalla arbetsgivaravgifter. Socialavgifter tas ut för att finansiera våra trygghetssystem.

Det är föräldraförsäkringsavgift, som är föräldrapenning och kostnader i samband med den.

Det är arbetsskadeavgift, som är arbetsskadeförsäkringen som går till personer som blivit sjuka eller råkat ut för olyckor i samband med arbete.

Det är arbetsmarknadsavgift, som är arbetslöshetsförsäkring, aktivitetsstöd och kostnader enligt lönegarantilagen.

Det är ålderspensionsavgift, som bidrar till Sveriges ålderspensionssystem.

Det är efterlevnadspensionsavgift, som är pension som betalas ut till familjer till någon som har gått bort.

Det är sjukförsäkringsavgift, som är sjukpenning, sjuklön, sjukersättning, graviditetspenning och rehabiliteringspenning.

Vi debatterar alltså försäkringspremier för våra välfärdsförsäkringar. Vem ska vara med och betala eller inte, och i vilken omfattning?

Våra välfärdsförsäkringar bygger på omfördelning och solidaritet, och de har byggts upp under väldigt lång tid. Det är viktigt att förstå att det som våra socialavgifter går till är våra trygghetsförsäkringar.

Herr talman! Återigen finns det i betänkandet motioner om nedsättning av arbetsgivaravgifter för unga, trots att utskottet tidigare har konstaterat att nedsättning av socialavgifter för unga inte har löst problemet med ungas arbetslöshet. Den tidigare nedsättningen av socialavgifter för unga misslyckades eftersom den största delen av resurserna satsades på de ungdomar som redan hade ett arbete eller som skulle få ett arbete även utan nedsättningen av arbetsgivaravgiften. Endast en liten del riktades till dem som behövde det bäst, nämligen unga med låg utbildning eller unga som av andra skäl stod långt ifrån arbetsmarknaden.

Herr talman! Det så kallade växa-stödet som infördes den 1 januari 2017 är tillfälligt; det varar till och med 2021. Stödet innebär nedsatta arbetsgivaravgifter för enmansföretag som anställer sin första medarbetare. För den personen betalar företaget endast ålderspensionsavgift.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialavgifter

Därutöver finns det möjlighet att i stödområden reducera avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgiften och den allmänna löneavgiften. Denna möjlighet har utformats så att den gynnar glesbygden då det gäller näringsidkare som är verksamma i vissa kommuner, bland annat Norrbottens, Jämtlands och Dalarnas län.

Motioner om nedsättning för idrottsföreningar är en favorit i repris. Utskottet har vid ett flertal tillfällen uttalat att undantaget för idrottsföreningar, som innebär att de i vissa fall inte betalar arbetsgivaravgifter, inte bör utvidgas. Tvärtom - vi har i stället sagt att det bör ses över för medlemmar som är anslutna till Riksidrottsförbundet, eftersom de fick undantaget efter en dom i Regeringsrätten. Redan då sa man att det var viktigt att förstå varför arbetsgivaravgifter ska betalas, och det gällde även idrottsförbund som har anställd personal.

För socialförsäkringens legitimitet är det viktigt att så långt som möjligt upprätthålla ett samband mellan de socialavgifter som betalas och de förmåner som dessa avgifter är till för att finansiera.

Herr talman! Jag yrkar återigen bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Herr talman! När det gäller lägre socialavgifter för unga har vi redan haft denna debatt en gång, för cirka ett och ett halvt år sedan när regeringen tog bort den ineffektiva reformen. Nu liksom då kan jag bara konstatera att det var en dålig reform med dålig träffsäkerhet. Den största delen av pengarna gick till de ungdomar som redan hade ett jobb eller ändå skulle få det, även utan avgiftssubvention. Endast en mycket liten del gick till dem som verkligen behövde hjälp att få ett arbete.

Alla regeringens egna expertorgan har också, även under den tid Alliansen satt i regeringsställning, konstaterat att det var ett dåligt förslag. Finanspolitiska rådet konstaterade att lägre arbetsgivaravgifter för alla ungdomar är en dyr och ineffektiv åtgärd för att sänka ungdomsarbetslösheten. Ekonomistyrningsverket uttalade att effekterna på sysselsättningen av en nedsättning av socialavgifterna sannolikt är små och att det minskar kostnaden för anställningar som i hög grad skulle ha blivit av ändå. Även den myndighet som arbetar praktiskt med arbetslöshet och arbetsmarknad, det vill säga Arbetsförmedlingen, sa att "forskningen om effekterna av arbetsgivaravgiftssänkningar på sysselsättningen i allmänhet visar på försumbara effekter".

Jag kan bara upprepa det jag sa i den tidigare debatten. Reformen som då kostade ca 14 miljarder per år uppskattas ha skapat 6 000-10 000 jobb på kort sikt. För samma summa skulle man ha kunnat anställa ungefär 32 000 lärare eller sjuksköterskor om deras genomsnittslön var ca 30 000 kronor. Det visar hur ineffektiv reformen var.

Det är ändå bra märkligt att Alliansen vill återinföra en reform som gav så dålig utdelning per skattekrona. Subventionen per skapat jobb uppgick, när vi avskaffade reformen, till mellan 1,4 och i sämsta fall 2 miljoner kronor per anställning. Det motsvarar omkring fyra gånger den genomsnittliga statliga anställningskostnaden för 19-25-åringar. Det finns sannerligen bättre och billigare sätt att stimulera anställning av ungdomar.

När detta behandlades senast konstaterade utskottet att det fanns ett mycket stort behov av att satsa resurser på effektivare åtgärder som kan göra att just ungdomar som står långt från arbetsmarknaden och behöver hjälp blir mer anställbara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialavgifter

Regeringen har redan vidtagit en rad åtgärder. Vi har inrättat Delegationen för unga och nyanlända till arbete, Dua, som har i uppdrag att främja statlig och kommunal samverkan och utveckling av nya samverkansformer. Duas arbete har resulterat i att Arbetsförmedlingen har ingått lokala överenskommelser med 287 av landets 290 kommuner om att samverka om insatser för arbetslösa ungdomar.

Regeringen har lagt fram förslag om att medel anvisas för en ytterligare ökning av det kunskapslyft som har inletts och som fullt utbyggt 2021 omfattar 93 000 utbildningsplatser med studiestöd inom yrkesvux, folkhögskola, yrkeshögskola samt universitet och högskola. Detta främjar också att ungdomar får arbete.

Studiestartsstödet har införts för att öka rekryteringen till studier bland arbetslösa som har kort utbildning och stort utbildningsbehov, för att stärka deras möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Också här handlar det i stor utsträckning om ungdomar.

Regeringen satsar också 500 miljoner kronor för att stötta kommuner och landsting som, med hjälp av extratjänster, redan har anställt eller anställer personer som står långt från arbetsmarknaden. Det kommer också många ungdomar till del.

Vi har också 90-dagarsgarantin för ungdomar. Det innebär en bortre gräns för hur länge en person kan vara arbetslös innan han eller hon erbjuds ett arbete, en utbildning eller en insats som leder till arbete eller studier.

Detta är långsiktiga och kostnadseffektiva åtgärder för de ungdomar som står långt från arbetsmarknaden och de ungdomar som verkligen behöver hjälp att få ett arbete.

Slutligen måste det också påpekas att arbetslösheten och långtidsarbetslösheten bland ungdomar har fortsatt att minska. Den låg åtminstone under 2017 på den lägsta nivån sedan 2003 respektive 2007. Trots att subventionen för ungdomarna avskaffades ser vi nu att de branscher som traditionellt sett anställer många ungdomar fortsätter att göra det med full kraft.

Herr talman! Jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Herr talman! Moderaterna står självfallet bakom alla reservationer från Moderaterna och Alliansen, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 5 och reservation nr 6.

It-politik

It-politik och digitalisering är ett politikområde som tar allt större utrymme i anspråk i våra politiska debatter och rätteligen så. Med teknikutvecklingen och med fler som har tillgång till mer avancerad teknologi ökar också efterfrågan på en medveten politik inom området. Men just tillgången på teknologi och tillgången till data och internet är avgörande för att Sverige ska kunna fortsätta att vara ett land i framkant. Vi har under de senaste åren inte lyckats att behålla riktigt den position i framkant som vi tidigare har haft.

Ett av de absolut starkaste korten i vår svenska digitaliseringspolitik är och har varit tillgången på bredband, framför allt utanför storstäderna. Men det är inte klart, herr talman. Det finns fortfarande saker kvar att göra. Det finns ett bredbandsstöd som staten tillhandahåller för att möjliggöra utbyggnad av fiber och höghastighetsbredband på landsbygden.

Det är därför särskilt oroväckande när Riksrevisionen återkommer till riksdagen och regeringen och menar att de medel som har avsatts för att bygga ut bredband där det annars inte hade gått att bygga ut i alldeles för stora delar har gått till att subventionera utbyggnad som även hade blivit av utan subvention. Det är tydlig kritik från Riksrevisionen och någonting som måste tas på absolut största allvar.

Felanvändning av skattemedel får inte inträffa, oavsett vad det handlar om. I det här fallet innebär det att vi kommer att få svårare att få ut fiber och höghastighetsbredband till den sista husknuten där det är som absolut dyrast. Därför är det viktigt att regeringen nu vidtar tydliga åtgärder för att se till att det bredbandsstöd som varje år allokeras också utnyttjas på absolut bästa sätt.

Det finns andra saker som staten kan göra för att underlätta den här utbyggnaden. Det finns ett flertal myndigheter som påverkar direkt eller indirekt huruvida man kan eller inte kan bygga ut bredband framför allt på landsbygden. Här finns också ett stort arbete att göra.

Det är tråkigt när vi nås av ständiga rapporter om att handläggningstiderna för att få bygga en bredbandsanslutning under en väg blir allt längre och längre. Vi vet att Trafikverket ständigt arbetar med att försöka att korta handläggningstiderna för att möjliggöra detta, men resultatet är nedslående, herr talman. Även här behöver tydliga åtgärder vidtas. Jag efterlyser att regeringen gör detta.

Vi ser också en tydlig och en snabb utbyggnad av den trådlösa uppkopplingen. Fler och fler har höghastighetsbredband i sina mobiltelefoner, och kraven ökar ständigt. När nya tjänster kommer som kräver större datavolymer på kortare tid måste också mobilnäten följa med.

Här finns också en rad olika saker som staten har ansvar för och som måste ske. Till exempel måste det finnas utrymme i de radiovågsspektrum som staten styr och förfogar över för att man ska kunna möjliggöra detta.

Alliansregeringen tog initiativ till att auktionera ut 700-bandet. Här måste vi se till att våra blåljusmyndigheter har fungerande kommunikationer samtidigt som vi säkerställer att det finns en väl utbyggd trådlös bredbandsinfrastruktur på vår landsbygd.

Men de signaler som nu kommer är att vi inte kan snöa in på 700-bandet. Vi måste vara redo för nästa steg i detta, och vi måste vara redo att titta på ytterligare spektrum som behöver allokeras för just den här sortens tjänster. Alternativet till det är att när 5G ska rullas ut i Sverige finns det inte de naturresurser som krävs för att detta ska vara möjligt. Vi halkar efter från att ha varit ett av de första länderna i Europa med en bred 5G-utbyggnad till att bli ett av de sista länderna. Detta slår direkt mot vår svenska konkurrenskraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

För att förstå vad 5G egentligen handlar om kan man exemplifiera det med att från den ena sidan av jorden till den andra sidan kunna utföra kirurgiska ingrepp. Det kan handla om styrsystem för avancerad industri. Det kan handla om möjligheterna att köra in en rökdykarrobot i ett brinnande hus i stället för mänskliga rökdykare som riskerar sina liv. Och det kan handla om en rad olika saker.

Om vi som nation ligger efter i detta och samtidigt säger att vi ska ha en högteknologisk och kunskapsintensiv arbetsmarknad, då rimmar det inte riktigt med varandra. Därför måste vi nu blicka bortom 700-bandet för att se vad som är nästa steg, och det ska självklart göras i harmoni med våra europeiska grannar.

Det är när EU och Europa håller ihop i dessa stora teknikskiften, stöttar varandra och samarbetar som vi har möjlighet att på riktigt vara konkurrenskraftiga på den internationella arenan. Men i Europeiska unionen måste Sverige självklart alltid ha ledartröjan. Det handlar om svensk export, om svenska arbetstillfällen och om svensk konkurrenskraft.

(Applåder)

Herr talman! Det är it- och telefonifrågor som är föremål för diskussion här och nu. Då kan vi konstatera att en bra mobiltäckning och goda uppkopplingsmöjligheter är viktigt för precis alla människor och alla verksamheter, både i människors och verksamheters arbete och i människors fritid.

Både som centerpartist och som företrädare för Alliansen är jag helt övertygad om att Sverige behöver bra mobila och digitala kommunikationer som erbjuder god geografisk täckning, och med tillräcklig kapacitet för att människor och verksamheter i precis hela landet ska kunna utvecklas och bidra i samhällsarbetet.

Under åren med alliansregeringen vidtogs en lång rad åtgärder på området, inte minst för att förbättra mobiltelefonin och mobildatans täckning. Det handlade om ändrad lagstiftning, bättre information och starkare konsumentlagstiftning. Det handlade också om att näten, teknologin och radiovågorna gjordes tillgängliga för trådlös teknologi. Det byggdes ut kraftiga ekonomiska samhällsstöd för att möjliggöra utbyggnad där de kommersiella förutsättningarna inte var tillräckliga för att människor skulle kunna ta del av bredband och teknologin.

Det är säkert så att en utbyggd digital transportinfrastruktur är och förblir en helt avgörande förutsättning för att människor ska kunna bo och vara verksamma i hela landet. Det innebär möjligheter till nya jobb och tillväxt men också tillgång till välfärdstjänster av olika slag. Föregående talare Erik Ottoson nämnde några exempel.

I en internationell jämförelse ligger Sverige fortfarande bra till, men denna utveckling står inte på något vis stilla. För att kunna möta kommande utmaningar och förväntningar måste vi som nation bli bättre på att ta till vara de möjligheter som den digitala teknologin innebär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Denna utveckling måste omfatta alla som bor i vårt land, i synnerhet människor som bor utanför de större tätorterna på den svenska landsbygden, som trots allt geografiskt utgör större delen av vårt land. Hindren för att de som i dag saknar tillgång till bredband ska kunna få del av det är en jätteutmaning för oss i Sveriges riksdag och den regering som har att verkställa riksdagsbesluten.

Detta förstärks sannolikt i takt med att allt fler välfärdstjänster och privata tjänster flyttar över och distribueras via internet. För att de tjänsterna och den utvecklingen ska vara tillgängliga för alla invånare i kungariket Sverige måste också alla ges samma förutsättningar att kliva på tåget. Staten kan inte i detta sammanhang, och förvisso inte heller i något annat, retirera från ambitionen att den digitala utvecklingen ska omfatta hela landet och alla människor som är verksamma här.

För den fortsatta utbyggnaden av bredbandsteknologi i områden där det saknas kommersiella förutsättningar är det statliga bredbandsstödet av central betydelse. Därför anser vi i Centerpartiet att det är viktigt att det statliga bredbandsstödet först och främst går till de områden där de kommersiella förutsättningarna för utbyggnad i dag saknas.

I detta sammanhang finns det också skäl att peka på det som många enskilda människor, byalag och samfällighetsföreningar med flera vittnar om: svårigheterna i handläggningsprocessen för bredbandsstödet. Jag anser att detta ger skäl att se över hur handläggningsprocessen för bredbandsstödet fungerar och att göra den mer effektiv och enkel att nyttja för användarna.

En annan problematik som vi ofta springer på är att det gamla kopparnätet, som i decennier användes för ren telefoni och under en övergångstid använts också för datakommunikation, stängs av i allt fler delar av landet. Centerpartiet och Alliansen anser att det, när någon utsätts för att den gamla teknologin tas bort, krävs bättre eller åtminstone likvärdiga alternativ till det nätet innan den som har operatörsansvar tillåts klippa ned eller upphöra med tjänsten.

Nedklippningen av kopparnätet riskerar att drabba de glesast befolkade delarna av vårt land absolut hårdast eftersom det ofta är där alternativen till den gamla fasta förbindelsen, till exempel i form av ett fibernät eller ett mobilt nät med hög överföringshastighet, saknas. Det är därför rimligt att kräva att de aktörer som tillhandahållit teknologin via kopparnät kan erbjuda en fullgod ersättning till en rimlig kostnad för både telefoni och bredbandstjänster innan den gamla tjänsten får upphöra.

Sverige behöver ett snabbt och säkert mobilt nät med god kapacitet och bättre geografisk täckning än i dag. Det finns anledning att påminna om alliansregeringens viktiga beslut att frigöra det som kallas 700-megahertzbandet i syfte att förbättra möjligheterna till mobil kommunikation i hela landet. Min och Centerpartiets uppfattning är att ett kommersiellt tillgängliggörande av 700-megahertzbandet är ett viktigt steg för att skapa en bättre bredbandstäckning i hela landet.

Vi beklagar därför det vi upplever som regeringens saktfärdighet vad gäller hanteringen av frågan, något som vi anser har försenat arbetet med att förbättra täckningen, inte minst på den svenska landsbygden. Det får inte bli fler förseningar i denna process. När 700-megahertzbandet väl auktioneras ut är det rimligen både möjligt och viktigt att tillgodose såväl civilsamhällets som blåljusmyndigheternas behov av nödvändigt frekvensutrymme.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Herr talman! Jag står givetvis bakom det betänkande som här avlämnats, så när som på de punkter där Centerpartiet eller Alliansen anfört en reservation, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 7 och 9.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.

Det är väldigt viktigt att vi verkligen innefattar alla i samhällsbygget. Det är lätt hänt att landsbygden glöms bort; det faller sig naturligt eftersom Sverige är ett stort land. Men det är viktigt att vi just nu verkligen arbetar för att läka klyftorna i vårt land i all infrastruktursatsning, även när det gäller bredband och it-infrastruktur.

Det är därför viktigt att vi ser över det statliga stödet till utbyggnad av bredband så att det går till just de områden där det behövs som mest. Vi har i trafikutskottet fått rapporter om att det system vi nu har byggt upp inte riktigt gör att pengarna hamnar där de som mest behövs. Detta måste regeringen se över så att vi prioriterar det viktigaste först, i hela samhällsbygget. Det gäller allt från grundsäkerhet till infrastruktur som gör att man kan leva och verka.

Digitaliseringen spelar en stor roll, inte minst för att människor ska kunna bo och arbeta på landsbygden i andra delar av Sverige, inte bara i storstäderna. Satsningar på digitala tjänster kan vara både kostsamma och svåra att genomföra för små kommuner. Det är viktigt att vi har en regional och nationell samverkan för att underlätta uppgiften just för de små kommunerna.

Min partikamrat Håkan Svenneling kommer att tala vidare om Vänsterpartiets hållning i denna fråga. Jag yrkar som sagt bifall till reservation 2.

Herr talman! Jag står bakom alla förslag där Liberalerna finns med, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna nr 3 och 5.

Herr talman! Digitaliseringen är fantastisk. Vilka möjligheter som öppnas för att både knyta ihop samhällen och utveckla de tjänster som finns därute! Att hålla kontakten med familj och vänner med bildöverföring, att kunna arbeta på distans, att kunna shoppa och handla, få myndighetspost, göra läkarbesök, studera och till och med få matleveranser - ja, framtiden är fylld med möjligheter!

En god tillgänglighet till bredband gör det möjligt att bo och verka i hela landet och att driva företag. En stabil och snabb uppkoppling i hela landet gör det även möjligt att utveckla resfria kommunikationer, vilket också är viktigt ur ett hållbarhetsperspektiv.

Det innebär att man kan organisera och medverka i möten genom kommunikation över nätet - bra ur hållbarhetssynpunkt men också för att det underlättar för fler att vara delaktiga. Till och med riksdagen har ett Skyperum, som en del av oss använder då och då. Skype, Facetime, Viber och andra plattformar gör det möjligt att kommunicera, att delta i utbildningar och att ha kontakt med företag, utöver släkt och vänner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Herr talman! Sverige ska ha en bredbandsuppkoppling i världsklass, och alla ska kunna vara delaktiga i det digitala samhället. Därför vill vi i Liberalerna införa en digital allemansrätt som garanterar en stabil och snabb uppkoppling i hela landet. Bredband är enligt vår uppfattning en grundläggande del av Sveriges infrastruktur.

Tillgång till en bra it-infrastruktur har en avgörande betydelse för företagen, den offentliga sektorn och hushållen. Tyvärr har i många fall de som bor och verkar utanför tätorter fortfarande inte alltid tillgång till en god uppkoppling.

Regeringen anger i sin skrivelse om digitaliseringspolitiken att man har som ambition att så många som möjligt ska ha tillgång till bredbandsuppkoppling, vilket i praktiken innebär att det 2025 fortfarande kommer att finnas hushåll och företag som inte har tillgång till 100 megabit per sekund. Enligt vår mening är detta problematiskt.

Vi konstaterar dock med tillfredsställelse att regeringen nyligen har ändrat i förordningen om elektronisk kommunikation, vilket innebär att nivån för den lägsta hastigheten i den internetanslutning som ingår i den samhällsomfattande tjänsten har höjts från en megabit till tio megabit från och med den 1 mars 2018. Det är något som vi har lagt fram förslag om och efterlyst för att man ska kunna möta den utveckling som skett med allt snabbare uppkoppling och växande datamängder.

För att digitaliseringen av hela Sverige ska ta ytterligare fart krävs därför en fortsatt utbyggnad. Detta förutsätter också kreativa lösningar, som exempelvis samförläggning av bredbandsinfrastruktur och annan infrastruktur samt en mer snabbfotad användning av frekvenser för mobilt bredband.

I takt med att kopparnätet stängs av i flera delar av landet anser vi att det krävs likvärdiga alternativ till kopparnätet för att kompensera de hushåll som påverkas. Detta riskerar annars att drabba landsbygdens invånare hårdast eftersom alternativen där till en fast förbindelse, till exempel i form av fibernät eller mobilt nät med hög överföringshastighet, inte alltid finns eller är väldigt kostsamma.

Vi vill därför se över möjligheten att ansvariga aktörer ska kunna erbjuda en fullgod ersättning till en rimlig kostnad när man gör de här förändringarna. Det anser vi vara avgörande för att säkerställa att den digitala tillgängligheten i hela landet inte försämras när kopparnätet försvinner.

Fortfarande är det så att även i så kallade täta regioner, som Stockholms län, finns det ställen där man saknar uppkoppling till mobilnätet. Vi ska inte glömma bort att landsbygd och glesbygd finns på många håll i Sverige.

Trafikverket såväl som affärsverken i övrigt samt ytterligare ett antal statliga aktörer har fiberoptiska nätverk som sträcker sig över hela landet. De används i huvudsak för att styra järnvägs- och kraftledningsanläggningar. Delar av dessa fibernät är i dagsläget inte fullt utnyttjade, vilket också Riksrevisionen har framhållit i sin studie. I likhet med Riksrevisionen och flera tidigare utredningar anser vi att det är tydligt att den statligt ägda it-infrastrukturen inte utnyttjas optimalt. Det anser vi att den borde göras.

Herr talman! Sedan gäller det 700-megahertzbandet. Tillgång till ett bra mobilnät i hela landet omfattar också frågan om 700-megahertzbandet. Vår uppfattning är att man bör tillgängliggöra en del av 700-megahertzbandet, vilket är ett viktigt steg i att förbättra bredbandstäckningen. Men vi vill också framhålla att blåljusmyndigheternas behov självfallet ska finnas med i det arbetet och i den analysen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Slutligen, herr talman! När det gäller frågan om bredbandsstöd vill jag särskilt uppmärksamma att vi i Liberalerna i vår budgetmotion för 2018 hade större anslag än vad regeringen hade - ungefär 100 miljoner kronor mer per år.

Bredbandet utgör en väldigt viktig del av den infrastruktur som vi bygger upp samhället med. Våra invånare ska kunna delta på likvärdiga villkor. En god digital uppkoppling är viktig för såväl privatpersoner som företag, och det är en oerhört viktig del för den regionala tillväxten. Men det är också en fråga om att kunna vara delaktig i ett demokratiskt samhälle och få likvärdiga villkor.

(Applåder)

Herr talman! Tillgång till bredband med hög hastighet för internetuppkoppling är en förutsättning för att människor ska kunna driva företag, jobba och studera på distans. Samhället är alltmer beroende av internetuppkoppling med hög hastighet och av ett robust system som bidrar till bättre tillväxt, ökad tillgänglighet och delaktighet och som bidrar till snabb och effektiv kommunikation.

Alliansregeringen gjorde stora satsningar på bredband inom ramen för landsbygdsprogrammet, och arbetet med att förbättra bredbandstäckningen måste fortsätta, framför allt i glesbygd och på landsbygd.

Målet med bredbandsstrategin är att minst 95 procent av alla hushåll och företag i Sverige ska ha tillgång till bredband om minst 100 megabit per sekund år 2020 och att hela Sverige ska ha tillgång till snabbt bredband 2025.

Herr talman! Alliansregeringen tog de första stegen för att frigöra det så kallade 700-megahertzbandet till marknaden. Det är nu viktigt att regeringen fullföljer arbetet. Samtidigt som 700-megahertzbandet auktioneras ut måste blåljusmyndigheternas behov bli tillgodosedda. Polisen, Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Säpo påpekar alla vikten av att de fortsätter ha kontroll över delar av 700-megahertzbandet för eget bruk.

Kristdemokraterna anser att resterande bandutrymme ska auktioneras ut och lämnas till marknaden för en bättre täckning av bredband även på glesbygden. Enligt Post- och telestyrelsen är 700-megahertzbandet särskilt gynnsamt för mobila bredbandstjänster i glesbygden.

År 2014 beslutade regeringen att öppna 700-bandet för mobilt bredband från år 2017, och under hösten 2016 beslutade nuvarande regering att skjuta upp tillgängliggörandet av 700-bandet med två år.

Ett kommersiellt tillgängliggörande av 700-megahertzbandet är ett viktigt steg för att skapa bättre bredbandstäckning i hela landet. Jag beklagar därför regeringens hantering av frågan, som försenat arbetet med att förbättra täckningen, inte minst i glesbygden.

Nu har Post- och telestyrelsen preliminärt fastställt tidpunkten för en auktion, i slutet av året. Vi vill i sammanhanget understryka vikten av att man undviker ytterligare förseningar i denna process.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Herr talman! Ett problem som sätter käppar i hjulet för utbyggnaden av bredband är den kommunala lokaliseringsprincipen, som hämmar och stoppar de kommunala stadsnätens utveckling och i förlängningen även bredbandsutbyggnaden på landsbygden.

220 av Sveriges 290 kommuner har stadsnät. Dessa kompletterar andra aktörer och bidrar till målet om ett helt uppkopplat Sverige. För att man ska kunna uppnå statens bredbandsmål krävs en skyndsam förändring i kommunallagen, liknande den som gjort det möjligt för kommunala energibolag att erbjuda sina tjänster över kommungränser. Kristdemokraterna har drivit denna fråga, och vi förväntar oss att regeringen gör detta möjligt inom en snar tid.

Herr talman! Kristdemokraterna vill att Sverige ska bli världsbäst på att använda digitaliseringens möjligheter. Det förutsätter tillgång till ett robust bredband över hela landet med hög överföringskapacitet. Vi föreslår att satsningen på bredbandskoordinatorerna ska fortsätta. Koordinatorerna fungerar som en kontaktpunkt för bredbandsfrågor i länen, för både offentliga och privata aktörer, och underlättar bredbandsarbetet i hela landet.

Herr talman! Telia har påbörjat en avveckling av det fasta telefonnätet i syfte att ersätta detta med fiber eller mobil teknik. Det innebär att Telia i vissa områden ersätter vanlig fast telefoni med lösningar via mobilnätet och bredband via telejacket med fiber eller mobilt bredband.

Detta har medfört att många abonnenter som tidigare haft fungerande bredbandstäckning förlorat denna. När det fasta bredbandet försvinner uppstår dessutom stora merkostnader för abonnenten, som tvingas gå över till en mobil bredbandslösning som inte alla hushåll har tillgång till.

Hittills har Telia tagit bort den fasta förbindelsen via koppartråd för ca 30 000 abonnenter. Från många håll rapporteras om problem med anslutningen efter det att kopparnätet ersatts med mobilt bredband. Landsbygdens invånare drabbas hårdast eftersom alternativen där till en fast förbindelse, till exempel i form av ett fibernät eller mobilt nät med hög överföringshastighet, inte finns eller är alltför kostsamma.

Kristdemokraterna anser att det borde vara självklart att inte klippa bort befintliga förbindelser innan ett fungerande alternativ finns på plats i det enskilda fallet.

Herr talman! Kapaciteten i datanäten blir en allt större utmaning i takt med att nya tjänster tillkommer samtidigt som konsumenterna blir alltmer uppkopplade och efterfrågar ständigt högre hastigheter.

Delar av fibernätet är i dagsläget inte fullt utnyttjade, vilket också Riksrevisionen framhåller i sin granskning Bredband i världsklass?. Det är tydligt att den statligt ägda it-infrastrukturen i dag inte utnyttjas optimalt och att den skulle kunna användas mer effektivt om det fanns mer samordning mellan aktörerna. Utöver minskade kostnader samt ökad säkerhet och robusthet i näten skulle detta också bidra till att underlätta bredbandsutbyggnaden och därmed att uppnå de politiska bredbandsmålen.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 5 och 8.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Herr talman! Ledamöter, åhörare! Vi behandlar i dag trafikutskottets betänkande It-politik med ett 40-tal yrkanden från allmänna motionstiden, regeringens skrivelse Hur Sverige blir bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter och Riksrevisionens rapport kring regeringens insatser för att uppfylla det bredbandspolitiska målet.

Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag i TU9.

Sverige ska, enligt det it-politiska målet, vara bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter. Det är en målsättning som förpliktar.

Egentligen handlar det framför allt om två övergripande saker: å ena sidan om robusta och pålitliga system, å andra sidan om tillgänglighet och användbarhet. Annorlunda uttryckt skulle man kunna säga att det ska fungera, och det ska fungera för alla. Detta sätter it-politiken i både ett tekniskt och ett demokratiskt sammanhang.

Internetstiftelsens undersökning Svenskarna och internet visar att den uppkopplade delen av befolkningen har ökat kraftigt de senaste tio åren. I dag utnyttjar hela 94 procent av befolkningen internet. Samtliga upp till 45 år är i dag internetanvändare. Bland 46-55-åringarna är det 99 procent, och bland 56-68-åringarna är det 98 procent.

Näst intill hela befolkningen i arbetsför ålder använder alltså internet i dag. Det är först när vi ser på dem som passerat pensionsåldern som vi behöver bli lite eller ganska oroliga. Totalt är det 8 procent av dem som är mellan 66 och 75 år som inte använder internet, och när vi kommer till gruppen som är över 75 år är det så mycket som 43 procent.

Även om förändringen är positiv och går ganska snabbt är det en ganska stor grupp som fortfarande står utanför det som blir allt viktigare för att få vårt demokratiska samhälle att fungera. I dag behövs i praktiken kunskap om såväl internet som användandet av detsamma. Därför måste också den fortsatta digitaliseringen av samhället kombineras med en satsning på folkbildning.

Svenskarnas vardagliga digitalisering går i en rasande takt. När Skatteverket 2017 skickade ut deklarationerna till invånarna var det 1 miljon som fick den via sin digitala brevlåda. I år, alltså nu i början av mars, när deklarationerna gick iväg har siffran mer än fördubblats. Totalt var det 2,3 miljoner som fick sin deklaration via en digital brevlåda. Det är en stor andel av dem som har deklarationer, för det är ju inte alla som får en deklaration.

Detta säger inte bara att vi behöver ha en snabbare bredbandsutbyggnad utan också hur den digitala mognaden faktiskt ser ut.

Tillgången till bredband är därför en förutsättning - inte bara för människor i allmänhet. Det är också en förutsättning för svensk konkurrenskraft och såklart för en levande landsbygd. Det är också därför som vi under många år ekonomiskt har stöttat bredbandsutbyggnad på landsbygden både genom regionalfondsprogrammet, som kopplar ihop olika orter, och inom landsbygdsprogrammet, som stärker utbyggnaden till hemmen, där det har saknats en kommersiell grund för utbyggnad.

Det är inte bara privatpersonerna, utan det handlar lika mycket om näringslivet. Vi behöver ha snabbhet och robusthet i bredbandet för att näringslivet ska kunna fungera, såväl på landsbygden och på mindre orter som i de större städerna. Det är också den snabba utbyggnaden och teknikutvecklingen som faktiskt har gjort att vår huvudstad i dag är ett av världens främsta startup-områden. Det här är alltså en jätteviktig del för den svenska konkurrenskraften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Det är också välkommet att regeringen det senaste året inte bara har höjt målsättningen rejält i bredbandsstrategin utan också när det gäller målsättningarna för hur många som ska ha bredband. De nya målen är ambitiösa, men de är inte orealistiska. Tvärtom går de mycket väl att uppfylla, och de nya målen anger ju att 2025 ska alla ha tillgång till snabbt bredband.

Regeringen har också presenterat en ny digitaliseringsstrategi och aviserat en ny myndighet för offentlig sektors eget arbete med digitalisering.

Herr talman! Det här är den sista it-politiska debatten den här mandatperioden, och även om jag har en fast övertygelse om vilka jag tror och vill ska bilda regering är det ändå så att vårt förtroende prövas av väljarna. Väljarna är de som vägleder oss i vilken konstellation det så småningom kommer att bli, så om ni så tillåter skulle jag gärna vilja ge några rekommendationer kring framtidens utmaningar.

Jag tror att it-politik som politiskt område är förbi. Framöver behöver vi se digitalisering och informationsteknik snarare som ett medel för att uppnå andra politiska mål. För trafikutskottets del kommer såklart den tekniska infrastrukturen att vara viktig, och ansvaret för den borde fortsatt ligga där. Med stor sannolikhet kommer det att vara den viktigaste infrastrukturen vi har framöver, eftersom den kommer att relatera till all annan infrastruktur. Den tillåter oss att kommunicera snabbt och effektivt utan att förflytta oss, och den kommer att betyda mer än vad vi nog kan föreställa oss.

Men utöver detta behövs inte ett särskilt politikområde. Det här är en förutsättning för demokratin och utbildningspolitiken. Det handlar om vår integritet och att få vardagen att fungera för oss som medborgare. Det handlar om att kunna effektivisera sjukvården och byggandet - i princip allt.

Informationstekniken är antagligen också vår svagaste länk när det kommer till frågor om yttre hot och hur vi ska förhålla oss till försvar och säkerhet i framtiden. Den är den framtida konkurrensmöjligheten för våra företag, och den är kanske vår allra viktigaste utbildningspolitiska fråga över huvud taget. Men den är också en mycket viktig del när det handlar om hur vi och resten av världen förhåller sig till FN:s hållbarhetsmål och världsfattigdomen. Ja, det finns nog ingenting som inte behöver förhålla sig till it-frågorna.

Jag vill avsluta mandatperiodens sista debatt på området med att uppmana den regering som kommer att forma sig efter valet att faktiskt tänka om och sätta frågorna i en bredare kontext. Digitaliseringen och teknikutvecklingen måste ligga högt på dagordningen på alla politiska områden. Den är ett medel för att uppnå politiska mål, och det samlade ansvaret kan bara den högsta ledningen av vårt land ta.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Andersson, Lars Mejern Larsson, Rikard Larsson, Jasenko Omanovic, Leif Pettersson och Suzanne Svensson (alla S).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Herr talman! Tack, Teres Lindberg, för en avslutande och intressant reflektion över it-politiken! Jag måste säga att det är lätt att instämma i den reflektionen.

Det fanns en tid när företag i sina årsredovisningar rapporterade att under fjolåret investerade företaget i si och så många nya datamaskiner och så vidare. Den tiden är förbi eftersom det anses vara ett naturligt arbetsredskap, och man skriver lika lite in nya investeringar i datamaskinväg eller infrastrukturväg som att man har bytt tak på huset. Det anses vara en självklarhet.

Jag tror att Teres Lindberg har rätt i att för att få ett fungerande samhälle är it-infrastrukturen en rimlig transportväg. Centerpartiet, som jag företräder i riksdagen, har lyft fram tankar om att betrakta it - bredband, fiber och radiovågor - som det femte transportslaget, det vill säga att hantera som sjöfart, väg, järnväg och flyg. Det är viktigt och en absolut förutsättning för att livet ska fungera. Likaså har Centerpartiet övervägt och diskuterat möjligheten att varför inte också göra it-investeringar till ett valbart alternativ när Trafikverket föreslår lösningar för hur människors liv ska bli lättare.

En it-infrastruktur ska också göra det möjligt för människor att få del av utbildning, samhällsservice och arbete. Jag vill gärna höra Teres Lindberg reflektera över detta.

Herr talman! Anders Åkesson och Centerpartiet har länge drivit att it ska vara det femte transportslaget. Det är en intressant inställning. Men som jag ser det landar man helt fel här. Informationstekniken är ju en förutsättning för alla transportslag. Det skulle bli konstigt om man delade upp det som ett alldeles eget transportslag. Det måste snarare göras i symbios. Redan i dag skulle inte vare sig flyget eller vägarna i form av bilar eller transporter fungera - eller sjöfarten, för den delen. Alla är beroende av teknik.

I framtiden kommer vi att vara ännu mer beroende av teknik. Tekniken gör det på ett helt annat sätt möjligt att få effektivare transporter. Vi ser helt enkelt mycket olika på frågan. Den är liksom mer mainstream än att kunna tänka sig att göra den till ett eget transportslag.

Herr talman! Jag hade ett öppet och vänligt sinne när jag begärde replik, men jag tror att vi ändå kan samlas i en samsyn, Teres Lindberg, i att it, oavsett om vi betraktar det som ett femte transportslag eller hur vi väljer att etikettera det, står för en betydande potential i att effektivisera de transportslag som i dag betraktas som traditionella för att den logistiska delen ska fungera.

Lika lite som vi kan tänka oss ett samhälle utan it kan vi tänka oss ett samhälle utan sjöfart eller flyg. Det är en närmast meningslös diskussion.

Låt mig då ta upp den andra frågan. Skulle Teres Lindberg kunna tänka sig att åtminstone fundera på frågan över påskhelgen? Skulle it-infrastruktur - alltså transportinfrastruktur, jag kallar dem inte tjänster eftersom vi inte diskuterar kollektivtrafiken och bussarna utan själva motorvägen på vilken tjänsterna transporteras - kunna göras till ett valbart alternativ när Trafikverket i sina nationella och regionala planer lägger fram förslag till åtgärder för att underlätta människors vardag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Om vi inte lyckas med detta, herr talman, om inte motorvägen finns för de visioner som Lindberg och alla vi andra ser fram emot, till exempel 5G-telefoni och tingens internet, då finns inte heller tjänsterna för alla människor. Då blir det en extrem klyvning av vårt samhälle. Det kan i varje fall Centerpartiet inte tänka sig att ställa upp på.

Herr talman! Jag vet att vi har en stor samsyn i frågorna. Det handlar snarare om valet av ord och hur man formerar sig.

Oavsett hur man ser på själva ingången är it-infrastrukturen en förutsättning för att samhället ska fungera i dag, och vi blir alltmer beroende av just it-infrastruktur.

Jag uppfattade att Anders Åkessons fråga delvis handlade om Trafikverkets innehav av just it-infrastruktur. Jag tror att vi i framtiden behöver använda all den infrastruktur som finns så att vi kan bygga de robusta system som verkligen behövs. Om vi inte har robusta system kommer vi att få problem med hela samhällets funktion. Det är den stora utmaning vi står inför i framtiden.

Vi behöver hitta bra och säkra sätt för att använda alla de möjligheter och tillgångar som finns. Vi behöver dessutom bygga ut och byta ut it-infrastruktur i en hög takt för att hålla takt med samtiden och framtiden.

Herr talman! Tack, Teres Lindberg, för ett intressant anförande!

Jag hänger upp mig lite grann på det som Teres Lindberg valde att avsluta med, det vill säga utblicken bortom it-politiken och in i den fulla implementeringen av digitaliseringen i alla våra olika politikområden. Jag delar till stor del den ambitionen, och det är nog helt rätt att sträva i den riktningen.

För att kunna nå dit upplever jag och många med mig att det fortfarande är en lång väg att vandra, framför allt vad gäller den generella kunskapen om vilken potential som digitaliseringen bär med sig i alla våra myndigheter, i näringsliv och i ideell sektor.

Teres Lindberg avslutade förståndigt med att konstatera att de enda som kan bära ledarskapet så att vi går i rätt riktning är rikets yttersta ledning. Där är bekymret att det finns två eller tre statsråd som delar på frågorna. Ett av dem är i kammaren, och vi får lyssna på honom alldeles strax. Sedan har vi Ardalan Shekarabi, som har hand om den offentliga sektorns digitalisering. Den digitala säkerhetspolitiken ligger på försvarsministern och brottsbekämpning på ett annat statsråd. Detta måste såklart hållas ihop för att vi ska kunna få bättre och tydligare ledning för vart vi som offentlig sektor är på väg. Då finns det en tjänsteman på Näringsdepartementet med ett högst oklart mandat.

Hur skulle Teres Lindberg vilja att det funkade för att det ska funka bättre?

Herr talman! Erik Ottoson tar upp en viktig fråga. Det var också det som jag reflekterade över i mitt inlägg. I mångt och mycket instämmer jag i det som Erik Ottoson säger. Jag tror också att det är tiden som har sin gång. Ska vi i framtiden kunna fortsätta vara konkurrenskraftiga kan vi inte se it-politik som ett eget politikområde, utan vi måste se det som ett medel för att fullfölja alla de ambitioner som en politisk majoritet - oavsett vilken den är - har på alla andra politikområden. Det var egentligen det min reflektion handlade om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Jag tror att regeringen gör rätt när den nu inrättar en ny myndighet för att ta tag i digitaliseringen av den offentliga sektorn. Vi har halkat efter lite där. Det har inte fungerat så bra. Oavsett om vi talar om sjukvården eller Skatteverket eller hur vi köper våra kollektivtrafikbiljetter över olika länsgränser tror jag att vi är många som tycker att det inte har fungerat på ett fullgott sätt. Därför är det jättebra att man tar tag i just den frågan, men jag tror att man också behöver se detta i en bredare kontext och i ett större perspektiv.

Tack för din replik, Erik Ottoson! Nu får jag prata lite mer om det här.

Herr talman! Det vi är överens om är ju att det inte fungerar. Då måste det finnas någon form av svar på vad man ska göra i stället.

Jag tror att vi behöver se till att man har tänder på central nivå så att man kan leda utvecklingen är rätt håll. Vi behöver se till att ha institutioner och personer med befogenhet som tydligt kan peka ut vartåt vi är på väg - framför allt i en decentraliserad stat som Sverige, där vi har ett starkt kommunalt självstyre med 290 kommuner som alla har olika uppfattningar. Då kan det finnas goda skäl, menar jag, att ha ett tydligt ledarskap.

Jag har talat med Teres Lindbergs partikollega, statsrådet Ardalan Shekarabi, upprepade gånger på detta tema och efterlyst just ledarskap. Jag efterlyser det fortfarande, för det ledarskap som i dag finns är alltså en myndighet som ännu inte har bildats och som att döma av de direktiv som har kommit inte kommer att få särskilt mycket tänder utan mer av en stödjande roll för framför allt de myndigheter som visar intresse. Det finns också en tjänsteman på Näringsdepartementet, och sedan är det högst oklart vilken minister man ska gå till. Det har att göra med vilken del av digitaliseringen det handlar om. Allt är alltså väldigt otydligt.

Vi är överens om att det inte funkar, men vad är Teres Lindbergs recept för att få det att funka?

Herr talman! Jag tror att det är tiden som har gått sin gilla gång. Vi hade ju även under alliansregeringen en it-minister med ansvar för digitaliseringsfrågorna och så vidare. Vi är förbi det nu.

Vi befinner oss också i slutet av en mandatperiod. Jag tror att det vore ganska korkat av en regering att omforma sig ett par månader före valet. Däremot tror jag att den nästkommande regeringen måste forma sig annorlunda för att det ska bli och fungera bättre. Det är min uppmaning, och jag hoppas att jag och Erik Ottoson kan ta i hand på att oavsett vilka som får väljarnas förtroende att leda vår regering och vårt land nästkommande mandatperiod ska åtminstone vi båda göra det vi kan för att se till att vi får ett bättre system som fungerar bättre och som också gör att vi kan fortsätta vara i framkant när det gäller att tillvarata digitaliseringens möjligheter - det som också är målet för politiken på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Herr talman! Ledamöter! Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter, säger vi. Det kanske låter naivt eller inskränkt nationellt, men jag tror att det är både möjligt och önskvärt.

Sverige och världen förändras i snabb takt genom digitaliseringen, och vårt land är ett av alla som har möjligheten att vara med och ta ledningen i denna förändring. Vi har hög och bred kompetens. Vi har många som använder nätet och digitala verktyg varje dag, både i arbetet och på fritiden. Vi har en spets inom innovationer och entreprenörskap som gör att nya företag växer fram med globala ambitioner. Vi har också en infrastruktur med hög kapacitet som når många, och vi har målsättningar och investeringar som gör att alla som bor i vårt land ska kunna vara med på framtidståget. Vi är ett fungerande samhälle med erfarenhet av att bygga demokrati och tillit. Vi kan inte vara bäst på allt, men vi har potential att vara en global ledare när det gäller att använda digitaliseringens möjligheter och göra det på ett sätt som främjar hela samhället.

Bredbandsstrategin och digitaliseringsstrategin ska ses tillsammans. Men också cyberssäkerhetsstrategin, som beslutades av regeringen bara några veckor efter att digitaliseringsstrategin antogs för ett år sedan, bör finnas med i diskussionen för att helheten ska behandlas.

Infrastruktur lägger grunden, kan man säga. Inom både fiberutbyggnad och mobila nät ligger vi bra till, även om det finns hinder och problem på vägen som vi måste hantera. De uppdrag och de arbeten som bredbandsstrategin nämner har till stor del också genomförts nu, bara ett år senare, men det kräver fortsatt arbete och ytterligare resurser från statens sida i samma omfattning som den här mandatperioden för att målen ska kunna nås.

Målet att alla ska kunna vara med och få snabbt bredband senast 2025 är helt avgörande, menar jag, för att vi ska få acceptans i hela Sverige för att ta detta tekniksteg. Det är också ett viktigt beslut därför att den tidigare och gamla strategin som handlade om att 90 procent ska nås aldrig kan få samma demokratiska förankring som ett mål om att hela samhället ska kunna vara med.

Vi har i debatten lyssnat på bland andra Anders Åkesson och Robert Halef, som har tagit upp frågor om kopparnätet och 700-bandet och hur vi ska kunna fortsätta utbyggnaden där. Jag tycker att vi ska vara glada över att se att 4G har rullats ut och byggts vidare på under mandatperioden. Men att vi får ut 700-bandet är nästa viktiga steg för det mobila nätet, och jag är den förste att hålla med om att det redan borde ha gjorts. Det har tagit för lång tid. Det har att göra med diskussioner med Försvarsmakten och blåljusmyndigheterna, som ganska sent insåg att de ville vara med på ett hörn och dela på de frekvenserna. Men nu är det på väg ut, och Post och telestyrelsen har mandat att göra det.

När det gäller kopparnätet är det en diskussion som har funnits länge, i över tio år. Jag deltog i diskussionen här för tio år sedan, när kopparnätet släcktes ned i de första områdena i Norrbotten, och undrade vad ersättningen är. Där har det hänt väldigt lite under tidigare år, under tiden som det har diskuterats, men nu kan vi säga att vi har en lösning på området som är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Vi har infört en internetgaranti från den 1 mars som betyder att var och en som bor i landet när kopparnätet släcks ned har rätt att söka ett stöd, även om man inte haft del av det nätet tidigare. Om man inte kan få ersättning från en annan aktör som fungerar bra och som innebär minst tio megabit per sekund har man rätt att söka stöd från Post- och telestyrelsen och få hjälp med att få inte bara telefon utan också en hygglig internetanslutning som gör att man kan använda nätet för att sköta sina bankkonton och se på SVT Play. Det tycker jag är en bra och rimlig lösning, som innebär att man bara behöver betala högst 5 000 kronor om man inte finns med i övriga nät och system. Det måste sägas att det är en mycket human lösning vi har hittat.

Det är inte bara infrastrukturen som är avgörande, utan kompetensfrågorna är lika avgörande. Den digitala klyfta som vi talar om handlar om att 400 000-500 000 människor fortfarande inte har möjlighet, kan eller vill vara med. När allt fler tjänster från myndigheter, vårdinrättningar och kommuner läggs över på nätet och när det blir dyrt och svårt att klara livet utanför det digitala samhället måste vi andra göra allt vi kan för att hjälpa till och hitta vägar in och stöd till dem som riskerar att hamna efter.

Det händer en hel del här runt om i kommunerna. Biblioteken är till exempel centrala platser på allt fler ställen för dem som behöver hjälp, och regeringen har tilldelat kraftigt ökade resurser till biblioteken. Post- och telestyrelsen har särskilda resurser för funktionshindrade och äldre för att dessa ska få hjälp och stöd och kunna vara med i det digitala samhället. En rad andra vägar och insatser kommer också att behövas framöver.

Kompetensfrågorna är också avgörande för de nya företagen och för startups - de som växer och som ska göra att Sverige är med och tar plats i den internationella konkurrensen. Här finns i dag inga möjligheter att klara kompetensen med enbart inhemsk arbetskraft. Därför är det avgörande att till exempel få rekryteringen från andra länder att fungera bättre och smidigare. Vi har inte råd att fastna i paragrafrytteri och oflexibel byråkrati och brist på bostäder om vi vill få svenska företag att växa i Sverige.

I går hade vi på Näringsdepartementet ett seminarium för att samla in var vi är och vad som har hänt ett år efter det att digitaliseringsstrategin beslutades. Vi fick en lång lista - det har hänt rätt mycket. Vi fick in över 140 olika initiativ och beslut som har tagits inom en mängd olika områden av myndigheter och regeringen för att genomföra strategin.

Sverige är långt framme, och det händer en hel del. Men vi har också utmaningar att ta oss an där vi inte ligger i täten. Vi har ett strukturellt problem som innebär svårigheter. Jag talar om den svenska konstitutionen. Flera hundra kommuner och regioner har en hög grad av självständighet gentemot statsmakten, som flera varit inne på här. Vi har dessutom myndigheter som visserligen lyder under regeringen men som är vana att agera och besluta inom sina områden.

Den decentraliserade förvaltningsstrukturen har varit bra för Sverige på många sätt, men när det gäller att fatta snabba beslut i en omställning som kräver stora investeringar och där saker händer samtidigt på många ställen är det inte det effektivaste sättet. Det kräver också ett ökat ledarskap.

Om vi ska ta till vara digitaliseringens möjligheter krävs en större samordning och ett tydligare ledarskap från statens sida. Vi har till exempel inte råd med att alla ska agera och investera oberoende av varandra. Det blir extremt dyrt och ineffektivt. Svenska kommuner och myndigheter måste samordnas i ett sammanhållet system med en nationell infrastruktur. Ett steg på vägen är den nya digitaliseringsmyndighet för offentlig sektor som nu är på väg att byggas upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Den så kallade mjuka infrastrukturen blir en huvudfråga de närmaste åren. Här behövs omfattande investeringar, och kontakterna mellan och med myndigheter måste förenklas. Även AI, artificiell intelligens, är ett bra exempel på varför detta är nödvändigt. För att vi ska få AI att bli en del av ett fungerande beslutssystem behöver vi få ordning på den data som behandlas. Vi måste utveckla standarder och strukturer för hur data och begrepp ska behandlas. Då kan vi i nästa steg effektivisera handläggningen och beslutsfattandet radikalt, vilket gynnar människor och livskvalitet.

Vården är ett annat område som måste samordnas för att digitaliseringens möjligheter och skalfördelar ska tas till vara. Också här pågår ett grundarbete, men det återstår en hel del. Inom mitt eget område - samhällsbyggnadsprocessen - har vi nu försökt visa hur ett sådant ledarskap skulle kunna se ut. Vi har satsat mycket på att få fram standarder och resurser till Lantmäteriet och Boverket för att få ihop en digitaliserad samhällsbyggnadsprocess. Detta kommer att göra skillnad och också tvinga kommuner att vara med och delta och använda det nya systemet, även om de inte har det engagemanget från början.

(Applåder)

Herr talman! Tack, statsrådet, för att du deltar i denna betänkandedebatt! Det är bra, och det hedrar.

En fråga: Jag delar regeringens och statsrådets ambitioner. Jag tycker att den av regeringen beslutade ambitionen om bredbandstäckning och kapacitet är den enda rimliga. 90 procent kanske var rimligt när det beslutet togs - det är alltid svårt att värdera i efterhand - men det innebar att 10 procent av hushållen inte skulle komma att omfattas av ambitionen. Med dagens kunskap är det lätt att räkna ut ungefär var dessa 10 procent bodde - det är en gigantisk yta. Det är ingen skiljaktighet där.

Vi har pratat mycket om det tekniska. Det så kallade 700-megahertzbandet har varit och är en möjlighet. Det möjliggör för mobil täckning och mobilt nyttjande över ytor, framför allt landsbygdsytor, och det fungerar bra. Det har ändå varit en del strul med att rulla ut det. Hösten 2016, vid allhelgonatid, var regeringen i princip färdig och myndigheten kunde starta en auktion för att få operatörer i nätet. Det stoppades, sinkades och gick i långbänk, och branschen bedömde att det kanske skulle bli ett par års fördröjning.

Min fråga till statsrådet är: När händer det något, med vilket tempo och med vilka ambitioner?

Herr talman! Jag tackar Anders Åkesson för att han och många andra stöder de nya och höjda ambitioner vi har när det gäller bredbandsstrategin. Det hade varit sorgligt om vi åter skulle fatta ett beslut som innebär att 1 miljon människor står utanför, även långsiktigt, när det gäller den nya tekniken. Jag tycker att det är viktigt att vi är överens om förändringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

När det gäller 700-bandet är det, som jag sa tidigare, synd att fördröjningen har skett. Det är nog alla inblandade medvetna om i dag. PTS jobbar nu i den takt de kan för att vi ska få ut det så snart som möjligt. Det kommer en auktion i höst om 700-bandet. Det finns en tidsplan som PTS har lagt ut, och därefter kommer investeringarna att påbörjas. Jag tycker att det är viktigt, för i detta ligger också en inriktning. Man kan inte välja att sätta upp det precis var som helst, utan det finns en tydlig inriktning: att de vita fläckar som finns kvar på kartan och som inte har bra täckning i dag ska täckas. Det är en del i en viktig strategi för att få en säker och bra mobiltäckning i hela landet.

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet!

Därmed bekräftas det som branschen bedömde till två års försinkning vid det förra stoppet. Det var synd att det skedde - det är två tappade år i digital utveckling i stora delar av vårt land. Men det blir hösten 2018.

Statsrådet tog i sitt anförande upp kompetensförsörjningen av it-branschen. Det är en tjänstebransch som växer jättesnabbt. Människor tituleras med yrken som, på den tiden vi hade telefonkatalog, vilket vi inte har nu, inte skulle funnits i årets upplaga, för det sker en tjänsteutveckling. Precis som statsrådet sa drivs denna bransch av globala företag, en global tjänsteutveckling och landöverskridande arbetssätt. Statsrådet tog själv upp det, och det var därför jag ville ta upp det. Vi har sett en del exempel på byråkrati och paragrafrytteri som sticker upp och är hårresande. Just dessa fall har blivit uppmärksammade eftersom de gäller en het och mycket angelägen bransch som lider av kompetensbrist.

Statsrådet är en del av en regering som faktiskt styr sina myndigheter med regleringsbrev, tillsyn och annat. Då har jag en generell fråga, men den hänger samman med denna it-debatt. På vilket sätt har statsrådet och regeringen stramat upp dessa byråkratiska och paragrafridande myndigheter, som faktiskt försvårar bland annat kompetensförsörjningen av it-branschen i vårt land men också rent generellt bråkar med folk? Men det är it som vi diskuterar, och det är inte en generell kompetensförsörjningsdebatt.

Herr talman! Jag kan inte svara på alla frågor om hur myndigheter generellt bråkar med folk och vad vi har gjort.

Men när det gäller just arbetskraftsinvandringen har det nu gjorts en hel del för att de berörda myndigheterna ska agera effektivare och snabbare för att dessa problem ska kunna lösas. Det är ett antal företag och människor som har drabbats av beslut som uppfattas som väl byråkratiska och fyrkantiga - det tycker även jag - i stället för att myndigheterna har försökt hitta lösningar när det har varit problem som i grunden uppenbart inte har handlat om att man har försökt att fuska.

Här har vi alltså gjort saker nu. Man kan tycka att det har tagit lite för lång tid. Men det har nu gjorts. Detta är också någonting som jag tycker att vi framöver behöver titta vidare på. Detta är nämligen inte något tillfälligt och övergående. Enligt många skulle 40 000 jobb kunna tillsättas inom denna sektor - programmeringssektorn, it-sektorn och techsektorn - om det bara hade funnits folk och kompetens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Vi ska nu naturligtvis satsa på att bygga ut utbildningarna i Sverige, vilket nu görs, och få fler intresserade av detta område. Till och med i grundskolan har vi nu fört in programmeringskurser. Men vi kommer ändå långsiktigt att behöva få in folk utifrån. Det bidrar till Sverige och gör Sverige och företagen starkare. Det skapar möjligheter för företagen att växa i Sverige. Det är bra. Vi får också mer skatteinkomster på detta sätt.

Herr talman! Digitaliseringen är fantastisk med de möjligheter som finns där. I Liberalerna har vi till och med uttryckt det som att vi gärna skulle vilja se en digital allemansrätt för att verkligen fokusera på hur viktig digitaliseringen är.

Jag noterade en sak som Teres Lindberg sa i ett tidigare replikskifte, nämligen att informationstekniken är en grundförutsättning för alla transportslag. Det kan jag hålla med om. Det skapar också möjligheter inom övriga områden som vi arbetar med.

Min fråga handlar om vilket ansvar som statsrådet och regeringen har för att samla ansvaret för det som är statens infrastruktur för att möjliggöra konsekvenser för övriga transportslag. Låt mig ge ett exempel.

Digitaliseringen är mycket viktig när man reser - möjligheten att köpa biljetter och att ha dem tillgängliga och så vidare. Det förutsätter att det finns en uppkopplingsmöjlighet inom kollektivtrafiken men kanske också att man gör kollektivtrafiken och resandet i sig attraktivt, så att människor kan arbeta när de reser, att de kan välja bort bilen och att de kan göra annat på sin resa. Då finns det ett bekymmer med att statens ansvar för denna digitala infrastruktur inte alltid fungerar. Ett typexempel gäller denna region, där man inte alltid har en internetuppkoppling. Men det kan inte de lokala huvudmännen göra någonting åt. Det är ett statligt ansvar. Då tycker jag att man måste kraftsamla på den statliga nivån och se till att de verk och myndigheter som ansvarar för infrastrukturen verkligen gör någonting åt detta, så att det blir en samverkan och att vi alla tillsammans arbetar för att komma till rätta med de utmaningar som finns.

Min fråga är: Vilka åtgärder kan statsrådet tänka sig att vidta för att komma till rätta med denna typ av utmaningar, så att internet verkligen fungerar även i kollektivtrafiken?

Herr talman! För enskilda hushåll och företag är det beslut som jag tidigare talade om ett slags beslut om en digital allemansrätt, alltså att vi nu har en garanti. Det innebär att alla som inte har tillgång till uppkoppling via de publika näten och de system som är uppbyggda, och om de inte kan få en operatör som erbjuder en bra uppkoppling och en bra nätförbindelse, kan vända sig till Post- och telestyrelsen för att få hjälp och stöd att få till det. Det gäller naturligtvis även i Stockholmsregionen. Jag vet att det finns enstaka hushåll även här som kan ha en alldeles för dålig uppkoppling för att få det att funka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

När det gäller hur det fungerar när man är i kollektivtrafiken är målsättningen att vi 2025 ska ha också mobila nät som är stabila och säkra även när man rör sig i trafiken. Det bygger på att vi hinner ta ytterligare steg för att bygga ut näten och införa åtminstone delar av det 5G-nät som planeras och diskuteras.

Herr talman! Det vore alldeles utmärkt om de olika statsråden tillsammans kunde kraftsamla i dessa frågor. Detta innebär exempelvis att den statliga huvudman som är ansvarig för tunnlar eller delar av spårinfrastrukturen måste samverka med den lokala för att se till att detta nät kommer att fungera. Mitt tips är att man gärna tar ett helhetsgrepp om dessa frågor.

Konsekvenserna för resenärerna blir nämligen mycket stora. Har resenären inte sina appar igång, som till exempel visar att man är student eller att man har sina digitala biljetter, är det resenären som får ta konsekvenserna och exempelvis får en tilläggsavgift.

Detta kan inte den lokala huvudmannen lösa. Här krävs det ett gemensamt statligt grepp, där de olika statsråden kan samverka och försöka lösa dessa frågor.

Det har många gånger diskuterats om man inte borde ha en myndighet eller ett verk som har hand om all statlig infrastruktur för att man ska se att det verkligen görs en insats där.

I och med att vi ofta tycker att det är en lokal fråga och att operatörerna ska göra sitt tycker jag att man också från statens sida ska se på hur man kan använda de befintliga näten på ett bättre sätt. Hur kan man se till att lösa problemen? Vi tycker alla att kollektivtrafiken är ett bra sätt för människor att kunna resa.

Om vi ska göra kollektivtrafiken intressant för väldigt många människor måste människor känna att de kan lita på att internetuppkopplingarna fungerar och att inte resenärerna får ta konsekvenserna när de inte fungerar. Då måste vi alla samverka. Detta kan inte lösas av den lokala aktören. Men staten kan bidra till en lösning.

Mitt medskick till statsrådet är att han gärna kan tala med infrastrukturministern för att försöka hitta en lösning. Det tror jag skulle vara mycket bra för resenärerna i denna region, som också kommer från andra ställen och drabbas av att detta inte fungerar.

Herr talman! Jag tackar för detta tips. Det pågår faktiskt en ganska omfattande diskussion om just den nationella infrastrukturen och också om den mjuka infrastrukturen, som jag var inne på. Det handlar mer om regelverk, standarder och system för att vi ska kunna nå myndigheter. Det ska räcka att gå in en väg, och sedan ska information kunna delas i den omfattning som är rimligt. Men vi måste fortsätta att bygga ut den fysiska infrastrukturen lite till för att den ska vara tillgänglig överallt.

Målet är att vi ska ha stabila och säkra mobila nät i hela Sverige. Det betyder också att man, när man till exempel åker tåg, ska kunna ha tillgång till internetuppkoppling under hela resan. Detta var Nina Lundström också inne på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Herr talman! Tack för inlägget, Peter Eriksson! Mycket av det du sa håller vi med om. Detta är en väldigt viktig fråga. Digitaliseringens möjligheter har stor betydelse för samhället och dess utveckling.

Målet är att vi ska ha bredbandstäckning över hela landet, och frågan är hur vi kommer dit. Vi vet att 700 megahertz-bandet kommer att bidra till bättre täckning, speciellt ute på landsbygden. En fråga jag saknade i inlägget från ministern är dock de kommunala stadsnätens betydelse för ytterligare utbyggnad eller täckning i områden som i dag inte har bredband och internetuppkoppling. Med lokaliseringsprincipen begränsar man stadsnätens möjligheter att erbjuda tjänster över kommungränserna.

Herr talman! Min fråga till minister Peter Eriksson är om regeringen kommer att verka för att göra det möjligt att tillåta även de kommunala stadsnäten att erbjuda bredbands- och internettjänster över kommungränserna. Det är en fråga som Kristdemokraterna har drivit under en tid.

Herr talman! Jag tycker att det är bra att Kristdemokraterna driver frågan. Den fanns också med i bredbandsstrategin, som vi antog för drygt ett år sedan, och vi har gett det uppdraget till Post- och telestyrelsen. Frågan håller alltså på att utredas, och det gör vi inte för skojs skull utan för att vi vill ha en förändring och för att det behövs en förändring.

Det finns rätt många kommuner där man har aktiva och bra kommunala bredbandsbolag som når ut till kommungränsen och där det vore mer praktiskt att den kommun som ligger bredvid byn eller samhället tog hand om detta. Där kommungränserna är i vägen för en effektiv hantering borde vi alltså kunna få en förändring. Jag väntar på att vi ska få det förslaget så att vi från regeringens sida kan lägga fram konkreta förslag och göra de förändringarna. Jag har absolut inget emot det, utan jag är tvärtom för att vi ska göra det.

Herr talman! Det gläder mig att vi är överens i den här frågan. Jag delar din beskrivning av vad de lokala, kommunala stadsnäten kan bidra med, Peter Eriksson. Vi vet redan att 220 av Sveriges 290 kommuner har egna stadsnät som skulle kunna bidra till bättre täckning ute på landsbygden. Min följdfråga är när ministern tror att lagändringen kan komma på plats.

Herr talman! Jag kan inte ge ett exakt datum, men jag hoppas att vi ska kunna få tillbaka ett förslag till regeringen under våren. Därefter blir det väl i praktiken den nya regeringen som under hösten får lägga fram ett förslag, som då förhoppningsvis kan träda i kraft nästa år.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för ett intressant inlägg och ett intressant tillägg till debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Jag tänkte uppehålla mig lite grann vid spektrumtilldelningen. Vi har talat om 700-bandet, och jag nämnde i mitt anförande att vi nu också måste börja se bortom 700-bandet och titta på vilka ytterligare spektrum som kommer att behöva bli aktuella för tilldelning under de kommande åren. Där tror jag att vi håller med varandra.

Något som har berörts lite grann i debatten och som statsrådet själv var inne på är blåljusmyndigheternas behov av ett fungerande kommunikationssystem och tillgång till en snabb uppkoppling. Jag exemplifierade det i mitt anförande med detta med sakernas internet, som också blir mer aktuellt även för våra blåljusmyndigheter. Till exempel skulle en rökdykarrobot kunna ersätta en rökdykare, och poliser vill ha kroppskameror med direkt uppkoppling till ledningscentral för att kunna överföra information om pågående svåra situationer. Man kan även använda drönare på liknande sätt.

Det har nu kommit en utredning, som Holmgren har gjort, om hur man ska arbeta med detta. Jag är därför intresserad av att höra statsrådets reflektioner om hur han ser på vägen framåt i den här frågan och om hans syn på resultatet av utredningen.

Herr talman! Jag tycker nog inte att det är min uppgift att ta försvarsmyndigheternas och blåljusmyndigheternas roll här gällande hur de ska jobba med sitt nät framöver. Det talas nu om ett Rakel 2, men vad vi har gjort är att avdela en del av just 700-bandet för blåljusmyndigheterna. De har alltså möjlighet att använda det, och de har naturligtvis möjlighet att använda en del andra band i den mån de behöver framöver. Det har ändå skapat förutsättningar och en grund för att det resterande också ska kunna gå ut till allmänheten och till det allmänna nätet.

Jag tycker dock kanske att det är bättre att den frågan hanteras med berörda ministrar.

Herr talman! Då har jag en annan fråga, som inte rör exakt detta. Det gäller Riksrevisionens kritik av hur det bredbandsstöd som har betalats ut har fördelats. Man gör bedömningen att det har fördelats till flertalet projekt och att ganska stora summor pengar har landat i projekt som hade blivit av även utan stöd från staten.

Revisionsrapporten var ju besvärande, eftersom jag tror att jag och statsrådet är överens om att varje skattekrona som avsätts för detta också måste få fulländad effekt om vi ska nå bredbandsmålet om 100 procents utbyggnad. Man ska utnyttja de platser där det byggs ut kommersiellt - det ska utnyttjas utan subvention - och där vi lägger subvention ska det vara absolut nödvändigt. Jag är intresserad av att höra statsrådets reflektioner kring detta och hur man väljer att gå vidare.

Samtidigt har vi även ganska stora problem framför allt med handläggningstider och ett ökat antal avslag på ansökningar om att till exempel få dra fiberanslutningar under statliga vägar. Handläggningstiderna blir längre och längre, och man upptäcker också att avslagen blir fler och fler. Hur avser regeringen och statsrådet att få bukt med detta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Herr talman! När det gäller vägarna håller jag med om att detta har varit ett problem, särskilt för grusvägarna, och Trafikverket har haft alldeles för lång handläggningstid under en tid. Vi har haft rätt mycket diskussioner med Trafikverket och med ministern ifråga, och det har nu landat i att vi har en gemensam syn på hur detta ska hanteras. Vi försöker nu också att bidra till att avsätta pengar för att grusvägarna ska kunna hållas i ett skick som gör att man kan göra de här insatserna utan att riskera vägarnas status framöver.

Det har dock även funnits ett problem kring de aktörer som har varit på marknaden här. De har kanske inte alltid haft tillräckliga utbildningar för dem som har agerat och inte gjort insatser på ett tillräckligt bra sätt, vilket har gjort att Trafikverket i sin tur har dragit öronen åt sig och blivit mer restriktivt i hanteringen av detta. Det är inte bra. Vi behöver ha en aktiv utbyggnad av fiber i full fart även på landsbygden, så detta är en viktig fråga - som vi jobbar med.

Herr talman! Att ha tillgång till ett snabbt och välfungerande bredband framstår som en självklarhet för de flesta storstadsbor. I stora delar av landet, på Sveriges landsbygd, har dock den fasta telefonin nedmonterats utan att mobilnätet har byggts ut i tillräcklig omfattning. Marknadskrafterna har inte kunnat lösa behovet av fungerande telefoni i hela Sverige. Många är de företagare som har fått benen undanslagna för sin verksamhet när telefonin eller internetuppkopplingen plötsligt inte längre fungerar.

Vänsterpartiet arbetar för att skapa förutsättningar för att alla ska ha både rätten och möjligheten att bo där de själva önskar i Sverige. En väl fungerande infrastruktur är en av de viktigaste förutsättningarna både för att näringslivet ska kunna utvecklas och för att det ska gå att skapa goda boendemiljöer där människor vill bo. Detta inkluderar självklart även den digitala infrastrukturen. Vi ser den digitala kommunikationen både som en nyckel till att underlätta informationsspridning och dialog och som ett sätt att hålla ned antalet nödvändiga resor och transporter.

Behovet av snabba it-kommunikationer på landsbygden är stort, men marknaden har inte förmåga att på ett bra och effektivt sätt bygga ut bredband i hela landet. Vänsterpartiet anser att staten därför bör garantera väl fungerande telefoni och bredband i hela landet.

Sverige har numera ett ambitiöst bredbandsmål om att 100 procent av alla hushåll ska ha täckning på upp till 100 megabit per sekund senast år 2025, vilket är bra. Det är också en fråga som Vänsterpartiet har drivit länge. Detta är ett bra och viktigt mål, och jag hoppas nu att hela Sveriges befolkning ska kunna få tillgång till bra kommunikationer.

Digitaliseringen kan i framtiden komma att spela stor roll, inte minst för företag på landsbygden. För små kommuner kan satsningar på digitala tjänster vara både kostsamma och svåra att genomföra. Regional och nationell samverkan kan göra det möjligt även för dem att komma med i utvecklingen.

Parlamentariska landsbygdskommittén efterlyste en mer samlad bild av hur samhällets digitalisering kan bidra till en livskraftig landsbygd. Regeringens mål om att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter kräver att vi stärker detta arbete ytterligare. Vi menar att det finns en stor potential på detta område och att det bör utredas vidare. Därför bör regeringen tillsätta en utredning om digitaliseringens möjligheter för hela landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It-politik

Herr talman! I förra årets debatt talade jag om den så kallade SOT-nivån, som är den grundläggande nivå av uppkoppling som alla har rätt till, och om att den behövde höjas. Dåvarande nivå, 1 megabit per sekund, sattes år 2003, alltså för 15 år sedan. Då var Peter Eriksson inte digitaliseringsminister utan kommunalråd i Kalix. Jag var också tydlig med att det behövde gå fort - annars skulle vi löpa risken att kopparnätet stängs ned för snabbt.

Det var därför positivt att regeringen och Vänsterpartiet i budgeten kom överens om att som ett första steg höja nivån till 10 megabit per sekund, det vill säga dubbelt så mycket som myndigheten själv, PTS, föreslog. På lång sikt kommer nivån dock att behöva höjas mer, åtminstone till EU-nivån om 30 megabit per sekund.

Flera andra partier lyfter i debatten fram stödet till bredbandsutbyggnad. Vi har i dag ett bra stöd på 1 miljard, även om stödet är lite krångligt att söka. Det vi behöver fundera över är om vi kan använda oss av andra sätt och modeller efter 2020, när avstånden mellan husen på landsbygden kommer att bli ännu längre, vilket gör det svårare att organisera sig lokalt.

Därför är PTS förslag från november förra året mycket intressant. Man föreslår att stödet framöver bör hanteras som ett statligt stöd, att det bör ligga utanför EU-fonderna och att den regionala kompetensen ska tas till vara.

Detta förslag ligger mycket nära det som Landsbygdskommittén föreslog för drygt ett år sedan. Jag hoppas att digitaliseringsminister Eriksson lyssnar in och går vidare med dessa förslag.

Statens eget bredbandsinnehav är i dag utspritt på olika aktörer, framförallt på Trafikverket och Svenska kraftnät. Regeringen tillsatte utredaren Åsa Torstensson, vars slutsatser kom för två år sedan.

Det vore bra om regeringen gick vidare med dessa förslag. Det vore också bra om man tog sig en funderare på om man inte borde samla hela det statliga ägandet av bredband i ett statligt bolag.

Jag vill för Vänsterpartiets riksdagsgrupps räkning yrka bifall till reservation 2.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall till Alliansens gemensamma reservation 18, men naturligtvis står vi moderater bakom alla våra reservationer.

Trafiksäkerhet

Sveriges trafiksäkerhetsarbete har en ledande position i världen. Trafiksäkerheten är beroende av ett fungerande regelverk som uppfattas som logiskt av trafikanterna, säkra vägar, säkra fordon och naturligtvis det viktigaste: den mänskliga faktorn. För att fortsätta att minska dödstalen i trafiken måste vi säkra det som fungerar bra och förändra det som inte fungerar.

Det är positivt att antalet som förolyckades på svenska vägar under 2017 var lägre än under det föregående året. Dock är 254 abrupt avslutade människoliv alldeles för många, och avståndet till nollvisionen, det vill säga att ingen ska dödas eller skadas alvarligt i trafiken, känns långt.

Trafiksäkerhetsutbildningen måste påbörjas i unga år. Eftersom unga tar körkort allt senare är det många trafikanter, gående och cyklister som inte har fått lära sig något om trafiksäkerhet. Förutom föräldrarna har skolan ett heltäckande ansvar för trafikutbildning. Problemet är att engagemanget hos de olika kommunerna varierar starkt. Faktumet att unga trafikanter är tydligt överrepresenterade när det gäller cykel- och mopedolyckor talar sitt tydliga språk, nämligen att det behövs mer undervisning.

När vi talar om utbildning måste vi understryka vikten av en bra körkorts- och förarutbildning. Sedan år 2000 har andelen godkända körkortsprov minskat. År 2017 blev endast 45 procent av körkortsaspiranterna godkända på teoriprovet. På förarprovet var resultatet något bättre: 46 procent.

Statistiken från januari 2018 visar ännu sämre siffror. Av dem som utbildas på trafikskola blir drygt 70 procent godkända. Av dem som kör privat blir ca 35 procent godkända.

Dessa siffror är mycket oroande. Körkort är oftast ett krav för att få ett jobb. Samtidigt innebär körkortstagandeprocessen stora kostnader - den genomsnittliga kostnaden för ett körkort är ca 15 000. Pengarna springer lätt iväg när körkortsaspiranten tvingas att göra om provet. Det blir lätt ett moment 22 - man behöver ett jobb för att ha råd med körkortet och eventuella omprov samtidigt som körkort krävs för att få ett jobb.

Köerna för att få en uppkörningstid är fortfarande långa. Det är ett stort problem att kunskapsprovet och förarprovet till körkortsbehörighet B är giltiga endast i två månader. Den som inte hinner genomföra båda proven med godkänt resultat inom denna tid tvingas att göra om båda proven. Vi anser att två månader är på tok för kort tid och att ett nytt system som är mer flexibelt och hänsynstagande bör utredas.

Vidare anser vi att provförfarandet bör kunna förenklas. Till exempel ska elever som har gjort en mindre miss på körprovet få en chans att göra om just det momentet vid utvalda körskolor i stället för att göra om hela provet.

Herr talman! Vid varje trafiksäkerhetsdebatt de senaste åren har problemet med så kallade svarta trafikskolor uppmärksammats. Likväl fortsätter den illegala verksamheten oförändrat och blir till och med större. Svarta trafikskolor blir tyvärr allt vanligare i landet. De blir också alltmer sofistikerade; i vissa fall är den svarta verksamheten så stor och välorganiserad att eleverna inte förstår att de har anlitat en olaglig trafikskola.

Bestämmelser för hur många elever en och samma person kan handleda samtidigt kringgås i syfte att maximera vinsten för den illegala verksamheten. Nödvändiga försäkringar saknas, och skatter och avgifter betalas inte in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Förutom att de svarta körskolorna konkurrerar ut de lagliga lurar de ungdomar som vill ta körkort. De utsätter både elever och medtrafikanter för fara, eftersom de saknar den kompetens som krävs för att på ett professionellt sätt lära någon att köra bil.

Personligen anser jag att införandet av en trafiklärarlegitimation skulle underlätta för eleverna att kontrollera den lärare de avser att anlita innan det är för sent och dyra pengar har betalats.

Det behövs krafttag för att stävja den typen av brottslighet. Det ska inte vara möjligt att öppet och riskfritt lura ungdomar, andra körkortsaspiranter och samhället genom att bedriva olaglig körkortsutbildning.

Till att börja med bör antalet handledartillstånd som en person kan ha samtidigt minskas från dagens 15. Rätten för privatpersoner att äga bil med dubbelkommando måste begränsas. Jag vill poängtera att vi inte är ute efter att försvåra för privatister som kör med sina föräldrar eller andra närstående.

Det finns ett brett samförstånd inom allianspartierna om att det behöver tillsättas en utredning av hela förarutbildningssystemet för såväl personbilkörkort som körkort för yrkestrafik och motorcykelkörkort. En sådan utredning bör ges politiskt beslutade direktiv och bör genomföras inom utredningsväsendet, det vill säga utanför de berörda myndigheterna - helst så snart som möjligt.

Herr talman! Förra året riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att Trafikverket ska ges i uppdrag att ta fram en strategi för att i framtida trafiksäkerhetsarbete säkerställa att vägarna blir säkrare för alla trafikanter, även motorcyklister.

Tyvärr är säkerheten på vägarna utformad på ett sådant sätt att den är anpassad efter bilisternas behov och inte efter motorcyklisternas. Ett exempel är vajerräckena, som kan vara en dödsfälla för dem som färdas på motorcykel. Även vägräcken med utstickande stolpar och vassa kanter är extremt farliga. Det borde vara självklart att använda en räckestyp som minskar skaderisken för alla trafikanter.

I går fick vi som sitter i trafikutskottet ett mejl från Maria Nordkvist och Jesper Christensen på Sveriges Motorcyklister. Mejlet andades uppgivenhet. Jag citerar:

"Riksdagens tillkännagivande för regeringen 2017, om säkrare räcken för MC, har inte gett resultat. Inga konkreta åtgärder har vidtagits under perioden april 2017-mars 2018. Inga regler har förändrats. Inga medel har avsatts. Inga utbytesprogram av räcken pågår. Ett räckesskydd har satts upp sedan projektet med underglidningsskydd avslutades 2012. Under samma tid har 29 motorcyklister dött och ett stort antal skadats i räckeskollisioner." Uppenbarligen har regeringen inte varit lyhörd. Vi moderater vill att motorcykeltrafiken inkluderas tydligare i nollvisionen.

Herr talman! Att framföra ett fordon utan att ha körkort är ett brott. Tyvärr sker det dagligen i Sverige. Arbetet mot förfalskade och ogiltiga körkort måste intensifieras. Regeringen bör även verka i EU för att detta sker i andra länder vars medborgare trafikerar svenska vägar, inte minst som förare av tunga lastbilar.

På senare tid har det uppmärksammats fall där körkortslösa förare ertappats vid poliskontroller men inte kunnat fällas för något brott, eftersom förarna har hävdat att deras utländska körkort är borttappade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

I de fall där föraren kommer från ett land med bristfälligt körkortsregister är det svårt eller omöjligt att kontrollera uppgifterna. Eftersom det är åklagarens sak att bevisa att ett brott har begåtts går förarna fria. Det finns inget krav på personer som inte är folkbokförda i landet att inneha svenskt körkort. Därför kan man inte heller dömas för olovlig körning.

Dagens lagstiftning har med all önskvärd tydlighet inte hängt med i utvecklingen. Det är på gränsen till naivt att hoppas att ingen utnyttjar möjligheten att kringgå lagstiftningen om det är riskfritt. Det sänder även en signal om att svensk lag inte behöver respekteras. Dagens situation är både olycklig och orimlig. Att medvetet bryta mot lagar och regler utan att polisen har möjlighet att göra något riskerar att ytterligare urholka förtroendet för rättsväsendet.

Herr talman! Jag känner mig lite som den romerska senatorn Cato den äldre, som avslutade varje tal med orden: För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras. Likt honom tänker jag, även i denna trafiksäkerhetsdebatt, uppmärksamma problemet med sträckan Vellinge-Helsingborg på E6. Jag är medveten om att vi inte diskuterar enskilda objekt och att det inte är i denna kammare som vi beslutar om vilka vägar som ska byggas ut. Det är regeringen som sitter med det yttersta ansvaret.

Frågan om utbyggnaden av E6 handlar om trafiksäkerhet. Under 2017 drabbades sträckan mellan Vellinge och Helsingborg av 292 trafikolyckor, vilket motsvarar en olycka om dagen, från måndag till fredag, året om. Dessa olyckor och de köer de orsakar har stora mänskliga och samhällsekonomiska kostnader. För att undvika trafikstockningarna tar många bilar och lastbilar småvägarna som passerar våra kommuner förbi skolor och äldreboenden. Detta skapar stor fara för oskyddade trafikanter.

Om regeringen menar allvar med nystarten av nollvisionen borde en utbyggnad av sträckan Vellinge-Helsingborg självklart vara en av de allra högst prioriterade infrastruktursatsningarna. Om inte annat bör regeringen tänka på att det är valår och att sex av tio skåningar är för utbyggnaden.

I detta anförande instämde Erik Ottoson och Jessica Rosencrantz (båda M).

Herr talman! Jag vill inleda med att instämma med föregående talare, Boriana Åberg. Sedan riksdagens tillkännagivande till regeringen förra året om säkrare vägräcken för motorcyklister har ingenting hänt. Regeringen ignorerar alltså riksdagens tillkännagivande. Om man sedan ska skylla på regeringen eller Trafikverket låter jag vara osagt.

Jag vill uppmärksamma att nollvisionen, det långsiktiga målet att ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken, har fyllt 20 år. Ett led i nollvisionen har varit att minska antalet döda i kollisioner genom införandet av räcken, både för att åtskilja vägbanor och för att hindra avåkning.

Av kostnadsskäl har man i Sverige valt att godkänna oskyddade räcken, som för oss motorcyklister har visat sig vara helt förödande. I Sverige dör en större andel motorcyklister på Europavägarna än i jämförbara länder. Sverige har under flera år haft världens högsta andel omkomna motorcyklister på grund av räckesolyckor. Bara under perioden 2016-2017 omkom 16 personer, och sedan millennieskiftet har hela 66 personer förlorat livet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Ett avskräckande exempel är E6 sträckan Tanum-Halmstad, där fyra personer dog på mindre än ett år. Att fortsätta montera räcken utformade enbart för personbilar och sedan placera dessa räcken direkt intill vägbanan kommer att leda till att ännu fler dödas, och det kan väl inte vara trafikutskottets vilja.

I Trafikverkets nationella plan konstaterar man att räcken räddar fem liv per år. Men under 2016-2017 har alltså 16 motorcyklister dött i kollisioner med räcken, och dödstalen ökar.

Problemet är att Trafikverket i sin nationella plan, mot riksdagens vilja och tillkännagivande, föreslår att man inte ska göra någon satsning på motorcykelsäkerheten under de kommande tolv åren avseende utformning, planering, drift, underhåll samt forskning och innovation.

Herr talman! Det är sant att en stor andel av dödsolyckorna på motorcykel beror på felaktiga beteenden och körstrategier. Men själva fundamentet i nollvisionen är ju att skapa en vägmiljö som ger utrymme för misstag och som inte gör att misstagen leder till allvarliga skador och dödsfall.

Alla motorcyklister som dör i kollision med räcken och andra hinder på vägarnas säkerhetszoner är inte trafikbrottslingar. Tvärtom beror dödsolyckorna på en rad olika faktorer, och även på brister i vägmiljön såsom dålig friktion, andra trafikanters misstag, tekniska fel, spill och liknande.

För många år sedan körde jag själv omkull med min motorcykel. Jag kom i en kurva i 80-90 kilometer i timmen på en 90-väg. Trafikverket hade varit ute och lagt olja och lösgrus på vägen utan att sätta ut en enda varningsskylt. Om den vägen hade varit utrustad med vajerräcken hade jag inte stått i talarstolen i dag.

Ett vajerräcke eller w-balkräcke med utstickande delar och oskyddade stolpar är förödande för en motorcyklist jämfört med ett slätt räcke med Motorcycle Protection System eller ett slätt betongräcke. Hela världen vet att det finns bättre alternativ. Sveriges Motorcyklister, Svenska Väg- och Broräckesföreningen och VTI visar i en litteraturstudie att chansen att överleva är betydligt större om man krockar med ett slätt räcke. Studien har presenterats för trafikutskottet.

All forskning från resten av världen visar att släta räcken ökar chansen att överleva utan allvarliga skador. Sverige måste också börja erkänna detta faktum. Sverige har störst andel dödade motorcyklister i räckesolyckor i världen med över 20 procent av alla dödade de senaste åren. Det är en bottennotering som Sveriges riksdag måste jobba aktivt med för att komma ifrån.

Varje dödsfall är en stor tragedi för såväl den omkomne som dennes anhöriga och vänner - speciellt när dödsfallen med största sannolikhet hade kunnat undvikas genom rätt utformade räcken.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis här i riksdagens plenisal uppmärksamma de personer som vi benämner som dödsfall.

År 2017: Den 19 april tappar en 19-årig motorcyklist kontrollen över motorcykeln och kör av och krockar med ett w-balkräcke.

Den 17 maj kör en 31-årig motorcykelförare omkull på länsväg 226 och krockar med ett w-balkräcke och dör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Den 1 juni kör en 24-årig mc-förare omkull och krockar med ett vajerräcke vid sidan av E22 och dör.

Den 22 juli krockar en 43-årig mc-förare krockar med ett sidoräcke på E18 och dödas.

Den 17 augusti kläms en 55-årig mc-förare ihjäl mellan räcke och lastbil på E4:an.

Den 2 september krockar en 27-årig mc-förare med vajerräcke på E20 och dödas.

Den 4 oktober krockar en 53-årig mc-förare med vajerräcke på riksväg 55 och dödas.

Detta var alltså dödsolyckorna ifjor.

En stor andel av dessa personer hade sannolikt överlevt om vägarna hade varit utrustade med ett slätt räcke i stället för med dessa livsfarliga vajerräcken.

Herr talman! Jag står bakom samtliga av våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservationerna 5 och 19.

I detta anförande instämde Jimmy Ståhl (SD).

Herr talman! Vi diskuterar nu trafiksäkerhet, och både Boriana Åberg och Per Klarberg har lyft upp en del i detta, nämligen motorcyklisternas mycket utsatta situation. Detta har även deras organisation SMC uppmärksammat oss samtliga på under en lång följd av år.

Varje dödsfall, oberoende av trafikslag, är ett för mycket, och att förhindra dessa måste självfallet vara riksdagens, regeringens och myndigheternas ständiga kamp.

Vi kan konstatera att för andra trafikslag har teknik kunnat kompensera för beteende. Mitträcken syftar ju till att undvika frontalkollisioner mellan fyrhjuliga fordon, men möjligen kan vi dra slutsatsen att när det gäller motorcykelkörning har tekniken i syfte att skydda trafikanter kommit att bli ett bekymmer och en fara för detta trafikslag.

Många tragiska olyckor sker annars i stadsmiljö och tätorter, ofta i kollision mellan helt oskyddade trafikanter och tunga fordon. Det finns ett behov av att säkerhetsanpassa den tunga trafiken, i synnerhet av att minska tunga fordons så kallade döda vinkel, alltså den vinkel till höger om fordonet där man inte alltid har uppsikt över medtrafikanten.

Oskyddade trafikanter i städer och tätorter är företrädesvis cyklister. En viktig del i arbetet för en tryggare cykeltrafik är att öka antalet separerade vägbanor. Men det kommer alltid att finnas tillfällen då trafikslagen blandas. Ofta har förare av tunga fordon svårt att se cyklister, dels för att de är mindre och lägre, dels på grund av döda vinkeln.

Det finns studier som visar att tunga fordons döda vinkel varierar men också att det finns teknik för att ta bort problemet. Det borde rimligen vara så på detta trafiksäkerhetsområde som på andra att det ställs krav på dem som tillverkar tunga fordon att ta bort eller åtminstone minimera döda vinkeln. Det handlar inte enbart om att öka trafiksäkerheten för oskyddade trafikanter utan är i minst lika hög grad en fråga om arbetsmiljö för dem som yrkesmässigt kör tunga fordon i tätortstrafik.

Herr talman! För ett antal år sedan infördes ett vinterdäckskrav för tunga fordon. Syftet var att öka trafiksäkerhet och framkomlighet. Sedan den 1 januari 2013 finns det en lagstiftning som säger att lastbilar och bussar med en totalvikt på över 3,5 ton vintertid ska vara försedda med vinterdäck eller likvärdig utrustning på fordonets drivaxlar. Bestämmelsen tillkom mot bakgrund av att många tunga fordon hade varit inblandade i trafikstörningar och olyckor under vinterhalvåret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Ännu i dag finns ingen reglering inom Europeiska unionen vad gäller krav på att använda vinterdäck eller hur sådana vinterdäck ska vara beskaffade, trots att vi vet att mycket av den tunga yrkesmässiga trafiken flyter över landsgränser. Det är därför rimligt att Sverige som medlem i EU är mycket mer pådrivande än i dag vad gäller både kraven på vinterdäck och standarden för vinterdäck som ska klara nordiska förhållanden. Så länge man inte har definierat vad ett vinterdäck är, är det svårt att se till att kraven efterföljs.

På samma tema presenterade regeringen i höstas en promemoria där man föreslår att samtliga hjul inklusive hjulen på eventuella släp ska ha vinterdäck under vinterperioden i vårt land eller när väglaget så påbjuder. Det har framkommit en del kritik mot regeringens förslag. Bland annat har Sveriges Åkeriföretag avvisat förslaget eftersom man menar att det saknas vetenskaplig grund och tillräcklig samhällsnytta för att motivera den föreslagna förändringen.

Samma organisation, Sveriges Åkeriföretag, framhåller också att regeringsförslaget heller inte redovisar några hållbara skäl som motiverar varför förslaget bör genomföras. Man hänvisar i sin kritik också till den statliga myndigheten Transportstyrelsen som i en rapport till regeringen har föreslagit att nuvarande regler inte ska ändras.

Transportstyrelsen framförde i denna att det behövs fortsatt kunskapsinhämtning för att se om skillnaderna i väggrepp mellan olika däck på is och snö har förändrats jämfört med tidigare studier. Enligt Transportstyrelsen, som väl ändå får anses vara expertmyndighet på området, behövs det även ytterligare studier av hur stor inverkan bland annat mönsterdjup och däckkvalitet har.

Sveriges Åkeriföretag, som företräder en stor näring i vårt land, föreslog i sitt remissvar till regeringen att nya krav på egenskaper hos vinterdäck vid vinterväglag införs i stället. Det är samma krav och idé som jag framför, herr talman. Här gäller det att definiera vad ett vinterdäck är för att få fram nyttan med det.

Centerpartiet och Alliansen är självklart positiva till åtgärder från regeringen som syftar till ökad trafiksäkerhet, och där spelar däckens beskaffenhet bland mycket annat givetvis en stor roll. Men vi menar samtidigt att det mot bakgrund av den kritik som framförts från såväl företag och näringsliv som en statlig myndighet är angeläget att regeringen snarast fördjupar sin kunskap i ämnet innan den går vidare i reglerandet. Det är viktigare att det blir rätt än att det går fort.

Herr talman! Sverige och den statliga myndigheten Transportstyrelsen tillämpar de strängaste kraven i världen när det gäller synfält, alltså hur mycket jag ser och hur brett mitt synfält är. I dag ställer Transportstyrelsen krav på att läkare ska rapportera personer som har besökt läkaren och som har mindre brister i sitt synfält till Transportstyrelsen. Bekymret är att alla som har samma brister men som inte har besökt en läkare obehindrat kan köra vidare och använda fordon och framföra dem i trafik utan att Transportstyrelsen bedriver någon uppsökande verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Detta agerande har lett till att en stor mängd människor med mindre brister i sitt synfält har fråntagits sitt körkort de senaste åren trots att de egentligen ser rätt bra. Detta innebär ur den enskildes perspektiv ofta desperation och upplevs som traumatiskt, eftersom tillgång till körkort - i synnerhet om det handlar om yrkesutövning - ofta är själva grunden för försörjning. Forskare, trafiksäkerhetsexperter och ögonläkare verksamma internationellt förstår inte riktigt varför Sverige går till väga på detta sätt.

Det finns mer att säga om detta, herr talman, men jag nöjer mig här och nu med att konstatera att det rimliga vore att regeringen låter utreda Sveriges väldigt stränga och kanske i många avseenden fyrkantiga körkortsregler för dem som ser bra men som har mindre brister i sitt sidoseende, det vill säga synfält.

Jag står självklart bakom de förslag och yrkanden som Centerpartiet och Alliansen har lagt fram i samband med detta betänkande, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservationerna 18 och 23.

(Applåder)

I detta anförande instämde Boriana Åberg (M).

Herr talman! Jag vill börja med mitt yrkande. Jag står självfallet bakom alla förslag där Liberalerna finns med men yrkar för tids vinnande bifall bara till reservation nr 3.

Herr talman! Jag ska inleda med det dystra. Trafikolyckorna bedöms av Världshälsoorganisationen, WHO, vara den femte vanligaste dödsorsaken i världen till 2030. Sverige är ett av de länder där väldigt mycket arbete har lagts ned för att öka trafiksäkerheten. Vi ligger alltså ganska bra till, men fortfarande har vi väldigt mycket att göra för att nå nollvisionen. Den handlar om att inga ska dödas eller bli allvarligt skadade i trafiken.

År 2017 omkom tyvärr 250 personer i Sverige. Det är 250 för många. Det är en utmaning att nå etappmålet till 2020 och inte minst i slutändan nollvisionen. Under 2017 omkom 148 bilförare, 35 motorcyklister, 24 cyklister och 36 fotgängare, varav två barn under 18 år. Regeringen konstaterar i budgetpropositionen för 2018 att den positiva utvecklingen av vägtrafiksäkerheten har stagnerat. Ungefär 4 600 personer skadades allvarligt i vägtrafiken under 2016. Den största enskilda trafikantgrupp som blev allvarligt skadad är cyklister. Under 2016 skadades 2 100 cyklister allvarligt.

Herr talman! Vad ska man då göra? Finns det lösningar? Ja, det finns ett antal åtgärder som man skulle kunna vidta för att i varje fall öka skyddet för de oskyddade trafikanterna.

Döda vinkeln har nämnts i tidigare inlägg. Detta är inte en utmaning som bara gäller i Sverige. I Europa dödas ungefär 400 personer varje år beroende på så kallade döda vinklar, det vill säga när en förare inte ser genom vindrutan eller vanliga backspeglar att en annan trafikant finns i närheten.

Liberalerna vill att man ser över trafikreglerna. En del av dessa åtgärder har inget att göra med huruvida det finns pengar att bygga om infrastrukturen eller göra andra satsningar. Diskussionen borde till stor del handla om vad vi kan göra här och nu. Hur kan vi ändra trafikregler så att vi skyddar de oskyddade trafikanterna, inte minst gående och cyklister?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Vi menar att reglerna i trafikförordningen om väjningsplikt borde ses över. Vi vill att man förebygger döda vinklar i stadsplaneringen. Vi vill också att cyklister ska kunna göra en högersväng när motorfordonen har rött. Vi vill ge cyklisterna allgrönt, det vill säga företräde i en korsning. Vi vill dessutom införa en enochenhalvmetersregel som gör att man måste hålla längre ut från cyklisterna när man kör om.

Regelverk och utformning av vägmarkeringar behöver också en översyn. Det behövs en ökad tydlighet i reglerna för att underlätta för alla trafikanter. De oskyddade trafikanterna skulle värnas bättre med förhoppningsvis färre olyckor och ökad trafiksäkerhet som följd.

Nollvisionen behöver också omfatta kollektivtrafiken. Riksdagen fattade beslut om nollvisionen redan 1997. Den innebär att ingen ska dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor inom vägtransportsystemet. Vi måste göra mer.

Vad gäller barnens situation i transportsystemet är det en fråga som behöver lyftas fram. Enligt FN:s barnkonvention ska barnets bästa alltid komma i första rummet, och det borde även gälla trafiken. Att barn generellt och inte minst skolbarn har en möjlighet att gå eller cykla till skolan eller till en busshållplats för att åka vidare under säkra förhållanden måste prioriteras. Sådana exempel finns i närheten av våra länsvägar.

Barns och unga vuxnas cyklande har minskat med 40 procent från 1995 till 2014 - med 40 procent! Dessutom är skolresorna på cykel 50 procent färre. Vad innebär detta för barnens folkhälsa och möjligheten att vistas i utemiljö? Vi måste vidta fler åtgärder. Jag tänkte räkna upp ytterligare några.

Vi måste verkligen lyfta fram barnperspektivet i cykel- eller trafikmiljön. När vi nyligen var på ett seminarium noterade jag att cykelorganisationer som försöker göra insatser för barn i trafikmiljön och söker statliga anslag faktiskt inte får projekten beviljade. Det vore också ett intressant exempel att lyfta fram. Hur kan vi tillsammans med hjälp av en rad organisationer se till att utbilda och göra det möjligt för barn att vistas i den offentliga miljön?

För att övergå till fordonen och vad man kan göra för att öka trafiksäkerheten: Vi har från Liberalerna varit positiva till att öka vinterdäckskraven för fordon med en totalvikt över tre och ett halvt ton. Naturligtvis kommer vi också att lyssna in den kritik som har riktats från olika organisationer, men vi menar att vi måste hålla öppet för att överväga på vilket sätt vi kan öka trafiksäkerheten. Vi som är ute på vägarna kan notera att det sker ett antal olyckor varje år när vintern kommer. Det här måste vi förebygga.

Vi från Liberalerna tror på att det här med dubbdäcken är en trafiksäkerhetsfråga. Men de har ett dilemma, och det är naturligtvis vad de kan leda till i stadsmiljön. I täta stadsmiljöer kan de bidra till partiklar och till att luftkvaliteten blir sämre. Vi menar dock att möjligheten att införa en dubbdäcksavgift skulle vara mycket bättre. Då kan den som framför ett fordon göra en bedömning av om dubbdäck behövs eller inte. Ska man in i vissa stadsmiljöer med dubbdäck får man betala för sig. Det är den klassiska principen om att förorenaren betalar. Då blir det inte ett förbud, och vi lägger ansvaret på föraren. Förbud är inte en optimal lösning i de här fallen, utan här gäller det att hitta en positiv lösning som också underlättar förarens ansvar för trafiksäkerheten. Sedan är det naturligtvis så att dubbdäcksanvändandet bör minska på sina håll. Det är fullt möjligt. Där behöver vi en översyn av det regelverk som finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Jag vill övergå till att säga några ord om körkorten. Vi förordar att man ska göra en helhetsutredning av villkoren för att få körkort. Det finns en rad olika problem kring förarutbildningar som måste åtgärdas. Jag vill exempelvis från Liberalernas sida lyfta fram att vi tycker att det regelverk som finns kring yrkeschaufförer behöver en översyn. Där har vi från Liberalerna lagt fram flera förslag. Men vi menar också att det finns andra problem med hela förarutbildningssystemet. Vi förordar att man gör en större översyn av de villkor som finns.

Kunskapsprovet och körprovet för körkortsbehörighet B är i dag endast giltiga i två månader. Den som inte hinner genomföra båda proven med godkänt resultat är alltså tvungen att göra om proven. Systemet borde vara mer flexibelt och hänsynstagande till bland annat ungdomarnas livssituation. Därför anser vi att möjligheten att förlänga giltighetstiden för godkänt kunskapsprov och körprov för körkortsbehörighet B bör ingå i en sådan utredning. Det finns många andra delar av den frågan som också behöver få en översyn.

Herr talman! Det finns andra delar av samhället som också måste lyftas fram. Jag vill lyfta fram alla dem som håller på med hästar. Det finns i Sverige 360 000 hästar. Det har uppdagats att det ibland för barn och ungdomar som är intresserade av och verksamma inom hästsporten finns en brist i att vi inte har en anpassad infrastruktur. Det blir också en väldigt svår trafikmiljö för vissa. För den som för fram en häst gäller bestämmelserna för fordon i många delar, exempelvis väjningsplikt och stopplikt. Här vill vi gärna se en översyn.

Herr talman! Jag vill nämna en annan fråga, som inte har direkt med trafiksäkerhet att göra men som är aktuell just nu. I helgen ställde vi om klockorna. Från Liberalernas sida tycker vi att det här med sommartid är en viktig fråga. Trafikutskottet i Finland har aktiverats i frågan och lyft den inom EU och menar att det är dags att ge länderna möjlighet att bestämma när och hur man ska ställa om klockorna samt om man ska ställa om dem över huvud taget. Från Liberalernas sida vet vi med oss att det är ett EU-regelverk och att detta måste göras samfällt, men vi är beredda att ompröva regelverket.

(Applåder)

Herr talman! Trots utvecklingen av trafiksäkerhetsarbetet med ny teknik gällande vägunderhåll, nyinvesteringar, bättre vägplanering och systemplanering minskar inte antalet döda i trafiken i den omfattning som vi önskar. Enligt statistik från Transportstyrelsen omkom 254 personer på väg i Sverige under 2017. Det är en minskning från 2016, då 270 personer omkom i vägtrafiken. Människor förlorar liv, och familjer förlorar sina kära. Mer behöver göras för att nå det mål som nollvisionen anger: Ingen ska dödas eller skadas allvarligt av trafikolyckor inom vägtransportområdet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

För att minska antalet skadade och döda i trafiken är det nödvändigt att hastighetsbegränsningen på vissa vägar ses över, att underhållet blir bättre och inte minst att fler poliser kommer ut på vägarna för att motverka alkohol- och narkotikapåverkade trafikanters framfart, så att de stoppas, samt att man kan upprätthålla trafikreglerna.

Herr talman! Det är viktigt att öka säkerheten för motorcyklister, som det har pratats om i talarstolen. En av orsakerna till det höga dödstalet bland motorcyklister är vägräcken med vajer. Motorcyklister fastnar i dessa räcken, med större och allvarligare personskador som följd. Vi konstaterar att vajerräcken fortfarande är standard på alltför många vägar trots att Statens väg- och transportforskningsinstitut, Svenska Väg- och Broräckesföreningen och Sveriges Motorcyklister i en gemensam rapport har underkänt vajerräcken och i stället förordar släta räcken med underglidningsskydd. Kristdemokraterna anser att Trafikverket bör få i uppdrag att ta fram en åtgärdsplan för att byta ut vajerräckena mot traditionella men moderna vägräcken för att minska antalet dödade och allvarligt skadade motorcyklister.

Herr talman! Varje år dödas eller skadas allvarligt hundratals människor i trafikolyckor där alkohol och narkotika är inblandade. Kristdemokraterna anser att det inte under några omständigheter ska vara tillåtet att köra med alkohol eller andra droger i kroppen på land, till sjöss eller i luften. Det är därför viktigt att fortsätta det förebyggande arbetet gällande nolltolerans mot alkohol och narkotika i trafiken och se till att polisen ges tillräckliga resurser för nykterhetskontroller och möjlighet att beivra överträdelser. I dag hinner inte polisen göra kontroller i den omfattning man önskar, eftersom de behöver prioritera andra brott på grund av bristen på poliser. Kristdemokraternas satsning på 10 000 nya poliser till 2025 kommer att möjliggöra fler poliskontroller av trafikanter, bättre koll och bättre upprätthållande av trafikreglerna.

Herr talman! Vi välkomnar att regeringen, visserligen efter lång tid, har föreslagit att alkobommar sätts upp vid vissa hamnar för att motverka alkoholpåverkade chaufförer på våra vägar. Men nu är det dags att ta nästa steg. Regeringen bör ge Trafikverket i uppdrag att utreda behovet av att placera alkobommar vid fler strategiska platser för att göra trafiken säkrare och rädda liv. Regeringen bör också utreda ett införande av alkolås - eller annan teknik som hindrar rattfylleri - som ett obligatorium i alla nya bilar i Sverige. Det bör även införas krav på alkolås i samtliga nya bilar som används i körkortsutbildningen i trafikskolor.

Herr talman! I januari 2013 införde man vinterdäckskrav för tunga fordon i syfte att öka trafiksäkerheten. Eftersom det nu gått över fyra år sedan bestämmelserna trädde i kraft anser jag att det är dags att utvärdera effekterna av de nya reglerna.

De nuvarande kraven på vinterdäck gäller endast på fordonets drivaxel men inte på tillhörande släps hjul. Om väggreppet är sämre på släpets hjul än på det drivande fordonets hjul finns det risk för att ekipaget viker sig. Ett exempel på detta är den stora olyckan på Tranarpsbron i norra Skåne år 2013 då en människa dödades och 46 skadades. Kristdemokraterna föreslår att även Sverige inför vinterdäckskrav på tillhörande släpvagn till tunga fordon för att minska risken för olyckor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Herr talman! Körkortet är för många en viktig förutsättning för att få ett jobb. Arbetslösheten är hög bland ungdomar, och det råder brist på arbetskraft som har körkort. Denna brist kommer att bli ännu större i framtiden om inte insatser görs för att öka antalet personer med körkort.

Regeringen behöver ta ett helhetsgrepp och se över hela förarutbildningssystemet. Översynen bör innehålla en genomlysning av de olika moment som ingår i förarutbildningarna med syfte att uppnå en större effektivitet. Det är bekymmersamt att nästan hälften av alla som gör körkortsprovet misslyckas. Regeringen bör låta genomföra en större och generell översyn av hela förarutbildningen som även omfattar mc- och yrkestrafik och inte enbart personbil.

Herr talman! Köerna till uppkörningstiderna är långa. Samtidigt är kunskapsprovet och körprovet för körkortsbehörighet B endast giltiga i två månader om man har missat det ena provet. Den som inte hinner genomföra båda proven med godkänt resultat inom denna tid är tvungen att göra om båda trots att man redan har klarat av det ena provet. Denna regel är stressande och fördyrar dessutom kostnaden för att ta körkort.

Kristdemokraterna framhåller att detta snäva tidsspann vållar onödiga problem för den enskilde. Systemet borde vara mer flexibelt, och vi föreslår att tidsspannet förlängs till sex månader.

Herr talman! Illegala trafikskolor är ett utbrett problem som leder till en osund konkurrens. 30 procent av trafikskolorna i Stockholms län märker av konkurrens från svarta bilskolor. Illegala körskolor uppträder i många fall som helt vanliga trafikskolor, och det kan därför vara svårt för eleverna att märka skillnaden.

För att försvåra för enskilda att bedriva illegal körskoleverksamhet infördes 2012 en begränsning av antalet handledarskap per person till 15 stycken. Kristdemokraterna föreslår att denna gräns sänks till fem personer per handledarskap samt att rätten för privatpersoner att äga bilar med dubbelkommando bör begränsas. Ett annat förslag som Kristdemokraterna har är att bilar som tillhör körskolor ska ha en och samma färg på registreringsskyltarna för att underlätta för polisen att göra kontroll av illegala körskolor.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 8 och 18.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Vi debatterar något som är väldigt allvarligt, det vill säga risken att skadas och dö i trafiken. Jag vill ändå passa på möjligheten att lyfta detta i ett internationellt perspektiv. Som påpekades tidigare i talarstolen är trafiken i ett internationellt perspektiv en allvarlig anledning till att människors liv avslutas i förtid. Den som dör i trafiken mister i genomsnitt 33 ½ år av sin återstående livslängd.

För att få perspektiv på Sverige i relation till detta måste vi säga att jämfört med andra länder är det mindre risk att skadas här per personkilometer. Många kommer och gör studiebesök i Sverige och undrar: Hur har ni lyckats göra detta möjligt?

Nollvisionen är någonting som har blivit en exportprodukt. Jag tror att vi lite grann ska analysera vad det är som är bra med den och hur den har fungerat. Och på vilket sätt skulle den kunna vara en förebild för hur vi tar itu med andra allvarliga problem? Klimathotet är vår generations största utmaning, och jag tror att vi ska fundera på vad i nollvisionsarbetet som skulle kunna vara tillämpligt på klimatarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Det som kännetecknar nollvisionen är ett tydligt mål och uppföljningsbara etappmål som gör att man snabbt kan kolla om man är på väg åt rätt håll eller inte. Det finns en tydlig styrning av alla inblandade myndigheter - det har inte bara handlat om Trafikverket eller tidigare Vägverket utan också om Rikspolisstyrelsen och andra - för att se till att samtliga statliga enheter jobbar mot samma mål.

Nollvisionen har kännetecknats av att man har arbetat med aktörer utanför det politiska livet. Transportföretag och trafiksäkerhetsorganisationer har jobbat ihop, och politiken har jobbat ihop med civilsamhället.

Nollvisionen har också kännetecknats av att man har använt sig av moderna forskningsresultat och aktuell forskning för att förstå orsakssamband.

Slutligen kan det sägas att man har varit ganska noga med att förutsättningslöst använda kostnadseffektiva åtgärder för att nå de mål man har satt upp. Man har till exempel övergått från att bygga motorvägar i trafiksäkerhetsskyddssyfte till två-plus-ett-vägar med mittvajer. Totalt sett har det sparat många fler liv per investerad kilometer än den gamla strategin.

Man har använt automatisk kameraövervakning, vilket var oerhört kontroversiellt innan det infördes. Men det är bevisligen mycket kostnadseffektivt dels för att få fler att hålla hastighetsgränserna, dels för att spara liv.

Nu är det dags att ta nya tag; vi ser inte ut att nå målen. Men då måste man också fundera i termer av vad som har varit bra och dåligt tidigare, så att man gör rätt saker. Jag vill lyfta fram fyra aspekter som vi måste ta itu med.

Jag tror också att man ska försöka att fundera på hur man ser på trafiksäkerhetsarbetet ihop med annat arbete inom transportsektorn som vi behöver göra. Vi är i skriande behov av effektiva åtgärder för att minska klimatpåverkan med 70 procent till 2030, vilket vi har kommit överens om i den här kammaren. Det är det mest ambitiösa klimatmål jag känner till för transportsektorn i hela världen, och det kommer verkligen att krävas mycket av oss om vi ska nå dit.

Då ska man fundera på övergång från vägtrafik till kollektivtrafik. Det är ett bra sätt att spara liv. Ju fler som är på bussen eller på tåget i stället för att färdas själva på vägen, desto fler liv spar vi. Övergång av gods från lastbil, särskilt de långa och stora lastbilarna, till järnväg och sjöfart för att hitta rätt kombination är också ett sätt att spara både liv och klimatpåverkan.

Men om vi ska klara detta måste vi också sikta in oss på hastigheterna. Jag satt en gång i en statlig utredning som hette Miljömålskommittén. Där kom man fram till att den mest kostnadseffektiva klimatinvestering man kunde göra var att sätta upp hastighetskameror på vägarna. Ingenstans kunde man spara mer CO2 per investerad krona.

Det är dags att se till att städerna blir säkrare för dem som vistas där. Ett av de stora problem vi har att ta itu med, som vi har diskuterat inom detta område, är att av de allvarligt skadade utgör oskyddade trafikanter en ökande andel. Den största gruppen av dem som blir allvarligt skadade är cyklister. Detta fungerar hämmande för vuxna cyklister men säkert också ganska mycket för föräldrar som ska fundera och bestämma över om deras barn ska skjutsas till skolan eller om de ska cykla själva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Statistiken talar tyvärr ett mycket dystert språk. Cyklandet bland barn och unga har minskat med 40 procent mellan 1995 och nu. Så kan vi inte ha det. Det är dåligt för miljön och det är dåligt för hälsan. Vi måste se till att våra tätorter har säkra miljöer så att barn och unga kan cykla utan att riskera att bli allvarligt skadade.

Trafikanalys har utrett möjligheten att sänka bashastigheten till 40 kilometer i timmen. Såvitt jag har förstått det har man kommit fram till väldigt positiva resultat, och remissinstanserna är positiva. Det är alltså en poäng att man får möjlighet att ha en sänkt bashastighet.

En annan sak som är viktig i sammanhanget och som jag är mycket stolt och nöjd över att regeringen har genomfört är att man tar itu med ofoget med mobiltelefonanvändning i bilen. Det har vi från trafikutskottet efterlyst jättelänge, och jag är mycket nöjd med att regeringen har tagit itu med detta. Man ska ha händerna på ratten när man kör.

Det har blivit lite olyckligt när det gäller hur snabbt det här ska införas för bussar och så - det har jag ställt frågor om här i kammaren - men målet måste vara klart: Är man ansvarig för andras liv, vilket man är när man sitter bakom ratten, måste fokus och uppmärksamhet vara på det, och man ska inte distraheras av användning av elektronisk utrustning.

Jag delar Kristdemokraternas uppfattning om att alkolås i alla fordon är eftersträvansvärt. Det borde inte vara rimligt att kunna starta fordonet om man har alkohol i utandningsluften. Det löser förstås inte alla trafiksäkerhetsproblem, och det täcker inte upp för andra droger än alkohol, men det skulle ha en förebyggande effekt när det gäller den alldeles onödiga döden på vägarna till följd av att någon kör berusad, och det skulle också ha en folkhälsoeffekt i övrigt.

För att vi ska klara av allt det här måste vi se till att polisens resurser används effektivt. Jag är väldigt nöjd med att vi har lyft en sak i trafikutskottet nu som lyftes redan i ett betänkande 2002-2003. Då gjorde riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma gällande ägaransvar.

Det här är en fråga som har blivit aktuell i samband med att man ganska snabbt upptäckte att ATK, automatisk trafikkontroll via kameror, är ett effektivt sätt att få ned hastigheterna på vägarna. Som jag tidigare påpekade var det här mycket impopulärt i början, men det är få i dag som vill bli av med de här kontrollerna, för de har en förebyggande effekt.

Man vet dock att en del slipper undan kontrollerna. Vad jag har sett av statistiken är det bara 35 procent av dem som fastnar på kamerabilderna och har kört för fort som faktiskt blir lagförda. Det beror på att det är ganska omständligt och ineffektivt för polisen att jämföra bilden på körkortet med bilden från kameran.

Med tanke på att polisen i dag har väldigt många arbetsuppgifter och vi förväntar oss att polisen ska lösa många problem i samhället är det högst rimligt att man effektiviserar de timmar polisen ska lägga på att se till att trafikregler och hastighetsgränser och annat efterlevs. Då är jag nöjd med att vi i utskottet tillsammans positivt ser möjligheten att man utreder en övergång till ägaransvar vid fortkörning. Det innebär att man fotograferar nummerplåten i stället för föraren och på det viset kan se till att täppa igen de hål som i dag finns när det gäller dem som mycket medvetet överskrider reglerna genom att ha solglasögon, dra ned en skärm eller på annat sätt se till att de inte går att identifiera vid en jämförelse med körkortsbilderna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Vi är också positiva till att kommunerna kan göra en större insats. Det har funnits en stor frustration i många kommuner över att de inte kan vara mer behjälpliga i polisens arbete. Självklart ska man ha en väldigt klar gräns för vad som är polismans befogenheter och vad andra yrkesgrupper kan tillföra. Men såväl när det gäller miljözonsbestämmelser och möjlighet att övervaka hastighet i kommuner som dubbdäcksförbud och att folk parkerar i busskörfält och sådana saker vore det positivt om den ansökan går igenom som Stockholms stad har lämnat in om att få möjlighet att låta parkeringsövervakande personal och annan kommunal personal vara behjälplig i polisens arbete med att upptäcka brott och beivra brottslighet.

Det här är en angelägen fråga, och jag vill betona igen att om vi ser trafiksäkerhet som en viktig fråga och kombinerar det med andra mål vi har, det vill säga att få ned klimatpåverkan från transportsystemet, kan vi få många kostnadseffektiva åtgärder som leder till att målen nås.

Herr talman! Svenska cyklister cyklar varje dag 130 varv runt jorden. Det är någonting alldeles fantastiskt. Allt vi kan göra för att uppmuntra de oskyddade trafikanterna - gående och cyklister - att vistas i den offentliga miljön är bra. Vi ser nu av den statistik som finns att vi måste göra mer.

Jag noterade när jag gick tillbaka och tittade på statistik som inte finns i betänkandet att 153 cyklister omkom 2007-2012 och 44 000 fick uppsöka sjukhus på grund av att de hade fått en skada. År 2014-2015 var det 5 procent som var med om en kollision med bil som fick en svår skada.

Det är klart att jag känner att vi måste göra mer. Mycket behöver göras med infrastrukturen, till exempel när det gäller sandsopning och rullgrus som orsakar singelolyckor, men sedan finns det annat som också borde göras som man inte kan åtgärda lokalt.

En sak är att komma åt det här med döda vinklar. I andra länder testar man varningslampor. Den holländska högersvängen är ett annat exempel som innebär att cyklisterna får företräde att svänga höger vid rödljus för att inte hamna i kläm med ett fordon. Sedan har vi också upphinnandeolyckorna på landsväg där det gäller att skydda cyklister framför allt.

Min fråga till Karin Svensson Smith är: Vad vill Karin Svensson Smith och regeringen göra för att snabbt förbättra trafikreglerna? Det är inte budgetberoende och skulle kunna ske väldigt snabbt.

Herr talman! Miljöpartiet och hela utskottet har gjort ett tillkännagivande till regeringen om att vuxna cyklister själva ska välja var de cyklar med ett ansvar i den bebyggda miljön. Vi har också verkat för att stadsmiljöavtalen införs, och kommunerna har möjlighet att investera i säkra cykelvägar och få statlig medfinansiering till det. Mig veterligen är det en reform som ni har strukit i era budgetar.

Hela syftet är att omskapa den tätt bebyggda miljön så att man når miljömål och andra mål. I det är en ökad andel säker cykling en självklar ingrediens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Jag kommer från en kommun där persontrafiken i staden till 43 procent består av cykel. Det beror framför allt på att vi sätter cykel- och kollektivtrafik först när det gäller människors förflyttning.

Jag delar engagemanget när det gäller att ökad cykling är ett mycket eftersträvansvärt mål, och stadsmiljöavtalen och reglerna för cyklister är viktiga för att uppnå de målen. Jag vet att man i Regeringskansliet bereder frågan med ledning av de tillkännagivanden vi har gjort. Regeringen har också presenterat en nationell cykelstrategi. Det ser jag som en start på ett arbete för att cyklister ska betraktas som en egen separat trafikgrupp som ska ha större möjligheter att inbjudas mer till säker cykling.

Sedan kan inte staten lösa alla problem. Kommunerna har en stor uppgift också, framför allt när det gäller underhåll av de kommunala cykelvägarna. Det varken kan eller ska staten lägga sig i.

Herr talman! En åtgärd vore att ändra regelverket så att övriga fordon får rött ljus när en cyklist ska göra en högersväng. Det har man i vissa länder.

En annan åtgärd rör just landsvägar. Ibland cyklar man på en väldigt smal vägren, och den som kommer i en bil anser att man ska befinna sig där. Men om det är ett stup precis intill vill man gärna kunna ligga ute i vägbanan och ändå bli omkörd under trygga former. Därför har många länder en så kallad en-och-en-halv-meters-regel. Den som kör förbi en cyklist måste alltså hålla avstånd, så att det blir en säker passage för båda, och inte chansa vid möte med ett annat fordon. Det är otäckt att uppleva möten när man cyklar på landsvägar.

Ett tredje exempel är varningslampor, som en del länder använder vid rödljus. Det kommer upp en varningslampa så att den som sitter i ett motorfordon blir observant på att man har en cyklist bredvid sig, även om man har en död vinkel och alltså inte ser om man har någon bredvid sig. Det är situationer med död vinkel som kan leda till olyckor där cyklisten kläms ihjäl eller skadas.

Sedan har vi möjligheten att se till att cyklisterna får grönt ljus först i korsningar och prioriteras före motorfordonen. Då ser förarna också cyklisterna.

Genom att vidta ett antal sådana viktiga åtgärder som rör just trafiksäkerhet, och egentligen regelverket, behöver vi inte invänta nya budgetberedningar. Det finns ett starkt stöd. Många i trafikutskottet tycker att det är högt prioriterat att underlätta för och öka trafiksäkerheten för cyklister och gående.

Herr talman! Jag kan inte förstå varför det inte kommer några förslag. Varför kan vi inte ta ställning till skarpa förslag? Ofta säger man att det inte finns stöd i riksdagen. Men jag tror att det finns stöd i riksdagen för att öka trafiksäkerheten och tillgängligheten för cyklister och boende. När kommer förslagen?

Herr talman! Ett förslag som har kommit och genomförts är regler när det gäller mobilanvändning i bil. Det är jätteviktigt för att bilister ska hinna se cyklister i tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Jag är positiv till alla förslagen som räknas upp: att ha en bestämd gräns gentemot cyklister, varningslampor och att skydda i korsningarna. Jag har erfarenhet av indragen stopplinje. Det är mycket effektivt för att cyklister ska känna sig mer välkomna. Det innebär också lägre risk för att de ska bli påkörda, särskilt av lastbilar som inte ser dem i döda vinkeln.

När det gäller regler för fordon arbetar Sverige, såvitt jag vet, tillsammans med andra länder i EU för att skärpa regelverket. Men det styrs av helfordonsdirektiv i EU.

Sänkt bashastighet är, enligt min erfarenhet, mycket viktigt för att människor ska våga cykla och för att föräldrar ska våga låta sina barn cykla. Jag tror att regeringen oförtrutet arbetar vidare i cykelstrategins anda och för att återkomma till oss i riksdagen med fler förslag.

Jag delar också uppfattningen att vi i trafikutskottet är eniga om och positivt inställda till att man ska göra mer för att cykling ska vara ett säkert och självklart sätt för människor att ta sig fram.

Herr talman! I dag debatterar vi utskottets betänkande 11 Trafiksäkerhet. Det är ett politikområde som röner stort politiskt intresse. Vi har behandlat 145 motionsyrkanden i betänkandet. Det gläder mig, och jag tror att det gläder hela utskottet, som tycker att det är en angelägen fråga.

Jag tänker fokusera på sex områden i mitt anförande. Jag kommer att tala lite allmänt om trafiksäkerhetsarbetet, alkobommar - en angelägen fråga - kommunikationsutrustning vid körning, vinterdäck på tunga fordon, förarutbildning och avslutningsvis trafiksäkerhet för oskyddade trafikanter. Vad gör vi när det gäller det?

Vi har en lång tradition med trafiksäkerhetsarbete i Sverige. Sedan nystarten för nollvisionen, som regeringen beslutade om 2016, har det påbörjats en revidering av befintliga resurser och ett arbete med att de ska användas på rätt sätt. Verktyg ska också användas mer effektivt.

Det är nu ett par år sedan vi antog det här dokumentet, som jag visar för kammarens ledamöter. Men jag roade mig med att läsa det i går, inför debatten i dag. Mycket av det är fortfarande aktuellt. Och det är ett levande dokument som också kommer att leva vidare i planer, prioriteringar och annat som regeringen kommer att göra i samband med kommande regeringsbeslut om den nationella planen.

År 2017 omkom 254 personer på väg i landet. Det är naturligtvis 254 för många. Ingen ska omkomma i trafiken. Det har skett en minskning. År 2016 var det 270 personer som omkom. Men icke förty måste arbetet fortsätta med stor kraft.

I ett internationellt perspektiv ligger Sverige väl till när det gäller trafiksäkerhetsarbete. Men det är ändå viktigt att vi inte knäpper händerna på magen och känner oss nöjda med det arbete som genomförts.

Hösten 2017 fattade regeringen beslut om att införa alkobommar vid fem till sju hamnar. Det är en fråga som vi har debatterat mycket i denna kammare. Utskottet har också gjort tydliga medskick till regeringen om att införa alkobommar. Samtidigt är det viktigt att det blir rätt. Vi vet hur vår hamninfrastruktur ser ut. Den är blandad. Vi har helägda kommunala hamnar och hamnar som är delvis privatägda, vilket gör att det tar lite längre tid att hantera det här på ett bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Regeringen har anslagit 78 miljoner för 2018-2020 för att detta ska införas. Vi räknar med att den första anläggningen kommer att vara i gång senast den 1 juli 2018. Jag ser med spänning fram emot att avbryta eventuella ledigheter och annat för att vara med på invigningen av den anläggningen under sommaren.

Det kommer att ske en redovisning av uppdraget till Regeringskansliet senast den 31 mars 2018, om fyra dagar. Då får vi en beskrivning av hur det kommer att se ut. Det blir intressant läsning.

Jag tycker att vi också har varit framgångsrika när det gäller handhållen kommunikationsutrustning vid körning. Jag sa till min kollega Rikard, när vi pratade om det, att vi kanske skulle ha gjort det här för länge sedan. Vi genomförde förändringar från och med den 1 februari 2018. Och ni som har följt med i medierna vet att de första fallen har dykt upp. Den första rättsliga prövningen när det gäller detta är gjord.

Jag som inte har jättelång erfarenhet av riksdagsarbete kan tycka att vi skulle ha gjort det här betydligt tidigare, kanske också på ett enklare sätt, i stället för att hålla långa debatter. Men icke förty - nu har vi genomfört detta. Och det kommer att bli spännande att se utvecklingen.

Vinterdäck på tunga fordon är också en viktig fråga som vi har att hantera. Sedan 2013 finns det krav på vinterdäck på drivaxeln för alla tunga lastbilar, tunga bussar och personbilar klass 2 med en totalvikt över tre och ett halvt ton. Nu går vi vidare med att sätta det på alla axlarna. Precis som Anders Åkesson sa innebär det att vi ligger före lagstiftningen i EU. Då måste vi också påbörja en notifiering.

Regeringens och vår ambition är att det ska gälla från och med den 1 december 2019. Jag hoppas innerligt att vi kommer att gå i mål med den delen. Skälet är återigen att vi vill skärpa kraven och undvika att olyckor som har inträffat ska upprepas. Det ska gälla alla fordon som trafikerar det svenska vägsystemet, såväl utländska som svenska fordon.

Det har under en period varit mycket diskussioner om förarutbildningen. Flera av kollegorna här har tagit upp det i sina anföranden. Det finns ett bekymmer här när det gäller olika delar. Det som nu har skett är att man har tillsatt en utredning som ser över systemet. Man tittar på hur antalet omprov ska minskas. Det sätts mer fokus på att utbilda trafiksäkra förare. Där ser vi att det delvis brister i utbildningen i dag. Det är vissa grupper som inte har möjlighet att utbilda sig för att få förarbehörighet.

Hur begränsar man antalet svarta trafikskolor? Vi ser att de har ökat i vissa delar, men inte i alla, av landet. Hur använder man den nya tekniken med digitala utbildningsformer? Det finns ett behov av en översyn av det som reglerar utbildningssystem och annat. Det är naturligtvis viktigt att vi kopplar samman detta med nollvisionen 2.0 eller nystarten för nollvisionen.

Sist men inte minst utvecklas fordonstekniken väldigt snabbt. Jag bytte själv bil för ett par veckor sedan. Det var tio år sedan jag bytte bil senast, och tekniken har utvecklats enormt när det gäller varningssystem och annat. Vi kommer väldigt snart att gå in i en period där andelen självkörande fordon ökar ännu mer.

I den delen är det viktigt med en översyn, och det uppdraget pågår. Vi från Miljöpartiet och Socialdemokraterna tycker att vi först ska låta den utredningen gå i mål. Det finns i dag reservationer och krav på att man starta upp en ny utredning som ska se över trafikskolornas verksamhet, vilket vi inte tror är särskilt klokt. Risken är då att det arbete som är nedlagt kommer att bli en parentes. Framför allt kommer arbetet kanske då att stanna av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Jag vill också påminna om att vi om någon månad ska fatta beslut i den här kammaren om finansieringen av körkortslån via CSN. Det är också en fråga som vi från Socialdemokraterna har drivit som ett vallöfte. Det kommer då att vara fler nya grupper som ges möjlighet att ta körkort. I dag är det väldigt svårt att bli anställbar på den svenska arbetsmarknaden om man inte har ett körkort, men det kommer man att underlätta. Jag ser verkligen fram emot att behandla den frågan här i kammaren. Då hoppas jag på ett brett stöd från många här.

Slutligen gäller det trafiksäkerhet, framför allt för oskyddade trafikanter. Flera av debattörerna har pratat om cyklister. Det är en viktig grupp, och - precis som flera här har sagt - det är den gruppen som per trafikslag har den högsta andelen skadade och förolyckade. Det betyder naturligtvis att vi måste sätta fokus på cyklister. Men det finns också andra grupper, till exempel motorcyklister som är oskyddade och som dessutom har en betydligt högre hastighet än cyklister.

Vi gjorde ett tillkännagivande för precis ett år sedan som har behandlats. Det och visioner kring detta finns med i trafiksäkerhetsarbetet. I nystarten av nollvisionen kommer det också att utgöra en stor och viktig del av hur vi ska jobba just med de oskyddade trafikanterna. Där har vi i uppdrag att driva på regeringen som i sin tur får driva på Trafikverket och andra aktörer.

Jag tror inte att någon av oss i utskottet kommer att nöja oss med svaret att det inte händer särskilt mycket. Den här frågan får vi hålla under lupp.

Det pågår också en del forskning kring detta. Jag hade förmånen att besöka VTI av ett annat skäl för någon vecka sedan. Jag träffade då några personer i Linköping som visade på det arbete som pågår just när det gäller gruppen oskyddade trafikanter.

Herr talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lars Mejern Larsson, Rikard Larsson, Teres Lindberg, Jasenko Omanovic, Leif Pettersson och Suzanne Svensson (alla S).

Herr talman! Jag fortsätter att ställa frågor om de trafikanter som enligt statistiken drabbas väldigt hårt, cyklisterna. Svenska cyklister cyklar varje dag 130 varv runt jorden. I transportpolitiken vill vi att människor ska gå och cykla mer. Det innebär en mindre i bilkö, en mindre i tunnelbanan, en mindre i pendeltågen och i övrigt. Det är smart att människor ska kunna gå och cykla.

I och med att det är så tydligt att det är cyklisterna som utmärker sig i den här statistiken tycker jag ändå att det är viktigt att fundera över detta, inte minst mot bakgrund av att vi behandlade ett cykelbetänkande i januari. Regeringspartierna skrev då att man kommer att återkomma i trafiksäkerhetsfrågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Statistiken är ju förfärlig. År 2016 omkom 15 cyklister i kollision med motorfordon. Ungefär 76 procent av de svårt skadade blev skadade vid en kollision med motorfordon. Bland dessa kollisioner var det korsning i tätbebyggt område som var den vanligaste orsaken. 50 procent av kollisionerna ansågs bero på väjningsplikten.

Vid ett stoppljus ser man inte om man har en cyklist till höger om sig som hamnar i kläm för att cyklisten inte får svänga till höger före motorfordon.

Därför är min fråga till Johan Andersson: Med tanke på de förslag som jag har räknat upp i tidigare repliker, när kommer vi att få konkreta förslag som förbättrar säkerheten för cyklister och gående i trafiken?

Herr talman! Tack, Nina, för frågeställningen!

Det är helt riktigt att i samband med tillkännagivandet fanns det också med ett antal förslag till regelförändringar. Dessa regelförändringar bereds för närvarande i Regeringskansliet. Jag, precis som Nina, hoppas naturligtvis att det här hanteras på ett bra sätt.

Samtidigt hanteras det också på ett bra sätt. Vi får in synpunkter och de kompletteringar som behövs.

De två mest uppmärksammade förslagen som ingick när vi diskuterade cykelreglerna i den promemoria som då avgavs handlade om att cyklister som fyllt 15 får använda körbanan. Det handlade också om cykelgator, inte minst när det gällde korsningar och annat.

Så svaret är klart och tydligt: Det bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Herr talman! Många brukar säga att en politikers bästa talang är att ha tålamod. Just nu tryter tålamodet lite grann. Jag tycker att det finns ett sådant allvar i statistiken. Vi såg statistiken i samband med att vi behandlade cykelbetänkandet. Nu är statistiken väldigt tydlig i det här betänkandet.

Någonstans blir man både ledsen och förtvivlad över att så många skadas när de gör någonting som egentligen är jättebra, men de är oskyddade och skadas i trafiken. Då räknar jag återigen upp några enkla åtgärder som ett medskick till Johan Andersson som representerar regeringspartierna.

Det första är: Gör det möjligt för cyklisterna att göra en högersväng när det lyser rött för motorfordon! Då får vi bort en faktor. Eller också kan man sätta upp en lampa som varnar motorfordon för att det finns en trafikant som skulle behöva svänga.

Det andra är: Ge cyklisterna allgrönt i korsningarna så att de får företräde före motorfordon! Jag tycker också att regeln som gäller landsväg ska vara att motorfordon ska hålla ut en och en halv meter från cyklisten, så att man inte hamnar i svårigheter med de hastigheter som finns. Under julhelgen cyklade jag i ett sådant land. Det funkar utmärkt. Man sätter då upp skyltar där det passar. Hela Sverige behöver inte skyltas, men man ska göra det där det passar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Många av dessa åtgärder är sådant som inte kostar pengar. Jag förstår att det finns en ekonomisk faktor i detta med bättre infrastruktur, bättre sandsopning etcetera. Här handlar det om regelverk som riksdag och regering styr över.

Jag hoppas verkligen att vi får se några förslag. Nu har tiden för propositioner gått ut, men jag hoppas att det kommer någonting i någon form eller i en förordning så att trafiksäkerheten för de oskyddade trafikanterna förbättras. De gör en jätteinsats genom avlastning och hållbarhet. De gör ju det som vi vill att de ska göra.

Herr talman! Tack så mycket, Nina, för medskicken till beredningsprocessen!

Precis som Nina själv avslutar med är ju inte allt saker som ska hanteras i proposition. Det finns delar som också går att hantera i förordningar. Då är hanteringstiden betydligt kortare.

Jag tar med mig dessa frågor, och jag lovar återigen både dig, Nina, och övriga i kammaren att vi i allra högsta grad jobbar med frågan och verkligen håller den aktuell.

Herr talman! Köerna till uppkörning är långa. Samtidigt är kunskapsprovet och körprovet för körkortsbehörighet B endast giltiga i två månader om man missar det ena provet. Med andra ord är den som inte hinner genomföra båda proven med godkänt resultat inom den tiden tvungen att göra om proven, trots att man redan klarat det ena. Man får alltså börja om helt och hållet.

Denna regel är stressande för många, och detta är dessutom en kostsam fråga för många skolungdomar. Kristdemokraterna har föreslagit att tidsspannet förlängs till sex månader. Johan Andersson nämnde i sitt anförande att det kommer en översyn av förarutbildningarna. Min fråga är: Kommer just denna fråga att tas med i denna översyn?

Herr talman! Tack för frågan, Robert! Jag kan inte lova att den delen kommer med. Vi gör ju inte själva översynen, utan det är Trafikverket som hanterar den.

Vi hade en föredragning av Trafikverket i utskottet, där man pekade på ett antal områden som man kommer att se över - jag nämnde dem i mitt anförande. Det gäller bland annat behovet av regelöversyn och regleringen kopplat till det. Jag har svårt att tro att man inte tar med den fråga du tar upp.

Det finns naturligtvis också möjligheter för oss att göra inspel. Jag tar gärna med mig även denna del i de kontakter och kanaler vi har med departementet, som sedan för det vidare.

Herr talman! Tack, Johan, för svaret! Det gläder mig att ni kommer att driva denna fråga vidare och se till att den eventuellt kommer att finnas med i översynen.

Jag har, herr talman, ytterligare en fråga till Johan Andersson; det gäller alkobommar. Vi har tillsammans drivit denna fråga i utskottet under en längre tid. Det har, som du också sa, funnits testplatser för detta, och nu kommer de att komma på riktigt. Tanken är att det ska finnas stationära och, där detta inte är möjligt, även mobila alkobommar för att lastbilschaufförer och andra som kommer från färjor ska kunna kontrolleras så att de inte är alkoholpåverkade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Alkobommar är väldigt effektiva när det gäller att stoppa alkoholpåverkade trafikanter, och därmed ökar trafiksäkerheten ytterligare. Är det inte dags att titta på om det finns andra områden där alkobommar kan användas för att hindra alkoholpåverkade trafikanter från att komma ut på våra vägar, exempelvis vid utfarter och långtidsparkeringar vid flygplatser? Är det något vi kan tänka oss?

Jag tror att det är viktigt att vi tar med oss denna fråga: hur vi kan säkra trafiken och hålla alkoholpåverkade trafikanter från våra vägar. Detta är ett medskick som jag skulle vilja att ni som regeringsparti tar med er i översynen så småningom, när man ska utvärdera alkobommarna.

Herr talman! Tack, Robert, för medskicket! Jag tycker att detta är en intressant frågeställning. Nu när vi framöver inför alkobommarna kommer vi inte att nöja oss med det, utan det är klart att det blir en följdutveckling kopplat till detta. Frågan är exakt hur det kommer att se ut. Tekniken går väldigt snabbt även på detta område. Man kan hitta lite olika lösningar och modeller.

Jag tar absolut med mig frågan. Vi kommer som sagt att den 31 mars få delredovisningen från Trafikverket gällande införandet av alkobommar. Det återstår att se vad som kommer att redovisas där. Men det kommer också självklart att bli uppföljningar av de investeringar som ska göras. Det finns alltså alla möjligheter att ta med ytterligare fördelar kopplat till detta.

Herr talman! Det är viktigt att se över vajerräcken, W-balksräcken, utstickande delar och oskyddade stolpar för att se till att den mest utsatta trafikantgruppen, motorcyklisterna, kan säkras bättre. Jag ser fram emot den nystart för nollvisionen som kommer och hoppas att detta kommer att finnas med där - att man gör en noggrann översyn.

Vi behöver gynna de hållbara transportmedlen och tidigt arbeta med att barn lär sig att välja rätt. Cyklingen är oerhört viktig, och vi vet alla att många transporterar sina barn till skolorna i bil därför att det är osäkert på skolgården. Det är viktigt att både visa att den fysiska aktiviteten ökar när man cyklar och ge incitament att bygga säkra trafikmiljöer runt skolorna. Vi behöver trycka på ytterligare i det arbetet, samverka med kommuner och ha en dialog om hur vi kan stärka det.

Vi behöver också jobba mer med trafikundervisningen i skolorna. Norge är en förebild här. Vi har haft en lite mindre ekonomisk satsning på trafikundervisning och trafikundervisningsmaterial. Detta har NTF påpekat i trafikutskottet. Vi behöver se över och stärka detta framöver - det är oerhört viktigt.

När det gäller alkolås har Vänsterpartiet drivit på för att vi ska fortsätta använda den modell vi har sedan tidigare. Det är positivt att man nu i fler och fler kommuner ser över om alkolås kan användas mer. Det borde egentligen vara mer eller mindre standard.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

När det gäller alkobommar behöver vi också jobba effektivare. Vi har ju haft den frågan i trafikutskottet länge. Vi ser stora trafikproblem just på grund av onyktra chaufförer. Detta gäller inte minst även trafikpolisen, som behöver stärkas. Det råder ganska stor osäkerhet på våra vägar, och många inom åkerinäringen framhåller behovet av att stärka trafikpolisen för att åstadkomma en hög trafiksäkerhet. Tyvärr förekommer i dag både droger och alkohol vid just cabotagetransporter, och detta är något som vi verkligen måste ligga på för att stärka och se över.

Jag är väldigt positiv till att vi nu har gjort det olagligt att hålla i en mobiltelefon medan man kör. Detta går åt helt rätt håll.

En till sak som är positiv och som nu är på gång och tas upp i betänkandet är att Trafikverket ska anpassa hastighetsgränserna för en lägre bashastighet över hela landet. Detta kommer att vara väldigt positivt ur både miljö- och trafiksäkerhetshänseende.

En till viktig fråga som tas upp i betänkandet är trafiksäkerheten för vägarbetare. Det är bra att man gör ökade insatser och att man talar om att göra bättre kontroller. Tyvärr har vi sett att många av de entreprenörer som är verksamma inte har tillräckliga marginaler för att se till att arbetarna är säkra ute på vägarna.

Det har också funnits en dålig kultur: Man kör för fort förbi vägarbetarna, och många olyckor sker. Det är helt oacceptabelt. Vi behöver tala om detta, höja etiken kring allt säkerhetsarbete och arbeta vidare med detta inom myndigheter för att ställa högre krav. Alla ska ha säkra arbeten, även de som sysslar med sådant högriskarbete som vägarbete innebär.

I övrigt ställer jag mig bakom utskottets förslag.

Herr talman! Vi debatterar trafiksäkerhet. För säkerhets skull passar jag redan nu på att säga att vi står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 5 och 19.

Att vara sist i debatten är ganska otacksamt. Väldigt mycket har redan sagts. Väldigt mycket bra har också sagts.

Trafiksäkerhet är oerhört viktigt. Min tanke var att jag skulle stå här i dag och klanka ned på regeringen, men det kan jag inte göra. Regeringen har infört förbud mot användning av handhållen mobiltelefon vid körning. Det är jätteglädjande. Det är något som vi sverigedemokrater har drivit länge. Tänk att det fanns partier som satt här och sa att vi sverigedemokrater var teknikfientliga - det handlade då om att hålla en mobiltelefon i handen! Då hade handsfree funnits oerhört länge.

Lagen infördes mycket riktigt, som Johan Andersson sa, den 1 februari och är alltså ganska ny. I slutet av samma månad hade över 100 personer lagförts - sug på den! Det är ett stort problem att vi sitter och rattsurfar i bilarna. Jag väljer att lyfta upp detta i dag eftersom jag vill säga hur viktigt det är att vi ger poliserna rätt verktyg för att lagföra förbrytarna. Nu hoppas jag att de som kör och använder mobiltelefon slutar med det, så att färre åker dit.

Herr talman! Jag ska prata om ett annat problem. Vi har noterat i medierna att personer kör utan körkort och att de dessutom inte ens blir straffade. Det är i dag i princip riskfritt för utländska medborgare från länder utan fungerande registerföring att köra bil i Sverige utan körkort. Enligt rättsväsendet kan man i dessa fall inte bevisa att föraren saknar körkort, och det finns inget krav på att personer som inte är folkbokförda i landet ska inneha svenskt körkort. Därför kan de inte heller dömas för olovlig körning. Från den dagen man blir folkbokförd har man ett år på sig att skaffa ett svenskt körkort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Förutom det faktum att detta kan innebära livsfara för både bilföraren och omgivningen menar vi att dessa kryphål innebär att en farlig signal sänds till eventuella framtida medborgare: att den svenska lagen inte gäller dem och att rättssystemet som sådant är bristfälligt.

Vi måste vara tydliga. Har man inget körkort med sig kör man inte heller bil. Vi vill understryka att ett körkort är ett tillstånd, och det är knappast orimligt att bevisa att man har det tillstånd som man säger sig ha. Det finns en anledning till att vi har en ordning med körkort, och den kan inte undermineras på grund av hänvisningar till ett eventuellt körkort utomlands som föraren inte kan eller vill visa upp. Det ska inte vara polisens uppgift att bevisa att föraren inte har körkort.

Herr talman! När vi ändå pratar om körkort kommer vi in på hur man skaffar körkort. Som har sagts tidigare i talarstolen är körkort för många väldigt viktigt. Det handlar inte bara om att frakta sig till och från ett arbete, att skaffa sig ett arbete eller att ha semester. Det är också en dyr utgift för många.

Vi har hört skrämmande exempel på hur lång tid det kan ta att få ett körkort och på kostnaderna, framför allt sedan momsen infördes för körkort 1997. Jag tog mitt B-körkort långt tidigare än 1997. Jag tror att kostnaden då var ungefär 4 500. När jag sedan tog mitt körkort för mc efter 1997 höjdes kostnaden - den var alltså ungefär 4 500 för B-körkortet. Jag har för mig att jag fick betala 7 500-8 000 för körkortet för mc.

I och med att det är en så pass tung ekonomisk utgift är det jättepositivt att man kan övningsköra privat för att sänka kostnaden. För att man ska kunna övningsköra privat måste man övningsköra med någon som har gått en handledarutbildning. Vi sverigedemokrater har länge tyckt att 15 handledartillstånd är för många. Vi har drivit, precis som Robert Halef, att man ska försöka få ned antalet handledartillstånd till fem. Handledartillstånden gäller i fem år. Får man 15 barn är det alltså rent tekniskt möjligt att utbilda dessa om man får ett barn per år. Mängden barn ska inte sätta gränsen där.

Sedan kan man notera att förarprovet vid uppkörning endast är en stickprovskontroll. Den som gör själva uppkörningen kan ju inte bevisa hur säker förare man är, utan det är upp till uppkörningsläraren att se: Har eleven de kunskaper som krävs?

Jag har fått statistik från Trafikverket som gäller januari och februari i år. Det är skrämmande siffror. Jag har bara tagit ett medelvärde i fråga om uppkörning och kunskapsprov. Det är 48,88 procent av kvinnorna som klarar sig. Inte ens hälften av alla klarar uppkörningen. När jag satt och lyssnade på Boriana hörde jag att privatisterna var nere så långt som på 30 procent - nu vet jag inte om det var just kvinnorna. Men man kan titta på männen i den statistik som jag tog fram. Det är knappt 44 procent som klarar uppkörningen. Man förstår att det blir långa köer när de gör om och gör om och gör om. Vi måste hitta möjligheter att göra det enklare att få uppkörningstider.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet

Vi tycker att det är jätteviktigt att vi hittar incitament för att ta bort de svarta körskolorna. De proffskörskolor som också är svarta och som uppenbarligen inbringar miljontals kronor blir lite svårare att ta tag i, men jag är helt säker på att vi kommer att lyckas. Men det första vi måste göra är att göra det svårare att bedriva svarta körskolor, som dessutom levererar farliga trafikanter.

Sedan, herr talman, tänkte jag snabbt gå in på detta med vinterdäck när det gäller lastbilar. Jag vet att jag har överskridit talartiden; jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det. Men detta är viktigt.

Vi har i dag krav på vinterdäck på drivhjulen när det gäller lastbilar. Jag tycker att det är ett jättebra första steg. Precis som Robert Halef var inne på är det viktigt att vi har vinterdäck på alla hjul och även på släpen, precis som för bil.

Problemet ligger i att många ekipage har en vändplatta och en kingpin som kopplas ihop, och i och med att många kanske inte kör frekvent i Sverige är oljorna och fetterna som ligger där emellan inte anpassade för vårt hårda svenska klimat, vilket gör att ekipagen kan låsa sig. Har de då inga bra däck på framhjulen är katastrofen framme, och lastbilarna glider i diket.

Återigen, herr talman: Jag ber om ursäkt för att jag har överskridit talartiden.

I detta anförande instämde Per Klarberg (SD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)