Interpellationssvar - 2018-02-06

Svar på interpellationer

Fru talman! Ärade ledamöter! Amineh Kakabaveh har frågat mig om Sverige som enskild stat kommer att fördöma Turkiets intrång på syriskt territorium, om Sveriges som stat och som medlem av FN och EU kommer att kräva att Turkiet upphör med sina bombningar i Afrin och Rojavaprovinsen och om jag i FN kommer att ta upp frågan om Turkiets angrepp på Rojavaprovinsen och intrång på syriskt territorium och driva linjen att landets agerande ska klassas som ett folkrättsbrott.

Jabar Amin har frågat mig om jag avser att ta initiativ till ett svenskt fördömande av den turkiska militära aggressionen mot Afrinregionen, om jag avser att kräva omedelbart stopp för den militära aggressionen och ta initiativ till ett svenskt agerande inom ramen för EU för att EU ska fördöma den turkiska regeringens militära aggression och kräva stopp för den samt om jag avser att agera på andra sätt mot den turkiska regeringen för dess upprepade folkrättsbrott.

Jonas Sjöstedt har frågat mig om jag är beredd att tydligt fördöma Turkiets angrepp på Afrin, om jag och regeringen är redo att agera inom EU och FN för att samla stöd för krav på att Turkiets styrkor omedelbart ska lämna området samt på vilket sätt jag och regeringen kommer att agera för att öka det humanitära stödet till Afrins befolkning och de flyktingar som fått sin tillflykt där.

Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Jag delar interpellanternas djupa oro över situationen i Syrien och deras engagemang för att folkrättens regler efterlevs.

Vad gäller utvecklingen i landets norra delar, inklusive i Afrinprovinsen, där en stor del av invånana är kurder, är läget mycket illa. Det finns en risk att konflikten eskalerar och att en redan fruktansvärd humanitär situation i Syrien förvärras ytterligare, fler människor kommer till skada samt att förutsättningarna för en politisk lösning försämras. Det är därför av yttersta vikt att folkrättens regler respekteras såväl när självförsvarsrätten åberopas som när man agerar inom ramen för en väpnad konflikt.

Jag har återkommande med turkiska företrädare framfört vår oro och kritik samt lyft fram vikten av en trovärdig och inkluderande fredsprocess. Situationen för kurderna är en faktor som påverkar hela regionen, och en återupptagen fredsprocess i Turkiet skulle få positiva konsekvenser även över gränsen mot Syrien och för regionen i stort.

Vid ett möte i FN:s säkerhetsråd den 22 januari om den humanitära situationen i Syrien och den senaste utvecklingen i landet, inklusive Afrin, betonade Sverige vikten av att deeskalera våldet. Sverige lyfte även fram vikten av full respekt för internationell humanitär rätt och skydd av civila. Vid mötet i säkerhetsrådet gav Sverige även starkt stöd till den fempunktsplan om den akuta humanitära situationen i Syrien som presenterades.

I FN:s säkerhetsråd har Sverige, tillsammans med Kuwait, tilldelats ett särskilt ansvar för den humanitära situationen i Syrien. Vi kommer att fortsätta våra ansträngningar för landsomfattande humanitärt tillträde, full respekt för folkrätten och skydd av civila.

Genom globala flexibla kärnstöd till humanitära nyckelorganisationer möjliggör Sverige snabb humanitär respons i hastigt uppkomna kriser. Sverige har initialt utfäst 355 miljoner kronor i humanitärt stöd till Syrienkrisen för 2018. Den löpande dialogen mellan EU och Turkiet kommer framöver att vara viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nyligen uttryckte EU:s höga representant för utrikes frågor Federica Mogherini djup oro över utvecklingen och en vilja att skyndsamt lyfta upp frågan med turkiska företrädare. EU och Turkiet är sedan tidigare överens om att Syriens framtid bland annat bör bygga på territoriell integritet, nationell enighet och ett inkluderande samhälle med skydd för alla minoriteter i en icke-sekteristisk stat.

Det internationella samfundet måste fortsätta att sträva efter och skapa förutsättningar för en fredlig politisk lösning på konflikten i Syrien, i linje med säkerhetsrådsresolution 2254. Sverige verkar, bilateralt såväl som genom EU och FN, för en politisk lösning på konflikten, vapenvila och fullt humanitärt tillträde. Sverige stöder även fortsatt FN:s och det särskilda sändebudet Staffan de Misturas hårda arbete för en politisk lösning på konflikten i Syrien.

Det är mycket allvarligt att Turkiets relationer med kurdiska grupper fortsätter att försämras. Sverige kommer även fortsättningsvis att följa utvecklingen och betona vikten av deeskalering av våldet, full respekt för folkrätten och skydd av civila.

Svar på interpellationer

Fru talman! Ärade ledamöter! Amineh Kakabaveh har frågat mig om Sverige som enskild stat kommer att fördöma Turkiets intrång på syriskt territorium, om Sveriges som stat och som medlem av FN och EU kommer att kräva att Turkiet upphör med sina bombningar i Afrin och Rojavaprovinsen och om jag i FN kommer att ta upp frågan om Turkiets angrepp på Rojavaprovinsen och intrång på syriskt territorium och driva linjen att landets agerande ska klassas som ett folkrättsbrott.

Jabar Amin har frågat mig om jag avser att ta initiativ till ett svenskt fördömande av den turkiska militära aggressionen mot Afrinregionen, om jag avser att kräva omedelbart stopp för den militära aggressionen och ta initiativ till ett svenskt agerande inom ramen för EU för att EU ska fördöma den turkiska regeringens militära aggression och kräva stopp för den samt om jag avser att agera på andra sätt mot den turkiska regeringen för dess upprepade folkrättsbrott.

Jonas Sjöstedt har frågat mig om jag är beredd att tydligt fördöma Turkiets angrepp på Afrin, om jag och regeringen är redo att agera inom EU och FN för att samla stöd för krav på att Turkiets styrkor omedelbart ska lämna området samt på vilket sätt jag och regeringen kommer att agera för att öka det humanitära stödet till Afrins befolkning och de flyktingar som fått sin tillflykt där.

Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Jag delar interpellanternas djupa oro över situationen i Syrien och deras engagemang för att folkrättens regler efterlevs.

Vad gäller utvecklingen i landets norra delar, inklusive i Afrinprovinsen, där en stor del av invånana är kurder, är läget mycket illa. Det finns en risk att konflikten eskalerar och att en redan fruktansvärd humanitär situation i Syrien förvärras ytterligare, fler människor kommer till skada samt att förutsättningarna för en politisk lösning försämras. Det är därför av yttersta vikt att folkrättens regler respekteras såväl när självförsvarsrätten åberopas som när man agerar inom ramen för en väpnad konflikt.

Jag har återkommande med turkiska företrädare framfört vår oro och kritik samt lyft fram vikten av en trovärdig och inkluderande fredsprocess. Situationen för kurderna är en faktor som påverkar hela regionen, och en återupptagen fredsprocess i Turkiet skulle få positiva konsekvenser även över gränsen mot Syrien och för regionen i stort.

Vid ett möte i FN:s säkerhetsråd den 22 januari om den humanitära situationen i Syrien och den senaste utvecklingen i landet, inklusive Afrin, betonade Sverige vikten av att deeskalera våldet. Sverige lyfte även fram vikten av full respekt för internationell humanitär rätt och skydd av civila. Vid mötet i säkerhetsrådet gav Sverige även starkt stöd till den fempunktsplan om den akuta humanitära situationen i Syrien som presenterades.

I FN:s säkerhetsråd har Sverige, tillsammans med Kuwait, tilldelats ett särskilt ansvar för den humanitära situationen i Syrien. Vi kommer att fortsätta våra ansträngningar för landsomfattande humanitärt tillträde, full respekt för folkrätten och skydd av civila.

Genom globala flexibla kärnstöd till humanitära nyckelorganisationer möjliggör Sverige snabb humanitär respons i hastigt uppkomna kriser. Sverige har initialt utfäst 355 miljoner kronor i humanitärt stöd till Syrienkrisen för 2018. Den löpande dialogen mellan EU och Turkiet kommer framöver att vara viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nyligen uttryckte EU:s höga representant för utrikes frågor Federica Mogherini djup oro över utvecklingen och en vilja att skyndsamt lyfta upp frågan med turkiska företrädare. EU och Turkiet är sedan tidigare överens om att Syriens framtid bland annat bör bygga på territoriell integritet, nationell enighet och ett inkluderande samhälle med skydd för alla minoriteter i en icke-sekteristisk stat.

Det internationella samfundet måste fortsätta att sträva efter och skapa förutsättningar för en fredlig politisk lösning på konflikten i Syrien, i linje med säkerhetsrådsresolution 2254. Sverige verkar, bilateralt såväl som genom EU och FN, för en politisk lösning på konflikten, vapenvila och fullt humanitärt tillträde. Sverige stöder även fortsatt FN:s och det särskilda sändebudet Staffan de Misturas hårda arbete för en politisk lösning på konflikten i Syrien.

Det är mycket allvarligt att Turkiets relationer med kurdiska grupper fortsätter att försämras. Sverige kommer även fortsättningsvis att följa utvecklingen och betona vikten av deeskalering av våldet, full respekt för folkrätten och skydd av civila.

Svar på interpellationer

Fru talman! Ärade ledamöter! Amineh Kakabaveh har frågat mig om Sverige som enskild stat kommer att fördöma Turkiets intrång på syriskt territorium, om Sveriges som stat och som medlem av FN och EU kommer att kräva att Turkiet upphör med sina bombningar i Afrin och Rojavaprovinsen och om jag i FN kommer att ta upp frågan om Turkiets angrepp på Rojavaprovinsen och intrång på syriskt territorium och driva linjen att landets agerande ska klassas som ett folkrättsbrott.

Jabar Amin har frågat mig om jag avser att ta initiativ till ett svenskt fördömande av den turkiska militära aggressionen mot Afrinregionen, om jag avser att kräva omedelbart stopp för den militära aggressionen och ta initiativ till ett svenskt agerande inom ramen för EU för att EU ska fördöma den turkiska regeringens militära aggression och kräva stopp för den samt om jag avser att agera på andra sätt mot den turkiska regeringen för dess upprepade folkrättsbrott.

Jonas Sjöstedt har frågat mig om jag är beredd att tydligt fördöma Turkiets angrepp på Afrin, om jag och regeringen är redo att agera inom EU och FN för att samla stöd för krav på att Turkiets styrkor omedelbart ska lämna området samt på vilket sätt jag och regeringen kommer att agera för att öka det humanitära stödet till Afrins befolkning och de flyktingar som fått sin tillflykt där.

Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.

Jag delar interpellanternas djupa oro över situationen i Syrien och deras engagemang för att folkrättens regler efterlevs.

Vad gäller utvecklingen i landets norra delar, inklusive i Afrinprovinsen, där en stor del av invånana är kurder, är läget mycket illa. Det finns en risk att konflikten eskalerar och att en redan fruktansvärd humanitär situation i Syrien förvärras ytterligare, fler människor kommer till skada samt att förutsättningarna för en politisk lösning försämras. Det är därför av yttersta vikt att folkrättens regler respekteras såväl när självförsvarsrätten åberopas som när man agerar inom ramen för en väpnad konflikt.

Jag har återkommande med turkiska företrädare framfört vår oro och kritik samt lyft fram vikten av en trovärdig och inkluderande fredsprocess. Situationen för kurderna är en faktor som påverkar hela regionen, och en återupptagen fredsprocess i Turkiet skulle få positiva konsekvenser även över gränsen mot Syrien och för regionen i stort.

Vid ett möte i FN:s säkerhetsråd den 22 januari om den humanitära situationen i Syrien och den senaste utvecklingen i landet, inklusive Afrin, betonade Sverige vikten av att deeskalera våldet. Sverige lyfte även fram vikten av full respekt för internationell humanitär rätt och skydd av civila. Vid mötet i säkerhetsrådet gav Sverige även starkt stöd till den fempunktsplan om den akuta humanitära situationen i Syrien som presenterades.

I FN:s säkerhetsråd har Sverige, tillsammans med Kuwait, tilldelats ett särskilt ansvar för den humanitära situationen i Syrien. Vi kommer att fortsätta våra ansträngningar för landsomfattande humanitärt tillträde, full respekt för folkrätten och skydd av civila.

Genom globala flexibla kärnstöd till humanitära nyckelorganisationer möjliggör Sverige snabb humanitär respons i hastigt uppkomna kriser. Sverige har initialt utfäst 355 miljoner kronor i humanitärt stöd till Syrienkrisen för 2018. Den löpande dialogen mellan EU och Turkiet kommer framöver att vara viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nyligen uttryckte EU:s höga representant för utrikes frågor Federica Mogherini djup oro över utvecklingen och en vilja att skyndsamt lyfta upp frågan med turkiska företrädare. EU och Turkiet är sedan tidigare överens om att Syriens framtid bland annat bör bygga på territoriell integritet, nationell enighet och ett inkluderande samhälle med skydd för alla minoriteter i en icke-sekteristisk stat.

Det internationella samfundet måste fortsätta att sträva efter och skapa förutsättningar för en fredlig politisk lösning på konflikten i Syrien, i linje med säkerhetsrådsresolution 2254. Sverige verkar, bilateralt såväl som genom EU och FN, för en politisk lösning på konflikten, vapenvila och fullt humanitärt tillträde. Sverige stöder även fortsatt FN:s och det särskilda sändebudet Staffan de Misturas hårda arbete för en politisk lösning på konflikten i Syrien.

Det är mycket allvarligt att Turkiets relationer med kurdiska grupper fortsätter att försämras. Sverige kommer även fortsättningsvis att följa utvecklingen och betona vikten av deeskalering av våldet, full respekt för folkrätten och skydd av civila.

Fru talman! Tack för svaret, utrikesminister Wallström!

Jag måste beklaga att vi inte får ett rakt fördömande av övergreppet på befolkningen i Afrin. Jag hade önskat få höra här i dag att en socialdemokratiskt ledd regering tar ställning - ställning mot angriparen och för de människor som nu bombas och terroriseras av den turkiska militärmakten.

Det syriska inbördeskriget har hållit på i många år. Det är ett grymt och förfärligt krig. En förutsättning för en fredlig lösning på sikt och för samexistens är att terrorgruppen Daish/IS besegras. Och de är på god väg att besegras, men detta hade inte skett utan kurdernas enorma uppoffringar i Syrien och Irak. Det hade inte varit möjligt utan dem.

Det var i Kobane det vände, med det förtvivlade försvaret av denna kurdiska stad. Det var kurderna som räddade civilbefolkningen så gott man kunde i Sinjar undan Daishs terror. Det var kurdiskledda styrkor som befriade al-Raqqa, den självutropade huvudstaden för IS terrorvälde.

Under mycket svåra förhållanden försöker i dag federationen i norra Syrien bygga upp ett mer demokratiskt samhälle. Man har tagit emot hundratusentals flyktingar. Ingen annanstans i regionen är kvinnans rättigheter så starka som där. Ingen annanstans har kvinnor så stort deltagande i arbetet mot terrorn och för det nya samhället. Man försöker bygga en allians mellan kurder och araber och mellan kristna och muslimer - det som saknas på många håll i regionen. Man försöker anordna val.

Det är detta samhälle, denna strimma av hopp, som nu angrips av den turkiska militärmakten. Frågan är: Vänder vi dem ryggen, eller tar vi ställning för dem som gick först när IS skulle besegras, för dem som försöker bygga en bättre framtid? Tystnad är också att ta ställning.

När världen vänder sig bort, vänder ryggen mot kurderna i norra Syrien, mot dem som kämpar där, ger man ett indirekt erkännande, ett indirekt grönt ljus till den turkiska övermakten. Det är detta som sker nu. Det är detta som Turkiet utnyttjar. Det är därför de turkiska bombplanen kan bomba civila, byar, flyktingläger och städer i Afrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Turkiet har spelat en minst sagt dubbel roll gentemot IS. De har passivt sett på. De har släppt igenom terrorister som anslutit sig. IS har kunnat exportera sin olja via Erdogans Turkiet. För dem har det alltid varit viktigare att bekämpa kurdernas frihet än att ta ställning mot en terrorgrupp som Daish.

Frågan är då: Vad gör vi när vi ser hur Erdogans alltmer diktatoriska regim i Turkiet försöker krossa kurdernas och andras strävan efter självstyre och frihet i norra Syrien? Vänder vi dem ryggen? Tar vi ställning för dem som faktiskt försöker bygga någonting bättre? Det är det som denna debatt handlar om.

Sverige har en roll att spela som nation, som en del av EU och som ett land som sitter i FN:s säkerhetsråd. Det skulle ha betydelse om Sverige höjde rösten och sa ifrån. Jag önskar att vi här kunde få höra ett tydligt fördömande av Turkiets brutala angrepp på Afrinprovinsen som vi nu ser. Samma män och kvinnor som befriade al-Raqqa och som vände striden mot Daish i Kobane slåss nu förtvivlat mot den turkiska övermakten. De behöver omvärldens stöd.

Jag har en fråga till utrikesminister Wallström. Kan utrikesministern se något som helst stöd i folkrätten för Turkiets invasion av norra Syrien?

Fru talman! Tack för svaret, utrikesminister Wallström!

Jag måste beklaga att vi inte får ett rakt fördömande av övergreppet på befolkningen i Afrin. Jag hade önskat få höra här i dag att en socialdemokratiskt ledd regering tar ställning - ställning mot angriparen och för de människor som nu bombas och terroriseras av den turkiska militärmakten.

Det syriska inbördeskriget har hållit på i många år. Det är ett grymt och förfärligt krig. En förutsättning för en fredlig lösning på sikt och för samexistens är att terrorgruppen Daish/IS besegras. Och de är på god väg att besegras, men detta hade inte skett utan kurdernas enorma uppoffringar i Syrien och Irak. Det hade inte varit möjligt utan dem.

Det var i Kobane det vände, med det förtvivlade försvaret av denna kurdiska stad. Det var kurderna som räddade civilbefolkningen så gott man kunde i Sinjar undan Daishs terror. Det var kurdiskledda styrkor som befriade al-Raqqa, den självutropade huvudstaden för IS terrorvälde.

Under mycket svåra förhållanden försöker i dag federationen i norra Syrien bygga upp ett mer demokratiskt samhälle. Man har tagit emot hundratusentals flyktingar. Ingen annanstans i regionen är kvinnans rättigheter så starka som där. Ingen annanstans har kvinnor så stort deltagande i arbetet mot terrorn och för det nya samhället. Man försöker bygga en allians mellan kurder och araber och mellan kristna och muslimer - det som saknas på många håll i regionen. Man försöker anordna val.

Det är detta samhälle, denna strimma av hopp, som nu angrips av den turkiska militärmakten. Frågan är: Vänder vi dem ryggen, eller tar vi ställning för dem som gick först när IS skulle besegras, för dem som försöker bygga en bättre framtid? Tystnad är också att ta ställning.

När världen vänder sig bort, vänder ryggen mot kurderna i norra Syrien, mot dem som kämpar där, ger man ett indirekt erkännande, ett indirekt grönt ljus till den turkiska övermakten. Det är detta som sker nu. Det är detta som Turkiet utnyttjar. Det är därför de turkiska bombplanen kan bomba civila, byar, flyktingläger och städer i Afrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Turkiet har spelat en minst sagt dubbel roll gentemot IS. De har passivt sett på. De har släppt igenom terrorister som anslutit sig. IS har kunnat exportera sin olja via Erdogans Turkiet. För dem har det alltid varit viktigare att bekämpa kurdernas frihet än att ta ställning mot en terrorgrupp som Daish.

Frågan är då: Vad gör vi när vi ser hur Erdogans alltmer diktatoriska regim i Turkiet försöker krossa kurdernas och andras strävan efter självstyre och frihet i norra Syrien? Vänder vi dem ryggen? Tar vi ställning för dem som faktiskt försöker bygga någonting bättre? Det är det som denna debatt handlar om.

Sverige har en roll att spela som nation, som en del av EU och som ett land som sitter i FN:s säkerhetsråd. Det skulle ha betydelse om Sverige höjde rösten och sa ifrån. Jag önskar att vi här kunde få höra ett tydligt fördömande av Turkiets brutala angrepp på Afrinprovinsen som vi nu ser. Samma män och kvinnor som befriade al-Raqqa och som vände striden mot Daish i Kobane slåss nu förtvivlat mot den turkiska övermakten. De behöver omvärldens stöd.

Jag har en fråga till utrikesminister Wallström. Kan utrikesministern se något som helst stöd i folkrätten för Turkiets invasion av norra Syrien?

Fru talman! Tack för svaret, utrikesminister Wallström!

Jag måste beklaga att vi inte får ett rakt fördömande av övergreppet på befolkningen i Afrin. Jag hade önskat få höra här i dag att en socialdemokratiskt ledd regering tar ställning - ställning mot angriparen och för de människor som nu bombas och terroriseras av den turkiska militärmakten.

Det syriska inbördeskriget har hållit på i många år. Det är ett grymt och förfärligt krig. En förutsättning för en fredlig lösning på sikt och för samexistens är att terrorgruppen Daish/IS besegras. Och de är på god väg att besegras, men detta hade inte skett utan kurdernas enorma uppoffringar i Syrien och Irak. Det hade inte varit möjligt utan dem.

Det var i Kobane det vände, med det förtvivlade försvaret av denna kurdiska stad. Det var kurderna som räddade civilbefolkningen så gott man kunde i Sinjar undan Daishs terror. Det var kurdiskledda styrkor som befriade al-Raqqa, den självutropade huvudstaden för IS terrorvälde.

Under mycket svåra förhållanden försöker i dag federationen i norra Syrien bygga upp ett mer demokratiskt samhälle. Man har tagit emot hundratusentals flyktingar. Ingen annanstans i regionen är kvinnans rättigheter så starka som där. Ingen annanstans har kvinnor så stort deltagande i arbetet mot terrorn och för det nya samhället. Man försöker bygga en allians mellan kurder och araber och mellan kristna och muslimer - det som saknas på många håll i regionen. Man försöker anordna val.

Det är detta samhälle, denna strimma av hopp, som nu angrips av den turkiska militärmakten. Frågan är: Vänder vi dem ryggen, eller tar vi ställning för dem som gick först när IS skulle besegras, för dem som försöker bygga en bättre framtid? Tystnad är också att ta ställning.

När världen vänder sig bort, vänder ryggen mot kurderna i norra Syrien, mot dem som kämpar där, ger man ett indirekt erkännande, ett indirekt grönt ljus till den turkiska övermakten. Det är detta som sker nu. Det är detta som Turkiet utnyttjar. Det är därför de turkiska bombplanen kan bomba civila, byar, flyktingläger och städer i Afrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Turkiet har spelat en minst sagt dubbel roll gentemot IS. De har passivt sett på. De har släppt igenom terrorister som anslutit sig. IS har kunnat exportera sin olja via Erdogans Turkiet. För dem har det alltid varit viktigare att bekämpa kurdernas frihet än att ta ställning mot en terrorgrupp som Daish.

Frågan är då: Vad gör vi när vi ser hur Erdogans alltmer diktatoriska regim i Turkiet försöker krossa kurdernas och andras strävan efter självstyre och frihet i norra Syrien? Vänder vi dem ryggen? Tar vi ställning för dem som faktiskt försöker bygga någonting bättre? Det är det som denna debatt handlar om.

Sverige har en roll att spela som nation, som en del av EU och som ett land som sitter i FN:s säkerhetsråd. Det skulle ha betydelse om Sverige höjde rösten och sa ifrån. Jag önskar att vi här kunde få höra ett tydligt fördömande av Turkiets brutala angrepp på Afrinprovinsen som vi nu ser. Samma män och kvinnor som befriade al-Raqqa och som vände striden mot Daish i Kobane slåss nu förtvivlat mot den turkiska övermakten. De behöver omvärldens stöd.

Jag har en fråga till utrikesminister Wallström. Kan utrikesministern se något som helst stöd i folkrätten för Turkiets invasion av norra Syrien?

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret, som är en redogörelse för den humanitära hjälpen till flyktingarna i Syrien, vilket är mycket viktigt. Många nyhetskanaler i Mellanöstern rapporterar hur den turkiska terrorregimens styrkor beskjuter flyktingar som flytt undan kriget och flytt mot den turkiska gränsen. Jag undrar om statsrådet visste om detta.

Jag saknar ett tydligt och rakt svar från regeringen och utrikesministern om ett fördömande av Erdogans folkrättsbrott och krigsbrott. Min fråga till utrikesministern är: Kommer Sverige att fördöma Erdogans angrepp som folkrättsbrott? Kommer Sverige att driva denna fråga i EU och FN?

Erdogan har gjort sitt land till ett fängelse. Där utmålas kurdiska organisationer och andra folkminoritetsorganisationer och socialistiska organisationer, till exempel HDP och deras medlemmar och partiledare, som terrorister. För att kunna dölja dessa brott behöver Erdogan en syndabock. Nu när Daish har drivits ut från Rojava, och kurder och andra minoriteter har kunnat organisera sig där demokratiskt, har den turkiska staten tagit plats i Daishs ställe.

Den islamistiska terrorregimen i Turkiet vill upprätta en så kallad säkerhetszon för att skydda Turkiet, påstår man. Erdogan kände sig alltså tryggare med Daish som granne än kurderna i Rojava i Kurdistan. För att hindra ett folkligt och demokratiskt Rojava har Turkiet bombat Afrin sedan två veckor tillbaka. Erdogan beskriver organisationen YPG som en terroristorganisation och försöker rättfärdiga terrorangrepp i Syrien som i verkligheten är riktade mot kurderna och Rojavaprovinsen. Erdogan vill inte se en provins där kurdiska rörelser som har varit framgångsrika i att organisera tiotusentals kvinnor i YPG, Peshmerga och andra minoriteter bildar tre demokratiska kantoner.

I dag kan inte någon av de stater i området som är inblandade i konflikten i Syrien betraktas som demokratier. Dit hör Turkiet, Iran, Irak, Saudiarabien och naturligtvis Syrien. Alla de stater som omger området borde vara ett självständigt Kurdistan. De spelar ett blodigt spel med varandra om militärt och politiskt inflytande. Det är ett spel där man knyter och bryter allianser när det passar. Offren blir i slutändan kurderna. Tiotals barn har mördats, hundratals människor miste livet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Expressen skriver: Bilderna på den döda syriskkurdiska gerillasoldaten Barin Kobani väcker världens avsky.

Två makabra filmer sprids nu på nätet om hur hennes kropp skändas av vad som uppges vara medlemmar i Fria Syriska Armén. Barins kläder är sönderslitna. Hennes båda bröst är bortskurna, förmodligen med FSA-medlemmarnas bajonetter.

I den makabra videofilmen som cirkulerar på internet hör man en soldat från FSA på arabiska säga till sina jihadister: Hon är vacker. En annan trampar på hennes överkropp.

Barin stred inte mot IS den här gången utan mot Turkiet, som får stöd av FSA.

Detta är barbariskt, och detta vill jag nu ha stopp på. Jag förväntar mig att Margot Wallström gör något.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret, som är en redogörelse för den humanitära hjälpen till flyktingarna i Syrien, vilket är mycket viktigt. Många nyhetskanaler i Mellanöstern rapporterar hur den turkiska terrorregimens styrkor beskjuter flyktingar som flytt undan kriget och flytt mot den turkiska gränsen. Jag undrar om statsrådet visste om detta.

Jag saknar ett tydligt och rakt svar från regeringen och utrikesministern om ett fördömande av Erdogans folkrättsbrott och krigsbrott. Min fråga till utrikesministern är: Kommer Sverige att fördöma Erdogans angrepp som folkrättsbrott? Kommer Sverige att driva denna fråga i EU och FN?

Erdogan har gjort sitt land till ett fängelse. Där utmålas kurdiska organisationer och andra folkminoritetsorganisationer och socialistiska organisationer, till exempel HDP och deras medlemmar och partiledare, som terrorister. För att kunna dölja dessa brott behöver Erdogan en syndabock. Nu när Daish har drivits ut från Rojava, och kurder och andra minoriteter har kunnat organisera sig där demokratiskt, har den turkiska staten tagit plats i Daishs ställe.

Den islamistiska terrorregimen i Turkiet vill upprätta en så kallad säkerhetszon för att skydda Turkiet, påstår man. Erdogan kände sig alltså tryggare med Daish som granne än kurderna i Rojava i Kurdistan. För att hindra ett folkligt och demokratiskt Rojava har Turkiet bombat Afrin sedan två veckor tillbaka. Erdogan beskriver organisationen YPG som en terroristorganisation och försöker rättfärdiga terrorangrepp i Syrien som i verkligheten är riktade mot kurderna och Rojavaprovinsen. Erdogan vill inte se en provins där kurdiska rörelser som har varit framgångsrika i att organisera tiotusentals kvinnor i YPG, Peshmerga och andra minoriteter bildar tre demokratiska kantoner.

I dag kan inte någon av de stater i området som är inblandade i konflikten i Syrien betraktas som demokratier. Dit hör Turkiet, Iran, Irak, Saudiarabien och naturligtvis Syrien. Alla de stater som omger området borde vara ett självständigt Kurdistan. De spelar ett blodigt spel med varandra om militärt och politiskt inflytande. Det är ett spel där man knyter och bryter allianser när det passar. Offren blir i slutändan kurderna. Tiotals barn har mördats, hundratals människor miste livet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Expressen skriver: Bilderna på den döda syriskkurdiska gerillasoldaten Barin Kobani väcker världens avsky.

Två makabra filmer sprids nu på nätet om hur hennes kropp skändas av vad som uppges vara medlemmar i Fria Syriska Armén. Barins kläder är sönderslitna. Hennes båda bröst är bortskurna, förmodligen med FSA-medlemmarnas bajonetter.

I den makabra videofilmen som cirkulerar på internet hör man en soldat från FSA på arabiska säga till sina jihadister: Hon är vacker. En annan trampar på hennes överkropp.

Barin stred inte mot IS den här gången utan mot Turkiet, som får stöd av FSA.

Detta är barbariskt, och detta vill jag nu ha stopp på. Jag förväntar mig att Margot Wallström gör något.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret, som är en redogörelse för den humanitära hjälpen till flyktingarna i Syrien, vilket är mycket viktigt. Många nyhetskanaler i Mellanöstern rapporterar hur den turkiska terrorregimens styrkor beskjuter flyktingar som flytt undan kriget och flytt mot den turkiska gränsen. Jag undrar om statsrådet visste om detta.

Jag saknar ett tydligt och rakt svar från regeringen och utrikesministern om ett fördömande av Erdogans folkrättsbrott och krigsbrott. Min fråga till utrikesministern är: Kommer Sverige att fördöma Erdogans angrepp som folkrättsbrott? Kommer Sverige att driva denna fråga i EU och FN?

Erdogan har gjort sitt land till ett fängelse. Där utmålas kurdiska organisationer och andra folkminoritetsorganisationer och socialistiska organisationer, till exempel HDP och deras medlemmar och partiledare, som terrorister. För att kunna dölja dessa brott behöver Erdogan en syndabock. Nu när Daish har drivits ut från Rojava, och kurder och andra minoriteter har kunnat organisera sig där demokratiskt, har den turkiska staten tagit plats i Daishs ställe.

Den islamistiska terrorregimen i Turkiet vill upprätta en så kallad säkerhetszon för att skydda Turkiet, påstår man. Erdogan kände sig alltså tryggare med Daish som granne än kurderna i Rojava i Kurdistan. För att hindra ett folkligt och demokratiskt Rojava har Turkiet bombat Afrin sedan två veckor tillbaka. Erdogan beskriver organisationen YPG som en terroristorganisation och försöker rättfärdiga terrorangrepp i Syrien som i verkligheten är riktade mot kurderna och Rojavaprovinsen. Erdogan vill inte se en provins där kurdiska rörelser som har varit framgångsrika i att organisera tiotusentals kvinnor i YPG, Peshmerga och andra minoriteter bildar tre demokratiska kantoner.

I dag kan inte någon av de stater i området som är inblandade i konflikten i Syrien betraktas som demokratier. Dit hör Turkiet, Iran, Irak, Saudiarabien och naturligtvis Syrien. Alla de stater som omger området borde vara ett självständigt Kurdistan. De spelar ett blodigt spel med varandra om militärt och politiskt inflytande. Det är ett spel där man knyter och bryter allianser när det passar. Offren blir i slutändan kurderna. Tiotals barn har mördats, hundratals människor miste livet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Expressen skriver: Bilderna på den döda syriskkurdiska gerillasoldaten Barin Kobani väcker världens avsky.

Två makabra filmer sprids nu på nätet om hur hennes kropp skändas av vad som uppges vara medlemmar i Fria Syriska Armén. Barins kläder är sönderslitna. Hennes båda bröst är bortskurna, förmodligen med FSA-medlemmarnas bajonetter.

I den makabra videofilmen som cirkulerar på internet hör man en soldat från FSA på arabiska säga till sina jihadister: Hon är vacker. En annan trampar på hennes överkropp.

Barin stred inte mot IS den här gången utan mot Turkiet, som får stöd av FSA.

Detta är barbariskt, och detta vill jag nu ha stopp på. Jag förväntar mig att Margot Wallström gör något.

Fru talman! Jag vill börja mitt anförande med att hålla en tyst minut för alla barn, alla kvinnor, alla män, alla oskyldiga människor som nu har mördats i Afrinprovinsen till följd av den turkiska statens aggression.

Fru talman! När IS-terroristerna härjade fritt och var som vidrigast i Syrien förra året och året innan kämpade just kurderna i Rojava med heroiska insatser. Alla kvinnor och män kämpade för det som de trodde på och för att stå emot barbariet. Med omvärldens stöd kunde de slå tillbaka mot en av de värsta grupperna under de senaste årtiondena, nämligen IS-terroristerna i Daish, Islamiska staten.

Under hela tiden har dessa människor kämpat för frihet och demokrati och för att minimera riskerna för väst och för vårt land. Hade IS segrat i Syrien och i Irak hade det kunnat bli farligt även för oss i Sverige.

Vi vet att Erdogan avskyr det självstyrande området i Rojava. Han och hans regim har gjort allt som de kan för att förhindra att kurderna blir fria i någon del av Kurdistan. Det är därför som han nu har inlett ett krig.

På den karta som jag visar kan man se Afrin. Man kan se att den turkiska staten angriper från norr och från väst, medan deras islamister - Erdoganlojala islamister - angriper från söder och från öst. Detta innebär att Afrin är omringat av antingen terrorister eller av statsterrorism. Detta är ett brott mot folkrätten, alltså när en stat ger sig på ett område i ett annat land.

På den bild som jag visar kan man se hur Erdogans armé bombar sönder städer. Det som vi ser är civila människor som dör här. Det är bostadsområden.

Jag hade hoppats att utrikesministern hade sagt mer än att hon var oroad. Jag förväntar mig ett kraftigt fördömande av alla de folkrättsbrott som Erdogan gör sig skyldig till.

Fru talman! Jag vill börja mitt anförande med att hålla en tyst minut för alla barn, alla kvinnor, alla män, alla oskyldiga människor som nu har mördats i Afrinprovinsen till följd av den turkiska statens aggression.

Fru talman! När IS-terroristerna härjade fritt och var som vidrigast i Syrien förra året och året innan kämpade just kurderna i Rojava med heroiska insatser. Alla kvinnor och män kämpade för det som de trodde på och för att stå emot barbariet. Med omvärldens stöd kunde de slå tillbaka mot en av de värsta grupperna under de senaste årtiondena, nämligen IS-terroristerna i Daish, Islamiska staten.

Under hela tiden har dessa människor kämpat för frihet och demokrati och för att minimera riskerna för väst och för vårt land. Hade IS segrat i Syrien och i Irak hade det kunnat bli farligt även för oss i Sverige.

Vi vet att Erdogan avskyr det självstyrande området i Rojava. Han och hans regim har gjort allt som de kan för att förhindra att kurderna blir fria i någon del av Kurdistan. Det är därför som han nu har inlett ett krig.

På den karta som jag visar kan man se Afrin. Man kan se att den turkiska staten angriper från norr och från väst, medan deras islamister - Erdoganlojala islamister - angriper från söder och från öst. Detta innebär att Afrin är omringat av antingen terrorister eller av statsterrorism. Detta är ett brott mot folkrätten, alltså när en stat ger sig på ett område i ett annat land.

På den bild som jag visar kan man se hur Erdogans armé bombar sönder städer. Det som vi ser är civila människor som dör här. Det är bostadsområden.

Jag hade hoppats att utrikesministern hade sagt mer än att hon var oroad. Jag förväntar mig ett kraftigt fördömande av alla de folkrättsbrott som Erdogan gör sig skyldig till.

Fru talman! Jag vill börja mitt anförande med att hålla en tyst minut för alla barn, alla kvinnor, alla män, alla oskyldiga människor som nu har mördats i Afrinprovinsen till följd av den turkiska statens aggression.

Fru talman! När IS-terroristerna härjade fritt och var som vidrigast i Syrien förra året och året innan kämpade just kurderna i Rojava med heroiska insatser. Alla kvinnor och män kämpade för det som de trodde på och för att stå emot barbariet. Med omvärldens stöd kunde de slå tillbaka mot en av de värsta grupperna under de senaste årtiondena, nämligen IS-terroristerna i Daish, Islamiska staten.

Under hela tiden har dessa människor kämpat för frihet och demokrati och för att minimera riskerna för väst och för vårt land. Hade IS segrat i Syrien och i Irak hade det kunnat bli farligt även för oss i Sverige.

Vi vet att Erdogan avskyr det självstyrande området i Rojava. Han och hans regim har gjort allt som de kan för att förhindra att kurderna blir fria i någon del av Kurdistan. Det är därför som han nu har inlett ett krig.

På den karta som jag visar kan man se Afrin. Man kan se att den turkiska staten angriper från norr och från väst, medan deras islamister - Erdoganlojala islamister - angriper från söder och från öst. Detta innebär att Afrin är omringat av antingen terrorister eller av statsterrorism. Detta är ett brott mot folkrätten, alltså när en stat ger sig på ett område i ett annat land.

På den bild som jag visar kan man se hur Erdogans armé bombar sönder städer. Det som vi ser är civila människor som dör här. Det är bostadsområden.

Jag hade hoppats att utrikesministern hade sagt mer än att hon var oroad. Jag förväntar mig ett kraftigt fördömande av alla de folkrättsbrott som Erdogan gör sig skyldig till.

Fru talman! Turkiets oprovocerade och folkrättsvidriga överfall på Afrin i norra Syrien kan inte få passera utan kraftfulla reaktioner från omvärlden. Ytterligare aggression från den turkiska regimen måste stoppas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har ett ansvar - ja, vi har en skyldighet - att göra vårt yttersta för att stoppa pågående brott mot internationell rätt, oavsett vem som begår dem, och förhindra nya brott. Jag instämmer därför i vad de tidigare talarna har framfört: Nu måste den turkiska regimens anfall mot Afrin fördömas kraftfullt. Enskilda länder som Sverige, liksom EU och FN, måste sätta ned foten - genast, innan fler dödas, skadas eller tvingas fly från sina hem.

Fru talman! Det är särskilt illa att Turkiet angriper de områden som styrs av de kurdledda styrkor som gjort en hjälteinsats för hela världen genom att med framgång bekämpa Daish. Den turkiska staten säger att den bekämpar terrorister när den angriper Afrin, men det som händer är ju att de som riskerat sina liv för att bekämpa Daishs terrorister - och som har överlevt, för det var ju tyvärr många som inte gjorde det - nu utsätts för turkisk statsterrorism.

Det ger en extra dimension åt frågan, en extra dimension av grymhet och svek, om omvärlden fortsätter att se på utan att på allvar stå upp för dessa människor. Det duger inte att världen sviker dessa modiga människor, som har kämpat så hårt och framgångsrikt för oss alla och betalat ett fruktansvärt högt pris, nu när de behöver vår solidaritet. Det finns helt enkelt inga ursäkter för att stillatigande se på. Erdogans våldsexcesser måste stoppas.

Jag ska ta upp några konkreta saker jag tänker på, men det finns säkert fler. Alla tänkbara åtgärder som skulle kunna bidra till att stoppa den turkiska regimens våld behöver nämligen övervägas nu. Ett tydligt fördömande från Sverige har redan nämnts, och det behöver vi inte komma överens med någon annan för att göra. Sverige kan också driva på inom EU och FN för ett fördömande därifrån.

Det var illa att Frankrikes initiativ i FN:s säkerhetsråd inte ledde till ett uttryckligt fördömande av den turkiska aggressionen. Sverige stödde ju detta initiativ, och det var bra. Som medlem i säkerhetsrådet har vi också ett särskilt stort ansvar. Jag undrar om det kanske vore värt att ta upp frågan igen i säkerhetsrådet. Och varför inte kalla den turkiska ambassadören till UD och klargöra att Sverige finner Turkiets aggression helt oacceptabel?

Jag tänker också på ekonomiska sanktioner mot de ansvariga ledarna i Turkiet - inte mot det turkiska folket. Det förekommer att man upprättar sådana sanktioner när det gäller folkrättsbrott. Det finns ju ingen anledning att den turkiska regimens ledare skulle behandlas mildare än andra angripare. Är det någonting att fundera på, kanske? Sveriges röst är nämligen viktig - om vi går före kan det inspirera fler.

Fru talman! Turkiets oprovocerade och folkrättsvidriga överfall på Afrin i norra Syrien kan inte få passera utan kraftfulla reaktioner från omvärlden. Ytterligare aggression från den turkiska regimen måste stoppas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har ett ansvar - ja, vi har en skyldighet - att göra vårt yttersta för att stoppa pågående brott mot internationell rätt, oavsett vem som begår dem, och förhindra nya brott. Jag instämmer därför i vad de tidigare talarna har framfört: Nu måste den turkiska regimens anfall mot Afrin fördömas kraftfullt. Enskilda länder som Sverige, liksom EU och FN, måste sätta ned foten - genast, innan fler dödas, skadas eller tvingas fly från sina hem.

Fru talman! Det är särskilt illa att Turkiet angriper de områden som styrs av de kurdledda styrkor som gjort en hjälteinsats för hela världen genom att med framgång bekämpa Daish. Den turkiska staten säger att den bekämpar terrorister när den angriper Afrin, men det som händer är ju att de som riskerat sina liv för att bekämpa Daishs terrorister - och som har överlevt, för det var ju tyvärr många som inte gjorde det - nu utsätts för turkisk statsterrorism.

Det ger en extra dimension åt frågan, en extra dimension av grymhet och svek, om omvärlden fortsätter att se på utan att på allvar stå upp för dessa människor. Det duger inte att världen sviker dessa modiga människor, som har kämpat så hårt och framgångsrikt för oss alla och betalat ett fruktansvärt högt pris, nu när de behöver vår solidaritet. Det finns helt enkelt inga ursäkter för att stillatigande se på. Erdogans våldsexcesser måste stoppas.

Jag ska ta upp några konkreta saker jag tänker på, men det finns säkert fler. Alla tänkbara åtgärder som skulle kunna bidra till att stoppa den turkiska regimens våld behöver nämligen övervägas nu. Ett tydligt fördömande från Sverige har redan nämnts, och det behöver vi inte komma överens med någon annan för att göra. Sverige kan också driva på inom EU och FN för ett fördömande därifrån.

Det var illa att Frankrikes initiativ i FN:s säkerhetsråd inte ledde till ett uttryckligt fördömande av den turkiska aggressionen. Sverige stödde ju detta initiativ, och det var bra. Som medlem i säkerhetsrådet har vi också ett särskilt stort ansvar. Jag undrar om det kanske vore värt att ta upp frågan igen i säkerhetsrådet. Och varför inte kalla den turkiska ambassadören till UD och klargöra att Sverige finner Turkiets aggression helt oacceptabel?

Jag tänker också på ekonomiska sanktioner mot de ansvariga ledarna i Turkiet - inte mot det turkiska folket. Det förekommer att man upprättar sådana sanktioner när det gäller folkrättsbrott. Det finns ju ingen anledning att den turkiska regimens ledare skulle behandlas mildare än andra angripare. Är det någonting att fundera på, kanske? Sveriges röst är nämligen viktig - om vi går före kan det inspirera fler.

Fru talman! Turkiets oprovocerade och folkrättsvidriga överfall på Afrin i norra Syrien kan inte få passera utan kraftfulla reaktioner från omvärlden. Ytterligare aggression från den turkiska regimen måste stoppas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har ett ansvar - ja, vi har en skyldighet - att göra vårt yttersta för att stoppa pågående brott mot internationell rätt, oavsett vem som begår dem, och förhindra nya brott. Jag instämmer därför i vad de tidigare talarna har framfört: Nu måste den turkiska regimens anfall mot Afrin fördömas kraftfullt. Enskilda länder som Sverige, liksom EU och FN, måste sätta ned foten - genast, innan fler dödas, skadas eller tvingas fly från sina hem.

Fru talman! Det är särskilt illa att Turkiet angriper de områden som styrs av de kurdledda styrkor som gjort en hjälteinsats för hela världen genom att med framgång bekämpa Daish. Den turkiska staten säger att den bekämpar terrorister när den angriper Afrin, men det som händer är ju att de som riskerat sina liv för att bekämpa Daishs terrorister - och som har överlevt, för det var ju tyvärr många som inte gjorde det - nu utsätts för turkisk statsterrorism.

Det ger en extra dimension åt frågan, en extra dimension av grymhet och svek, om omvärlden fortsätter att se på utan att på allvar stå upp för dessa människor. Det duger inte att världen sviker dessa modiga människor, som har kämpat så hårt och framgångsrikt för oss alla och betalat ett fruktansvärt högt pris, nu när de behöver vår solidaritet. Det finns helt enkelt inga ursäkter för att stillatigande se på. Erdogans våldsexcesser måste stoppas.

Jag ska ta upp några konkreta saker jag tänker på, men det finns säkert fler. Alla tänkbara åtgärder som skulle kunna bidra till att stoppa den turkiska regimens våld behöver nämligen övervägas nu. Ett tydligt fördömande från Sverige har redan nämnts, och det behöver vi inte komma överens med någon annan för att göra. Sverige kan också driva på inom EU och FN för ett fördömande därifrån.

Det var illa att Frankrikes initiativ i FN:s säkerhetsråd inte ledde till ett uttryckligt fördömande av den turkiska aggressionen. Sverige stödde ju detta initiativ, och det var bra. Som medlem i säkerhetsrådet har vi också ett särskilt stort ansvar. Jag undrar om det kanske vore värt att ta upp frågan igen i säkerhetsrådet. Och varför inte kalla den turkiska ambassadören till UD och klargöra att Sverige finner Turkiets aggression helt oacceptabel?

Jag tänker också på ekonomiska sanktioner mot de ansvariga ledarna i Turkiet - inte mot det turkiska folket. Det förekommer att man upprättar sådana sanktioner när det gäller folkrättsbrott. Det finns ju ingen anledning att den turkiska regimens ledare skulle behandlas mildare än andra angripare. Är det någonting att fundera på, kanske? Sveriges röst är nämligen viktig - om vi går före kan det inspirera fler.

Fru talman! Jag tackar för alla inlägg. Först och främst: Tack, Jabar Amin, för att du påminde oss om vilka det är som är offer. I de flesta av dagens krig och konflikter, men särskilt i Syrien, är det kvinnor och barn som numera är på frontlinjerna. Det är de som dör. De är oskyldiga civila, och det är faktiskt vår främsta uppgift att se till att minska lidandet och få stopp på kriget i Syrien. Det är den allra viktigaste uppgiften.

Jag vill även tacka dem som påminner om vilka som i detta fall har varit väldigt mycket av hjältar och faktiskt har hjälpt till att bekämpa IS. Vi trodde nog att IS skulle vara praktiskt taget besegrat nu, och så är ännu inte fallet. Det återstår mycket mer att göra. Därför har den här attacken från Turkiets sida också, hos alla, väckt en oro för att våldet i själva verket eskalerar. Det kan förlänga hela krigssituationen, och det kan även bli väldigt komplicerat med alla olika aktörer i konflikten. Det är alltså viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nej, vi har inte varit tysta, och vi har inte heller varit passiva. Vi har varit tydliga i kontakterna med turkiska företrädare, och naturligtvis kallar vi även till oss den turkiska ambassadören. Vi har talat med honom. Vi påpekar att det som nu sker riskerar att förvärra en redan mycket svår situation. Situationen och det eskalerande våldet skapar ännu mer lidande.

Nu är det också så att Sverige alltid betonar vikten av att folkrättens regler följs. Vi tar alla tillfällen som ges att understryka detta såväl i FN:s säkerhetsråd som i EU-sammanhang, liksom i alla multilaterala forum och även i de bilaterala kontakterna. Det är mycket viktigt att vi agerar.

Det är faktiskt därför just orden "fördömande" och "fördöma" än så länge inte har använts av vare sig säkerhetsrådet eller egentligen något enskilt land. Det beror på att det under lång tid har varit svårt att bedöma utvecklingen och få bevis för exakt vad som har hänt på marken. Vi kan förstås också se dessa hemska bilder och att man bombar, men det behöver också konstateras exakt vad det är för slags militära insatser.

Turkiet har alltså åberopat olika skäl för att intervenera i norra Syrien. Å ena sidan har man åberopat självförsvar i enlighet med FN-stadgans artikel 51, å andra sidan har man åberopat andra skäl, som terroristbekämpning och viljan att etablera en så kallad säkerhetszon vid gränsen mellan Syrien och Turkiet. Här blandar man alltså politiska och rättsliga argument - nu beskriver jag bara vad det är som händer - och då har såväl länder som FN förstås en skyldighet att undersöka om detta är riktigt. Kan man verkligen åberopa folkrätten, och följer man den?

Det är därför så många har väntat med att använda ett ord som "fördöma". Jag försöker alltså bara förklara precis hur det ligger till politiskt. Enligt reglerna i FN-stadgan råder det som ni vet våldsförbud. Från våldsförbudet finns det två centrala undantag. Det ena är när stater agerar efter att ha blivit auktoriserade av FN:s säkerhetsråd, och det andra finns i just artikel 51 och stadgar att en stat har rätt till självförsvar mot ett väpnat angrepp.

Samtidigt är självförsvarsrätten kopplad till en rad villkor. Bland annat måste våldet vara nödvändigt och proportionerligt.

Fru talman! Jag tackar för alla inlägg. Först och främst: Tack, Jabar Amin, för att du påminde oss om vilka det är som är offer. I de flesta av dagens krig och konflikter, men särskilt i Syrien, är det kvinnor och barn som numera är på frontlinjerna. Det är de som dör. De är oskyldiga civila, och det är faktiskt vår främsta uppgift att se till att minska lidandet och få stopp på kriget i Syrien. Det är den allra viktigaste uppgiften.

Jag vill även tacka dem som påminner om vilka som i detta fall har varit väldigt mycket av hjältar och faktiskt har hjälpt till att bekämpa IS. Vi trodde nog att IS skulle vara praktiskt taget besegrat nu, och så är ännu inte fallet. Det återstår mycket mer att göra. Därför har den här attacken från Turkiets sida också, hos alla, väckt en oro för att våldet i själva verket eskalerar. Det kan förlänga hela krigssituationen, och det kan även bli väldigt komplicerat med alla olika aktörer i konflikten. Det är alltså viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nej, vi har inte varit tysta, och vi har inte heller varit passiva. Vi har varit tydliga i kontakterna med turkiska företrädare, och naturligtvis kallar vi även till oss den turkiska ambassadören. Vi har talat med honom. Vi påpekar att det som nu sker riskerar att förvärra en redan mycket svår situation. Situationen och det eskalerande våldet skapar ännu mer lidande.

Nu är det också så att Sverige alltid betonar vikten av att folkrättens regler följs. Vi tar alla tillfällen som ges att understryka detta såväl i FN:s säkerhetsråd som i EU-sammanhang, liksom i alla multilaterala forum och även i de bilaterala kontakterna. Det är mycket viktigt att vi agerar.

Det är faktiskt därför just orden "fördömande" och "fördöma" än så länge inte har använts av vare sig säkerhetsrådet eller egentligen något enskilt land. Det beror på att det under lång tid har varit svårt att bedöma utvecklingen och få bevis för exakt vad som har hänt på marken. Vi kan förstås också se dessa hemska bilder och att man bombar, men det behöver också konstateras exakt vad det är för slags militära insatser.

Turkiet har alltså åberopat olika skäl för att intervenera i norra Syrien. Å ena sidan har man åberopat självförsvar i enlighet med FN-stadgans artikel 51, å andra sidan har man åberopat andra skäl, som terroristbekämpning och viljan att etablera en så kallad säkerhetszon vid gränsen mellan Syrien och Turkiet. Här blandar man alltså politiska och rättsliga argument - nu beskriver jag bara vad det är som händer - och då har såväl länder som FN förstås en skyldighet att undersöka om detta är riktigt. Kan man verkligen åberopa folkrätten, och följer man den?

Det är därför så många har väntat med att använda ett ord som "fördöma". Jag försöker alltså bara förklara precis hur det ligger till politiskt. Enligt reglerna i FN-stadgan råder det som ni vet våldsförbud. Från våldsförbudet finns det två centrala undantag. Det ena är när stater agerar efter att ha blivit auktoriserade av FN:s säkerhetsråd, och det andra finns i just artikel 51 och stadgar att en stat har rätt till självförsvar mot ett väpnat angrepp.

Samtidigt är självförsvarsrätten kopplad till en rad villkor. Bland annat måste våldet vara nödvändigt och proportionerligt.

Fru talman! Jag tackar för alla inlägg. Först och främst: Tack, Jabar Amin, för att du påminde oss om vilka det är som är offer. I de flesta av dagens krig och konflikter, men särskilt i Syrien, är det kvinnor och barn som numera är på frontlinjerna. Det är de som dör. De är oskyldiga civila, och det är faktiskt vår främsta uppgift att se till att minska lidandet och få stopp på kriget i Syrien. Det är den allra viktigaste uppgiften.

Jag vill även tacka dem som påminner om vilka som i detta fall har varit väldigt mycket av hjältar och faktiskt har hjälpt till att bekämpa IS. Vi trodde nog att IS skulle vara praktiskt taget besegrat nu, och så är ännu inte fallet. Det återstår mycket mer att göra. Därför har den här attacken från Turkiets sida också, hos alla, väckt en oro för att våldet i själva verket eskalerar. Det kan förlänga hela krigssituationen, och det kan även bli väldigt komplicerat med alla olika aktörer i konflikten. Det är alltså viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nej, vi har inte varit tysta, och vi har inte heller varit passiva. Vi har varit tydliga i kontakterna med turkiska företrädare, och naturligtvis kallar vi även till oss den turkiska ambassadören. Vi har talat med honom. Vi påpekar att det som nu sker riskerar att förvärra en redan mycket svår situation. Situationen och det eskalerande våldet skapar ännu mer lidande.

Nu är det också så att Sverige alltid betonar vikten av att folkrättens regler följs. Vi tar alla tillfällen som ges att understryka detta såväl i FN:s säkerhetsråd som i EU-sammanhang, liksom i alla multilaterala forum och även i de bilaterala kontakterna. Det är mycket viktigt att vi agerar.

Det är faktiskt därför just orden "fördömande" och "fördöma" än så länge inte har använts av vare sig säkerhetsrådet eller egentligen något enskilt land. Det beror på att det under lång tid har varit svårt att bedöma utvecklingen och få bevis för exakt vad som har hänt på marken. Vi kan förstås också se dessa hemska bilder och att man bombar, men det behöver också konstateras exakt vad det är för slags militära insatser.

Turkiet har alltså åberopat olika skäl för att intervenera i norra Syrien. Å ena sidan har man åberopat självförsvar i enlighet med FN-stadgans artikel 51, å andra sidan har man åberopat andra skäl, som terroristbekämpning och viljan att etablera en så kallad säkerhetszon vid gränsen mellan Syrien och Turkiet. Här blandar man alltså politiska och rättsliga argument - nu beskriver jag bara vad det är som händer - och då har såväl länder som FN förstås en skyldighet att undersöka om detta är riktigt. Kan man verkligen åberopa folkrätten, och följer man den?

Det är därför så många har väntat med att använda ett ord som "fördöma". Jag försöker alltså bara förklara precis hur det ligger till politiskt. Enligt reglerna i FN-stadgan råder det som ni vet våldsförbud. Från våldsförbudet finns det två centrala undantag. Det ena är när stater agerar efter att ha blivit auktoriserade av FN:s säkerhetsråd, och det andra finns i just artikel 51 och stadgar att en stat har rätt till självförsvar mot ett väpnat angrepp.

Samtidigt är självförsvarsrätten kopplad till en rad villkor. Bland annat måste våldet vara nödvändigt och proportionerligt.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för de delar av svaret som hanns med; det kommer säkert mer sedan.

Finns det något stöd i folkrätten för Turkiets aggression? Jag tycker inte att det borde vara så svårt att slå fast att Turkiet i dag bombar ett annat land. Man bombar civilbefolkningen. Man bombar en region som inte har utgjort något som helst hot mot Turkiet. Det är inte heller första gången man bombar kurdiska mål i norra Syrien, utan det har hänt gång på gång. Jag menar att detta är grund för ett ställningstagande.

Det är grund för ett ställningstagande mot den terror mot civila som det rör sig om - med flygbombningar, artilleribeskjutningar och stridsvagnar - och mot att turkisk trupp befinner sig långt inne i detta område i Syrien. Jag beklagar att Sveriges regering inte kan komma fram med det tydliga fördömandet i dag. Jag tror att det är bråttom. Jag tycker att det är akut. Det är nu människor lider och dör i Afrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad beror denna omvärldens flathet mot Erdogan och Turkiet på? Jag tror att det finns flera förklaringar, och en är att Turkiet är ett Natoland - kanske det näst viktigaste Natolandet rent militärt. Det är ingen slump att ingen svensk Natoanhängare deltar i denna debatt; det är tyst från den borgerliga sidan. Där pratar man gärna om att bekämpa terrorismen, men man vill inte kritisera ett Natoland. Det finns en politisk lojalitet från Natoanhängare och Natoländer som gör att man är tyst. Men den som är tyst ger ett indirekt medgivande.

Den andra förklaringen är att Turkiet i dag får betalt av EU för att hålla flyktingar kvar i Turkiet. Man har försatt sig i en sorts utpressningssituation där det är Erdogan som kan bestämma om det kommer flyktingar till Europa eller inte, och då är EU tyst. I detta läge och med denna skamliga tystnad - när Ryssland, USA och EU är tysta - skulle det vara oerhört viktigt att några länder faktiskt ställer sig upp och säger: Vi fördömer detta. Vi står på civilbefolkningens sida, och vi står på folkrättens sida. Vi fördömer denna turkiska aggression.

Turkiet är på väg mot diktatur - man kan inte beskriva det på något annat sätt. Det viktigaste oppositionspartiet, HDP, är på väg att krossas. 5 000 HDP:are, inklusive partiledarna, sitter i fängelse. Deras så kallade brott är att tala om en fredlig lösning på den kurdiska frågan, om kvinnors rättigheter och om sociala reformer. Det är allt som krävs i Turkiet.

Mer än 500 personer har fängslats för att de har uttalat stöd för Afrin och kritik mot Turkiet, framför allt på sociala medier. I Turkiet räcker det i dag med att twittra att man inte tycker om att Turkiet bombar Afrin för att fängslas. Så illa ser situationen ut.

Just därför är det viktigt att det finns ett stöd för de människor som kämpade mot IS, som besegrade IS i Kobane och som befriade al-Raqqa från den terror som Daish innebar.

Kurderna har svikits av omvärlden flera gånger förr, och de har ofta blivit en bricka i ett stormaktsspel. Men den här gången jublade hela världen. De har till och med tillfångatagit svenska terrorister som har slagits för Daish och som hålls i fångenskap där, som man vill ska ställas inför rätta.

De har gjort detta farliga - att bekämpa terrorismen - åt alla oss andra i världen. Frågan är nu: Vänder vi dem ryggen, eller tar vi ställning?

Som Vänsterpartiets ordförande önskar jag att Turkiets ambassadör får sig en rejäl avhyvling och att vi tydligt säger att vi fördömer detta angrepp mot Afrinområdet. Jag önskar att Sverige börjar ge mer direkt humanitärt stöd till federationen i norra Syrien och att Sverige i FN:s säkerhetsråd agerar för att få stopp på detta orättfärdiga angrepp.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för de delar av svaret som hanns med; det kommer säkert mer sedan.

Finns det något stöd i folkrätten för Turkiets aggression? Jag tycker inte att det borde vara så svårt att slå fast att Turkiet i dag bombar ett annat land. Man bombar civilbefolkningen. Man bombar en region som inte har utgjort något som helst hot mot Turkiet. Det är inte heller första gången man bombar kurdiska mål i norra Syrien, utan det har hänt gång på gång. Jag menar att detta är grund för ett ställningstagande.

Det är grund för ett ställningstagande mot den terror mot civila som det rör sig om - med flygbombningar, artilleribeskjutningar och stridsvagnar - och mot att turkisk trupp befinner sig långt inne i detta område i Syrien. Jag beklagar att Sveriges regering inte kan komma fram med det tydliga fördömandet i dag. Jag tror att det är bråttom. Jag tycker att det är akut. Det är nu människor lider och dör i Afrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad beror denna omvärldens flathet mot Erdogan och Turkiet på? Jag tror att det finns flera förklaringar, och en är att Turkiet är ett Natoland - kanske det näst viktigaste Natolandet rent militärt. Det är ingen slump att ingen svensk Natoanhängare deltar i denna debatt; det är tyst från den borgerliga sidan. Där pratar man gärna om att bekämpa terrorismen, men man vill inte kritisera ett Natoland. Det finns en politisk lojalitet från Natoanhängare och Natoländer som gör att man är tyst. Men den som är tyst ger ett indirekt medgivande.

Den andra förklaringen är att Turkiet i dag får betalt av EU för att hålla flyktingar kvar i Turkiet. Man har försatt sig i en sorts utpressningssituation där det är Erdogan som kan bestämma om det kommer flyktingar till Europa eller inte, och då är EU tyst. I detta läge och med denna skamliga tystnad - när Ryssland, USA och EU är tysta - skulle det vara oerhört viktigt att några länder faktiskt ställer sig upp och säger: Vi fördömer detta. Vi står på civilbefolkningens sida, och vi står på folkrättens sida. Vi fördömer denna turkiska aggression.

Turkiet är på väg mot diktatur - man kan inte beskriva det på något annat sätt. Det viktigaste oppositionspartiet, HDP, är på väg att krossas. 5 000 HDP:are, inklusive partiledarna, sitter i fängelse. Deras så kallade brott är att tala om en fredlig lösning på den kurdiska frågan, om kvinnors rättigheter och om sociala reformer. Det är allt som krävs i Turkiet.

Mer än 500 personer har fängslats för att de har uttalat stöd för Afrin och kritik mot Turkiet, framför allt på sociala medier. I Turkiet räcker det i dag med att twittra att man inte tycker om att Turkiet bombar Afrin för att fängslas. Så illa ser situationen ut.

Just därför är det viktigt att det finns ett stöd för de människor som kämpade mot IS, som besegrade IS i Kobane och som befriade al-Raqqa från den terror som Daish innebar.

Kurderna har svikits av omvärlden flera gånger förr, och de har ofta blivit en bricka i ett stormaktsspel. Men den här gången jublade hela världen. De har till och med tillfångatagit svenska terrorister som har slagits för Daish och som hålls i fångenskap där, som man vill ska ställas inför rätta.

De har gjort detta farliga - att bekämpa terrorismen - åt alla oss andra i världen. Frågan är nu: Vänder vi dem ryggen, eller tar vi ställning?

Som Vänsterpartiets ordförande önskar jag att Turkiets ambassadör får sig en rejäl avhyvling och att vi tydligt säger att vi fördömer detta angrepp mot Afrinområdet. Jag önskar att Sverige börjar ge mer direkt humanitärt stöd till federationen i norra Syrien och att Sverige i FN:s säkerhetsråd agerar för att få stopp på detta orättfärdiga angrepp.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för de delar av svaret som hanns med; det kommer säkert mer sedan.

Finns det något stöd i folkrätten för Turkiets aggression? Jag tycker inte att det borde vara så svårt att slå fast att Turkiet i dag bombar ett annat land. Man bombar civilbefolkningen. Man bombar en region som inte har utgjort något som helst hot mot Turkiet. Det är inte heller första gången man bombar kurdiska mål i norra Syrien, utan det har hänt gång på gång. Jag menar att detta är grund för ett ställningstagande.

Det är grund för ett ställningstagande mot den terror mot civila som det rör sig om - med flygbombningar, artilleribeskjutningar och stridsvagnar - och mot att turkisk trupp befinner sig långt inne i detta område i Syrien. Jag beklagar att Sveriges regering inte kan komma fram med det tydliga fördömandet i dag. Jag tror att det är bråttom. Jag tycker att det är akut. Det är nu människor lider och dör i Afrin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad beror denna omvärldens flathet mot Erdogan och Turkiet på? Jag tror att det finns flera förklaringar, och en är att Turkiet är ett Natoland - kanske det näst viktigaste Natolandet rent militärt. Det är ingen slump att ingen svensk Natoanhängare deltar i denna debatt; det är tyst från den borgerliga sidan. Där pratar man gärna om att bekämpa terrorismen, men man vill inte kritisera ett Natoland. Det finns en politisk lojalitet från Natoanhängare och Natoländer som gör att man är tyst. Men den som är tyst ger ett indirekt medgivande.

Den andra förklaringen är att Turkiet i dag får betalt av EU för att hålla flyktingar kvar i Turkiet. Man har försatt sig i en sorts utpressningssituation där det är Erdogan som kan bestämma om det kommer flyktingar till Europa eller inte, och då är EU tyst. I detta läge och med denna skamliga tystnad - när Ryssland, USA och EU är tysta - skulle det vara oerhört viktigt att några länder faktiskt ställer sig upp och säger: Vi fördömer detta. Vi står på civilbefolkningens sida, och vi står på folkrättens sida. Vi fördömer denna turkiska aggression.

Turkiet är på väg mot diktatur - man kan inte beskriva det på något annat sätt. Det viktigaste oppositionspartiet, HDP, är på väg att krossas. 5 000 HDP:are, inklusive partiledarna, sitter i fängelse. Deras så kallade brott är att tala om en fredlig lösning på den kurdiska frågan, om kvinnors rättigheter och om sociala reformer. Det är allt som krävs i Turkiet.

Mer än 500 personer har fängslats för att de har uttalat stöd för Afrin och kritik mot Turkiet, framför allt på sociala medier. I Turkiet räcker det i dag med att twittra att man inte tycker om att Turkiet bombar Afrin för att fängslas. Så illa ser situationen ut.

Just därför är det viktigt att det finns ett stöd för de människor som kämpade mot IS, som besegrade IS i Kobane och som befriade al-Raqqa från den terror som Daish innebar.

Kurderna har svikits av omvärlden flera gånger förr, och de har ofta blivit en bricka i ett stormaktsspel. Men den här gången jublade hela världen. De har till och med tillfångatagit svenska terrorister som har slagits för Daish och som hålls i fångenskap där, som man vill ska ställas inför rätta.

De har gjort detta farliga - att bekämpa terrorismen - åt alla oss andra i världen. Frågan är nu: Vänder vi dem ryggen, eller tar vi ställning?

Som Vänsterpartiets ordförande önskar jag att Turkiets ambassadör får sig en rejäl avhyvling och att vi tydligt säger att vi fördömer detta angrepp mot Afrinområdet. Jag önskar att Sverige börjar ge mer direkt humanitärt stöd till federationen i norra Syrien och att Sverige i FN:s säkerhetsråd agerar för att få stopp på detta orättfärdiga angrepp.

Fru talman! Erdogan har tidigare tydligt, med egna ord, sagt att demokrati inte är målet. Angreppet i Rojava är ett förtydligande. Det är inte den påstådda terrorismen som hotar. För Erdogan är all kamp för demokrati farlig. Kampen för demokrati är farlig i Rojava. Den är farlig också hemma i Turkiet - där fängslar man oppositionella HPD:are och andra frispråkiga och intellektuella.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige och EU kan inte tyst se på när Erdoganregimen kallar alla oppositionella och kurder för terrorister. För Erdogan är demokrati en form av terrorism.

Fru talman! Konflikten har också flyttat till oss i Sverige via Erdoganstödda moskéer och organisationer. Erdoganregimens egen tidning Anadolu Agency skriver att unga pojkar i Rinkebymoskén och på andra platser i Stockholm och i Sverige samlas för att be för Afrin. Detta är alltså Erdogans egen tidning.

Jag menar att detta är farligt. Vi måste stoppa hat, propaganda och rasism som riktas mot minoriteter i Sverige samt hindra barn från att hjärntvättas till att bli jihadister. Jag blev alldeles skakig när jag såg detta i går kväll. Det skickades från Turkiet till mig.

Vi måste nu se till att denna hemska propaganda och detta krig inte når våra barn i förorterna. Det gäller både kurdiska och turkiska barn. De är oskyldiga.

Det är Erdogan som är terrorist. Det är hans stat som terroriserar sitt eget folk och kurderna i Rojava. Jag menar att det också blir ett problem för oss om vi inte markerar i denna fråga.

Det är inte första gången som rasistisk propaganda mot kurder, judar och armenier sprids. Det vet vi, och vi måste stoppa detta.

Det förväntas också att en svensk utrikespolitik med feministiska inslag ska stödja kurderna, kurdiska kvinnor och kvinnorna i Mellanöstern, som har kämpat mot barbariet och mot det blodtörstiga Daish. Vem skulle annars stå upp för den feministiska andan? Det måste faktiskt ske - särskilt via dig, Margot Wallström, som har kämpat för kvinnors rättigheter.

Kurdiska kvinnor har förväntningar. Här sitter många aleviter, kurder, turkar och svenskar som förväntar sig att du och vi nu ska göra något för att få stopp på detta.

Folkrättsbrott måste stoppas - det vet vi. Sverige, EU och FN brukar vara väldigt snabba när ett land angriper ett annat land, vilket är viktigt. Varför gör man inte detta när det gäller Turkiet?

Erdogan har själv sagt att demokrati inte är målet. Målet är i stället att bekämpa andra människor och dessa människors sätt att själva, med folkligt stöd från andra minoriteter, skapa kantoner där kvinnor, barn, unga och andra är involverade.

Det är det som Erdogan är ute efter. Han var inte ute efter Daish - vi såg i många år hur han gav stöd till dem. Efter kampen mot barbariet är det nu en stat som beter sig barbariskt mot kurderna.

Jag hoppas att vi nu får höra utrikesministern fördöma den turkiska regimens angrepp starkt.

Fru talman! Erdogan har tidigare tydligt, med egna ord, sagt att demokrati inte är målet. Angreppet i Rojava är ett förtydligande. Det är inte den påstådda terrorismen som hotar. För Erdogan är all kamp för demokrati farlig. Kampen för demokrati är farlig i Rojava. Den är farlig också hemma i Turkiet - där fängslar man oppositionella HPD:are och andra frispråkiga och intellektuella.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige och EU kan inte tyst se på när Erdoganregimen kallar alla oppositionella och kurder för terrorister. För Erdogan är demokrati en form av terrorism.

Fru talman! Konflikten har också flyttat till oss i Sverige via Erdoganstödda moskéer och organisationer. Erdoganregimens egen tidning Anadolu Agency skriver att unga pojkar i Rinkebymoskén och på andra platser i Stockholm och i Sverige samlas för att be för Afrin. Detta är alltså Erdogans egen tidning.

Jag menar att detta är farligt. Vi måste stoppa hat, propaganda och rasism som riktas mot minoriteter i Sverige samt hindra barn från att hjärntvättas till att bli jihadister. Jag blev alldeles skakig när jag såg detta i går kväll. Det skickades från Turkiet till mig.

Vi måste nu se till att denna hemska propaganda och detta krig inte når våra barn i förorterna. Det gäller både kurdiska och turkiska barn. De är oskyldiga.

Det är Erdogan som är terrorist. Det är hans stat som terroriserar sitt eget folk och kurderna i Rojava. Jag menar att det också blir ett problem för oss om vi inte markerar i denna fråga.

Det är inte första gången som rasistisk propaganda mot kurder, judar och armenier sprids. Det vet vi, och vi måste stoppa detta.

Det förväntas också att en svensk utrikespolitik med feministiska inslag ska stödja kurderna, kurdiska kvinnor och kvinnorna i Mellanöstern, som har kämpat mot barbariet och mot det blodtörstiga Daish. Vem skulle annars stå upp för den feministiska andan? Det måste faktiskt ske - särskilt via dig, Margot Wallström, som har kämpat för kvinnors rättigheter.

Kurdiska kvinnor har förväntningar. Här sitter många aleviter, kurder, turkar och svenskar som förväntar sig att du och vi nu ska göra något för att få stopp på detta.

Folkrättsbrott måste stoppas - det vet vi. Sverige, EU och FN brukar vara väldigt snabba när ett land angriper ett annat land, vilket är viktigt. Varför gör man inte detta när det gäller Turkiet?

Erdogan har själv sagt att demokrati inte är målet. Målet är i stället att bekämpa andra människor och dessa människors sätt att själva, med folkligt stöd från andra minoriteter, skapa kantoner där kvinnor, barn, unga och andra är involverade.

Det är det som Erdogan är ute efter. Han var inte ute efter Daish - vi såg i många år hur han gav stöd till dem. Efter kampen mot barbariet är det nu en stat som beter sig barbariskt mot kurderna.

Jag hoppas att vi nu får höra utrikesministern fördöma den turkiska regimens angrepp starkt.

Fru talman! Erdogan har tidigare tydligt, med egna ord, sagt att demokrati inte är målet. Angreppet i Rojava är ett förtydligande. Det är inte den påstådda terrorismen som hotar. För Erdogan är all kamp för demokrati farlig. Kampen för demokrati är farlig i Rojava. Den är farlig också hemma i Turkiet - där fängslar man oppositionella HPD:are och andra frispråkiga och intellektuella.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige och EU kan inte tyst se på när Erdoganregimen kallar alla oppositionella och kurder för terrorister. För Erdogan är demokrati en form av terrorism.

Fru talman! Konflikten har också flyttat till oss i Sverige via Erdoganstödda moskéer och organisationer. Erdoganregimens egen tidning Anadolu Agency skriver att unga pojkar i Rinkebymoskén och på andra platser i Stockholm och i Sverige samlas för att be för Afrin. Detta är alltså Erdogans egen tidning.

Jag menar att detta är farligt. Vi måste stoppa hat, propaganda och rasism som riktas mot minoriteter i Sverige samt hindra barn från att hjärntvättas till att bli jihadister. Jag blev alldeles skakig när jag såg detta i går kväll. Det skickades från Turkiet till mig.

Vi måste nu se till att denna hemska propaganda och detta krig inte når våra barn i förorterna. Det gäller både kurdiska och turkiska barn. De är oskyldiga.

Det är Erdogan som är terrorist. Det är hans stat som terroriserar sitt eget folk och kurderna i Rojava. Jag menar att det också blir ett problem för oss om vi inte markerar i denna fråga.

Det är inte första gången som rasistisk propaganda mot kurder, judar och armenier sprids. Det vet vi, och vi måste stoppa detta.

Det förväntas också att en svensk utrikespolitik med feministiska inslag ska stödja kurderna, kurdiska kvinnor och kvinnorna i Mellanöstern, som har kämpat mot barbariet och mot det blodtörstiga Daish. Vem skulle annars stå upp för den feministiska andan? Det måste faktiskt ske - särskilt via dig, Margot Wallström, som har kämpat för kvinnors rättigheter.

Kurdiska kvinnor har förväntningar. Här sitter många aleviter, kurder, turkar och svenskar som förväntar sig att du och vi nu ska göra något för att få stopp på detta.

Folkrättsbrott måste stoppas - det vet vi. Sverige, EU och FN brukar vara väldigt snabba när ett land angriper ett annat land, vilket är viktigt. Varför gör man inte detta när det gäller Turkiet?

Erdogan har själv sagt att demokrati inte är målet. Målet är i stället att bekämpa andra människor och dessa människors sätt att själva, med folkligt stöd från andra minoriteter, skapa kantoner där kvinnor, barn, unga och andra är involverade.

Det är det som Erdogan är ute efter. Han var inte ute efter Daish - vi såg i många år hur han gav stöd till dem. Efter kampen mot barbariet är det nu en stat som beter sig barbariskt mot kurderna.

Jag hoppas att vi nu får höra utrikesministern fördöma den turkiska regimens angrepp starkt.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Utrikesministern vet att Afrindistriktet har varit ett av de få distrikt i Syrien som har varit lugna och som inte har blivit förstörda av kriget. Där har människorna varit mer eller mindre trygga, och där har den kurdiska befolkningen tagit emot hundratusentals flyktingar från övriga Syrien.

Men i och med Erdogans angrepp har man förstört tryggheten även i Afrindistriktet. Det som Erdogan och hans regim ägnar sig åt nu, fru talman, är ingenting annat än statsterrorism. När civila mål bombas, när man går in och angriper mål i andra länder och när man utsätter civilbefolkningen för allt detta lidande är det terrorism - statsterrorism.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tyvärr har Erdogan fått härja fritt. För några år sedan angrep han irakiska Kurdistan och kränkte folkrätten där. För två år sedan angrep han norra Kurdistan - den turkiska delen av Kurdistan. Han förstörde stad efter stad och mördade hundratals oskyldiga människor.

Nu angriper han Afrindistriktet. Det är skrattretande att höra Erdogan och hans regim hänvisa till terrorism. Om det är någon som har stött terrorismen i Mellanöstern är det Erdogan och hans regim - det finns väldigt gott om bevis för detta. Parlamentariker i det turkiska parlamentet och de turkiska tidningarna har en efter en visat att Erdogan har stött IS. Omvärlden vet detta.

När Erdogan och hans regim nu hänvisar till att folk i Afrin - ett tryggt och självstyrande område med ett inkluderande system - skulle utgöra ett hot mot Turkiet vet vi att detta inte är sant.

Huvudskälet till Erdogans angrepp är att han är rädd att det självstyrande och inkluderande systemet i Rojava skulle inspirera kurderna i de norra delarna av Kurdistan - det vill säga de turkiska delarna. Han vill förstöra det exempel som finns där.

Jag menar att vi har tillräckligt med bevis - att Sverige har tillräckligt med belägg - för att kunna fördöma detta. Utrikesministern fick nu chansen att göra det, och jag är ledsen att jag inte fick höra att Sverige, som har så hög svansföring när det gäller åberopande av folkrätten, fördömer Erdogan.

Gång efter gång har han gett sig på civilbefolkningen i olika länder - i sitt eget land, i irakiska Kurdistan och nu i den syriska delen av Kurdistan.

Att säga att vi inte har några belägg håller inte. Jag förväntar mig och hoppas att utrikesministern fördömer det folkrättsbrott som Erdogan och hans regim gör sig skyldiga till.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Utrikesministern vet att Afrindistriktet har varit ett av de få distrikt i Syrien som har varit lugna och som inte har blivit förstörda av kriget. Där har människorna varit mer eller mindre trygga, och där har den kurdiska befolkningen tagit emot hundratusentals flyktingar från övriga Syrien.

Men i och med Erdogans angrepp har man förstört tryggheten även i Afrindistriktet. Det som Erdogan och hans regim ägnar sig åt nu, fru talman, är ingenting annat än statsterrorism. När civila mål bombas, när man går in och angriper mål i andra länder och när man utsätter civilbefolkningen för allt detta lidande är det terrorism - statsterrorism.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tyvärr har Erdogan fått härja fritt. För några år sedan angrep han irakiska Kurdistan och kränkte folkrätten där. För två år sedan angrep han norra Kurdistan - den turkiska delen av Kurdistan. Han förstörde stad efter stad och mördade hundratals oskyldiga människor.

Nu angriper han Afrindistriktet. Det är skrattretande att höra Erdogan och hans regim hänvisa till terrorism. Om det är någon som har stött terrorismen i Mellanöstern är det Erdogan och hans regim - det finns väldigt gott om bevis för detta. Parlamentariker i det turkiska parlamentet och de turkiska tidningarna har en efter en visat att Erdogan har stött IS. Omvärlden vet detta.

När Erdogan och hans regim nu hänvisar till att folk i Afrin - ett tryggt och självstyrande område med ett inkluderande system - skulle utgöra ett hot mot Turkiet vet vi att detta inte är sant.

Huvudskälet till Erdogans angrepp är att han är rädd att det självstyrande och inkluderande systemet i Rojava skulle inspirera kurderna i de norra delarna av Kurdistan - det vill säga de turkiska delarna. Han vill förstöra det exempel som finns där.

Jag menar att vi har tillräckligt med bevis - att Sverige har tillräckligt med belägg - för att kunna fördöma detta. Utrikesministern fick nu chansen att göra det, och jag är ledsen att jag inte fick höra att Sverige, som har så hög svansföring när det gäller åberopande av folkrätten, fördömer Erdogan.

Gång efter gång har han gett sig på civilbefolkningen i olika länder - i sitt eget land, i irakiska Kurdistan och nu i den syriska delen av Kurdistan.

Att säga att vi inte har några belägg håller inte. Jag förväntar mig och hoppas att utrikesministern fördömer det folkrättsbrott som Erdogan och hans regim gör sig skyldiga till.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!

Utrikesministern vet att Afrindistriktet har varit ett av de få distrikt i Syrien som har varit lugna och som inte har blivit förstörda av kriget. Där har människorna varit mer eller mindre trygga, och där har den kurdiska befolkningen tagit emot hundratusentals flyktingar från övriga Syrien.

Men i och med Erdogans angrepp har man förstört tryggheten även i Afrindistriktet. Det som Erdogan och hans regim ägnar sig åt nu, fru talman, är ingenting annat än statsterrorism. När civila mål bombas, när man går in och angriper mål i andra länder och när man utsätter civilbefolkningen för allt detta lidande är det terrorism - statsterrorism.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tyvärr har Erdogan fått härja fritt. För några år sedan angrep han irakiska Kurdistan och kränkte folkrätten där. För två år sedan angrep han norra Kurdistan - den turkiska delen av Kurdistan. Han förstörde stad efter stad och mördade hundratals oskyldiga människor.

Nu angriper han Afrindistriktet. Det är skrattretande att höra Erdogan och hans regim hänvisa till terrorism. Om det är någon som har stött terrorismen i Mellanöstern är det Erdogan och hans regim - det finns väldigt gott om bevis för detta. Parlamentariker i det turkiska parlamentet och de turkiska tidningarna har en efter en visat att Erdogan har stött IS. Omvärlden vet detta.

När Erdogan och hans regim nu hänvisar till att folk i Afrin - ett tryggt och självstyrande område med ett inkluderande system - skulle utgöra ett hot mot Turkiet vet vi att detta inte är sant.

Huvudskälet till Erdogans angrepp är att han är rädd att det självstyrande och inkluderande systemet i Rojava skulle inspirera kurderna i de norra delarna av Kurdistan - det vill säga de turkiska delarna. Han vill förstöra det exempel som finns där.

Jag menar att vi har tillräckligt med bevis - att Sverige har tillräckligt med belägg - för att kunna fördöma detta. Utrikesministern fick nu chansen att göra det, och jag är ledsen att jag inte fick höra att Sverige, som har så hög svansföring när det gäller åberopande av folkrätten, fördömer Erdogan.

Gång efter gång har han gett sig på civilbefolkningen i olika länder - i sitt eget land, i irakiska Kurdistan och nu i den syriska delen av Kurdistan.

Att säga att vi inte har några belägg håller inte. Jag förväntar mig och hoppas att utrikesministern fördömer det folkrättsbrott som Erdogan och hans regim gör sig skyldiga till.

Fru talman! Jag delar oron över att Erdoganregimen känner att den kan komma undan, i och med att Turkiet är ett Natoland och det finns ett avtal mellan EU och Turkiet om flyktingar, likväl som över uteblivna reaktioner på tidigare övergrepp. Jabar Amin nämnde några, bland annat angreppet inom irakiska Kurdistan, alltså i ett annat land, och även i Turkiet, i norra Kurdistan. Erdoganregimen inledde ett regelrätt krig mot flera städer i norra Kurdistan 2015 med dödande, fängslande och omfattande ödeläggelse. Man kan i en FN-rapport se satellitbilder av ödelagda områden. Vad jag vet har Turkiets regim inte drabbats av några påföljder för detta.

Turkiet har under Erdogans styre en historia av upprepade övergrepp och folkrättsbrott, så här gäller det verkligen att hålla trycket uppe och tillgripa alla diplomatiska medel som står oss till buds för att Turkiet ska förmås att upphöra med den här typen av övergrepp.

Fru talman! Jag delar oron över att Erdoganregimen känner att den kan komma undan, i och med att Turkiet är ett Natoland och det finns ett avtal mellan EU och Turkiet om flyktingar, likväl som över uteblivna reaktioner på tidigare övergrepp. Jabar Amin nämnde några, bland annat angreppet inom irakiska Kurdistan, alltså i ett annat land, och även i Turkiet, i norra Kurdistan. Erdoganregimen inledde ett regelrätt krig mot flera städer i norra Kurdistan 2015 med dödande, fängslande och omfattande ödeläggelse. Man kan i en FN-rapport se satellitbilder av ödelagda områden. Vad jag vet har Turkiets regim inte drabbats av några påföljder för detta.

Turkiet har under Erdogans styre en historia av upprepade övergrepp och folkrättsbrott, så här gäller det verkligen att hålla trycket uppe och tillgripa alla diplomatiska medel som står oss till buds för att Turkiet ska förmås att upphöra med den här typen av övergrepp.

Fru talman! Jag delar oron över att Erdoganregimen känner att den kan komma undan, i och med att Turkiet är ett Natoland och det finns ett avtal mellan EU och Turkiet om flyktingar, likväl som över uteblivna reaktioner på tidigare övergrepp. Jabar Amin nämnde några, bland annat angreppet inom irakiska Kurdistan, alltså i ett annat land, och även i Turkiet, i norra Kurdistan. Erdoganregimen inledde ett regelrätt krig mot flera städer i norra Kurdistan 2015 med dödande, fängslande och omfattande ödeläggelse. Man kan i en FN-rapport se satellitbilder av ödelagda områden. Vad jag vet har Turkiets regim inte drabbats av några påföljder för detta.

Turkiet har under Erdogans styre en historia av upprepade övergrepp och folkrättsbrott, så här gäller det verkligen att hålla trycket uppe och tillgripa alla diplomatiska medel som står oss till buds för att Turkiet ska förmås att upphöra med den här typen av övergrepp.

Fru talman! Jag avser att komma till den allra viktigaste slutsatsen, vilket jag också avsåg i mitt förra inlägg. Först och främst: Det är inte så att vi har varit tysta. Vi har heller inte varit passiva, utan vi har tvärtom agerat i både FN och EU och fortsätter att påverka i de sammanhangen, eftersom vi självklart blir starkare om vi får ett samlat agerande från både EU:s och FN:s håll. Om vi inte bara vill låta det stanna vid att använda ordet fördömande utan faktiskt vill att det ska leda till ansvarsutkrävande måste vi basera våra argument på folkrätten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag hade tänkt och ville avsluta mitt förra inlägg med var just att när det gäller Operation olivkvist är Utrikesdepartementets och våra folkrättsexperters preliminära bedömning att Turkiets agerande inte kan rättfärdigas genom en referens till självförsvarsrätten gentemot YPG. Vi vill att ett gemensamt agerande ska baseras på folkrätten i både FN- och EU-sammanhang. Men det betyder inte att vi därmed rättfärdigar eller stöder denna offensiv. Det är någonting helt annat. Det är därför som vi bilateralt har varit mycket tydliga med vad vi tycker.

Ingen kan anklaga Sverige för att vara ett land som inte agerar. Om det är något land som agerar humanitärt i Syrienkonflikten, som ger pengar till detta och som hjälper folkrättsförsvarare, journalister och fria medier i Turkiet, så är det Sverige. Det är dit våra pengar och vårt stöd går. Vi har debatt här praktiskt taget varje vecka också om den negativa utvecklingen när det gäller demokratin i Turkiet, så jag tror att ingen kan säga att vi har varit tysta eller inte har agerat.

I det här läget vill världssamfundet basera sitt agerande på folkrätten för att så småningom kunna utkräva ansvar. Och vi blir starkare, inte genom att helt ensamma skrika utan genom att agera gemensamt i EU och FN.

Denna fråga kommer att förbli på FN:s dagordning. Vi kommer att bidra till det och fortsätta att peka på de orosmoment vi ser i allt det som händer. Den här offensiven gör dessutom att människor börjar undra vilka det är som har hjälpt till att bekämpa IS, precis som alla ni talare och interpellanter har påpekat.

Det känns ibland som att man blir den ställföreträdande boven i det här fallet. Den rollen vill jag inte ta på mig, för jag menar att vi har agerat och uttryckt mycket tydligt vad vi tycker om den här utvecklingen.

Just nu vill vi, precis som andra länder, att vi baserar vårt agerande på viktiga folkrättsprinciper.

Fru talman! Jag avser att komma till den allra viktigaste slutsatsen, vilket jag också avsåg i mitt förra inlägg. Först och främst: Det är inte så att vi har varit tysta. Vi har heller inte varit passiva, utan vi har tvärtom agerat i både FN och EU och fortsätter att påverka i de sammanhangen, eftersom vi självklart blir starkare om vi får ett samlat agerande från både EU:s och FN:s håll. Om vi inte bara vill låta det stanna vid att använda ordet fördömande utan faktiskt vill att det ska leda till ansvarsutkrävande måste vi basera våra argument på folkrätten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag hade tänkt och ville avsluta mitt förra inlägg med var just att när det gäller Operation olivkvist är Utrikesdepartementets och våra folkrättsexperters preliminära bedömning att Turkiets agerande inte kan rättfärdigas genom en referens till självförsvarsrätten gentemot YPG. Vi vill att ett gemensamt agerande ska baseras på folkrätten i både FN- och EU-sammanhang. Men det betyder inte att vi därmed rättfärdigar eller stöder denna offensiv. Det är någonting helt annat. Det är därför som vi bilateralt har varit mycket tydliga med vad vi tycker.

Ingen kan anklaga Sverige för att vara ett land som inte agerar. Om det är något land som agerar humanitärt i Syrienkonflikten, som ger pengar till detta och som hjälper folkrättsförsvarare, journalister och fria medier i Turkiet, så är det Sverige. Det är dit våra pengar och vårt stöd går. Vi har debatt här praktiskt taget varje vecka också om den negativa utvecklingen när det gäller demokratin i Turkiet, så jag tror att ingen kan säga att vi har varit tysta eller inte har agerat.

I det här läget vill världssamfundet basera sitt agerande på folkrätten för att så småningom kunna utkräva ansvar. Och vi blir starkare, inte genom att helt ensamma skrika utan genom att agera gemensamt i EU och FN.

Denna fråga kommer att förbli på FN:s dagordning. Vi kommer att bidra till det och fortsätta att peka på de orosmoment vi ser i allt det som händer. Den här offensiven gör dessutom att människor börjar undra vilka det är som har hjälpt till att bekämpa IS, precis som alla ni talare och interpellanter har påpekat.

Det känns ibland som att man blir den ställföreträdande boven i det här fallet. Den rollen vill jag inte ta på mig, för jag menar att vi har agerat och uttryckt mycket tydligt vad vi tycker om den här utvecklingen.

Just nu vill vi, precis som andra länder, att vi baserar vårt agerande på viktiga folkrättsprinciper.

Fru talman! Jag avser att komma till den allra viktigaste slutsatsen, vilket jag också avsåg i mitt förra inlägg. Först och främst: Det är inte så att vi har varit tysta. Vi har heller inte varit passiva, utan vi har tvärtom agerat i både FN och EU och fortsätter att påverka i de sammanhangen, eftersom vi självklart blir starkare om vi får ett samlat agerande från både EU:s och FN:s håll. Om vi inte bara vill låta det stanna vid att använda ordet fördömande utan faktiskt vill att det ska leda till ansvarsutkrävande måste vi basera våra argument på folkrätten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag hade tänkt och ville avsluta mitt förra inlägg med var just att när det gäller Operation olivkvist är Utrikesdepartementets och våra folkrättsexperters preliminära bedömning att Turkiets agerande inte kan rättfärdigas genom en referens till självförsvarsrätten gentemot YPG. Vi vill att ett gemensamt agerande ska baseras på folkrätten i både FN- och EU-sammanhang. Men det betyder inte att vi därmed rättfärdigar eller stöder denna offensiv. Det är någonting helt annat. Det är därför som vi bilateralt har varit mycket tydliga med vad vi tycker.

Ingen kan anklaga Sverige för att vara ett land som inte agerar. Om det är något land som agerar humanitärt i Syrienkonflikten, som ger pengar till detta och som hjälper folkrättsförsvarare, journalister och fria medier i Turkiet, så är det Sverige. Det är dit våra pengar och vårt stöd går. Vi har debatt här praktiskt taget varje vecka också om den negativa utvecklingen när det gäller demokratin i Turkiet, så jag tror att ingen kan säga att vi har varit tysta eller inte har agerat.

I det här läget vill världssamfundet basera sitt agerande på folkrätten för att så småningom kunna utkräva ansvar. Och vi blir starkare, inte genom att helt ensamma skrika utan genom att agera gemensamt i EU och FN.

Denna fråga kommer att förbli på FN:s dagordning. Vi kommer att bidra till det och fortsätta att peka på de orosmoment vi ser i allt det som händer. Den här offensiven gör dessutom att människor börjar undra vilka det är som har hjälpt till att bekämpa IS, precis som alla ni talare och interpellanter har påpekat.

Det känns ibland som att man blir den ställföreträdande boven i det här fallet. Den rollen vill jag inte ta på mig, för jag menar att vi har agerat och uttryckt mycket tydligt vad vi tycker om den här utvecklingen.

Just nu vill vi, precis som andra länder, att vi baserar vårt agerande på viktiga folkrättsprinciper.

Fru talman! Tack, utrikesminister Wallström! Utrikesministern säger, och det är riktigt, att Utrikesdepartementets folkrättsexperter gjort bedömningen att det inte finns något stöd i folkrätten för Turkiets angrepp på Afrin. Det är en viktig slutsats att detta är folkrättsvidrigt. Det innebär också att man har en väldigt god grund för att kritisera detta övergrepp på regionen Afrin, och jag hoppas att Sverige kommer att göra det högt och ljudligt, klart och tydligt.

Det finns en stolt tradition i svensk utrikespolitik av att stå upp mot stormakter som begår övergrepp på mindre regioner och länder. Att ta ställning här, fördöma angreppet och säga att vi kommer att agera i internationella sammanhang vore att fullfölja denna tradition. Vi i Vänsterpartiet uppmanar regeringen att göra det.

Det var många som jublade när al-Raqqa befriades. Det var efterlängtat runtom i hela världen. Det var SDF, de turkiskledda styrkorna, som gjorde det. Kvinnor som tvingats att ha heltäckande slöja kunde slita av sig den och äntligen klä sig som de ville. Människor kunde lyssna på den musik de ville. Unga yazidiska kvinnor som hållits i sexuellt slaveri kunde befrias från det som de varit utsatta för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vilka var det som var där? Jo, det var de kurder, de SDF-soldater, som nu slåss mot den turkiska övermakten i Afrin. Den kurdiska kvinna som Amineh Kakabaveh talade om här som hade skändats så grovt, en förskollärare, var med och befriade al-Raqqa.

Det är dessa människor, som trodde att de hade omvärldens stöd, som vi nu sviker om vi vänder dem ryggen. Jag menar att det är vår uppgift att inte göra det utan att tydligt ta ställning mot Turkiets övergrepp på Afrin.

Fru talman! Tack, utrikesminister Wallström! Utrikesministern säger, och det är riktigt, att Utrikesdepartementets folkrättsexperter gjort bedömningen att det inte finns något stöd i folkrätten för Turkiets angrepp på Afrin. Det är en viktig slutsats att detta är folkrättsvidrigt. Det innebär också att man har en väldigt god grund för att kritisera detta övergrepp på regionen Afrin, och jag hoppas att Sverige kommer att göra det högt och ljudligt, klart och tydligt.

Det finns en stolt tradition i svensk utrikespolitik av att stå upp mot stormakter som begår övergrepp på mindre regioner och länder. Att ta ställning här, fördöma angreppet och säga att vi kommer att agera i internationella sammanhang vore att fullfölja denna tradition. Vi i Vänsterpartiet uppmanar regeringen att göra det.

Det var många som jublade när al-Raqqa befriades. Det var efterlängtat runtom i hela världen. Det var SDF, de turkiskledda styrkorna, som gjorde det. Kvinnor som tvingats att ha heltäckande slöja kunde slita av sig den och äntligen klä sig som de ville. Människor kunde lyssna på den musik de ville. Unga yazidiska kvinnor som hållits i sexuellt slaveri kunde befrias från det som de varit utsatta för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vilka var det som var där? Jo, det var de kurder, de SDF-soldater, som nu slåss mot den turkiska övermakten i Afrin. Den kurdiska kvinna som Amineh Kakabaveh talade om här som hade skändats så grovt, en förskollärare, var med och befriade al-Raqqa.

Det är dessa människor, som trodde att de hade omvärldens stöd, som vi nu sviker om vi vänder dem ryggen. Jag menar att det är vår uppgift att inte göra det utan att tydligt ta ställning mot Turkiets övergrepp på Afrin.

Fru talman! Tack, utrikesminister Wallström! Utrikesministern säger, och det är riktigt, att Utrikesdepartementets folkrättsexperter gjort bedömningen att det inte finns något stöd i folkrätten för Turkiets angrepp på Afrin. Det är en viktig slutsats att detta är folkrättsvidrigt. Det innebär också att man har en väldigt god grund för att kritisera detta övergrepp på regionen Afrin, och jag hoppas att Sverige kommer att göra det högt och ljudligt, klart och tydligt.

Det finns en stolt tradition i svensk utrikespolitik av att stå upp mot stormakter som begår övergrepp på mindre regioner och länder. Att ta ställning här, fördöma angreppet och säga att vi kommer att agera i internationella sammanhang vore att fullfölja denna tradition. Vi i Vänsterpartiet uppmanar regeringen att göra det.

Det var många som jublade när al-Raqqa befriades. Det var efterlängtat runtom i hela världen. Det var SDF, de turkiskledda styrkorna, som gjorde det. Kvinnor som tvingats att ha heltäckande slöja kunde slita av sig den och äntligen klä sig som de ville. Människor kunde lyssna på den musik de ville. Unga yazidiska kvinnor som hållits i sexuellt slaveri kunde befrias från det som de varit utsatta för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vilka var det som var där? Jo, det var de kurder, de SDF-soldater, som nu slåss mot den turkiska övermakten i Afrin. Den kurdiska kvinna som Amineh Kakabaveh talade om här som hade skändats så grovt, en förskollärare, var med och befriade al-Raqqa.

Det är dessa människor, som trodde att de hade omvärldens stöd, som vi nu sviker om vi vänder dem ryggen. Jag menar att det är vår uppgift att inte göra det utan att tydligt ta ställning mot Turkiets övergrepp på Afrin.

Fru talman! Tack, utrikesministern! För 39 år sedan stödde västvärlden att Ayatollah Khomeini kom till makten. Han blev den värsta tyrannen genom tiderna i Mellanöstern. Sedan några år tillbaka har man gett liknande stöd till Erdogan och Turkiet.

Att FN:s säkerhetsråd inte tydligt och klart fördömer Turkiets intrång i Syrien visar på en ruttenhet i det politiska spelet. Demokratin har mycket få vänner, tyvärr, i några av länderna i området. De nationella etniska och religiösa minoriteterna, för att inte tala om kvinnorna, har heller inte några vänner bland ländernas regimer. Dessa ses i stället som fiender.

Demokratiskt sinnade minoriteter, till exempel i Rojava, är ännu mer fientligt inställda till Erdogan. Befolkningen i Rojava måste skyddas från de övergrepp som nu begås på dem. Det är folkrättsbrott.

Turkiets angrepp har redan kostat många människors liv. Sverige måste använda alla tänkbara kanaler för att kriget inte ska utvidgas och leda till en än värre blodspillan. Turkiet får helt enkelt inte göra som Daish har gjort mot Rojava och Syrien. Detta måste stoppas nu. Det är faktiskt en förväntan att Sverige och väst stöder kvinnorna som har bekämpat Daish.

Macron har fördömt detta folkrättsbrott. Det kan också Sverige driva i FN och EU.

Fru talman! Tack, utrikesministern! För 39 år sedan stödde västvärlden att Ayatollah Khomeini kom till makten. Han blev den värsta tyrannen genom tiderna i Mellanöstern. Sedan några år tillbaka har man gett liknande stöd till Erdogan och Turkiet.

Att FN:s säkerhetsråd inte tydligt och klart fördömer Turkiets intrång i Syrien visar på en ruttenhet i det politiska spelet. Demokratin har mycket få vänner, tyvärr, i några av länderna i området. De nationella etniska och religiösa minoriteterna, för att inte tala om kvinnorna, har heller inte några vänner bland ländernas regimer. Dessa ses i stället som fiender.

Demokratiskt sinnade minoriteter, till exempel i Rojava, är ännu mer fientligt inställda till Erdogan. Befolkningen i Rojava måste skyddas från de övergrepp som nu begås på dem. Det är folkrättsbrott.

Turkiets angrepp har redan kostat många människors liv. Sverige måste använda alla tänkbara kanaler för att kriget inte ska utvidgas och leda till en än värre blodspillan. Turkiet får helt enkelt inte göra som Daish har gjort mot Rojava och Syrien. Detta måste stoppas nu. Det är faktiskt en förväntan att Sverige och väst stöder kvinnorna som har bekämpat Daish.

Macron har fördömt detta folkrättsbrott. Det kan också Sverige driva i FN och EU.

Fru talman! Tack, utrikesministern! För 39 år sedan stödde västvärlden att Ayatollah Khomeini kom till makten. Han blev den värsta tyrannen genom tiderna i Mellanöstern. Sedan några år tillbaka har man gett liknande stöd till Erdogan och Turkiet.

Att FN:s säkerhetsråd inte tydligt och klart fördömer Turkiets intrång i Syrien visar på en ruttenhet i det politiska spelet. Demokratin har mycket få vänner, tyvärr, i några av länderna i området. De nationella etniska och religiösa minoriteterna, för att inte tala om kvinnorna, har heller inte några vänner bland ländernas regimer. Dessa ses i stället som fiender.

Demokratiskt sinnade minoriteter, till exempel i Rojava, är ännu mer fientligt inställda till Erdogan. Befolkningen i Rojava måste skyddas från de övergrepp som nu begås på dem. Det är folkrättsbrott.

Turkiets angrepp har redan kostat många människors liv. Sverige måste använda alla tänkbara kanaler för att kriget inte ska utvidgas och leda till en än värre blodspillan. Turkiet får helt enkelt inte göra som Daish har gjort mot Rojava och Syrien. Detta måste stoppas nu. Det är faktiskt en förväntan att Sverige och väst stöder kvinnorna som har bekämpat Daish.

Macron har fördömt detta folkrättsbrott. Det kan också Sverige driva i FN och EU.

Fru talman! Låt mig inledningsvis säga till alla tjejer och killar, kvinnor och män som kämpar i Afrin för att stå emot den turkiska aggressionen att vi är stolta över er.

Fru talman! Det är bra att utrikesministern är oroad över situationen. Det är bra, som det står i dag i medierna, att besöket i Ankara är inställt, om uppgiften stämmer att det skulle vara på grund av kritik från svenskt håll.

Men det behövs betydligt mer än det. Vi behöver dels ett fördömande, dels verka för att stoppa angreppet. Ju mer tid som går, desto fler civila blir offer. Vi kan om vi vill kalla hem vår ambassadör från Ankara. Det skulle vara en tydlig politisk signal. Vi skulle i EU-sammanhang kunna ta initiativ till ett fördömande. Det är väldigt mycket mer vi behöver göra för att värna folkrätten, som vi talar så mycket om.

I sitt anförande nämner utrikesministern flera gånger vikten av respekt för folkrätten. Men det måste också omsättas i handling. Vi måste agera när den kränks, och det är glädjande att Utrikesdepartementet har kommit till slutsatsen att Turkiet inte kan åberopa folkrätten. Jag hoppas att vi också kan komma till ett fördömande.

Fru talman! Låt mig inledningsvis säga till alla tjejer och killar, kvinnor och män som kämpar i Afrin för att stå emot den turkiska aggressionen att vi är stolta över er.

Fru talman! Det är bra att utrikesministern är oroad över situationen. Det är bra, som det står i dag i medierna, att besöket i Ankara är inställt, om uppgiften stämmer att det skulle vara på grund av kritik från svenskt håll.

Men det behövs betydligt mer än det. Vi behöver dels ett fördömande, dels verka för att stoppa angreppet. Ju mer tid som går, desto fler civila blir offer. Vi kan om vi vill kalla hem vår ambassadör från Ankara. Det skulle vara en tydlig politisk signal. Vi skulle i EU-sammanhang kunna ta initiativ till ett fördömande. Det är väldigt mycket mer vi behöver göra för att värna folkrätten, som vi talar så mycket om.

I sitt anförande nämner utrikesministern flera gånger vikten av respekt för folkrätten. Men det måste också omsättas i handling. Vi måste agera när den kränks, och det är glädjande att Utrikesdepartementet har kommit till slutsatsen att Turkiet inte kan åberopa folkrätten. Jag hoppas att vi också kan komma till ett fördömande.

Fru talman! Låt mig inledningsvis säga till alla tjejer och killar, kvinnor och män som kämpar i Afrin för att stå emot den turkiska aggressionen att vi är stolta över er.

Fru talman! Det är bra att utrikesministern är oroad över situationen. Det är bra, som det står i dag i medierna, att besöket i Ankara är inställt, om uppgiften stämmer att det skulle vara på grund av kritik från svenskt håll.

Men det behövs betydligt mer än det. Vi behöver dels ett fördömande, dels verka för att stoppa angreppet. Ju mer tid som går, desto fler civila blir offer. Vi kan om vi vill kalla hem vår ambassadör från Ankara. Det skulle vara en tydlig politisk signal. Vi skulle i EU-sammanhang kunna ta initiativ till ett fördömande. Det är väldigt mycket mer vi behöver göra för att värna folkrätten, som vi talar så mycket om.

I sitt anförande nämner utrikesministern flera gånger vikten av respekt för folkrätten. Men det måste också omsättas i handling. Vi måste agera när den kränks, och det är glädjande att Utrikesdepartementet har kommit till slutsatsen att Turkiet inte kan åberopa folkrätten. Jag hoppas att vi också kan komma till ett fördömande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar interpellanterna. Detta är något som alla uppmärksammar, som syns i medierna och som oroar oss eftersom vi har följt Syrienkriget under sju långa år.

Regeringen har alltsedan konflikten bröt ut i Syrien understrukit vikten av respekt för folkrätten och skydd av civila. Vi har gjort allt vi har kunnat för att både se till att kvinnor finns vid förhandlingsbordet och för att bidra till de humanitära insatserna, och vi kommer att fortsätta med det. Just nu är den humanitära situationen fruktansvärd för miljontals människor där.

Vi kommer att fortsätta att verka för den FN-ledda fredsprocessen och stödja Staffan de Mistura. Vi kommer att fortsätta att agera multilateralt för att bli så effektiva som möjligt, inte bara i att fördöma ett dåd utan för att se till att det blir ett ansvarsutkrävande.

Det är ju därför vi har folkrätten. Det räcker inte bara med ett ord. Det förändrar inte situationen på marken. Vi måste ändra på verkligheten, och då måste vi ha god grund för det. Eftersom vi kräver att dessa länder ska respektera folkrätten måste vi själva kunna basera det vi gör på folkrätten, och vår preliminära bedömning av de folkrättsliga grunderna är just de jag sa.

Vi fortsätter att agera humanitärt, politiskt och diplomatiskt på alla sätt för att situationen inte ska eskalera, för att våldet ska minska, för att utkräva ansvar och för att vi förhoppningsvis en dag ska se fred i Syrien.

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar interpellanterna. Detta är något som alla uppmärksammar, som syns i medierna och som oroar oss eftersom vi har följt Syrienkriget under sju långa år.

Regeringen har alltsedan konflikten bröt ut i Syrien understrukit vikten av respekt för folkrätten och skydd av civila. Vi har gjort allt vi har kunnat för att både se till att kvinnor finns vid förhandlingsbordet och för att bidra till de humanitära insatserna, och vi kommer att fortsätta med det. Just nu är den humanitära situationen fruktansvärd för miljontals människor där.

Vi kommer att fortsätta att verka för den FN-ledda fredsprocessen och stödja Staffan de Mistura. Vi kommer att fortsätta att agera multilateralt för att bli så effektiva som möjligt, inte bara i att fördöma ett dåd utan för att se till att det blir ett ansvarsutkrävande.

Det är ju därför vi har folkrätten. Det räcker inte bara med ett ord. Det förändrar inte situationen på marken. Vi måste ändra på verkligheten, och då måste vi ha god grund för det. Eftersom vi kräver att dessa länder ska respektera folkrätten måste vi själva kunna basera det vi gör på folkrätten, och vår preliminära bedömning av de folkrättsliga grunderna är just de jag sa.

Vi fortsätter att agera humanitärt, politiskt och diplomatiskt på alla sätt för att situationen inte ska eskalera, för att våldet ska minska, för att utkräva ansvar och för att vi förhoppningsvis en dag ska se fred i Syrien.

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar interpellanterna. Detta är något som alla uppmärksammar, som syns i medierna och som oroar oss eftersom vi har följt Syrienkriget under sju långa år.

Regeringen har alltsedan konflikten bröt ut i Syrien understrukit vikten av respekt för folkrätten och skydd av civila. Vi har gjort allt vi har kunnat för att både se till att kvinnor finns vid förhandlingsbordet och för att bidra till de humanitära insatserna, och vi kommer att fortsätta med det. Just nu är den humanitära situationen fruktansvärd för miljontals människor där.

Vi kommer att fortsätta att verka för den FN-ledda fredsprocessen och stödja Staffan de Mistura. Vi kommer att fortsätta att agera multilateralt för att bli så effektiva som möjligt, inte bara i att fördöma ett dåd utan för att se till att det blir ett ansvarsutkrävande.

Det är ju därför vi har folkrätten. Det räcker inte bara med ett ord. Det förändrar inte situationen på marken. Vi måste ändra på verkligheten, och då måste vi ha god grund för det. Eftersom vi kräver att dessa länder ska respektera folkrätten måste vi själva kunna basera det vi gör på folkrätten, och vår preliminära bedömning av de folkrättsliga grunderna är just de jag sa.

Vi fortsätter att agera humanitärt, politiskt och diplomatiskt på alla sätt för att situationen inte ska eskalera, för att våldet ska minska, för att utkräva ansvar och för att vi förhoppningsvis en dag ska se fred i Syrien.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Saila Quicklund har frågat mig hur jag ser på behovet av att trygga kontanthanteringen som en del av det civila samhällets krisberedskap. Lotta Finstorp har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka betalningsförmågan i samhället, även vid en tidpunkt när våra elektroniska betalningssystem slås ut.

Jag besvarar båda frågorna gemensamt. Jag har redan vid flera tillfällen i kammaren haft tillfälle att redogöra för regeringens och statens arbete med att säkra en fungerande kontanthantering i hela riket. Det är regeringens uppfattning att alla i samhället bör ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. I första hand bör marknaden tillhandahålla dessa tjänster och staten övervaka att det fungerar.

Regeringen har dock till exempel sett till att ge länsstyrelserna i uppdrag att trygga tillgången till grundläggande betaltjänster på de orter där behovet inte tillgodoses av marknaden. Som en del i uppdraget har länsstyrelserna med hjälp av medel från Post- och telestyrelsen etablerat betaltjänstombud där man kan betala räkningar, ta ut pengar eller lämna dagskassor. År 2017 fanns det 36 statligt finansierade betaltjänstombud i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar beskrivningen om vikten av en stark civil beredskap i den värld vi lever i. Försvarsberedningen framhåller i rapporten Motståndskraft - Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021-2025 att Sveriges befolkning måste ha förutsättningar att upprätthålla grundläggande ekonomiska transaktionsmöjligheter genom tillgång till kontanter, alternativa betalningsmedel eller någon form av statliga krediter. Under höjd beredskap och då ytterst i krig är detta särskilt viktigt för att upprätthålla försvarsviljan och motståndsandan i samhället.

Försvarsberedningen betonar betydelsen av det finansiella systemets funktionalitet för våra totalförsvarsansträngningar. För att upprätthålla försvarsviljan i samhället måste förberedelser och planering genomföras för att kunna hantera alternativa betalningsmedel.

Regeringen beaktar dessa utmaningar i den fortsatta utformningen av totalförsvaret.

I vissa former av kriser kan det inte uteslutas att kontanter kan komma att spela en viktig roll för att upprätthålla centrala funktioner i vårt samhälle och vår ekonomi.

I regeringens proposition från 2015 Försvarspolitisk inriktning - Sveriges försvar 2016-2020, som riksdagen ställde sig bakom, konstaterades att "den myndighet eller utförare som har ansvaret för en verksamhet under normala förhållanden, i enlighet med ansvarsprincipen, även har ansvar för att vidta de åtgärder som krävs för att verksamheten kan bedrivas även i en krissituation och vid höjd beredskap".

När det gäller frågan om kontantförsörjningen ligger huvudansvaret hos Riksbanken. Efter ett tillkännagivande från riksdagen tillsatte regeringen 2016 den parlamentariska Riksbankskommittén. Den har bland annat i uppdrag att utreda hur Riksbankens ansvar för beredskapen i betalningssystemet vid fredstida kriser och vid höjd beredskap bör tydliggöras i lag.

Dessutom ska kommittén överväga om lagstiftningen angående Riksbankens beredskapsansvar vid fredstida kriser och vid höjd beredskap behöver moderniseras.

Jag tycker att det är viktigt att dessa frågor får en bred och djup genomlysning och att förslag som läggs inom områdena samhällets krisberedskap och civilt försvar sker med så brett parlamentariskt stöd som möjligt.

Riksbankskommittén ska rapportera sina förslag senast den 31 maj 2019. Jag bör som ansvarigt statsråd inte i övrigt föregripa arbetet i den parlamentariska kommittén.

Fru talman! Saila Quicklund har frågat mig hur jag ser på behovet av att trygga kontanthanteringen som en del av det civila samhällets krisberedskap. Lotta Finstorp har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka betalningsförmågan i samhället, även vid en tidpunkt när våra elektroniska betalningssystem slås ut.

Jag besvarar båda frågorna gemensamt. Jag har redan vid flera tillfällen i kammaren haft tillfälle att redogöra för regeringens och statens arbete med att säkra en fungerande kontanthantering i hela riket. Det är regeringens uppfattning att alla i samhället bör ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser. I första hand bör marknaden tillhandahålla dessa tjänster och staten övervaka att det fungerar.

Regeringen har dock till exempel sett till att ge länsstyrelserna i uppdrag att trygga tillgången till grundläggande betaltjänster på de orter där behovet inte tillgodoses av marknaden. Som en del i uppdraget har länsstyrelserna med hjälp av medel från Post- och telestyrelsen etablerat betaltjänstombud där man kan betala räkningar, ta ut pengar eller lämna dagskassor. År 2017 fanns det 36 statligt finansierade betaltjänstombud i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar beskrivningen om vikten av en stark civil beredskap i den värld vi lever i. Försvarsberedningen framhåller i rapporten Motståndskraft - Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021-2025 att Sveriges befolkning måste ha förutsättningar att upprätthålla grundläggande ekonomiska transaktionsmöjligheter genom tillgång till kontanter, alternativa betalningsmedel eller någon form av statliga krediter. Under höjd beredskap och då ytterst i krig är detta särskilt viktigt för att upprätthålla försvarsviljan och motståndsandan i samhället.

Försvarsberedningen betonar betydelsen av det finansiella systemets funktionalitet för våra totalförsvarsansträngningar. För att upprätthålla försvarsviljan i samhället måste förberedelser och planering genomföras för att kunna hantera alternativa betalningsmedel.

Regeringen beaktar dessa utmaningar i den fortsatta utformningen av totalförsvaret.

I vissa former av kriser kan det inte uteslutas att kontanter kan komma att spela en viktig roll för att upprätthålla centrala funktioner i vårt samhälle och vår ekonomi.

I regeringens proposition från 2015 Försvarspolitisk inriktning - Sveriges försvar 2016-2020, som riksdagen ställde sig bakom, konstaterades att "den myndighet eller utförare som har ansvaret för en verksamhet under normala förhållanden, i enlighet med ansvarsprincipen, även har ansvar för att vidta de åtgärder som krävs för att verksamheten kan bedrivas även i en krissituation och vid höjd beredskap".

När det gäller frågan om kontantförsörjningen ligger huvudansvaret hos Riksbanken. Efter ett tillkännagivande från riksdagen tillsatte regeringen 2016 den parlamentariska Riksbankskommittén. Den har bland annat i uppdrag att utreda hur Riksbankens ansvar för beredskapen i betalningssystemet vid fredstida kriser och vid höjd beredskap bör tydliggöras i lag.

Dessutom ska kommittén överväga om lagstiftningen angående Riksbankens beredskapsansvar vid fredstida kriser och vid höjd beredskap behöver moderniseras.

Jag tycker att det är viktigt att dessa frågor får en bred och djup genomlysning och att förslag som läggs inom områdena samhällets krisberedskap och civilt försvar sker med så brett parlamentariskt stöd som möjligt.

Riksbankskommittén ska rapportera sina förslag senast den 31 maj 2019. Jag bör som ansvarigt statsråd inte i övrigt föregripa arbetet i den parlamentariska kommittén.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Har ni kontanter för en månad, blir mer och mer en relevant fråga i vårt samhälle. Försvarsberedningen betonade också härommånaden att varje medborgare har ett ansvar för att klara sin egen försörjning och omsorg under en vecka utan stöd från samhället.

Det finns ett brett samförstånd om att vi måste göra Sverige mer motståndskraftigt både civilt och militärt. Här spelar kontanthanteringen en stor roll då risken för en attack mot elektronisk betalning gör tillgången till kontanter mer vital.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige är ett av de länder i Europa som har kommit längst med det kontantlösa samhället. Innovationer som till exempel Swish har gjort att många småföretagare har kunnat komma ut på marknaden. Samtidigt är vi fortfarande i behov av kontanter, och det är mycket kontanter i omlopp. Så länge bankomater och växlingskontor tillhandahåller kontanter måste också insättning kunna ske smidigt. Det är här vi ser utmaningar. Här måste vi lyckas hitta en medelväg där vi kan tillgodose allas behov.

Marknaden för betaltjänster utvecklas snabbt som en följd av digitaliseringen. Det är inte bara positivt, utan skapar också problem, inte minst ute på landsbygden. Länsstyrelserna i Dalarnas län, Gävleborgs län, Jämtlands län och Västerbottens län framhåller i sina så kallade bevakningsrapporter att det kan uppstå problem med digitala betaltjänster, då delar av länen har otillräcklig digital infrastruktur. Det här är ett känt problem. Redan 2014 kommenterade Christina Rehnberg, den nationella samordnaren för länsstyrelsernas betaltjänstuppdrag, detta på följande sätt: "Problemen bottnar i att det blir allt längre till banker som hanterar kontanter, att det finns brister i kapaciteten och utbyggnaden av mobil- och bredbandsnäten, samt att det finns människor som av olika skäl ställs utanför det digitala samhället. Dessutom tar beteendeförändringar tid."

Företagare som jag känner till åker över 30 kilometer för att kunna köpa växelkassa. Det här blir såklart både dyrt och tidskrävande. Framför allt är det under turistmånaderna sommartid som det här blir mest aktuellt. En företagare uttrycker: "Räknar man ihop alltihopa så blir det dyrare att åka och hämta pengarna än vad pengarna är värda." Enligt undersökningar uppger 90 procent av svenska folket att de har använt kontanter i sin vardag den senaste månaden.

Tanken med ett kontantfritt samhälle tror jag att många kan sympatisera med. Det är inte fråga om det. Men det här har gått alldeles för fort, framför allt i landsbygdssektorn. Det är också där man är mest utsatt. Därför vill jag fråga statsrådet: Hur avser statsrådet att agera med anledning av att landsbygdens näringsidkare och enskilda personer är speciellt hårt utsatta när det gäller kontanthanteringen?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Har ni kontanter för en månad, blir mer och mer en relevant fråga i vårt samhälle. Försvarsberedningen betonade också härommånaden att varje medborgare har ett ansvar för att klara sin egen försörjning och omsorg under en vecka utan stöd från samhället.

Det finns ett brett samförstånd om att vi måste göra Sverige mer motståndskraftigt både civilt och militärt. Här spelar kontanthanteringen en stor roll då risken för en attack mot elektronisk betalning gör tillgången till kontanter mer vital.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige är ett av de länder i Europa som har kommit längst med det kontantlösa samhället. Innovationer som till exempel Swish har gjort att många småföretagare har kunnat komma ut på marknaden. Samtidigt är vi fortfarande i behov av kontanter, och det är mycket kontanter i omlopp. Så länge bankomater och växlingskontor tillhandahåller kontanter måste också insättning kunna ske smidigt. Det är här vi ser utmaningar. Här måste vi lyckas hitta en medelväg där vi kan tillgodose allas behov.

Marknaden för betaltjänster utvecklas snabbt som en följd av digitaliseringen. Det är inte bara positivt, utan skapar också problem, inte minst ute på landsbygden. Länsstyrelserna i Dalarnas län, Gävleborgs län, Jämtlands län och Västerbottens län framhåller i sina så kallade bevakningsrapporter att det kan uppstå problem med digitala betaltjänster, då delar av länen har otillräcklig digital infrastruktur. Det här är ett känt problem. Redan 2014 kommenterade Christina Rehnberg, den nationella samordnaren för länsstyrelsernas betaltjänstuppdrag, detta på följande sätt: "Problemen bottnar i att det blir allt längre till banker som hanterar kontanter, att det finns brister i kapaciteten och utbyggnaden av mobil- och bredbandsnäten, samt att det finns människor som av olika skäl ställs utanför det digitala samhället. Dessutom tar beteendeförändringar tid."

Företagare som jag känner till åker över 30 kilometer för att kunna köpa växelkassa. Det här blir såklart både dyrt och tidskrävande. Framför allt är det under turistmånaderna sommartid som det här blir mest aktuellt. En företagare uttrycker: "Räknar man ihop alltihopa så blir det dyrare att åka och hämta pengarna än vad pengarna är värda." Enligt undersökningar uppger 90 procent av svenska folket att de har använt kontanter i sin vardag den senaste månaden.

Tanken med ett kontantfritt samhälle tror jag att många kan sympatisera med. Det är inte fråga om det. Men det här har gått alldeles för fort, framför allt i landsbygdssektorn. Det är också där man är mest utsatt. Därför vill jag fråga statsrådet: Hur avser statsrådet att agera med anledning av att landsbygdens näringsidkare och enskilda personer är speciellt hårt utsatta när det gäller kontanthanteringen?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Förra veckan hade jag en interpellationsdebatt med justitie- och inrikesministern angående cybersäkerhet. Det här är en fråga som ligger i samma härad. Vad händer den dag då strömmen slås ut? Vi har kommit väldigt långt med digitaliserade betaltjänster i Sverige, och vi är ganska sårbara när det handlar om strömförsörjningen för de här tjänsterna.

Sverige är i dag ett av de länder som har kommit längst i utvecklingen av det kontantlösa samhället, och jag tror att de flesta av oss uppskattar det väldigt mycket. Man kan swisha och använda sitt betalkort i stället för att ha kontanter. Men det är också väldigt sårbart. I förhållande till våra grannar och omvärlden sticker vi ut som ett extremfall, även om många av oss tycker att det är väldigt positivt. Under 50 år har kontanthanteringen i samhället gått från att omsätta runt 10 procent till 3 procent. I dag finns dock fortfarande 90 miljarder i kontanter i samhället.

Precis som min kollega Saila Quicklund tog upp är kontanthantering ett problem på landsbygden. Så länge det finns kontanter att ta ut i bankomaterna används de pengarna. Men småföretagaren på landsbygden har väldigt svårt att bli av med kontanterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Cybersäkerheten och hotbilden präglas i dag i allt större utsträckning av digitaliseringens frammarsch. Sårbarheten blir väldigt tydlig just när det handlar om digitaliseringen. Det kan bli en fullständig utslagning om det sker en cyberattack som påverkar strömförsörjningen och leder till it och telehaveri och annat. I förra veckans interpellationsdebatt pratade vi bland annat om vindkraftverk i Sverige som på många sätt inte har lösenord; man kan alltså komma åt dem.

Riksrevisionen gjorde redan 2007 en väldigt bra granskning som är aktuell än i dag med bäring på den sårbarhet som vi har i digitala tjänster. Där pratar man om att det behövs en långsiktig strategi för gemensamma övningar och att det bör finnas en tjänsteman i beredskap inom det finansiella systemet. En av mina frågor är: Finns det en TIB, en tjänsteman i beredskap, för de finansiella funktionerna i samhället?

Man sa också i den här rapporten att myndigheterna bör komplettera sina krisplaner med åtgärder som behövs för att kunna samverka med andra aktörer som kan bidra till att höja beredskapen i betalningssystemet. Jag delar den uppfattning ministern ger uttryck för i interpellationssvaret: Marknaden har ett stort ansvar, men det behövs självklart också ett ansvar från staten. Det är detta min andra fråga gäller, och den skulle jag också vilja få svar på.

Frågorna är alltså: Finns det i dag en tjänsteman i beredskap i den finansiella sektorn? Vilket övergripande ansvar har staten för att se till att kontanthanteringen fungerar vid ett större avbrott?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Förra veckan hade jag en interpellationsdebatt med justitie- och inrikesministern angående cybersäkerhet. Det här är en fråga som ligger i samma härad. Vad händer den dag då strömmen slås ut? Vi har kommit väldigt långt med digitaliserade betaltjänster i Sverige, och vi är ganska sårbara när det handlar om strömförsörjningen för de här tjänsterna.

Sverige är i dag ett av de länder som har kommit längst i utvecklingen av det kontantlösa samhället, och jag tror att de flesta av oss uppskattar det väldigt mycket. Man kan swisha och använda sitt betalkort i stället för att ha kontanter. Men det är också väldigt sårbart. I förhållande till våra grannar och omvärlden sticker vi ut som ett extremfall, även om många av oss tycker att det är väldigt positivt. Under 50 år har kontanthanteringen i samhället gått från att omsätta runt 10 procent till 3 procent. I dag finns dock fortfarande 90 miljarder i kontanter i samhället.

Precis som min kollega Saila Quicklund tog upp är kontanthantering ett problem på landsbygden. Så länge det finns kontanter att ta ut i bankomaterna används de pengarna. Men småföretagaren på landsbygden har väldigt svårt att bli av med kontanterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Cybersäkerheten och hotbilden präglas i dag i allt större utsträckning av digitaliseringens frammarsch. Sårbarheten blir väldigt tydlig just när det handlar om digitaliseringen. Det kan bli en fullständig utslagning om det sker en cyberattack som påverkar strömförsörjningen och leder till it och telehaveri och annat. I förra veckans interpellationsdebatt pratade vi bland annat om vindkraftverk i Sverige som på många sätt inte har lösenord; man kan alltså komma åt dem.

Riksrevisionen gjorde redan 2007 en väldigt bra granskning som är aktuell än i dag med bäring på den sårbarhet som vi har i digitala tjänster. Där pratar man om att det behövs en långsiktig strategi för gemensamma övningar och att det bör finnas en tjänsteman i beredskap inom det finansiella systemet. En av mina frågor är: Finns det en TIB, en tjänsteman i beredskap, för de finansiella funktionerna i samhället?

Man sa också i den här rapporten att myndigheterna bör komplettera sina krisplaner med åtgärder som behövs för att kunna samverka med andra aktörer som kan bidra till att höja beredskapen i betalningssystemet. Jag delar den uppfattning ministern ger uttryck för i interpellationssvaret: Marknaden har ett stort ansvar, men det behövs självklart också ett ansvar från staten. Det är detta min andra fråga gäller, och den skulle jag också vilja få svar på.

Frågorna är alltså: Finns det i dag en tjänsteman i beredskap i den finansiella sektorn? Vilket övergripande ansvar har staten för att se till att kontanthanteringen fungerar vid ett större avbrott?

Fru talman! Jag tackar både Saila Quicklund och Lotta Finstorp för viktiga frågeställningar. Vi är inne i en stor omställning av vårt samhälle, en digitalisering som påverkar inte bara finansmarknaden utan hela vårt samhälle. Det är viktigt att hela tiden lyfta fram perspektiv på hur denna omställning påverkar olika delar av samhällets funktioner och vår beredskap inför framtiden.

Eftersom det är två olika frågeställningar, dels om påverkan på vårt samhälle i dag i fredstid, när allting löper på som vanligt, dels om vad som händer i en krissituation eller till och med ett krigstillstånd, tänkte jag också dela upp svaren lite grann.

Vi börjar med utvecklingen i vårt samhälle, till exempel på landsbygden. Hur ska man kunna se till att vi kan klara av både insättningar och uttag i hela landet? Precis som frågeställarna pekar på har utvecklingen gått snabbt. Den är i hög grad efterfrågedriven, vilket också är viktigt. Det finns en stark efterfrågan på digitala betalningslösningar och digitala finansiella tjänster. För många människor i vårt samhälle har det här inneburit en betydligt lättare vardag. Jag är personligen själv väldigt glad över att kunna göra bankaffärer när som helst från min dator i stället för att behöva stå i kö på banken före kl. 15, som tidigare generationer har varit tvungna att göra. Det är klart att det också möjliggör många nya tjänster som annars inte skulle ha kommit i fråga. Till exempel går utvecklingen av fintech, den finansiella tekniken, väldigt snabbt framåt. Mycket av detta är positivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men när det sker en stor samhällsomvandling, som den som nu håller på att ske, kommer det självklart också att uppstå problem som vi behöver lösa längs vägen. Till exempel är såklart utsatta konsumentgrupper en frågeställning som vi måste hitta ett sätt att hantera. Det är också så att man ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster och ett finansiellt system i hela landet. Där har vi vidtagit åtgärder i form av betaltjänstombud. Vi har bevakning från våra länsstyrelser och möjlighet att gå in med insatser med finansiering från Post- och telestyrelsen. Vi har också haft ett antal rundabordssamtal med alla aktörer, både myndigheter och banker, för att kunna hitta vägar framåt.

Här är det viktigt att poängtera att olika banker på en marknad som präglas av fri konkurrens har sett lite olika på de här frågeställningarna. Det finns bankkedjor som har mer kontanthantering. Som konsument har man såklart möjlighet att välja den bank som man själv tycker uppfyller ens krav som kund bäst. Tycker man att kontanthantering är viktigt har man i många fall möjlighet att välja en bank som motsvarar de krav man ställer.

Men det här är en fråga som vi har anledning att hela tiden följa. Inte minst har den parlamentariska Riksbankskommittén fått regeringens uppdrag - som också baseras på ett tillkännagivande från riksdagen - att gräva djupt i de här frågorna, för det är komplicerade frågor. Detta är ingenting som man ska kasta ur sig förslag om lättvindigt, utan det krävs en ganska djup grad av eftertanke för att hitta åtgärder som fungerar.

Jag vill nu säga något om hanteringen i kris och krig. Detta är ett område där regeringen har lagt in en betydligt högre växel och där jag också finner att det finns ett starkt stöd, dels från våra myndigheter som har ansvar för försvar av landet i krislägen och krigssituationer, dels här i Sveriges riksdag. Regeringen har sagt till våra myndigheter att vi behöver vara betydligt bättre beredda på att kunna klara av störningar i vårt samhälle i kris. Det gäller självklart också den finansiella sektorn.

Här har myndigheterna tagit stora steg framåt. Man ökar till exempel samarbetet, även med till exempel Försvarsmakten, för att kunna säkerställa att viktiga funktioner bibehålls även i krissituationer och i krigstillstånd. Det har skett utbildningar. Man har deltagit i övningar för att kunna hantera det här på ett bra sätt. Man analyserar myndigheternas ansvarsområden för att se till att man har bra beredskap samt utser personer som är särskilt ansvariga för utvecklingen.

Vi har självklart påbörjat detta arbete, men det är ett arbete som kräver lång tid för att byggas upp. Beredskap tar lång tid att bygga upp. Tyvärr går det snabbt att rasera den. Det här är ett arbete som vi behöver fortsätta med långsiktigt.

Fru talman! Jag tackar både Saila Quicklund och Lotta Finstorp för viktiga frågeställningar. Vi är inne i en stor omställning av vårt samhälle, en digitalisering som påverkar inte bara finansmarknaden utan hela vårt samhälle. Det är viktigt att hela tiden lyfta fram perspektiv på hur denna omställning påverkar olika delar av samhällets funktioner och vår beredskap inför framtiden.

Eftersom det är två olika frågeställningar, dels om påverkan på vårt samhälle i dag i fredstid, när allting löper på som vanligt, dels om vad som händer i en krissituation eller till och med ett krigstillstånd, tänkte jag också dela upp svaren lite grann.

Vi börjar med utvecklingen i vårt samhälle, till exempel på landsbygden. Hur ska man kunna se till att vi kan klara av både insättningar och uttag i hela landet? Precis som frågeställarna pekar på har utvecklingen gått snabbt. Den är i hög grad efterfrågedriven, vilket också är viktigt. Det finns en stark efterfrågan på digitala betalningslösningar och digitala finansiella tjänster. För många människor i vårt samhälle har det här inneburit en betydligt lättare vardag. Jag är personligen själv väldigt glad över att kunna göra bankaffärer när som helst från min dator i stället för att behöva stå i kö på banken före kl. 15, som tidigare generationer har varit tvungna att göra. Det är klart att det också möjliggör många nya tjänster som annars inte skulle ha kommit i fråga. Till exempel går utvecklingen av fintech, den finansiella tekniken, väldigt snabbt framåt. Mycket av detta är positivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men när det sker en stor samhällsomvandling, som den som nu håller på att ske, kommer det självklart också att uppstå problem som vi behöver lösa längs vägen. Till exempel är såklart utsatta konsumentgrupper en frågeställning som vi måste hitta ett sätt att hantera. Det är också så att man ska ha tillgång till grundläggande betaltjänster och ett finansiellt system i hela landet. Där har vi vidtagit åtgärder i form av betaltjänstombud. Vi har bevakning från våra länsstyrelser och möjlighet att gå in med insatser med finansiering från Post- och telestyrelsen. Vi har också haft ett antal rundabordssamtal med alla aktörer, både myndigheter och banker, för att kunna hitta vägar framåt.

Här är det viktigt att poängtera att olika banker på en marknad som präglas av fri konkurrens har sett lite olika på de här frågeställningarna. Det finns bankkedjor som har mer kontanthantering. Som konsument har man såklart möjlighet att välja den bank som man själv tycker uppfyller ens krav som kund bäst. Tycker man att kontanthantering är viktigt har man i många fall möjlighet att välja en bank som motsvarar de krav man ställer.

Men det här är en fråga som vi har anledning att hela tiden följa. Inte minst har den parlamentariska Riksbankskommittén fått regeringens uppdrag - som också baseras på ett tillkännagivande från riksdagen - att gräva djupt i de här frågorna, för det är komplicerade frågor. Detta är ingenting som man ska kasta ur sig förslag om lättvindigt, utan det krävs en ganska djup grad av eftertanke för att hitta åtgärder som fungerar.

Jag vill nu säga något om hanteringen i kris och krig. Detta är ett område där regeringen har lagt in en betydligt högre växel och där jag också finner att det finns ett starkt stöd, dels från våra myndigheter som har ansvar för försvar av landet i krislägen och krigssituationer, dels här i Sveriges riksdag. Regeringen har sagt till våra myndigheter att vi behöver vara betydligt bättre beredda på att kunna klara av störningar i vårt samhälle i kris. Det gäller självklart också den finansiella sektorn.

Här har myndigheterna tagit stora steg framåt. Man ökar till exempel samarbetet, även med till exempel Försvarsmakten, för att kunna säkerställa att viktiga funktioner bibehålls även i krissituationer och i krigstillstånd. Det har skett utbildningar. Man har deltagit i övningar för att kunna hantera det här på ett bra sätt. Man analyserar myndigheternas ansvarsområden för att se till att man har bra beredskap samt utser personer som är särskilt ansvariga för utvecklingen.

Vi har självklart påbörjat detta arbete, men det är ett arbete som kräver lång tid för att byggas upp. Beredskap tar lång tid att bygga upp. Tyvärr går det snabbt att rasera den. Det här är ett arbete som vi behöver fortsätta med långsiktigt.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Försvarsberedningen konstaterar att utvecklingen har ökat sårbarheten inför långvariga elavbrott och fallerande elektroniska kommunikationer. Det finansiella systemet är ju beroende av både elförsörjning och fungerande elektroniska kommunikationer. Det vet vi.

Dessutom utgör infrastrukturen ett mål för fiender inför och under ett väpnat angrepp. Det innebär att vi måste planera och förbereda oss för hur vi säkerställer att det finansiella systemets grundläggande funktioner fungerar även om det saknas elektricitet och elektroniska kommunikationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Försvarsberedningen konstaterar även i dag tre saker:

Det saknas logistiska förberedelser för att förse samhället med kontanter.

Tillgång till alternativa betalningsmedel eller krediter behövs.

Det saknas krav på beredskap och tillgänglighet via bankerna redan under fredstid.

Det är allvarligt och måste beaktas.

Rikssystemet används i dag för att hantera de manuella reservrutinerna. Men de är mycket begränsade, personalintensiva och tar också lång tid att genomföra. Dessutom tar det lång tid att återställa systemet efter ett avbrott.

Skulle kontantbrist uppstå eller om förtroendet för den inhemska valutan skadas blir det ofta kontanter i utländska valutor, till exempel dollar eller euro, som fungerar som alternativa betalningsmedel. Det är också vanligt med handel på kredit, om det finns förtroende mellan köpare och säljare, eller byteshandel.

Försvarsberedningen understryker i sin rapport att Sveriges befolkning måste ha förutsättningar för att upprätthålla grundläggande ekonomiska transaktionsmöjligheter genom tillgång till kontanter, alternativa betalningsmedel eller någon form av statliga krediter.

Eftersom kontantanvändningen gått ned så snabbt det senaste decenniet anser Försvarsberedningen också att befolkningen måste informeras om hur länge den förväntas klara sig utan betalningsmedel som är beroende av att elförsörjning eller elektroniska kommunikationer fungerar.

Mina frågor till statsrådet blir: Hur mycket av informationen har kommit ut till gemene man? Vad tror vi om det? Hur mycket av det har verkligen nått ut? Hur ska informationen nå landets befolkning? Nu är det mest vi initierade som har kunskaper, även om frågeställningarna börjar komma i större omfattningen.

Försvarsberedningen var tydlig med att befolkningen måste informeras om hur länge den förväntas klara sig utan betalningsmedel som är beroende av elförsörjning och elektroniska kommunikationer. Hur ser planen ut? Vad är tidsperspektivet?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Försvarsberedningen konstaterar att utvecklingen har ökat sårbarheten inför långvariga elavbrott och fallerande elektroniska kommunikationer. Det finansiella systemet är ju beroende av både elförsörjning och fungerande elektroniska kommunikationer. Det vet vi.

Dessutom utgör infrastrukturen ett mål för fiender inför och under ett väpnat angrepp. Det innebär att vi måste planera och förbereda oss för hur vi säkerställer att det finansiella systemets grundläggande funktioner fungerar även om det saknas elektricitet och elektroniska kommunikationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Försvarsberedningen konstaterar även i dag tre saker:

Det saknas logistiska förberedelser för att förse samhället med kontanter.

Tillgång till alternativa betalningsmedel eller krediter behövs.

Det saknas krav på beredskap och tillgänglighet via bankerna redan under fredstid.

Det är allvarligt och måste beaktas.

Rikssystemet används i dag för att hantera de manuella reservrutinerna. Men de är mycket begränsade, personalintensiva och tar också lång tid att genomföra. Dessutom tar det lång tid att återställa systemet efter ett avbrott.

Skulle kontantbrist uppstå eller om förtroendet för den inhemska valutan skadas blir det ofta kontanter i utländska valutor, till exempel dollar eller euro, som fungerar som alternativa betalningsmedel. Det är också vanligt med handel på kredit, om det finns förtroende mellan köpare och säljare, eller byteshandel.

Försvarsberedningen understryker i sin rapport att Sveriges befolkning måste ha förutsättningar för att upprätthålla grundläggande ekonomiska transaktionsmöjligheter genom tillgång till kontanter, alternativa betalningsmedel eller någon form av statliga krediter.

Eftersom kontantanvändningen gått ned så snabbt det senaste decenniet anser Försvarsberedningen också att befolkningen måste informeras om hur länge den förväntas klara sig utan betalningsmedel som är beroende av att elförsörjning eller elektroniska kommunikationer fungerar.

Mina frågor till statsrådet blir: Hur mycket av informationen har kommit ut till gemene man? Vad tror vi om det? Hur mycket av det har verkligen nått ut? Hur ska informationen nå landets befolkning? Nu är det mest vi initierade som har kunskaper, även om frågeställningarna börjar komma i större omfattningen.

Försvarsberedningen var tydlig med att befolkningen måste informeras om hur länge den förväntas klara sig utan betalningsmedel som är beroende av elförsörjning och elektroniska kommunikationer. Hur ser planen ut? Vad är tidsperspektivet?

Fru talman! Jag är glad över att finansmarknadsministern säger att regeringen nu har lagt in en högre växel. Det behövdes verkligen. Som sista land i EU har Sverige antagit en cyber- och informationssäkerhetsstrategi. Det är bra att den finns på plats, men det har tagit väldigt lång tid.

Enligt FRA utsätts Sverige för någonstans runt 10 000 statssanktionerade cyberaktiviteter i månaden. Man hävdar även att hoten ökar i styrka och omfattning. Vi har nog hittills varit ganska aningslösa inför detta och hur vi måste säkra upp - och bara en sådan sak som betalningstjänsterna i samhället.

Det finns mycket annat som kan slås ut. Men här gäller det att människor inte kan handla för att det inte finns någonstans där de kan betala med till exempel Swish därför att strömmen inte längre finns där. Det är en växande hotbild och en problematik som drabbar gemene man på ett mycket påtagligt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Både FRA, Must och Säpo uttrycker i sina årsrapporter att det finns stora brister i Sveriges säkerhetsskydd på cyberområdet. Det är exakt bland annat detta som kommer att påverka gemene man. Det är bråttom att säkra våra system. Det är bra att det är tillsatt en utredning, och vi ser fram emot att den ska komma på plats. Jag hoppas att vi inte blir omsprungna ännu mer än vad vi redan har blivit.

Jag har en fråga. Hur länge kan det elektroniska betalningssystemet ligga nere utan att det i någon högre grad skulle påverka samhället? Finns det någon uppfattning? Det kanske kommer i utredningen sedan. Jag kan bara gissa. Men jag tror inte att det kan ligga nere särskilt länge förrän det påverkar oss väldigt mycket och väldigt negativt.

Försvarsberedningen har, precis som kollegan Saila Quicklund säger, tagit fram väldigt tydliga skrivningar om det finansiella systemet och totalförsvaret. Där konstateras att Riksbanken har minimerat den egna lagerhållningen av sedlar och mynt och att statsmakterna förlitar sig starkt på ett fåtal privata aktörer.

Det är lite grann som ministern säger i svaret. De privata aktörerna ska förse oss med och hantera kontanter i samhället. Det tycker jag är helt rätt, absolut.

Det handlar om den dagen det är ett hot mot staten. Det kan vara sådan banal sak, om man får säga det, som att strömförsörjningen slås ut. Då är vi verkligen illa ute. Det finns inte heller några lagkrav på bankerna att hantera kontanter eller tvingande lagkrav på näringsidkare som i många andra länder att ta emot kontantbetalningar.

Framför allt i Stockholm tar många mindre företag, kaféer och så vidare inte längre emot kontanter av många olika skäl. Det kostar att sätta in kontanterna på banken. Men de ser det också ur ett rånperspektiv. Det är absolut förståeligt.

Vi är stolta över att vi har kommit långt i digitaliserade betallösningar. Men vi ser också hotbilden om strömmen slås ut och sårbarheten. Det gäller att kunna arbeta på två arenor samtidigt, och det är lite grann en konst att balansera det.

Jag tror att de flesta av oss vill att människor går över till digitala lösningar. Men vi ser den stora sårbarheten. Jag skulle vilja att ministern svarar mig, om det går att svara på frågan: Hur länge kan elektroniska betalningssystem ligga nere utan att det i någon högre grad skulle påverka samhället?

Fru talman! Jag är glad över att finansmarknadsministern säger att regeringen nu har lagt in en högre växel. Det behövdes verkligen. Som sista land i EU har Sverige antagit en cyber- och informationssäkerhetsstrategi. Det är bra att den finns på plats, men det har tagit väldigt lång tid.

Enligt FRA utsätts Sverige för någonstans runt 10 000 statssanktionerade cyberaktiviteter i månaden. Man hävdar även att hoten ökar i styrka och omfattning. Vi har nog hittills varit ganska aningslösa inför detta och hur vi måste säkra upp - och bara en sådan sak som betalningstjänsterna i samhället.

Det finns mycket annat som kan slås ut. Men här gäller det att människor inte kan handla för att det inte finns någonstans där de kan betala med till exempel Swish därför att strömmen inte längre finns där. Det är en växande hotbild och en problematik som drabbar gemene man på ett mycket påtagligt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Både FRA, Must och Säpo uttrycker i sina årsrapporter att det finns stora brister i Sveriges säkerhetsskydd på cyberområdet. Det är exakt bland annat detta som kommer att påverka gemene man. Det är bråttom att säkra våra system. Det är bra att det är tillsatt en utredning, och vi ser fram emot att den ska komma på plats. Jag hoppas att vi inte blir omsprungna ännu mer än vad vi redan har blivit.

Jag har en fråga. Hur länge kan det elektroniska betalningssystemet ligga nere utan att det i någon högre grad skulle påverka samhället? Finns det någon uppfattning? Det kanske kommer i utredningen sedan. Jag kan bara gissa. Men jag tror inte att det kan ligga nere särskilt länge förrän det påverkar oss väldigt mycket och väldigt negativt.

Försvarsberedningen har, precis som kollegan Saila Quicklund säger, tagit fram väldigt tydliga skrivningar om det finansiella systemet och totalförsvaret. Där konstateras att Riksbanken har minimerat den egna lagerhållningen av sedlar och mynt och att statsmakterna förlitar sig starkt på ett fåtal privata aktörer.

Det är lite grann som ministern säger i svaret. De privata aktörerna ska förse oss med och hantera kontanter i samhället. Det tycker jag är helt rätt, absolut.

Det handlar om den dagen det är ett hot mot staten. Det kan vara sådan banal sak, om man får säga det, som att strömförsörjningen slås ut. Då är vi verkligen illa ute. Det finns inte heller några lagkrav på bankerna att hantera kontanter eller tvingande lagkrav på näringsidkare som i många andra länder att ta emot kontantbetalningar.

Framför allt i Stockholm tar många mindre företag, kaféer och så vidare inte längre emot kontanter av många olika skäl. Det kostar att sätta in kontanterna på banken. Men de ser det också ur ett rånperspektiv. Det är absolut förståeligt.

Vi är stolta över att vi har kommit långt i digitaliserade betallösningar. Men vi ser också hotbilden om strömmen slås ut och sårbarheten. Det gäller att kunna arbeta på två arenor samtidigt, och det är lite grann en konst att balansera det.

Jag tror att de flesta av oss vill att människor går över till digitala lösningar. Men vi ser den stora sårbarheten. Jag skulle vilja att ministern svarar mig, om det går att svara på frågan: Hur länge kan elektroniska betalningssystem ligga nere utan att det i någon högre grad skulle påverka samhället?

Fru talman! Till att börja med får jag sätta in frågan i ett perspektiv. Även om vi har sett en snabb minskning av användningen av kontanter i vårt samhälle är det inget som pekar på att vi är i ett eller ens i snabb takt på väg mot ett kontantlöst samhälle. Tvärtom har Riksbanken just gett ut en ny serie sedlar och mynt. Det är så gott som något ett tecken på att vi kommer att ha kvar kontanter i samhället under överskådlig framtid.

Det är viktigt att poängtera att även om man ganska snabbt kan se hur sårbara de elektroniska systemen kan vara innehåller även kontanthanteringen vissa delar av sårbarhet. Man kan tänka sig att det går lätt att byta sedlar och mynt mellan privatpersoner eller kanske i en lokal affär eller liknande. Men även frågeställarna har varit inne på att kontanter måste transporteras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte alltid som kontanterna är jämnt fördelade. Ibland är det för många på ett ställe och för få på ett annat ställe. Hela den strukturen måste hanteras och skötas även i en kris- eller krigssituation. Vi måste minnas att en av anledningarna till att kontanterna har minskat är att det har funnits ganska stora problem med kontanthanteringen.

När jag växte upp var det nästan vardagsmat med till exempel rån av värdetransporter. Det är ett problem som har minskat ganska radikalt. Till viss del är det framdrivet av arbetsmiljöskäl. I till exempel kollektivtrafiken här i Stockholm kan man inte använda kontanter. Det är framför allt för att chaufförerna helt enkelt var sårbara för rånrisker och ibland råkade väldigt illa ut.

Det finns starka skäl på båda sidor i den här frågan. Därför är det viktigt att vi låter frågan hanteras i så god ordning som möjligt. Helst skulle jag vilja se en så bred parlamentarisk uppslutning som möjligt bakom det. Därför är det ett viktigt svar att kunna peka på den parlamentariska Riksbankskommittén där representanter för alla partier är närvarande.

Där ska man titta på bland annat just den fråga som Lotta Finstorp lyfter fram om lagkrav för kontanter. Skulle det gå att ta fram en lagstiftning som fångar upp problematiken och åtgärdar den på ett bra sätt? Norge brukar lyftas fram som ett exempel. Där finns en lag. Även i Norge ser vi en framväxt av bankkontor utan kontanthantering. Möjligen är det inte så lätt som man tror att hitta en lagstiftning som träffar rätt i det fallet.

Saila Quicklund lyfter fram frågan om informationen. Det är otroligt viktigt att vi som medborgare ska vara informerade om vad som förväntas av oss och hur vi kan skydda oss själva. Där har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap fått i uppdrag att öka informationsspridningen till allmänheten. Den ska under våren ta fram ett nationellt informationsmaterial och redovisa det redan nu nästa månad i mars.

Under våren ska man också gå ut med bättre information till oss medborgare om hur vi kan skydda oss. Vad behöver vi till exempel ha för förråd hemma? Det är även möjligt att kontantfrågan kommer att täckas upp i det fallet.

Lotta Finstorp frågar mig hur länge samhället klarar sig utan digitala betalningslösningar. Det har inte jag någon detaljerad kunskap om. Däremot vet jag att irritationen från oss konsumenter växer väldigt snabbt. Det räcker med att vi inte kan få en betalning att gå igenom för att frustrationen snabbt ska växa. Det är klart att det också ger en ökad sårbarhet i form av att den tillit som vi behöver ha, särskilt i en krissituation, urholkas ganska snabbt när viktiga samhällsfunktioner fallerar.

Det viktiga för mig är att vi måste jobba brett med frågan. Vi måste självklart skydda våra digitala betalningslösningar, se till att de är robusta och att de klarar av att stå emot krissituationer. De måste klara av att vara redundanta. Om det skulle falla igenom på ett sätt får man försöka hitta ett annat system för att se till att de upprätthålls.

Vi måste också förbereda oss bredare för att klara av kris- och krigssituationer. Det arbetet pågår nu med full fart i alla våra myndigheter, och särskilt i de 46 myndigheter som är speciellt utpekade i denna viktiga uppgift.

Fru talman! Till att börja med får jag sätta in frågan i ett perspektiv. Även om vi har sett en snabb minskning av användningen av kontanter i vårt samhälle är det inget som pekar på att vi är i ett eller ens i snabb takt på väg mot ett kontantlöst samhälle. Tvärtom har Riksbanken just gett ut en ny serie sedlar och mynt. Det är så gott som något ett tecken på att vi kommer att ha kvar kontanter i samhället under överskådlig framtid.

Det är viktigt att poängtera att även om man ganska snabbt kan se hur sårbara de elektroniska systemen kan vara innehåller även kontanthanteringen vissa delar av sårbarhet. Man kan tänka sig att det går lätt att byta sedlar och mynt mellan privatpersoner eller kanske i en lokal affär eller liknande. Men även frågeställarna har varit inne på att kontanter måste transporteras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte alltid som kontanterna är jämnt fördelade. Ibland är det för många på ett ställe och för få på ett annat ställe. Hela den strukturen måste hanteras och skötas även i en kris- eller krigssituation. Vi måste minnas att en av anledningarna till att kontanterna har minskat är att det har funnits ganska stora problem med kontanthanteringen.

När jag växte upp var det nästan vardagsmat med till exempel rån av värdetransporter. Det är ett problem som har minskat ganska radikalt. Till viss del är det framdrivet av arbetsmiljöskäl. I till exempel kollektivtrafiken här i Stockholm kan man inte använda kontanter. Det är framför allt för att chaufförerna helt enkelt var sårbara för rånrisker och ibland råkade väldigt illa ut.

Det finns starka skäl på båda sidor i den här frågan. Därför är det viktigt att vi låter frågan hanteras i så god ordning som möjligt. Helst skulle jag vilja se en så bred parlamentarisk uppslutning som möjligt bakom det. Därför är det ett viktigt svar att kunna peka på den parlamentariska Riksbankskommittén där representanter för alla partier är närvarande.

Där ska man titta på bland annat just den fråga som Lotta Finstorp lyfter fram om lagkrav för kontanter. Skulle det gå att ta fram en lagstiftning som fångar upp problematiken och åtgärdar den på ett bra sätt? Norge brukar lyftas fram som ett exempel. Där finns en lag. Även i Norge ser vi en framväxt av bankkontor utan kontanthantering. Möjligen är det inte så lätt som man tror att hitta en lagstiftning som träffar rätt i det fallet.

Saila Quicklund lyfter fram frågan om informationen. Det är otroligt viktigt att vi som medborgare ska vara informerade om vad som förväntas av oss och hur vi kan skydda oss själva. Där har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap fått i uppdrag att öka informationsspridningen till allmänheten. Den ska under våren ta fram ett nationellt informationsmaterial och redovisa det redan nu nästa månad i mars.

Under våren ska man också gå ut med bättre information till oss medborgare om hur vi kan skydda oss. Vad behöver vi till exempel ha för förråd hemma? Det är även möjligt att kontantfrågan kommer att täckas upp i det fallet.

Lotta Finstorp frågar mig hur länge samhället klarar sig utan digitala betalningslösningar. Det har inte jag någon detaljerad kunskap om. Däremot vet jag att irritationen från oss konsumenter växer väldigt snabbt. Det räcker med att vi inte kan få en betalning att gå igenom för att frustrationen snabbt ska växa. Det är klart att det också ger en ökad sårbarhet i form av att den tillit som vi behöver ha, särskilt i en krissituation, urholkas ganska snabbt när viktiga samhällsfunktioner fallerar.

Det viktiga för mig är att vi måste jobba brett med frågan. Vi måste självklart skydda våra digitala betalningslösningar, se till att de är robusta och att de klarar av att stå emot krissituationer. De måste klara av att vara redundanta. Om det skulle falla igenom på ett sätt får man försöka hitta ett annat system för att se till att de upprätthålls.

Vi måste också förbereda oss bredare för att klara av kris- och krigssituationer. Det arbetet pågår nu med full fart i alla våra myndigheter, och särskilt i de 46 myndigheter som är speciellt utpekade i denna viktiga uppgift.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Detta är en fråga som jag tror kommer att öka i betydelse. Frågorna blir fler, och det är viktigt att vi har en stor tydlighet när det gäller detta. Annars skapar det en ännu större oro bland människor. Man upplever att man vill ta del av detta, och det är också därför vi har ställt interpellationerna.

Kontanthanteringsfrågan har två delar. Jag bor i ett landsbygdslän och har förståelse för betydelsen av att vi kan säkerställa kontanthanteringen. När jag hör näringslivsföreträdare uttrycka detta säger de att det är väldigt dyrt för dem. Det finns också förväntningar på att de privata ska lösa situationen. Det är tufft för en mindre företagare att stå mot bankerna i en sådan här fråga eller på annat sätt. Detta är ett delat ansvar där samhället, inte minst regeringen, har ett stort ansvar för att se över det hela. Detta ansvar uttrycker man också att man kommer att ta, och det gläder mig. Förutsättningarna är också väldigt olika vad gäller landsbygden, med bättre eller sämre bredbandsutbyggnad och mobiltäckning.

Den andra aspekten som vi har debatterat i dag handlar om att vi måste göra Sverige mer motståndskraftigt, både civilt och militärt. Också här kommer kontanthanteringsfrågan upp, och den kommer att spela en stor roll då risken med en attack mot elektronisk betalning gör att tillgången till kontanter kommer att bli en vital fråga.

Jag, och många med mig, tycker att det här är viktigt. Jag kommer att följa regeringens arbete i frågan. Kanske får vi anledning att mötas igen i en liknande debatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Detta är en fråga som jag tror kommer att öka i betydelse. Frågorna blir fler, och det är viktigt att vi har en stor tydlighet när det gäller detta. Annars skapar det en ännu större oro bland människor. Man upplever att man vill ta del av detta, och det är också därför vi har ställt interpellationerna.

Kontanthanteringsfrågan har två delar. Jag bor i ett landsbygdslän och har förståelse för betydelsen av att vi kan säkerställa kontanthanteringen. När jag hör näringslivsföreträdare uttrycka detta säger de att det är väldigt dyrt för dem. Det finns också förväntningar på att de privata ska lösa situationen. Det är tufft för en mindre företagare att stå mot bankerna i en sådan här fråga eller på annat sätt. Detta är ett delat ansvar där samhället, inte minst regeringen, har ett stort ansvar för att se över det hela. Detta ansvar uttrycker man också att man kommer att ta, och det gläder mig. Förutsättningarna är också väldigt olika vad gäller landsbygden, med bättre eller sämre bredbandsutbyggnad och mobiltäckning.

Den andra aspekten som vi har debatterat i dag handlar om att vi måste göra Sverige mer motståndskraftigt, både civilt och militärt. Också här kommer kontanthanteringsfrågan upp, och den kommer att spela en stor roll då risken med en attack mot elektronisk betalning gör att tillgången till kontanter kommer att bli en vital fråga.

Jag, och många med mig, tycker att det här är viktigt. Jag kommer att följa regeringens arbete i frågan. Kanske får vi anledning att mötas igen i en liknande debatt.

Fru talman! Tack, ministern, för en viktig debatt! Precis som min kollega Saila Quicklund säger kommer vi säkert att mötas ytterligare i dessa frågor.

Försvarsberedningen understryker att man måste jobba mer i hängrännor än i stuprör avseende totalförsvaret. Just denna fråga är en sådan. Vi måste få en cybersäkerhet som är värd namnet och där vi känner oss trygga. Man måste då se till både den civila beredskapen och Försvarsmaktens beredskap.

I Försvarsberedningens arbete och i dokumentationen talar man bland annat om totalförsvarsplaneringen i den finansiella sektorn, som till exempel måste innefatta relevanta krigsplaceringar. Värdetransportpersonal och bankpersonal måste finnas involverade i totalförsvarets arbete när vi ska försöka säkra detta både på den civila sidan och på försvarssidan.

I betänkandet Svensk kontanthantering 2014, som ministern tidigare hänvisade till, handlar det mycket om kontanthanteringskedjan. Med nya betalningslösningar måste det finnas en bra kedja i samhället som förser såväl banker som företag och personal med kontanter, om man nu måste använda det. Det finns mycket bra i betänkandet.

Jag läste en granskning som Svenska Dagbladet gjort som visade att om Riksbanken skulle utsättas för en cyberattack skulle konsekvenserna kunna bli förödande inte bara för enskilda utan för hela Sverige som nation. Det är precis det vi är inne på och diskuterar här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har en aningslöshet i Sverige. Vi tror inte att vi kommer att drabbas av detta, och därför har vi inte heller förberett oss riktigt. Men hur behöver vi, privatpersoner och mindre företag, egentligen förbereda oss? Vad anser ministern om detta? Ska vi ha kontanter hemma så att det räcker en månad, eller hur ska det se ut?

Fru talman! Tack, ministern, för en viktig debatt! Precis som min kollega Saila Quicklund säger kommer vi säkert att mötas ytterligare i dessa frågor.

Försvarsberedningen understryker att man måste jobba mer i hängrännor än i stuprör avseende totalförsvaret. Just denna fråga är en sådan. Vi måste få en cybersäkerhet som är värd namnet och där vi känner oss trygga. Man måste då se till både den civila beredskapen och Försvarsmaktens beredskap.

I Försvarsberedningens arbete och i dokumentationen talar man bland annat om totalförsvarsplaneringen i den finansiella sektorn, som till exempel måste innefatta relevanta krigsplaceringar. Värdetransportpersonal och bankpersonal måste finnas involverade i totalförsvarets arbete när vi ska försöka säkra detta både på den civila sidan och på försvarssidan.

I betänkandet Svensk kontanthantering 2014, som ministern tidigare hänvisade till, handlar det mycket om kontanthanteringskedjan. Med nya betalningslösningar måste det finnas en bra kedja i samhället som förser såväl banker som företag och personal med kontanter, om man nu måste använda det. Det finns mycket bra i betänkandet.

Jag läste en granskning som Svenska Dagbladet gjort som visade att om Riksbanken skulle utsättas för en cyberattack skulle konsekvenserna kunna bli förödande inte bara för enskilda utan för hela Sverige som nation. Det är precis det vi är inne på och diskuterar här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har en aningslöshet i Sverige. Vi tror inte att vi kommer att drabbas av detta, och därför har vi inte heller förberett oss riktigt. Men hur behöver vi, privatpersoner och mindre företag, egentligen förbereda oss? Vad anser ministern om detta? Ska vi ha kontanter hemma så att det räcker en månad, eller hur ska det se ut?

Fru talman! Också jag vill tacka för en värdefull debatt i en viktig fråga, som vi har all anledning att fortsätta att diskutera och att försöka hitta lösningar på. Hur kan samhället öka sin robusthet? Hur kan vi klara av att säkerställa samhällets viktigaste funktioner när vi blir utsatta för störningar, påfrestningar eller i värsta fall aggressioner från andra länder eller parter?

Det är ett omfattande arbete där vi behöver fundera på djupet på hur vi kan se till att vi har förmågan att stå emot störningar. Det gäller såklart även finanssektorn med finansiella funktioner och tjänster och även betaltjänster. Det är en fråga där regeringen redan arbetar intensivt och där vi kommer att fortsätta att arbeta intensivt också framöver.

Ibland är det, åtminstone inledningsvis, lättare att visa på utmaningar och problem som behöver lösas, men svaren kräver också ibland ganska gott om tid och även expertkunskap för att tränga in på djupet och hitta de rätta lösningarna.

Därför tycker jag att det är viktigt och självklart att vi fortsätter att diskutera och debattera och försöker komma med lösningar. Men i slutändan är det de som våra partier har utsett och som sitter i Riksbankskommittén, och som har ett gediget expertstöd från myndigheter och från andra experter i samhället, som också har att ta fram de slutgiltiga förslagen. Riksbankskommittén kommer att lämna sitt förslag redan nästa år, så det är inte särskilt lång tid vi behöver vänta på det.

Där kommer man att titta på hur betalningsfunktionerna och kontanthanteringen fungerar i dag, i fredstid, men även på möjligheterna till ett robust, säkerställt system som fungerar även om vi skulle drabbas av olika former av störningar. Jag hoppas att Moderaterna spelar in förslag och tankar och engagerar sig i kommitténs arbete framöver, för det är ett otroligt viktigt arbete.

Regeringen kommer att fortsätta att arbeta med frågan. Vi kommer inte bara att invänta Riksbankskommittén, utan vi kommer också att engagera oss och se till att beredskapen ökar i samhället överlag.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Också jag vill tacka för en värdefull debatt i en viktig fråga, som vi har all anledning att fortsätta att diskutera och att försöka hitta lösningar på. Hur kan samhället öka sin robusthet? Hur kan vi klara av att säkerställa samhällets viktigaste funktioner när vi blir utsatta för störningar, påfrestningar eller i värsta fall aggressioner från andra länder eller parter?

Det är ett omfattande arbete där vi behöver fundera på djupet på hur vi kan se till att vi har förmågan att stå emot störningar. Det gäller såklart även finanssektorn med finansiella funktioner och tjänster och även betaltjänster. Det är en fråga där regeringen redan arbetar intensivt och där vi kommer att fortsätta att arbeta intensivt också framöver.

Ibland är det, åtminstone inledningsvis, lättare att visa på utmaningar och problem som behöver lösas, men svaren kräver också ibland ganska gott om tid och även expertkunskap för att tränga in på djupet och hitta de rätta lösningarna.

Därför tycker jag att det är viktigt och självklart att vi fortsätter att diskutera och debattera och försöker komma med lösningar. Men i slutändan är det de som våra partier har utsett och som sitter i Riksbankskommittén, och som har ett gediget expertstöd från myndigheter och från andra experter i samhället, som också har att ta fram de slutgiltiga förslagen. Riksbankskommittén kommer att lämna sitt förslag redan nästa år, så det är inte särskilt lång tid vi behöver vänta på det.

Där kommer man att titta på hur betalningsfunktionerna och kontanthanteringen fungerar i dag, i fredstid, men även på möjligheterna till ett robust, säkerställt system som fungerar även om vi skulle drabbas av olika former av störningar. Jag hoppas att Moderaterna spelar in förslag och tankar och engagerar sig i kommitténs arbete framöver, för det är ett otroligt viktigt arbete.

Regeringen kommer att fortsätta att arbeta med frågan. Vi kommer inte bara att invänta Riksbankskommittén, utan vi kommer också att engagera oss och se till att beredskapen ökar i samhället överlag.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Lars Beckman har frågat mig vilka åtgärder jag vidtar i min tjänsteutövning för att korta handläggningstiderna för lantmäteriförrättningar när det gäller enskilda vägar.

I sin fråga hänvisar Lars Beckman bland annat till ett konkret förslag med förenklingar för att snabba på och sänka kostnaderna för att ändra andelstal i gemensamhetsanläggningar. Detta avser det förslag som Riksförbundet Enskilda Vägar (REV) har lämnat till regeringen om möjlighet för samfällighetsföreningar att själva ändra andelstalen för de fastigheter som ingår i den gemensamhetsanläggning som föreningen förvaltar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lagstiftningen kring gemensamhetsanläggningar har genomgått förenklingar, senast år 2015. När det gäller ändringar av regelverk är det dock viktigt att dessa inte bara bidrar till ökad effektivitet utan även upprätthåller rättssäkerheten. Statsrådet Fritzon har så sent som i oktober i fjol besvarat en fråga från Lars Beckmans partikollega Cecilia Widegren som berör REV:s förslag och de invändningar som förts fram mot det.

Problemet med Lantmäteriets långa handläggningstider inom fastighetsbildningsverksamheten kan dock inte åtgärdas enbart med ändrad lagstiftning. Jag vill betona att det kommer att krävas ett betydligt bredare grepp och fler åtgärder än så för att nå målet med rimliga handläggningstider. Regeringen har vidtagit och fortsätter att vidta en rad sådana åtgärder för att komma till rätta med Lantmäteriets långa handläggningstider. Detta har jag så sent som i augusti respektive november i fjol svarat Lars Beckmans partikollegor Sten Bergheden och Jan R Andersson.

Lantmäteriet fick i sitt regleringsbrev för 2018 i uppdrag att vidareutveckla sin redovisning och analys av handläggningstider både för de kommunala lantmäterimyndigheterna och den statliga lantmäterimyndigheten. Dessa är ett första steg för att göra det möjligt att kunna mäta effekten av olika åtgärder samt vid behov kunna prioritera och vidta ytterligare åtgärder. Uppdragen bygger på Statskontorets rapport från regeringsuppdraget att utvärdera organiseringen av fastighetsbildningen med mera. Statskontorets övriga förslag bereds nu inom Regeringskansliet.

Den 13 december 2017 utsåg regeringen Susanne Ås Sivborg till ny generaldirektör för Lantmäteriet. Tidigare under året har regeringen även stärkt Lantmäteriets ledning genom att utse fyra nya styrelseledamöter, däribland en ny styrelseordförande. Den nya generaldirektören tillträdde sin tjänst den 1 januari i år och det är regeringens bedömning att hon tillsammans med den förnyade styrelsen har förutsättningar att ta ett helhetsgrepp om Lantmäteriet och dess fastighetsbildningsverksamhet för att möta de utmaningar myndigheten står inför.

Jag kommer att fortsätta följa handläggningstidernas utveckling och effekten av vidtagna åtgärder. Om de av Lantmäteriet och regeringen vidtagna åtgärderna inte visar sig vara tillräckliga kommer jag att ytterligare skärpa kraven på myndigheten för att minska handläggningstiderna.

Fru talman! Vi kommer att ha två interpellationsdebatter i dag som handlar om Lantmäteriet. De är inte lika glödheta som den om vedspisupproret som min kollega Carl-Oskar Bohlin kommer att debattera med statsrådet sedan, men denna fråga är viktig. Det här handlar om samhällets basservice. Det här handlar om möjligheterna att leva och bo på landsbygden och att driva företag på landsbygden.

Jag har rest runt i mitt hemlän, Gävleborgs län, och i resten av Sverige, och jag har mött både småföretagare och andra som är djupt bekymrade över Lantmäteriets handläggningstider och konsekvenserna av dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller enskilda vägar - det här vet statsrådet men kanske inte den som ser den här debatten - är den allra största delen av Sveriges vägnät just enskilda vägar. Det rör sig om totalt 44 000 mil, varav endast 7 800 mil får statsbidrag.

Då funderar jag på det som statsrådet säger om att man bereder frågor inom Regeringskansliet. Av svaret verkar det som att man delar synen på bilden som jag har gett av att det är ett problem med långa handläggningstider. Jag såg att i januari 2018 låg 2 000 vägförrättningar hos det statliga lantmäteriverket för handläggning. Man avslutar ungefär 1 100 förrättningar per år. Det innebär alltså att det krävs betydligt mer för att de här frågorna ska lösa sig.

Det man blir nyfiken på - det är möjligt att statsrådet har sparat informationen till sitt nästa anförande - är när regeringen kommer att göra någonting. När kommer man att göra regelförenklingar? När kommer man att åtgärda frågan så att det inte ligger 2 000 förrättningar och väntar?

Precis som statsrådet säger i sitt svar har Riksförbundet Enskilda Vägar med 12 000 vägföreningar som medlemmar - det är 2 miljoner fastighetsägare som har del i enskilda vägar - konstaterat att lagstiftningen inte fungerar och att det behövs förändringar.

Det vore intressant att få reda på när regeringen kommer att sluta bereda frågor och i stället lägga fram konkreta förslag.

Fru talman! Jag är den förste att instämma i att långa handläggningstider hos Lantmäteriet är ett problem. Det var en av de första frågorna som jag började arbeta med när jag tillträdde för drygt ett och ett halvt år sedan.

Det har hänt saker. Vi har bytt ut större delen av styrelsen i Lantmäteriet och har en ny styrelseordförande och en ny generaldirektör som tillträdde så sent som den 1 januari i år. Det måste man väl ändå säga är åtgärder.

Sedan har vi också ställt krav på Lantmäteriet genom regleringsbreven. Det är en rad olika krav och uppdrag som Lantmäteriet har fått under det senaste året, och man har också börjat svara ordentligt på dem.

Men vi ska också komma ihåg att det inte är hela Lantmäteriet vi pratar om. Det finns delar inom myndigheten som inte har långa handläggningstider och som man inte ska skjuta på i de här frågorna. Men det finns en del saker, och det handlar bland annat om fastighetsbildningen, som tar alldeles för lång tid. Det beror naturligtvis delvis på att vi nu för tiden bygger mycket mer än vad vi gjorde tidigare. Det handlar också om att det är brist på kompetens för att man under lång tid har utbildat alldeles för få nya tjänstemän inom det här området.

Kompetensfrågan är inte så lätt att snabbt komma till rätta med. Vi har från regeringens sida bidragit till att man nu startar nya lantmäteriutbildningar, bland annat i Uppsala. Det kommer på sikt att bidra till lösningar, men man måste på kort sikt klara av den här frågan inom Lantmäteriets organisation genom effektiviseringar och förändringar som kan bidra till kortare handläggningstider.

När det gäller frågan om enskilda vägar kan en ändring i lagstiftningen antagligen ha en begränsad effekt. Det är möjligt att det skulle kunna bidra till en effektivisering. Jag håller med om det. Men man måste också, som statsrådet Fritzon tidigare har sagt, titta på rättssäkerhetsfrågorna i samband med det här. Rent konkret ligger den uppgiften inte inom mitt ansvarsområde, och jag kan inte komma med någon annan bedömning än den man gör på Justitiedepartementet i den frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Jag tror att det är viktigt att ta den här frågan på stort allvar. Den berör alltså 2 miljoner fastighetsägare.

Det finns konkreta förslag. Nu blir det här lite tekniskt, men det handlar egentligen om att vägföreningarna själva ska kunna besluta om andelstal. Det vore en konkret regelförändring som skulle fungera väldigt väl. Den lagstiftningen finns i dag inom bostadsrättsföreningarnas område där medlemmarna har den rätten. Det är alltså ingen främmande lagstiftning som ska plockas fram, utan man skulle mycket väl kunna göra det här.

I svaret som statsrådet gav här i sitt första inlägg talade han om övriga förslag som nu bereds inom Regeringskansliet. Det är klart att många, förmodligen inte minst de 2 miljoner fastighetsägarna, är nyfikna på när regeringen kommer att ta fram de förslagen. Och vad är det för frågor rent konkret som statsrådet närmast ser som bereds och är lämpligast att lägga fram?

Det tror jag vore ett oerhört värdefullt besked till alla dem som berörs av de här frågorna.

Fru talman! Jag kan svara för min del att vi har en kontinuerlig dialog med Lantmäteriet. Just nu väntar vi på att den nya generaldirektören tillsammans med sin styrelse tar fram en plan för hur man ska jobba systematiskt för att få ned handläggningstiderna hos myndigheten. Man måste ge den nya generaldirektören lite mer än ett par veckor för att kunna ta fram den planen, men den kommer att komma inom kort.

De förslag och de arbetsformer och vägar som den nya styrelsen och generaldirektören enas om är närmast det som jag syftar på i den här frågan.

Sedan kan det finnas lagstiftning som främst bereds inom Justitiedepartementet, och det kan hända att vi också kommer fram med saker där. Men jag tror att det här bredare greppet inom Lantmäteriet och hur man organiserar sig, alltså hur man använder kompetensen för att utnyttja den bättre inom organisationen och hur man organiserar sig i övrigt är de viktigaste frågorna för att se till att myndigheten blir effektivare och snabbare i sin handläggning framöver.

Fru talman! Effektiviteten inom Lantmäteriet ska vi diskutera i nästa interpellationsdebatt. Jag ber alltså att få återkomma till det. Nu handlar det om enskilda vägar och de 2 miljoner fastighetsägare som i dag får vänta väldigt länge på att få andelstalen fördelade.

Det finns en lagstiftning som fungerar väl inom bostadsrättens område. Det vore angeläget att införa en förenklingsreform som ger alla vägföreningar rätt att själva besluta om andelstal. Riksförbundet Enskilda Vägar har lämnat ett konkret och väldigt bra förslag utifrån vilket regeringen relativt snabbt och enkelt skulle kunna utreda och ta fram en åtgärd för konkret effektivisering. Det skulle avlasta Lantmäteriet. Ett sådant förslag och en sådan lag skulle kunna leda till att alla ärenden på Lantmäteriet påskyndades.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Är statsrådet beredd att driva fram en sådan lagstiftning?

Fru talman! Det är bra om vi kan föra fram ändrad lagstiftning som förenklar och effektiviserar arbetet. Det här är ett sådant förslag.

Jag tackar Lars Beckman för att han lyfter upp frågan. Jag håller med om att den inte är oväsentlig. Men de invändningar som har rests om rättssäkerhet för andelsägare, i praktiken minoritetsdelägare, i föreningarna måste också tas på allvar. Det gäller. Man måste ta till vara deras intressen när man gör en sådan förändring. Det är skälet till att det inte har gått att lösa frågan snabbt.

Jag hoppas dock att vi ska kunna komma framåt även i den här frågan framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Nu ska vi alltså i stället diskutera de långa handläggningstiderna hos Lantmäteriet.

Lars Beckman har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att komma till rätta med just de långa handläggningstiderna hos Lantmäteriet, och i så fall när. Han har också frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att underlätta för enskilda kommuner, till exempel Ljusdals kommun, att inrätta en egen kommunal lantmäterimyndighet för att på så sätt kunna korta de långa handläggningstiderna. Det här är alltså en diskussion om samma sak, fast ur ett annat perspektiv.

När det gäller Lars Beckmans första fråga besvarade jag så sent som i januari, november samt augusti i fjol likalydande frågor från hans partikollegor John Widegren, Jan R Andersson och Sten Bergheden. Med hänsyn till den korta tid som har gått sedan jag besvarade dessa frågor får jag, åtminstone delvis, hänvisa till de svar jag har lämnat tidigare.

När det gäller Lars Beckmans andra fråga besvarade jag en motsvarande fråga från honom i maj i fjol. Jag redogjorde då bland annat för hur en ansökan om kommunal lantmäterimyndighet hanteras och för att prövningen av en sådan sker på rättsliga grunder.

I januari 2017 gav regeringen Statskontoret i uppdrag att utvärdera hur organiseringen av fastighetsbildningen i en statlig lantmäterimyndighet och ett antal kommunala lantmäterimyndigheter fungerar utifrån kraven på en enhetlig, rättssäker och effektiv fastighetsbildning. Uppdraget slutrapporterades den sista oktober 2017.

I slutrapporten konstaterar Statskontoret bland annat att det uppdelade huvudmannaskapet - att det finns både en statlig lantmäteriorganisation och i en rad kommuner kommunala sådana - medför att resurserna inte utnyttjas effektivt i ett läge där kompetensförsörjningen är en utmaning för hela fastighetsbildningen i hela Sverige. Statskontorets bedömning är vidare att bristen på framför allt erfarna lantmätare och konkurrens om personalen har bidragit till Lantmäteriets långa handläggningstider.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mot denna bakgrund framstår det som högst tveksamt att det skulle gå att korta handläggningstiderna genom att underlätta för enskilda kommuner att inrätta egna kommunala lantmäterimyndigheter. Det kan bli tvärtom, det vill säga att det blir sämre för alla. De förslag som Statskontoret för fram i sin rapport, som vi nyligen har fått, bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen och Lantmäteriet har vidtagit en rad åtgärder för att komma till rätta med Lantmäteriets långa handläggningstider. Både regeringen och Lantmäteriet fortsätter även att följa handläggningstidernas utveckling och effekten av vidtagna åtgärder. Om de inte visar sig vara tillräckliga kommer jag att ytterligare skärpa kraven på myndigheten att korta handläggningstiderna.

Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Den här debatten anknyter till den föregående.

På den lilla jobb- och näringslivsturné som jag gjorde förra året i kommunerna i Gävleborg träffade jag kommunledningen i Ljusdal och den moderata kommunstyrelseordföranden Lars Molin. Vi pratade såklart om vad som är viktigt för landsbygden och för en kommunledning i en kommun i norra Hälsingland. Vi pratade om konsekvenser av dubbla arbetsgivaravgifter för unga, om de höjda bensin- och dieselskatterna, om risker för elförsörjningen, om införandet av kilometerskatt, om avsmalnande och trafiksäkra vägar och minskade resurser till vägunderhåll. Men vi pratade också om statens samhällsservice.

Många företagare och invånare i Ljusdal kontaktar kommunen och säger att det inte är rimligt att det ska ta flera år att stycka av mark i Ljusdal. Det hindrar samhällsutvecklingen. Därför gick Ljusdals kommun in med en ansökan till regeringen om att få göra en egen, kommunal, lantmäterimyndighet. Jag vet att också Falun, Höganäs, Malung-Sälen, Vetlanda och Ängelholm gjorde det. Tyvärr har de fått avslag, vilket är olyckligt.

Jag googlade i går inför den här interpellationsdebatten och skrev: handläggningstid Lantmäteriverket. Av träffarna man får kan man se kommun efter kommun som kritiserar regeringen. Man kan läsa på Jordbruksaktuellts sida om en företagare som kontaktat Lantmäteriet och frågat varför det "skulle ta så lång tid". Enligt artikeln svarade lantmätaren: "För att vi har monopol."

Jag tror alltså, till skillnad från statsrådet, att en viss form av konkurrens på området mycket väl skulle kunna skynda på handläggningstiderna. Framför allt skulle man ge de lokala kommunerna rådighet att själva påverka sin samhällsutveckling. En inlandskommun som Ljusdal har nämligen nog med problem med avflyttning och avfolkning, med att Trafikverket släcker ned belysningen, med att Telia tar bort kopparnätet eller med att Trafikverket gör om en asfaltväg till en grusväg. Ska de dessutom inte kunna få samhällsservice?

Jag fick en siffra från en handläggare på Ljusdals kommun. Han sa att det skulle ta mellan ett och två år för ett sådant ärende att handläggas i dag. Ett år ligger ärendet bara i en pappershög. Och sedan tar det ett år till innan arbetet har utförts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det räcker inte att vi står i den här kammaren och tycker att det är ett problem. Det måste vidtas konkreta åtgärder. En konkret åtgärd skulle kunna vara att Ljusdals kommun och alla andra kommuner som jag nyss räknade upp fick sätta upp egna avdelningar för kommunal fastighetsbildning.

Fru talman! Det vore intressant att få höra den principiella förklaringen till att man nekar kommuner rådighet över de frågorna.

Fru talman! Jag vill återigen tacka ministern för samma svar när det gäller Lantmäteriet och möjligheterna att sköta den verksamheten.

Jag vet inte hur många gånger som vi har haft debatter om detta. Varje gång landar ministern i att man följer detta noga. Det är brist på personal, men man följer utvecklingen. Någonstans måste vi inse att det snart har gått fyra år, och det enda som regeringen och ministern har gjort under tiden är att följa utvecklingen. Vi har inte sett några förbättringar på de här punkterna trots att varken företag, vägföreningar eller andra kan få sina andelar och utbyggnader färdigstämplade på grund av att det inte finns personal och att arbetet inte sköts på vår egen myndighet.

Nu måste väl ändå ministern komma med något mer konkret. Det här håller inte längre. Det räcker inte med att bara följa utvecklingen, utan nu måste regelverket förenklas. Jag utgår från att ministern har studerat hur man har gjort i Finland för att underlätta för bland annat vägsamfälligheter att själva ta beslut för att kunna gå vidare.

Om man inte har personal borde man väl ändå kunna se över hur man kan underlätta för den personal som finns i dag för att ärendehanteringen ska gå snabbare. När man vill bygga eller göra andra saker i samhället i dag, då är det regeringen, ministern och våra myndigheter som bromsar utvecklingen. Jag skulle vilja höra lite mer konkret om vad som kommer att hända efter detta än bara det som ministern säger: Jag följer utvecklingen.

Fru talman! Jag tycker att det vore bra om Sten Bergheden lyssnade till svaret. Jag har inte alls sagt att jag bara följer utvecklingen. Det är sällan som en fråga har skapat en så snabb och stor förändring som den här har gjort. Vi har bytt ut större delen av styrelsen. Vi har tillsatt en ny styrelseordförande och en ny generaldirektör. Den huvuduppgift som vi från departementet har ålagt den nytillträdda är att man måste få ordning på handläggningstiderna. Det är den övergripande stora frågan.

Den nya generaldirektören tillträdde den 1 januari. Jag inväntar att den nytillträdda ska kunna presentera en systematisk plan för hur man under den närmaste tiden ska få ned handläggningstiderna och klara av den här viktiga frågan.

Under det senaste året har vi gett en rad uppdrag till Lantmäteriet för att man ska korta handläggningstiderna, ändra organisationen, se till att inrapporteringen blir effektivare, tydligare och enklare. Det är den bakgrund och förklaring som jag kan ge.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi pratar nu om kommunala lantmäterimyndigheter. Det finns ingenting som talar för att det skulle leda till en snabbare handläggning, tvärtom. Jag gav Statskontoret i uppdrag att göra en utredning om organisationen. Den talar snarare för att ju fler kommunala lantmäteriorganisationer, desto sämre blir hanteringen totalt sett, desto längre blir handläggningstiderna.

Det blir ett dubbelt arbete med både en kommunal och en statlig verksamhet. Det blir knappast någon konkurrens, som Lars Beckman var inne på, tvärtom. Då används resurserna på ett mindre effektivt sätt. Det kan inte vara en viktig uppgift. Särskilt i mindre och medelstora kommuner är det inte så smart om en kommun tar över organisationen och de lantmätare som finns i området, medan kommunerna runt omkring får nöja sig med det som blir kvar. Andra lantmätare ska då sköta det statliga lantmäteriet.

Det är inte heller så att den kommunala lantmäteriorganisationen alltid är så mycket snabbare. Det varierar ju ganska mycket.

Fru talman! Jag ska erkänna att jag är en stor och varm anhängare av kommunalt självstyre. Jag är en stor och varm anhängare av att kommunerna ska ha rådighet över sin egen situation. Just därför har jag lyssnat på vad kommunledningarna säger, till exempel i Ljusdals kommun.

Jag är helt övertygad om att Ljusdals kommun inte vill inrätta den kommunala lantmäterimyndigheten för att göra det sämre för kommunmedborgarna i Ljusdal. Tvärtom är jag helt övertygad om att kommunledningen i Ljusdal och Ljusdals kommuns tjänstemän vill göra det för att det ska bli bättre och gå snabbare för kommuninvånarna i Ljusdal. Det är precis på samma sätt som man vill göra i Falun, Höganäs, Malung-Sälen, Vetlanda och Ängelholm.

De fördelar med att inrätta kommunala lantmäterimyndigheter, som kommunerna lyfter fram, är att plan-, bygg- och fastighetsbildningsprocessen kan förenklas och förkortas. Man bedömer också att man vill ha närhet till beslutsfattarna. Statsrådet är naturligtvis väl medveten om att Lantmäteriverket lämnade Ljusdals kommun. Man lade ned sitt kontor där och flyttade därifrån. Staten drog sig tillbaka från Hälsingland, vilket har fått i det närmaste katastrofala följder.

Samma sak säger det lokala kommunalrådet, Hans Unander - socialdemokrat - till P4. Han är helt förtvivlad över den bristande samhällsservicen. Samma sak säger Eva Cooper från Företagarna som skrev om detta i januari. Man kan läsa sida upp och sida ned om detta.

Man kan möjligtvis ha förståelse för att det här problemet inte kommer att lösas förrän den nya moderatledda alliansregeringen är på plats. Det går att vidta åtgärder, till exempel låta de kommuner som vill driva den här verksamheten själva ta över - detta för att kunna korta handläggningstiderna.

Sedan kan jag förstå att en statlig monopolorganisation inte är positiv till det. Vi i den här församlingen är naturligtvis inte myndigheternas företrädare, utan vi är medborgarnas företrädare. Medborgarna förtjänar att väntetiderna kortas.

I Malung sker det en väldigt stor och expansiv utbyggnad, och jag förstår att det är ett jättehinder när handläggningstiderna uppgår till år i stället för månader.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag reagerade på en mening i svaret där det sägs: Så sent som i maj besvarade jag en motsvarande fråga. Det har gått väldigt lång tid sedan dess. I företagarvärlden är det lång tid, det är möjligt att det är kort tid i politiken. Men det är det inte för en företagarvärld eller för en kommun som ser möjligheter till expansion och näringslivsutveckling. Men det är bara segt och går sakta.

Jag tycker att det är olyckligt att den miljöpartistiska och socialdemokratiska regeringen avslår dessa kommuners önskemål om att kunna påverka sin egen samhällsutveckling. Precis som Sten Bergheden hade jag önskat att man hade haft lite mer action och lite mer konkreta förslag som gör att man faktiskt får ned handläggningstiderna.

Till syvende och sist är det landsbygdens utveckling som hindras av de långa handläggningstiderna.

Fru talman! Javisst, jag förstår av ministerns svar att idén är att om kommunerna själva fick ta hand om en del av ansvaret skulle det bli olika i Sverige. En del av kommunerna skulle jobba snabbare medan andra jobbade med regeringen, ministern och Lantmäteriet, och då skulle det ta lite längre tid. Det är väl underförstått att ministern vill att det ska vara lika för alla, i det här fallet lika dåligt för alla.

Det är lite synd med tanke på att det finns industrifastigheter och annat som vill bygga ut. De får inte sina tomter uppmätta och kommer inte vidare. De ringer till oss riksdagsledamöter och undrar vad vi ska göra åt detta. Jag brukar hänvisa till jag vet att ministern noga följer utvecklingen. De brukar inte vara riktigt nöjda med det svaret, utan de vill att man ska göra någonting mer.

I mitt förra anförande frågade jag: Har ministern tittat på hur man har gjort i Finland? Där har man underlättat när det gäller vägar och sådant. Det har kommit önskemål från vägsamfälligheter att de själva skulle kunna ta över en del av andelsförfarandet och på så sätt få en enklare hantering.

En sak är budgeten och styret över Lantmäteriet, en annan är ledningen av Lantmäteriet. Den har ju ministern bytt ut. Men fortfarande har vi det stora verktyget kvar, nämligen regelförenklingar. När man ser att det är stora problem och att man vill expandera skulle man kunna titta på andra länder. Då är åter frågan: Varför ser man inte över reglerna och ser till att man kan underlätta en del för att hanteringen ska gå snabbare, oavsett om det är kommunerna eller om Lantmäteriet som sköter dessa delar?

Återigen: Har ministern studerat exemplet med Finland?

Fru talman! Den fråga som Sten Bergheden nu tar upp diskuterade vi alldeles nyss i den förra interpellationsdebatten. Jag vet inte om vi ska ta det hela en gång till, eller vad är ni ute efter egentligen?

För ungefär en kvart sedan svarade jag att vi har tittat på det här. Jag kan mycket väl tänka mig att göra en sådan förändring. Det är bra om vi kan få in förenklingar och ta bort regler som är onödigt försvårande för att på så vis öka effektiviteten. Det finns dock en fråga som ännu inte har hanterats klart och som gäller rättssäkerheten, vilket Justitiedepartementet har lyft fram. Vi måste i viss utsträckning respektera detta och låta frågan tas om hand innan vi gör förändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I övrigt tycker jag nog att den frågeställning som Lars Beckman och Sten Bergheden för fram är en illusion. När man låtsas som att man har löst problemet om man bara låter kommunerna själva sköta det hela har man inte riktigt förstått problemet. I mycket handlar det här om en brist på lantmätare och en brist på kompetens runt om i Sverige. Den mycket märkliga organisation som vi har, där det dels finns 30-40 kommunala lantmäterier, dels en statlig organisation för samma verksamhet, är inte effektiv så som det fungerar i dag.

Det är möjligt att det vore mer effektivt att låta hela verksamheten vara kommunal, åtminstone för de lite större kommunerna. De har råd att betala mer och har kanske lantmätare boende hos sig. Men för många av de små kommunerna vore detta utan tvekan en katastrof. Det finns personalbrist i Sverige i dag. Vi måste långsiktigt lösa kompetensfrågan för att få bukt med problemet. Jag tror också att man inom Lantmäteriet kan bli effektivare.

På kort sikt är det definitivt ingen lösning att avskaffa det statliga Lantmäteriet och tro att kommunerna själva kan lösa frågan. Det kan vara en lösning för de större kommunerna, men för de små vore det en katastrof.

Fru talman! Jag noterar att statsrådet och jag har två helt skilda uppfattningar. Jag tror på kommunalt självstyre och att kommunerna på landsbygden måste få rådighet över den egna situationen. Kommuner runt om i Sverige, oavsett partifärg, framför kritik mot att den statliga lantmäteriverksamheten fungerar dåligt. Detta skadar samhällsutvecklingen och företagsamheten, och det orsakar stora problem.

Jag har respekt för att vi har olika uppfattningar i frågan. Miljöpartiet tror på storskalighet och tror uppenbart på en annan lösning. Det gör inte jag. Jag tror på att kommunerna ska få äga sin situation.

Hittills har jag inte hört någon säga "vi har brist på tandläkare inom Folktandvården, så därför ska vi förbjuda privata tandläkare". Det är ingen idé, och det finns inget sådant konkret förslag. Men i frågan vi nu diskuterar verkar retoriken vara just sådan. Jag tror absolut att man kan få en bättre och snabbare hantering om man ger kommunerna rådighet över frågan. Det är vad det hela handlar om.

När Företagarna har rankat och betygsatt olika myndigheter får Lantmäteriet tyvärr ett väldigt lågt betyg. Det fick ett betyg på 2,9, vilket är lägre än genomsnittet för övriga myndigheter i Företagarnas myndighetsrankning 2017. Vad man klagar på är långa handläggningstider och dyra kostnader. Det kanske inte är så konstigt att en monopolverksamhet lätt hamnar i just det.

Fru talman! Jag hoppas verkligen att statsrådet kommer med konkreta saker som gör att handläggningstiderna kortas.

Fru talman! Jag tror på decentralisering och kommunalt självstyre, och jag gör det antagligen mycket mer än vad Lars Beckman gör. Jag har jobbat med frågan här i riksdagen under väldigt många år. Men jag tror inte på det inte i alla lägen. Exempelvis tycker jag inte att det var så lyckat med järnvägsföretag som äger olika små delar av järnvägsnätet och inte har en sammanhållen organisation för detta. Det finns andra exempel på organisationer som fungerar bättre om det hela är sammanhållet och om man ser det som en helhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lantmäteriet är i dag en verksamhet som kräver mycket utvecklingsarbete. Myndigheten står i en digitaliseringsfas som kräver stora investeringar och satsningar utifrån en gemensam bild. Detta klarar inte små kommunala enheter att göra. Man har kanske möjlighet att ha en eller två lantmätare anställda. Då kan man knappast dra igång stora projekt som kostar 10 eller 100 miljoner kronor för att exempelvis byta system.

Vi behöver en gemensam organisation för en del av statens verksamheter. Detta är en sådan där en gemensam organisation behövs om vi ska hänga med i utvecklingen och ligga långt framme.

Lantmäteriet är ju inom en rad områden väldigt starkt. De är duktiga och ligger långt framme internationellt sett inom till exempel geodata och annat. Det är fel att säga att Lantmäteriet generellt är en dålig och ineffektiv organisation, för så är det inte.

Det finns dock delar som inte fungerar som de borde. Det gäller exempelvis handläggningstiderna för fastigheter. Allt detta jobbar vi med stenhårt. Det finns en ny ledning som vi nu räknar med ska komma till rätta med de här problemen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Carl-Oskar Bohlin har frågat mig om jag står bakom de nu meddelade föreskrifterna från Boverket.

Boverket har fattat beslut om att skärpta krav för fastbränsleeldade pannor och rumsvärmare ska gälla från och med den 1 juli 2018. De skärpta reglerna har sin bakgrund i EU:s ekodesigndirektiv, som innehåller krav på fastbränsleeldade pannor och rumsvärmare. Dessa krav ska vara i kraft senast år 2020 respektive 2022. Orsaken till kraven i direktivet är att all vedeldning ger upphov till vissa utsläpp av miljö- och hälsovådliga luftföroreningar. Vid förbränning uppstår partiklar, kväveoxider och polycykliska aromatiska kolväten. Dessa orsakar problem i luftvägarna och hjärt-kärlsystemet och kan ge upphov till cancer. Särskilt känsliga är barn och personer med astma eller allergi.

Arbetet med att ta fram kraven i ekodesigndirektivet har pågått under många år, och olika förslag har presenterats och utvärderats. Det finns nu en ekodesignförordning med lagkrav som ska gälla från och med den 1 januari 2020. Eftersom kraven har varit kända i flera år och flera länder, till exempel Norge, Danmark och Tyskland, har gått före och tidigarelagt sina skärpningar av kraven har det lett till att det i dag finns ett stort utbud av produkter på marknaden som uppfyller de nya kraven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De nya kaminerna har bättre verkningsgrad, är effektivare och kräver mindre ved. En modern kamin som uppfyller EU:s ekodesignkrav släpper ut upp till 80-90 procent mindre skadliga ämnen än äldre kaminer.

Boverkets krav gäller när någon nyinstallerar en kamin eller vedspis. Kakelugnar och öppna spisar är helt undantagna. Befintliga kaminer berörs inte heller av regleringen. När man installerar en kamin i en befintlig byggnad ska Boverkets ändringsregler tillämpas, och då bedöms kravnivån med hänsyn tagen till byggnadens förutsättningar. Eftersom livslängden för vedpannor och rumsvärmare är lång och utbytestakten är låg är det viktigt att den utrustning som nu installeras har så låga utsläpp som möjligt.

Att ha möjlighet att elda med ved i kaminer och spisar är ofta en viktig trygghet, särskilt på landsbygden. Om man eldar rätt kan det också fungera som ett komplement till andra uppvärmningssystem. Det handlar alltså inte om något förbud mot vedspisar utan om att nya kaminer och vedspisar ska vara så effektiva och miljövänliga som möjligt.

Slutligen vill jag informera om att Boverkets skärpning av kraven på nyinstallerade vedeldade pannor och rumsvärmare ligger helt i linje med Miljömålsberedningens förslag att minska utsläppen från vedeldning, för vilket det finns en bred politisk överenskommelse som samtliga partier i beredningen står bakom, alltså även allianspartierna.

Fru talman! Detta är för mig ett typexempel på vad som händer när regering och myndigheter vänder blicken från verkliga samhällsproblem och börjar hitta på egna. Boverkets korståg mot vedspisar, kaminer och kakelugnar är ett typexempel på detta. Det gör mig beklämd att såväl Boverket som bostadsministern glider på sanningen kring vad detta de facto kommer att innebära.

Bostadsministern säger i sitt svar att befintliga kaminer inte påverkas. Detta är egentligen bara en halv sanning. Det stämmer att befintliga kaminer som i dag sitter installerade i ett hus inte påverkas, så länge de är installerade. Samtidigt skriver Boverket att en relativt omfattande handel med begagnade kaminer pågår. Den handeln omöjliggörs. Att då säga att befintliga kaminer inte påverkas är en direkt lögn. Helt plötsligt slår man undan benen på dem som vill begagna det viktiga kulturarvet i form av äldre kaminer och vedspisar.

I undersökningar som har gjorts i bland annat Norge konstateras att flertalet äldre modeller av till exempel gjutjärnskaminer och vedspisar har näst intill lika bra förbränningsvärden som CE-godkända, nytillverkade vedspisar, om man hanterar dem korrekt. Denna reglering är ett sätt att tränga undan de befintliga kaminerna för att gynna nyförsäljning av vedspisar, som kan kosta 30 000-40 000 kronor. Detta är en ytterst oklok politik.

Bostadsministern levererar ännu en halv sanning när han säger att det ska gå att installera en gammal spis i ett befintligt hus. Detta stämmer inte heller. I Boverkets egen rapport konstateras att den som vill sätta in en ny kamin eller vedspis i en byggnad som redan har en murstock men där man någon gång, till exempel under en renovering, valt att plocka ut vedspisen eller kaminen därför att den bedömts som omodern hamnar på kravnivåerna för nyinstallation. Boverket far alltså med osanning när man säger att återinstallation kommer att möjliggöras. Man säger själv att det ska betraktas som nyinstallation, och då är vi i det nya regelverk som börjar gälla den 1 juli.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är oansvarigt av en regering som å andra sidan säger att vi behöver öka civilsamhällets krisberedskap och stärka robustheten vid kriser. Samtidigt ser man bara på när en myndighet tar fram ett sådant här regelverk, som de facto kommer att göra det svårt eller omöjligt att installera gamla spisar i hus som i dag redan har en murstock som inte används.

Jag tycker att vi i denna församling ska uppmuntra snarare än förhindra detta, och jag hoppas att bostadsministern är beredd att ändra sig i den här frågan.

Fru talman! I december kom Försvarsberedningen med sitt uttalande om att vi inte längre kan vara säkra på att kunna undgå krig - jag kommer inte ihåg den exakta formuleringen. Det var en väldigt allvarlig rapport.

Jag beställde då en rapport från riksdagens utredningstjänst, RUT; den är inte publicerad än. Jag frågade hur lagstiftningen ser ut i Norge, för jag hade hört att Norge har en lagstiftning som av beredskapsskäl kräver sekundära värmekällor. Det är också mycket riktigt ungefär vad som sägs i RUT-rapporten. En hel radda myndigheter i Norge framhåller hur viktigt det av beredskapsskäl är för norska hushåll att ha en sekundär värmekälla. Man ska kunna klara ett längre elavbrott och en kris- eller krigssituation.

Jag blev väldigt förvånad när jag i mellandagarna läste att en svensk myndighet startar en kampanj mot något som i Norge är en väsentlig del av civilberedskapen; först trodde jag nästan att det var ett skämt. När jag läste på började jag förstå att det verkligen är på det sättet. Min farmor i Överkalix, som eldar i sin vedspis, betraktas nu av en statlig myndighet som en miljöbov.

Man hade i själva verket önskat att Boverket hade fått ett regeringsuppdrag av Miljöpartiet att se till att alla hushåll i Sverige skaffar en sekundär värmekälla såsom en vedspis. Vi borde också utreda hur flerbostadshus kan ha sekundära värmekällor, av beredskapsskäl.

Det är naturligtvis djupt oroande när det blir ett längre strömavbrott, oavsett var det sker - i Hälsingland, Jämtland eller Norrbotten. Jag såg att det var köldrekord i Norrbotten, där jag också är uppvuxen. Jag tror säkert att Peter Eriksson flyger upp till Luleå ibland, tar bilen till Kalix och eldar i sin kamin. Blir det ett längre strömavbrott är det naturligtvis väsentligt att jag kan elda i en kamin, men detta löser inte matlagningsproblematiken. Den kan lösas med en vedspis, där jag kan laga min mat.

Jag hade därför önskat att regeringen hade startat ett korståg mot de hushåll som inte har sekundära värmekällor, i stället för att ge en myndighet i uppdrag att starta ett korståg mot dem som faktiskt har en bättre situation vid kris eller krig än de som inte har en vedspis eller en kamin. Jag är glad att min kollega Carl-Oskar Bohlin har väckt denna fråga så att vi i riksdagen kan diskutera den allvarliga situation som det skulle innebära om färre hushåll hade sekundära värmekällor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag bidrar med ytterligare bränsle till denna eldfängda debatt. Det är två saker som jag reagerar på. Den ena är det som de båda tidigare talarna har nämnt, nämligen beredskapsskäl. Men det finns ytterligare en sak som jag tycker borde bekymra även en miljöpartistisk minister. Vi talar ofta om att vi ska ha en småskalig energiförsörjning och lokal produktion på olika sätt i andra sammanhang. Det kan knappast bli mer småskaligt och miljövänligt än att elda med ved från sin egen skog.

Detta saknar jag lite grann i denna diskussion. Jag skulle vilja höra från ministern att han faktiskt ser ett värde i att man tar vara på restprodukter. Det kan inte vara så att man ska samla in ris och avfall i skogen och bara köra till stora anläggningar, utan man måste också kunna använda det för att vara oberoende av energiförsörjning i övrigt, som man är på många gårdar ute på landet.

Sedan är jag fullt medveten om att den här debatten innehåller en hel del överdrifter och missförstånd. Det kan kanske bero på att Boverket har varit ute och cyklat en hel del med sin information. Denna otydlighet skadar faktiskt.

Nu finns det en bild i samhället av att politiken vill motarbeta vedspisar och vedkaminer. Det finns även en bild av att vi vill motarbeta kakelugnar och öppna spisar, även om det som sagt finns undantag där. Men allt detta beror ju på att både regeringen och myndigheten har varit fruktansvärt otydliga.

Nu skulle jag vilja ha en väldigt tydlig signal från ministern om att det inte finns något politiskt intresse vare sig i dag eller i framtiden när det gäller att motarbeta eldning med ved i Sverige.

Fru talman! Tack, ministern, för en redogörelse för hur Boverket har jobbat! Vad jag saknar i detta är: Vad har ministern konkret gjort för att försöka rädda våra gamla spisar och kaminer i landet? Det måste ändå finnas ett värde i att det som är tillverkat kan återanvändas. Det handlar om genuint utarbetade saker - det är ofta väldigt snygga kaminer och spisar som finns. Det är klart att det finns ett värde i att vi kan återanvända dem och sätta in dem i andra hus i området när man river och bygger om. Det är klart att det finns ett återvinningsvärde och ett trygghetsvärde i detta. Vad har ministern gjort för att försöka rädda kvar spisar och kaminer?

Rimlig nivå på utsläppen i all ära, men Sverige är ett av Europas största och mest glesbefolkade länder. Visst kan det inträffa problem om det blir en koncentration av vedeldning i städer, men läget är ett helt annat för dem som bor på landsbygden och i glesbygden. Nu håller vi på att plocka bort vedspisar och vedkaminer.

Jag blir lite orolig för Miljöpartiets hela energipolitik, faktiskt. Man börjar med stora visioner om att lägga ned kärnkraften i Sverige. Sedan har man gett sig på den småskaliga vattenkraften. Den försöker man nu straffa ut fullständigt. Som det sista kommer nu slaget mot vedspisar och kaminer i Sverige.

Om Miljöpartiet får fortsätta den linjen kommer det att bli väldigt kallt i Sverige med Miljöpartiet i regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag får börja med att tacka för engagemanget från Moderaterna. Det är första gången, tror jag, som jag ser en bred uppställning för förnybar energi från Moderaternas sida. Det är en positiv utvecklingstrend. Jag gillar också att vi får en diskussion om att ta vara på lokala resurser runt om i Sverige på gårdar och i byar.

Men man måste också respektera att det finns en hälsofråga, särskilt i samhällen och städer: Om det är många som eldar, särskilt på ett ineffektivt och felaktigt sätt, blir det hälsoproblem.

Själv bor jag dock långt ute på landsbygden. Det är knappast en hälsofråga när jag eller andra på landet eldar med ved. Därför håller jag med Jan Ericson och vill uppmana människor att se till att ha en möjlighet att elda med ved i stugan eller huset där man bor. Det är en trygghet. Jag har själv varit med om minus 47 grader i Veniksel i Norrbotten. Då är man glad om det finns en kakelugn, vedspis eller kamin som man kan elda i som man kan få huset varmt med eller komplettera uppvärmningen med. Antingen funkar det inte att hålla värmen med elsystemet, eller så blir det vid sådana tider vansinnigt dyrt att sköta uppvärmningen på ett sådant sätt.

Jag är definitivt för att vi ska ha en trygg och säker möjlighet att elda med ved på landsbygden. Det är viktigt att det finns kvar. Därför har jag också sett till att stoppa förslaget om en skrotningspremie som Boverket kom med. Jag tycker inte att det var väl genomtänkt. Vi behöver vedeldning ur beredskapssynpunkt och för att det helt enkelt är bra att vi, när det blir kallt eller när strömmen går, har möjlighet att komplettera och elda med ved.

Den som eldar ofta och inte bara behöver vedeldning i en krissituation skulle jag dock rekommendera att köpa en modern spis, för de är ofta mycket effektivare. Man kanske bara behöver hälften eller en tredjedel så mycket ved för att få samma värme och effektivitet som med de gamla vedspisar som jag har upplevt. De var ofta väldigt ineffektiva. Man måste stå där och mata dem med små pinnar praktiskt taget hela tiden för att hålla elden vid liv.

Det finns alltså saker som kan bli bättre. Ekodesigndirektivet har, skulle jag säga, varit ett positivt steg i den meningen att det har bidragit till att vi har fått fler och effektivare vedpannor och vedspisar runt om i Europa. På samma sätt har man haft krav från EU på energieffektivare dammsugare eller andra attiraljer är det rimligt att vi också är lite smartare när vi eldar med ved.

Ni ska veta att jag från min sida är helt för en sådan verksamhet. Men jag tycker inte att vi ska fara med osanningar. Till Carl-Oskar Bohlin vill jag säga: Det vore bra om du också håller dig till sanningen.

Fru talman! Bostadsministern får gärna precisera vilken del i min framställning som inte överensstämmer med sanningen. Jag citerade som sagt ur Boverkets rapport, där man konstaterar att när det handlar om installation i en befintlig byggnad hamnar man ofta på kravnivåerna för nyinstallation. Det är Boverket som säger detta.

Jag välkomnar bostadsministerns uppgivna inställning till vedeldning. Jag har ingen anledning att tro att han inte är genuin med de personliga erfarenheter han har av kyla och vedeldning. Problemet här tycks vara att bostadsministern inte förefaller helt medveten om vilka direktiv som har getts från hans eget departement till Boverket. Boverket självt säger ju att man gör detta på grundval av de direktiv man har fått av Näringsdepartementet. Det var på grundval av de direktiven man tog fram förslaget om en skrotningspremie, som skulle ha kostat 5 miljarder att genomföra. Det är välkommet att bostadsministern backar från detta, men bäst hade det naturligtvis varit om vi hade sluppit det från första början.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men skrotningspremien är egentligen bara halva problemet. Det stora problemet återstår, nämligen de nya regler som träder i kraft den 1 juli. Det är väl ingen som ifrågasätter att man ska ha rimligt ställda krav när man bygger ett nytt hus, men slå inte sönder vårt kulturarv genom att förbjuda nyinstallation av gamla vedspisar! Det är ju detta som blir följden när det blir svårt eller omöjligt att sätta in dem i gamla hus som sedan tidigare har en murstock men där spisen eller kaminen har rivits ut under årens lopp och där människor nu arbetar för att restaurera och återställa byggnaden och stärka sin egen krisberedskap. Vill regeringen ta den här pucken? Vill man ge Boverket nya direktiv och se till att ändra den förordning som träder i kraft den 1 juli, så att undantaget blir större och det de facto blir ett undantag för återinstallation? Som Boverket har formulerat sig nu blir det i praktiken inte det. Möjligen skulle vissa enskilda K-märkta hus kunna undantas. Men i praktiken säger man: Vid installation i befintlig byggnad hamnar kravnivåerna på samma nivå som vid nyinstallation. Det betyder, Peter Eriksson, att det blir omöjligt att installera en gammal vedspis.

Miljöpartiet brukar ofta slå sig för bröstet och prata om livscykelanalys, det vill säga att man ska titta på den totala miljökonsekvens som någonting har. Låt oss då fundera över vad miljöavtrycket är för en 200 år gammal spis. Det är en spis som har kunnat brukas i 200 år, sedan malmen bröts och sedan spisen göts.

Jag menar att det är orimligt att dessa spisar nu ska gå till kassation, vilket är det som Boverket självt säger att man vill skapa incitament för. Visst, det är välkommet att bostadsministern backar på den punkten. Men se då till att också ändra regelverket! Som det ser ut just nu kommer det att leda till att gamla vedspisar förlorar sitt värde och tvingas till soptippen, och det är dåligt ur ett livscykelperspektiv.

Fru talman! Vad är samhällsproblemet här? Jo, samhällsproblemet är att ett stort antal hushåll saknar sekundära värmekällor. Ett stort antal hushåll i Sverige kommer inte att kunna värma sina bostäder om strömmen går. Ett stort antal hushåll kommer inte att kunna laga mat, för de har inte en vedspis. Det man önskar är naturligtvis att Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade skickat en tydlig signal till sin myndighet Boverket och sagt: Vi måste få fler hushåll att skaffa sekundära värmekällor.

Det är detta som är samhällsproblemet. Det man undrar är: Vilka styrsignaler har gått från Miljöpartiet till dess statliga myndighet när man får för sig att starta ett korståg mot den viktiga beredskapsfunktion som vedspisar och sekundära värmekällor över huvud taget har?

Jag såg en intervju med någon av myndighetens företrädare. Företrädaren sa ungefär så här: Ja, vi måste lyda Näringsdepartementet, så vi har gjort som de sa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är väldigt glädjande och klargörande att Peter Eriksson nu tydligt talar om hur viktigt det är med vedeldning och hur viktigt det är att hushållen kan klara sig även när det blir kallt. Jag har själv suttit hos mina släktingar i Överkalix när det var minus 38 grader och strömmen gick. Då var det fantastiskt bra att kunna elda och fantastiskt bra att kunna få värme och ännu bättre att kunna laga mat på vedspisen.

Jag önskar att regeringen och Miljöpartiet startar ett korståg för sekundära värmekällor - av beredskapsskäl och med tanke på krissituationer och en eventuell krigssituation. Må Gud förbjuda att det händer, men om det händer ska hushållen kunna klara sig bättre.

Fru talman! Jag måste först säga att jag blev väldigt förvånad när Peter Eriksson raljerade över att moderater var här och diskuterade småskalig energiförsörjning. Med tanke på alla de debatter jag har hört mina kollegor föra här i kammaren när det gäller den småskaliga vattenkraften är detta knappast den första gång som ministern ser oss i denna roll.

Jag vill anknyta lite till skrotningspengarna igen. Jag är väldigt nyfiken på vem som tog initiativ till Boverkets fullständigt hårresande förslag: att man ska använda 5 miljarder av skattebetalarnas pengar för att riva ut befintliga kaminer ur husen och skrota dem. Vem kan komma på en sådan idé? Menar ministern att det är Boverket självt som har hittat på detta, eller kommer det från departementet? Det måste vi bena ut. Vem har kommit med denna fullständigt groteska idé? Det skulle jag vilja ha svar på.

Sedan vill jag anknyta lite grann till livscykelanalysen, som flera har varit inne på, och hållbarhet. Det är väldigt lätt som miljöpartist att prata om hållbarhet. Men när det gäller vedspisarna är ni helt ute och cyklar. Om man får en massa skogsavfall i sin egen skog, som till exempel jag har, är det inget problem om det går åt lite mer ved. Att köpa en ny kamin bara för att man ska få högre effektivitet är ganska ointressant när man eldar upp sitt eget skogsavfall. Den analysen går inte ihop.

Då blir det mer så som Lars Beckman pekar på. Att skrota anläggningar är att gynna ett köp-och-slit-och-släng-samhälle i stället för att gynna hållbarhet, som Miljöpartiet brukar prata om i andra sammanhang. Jag får faktiskt inte riktigt ihop detta. Sedan kan jag förstå att det är jättebra om man ska köpa en helt ny kamin.

Men, ministern, vad händer i framtiden? Kan ministern lova att det inte kommer ytterligare förslag om att motverka vedspisar och vedeldning?

Fru talman! Det är uppenbart att våra gamla spisar och kaminer ute i landsbygden har förlorat sitt värde i och med det beslut som regeringen föreslår. Det blir alltså skrot av detta med tanke på att man inte får återanvända det i ett annat hus. Man kan använda det under den tid som det fortfarande står kvar i huset.

Men jag har fortfarande inte fått svar av ministern på frågan: Vad har ministern gjort konkret för att rädda våra spisar och kaminer? Jag tycker att det är bra att ministern ändå erkänner att det inte handlar om miljöskäl ute på landsbygden. Där har det egentligen ingenting med miljön att göra. Man hänvisar möjligtvis till samhällen och städer. Att man backar i fråga om den ståndpunkten tycker jag är bra. Ute på landsbygden kan vi behöva detta på ett helt annat sätt. Det är ledningar och annat som inte fungerar. Det är träd som faller. Och det blir strömavbrott på ett helt annat sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är självklart bra att ministern ser att landsbygden behöver detta. Men då kommer nästa steg. Vad har ministern gjort för att undanta landsbygden och dessa spisar, så att vi fortfarande kan använda dem och installera dem vidare i nästa generations hus? Vad gör ministern konkret för att se till att vi får fram dessa undantag? Jag tror i grund och botten att ministern ser det som rimligt att vi skulle kunna få fram någon form av undantag i denna del. Då vill jag höra: Hur tänker ministern jobba konkret för att faktiskt få fram några undantag? Denna debatt kommer ju inte att tystna, utan den kommer att fortsätta ända in i valrörelsen, med tanke på vad man gör i övrigt mot landsbygden.

Jag har ett litet råd: Gör om och gör rätt, ministern!

Fru talman! Jag tycker ändå att det börjar närma sig en situation där det är ett lite mer sansat resonemang. Det har tidigare kanske varit väl högljutt, och missförstånd har dominerat.

Förutom att vara tydlig vill jag säga: Jag är för att man eldar med ved och utnyttjar effektiva kaminer och också har det som en beredskap och säkerhet. Jag vill också säga att det inte pågår något korståg mot vedeldning i Sverige. Till exempel har kakelugnar varit helt undantagna. Det var en sak som Bohlin tog upp tidigare. Han tyckte att det var ett stort problem med kakelugnarna. Han tog med dem i detta. Det finns ingen sådan fråga. Kakelugnarna är inte med i denna fråga, utan det handlar om kaminerna och spisarna. När det gäller frågan om nyinstallation eller att byta ut gamla kan jag säga att det ofta går att renovera äldre spisar och kaminer och få dem mer effektiva.

Jag håller inte alls med Jan Ericson om att det inte spelar någon roll på landsbygden om man eldar effektivt med ved eller inte. När min mormor var hemma på dagarna efter att hon hade mjölkat korna stod hon i köket och kunde hela tiden mata in pinnar i köksspisen. I dag har man sällan en husmor som har råd att mata in pinnar var tionde minut. Moderna vedspisar håller elden lite längre. De är mer effektiva. De ger mer värme. De funkar bättre att laga mat på. Det tycker jag inte är någonting som man ska nonchalera. Det är en bra sak.

Ett skäl till att Boverket drog igång det här nu är att man både i Norge och Danmark har infört dessa regler från ekodesigndirektivet. Man upplevde att många av de gamla, dåliga kaminerna kom till Sverige och installerades här i stället. Det blir ju ganska problematiskt om vi i stället för att installera nya, effektiva och mindre hälsofarliga kaminer där de används mycket använder gamla dåliga från Norge.

Jag håller inte riktigt med om att det där inte var ett problem, för nog fanns det ett problem i grunden. Jag tycker dock att det är rimligt - som det också är med de nya reglerna - att de befintliga kaminerna och spisarna får fortsätta användas så länge de fungerar.

Därför är det också felaktigt att säga att de gamla kaminer som finns i hundratusental i stugor runt om i Sverige på något sätt skulle vara hotade. Så är det inte, utan de får fortsätta eldas så länge någon vill och kan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När man sedan byter ut sin kamin eller spis kan man byta mot en likvärdig, säger Boverket. Jag tycker att deras kommunikation i detta inte har varit så väldigt stark och tydlig. Den kritiken håller jag med om, och jag tror att det bästa vore om Boverket kom ut med nya, tydligare regler om vad som kommer att gälla även när man byter ut kaminer.

Jag hoppas att vi med den här diskussionen kan lösa en del av de missförstånd som har uppstått på grund av en otydlighet från Boverket och också få ett slut på diskussionen om att vi vill få ett stopp för vedeldning i Sverige. Så är det inte, och så kommer det inte att vara i framtiden heller, hoppas jag.

Fru talman! Jag noterar att bostadsministern står här och sänder ut dimridåer när han säger att man minsann kan renovera en gammal spis så att den blir okej att använda. Det är ju inte alls fallet, eftersom hela den nya regleringen bygger på att spisen är typgodkänd. Men en gammal spis blir ju inte typgodkänd bara för att du renoverar den, även om den då skulle hålla samma prestanda som en ny spis.

Det blir alltså i praktiken omöjligt att som privatperson installera en gammal spis enligt nyinstallationskraven, helt enkelt därför att du kan inte själv bevisa vilket förbränningsvärde kaminen eller spisen har med mindre än att du själv först installerar den och sedan genomför egna mätningar för att styrka ditt påstående. Detta blir i realiteten en omöjlighet, så jag skulle uppskatta om bostadsministern inte kom med den typen av vilseledande förklaringar.

Jag noterar att bostadsministern försöker ha två positioner samtidigt. Å ena sidan säger han att befintliga kaminer inte påverkas, vilket är korrekt så länge den befintliga kaminen sitter installerad någonstans. Å andra sidan konstaterar Boverket också att det förekommer en omfattande handel av begagnade kaminer, något som blir omöjligt eftersom det inte går att sätta in gamla kaminer och vedspisar i hus som har en murstock men som saknar en spis eller en kamin, för Boverket skriver ju i sin rapport att då hamnar kraven på samma nivå som för nyinstallation.

Det är vad Boverket själva skriver, och bostadsministern är den person i regeringen som har möjlighet att se till att detta ändras före den 1 juli.

Fru talman! Det kommer att vara möjligt att renovera gamla spisar. Boverket kommer att komma ut med tydligare regler. Det har varit en miss i kommunikationen, och jag tycker att det Boverket har skrivit har varit otydligt och delvis motsägande. Men det kommer att bli tydligare. Det är mitt svar. Det är rimligt att vi från politiskt håll tar ansvar för det och ser till att det inte behöver vara några missförstånd framöver.

Jag tycker också att alla vi som deltar i den här debatten har ett visst ansvar att se till att vi inte lurar folk och inte driver missförstånd som vi vet är felaktiga.

Därför vill jag avsluta den här debatten med att säga att det inte kommer att finnas någon anledning att vara orolig för att det inte ska gå att fortsätta elda med ved i Sverige. Under mina 30 år i Miljöpartiet har partiet aldrig tagit ett sådant beslut. Vi har aldrig drivit en sådan linje, och jag tror inte att vi kommer att göra det heller. Vi är tvärtom för att människor sköter om sin självförsörjning ute på landsbygden genom att använda och utnyttja lokala resurser så att hus och lokalsamhällen fungerar på ett så bra sätt som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Till alla människor runt om i Sverige: Fortsätt gärna att elda med ved, och gör det på ett effektivt sätt! Det går att elda på ett dåligt sätt också, men det går att lära sig på nätet hur man gör rätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Andreas Carlson har frågat mig vad regeringen tänker vidta för åtgärder för att hindra att Migrationsverket sprider nedsättande och felaktig information om den svenska frikyrkorörelsen. Andreas Carlson hänvisar till en formulering i ett beslut av Migrationsverket, där två svenska frikyrkoförsamlingar kallas för sekter.

Migrationsverket är liksom övriga förvaltningsmyndigheter i Sverige en självständig myndighet. När det gäller det enskilda beslutet får jag hänvisa till Migrationsverket. Migrationsverket har framfört att formuleringen är olycklig.

Migrationsverket har utarbetat en uppförandekod som bland annat tar upp respektfullt bemötande. Migrationsverkets beslutsfattande ska hålla en hög rättslig kvalitet och vara förutsägbart och enhetligt för alla sökande. Myndighetens kontinuerliga arbete med kvalitetsuppföljningar är ett viktigt verktyg för att upptäcka eventuella brister och för att kunna vidta åtgärder för att komma till rätta med dem. Jag förutsätter att det sker även i dessa frågor.

Migrationsverket har tidigare anordnat utbildningar riktade till medarbetare inom asylprövningen tillsammans med Sveriges kristna råd. Migrationsverket och Sveriges kristna råd har en pågående dialog om ett fortsatt samarbete.

Fru talman! Tack för svaret! Det var tidningen Dagen som den 26 januari avslöjade att Migrationsverket hade avvisat asylansökan från en iransk familj som konverterat till kristendomen. Familjen har varit aktiv i Equmeniakyrkan i Borgstena och i Pingstkyrkan i Borås. I avvisningsbeslutet skriver Migrationsverket att "det rör sig om två olika sekter".

Equmeniakyrkan och Pingstkyrkan är två av Sveriges största frikyrkoförsamlingar. Att av en svensk myndighet bli stämplade som sekter är för det första helt felaktigt, för det andra oerhört okunnigt och för det tredje nedsättande.

I den svenska frikyrkorörelsen, som är en bärande del av vårt civilsamhälle, görs stora ideella insatser varje vecka. Detta såg vi inte minst under flyktingkrisen 2015, men det är ett arbete som ständigt pågår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frikyrkornas roll för vår demokrati kan inte överskattas. Att då få läsa att man är en sekt är förstås provocerande för alla dem som har engagerat sig.

Statsrådet säger i sitt svar att Migrationsverket har utarbetat en uppförandekod som bland annat tar upp respektfullt bemötande. Det känns verkligen som ett hygienkrav för svenska myndigheter! Vad tänker regeringen vidta för åtgärder för att följa upp denna uppförandekod och förhindra att felaktig information sprids om den svenska frikyrkorörelsen?

Jag har liksom statsrådet noterat att Migrationsverket har framfört att formuleringen är olycklig. Men att Migrationsverket i en dom har kunnat uttrycka sig så här är ett bevis på att det behövs ytterligare kunskapsinsatser om religion på myndigheten.

Vi kristdemokrater har länge drivit att det behövs en ökad kunskap om religionens betydelse i många människors liv och för samhället. Man måste på Migrationsverket ha större kunskap om religion, vad det innebär att konvertera och vad det kan medföra för faror och risker för den enskilde. Det är uppenbart att Migrationsverket måste prioritera det arbetet, men för att det ska ske måste regeringen påpeka att detta är viktigt. Det kan ske exempelvis via regleringsbrevet. Det behövs en standardiserad process för hur konversionsärenden ska hanteras, och de av Migrationsverkets handläggare som jobbar med denna kategori utredningar behöver också mer utbildning. Den senaste utbildningen, fru talman, som hölls på det temat var 2013. Sedan dess har Migrationsverket, som bekant, fått många nya medarbetare.

Regeringen prioriterar frågan om asylsökande som åberopar hbtq-skäl som grund för att få uppehållstillstånd högt. Det är bra. Men vi måste komma ihåg att frågan om asylsökande som har konverterat är av samma karaktär, varför det är rimligt att båda dessa grupper likställs. Det är så att säga samma typ av fråga.

Detta är ett stort problem, men trots det har Migrationsverket inte tagit upp kristna konvertiter i årsredovisningen, varken under kapitlet Likvärdig behandling eller under kapitlet Rättsliga ställningstaganden. Min uppmaning till statsrådet är att använda det redskap regeringen har, nämligen regleringsbrevet.

När Kristdemokraterna satt i alliansregeringen var vi pådrivande att ge Migrationsverket i uppdrag, via just regleringsbrevet, att vidareutveckla kompetensen rörande religiös tillhörighet. Problemet har uppenbart blivit större sedan dess. Ändå väljer regeringen att inte använda det redskap regeringen har utan duckar. På det vill jag gärna ha en förklaring.

Fru talman! Interpellanten har ställt en fråga till mig om ett specifikt beslut av Migrationsverket - inte en dom utan ett beslut. Jag är förhindrad att kommentera enskilda ställningstaganden, men jag tror att både jag och interpellanten tydligt har noterat att Migrationsverket har uttryckt att det är en olycklig formulering. Så vi kan lägga just det specifika ärendet lite åt sidan.

Interpellationen ger mig dock en möjlighet att utveckla frågan om de styrdokument som Migrationsverket har från regering och riksdag och har tagit fram för egen del att fatta beslut utifrån. Jag tänker på Migrationsverkets samlade värdegrund, som utgår från den gemensamma värdegrund som gäller för alla statsanställda. Det är egentligen en sammanfattning av vad myndigheten ska sträva efter, hur man vill uppfattas och vad som förväntas av personalen. Där finns tre vägledande ord som jag tycker fångar mycket av det interpellanten efterfrågar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det första ordet är empati. Med empati i sammanhanget avses att myndigheten och dess personal vill förstå den de möter och dennes situation.

Det andra ordet är tydlighet. Det inbegriper att personalen uttrycker sig konkret, korrekt och med ett professionellt förhållningssätt.

Det tredje ordet i värdegrunden står för vad myndigheten gör, nämligen mod. Mod är att man är beredd att bryta mönster, att tänka om och tänka nytt.

Migrationsverket har utöver denna värdegrund också en tydlig nolltolerans när det gäller rasism, diskriminering, trakasserier, kränkande särbehandling och mobbning, och myndigheten ska motverka alla tendenser till ett sådant beteende.

Migrationsverket har återkommande kontakt och dialog med religiösa samfund för att skaffa sig kunskap om personer som åberopar - antingen i samband med konvertering eller i samband med ansökan - religiösa skäl. Det finns också en utbildning för nyanställda handläggare som tar upp de frågorna.

När det gäller frågan om konvertering finns också ett uttalande, ett praxisavgörande, från Migrationsöverdomstolen. Det tydliggör inriktningen på det sättet att man ska kunna påvisa att det är en genuin personlig religiös övertygelse, och det ska göras en samlad bedömning av de omständigheter under vilka konverteringen har kommit till stånd. Det är klart att det påkallar en extra uppmärksamhet i trovärdighetsfrågan när konvertering sker sedan man kommit hit till landet.

Fru talman! Jag har respekt för att statsrådet inte kan uttala sig i enskilda ärenden, men dessvärre verkar detta inte vara en enskild händelse. Vi får återkommande rapporter om att detaljerade och i sammanhanget irrelevanta frågor har ställts till personer som sökt asyl på basis av att de har konverterat. Detta sker trots att det på Migrationsverket hemsida står följande: "När det gäller konvertiter till kristendom är processen och skiftet från en övertygelse till en annan det viktigaste som utreds av Migrationsverket, inte vad man kan om Bibeln."

I en kvalitetsuppföljning av utredningsmetodik som Migrationsverket har gjort från januari i år i ärenden där konversion åberopas konstateras dock att nära vart femte ärende i uppföljningen innehöll mycket detaljerade frågor om Bibeln och tron eller rent av onödigt detaljerade frågor om svåra ämnen. Där framgår också att i ett av ärendena förväntades den sökande också kunna göra ingående jämförelser mellan olika inriktningar av kristendom. När sökanden inte klarade av att förklara dessa komplicerade frågor vändes detta emot honom eller henne i en bedömning av tillförlitligheten.

Den enskilde handläggarens attityd och kunskap är förstås avgörande för att kunna göra en rättssäker bedömning. På Migrationsverkets hemsida framgår det också att "det finns varken några standardfrågor eller mallar". Återigen i uppföljningen står det att i de ärenden där det ställs detaljerade frågor synes dessa ha formulerats själv av den enskilde utredaren. Då anser jag att det är av största vikt att personen som utreder har rätt kompetens inom religion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Migrationsverket betonar vikten av kompetens om religion och vad det innebär att konvertera från en religion till en annan. Det är oerhört viktigt. Med anledning av detta tycker jag att det är avgörande att den enskilde handläggaren har rätt utbildning och kunskap som är relevant för avgörandena.

I kvalitetsuppföljningen framgår vidare att Migrationsverket tillsammans med Sveriges kristna råd vid två tillfällen har genomfört utbildning för asylpersonal i bland annat utredningsmetodik. Det senaste tillfället, 2013, är nu flera år sedan. Efter detta har verket fått många nyanställda, och dessa har inte tagit del av utbildningen. Det kan vara befogat att genomföra någon form av utbildningsinsats för att minska risken för onödigt detaljerade kunskapsfrågor.

Man kan luta sig tillbaka och vara lugn med tanke på vad som står på Migrationsverkets hemsida. Men jag tycker att detta pekar på vad jag tog upp i min inledande fråga, nämligen varför regeringen inte genom regleringsbrevet har pekat ut detta som ett prioriterat område att arbeta med. Jag har respekt för att man inte ska peta i enskilda ärenden, men Kristdemokraterna var i regeringsställning pådrivande i att genom regleringsbrevet lyfta fram betydelsen av kunskap i de så avgörande frågorna. Det exempel som är anledning till att jag har väckt interpellationen, alla andra exempel och Migrationsverkets egen analys av detta stora problem pekar verkligen på att regeringen behöver förtydliga dessa frågor i regleringsbrevet. Därför ställer jag mig frågande till varför statsrådet inte är beredd att göra det.

Fru talman! Det finns tydliga skrivningar från regeringens sida om kvalitet och rättssäkerhet. Jag har här från talarstolen redovisat arbetet med Migrationsverkets värdegrund. Migrationsverket har som alla andra statliga verk höga krav på kompetens och utövande i de personalpolitiska frågorna.

I Migrationsverkets fall är det ju väldigt speciella omständigheter. Sedan 2015 har Sverige varit mottagare av högst antal asylsökande per capita i Europa, och det har ställt enorma krav på Migrationsverket. Verket har ökat personalbemanningen väsentligt.

Nu går vi en ny tid till mötes med ett lägre antal asylsökande och färre ärenden att utreda, vilket gör att uppdraget för Migrationsverket nu handlar mycket om att minska antalet anställda. Det handlar för innevarande år om 3 000 anställda.

När det gäller själva frågan om hur en konvertering går till och vilka frågor som ställs är jag överens med interpellanten, och det som ni har hittat på hemsidan stämmer. Det är inte någon bibelkunskap som ska efterfrågas, utan det är två saker. Den enskilda, den asylsökande personen, är den som har bevisbördan. Det är den personen som ska göra sin identitet och sina skyddsskäl sannolika, det vill säga även ett skyddsskäl som har ett religiöst uttryck som grund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Myndigheten har sin skyldighet, nämligen utredningsskyldigheten - att utredningen ska genomföras på ett professionellt sätt. Det gör att varje asylärende är unikt och ska hanteras utifrån den kontexten. I en sådan utredning, ett sådant samtal, ska det naturligtvis ställas väldigt många olika sorters frågor.

Det konkreta jag vill peka på att Migrationsverket använder sig av när det gäller konverteringsfrågor är de riktlinjer som finns från UNHCR som ett exempel på vilka frågor som kan ställas av handläggare och beslutsfattare.

Jag vill också understryka det samarbete och den dialog som Migrationsverket har med Sveriges kristna råd. Jag vet inte i dag om det resulterar i ytterligare gemensamma åtaganden när det gäller utbildning. Det får Migrationsverket i så fall återkomma till. Men jag tycker att det är angeläget och bra att den dialogen förs.

Fru talman! Detta är inte en fråga om huruvida Migrationsverket ska göra en bedömning av enskilda asylsökandes skyddsskäl eller inte; det ska Migrationsverket såklart göra. Det är inte heller en fråga om vilka kriterier som ska uppnås för att asylsökande ska beviljas uppehållstillstånd på basis av att de har konverterat.

Vad det handlar om är att asylbedömningar ska ske rättssäkert och på ett så korrekt sätt som möjligt. Här ser vi i dag flera tecken på att det brister. Vi ser det i just detta exempel - man kan kalla det för sektfrågan. Vi drar den slutsatsen också av alla de kontakter vi har med personer som vittnar om orimliga frågor ställda under asylintervjuer.

Jag uppfattar statsrådets inlägg i den här debatten som att hon är positivt inställd till mer utbildning om religionens betydelse för den enskilde och om konversionens påverkan. Därför undrar jag vad det är som hindrar att regeringen visar att man prioriterar den här frågan och ger Migrationsverket ett uppdrag via regleringsbrevet. Vad är det som hindrar att regeringen gör det?