Interpellationssvar - 2018-01-25

Svar på interpellationer

Herr talman! Emma Wallrup har frågat mig om jag avser att verka för att regeringen lägger fram fler förslag för att nå en ökad samhällsnytta, och som ger mer kollektivtrafik för pengarna, samt hur jag bedömer att vi på ett realistiskt sätt kan närma oss fördubblingsmålet inom kollektivtrafiken och vilka politiska verktyg som krävs.

Jag vill inleda med att regeringen anser att kollektivtrafik kan bidra till lösningar på flera miljö- och klimatutmaningar, särskilt i städer. Sverige har bland annat ambitionen att bli världens första fossilfria välfärdsland. God samhällsplanering ökar möjligheterna till transporteffektiva städer som samtidigt kan underlätta för resenärer att välja kapacitetsstark kollektivtrafik, gång och cykel i stället för personbil.

Emma Wallrup refererar till en rapport från Svensk Kollektivtrafik som lyfter fram en rad förslag för att minska kostnaderna för regionala kollektivtrafikmyndigheter och samtidigt ge mer samhällsnytta.

Då regional kollektivtrafik är ett ansvar för kommuner och landsting i respektive län och då till exempel lokal infrastruktur och skolor är ett kommunalt ansvar är det flera av förslagen som framför allt rör dessa aktörer på lokal och regional nivå.

Staten har också möjlighet att främja kollektivtrafiken, och regeringen har tagit flera initiativ på detta område. Genom stadsmiljöavtal kan kommunerna få medfinansiering för investeringar i infrastruktur för kollektivtrafik. Samhället får därmed möjlighet att få mer kollektivtrafik för pengarna. Vidare ger regeringens elbusspremie möjlighet för regionala kollektivtrafikmyndigheter och kommuner att söka en premie för införskaffande av elektriskt drivna bussar. Regeringen bidrar också till fungerande kollektivtrafik genom investeringar i transportinfrastruktur, såsom järnvägar och busskörfält, och det finns ytterligare möjligheter för kommuner att söka medfinansiering för vissa kollektivtrafikåtgärder genom förordningen om statlig medfinansiering till vissa regionala kollektivtrafikanläggningar med mera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom görs, inom regeringens samverkansprogram Nästa generations resor och transporter, en satsning på en nationell färdplan för kombinerad mobilitet för att underlätta tjänster som erbjuder möjlighet att resa med bil, cykel, kollektivtrafik eller med andra färdmedel genom ett enda abonnemang. Redan våren 2018 kan sådana tjänster finnas tillgängliga.

Sammanfattningsvis kan sägas att regeringen har tagit en rad initiativ för att främja kollektivtrafik för en ökad samhällsnytta, samtidigt som ett stort ansvar för utvecklingen av kollektivtrafiken ligger hos andra aktörer, bland annat på lokal och regional nivå.

Herr talman! Jag ville ställa denna fråga till ministern eftersom den är så otroligt viktig.

Vi har ett stort klimatproblem. Det är ganska otäckt att se hur korallreven i alla världens hav håller på att dö ut, därför att haven har blivit surare i och med en ökad koldioxidhalt. Det är otäcka scenarier.

Vi ser starka väderhändelser som kommer att påverka inte minst infrastrukturen i världens länder, vilket kommer att göra samhället väldigt sårbart om vi inte agerar mycket kraftfullt och tittar på hur vi både kan fånga in koldioxid och minska utsläppen.

Vi är i ett akut krisläge - det finns inget annat man kan säga. Därför är kollektivtrafiken så oerhört viktig. Det är problem med att få biobränslet att räcka, problem med mineraler till elbilar och så vidare. Kollektivtrafiken är nog den viktigaste pusselbiten, skulle jag vilja säga, för att få ihop hela pusslet.

Kostnaderna i kollektivtrafiken har ökat från 28,4 miljarder kronor år 2007 till 45,6 miljarder kronor år 2016. Den rapport som har tagits fram av Svensk Kollektivtrafik pekar på att det bland annat är dyrare fordon som har gjort att det kostar mer, men även kostnaderna för upphandling, avtal, bränsle och löner har ökat.

Vi behöver titta på dels hur vi kan få pengarna att räcka till mer kollektivtrafik, dels hur vi kan få en stark styreffekt över till ett ökat resande. Själv har jag tittat jättemycket på Freiburg, som har jobbat med samhällsplanering och att satsa på kollektivtrafiken och där sänka priset. Jag brukar tala om att det är tre ben: ökad tillgänglighet för kollektivtrafik, minskad tillgänglighet för bil i staden och sänkta priser för kollektivtrafik. I Freiburg kostar ett månadskort 500 kronor för resor i hela regionen, så det är väldigt fördelaktigt, och då ingår även spårvagn.

I Freiburg har samhällssubventionen minskat med den här satsningen. Trots att de har sänkt priset får de in mer pengar genom den starka hävarmseffekten för ett ökat resande med kollektivtrafiken. Jag har även talat med forskare som stöder den här modellen och säger att det är exakt så man ska jobba.

Jag tänker att vi från statligt håll skulle kunna gynna en sådan utveckling. Vi skulle kunna ta fram en plan, dels för hur man kan sänka priset för resenären, dels för hur man kan bidra till det till kommunerna på olika sätt. Detta har vi i Vänsterpartiet motionerat om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man skulle också kunna erbjuda eller ställa krav på kommuner och regioner att ha bättre plattformar för samordning och skapa en struktur där samhällsplanerarna i kommunen och den regionala kollektivtrafikmyndigheten samverkar för att få en stadsplanering som gynnar kollektivtrafiken, och då även diskutera prisbilden. Under nyliberalismen, då man har velat sänka skatter, har det varit tabu i Sverige att tala om pris i kollektivtrafiken. Folk nästan skriker åt en när man höjer rösten i ett forum och bara nämner att också kollektivtrafikens taxor måste vara en del av bilden. Precis som vid alla annan konsumtion finns det där ett samband mellan pris och efterfrågan.

Detta har vi inte fått diskutera, mycket på grund av, tror jag, att man har varit så rädd för att skatteintäkterna inte skulle räcka. Men nu är vi i ett annat läge. Vi styr om båten och går mot en ökad fokusering på samhällsnyttor och inte bara skattesänkningar, så jag tror att det är ett nytt läge nu att diskutera detta.

Herr talman! Tack, Emma Wallrup, för engagemanget! Jag delar det i allra högsta grad, och jag delar också uppfattningen att det var en sorglig period när man satte skattesänkningar före viktiga samhällsinvesteringar. Jag märker tydligt i rollen som infrastrukturminister att det är otroliga hål, inte bara fysiska hål på vägar runt omkring i landet utan också i underhållsplaner och investeringar. Det är därför som vi satsar 100 miljarder mer i kommande nationell plan på infrastruktur, för det behövs. Mycket av investeringarna kommer att vara i inte minst spårbunden trafik. För att vi ska klara att bli världens första fossilfria välfärdsland gäller det att satsa på det som är klimatsmart.

Vi har under vår regeringsperiod kanske gjort mer än vad någon regering tidigare har gjort för att just främja utvecklingen av kollektivtrafik, och i hela landet. Jag inser att mycket av diskussionen handlar om vad vi kan göra i våra stora städer när det handlar om stadsmiljöavtalen, elektrifiering av bussar och anropsstyrd trafik. Det pågår en mängd projekt där vi är med och finansierar och ordnar medfinansiering.

Jag kommer själv ursprungligen från Kosta med 800 invånare. Jag har sedan vuxit upp i Växjö. I den landsbygd som jag kommer ifrån är det minst lika viktigt att vi hittar alternativ. Därför är satsningen på kollektivtrafik i landsbygd också väldigt bra, för man hittar fler verktyg som gör att man kan hitta andra alternativ.

Jag tror att både regeringen och Emma Wallrup är rätt i tiden. När det gäller konsumtionsmönster och resvanor kan vi naturligtvis konstatera att den yngre generationen är för en ökad mobilitet; man vill röra sig mer. Men man är inte lika benägen att äga en egen bil och ha den utanför sitt eget hus, utan man hittar gärna andra transportmedel. Det innebär att intresset för bilpooler och anropsstyrd trafik ökar dramatiskt.

Kopplar vi sedan på, vilket jag vet att interpellationen inte fullt ut handlar om men jag inte kan låta bli att nämna, möjligheten att få en digitaliserad och självkörande fordonspark som kan främja goda transporter och smarta och effektiva lösningar i stadskärnor står vi inför oanade möjligheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ska det funka krävs en samplanering av alla aktörer. Jag har varit tydlig med att Trafikverket i sitt arbete inte bara ska titta på vägar och järnvägar och den fysiska infrastrukturen utan också ska titta på hur bostadsområden utvecklas och på hela samhällsplaneringen. Det är därför Trafikverkets förslag till nationell plan för första gången har med bostäder, något som egentligen borde vara självklart.

Ska vi bygga samhällen där vi ska leva och bo och kunna ta oss till jobb och till vänner och bekanta måste planeringen ha lite större horisont än det enskilda vägprojektet. Då måste vi se hur vi bygger framtidens stad där kollektivtrafik, miljözoner och andra lösningar kommer att vara en mycket naturlig del.

Jag känner att det här är ett politikområde där regeringen tar fler initiativ än vi någonsin gjort och där intresset är stort. Låt oss gemensamt verka för att pendeln inte slår tillbaka, utan att det miljöengagemang som finns både i städer och på landsbygd renderar ökat tryck på fler politiska satsningar på kollektivtrafik och ökade resurser för att kunna göra smarta investeringar.

Jag ser att fordonsindustrin redan är långt framme. Man vill vara med i denna utveckling och erbjuder smarta alternativ för upphandling. Vidare är den elbusspremie som vi har föreslagit och nu driver igenom ett bra exempel på något som kan ge stor effekt i stadskärnorna framöver.

Herr talman! Jag delar mycket av ministerns syn på detta. Men jag frågar mig varför priset inte omnämns. Vi har en situation där kollektivtrafiken har blivit väldigt dyr. Många bilförare säger att de väljer bilen för att det är billigare. Inte minst gäller det många män som vill äga sin bil och fortsätta att ha bil.

När kollektivtrafiken byggs ut anpassas den till medelklassens affärsmän. Man har byggt snabba stomlinjer med ganska högra priser. Det är en könsmaktsordning i trafikplaneringen som vi behöver komma bort från. Vi har gynnat trafik som framför allt affärsmän reser med. Det gäller flyg, och nu är det höghastighetståg. Här riskerar det också att bli höga priser. Alla modeller pekar på att denna grupp kommer att gynnas, för de kommer att få högre löner.

Detta är inte okej. Vi måste planera samhället för alla, och prisbilden är jätteviktig för låginkomsttagare, som Socialdemokraterna borde värna, för kvinnor och för pensionärer men även för den som vill välja bort bilen av plånboksskäl. Därför är det sorgligt om ministern inte vill diskutera priset. Jag hoppas att ministern kommer att följa samhällsutvecklingen och våga göra det framöver. Det kanske är svårt att ta ny ställning, men vi behöver ta denna diskussion.

Faktum är att vi står inför en stundande klimatkris som är mycket obehaglig. Vi måste vidta de starka åtgärder som behövs, och här kan priset i kollektivtrafiken vara viktigt för att verkligen nå fördubblingsmålet.

Jag vet att många kollektivtrafiknämnder, inte minst i Uppsala, nästan har släppt tron på att det går att nå fördubblingsmålet. Men det går. Om man använder alla de tre ben som jag nämnde tidigare, inbegripet tillgänglighet och pris, har man alla möjligheter att nå fördubblingsmålet och eventuellt även få en god budget om man jobbar på rätt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är spännande. Det är inte säkert att det ger samma effekt i regionerna, men man borde kunna göra lite fler försök och gå i denna riktning.

Många av de förslag som läggs fram i rapporten går åt detta håll. Även utredningen om en fossilfri fordonsflotta, som regeringen nyligen har tillsatt för att se hur man kan jobba vidare och ta fram fler åtgärder till olika myndigheter, föreslår att stadsmiljöavtalen kan jobba mer effektivt vad gäller att ha motprestationer för att minska bilismen i städerna. Här skulle man kunna använda detta tänkesätt för att få en hävarmseffekt.

Därför frågar jag ministern igen: Hur ska vi få mer kollektivtrafik för pengarna, och hur kan vi verkligen närma oss fördubblingsmålet?

Herr talman! Jag tycker att jag svarade på frågan. Vi gör stora satsningar för att stärka kollektivtrafiken. Vi gör det genom att vi, kanske mer än någon regering, ökar samfinansieringen och resurserna till kollektivtrafiken. Det gäller vare sig vi talar om kollektivtrafik på landsbygden eller via stadsmiljöavtalen. För att inte tala om att vi inför avgiftsfri kollektivtrafik under sommarlovet för skolungdomar, på tal om prisfrågan. Så vi diskuterar såklart också prisfrågan.

Samtidigt måste man vara medveten om att det inte är regeringen som bestämmer SL:s taxor. Det är inte regeringen som har ansvar för Skånetrafiken eller andra, utan det är regionala huvudmän. Det gör att jag i egenskap av statsråd ska vara väldigt försiktig med att peka finger åt de politiker i regioner och kommuner som har att ansvara för kollektivtrafiken. Det ansvaret ska de ta och väga mot andra viktiga angelägenheter som de har inom ramen för regionens ansvar.

Det staten gör är att underlätta deras vardag genom viktiga investeringar, genom stadsmiljöavtalen, genom landsbygdssatsningen och genom att dessutom brett genom de forskningsprogram vi har främja en utveckling där vi hittar smartare modeller med anropsstyrd trafik och elektrifierad drivlina.

När det gäller snabba linjer och vilka grupper som premieras delar jag helt och hållet utgångspunkten att vi måste fortsätta att genomlysa så att vi dels med könsuppdelad statistik, dels med granskning av resmönster ser vilka som gynnas av satsningarna.

Min bestämda uppfattning är att satsningar på kollektivtrafik har en tydlig genderprofil. Det är i högre utsträckning kvinnor som använder sig av kollektivtrafik och alltså är det, ur den synpunkten, bra för jämställdheten, men vi måste skaffa bättre underlag för att veta detta.

Jag tänker inte här recensera debatten i Stockholmsområdet om skip stop. Men det är klart att den prioritering man har valt i stora trafiktäta regioner påverkar vilka satsningar man gör. Men det är inte regeringens sak att avgöra. Vi kan stimulera, och det gör vi, vi kan premiera och påverka prisbilden och vi kan se till att man gör rätt investeringar. Vi stärker kollektivtrafiken på ett bra sätt - mer än vad kanske någon annan regering har gjort.

Vi gör detta i glatt och bra samarbete med Vänsterpartiet, så därför vill jag indirekt tacka Emma Wallrup för gott bistånd i detta arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Ja, jag är också glad för att vi kan samarbeta i detta i budgeten och i andra sammanhang. Det är bra. Det är också bra att fokus sätts alltmer på järnväg och kollektivtrafik, vilket Vänsterpartiet välkomnar.

Vi vill ha en konstruktiv dialog och jobba effektivt. Vi har hela tiden ett målfokus på att alla ska vara med i samhället och att kollektivtrafiken inte ska bli för dyr så att alla kan resa.

Innan jag kom till riksdagen jobbade jag inom äldreomsorgen. Jag jobbade med ensamstående kvinnor som slet hårt och var ambitiösa. De drabbades hårt när det infördes ett regionkort i Uppsala, för då höjde man gladeligen priset på månadskortet med 50 procent. Man trodde nämligen att fler ute i länet skulle resa. De kvinnor jag jobbade drabbades hårt av detta, och vissa tog körkort medan andra slet med cykeln även vintertid.

Detta är inte okej i en samhällsutveckling där vi borde värna alla grupper och särskilt dem som tar hand om våra äldre och närmaste.

Jag tycker att vi borde lägga ribban högre när vi talar priser och inte fortsätta den nyliberala eran med byggande av snygga resecenter där ingen kan sitta och det är lättast att konsumera, med höga priser i kollektivtrafiken, med snabba stomlinjer så att pensionärer får gå långt och så vidare. Vi måste byta samhällsfokus.

Ett annat problem är att man i många områden planerar trånga bostadsområden där kollektivtrafiken inte får plats eftersom vi har stadsplanerare som har i uppdrag att planera snyggt och trångt i stället för funktionellt. Det är ett problem från den nyliberala eran som vi måste ta itu med.

Herr talman! Jag tänker inte recensera stadsplanerare, lokala beslutsfattare eller dem som utformar smarta trafiklösningar. Jag förutsätter att de gör detta utifrån de allra bästa visioner och tankar om hur fler ska kunna åka med kollektivtrafiken.

På tal om prisbilden inser jag att det alltid, inte minst hos dem som har att fatta beslut om regiontrafiken, kommer att finnas en avvägning mellan subventionsgraden för trafiken och att få pengar för stora investeringar. Vi ska vara medvetna om att kollektivtrafiken subventioneras. Vi bidrar alla gemensamt, för biljettintäkterna täcker inte kostnaderna.

Både jag och Emma Wallrup tillhör dem som tycker att kollektivtrafiken inte ska ha gamla dieselbussar utan elektrifierade fordon och smarta lösningar, men detta kräver att man har resurser för att kunna göra dessa investeringar framöver. Jag tror att investeringsnivåerna kommer att vara fortsatt höga, oavsett om vi pratar om spårbunden kollektivtrafik eller andra typer av fordon. Vi måste hitta smarta finansieringsmodeller för detta, och det är klart att det kan gå ut över priset.

Alla medborgare i det här landet kommer att få göra en uppoffring när vi ska gå från ett samhälle som fullständigt har struntat i vilka koldioxidutsläpp vi har till ett samhälle där vi alla måste ta ansvar. Detta kommer att påverka oavsett om vi åker flyg - på tal om flygskatten - tåg eller bil, eller för den delen de kollektiva lösningar vi har.

Vi måste inse att resandet kommer att kosta något mer om vi ska göra det klimatsmart. Jag är fullständigt optimistisk över möjligheterna, för svenska folket vill åka med. Låt oss se till att vi ger de regionala politikerna verktyg för att fatta rätt beslut. Om inte annat får väljarna justera detta vid nästkommande valrörelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Emma Wallrup har frågat mig hur jag bedömer möjligheterna att nå målet om fossilfrihet till 2030 samt vilka konkreta styrmedel jag bedömer att vi behöver stärka eller vilka nya styrmedel som jag bedömer behöver komma på plats för att möjliggöra måluppfyllelse.

Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland, och de nationella miljökvalitetsmålen ska nås. På regeringens förslag har riksdagen beslutat att växthusgasutsläppen från inrikes transporter - utom inrikes luftfart - ska minska med minst 70 procent senast år 2030 jämfört med år 2010. För att nå målet behövs åtgärder på flera fronter där både samhällsplanering och utveckling av effektiva transportsystem, inklusive effektiva fordon, fossilfria drivmedel och åtgärder som hanterar transportefterfrågan, kan bidra. Naturvårdsverket har gjort en första prognos av möjligheterna för måluppfyllelse. Analysen visar att vi är på rätt väg men att ytterligare styrmedel behövs.

För att nå målen krävs vidare bland annat en fortsatt snabb teknisk utveckling av fordon och drivmedel som möjliggör en substitution av fossildrivna transporter. Samtidigt kommer omställningen till 2030 till stor del att ske med dagens fordonspark. Tillgång till biobränslen för den befintliga fordonsparken är därför avgörande för att nå sektorsmålet.

Regeringen har under mandatperioden redan vidtagit en lång rad åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser från transporter. Här kan nämnas ett bonus-malus-system som stimulerar köp av fordon med relativt sett lägre utsläpp, en reduktionsplikt för successivt ökad inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel samt investeringsstödet Klimatklivet.

Regeringen har bland annat anvisat särskilda medel för Energimyndighetens samordning av en omställning av transportsektorn till fossilfrihet. Inom ramen för detta uppdrag har myndigheten, med bistånd av Transportstyrelsen, Trafikverket, Trafikanalys, Naturvårdsverket och Boverket, tagit fram en strategisk plan för omställningen, vilken utgör ett viktigt underlag för regeringens fortsatta överväganden inom området.

Regeringen har dessutom avsatt resurser för att införa en miljökompensation för godstransporter på järnväg. Vidare har Trafikverket regeringens uppdrag att utreda förutsättningarna för att elvägar på sikt ska kunna vara en del av det svenska transportsystemet.

Sverige är drivande i flera förhandlingar på EU-nivå, bland annat utsläppskrav för fordon samt revidering av Eurovinjettdirektivet, som är viktiga för våra möjligheter att nå klimatmålen på ett kostnadseffektivt sätt.

Under våren 2018 kommer regeringen att presentera en klimatstrategi, där omställningen till en fossilfri transportsektor utgör en viktig del. Under våren kommer regeringen även att besluta om en ny nationell plan för transportsystemet för åren 2018-2029 liksom en strategi för effektiva, hållbara och kapacitetsstarka godstransporter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Redan i dag bidrar beslutade styrmedel till minskat fossilberoende, och regeringen arbetar på bred front genom ett flertal initiativ för att transportsektorns klimatmål ska nås. Regeringen följer noga utvecklingen och tar löpande ställning till behovet av ytterligare insatser.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Jag är positiv då det nu är på gång att ta fram flera bra planer och ett mer övergripande grepp. Detta välkomnar jag mycket.

Jag skulle vilja betona vikten av det som Naturvårdsverket har sagt och som andra - många forskare, IPCC, FFF-utredningen med flera - har påpekat, nämligen att det är viktigt att ha målstyrning och titta på samhällsplanering, inte bara på teknik. Det är viktigt att hela tiden föra fram detta i debatten eftersom det är lätt att stirra sig blind på teknik och tro att det ska leda ända fram, men vi behöver ett transportsnålt samhälle också. Detta påpekas i den strategiska plan för omställning av transportsektorn till fossilfrihet, som regeringen har gett i uppdrag åt Energimyndigheten och andra att ta fram, som jag nämnde i mitt tidigare anförande. De talar just om ha ett transportsnålt samhälle.

EU pressar på åt andra hållet, med regionförstoring. Det är en ren beställning från gigantiska företag, som har lättare att etablera sig i glesbygder runt om i hela Europa om det är stora regioner. Men man måste hela tiden vara medveten om vad som är det folkliga perspektivet och vad som gynnar den största kapitalägaren. Människor mår trots allt inte bra av att pendla. De får mindre tid för sin familj, fritid och så vidare. Det är alltså viktigt att ha klara glasögon och se vem man följer.

Sedan kan det vara bra med regionförstoring om man vill ha bättre kunskaper inom sjukvården och så vidare. Man måste se nyanserat på detta. Man ska veta vad man gör, och man ska veta att denna planering går tvärtemot det transportsnåla samhället. Jag tycker att det är viktigt att hela tiden titta på helheten i politiken så att man bygger ihop och inte går åt två olika håll samtidigt.

En annan sak som lyfts upp i den strategiska planen och som jag tycker är viktigt att debattera är att man behöver jobba med både morot och piska. Efter sommaren har vi fått ännu värre klimatrapporter: Det är gigantiska hål i tundran, husen sjunker, högre metanhalt i atmosfären rapporterades efter sommaren - man vet inte om det kommer från haven eller tundran - och så vidare. Läget skärps ytterligare hela tiden.

Jag är miljöaktivist och har jobbat för miljöorganisationer före riksdagen och så vidare, men i de tider vi lever i nu och inför valet tror jag ärligt talat att det är morötterna som gäller mer än piskorna. Vi måste få väljarna - alla - att känna: Vi ska ställa om, vi är med på det, vi öppnar dörren - ja, ställ om, rädda oss! Jag tror att det just nu är smartare med morötter. Vi behöver lite piskor, men framför allt morötter.

Vi behöver mer kollektivtrafik och järnväg. Vi har till exempel nattågen. I förhandlingarna diskuterade vi att rädda nattågen till Jämtland, som går varje dag, för att ge en morot till Norrland när flygskatten införs. Det ska vara en möjlighet att pendla med tåg. Att åka med nattåg upp till Östersund har gett möjlighet för hela Norrland att pendla med tåg, hör man när man pratar med norrlänningar som bor långt upp. Då kan de sova den vägen och sedan ta sig upp med andra transportmedel, och det är ett väldigt bra alternativ till flyget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessa glasögon tycker jag att vi behöver vara jättenoga med nu och alltså ha ett markperspektiv: Hur gör vi det lättare för medborgaren när vi ställer om?

Herr talman! Emma Wallrup nämnde nattåget till Östersund. Det är klart att jag är jätteglad över att vi kunde presentera den lösningen. Det var inte kommersiellt gångbart, men vi gick in med samhälleliga medel för att underlätta förutsättningarna. Det är viktigt för Jämtland - det måste vi komma ihåg. Det handlar inte bara om stockholmares möjlighet att ta sig upp till skidorter, utan det handlar om hela Jämtland och regionens utveckling. Därför är det viktigt att vi nu förhoppningsvis skapar bättre förutsättningar för trafik att kunna bära sig i den regionen framöver.

Ambitionen är att hela Sverige ska kunna leva. Det är också bakgrunden till den stora satsning som vi gör på utlokalisering och omlokalisering och på att statlig service ska finnas i hela landet. Därför blir jag lite orolig i detta sammanhang. Jag tolkar Emma Wallrup som att tveksamheten till regionförstoring beror på att den leder till ökat resande, men alternativet är urbanisering.

Jag gillar inte riktigt den tanken. Jag gillar tanken på att jag ska kunna verka och bo hemma i Småland. Vi ska kunna flytta jobb dit, men jag ska också kunna ha en större region så att jag kan ta mig ned till Malmö eller till Köpenhamn med fungerande och snabba tåg.

Vi får alltså akta oss här så att vi inte använder styrmedel som bidrar till en fortsatt skarp ökning av urbaniseringen, för hela landet måste ha goda förutsättningar.

Jag tror att de flesta i Sverige förstår detta. Jag märker att det finns ett starkt engagemang. Tågåkandet har ökat dramatiskt. Stora internationella koncerner men även småföretag använder nu i sin upphandling mycket tydliga styrmedel för att främja ett fossilfritt resande. Vi kommer att underlätta det genom att också från regeringens sida gå fram med rätt styrmedel, så att vi främjar denna omställning.

Fordonsindustrin som för tio femton år sedan ibland kunde sitta med klackarna i backen och vara lite tveksam står nu snarare - åtminstone i Sverige - frustande och säger: Vad bra. Kan det inte gå lite fortare?

Jag har själv tittat på elvägarna i Sandviken och kunnat se hur man i ett stort internationellt projekt om eldrivna tunga fordon valde mellan att investera i Kalifornien eller i Sandviken. Och man valde Sandviken. Scania, Siemens och andra laddar nu tillsammans med Ernsts Express där sina lastbilar och klarar på det sättet av tunga transporter med eldrivlina helt fossilfritt.

Jag talar ofta om detta när jag är ute i landet och talar då om den permanenta världsutställningen. Ska vi nå målet om att bli världens första fossilfria välfärdsland måste vi gå från ett läge där vi bara har projekt och demoanläggningar till att faktiskt på riktigt implementera ny teknik för att visa att det är möjligt, bland annat för att det är bra och viktigt här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är det moraliska imperativet, att vi ska göra det vi kan i vår tid för att se till att vi lämnar en bättre värld efter oss till våra barn och barnbarn. Men det finns naturligtvis också ett starkt handelspolitiskt och kommersiellt perspektiv när svenska företag är världsledande, när näringsliv, akademi och politik tillsammans faktiskt förmår göra smarta gemensamma upphandlingar och hitta bra transportlösningar som är fossilfria genom att tunga fordon kommer in i en digitaliserad hamn för att i större utsträckning använda sjöfart eftersom det är klimatsmart. Det är klart att omvärlden då i ännu större utsträckning kommer att komma till Sverige, inte minst asiatiska länder. Vi ser att miljöteknikexporten och exporten generellt nu ökar till Asien, just för att vi har vågat använda styrmedel.

Här skiljer vi oss från tidigare borgerliga regeringar som sa att marknaden får sköta detta. Det innebar också att vi i Sverige inte blev världsledande. Sverige är ett litet exportberoende industriland, och vi lever på att vi vågar vara i framkant och ha väl fungerande samverkan. Med tydliga klimatmål, som vi har, kommer vi att kunna nå målen om att kunna ha en fossilfri fordonsflotta.

Jag är fullständigt övertygad om att det finns ett brett starkt stöd både i den svenska befolkningen och hos det svenska näringslivet för en sådan omställning.

Herr talman! Jag tackar ministern för detta. Jag håller helt med om att det är mycket positivt att vi jobbar med ny teknik, elvägar och så vidare. Det är väldigt bra. Det ska vi fortsätta med och stärka detta arbete.

Det är också viktigt att inte glömma bort järnvägen och kollektivtrafiken, som ändå är det mest transporteffektiva och energieffektiva inom de båda områdena. Bara man har fokus på det också så att säga och inte låter den självkörande bilen eller de elektrifierade vägarna ta över debatten. Man ska göra båda sakerna samtidigt.

Jag vill gå in på det som också tas upp i den utredning som regeringen beställde i samband med FFF-utredningen, nämligen vägslitageskatten och att det är viktigt att utveckla geografisk och tidsmässig differentiering vad gäller avgiftsnivåer. Det har från Ostkusthamnar i samverkan kommit ett begrepp, nämligen regionalt baserad kilometerskatt. Det kanske kommer från andra håll också. Men det finns nu med i den text i budgeten som vi har förhandlat fram. Detta debatteras ganska lite. Men det är otroligt förmånligt för att nå alla mål som vi vill nå. Dessutom slipper man göra de avdrag som även Vänsterpartiet har diskuterat länge för skogsindustrin och så vidare för att vi inte vill ta bort jobb i Norrland och så vidare. Det handlar just om att man skapar små eller stora zoner - jag tänker mig ganska stora zoner - där det inte kostar så mycket. Men det kostar mer om man byter zon. Det skulle innebära att den lokala åkerinäringen, de svenska åkerierna och skogsindustrin inte drabbas, men man gynnar överflyttning till sjöfart och järnväg för de långa sträckorna.

Detta är så oerhört smart. Jag tror att det är Schweiz eller något annat lite mindre land i Europa som redan har detta. Jag tycker att det är mycket intressant. Men det har diskuterats så lite. Det är nästan bara jag som har lyft fram det i debatten i olika omgångar i trafikutskottet och så vidare. Det känns så tråkigt eftersom det är en sådan lösning som alla borde gilla. Jag har faktiskt även hört borgerliga ledamöter vid olika tillfällen säga att det inte ska vara några problem när man lägger fram den här modellen. Sedan vet jag inte om de vidhåller det när det kommer till kritan. Men dessa åsikter har i alla fall kommit fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi ska nå en fossilfri fordonsflotta är det jätteviktigt att komma bort från den stora mängden lastbilar på våra vägar. Det är också viktigt att komma bort från cabotage och de farliga ekipage som kör onyktra, med dåliga lastbilar och så vidare.

Detta är en modell som jag gärna skulle vilja höra ministerns tankar kring och om man tittar mer på den.

Herr talman! Det är ingen tvekan om att vi tittar väldigt mycket på detta. Jag ska börja där Emma Wallrup slutade, nämligen med den lastbilstrafik som vi har. Vi har redan gjort flera insatser för att säkerställa att den sker på sjysta villkor, nämligen att det är tuffa kontroller, att vi har cabotagekontroller, att vi har klampning - vi avser att utöka denna möjlighet - och att vi har sanktionsavgifter. Detta är viktigt inte bara för de lastbilschaufförer som råkar illa ut eller utnyttjas av utländska åkerier. Det är också viktigt för svensk åkerinäring att det ska vara ordning och reda och att det ska vara sjysta konkurrensvillkor.

Jag tar nu ett flertal initiativ framöver för att gå vidare just för att säkerställa att vi har bra konkurrensvillkor. I detta sammanhang kan man notera att kravet på vinterdäck också är en viktig del för att säkerställa att de fordon som är på våra vägar framförs på ett säkert sätt. Detta tillsammans med alkobommar kan vi säkerställa att de fordon som kommer in i Sverige, till exempel tunga transporter, inte körs av berusade förare. Här görs alltså väldigt mycket.

Jag tror att det är viktigt att vi fortsätter att titta på hur vi kan klara av omställningen från väg till järnväg och till sjöfart. Ibland tror jag att det i den svenska debatten, utan att recensera den för mycket, har funnits mycket stora förhoppningar om att vi snabbt ska kunna växla över mycket gods från väg till järnväg. Det låter sig inte enkelt göras av det enkla skälet att det är väldigt fullt på våra järnvägar. Svenska folket vill resa mer, och företag vill skicka mer gods. Alltså är det otroligt fullt. Det har inte gjorts tillräckliga investeringar i järnvägssystemen under tidigare år.

När jag är ute och talar om infrastruktur nämner jag alltid de underinvesteringar som har varit i Sverige under lång tid. För inte så länge sedan hade vi en finansminister - Anders Borg - som vid ett flertal tillfällen sa att det var olönsamt att satsa på järnvägstrafiken. Priset för det är nu ett stort berg av underhållsinsatser i det järnvägssystem som vi har i dag. Men det är också ett skriande behov av nyinvesteringar. Det är därför som jag är glad över att vi kan lägga 100 miljarder mer i den nationella planen på investeringar, där en mycket stor del kommer att ske i inte minst järnvägssystemet.

I detta sammanhang är jag glad över att Emma Wallrup nämner hamnarna. Jag hade i går ett historiskt möte. Regeringen bjöd för första gången in Sveriges hamnar. Det har inte gjorts tidigare. Jag tror att det var företrädare för 54 hamnar på plats. Det var direktörer för hamnarna men också regionala politiker som ofta finns i styrelserna. Vi förde en mycket bra diskussion om den utveckling som hamnarna står inför. Det är en positiv utveckling som pågår. Nu ökar inflaggningen, nu stärks den svenska handelsflottan, inte minst tack vare tonnagebeskattningen, som vi förändrade. Ska vi utveckla sjöfarten ännu mer och lägga över mer gods på sjöfarten måste även hamninfrastrukturen fungera väl - tydlig digitalisering och tydliga stråk. I förlängningen tror jag nämligen att köpare av godstjänster inte fullt ut kommer att bry sig om huruvida det är lastbilen, tåget eller sjöfarten som utför dessa tjänster. Han eller hon vill veta om det är klimatsmart och tillförlitligt. Det handlar om mobilitet. Det är snarare den tjänsten som man köper.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi måste underlätta den omställning och den flexibilitet som kommer att behövas i godshanteringssystemet framöver. Här ligger nyckeln i att växla över Sverige till klimatsmarta transporter. Det är därför som jag har ambitionen att tillsammans med den nationella planen, där vi klargör investeringarna, också lägga fram en tydlig plan för godsstrategin framöver, så att aktörerna vet hur vi ser på att bygga stråk och hur vi kan kombinera BK4 och 74-tonslastbilar med smarta hamnar som är digitaliserade. Då klarar Sverige omställningen.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.

Det har kommit kritik mot alkobommarna - att det tar tid att få dem på plats. Det gäller alltså att vi agerar nu och får dem på plats. Många åkare jag pratar med är nämligen oroliga, för de vet att folk kör onyktra. På de rastcampingar där man bor och vilar ut förekommer det festande och så vidare, och sedan kör man vidare full. Det finns alltså ett stort problem här, och det är farligt.

Det är också viktigt att titta på omlastningsnoder. Jag talade med Näringslivets Transportråd på Transportforum, och man påtalade att det ofta inte finns omlastningsnoder där det behövs och att man därför inte kan välja järnväg och sjöfart. Här skulle vi alltså också behöva se ytterligare initiativ för att strategiskt titta på detta och stärka dessa bitar - nu när vi talar mycket om intermodalitet och så vidare. Jag hoppas alltså att det kommer upp på agendan ordentligt.

När det gäller detta med 74 ton är det så att det inom HCT-forskningen, som den förra regeringen tillsatte, var en forskargrupp som tittade just på hur man undviker omlastning till väg från järnväg när man går mot 74 ton. De påpekade att det är viktigt att använda de få resurser man har rätt, så att man i första hand stärker vägar och broar som går mot omlastning mot järnväg och sjöfart.

Enligt forskningen kan man alltså verkligen styra detta, och det tycker jag också att det förekommer för lite om i debatten - att det finns forskning på detta inom det statliga projekt som fanns inom HCT. Jag försöker lyfta fram det så ofta som möjligt så att ingen ska glömma bort det, för det känns så viktigt. Det handlar om att inte få en överflyttning, vilket vi fick förra gången vi ökade vikten på lastbilar.

Herr talman! Jag tror att vi delar målsättningen och synen att det finns fler saker att göra. Godsstrategin och den nationella planen är bra verktyg för detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi tittar på implementeringen av BK4 och lastbilar som väger 74 ton eller på prioriteringar i den nationella planen måste vi också ha ett näringspolitiskt perspektiv. Vi måste se hur den som köper godstransporter tänker, och då handlar det om tillförlitlighet och pris - men också klimatkrav i ökad utsträckning. Jag fick i går väldigt bra exempel på hur stora kunder ställer ganska tuffa klimatkrav på hamnarna framöver.

Detta måste vara utgångspunkten när vi utformar ett stråk och rätt prioriteringar. Vi kan inte och får inte hamna i ett läge där de investeringar som görs inte fullt ut kan nyttjas till följd av att de görs styckevis och delt eller inte samverkar med varandra. Det innebär att det är ganska tuffa prioriteringar som behöver göras framöver vad gäller vilka stråk som är viktigast för att stärka kedjorna och naturligtvis också var de tunga investeringarna ska ligga för att hela linjens transportled ska kunna fungera.

Jag märkte inte minst under mötet med hamnarna i går att det finns ett mycket starkt engagemang, och det är ju mot bakgrund av att intresset för sjöfarten ökar - 90 procent av Sveriges export går via sjöfart. Den utveckling vi ser är också att fler vill lägga mer gods på sjöfarten. Då kommer vi dock att behöva såväl digitalisera som göra tydligare prioriteringar och klara hela kedjan in, och här är ansvaret delat inom staten och även mellan ägarna av hamnarna.

Därför är det viktigt att nu få igång en sådan dialog. Det är så vi systematiskt arbetar med att Sverige ska bli den där permanenta världsutställningen för miljösmart teknik och kunna bli världens första fossilfria välfärdsland. Jag känner mig trygg i att vi med rätt politik faktiskt kan nå de målen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Niklas Wykman har frågat mig vilka åtgärder jag vidtar för att bygget av Förbifarten i Häggvik ska återupptas så snart som möjligt.

Trafikverket är den myndighet som ansvarar för att Förbifart Stockholm byggs med hög kvalitet och så effektivt som möjligt. Jag vill betona att det är entreprenören som ensidigt valt att pausa projektet. Trafikverket delar inte entreprenörens uppfattning om de arbetshandlingar som ligger till grund för bygget.

Trafikverket är en självständig myndighet, och det ankommer inte på regeringen eller ett enskilt statsråd att vidta åtgärder kopplat till en förhandling mellan en myndighet och dess entreprenör. Jag förutsätter och litar på att Trafikverket verkar för att arbetet kan återupptas så snart som möjligt.

Herr talman! Först och främst: Detta är min första debatt med Tomas Eneroth, och jag vill säga att det är kul och bra med engagerade statsråd - alldeles oavsett politisk färg. Det är bra för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är en viktig fråga i en viktig tid. Vi har en mycket Stockholmsfientlig regering: Jobb ska flyttas från Stockholm, och skatter höjs framför allt för människor som bor just i Stockholm. Utjämningsskatten höjs i Stockholm, trots att det finns behov i vår välfärd. Vi har infrastrukturprojekt som gång på gång stoppas eller försenas, och från regeringen kommer det gång på gång attacker på den välfärdsmodell som präglar Stockholm och Stockholms kommuner, med valfrihet och egenmakt för brukarna. Det är nästan kö bland regeringens ministrar för att få komma och klaga på Stockholm, stockholmarna och de val och livsval som görs i den här regionen.

Herr talman! Det senaste problemet för infrastrukturen och infrastrukturutvecklingen i Stockholmsregionen är det byggstopp som än en gång präglar Förbifart Stockholm. Förbifart Stockholm är av central vikt för hela regionens, hela huvudstadens och därmed hela landets utveckling. Det handlar i praktiken om avlastning på Essingeleden, och i förlängningen handlar det givetvis om att vi ska få bättre möjlighet att arbetspendla, förflytta varor och gods samt bedriva tillväxtfrämjande handel här i Stockholm.

Förra gången bygget stoppades var det regeringen själv som gjorde det. Det gjordes till en kostnad av 4 miljoner kronor per dag som regeringen av prestigeskäl, konfliktskäl eller okända skäl valde att slänga i sjön i stället för att se till att de kom stockholmarna och Stockholms utveckling till del. Det är en mycket Stockholmsfientlig politik. När vi nu hör statsrådet säga att han har fullt förtroende för myndigheterna och inte avser att lägga sig i deras arbete är det anmärkningsvärt mot bakgrund av att regeringen själv tidigare har stoppat bygget för att man inte kan komma överens utan bråkar med varandra i stället för att utveckla landet.

Nu när det återigen står still i byggnationen väljer regeringen att helt ta sin hand ifrån detta. Det är dock regeringen som styr landet, och det är regeringen som har ansvar för hur myndigheterna sköts. Att vi har en infrastrukturminister som helt tar sin hand ifrån ett av de största haverier vi just nu har i utvecklingen av svensk infrastruktur är både anmärkningsvärt och allvarligt. Varför vill infrastrukturministern inte engagera sig i frågan så att bygget kan fortsätta och vi kan få den förbifart som jobb och tillväxt i Stockholm behöver?

Herr talman! Detta bristande engagemang kan sättas in i ett större sammanhang där regeringen vill flytta jobb från Stockholm, ensidigt höja skatter i Stockholm, ta mer utjämningsskatt från Stockholm och ge sig på den välfärdsmodell med valfrihet och egenmakt som råder i Stockholm. I kombination med detta ska minister på minister gång på gång kritisera stockholmarna för de val och livsval de gör. Det ser oroväckande ut för Sveriges utveckling att vi har en regering som hela tiden vill ta politiska poänger genom att ge sig på storstadsregionen.

Herr talman! Tack för det inledande berömmet, Niklas Wykman! Jag kan kvittera genom att säga att det alltid är roligt att debattera med Niklas. Jag uppskattar särskilt att ledamoten nämner begreppet "egenmakt" två gånger, eftersom det var jag som myntade begreppet i Sverige och skrev en bok om det i början av 90-talet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Där slutar väl samstämmigheten. Jag tycker inte att regeringen är Stockholmsfientlig. Vi står för stora investeringar i Stockholmsområdet. På trafikområdet gäller det inte minst Citybanan, som vi nu ser följderna av: Vi får förbättrad punktlighet och förbättrat flöde. Särskilt nu efter att skip stop-tågen har lagts ned ser vi förbättrade möjligheter i trafiken.

Det stora haveri som möjligtvis finns i Stockholmsområdet - som denna interpellation dock inte alls handlar om - är väl NKS. Det är knappast regeringens ansvar att moderata politiker i Stockholmsregionen privatiserar sjukvården och skapar projekt som kommer att kosta Stockholms skattebetalare miljarder och åter miljarder. Detta är naturligtvis ytterst allvarligt, och jag tror att många stockholmare känner en stark oro för det.

Denna fråga handlar om någonting helt annat. Den handlar om ett pågående arbete med Förbifarten, som nu blir av, vilket den inte blev tidigare. Det finns en långsiktig överenskommelse om Förbifarten, vilket är viktigt. Precis som i många andra infrastrukturprojekt kan dock entreprenören och beställaren ibland ha olika uppfattningar.

Jag tycker att det är lite oroväckande om Niklas Wykman, som ledamot av Sveriges riksdag, uppmanar statsrådet att gå in och tycka till i en lokal förhandling mellan en entreprenör och en myndighet. Förutom att detta i sig säkert skulle leda till att jag omedelbart, och på goda grunder, blev KU-anmäld och anklagad för ministerstyre skulle det även öppna upp ett vitt fält för politisk lobbying, där statsråd och riksdagsledamöter skulle börja bry sig om sådant som är tvister mellan entreprenörer och myndigheter. En sådan politisk utveckling tror jag att varken Niklas Wykman eller jag vill se framöver.

I grunden vill jag fråga Niklas Wykman om ledamoten menar allvar med att regeringen ska gå in i denna konflikt och ta ställning för NCC eller Trafikverket. Är det regeringens uppdrag att gå in i partskonflikter och tycka till? Jag tycker att politiken ska förhålla sig objektiv till den typen av konflikter och säkerställa att aktörerna fullföljer sina uppdrag.

För att avsluta där Niklas Wykman lade en stor del av sitt engagemang vill jag säga att detta inte är en Stockholmsfientlig regering. Detta är en regering som värnar hela Sverige, vilket inkluderar Stockholmsregionens framväxt.

Utvecklingen i Stockholm är positiv. Arbetslösheten sjunker dramatiskt - det gjorde den inte under alliansregeringens tid. Nu har stockholmarna jobb. Utvecklingen sker dessutom i hela Stockholmsområdet.

Det byggs bostäder, vilket inte heller gjordes under alliansregeringens tid. Det byggs väldigt många bostäder i Stockholmsområdet, på förekommen anledning. Det råder en skriande bostadsbrist till följd av en misslyckad politik som prioriterade skattesänkningar i stället för investeringar.

Nu vänder vi på Sveriges utveckling. Vi investerar, och vi har stora överskott i statens finanser. Detta tjänar både stockholmarna och resten av Sverige på.

Sverige måste hålla ihop. Då kan vi inte hålla på och plocka billiga politiska poäng på att försöka ställa Stockholm mot övriga landet.

När jag leder Arlandarådet, där representanter från alla myndigheter och från många andra intressen tittar på Arlandas utveckling, gör jag det inte bara för Stockholmsregionens skull. Jag gör det för att Arlanda är hela Sveriges flygnav och för att det innebär ett starkt stöd för svensk exportindustri, vare sig vi talar om LKAB, SSAB eller småländska skogsföretag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför tycker jag att uppdraget är att vara nationell företrädare. Jag hoppas och tror att de flesta ledamöterna i riksdagen också tycker så.

Herr talman! Tomas Eneroth säger att regeringen inte är Stockholmsfientlig. Då går det att fundera på varför regeringen vill flytta ut jobb från Stockholm, varför man särskilt höjer de skatter som många stockholmare betalar, varför man höjer utjämningsskatten för Stockholms landsting och kommuner samt varför man stoppar infrastrukturprojekt och låter dem stå stilla till en kostnad av 4 miljoner kronor per dag.

Om man inte är Stockholmsfientlig, varför ger man sig då på hela den välfärdsmodell som präglar Stockholm och Stockholms kommuner, med valfrihet och egenmakt? Varför är det då kö bland regeringens ministrar för att klaga på Stockholm, stockholmarna, deras val och deras livsval?

Om regeringen inte är Stockholmsfientlig, varför kan då inte Tomas Eneroth ta initiativ till att Förbifarten ska färdigställas? Detta är ett mycket stort infrastrukturprojekt på 30 miljarder kronor som nu strandar därför att regeringens myndigheter och entreprenörer inte kan komma överens eller tala med varandra.

Tomas Eneroth försöker att gömma sig bakom att det skulle bli ministerstyre, men det handlar inte alls om det. Att som minister tillse att ens myndigheter fungerar på ett bra och avvägt sätt och fullgör sina uppgifter ligger inom regeringens mandat och ingår till med i regeringens uppgift.

Nu har vi ett stopp för den viktigaste infrastruktursatsningen i Sverige, som är av stor betydelse för jobb och tillväxt i Stockholm och Stockholmsregionen och i förlängningen därmed i hela Sverige. Det är allvarligt att ministern inte ens vill diskutera denna fråga eller har någon idé om eller något förslag på hur Förbifart Stockholm ska färdigställas utan i stället väljer att passivt iaktta medan bygget står stilla.

Vad gäller Nya Karolinska sjukhuset, herr talman, tillhör jag dem som alltid har varit emot den finansieringsmodell som har valts. Det anmärkningsvärda är socialdemokratins mycket korta minne i sådana fall - inte för att det har med denna interpellation att göra, men det var Tomas Eneroths parti som röstade för det bygge och den finansieringsmodell som nu gäller. Jag tillhörde dock dem som var emot det hela från början. Jag vet inte vad Tomas Eneroth har sagt om detta.

Herr talman! Tomas Eneroth och socialdemokratin lovade guld och gröna skogar. Av detta blev det dock försenade tåg, höjda skatter, ett stort haveri på Transportstyrelsen och nu ett stillastående bygge av Förbifart Stockholm.

Det är valrörelse, och än en gång ska Tomas Eneroth och socialdemokratin lova guld och gröna skogar. Men vi kan än en gång förvänta oss höjda skatter och försenade tåg. Vi har stoppade vägbyggen, och just nu pågår vad som kanske är den största utredningen någonsin i Sveriges riksdag och i konstitutionsutskottet om ett historiskt säkerhetshaveri på Transportstyrelsen.

I ett läge där regeringen har staplat misslyckande på misslyckande och lagt Stockholmsfientlighet till Stockholmsfientlighet väljer Tomas Eneroth att ställa sig helt passiv och vid sidan av att förbifartsbygget står stilla. Detta sker dessutom, herr talman, efter att regeringen själv stoppade bygget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kan Tomas Eneroth åtminstone reda ut varför regeringen stoppade bygget och valde att låta skattebetalarna stå för en kostnad på 4 miljoner kronor varje dag för att låta bygget stå still?

Herr talman! Jag förstår att Niklas Wykman gärna vill smita från sakfrågan och göra detta till en allmänpolitisk debatt. Det har jag inga bekymmer med, även om herr talmannen kanske har det.

Jag kan konstatera att stockholmarna med denna regering har fått högre sysselsättning. Faktum är att vi har den högsta sysselsättning som någonsin har uppmätts i Sverige. Så var det inte när alliansregeringen styrde Sverige. Då var valets stora fråga arbetslösheten bland ungdomar.

Niklas Wykman gick tillsammans med andra moderata företrädare ut och varnade för att en socialdemokratiskt ledd regering skulle innebära att ungdomar i horder skulle komma att gå ut i arbetslöshet, apropå de stora subventioner som den borgerliga regeringen gav till Max, McDonalds och andra företag.

Nu är ungdomsarbetslösheten den lägsta på 14 år. Vi tog bort alliansregeringens ineffektiva subventioner av tjänstemarknaden. Vi säkerställde att vi i stället utbildade människor när jobben växte fram.

Nu har vi en låg ungdomsarbetslöshet. Vi har den högsta sysselsättningen någonsin. Vi tog dessutom tag i bostadsbyggandet, vilket jag vet att många stockholmare är väldigt glada över. Nu behöver man inte tro att det är en dröm att få en bostad, utan det finns en chans att få en bostad framöver. Låt oss hoppas, och låt oss säkerställa, att vi har en stor volym på bostadsbyggandet även framöver!

På samma sätt tar vi tag i infrastrukturinvesteringarna, där alliansregeringen lät bli att göra investeringar. Detta gäller såväl underhåll som nyinvesteringar. Ett skäl till att vi har signalfel, växelfel och elfel, både i Stockholmsregionen och i andra delar av landet, är att den förra regeringen under lång tid struntade i att investera tillräckligt mycket i järnvägsunderhåll och järnväg. Detta var i ett läge då stockholmarna själva ville åka mer tåg.

Därför är jag glad att vi inom ramen för Stockholmsförhandlingen och Sverigeförhandlingen har kunnat få till stånd viktiga avtal för investeringar. Jag är glad över att vara statsråd i en regering som satsar 100 miljarder mer på infrastruktur i Stockholmsområdet än vad den borgerliga regeringen gjorde.

Men detta kan inte föranleda mig att gripa in i en konflikt mellan en myndighet, som har att verkställa ett uppdrag, och en enskild entreprenör. Grundfrågan handlar uppenbarligen om att Niklas Wykman tycker att regeringen ska gå in och döma huruvida det är Trafikverket eller NCC som har rätt i den konflikt som pågår. Det är inte regeringens uppgift.

Jag blir återigen förvånad över att Niklas Wykman väljer detta engagemang, när vi i stället skulle kunna se en bredare gemensam satsning på att fortsätta att utveckla Stockholm.

Jag gör detta för att jag vet att det är bra för hela landet. När jag leder Arlandarådet gör jag det inte bara för Stockholmsregionen utan för hela landet. När vi framöver tar beslut om viktiga samhällsinvesteringar och infrastrukturinvesteringar kommer dessa att röra både Stockholmsregionen och resten av landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att det skulle vara Stockholmsfientligt att vara emot vinster i välfärden var inte så klokt sagt, om jag ska vara nyanserad. Det finns väldigt många stockholmare som tycker att det är helt fel att företag ska göra stora vinster på att bedriva välfärdsverksamhet och inte återinvestera vinsterna i skolor eller i sjukvård.

Att det skulle vara Stockholmsfientligt att vara för Norrbotniabanan tror jag inte heller. Väldigt många av dem som bor i Stockholm kommer kanske från landets norra delar och drömmer om att de med snabba och bra transporter ska kunna ta sig upp till Norrlandskusten.

Den polemik som Niklas Wykman ägnar sig åt handlar om att polarisera svensk politik och sätta stockholmare mot andra människor i detta land, och det är en farlig utveckling. Vi behöver inte mer polarisering i svensk politik. Vi behöver mer samarbete. Vi behöver fler som vågar se till helheten och inse att det är det som är den svenska modellen. Det är så vi klarar utmaningarna framöver, inte genom att öka klyftorna och splittra människor.

Herr talman! Stockholms kollektivtrafik är bättre än någonsin. Det är fler resenärer, högre intäkter och bättre punktlighet. Dessutom har alliansen i Stockholm gjort stora satsningar på att öka kvalitet och turtäthet för dem som reser kollektivt.

Detta motarbetas tyvärr av en regering som stoppade bygget av Förbifarten, vilket kommer att göra det svårare att bygga ut kollektivtrafiken framöver, vilket i sin tur gör det svårare för bilister att få vardagen att gå ihop. Det motverkas av en regering som inte kan tillhandahålla den spårkvalitet och de avgångstider som man har blivit utlovad i Stockholm.

Att Tomas Eneroth nu inte kan svara på frågan vad han avser att göra för att bygget ska komma i gång igen är givetvis oroväckande. Tomas Eneroth säger att han inte kan göra någonting för att bygget av Förbifarten ska fortgå. Men sanningen är ju att regeringen kunde stoppa bygget för 4 miljoner kronor per dag. Till ingen nytta alls valde regeringen att stoppa bygget av Förbifart Stockholm. Nu när bygget står stilla på grund av otydligheter kan regeringen däremot inget göra.

Jag är ändå beredd att säga att det kanske ligger någonting i att den här regeringen faktiskt nästan bara kan skapa problem och inte lösa några. Tomas Eneroth säger: Vi kunde skapa problemen genom att stoppa bygget av Förbifart Stockholm till en kostnad av 4 miljoner kronor per dag. Nu när det finns andra problem är det ingenting som regeringen kan göra.

Slutsatsen, herr talman, blir att för Stockholm kan den här regeringen bara skapa problem men inte lösa ett enda problem.

Herr talman! Jag har själv befunnit mig i opposition i den här kammaren mot den dåvarande borgerliga regeringen. Ett tag i riksdagen försökte jag använda mig av agitationen att allt är regeringens fel, den begriper inte folkets bästa och vi i oppositionen har minsann alla svar. Jag märkte till slut att det inte var någon framgångsrik strategi. Man framställdes som lite gnällig. Folk slutade lyssna. Det är inte riktigt så som folk förväntar sig att man som politiker ska ta ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi i Sverige måste fundera över vilket uppdrag vi som förtroendevalda har, vare sig vi är på regeringssidan eller på oppositionssidan.

Att måla upp ett sådant svartvitt scenario, använda invektiv som att regeringen skulle vara Stockholmsfientlig eller överdriva riskerna gagnar nog inte människors intresse för politik. Väldigt många är i dag oroade över de klyftor som finns i samhället. Det gagnas inte av att man utmålar en bild av att Stockholms intressen skulle stå mot övriga landets intressen. Så är det inte.

Jag har haft förmånen att bo i den här staden och pendla till den under väldigt många år. Jag trivs i Stockholm, och jag gläds åt att det nu byggs i Stockholm, att det investeras i Stockholm. Men jag ser också med oro på hur regionala politiker ibland genomför projekt som vidgar klyftorna.

Genom de nationella satsningar som vi gör ökar nu sysselsättningen i Sverige till rekordnivåer. Det byggs mer och det investeras mer. Det skapar framtidshopp. Då tror jag inte att politiken gagnas av att man säger att regeringen vill satsa på jobb i glesbygden, på infrastrukturinvesteringar i Norrland eller hemma i Småland. Tvärtom tror jag att stockholmare är djupt engagerade i hela Sveriges utveckling.

Jag delar inte den bild som Niklas Wykman presenterar här. Återigen ska jag inte gripa in i en konflikt mellan en enskild entreprenör och en myndighet. Det ligger inte på regeringens ansvar.

Jag tackar för en bra och intressant debatt. Jag uppskattar att begreppet egenmakt nämndes, och jag ser fram emot fortsatta debatter.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Mikael Oscarsson har frågat justitie- och inrikesministern vilka åtgärder han avser att vidta för att åtgärda problemen med att kriminella utnyttjar samordningsnummer. Interpellationen har överlämnats till mig.

Syftet med samordningsnummer är att myndigheter och andra verksamhetsområden ska ha en gemensam identitetsbeteckning även för personer som inte är folkbokförda. Samordningsnummer fyller därmed en viktig funktion i samhället då numret tillgodoser myndigheters behov av en säker kommunikation avseende personer som inte har en stark koppling till det svenska samhället. Reglerna för personnummer och samordningsnummer finns i folkbokföringslagen och folkbokföringsförordningen.

Personens identitet ska som regel vara styrkt för att ett samordningsnummer ska kunna tilldelas. Det är den myndighet som begär tilldelning av samordningsnummer som ska bedöma behovet av ett sådant nummer och om personens identitet kan anses vara fastställd. I de fall som nu uppmärksammats är det Transportstyrelsen som har begärt att Skatteverket ska tilldela samordningsnummer vid ägarbyte av fordon.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Transportstyrelsens identitetskontroll vid ägarbyte sker genom att personen skickar in en kopia av sin identitetshandling till myndigheten. Vid misstanke om manipulerad kopia eller falsk identitetshandling begärs inget samordningsnummer, och avslag ges på ägarbytet om inte ärendet kompletteras med korrekta handlingar.

Transportstyrelsen har vidtagit ett antal åtgärder för att komma till rätta med problematiken kring identitetskontroll i samband med ägarbyten. Rutiner har setts över och instruktioner har förtydligats. Transportstyrelsen inledde under 2017 också en myndighetssamverkan i frågan med bland annat Skatteverket, i syfte att identifiera vad berörda myndigheter kan göra tillsammans respektive var för sig. Regeringen förutsätter att myndigheter säkerställer hanteringen av identitetskontroller i samband med att samordningsnummer begärs.

Dock återstår problem kopplade till samordningsnummer inom Transportstyrelsen. Där arbetar just nu en arbetsgrupp med att hitta ytterligare åtgärder för att komma till rätta med hanteringen av samordningsnummer. Resultat av den interna utredningen kommer att presenteras under våren. I den mån Transportstyrelsen ser behov av åtgärder utanför myndighetens eget område kommer den att uppmärksamma regeringen på detta. Jag kommer givetvis att följa denna fråga i nära dialog med myndigheten.

Herr talman! Jag har under en tid engagerat mig i den här frågan. Jag hade en debatt i början av sommaren med justitieministern. Jag ställde därför interpellationen till honom för att följa upp debatten som vi hade i maj förra året. Då fick jag uppfattningen att justitieministern och regeringen kände till att det här har varit ett problem under en tid och att man nu skulle ta itu med det. Som jag uppfattar det har väldigt lite skett.

Problemet, herr talman, är att det är väldigt lätt att komma åt tillfälliga personnummer, så kallade samordningsnummer. Det finns inte bara ett sätt som man kan få samordningsnummer på, men just nu är det Transportstyrelsen som är i blickpunkten.

Jag vill rekommendera statsrådet att ta del av en rapport som kom från den nationella operativa avdelningen inom polisen för ett år sedan, Brottsverktyg åt internationella brottsnätverk. Den handlar om hur det går till med samordningsnummer och bilmålvakter.

Enligt min åsikt borde man sätta gränser. Polisen föreslår åtgärder som jag också har motionerat om i riksdagen. Det borde till exempel inte vara tillåtet att ha mer än en bil. Jag kan tala om för statsrådet Eneroth att det finns exempel på personer med samordningsnummer som har 10, 100, 1 000 eller 2 000 bilar. Då borde det vara rimligt att sätta en gräns. Det kan finnas legitima skäl att få ett samordningsnummer, men här finns det ett missbruk.

Sedan borde man titta på Norge. Där har man tidsbegränsade samordningsnummer. Våra samordningsnummer gäller för alltid. Det borde finnas en begränsning där.

Sedan har vi den ganska självklara saken att man borde identifiera sig när man vill ha ett tillfälligt personnummer. Man borde visa upp sig för polisen, Skattekontoret eller Transportstyrelsen, kanske vid ett medborgarkontor, herr talman, men så sker inte. Det är här problemet finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I stället skickar man in papperskopior. Jag ser att både statsrådet och jag har papperskopior framför oss, och de är kanske ganska suddiga. Men dessa som skickas in är jättesuddiga - jag har sett dem själv - och går ändå rätt igenom.

I den rapport som polisen har gjort har man tittat närmare på 512 samordningsnummer. För er som lyssnar på debatten vill jag berätta att dessa ägde 28 897 bilar. Det här systemet som nu finns är en orsak till att Sverige framstår som så positivt och gynnsamt - också enligt polisen - att verka i för utländska stöldligor.

Det finns olika sorters brottslighet inom vilka man använder detta. En del handlar om de kriminella stöldligorna. För dem är det perfekt att ha dessa bilar som inte är registrerade eller skattade för. Det vore livsfarligt om någon skulle krocka med dem, men när förarna åker fast är det inte de själva som äger bilarna.

Framför allt är det så, herr talman, att när polisen efter många om och men försöker hitta ankarpersonen handlar det i många fall om ett personnummer som inte finns.

Frågan är: Vad gör regeringen?

Herr talman! Tack, Mikael Oscarsson, för engagemanget! Jag kan helt ärligt säga att jag delar engagemanget, och jag uppskattar det. Jag är djupt bekymrad över utvecklingen vad gäller bilmålvakter, och det är en fråga som jag själv också tidigare engagerat mig i.

Utöver de 25 miljoner som vi avsätter i budgetpropositionen under tre år för kommunernas räkning så att de kan forsla bort fordon och ha lite mer muskler för att komma åt de fysiska problem som bilmålvakter innebär tillsätter vi nu en utredning. Hovrättslagmannen Björn Hansson ska skyndsamt - till den 30 juni - utreda fler verktyg för att ge både polis och Kronofogdemyndigheten möjligheter att stävja bilmålvaktsverksamheten. I detta sammanhang har han också frihet att lyfta upp andra förslag. Jag tycker att det här är viktigt, och jag är beredd att vända på väldigt många stenar för att stävja detta.

Det handlar om att man använder det här systemet för att organisera kriminell verksamhet. Jag är väldigt nöjd över att Transportstyrelsen nu tillsätter en intern arbetsgrupp som redan till den 31 mars ska komma fram med konkreta åtgärder för att se till att man hanterar samordningsnumren på rätt sätt.

Jag är nog lika upprörd som Mikael Oscarsson över att det här har blivit ett verktyg för organiserad brottslighet, och jag är väldigt angelägen om att myndigheterna så skyndsamt som möjligt använder och får rätt verktyg för att stävja utvecklingen.

Jag noterar att det under alliansregeringens tid var först under det sista året av dess regeringstid som man uppmärksammade bilmålvakterna och det kom ett uppdrag. När den lag som då trädde i kraft nu utvärderas och vi ser att det finns brister tycker jag att det är viktigt att vi är beredda att gå vidare.

Detta bör inte vara en partiskiljande fråga, och är det inte heller. Frågan handlar både om att vi inom politiken ska ge rätt verktyg till myndigheterna så att de kan gripa in och om att polisen och Kronofogdemyndigheten ska kunna göra rätt insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser väldigt positivt på hur inte minst polisen i Malmö har arbetat systematiskt och framgångsrikt med kartläggning och på så vis har kunnat stoppa bilmålvakter. Jag ser också hur man i Göteborg har börjat använda ny teknik och tillgänglighet för att stävja utvecklingen.

Jag kan alltså försäkra Mikael Oscarsson om att regeringen ser ytterst allvarligt på detta. Vi aviserar inte bara pengar utan tillsätter också en tydlig utredning som ska vara klar till den 30 juni. Björn Hansson ska i den föreslå fler åtgärder. Jag ser fram emot att följa Transportstyrelsens interna arbetsgrupp som ska verka för att man tillämpar reglerna för samordningsnumren på rätt sätt.

Jag förutsätter också att Skatteverket i dialog med alla andra myndigheter också säkerställer att man använder samordningsnumren på rätt sätt. Jag har noterat att Skatteverket dessutom har kommunicerat detta i offentliga medier.

Min förhoppning är alltså att både Mikael Oscarssons och regeringens engagemang i frågan ska leda till att vi vänder utvecklingen, får färre bilmålvakter och på så vis försvårar för den kriminella verksamhet som just nu pågår i Sverige. Jag tycker att det här är ytterst allvarligt, och därför är jag tacksam för interpellationen och tycker att det är bra att frågan belyses på detta sätt.

Herr talman! Det som statsrådet säger stämmer, och det är än värre. Det här ökar. Så sent som i går talade jag med en ledande person på NOA som berättade att utländska stöldligor växer i omfattning. De står för över 50 procent av inbrotten. Då måste vi titta på vad vi kan göra.

Jag är glad över orden om mitt engagemang, men det finns en skillnad, nämligen att statsrådet är statsråd och har möjlighet att påverka. Jag tycker att det är lite sorgligt att ytterligare åtta månader nu har förflutit utan att det har blivit någon ändring i detta.

Låt oss ta ett varv till om det som rapporten handlar om: utländska stöldligor som opererar i Sverige. Det går till på så vis att de har en person som åker runt och gps-märker vilka hus de ska satsa på. Kanske hinner ett par personer med nio villor på en förmiddag i Sunnersta i Uppsala, som har haft problem, eller någon annanstans, och de tjänar upp till 3 000 kronor om dagen.

Finland har betydligt färre inbrott. Det handlar om en bråkdel, kanske ända upp till 20 gånger färre i förhållande till antalet medborgare. Vad skiljer då Finland från Sverige?

Vi måste först och främst göra något åt skandalen med samordningsnumren. Utredningar i all ära, men gå nu hem och se till att ge order om att man inte kan få äga så här många bilar! Varför inte kolla upp var samordningsnumren finns och om det handlar om verkliga personer? Det kan inte få fortsätta på det sätt som vi nu har det.

Det finns även andra saker. Våra grannländer Norge, Finland, Danmark, Polen och Tyskland har alla så kallade ANPR-kameror vid gränserna. Vad betyder det? Jo, det är kameror som ser om det kommer en bil som man inte har betalat skatt för och som inte är registrerad. Det blinkar till, och man har därmed kontroll. Annars blir det som ett rökfyllt rum där vi inte har ordning på vad som sker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tog även upp frågan om gränspolisen. Jag hade begärt att få debattera med statsrådets kollega, men nu bollades frågan över så jag får ta det här. Statsrådet kan skicka med frågan till honom. Gränspolisen fungerar inte. Vad polisen skulle vilja är att ha befogenheter när det exempelvis kommer en färja från Riga. Riga är en fantastiskt vacker stad och ligger i ett fantastiskt land, men det kommer stöldligor därifrån. När man kommer för 17:e gången och är dömd den ena gången efter den andra ska man naturligtvis bli avvisad.

Ytterligare en sak handlar om när man söker asyl. Väldigt många från Georgien söker just nu asyl. Det tar ungefär ett år att behandla det. Vet statsrådet hur många procent som får stanna kvar? 0 procent. Vet statsrådet vad som händer under tiden? Man kan åka fast den ena gången efter den andra, vilket också sker, utan att bli utvisad. Ingenting händer.

Jag har suttit i riksdagen under ganska många år och vet att ett enda beslut inte kan förändra allt detta. Men vi måste se oss själva i spegeln, herr talman. Varför framstår Sverige som så gynnsamt att verka i? Vi måste vidta en rad åtgärder här som gör att man inte kan söka asyl den ena veckan för att redan veckan därpå ha hunnit åka fast några gånger. Men naturligtvis ska det finnas ett snabbspår om man kommer från ett säkert land.

Vad säger statsrådet om dessa förslag om att äga en enda bil med samordningsnummer och att kolla upp dem?

Herr talman! Jag sa tidigare att jag uppskattar engagemanget. Vad jag inte uppskattar är att Mikael Oscarsson omedelbart drar in svensk asyllagstiftning och asylrätten i en fråga om bilmålvakter och bilstölder. Det är en retorik som jag inte så ofta hör från kristdemokratiska företrädare. De har i stället värnat asylrätten och har tyckt att det är viktigt att människor som flyr för sina liv från krig och förtryck eller tortyr ska ha möjlighet att inte avvisas vid gränsen utan kunna söka asyl och få den prövad på ett rättssäkert sätt i Sverige.

Jag inser att engagemanget gör att retoriken ibland drar iväg, men vi måste vara noga med vad vi säger i Sveriges riksdags kammare.

På samma sätt noterar jag, för att vara tydlig, att utvecklingen med bilmålvakter skenade iväg under 2000-talet. Så sent som i juni och oktober 2014 var det 45 000-46 000 bilmålvakter. Det var först då, efter åtta år, som den borgerliga regeringen behagade agera genom att tillsätta en utredning. Sedan dess har vi lagt fram ett flertal förslag som hjälper polisen att gripa in. Justitiedepartementet har lagt fram 100 propositioner, tror jag att det är uppe i, med alltifrån ökade möjligheter till kameraövervakning till mer resurser till polisen än vad den själv begär.

Det jag ansvarar för på infrastrukturområdet handlar om att säkerställa att man från Transportstyrelsens sida men också när det gäller regelverket som jag förfogar över får bättre möjligheter att stävja utvecklingen med bilmålvakter. Därför tillsätter vi nu i februari en utredning som ska vara klar i juni. Därigenom ska vi så snart som möjligt kunna få rätt verktyg för polisen att ianspråkta bilar på distans och stoppa den illegala hanteringen. Om utredaren också vill titta på antalet fordon man hanterar är utredaren fri att titta på olika möjligheter. Den friheten ska han ha, för jag är beredd att vända på alla stenar för att se till att vi har rätt verktyg för att bryta den utveckling som skett under lång tid. Det är där jag delar Mikael Oscarssons engagemang. Vi kan inte se på när en brottsutveckling fortgår, utan här måste vi ge rätt verktyg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men lika viktigt är det - och det vet jag att Mikael Oscarsson känner till med den erfarenhet han har i Sveriges riksdag - att de förslag regeringen lägger fram måste beredas och ha bakgrundsunderlag innan de läggs på riksdagens bord. Därför är jag glad över att vi nu utreder detta snabbt, så att jag får ett underlag för att fatta viktiga beslut som gör att polis och kronofogde får bättre verktyg för att stävja utvecklingen.

Återigen: Det här är inte en partiskiljande fråga, men det sker en samhällsutveckling som alla vi politiker som har att verka i dessa tider har att ta ställning till - hur främjar vi en positiv utveckling, och hur stävjar vi en ökad kriminalitet, vare sig den är internationellt organiserad eller inte? Jag noterar att de insatser som görs inom trafikområdet inte alltid har haft stöd från Mikael Oscarssons parti.

När vi nu går fram med cabotagekontroller, klampning och sanktionsavgifter och på det sättet hårdare reglerar utländska åkares transporter in i Sverige, när vi till och med ställer krav på att de precis som många svenska åkerier ska ha vinterdäck på sina lastbilar och att man inte ska kunna sitta och köra lastbil eller annat tungt fordon och prata i mobiltelefon med mobilen i handen samtidigt, är det förslag som ser till att vi skärper kontrollen och ökar trafiksäkerheten men också förbättrar och utjämnar konkurrensförutsättningarna mellan svensk åkerinäring och utländska åkerier.

Jag tycker att detta är viktigt. Det ska harmonisera med EU:s regler, men det handlar om att vi ska få ordning och reda. Polisens verktyg är en del - den andra handlar om vilka regler vi har när det gäller cabotagekontroller. Jag välkomnar Mikael Oscarsson och hans parti in i den gemenskapen.

Herr talman! Självklart ska man kunna söka asyl. Vad vi säger är att det kan införas ett snabbspår för dem som ansöker om asyl men grips och döms för brottslighet, exempelvis stöld, i synnerhet när man kommer från ett så kallat säkert land. Jag nämnde Georgien - 100 procent får åka tillbaka. Man kan naturligtvis få pröva, men om man visar att man i stället håller på med brottslighet är det klart att det måste få konsekvenser. Allt annat är orimligt.

Det här skapar otrygghet. Nu vill det till att det kommer åtgärder och att man svarar upp. Det finns ett underlag från polisen, från NOA, där man visar på det stora problemet med samordningsnummer. Finns den frågan med i direktiven till utredaren? Annars är det ju väldigt märkligt, med tanke på att detta är en så vital del i den här verksamheten, som skapar så mycket otrygghet och som också driver människosmuggling, människohandel och organiserat tiggeri.

Det finns konkreta förslag. Det finns sex förslag som polisen har räknat upp och som vi också har fört fram motionsvägen i riksdagen. Det handlar om författningsändringen - att det ska vara otillåtet att utan särskilt tillstånd äga mer än en bil. Vad säger ministern om det här med så många bilar? Är det inte rimligt att införa en sådan begränsning? Och det här med att identifiera sig - ställer inte ministern upp på att detta måste införas genast, oavsett om man ska registrera ett nytt aktiebolag i Sverige eller köpa bil? Här handlar det om att man ändrar ägarförhållandena hundratals gånger per vecka. Borde det inte komma upp en sensor också, som man kunde sätta på? Kan man ge ett uppdrag åt Transportstyrelsen? Nu får man göra allt det här manuellt.

De fina orden är bra, men det här skapar otrygghet, och nu krävs det handling. De här sakerna måste ordnas, och det snabbt!

Herr talman! Återigen: Med det engagemanget och med den ambitionsnivå som Mikael Oscarsson vill att Transportstyrelsen ska ha förutsätter jag att det innebär att Kristdemokraterna i kommande budget föreslår ordentligt utökade medel till våra trafikmyndigheter. Det måste det i så fall innebära för Transportstyrelsen, för ska vi ge möjlighet till sensor eller personliga möten måste ju den myndigheten lokaliseras i stora delar av landet. Det är det vi talar om. Vi har försökt effektivisera och samordna detta. Men det är klart att allt är möjligt om man är beredd att ge tillräckliga resurser.

Jag tycker att det viktigaste är att det är rättssäkra resurser och att man ser till att man kommer till rätta med de fel som finns i form av att det inte är rättssäkert. Det tycker jag är allvarligt. Där måste myndigheten säkerställa att de rutiner som finns tillämpas på ett bättre sätt och att de är säkrare ur individsynpunkt och ur integritetssynpunkt. Där vet jag att Skatteverket och Transportstyrelsen arbetar intensivt tillsammans, på samma sätt som att Skatteverket är angeläget om att alla andra myndigheter ska tillämpa samordningsnummer på rätt sätt.

Det är också så att den utredning som vi nu tillsätter har tydliga direktiv. Den ska utvärdera de lagändringar som gjordes, titta på hur vi kan använda ianspråktagandelagen, "ta fram utformning av en förordning om stöd till kommuner för kostnader i samband med bortforsling, uppställning och skrotning av fordon" och "föreslå andra åtgärder för att komma till rätta med problemet med fordonsmålvakter". Den sista formuleringen är jag extra nöjd med, för den innebär att utredaren har fria händer att föreslå väldigt mycket mer, och det är mitt sätt att från regeringen till utredaren tydligt signalera: Se nu till att vi får rätt verktyg för att stoppa utvecklingen med bilmålvakter!

Svar på interpellationer

Men när vi gör förändringen ska den göras på ett rättssäkert sätt. Vi måste göra den på ett sätt som också gör det möjligt för myndigheten att implementera detta. Men jag är angelägen om att det ska ske snabbt. Under åtta år styrde alliansregeringen. Först sista året lyfte man på fingret och tillsatte en utredning. Vi agerar väsentligt snabbare än så.

Överläggningen var härmed avslutad.