Fru talman! Ojämlikheten syns allt tydligare i vårt samhälle, från dem som har det tyngst och som tigger efter en småslant eller letar pantburkar i våra papperskorgar till dem som lever i överflöd, som köper helikoptrar för nöjes skull eller som drar på dyra utlandsresor flera gånger om året. Det är ett Sverige som dras isär.
För Vänsterpartiet handlar vårt budgetsamarbete med regeringen om att få ett rättvisare Sverige. Vi såg hur ojämlikheten ökade under den borgerliga regeringens tid. I åtta år hade vi förstaplatsen i EU som det land som är mest socialt rättvist, enligt en undersökning från tyska Bertelsmann. Nu har Danmark gått om oss.
När man läser finansplanen kan man tydligt se att det är de som har minst som får mest nu. Detta minskar ojämlikheten i vårt samhälle. Samtidigt vet vi att det inte är tillräckligt. De rika drar fortfarande ifrån, då vårt skattesystem är riggat för dem.
Vi i Vänsterpartiet har fått igenom många viktiga och bra reformer i budgeten - reformer som kommer att göra skillnad för väldigt många människor, och jämlikhetsreformer som framför allt gynnar kvinnor och förstärker välfärden. Sådant gör man med oss men inte med borgerliga partier.
Det finns dock ett område där vi inte når fram till regeringen: I skattepolitiken ligger den borgerliga fördelningspolitiken kvar i så gott som orubbat bo. Här har klyftorna ökat snabbast de senaste decennierna, och den stora anledningen till detta är att kapitalinkomsterna har ökat kraftigt. Enligt SCB var kapitalinkomsterna 340 miljarder, varav 85 procent gick till den rikaste tiondelen med de högsta inkomsterna. De tjänade lika mycket på inkomst av kapital som på arbete och företagande.
Det kommer därför att vara stor skillnad om regeringen samarbetar med oss i Vänsterpartiet eller med borgerliga partier. Vi kommer alltid att se ojämlikheten som den stora fara som måste bekämpas. De borgerliga partierna kommer alltid att vilja sänka lönerna, höja hyrorna, angripa arbetsrätten eller leka affär i välfärden.
Fru talman! Ojämlikheten syns på kartor - på Sverigekartan och på stadsbusskartan. Pengarna finns i centrum, i de stora städerna och i stadskärnorna. Samtidigt kippar landsbygden, bruksorterna och arbetarstadsdelarna efter andan. Av de tio rikaste kommunerna i Sverige finns åtta i Stockholms län. Alla de tio fattigaste kommunerna ligger på landsbygden. Men även i våra storstäder finns gigantiska klyftor. Mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd.
De svikna delarna av Sverige har en sak gemensamt. Det är när marknadskrafterna får fritt spelrum som butikerna stängs och jobben försvinner. Marknaden frågar bara efter hur många som kan betala. Då dras resurserna till centrum. Men vänsterpolitik handlar om att göra andra prioriteringar än marknaden. Politiken ska vara motkraften. Det senaste årtiondet har i stället det offentliga ofta varit först med att lämna landsbygden och förorterna åt sitt öde.
Det viktigaste verktyget för att möta de skillnader som finns är förutsättningarna i olika kommuner. Därför är de rättvisemiljarder till det svikna Sverige som Vänsterpartiet har drivit igenom en viktig reform. Det handlar om en mångmiljardsatsning som kommer att beröra många bruksorter, glesbygdskommuner, stadsdelar och förorter runt om i Sverige.
Pengarna kommer till kommuner och områden som karaktäriseras av hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och lågt valdeltagande. Hur pengarna används kommer att se olika ut på olika platser, men insatser för jobb, utbildning, service, fritid och sociala insatser lär bli centrala.
Sverige ska vara ett land som håller ihop. Våra gemensamma rikedomar skapas av hela landets resurser och hela landets arbete. Då ska frukterna av detta arbete också komma hela landet till del. Man ska kunna lita på att välfärdssamhället fungerar oavsett var man bor, och avståndet till storstädernas centrum ska inte avgöra hur stark välfärden är.
Offentlig service ska inte styras av marknadslogik och enbart utgå från efterfrågan. Därför satsar vi 1 miljard på förlossningsvården i Sverige, för vi ser hur avstånden till BB blir allt längre i norr samtidigt som platsbristen är stor i våra större städer. Därför vill vi säkerställa att det finns bra service i hela Sverige. Därför får lanthandlarna nu ett permanent driftsstöd där resurserna fördubblas.
Körkort ska inte vara en klassfråga. I dag kostar det allt mellan 20 000 och 30 000 kronor att ta körkort. Det är dyrt om ekonomin är knapp.
Samtidigt är körkort många gånger en möjliggörare både för att få jobb och för att kunna ta sig till jobbet. Det är därför viktigt att alla som vill ta körkort ska ha möjlighet att göra det. Det är därför som Vänsterpartiet nu har drivit igenom att man ska kunna ta CSN-lån för att ta körkort. Nu blir det äntligen möjligt. I första steget handlar det om dem som är arbetslösa, och i nästa steg handlar det om alla unga. Det är ett utmärkt exempel på hur vårt välfärdssamhälle faktiskt kan utvecklas.
Men det är inte den enda satsningen som Vänsterpartiet har för att gynna unga. Satsningar på bättre lovaktiviteter för kidsen, avgiftsfri kollektivtrafik för ungdomar och höjt studiemedel till studenterna är andra exempel på bra reformer.
Fru talman! När jag var liten kunde jag inte simma. Det var först när jag var tio år som jag lärde mig simma. Det gjorde att jag inte kunde dyka eller hoppa från hopptornet som andra barn. Både jag och mina föräldrar var rätt oroliga om jag trillade i vattnet, som den där gången på Lurö. Än i dag är min simteknik långt ifrån fulländad. Men jag flyter i alla fall och tar mig framåt när jag simmar.
Tack vare Vänsterpartiet får nu alla förskolebarn avgiftsfri simskola. Det hoppas jag leder till att fler barn lär sig simma när de är små, både för deras och för deras föräldrars skull.
Medan borgerliga partier bryr sig mest om dem som tjänar mest, bryr vi oss om dem som har det ekonomiskt tuffast - om sjuka, pensionärer, ensamstående föräldrar, människor med funktionsvariationer och arbetslösa. Vi vet att ingen blir friskare eller mer arbetsför av att bli fattigare. Därför gör Vänsterpartiet skillnad här och nu. Vi höjer underhållsstödet, höjer sjuk- och aktivitetsersättningen, sänker skatten för pensionärer och för personer med sjuk- och aktivitetsersättning, höjer sjukpenningen, höjer bostadsbidraget och inför lagstadgad habiliteringsersättning för dem med funktionshinder. Att förbättra a-kassan är en viktig förändring för att öka tryggheten på arbetsmarknaden. Med denna budget återinför vi skattereduktionen för a-kassan och minskar antalet karensdagar för att kvalificera sig till a-kassan.
En ny myndighet för arbetsmiljökunskap startas i Gävle, och landets antidiskrimineringsbyråer får mer pengar. Vi satsar på psykisk hälsa och psykiatri, vi stärker socialtjänstens insatser till barn och unga som far illa, vi satsar på barnhälsovården och ger en hel miljard till förlossningsvården. Vi satsar på bättre tandvård till alla och avgiftsfritt cellprov för screening av livmoderhalscancer. Så bygger vi ut och förbättrar välfärden.
Samtidigt gör vi det bättre för personalen i hälso- och sjukvården genom en riktad satsning för bättre arbetsmiljö för dem.
Vi höjer assistansersättningen till dem som har personlig assistans, även om vi är långt ifrån nöjda med hur regeringen har hanterat rätten till ett bra liv för personer med funktionsvariationer och därigenom deras rätt till personlig assistans.
Vänsterpartiet har bett riksdagens utredningstjänst, RUT, om hjälp för att ta fram fördelningspolitiska effekter av respektive skuggbudget. Det är en mörk läsning med olika grader av ojämlikhet. Sverigedemokraten Oscar Sjöstedt är nationalekonom, men han kan ändå inte göra en budget som går att läsa. När vi frågade riksdagens utredningstjänst om man kunde göra en fördelningsanalys av SD:s förslag svarade man: Det saknas tillräcklig information om förslagen för att kunna lägga in dem i FASIT-modellen.
Moderaterna finansierar sin budget bland annat genom höjd moms på mat, då de höjer livsmedelsmomsen från 12 till 14 procent. Det kommer att få störst negativ effekt för dem som har lägre inkomst. I kronor blir det säkert mer för de rika som köper hummer och vit tryffel, men i procent blir det låginkomsttagarna som får betala mest. Moderaterna försämrar också i sjukpenningen och inför en andra karensdag. Slutresultatet blir mest till de rika och minst till de fattiga. För några av dem med lägst inkomster blir det till och med mindre i plånboken.
Moderaternas politik leder också till ökade skillnader mellan kvinnor och män, och de bedriver helt enkelt en politik för rika män.
Centerpartiets budget leder till att de som har högst inkomster får i genomsnitt 2,7 procent mer eller 2 711 kronor. Samtidigt innebär det att den andra decilen får noll förändring. Det innebär att Centerpartiets förslag är bra bara för de riktigt rika.
Man kan börja lite snällt med att konstatera att Liberalerna har två förslag i sin budgetmotion som jag faktiskt hoppas på sikt kan bli verklighet. Det ena är en nedtrappning av ränteavdraget, vilket skulle vara bra just för att motverka ojämlikheten. Det andra är en förändring av reseavdraget, något som det nu kan bli en förändring av tack vare denna budget, när Vänsterpartiet och regeringen föreslår att en utredning ska tillsättas för att se över reseavdraget.
Annars lyckas Liberalerna med precision sänka ersättningarna till dem med lägst inkomster samtidigt som de sänker skatterna för dem med högst inkomster. Det gör att de har riksdagens i särklass sämsta fördelningspolitiska profil på sin budget. Med Liberalernas politik får de med lägst inkomster 100 kronor mer i plånboken, men den rikaste tiondelen får 15 500 kronor mer i plånboken. Räknar man i procent blir skillnaden såklart stor. Den med lägst inkomst får ynka 0,1 procent, medan de rika får 2,1 procent. Det är liberal fördelningspolitik.
Den stora frågan blir därför varför regeringen ens funderar på att samarbeta med dessa borgerliga partier. Varför vill man samarbeta med Liberalerna som bara bryr sig om de rikaste, och varför vill man samarbeta med Annie Lööf och Centerpartiet som ända sedan ungdomsförbundet drivit kampanjen Fuck facket forever?
Regeringen har ett val, och det kommer att göra skillnad vilket val man gör. Om man vill göra någonting åt ojämlikheten finns det bara ett val, oavsett om man är regering eller väljare, och det är Vänsterpartiet.
Fru talman! Med detta sagt yrkar jag bifall till finansutskottets förslag till budgetramar och riktlinjer för den ekonomiska politiken.