Aktuell debatt - 2017-11-21

Aktuell debatt om personlig assistans

Fru talman! Hösten 2015 sa finansminister Magdalena Andersson att det finns skäl att påbörja besparingar på personlig assistans. Det blev en vändpunkt. Då hände någonting, för efter det kan vi se en drastisk minskning av antalet personer som är berättigade till personlig assistans.

De personer i vårt samhälle som har störst behov av samhällets stöd ska var och en få möjligheten, som det en gång i tiden fanns en stor enighet i Sveriges riksdag om, att leva ett liv som andra. Vi ska inte bli begränsade i våra liv på grund av vilka förmågor vi föds med eller har, utan vi alla, var och en, ska få det stöd vi behöver utifrån våra behov. Men när regeringen går ut och säger att man är beredd att göra besparingar på det område som kanske är det viktigaste för att visa att vi är ett välfärdssamhälle, då är det någonting som håller på att gå sönder, inte bara för dem som berörs utan för oss alla, för det är helt avgörande för vilket samhälle vi är och vill vara.

Kristdemokraterna har för andra gången begärt att vi ska debattera den här frågan, därför att det är en akut kris som pågår här och nu, varje dag. Min förhoppning är att dagens debatt ska ge några nya besked om vart vi vill i framtiden. Vi ska inte bara diskutera den enorma kris vi har haft nu under ett par års tid utan framför allt hur vi ska ta oss ur den - hur vi inte bara kortsiktigt ska rädda ansiktet på dem som har ansvaret utan hur vi på lång sikt räddar vår egen värdighet.

Fru talman! Jag reser ofta i Sverige och träffar många människor, många aktörer, myndighetsföreträdare och organisationer. Jag har besökt LSS-boenden, daglig verksamhet och personer som har personlig assistans, till exempel i samband med att vi förberedde det sociala toppmötet, som ägde rum i fredags.

Genom de här samtalen och på många andra vis vet jag hur viktig personlig assistans är för dem som har personlig assistans, för alla de människor som får möjlighet att leva ett självständigt liv. Personlig assistans är avgörande.

Personlig assistans är också oerhört viktigt för samhället i stort. I och med att människor har personlig assistans är det fler som kan förvärvsarbeta, fler som kan delta i samhällsdebatten, fler som kan delta i aktiviteter, fler som kan bygga samhället tillsammans med alla andra.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, är en viktig del i det svenska välfärdsbygget. Den har på avgörande sätt förbättrat levnadsvillkoren för kvinnor, män, flickor och pojkar med omfattande funktionsnedsättningar. När den infördes innebar det en stor positiv förändring i människors liv med möjlighet att bo, arbeta, resa, bilda familj självständigt.

Regeringen vill att intentionerna bakom lagstiftningen ska gälla. Då menar jag att lagen ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Enskilda ska ha möjlighet att leva som andra. Rätt person ska få rätt insats. Alla som har rätt till personlig assistans ska få det.

Samtidigt ska vi bekämpa oegentligheter och felanvändning av medel som är avsatta just till människor med funktionshinder som har rätt till personlig assistans. Vi ska se till att medlen går till dem och inte till andra saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Regeringen har inte tagit några initiativ till att förändra lagen, begränsa eller förändra rätten till personlig assistans. Däremot har Högsta förvaltningsdomstolen med start 2009 kommit med ett antal praxisförändrande domar. Domarna har påverkat myndigheten Försäkringskassans bedömningar av rätten till personlig assistans. År 2009 kom en dom som tolkade begreppet grundläggande behov, 2012 kom en dom som pratade om medicinskt motiverade insatser, egenvård, 2015 kom en dom om det så kallade femte grundläggande behovet och i juni i år kom en dom som handlade om väntetid och beredskap i det här sammanhanget.

Dessa domar och deras tolkning och genomförande har förändrat rätten till assistans, inte på grund av att lagen har ändrats, alltså inte på grund av initiativ från regeringen, utan för att domstolar har dömt och myndigheter har tolkat lagen. Så går det till i en rättsstat, och så fungerar den här sortens lagstiftning. Regeringen - för tydlighetens skull - styr inte domstolar, ska inte göra det enligt grundlagen, och ska heller inte lägga sig i myndighetsutövning. Men vi ser snabba förändringar i rätten till assistans, och den påverkar människors liv på ett genomgripande sätt.

Att värna rättigheterna för personer med stora funktionshinder är regeringens ansvar. I Sverige ska ingen lämnas som har behov av stöd. Stat, kommuner och landsting har alla ett ansvar och ska dra åt samma håll. De personer som inte har rätt till statlig assistansersättning har oftast rätt till stöd från kommuner eller landsting. Men jag vet hur viktig just den personliga assistansen är för många människor, och jag vet att förändringarna skapar både oro och reella stora problem i livet för människor. Man oroar sig för om man ska kunna fortsätta arbeta, föräldrar oroar sig för hur de ska kunna ta hand om sina barn, äkta makar oroar sig för om de ska kunna fortsätta leva tillsammans. Det här är stora frågor. Nyligen sa en kvinna, som jag träffade i Göteborg, till mig: Skillnaden mellan att ha och att inte ha personlig assistans är som skillnaden mellan att ha ett liv och att inte ha ett liv.

Därför presenterade jag och regeringen förra veckan ett paket för att skapa större förutsägbarhet i rätten till personlig assistans, ge kommuner bättre möjlighet att ta sitt fulla ansvar för personer med funktionsnedsättningar och också säkerställa att det långsiktiga arbete som LSS-utredningen gör kan fortsätta.

Vi föreslår en lagändring för att återställa praxis i frågan om väntetid och beredskap, en tillfällig frysning av tvåårsomprövningar och en lagändring vad gäller förhöjt belopp och kommunernas informationsskyldighet.

Samtidigt vet vi alla att lagen om stöd och service inte alltid fungerar så väl som den borde. Det gör den inte i dag, och man har varit medveten om stora problem tidigare. Därför har också tidigare regeringar utrett den här frågan i många omgångar, dock inte vidtagit särskilt många åtgärder.

Intentionerna bakom lagstiftningen är goda. De vill jag och regeringen värna, men vi måste ha ett långsiktigt utvecklingsarbete. Jag håller med Emma Henriksson om att vi måste diskutera hur vi går vidare i framtiden. Men nu har vi lagt fram ett kraftfullt paket som ska verka på kort sikt och samtidigt jobba för förbättringar på lång sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

(Applåder)

Fru talman! Melina är 17 år och har en omfattande cp-skada. Hon är i behov av personlig assistans dygnet runt. Melina har i genomsnitt behövt omkring 900 timmar assistans i månaden. Att mängden assistanstimmar har varit så omfattande beror bland annat på att hon periodvis har drabbats av epilepsianfall som har varit livshotande. Nu är hennes mamma Linda mycket orolig för vad som ska hända när en ny omprövning ska ske.

Hans är pappa till en dotter med svåra hjärnskador med multifunktionshinder som följd. Detta är något som kräver många vård- och omsorgstimmar. Familjen har en vardag som de flesta av oss över huvud taget har svårt att sätta oss in i och att greppa omfattningen av. När Hans uttrycker att det räcker nu - att vi inte kan ha en välfärd som sviker de allra svagaste när de behöver den som bäst - då är det inte svårt att förstå honom och att hålla med honom.

Mats hade ett arbete som krävde viss assistans. När han blev av med den assistans som krävdes för att klara jobbet stängdes han ute från den viktiga gemenskapen på en arbetsplats och från vetskapen om att göra ett viktigt jobb. Mats blev isolerad och hamnade i en djup depression till följd av detta.

Jag gick från att bidra till samhället till att behöva bidrag, berättade han för mig. Han bad mig också att framhäva hur viktig och betydelsefull arbetslinjen är i relation till assistansersättningen. Hans ord är att vi behöver en tydlig arbetslinje också där.

Fru talman! Behoven för de människor som behöver assistans ser mycket olika ut, och det är förstås långt ifrån alla som kan arbeta. Men för dem som kan det är betydelsen av arbetsinsatsen i sig men inte minst arbetsgemenskapen oerhört stor och får inte underskattas. Vi behöver alla känna att vi är behövda och efterfrågade. När vi moderater talar om arbetslinjen är denna gemenskap en parameter som vi vet är mycket betydelsefull.

Jag blir mycket berörd av dessa berättelser och av alla människor med behov av personlig assistans och hur de kämpar varje dag. De vill inget hellre än att leva så självständiga liv som möjligt. Och deras anhöriga kämpar också. De vill inget hellre än att deras döttrar och söner, mammor och pappor, ska kunna få leva sina liv i trygghet och med värdighet.

Därför är de exempel som jag ger naturligtvis bara några få exempel på alla de människor som berörs av beslut och domar kring LSS och personlig assistans. Förutom dessa berättelser har jag tagit del av otaliga andra. Jag vill tacka er som har delat med er av er vardag, ert kämpande, er oro men också av era glädjeämnen.

Fru talman! Moderaternas linje är tydlig.

För det första: Syftet med LSS och personlig assistans är att människor ska kunna leva självständiga liv, och det värnar vi. Assistansreformen är en viktig, sympatisk och central frihetsreform. Den är vi stolta över att vi genomförde tillsammans i den borgerliga regeringen 1991-1994.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Den nu ändrade rättspraxisen har emellertid skapat oro bland personer med funktionshinder och deras anhöriga. Denna oro tar vi del av, och vi förstår den.

Regeringen utlovar nu lagförändringar skyndsamt när det gäller visa delar. Vi kommer att noggrant analysera dessa lagförslag när de läggs fram i riksdagen.

För det andra: De senaste årens domar i Högsta förvaltningsdomstolen har skapat oro. Vi förstår det. Regeringens beslut att frysa tvåårsomprövningarna var därför nödvändigt. Vi anser dock att det är viktigt att detta blir en tillfällig lösning och att det tas fram en långsiktigt hållbar lösning. Frågan ligger nu i regeringens händer, och vi utgår från att arbetet på Socialdepartementet med att ta fram en långsiktig lösning, som också stärker LSS-reformens legitimitet, nu intensifieras.

För det tredje: Det är helt avgörande att fler människor kommer i arbete och att fler företag startas och växer sig starka för att ge långsiktiga och hållbara förutsättningar för en trygg och väl fungerande personlig assistans och för all annan välfärd i Sverige. Fler i arbete och fler starka företag stärker möjligheterna för att LSS och personlig assistans kan säkerställas långsiktigt.

I arbetslinjen ryms också berättelser som Mats. Att ha ett arbete och att bidra till det gemensamma för dem som kan göra något är värdefullt, och det måste vi också värna. Människor får aldrig försvinna i ensamhet eller glömmas bort.

Fru talman! Jag vänder mig till alla mina kollegor i kammaren, men naturligtvis särskilt till regeringen när ansvaret nu vilar tungt där. Låt oss gemensamt se till att säkra långsiktighet och hållbarhet för dem som verkligen behöver det mest - de människor som har behov och som har rätt till personlig assistans.

(Applåder)

Fru talman! Vi sverigedemokrater tycker att personlig assistans och lagen om stöd och service, LSS, är en jätteviktig fråga att diskutera, speciellt i ljuset av den senaste tidens debatter och utveckling. Jag tackar därför för initiativet till debatt, även om min inställning i grunden är att det för tillfället är väldigt mycket prat och lite verkstad.

LSS-reformen var, som sagt, en viktig frihetsreform när den infördes. Det var också en mycket viktig rättighetsreform, eftersom LSS inte är en lag som alla andra utan just en rättighetslag.

Mot denna bakgrund är jag som sverigedemokrat orolig över den senaste tidens utveckling, som tyvärr inte kan ses som någonting annat än en nedmontering av den personliga assistansen.

Vi hör andra vittna om detta. Vi hör nästintill dagligen rapporter i medierna om hur denna nedmontering påverkar folk. Vi kan läsa den ena berättelsen efter den andra ur det verkliga livet, och den ena är mer tragisk än den andra.

Det handlar om dödsfall till följd av indragen assistans. Det handlar om personer med funktionsnedsättning som inte kan få det stöd som de behöver för att leva ett liv som andra och vars föräldrar tvingas ta ett övermäktigt stort ansvar. Det handlar om att sondmatning inte längre ska anses som ett grundläggande behov. Listan över nedslående rapporter kan göras lång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Jag är fullt medveten om att man sedan länge har förstått att kostnadsökningarna måste ses över. Redan strax efter reformens införande tillsattes en assistansutredning med uppdrag att lägga fram förslag om hur kostnaderna skulle kunna minska. Förslagen förkastades av dåvarande regering, som ansåg att de var alltför drastiska och riskerade att äventyra de grundläggande avsikterna med assistansreformen.

År 2014 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté, LSS-kommittén, som hade i uppdrag att ta fram förslag om kostnadsdämpande åtgärder.

Jag menar dock att det inte är alldeles ovanligt att kostnaderna ökar i takt med att ambitionerna ökar. Ambitionerna har genom åren också ökat. Det handlar om införandet av ett femte grundläggande behov och borttagandet av en övre åldersgräns. Således omfattar LSS fler än från första början. För en familj som får tillökning är det inte alldeles ovanligt att kostnaderna också ökar.

Någonstans tror jag ändå att alla förstår att politiken måste agera när kostnaderna inom ett område ökar så kraftigt. Det svåra är att göra det utan att försämra livskvaliteten för dem som har behov av extra stöd. Det som skiljer sig denna gång är att det är precis det som har hänt, nämligen att personers livskvalitet har försämrats.

Vad säger man då i en debatt som denna? Ingenting som jag säger eller gör just nu hjälper dem som redan har fått sina liv söndertrasade. Och ingenting jag säger kan lätta den börda som alla de anhöriga som tvingas ta ett oproportionerligt stort ansvar känner just nu eller dämpa den oro som de har. Det är en oro som jag faktiskt förstår och som tyvärr är berättigad.

Jag har vid något tillfälle sagt: Kliv ur sandlådan och agera i stället för att skylla på varandra! Det står jag fast vid. Men just nu är det svårt att inte beröra vad det är som gör att vi är i denna situation i dag.

År 2015 meddelade finansministern att de ökade kostnaderna för flyktingmottagandet skulle kunna bekostas genom besparingar inom till exempel den personliga assistansen. Detta tillsammans med regleringsbrevet till Försäkringskassan om att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen stannade inte bara vid dålig signalpolitik utan fick fruktansvärda konsekvenser för många människor.

Det är att göra det ganska enkelt för sig att skylla på ett antal domar. Faktum är att det är precis det som Magdalena Andersson sa som också indirekt har skett.

I Stockholms läns landsting, Region Skåne och Västra Götalandsregionen uppgick kostnaderna för vård till personer som vistas i Sverige utan tillstånd till sammanlagt 167 miljoner kronor under 2016. Mitt syfte med denna jämförelse är inte att vända debatten utan att visa på att det även finns andra beslut där vi måste se över effekterna och titta på hur kostnaderna har skenat. Det handlar om pengar vi kunde ha lagt på andra budgetposter, till exempel assistans, i stället för på personer som enligt lag inte ens har rätt att vistas här.

Vi lägger alltså otroliga summor på personer som inte har rätt att vistas här, och samtidigt handlar denna debatt om att färre människor i dag har rätt till assistansersättning från Försäkringskassan - och att alla bedömningar visar att trenden fortsätter. Färre och färre blir beviljade assistans. I regeringens budget beräknas antalet brukare med assistansersättning minska även nästa år, med 540 personer. Det är en prioritering som jag har svårt att förstå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Något annat jag har svårt att förstå är varför ingen verkar se helheten och den ekonomiska plussidan. Det handlar om föräldrar som kan förvärvsarbeta och betala skatt i stället för att gå hemma. Det handlar om personer med funktionsnedsättning som kan ta sig till jobbet och till sina fritidsaktiviteter, studera med mera. Förutom vinsten i form av en otroligt förbättrad livskvalitet och möjligheten att leva ett liv som alla andra är alltså den ekonomiska vinsten för samhället väldigt stor.

Alla partier här i dag kommer att komma med en massa fina ord, men frågan är egentligen: Hur många av partierna har en plan, och hur många har en tanke - och, framför allt, hur många har en satsning i sin budget?

Fru talman, statsrådet, ledamöter och åhörare! Hen som lever med varierande funktionsförmågor har rätt till det stöd och den service som erfordras för att hen ska kunna leva ett liv som alla andra. Det är vad lagstiftaren avsåg när lagen om stöd och service antogs 1993.

Mig veterligen delar samtliga partier i riksdagen fortfarande den tolkningen av lagen. Assistans är en av de stödformer som lagen anger. Denna debatt handlar alltså om rätten till assistans för dem som har behov av - och därmed också rätt till - sådan. När jag tänkte på denna debatt tänkte jag att den kan bli ganska tråkig och uddlös eftersom det såvitt jag förstår inte föreligger några större meningsskiljaktigheter mellan partierna i frågan om rätten till assistans.

Lagen om stöd och service från 1993 är alltså en rättighetslagstiftning med målet att den enskilde med funktionsvariationer ska ges möjligheter till ett liv som andra och även tillförsäkras goda levnadsvillkor. Lagen fick revolutionerande betydelse för de flesta som ingår i de personkretsar lagen omfattar. Som med all annan lagstiftning är det naturligtvis så att det finns de som inte tycker att den var tillräcklig, men för de allra flesta som har funktionsvariationer har reformen naturligtvis inneburit ett helt nytt liv.

Tillämpningen har dock förändrats genom åren. Som redan nämnts har det bland annat skett genom vägledande domar i Högsta förvaltningsdomstolen, till exempel 2009, 2012, 2015 och nu senast i somras, 2017. Ingen har kunnat undgå att se hur den nya praxis som dessa domar har inneburit har förändrat hur främst Försäkringskassan men även kommunerna har tillämpat lagen. Steg för steg har den praktiska tillämpningen fjärmats allt mer och mer från det lagstiftaren avsåg med lagen.

Politiker, oavsett partitillhörighet, som arbetar närmast detta område har sedan länge sett hur en förskjutning av praxis växer fram. För mig som miljöpartist var det självklart mycket lättare att debattera dessa frågor när vi var i opposition. Nu när vi ingår i regeringsunderlaget är det inte lika självklart hur man kan agera och vad man kan säga. Ni som deltog i alliansregeringens arbete vet också att det med regeringsansvaret följer att man inte kan problematisera lika tydligt som när man är i opposition.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

I stället måste man hela tiden ta hänsyn till de beredningskrav som finns och de former och tidtabeller som är möjliga. Uttalanden från den som företräder regeringssidan uppfattas ofta som löften, som sedan förvandlas till brutna eller svikna löften när det visar sig att den fråga som har debatterats inte går att genomföra på det sätt man kanske i förväg trodde.

Här i riksdagen är vi bara lagstiftare; vi är inte de som utför. När vi har fått en tydlig bild av hur domarna från Högsta förvaltningsdomstolen förändrar tillämpningen har vi sett att det krävs ett lagstiftningsarbete. Det innebär att man sätter igång en apparat som är ganska stor och som tar tid. Om man har för bråttom kan det i värsta fall leda till att man skapar större oro och osäkerhet, och det kan till och med vara så att en dåligt genomtänkt förändring i sin tur kan leda till ytterligare brister och försämringar för brukarna.

Det är väl här partierna skiljer sig åt, vad jag kan se. Vi vill ju alla att de konsekvenser som Högsta förvaltningsdomstolens utsagor har lett till inte ska se ut som de gör nu. Vi vill att de som lever med funktionsvariationer inte ska få försämringar av livskvaliteten eller sämre möjligheter att leva som vi andra. Meningsskiljaktigheterna handlar som jag tolkar det om hur regering och riksdag kan säkerställa att en återgång till de intentioner som fanns när lagen beslutades kan ske så snabbt och säkert som möjligt.

Oppositionen anser alltid att regeringen skulle ha agerat tidigare, och det är lite grann oppositionens roll att göra det. Företrädare för dem som nu sitter vid makten skulle kunna säga att den tidigare regeringen väl kunde ha börjat med detta redan då; det är nämligen inget som är alldeles nytt, utan det är en förändring som har pågått under en längre tid.

Den regering vi har nu började med att tillsätta ett antal utredningar, vilket ju är ett krav om man ska göra stora förändringar. Lagstiftning måste bygga på rättssäker information och inte på hörsägen och rykten. Fakta måste underbyggas, och vi har två utredningar som kommer att lämna underlag nu i december. Utifrån detta har regeringen nu sagt att det kommer förändringar ganska snabbt, vilket ministern här redogjorde för tidigare.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Kristdemokraterna för att de har tagit initiativ till denna otroligt viktiga debatt. Detta handlar nämligen om några av de människor i vårt land som är absolut mest beroende av en fungerande välfärd i form av assistans - och som nu ser sin tillvaro rasa samman, mycket på grund av passivitet från vänsterregeringens sida.

Jag fick för några veckor sedan ett mejl som jag har fått tillstånd att berätta om, fru talman. Avsändaren skriver: Hej! Vet att du känner till vår sons situation sedan din tid som barnläkare på sjukhuset i Gävle. Skriver det här mejlet till dig för att be om hjälp och råd då vi har fått mycket oroande information från Försäkringskassan.

Jag känner den här killen väl. Han är snart 30 år och trivs bra med livet. Han är sedan tidiga år förlamad och helt beroende av respirator, men han är nu stolt - han har fått en egen lägenhet och har ett jobb. Han älskar sport: Brynäs, GIF och, förstås, SAIK i bandy. Han har dubbel assistans dygnet runt av ett tiotal ordinarie plus några vikarier.

Pappan skriver vidare i sitt mejl: Vi har nu fått brev från Försäkringskassan angående tvåårsomprövningen. Svaret lyder: Försäkringskassan överväger att fatta beslut om att du inte längre har rätt till fortsatt assistansersättning. Det beror på att ditt hjälpbehov med respiratorvård bedöms vara sjukvårdande insats och påverkar rätten till assistansersättning. Försäkringskassan bedömer att du kan behöva viss tid för att ordna ditt stödbehov på annat sätt - ja, tacka för det - och vi kan därför betala ut assistansersättningen i november, december och januari om den utförs. Från februari upphör betalningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Pappan frågar mig vad de ska göra. Vad ska jag svara på den frågan? Det är ju det som denna debatt handlar om - hur tillvaron för den här unge mannen och många andra trasas sönder på grund av vänsterregeringens prioriteringar.

Jag hör nu ett antal socialdemokrater och miljöpartister säga att detta beror på domstolar eller på Försäkringskassan i stället för att själva ta ansvar för den mycket besvärliga situation som så många människor med omfattande funktionsnedsättningar har hamnat i.

Åsa Regnér var den senaste i raden att säga att detta hänger samman med beslut som har fattats av domstolar. Men det handlar inte bara om beslut som har fattats av domstolar, utan det handlar också om ett antal andra beslut och om åsikter som vänsterregeringen har gett uttryck för.

Magdalena Andersson sa 2015 att vi måste dämpa kostnadsutvecklingen inom assistansersättningen. Samma höst skrev regeringen i sitt regleringsbrev till Försäkringskassan att man skulle bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. I samband med LSS-utredningen som tillsattes sas det tydligt att det handlar om att se på hur kostnaderna för personlig assistans ska sluta att öka. Direktivet var jättetydligt: Lägg fram förslag för att minska kostnaderna.

Lägg därtill alla andra beslut som också har slagit mot dem som behöver assistans. Jag tänker till exempel på att arbetsgivaravgiften för unga har höjts. Inte minst tänker jag på den klappjakt som regeringen bedriver på assistansföretag som är aktiebolag och som därmed måste ha ett överskott. Två tredjedelar av alla assistansberättigade har i dag valt en privat utförare. Om regeringen och Vänstern blir framgångsrika i att få bort alla privata företag från välfärden kommer alla dessa tusentals personer vara hänvisade till att välja kommunen.

Att regeringens politik har haft avsedd effekt ser vi i att antalet assistansberättigade individer minskar. Det handlar inte längre om enstaka individer, utan det handlar om ett stort antal. Därtill handlar det, som jag inledde med att säga, om de människor som är mest beroende av samhällets stöd.

Jag välkomnar att regeringen nu äntligen väljer att ta åtminstone ett steg tillbaka. Högsta förvaltningsdomstolens dom från i somras ska nu enligt regeringen hanteras.

Det är bra, men det räcker inte. Regeringen måste backa från sina riktlinjer till Försäkringskassan om att sänka kostnaderna för assistans. Regeringen måste också sluta att bedriva klappjakt på de assistansföretag som erbjuder assistans av hög kvalitet och som samtidigt redovisar överskott och tar ut vinst. Slutligen måste regeringen behandla även de andra utpekade domsluten från Högsta förvaltningsdomstolen på samma sätt, det vill säga lägga fram lagförslag som återupprättar intentionerna i LSS vad gäller assistansen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Fru talman! Denna kombination av passivitet - det vill säga att inte lägga fram förslag i ett läge då domstolar och myndigheter fattar beslut som vi anser strider mot intentionerna i LSS - och en lång rad konkreta beslut som slår direkt mot assistanssystemet måste upphöra.

Jag hoppas att denna debatt blir ett viktigt steg i att regeringen och Vänstern ångrar sig, gör om och rätt. Det handlar om några av de absolut mest behövande.

(Applåder)

Fru talman! Om någon under valrörelsen 2014 hade sagt till mig att en av de frågor som vi kommer att behöva slåss hårdast för är frågan om LSS hade jag nog bara skrattat. Jag hade sagt att den person som påstod något sådant var helt ute och cyklade. Jag hade sagt att med en rödgrön regering är våra medborgerliga rättigheter inget som vi kommer att behöva slåss för.

Nu skulle alla de som hade drabbats av den förra regeringens politik kunna andas ut. Nu skulle det vara slut på tiden då människors behov fick ge vika för ekonomi.

Inte för en sekund skulle jag då ha kunnat tro att det bara några veckor in i den nya mandatperioden skulle visa sig att jag hade helt fel. Inte hade jag kunnat tro att vi mer än någonsin skulle behöva slåss för en av de största frihetsreformerna som Sverige genomfört eller att en rödgrön regering skulle bidra till att våra grundläggande rättigheter är hotade.

Fru talman! Precis när jag började jobba med den här frågan åkte jag spårvagn hem till Majorna. Genom fönstret såg jag en man som hade mycket omfattande funktionsnedsättningar. Just där och då slogs jag av att han i en annan tid eller i ett annat land med all säkerhet hade varit en fånge i sin egen kropp, troligtvis på ett sjukhus eller på en av alla institutioner som Sverige hade innan vi blev en riktig demokrati - före 1994.

Men nu är jag född i ett land där vi har genomfört en reform som gjort att han, när jag såg honom där på gatan, stod med sina två assistenter och målade tavlor. Tillsammans stod de där med papper och pensel och fångade den värld som mannen ville att andra ska se. De utförde det som han ville göra. Det var en ögonblicksbild som fyllde hela mig med en känsla av stolthet och en enorm känsla av trygghet.

Jag är så sjukt stolt över att bo i ett land där vi tillsammans har kommit överens om att vi gemensamt ska garantera att Emmas barn ska kunna växa upp till en fri medborgare om hen skulle födas med en funktionsnedsättning.

Vi har skrivit på ett kontrakt om att Åsas kärlek, om hen blir sjuk, ska kunna arbeta, studera och ta hand om sin familj.

Jag fylls av en känsla av trygghet när jag tänker tanken att ni ska se till att jag fortfarande kan gå ut och dansa om jag skulle råka ut för en olycka.

Det handlar om ett löfte till varandra att det inte är vår funktionalitet som ska vara avgörande för om vi ska vara fullvärdiga och fria medborgare - ett löfte att vi, oavsett vad livet bjuder oss, ska känna oss trygga med att vi ska få våra behov tillgodosedda och att vi ska ha rätten att leva våra liv.

Men nu är detta löfte brutet. I dag finns inget kontrakt som garanterar min eller din frihet. I dag går ingen av oss säker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Den omfattande kris som vi pratar om här är i första hand en kris för alla dem som drabbats, men i grund och botten är denna kris ett verkligt hot mot oss alla. Det är allas vår trygghet och allas vår rätt till våra liv som står på spel.

Nu är det inte längre bilden av den där mannen som präglar min syn på vårt trygghetssystem. I stället är det blicken hos mannen som jag träffade förra veckan - som var så fylld av desperation att jag fick svårt att möta den - som jag ser framför mig.

Nu är det inte lycka som jag känner, utan det är skam. En förälder ringde mig häromdagen, och jag kunde knappt höra vad han sa. Han kunde inte sluta gråta, för hans dotters liv hade slagits i spillror.

I dag är det extrem ilska jag känner över det ovärdiga i att människor i mitt land måste utkämpa ett krig för att få leva och inte bara existera.

I dag är jag uppriktigt rädd att det inte är mina eller våra behov som kommer att styra om något skulle hända mig eller mina nära. Denna rädsla förstärks av den rödgröna regeringen.

Fru talman! Trots allt drar jag en lättnadens suck över att regeringen äntligen dragit i nödbromsen. Det är en delvinst för oss, och det har för stunden stor betydelse för dem som drabbas nu.

Men detta ger ingen varaktig lösning. Med sitt åtgärdspaket har regeringen i själva verket hänskjutit frågan till nästa regering. Det är inte att rädda LSS.

Därför krävs det nu att vi samarbetar över blockgränserna. Jag älskar inte tanken på att slå mig i slang med dem där, men det finns tillfällen då det är den enda rimliga vägen. Detta är ett sådant tillfälle, för denna fråga handlar om våra grundläggande mänskliga rättigheter.

Det har till och med gått så långt att vi inte alls söker politisk konflikt. Vi vill att vi ska hitta en varaktig lösning - en lösning som innebär att lagen återgår till det som var tanken när den initierades.

Än en gång vill jag uppmana er att ta vårt erbjudande på allvar. Låt oss sätta oss ned och ta fram ett nytt lagförslag, så att vi en gång för alla kan visa att vi tillsammans står upp för våra gemensamma och medborgerliga rättigheter.

Fru talman! Imse vimse spindel klättrar uppför trå''n - så sjunger Selmas mamma för lilla Selma. Då känns det lite lättare. Selma ska få vatten genom en PEG-kateter innan hon kan inhalera sina mediciner. Det sker innan slemmet i lungorna ska bort. Sedan ska Selma sondmatas, och därefter ska hon få sina andra mediciner.

Selma kan inte gå. Hon kan inte prata eller äta själv. Selma föddes med en grav hjärnmissbildning. Hon kan inte röra sina händer, sina armar eller sina ben. Tack vare LSS-reformen har hon fått assistans i livet. Men Selmas assistans ska dras in. Bedömningen är att hon inte behöver hjälp med grundläggande behov. Selma sondmatas, och det räknas som egenvård.

Det skär i hjärtat på mig, och på de flesta andra, när jag läser om de barn som drabbas av regeringens nedskärningar av LSS-reformen. Det är så obarmhärtigt att man ofta inte står ut när man läser berättelserna.

Fru talman! Statsrådet Åsa Regnér säger nu att regeringen tänker införa ett tillfälligt stopp för neddragningarna, men det beskedet är helt otillräckligt. Det hjälper till exempel inte alla dem som redan har förlorat sin assistans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Det finns nyfödda barn i vårt land som blir kvar på sjukhus i månader, eftersom de behöver dygnetruntövervakning för att inte sluta andas. Det finns föräldrar som slutar jobba för att ta hand om sina vuxna barn som förväntas klara sig själva på dagarna. Det finns personer med omfattande rörelsehinder som nu måste stanna ensamma i sin säng hela tiden. För dem som redan har fått sin assistans indragen kommer regeringens förslag inte att innebära något över huvud taget.

Fru talman! Åsa Regnér har tillsatt en LSS-utredning som ska vara klar i oktober 2018. Jag lovar att om avsikten med utredningen hade varit att föreslå förbättringar hade den varit klar före valdagen. Sedan kommer det att dröja ytterligare kanske uppemot ett år innan lagen är på plats. Denna tidsutdräkt är oacceptabel. De som har blivit av med sin assistans kan inte vänta.

Regeringen påstår att utredningen ska föreslå en moderniserad lagstiftning med helhetssyn. Men med utredningens direktiv är detta inte möjligt. Regeringen skriver ju uttryckligen att alla eventuella förbättringsförslag inom LSS ska bekostas av besparingar inom assistansersättningen. Själva utgångspunkten för denna debatt är emellertid att den här ersättningen är för låg.

Dessutom kan fler besparingar inom assistansen behöva ske av statsfinansiella skäl, skriver regeringen. Det uttryckliga målet med utredningen är inte att förbättra LSS; det är att minska kostnaderna. Ordet "kostnad" nämns 38 gånger i regeringens direktiv till LSS-utredningen. Ordet "medmänsklighet" nämns noll gånger.

Fru talman! Tidtabellen måste göras om. Det behövs ett snabbspår. Människor ska inte behöva vänta. Regeringen måste också se till att de som har förlorat sin assistans, men som behöver den, ska få sin assistans.

Det var Folkpartiet liberalerna som drev fram LSS-reformen på 1990-talet under den dåvarande borgerliga regeringen. Syftet var att öka friheten för alla människor i Sverige. Det handlar om att ge människor ett värdigt liv och att alla ska har rätt att delta i samhällslivet. Det handlar om självständighet. Rätten till personlig assistans är den största frihetsreform som har genomförts i vårt land för personer som lever med funktionsnedsättning.

Denna reform kommer vi liberaler att försvara. Vi kommer inte att svika Selma och andra i hennes situation. Alla barn ska ha rätt till sin frihet. Selma ska inte bara överleva, utan hon ska kunna leva.

(Applåder)

Fru talman! Under de senaste veckorna har flera av oss kunnat ta del av hur frågan om personlig assistans debatteras. Vi har kunnat följa några av alla de personer som drabbas - de familjer som får sina liv sönderslagna. Men anledningen till att vi kristdemokrater har begärt att denna debatt ska hållas just här i dag är att detta är Sveriges riksdag. Det är här vi stiftar lag. Det är här som vi har möjlighet att ta ansvar för att faktiskt ändra på det som har brustit.

Det som har hänt de senaste två åren är att den lag som vi i bred enighet stiftade här i kammaren inte längre fungerar. Efter två decennier har ett antal rättsfall kommit som har inneburit att grunden helt och hållit har ändrats. Vi har fått underlag från Inspektionen för socialförsäkringen och från Försäkringskassan som säger att det är just detta som har hänt. Vi har alltså underlag som säger att rättsläget har ändrats, och det innebär att människor inte längre är trygga i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Det finns bara en sak som vi som lagstiftare kan göra. Det är att ta vårt ansvar och ändra lagen. Regeringens ansvar är att komma med ett underlag för det. Jag välkomnar varmt att regeringen äntligen har tagit initiativ till att stoppa det som skulle bli effekten av den senaste domen, som kom i somras.

Samtidigt rullar regeringen ut en tjock matta av dimridåer. För man stoppar inte det som redan under två års tid har varit en assistanskris, utan det är tvåårsomprövningarna som stoppas. En del människor, som hade fått en förhandssignal från Försäkringskassan om att deras stora mörker snart skulle komma och att de snart inte längre kommer att få det som i vissa fall har fungerat i decennier, får nu veta att de kan andas ut, åtminstone till oktober 2018.

Regeringen måste ta sitt ansvar och säga: Vi ska ändra lagen för att återställa det läge som rådde inte bara före domen som kom i somras utan också efter de andra domarna.

Man kan i underlag från våra myndigheter läsa om dessa domar och se att de är orsaken till att andelen som får beviljad assistans efter att man sökt för första gången på två års tid drastiskt har minskat. Det är samma domar som har gjort att en andel får färre timmar eller kanske helt och hållet blir utan sin assistansersättning efter tvåårsomprövningen. Dessa personer kommer att bli utan assistansersättning tills vi ändrar lagen.

Att stoppa tvåårsomprövningarna är att göra en insats som kan liknas vid att sätta in respirator. LSS kommer att överleva fram till valdagen. Men om vi inte har en ny lag att ta ställning till och få på plats som återställer intentionen är det samma sak som att när det tillfälliga stoppet tas bort tas också respiratorn bort.

Vi måste ta vårt ansvar. Jag vill därför fråga statsrådet: Kan regeringen här och nu lova att inte bara ha ett tillfälligt stopp utan också att använda denna tid till att ta fram ett nytt lagförslag som vi kan klubba igenom här i kammaren och som återställer och återupprättar det som var intentionen med lagstiftningen?

Jag har också en fråga till Miljöpartiet, som också är ansvarigt i regeringen. Om ni ser det som Jan Lindholm lyfte fram i debatten, att ingen har kunnat undgå att lagstiftningen har fjärmat sig från det som var intentionen, är ni då beredda att fortsätta sitta i regeringen utan att kräva att underlag till lagändringar tas fram?

Det räcker nämligen inte bara att utreda, utan om vi ska kunna ändra lagen här i riksdagen måste vi ha ett underlag för lagändring. Detta är utlovat när det gäller sommarens dom, men det är ännu inte utlovat för de domar som har inneburit att andelen assistansberättigade har sjunkit med mer än 1 000 personer. Vi har underlaget från myndigheterna. Nu gäller det att också agera utifrån detta.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Fru talman! Jag vill börja med ett citat: "Under hösten 2010 har det också framkommit exempel på fusk, oegentligheter och överutnyttjande av assistansersättningen. Preliminära bedömningar av polismyndigheter och Försäkringskassan pekar på att den ekonomiska omfattningen kan vara betydande."

Ett annat citat lyder: "Anslaget för den statliga assistansersättningen har ökat från cirka fyra miljarder kronor då reformen infördes år 1994 till 21 miljarder för år 2012. Fusk och missbruk står enligt utredningen, även lågt räknat, för betydande belopp."

Detta sa min företrädare, kristdemokraten Maria Larsson, som hade ansvar för de här frågorna i den tidigare regeringen. Den tidigare regeringen, där Kristdemokraterna och andra allianspartier ingick, var alltså mycket medveten om kostnadsutvecklingen och ville få kontroll över den. Man var särskilt intresserad av att diskutera oegentligheter gällande utbetalningar. Ni låtsas nu som att ni inte sa det. Ni låtsas nu som att det inte var ett problem och att det inte är ett problem. Ni säger en sak i regeringsställning men en helt annan i opposition.

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder i frågan om personlig assistans. En av dem är att vi ser över företag och privata anordnare på den här marknaden för att komma längre när det gäller att skilja seriösa anordnare från oseriösa och vara duktigare på att komma åt oegentligheter i utbetalningar.

Jag ställer mig väldigt frågande till att lagstiftare antyder eller nästan direkt säger att domstolar i Sverige styrs av regeringen. Det blir, tycker jag, väldigt underliga slutsatser i den här frågan. Domstolar styrs inte av regeringen. Domstolar styrs inte av ett regleringsbrev som dessutom inte är det aktuella regleringsbrevet. Detta vet ni också. Ni låtsas som att ni inte förstår hur det här systemet ser ut. Detta är en rättighetslagstiftning. När man inte vet vad som gäller går man till domstol, och då talar domstolen om vad som ska gälla.

Vi har tillsatt en långsiktig LSS-utredning. Vi har också bett om översyner av de här domarna, och dessa översyner kommer i december. Detta gjorde ni aldrig. Det kom domar även på er tid. Ni gjorde ingenting åt det. Det finns ett tillkännagivande från mitt parti som ni inte gjorde någonting åt. De här domarna hänger ju ihop, och det vet ni också, eftersom ni kan den här reformen.

Jag får underlag i december som handlar om de domar som ni har pratat om här. Jag kommer att titta på dem och se vad vi kan göra. Jag vill värna intentionerna i lagen om stöd och service och när det gäller personlig assistans. Men jag vill också ta ansvar för helheten och för de oegentligheter i utbetalningar som finns, som ni visste fanns under er tid och som ni också diskuterade.

(Applåder)

Fru talman! Att värna denna frihetsreform är något som vi moderater gör. Vi ledde också den regering som i början av 90-talet införde den i Sverige. Vi vill nu fortsatt värna den och säkerställa att resurserna går till just de människor som behöver dem.

Allt fusk med bidrag och skatter är djupt problematiskt. Det är upprörande och något vi satsar resurser på att bekämpa. Såväl inom LSS som i andra välfärdssystem behövs skarpare uppföljning och skarpare tillsyn. Det avsätter vi ökade resurser för i vår budget. Allt oupptäckt fusk är förlorade skattekronor. Det är helt enkelt resurser som i stället kunde ha använts till att utveckla välfärden för alla med behov av assistans, vård och omsorg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

För mig är det direkt stötande att mindre nogräknade personer skor sig på andras legitima behov av stöd och hjälp. Så här kan det inte få fortsätta. Resurserna ska gå till dem som har rätt till samhällets gemensamma stöd. De som har personlig assistans ska få den hjälp de behöver och har rätt till. Ingenting annat duger. Samtidigt ska stöden vara långsiktiga, hållbara och trygga. Ett ekonomiskt balanserat ansvarstagande är också nödvändigt.

Vår hållning är klar. Dessa värdefulla resurser ska gå till de människor som är i behov av dem, inte till personer som inte är det.

Fru talman! Vi har också ett problem med att människor ramlat mellan stolar när det gäller huvudmän. Det delade huvudmannaskapet ställer till en hel del oro i sig, och det behöver vi komma till rätta med. Det ska inte vara så i en välfärdsstat som Sverige att människor ska behöva känna sig oroliga för att skyfflas mellan olika huvudmän eller att bedömningar ska se radikalt olika ut beroende på var man bor och var man befinner sig. Vi moderater skulle vilja se att detta blev tydligare och tror att vi i grunden behöver ta ett fastare grepp runt frågan om huvudmannaskapet.

Fru talman! Det är helt centralt att sträva efter långsiktighet och hållbarhet när det gäller assistansreformen. Det handlar om trygghet. Kring frågor och avgöranden som rör LSS och personlig assistans krävs gemensamma lösningar, helhetssyn och balanserade avvägningar som syftar till just långsiktighet, överblickbarhet, hållbarhet och därmed trygghet för den enskilde i behov av personlig assistans. Detta gäller även för att kunna ge ökad trygghet och förutsägbarhet för alla anhöriga, alla utförare av assistans, som min kollega Anders så väl beskrev, samt de ansvariga huvudmännen - stat och kommun.

Jag vänder mig återigen till mina kollegor i kammaren: Låt oss gemensamt se till att säkra denna långsiktighet och hållbarhet för dem som verkligen behöver det - de med behov och rätt till assistans!

Fru talman! Det gick så långt att FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter kritiserade den svenska regeringen för de planerade besparingarna inom LSS och assistansersättningen. Man ville att spardirektiven skulle omprövas.

Regeringen hävdar att man vill värna LSS och assistansersättningen och att man ska garantera personer med funktionsnedsättning det stöd de behöver. I själva verket är det runt 1 200 färre som har assistans i dag jämfört med när regeringen tillträdde. Bara under det senaste året har antalet minskat med nästan två personer per dag.

Vad skulle det då egentligen innebära om vi skulle dra ned på LSS och assistans, förutom såklart minskad livskvalitet? Jag tänkte, fru talman, att jag skulle återgå lite till frågan om att se helheten och samhällsnyttan.

Vad jag har förstått går ca 90 procent av assistansersättningen till löner, och det borde vara en väldigt hög andel jämfört med till exempel skolor eller vårdcentraler, där mycket av kostnaderna går till lokalhyra och utrustning.

Jag läste också någonstans, fru talman, att drygt två tredjedelar går direkt tillbaka till den offentliga sektorn i form av inkomstskatter, sociala avgifter och moms på ökad konsumtion och att en liten del såklart också betalas in i form av bolagsskatter. Det finns nog ingen annan av den offentliga sektorns utgiftsposter där återflödet av pengar till stat och kommun är lika stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

En väldigt stor del av brukarna kan arbeta och betala skatt tack vare sina personliga assistenter. Som jag var inne på innan är en annan stor pluspost skatteintäkter från alla de anhöriga vars tid då i stället frigörs för lönearbete. En intressant fråga att ta upp är också hur många av de 80 000 personliga assistenterna som skulle vara arbetslösa utan LSS.

Min fråga till statsrådet blir: Har ni analyserat vad era besparingar egentligen i slutändan skulle kunna kosta?

Det är bra och välkommet att regeringen väljer att införa ett tillfälligt stopp för tvåårsomprövningarna. Det är också bra att regeringen nu äntligen efter massiva påtryckningar väljer att snabbutreda ett nytt lagförslag. Sverigedemokraterna skulle dock vilja att man också beaktade de tidigare aktuella domarna och att de också omfattades av snabbutredningen.

Det är frustrerande och hjärtskärande att ta del av medierapporteringen i denna fråga. Det är inte sällan vi ser rubriker om att en eller båda föräldrarna tvingas sluta jobba för att ta hand om barn utan ersättning. Ekonomin slås i spillror, syskonen far illa, familjen far illa och föräldrarna knäcks.

I mitt Facebookflöde fick jag häromdagen upp ett inlägg om hur en mamma beskrev att hon inte längre orkade ta ensamt ansvar och för en stund faktiskt funderade på att avsluta sitt liv. Hon tog en burk med tabletter, satte sig i bilen och funderade på vad hon skulle göra, men lyckligtvis tänkte hon om.

Vi har alla här ett ansvar för att personer inte ska behöva känna sig så maktlösa som denna kvinna. I Sverige 2017 ska vårt skyddsnät fungera. Det är de tidigare generationernas hårda arbete och betalade skatt som var tänkt till det. Vi kan inte kasta bort alla tidigare generationers hårda arbete.

Vi kan heller inte svika dem som är i behov av hjälp. Krävs det ett snabbt agerande är det vad både jag och svenska folket förväntar oss. Till statsrådet vill jag säga: Agera, och agera kraftigt!

Fru talman! Först vill jag bara beklaga att formuleringen "regeringens neddragningar" upprepas flera gånger här från talarstolen. Det kan tyvärr vara så att medborgarna tror att det finns någon sanning bakom det. Det har inte fattats några beslut om neddragningar av assistans från regeringens sida.

Sedan blev jag väldigt glad när företrädaren för Moderaterna tog upp att pengarna inom området ska gå till dem som har rätt till det och inte till sådana som fuskar. Det var en ny signal. Statsrådet har flera gånger tidigare lyft fram frågan under hela perioden, och hon nämnde det nyss under sitt senaste anförande, att det finns kunskap om brister.

Jag har läst utredningar som visar på att det handlar om väldigt stora belopp som betalas till personer som egentligen inte borde ha dessa ersättningar för assistans. Jag tycker att det var uppfriskande att det kom från den sidan. Det är en av de frågor som vi måste ta tag i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Om man ska försvara en lagstiftning måste medborgarna tycka att den är okej. Varje gång det slås upp en stor artikel i medierna om någon person som på ett otillbörligt sätt lyckats tillskansa sig offentliga medel sjunker legitimiteten för den lagstiftningen.

Det är därför det arbetet är så oerhört viktigt. Där finns det absolut ingen skillnad mellan Moderaterna och regeringen i hur högt vi prioriterar det. Jag hoppas att de övriga borgerliga partierna också kan instämma i att det är en väldigt viktig fråga för att rädda lagstiftningen. Det handlar om mycket pengar i enskilda fall. Jag ska inte nämna några exempel, som ni andra har gjort. Jag tror att ni känner till dem allesamman.

Jag håller verkligen med om vad Emma Henriksson sa i sitt inlägg. Det är därför som jag - om jag nu ska svara på frågan - hellre stöder den här regeringen än en regering med allianspartierna. Den här regeringen har gjort just det som Emma Henriksson efterfrågar.

Ni hade kunskap om att LSS successivt hade urgröpts och att det var på väg att bli allt svårare för dem har de här behoven att få det stöd och den hjälp som de har rätt till, och ni gjorde ingenting åt det. Vi har gjort saker för att kunna ändra lagstiftningen, men det tar tid.

Det finns en risk på ett sådant område. Vad är det för värderingsperiod vi lever i? Under olika epoker i våra liv dominerar solidaritet och är viktigt, och sedan blir det mindre viktigt. Nu lever vi i ett väldigt egoistiskt tidevarv. Att nu lagstifta på området är jättesvårt, för det måste vinna gehör hos en bred allmänhet.

Vi har satt igång arbetet på ett seriöst sätt. Vi kommer att få två slutrapporter nu i december utifrån vilka regeringen kommer att lägga fram förslag som förhoppningsvis tidigt nästa år ska kunna ge en del åtgärder som gör att problemen minskar.

Sedan hoppas jag på mer när den större utredningen kommer. Tyvärr bedömdes den inte kunna ske så snabbt att den hann bli politik under den här mandatperioden, utan det får bli under nästa mandatperiod. Det är bara att hoppas att det då finns en regering som verkligen är beredd att ta ansvar för de människor som har behov av stöd och service för att kunna leva som alla andra.

(Applåder)

Fru talman! Jag blir lite förtvivlad när jag hör företrädarna för Miljöpartiet och Socialdemokraterna i debatten. Jag vet att det nu finns väldigt många som sitter därhemma och lyssnar utifrån att få svar på frågan: Vad ska man ge för besked till alla dessa människor som nu har fått färre timmar eller har fått assistansen helt indragen?

Vi har här Jan Lindholm från Miljöpartiet som går upp i talarstolen och säger: Det har inte skett några neddragningar i assistansen. Alla de som vill syna det kortet, varsågod och läs Försäkringskassans prognoser. Man beräknar nästan 3 miljarder mindre än budgeterat utrymme. Det har skett en kraftig neddragning av medlen som går till assistansersättning.

Det är ingen slump. Det är resultatet av beslut som är fattade av den regering där Miljöpartiet och Socialdemokraterna ingår. Man har gett tydliga direktiv till Försäkringskassan och tillsatt en utredning. Ett av de tyngsta statsråden, finansministern, har varit ute och sagt: Här måste man minska kostnaderna för assistansen. Det är klart att myndigheter agerar utifrån det regeringen säger. Siffrorna finns där svart på vitt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Jag blir lika förtvivlad när jag hör statsrådet Åsa Regnér komma upp i talarstolen och tala om att alliansregeringen på sin tid tog upp frågan om fusk och bedrägeri och att det inte hände någonting med assistansen. Den diskussionen har ingenting med detta att göra.

Vi är alla överens om att vi ska göra allt vi kan för att beivra bedrägerier och hålla fusk borta. Det var ett arbete som alliansregeringen drog igång under sin tid. Det fick då mycket kritik från vänstersidan. Nu tror jag att det är någonting som alla är överens om att man ska göra.

Det har ingenting att göra med den situation som alla dessa människor med svåra funktionsnedsättningar nu upplever när de får tillvaro skadad och assistanstimmarna dras in. Jag berättade om grabben med respirator hemma som fick beskedet att assistansen helt ska försvinna. Det är vad diskussionen handlar om.

Fru talman! Jag blir förtvivlad när jag hör att man från regeringssidan ständigt backar undan och ständigt försöker lägga rökridåer. Det finns två partier som har möjlighet att göra någonting åt den besvärliga situation som dessa människor nu sitter i. Det är Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Det är två saker som de partierna måste göra. Det ena är att backa från de beslut som man har fattat. Man har gett direktiv till utredningen och skrivit regleringsbrev. Men bedriver dessutom en klappjakt på de privata företag som utför assistans med hög kvalitet.

Det andra är att det är en regerings ansvar när domstolar - i det här fallet Högsta förvaltningsdomstolen - fattar beslut som man politiskt anser inte stämmer överens med lagstiftarens intentioner. Då är det regeringens uppgift att ta fram lagförslag som riksdagen sedan kan besluta om.

Det är fascinerande att här höra enigheten från alla partier om att vi måste göra någonting. Det finns två partier i kammaren som har möjligheten att trycka på knappen, fatta beslut och lägga fram lagförslag som ändrar den bedrövligt svåra situation som så många människor med svåra och stora behov har hamnat i beroende på negativa beslut fattade av regeringen bestående av Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Dessutom fullgör man inte sitt uppdrag att titta på de domar som är fattade och föreslå lagändringar som gör att vi får en ny rättstillämpning på området.

(Applåder)

Fru talman! Jag sa i mitt första inlägg att vi inte söker konflikt, vilket är helt sant. Däremot utkräver vi i alla högsta grad ansvar. Det brutala politiska spel som har utspelat sig för oss de senaste tio åren är inte bara en fråga om vilket samhälle vi vill ha utan också en fråga om demokrati.

Politiken har under de gångna åren stilla stått och sett på när dom efter dom fallit om bedömningen av assistans och sakta men säkert urholkat reformen. I dag har vi en situation där rättspraxis gjort att du inte längre får assistans om du kan föra maten till din mun, där sondmatning inte ses som ett grundläggande behov och det nu bara är aktivt hjälpbehov som räknas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Två regeringar av olika färg har helt iskallt låtit bli att agera. I nästan tio år har vi krävt en ändring av lagen, men ingenting har skett. Resultatet är att över 80 procent av dem som i dag söker assistans får avslag. Men ingen bär ansvar. Ingen kan ställas till svars.

Det är nästan farsliknande att betrakta hur fingrar pekas åt olika håll för att ingen ska behöva ta på sig skulden för att en av vår tids största frihetsreformer har slagits i spillror. Man följer bara rättspraxis.

Sanningen är dock att regeringen har agerat kraftfullt. Vi har sett ett regleringsbrev med ny inriktning, där inte behoven utan ekonomin ska styra, en LSS-utredning som fokuserar på kostnader och kräver besparingar på assistans och en debatt om fusk som har dragit en smutsig skugga över det som regeringen vill dölja: att man vill spara pengar på människors rättigheter och behov. Det är en rad beslut som är fattade av regeringen utan att passera riksdagen - helt utan att Sveriges demokratiska församling har fått säga sitt.

Däremot verkar regeringen helt ha glömt att det finns ett beslut som vi har fattat i Sveriges riksdag: Vi ska ha en lag som ger människor rätt att leva sina liv med självbestämmande och rätt att delta i samhället. Vi ska ha en lag där människors behov ska styra. Detta är ett demokratiskt fattat beslut som nu inte respekteras eftersom ingen lagändring har skett.

Fru talman! Det är människors liv vi debatterar här i dag. Det är inte siffror, inte ömmande fall och absolut inga svaga grupper. Det är människor av kött och blod som drabbas på ett nästan obegripligt sätt av en inhuman politik. Att dra i nödbromsen i detta läge är bra, men vi kräver mer än så. Vi kräver att regeringen ska respektera det beslut som fattades när LSS-reformen infördes: att regeringen ska ta sitt ansvar.

Då måste regeringen omgående ändra lagen efter alla de domar som har urholkat lagstiftningen, och inte bara den senaste. Då krävs det att regeringen ser till att alla de som har drabbats av att ingen regering har agerat får sina behov tillgodosedda. Det krävs att regeringen fyller sina ord om att värna LSS med faktisk handling. Då kan inte regleringsbrevet innehålla några skrivningar om minskat antal timmar, och den så efterlängtade LSS-utredningen kan inte ha ett så ensidigt kostnadsfokus. Bara då kan vi på allvar snacka om att värna LSS.

Fru talman! Under inledningen av debatten har flera av oss givit exempel på barn som nu får sin assistans indragen. Det är barn som behöver sondmatas och barn som inte kan andas själva. Vi har talat om hur de har fått hjälp och plötsligt inte längre får denna hjälp. Då svarar socialministern med att säga: Men vi måste bekämpa fusket!

Allvarligt talat: De barn som vi har berättat om fuskar inte. Fusk ska bekämpas; det är helt rätt. Om någon fuskar med dessa system eller med andra socialförsäkringssystem ska samhället inte visa någon barmhärtighet mot fuskarna. De som fuskar ska sättas åt. Men straffa inte alla som behöver hjälp för att några fuskar!

Jag blir bekymrad när jag hör Åsa Regnér. Det låter som att regeringen tycker att den gör tillräckligt för dem som lever med en funktionsnedsättning. Det låter som att allt är frid och fröjd när man nu inför ett moratorium för ytterligare neddragningar och låter utredningarna, som har direktiv att spara ännu mer, löpa på. Det duger inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Regeringens moratorium sätter bara tillfälligt stopp för neddragningarna just nu. Detta borde naturligtvis ha införts för länge sedan. Det är väl bra att det görs nu, men det hjälper inte dem som redan har fått sin assistans indragen. Vi talar om över 1 000 personer som har fått sin assistans indragen och reducerad. Jag lyssnar och lyssnar, men jag hör inte att Åsa Regnér har några svar till dem.

Det är oacceptabelt att det finns barn som tvingas stanna på sjukhus under långa tider för att de inte får den hjälp de behöver för att kunna vara med sin familj i stället, som de fick förut. Det är oacceptabelt att föräldrar ska behöva säga upp sig från jobbet för att samhället drar in hjälpen till barnen så att föräldrarna måste vara hemma och ta hand om sina funktionshindrade barn. Det är oacceptabelt att människor med omfattande rörelsehinder nu ska ligga ensamma i en säng dygnet runt när de tidigare fick hjälp.

Fru talman! Regeringen tillsätter utredningar som ska vara klara hösten 2018, efter valdagen, naturligtvis för att man vill undvika debatten i valrörelsen. Man föreslår också lagstiftningsförändringar som träder i kraft under 2019. Det är alldeles för långsamt. Ska de här nyfödda barnen behöva stanna på sjukhus i flera år innan de får komma hem för att regeringen vill undvika en debatt i valrörelsen?

De som har blivit av med sin assistans kan inte vänta på denna rödgröna regering. Den LSS-utredning som skulle presentera sina förslag i oktober 2018 måste tidigareläggas, och det är fullt möjligt att göra det. Dessutom måste direktiven förändras. Huvuddirektivet är att åstadkomma ytterligare besparingar, Åsa Regnér. Kan du stå i denna talarstol och på fullt allvar säga att det kommer att leda till förbättringar för de funktionshindrade när huvudargumentet och huvuddirektivet i utredningen är ytterligare nedskärningar?

Fru talman! Jag hör den svenske statsministern säga att den svenska modellen ska utvecklas och inte avvecklas. Men det är bara tomma ord. Ett samhälles välfärd och utveckling mäts framför allt i hur vi tar hand om de allra mest utsatta. Det är det som ett välfärdssamhälle ytterst handlar om. Regeringens attityd måste förändras från omänsklig till medmänsklig.

(Applåder)

Fru talman! Jag blir väldigt bekymrad när jag hör hur debatten utvecklar sig, för det verkar som att alla inte förstår vad det är som pågår just här och nu.

Som kristdemokrat skäms jag inte alls för att vi lyfter fram det som också finns som ett problem - att det har förekommit fusk. Det har förekommit fusk där myndigheten har varit inblandad, och det har förekommit fusk bland kriminella aktörer som försöker sko sig på området. Det är bekymmersamt, precis som det fusk och den brottslighet som har pågått mot andra offentliga verksamheter där vi förvaltar skattebetalarnas pengar är bekymmersamt. Det gäller Trafikverket uppe i Norrland, där man tar betalt för vita streck som aldrig målas. Det gäller hundar som plötsligt kostar en kvarts miljon. Men vi slutar inte att se behovet av hundar i försvaret. Vi slutar inte att ha ambitioner vad gäller trafiksäkerheten i Norrland för att det förekommer fusk. Då går vi i stället på fusket. Det ska vi göra här också, och det var den förra regeringens ambition.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

På detta område har det dock hänt någonting de två senaste åren. Titta på kurvorna! Titta på hur utvecklingen har varit när det gäller antalet assistansberättigade! För varje år har antalet assistansberättigade ökat från att reformen infördes fram till november 2015. I november 2015 började antalet minska, och sedan är det en minskning som enligt Försäkringskassans egen analys i den senaste budgetprognosen är accelererande, framför allt de senaste månaderna. Man har i flera återkommande rapporter, bland annat Avslag inom assistansersättningen - hur kan vi förstå den senaste tidens ökning?, gjort analysen av vad det är som gör att så många får avslag. Vad är det som gör att så många som söker för första gången aldrig får komma in i reformen?

Det är framför allt två domar man lyfter fram - en från 2012 och en från 2015. Ni kan ställa frågan: Varför gjorde inte ni något? Ni satt ju i regeringsställning 2012! Det är bara det att denna dom inte började tillämpas på det sätt som den tillämpas nu förrän våren 2016. Det kan man också läsa i Försäkringskassans analys.

Vi har fått faktaunderlaget - vi här inne som lagstiftare. Vi har underlaget som visar att detta är en ändrad rättstillämpning som behöver ny lagstiftning för att ändra förutsättningarna för människor att få det stöd som vi en gång var överens om att de skulle få. Det är bara en lagändring.

Att prata om fusk i detta sammanhang är att skapa osäkerhet hos dem som tror att detta är ett område som bara exploderar i kostnader och att vi inte vet vart pengarna tar vägen. Men det som händer nu innebär inte en krona i besparing för skattebetalarna, utan det innebär en överföring av kostnader från staten till kommuner, landsting och enskilda. Det finns indikationer på att det kanske till och med blir dyrare.

Att ett barn inte får komma hem och vara med sina föräldrar med stöd utan i stället är kvar på sjukhus på en intensivvårdsplats innebär inte en besparing för skattebetalarna. Det är inte att hjälpa och stödja, även om föräldrarna får information om att de kan få den hjälpen och det stödet. Det hjälper inte med överföringsinformation när man får ett helt annat stöd än det man behöver. Och det hjälper sannerligen inte det barn som i stället skulle behöva den där platsen på sjukhuset.

Det finns så mycket ökade kostnader i det här. Regeringen: Vad är er lösning?

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att Emma Henriksson har rätt i mycket av det hon säger. Hon sa också från början att hon ville ha en debatt om framtiden. Vart vill vi?

Vi har tagit initiativ till att frysa tvåårsomprövningarna för personer som har personlig assistans helt enkelt därför att situationen är svår och oförutsägbar - precis motsatsen till det vi vill ska gälla i det välfärdssamhälle som jag och regeringen står för.

Vi ser också över de domar som har diskuterats mycket här i debatten. Vi får de underlagen i december. Vi beställde dem redan för ett år sedan. Till skillnad från den tidigare regeringen har vi bett om sådana analyser. Alla de här domarna bygger på varandra. Det vet Emma Henriksson och andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Citatet som jag tog fram kom från den person som hade ansvar för det här i den förra regeringen, Jan Björklund. Det var ni som pratade om fusk, besparingar och kostnader, men nu låtsas du som att det aldrig har hänt. Det var min poäng, och jag tror att den gick fram.

Emma Henriksson sa att vi ska prata om framtiden. Det håller jag med om. Bland annat därför har vi tillsatt LSS-utredningen. Den är inte den första. Det är många som har sett över den här lagen därför att dess intentioner är väldigt bra, och vi delar dem, men det finns också brister i lagstiftningen. Vi ser tyvärr effekter av dem nu, och de ska inte drabba människor på det sätt som de gör.

Den här utredningen ser över följande: Är det lämpligt med dubbla huvudmän? Hur ser jämställdheten ut när det gäller personlig assistans? Vi vet att den är skev. Utredningen ser också över familjernas roll, och den ser framför allt över barns roll, som så många har tagit upp här, när det gäller lagen om stöd och service och personlig assistans. Utredningen tittar också på alla de insatser som finns i den här lagstiftningen, och den ser över hur samhället har förändrats under de 20 år som lagen har gällt.

Jag tycker att det här är angeläget, och jag vill gärna ha samtal om hur vi går vidare med det här i framtiden.

Fru talman! Vi har nu snart avklarat den här debatten om en av de absolut viktigaste frihetsreformerna för att kunna leva ett självständigt liv, oavsett vilka behov man har, och om hur förutsättningarna ser ut. Det är en frihetsreform som vi från Moderaternas sida verkligen vill värna.

Jag vill inledningsvis säga att fusket är någonting som ingen i Alliansen inte tycker är oerhört viktigt att ta krafttag mot. Men det är också viktigt att hålla isär det från vad som är fokus, nämligen att de människor som verkligen behöver assistansen ska få ta del av den.

Den oro som nu finns och som har ökat den sista tiden måste skingras. Det är orimligt att de människor som bäst och mest behöver samhällets stöd ska vara oroliga för att inte få det. Melina, Hans dotter och Mats måste ha klara besked och ett liv där deras behov står i centrum och där de får hjälp med det som de behöver få hjälp med.

Därför faller nu ansvaret tungt på regeringen att skyndsamt genomföra sitt arbete i Socialdepartementet. Men vi behöver också långsiktigt hållbara lösningar för dem som absolut bäst behöver det. Därför är det också samtidigt viktigt att den utredning som nu arbetar gör det långsiktigt och att det blir ett bra beslut som kan tas efter detta.

Sammanfattningsvis vill jag tacka för alla bra inlägg vi har haft här i debatten och än en gång vädja: Låt oss nu sammanhållet se till att de som behöver vårt stöd bäst också får det på ett bra sätt.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för debatten och tacka statsrådet för att hon i en utsatt tid verkligen deltar och svarar på frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Det är viktiga frågor som diskuteras här i debatten, men det är än viktigare, som jag har sagt tidigare, att vi faktiskt också agerar. Nu har vi inom loppet av ett år haft två aktuella debatter, utfrågningar och massor av myndigheter som har kallats till utskottet om och om igen. Det är precis som någon sa här att vi har bra med underlag, så nu är det dags att gå från ord till handling.

Det är som jag har sagt tidigare bra att regeringen nu äntligen efter påtryckningar från olika håll väljer att agera - åtminstone i vissa frågor. Åsa Regnér säger i sitt anförande att dessa domar har påverkat människors liv. Likväl är det såvitt jag kan se bara den senaste domen som omfattas av snabbutredningen, det vill säga en av dem. Varför tar man inte tillfället i akt och återställer lagens intentioner?

Människor lider under tiden som ingenting görs, och nu krävs det verkligen att någonting händer så att reformens ursprungliga intentioner kan upprätthållas. Det krävs att vi alla samarbetar oavsett partifärg, över gränserna, så att vi kan gå framåt och ge dessa människor en livskvalitet värd namnet.

Det krävs att regeringen verkligen tar tag i detta nu. Annars finns all anledning för svenska folket att välja en ny regering i valet 2018, vilket det enligt mig visserligen finns i alla fall.

Fru talman! Först vill jag bara beklaga debattmetoden som Anders W Jonsson använder som går ut på att omformulera motdebattörens uttalande så att det blir en ren lögn. Jag sa inte att det inte har skett några nedskärningar inom LSS. Jag sa att regeringen inte har tagit några sådana beslut.

Jag tycker att vi ska låta bli att använda oss av den typen av debatteknik. Det förstör förutsättningarna för en demokratisk diskussion.

Både Anders från Centern och Emma från KD har efterfrågat att regeringen ska agera. Om jag ska använda Anders W Jonssons formulering kan jag säga att vi har tryckt på knappen - till och med flera gånger. Ni påtvingade oss en budget nästan helt utan utredningsresurser för det första året, så det tog ett tag för den här regeringen att komma igång med utredningar. Därför ligger vi efter. Vi hade kunnat göra det här snabbare om vi hade fått vår egen budget redan under den här mandatperiodens första år. Det är sorgligt, men det är väl det politiska spelet som gör att man försöker försvåra för den regering som sitter om man kan.

Vi lever i en demokrati där man har maktfördelningsprinciper. Det har man i de flesta demokratier, vad jag vet. Vi tillåter inte ministerstyre. Vi stiftar lagar, och när lagarna inte fungerar - flera har ju påpekat det när det gäller den här lagen, och vi har vetat det länge - sätter man igång. Den här regeringen har tryckt på knappen. Det kommer att på kort sikt och på lång sikt ramla ut förändringar som gör att de intentioner som fanns i början av 90-talet, när den här lagen antogs 1993, förhoppningsvis kommer att vara återställda i praktiken.

Men under resans gång är det domstolar som utvärderar och myndigheter som är självständiga. De tar sina beslut, och dem kan inte vi som politiker gå in och peta på. Det vet ni, men ni försöker i den här debatten att få lyssnarna, åhörarna, medborgarna att tro att man kan göra så. Men det kan man inte. Vi har en demokrati att hålla oss till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Fru talman! Det är många som har hört av sig till mig om just de här frågorna de senaste åren. De senaste veckorna har jag hänvisat till den här debatten och sagt: Lyssna på debatten i riksdagen! Det finns nämligen två partier som har möjlighet att ändra på den kaotiska situation som väldigt många med väldigt stora behov befinner sig i. Det är de två regeringspartierna: Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

De har nu satt stopp för tvåårsomprövningarna och sagt att man ska hantera domen från i somras. Men de har inte gjort någonting därutöver. Och det är inte till någon hjälp för alla dem som under det gångna året har drabbats av nedskärningar av antalet timmar eller i värsta fall blivit helt utan assistans. För dem är det här ingen tröst över huvud taget.

Jan Lindholm säger att det inte har skett några neddragningar. År 2017 är det på 23 124 000 000 kronor, vilket är 2,8 miljarder mindre än det beräknade. Och så säger man att det inte har skett några neddragningar. Och det här har inte berott på de anvisningar som regeringen har gjort utan förstås på något helt annat.

Det är klart att domar som har fattats av en domstol gäller till dess riksdagen ändrar lagen. Och det kan riksdagen göra, så fort regeringen levererar förslag till lagändringar. Det är vi här i kammaren som har möjlighet att ändra den bedrövliga situation som många av de här människorna befinner sig i. Men det krävs att regeringen slutar att vara passiv. Det krävs att regeringen tar initiativ.

Jag hoppas att den här debatten blir den droppe som till slut urholkar stenen och får Miljöpartiet och Socialdemokraterna att agera. Det behövs.

Fru talman! Sist men inte minst - på presskonferensen sa Åsa Regnér att assistansersättningens legitimitet är hotad. Det är svårt att säga vad ministern menade med det. Men det är snarare regeringens trovärdighet i de här frågorna som är hotad, på riktigt.

Även om regeringen nu har dragit i nödbromsen är situationen minst sagt akut. I det här läget är det snabba och varaktiga lösningar som krävs, inte att man skjuter frågan på framtiden.

För oss i Vänsterpartiet är LSS en fråga om våra rättigheter att vara medborgare i en demokrati och om den okränkbara tillgången till våra egna liv. Det är en fråga om rätten att leva som andra, oavsett vad livet har att erbjuda. Än finns det tid för regeringen att visa att detsamma gäller för regeringen och att man är beredd att göra det som krävs för att leva upp till det. Men det finns också tid för att visa det motsatta, med en mycket hög nota som konsekvens.

Oavsett vilken väg regeringen väljer är en sak säker: Vi kommer att jaga på med full kraft till den dagen LSS är säkrad på riktigt.

Tack för en jättefin debatt!

Fru talman! När man lyssnar på inläggen från de tre rödgröna partierna framträder en märklig bild. Regeringens båda företrädare, statsrådet och Jan Lindholm, säger att det inte finns några större problem egentligen, men om det finns problem beror det på domstolarna. Det beror inte på regeringen utan på domstolarna. Sedan säger Vänsterpartiet att man har ägnat hela tiden sedan regeringsskiftet 2014 åt att bekämpa regeringen och försvara LSS-reformen. Varför behöver man försvara den i dialog med regeringen om det inte finns några stora problem?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

Alla vet att det är rökridåer som läggs ut. Regeringen har fattat aktiva beslut för att göra neddragningar i LSS-reformen. Det finns domslut sedan tidigare också. Och om man ska ändra dem måste man ändra lagen. Men regeringen har gett direktiv till Försäkringskassan om att göra neddragningar. Och myndigheterna rättar sig naturligtvis efter direktiv. Det har de gjort.

Då har regeringen sagt att en utredning tillsätts för att detta ska lösas långsiktigt. Men utredningens viktigaste direktiv handlar om besparingar, inte om förbättringar. Hur ska barnen som nu blir av med sin assistans kunna få det bättre om man gör ytterligare neddragningar?

Fru talman! LSS är den största frihetsreformen någonsin för funktionshindrade i Sverige. Vi liberaler kommer att försvara den.

Jag vill tacka Kristdemokraterna för initiativet till debatten och övriga meddebattörer för en bra debatt.

Fru talman! Just den här debatten är snart slut. Men statsrådet har ytterligare två minuter på sig att yttra sig. Jag hoppas att vi då kan få ett ordentligt svar på vad regeringen avser att göra.

Vi har underlag som visar att det är en ändrad rättstillämpning som har lett till den här assistanskrisen. Det är en kris som accelererar och blir värre.

Den har blivit värre. Nu kommer det sannolikt inte att synas särskilt tydligt på grund av att man stoppar tvåårsomprövningar. Inflödet kommer sannolikt att fortsätta vara lika lågt eftersom domarna fortfarande påverkar det. Det stora problemet är alltså inte det beslut regeringen har tagit. Det stora problemet är de beslut regeringen inte har tagit.

Jag önskar också få svar på om regeringen är beredd att ändra direktiven till utredningen. För att det ska vara tydligt för alla vad regeringen faktiskt har sagt att utredningen ska göra ska jag läsa innantill. Det står i sammanfattningen till utredningsdirektiven: "Förstärkt kvalitet, träffsäkerhet, helhetssyn och mångfald i de stödinsatser som LSS omfattar ska finansieras med besparingar inom assistansersättningen." Längre ned fortsätter det: "Med hänsyn till kraftiga kostnadsökningar inom assistansersättningen behöver även ytterligare besparingar göras."

Är det de här besparingsförslagen som regeringen väntar på - frysningen av tvåårsomprövningar i väntan på att det ska bli än värre?

Regeringen kan ta ansvar genom att ändra utredningsdirektiven och genom att ändra lagen. Det är vad Kristdemokraterna vill. Jag hoppas att vi nu får besked om att regeringen tänker göra det.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka Kristdemokraterna och alla andra som har deltagit i debatten. Camilla Waltersson Grönvall sammanfattade ganska bra vad vi måste göra. Vi behöver arbeta på kort sikt och på lång sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Aktuell debatt om personlig assistans

På kort sikt måste vi ta ansvar för personer som har kommit i kläm och vars liv är väldigt oförutsägbara och svåra i och med att man, på ett sätt som man inte hade väntat sig, antingen inte har fått eller har blivit av med personlig assistans. Regeringen har därför lagt fram ett förslag om återställande av en dom och frysning av tvåårsomprövningar för personer som har personlig assistans. I december tar vi också emot en översyn av domar för att se vad mer som behöver göras. Det är på kort sikt.

Man behöver samtidigt diskutera vad som ska ske i de här frågorna på lång sikt. Bland annat ska de medel som finns i den här reformen gå till just de personer som har rätt till dem. Vi vet att det inte alltid är på det sättet. Vi behöver säkerställa att de gör det.

När det gäller trovärdighet och legitimitet i reformen kan vi inte ha en situation där brukare å ena sidan tror att man inte ska få det man tycker att man har rätt till, och många gånger har rätt till. Och å andra sidan tänker skattebetalare att ingen bryr sig ifall pengarna går till reformen eller inte. Det kan gå till vad som helst, och ingen gör något.

Vi måste kunna göra två saker samtidigt. Men allt vi gör ska gynna personer som har rätt till personlig assistans. Det tänker jag fortsätta att jobba hårt för.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.