Arbetsplenum - 2017-05-16

Fru talman! Regeringen har infört skatt även på solel för eget bruk. Det är beklagligt. Vi måste ta klimatutmaningarna på allvar. Energisystemet måste ställas om mot förnybart. Det måste gå snabbt, och alla beslut som fattas i denna riksdag måste gå i den riktningen. Det är viktigt att skattesystemet stimulerar det vi vill ha mer av och motverkar det vi vill ha mindre av, en så kallad skatteväxling.

Utvidgad skatte-befrielse för egen-producerad förnybar el

Frågan om solskatt har sin bakgrund i att regeringen direkt efter makttillträdet 2014 valde att starta en förhandling med Norge för att ändra i elcertifikatssystemet. I denna förhandling förlorade regeringen solskatten. Alliansen hade tidigare förhandlat om elcertifikatssystemet med Norge, men med centerpartistiska ministrar sa man nej till en förändrad solskatt. Jag tror dessutom att det avtal som ingicks både har övertolkats och feltolkats.

Regeringen skyllde sedan på EU. EU-kommissionens representation i Sverige kände sig då manad att undersöka frågan noga, bland annat med hänvisning till att den svenska regeringen hänvisade till EU:s statsstödsregler.

EU-kommissionens representation i Sverige konstaterade i augusti i fjol att "det finns inga krav när det gäller energibeskattning. Tvärtom finns det möjlighet för medlemsländerna att göra undantag för förnybar energi som solenergi".

Man sa vidare: "Vad gäller statsstöd måste vi granska varje individuellt fall, men det är viktigt att framhålla att vi har givit grönt ljus i många andra fall i andra medlemsländer till subventioner eller undantag från beskattning av förnybar energi."

Oavsett regeringens syn i frågan handlar det i grunden om att regeringen ifrågasatt förhandlingarna med Norge om elcertifikatssystemet. Varför EU över huvud taget blandats in i frågan är högst oklart.

Fru talman! Med de här utgångspunkterna kallade skatteutskottet i höstas finansministern till ett utskottsmöte. Då backade både ministern och regeringen, och det tycker jag var bra. Men de facto finns skatten på solel för eget bruk kvar.

Fru talman! Vi ska prioritera mer solenergi, och vi ska producera mer solenergi. Vi ska ta bort den skatt som Åsa Domeij kallade en "idiotskatt". Grunden att beskatta solenergi är felaktig, och det är därför väldigt viktigt att solskatten till fullo tas bort för egen produktion.

Det är därför vi från Centerpartiet har motionerat. Liberalerna har stöttat vår motion, och jag vill med detta yrka bifall till reservation 2.

Fru talman! För Sverige är det av central betydelse att vi tryggar en stabil och långsiktig tillgång till ren och billig energi. Vår basindustri slukar stora mängder energi, och det måste vara grunden för vår energiplanering att dessa stora energiförbrukare har en hållbar och säker tillgång till den energi de behöver utan att behöva fundera över om det blåser eller om solen skiner. Det är av helt avgörande betydelse för att vi ska kunna trygga vår välfärd.

När vi skapar incitament för produktion av el som rubbar balansen eller som skapar oförutsägbar ryckighet i det allmänna elnäte skapar vi problem. Så länge produktionen av förnybar el är småskalig har det ingen avgörande betydelse, men när det börjar bli en relativt stor volym växer problemkomplexet ganska snabbt. Förutom ryckigheten i produktionen skapar systemet också skattesubventionerad konkurrens på marknaden, vilket inte är en bra ordning.

I propositionen föreslår regeringen att kraftigt sänka skatten på egenproducerad förnybar el i anläggningar som har en installerad effekt på mer än 255 kilowatt. Förutsättningarna för förslaget är att det avser solel som man producerar och förbrukar i samma organisation, till exempel i en fastighet eller ett företag. Det avser inte el som säljs vidare.

Denna proposition är mer komplex och mångfasetterad än vad som kanske framgår vid en första anblick. Att betala skatt på någonting som man själv producerar och sedan förbrukar i egen regi ser vi allmänt som en orättfärdig beskattning. Utifrån den utgångspunkten borde det vara en enkel sak att bifalla förslaget. Men frågan är större än så, eller riskerar i alla fall att bli det.

Vi har i dag skattebefrielse för små anläggningar som producerar förnybar el, till exempel i en villa eller ett lantbruk om den installerade effekten understiger 255 kilowatt. Det är en rimlig kompromiss i förhållande till de problem som också finns kopplade till en alltför vidlyftig produktion av väderberoende el, och det tycker vi är bra.

Det kan synas motsägelsefullt att både acceptera detta och att vilja avslå den nu aktuella propositionen, men jag ska i det följande redogöra för vår ståndpunkt och de skäl vi har för vårt ställningstagande.

Till att börja med vill jag poängtera att dagens gräns för skattebefrielse på egenproducerad förnybar el är så pass väl tilltagen att en vanlig villainstallation eller en normal gårdsinstallation aldrig kommer i närheten av den. Den nu aktuella lagändringen kommer således inte att beröra sådana anläggningar som redan i dag är skattebefriade. Vi pratar i stället om stora installationer på industrier och större bostadsföretag med flera flerbostadshus täckta med till exempel solceller.

Det är i detta sammanhang intressant att studera vad denna proposition inte hanterar inom området egenproducerad, förnybar solenergi. Det är till exempel värt att notera att regeringen inte berör energiproduktion genom solfångare, det vill säga direktuppvärmning av vatten för uppvärmning eller tappvarmvatten. Ur ett nationellt energiperspektiv vore det bättre att stimulera utvinning av solenergi för detta ändamål än att producera el i stor skala med nätstörningar som följd.

Regeringen missar också möjligheten att koppla skattebefrielsen av egenproducerad solel till ett krav på att installera lagringskapacitet. Där har vi ett stort misstag i denna proposition som innebär att den föreslagna åtgärden riskerar att störa den nationella elförsörjningen om den skulle anammas av tillräckligt många elförbrukare.

Just denna effekt är vårt huvudargument för att yrka avslag på regeringens proposition. Den riskerar nämligen att skapa stora problem för vår baskraft genom de stora fluktuationer i elnätet som vi kommer att få genom den föreslagna åtgärden, om den skulle anammas av tillräckligt många stora elförbrukare.

Sverige är ett land med relativt få soltimmar. Vi har också stora temperaturvariationer, såväl geografiskt som vad gäller årstidsväxlingar samt mellan dag och natt.

Alla dessa faktorer verkar i samma riktning: När vi behöver som mest el producerar solcellerna som minst. Om det skulle vara relevant att subventionera solcellsproducerad el i stor skala med skattelättnader borde det också finnas en koppling till lagring av el för att kunna utjämna förbrukningen över dygnet.

Det finns i dag teknik för att lagra energi som är producerad av till exempel solpaneler, såsom batteripooler, bränsleceller eller uppvärmning av vatten. Om man kopplar stora solelanläggningar till sådan teknik med tillräcklig kapacitet för att hantera elbehovet vid tidpunkter då solelanläggningen inte levererar tillräckligt med energi skulle det vara en intressant fråga. Dessvärre är sådan teknik fortfarande delvis ny och tämligen dyr, vilket innebär att den inte används i tillräcklig utsträckning, eftersom det inte är lönsamt.

Att fokusera ett väl balanserat stöd på anläggningar som till exempel gör en fastighet helt oberoende av externt tillförd el skulle kunna vara ett sätt att hjälpa den nya tekniken på traven. Så långt har man dock inte tänkt i Regeringskansliet. I stället har man valt att hänge sig åt ren populism när man levererar ännu ett ogenomtänkt lagförslag.

Det är naturligtvis väldigt bra om vi kan öka andelen förnybar energi i Sverige - om detta tror jag att vi alla är överens. Vi måste dock göra det på ett genomtänkt och hållbart sätt, så att vi inte skapar fler problem än vad vi löser med den nya tekniken, vilket är exakt vad den aktuella propositionen löper stor risk att leda till.

Ur fiskal synvinkel kan regeringens förslag också innebära att staten går miste om en icke försumbar del av skattebasen. Det är ett problem som regeringen undviker att resonera om i propositionen.

Ur elförsörjningssynpunkt kan förslaget, om den aktuella produktionstypen expanderar kraftigt, innebära att det uppstår problem med kontinuiteten i elsystemet. Som jag redan nämnt bör det därför - om man skulle uppmuntra en expansion av sådan elproduktion genom skattebefrielse - kopplas till en lagringskapacitet, så att förbrukningen av den egenproducerade elen kan spridas ut även till tidpunkter då anläggningen inte levererar någon el.

Det är naturligtvis bra om vi bygger ut vår förnybara energiproduktion, men bara om vi samtidigt bygger tekniken så att vi inte ökar förbrukningsfluktuationerna i det allmänna elnätet. Om vi gör det bygger vi bara in nya problem.

Dessutom har vi i dag en överproduktion av el, som till stor del slumpas bort med förlust. Detta förslag innebär att vi skattesubventionerar nya förluster för skattebetalarna.

Fru talman! Med stöd av det jag sagt här yrkar jag bifall till reservation 1. Jag vill samtidigt uppmana regeringen att återkomma med en ny proposition med ett genomtänkt förslag som löser de problem som jag har berört i mitt anförande.

Fru talman! Regeringen har efter massiv kritik mot skatt på solenergi kommit tillbaka med ett något bättre förslag. Borta är regelverket gällande juridiska enheter, som innebar stora problem för kommuner, företag och lantbruk. Dessutom har man nu valt att sänka den skatt som infördes i fjol.

Men inte heller denna gång valde det rödgröna styret att gå hela vägen. Som framkommit i ett tidigare anförande har man nu bestämt sig för att sänka skatten på solenergi för de stora producenterna.

Det är dock inte så att man ställer om till en hållbar energiproduktion. Nu säger regeringen att det drabbar så få - förvisso är det så, men det gör inte det hela mer rätt. Det är nämligen just de storskaliga producenterna som gör skillnad i helheten. 255 kilowatt motsvarar ungefär tolv villor. Om vi ska få fart på den fossilbränslefria produktionen måste vi ge anledningar även till de större aktörerna att välja gröna alternativ.

Den som har ett företag och vill ställa om det till fossilbränslefri energiförbrukning men är en storkonsument av el kan inte räkna hem investeringen, även om man inte säljer den vidare. För den företagare och storkonsument som vill ta ansvar för en hållbar framtid är signalen från regeringen att detta inte är önskvärt. Det är nästan lika horribelt som om en bonde som är storkonsument av sina egenodlade tomater skulle betala skatt på det som han odlar för husbehov.

Signalvärdet av att inte ta ut skatt på egenproducerad el är enormt. Om regeringen hade valt att göra skillnad i just denna fråga hade man också sett värdet av att få med stora elkonsumenter på tåget.

Att lägga skatten på 0,5 öre, med hänvisning till ett EU-regelverk, tycker vi i Liberalerna inte är försvarbart. EU har tydligt aviserat att satsningar på fossilfria alternativ står högt på agendan. Enligt förslaget menar de styrande att deras målsättning är att slopa skatten på solenergi helt och hållet, och därför har en trestegsraket aviserats. Vi i Liberalerna ställer oss dock frågande - varför vänta?

Vi i Liberalerna menar att skatten på solenergi borde vara noll kronor, även för den som producerar mycket. Detta kan göra stor skillnad. Därför yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman! Vi har bestämt oss. Målet är klart. Den energi som används i Sverige ska om bara några år till minst 50 procent komma från förnybara källor. På sikt ska 100 procent av den energi som används i Sverige komma från förnybara källor. 2040 ska all elproduktion vara förnybar.

Detta är en viktig riktning. Dessa mål är viktiga för att begränsa den globala uppvärmningen och hålla den internationella överenskommelse som slöts i Paris 2015.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen arbetar på flera fronter med att uppnå klimatmålen. Ett exempel på ett aktuellt förslag är bränslebytet, som har remitterats under våren. Det innebär en reduktionsplikt för bränsledistributörer. Genom en sinnrik skattekonstruktion kommer bränslebytet att ge en stegvis större inblandning av biobränslen i bensin och diesel, samtidigt som priset vid pumpen kan bibehållas.

Ett annat exempel är bonus-malus-systemet. Det är ett förslag om ett styrmedel som kommer att stödja konsumenterna att göra klimatsmarta val vid köp av nya bilar. Den som köper en klimatsmart bil får helt enkelt en väl tilltagen bonus, medan den som köper en klimatosmart bil får betala extra skatt - alltså malus. Dessa förslag är klimatpolitik som kommer att göra skillnad på riktigt.

Vi har under vår regeringstid höjt ambitionsnivån ordentligt när det gäller omställningen till el från förnybara källor. Ambitionshöjningen är tydlig, inte minst när det gäller mikroproducenter av förnybar el, i synnerhet solel.

Vi investerar stort i att underlätta för företag, organisationer och privatpersoner som vill sätta upp solceller på taket för att täcka sin egen elförsörjning.

Vi har kraftigt byggt ut investeringsstödet till solcellsanläggningar - vi har åttadubblat det sedan 2015 - och infört ett investeringsstöd för den som också vill ordna med lagringsmöjligheter för sin förnybara energi.

Därutöver ordnar vi en så förmånlig skattesituation som det bara är möjligt för den som producerar förnybar el för sin egen förbrukning. De första stegen i den riktningen är tagna. Vi har redan helt skattebefriat de allra flesta mikroproducenter, även dem som säljer sin överproduktion. Vi har sett till att de flesta mikroproducenter, exempelvis villaägare, som säljer eventuell överproduktion från sina solceller kan göra detta momsfritt upp till 30 000 kronor per år.

Vi har också sett till att all el som matas in i elnätet berättigar till en skattereduktion om 60 öre per kilowattimme.

Vi har uttalat ambitionen att den som producerar förnybar el för att förbruka den på samma ställe som den producerats på ska vara skattebefriad, med undantag för de allra största producenterna.

Fru talman! Debatten i dag gäller skatteutskottets betänkande nr 30 och regeringens proposition om utvidgad skattebefrielse för egenproducerad förnybar el. Några aktörer som producerar förnybar el för att förbruka den på samma ställe omfattas inte av den gällande skattebefrielsen. Det gäller dem som har flera anläggningar bakom samma anslutningspunkt om den sammanlagda effekten hos dessa anläggningar överskrider gränsen för skattebefrielse på 255 kilowatt. Företrädesvis rör det sig om små och medelstora företag med verksamhet inom fastighetssektorn som kanske har flera anläggningar på samma tak som var och en inte överskrider 255 kilowatt. Men den sammanlagda effekten av dem gör det. För dessa aktörer föreslås i propositionen alltså en sänkning av energiskatten med mer än 98 procent till ett halvt öre per kilowatt.

Detta föreslås som ett första steg på vägen mot skattebefrielse också för dessa aktörer. Parallellt med detta kommer frågan om skattebefrielse att ställas till EU-kommissionen eftersom total skattebefrielse enligt regeringens tolkning innebär ett sådant statsstöd som kommissionen måste godkänna.

För regeringen är det viktigt att respektera EU-rätten, solidariteten och den fria rörligheten inom unionen. Därför kan vi inte heller gå direkt till en skattebefrielse. Det är dock så angeläget att stimulera investeringar i förnybar energi, inte minst solceller, att vi väljer att agera nu så långt som gällande regelverk medger. I förlängningen kommer vi från Sverige att driva på för att EU:s regelverk i framtiden bättre understöder klimatomställningen.

Fru talman! Avslutningsvis konstaterar jag att regeringen driver en offensiv politik för att vi som land ska göra det vi kan för att hejda den globala uppvärmningen. Sverige ska vara ett föregångsland i klimatomställningen. Det är därför vi satsar brett på styrmedel och stöd för att ställa om till fossilfrihet, förnybart och klimatsmart.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

(Applåder)

Fru talman! Jag anser att energi är en ödesfråga för Sverige som nation - inte bara för företag utan även för oss som medborgare. Att hitta energikällor som håller för framtiden är viktigt. Det är viktigt för miljön. Vi vet att man går åt miljön ganska hårt i dag, och vi behöver hitta andra alternativ för att kunna överleva på denna jord. Förnybar energi och satsning på denna är en viktig del i detta.

Jag tror att också energiöverenskommelsen om att kärnkraften får leva sitt eget liv och överleva på de vanliga företagsmässiga villkor som finns är en viktig del för våra företag. Det är viktigt när det gäller att de ska kunna få den el och den energi som behövs för att producera de varor som vi behöver. Jag tror inte att vi politiker ska brandskatta bort kärnkraften, utan jag tror att den ska få leva sitt liv. Vi kan inte hamna i ett läge som innebär att vi ska importera annan el som är sämre för oss. Jag tänker till exempel på kolkraft, som är ett betydligt sämre alternativ. Jag hoppas att vi inte kommer i det läget över huvud taget.

Om vi ska nå det mål som vi alla har, det vill säga att förnybar energi ska bli en betydligt större del av vår energimassa, behöver vi också satsa på det. Jag tycker att propositionen på något sätt visar att regeringen försöker att satsa på det.

Satsningen på solenergi är viktig för oss i framtiden. Alltför höga beskattningar innebär att man slår undan investeringar som vanliga människor vill göra för att hjälpa till att ställa om. Under en period i höstas - jag tror att det var då - var tongångarna ganska höga. Alliansen ansåg att man brandskattade solenergin. Jag tycker att vi fick rätt i det med tanke på att regeringen ändrade sig och lade fram ett förslag som innebär att det finns mycket bättre förutsättningar att skapa solenergi för hemmabruk i dag. Jag tycker att regeringen har gjort alldeles rätt och att de visar att de lyssnar.

Vi kristdemokrater står bakom den proposition som läggs fram utefter de mål som regeringen talar om. Det gäller inte bara målen i propositionen utan även det som Socialdemokraterna talar om i denna talarstol, det vill säga att vi måste se till att försöka göra en omställning till förnybar energi. Jag tror att vi kan göra det tillsammans.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 maj.)

Fru talman! Låt oss börja med svenskans vackraste ord, vilket för mig som småbarnsförälder är "barnvakt". Men som riksdagsledamot tycker jag ändå att det vackraste ordet är "myndighetsutövning".

Myndighetsutövning är ett förvaltningsrättsligt begrepp och omfattar beslut eller andra åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. Det är mycket vackert, fru talman.

Vänsterpartiet har alltid varit tydligt med att det ska vara svenska myndigheter som utför myndighetsutövningen, eftersom det är då vi har lagar, bestämmelser, rutiner och överklagandemöjligheter om något skulle gå fel. Vi kvarstår i denna åsikt även när det gäller polisens samarbete över gränserna.

Regeringens proposition handlar om hur polisen ska samarbeta med andra stater för att förebygga och utreda olika former av brott. Låt mig börja med att förtydliga att Vänsterpartiet tycker att det är oerhört viktigt och betydelsefullt att polisen samarbetar och bekämpar brott över nationsgränserna. Brottsligheten sträcker sig inte enbart inom landets egna gränser utan är, precis som allt annat, internationell.

Den svenska polisen kan redan i dag samarbeta operativt med utländska myndigheter. Vid dessa samarbeten får dock utländska tjänstemän inte vidta några åtgärder som innefattar myndighetsutövning, bortsett från undantagsreglerna enligt Schengensamarbetet och samarbetet i Öresundsregionen. Vänsterpartiet vill att regeringen återkommer med ett förslag som inte medger främmande stats myndighetsutövning i Sverige eller innebär att utländska tjänstemän ges rätt att använda vapen på samma sätt som svensk polis.

I propositionen skriver regeringen att utländska tjänstemän som medverkar i samarbetet kommer att stå under svensk ledning och att deras användning av våld eller tvång enbart får ske inom ramen för de regler som gäller för den svenska polisen. Utländsk polis eller utländska tjänstemän med polisiära befogenheter ska vidare få bära vapen och ha rätt att använda vapen på samma sätt som svensk polis. De utländska poliser som ska delta i samarbetet ska enligt förslaget därför ges kunskap om vilka regler och arbetsmetoder som tillämpas i Sverige.

Detta låter bra, men Vänsterpartiet anser att det inte är tillräckligt för att garantera att grundläggande principer om rättssäkerhet och den enskildes rättigheter upprätthålls. En fråga som vi ställer oss är hur det ska säkerställas att myndighetsutövningen sker på rätt sätt.

Om en svensk myndighetsuppgift utförs av en utländsk stat måste medborgaren kunna förvänta sig lika hög grad av rättssäkerhet och kvalitet som om uppgiften utfördes av en nationell myndighet. Den myndighetsutövning som nu föreslås ska få utföras av utländsk stat är inte vilken uppgift som helst utan tillhör statens kärnverksamhet och utgör dessutom en del av statens våldsmonopol.

De utländska poliserna kommer enligt förslaget inte att vara underställda svensk myndighetstillsyn. Det tycker vi är mycket bekymmersamt. Vi ser allvarligt på det, och vi vill ha en bättre genomlysning och motivering till varför.

Samarbetsinsatser kommer att ledas av Polismyndigheten. Det innebär att Justitiekanslern och Justitieombudsmannen kan granska om någon felaktighet händer. Men precis som remissinstansen Advokatsamfundet anser Vänsterpartiet att det är tveksamt om det är tillräckligt att Polismyndigheten omfattas av tillsynen. Mot bakgrund av att de utländska tjänstemännen inte direkt kommer att stå under JO:s och JK:s tillsyn ifrågasätter vi i Vänsterpartiet om de nya samarbetsformerna verkligen kan sägas vara omgärdade av tillräckliga rättssäkerhetsgarantier.

Att låta JO och JK granska utländska tjänstemän avviker från rådande ordning, men att låta utländsk stat utöva myndighetsutövning i Sverige mot svenska medborgare avviker - det säger jag utan att överdriva - markant från nu gällande ordning.

Vänsterpartiet vill att regeringen återkommer med ett förslag som inte medger främmande stats myndighetsutövning i Sverige eller innebär att utländska tjänstemän ges rätt att använda vapen på samma sätt som svensk polis. Därför yrkar jag bifall till reservationen.

Fru talman! I dag är alltså ärendet nya möjligheter till operativt polissamarbete med andra stater. Det handlar om en del lagändringar som krävs i svensk lag för att kunna genomföra förslaget. Det handlar om att genomföra bestämmelserna om operativt polissamarbete i de EU-beslut som finns, som kallas för Prümrådsbeslutet och Atlasbeslutet, och en del ändringar utifrån Europolförordningen.

Den svenska polisen och Säkerhetspolisen ska då kunna samarbeta med utländska myndigheter och ta emot bistånd och ge bistånd vid gemensamma insatser, större evenemang, katastrofer och allvarliga olyckor. Man ska också kunna använda utländska särskilda insatsgrupper vid behov vid sådana händelser, precis som det är reglerat i dagens Prümrådsbeslut och Atlasbeslut. Som Linda Snecker poängterade finns det naturligtvis internationella samarbeten i dag. Men tanken är att utländska poliser, under ledning av svensk polis, ska kunna utföra myndighetsutövning i Sverige. Det är skillnaden.

Myndighetsutövningen kan, som i allt polisiärt arbete, handla om att använda sig av våld eller tvång. Det är väldigt viktigt att säga att den måste ske inom ramen för det reglemente som gäller för svensk polis. Jag kan ta ett exempel. Om det är olika reglementen för svensk polis och tysk polis och en tysk polis kommer hit till Sverige och jobbar under svensk ledning måste den polisen agera som den svenska polisen gör och får inte använda andra metoder som eventuellt finns i Tyskland.

Grunden är naturligtvis att svensk polis ska vara dimensionerad för vårt lands behov. Men vi ser att det blir av större och större vikt att ha beredskap för att kunna ta emot och ge förstärkning från och till andra länder vid exceptionella händelser. Man kan se detta som ett möjligt komplement, kan man säga. Vi ser det globala läget och förändringar som sker internationellt. Vi mår bra av att svensk polis kan använda sig av den här möjligheten.

Innan ett eventuellt samarbete med ett land påbörjas ska en överenskommelse göras. Den ska vara ganska tydlig. Överenskommelsen kan ingås av regeringen, Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Insatsen ska vara tydligt avgränsad och ha ett tydligt syfte. Den kan vara specificerad i fråga om tid och plats. Det ska vara tydligt vilka tjänstemän som ska delta, vilka befogenheter de har, hur ledningen ska se ut och en del andra saker. Som ni förstår ska det vara väldigt tydligt hur samarbetet ska se ut.

Huvudregeln är att när utländska poliser agerar ska de göra det i svenska tjänstemäns närvaro. Befogenheterna är, som jag sa tidigare, de som finns i den svenska polislagen. Ingen får agera på annat sätt än det som är tillåtet enligt svensk polislag.

Linda Snecker pratade om sin oro för tillsynen gällande detta. Utskottsmajoriteten har bedömt att JO och JK kan utöva tillsyn över de insatser som görs. Utifrån det bedömer vi att rättssäkerheten finns i detta.

När det gäller geografi kan vi tänka oss att det främst handlar om de nordiska länderna - vi delar gräns - och att det blir mer samarbete där. Regionpolischefen i Polisregion Nord, Klas Johansson, jobbar just nu med ett speciellt uppdrag som handlar om att föreslå nationella rekommendationer för det framtida gränsöverskridande samarbetet i Norden - det kan då baseras på denna nya lagstiftning.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionen.

Fru talman! Till skillnad från en tidigare talare skulle jag vilja uttrycka ordet "äntligen". Jag yrkar bifall till propositionen, som handlar om operativt samarbete mellan olika länder, med fokus just på det nordiska samarbetet.

I dessa tider pratar vi faktiskt mer eller mindre varje vecka om behovet av fler poliser - fler poliser i yttre tjänst och fler poliser som är närvarande där människor finns. Det handlar om våra utanförskapsområden. Men det handlar i väldigt stor utsträckning också om vår landsbygd och vår glesbygd.

Det togs ett beslut i riksdagen den 2 april 2008. Det var en mandatperiod som inte var som den här mandatperioden. Det skilde sig på det sättet att riksdagen inte gav särskilt många tillkännagivanden till regeringen. Det kom ändå löpande propositioner. Men det fanns ett tillkännagivande. Det handlade om delvis bifall till en motion om polisinsatser över gräns vid överhängande fara. Det var faktiskt min enskilda motion som fick ett bifall. Därför, fru talman, vill jag använda ordet "äntligen".

Mellan den 2 april 2008 och den 16 maj 2017 är det mer än nio år och en månad. Nu ser man äntligen på något sätt frukten av det politiska arbetet. Det känns ganska skönt. Det är inte meningen att vara ironisk, för detta är en svår materia. Man ska ha respekt för att det tar tid.

En enig riksdag, inkluderande Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, beslutade att rikta detta tillkännagivande till regeringen, om att man skulle se till att få dessa polisinsatser. Regeringen påbörjade ett arbete med dåvarande justitieminister Beatrice Ask och lade upp det som ett nordiskt samarbete. Till att börja med gav man ett uppdrag från Nordiska ministerrådet. Det är nämligen svårt när man ska blanda in flera stater. Det tar tid, eftersom alla stater tycker att de egna reglerna är de bästa reglerna. Det gäller att komma överens. Men det är också, precis som Linda Snecker har tagit upp, en svår materia. Det finns mängder av detaljer i myndighetsutövningen som måste redas ut och klaras ut. Därför får man ha respekt för att ett sådant uppdrag tar tid.

Detta har gåtts igenom väldigt noggrant. Det har funnits utredningar om utökat polissamarbete i Norden och EU. Och det har funnits diskussioner bilateralt mellan de olika länderna. Det är bra.

Varför ville jag 2007 väcka denna motion? Ja, det beror lite grann på varifrån jag kommer. Jag lever ganska nära Tornedalen, och vi hade en ganska infekterad diskussion mellan dåvarande majoritet och opposition just kring detta. Tornedalen är ett väldigt specifikt gränsområde. Där finns en älv, och det finns väldigt många övergångar. Man talar i regel samma språk. Man umgås över gränsen. Det är ett levande gränsområde mellan länder som står väldigt nära varandra.

Särskilt väl symboliseras detta av Haparanda och Torneå städer. Det kan vara svårt att ta till sig när man lyssnar, men det är lätt att se när man åker dit. Justitieutskottet gjorde ett av sina få besök ute i landet där - efter tjat från min sida - och kom till insikt om att det här nog är nödvändigt och behövs.

Det symboliseras ganska tydligt av torget som ska byggas i Rajala, där landsgränsen i princip går över torget. De tidigare Schengenbestämmelserna innebär att man skulle kunna ha svensk polis på ena sidan. Skulle det då begås ett brott i det svenska hörnet av torget skulle den svenska polisen kunna springa efter, göra ett förföljande, till det finska hörnet av torget. Men skulle brottet begås i det finska hörnet av torget, då skulle inte den svenska polisen kunna gå över och beivra brottet. Det visar på problemet i detta. Därför fick vi också ett enigt utskott.

Naturligtvis finns det vidare behov i det här. Det handlar inte bara om Tornedalen, utan det finns också ett behov utefter den svensk-norska gränsen. Men det aktualiseras specifikt och tydligt just i Tornedalen, särskilt i de här städerna - eller staden Haparanda-Tornio.

Varför var då det här infekterat? Jo, delvis var det infekterat därför att det pågick ett större EU-arbete just då. Det handlade om Prümrådssamarbetet och Atlassamarbetet. Där fanns det väldigt skilda politiska uppfattningar. Därför är det lite fascinerande att se hur resan för politiska partier faktiskt kan se ut.

En av de stora poängerna med detta nordiska samarbete är att man kan sampatrullera under svensk ledning och använda sina resurser på ett gemensamt och bra sätt. För att möjliggöra detta finns artikel 17 i Prümrådsbeslutet, som regeringen lyfter fram som en möjlig väg.

Prümrådsbeslutet innebar ju att vi fick ett större, vidare samarbete. Dels fick vi ett större informationsutbyte gällande DNA, fingeravtryck och fordonsregister, dels fick vi ett samarbete om förebyggande av terroristbrott och samarbeten som gäller evenemang, katastrofer och allvarliga olyckor. Men vi fick också möjligheten till sampatrullering enligt artikel 17.

Hur ställde sig då de olika partierna till detta? Jo, märkligt nog var alla partier för det nordiska samarbetet, men Vänsterpartiet och Miljöpartiet var konsekvent emot Prümrådssamarbetet över huvud taget. Man ville inte ens ha möjlighet att utbyta fordonsuppgifter - trots att vårt fordonsregister redan var offentligt.

Socialdemokraterna hade lite svårare att bestämma sig. Man såg gärna informationsutbyte som en möjlighet, men i sin reservation sa man definitivt nej till artikel 17 i Prümrådssamarbetet - samma artikel som samma parti i dag lyfter fram som den stora möjligheten.

Ibland kan alltså partipolitik bli lite lustig. Man agerar på ett sätt i opposition och ska prompt vara emot, men när man sätter sig i regeringsarbete inser man att man måste använda sig av den befintliga juridiken för att kunna nå olika typer av framsteg. Nu ska jag inte vara onödigt gnällig, men jag tycker att det här är ganska lustigt.

Jag är mest glad att vi efter nio år, en månad och fyra dagar ser till att faktiskt få ett fungerande polissamarbete så att vi också i ett område som Tornedalen, där vi aldrig kommer att kunna ha tillräcklig polisbemanning för att klara av alla situationer, kan få en situation där närmaste polisbil kan ingripa oavsett på vilken sida av gränsen den står.

Återigen: Bra jobbat den här gången, regeringen! Och tack, Socialdemokraterna, för att ni var kloka nog att byta uppfattning!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 maj.)

Fru talman! Vilken ålder du har när du döms har väldigt stor betydelse i brottmålsprocessen, inte för själva brottet som har begåtts - det är detsamma oavsett vilken ålder du har - men däremot för påföljden, det som i folkmun kallas straff.

Kroppsbesiktning i syfte att utreda ålder i brottmålsprocessen

Det finns en lång tradition av att särbehandla unga lagöverträdare i straffsystemet. På grund av att unga är just unga har straffsystemet anpassats till att unga inte har uppnått samma utvecklingsgrad som vuxna personer har. Det gör att ingripanden mot unga är lindrigare än ingripanden mot vuxna.

Det finns särskilda bestämmelser om handläggning hos en rad myndigheter som polis, åklagare och domstol när det handlar om unga lagöverträdare. Bestämmelserna är ofta utformade med en bestämd ålder som utgångspunkt: 15, 18 eller 21 år. Den misstänktes eller tilltalades ålder har därför avgörande betydelse för vilket straff som kan utdömas.

Särbehandlingen av barn och unga är viktig. Det finns en mening med att barn får vara barn. Det finns många andra partier som ifrågasätter det här, men här vill jag vara tydlig: Ett barn är ett barn, oavsett om barnet är misstänkt för brott eller inte.

Jag tror inte att jag är ensam om att följa Kevinfallet på tv. Det är en berättelse som verkligen visar på hur utsatta barn är i rättsprocessen och hur benägen vuxenvärlden är att pådyvla barn sin egen uppfattning och få barn att tro att den är sanningen - skyldighet till ett brott, till exempel, eller kanske barnets egen ålder.

Det har länge varit så att om en person är misstänkt för brott och man inte vet åldern på personen kan en så kallad kroppsbesiktning göras. Det är en åldersbedömning, precis en sådan som vi är vana att se debatteras i sammanhang som rör asylsökande och ensamkommande flyktingbarn.

Men Högsta domstolen beslutade för en tid sedan att åldersbedömning inte längre får ske i brottmål om inte den unga tycker att det är okej att en åldersbedömning görs. Det har lett till att Rättsmedicinalverket numera endast utför medicinska åldersbedömningar om den unga i fråga tycker att det är okej.

Förslaget som regeringen nu presenterar syftar till att återställa rättsläget så som det uppfattades tidigare, innan Högsta domstolen meddelade sin dom. Regeringen vill att det tydligt ska stå i rättegångsbalken att man ska kunna utreda en ungdoms ålder om personen är misstänkt för brott som kan ge fängelse. Ungdomen behöver inte godkänna eller samtycka till åldersbedömningen. Utredningen ska alltså kunna göras mot en persons egen vilja.

Vänsterpartiet vill att det förslaget ska avslås.

De personer som kan bli aktuella för åldersbedömning förekommer såväl i brottmålsprocessen som i asylprocessen. Ibland är det fråga om samma individer. I båda sammanhangen spelar den ungas ålder stor roll. Åldern har stor betydelse, och visst är det viktigt att få reda på åldern på en person som är misstänkt för något. Det kan till och med vara till fördel för personen eftersom det finns omfattande skyddslagstiftning som skyddar den unga. Men att göra en utredning mot någons vilja är inte rätt.

Vi ska vara medvetna om att det i dag inte finns någon metod som kan bestämma en individs exakta ålder. Det är i stort sett samma metoder för åldersbedömning oavsett om det rör sig om brottmålsprocesser eller ansökningar om uppehållstillstånd - och ingen är exakt.

Metoderna för att bedöma ensamkommande asylsökande barns ålder har varierat genom åren och varit mer eller mindre godtyckliga. Socialstyrelsen pekade i en rapport från 2016 på osäkerheten i metoderna för åldersbedömning rörande såväl 15-årsgränsen som 18-årsgränsen och förordade därför pilotstudier rörande båda gränserna.

Vänsterpartiet anser att en ung brottsmisstänkt - i likhet med vad som från den 1 maj i år gäller för åldersbedömning i asylprocessen - ska ha möjlighet men inte vara tvingad att genomgå medicinsk åldersbedömning i de fall där den unges ålder är osäker och har betydelse för påföljdsfrågan.

Därför yrkar vi avslag på propositionen. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Det är av största vikt för förtroendet för rättssamhället att rätt personer blir dömda för brott de har begått och att de får ett väl avvägt straff. Här föreslår regeringen ett förtydligande angående kroppsbesiktning i syfte att utreda ålder så att rätt straff kan utdömas.

I propositionen föreslås ett förtydligande i rättegångsbalken av när kroppsbesiktning får göras för att utreda den misstänktes ålder. Kroppsbesiktning i syfte att utreda ålder ska få göras på den som skäligen kan misstänkas för ett brott som kan leda till fängelse. En förutsättning ska vara att den misstänktes ålder har betydelse för om straff får dömas ut eller för påföljdsfrågan i övrigt.

När den misstänktes ålder är okänd har sedan länge tillämpats en ordning där reglerna om kroppsbesiktning i rättegångsbalken har använts för att utreda om den misstänkte är straffmyndig och för andra situationer där åldern har betydelse för påföljdsfrågan. Resultatet av dessa bedömningar har därefter tillsammans med annan utredning åberopats i domstol.

Högsta domstolen har dock genom ett avgörande slagit fast att det inte finns lagstöd för att utföra kroppsbesiktning för detta ändamål. I beslutet anförs att bestämmelsens ordalydelse tar sikte på vad som kan vara av betydelse för utredningen av brottet. Detta bör enligt Högsta domstolen förstås så att omständigheterna kan få betydelse som bevisning eller på annat sätt bidra till utredningen av gärningen eller vem som har begått den. Omständigheter som har betydelse för påföljden, till exempel den misstänktes ålder, omfattas däremot inte av ordalydelsen, enligt Högsta domstolen.

Det är centralt att det finns en möjlighet för de brottsutredande myndigheterna, eller i sista hand domstolarna, att få till stånd en medicinsk åldersbedömning om den misstänktes ålder är oklar. Annars måste myndigheterna många gånger förlita sig på den misstänktes egna uppgifter om sin ålder. Det finns då en betydande risk för att allvarliga brott inte utreds eller att åklagaren inte kan uppfylla sin bevisbörda eller utredningsskyldighet med följden att åtal inte kan väckas eller att ett väckt åtal ogillas. Följden kan också bli att dömda får mindre ingripande straff än vad de skulle ha fått om åldern hade kunnat utredas närmare. En sådan ordning skulle många gånger leda till stötande resultat, inte minst mot bakgrund av de intressen målsägandena har av att brott blir utredda och lagförda. Det gäller i synnerhet när det är fråga om mycket allvarlig brottslighet. Det är också olämpligt att vuxna personer som dömts för ett allvarligt brott placeras tillsammans med barn på slutna ungdomshem på grund av att åldern inte har kunnat fastställas.

Det finns i dag inte någon metod för medicinsk åldersbedömning som kan bestämma en individs exakta ålder. Både Rättsmedicinalverket och Socialstyrelsen har fått i uppdrag att arbeta med att se över metoderna och att öka kunskapen.

Även om en medicinsk åldersbedömning inte med exakthet kan säga vilken ålder den misstänkte har är den en viktig pusselbit i kartläggningen av frågan. Rättsmedicinalverkets analyser och bedömningar vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. När Rättsmedicinalverket uttalar sig om en persons ålder uttalar sig myndigheten aldrig med större säkerhet än vad de vetenskapliga metoderna tillåter. Den osäkerhet som finns i bedömningen har också domstolen att beakta i sin bevisvärdering.

Mot den bakgrunden föreslås därför att ändamålet för kroppsbesiktning ska kompletteras så att det uttryckligen framgår av rättegångsbalken att kroppsbesiktning får göras för att utreda den misstänktes ålder i det fall den har betydelse för om påföljd får dömas ut eller har betydelse för påföljdsfrågan i övrigt.

Kompletteringen innebär endast en uttrycklig lagreglering av det som i den praktiska tillämpningen ansågs gälla innan Högsta domstolen kom med sitt beslut. Det är alltså fråga om att återställa rättsläget till hur det tidigare uppfattades på denna punkt. Någon utvidgning av möjligheterna att besluta om kroppsbesiktning i förhållande till vad som ansågs gälla är enligt regeringen inte avsedd.

Legalitetsprincipen, behovsprincipen, ändamålsprincipen och proportionalitetsprincipen kommer, liksom tidigare, att vara vägledande vid tilllämpningen.

Enligt utskottet är det av stor betydelse att det finns en möjlighet för de brottsutredande myndigheterna eller domstolen att i sista hand få till stånd en medicinsk åldersbedömning om den misstänktes ålder är oklar. I annat fall finns en betydande risk för att allvarliga brott inte utreds eller att åklagaren inte kan uppfylla sin bevisbörda eller utredningsskyldighet med följden att åtal inte kan väckas eller att väckt åtal ogillas.

Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

(Applåder)

Fru talman! Jag yrkar bifall till propositionen och utskottets förslag samt avslag på reservationerna.

Jag instämmer i allt som sas i talarstolen av min kollega från utskottet Susanne Eberstein.

Vad som är centralt är att man anpassar lagstiftningen till det läge som man har upplevt har gällt redan tidigare. Det är för att tillgodose grundläggande rättsliga principer, som också nämndes tidigare. Legalitetsprincipen är oerhört viktig när det gäller ingrepp mot människor med tvång. Så är det när man gör en kroppsbesiktning av någon, oavsett syftet.

Lika fall ska behandlas lika. Det är en grundprincip i ett utvecklat rättssamhälle. Det är inte så att vissa ska komma undan medan andra inte gör det. Att det skulle vara frivilligt att komma undan eller att bli dömd, så som är utgångspunkten för Vänsterpartiet, är ett absurt resonemang.

Om man inte vet hur saker fungerar kan man ha uppfattningen att en bedömning av detta slag sker genom att en utomstående talar om exakt, att det är 100 procent säkert, att det är på det ena sättet eller det andra sättet - att det är 100 procent säkert att någon är si eller så gammal. Så fungerar det inte. Det finns ingenting som är 100 procent säkert annat än om man helt säkert kan säga att det är utrett. Domstolens verksamhet går ut på att hantera osäkerheter. Hur ofta kan man säga att man helt säkert vet att någon har gjort sig skyldig till ett brott, att man är 100 procent säker? Det förekommer knappt - kanske någon enstaka gång. I annat fall handlar det om att man har uppnått beviskravet för att någon ska kunna dömas. Det är ställt utom rimligt tvivel. Det får finnas tvivel, men inte något rimligt tvivel, om att någon har begått en gärning.

Det finns ett antal andra frågor där man använder sig av så kallade sakkunniga vittnen eller olika typer av utlåtanden i domstol. Det har varit tradition i till exempel faderskapsmål när faderskap till barn ska avgöras, vilket har kunnat få långtgående konsekvenser. De målen har utretts med lägre säkerhet än vad som krävs för att bli fälld för brott i en domstol.

Detta är ett bra och fullt rimligt förslag. Det kan inte vara så att den som är över 15 år, men påstår sig vara 14 - vid 14 är man inte straffmyndig och kan inte dömas - ska kunna välja att genomgå en medicinsk åldersbedömning, som kan visa att personen är 18 år. Utfallet av bedömningen kan slå så mycket.

Det finns personer som nog har varit ganska gamla, över 20 år, och som har funnits på boenden för ensamkommande barn och också i andra sammanhang där man tidigare inte har kunnat fastställa ålder. Men det har ändå framkommit. Det finns också exempel i Sverige där man har använt tysk åldersbedömning som grund för att döma i brottmål.

Jag tycker att det är väldigt bra att man får den här möjligheten, som också ska framgå tydligt av lagstiftningen. Det är inte så att man ska kunna välja huruvida man vill riskera att bli dömd eller inte, utan lika fall ska behandlas lika. Har man begått brott och åldern har betydelse för frågan om man ska kunna dömas över huvud taget eller för påföljdsfrågan ska det kunna utredas.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och propositionen, fru talman.

Fru talman! Rätt ska vara rätt! Eller hur, Anti Avsan? Precis som du sa i talarstolen ska lika behandlas lika.

Men jag tycker att du är något raljant angående åldersbedömningar och utmålar det som att jag och Vänsterpartiet kanske tror att det handlar om en hundraprocentigt rättssäker process som på månad och år kan fastställa någons ålder och att det därför finns en viss osäkerhet från oss. Så är det inte. Vi är kritiska till åldersbedömningen för att det inte vare sig från Socialstyrelsen eller Rättsmedicinalverket på något sätt finns en bedömningsgrund som är så pass rättssäker som vi skulle vilja ha den. Det har vi pratat mycket om i dag.

Vad jag däremot aldrig har hört Moderaterna prata om i justitieutskottet är någonting som ligger väldigt nära åldersbedömning och konceptet "ålder", nämligen barn och barnperspektivet i rättsprocessen. Det är egentligen det vi pratar om i dag: Vilket slags barnperspektiv ska vi ha i rättsprocessen?

Vill Moderaterna att barnkonventionen ska bli lag? Det har jag aldrig hört någonting om. Vilket synsätt har ni på barnperspektivet i rättsprocessen? Vi brukar också debattera häktning av barn, någonting som Vänsterpartiet är starkt kritiskt mot och vill förbjuda. Moderaterna svajar däremot väsentligt i frågan om häktning av barn.

Lika ska behandlas lika, säger du. Men vi vet också att barn har en särställning i rättsprocessen. Där skulle jag vilja höra Moderaternas åsikt.

Fru talman! Det handlar inte bara omedelbart om personer som är i den här åldern, till exempel de som är under 18 år och är barn. Det kan handla om vuxna människor som har begått brott tidigare. Det kan vara ett väldigt allvarligt brott som inte har preskriberats. Om det inte är bekant hur gammal personen är, då personen inte är född i landet och det inte finns födelsebevis eller någonting annat, kan det bli fråga om att fastställa åldern när personen är vuxen. Begick man brottet innan man hade fyllt 15 år eller inte? Då är själva åtgärden, kroppsbesiktning för att utröna åldern, någonting som kommer när man är vuxen.

När det gäller barnperspektivet: Det är fullständigt självklart att man är barn om man är under 18 år. Det kommer till uttryck i lagstiftningen på väldigt många ställen. Vi har aldrig haft någon annan uppfattning än att vi ska ha en straffmyndighetsålder på 15 år. Vi har också särskilda regler för hur man mäter straff för dem som är under 21 år i dag. Det pågår en diskussion om huruvida man ska ha lägre straffmätningsvärde för dem som till exempel är allvarligt kriminella och fullt medvetna om vad de gör men är 20 år gamla. Det finns då också andra regler i brottsbalken för att göra bedömningar av om personen hade den mognad som är rimlig och som människor i allmänhet har när de har gjort någonting. Det kan vara fråga om ålder. Det kan också vara funktionsstörningar, nedsatt intellektuell förmåga eller någonting annat. Jag tror inte att Vänsterpartiet och Linda Snecker riktigt har tänkt igenom när det här så att säga kan uppkomma.

Fru talman! Jo, det är just det att vi har tänkt igenom det. Vi har framför allt tänkt igenom det här ur ett barnperspektiv, för barn är oerhört utsatta i hela rättegångsprocessen. Precis som jag sa har vi ett aktuellt fall som går på tv just nu, nämligen Kevinfallet. Detta visar vilken extrem situation som barn befinner sig i, och det här måste vi lära oss av.

Du konstaterar, Anti Avsan, att vi har olika åldrar i lagstiftningen: 15 år, 18 år och 21 år. Du konstaterar att det är så det står i lagen. Men det går inte att tolka Moderaterna på annat sätt än att det svajar väldigt mycket när det kommer till er syn på när barn egentligen är barn. Det börjar direkt pratas om mognad och om olika attiraljer som följer med åldersprocessen och som jag tror att ni med glädje skulle vilja ändra på, precis som ni gärna skärper olika slags straff utan att kunna motivera vad det egentligen ska ge för resultat.

Jag konstaterar att Moderaterna inte har några problem med att vidta mer ingripande åtgärder mot barn, som att tvinga någon till en åldersbedömning. Ni tycker att det är helt okej att häkta barn med restriktioner och isolering. Där är er röst definitivt inte stark, men där skulle den kanske till och med behövas.

Vill Moderaterna ha barnkonventionen som lag? Hur tusan ska ni i så fall få det att gå ihop med er rättspolitik? Det skulle vara jätteintressant att höra.

Fru talman! Det är väldigt många som har helt orealistiska förväntningar på barnkonventionen som svensk lag. Det kommer i sak inte att förändra någonting utan bara införa mer osäkerhet och möjligen på det sättet vara till nackdel för barnen.

Min konkreta fråga till Linda Snecker utgår från vad som står i reservationen: "En brottsmisstänkt ska ha en möjlighet, men inte vara tvingad till, att genomgå en medicinsk åldersbedömning i de fall som den unges ålder är osäker och har betydelse för påföljdsfrågan." Hur gammal man var när man begick brottet har betydelse för påföljdsfrågan. Om man inte vet hur gammal en person är men vederbörande med säkerhet är minst 26 år och begick ett brott när han eller hon kanske var 17 år och nio månader - låt oss säga ett bestialiskt mord - ska det då vara en möjlighet att genomgå en medicinsk åldersbedömning för att relevant påföljd ska kunna utdömas? Det tycker jag är absurt. Jag sa det tidigare i talarstolen, och jag säger det igen. Jag tror inte att det här är genomtänkt.

Sedan kan Linda Snecker stå och försöka måla på oss en bild av både det ena och det andra. Man kan titta på vad Vänsterpartiet står för i olika frågor. De byter fot och går från den ena ståndpunkten till den andra, vilket vi såg i det förra ärendet. Jag tror nog inte att de har det största genomslaget. Jag tror inte att Vänsterpartiet är eller någonsin kommer att bli ledande i svensk rättspolitik.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 maj.)