Interpellationssvar - 2017-05-09

Fru talman! Robert Hannah har frågat mig på vilket sätt jag har försökt att påverka eller utöva påtryckningar på centralregeringen i Bagdad och på självstyret i KRG för att försäkra mig om att de skrivningar om mänskliga rättigheter som finns i Iraks konstitution och i KRG:s motsvarighet också blir verklighet i praktiken. Han frågar mig på vilket sätt jag har försäkrat mig om att det svenska stöd som ges till den kurdiska peshmergan och till centralregeringen inte används mot de redan utsatta minoriteterna.

Robert Hannah frågar även huruvida jag och regeringen kräver att KRG ser till att personer tillhörande den assyriska minoriteten får tillbaka mark som ockuperats av kurdiska klanledare samt om jag och regeringen kräver att KRG säkerställer att den assyriska minoriteten i området Nahla får tillbaka sin mark som KRG:s presidents släkt har ockuperat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Över 20 år av krig, sanktioner och sekteristiskt våld i Irak har lett till svåra sociala och politiska utmaningar som kräver långsiktigt och brett engagemang i Irak. Situationen för religiösa och etniska minoriteter är, som Robert Hannah beskriver, bekymmersam. Den pågående väpnade konflikten mot Daish har drabbat dessa grupper särskilt hårt. De är överrepresenterade bland dem som tvingats fly sina hem.

I och med de militära framgångarna mot Daish är det nu av stor vikt att Irak genomför inkluderande politiska och ekonomiska reformer för att säkerställa stabilisering, långsiktig återuppbyggnad och nationell försoning. Det internationella samfundet har ett ansvar att bistå Irak med detta samt att framhålla vikten av att folkrätten, inklusive internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter, respekteras och upprätthålls. Sverige tar löpande upp detta såväl med centralregeringen i Bagdad som med Kurdistans regionala regering, även på högsta nivå. Detta gjordes allra senast i mars då ministern för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, Isabella Lövin, besökte landet.

Sveriges femåriga biståndsstrategi för Irak, som lanseras under andra halvan av 2017, har fokus på freds- och statsbyggande och kommer därigenom att verka för inkluderande processer. Inom EU verkar Sverige aktivt för ökat engagemang till stöd för Irak. Som ett resultat av det arbetet har EEAS tagit fram civila stödoptioner, bland annat stöd till säkerhetssektorn i Irak. Sverige stöder att EU inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken upprättar ett utvärderande team inom säkerhetssektorreform. Beslut om ökat EU-stöd på området väntas kunna fattas i början av sommaren.

Även inom FN arbetar Sverige för ett demokratiskt och stabilt Irak, där alla grupper i samhället finns representerade. Det är naturligtvis också en prioritering under det svenska säkerhetsrådsmedlemskapet. Vi verkar i säkerhetsrådet för att stödja FN:s politiska mission i Irak (United Nations Assistance Mission for Iraq, Unami) och dess arbete för att främja nationella processer för försoning och fredsbyggande. Där ingår stöd till nationella processer för dialog mellan sunni- och shiabefolkningen, kurder, yazidier och andra grupper.

Den politiska processen är ytterst avgörande för att säkerställa återvändande, ett lagligt styre och skydd för kristna och andra minoriteter i landet. Fredlig samexistens samt respekt för egendom och markägande är nödvändigt. Sverige bidrar även till att möjliggöra återvändande till befriade områden genom UNDP:s stabiliseringsfond (FFIS), till vilken 125 miljoner kronor hittills kanaliserats.

Sverige tolererar inte att övergrepp begås i kampen mot Daish, och Sverige uppmanar därför, tillsammans med EU, Irak att ansluta sig till den internationella brottmålsdomstolen (ICC). Regeringen framhåller vikten av att Mosuloffensiven och andra insatser genomförs i enlighet med den internationella humanitära rätten och att civilbefolkningen skyddas. Det svenska militära utbildningsbidraget inom den globala koalitionen har som en av sina uppgifter att utbilda de lokala irakiska försvarsstyrkorna i internationell humanitär rätt. Regeringen har konsekvent betonat att uppgifter om kränkningar av mänskliga rättigheter och den internationella humanitära rätten måste utredas och att förövare måste ställas till svars. Övergrepp är oacceptabla oavsett var och av vem de begås. Kampen mot terrorism måste respektera folkrätten, inklusive humanitär rätt och mänskliga rättigheter. Det är något Sverige återkommande påpekar i FN:s säkerhetsråd och andra internationella organ.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att den svenska insatsen i Irak är hedervärd och otroligt viktig för fred och stabilitet i Mellanöstern och särskilt i Irak. Det gör mig stolt som svensk att vi faktiskt gör detta, så det handlar inte över huvud taget om att kritisera det.

Däremot håller jag självklart med om det som Robert Halef tidigare tog upp: att insatserna måste säkerställa att minoriteterna får en riktig och ärlig chans att kunna stanna kvar och fortsätta. Jag utgår från att utrikesministern gör sitt bästa för att poängtera att minoriteternas utsatthet är extremt stor och att det är de grupperna som behöver prioriteras i en återuppbyggnad av Irak. Jag är i stort nöjd med utrikesministerns svar på den frågan, även om vi inte delar åsikter när det gäller självförsvar och styrkor och sådant. Men i stort är den svenska insatsen otroligt hedervärd.

För mig är det extremt viktigt att alla folkgrupper i Irak får en chans och en möjlighet att stanna kvar. Därför har jag i denna interpellation väldigt mycket betonat deras möjlighet att faktiskt göra det. Det är egentligen bara på en punkt som jag inte får något svar från utrikesministern. Därför vill jag lyfta den särskilt. Men det innebär inte att jag inte har åsikter i de andra frågorna.

Jag lyfte frågan om assyriska byar i den kurdiska regionen. Jag är en av de personer som absolut försvarar den kurdiska regionen. Demokratiutvecklingen där har varit god historiskt sett, och det är en av de starkare krafterna i Mellanöstern. Men det finns också problem, och det måste man som regering kunna betona och lyfta.

I Korrespondenterna visades en dokumentär för någon månad sedan som handlade om olaglig ockupation av assyriska byar i den kurdiska regionen. Byar tas av klanledare, i det här fallet Massoud Barzanis släkting. Jag har inte hört några uttalanden från regeringen över huvud taget med kritik mot den typen av ockupationer. Jag vill betona att detta inte är någonting som jag själv har hittat på eller som någon annan har hittat på. Jag vill nämna några av de organisationer som tar upp detta. Amnesty International har rapporter om denna fråga. World Council of Churches har en rapport om frågan. International Crisis Group har också rapporter om ockupationer av assyriska byar i den kurdiska regionen. Även Human Rights Watch har gjort rapporter om detta.

Det senaste fallet i Nahla handlar om Massoud Barzanis kusin och den klan som han tillhör. De har helt enkelt gått in i byn och tagit mark. När markägarna, den assyriska minoriteten i området, har försökt demonstrera och försökt få sin mark tillbaka har de inte fått någon hjälp över huvud taget. Den kurdiska peshmergan har inte gått in där för att säkerställa att marken finns, och Massoud Barzani har inte uttalat att de behöver lämna markerna.

Min fråga till utrikesministern är: På vilket sätt har regeringen uttalat att konfiskationen av assyriska byar är otillåten, och vad tänker ministern göra för att säkerställa att detta inte sker?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tror att vi i västvärlden har uppfattningen att Mellanöstern är någon sorts smältdegel av olika kulturer och religioner. Det är en stor mångfald och en hel mosaik av olika kulturer. Men sanningen är att det i den regionen alltmer utvecklas till att bli en rad olika väldigt homogena enklaver.

I stort sett alla judar har flyttat till Israel. De flesta kristna som överlevt utrensningar har emigrerat till västvärlden. Extremister inom islams två huvudfåror begår enorma övergrepp mot civila, sunnimuslimer och shiamuslimer, och det är så mycket vapen i omlopp att dödandet bara fortsätter. Det verkar ha sin egen dynamik på något sätt. Bagdad är en stad där våldet minskade för sju åtta år sedan. Det var delvis en följd av amerikansk truppförstärkning, men det var också en följd av att det inte gick att etniskt rensa mer. Staden var i stort sett rensad ända ned på trappuppgångsnivå. Denna utveckling är oerhört tragisk och fruktansvärd.

Det finns några platser som fortfarande har en mångfald. Libanon är ett sådant ställe och även Kurdistanregionen i norra Irak. Därför är det väldigt viktigt att minoriteterna skyddas. Min uppfattning, fru talman, är att Sverige bör ha så goda relationer som möjligt med den kurdiska regeringen i Erbil, för det ger oss också möjligheter att påverka. Vi har stora diasporagrupper i Sverige som på olika sätt tycker att dessa frågor är väldigt viktiga - hur utvecklingen går och så vidare. Vi behöver givetvis använda våra kontaktytor gentemot det kurdiska självstyret för att påverka. Det hoppas jag verkligen att regeringen gör. Det ligger även i Barzanis och de andra ledarnas intresse att göra detta, eftersom de nu kommer att gå vidare inför den folkomröstning om självständighet som man ämnar hålla.

Fru talman! Jag skulle vilja säga något i anslutning till detta som är väldigt viktigt för svensk del, inte minst med tanke på våra aktiviteter i området, där vi deltar i koalitionen för att slå ut IS. Vi behöver en bred politisk agenda för vad som händer efter Isis, efter Daish. Det gäller återuppbyggnad och annat. Sverige gör mycket. Jag tror att vi på olika sätt kan göra mer för att människor ska få möjlighet att återvända.

Sedan är det en annan del i detta. Iraks militära struktur innebär att mer och mer militär kapacitet har förflyttats över till olika milisgrupper, som kallas Hashd al-Shaabi, som är mycket nära Iran. Många av dessa grupper är i praktiken en del av den iranska revolutionen. Det är en del av Irans ideologiska sekteristiska projekt för att dominera i Irak, snarlikt Hizbullah i Libanon.

Detta kommer att bli en oerhörd utmaning framöver. När IS drivs ut från Mosul och Raqqa kommer det att sluta med att dessa trupper kommer att ställas mot peshmergatrupperna i norr. Risken är att man får en ny dimension i denna konflikt. Frågan är hur regeringen ser på det och att våra militära resurser går till att träna till exempel förband eller enheter som sedan ansluter sig till de olika milisgrupper som inte i huvudsak är lojala med Bagdad utan med Teheran.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det kanske inte verkar som om jag uppskattar debatten med Robert och Fredrik, men det gör jag. Jag tycker alltid att det är lika intressant, för ni är så kunniga och engagerade.

I den här frågan har vi faktiskt en stor samsyn. Jag har ingenting att invända men kan tillägga till det Fredrik säger att bakgrundsbeskrivningen är den som ligger till grund för bedömningen att det finns en risk för att både Syrien och Irak delas upp i mindre stater och intresseområden. Vad som helst kan hända framöver om vi inte ser upp med denna utveckling, så det är viktigt att man träder fram försiktigt och tänker långsiktigt på vad olika insatser kan medföra.

Dessutom tycker vi samma sak om minoriteternas utsatthet. De rapporter som du håller fram, Robert, behöver vi ta med oss i vår dialog med KRG och med Irak. De bör vara en del av den kritiska diskussion som vi har med KRG och med centralregeringen om minoriteterna liksom det som kom fram i Korrespondenterna. Jag tycker att det har gett underlag och bränsle till den debatt som vi måste ha.

Jag håller med om det allra mesta som ni har sagt. Det är viktigt hur vi agerar. Det känns bra att vi kan fortsätta arbeta på alla de tre parallella spåren som vi pratade om tidigare i Irakinterpellationen: ett politiskt, ett humanitärt och ett militärt spår. Men framför allt behövs en långsiktig plan.

Det här är en så central diskussion om minoriteternas utsatthet, så den måste vi ha med oss. Vi måste också kunna basera den på bland annat de här rapporterna. Jag har ingen annan syn än att detta är viktigt och måste vara en del av vår dialog.

Den andra, större frågan är den politiska utvecklingen som vi har sett. Som Fredrik sa är det inte alls en smältdegel, utan nu polariseras också olika muslimska grupper och andra minoritetsgrupper. Det här bådar inte gott och kommer att bli en extra stor utmaning för oss som vill verka för inkluderande samhällen och en fredlig utveckling, inte minst i Irak.

Fru talman! Tack, utrikesministern, för ett bra svar!

Jag delar utrikesministerns bild att man måste arbeta politiskt, humanitärt och militärt. Om vi lyckas med dessa tre spår är minoriteterna de som vinner mest på det - så är det.

Jag tror att det finns jättestora möjligheter för den svenska regeringen att påverka både den irakiska regeringen och även det kurdiska regionala styrets regering i rätt riktning.

När jag senast var i det kurdiska parlamentet i Erbil pratade jag svenska med vice talmannen, för han har varit politisk flykting här i Sverige, i Stockholm. Och när jag går runt på kaféerna i Erbil kan något av dessa heta Kafé Eskilstuna. Vi är i mina ögon troligtvis bland de absolut mäktigaste påverkansarbetarna som stat mot en annan stat. Vi kan och behöver göra en stor skillnad där, för det finns vissa saker som inte fungerar i dag, och det drabbar främst minoriteterna i Irak, där man nu inför en massa sekteristiska lagar som begränsar till exempel religionsfriheten och inför förbud mot alkohol, som till stor del dricks av minoriteter.

Jag vill poängtera att en av de saker som man absolut måste göra inom KRG är att bekämpa korruptionen som finns där. Jag kan till exempel berätta att jag hade en taxichaufför med mig en hel vecka senast jag var i Irak. När vi avslutade veckan frågade jag honom om han hade något mer jobb på gång. Då sa han: Nej, jag jobbar egentligen på Utrikesdepartementet. Jag sa: Men vadå, du jobbade ju för mig en hel vecka. Han svarade: Men jag går in en gång i månaden och får halva lönen, och min chef tar den andra halvan. Det är ungefär på det sättet det fungerar. Det är extremt korrupt. Det gör också att rättssystemet inte fungerar. Man måste veta att också det assyriska folket har sina ursprungsområden i den kurdiska regionen. När de har papper på äganderätt till marker som har ockuperats av Massoud Barzanis egen kusin och går till domstolar avfärdas de av domstolarna, trots att de har bevisen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man måste arbeta politiskt och se till att politikerna tar på allvar att man inte får konfiskera mark som tillhör minoriteterna. Men man måste också arbeta för ett rättssystem som fungerar så att det finns domstolar som lyssnar och väljer rätt när man utsätts för ingrepp.

Ett av de absolut största problemen i Mellanöstern är just klanmentaliteten och de klansamhällen som begränsar möjligheterna för enskilda individer att hävda sin egen rätt. Det är jätteviktigt att vi politiskt och humanitärt jobbar för att bygga upp de här instanserna.

Det låter väldigt bra att utrikesministern tänker jobba med de här frågorna, och jag hoppas att det faktiskt görs.

Jag tackar för debatten. Jag vill inte fortsätta den utan avslutar den här.

Fru talman! Den situation som beskrivs i Kurdistanregionen i norra Irak är en följd av att man inte har en samordnad, fungerande rättsstat, utan det är olika, överlappande system för rättsskipning, helt enkelt. Den som är president i regionen kan inte nödvändigtvis kontrollera allt som sker på lokal nivå.

Det är en viktig process som man måste genomgå. Det skulle förstås underlätta om man fick en formell självständighet från Irak, för så länge som konflikterna mellan Erbil och Bagdad pågår tror jag att det försvårar en demokratisering också i norra Irak.

Fru talman! I mitt första inlägg tog jag upp problematiken med de milisgrupper som är väldigt närstående Iran. Det är olika beväpnade milisgrupper, som går under samlingsnamnet Hashd al-Shaabi och som i praktiken är delvis olika sekteristiska grupperingar som verkar för en mer fundamentalistisk variant av shiaislam, delvis delar från Iraks armé som så att säga förflyttats över till de här miliserna. Problemet är att miliserna kan begå ohyggliga övergrepp mot sunnimuslimska civila när man bekämpar Daish och framöver även mot kurder.

Jag tror att vi kommer att få fler debatter framöver kring den här frågan, därför att så som strukturen nu ser ut inom Iraks militära enheter kommer det att bli stört omöjligt med en återuppbyggnad av Irak efter att Daish är utkörda från Mosul. Det kommer att bli närmast omöjligt att bygga upp Irak igen om denna djupa sekterism fortgår från Bagdadhåll.

Fru talman! En av de två frågor som återstår att göra ytterligare någon kommentar till har att göra med korruptionen, därför att den är endemisk. Det är en otroligt viktig fråga som vi dessutom alltid nämner i våra kontakter. Vi vill förstås stödja reformer som tar itu med korruptionen, alltifrån vardagskorruption till korruption på högsta nivå, där det kan vara mycket stora belopp inblandade som rör oljeaffärer och annat. Det här är något som vi förstås är mycket uppmärksamma på och som är en del av vår dialog, där vi påpekar hur viktigt det är med reformer för att ta itu med korruptionen. Annars kommer man heller inte att få några investeringar och inte en långsiktigt stabil ekonomisk utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra frågan gäller den säkerhetssektorreform som framför allt EU är intresserad av att bidra med. Då måste man vara mycket uppmärksam på den typen av företeelser. Det måste planeras på ett sådant sätt att man bygger möjligheterna att ett land är inkluderande med ett politiskt system som är inkluderande. Man måste ta itu med många av de fenomenen så tidigt som möjligt i Irak och verkligen kväsa dem så att det inte kommer att gå alldeles åt skogen. Det är för FN en mycket stor uppgift att få Irak på rätt spår i framtiden.

Jag har tagit till mig era påpekanden, och jag uppskattar engagemanget. Sverige kommer att med det stora förtroende och inflytande som vårt land har fortsätta att påverka i rätt riktning. Det gäller att vi använder våra bistånds- och andra utvecklingsbidrag på rätt sätt, precis som med vårt samarbete med både EU och FN. Vi ska insistera på inkluderande processer, bekämpa korruption och vara uppmärksamma på sekterismen - som verkligen är ett växande problem.

Tack för debatten! Jag har uppskattat den.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Gunilla Nordgren har frågat mig om jag är beredd att snarast vidta lämpliga åtgärder för att komma till rätta med den snedvridna konkurrenssituationen, och om så är fallet, vilka åtgärder jag och regeringen ämnar vidta.

Jag delar Gunilla Nordgrens åsikt att det är olyckligt att svensk biogasproduktion drabbas på det sätt vi ser i dag. Situationen är en direkt konsekvens av att länder valt både olika stödnivåer och olika typer av stödsystem.

Direkt när vi fick kännedom om utvecklingen för den svenska produktionen av biogas inledde Regeringskansliet en analys av den uppkomna situationen och bakomliggande legala förutsättningar.

Det arbetet är komplext och pågår fortfarande. Den nu uppkomna problematiken uppstår dels på grund av att Sverige har en skatterättslig grön-gas-princip, som innebär att biogas som matas in på en plats i naturgasnätet kan hämtas ut som biogas långt därifrån, dels eftersom stödet ges på användarsidan i form av skattebefrielse. Båda systemen har varit viktiga för den ökade efterfrågan vi sett under lång tid i Sverige. Problematiken försvåras dessutom av att Danmark generellt valt att stödja biogas mer än Sverige. Jag kan dock konstatera att det danska stödet är godkänt av Europeiska unionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi fortsätter självfallet det analysarbete som påbörjats, och i detta ingår att analysera förutsättningarna för eventuella åtgärder.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag konstaterar att ministern i sitt svar på min fråga är överens med mig om att situationen för svensk biogasproduktion är utsatt, olycklig och oroande. Så långt är det bra. Nu är frågan vad ministern och regeringen är beredda att göra åt situationen.

Biogas är så mycket mer än bränsle. Biogasproduktionen är en av grundpelarna i ett hållbart samhälle i en cirkulär ekonomi. Med en egen biogasproduktion nyttjar vi våra egna tillgångar, som är en viktig del i arbetet med att nå målen om fossilfrihet och minskade utsläpp av växthusgaser. Det finns en stor potential att kraftigt öka biogasproduktionen.

Svensk biogasproduktion ger säker tillgång till flexibel och trygg energi. Den genererar dessutom rötrester som innehåller värdefull fosfor. Biogödsel klarar i dag även att användas för ekologisk odling.

Det finns således många mervärden. Frågan är om regeringen är beredd att diskutera med Danmark om gemensamma lösningar för en likvärdig konkurrens. Det kan vara svårt att förhandla med Danmark. Om detta inte fungerar, är regeringen beredd att ta egna initiativ? Branschen efterfrågar inte helt överraskande långsiktighet. Sverige har satsat på biogas eftersom den löser många av miljöproblemen. Avfall och restprodukter är värdefulla resurser. När kretsloppet sluts minskar klimatpåverkan. För att svensk miljöpolitik ska vara effektiv måste den bidra till att flera miljömål uppnås. Här är biogasen en viktig faktor.

Vad jag säger är cirkulär ekonomi i praktiken. Jag tror att vi är helt överens där.

Fru talman! Det är alltså nödvändigt med en konsekvent politisk prioritering. Biogas till vägtransporter har prioriterats i 20 år. Skattebefrielse är och har länge varit ett viktigt styrmedel för att stimulera biogasanvändningen. Men eftersom importerad gas också får skattelättnader, och i Danmarks fall dessutom får kraftfulla produktionsstöd, utvecklas marknadspriset till under produktionskostnad för biogas i Sverige. Det leder till förluster och nedläggningar, och framtida investeringar läggs i malpåse.

Jag inledde med att säga att biogas är mer än bränsle. Om fler bilar, inte minst lastbilar och jordbruksfordon, kördes på fordonsgas skulle vi öka vår självförsörjning av bränsle, vilket är önskvärt av många skäl - inte minst vid en eventuell kris då Sverige kan hindras från att importera bränsle - och den skulle ge gödningsmedel.

Ministern svarade att det danska stödet är godkänt av EU. Det har jag också läst. Då skulle ett sådant stöd eventuellt fungera i Sverige också. I Danmark subventioneras produktionen, och i Sverige subventioneras konsumentledet. Även i Tyskland och Nederländerna ges subventioner i produktionsledet.

Vill ministern att Sverige ska producera biogas? Jag tror det. Om svaret är ja, vad gör ministern och regeringen för att konkurrensvillkoren ska bli mer jämlika än i dag? När kan vi förvänta oss ett förslag på åtgärder som kan rätta till den snedvridna konkurrensen som finns i dag?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack också för ledamotens engagemang! Jag tror att ledamoten Gunilla Nordgren gör en helt riktig bedömning att vi är överens i Sverige om värdet och vikten av långsiktighet och förutsättningar för en ökad produktion.

Ledamoten ställde två frågor: om vi är beredda att föra en dialog med Danmark och om vi är beredda att i samspråk med branschen se vilka förutsättningar som finns att vända på detta. Svaret på båda frågorna är ja. Vi har en pågående diskussion med branschen. Vi ämnar självklart också föra en dialog med vårt grannland Danmark.

Jag är tämligen säker på att det på sikt säkert går att hitta lösningar. Det som är lite mer prekärt är det kortsiktiga. Precis som Gunilla Nordgren säger har både Danmark och ett antal andra europeiska länder andra system. Vi ska komma ihåg att det tog dem två år att få dem godkända i Europeiska unionen. Tyvärr finns inte den typen av quickfix när det gäller just stödsystemen. Om det hade funnits hade vi naturligtvis snabbt kunnat åtgärda detta.

Vi tittar nu igenom vad som kan göras på kort sikt inom de legala ramar som finns i Sverige och i Europeiska unionen. Sedan tittar vi på vad som kan göras på lång sikt. Situationen är naturligtvis inte tillfredsställande. Hela poängen med att jobba tillsammans i Europeiska unionen med en inre marknad är att det finns gemensamma regler och konkurrensneutrala stödsystem. I det här fallet är det helt uppenbart att den danska gasen har fördelar eftersom man kan tillgodogöra sig båda länders stödsystem.

Det korta svaret på frågan - lite ovanligt i interpellationsdebatter - är ja.

Fru talman! Det är bra när vi kan ha samma synpunkter och jobba mot samma mål.

Danmark har fått godkänt för detta, vilket landet har fått besked om. Då kan man hoppas att det inte tar två år. Frågan är om man på något annat sätt under den tiden kan subventionera så att investeringarna inte läggs i malpåse. Jag har sett flera exempel i Skåne, där det finns mycket material att göra biogas av, där producenter är osäkra. En stor anläggning är såld till Finland, och en stor anläggning är lagd i malpåse. I Stockholm har arbetet kommit igång lite mer.

Det finns sådant som inte är bra. Det är också en fråga om försörjningstrygghet. Vi talar mycket om detta. Jag sitter i miljö- och jordbruksutskottet och jobbar med livsmedelsstrategin. Biogasen finns med eftersom det inte bara är fråga om livsmedel och vatten, utan det är också fråga om transporter. Om Sverige blir avstängt kanske vi inte har tillgång till el, energi och så vidare. Men då kan vi köra våra jordbruksmaskiner. Vi kan köra mat, till exempel från Skåne till Stockholm, med biogas. Vi blir alltså mer självförsörjande, och det tycker jag är ytterligare en viktig sak när det gäller försörjning som man ska försöka ha med sig i dessa tider.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I livsmedelsstrategin talar man alltså inte bara om mat utan också om ett system som gör att vi kan klara oss om vi får importförbud genom att vi har egen energi för att kunna både producera mat - och då måste ju jordbruksmaskinerna köra på biogas - och transportera maten om tåg och sådant inte kan gå.

Det här är ju väldigt bra. Jag bara hoppas att man kan försöka sätta hårt mot hårt här. Eftersom Danmark har fått det godkänt och Nederländerna och Tyskland har samma system borde man kunna få igenom det lite fortare. Jag hoppas på det.

Fru talman! Vi ska se vilka förutsättningar och vilket handlingsutrymme vi har. Att föra dialog med branschen tror jag är viktigt. Jag tror också att det är viktigt att vi när vi väl gör något också vet att det håller. Det tror jag att vi alla är överens om.

Jag delar i grund och botten hela synen på det här med biogasen. Jag har till och med själv fått förmånen under de två och ett halvt år som jag varit energiminister att inviga ett antal anläggningar, alltid med framtidstro och glädje. Det är både klimatanpassning och miljöanpassning. Det leder också till jobb och tillväxt lokalt, och det ska inte underskattas i det här sammanhanget.

Ja, vi går igenom detta, ja, vi ska föra dialog med Danmark och ja, vi ser över de legala förutsättningarna eftersom den här situationen inte är tillfredsställande. Som ledamoten vet kom det plötsligt efter detta godkännande.

Det gläder mig att vi kan ha ganska stor samsyn också i den här typen av energifrågor. Vi har det sedan tidigare i energiuppgörelsen. Det är glädjande att vi kan ha det också i det här fallet, för jag tror att det är en styrka för vårt land när vi väl behöver vidta åtgärder att det finns stor samsyn i riksdagen.

Fru talman! Det låter ju bra, och det är bra att vi kan vara eniga. Det är mycket som vi inte är eniga om, så det är bra att vi kan vara eniga.

Man kan också hoppas att ni håller oppositionen uppdaterad om vad som händer. Vi - i alla fall jag - har ju också kontakt med branschen på olika sätt. Eftersom vi har samma syn är det bra om vi också kan hålla varandra uppdaterade, eller i alla fall att regeringen håller oss uppdaterade.

Fru talman! Jag kan utan några krusiduller säga att det gör vi gärna. Jag tror som sagt att vi i grund och botten har samsyn. Så har jag försökt jobba med övriga energifrågor gentemot de partier som vi har energiuppgörelsen med. Jag försöker se till att vi har gemensam information, för det underlättar senare i gemensamma tag.

Svaret på den frågan är alltså att när vi har ny information ska vi - såvida den inte omfattas av affärshemligheter eller sekretess - se till att oppositionspartierna också har den.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtler har frågat mig hur jag bedömer att Sveriges miljöpåverkan globalt kommer att förändras under kommande år och inom vilka sektorer jag kan se en ökad respektive minskad belastning.

Vidare frågar Gjörtler vilka åtgärder jag och regeringen är beredda att vidta med anledning av detta.

Svensk produktion och konsumtion leder till miljö- och klimatpåverkan såväl i Sverige som i andra länder. Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation kunna överlämna ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Rika länder har historiskt sett stått för en stor del av klimat- och miljöpåverkan, och de måste nu gå före.

Eftersom Sverige har begränsad möjlighet att ställa krav på produktionen i andra länder är globala avtal och samarbeten av stor betydelse för att minska den globala belastningen. Sverige ska därför fortsätta att visa ledarskap för en hållbar utveckling och det globala miljö- och klimatarbetet, exempelvis när det gäller genomförandet av Parisavtalet och Agenda 2030 samt i bilaterala samarbeten. En viktig del i Sveriges ledarskap är att driva teknikutveckling och ett starkt innovationsarbete. Det påverkar och driver utvecklingen mot grönare lösningar i hela världen, bland annat genom export av miljö- och resurseffektiva tekniker. Med låga utsläpp i produktionen kan Sverige också bidra till att minska de globala utsläppen även om produktionen i sig ökar, i de fall den ersätter produktion med större belastning.

Sverige kan bidra till en positiv utveckling och minska den globala belastningen genom insatser inom en rad områden. En av regeringens prioriteringar är att ställa om till en cirkulär ekonomi. Detta innebär att beakta produkters hela värdekedja för att minska klimat- och miljöpåverkan och öka resurseffektiviteten, oavsett om produkterna produceras i Sverige eller i andra länder.

Åtgärder som bidrar till hållbar konsumtion och produktion och en cirkulär ekonomi presenteras i en rad av den svenska regeringens nyligen antagna strategier, till exempel strategin Smart industri, exportstrategin, livsmedelsstrategin, strategin för hållbar konsumtion och Samverkansprogrammet Cirkulär och biobaserad ekonomi.

Målen för livsmedelsstrategin är bland annat en ökad total livsmedelsproduktion och en ökad andel ekologisk produktion samtidigt som målet ska bidra till hållbar utveckling i hela landet. Med låga växthusgasutsläpp i produktionen av olika livsmedel kan Sverige bidra till att minska de globala utsläppen, i de fall den ersätter livsmedelsproduktion med högre utsläpp. Produktionsökningen, både konventionell och ekologisk, bör svara mot konsumenternas efterfrågan. Det finns en enorm efterfrågan på ekologiska livsmedel, och det råder i dag brist på flera svenska ekologiska produkter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För andra sektorer, såsom tillverkningsindustrin, ska råvaruproduktionen vara hållbar. Vidare ska material och produkter återanvändas, återvinnas, repareras och uppgraderas i allt högre grad. Regeringen har bland annat infört skattereduktion och sänkt moms för att öka reparationer av produkter.

Förändrade konsumtionsvanor är ett sätt att minska miljöpåverkan. Regeringen avser därför att i högre utsträckning beakta konsumtionens konsekvenser för miljön genom att bland annat öka kunskaperna om konsumtionens konsekvenser, såväl nationellt som globalt stimulera beteendemönster som beaktar hållbarhetsaspekter samt främja ett effektivt utnyttjande av resurser. Därmed minskar konsumtionens negativa miljöeffekter, och förutsättningar skapas för en hållbar tillväxt.

I enlighet med strategin för hållbar konsumtion ska regeringen inrätta ett forum för miljösmart konsumtion och för att stimulera miljösmarta konsumtionsmönster.

Det är regeringens ambition att miljömålen ska nås. Arbetet med att nå målen har intensifierats, och allt fler aktörer i samhället är involverade i olika typer av miljöarbete. Samtidigt finns stora behov av ytterligare åtgärder för att ställa om samhället och uppfylla målen. Regeringen vill därför öka takten i genomförandearbetet.

Herr talman! Tack, miljöministern, för svaret!

I Agenda 2030-målen anges bland annat att alla FN:s medlemsländer ska arbeta för att säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster samt främja ett hållbart jordbruk. Sveriges riksdag har också fastställt generationsmålen, som jag nämner i interpellationen, där det framgår att vi inte ska exportera vår miljöpåverkan till andra länder. Det är viktigt att tänka på att hållbarhetsfrågor handlar om balansen mellan miljö, ekonomi och sociala frågor, men de handlar också om att väga lokala och globala aspekter.

Regeringen har angett att den vill öka såväl produktionen som konsumtionen och exporten av ekologiska livsmedel. Eftersom en ökad andel ekologisk produktion ger lägre produktionsvolym totalt innebär detta vissa problem. Eftersom svensk livsmedelsproduktion generellt sett är mer miljövänlig än alternativen innebär en minskad svensk produktion också en ökad miljöbelastning globalt sett. Varorna måste då ersättas med produkter som är producerade någon annanstans och sannolikt med mindre strikta krav.

Enligt en del forskning, bland annat från SLU, som beskrivs i boken Den ekologiska drömmen ger ekoodling inte ett lägre utsläpp av näringsämnen till yt- och grundvatten och riskerar att bidra till övergödningen. Det är något som försvårar uppfyllelsen av det av riksdagen fastslagna övergödningsmålet, som är ett av miljömålen. Forskarna varnar också för att mål om ökad konsumtion av ekologiska livsmedel innebär att naturmark måste omvandlas till åkermark i Sverige eller utomlands. Det betyder då att skogs- eller gräsmark där koldioxid lagras måste avverkas. Det är problematiskt ur ett miljö- och klimatperspektiv. Till det kan läggas att ekologisk produktion ofta har högre klimatutsläpp per kilo producerad produkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu sa miljöministern i sitt svar att "med låga utsläpp i produktionen kan Sverige också bidra till att minska de globala utsläppen även om produktionen i sig ökar, i de fall den ersätter produktion med större belastning". Det är helt sant, men det omvända gäller också. Om svensk produktion minskar och ersätts av produktion i andra länder med högre utsläpp ökar de globala utsläppen. Med höga utsläpp i produktionen bidrar Sverige till att de globala utsläppen ökar även om produktionen i sig minskar.

Låt mig summera. Med mer av ekologisk produktion riskerar vi alltså en situation där vi producerar mindre i Sverige men med ökade utsläpp av växthusgaser per kilo producerad produkt, samtidigt som den minskade produktionen måste ersättas av import av produkter som har större miljöpåverkan. Det blir en dubbelt negativ effekt. Problemet är att vi bryter dels mot flera av miljömålen, dels mot generationsmålet.

Varför har regeringen formulerat ett så tokigt mål när det gäller att öka den ekologiska produktionen? Med ett sådant mål vill man gärna veta hur regeringen tänker agera för att minska den negativa miljöpåverkan som åstadkoms genom agerandet. Mina frågor i min interpellation gällde dels hur regeringen ser på utsläppen från olika sektorer och vår export av vår miljöpåverkan, dels vad regeringen avser att göra åt dem. Jag tvingas att konstatera att trots ett ganska långt svar som innehöll en hel del intressanta resonemang saknas svar på båda frågorna. Jag fick inte höra en beskrivning av hur det ser ut i de olika sektorerna, och inte heller fick jag höra förslag på vad regeringen vill göra för att åtgärda problemen.

Herr talman! Jag är glad att Jonas Jacobsson Gjörtler ställer en fråga som baseras på den del av genomförandet av Agenda 2030 som handlar om hållbar konsumtion och produktion. Jag har nämligen tidigare uppfattat ett motstånd från Moderaterna mot att diskutera och ta upp den delen av miljöarbetet.

Anledningen till att det är så viktigt är att statistiken visar att summan av klimatpåverkan från svenskars livsstil och konsumtion är betydande. Den är betydligt större än de utsläpp som sker inom Sveriges gränser. Det är främst den del av utsläppen som sker i andra länder som står för ökningen, bland annat till följd av ökad import av livsmedel och ökat internationellt resande.

Detta är en av anledningarna till att regeringens vårbudgetproposition i år har kompletterats med en miljöbilaga, där ett av fokusområdena utgörs av analys av konsumtionens påverkan. Läser man den bilagan kan man konstatera många saker, bland annat att detta är ett område som behöver utvecklas vidare så att vi får ännu bättre metoder för att få grepp om de här frågorna som vägledning för kommande politik. Men vi vet redan i dag att det är ett område vi måste hantera.

Inom livsmedelsstrategin, som har starkt stöd i riksdagen, har man kommit överens om att totalt sett öka livsmedelsproduktionen i Sverige. Det finns många goda skäl att göra det. Men man säger också att livsmedelsproduktionen ska möta konsumenternas efterfrågan på konventionellt respektive ekologiskt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi tar tillbaka detta och tittar på vad vi ska göra, vad som blir nästa steg, och kan konstatera att efterfrågan på ekologiska livsmedel är större än den svenska produktionen är det för mig naturligt och inte något politiskt ställningstagande att vi startar ett arbete för att öka den ekologiska produktionen för att möta denna efterfrågan.

En ökad produktion av ekologiska livsmedel skulle också bidra till att uppnå flera av miljökvalitetsmålen, exempelvis Giftfri miljö, Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt och djurliv. Vi vet ganska mycket om hur den ekologiska produktionen bidrar till biologisk mångfald i odlingslandskapet. Det är en väldigt viktig fråga, för det är i just de delarna som den biologiska mångfalden minskar snabbast.

Jag ser inte de målkonflikter som Gjörtler lyfter fram, det vill säga att ökad ekologisk odling skulle leda till mindre produktionsvolym. Detta ska bland annat ses i sammanhang av ett arbete för att öka svensk livsmedelskonsumtion. Det råder i dag brist på flera svenska ekologiska produkter. Den växande marknaden för ekologiska livsmedel skapar möjligheter på marknaden för små och stora svenska jordbruks och livsmedelsföretag.

Det är felaktigt att avsaknaden av möjlighet att möta konsumenternas efterfrågan beror på akut brist på mark. Jag har inte sett några analyser som säger att det är det som är bristen. Det handlar om att få upp produktionsvolymerna och öka affärsmässigheten, och det handlar om produktionskedjor. Att få till en värdekedja i företagandet är det som behövs mest.

Herr talman! Tack, miljöministern, för svaret! Jag måste ändå säga att jag blir lite konfunderad över resonemangen.

Miljöministern började med att konstatera att det här handlar om mer än utsläpp inom Sverige och att en av de största faktorerna för vår miljöpåverkan är import av livsmedel.

Det är ju exakt det resonemanget som ligger till grund för min interpellation: Om vi styr politiskt mot en produktion som ger lägre produktionsvolymer innebär det, allt annat lika, att vi blir tvungna att importera mer. Allt annat lika blir alltså miljöpåverkan större. Vi ökar vår globala miljöpåverkan. Det är precis det som är problemet som jag försöker belysa, så jag förstår inte riktigt miljöministerns resonemang. Jag tycker att det som anförs här snarast understryker precis den poäng jag försöker göra.

När det gäller miljömålen är det korrekt att utfallen kan bli olika. Det är inte överallt som det är entydigt vilka resultat man får. Biologisk mångfald, till exempel, kan i flera fall bli betydligt bättre genom ekologisk produktion. Det handlar dock rätt mycket om hur det ser ut i omgivningen, runt de här markerna. För målet Giftfri miljö är det också tydligt. Men vi ser att det finns stora problem till exempel när det gäller klimatutsläppen.

Marknadens efterfrågan ska styra, står det i de mål som vi är överens om. Det är korrekt. Frågan är bara vad man menar när man talar om en marknad. Det är ju inte så att konsumenterna i dag betalar fullt ut vad det kostar för ekologisk produktion. Det finns ganska omfattande offentliga subventioner för ekologisk produktion. Vi vet alltså egentligen inte om konsumenterna är beredda att betala det som de uppfattar som ett mervärde. Jag tycker att om man säger att marknaden ska styra det här, då bör man också ta bort den typen av subventioner.

Mitt perspektiv handlar inte om att miljöarbetet inte skulle vara viktigt inom livsmedelsproduktionen. Det är snarare tvärtom. I stället för att fokusera på en produktionsform och försöka styra att människor ska konsumera eller producera mer av den tror jag att vi behöver jobba med miljöpåverkan från hela vår livsmedelsproduktion. Det kan vi göra samtidigt som livsmedelsproduktionen kan öka och vi därmed kan minska den påverkan som kommer från importen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet att teknikutvecklingen går framåt snabbt. När det gäller användningen av växtskyddsmedel är vi redan världsledande - vi använder väldigt lite i det som kallas konventionell produktion. Det kan minska ytterligare genom ny teknik. Robotar kan med precision spruta där det behövs eller till och med rensa ogräs manuellt.

Vi vet alltså att tekniken kommer att göra att det här blir ett ännu mindre problem framöver. Då ställer man sig frågan varför det är så viktigt att styra bort mot en mer ideologisk - nästan religiös - produktionsform, där man utesluter en del av de hjälpmedel som kanske kan behövas även av hälsoskäl för att få bort svampangrepp och sådant som kan vara skadligt även för människor.

Jag vill också påpeka att det finns en lite slarvig formulering i svaret från miljöministern. Det står att miljömålen för livsmedelsstrategin är "en ökad andel ekologisk produktion". Det är inte riktigt korrekt. Det är en del av regeringens egen formulering, men i de långsiktiga mål som vi brett kommit överens om finns inte den formuleringen med. Där talar vi om att livsmedelsproduktionen ska öka generellt eller totalt.

Jag noterar som sagt att miljöministern ännu inte riktigt svarat på frågorna som jag ställt och hoppas att det går att få detta utvecklat lite mer i nästa svar.

Herr talman! Delarna som rör livsmedelsstrategin har vi kommit överens om. Vi har brett stöd för och lägger otrolig vikt vid att öka livsmedelsproduktionen i Sverige. En anledning är den som Gjörtler lyfter fram: att svensk jordbrukssektor ska hålla god kvalitet och skapa livsmedel av hög kvalitet. En annan är fördelen med att ha produktionen nära konsumtionen.

Vi säger också att produktionen ska möta efterfrågan. Det finns större efterfrågan på ekologiskt än det finns svenska produkter. Det har varit en drivfaktor i den ökande exporten att konsumenterna har sökt produkter som inte har funnits inom svensk produktion. Jag ser det snarast som ren matematik att man då har startat arbete för att öka produktionen av svenska ekologiska livsmedel.

Detta går också hand i hand med rekommendationer från myndigheter, inte minst vad gäller påverkan på den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Där ser vi en minskning av arter i väldigt oroande takt och även stora problem med pollinatörer, som är helt avgörande för allt jordbruk.

Ett annat resonemang handlar om hur svenskars konsumtion påverkar i världen. Där är vi överens om uppfattningen - som också finns i bilagan till vårpropositionen - att den ökade livsmedelsimporten är en del i att våra konsumtionsbaserade utsläpp har ökat.

Sedan går Gjörtler över till ett teoretiskt resonemang. För att det ska stämma bygger det på att antalet kvadratmeter mark som vi använder i dag förblir detsamma och att en teoretisk brist på mark utgör ett hinder för ökad svensk livsmedelsproduktion, specifikt den ekologiska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men här är det något som inte stämmer - vi har ju tyvärr mark som ligger i träda i Sverige. Detta är också en av anledningarna till att vi vill öka den svenska livsmedelsproduktionen: Vi ser fördelar med att marken hålls uppe via växtodling och djurhållning. Det finns tvärtom ett värde i att mer av marken i Sverige brukas.

Tyvärr tappar Gjörtler sedan det lite större resonemang som krävs för att vi verkligen ska få ett grepp om helheten när det gäller hur vi svenskar påverkar genom vår konsumtion och skapar utsläpp i Sverige och utomlands.

Den stora potentialen i att jobba mer med den frågan är vad vi kan åstadkomma bilateralt och samarbetsmässigt i de länder dit vi exporterar. Vi har väldigt framgångsrika bilaterala samarbeten, som är kopplade till handelsutbyte där vi sprider svenskt administrativt kunnande och inte minst vårt miljökunnande. Därmed kan vi påverka den produktion som vi sedan konsumerar när vi importerar.

Herr talman! Tack, miljöministern! Jag tycker att det finns väldigt mycket klokt i det resonemang miljöministern för, och jag håller med om stora delar av det som sägs nu på slutet. Andra delar av resonemanget tycker jag fortfarande haltar rätt betänkligt.

Det är naturligtvis korrekt att man inte kan utgå från att tillgången på mark ska vara exakt densamma. Man skulle förstås kunna använda en del av, eller gärna all, den mark som ligger i träda. Så i någon mening är det sant att det finns tillgång till mark som inte används.

Samtidigt tror jag att man ändå ska tänka lite kritiskt och fundera på vilken mark man tror har lagts i träda. Det är sannolikt inte den allra bästa och mest produktiva jordbruksmarken. Detta tror jag att man måste ta med i bedömningen.

En sammanställning från SCB och Jordbruksverket visar att de faktiska ekologiska spannmålsskördarna är betydligt lägre; man får ut mellan 45 och 70 procent jämfört med de konventionella spannmålsskördarna. För matpotatis är siffran 49 procent. Detta ger en bild av hur mycket mark till som behövs för att kompensera för bortfallet när man styr om.

Sedan tror jag att man egentligen inte ska tänka så snävt, utan man behöver tänka större. Sverige har ett ansvar, tycker jag, i ett globalt perspektiv, särskilt om vi beaktar Agenda 2030. Vi har ett ansvar för att med våra förutsättningar producera så mycket livsmedel som möjligt, för det finns ett globalt behov av detta. Vi skulle kunna exportera mycket mer.

I stället för att fokusera på en produktionsform som ger låga volymer skulle man kunna fokusera på att öka produktionen över hela spannet - hela den konventionella produktionen - och samtidigt sträva efter att minska miljöpåverkan.

Där tycker jag att regeringen går fel. Man riskerar att fastna i en låsning kring en viss produktionsform som inte leder framåt.

Herr talman! Svenskars efterfrågan på ekologiska livsmedel ökar. Vi kan göra direkta kopplingar mellan möjligheten att möta den med produktion i Sverige, med de möjligheter för företag i Sverige som detta rymmer, och möjligheter att genom en näring och en produktion också bemöta ett av de stora problem vi har i miljöarbetet. En av de snabbaste negativa trenderna gäller biologisk mångfald i jordbruket, och det är bara en av de faktorer som är positiva i det ekologiska jordbruket. Jag väljer att fokusera på den eftersom den är tydligast.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är märkligt att då säga att det är bättre att de svenskar som vill ha ekologiska produkter ska fortsätta att köpa importerade varor, trots de längre transporter det innebär och de missade affärsmöjligheterna för svenska företag. Jag är otroligt glad att fler svenskar väljer att köpa ekologiskt och att betala mer för den miljötjänst det innebär, och jag ser stora möjligheter att möta den efterfrågan med svensk hållbar produktion.

Överläggningen var härmed avslutad.