Interpellationssvar - 2017-05-02

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Roger Haddad har ställt frågor om bidrag till organisationer som motverkar demokratiska principer. Han har frågat mig om regeringen kommer att vidta åtgärder, exempelvis att tillsätta en utredning, för att se över villkoren för statsbidragen till de organisationer som inte omfattas av den redan pågående översynen av statens stöd till trossamfunden. Han har även frågat om regeringen avser att ta initiativ för att säkerställa att kommuner, landsting och regioner inte använder sina offentliga medel till organisationer och trossamfund som inte respekterar demokratiska principer.

Det civila samhällets organisationer är en central del av vår svenska demokrati. Hundratusentals svenskar engagerar sig varje dag i ideella organisationer och föreningar, på idrottsplatser och i gympahallar, på scouthajker och i friluftslivet, i studiecirklar och i läxhjälpsprojekt. I mötet mellan människor uppstår en gemenskap som bidrar till tillit och sammanhållning. Den svenska staten har sedan årtionden tillbaka en politik som stöder det civila samhällets engagemang.

Bidragsgivningen till organisationerna måste dock ske under strikt kontroll. I flera förordningar som reglerar statsbidrag till organisationer finns demokrativillkor som bland annat innefattar att en organisation i sin verksamhet ska respektera demokratins idéer, inklusive principerna om jämställdhet och förbud mot diskriminering som ska vara uppfyllda för att organisationen ska kunna få bidrag.

Regeringen ser nu över dels vilka förordningar som inte har sådana kriterier, dels om det finns behov av att skärpa demokrativillkoret. Andra insatser är förslag till skärpta krav för bidrag till etniska organisationer och översyn av statens stöd till trossamfund. Utöver detta gav regeringen redan i höstas Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor i uppdrag att redovisa hur de arbetar för att säkerställa att de organisationer som får organisationsstöd också lever upp till demokratikriteriet.

När det gäller kommuner, landsting och regioner bör de självständigt ta ansvar för att säkerställa att de offentliga medel som de delar ut inte används till organisationer som inte respekterar demokratiska principer. Att så sker är angeläget.

Regeringen värnar såväl den dialog vi har med Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna genom tillkännagivanden om det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism som överenskommelsen om åtgärder mot terrorism. Dessa frågor är högt prioriterade av regeringen, och ett intensivt arbete pågår.

Herr talman! Tack, demokratiminister Alice Bah Kuhnke, för svaret på min interpellation! Liberalerna inlämnade den här interpellationen den 6 april. Bakgrunden är att vi ingick en överenskommelse med regeringen redan 2015 när det gäller åtgärder mot terrorism men också radikalisering och våldsbejakande extremism. En del i den överenskommelsen var att vi inte ska ha några offentliga medel som går till organisationer eller trossamfund som på olika sätt stöder extremism, radikalisering eller annan typ av våldsbejakande budskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett konkret resultat som vi välkomnar är utredningen om översyn när det gäller trossamfunden som statsrådet har refererat till. Det vi saknar och fortfarande inte har sett något konkret om är de som inte omfattas av trossamfunden.

Herr talman! Till dem som följer den här debatten vill jag säga att när det gäller trossamfunden handlar det om drygt 90 miljoner kronor per år som fördelas till dem. Vi tycker att det är bra att den utredningen görs, men den stora ekonomiska potten på drygt 300-400 miljoner kronor per år fördelas av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. De fördelar pengar till föreningar och organisationer, och de omfattas inte, menar vi, av den här översynen.

Jag vill fortfarande få ett svar på frågan om regeringen tänker tillsätta en utredning eller göra en översyn när det gäller den delen.

Jag noterade också, herr talman, att statsrådet inte verkar ha tagit till sig de återkommande exempel som man blir alldeles mörkrädd av - föreningsordförande, religiösa företrädare och styrelseledamöter som sitter i olika organisationer som får pengar och som inte, skulle jag vilja säga, följer svensk lagstiftning eller de här demokratiska principerna som vi talar så mycket om. Statsrådet skrev ju själv en artikel för snart ett år sedan, den 1 juni, om just åtgärder mot hatpredikanter och hatorganisationer.

Då är frågan: Har stödfunktionerna och regelverket när det gäller etniska organisationer förändrats sedan förra året? Översynen när det gäller trossamfunden har påbörjats. Det vet vi. Har myndigheternas rutiner för att betala ut bidrag förändrats sedan den 1 juni förra året? Regeringen skrev i den artikeln att man är beredd att se över detta.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att regeringen här säger i sitt svar att det i flera förordningar som reglerar statsbidrag till organisationer finns demokrativillkor. Har vi ännu inte, snart ett år efter demokratiministerns artikel och två och ett halvt år sedan statsrådet tillträdde sitt uppdrag, gjort de här skärpningarna, trots återkommande blufforganisationer och extremistiska personer och organisationer som fortsätter att ta del av statens offentliga medel?

Herr talman! Tack, Roger Haddad, för frågan och debatten! Det finns få saker som gör mig så upprörd som när man utnyttjar system. Att man tar skattebetalarnas pengar och använder dem till saker som de inte är ämnade för eller att de går till organisationer som inte står på en demokratisk grund eller som bjuder in hatpredikanter gör mig så otroligt upprörd. Det finns många som kan vittna om den upprördheten.

Inte minst var det här en stor sak för mig när jag under en kort period var generaldirektör för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, utsedd av den förra regeringen, och lyfte den här frågan med bland annat dina partikamrater som då satt i regering. Det här är alltså en fråga som jag har burit med mig, inte minst som aktiv i Scouterna, Svenska kyrkan, Röda Korset och Rädda Barnen och så vidare. Det här har varit helt centralt för mig. Pengarna ska jobba på rätt sätt. Det är skattebetalarnas pengar, och de ska gå till demokratiska organisationer.

Man ska veta att det delas ut 12 miljarder kronor i statligt stöd via ca 150 olika anslag av 25 olika myndigheter till det civila samhället. Samtidigt som allt det här görs av myndigheterna är det helt avgörande också för vårt system att enskilda statsråd inte lägger sig i och pekar på vilka som ska få vad. Eller hur? Då hamnar man hos konstitutionsutskottet. Tvärtom måste vi säkerställa att våra myndigheter har tydliga föreskrifter och att dessa följs och handläggs på samma sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här har lyfts under många år, långt tidigare än när vi blev regering, och ändå gjordes inte tillräckligt mycket. Däremot har vi gjort en hel del under tiden sedan vi tillträdde.

Lyssna noga nu: Vi har uppmärksammat och debatterat det, och det är själva grunden. Vi behöver se till att få en enhetlig behandling, både när det gäller definitionen av demokrativillkoren och när det gäller hur man handlägger det här, för det har spretat. Därför har vi ett arbete där vi nu har gjort en intern översyn, och för att få en enhetlighet har vi tittat på hur alla de här olika förordningarna - det är väldigt många - på olika sätt definierar demokratikriterierna.

En organisation ska inte kunna få stöd enligt demokratikriterier från en myndighet men inte från en annan för att kriterierna ser olika ut. Vi måste mena samma saker med det vi skriver fram och med hur vi låter skattebetalarnas pengar jobba.

Samtliga departement är involverade i arbetet med tydliga demokrativillkor. Det är vi som har satt igång det här sedan vi tillträdde, och det är vi som jobbar fram det här nu.

Vi måste också förbättra myndigheternas rutiner för bidrag. Därför har jag gett Statskontoret i uppdrag att genomföra en myndighetsöversyn av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och i den särskilt analysera myndighetens bidragshantering. I det uppdraget ska de också säkerställa att MUCF har de verktyg som krävs för att kunna tillämpa demokratikriteriet fullt ut och analysera rutiner vad gäller kvalitetssäkring, uppföljning och kontroll. Det här uppdraget ska redovisas senast i september 2017.

Vi har också gett MUCF i uppdrag efter debattartikeln - just för att nå de här grupperna som Roger Haddad frågar efter, alltså de som är utanför trossamfunden - att redovisa hur de arbetar för att säkerställa de organisationer som får bidrag lever upp till demokratikriteriet. Det uppdraget ska också redovisas senast i september 2017.

Vi har också tillsatt en utredning för att se över stöden till trossamfunden. Utredaren ska bland annat föreslå ett nytt regelverk för förtydligade krav på demokratiska värderingar.

Allt detta är alltså sådant som har skett och sker efter det att vi blev regering, men det har varit diskussion om detta under många år dessförinnan.

Herr talman! Jag är inte alls imponerad av statsrådets svar. Hur kan man stå i den här kammaren och vara nöjd med att extremistiska, våldsbejakande muslimska organisationer fortfarande och återkommande får bidrag av de myndigheter som statsrådet har ansvar för?

Jag har med mig exempel på ett par beslut som myndigheten under statsrådets departement och utbildningsdepartementet har beslutat om. Det gäller Sveriges Förenade Muslimer och exempelvis projektet Spiritus Mundi, som nyligen fick ett beslut om att återbetala bidrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor i oktober granskade exempelvis Sveriges Förenade Muslimer ansåg man att de inte hade begått några fel och att de var berättigade till den dryga halva miljon de fick förra året. Men för två veckor sedan kom ett nytt beslut från samma myndighet, som lyder under demokratiministern, där det stod att de ska återbetala och att de inte har rätt till bidraget.

Hur kommer det sig att man på så kort tid kan fatta så helt olika beslut i så viktiga frågor? Det är uppenbart att kontrollen brister. Det är uppenbart att myndigheten, MUCF, inte fullgör sitt uppdrag. Jag har sett ett uttalande man har gjort om att det beslutet har fattats på grund av skarpare bedömning.

Vi kan inte bara hoppas att det sitter en tuff handläggare på en myndighet. Regelverken, strukturerna, måste vara jättetydliga. Imamer och religiösa ledare som säger att tolvåringar ska hamna i helvetet ska banne mig inte ha en krona av skattebetalarnas pengar, herr talman! De som jämför flickor med rena chokladaskar ska inte ha pengar.

Flera av föreningarna som får bidrag av de här myndigheterna har anlitat hatpredikanter eller predikanter som förordar en syn som inte är förenlig med demokratiska principer. Det gäller synen på kvinnor, och det gäller hur de har uttalat sig antisemitiskt eller för den delen homofobiskt.

Två och ett halvt år efter att regeringen och statsrådet tillträdde och snart ett år efter att statsrådet skrev sin artikel fortsätter utbetalningarna av bidragen till dessa organisationer. Det är obegripligt.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor följer ett slags riktlinjer för hur de ska granska. Jag har ägnat ett antal timmar åt att studera hur de jobbar.

Herr talman! De tittar på stadgar, årsmötesprotokoll, verksamhetsberättelser och policydokument. Det är väldigt enkelt att ta del av de handlingarna, antingen direkt eller från hemsidan. Det står också att de vid behov kan titta på nyhetsrapportering eller besöka organisationernas hemsidor - vid behov.

Om det är den kontrollapparaten, den tuffa kontrollfunktionen, som statsrådet hänvisar till blir jag orolig. Det är nämligen inte alls ett effektivt sätt att komma åt de föreningar som vi verkligen vill komma åt.

Herr talman! Riksdagsledamot Haddad är uppeldad, med rätta. Det är fruktansvärt när skattebetalarnas pengar går till antidemokratiska krafter, till hat. Det är oacceptabelt.

Jag tror dock att man ska lugna ned sig så att man riktar kritiken till rätt person. Jag är inte ansvarigt statsråd för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Jag är ansvarig för ett trettiotal myndigheter. Det är inte en av dem. Anna Ekström är ansvarig för den myndigheten. Om du, Roger Haddad, vill tala mer om hur den myndigheten styrs, utifrån de myndighetsdialoger som sker kontinuerligt, får du vända dig till gymnasieminister Anna Ekström.

Jag är likväl demokratiminister. Just därför har jag, nu med Anna Ekström men också tidigare med Aida Hadzialic, drivit på för att stärka och säkerställa att vi har demokratikriterier som fungerar och för att de ska handläggas likvärdigt på de olika myndigheterna. Precis som jag beskrev är det många olika myndigheter som ger stöd till det civila samhället. Det kan inte vara på det sättet att en myndighet har ett demokratikriterium och att en annan myndighet har ett helt annat kriterium, att man handlägger på olika sätt. Det måste likställas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är någonting som har lyfts fram under lång tid. Det väcker därför en fråga. Vi har satt en hel del aktiviteter i verket. Vi säkerställer nu att myndigheterna tvingas synliggöra hur man handlägger och arbetar med de här frågorna och vilka olika kriterier man har. Men frågan lyftes upp för fem och tio år sedan, och den tidigare regeringen gjorde ingenting åt det, trots påtryckningar och trots att frågan lyftes upp. Det är enkelt att stå och skrika nu att mycket måste ske.

Mycket rullar nu ut, äntligen. Äntligen gör vi en översyn över samtliga bidragsgivande myndigheter. Och som jag sa är det väldigt många. Det är 25 olika myndigheter. Äntligen definierar vi vad det här ska innebära, hur man ska göra. Äntligen har vi utredningar som skärper kraven. Äntligen ser vi effekter.

Men om Roger Haddad vill ha tydligare ingångar till varför en specifik myndighet arbetar på ett visst sätt får han som sagt vända sig till det ansvariga statsrådet för den myndigheten eller direkt till myndigheten.

Herr talman! Det här är en anmärkningsvärd debatt. Varför kommer då statsrådet, demokratiministern, över huvud taget till kammaren och besvarar min interpellation om demokratiska principer när det gäller bidrag och organisationer som inte omfattas av översynen när det gäller trossamfund? Demokratiministern kanske skulle ha överlämnat interpellationen till sin kollega. Dessutom är hon och hela regeringen kollektivt ansvariga för det man har gjort och inte har gjort när det gäller de här frågorna.

Det räcker inte att säga att det är fruktansvärt och att de här organisationerna inte ska ha några pengar. Faktum är att de organisationerna fortfarande får statliga bidrag från olika typer av myndigheter.

Vi har också frågat regeringen om man kan göra någonting från nationell nivå när det gäller de kommuner och regioner som på olika sätt är med och finansierar, med lokaler och föreningsbidrag, och där kontrollen är dålig. Det finns oerhört många exempel där det inte fungerar.

Demokratiministern refererar själv i sitt svar att hon har gett det ena och det andra uppdraget, att hon har gett Statskontoret uppdrag. Man kan inte i ena stunden säga "Nej, jag har inte ansvar för den här frågan" för att andra stunder företräda regeringen, i interpellationssvaret och i varenda mediekommentar när det gäller bidrag till extrema organisationer. Det är ohållbart.

Herr talman! Jag inser att demokratiminister Alice Bah Kuhnke inte vill ha ansvar. Hon har egentligen inte gjort särskilt mycket åt problemet, trots att hon skrev en jättelång artikel den 1 juni 2016 och trots att hon tycker att det här är fruktansvärt och oacceptabelt. Jag kan bara konstatera att våldsbejakande extremister, imamer som vill kasta tolvåringar i helvetet och de som har en fientlig kvinnosyn fortsätter att få bidrag från svenska staten. Det är helt oacceptabelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är oacceptabelt att skattepengar går till antidemokratiska krafter. Det är något upprör och engagerar regeringen. Därför har vi tillsatt en rad åtgärder, för att skärpa kraven och för att säkerställa att skattebetalarnas pengar inte används till hot, till hat och till att sprida de mest fruktansvärda budskap.

Vi ser just nu över myndigheternas rutiner för bidrag. Vi har gett Statskontoret i uppdrag att granska och göra en myndighetsöversyn av MUCF. Vi har säkerställt att MUCF lämnar en rapport om hur de arbetar för att ge bidrag till rätt organisationer. Vi gör en översyn av enhetligheten när det gäller de olika bidragsvillkoren. Vi har också tillsatt en utredning för att se över hur trossamfunden arbetar.

Det vi gör nu är att vidta åtgärder, breda och flertalet åtgärder, som inte har vidtagits tidigare. De vidtas nu, av den här regeringen, eftersom det är vi som är regering. Det betyder inte att vi är nöjda med hur det är. Vi har tillsatt det här breda spektrumet av åtgärder eftersom vi vill se en förändring.

Att det är jag som är här och svarar på frågan beror på att Roger Haddad riktade den till mig ur ett brett demokratiperspektiv. Och jag svarar för vad regeringen har gjort, utifrån olika statsråds ansvarsområden. Det är inte konstigare än så. Men det är på det sättet att olika statsråd har olika myndigheter under sig. Och just MUCF är inte en av de myndigheter som jag har under mig.

Som demokratiminister är jag väldigt glad över att regeringen, som jag är en del av, nu vidtar alla de här åtgärderna. Vi accepterar inte att skattebetalarnas pengar går till hat. De ska användas till det de är tänkta för. Det är bara demokratiska organisationer som ska få statsstöd, och det kommer vi att se till.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Maria Malmer Stenergard har frågat mig om jag kommer att vidta några åtgärder för att föra upp ålafisket längs Hanöbukten på Unescos lista över immateriella kulturarv. Jag har också fått frågan om jag avser att ompröva beslutet att inte föra upp andra immateriella kulturarv på denna lista.

Inom ramen för arbetet med Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet, som Sverige ratificerade 2011, har medlemsländerna möjlighet att nominera till en lista över immateriella kulturarv i behov av omedelbart tryggande till den representativa listan över mänsklighetens immateriella kulturarv och till ett register över goda metodiska exempel.

Sveriges åtagande enligt konventionen handlar bland annat om att säkerställa tryggandet av det immateriella kulturarvet inom landet, att identifiera och definiera de olika delarna av det immateriella kulturarvet i samråd med det civila samhällets aktörer och att upprätta en eller flera nationella förteckningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Institutet för språk och folkminnen, som är den myndighet som har huvudansvaret för det svenska arbetet med det immateriella kulturarvet, har hittills främst arbetat med att bygga upp en nationell förteckning. Ett fortsatt arbete med denna är enligt myndigheten nödvändigt för att i framtiden kunna nominera till Unescos internationella listor. Institutet för språk och folkminnen bedömer att det även finns svåra metodiska utmaningar som löpande behöver hanteras i det fortsatta arbetet.

Regeringen anser att det är rimligt att lyssna till den bedömning som expertmyndigheten gör i frågan. Återhållsamhet avseende nomineringar till Unescos listor är på intet sätt unikt för Sverige - när nu Norge valt att nominera är det första gången ett nordiskt land väljer att så göra.

Det råder dock ingen tvekan om att immateriella kulturyttringar utgör en viktig del av kulturarvet och att konventionen är viktig i arbetet med att bevara och utveckla dessa. I den kulturarvspolitiska propositionen gör regeringen bedömningen att det internationella registret över goda exempel på arbete med att bevara det immateriella kulturarvet redan nu spelar en viktig roll i det svenska arbetet med konventionen. Därför har regeringen nyligen nominerat Sagobygden i Kronoberg till registret.

Om det nationella förteckningsarbetet utvecklas vidare och de metodiska utmaningar som finns inom arbetet kan hanteras kan regeringen i framtiden komma att göra en annan bedömning avseende nominering till Unescos listor över det immateriella kulturarvet. Sådana eventuella nomineringar ska då vila på solid vetenskaplig grund och utgå från den expertkunskap som finns hos Institutet för språk och folkminnen och andra berörda kunskapsinstitutioner. Sådana nomineringar måste också formas i demokratiska arbetsprocesser som säkerställer det civila samhällets inflytande.

Huruvida ålafisket vid Hanöbukten i framtiden skulle kunna vara aktuellt att nominera är alltså i första hand en fråga för expertisen att avgöra.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Nu är det dags för världens länder att nominera levande traditioner till Unescos listor över immateriella världsarv. Det baseras på en konvention som Sverige ratificerade 2011 och som på många sätt liknar världsarvskonventionen, som skyddar platser, byggnader och monument. Skillnaden är att den listar sådant som man inte kan ta på, såsom kulturer och traditioner.

Att få fler svenska världsarv är betydelsefullt för bevarande av traditioner men också för att bidra till viktig turism. Norge har nominerat folkmusik och dans och Belgien sin ölkultur. Det finns gott om svenska traditioner att bevara och belysa.

I Sverige har vi sedan en tid tillbaka låtit Institutet för språk och folkminnen lista svenska levande kulturarv. Där finns bland annat lucia, midsommardans, fäbodkultur, fika och den för Skånes del så viktiga ålakulturen längs ålakusten.

Så här står det om den: "Förutom själva fisket, med dess specifika redskap, kunskap och organisation, rör det sig om traditioner och kunskap kring mat och måltider, muntlig tradition i form av berättelser och speciella benämningar, byggnadstraditioner samt kunskapen om den så kallade hommabåten."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ålafisket hotas nu bland annat av det internationella fisket och omoderna vattenkraftverk. Men ålafisket och hela kulturen kring det är värda att bevara för eftervärlden och behövs också för att bevara kunskapen och omsorgen om ålen. Där kan Unescos världsarvslista spela roll för bevarandet till eftervärlden men också för att locka turister, som jag nämnde.

Det finns egentligen tre olika listor: dels den som listar kulturarv med behov av omedelbart tryggande och som riktar sig mot hotade kulturarv, dels den representativa listan, som har en mer allmängiltig inriktning, och därutöver ett register över goda metodiska exempel.

Om jag vore kulturminister och tittade på dessa listor och tvingades att prioritera skulle jag definitivt prioritera den som handlar om de hotade kulturarven, för att skydda dem som håller på att gå förlorade innan det är för sent. Men så jobbar inte regeringen.

Den här regeringen skriver i sin kulturarvsproposition: "Regeringen bedömer vidare att det bör vara en utgångspunkt för det fortsatta arbetet att värdehierarkier som graderar betydelsen av olika immateriella kulturarv bör undvikas." Däremot skriver regeringen att det internationella registret över bästa metodiska exempel kan spela en viktig roll i arbetet med konventionen. Alltså vill regeringen inte nominera något världsarv utan väljer att bara lyfta fram goda metodiska exempel.

Vi skulle alltså ha en chans att lyfta fram fler världsarv, att marknadsföra Sverige och att bidra till ökad turism. Vi har en möjlighet att trygga de hotade kulturarven för eftervärlden, men regeringen väljer att avstå från det därför att man inte vill skapa värdehierarkier. Detta visar bara en sak, tycker jag, nämligen att det för regeringen finns en enda kulturtradition som står över alla andra, och det är jantekulturen. Varför är regeringen så benägen att bevara den?

Tack, Maria Malmer Stenergard, för debatten och för att jag får möjlighet att diskutera kulturarvsfrågor! Det är ett av mina favoritämnen och något som jag har ägnat mycket tid åt, inte minst under detta år när jag har skrivit Sveriges första kulturarvsproposition och lagt fram den för riksdagen. Jag ser fram emot en spännande behandling och debatt i riksdagen.

Som sagt är detta ett favoritämne, och jag vill verkligen lyfta fram det svenska immateriella kulturarvet. Men jag är väldigt varsam när jag diskuterar kulturarv därför att det finns expertis och en profession som gör sina bedömningar och som jag menar att vi ska lyssna till.

Jag vill skapa förutsättningar för professionen, både för dem som finns på våra institutioner och för alla som arbetar ideellt med kulturarvet. När det handlar om att gradera är det inte vi politiker som ska säga vad som är viktigt och kanske vara godtyckliga och slåss för att det bara ska vara småländskt eller var det nu ska komma ifrån och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tvärtom ska vi lyssna på dem som utifrån vetenskapliga grunder och expertis lägger fram förslag som vi kan gå vidare med. Därför har regeringen valt att avvakta en smula. Isof, det vill säga Institutet för språk och folkminnen, bedömer att det finns svåra metodiska utmaningar som behöver hanteras innan vi kan ta nästa steg.

Jag hoppas och känner mig relativt säker på att det kommer att komma nomineringar från svenskt håll. Vi har mycket som är fantastiskt. Några exempel som står på listan nämndes, till exempel fika, men det finns mycket mer än så.

Herr talman! Sverige har i dag femton fysiska världsarv - Visby, Birka och Höga kusten är några av dem. Säga vad man vill om världsarvet, och man kan ha synpunkter på att det finns politiska listor, men de bidrar till att locka besökare från hela världen och uppmärksamma vackra platser.

Nu har vi alltså en jättebra chans att lyfta fram fler kulturarv, att marknadsföra Sverige och att bidra till ökad turism. Att välja ut vissa är inte att förringa andra, men det är tyvärr det regeringen tycks mena.

För Skånes del är ålafisket på ålakusten mellan Åhus och Stenshuvud, i Hanöbuktens innersta, ett självklart kulturarv. Här finns en fyra mil lång sträcka med en enda sammanhängande sandstrand. Det är ålafisket som har gett kusten dess karaktär. Här finns ålabodar, båtar och hängen, torkställningar för nät och hommor. Det har funnits 80 bodar. I dag är 30 i bruk. Ålagillet används av våra skånska företag för marknadsföring; fram till år 2011 hade ca 140 olika nationer besökt skånska ålagillen, tillsammans med svenska och skånska företag. Och turistnäringen blir allt viktigare för den skånska, och den svenska, ekonomin.

Jag anser att vi inte har tid att avvakta på det sätt som regeringen menar att man vill göra.

Som det ser ut just nu tar politiken död på ålakulturen. Sedan 2007 finns ett generellt fiskeförbud. Man förbjuder generationsväxling av ålafisket. Det innebär att när nuvarande ålafiskare, som nu är igång, slutar att fiska dör inte bara ålafisket ut utan också en kultur som går tillbaka till 1400-talet. Traditionerna finns inte nedtecknade. Det finns inga kurser. Traditionerna vandrar i stället från generation till generation. Men nuvarande generation ser ut att bli den sista.

Många skulle säkert invända att ålafisket i sig är ett hot mot ålen. Jag skulle hävda motsatsen. Ålafisket på östkusten bedöms i dag påverka ålbeståndet i Östersjön med 2 procent. Det kan jämföras med vattenkraftens påverkan. Mellan 70 och 90 procent av blankålarna dör eller skadas varje år när de vandrar genom turbinerna i vattenkraftverken.

Vattenkraften behöver inte ålen för att överleva. Men ålafiskarna behöver ålen för att överleva. Därför är det de som tar ansvar. Det är de som har kunskapen. Det är till exempel de som har grundat ålfonden, som köper in och planterar ut glasål.

Utan ålafiskarna - ingen kunskap, ingen tradition, ingen kultur. Vågar vi verkligen riskera det?

Herr talman! I sitt svar till mig lyfter ministern fram att nomineringar måste formas i demokratiska arbetsprocesser som säkerställer det civila samhällets inflytande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det låter bra, men vad innebär det i praktiken? Om regeringen skulle välja att nominera till den internationella listan i dag, på vilket sätt skulle det strida mot det påståendet? De som finns på den svenska listan har ju noggrant granskats utifrån en rad parametrar av just expertisen, som ministern hänvisar till.

Något riktigt svar på varför man inte vill nominera något kulturarv, trots att man tillträtt konventionen, får jag inte. Att hänvisa till att det hittills bara är Norge av de nordiska länderna som har nominerat duger inte. Vi har kommit ganska långt i vår nationella listning och har mycket att välja på.

Det tycks i själva verket vara själva rädslan för att rangordna som präglar regeringens inställning, och det är bara att beklaga. Den rädslan kan i förlängningen bidra till utdöda svenska kulturarv.

Herr talman! Jag förstår inte riktigt varför riksdagsledamot Malmer Stenergard tror att det är rädsla för att våga rangordna som ligger bakom detta. Jag vill verkligen vara tydlig med att expertmyndigheten i fråga, som jag menar att det är helt centralt att vi lyssnar till, menar att det finns svåra metodiska utmaningar kvar och gör bedömningen att vi inte bör nominera utan fortsätta arbetet innan vi kan göra det. Vi gör bedömningen att vi ska lyssna till expertmyndigheten.

Jag är inte rädd för att ta nästa steg när det finns tillräckliga underlag. Däremot är jag rädd för godtycklighet, jag är rädd för att den som skriker högst vinner mest, jag är rädd för kortsiktiga trender som styr bedömningar och jag är också rädd för politisk klåfingrighet. Jag vill att det ska finnas tydliga förklarbara metoder bakom det som vi väljer att satsa och investera i.

Huruvida just ålafisket, som är ett miljöpartistiskt favoritämne som jag gärna diskuterar mer i en annan interpellationsdebatt, blir föremål för nominering vill jag lämna till expertisen och professionen.

Men jag vill återigen understryka vikten av armslångt avstånd. Det är helt centralt. Det ska i första hand vara de professionella inom kulturarvsområdet som tycker och föreslår. Det ska finnas välgrundade argument, förklarbara och tydliga, och det ska inte vara godtycklighet eller kortsiktiga trender som avgör.

Herr talman! Jag är mycket glad över att ministern tar avstånd från det som regeringen själv har skrivit i propositionen, nämligen att regeringen bedömer att det bör vara en utgångspunkt att man inte ska skapa värdehierarkier som graderar betydelsen av olika kulturarv. Det har tolkats av mig och av medierna på sistone som att regeringen väljer att avstå, eftersom man är rädd att skapa just värdehierarkier. Det är otroligt positivt att ministern nu tar avstånd från det.

Jag har stor förståelse för att man vill vara försiktig och att man inte vill till exempel lyssna till kortsiktiga intressen. Där är det ingen risk när det gäller ålakulturen, eftersom den har funnits sedan 1400-talet. Där är det minsann ingen kortsiktighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den risk som finns är att ålakulturen dör ut inom kort, och det är det som ministern har att ta ställning till och som till syvende och sist ligger på hennes bord och inte på någon experts råd.

Om man nu ska skynda så långsamt och lyssna till expertisen, vad är det då som är skillnaden när det gäller den nominering som man har gjort till metodlistan? Varför har man valt att lyfta fram Sagobygden från ministerns egen hembygd redan nu?

Jag hoppas att regeringen vågar skynda lite fortare i denna fråga, och jag hoppas verkligen att regeringen vågar ta ställning för ålafisket längs Hanöbukten.

Jag tackar för debatten och välkomnar varmt ministern till min och andre vice talmannens hembygd där vi har ålafisket.

Herr talman! Jag tackar för inbjudan. Jag kommer gärna och tar del av just ålafisket. Det är något som jag är intresserad av på flera plan.

Kulturarvspolitiken är en grannlaga uppgift. Det kan för den som inte är insatt i detta verka som en enkel sak och någonting som man bara kan tycka lite till höger och vänster kring. Men det finns en oerhört stor kunskap, inte minst i det civila samhället som sköter mycket av vårt kulturarv ideellt - våra hembygdsgårdar och föreningar men också våra institutioner. Det finns en profession som har arbetat mycket i skymundan under lång tid men som nu äntligen ser dagens ljus med en kulturarvsproposition och att vi debatterar och diskuterar det svenska kulturarvet. Hur stort är inte det? Det har inte någonsin tidigare gjorts på det sätt som görs i dag. Därför är jag mycket glad för denna interpellation. Jag hoppas att vi på olika sätt kan fortsätta med denna debatt och diskussion.

När vi talar om det svenska kulturarvet talar forskarna om spår och uttryck från det förflutna som tillskrivs värde för oss i dag. Spår och uttryck från det förflutna som har värde för oss i dag är en mycket bred definition. Men det betyder att det finns mycket som många vill se, och det finns mycket som kanske några starka röster vill se på de olika listorna. Precis som Maria Malmer Stenergard beskrev inledningsvis talar vi om tre olika listor. Vad gäller just Sagobygden är det en annan lista. Det finns alltså många listor som man kan vara med på, och alla har sin betydelse.

Jag hoppas att vi kommer att återkomma, inte minst när det gäller ålafisket. Men jag är också mycket mån om att vi har metoder att använda när vi tar nästa steg.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Saila Quicklund har frågat folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström vad han menar med att kvaliteten på idrottstimmarna är alltför låg och hur statsrådet avser att agera för att åtgärda detta. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Jag vill börja med att konstatera att vi har många hårt arbetande lärare i idrott och hälsa, som varje dag gör sitt yttersta för att säkerställa att undervisningen håller hög kvalitet. Samtidigt står flera av dem inför samma utmaningar som andra lärare när det gäller tidsutrymmet för att vara just lärare, till exempel tid för förberedelse och uppföljning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statens skolinspektion har i två rapporter, Mycket idrott och lite hälsa, 2010:2037 och Idrott och hälsa i grundskolan, 2012:5, identifierat en rad utvecklingsområden för undervisningen i ämnet idrott och hälsa. Skolinspektionen konstaterade bland annat att undervisningen behövde spegla läroplan och kursplan bättre och att rektorerna borde se till att ämnet ingår fullt ut i skolornas systematiska kvalitetsarbete. Skolinspektionen identifierade också en risk för att bedömning och betygsättning i ämnet inte utgick från styrdokumenten. Även rapporter från Statens skolverk stöder denna bild. Regeringen gav den 6 april 2017 Skolinspektionen i uppdrag att genomföra en kvalitetsgranskning av undervisningen i ämnet i grundskolan (U2017/01691/GV). Syftet med denna typ av granskningar är att bidra till utveckling och att vara ett utvecklingsstöd även för skolor som inte har granskats.

Skolverket erbjuder lärare i idrott och hälsa bedömningsstöd och annat stödmaterial. Utifrån uppdraget om nationella skolutvecklingsprogram, som regeringen gav Skolverket 2015, erbjuder myndigheten också stöd för huvudmän och rektorer i det systematiska kvalitetsarbetet och i arbetet med att styra och leda mot en utbildning som främjar varje elevs utveckling och lärande.

Regeringen har även gett Skolverket i uppdrag att genomföra insatser för att förbättra det förebyggande och främjande arbetet inom elevhälsan i syfte att stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål (U2016/02937/S). Inom uppdraget har Skolverket inrättat ett bidrag för hälsofrämjande skolutveckling som huvudmän kan söka, där bland annat arbete med fysisk aktivitet och pulshöjande inslag i undervisningen har beviljats medel.

Regeringen gav i november förra året Skolverket i uppdrag att se över behovet av mer rörelse under skoldagen och lämna förslag som syftar till mer rörelse för alla elever, såväl flickor som pojkar (U2016/04956/S). Regeringen har också gett Gymnastik- och idrottshögskolan, Centrum för idrottsforskning, i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet samt grundskolans arbete med daglig fysisk aktivitet och undervisning i ämnet idrott och hälsa (S2015/08201/FS).

Regeringen kommer utifrån genomförandet av bland annat de nämnda uppdragen att ta ställning till det fortsatta arbetet för en skola som engagerar och aktiverar eleverna till mer rörelse och för att stärka kvaliteten på undervisningen i ämnet idrott och hälsa.

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret. Den här interpellationen avviker lite grann från gängse rutiner, och jag ska berätta varför.

Idrotts- och folkhälsominister Gabriel Wikström har vid flera tillfällen uttryckt att han inte vill införa fler lektioner i idrott och hälsa i skolan på grund av att kvaliteten på lektionerna är för låg. Självklart väcker detta starka reaktioner bland annat hos en samlad lärarkår, som känner sig förtvivlad. Som ministern nyss uttryckte jobbar lärarna och gör allt de kan för att hålla en hög kvalitetsnivå på lektionerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det väcker dock reaktioner även hos oss andra. Vad är det egentligen idrotts- och folkhälsoministern menar? Det var det som var utgångspunkten för denna interpellation. Förvånande nog vill han inte svara på frågan, utan han hänvisar till utbildningsministern. Utbildningsminister Gustav Fridolin ska därför i dag förklara vad idrotts- och folkhälsoministern Gabriel Wikström menade med sitt uttalande.

Nåja, vi får i stället titta vidare på vad utbildningsministern har svarat, och jag ska nämna några av de sakerna.

Ministern hänvisar till Skolinspektionen och dess två rapporter. När vi tittar närmare på dem ser vi att de är sju och fem år gamla. I svaret hänvisas också till att det kan finnas risker för att bedömningar och betygsättningar inte utgår från styrdokumentet. Regeringen har lämnat ett uppdrag till Skolinspektionen att genomföra en kvalitetsgranskning av ämnet idrott och hälsa i grundskolan. Uttalandet om låg kvalitet är alltså mer ett antagande och inte säkerställt, och därför förvånar det.

I svaret hänvisar ministern även till att Centrum för idrottsforskning ska göra en undersökning av idrottsrörelsens barn- och ungdomsverksamhet. På vilket sätt menar ministern att idrottsrörelsens verksamhet påverkar idrott och hälsa i skolan? Idrottsrörelsen gör fantastiska insatser och samhällsnytta; de 650 000 ideellt arbetande ledarna är våra vardagshjältar i detta. Riksdagen har för övrigt också utvärderat statens idrottspolitiska mål för barn och ungdomar. Det är en väldigt omfattande rapport som kommer att redovisas i riksdagen den 11 maj.

Eftersom många barn inte når idrotten därför att de inte har den kulturen och bakgrunden är skolans verksamheter mycket viktiga för att barnen ska få fysisk aktivitet. Jag är oerhört förvånad - och det har vi talat om tidigare - att regeringen tillsammans med Vänsterpartiet aktivt här i riksdagen har valt att säga nej till fler timmar idrott och hälsa i grundskolan, med de stora folkhälsoutmaningar vi har.

Jag upplever detta som ett stort svek mot de barn och ungdomar som går i grundskolan. Sverige har lägst antal timmar idrott och hälsa jämfört med de övriga nordiska länderna, och vårt antal timmar är bland de lägsta i EU. Jag vill därför fråga utbildningsministern hur han tänker gällande att Sverige är sämst i klassen i idrott och hälsa kopplat till de väldigt stora folkhälsoutmaningar vi har.

Herr talman! Jag tackar Saila Quicklund för frågan.

Jag tror att detta är oroande. Vi ser att unga inte rör sig i tillräcklig utsträckning. Vi ser också hur detta skiktas, och det skiktas dessutom i ökad utsträckning efter socioekonomiska mönster. Det är i sin tur någonting som såklart samvarierar med att skolresultaten skiktas i alltmer socioekonomiska mönster - att ojämlikheten ökar i svensk skola.

Vi vet att det är bra för hälsan att röra sig, och det långsiktiga är att tidigt sätta en kultur och vana av att röra sig. Det är också bra för skolresultaten. Rör du dig, gärna lite varje dag, leder det till att du lättare koncentrerar dig också på skoldagens sista lektion och lättare tillgodogör dig kunskapen.

Då ställs frågan: Vad gör vi för att förbättra situationen? Jag försökte i mitt svar att ge en bred bild av det; det var därför jag även nämnde uppdraget till Centrum för idrottsforskning vid Gymnastik- och idrottshögskolan, som förutom att titta på idrottsrörelsen tittar på grundskolans arbete med daglig fysisk aktivitet och kvaliteten i undervisningen i ämnet idrott och hälsa. Det var därför jag tyckte att det var passande eller lämpligt att nämna som svar på Saila Quicklunds ursprungliga interpellationsfråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ja, vad gör vi? Bland annat tittar vi på just ämnet idrott och hälsa. Det är de tillfällen då eleverna enligt schemat ska röra sig och även lära sig det kunskapsämnet innehåller. Dessutom ska man sätta den tidiga kulturen där eleverna får kunskap om och tillgång till olika idrotter och andra möjligheter att röra på sig. De ska få kunskap om sin kropp och om hur hälsan fungerar.

Där arbetar vi med att se hur vi kan stärka lärarna i idrott och hälsa i deras uppdrag, bland annat genom den kvalitetsgranskning som Skolinspektionen nu genomför och som jag nämnde. Den kan ligga till grund för ett utvecklingsarbete på enskilda skolor eller ett statligt erbjudande om sådant. Vi har även det uppdrag som Centrum för idrottsforskning vid Gymnastik- och idrottshögskolan snart ska redovisa.

Därutöver har vi en diskussion om hur många timmar idrott och hälsa det ska vara i skolan. Det stämmer att Sverige inte bara i idrott och hälsa utan även totalt sett ligger lägre än de flesta jämförbara länder i antal undervisningstimmar. Det är en anledning till att Skolkommissionen till exempel har konstaterat att även om det i dag finns svårigheter att öka det totala antalet undervisningstimmar, på grund av den stora lärarbristen, är det någonting vi bör se framför oss på längre sikt.

Därför har jag lagt fram ett förslag till riksdagen om en stadieindelad timplan och en bättre modell för att fatta beslut om timplanen. Det behandlas just nu i utbildningsutskottet.

Det andra vi jobbar med är möjligheten att röra sig vid sidan av det schemalagda kunskapsämnet idrott och hälsa. Det som står i läroplanen men i dag inte får tillräckligt genomslag, nämligen att skolan ska erbjuda daglig rörelse, ska också börja hända ute på skolorna. Det är det uppdraget vi har gett till Statens skolverk - att titta på hur vi kan stärka skrivningarna i dagens läroplan, hur vi kan finansiera kommunerna för det och vilka goda exempel som finns att sprida.

Här händer nämligen mycket. Jag nämnde de insatser vi genom staten finansierar i dag, till exempel pulshöjande aktiviteter varje dag. Det finns skolor där man har fattat ett aktivt beslut om att ha mobil- och skärmförbud på vissa raster för att i stället aktivera eleverna i rörelse. Det finns ytterligare andra exempel på hur man jobbar i samarbete med den lokala idrottsrörelsen.

Jag tror att vi måste jobba både med kunskapsämnet idrott och hälsa och den dagliga rörelsen vid sidan av ämnet idrott och hälsa.

Herr talman! Över hälften av Sveriges befolkning är överviktig alternativt lider av fetma. Dessa rapporter kom så sent som i förra veckan. Precis som ministern sa är skillnaden mellan hög- och lågutbildade väldigt stor, och den växer. Det är oroande. Fysisk och psykisk hälsa plus kortare medellivslängd är över lag vanligare hos personer med låg utbildningsnivå. Värst är det för dem som inte har gymnasieutbildning över huvud taget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har även tagit del av rapporter som säger att den psykiska ohälsan fortsätter att öka och att det är de unga som mår dåligt, vilket är oroväckande. En god och jämlik hälsa är en grundförutsättning för samhällets utveckling.

Rapporter visar att det behövs kraftfulla satsningar på folkhälsan i Sverige och att arbetet måste bli en viktig del i samhällsplaneringen. Svenska läkare varnar för en tickande hälsobomb, då många barn är så feta att de riskerar att få sjukdomar som förstör deras liv: åderförfettning, diabetes, ledbesvär med mera.

Dessutom blir allt fler fetare allt tidigare. På tio år har antalet överviktiga barn fördubblats, och beräkningar visar att vart femte barn mellan sex och tio år är överviktigt.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset har sett en trefaldig ökning av insulinnivåerna, förhöjt blodtryck under natten och en allvarlig förtjockning av hjärtats vänsterkammare som leder till skadliga effekter hos överviktiga 13-åringar.

Om samhället inte gör någonting nu riskerar vi att i framtiden få en vårdsituation i landet som är helt ohållbar.

Samma rapport delger oss också fakta som uppmanar till minst en timme gympa om dagen samt mer fysisk aktivitet i skolans regi, även efter skoltid.

Vi moderater har tagit detta på största allvar, och det är därför vi föreslår en 20-procentig ökning av antalet timmar i ämnet idrott och hälsa. Jag skulle gärna se mer, men det här är en bra början. Även Riksidrottsförbundet och forskare föreslår detta, och lägg därtill att vi också föreslår idrott på fritis.

Här ska Svenska Skolidrottsförbundet tillsammans med föreningarna ha en viktig roll i att nå 500 000 barn - ungefär så många finns på fritis i dag. För många barn och ungdomar är det svenska föreningslivet inte en tradition, och därför har de inte heller kommit i kontakt med idrottsrörelsen.

Det här är en jättefin inkörsport till mer fysisk aktivitet. Framför allt gäller detta resurssvaga personer, barn och ungdomar som kan närma sig idrotten och fysisk aktivitet.

Hur kan man då, med all den forskning och expertis som finns, här i riksdagen aktivt säga nej till mer idrott och hälsa? Jag måste komma tillbaka till detta och få ett mer utförligt svar än det jag fick tidigare.

Jag vill också fråga: Påstår utbildningsministern att alla vi som, beroende på forskning och annat, förespråkar mer idrott och hälsa har fel? Har vi som driver detta och vill ha detta fel?

Herr talman! Nej, och rätt ska vara rätt: Riksdagen har behandlat ett antal yrkanden om enskilda timmar i enskilda ämnen. Regeringspartierna har valt att inte bistå dessa yrkanden, utan man inväntar den process som finns med den stadieindelade timplanen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En proposition ligger nu på riksdagens bord - om den går igenom har regeringen förutsättningar att fatta beslut om en stadieindelad timplan. I det beslutet kommer vi att väga in de många remissyttranden som har kommit om såväl ämnet idrott och hälsa som andra ämnen.

Det finns starka röster för att utöka antalet timmar i ämnet idrott och hälsa, och det finns goda argument för detta.

Samtidigt är det så att när jag talar om att stärka kvaliteten i ämnet och om möjligheterna och förutsättningarna för lärarna att göra ett bra jobb handlar det inte bara om hur många timmar man har till ämnet - 100 fler timmar innebär, utslaget över nio års skoltid, ungefär en timme till var tredje vecka. Det handlar också om vilka möjligheter man har att nå de elever som i dag i begränsad utsträckning kommer till lektionerna i ämnet i de senare årskurserna och de elever som kommer till lektionerna men enligt uppföljningen inte rör sig lika mycket på lektionerna.

Hur säkerställer vi förutsättningarna för detta? Vi har statsbidrag för lärares möjligheter att kompetensutvecklas tillsammans. Vi har även stödmaterial, som jag nämnde i mitt interpellationssvar, och statsbidrag för elevhälsoinsatser såsom pulshöjande projekt.

Vi jobbar på förutsättningarna att ge lärarna i ämnet idrott och hälsa möjligheten att se till att eleverna rör sig och tidigt bekantar sig med all den kunskap som finns inom detta kunskapsämne.

Samtidigt arbetar vi med att eleverna ska röra sig mer under skoldagen, även vid sidan av ämnet idrott och hälsa. Detta rör, precis som jag sa, den skrivning som finns i läroplanen i dag. Den skrivningen är uppenbarligen för svag. Jag hade kunnat skylla detta på min företrädare och på den regering som lade fram den, men jag förutsätter att man när man tog fram denna skrivning trodde att den skulle leda till att skolorna skulle arbeta mer med rörelse, trots att det bara står "bör" och "erbjuda" - att skolorna bör erbjuda förutsättningar för daglig rörelse.

Detta har inte blivit fallet. Uppföljningar visar att de flesta skolor saknar planer för hur man ska arbeta för daglig rörelse. Tyvärr tror jag att det som Centrum för idrottsforskning kommer att visa oss återigen understryker detta.

Vi tittar vi på hur vi kan skärpa denna skrivning i läroplanen, så att det inte bara handlar om ämnet idrott och hälsa utan också om den dagliga rörelsen och om skolans arbete för detta. Vi måste jobba på båda fronterna.

Herr talman! Jag tycker att det som utbildningsministern säger är lite luddigt, men vi får fortsätta att följa detta.

Jag är fortfarande orolig för barnen och ungdomarna i gruppen utrikes födda, som vi vet har svårt att komma in i idrottsrörelsens skydd, så att säga.

Jag oroar mig fortfarande för dem med funktionsvariationer och för resurssvaga grupper. Vi måste nå dem. Det finns utmaningar även för idrottsrörelsen, men det gäller i ännu högre grad för skolan.

Jag är också oroad för lärarnas kunskaper om och intresse för ämnet som du, Gustav Fridolin, vill införa - rörelse generellt sett. Forskningen visar att aktiviteterna ska vara pulshöjande. Hur ska de utföras i de ofta trånga lokaler som finns? Vi vill också gärna ha 30 minuters aktivitet för att effekten ska bli god.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessa utmaningar är stora, och det finns stora frågetecken när vi talar om rörelse. Insatserna måste vara kvalitativa - vi talar alltså inte om armar uppåt sträck för att bryta en lektion, för att eleverna ska få bättre koncentrationsförmåga och så vidare, utan detta är mer vetenskapligt än så. Det är här jag ser de stora utmaningarna: Hur ska vi få till det här?

Många frågetecken kvarstår, och vi kommer att behöva följa upp detta. Det verkar finnas många pågående insatser. Vi får se hur utfallet blir, men jag hoppas och tror att ministern förstår allvaret i detta och de stora folkhälsoutmaningar som vi står inför. Det finns ett stort och brett stöd för mer idrott och hälsa i skolan, och vi tar detta på allvar.

Herr talman! Ja, Saila Quicklund: Vi delar den oron, inte minst vad gäller hur ojämlikheten i folkhälsan samvarierar med, påverkas av, följs av och leder till en ojämlikhet i kunskapsresultat. Givetvis är det så att vi genom att angripa det ena - genom att se till att stärka elevernas kunskaper - hjälper det andra.

Samma sak gäller åt andra hållet: Att stärka rörelsen i skolan och se till att elever rör sig på ett sådant sätt att det stärker koncentrationen och tidigt etablerar goda vanor för folkhälsan påverkar kunskaperna.

Här finns en möjlighet att göra två goda saker samtidigt, men då gäller det att göra rätt. Moderaternas förslag - så att det är tydligt här - innebär ju inte 30 minuter med idrottslärare på varje skola varje dag. Inte heller ni har lyckats att finansiera eller hitta möjlighet till detta.

Ni har ett förslag om ytterligare 100 timmar. Dessa tillkännagivanden lämnas till regeringen, och vi hanterar dem. Utslaget på nio skolår innebär förslaget en timme mer var tredje vecka, så det kommer naturligtvis inte ensamt - hur gott det än är - att lösa de stora problem som Saila Quicklund pekar på. Man måste också jobba med att eleverna rör sig vid sidan av ämnet idrott och hälsa.

Det handlar inte om antingen eller utan om möjligheten till både och. Det handlar både om förstärkning av ämnet idrott och hälsa och av lärarnas möjligheter att göra det goda arbete man vill göra som lärare och om att stärka aktiviteten på skolorna så att eleverna rör sig varje dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Nooshi Dadgostar har frågat mig hur jag och regeringen vill

förbättra svensk bostadsstandard

komma till rätta med byggfel, dålig kvalitet och resursslöseri

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

komma till rätta med byggbranschens svårigheter med att ta till sig forskning och sätta fart på förbättringsarbetet i branschen.

Nooshi Dadgostar hänvisar bland annat till den debattserie som Dagens Nyheter publicerat rörande kvaliteten på dagens bostäder. Jag vill inledningsvis uttrycka min oro över de signaler som har kommit fram om att hållbarheten inte prioriteras i dagens byggande. I ett läge med kraftigt ökande byggproduktion finns det en risk för fler byggfel och brister på grund av avsaknad av rätt kompetens. Regeringen följer utvecklingen noga, och jag utesluter inte att åtgärder kan behöva vidtas.

Jag vill dock framhålla att regeringen i nuläget arbetar med förslag kring politiken för arkitektur, form och design. Boverket har i och med detta fått i uppdrag att se över kommunernas arbete kopplat till arkitektur- och kvalitetsfrågor, vilka verktyg och arbetssätt som i dag finns tillgängliga inom ramen för plan- och bygglagen, andra lagar och förordningar samt även icke-juridiska verktyg och processer. En viktig uppgift är till exempel att lyfta fram offentliga aktörers viktiga roll, i synnerhet kommunernas, både vad gäller tillämpning av gällande lagstiftning och att främja arkitektonisk kvalitet och hållbara bostäder i planering, byggande och förvaltning. Hög arkitektonisk kvalitet går hand i hand med en god bostadsstandard samt en god byggkvalitet, och vår förhoppning är att den nya satsningen på arkitektur- och hållbarhetsfrågor ska påverka bostadsstandarden och byggnaders kvalitet positivt.

Jag vill också nämna den nationella satsning som regeringen gör på forskning om hållbart samhällsbyggande och som bland annat ska utgå från Agenda 2030 och miljökvalitetsmålen, till exempel God bebyggd miljö. I budgetpropositionen för 2017 aviserades en ökning på forskningen om hållbart samhällsbyggande med 50 miljoner kronor från 2018 och 75 miljoner kronor per år från 2019.

När det gäller hur dagens regelverk är utformat är det byggherren som ska visa att alla krav som gäller för byggnaden är uppfyllda. Om byggnadsnämnden anser att kraven är uppfyllda ges ett slutbesked. Det är naturligtvis viktigt att både byggherrar och kommuner förstår och tillämpar lagstiftningen på ett enhetligt sätt för att bland annat undvika olika typer av byggfel. År 2014 fick därför Boverket i uppdrag att genomföra kompetensinsatser för att nya plan- och bygglagen ska få genomslag och för att främja en mer enhetlig och effektiv tillämpning av lagen. Regeringen bedömer att det behövs fortsatta kompetensinsatser och avser därför att föreslå en ökning av anslaget med 15 miljoner kronor årligen under perioden 2017-2020.

Avslutningsvis vill jag förtydliga syftet med den genomgripande översynen av Boverkets byggregler som regeringen beslutade om i februari i år. Nooshi Dadgostar anför att syftet är att minska kravet på gott byggande i Sverige. Jag vill vara tydlig med att så inte är fallet. Syftet är att modernisera och förenkla regelverket. Det står uttryckligen i kommittédirektivet att detta ska göras utan att äventyra hälsa, säkerhet, gestaltningskvalitet, en god livsmiljö och ett långsiktigt hållbart byggande. I direktiven anges vidare att Agenda 2030 och dess mål ska vara vägledande vid översynen. Agenda 2030 är den handlingsplan som världens länder enats om för att lösa den globala utmaning det innebär att etablera en ekonomisk, socialt och miljömässigt hållbar utveckling. Den byggda miljön påverkar alla dessa aspekter av hållbar utveckling. Ett modernt, tidsenligt och lättförståeligt byggregelverk är en viktig förutsättning för att förhindra byggfel, dålig kvalitet och resursslöseri. Om bostadsbyggandet i Sverige även framöver ska kunna hålla en hög nivå, både vad gäller kvantitet och kvalitet, är det av högsta vikt att byggregelverket är modernt och tidsenligt och speglar de krav som samhället i dag ställer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är trevligt att vi denna sena timme diskuterar kvaliteten på bostadsbyggandet.

Anledningen till att jag ställde interpellationen är de larm som vi återkommande får om att det som byggs, inte allt men en förvånansvärt stor andel, inte håller måttet. Det finns ett antal anledningar till det. Bland annat verkar det vara så att entreprenören har ganska mycket makt i dag, alltså själv kan skapa sina bostadsrättsföreningar och köpa av sig själv. Därmed är den kontrollansvarige den som själv har byggt. Det skapar helt enkelt ett slags jävssituation där byggherren blir allt mindre viktig i processen.

Styrkeförhållandena har ändrats rätt mycket från att det har varit en aktiv byggherre som i detalj har kontrollerat det som byggs till att byggentreprenören är den som egentligen styr processen. Vi får larm om att det finns ganska mycket skräpmaterial på marknaden som man gärna smackar in. Det räcker med att gå ut och prata med sina bekanta. Många som har köpt nyproduktion säger till exempel att efter ett antal år går saker sönder i köken. Det byggs mer och mer utan förvaringsutrymmen. Det byggs ganska smått nuförtiden. Jag har en ganska stor oro kring att det just nu går alltmer mot trångboddhet och sämre och mindre hållbara material. Det är också det som vi ser i forskningen nu, och som det också skrivs mycket om i dagstidningarna.

Regeringen har ju beslutat om en översyn av Boverkets byggnormer. Det är naturligtvis inte första gången det sker en genomlysning av byggbranschen; det har gjorts rätt många gånger de senaste 15 åren. Men jag noterar att i regeringens direktiv till utredningen finns ingenting om att boendekostnaderna ska vara låga för den enskilde kunden eller medborgaren. Det finns väldigt lite i direktiven som handlar om kvalitet, utan det handlar om att det ska bli enklare och billigare. Och visst är det billigt, det som byggs, men det är också en del av problemet. Det kan vara billigt för entreprenören, men priserna ökar ju hela tiden för den enskilde kunden. Det slår inte igenom på marknaden. I stället riskerar vi att få ett regelverk som är, som ministern sa, enklare, vilket jag uppfattar som att vissa tekniska krav helt enkelt ska bort. Det är så jag måste uppfatta enkelheten, det vill säga att man stryker vissa krav.

Då måste jag fråga: Anser regeringen att vi har för högt ställda krav i Sverige? Ska vissa krav bort? Och varför har man inte i direktiven särskilt pekat på prispress gentemot medborgaren, inte för det som byggs, och på kvalitet - att det som byggs måste vara av hög kvalitet?

De byggnormer vi har är funktionskrav, så det finns stort utrymme, som jag ser det, att bygga bra och konkurrera på ett bra sätt även med nuvarande regler. Det är inte de som är felet i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är rätt många olika frågor som Nooshi Dadgostar tar upp här, och jag tycker att många av dem är relevanta att diskutera i det här sammanhanget.

En grundläggande fråga är att vi nu bygger så mycket mer än tidigare. Jag tror att det som är huvudskälet till att den här diskussionen har kommit upp över huvud taget är att vi från att under lång tid ha byggt alldeles för lite i Sverige nu har en annan situation. Hela svenska byggindustrin står på tårna och jobbar för fullt. Även kommunerna och länsstyrelserna, alla som är inne på det här området, jobbar för fullt, och många jobbar övertid.

Det är problem att få utbildad personal inom stora delar av byggindustrin och även inom de offentliga institutioner som är inblandade. Det skapar en ny situation som ger vissa problem, bland annat att man många gånger blir tvungen att anställa folk som har mindre erfarenhet och inte alltid den utbildningsnivå som man hade velat ha.

När det är brist på folk och ont om tid finns det en risk att det blir mer byggfel. Den bristande kompetensen leder till en ökad risk vad gäller kvalitetsfrågor, byggfel, resursslöseri och att man arbetar på ett sätt som gör att det blir dyrare än det annars skulle bli.

Det är ett grundläggande problem, och jag talar ofta med byggnadsindustrin om att det är viktigt att man är noga med kvaliteten och försöker se till att man inte låter hets och stress på grund av bristande kompetens och brist på folk gå ut över kvaliteten på ett allvarligt sätt, för det vore illa. Men risken finns.

Finns det ett systemfel som kan göda problem både nu och i tider då byggandet inte är lika omfattande som i dag? En del forskare har pekat på detta i den debatt som har förts i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. När det gäller konstruktionen av bostadsrättsföreningar kan det vara så att vi har en del problem i strukturen som vi borde komma till rätta med.

Därför måste regeringen titta noga på den utredning som har kommit när det gäller konsumentskyddet för bostadsrättsföreningen och om där finns viktiga delar som skulle kunna begränsa eller minska riskerna och komma till rätta med dessa problem. Delvis kan det vara så, men jag tror inte att det fullt ut täcker dessa frågor.

Nooshi Dadgostar tar också upp den utredning som jag har tillsatt och som handlar om Boverkets byggregler. Det är fel att säga att det skulle vara ett kvalitetsproblem i sammanhanget. Det handlar om helt andra saker. Men det får jag återkomma till, för nu är min talartid slut.

Herr talman! I min interpellation påpekade jag att arkitekten Erik Stenberg säger att byggbolagen gjuter in ledningar och rör under golvet i jakten på fler säljbara kvadratmeter. Då måste man riva upp hela golvet om man ska renovera. Han tror att det kommer att bli renoveringar efter 10-15 år.

I Svenska Dagbladet påpekade Fastighetsägarnas expert att det finns så mycket dåligt material på marknaden och att det är lätt hänt att man använder mycket av det. Saker går ju att sälja dyrt på marknaden nu.

Medborgarna blir alltså förlorare här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bostadssektorn är inte vilken sektor som helst. Som konsumenter är vi i underläge vad gäller information. Det är svårt att avgöra exakt även om vi har konsumentskydd, vilket är jätteviktigt. Jag vill gärna ha svar på om man tänker föreslå något vad gäller jävssituationen som finns på bostadsrättsmarknaden.

Utöver detta behöver vi också säkerställa att det finns regler för allt som byggs, även för hyresrätter och egnahem där denna jävssituation inte finns, så att det byggs bra, hållbart och långsiktigt. Det är ju städer vi bygger. Det är inte bara en enskild transaktion mellan två personer, utan det är hus som ska stå i våra städer.

För mig är det viktigt att det inte bara är ledorden billigare och enklare som ska gälla. Det är ord som ministern har kommenterat i alla utredningar och som egentligen bara riktas till branschen. Ministern pekade på att det i en mening i direktivet står någonting om hållbart byggande. Jag gick igenom det, och en enda mening i detta långa kommittédirektiv handlar om kvalitet. I övrigt handlar det bara om att försöka skala ned regler och ta bort så mycket som möjligt för att, som det heter, öka konkurrensen.

Många utredningar har tittat på konkurrenssituationen. Det är en felaktig analys att tro att det är våra byggnormer som gör att det inte råder konkurrens. Det är mycket annat som är betydligt viktigare, till exempel att de stora bolagen i princip äger hela marknaden, även i nedåtstigande led, och att man genom ett aktivt kontaktnät gör ganska mycket aktivt för att stänga ute konkurrens. Det finns ganska omfattande utredningar om det.

Det blir lite ensidigt och kategoriskt när man för i bevis i översynen att det finns motioner som pekar på att man måste förenkla och modernisera PBL. Jag är alltid för modernisering, men ibland kan det dölja sig något bakom som handlar om att vi inte ska ha mycket regler eftersom det blir så tråkigt och jobbigt då.

Min poäng är att effekten av det kan bli att det som byggs i dag bara håller i ett par år, och sedan rasar det samman. Det blir en stor sak för den enskilde som bor där och ha lagt mycket pengar på det.

Jag vill ha ett rakt svar. Kommer ministern eller regeringen att titta på jävssituationen i bostadsrättsföreningar där entreprenören har en interimsstyrelse som denne själv har kontakt med? Kommer det att hända något där? Det är inte säkert att utredningen tittar på det.

Kan vi få ett klart besked om att standarden inte kommer att sänkas i och med denna översyn?

Herr talman! Jag hann inte riktigt svara vad gäller den stora utredningen. Det är tänkt att utredningen ska pågå i tre år. Den får 10 miljoner kronor per år. Det är en av de största utredningar vi gör i Sverige och som den svenska regeringen har tillsatt över huvud taget. Två utredare har tillsatts, och minst fem särskilda sekreterare kommer också att jobba med den. Hela Boverket kommer att vara engagerat i denna omställning.

Det handlar inte alls om att avskaffa regler. En sådan här förändring av Boverkets byggregler har aldrig tidigare gjorts. Det är alltså en mycket större uppgift än när vi såg över plan- och bygglagen eller när delar av detta system sågs över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu ska helheten ses över. Det hänger samman med att det under lång tid har lagts lager på lager av regler och regleringar, och det är svåröverskådligt och svårt att ha en god transparens. Det bidrar till att vi har en bristande konkurrens på detta område eftersom det kräver så mycket av varje enskild aktör för att förstå vad det är för regler som gäller och hur man ska tolka dem. Systemet har byggts upp under lång tid och är svårt att överskåda.

Här behövs det en stor förändring och en genomgripande översyn av våra byggregler totalt. Gör vi detta blir det en förenkling. Det innebär också att fler aktörer kan komma in. Det blir till exempel enklare för byggare från andra länder, till exempel från Finland eller Norge, att befinna sig på den svenska marknaden. I dag är det väldigt krångligt för någon utifrån att komma in och se hur det fungerar.

Jag tycker att det är entydigt och klart att det inte ska leda till sämre konsumentregler eller hälsoregler. Det är absolut min avsikt.

Det här är ett arbete som kommer att pågå under lång tid, och vi kommer att ha kontakt med utredarna som är mycket respekterade och kunniga inom området. Det finns stora möjligheter att följa arbetet och se till att det inte blir försämringar under resans gång.

Bostadsrättsföreningar och eventuellt jäv i systemet har diskuterats. Vi arbetar nu med det inom departementet och ser efter om det är ett konkret problem eller inte. Vad ska vi i så fall göra åt det?

Jag har inte något färdigt besked från regeringen att ge i dag om vad som kommer att göras. Men vi tittar på frågan. Det ser ut som att det är ett reellt problem som har lyfts, men än så länge är det i dag ganska oklart hur stort problemet är och vad som är en rimlig åtgärd för att förändra situationen.

Det är möjligt att en del av svaret finns i utredningen om konsumenträtt, men i så fall tror jag inte att det är hela svaret.

Herr talman! Jag är fortfarande lite osäker. Det hänger inte riktigt ihop med de skrivna direktiven till utredningen, om jag förstår det rätt. Det är väldigt tydligt och kategoriskt att det nog handlar om att man inte vill ha så mycket regler. Det pekas till och med på att det har gjorts andra utredningar om att man ska kunna bygga ännu mindre lägenheter för vissa svaga grupper på bostadsmarknaden. Jag tycker inte att det är en bra utveckling.

Man kan inte 40 år efter miljonprogrammet bygga bostäder som är mindre och sämre än dem som byggdes då. Vi måste hela tiden utveckla byggandet och det sätt som vi lever på. Jag är lite orolig.

Jag tycker att det är bra att bostadsministern säger att det absolut inte handlar om att sänka bostadsstandard eller att vi ska bo på mycket mindre yta. Det finns ingen anledning till det. Priserna går ju inte ned för att man bygger sämre. Tvärtom finns det en ganska stor risk att det byggs dåligt, men att priserna fortsätter att öka. Kunden ska alltså gynnas av detta.

Då undrar jag om det finns fler saker som ministern tänker göra. Kommer arkitekterna att få mer utrymme att driva egna projekt? Kan de vara med och se till att det inte blir så dåliga materialval? Finns det andra tankar om hur det ska bli bättre? Kan kvalitetskontrollen göras på ett mycket mer oberoende sätt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Finns det förslag från regeringen som har att göra med att kvaliteten och standarden ska höjas på det som byggs i dag?

Herr talman! Som jag sa i inledningen av den här debatten arbetar nu regeringen med en arkitekturproposition. Där kommer ett antal olika diskussioner och förslag till hur arkitekter ska komma in tidigare i processen. Materialval ska behandlas på ett annat sätt. Man ska få en bättre samverkan mellan olika aktörer så att kvalitetsaspekter kommer in tidigt också i kommunernas planeringsarbete. Jag tycker att det är väldigt viktigt.

Det har av flera olika skäl funnits en brist och stor efterfrågan på mindre lägenheter. Den situationen har marknaden inte riktigt klarat av tidigare, att bygga de lägenheter som efterfrågas. Det är i huvudsak det som är grunden till att man har tittat på om det finns problem i regelverket för att man ska kunna bygga resurseffektiva och yteffektiva lägenheter som fungerar bra, även om det är ett antal mindre kvadrat. Det finns också en ganska stor efterfrågan på mindre lägenheter i dag jämfört med tidigare.

Sammanfattningsvis tycker jag att Nooshi Dadgostar tar upp väldigt viktiga frågor. Vi tittar nu noga på dem i Regeringskansliet. Det är viktigt att vi inte stör så att produktionen av bostäder minskar igen. Det är också viktigt att vi har uppsikt över kvalitetsfrågorna så att den ökade bostadsproduktionen inte leder till sämre kvalitet på bostäder framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.