Interpellationssvar - 2017-04-25

Fru ålderspresident! Jessika Roswall har frågat mig hur jag avser att verka för att en social pelare som bland annat omfattar arbetsmarknadspolitik införs i EU och hur detta är förenligt med den svenska modellen.

Jag vill inleda med att säga att det redan i dag finns ett betydande samarbete inom EU som rör arbetsmarknadspolitik. På arbetsrätts- och arbetsmiljöområdet kan EU till exempel anta minimidirektiv. Medlemsländerna har då möjlighet att behålla eller införa mer ambitiösa regler än vad direktivet anger. Regeringen ser positivt på att EU kan bidra till att sätta en gemensam grundnivå samtidigt som de länder som vill kan gå längre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På sysselsättningsområdet består samarbetet främst av gemensamma målsättningar, uppföljningar och utbyte av goda erfarenheter. Här handlar det inte om lagstiftningsakter som medlemsstaterna ska genomföra, men medlemsstaterna strävar mot gemensamt satta mål och gör det utifrån nationella förutsättningar. Jag tycker att det är en arbetsform som har tjänat både Sverige och EU väl.

EU återhämtar sig nu från den djupaste ekonomiska krisen på decennier. Konsekvenserna för sysselsättningen och fattigdomen i EU har varit betydande. Även om situationen förbättrats något de senaste åren återstår fortfarande stora utmaningar. Kommissionen anger att syftet med initiativet till en europeisk pelare för sociala rättigheter bland annat är att förbättra resultaten på sysselsättningsområdet och det sociala området.

Det är regeringens uppfattning att ett starkt och socialt Europa bygger på en samverkan mellan tillväxt, ökad konkurrenskraft och solidaritet, där tillväxt och sociala framsteg förstärker varandra. Om kommissionens initiativ utformas på rätt sätt är det min uppfattning att det kan bidra till ett mer välmående och inkluderande EU.

Jag överlade med arbetsmarknadsutskottet om regeringens inställning till pelaren i augusti förra året. En av de ståndpunkter som regeringen då fick stöd för var utgångspunkten att den nuvarande fördelningen av befogenheter mellan EU och medlemsstaterna ska respekteras, liksom att de nationella arbetsmarknadsmodellerna inte ska ändras.

När det gäller de grundläggande frågorna om kompetensfördelning är det min och regeringens uppfattning att den ordning som redan gäller fortsatt ska användas för att uppnå även målsättningarna med pelaren.

Avslutningsvis vill jag också understryka att regeringen i sitt svar på kommissionens samråd om pelaren är mycket tydlig med att medlemsstaternas arbetsmarknadsmodeller, nationella system för lönebildning och arbetsmarknadens parters autonomi måste respekteras. Enligt den svenska modellen är det arbetsmarknadens parter som ansvarar för lönebildningen, och det är något som regeringen med kraft försvarar.

Fru ålderspresident! Tack, ministern, för svaret! Det var förra året som EU-kommissionen och dess författare, före detta finansminister Allan Larsson, presenterade ett förslag och ett utkast till social pelare - ett frivilligt 20-punktsprogram som ska driva fram en bättre fungerande och mer rättvis arbetsmarknad och ett välfärdssystem i EU.

I morgon, den 26 april, kommer kommissionen att presentera någon form av förslag till social pelare, så denna interpellationsdebatt är kanske ur det perspektivet en dag för tidig. Men den har sin grund i att det har funnits en del oklarheter när det gäller vad regeringen anser och vad den har för agenda.

Regeringen har sedan den tillträdde gjort klart att den driver de sociala frågorna som huvudprioritering i EU-arbetet. Man har argumenterat för att det handlar om erfarenhetsutbyte, inte någon ny lagstiftning. Men här har, enligt mig, arbetsmarknadsministern inte varit helt övertygande, och det är jag inte ensam om att tycka; regeringens budskap har uppfattats som dubbelt. Här i Sverige, i riksdagen, har budskapet varit att detta är frågor som ligger inom den nationella kompetensen, medan regeringen inom EU driver på för ett fördjupat samarbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetsmarknadsministern nämner i sitt svar att hon överlagt med arbetsmarknadsutskottet. Jag vill påpeka att regeringen i mars i år fick ett tydligt mandat i EU-nämnden som gick ut på att sysselsättning och socialpolitik är medlemsstaternas kompetens. Vid det nämndmötet fick statsministern ett antal frågor kring detta, delvis med anledning av det dekret som arbetsmarknadsministern hade undertecknat, och också kring oklarheterna när det gäller agendan för toppmötet i Göteborg i höst.

Men vid EU-nämnden och den efterföljande återrapporteringen, och även i ministerns svar här i dag, har det framgått tydligt - och det tycker jag är bra - att dessa frågor är medlemsstaternas ansvarsområde. Det ska respekteras, och den svenska modellen ska försvaras. Statsministern var väldigt tydlig när han nyligen sa att detta inte innebär att Bryssel helt plötsligt ska få fatta en massa beslut om vår arbetsmarknadspolitik.

Allt gott så långt, men jag skulle vilja ställa en fråga till arbetsmarknadsministern utifrån det dekret hon ändå har undertecknat. Där står bland annat att vi måste garantera lika behandling och ersättning för alla arbetstagare. Vi måste också förbättra samordningen av de sociala trygghetssystemen så att alla arbetstagare kan behålla sin sociala täckning som en del av sin rörlighet i en annan medlemsstat och så att sociala avgifter är relaterade till rätt ställe. Det står också om att göra arbetsmarknaden tillgänglig för alla och socialt rättvis och om en massa fler saker.

Jag undrar om ministern på allvar menar att det inte, för att uppnå allt detta, krävs någon sorts lagstiftning på EU-nivå. Min andra fråga är vad regeringen ska göra för att se till att den sociala pelaren inte leder till att makt flyttas över från Sverige till EU.

Fru ålderspresident! Det är med intresse jag har följt Moderaternas försök att se något mystiskt i regeringens arbete för en uppåtgående konvergens när det gäller sociala villkor. Jag tycker att det är självklart att vi vill se förbättringar av människors levnadsvillkor i Europeiska unionen. Det är väl ett av de viktiga skälen till att vi är medlemmar: Det ska gynna ekonomisk tillväxt, rörlighet och samarbete och komma alla medborgare till del så att vi får en bättre välfärd och ett bättre välstånd i våra länder. Detta sker naturligtvis huvudsakligen genom att fler människor kommer i arbete. Jag har svårt att förstå vad det är för mystiskt med detta.

Ett fördjupat samarbete inom Europeiska unionen står på inget sätt i motsättning till att man bevarar nationell bestämmanderätt i de frågor där vi redan i dag har en sådan rätt. Regeringen slåss hårt för att bevara den, inte minst när det gäller lönebildningen och arbetsmarknadspolitiken.

Det pågår redan i dag ett fördjupat samarbete, till exempel när det gäller den europeiska terminen och Europa 2020. Det delas ut rekommendationer till länderna, och länderna svarar på olika sätt när det gäller hur man tänker möta de utmaningar som man har att hantera.

Jag välkomnar om vi kan få ett större fokus, som inte bara handlar om bostadsbubblor utan också om människors levnadsvillkor och till exempel villkoren på arbetsmarknaden. Vi hade alldeles nyligen en interpellationsdebatt om problemet med ett växande prekariat, som Lotta Finstorp tog upp. Vi ser i flera EU-länder att tudelningen på arbetsmarknaden har ökat och att många människor arbetar under väldigt dåliga villkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför är det viktigt att säkerställa att de lägsta lönerna hålls på en tillräckligt hög nivå för att säkra en god levnadsstandard. Detta bör verkligen inte ske på EU-nivå. Regeringen har också arbetat hårt för att de förslag som ska presenteras i morgon inte ska innehålla någon kompetensöverföring till kommissionen i förhållande till medlemsstaterna när det gäller beslutanderätten i dessa frågor. Vi får se vad kommissionen presenterar i morgon, men det är vad regeringen har drivit.

Regeringen har starkt drivit att man till exempel inte bör ha någon gemensam, lagstiftad minimilön och att lönebildningsfrågor över huvud taget ska hanteras på det sätt som varje land bestämmer. I vårt land är det arbetsmarknadens parter som sätter lönerna, och det är inget som vi tänker backa från utan något som vi starkt försvarar.

Jag tror att det är oerhört viktigt att man inte målar upp det som att förbättringar av vanliga människors levnadsvillkor är liktydigt med överstatliga beslut eller maktöverföring till EU-nivå. Vi har tvärtom allt att vinna på att fördjupa samarbetet mellan medlemsstaterna inom ramen för Europeiska unionen. Jag är bekymrad över att det samarbetet inte är så bra som det borde vara i många frågor som faktiskt skulle kunna gynna medborgarna.

Ett exempel är kvinnors arbetskraftsdeltagande, där vi ser betydande potential om fler kvinnor fanns i arbetskraften. Det skulle gynna tillväxten i hela EU och därmed också gynna Sverige. Här har Sverige, med våra goda erfarenheter, mycket att lära ut till andra länder.

Fru ålderspresident! Det är inget mystiskt, utan det har varit oklart vilket beskedet är. Det känns som att det är ett besked hemma i Sverige och ett annat när regeringen arbetar med dessa frågor inom EU.

Frågor som rör sysselsättning och socialpolitik är fundamentala för alla medlemsstater; det säger ministern i sitt svar, och det håller jag med om. Men det måste vara tydligare att dessa frågor är medlemsstaternas kompetens.

Min oro är att det är att gå åt fel håll att driva sociala frågor och sociala pelare. Vi är ju tämligen överens om flera saker, men utgångspunkten är att det handlar om nationell kompetens. Jag ser det snarare som en risk än, som ministern verkar göra, en fördel att driva dessa frågor på EU-nivå.

Regeringen har som sagt fått ett tydligt mandat från EU-nämnden att lyfta den svenska ståndpunkten - det tycker jag var ett lugnande besked från ministern i dag. Samtidigt tycker jag att ministern i dekretet tydligt har skrivit att hon kraftfullt vill verka för införande av den sociala pelaren.

Jag finner detta lite anmärkningsvärt, och jag tycker att ministern missar lite av min poäng. När EU nu står inför sådana stora utmaningar, vilket också lyfts i svaret, tycker jag att det är konstigt att man satsar på ett nytt överstatligt projekt i stället för att fokusera på det som är EU:s fördelar.

Jag tror snarare tvärtom. Det regeringen ska driva i den situation EU nu befinner sig i är att EU ska fokusera på de frågor vi behöver ett samarbete om, till exempel migrationsfrågan. Vi ska inte satsa på nya uppgifter utan fokusera på kärnuppgifterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den slutsats som kommissionen drar, och som ministern också redogör för i svaret, är att en social pelare ska leda till förbättrade resultat. Men detta är fel väg att gå just i den situation EU nu befinner sig. Jag vill ändå säga att de besked som ministern gav i sitt andra inlägg är lugnande när det gäller vad vi kan komma att få se i morgon.

Jag har fått en del svar, men jag skulle ändå vilja få en del ytterligare kött på benen när det gäller regeringens agenda med att genomdriva en social pelare.

Fru ålderspresident! Jag lyssnade på debatten här. Självklart vill vi att de europeiska invånarna ska ha goda sociala villkor och en bra livssituation. Därmed tror jag dock inte att ett socialt protokoll eller en social pelare är lösningen. Vad det handlar om är att vi ser till att människor har ett jobb att gå till, att de har en lön och att de får behålla stora delar av sin lön. Det är ju genom arbete som vi bygger vår välfärd, vår tillväxt och vårt välstånd. Därmed är väl en av de grundläggande delarna i EU att just verka för öppenhet, frihet och fri handel.

Mitt intryck är att regeringen och Ylva Johansson är för att EU ska ha frihandelsavtal och att vi ska stå upp för frihet och öppenhet när det gäller rörlighet för varor, tjänster, kapital och annat, inte minst för människor, över våra gränser i den inre marknaden. Samtidigt ser vi hur socialdemokratiska ledamöter i Europaparlamentet agerar. Den tidigare ministern Marita Ulvskog, tillsammans med Anna Hedh, röstade inte för frihandelsavtalet med Kanada nyligen, vilket givetvis skulle vara viktigt för jobben i både Kanada och EU och inte minst viktigt för jobben i Sverige. Vi kan också se på omröstningarna och arbetet för att få till stånd frihandelsavtalet mellan EU och USA, TTIP. Förvisso är den amerikanske presidenten ett stort problem, men hur kommer ministern att säkerställa hur socialdemokrater också i andra parlament där Sverige är representerat ska stå upp för frihandeln och driva på för att vi ska få dessa avtal, vilka i sin tur leder till fler jobb även i Sverige och därmed också till en stärkt social situation för våra invånare?

Fru ålderspresident! Låt mig bara påminna om att interpellationsinstitutet är till för att riksdagsledamöterna ska kunna ställa regeringen till svars för regeringens agerande. Det är detta jag svarar på.

Jag välkomnar en social pelare. I morgon får vi se hur den kommer att ta sig ut, och sedan får vi ta ställning till det. Jag tror dock att det är olyckligt att sätta likhetstecken mellan social pelare och ökad överstatlighet. Tvärtom tror jag att det går att nå betydande framgångar på det sociala området, som ju inkluderar arbetsmarknadsområdet, utan ny överstatlighet. Man kan använda befintliga instrument. Vissa överstatliga instrument finns förstås redan - vi har ju möjlighet till viss minimilagstiftning på delar av området redan i dag - och de bör användas för att successivt höja miniminivån. Man måste också säkerställa att länder som vill gå längre kan göra det. Jag tror att det vore olyckligt och riskerar att leda väldigt fel om man hävdar att varje förbättring av vanliga människors levnadsvillkor skulle vara likställigt med ökad överstatlighet. Nu menar jag inte att Jessika Roswall säger detta, men jag tror att det är viktigt att göra en markering här. Det går att nå betydande framgångar, för att inte säga större framgångar, utan ny överstatlighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jobben - också de svenska jobben - är helt beroende av utvecklingen i EU. EU är vår ojämförligt största och viktigaste exportmarknad. Vi är helt beroende av den ekonomiska utvecklingen i EU och eurozonen. Så är det. Det är klart att när det har varit flera år av recession och ökade klyftor i dessa länder, liksom en mycket svag utveckling av sysselsättningen i flera länder, påverkar det också den svenska ekonomin negativt. Därför är det bra, också från ett ensidigt svenskt perspektiv, med en utveckling som gör att vi kan höja den standarden.

Till Christian Holm Barenfeld vill jag säga att Moderaterna har en olycklig historia av att se en motsättning mellan ökad sysselsättning och sociala framsteg. Ditt parti har tvärtom ofta sett det som om ökade sociala klyftor skulle leda till fler jobb. Den faktiska erfarenheten av den svenska modellen är dock precis den motsatta. Vi ser att insatser för en väl utbyggd barnomsorg och en hög kvalitet i skolan bidrar till ökad sysselsättning och högre kvalitet i jobben. Vi ser att goda trygghetssystem bidrar till ökad rörlighet, ökad köpkraft och en god utveckling av sysselsättningen. Vi ser att en bra föräldraledighetslagstiftning bidrar till en hög sysselsättning, inte minst bland kvinnor. Vi ser att en aktiv arbetsmarknadspolitik bidrar till en högre sysselsättning.

Det är precis de här frågorna som nu också har kommit upp på EU:s agenda i och med initiativet om en social pelare, och det välkomnar jag. Vår erfarenhet är att det är sätt att på riktigt få en vinn-vinn-situation, där vi kan stärka både de sociala rättigheterna och de sociala villkoren för människor samtidigt som det bidrar till ökad sysselsättning, som ju är själva förutsättningen för att finansiera ytterligare steg när det gäller utbyggnad av välfärd och välstånd i samhället.

Fru ålderspresident! Jag vill än en gång tacka ministern för svar. Tack för debatten, ska jag också säga.

Det är ingen mystik i detta, utan det handlar om en ärlig och genuin oro. Jag tycker att det har hörts dubbla budskap från regeringsföreträdare i debatten. Men det är ändå lugnande besked att regeringen enligt uppgift har arbetat för att behålla dessa beslut som nationell kompetens. Detta är min ena invändning.

Den andra invändningen är att jag tycker att EU i den situation man befinner sig i - dels den ekonomiska kris man har haft i flera år, dels skilsmässan med Storbritannien, som man nu ska påbörja - ska fokusera på rätt saker. Jag är inte säker på att jag delar arbetsmarknadsministerns uppfattning att det är de här frågorna som ska drivas.

Jag har egentligen inte så mycket mer att tillägga i den här debatten. Det var bra att få ta upp detta och höra att regeringen har jobbat på rätt sätt här. Men jag skulle ändå avslutningsvis vilja ställa en fråga. Jag vet att det finns vissa instrument redan i dag, och det tycker vi är bra. Bland annat nämnde ministern minimilagstiftning. Varför är detta inte tillräckliga instrument?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! När det är något som inte fungerar är det lätt att säga att det är den tidigare regeringens fel och framför allt Moderaternas fel. Moderaterna vill uppenbarligen, enligt Ylva Johansson, inte att folk ska ha trygghet och ha det bra. Det är givetvis fel.

Det var också därför vi under regeringstiden såg till att jobben växte, att konkurrenskraften stärktes och att Sverige stod starkt i den enorma finanskris som drabbade världen. Vi såg också till att personer fick behålla mer av de pengar de tjänade, vilket givetvis ökar deras möjligheter att påverka.

Med Ylva Johanssons retorik skulle jag för min del kunna säga att det inte finns en enda krona i en löntagares plånbok som en socialdemokrat inte skulle kunna ta för att stärka det sociala runt om. Jag tycker att det är olyckligt om vi har en sådan diskussion.

Detta handlar ju om det sociala protokollet. Jag ser likt min kollega Jessika Roswall en oro för en ökad överstatlighet, men jag är också glad över att ministern så tydligt säger att man inte vill se någon ökad överstatlighet och något överförande av makt på det här området till EU.

Mycket av den diskussionen pågår ju inom EU, inte minst givet att vi har sett brexit och allt som har skett efter finanskrisen. Jag tror att vi snarare bör fokusera på det som är kärnan i EU än att se till att EU blir svulstigare och växer mer och att man överför mer makt. På den röda sidan i EU-fronten och även på vår sida bland vissa medlemsländer och partier finns den tendensen, så jag hoppas att det stämmer att regeringen i Sverige står upp för att mer makt inte heller på dessa områden ska flyttas över till EU.

Fru ålderspresident! Jag måste korrigera Christian Holm Barenfeld. Den här debatten gäller inte ett socialt protokoll. Den här debatten gäller en social pelare. Det är två helt olika saker. Kommissionen har inte aviserat att man ska föreslå något socialt protokoll. Jag tror inte heller att det kommer att ske inom den närmaste tiden. Nu diskuterar vi en social pelare, som kommissionen kommer att offentliggöra förslag om i morgon. Då får vi veta.

Regeringen har agerat utifrån det mandat jag fick från EU-nämnd och arbetsmarknadsutskott. Det handlar om det som också sägs. Vi vill inte förändra fördelningen av mandat, utan utgångspunkten är att nuvarande befogenheter ska bevaras. Och vi lägger särskild vikt vid att respektera och bevara vår arbetsmarknadsmodell.

Jessika Roswall frågar: Varför räcker inte befintliga instrument? Ja, det handlar också om hur man använder befintliga instrument, skulle jag säga, och hur man faktiskt når resultat. Jag är inte säker på att det ens behövs nya överstatliga instrument - jag tror inte det. Däremot tror jag att det behövs ett annat politiskt commitment för att man faktiskt ska nå resultat.

Vi får nu se vad kommissionen kommer att föreslå, men i min värld är det så här: När det gäller att uppnå förbättringar kan det handla om insatser på EU-nivå, där det är möjligt att göra vissa saker. Det handlar om insatser på nationell nivå, där det är möjligt och där länderna har sitt eget ansvar. Men det handlar också om att arbetsmarknadens parter har ett stort ansvar, och bör ha ett stort ansvar, för att uppnå detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Till Christian Holm Barenfeld vill jag säga att den svenska modellen levererar just pengar i plånboken. Vi har haft reallöneökningar i 20 års tid, tack vare den svenska modellen. Många av parterna, och de stora, har precis tecknat treåriga mycket ansvarsfulla avtal som också ger mer pengar i plånboken och låglönesatsningar. Den svenska modellen levererar mer pengar i plånboken.

Fru ålderspresident! Avslutningsvis vill jag tacka Jessika Roswall för debatten och hälsa henne välkommen till arbetsmarknadsutskottet. Jag ser fram emot fler debatter.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru ålderspresident! Katarina Brännström har frågat mig hur jag ser på utvecklingen att det är färre som får en praktikplats inom ramen för Arbetsförmedlingens garantier nu än 2014 och vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av detta.

Christian Holm Barenfeld har frågat mig hur jag ser på utvecklingen att det är färre som får stöd från Arbetsförmedlingen för att starta eget företag nu jämfört med 2014 och vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av detta.

En aktiv arbetsmarknadspolitik innebär att arbetssökande ska ges tillgång till insatser som stärker deras möjligheter till jobb. Beroende på arbetsmarknadsläge och individuella förutsättningar ska Arbetsförmedlingen göra bedömningen vilka insatser som är mest lämpade. Det kan till exempel vara stöd och matchning, praktik, motivation till reguljära studier, subventionerade anställningar eller stöd för start av näringsverksamhet.

Regeringen har sedan tillträdet lagt om arbetsmarknadspolitiken, med fokus på resultat i stället för detaljstyrning. För att bidra till en mer effektiv arbetsmarknadspolitik har regeringen förenklat och förtydligat det arbetsmarknadspolitiska regelverket och förbättrat möjligheterna till lokal samverkan. Regeringen har gjort det möjligt för Arbetsförmedlingen att ge tidigare deltagare i fas 3 tillgång till Arbetsförmedlingens samlade utbud av insatser - detta för att fler ska erbjudas effektiva insatser och kunna lämna arbetslöshet för arbete eller studier.

Det är också viktigt att ta till vara kompetensen och erfarenheten hos de entreprenörer som kommit som flyktingar till Sverige genom att erbjuda olika typer av stöd till företagande. Arbetsförmedlingens stöd till start av näringsverksamhet är ett bra instrument, och förra året sänkte också regeringen åldersgränsen för stöd till start av näringsverksamhet till 18 år. Tillväxtverket genomför dessutom på uppdrag av regeringen en satsning på nyanländas företagande i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan regeringsskiftet har sysselsättningen ökat kraftigt, arbetslösheten minskat och antalet inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantin blivit färre. Inte minst är utvecklingen positiv vad det gäller jobbgarantin för unga, med allt färre inskrivna. Resultatet i etableringsuppdraget har förbättrats, trots den stora ökningen av antalet inskrivna deltagare. Men jag är inte nöjd. Jag ser allvarligt på att det är färre personer i garantierna som deltar i aktiviteter. Jag tror att Arbetsförmedlingen kan bättre och att fler arbetssökande kan ta del av meningsfulla aktiviteter, såsom praktik eller stöd för att starta eget, som stärker deras möjligheter till jobb. Målet med jobbpolitiken är inte ett visst antal personer i insatser - målet är fler i jobb.

Fru ålderspresident! Katarina Brännström har frågat mig hur jag ser på utvecklingen att det är färre som får en praktikplats inom ramen för Arbetsförmedlingens garantier nu än 2014 och vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av detta.

Christian Holm Barenfeld har frågat mig hur jag ser på utvecklingen att det är färre som får stöd från Arbetsförmedlingen för att starta eget företag nu jämfört med 2014 och vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av detta.

En aktiv arbetsmarknadspolitik innebär att arbetssökande ska ges tillgång till insatser som stärker deras möjligheter till jobb. Beroende på arbetsmarknadsläge och individuella förutsättningar ska Arbetsförmedlingen göra bedömningen vilka insatser som är mest lämpade. Det kan till exempel vara stöd och matchning, praktik, motivation till reguljära studier, subventionerade anställningar eller stöd för start av näringsverksamhet.

Regeringen har sedan tillträdet lagt om arbetsmarknadspolitiken, med fokus på resultat i stället för detaljstyrning. För att bidra till en mer effektiv arbetsmarknadspolitik har regeringen förenklat och förtydligat det arbetsmarknadspolitiska regelverket och förbättrat möjligheterna till lokal samverkan. Regeringen har gjort det möjligt för Arbetsförmedlingen att ge tidigare deltagare i fas 3 tillgång till Arbetsförmedlingens samlade utbud av insatser - detta för att fler ska erbjudas effektiva insatser och kunna lämna arbetslöshet för arbete eller studier.

Det är också viktigt att ta till vara kompetensen och erfarenheten hos de entreprenörer som kommit som flyktingar till Sverige genom att erbjuda olika typer av stöd till företagande. Arbetsförmedlingens stöd till start av näringsverksamhet är ett bra instrument, och förra året sänkte också regeringen åldersgränsen för stöd till start av näringsverksamhet till 18 år. Tillväxtverket genomför dessutom på uppdrag av regeringen en satsning på nyanländas företagande i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan regeringsskiftet har sysselsättningen ökat kraftigt, arbetslösheten minskat och antalet inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantin blivit färre. Inte minst är utvecklingen positiv vad det gäller jobbgarantin för unga, med allt färre inskrivna. Resultatet i etableringsuppdraget har förbättrats, trots den stora ökningen av antalet inskrivna deltagare. Men jag är inte nöjd. Jag ser allvarligt på att det är färre personer i garantierna som deltar i aktiviteter. Jag tror att Arbetsförmedlingen kan bättre och att fler arbetssökande kan ta del av meningsfulla aktiviteter, såsom praktik eller stöd för att starta eget, som stärker deras möjligheter till jobb. Målet med jobbpolitiken är inte ett visst antal personer i insatser - målet är fler i jobb.

Fru ålderspresident! Jag ska be att få tacka statsrådet för svaret, men jag undrar om Ylva Johansson själv är nöjd med svaret. Det står ju ingenting om det som jag frågar om. Frågan gällde vad ministern tänker göra åt det faktum att det är färre i dag än 2014 som får praktik genom Arbetsförmedlingen.

Precis som Ylva Johansson säger i svaret ska en aktiv arbetsmarknadspolitik ge arbetssökande möjligheter till insatser som ska hjälpa dem till jobb. Men det gör inte regeringens arbetsmarknadspolitik. I vissa fall är det faktiskt tvärtom.

Det är så att de som i dag får jobb får det trots regeringens politik, inte tack vare. De får det på egna meriter, och de får det framför allt därför att vi har en lång och rejäl högkonjunktur.

Regeringens passivitet när det gäller en stor grupp som kommer allt längre bort från ett jobb, de utrikes födda, är märklig. Här kommer ingenting nytt från regeringen. Det blir i stället en önskelista om hur det borde vara - men det är inte så. Påståendet om att man har lagt om politiken med fokus på resultat och inte detaljstyrning känns synnerligen märkligt. Den meningen har funnits med i alla de svar som vi har hört tidigare här i dag.

Resultaten av regeringens jobbpolitik är ganska skrala. Man hade målet om 5 000 statliga beredskapsjobb. Enligt medierna är det bara 12 - jag vet inte om det stämmer. Traineejobben skulle vara 32 000. Det finns enligt statistiken drygt 400 i dag. Extratjänsterna skulle vara 31 000 - där finns det nästan 3 000 jobb.

Det är alltså ca 3 200 jobb som är resultatet av den jobbpolitik som regeringen har presenterat, där det utlovades 68 000 jobb. Sverige ligger sämre till nu i EU:s jobbstatistik än man gjorde när regeringen utlovade EU:s lägsta arbetslöshet. 14 länder är faktiskt bättre än Sverige.

Ylva Johansson tar i svaret till mig upp de utsparkade deltagarna i fas 3. Jag kan kanske tycka att det är modigt gjort. Här säger ministern också hur det borde vara och hur det möjligen är tänkt att vara. Men det är inte så. Det är många tusentals som nu sitter hemma vid köksbordet och mår dåligt för att de inte har någonting att göra och som väntar på att någonting ska hända. Det är en grym hantering av människor som redan är hårt utsatta.

Nedmonteringen av fas 3 är ett stort misslyckande för regeringen, men det är ofta en katastrof för de enskilda individerna. Jag undrar om statsrådet vet vad de 38 000 som har utfasats gör nu. Det gör hon troligen inte. Jag kan berätta att många av de anordnare som jag har talat med inom bland annat sociala företag och organisationer har berättat om olyckliga människor som har gått hem utan besked eller någon annan sysselsättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Faktum är att Arbetsförmedlingen misslyckas med det mesta. Särskilt allvarligt är det när man misslyckas med jobbskapande åtgärder. Allt färre får praktik. Allt färre får det stöd de har rätt till. Allt fler hamnar längre bak i jobbkön. Många av dem sitter fast i arbetslöshet och hopplöshet.

Nej, jag fick inget bra svar från ministern på frågan vad regeringen ämnar göra för att hjälpa arbetssökande till praktik och liknande insatser. Ni gömmer er bakom en högkonjunktur och att det går bra för Sverige. Men någon riktig politik för jobb har jag inte sett eller hört någonting om.

Fru ålderspresident! Jag ska be att få tacka statsrådet för svaret, men jag undrar om Ylva Johansson själv är nöjd med svaret. Det står ju ingenting om det som jag frågar om. Frågan gällde vad ministern tänker göra åt det faktum att det är färre i dag än 2014 som får praktik genom Arbetsförmedlingen.

Precis som Ylva Johansson säger i svaret ska en aktiv arbetsmarknadspolitik ge arbetssökande möjligheter till insatser som ska hjälpa dem till jobb. Men det gör inte regeringens arbetsmarknadspolitik. I vissa fall är det faktiskt tvärtom.

Det är så att de som i dag får jobb får det trots regeringens politik, inte tack vare. De får det på egna meriter, och de får det framför allt därför att vi har en lång och rejäl högkonjunktur.

Regeringens passivitet när det gäller en stor grupp som kommer allt längre bort från ett jobb, de utrikes födda, är märklig. Här kommer ingenting nytt från regeringen. Det blir i stället en önskelista om hur det borde vara - men det är inte så. Påståendet om att man har lagt om politiken med fokus på resultat och inte detaljstyrning känns synnerligen märkligt. Den meningen har funnits med i alla de svar som vi har hört tidigare här i dag.

Resultaten av regeringens jobbpolitik är ganska skrala. Man hade målet om 5 000 statliga beredskapsjobb. Enligt medierna är det bara 12 - jag vet inte om det stämmer. Traineejobben skulle vara 32 000. Det finns enligt statistiken drygt 400 i dag. Extratjänsterna skulle vara 31 000 - där finns det nästan 3 000 jobb.

Det är alltså ca 3 200 jobb som är resultatet av den jobbpolitik som regeringen har presenterat, där det utlovades 68 000 jobb. Sverige ligger sämre till nu i EU:s jobbstatistik än man gjorde när regeringen utlovade EU:s lägsta arbetslöshet. 14 länder är faktiskt bättre än Sverige.

Ylva Johansson tar i svaret till mig upp de utsparkade deltagarna i fas 3. Jag kan kanske tycka att det är modigt gjort. Här säger ministern också hur det borde vara och hur det möjligen är tänkt att vara. Men det är inte så. Det är många tusentals som nu sitter hemma vid köksbordet och mår dåligt för att de inte har någonting att göra och som väntar på att någonting ska hända. Det är en grym hantering av människor som redan är hårt utsatta.

Nedmonteringen av fas 3 är ett stort misslyckande för regeringen, men det är ofta en katastrof för de enskilda individerna. Jag undrar om statsrådet vet vad de 38 000 som har utfasats gör nu. Det gör hon troligen inte. Jag kan berätta att många av de anordnare som jag har talat med inom bland annat sociala företag och organisationer har berättat om olyckliga människor som har gått hem utan besked eller någon annan sysselsättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Faktum är att Arbetsförmedlingen misslyckas med det mesta. Särskilt allvarligt är det när man misslyckas med jobbskapande åtgärder. Allt färre får praktik. Allt färre får det stöd de har rätt till. Allt fler hamnar längre bak i jobbkön. Många av dem sitter fast i arbetslöshet och hopplöshet.

Nej, jag fick inget bra svar från ministern på frågan vad regeringen ämnar göra för att hjälpa arbetssökande till praktik och liknande insatser. Ni gömmer er bakom en högkonjunktur och att det går bra för Sverige. Men någon riktig politik för jobb har jag inte sett eller hört någonting om.

Fru ålderspresident! Tack, Ylva Johansson, för svaret!

Arbetsmarknaden blir alltmer tudelad. De allra flesta har relativt enkelt att hitta jobb, men samtidigt växer den grupp som står utan arbete en längre tid.

För denna grupp behöver vägarna till jobb bli fler. Inom Arbetsförmedlingens jobb- och utvecklingsgaranti och jobbgaranti för unga ges möjlighet för arbetssökande att få hjälp att starta eget företag, vilket också är en viktig väg in i arbete. Det är viktigt att det finns många vägar in på arbetsmarknaden, och att starta företag är som sagt en sådan väg som kan passa vissa.

Dessvärre visar siffror från Arbetsförmedlingen att antalet personer som tagit del av detta stöd minskar - från strax under 4 400 personer 2014 till knappt 2 900 personer 2016. Det är därför jag har skrivit den här interpellationen och vill veta mer om hur ministern ser på utvecklingen att det är färre som får stöd i dag jämfört med 2014 och vilka åtgärder som ministern avser att vidta.

Att Arbetsförmedlingen får mindre att göra och att färre behöver ta del av dess olika stöd är ju i grunden önskvärt - om det beror på att det finns få arbetslösa och att behovet är lågt. Men det är ju inte riktigt så det ser ut.

Det går bra för Sverige. Det brukar vi säga i debatterna. Jobben blir fler. Arbetslösheten är lägre. Så är det. Vi befinner oss i en högkonjunktur, och de som har kvalifikationer får i hög grad jobb. De som har utbildning och har klarat sig igenom skolan och fått betyg får till stor del jobb.

Samtidigt ser vi hur det växer fram ett nytt, stort utanförskap. Allt fler står allt längre från den reguljära arbetsmarknaden. Här går utvecklingen åt fel håll, och dessvärre saknar regeringen verktyg och förslag för att hantera detta.

Fru ålderspresident! Socialdemokraterna och Ylva Johansson var ju inför valet tydliga med att lova reformer och resultat. Däremot har väl leveransen varit något mer modest, om man ska vara snäll och diplomatisk. Som min kollega Katarina Brännström tog upp innehåller Ylva Johanssons svar på våra interpellationer ganska mycket ord. Det är ungefär samma svar som ges på alla interpellationer, nästan floskler. "Regeringen har sedan tillträdet lagt om arbetsmarknadspolitiken, med fokus på resultat i stället för detaljstyrning."

Vilka är då resultaten? Jo, av de 32 000 utlovade traineejobben har det blivit 436. Det skulle bli 20 000 extratjänster, och det har blivit 2 765. När det gäller snabbspåren för nyanlända i etableringen, som i grunden är bra för den som har utbildning eller specialkompetens, är det en väldigt liten andel som är med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På senare tid har man utlovat 5 000 statliga beredskapsjobb. I en tidigare debatt med en annan kollega kom det fram att det inte fanns några färska siffror. Men färska siffror från mars 2017, om jag förstår det rätt, är att av dessa 5 000 har regeringen lyckats leverera tolv stycken, varav fem eller sex tydligen i min hemstad Karlstad på Arbetsförmedlingen.

Regeringens jobbmål om EU:s lägsta arbetslöshet förefaller i dag vara mer osannolikt än när det lanserades, och redan då var det väl få utanför regeringen som över huvud taget trodde på det.

Man skulle även avveckla sysselsättningsfasen. Det var ett löfte, och det har man börjat med. Problemet är att de personer som nu föses ut från sysselsättningsfasen och som skulle få de utlovade sysselsättningarna i form av extratjänster och utbildning inte har fått det, utan de har blivit passiviserade och sitter hemma utan att få dessa jobb.

Hur resonerar Ylva Johansson? Finns det någon plan om att regeringens reformer ska börja leverera? Hur ska fler komma i sysselsättning, och hur ska fler kunna ta steget att starta eget med hjälp av Arbetsförmedlingen?

Fru ålderspresident! Tack, Ylva Johansson, för svaret!

Arbetsmarknaden blir alltmer tudelad. De allra flesta har relativt enkelt att hitta jobb, men samtidigt växer den grupp som står utan arbete en längre tid.

För denna grupp behöver vägarna till jobb bli fler. Inom Arbetsförmedlingens jobb- och utvecklingsgaranti och jobbgaranti för unga ges möjlighet för arbetssökande att få hjälp att starta eget företag, vilket också är en viktig väg in i arbete. Det är viktigt att det finns många vägar in på arbetsmarknaden, och att starta företag är som sagt en sådan väg som kan passa vissa.

Dessvärre visar siffror från Arbetsförmedlingen att antalet personer som tagit del av detta stöd minskar - från strax under 4 400 personer 2014 till knappt 2 900 personer 2016. Det är därför jag har skrivit den här interpellationen och vill veta mer om hur ministern ser på utvecklingen att det är färre som får stöd i dag jämfört med 2014 och vilka åtgärder som ministern avser att vidta.

Att Arbetsförmedlingen får mindre att göra och att färre behöver ta del av dess olika stöd är ju i grunden önskvärt - om det beror på att det finns få arbetslösa och att behovet är lågt. Men det är ju inte riktigt så det ser ut.

Det går bra för Sverige. Det brukar vi säga i debatterna. Jobben blir fler. Arbetslösheten är lägre. Så är det. Vi befinner oss i en högkonjunktur, och de som har kvalifikationer får i hög grad jobb. De som har utbildning och har klarat sig igenom skolan och fått betyg får till stor del jobb.

Samtidigt ser vi hur det växer fram ett nytt, stort utanförskap. Allt fler står allt längre från den reguljära arbetsmarknaden. Här går utvecklingen åt fel håll, och dessvärre saknar regeringen verktyg och förslag för att hantera detta.

Fru ålderspresident! Socialdemokraterna och Ylva Johansson var ju inför valet tydliga med att lova reformer och resultat. Däremot har väl leveransen varit något mer modest, om man ska vara snäll och diplomatisk. Som min kollega Katarina Brännström tog upp innehåller Ylva Johanssons svar på våra interpellationer ganska mycket ord. Det är ungefär samma svar som ges på alla interpellationer, nästan floskler. "Regeringen har sedan tillträdet lagt om arbetsmarknadspolitiken, med fokus på resultat i stället för detaljstyrning."

Vilka är då resultaten? Jo, av de 32 000 utlovade traineejobben har det blivit 436. Det skulle bli 20 000 extratjänster, och det har blivit 2 765. När det gäller snabbspåren för nyanlända i etableringen, som i grunden är bra för den som har utbildning eller specialkompetens, är det en väldigt liten andel som är med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På senare tid har man utlovat 5 000 statliga beredskapsjobb. I en tidigare debatt med en annan kollega kom det fram att det inte fanns några färska siffror. Men färska siffror från mars 2017, om jag förstår det rätt, är att av dessa 5 000 har regeringen lyckats leverera tolv stycken, varav fem eller sex tydligen i min hemstad Karlstad på Arbetsförmedlingen.

Regeringens jobbmål om EU:s lägsta arbetslöshet förefaller i dag vara mer osannolikt än när det lanserades, och redan då var det väl få utanför regeringen som över huvud taget trodde på det.

Man skulle även avveckla sysselsättningsfasen. Det var ett löfte, och det har man börjat med. Problemet är att de personer som nu föses ut från sysselsättningsfasen och som skulle få de utlovade sysselsättningarna i form av extratjänster och utbildning inte har fått det, utan de har blivit passiviserade och sitter hemma utan att få dessa jobb.

Hur resonerar Ylva Johansson? Finns det någon plan om att regeringens reformer ska börja leverera? Hur ska fler komma i sysselsättning, och hur ska fler kunna ta steget att starta eget med hjälp av Arbetsförmedlingen?

Fru ålderspresident! Låt mig först säga att det är oacceptabelt om människor lämnas i passivitet eller utan insatser inom arbetsmarknadspolitiken under en längre tid. Vi hade en debatt om det här tidigare, och det är en av de viktiga frågorna i min dialog med Arbetsförmedlingen att säkerställa att så inte blir fallet.

När man lyssnar på de moderata företrädarna här får man förståelse för den moderata synen på en jobbpolitik, nämligen så många som möjligt i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det är det som är jobbpolitiken. Det är så man bedömer jobbpolitiken, och om man inte har tillräckligt många i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd har jobbpolitiken inte lyckats.

Det är ju ett sätt att bedöma politiken. Ett annat sätt är att se att jobbpolitikens syfte är att skapa jobb och att så många som möjligt ska få de jobben. Om man har den synen har ju regeringens politik varit mycket framgångsrik.

Vi har en mycket hög ekonomisk tillväxt. Vi har en hög sysselsättningsgrad som ökar från denna rekordhöga nivå. Vi har varje gång som vi har presenterat en ny prognos kunnat revidera prognosen åt rätt håll, till skillnad från Anders Borg, som alltid fick revidera den åt fel håll. Bättre ekonomi, bättre sysselsättning, sjunkande arbetslöshet!

Detta beror på att vi har mycket höga investeringar. Framför allt det privata näringslivet gör mycket stora investeringar, och det är ju också så att en majoritet av de nya jobb som har skapats har kommit inom det privata näringslivet. Det är ett kvitto på att regeringen för en politik som gör att företag vill investera i Sverige.

Det finns även andra bedömare. Jag tror att det var en representant för kreditvärderingsinstitutet Moodys som för en tid sig uttalade sig och sa att den svenska regeringen i princip gör allting rätt när det gäller att skapa ekonomisk tillväxt. Det kanske är att ta i; det finns säkert saker och ting vi kan göra bättre, men låt oss ändå se att det viktigaste i en jobbpolitik är att skapa riktiga jobb. Arbetsmarknadspolitiken har en viktig roll att spela, tvivelsutan, men den kommer aldrig att vara den viktigaste byggstenen i en jobbpolitik och är det inte heller för den här regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur man utformar arbetsmarknadspolitiken är dock mycket viktigt. Christian Holm Barenfeld sa att det är klart att de som har gått gymnasieskolan och fått betyg enkelt får jobb. Ja, det borde vara så. Men det var ju inte så när ni regerade. Då hade vi så hög ungdomsarbetslöshet att vi fick EU-stöd för att bekämpa den. Då hade vi hög ungdomsarbetslöshet också bland ungdomar som hade klarat av gymnasiet, och det var detta som var bakgrunden till att vi i opposition föreslog att man skulle införa traineejobb riktade till gruppen som hade gymnasiekompetens.

Glädjande nog, får man säga, behövs dessa jobb inte längre, i alla fall inte alls i den utsträckning som vi förutspådde under den förra regeringen, alltså när vi var i opposition, eftersom ungdomarna har fått andra jobb i stället och inte behöver vara i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, vilket är alldeles utmärkt.

Fru ålderspresident! Jag tror också att det är viktigt att säga detta: Det finns en växande grupp som är arbetslös länge, för vi har en sådan grupp, och det är de nyanlända. När man är nyanländ och skrivs in på Arbetsförmedlingen har man nämligen en etableringsplan på i normalfallet 24 månader. Efter sex månader klassas man som långtidsarbetslös i den officiella statistiken.

Detta betyder att personer under sin tvååriga etableringsplan kommer att klassas som långtidsarbetslösa. Jag tror dock att det är ganska få som tror att sex månader skulle räcka för en nyanländ att etablera sig på arbetsmarknaden. Jag styr emot att vi ska klara det på två år.

Fru ålderspresident! Låt mig först säga att det är oacceptabelt om människor lämnas i passivitet eller utan insatser inom arbetsmarknadspolitiken under en längre tid. Vi hade en debatt om det här tidigare, och det är en av de viktiga frågorna i min dialog med Arbetsförmedlingen att säkerställa att så inte blir fallet.

När man lyssnar på de moderata företrädarna här får man förståelse för den moderata synen på en jobbpolitik, nämligen så många som möjligt i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det är det som är jobbpolitiken. Det är så man bedömer jobbpolitiken, och om man inte har tillräckligt många i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd har jobbpolitiken inte lyckats.

Det är ju ett sätt att bedöma politiken. Ett annat sätt är att se att jobbpolitikens syfte är att skapa jobb och att så många som möjligt ska få de jobben. Om man har den synen har ju regeringens politik varit mycket framgångsrik.

Vi har en mycket hög ekonomisk tillväxt. Vi har en hög sysselsättningsgrad som ökar från denna rekordhöga nivå. Vi har varje gång som vi har presenterat en ny prognos kunnat revidera prognosen åt rätt håll, till skillnad från Anders Borg, som alltid fick revidera den åt fel håll. Bättre ekonomi, bättre sysselsättning, sjunkande arbetslöshet!

Detta beror på att vi har mycket höga investeringar. Framför allt det privata näringslivet gör mycket stora investeringar, och det är ju också så att en majoritet av de nya jobb som har skapats har kommit inom det privata näringslivet. Det är ett kvitto på att regeringen för en politik som gör att företag vill investera i Sverige.

Det finns även andra bedömare. Jag tror att det var en representant för kreditvärderingsinstitutet Moodys som för en tid sig uttalade sig och sa att den svenska regeringen i princip gör allting rätt när det gäller att skapa ekonomisk tillväxt. Det kanske är att ta i; det finns säkert saker och ting vi kan göra bättre, men låt oss ändå se att det viktigaste i en jobbpolitik är att skapa riktiga jobb. Arbetsmarknadspolitiken har en viktig roll att spela, tvivelsutan, men den kommer aldrig att vara den viktigaste byggstenen i en jobbpolitik och är det inte heller för den här regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur man utformar arbetsmarknadspolitiken är dock mycket viktigt. Christian Holm Barenfeld sa att det är klart att de som har gått gymnasieskolan och fått betyg enkelt får jobb. Ja, det borde vara så. Men det var ju inte så när ni regerade. Då hade vi så hög ungdomsarbetslöshet att vi fick EU-stöd för att bekämpa den. Då hade vi hög ungdomsarbetslöshet också bland ungdomar som hade klarat av gymnasiet, och det var detta som var bakgrunden till att vi i opposition föreslog att man skulle införa traineejobb riktade till gruppen som hade gymnasiekompetens.

Glädjande nog, får man säga, behövs dessa jobb inte längre, i alla fall inte alls i den utsträckning som vi förutspådde under den förra regeringen, alltså när vi var i opposition, eftersom ungdomarna har fått andra jobb i stället och inte behöver vara i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, vilket är alldeles utmärkt.

Fru ålderspresident! Jag tror också att det är viktigt att säga detta: Det finns en växande grupp som är arbetslös länge, för vi har en sådan grupp, och det är de nyanlända. När man är nyanländ och skrivs in på Arbetsförmedlingen har man nämligen en etableringsplan på i normalfallet 24 månader. Efter sex månader klassas man som långtidsarbetslös i den officiella statistiken.

Detta betyder att personer under sin tvååriga etableringsplan kommer att klassas som långtidsarbetslösa. Jag tror dock att det är ganska få som tror att sex månader skulle räcka för en nyanländ att etablera sig på arbetsmarknaden. Jag styr emot att vi ska klara det på två år.

Fru ålderspresident! Det går bra för Sverige. Det är sant, och det är vi alla glada över. Men det finns också flera hundra tusen som det absolut inte går bra för. 362 200 arbetslösa motsvarar 6,8 procent. Av dem är 122 000 ungdomar. Det är 20 procents arbetslöshet. Detta är något som borde oroa vilken minister som helst.

Sedan jämför arbetsmarknadsministern hela tiden med hur det var med Alliansen för ett antal år sedan. Jag känner ibland att jag måste förklara hur det var, för det verkar ha gått Ylva Johansson helt förbi. År 2006 tog vi över en arbetsmarknad i djup kris. Vi tog över en sjukskrivningskatastrof. Vi tog över ett samhälle där man skrev ut människor till förtidspension. Sedan kom finanskrisen 2008, 2009, 2010 och även in på 2011 - bara som en upplysning, Ylva Johansson! Det känns inte riktigt rättvist att jämföra med hur det är i dag.

Ministern säger att det är klart att det ska vara riktiga jobb och inte arbetsmarknadsåtgärder, och ministern berättar även för oss hur Moderaterna ser på jobbpolitik, nämligen att det är lika med arbetsmarknadsåtgärder. Men det är det sista vi har sagt någonsin, så det var absolut inte sant.

Om nu regeringen vill ha riktiga, nya jobb, varför lägger man då fram alla dessa märkliga förslag i form av traineejobb, beredskapsjobb och extratjänster? Det vore helt bortkastat. Varför gör man så? Statsministern har gjort ett stort nummer av hur många nya jobb som skulle skapas varje gång han har talat om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte sant att det är regeringens politik som har skapat några nya jobb, utan det är en lång högkonjunktur. Jag tycker att någon gång borde ministern ändå nämna den. Ni gömmer er bakom högkonjunkturen. Den politik ni själva har lagt fram har inte lyckats någonstans. Det är fråga om några tusen jobb i ett läge när ni har utlovat 80 000-90 000 jobb. Det känns konstigt att slå sig för bröstet för det.

Det sorgliga är att regeringen inte gör något aktivt för att hjälpa de människor som står utanför arbetsmarknaden och som har en lång väg till att få ett riktigt jobb. Vi vet att alla inte behöver utbildning, men de kan behöva praktik eller lära sig hur svenska arbetsförhållanden fungerar och få visa upp sig. Vad gör regeringen?

I rapporten från Arbetsförmedlingen och årsredovisningen framgår det att det numera är en sämre tillgång till praktikplatser. Det är synd eftersom praktikplatser leder till fler jobb.

Av ett pressmeddelande från december framgår att Arbetsförmedlingen ska ta över arbetet med praktikplatser från Migrationsverket. Det är fråga om ett antal tusen nya platser under en flerårsperiod. Hur har det gått? Jag tror inte att det är en lyckad åtgärd så här långt, men vi är visserligen knappt fem månader in på det här året.

Arbetsförmedlingen skickar också ut pressmeddelanden där det talas om en alltmer tudelad arbetsmarknad. Vore det då inte trevligt om regeringen kunde lägga fram förslag på särskilda åtgärder? Det behövs en kedja av insatser för att dessa människor ska komma i jobb. Praktik har visat sig vara bra mycket bättre än arbetsmarknadsutbildningar. Det skulle vara intressant att höra en liten kommentar om vad regeringen faktiskt funderar över när det gäller den stora gruppen människor.

Fru ålderspresident! Det går bra för Sverige. Det är sant, och det är vi alla glada över. Men det finns också flera hundra tusen som det absolut inte går bra för. 362 200 arbetslösa motsvarar 6,8 procent. Av dem är 122 000 ungdomar. Det är 20 procents arbetslöshet. Detta är något som borde oroa vilken minister som helst.

Sedan jämför arbetsmarknadsministern hela tiden med hur det var med Alliansen för ett antal år sedan. Jag känner ibland att jag måste förklara hur det var, för det verkar ha gått Ylva Johansson helt förbi. År 2006 tog vi över en arbetsmarknad i djup kris. Vi tog över en sjukskrivningskatastrof. Vi tog över ett samhälle där man skrev ut människor till förtidspension. Sedan kom finanskrisen 2008, 2009, 2010 och även in på 2011 - bara som en upplysning, Ylva Johansson! Det känns inte riktigt rättvist att jämföra med hur det är i dag.

Ministern säger att det är klart att det ska vara riktiga jobb och inte arbetsmarknadsåtgärder, och ministern berättar även för oss hur Moderaterna ser på jobbpolitik, nämligen att det är lika med arbetsmarknadsåtgärder. Men det är det sista vi har sagt någonsin, så det var absolut inte sant.

Om nu regeringen vill ha riktiga, nya jobb, varför lägger man då fram alla dessa märkliga förslag i form av traineejobb, beredskapsjobb och extratjänster? Det vore helt bortkastat. Varför gör man så? Statsministern har gjort ett stort nummer av hur många nya jobb som skulle skapas varje gång han har talat om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte sant att det är regeringens politik som har skapat några nya jobb, utan det är en lång högkonjunktur. Jag tycker att någon gång borde ministern ändå nämna den. Ni gömmer er bakom högkonjunkturen. Den politik ni själva har lagt fram har inte lyckats någonstans. Det är fråga om några tusen jobb i ett läge när ni har utlovat 80 000-90 000 jobb. Det känns konstigt att slå sig för bröstet för det.

Det sorgliga är att regeringen inte gör något aktivt för att hjälpa de människor som står utanför arbetsmarknaden och som har en lång väg till att få ett riktigt jobb. Vi vet att alla inte behöver utbildning, men de kan behöva praktik eller lära sig hur svenska arbetsförhållanden fungerar och få visa upp sig. Vad gör regeringen?

I rapporten från Arbetsförmedlingen och årsredovisningen framgår det att det numera är en sämre tillgång till praktikplatser. Det är synd eftersom praktikplatser leder till fler jobb.

Av ett pressmeddelande från december framgår att Arbetsförmedlingen ska ta över arbetet med praktikplatser från Migrationsverket. Det är fråga om ett antal tusen nya platser under en flerårsperiod. Hur har det gått? Jag tror inte att det är en lyckad åtgärd så här långt, men vi är visserligen knappt fem månader in på det här året.

Arbetsförmedlingen skickar också ut pressmeddelanden där det talas om en alltmer tudelad arbetsmarknad. Vore det då inte trevligt om regeringen kunde lägga fram förslag på särskilda åtgärder? Det behövs en kedja av insatser för att dessa människor ska komma i jobb. Praktik har visat sig vara bra mycket bättre än arbetsmarknadsutbildningar. Det skulle vara intressant att höra en liten kommentar om vad regeringen faktiskt funderar över när det gäller den stora gruppen människor.

Fru ålderspresident! Det blir mycket prat om vad Moderaterna vill och inte vill när vi diskuterar jobbpolitik med arbetsmarknadsministern. Det är bra och naturligt eftersom det är Moderaterna som har förslag för hur det ska bli fler jobb och hur det utanförskap som växer fram ska hanteras.

Det är oacceptabelt med passivitet, säger Ylva Johansson. Jag håller med. Därför är det så allvarligt att det aviseras att sysselsättningsfasen, fas 3 i folkmun, ska avslutas. I stället för att ledas in på extratjänst, utbildning eller annan meningsfull sysselsättning ska man förpassas till passivitet hemma i soffan och inget stöd.

En moderat politik för fler jobb innebär att de riktiga jobben ska bli fler, det vill säga de jobb som växer fram i våra företag och industrier runt om i Sverige. Ylva Johansson vill titta på alliansregeringens år när det rådde en finanskris. Jag anser, precis som min kollega Katarina Brännström, att det är självklart att en nyutbildad ungdom, en nyanländ med god utbildning eller någon annan som har svårare att komma in på arbetsmarknaden vid en omfattande lågkonjunktur och en global finanskris får ännu högre trösklar att ta sig över. Det innebär att företagen går sämre och varslar personal. Då är det de med den kortaste erfarenheten eller med andra höga trösklar in på arbetsmarknaden som får stryka på foten först.

Nu råder högkonjunktur, och då anställs fler. Om man är anställbar har man större chans. Det måste även framgå inom socialdemokratin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi hade en diskussion om extratjänster. Nu har jag blivit konfunderad. I diskussionen med min kollega Lotta Finstorp diskuterades extratjänster som riktiga jobb, och nu benämns de som åtgärd. Hur ser ministern på dem?

Den fråga jag ställde i min interpellation är obesvarad. Den baserade jag på det faktum att allt färre i dag får stöd av Arbetsförmedlingen till att starta egna företag. Men det är inte så enormt mycket färre inskrivna på Arbetsförmedlingen. Det är inte slut på uppdrag åt Arbetsförmedlingen. Det hade varit glädjande, men så är det inte. De som har kort väg in på arbetsmarknaden har det bra och har i stor utsträckning jobb, men de med höga trösklar har en lång väg in på arbetsmarknaden. De blir allt fler, och vägen blir allt längre. Regeringen saknar uppenbarligen, med tanke på de svar vi får på våra interpellationer, totalt lösningar, förslag och idéer på hur problemen ska hanteras.

Det vore intressant att få ta del av konkreta beskrivningar, inte att regeringen tittar på, funderar eller tar fram handlingsplaner. Vilket tydligt budskap har regeringen till de personer som befinner sig i utanförskap, inte har arbete i dag och som kanske inte har haft arbete på lång tid? Hur ska de få arbete?

Moderaterna har presenterat en lång rad förslag. Regeringen gör det inte.

Fru ålderspresident! Det blir mycket prat om vad Moderaterna vill och inte vill när vi diskuterar jobbpolitik med arbetsmarknadsministern. Det är bra och naturligt eftersom det är Moderaterna som har förslag för hur det ska bli fler jobb och hur det utanförskap som växer fram ska hanteras.

Det är oacceptabelt med passivitet, säger Ylva Johansson. Jag håller med. Därför är det så allvarligt att det aviseras att sysselsättningsfasen, fas 3 i folkmun, ska avslutas. I stället för att ledas in på extratjänst, utbildning eller annan meningsfull sysselsättning ska man förpassas till passivitet hemma i soffan och inget stöd.

En moderat politik för fler jobb innebär att de riktiga jobben ska bli fler, det vill säga de jobb som växer fram i våra företag och industrier runt om i Sverige. Ylva Johansson vill titta på alliansregeringens år när det rådde en finanskris. Jag anser, precis som min kollega Katarina Brännström, att det är självklart att en nyutbildad ungdom, en nyanländ med god utbildning eller någon annan som har svårare att komma in på arbetsmarknaden vid en omfattande lågkonjunktur och en global finanskris får ännu högre trösklar att ta sig över. Det innebär att företagen går sämre och varslar personal. Då är det de med den kortaste erfarenheten eller med andra höga trösklar in på arbetsmarknaden som får stryka på foten först.

Nu råder högkonjunktur, och då anställs fler. Om man är anställbar har man större chans. Det måste även framgå inom socialdemokratin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi hade en diskussion om extratjänster. Nu har jag blivit konfunderad. I diskussionen med min kollega Lotta Finstorp diskuterades extratjänster som riktiga jobb, och nu benämns de som åtgärd. Hur ser ministern på dem?

Den fråga jag ställde i min interpellation är obesvarad. Den baserade jag på det faktum att allt färre i dag får stöd av Arbetsförmedlingen till att starta egna företag. Men det är inte så enormt mycket färre inskrivna på Arbetsförmedlingen. Det är inte slut på uppdrag åt Arbetsförmedlingen. Det hade varit glädjande, men så är det inte. De som har kort väg in på arbetsmarknaden har det bra och har i stor utsträckning jobb, men de med höga trösklar har en lång väg in på arbetsmarknaden. De blir allt fler, och vägen blir allt längre. Regeringen saknar uppenbarligen, med tanke på de svar vi får på våra interpellationer, totalt lösningar, förslag och idéer på hur problemen ska hanteras.

Det vore intressant att få ta del av konkreta beskrivningar, inte att regeringen tittar på, funderar eller tar fram handlingsplaner. Vilket tydligt budskap har regeringen till de personer som befinner sig i utanförskap, inte har arbete i dag och som kanske inte har haft arbete på lång tid? Hur ska de få arbete?

Moderaterna har presenterat en lång rad förslag. Regeringen gör det inte.

Fru ålderspresident! Det är viktigt med stöd till start av näringsverksamhet. De uppgifter jag har - jag vet inte vilka uppgifter Christian Holm Barenfeld har - är att stödet ökar. Ett ökat antal får stöd för start av näringsverksamhet, och antalet bör öka ytterligare, inte minst mot bakgrund av att åldersgränsen har sänkts. Men vi har också lagt om politiken.

Under den tidigare regeringen gavs stödet till dem som stod längst från arbetsmarknaden. Det är fel. Man ska ge stöd till dem som har en chans att lyckas att starta en egen näringsverksamhet. Det måste finnas en bedömning att insatsen går till dem som har en rimlig chans att lyckas med att starta en ny näringsverksamhet. Det tar naturligtvis lite längre tid att bedöma vilka de är, men nu ser vi att antalet ökar. Jag förväntar mig att antalet kommer att fortsätta att öka. Inte minst måste vi ta till vara den stora grupp nyanlända som har erfarenhet av att bedriva egen näringsverksamhet. Det är ett oerhört slöseri om vi inte tar till vara entreprenörsandan, kompetensen och erfarenheten hos de nyanlända, som kan bli viktiga företagare i Sverige.

Där finns mer att göra. Regeringen anslog pengar i vårpropositionen för ett år sedan till särskilt stöd för så kallade snabbspår för nyanlända företagare. Vi utökade de resurserna i budgetpropositionen i höstas, och det finns nu 22 olika spår som Tillväxtverket ansvarar för. Det här är ett område där det finns en stor potential att göra mer. Det bör vi också göra.

Katarina Brännström sa att när borgerligheten tog över 2006 var allting bedrövligt. Det var ett läge med stort ekonomiskt överskott, med en stark sysselsättning och en relativt låg arbetslöshet. Först nu är vi tillbaka igen, efter era år, på en högre sysselsättningsgrad och en arbetslöshet som rör sig nedåt och ett positivt läge i de offentliga finanserna.

Ni satsade på ofinansierade skattesänkningar, och det har varit förödande för svensk konkurrenskraft. Vi betalar i dag ett pris med många människor som inte har rätt kompetens för de lediga jobben. Ni borde ha satsat på utbildning i stället för att sprätta iväg pengarna på skattesänkningar. Det hade varit en klokare jobbpolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetsmarknadspolitik och lönestöd är viktiga delar av jobbpolitiken, men de är inte huvuddelen av jobbpolitiken. Huvuddelen av jobbpolitiken är att människor kan få arbete tack vare en bra konjunktur och att rätt saker görs i konjunkturen. Vi satsar resurser till kommuner och landsting så att de kan anställa fler personer i välfärden. Vi satsar resurser på bostadsbyggande, som är oerhört viktigt för sysselsättningen, för etableringen och för att unga människor ska kunna flytta hemifrån. Vi satsar på en ny exportstrategi, så att vi kan gynna och underlätta för de många viktiga och framgångsrika exportföretag som finns i Sverige. Vi satsar på en nyindustrialiseringsstrategi för att modernisera svensk industri. Vi satsar på ett stort kunskapslyft för att bygga den kompetens som behövs. Vi satsar på skattelättnader för de små företag som anställer för första gången. De är de viktigaste delarna i jobbpolitiken.

Men det krävs också särskilda åtgärder för de personer som står längre ifrån och har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden än andra. Därför satsar vi på praktik, arbetsträning, reguljär utbildning och arbetsmarknadsutbildning samt folkhögskolor. Vi satsar på extratjänster och andra anställningar med lönestöd, och vi satsar på ett effektivare och mer flexibelt etableringsuppdrag.

Detta kommer regeringen fortsätta att göra, för här krävs fortsatt ökad flexibilitet och, tror jag, fler åtgärder.

Det talas om att gruppen som står långt från arbetsmarknaden växer. Låt oss vara ärliga och säga vad det handlar om: Det handlar om nyanlända i Sverige. Ja, de står en bit från arbetsmarknaden eftersom de är nya här, men beskriv dem inte som människor utan resurser.

Fru ålderspresident! Det är viktigt med stöd till start av näringsverksamhet. De uppgifter jag har - jag vet inte vilka uppgifter Christian Holm Barenfeld har - är att stödet ökar. Ett ökat antal får stöd för start av näringsverksamhet, och antalet bör öka ytterligare, inte minst mot bakgrund av att åldersgränsen har sänkts. Men vi har också lagt om politiken.

Under den tidigare regeringen gavs stödet till dem som stod längst från arbetsmarknaden. Det är fel. Man ska ge stöd till dem som har en chans att lyckas att starta en egen näringsverksamhet. Det måste finnas en bedömning att insatsen går till dem som har en rimlig chans att lyckas med att starta en ny näringsverksamhet. Det tar naturligtvis lite längre tid att bedöma vilka de är, men nu ser vi att antalet ökar. Jag förväntar mig att antalet kommer att fortsätta att öka. Inte minst måste vi ta till vara den stora grupp nyanlända som har erfarenhet av att bedriva egen näringsverksamhet. Det är ett oerhört slöseri om vi inte tar till vara entreprenörsandan, kompetensen och erfarenheten hos de nyanlända, som kan bli viktiga företagare i Sverige.

Där finns mer att göra. Regeringen anslog pengar i vårpropositionen för ett år sedan till särskilt stöd för så kallade snabbspår för nyanlända företagare. Vi utökade de resurserna i budgetpropositionen i höstas, och det finns nu 22 olika spår som Tillväxtverket ansvarar för. Det här är ett område där det finns en stor potential att göra mer. Det bör vi också göra.

Katarina Brännström sa att när borgerligheten tog över 2006 var allting bedrövligt. Det var ett läge med stort ekonomiskt överskott, med en stark sysselsättning och en relativt låg arbetslöshet. Först nu är vi tillbaka igen, efter era år, på en högre sysselsättningsgrad och en arbetslöshet som rör sig nedåt och ett positivt läge i de offentliga finanserna.

Ni satsade på ofinansierade skattesänkningar, och det har varit förödande för svensk konkurrenskraft. Vi betalar i dag ett pris med många människor som inte har rätt kompetens för de lediga jobben. Ni borde ha satsat på utbildning i stället för att sprätta iväg pengarna på skattesänkningar. Det hade varit en klokare jobbpolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetsmarknadspolitik och lönestöd är viktiga delar av jobbpolitiken, men de är inte huvuddelen av jobbpolitiken. Huvuddelen av jobbpolitiken är att människor kan få arbete tack vare en bra konjunktur och att rätt saker görs i konjunkturen. Vi satsar resurser till kommuner och landsting så att de kan anställa fler personer i välfärden. Vi satsar resurser på bostadsbyggande, som är oerhört viktigt för sysselsättningen, för etableringen och för att unga människor ska kunna flytta hemifrån. Vi satsar på en ny exportstrategi, så att vi kan gynna och underlätta för de många viktiga och framgångsrika exportföretag som finns i Sverige. Vi satsar på en nyindustrialiseringsstrategi för att modernisera svensk industri. Vi satsar på ett stort kunskapslyft för att bygga den kompetens som behövs. Vi satsar på skattelättnader för de små företag som anställer för första gången. De är de viktigaste delarna i jobbpolitiken.

Men det krävs också särskilda åtgärder för de personer som står längre ifrån och har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden än andra. Därför satsar vi på praktik, arbetsträning, reguljär utbildning och arbetsmarknadsutbildning samt folkhögskolor. Vi satsar på extratjänster och andra anställningar med lönestöd, och vi satsar på ett effektivare och mer flexibelt etableringsuppdrag.

Detta kommer regeringen fortsätta att göra, för här krävs fortsatt ökad flexibilitet och, tror jag, fler åtgärder.

Det talas om att gruppen som står långt från arbetsmarknaden växer. Låt oss vara ärliga och säga vad det handlar om: Det handlar om nyanlända i Sverige. Ja, de står en bit från arbetsmarknaden eftersom de är nya här, men beskriv dem inte som människor utan resurser.

Fru talman! Hur vi beskriver människor kan vi alltid diskutera. Frågan är väl vad vi gör för dessa människor, som vi och framför allt regeringen har ansvar för, och som står och trampar på Arbetsförmedlingen och inte får det stöd de har rätt till. Det är mycket mer allvarligt.

Antalet arbetslösa som tillhör en utsatt grupp har ökat med mer än 100 000. Detta borde vara Arbetsförmedlingens största bekymmer. Detta borde vara Ylva Johanssons största bekymmer. Det är människor som är över 55 år, de som har ett funktionshinder och, framför allt, utomeuropeiska invandrare.

Vad gör regeringen särskilt för just dessa? Vad gör Arbetsförmedlingen?

Vi har en arbetsförmedling som inte klarar av sin uppgift. Det har vi diskuterat i kammaren många gånger. Men ministern verkar ganska nöjd. Visserligen tillsattes det en utredning, men det är sällan jag hör annat än att Arbetsförmedlingen ska klara av sina åtaganden. Men man gör ju inte det.

När jag hör Ylva Johansson tala om moderata skattesänkningar vill jag vända på steken och säga: Trots modern tids högsta skattehöjningar, vilket denna regering har lyckats med på två år, har regeringen få förslag på hur man ska klara uppgiften att få arbetslösa i jobb. Det räcker tydligen inte med skattehöjningar. Vad ska ni göra?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under vår regeringstid fick 300 000 människor jobb trots den kris jag redogjorde för i mitt förra inlägg. Det är jag stolt över; jag skäms inte alls över det.

Jag tycker att Ylva Johansson ska ta ned tonen och vara lite ödmjuk för de enorma utmaningar Sverige står inför. Framför allt ska hon tänka på att dessa människor borde få den hjälp de har rätt till.

Jag ber att få tacka för debatten. Jag tror att vi kommer att återkomma i frågan.

Fru talman! Hur vi beskriver människor kan vi alltid diskutera. Frågan är väl vad vi gör för dessa människor, som vi och framför allt regeringen har ansvar för, och som står och trampar på Arbetsförmedlingen och inte får det stöd de har rätt till. Det är mycket mer allvarligt.

Antalet arbetslösa som tillhör en utsatt grupp har ökat med mer än 100 000. Detta borde vara Arbetsförmedlingens största bekymmer. Detta borde vara Ylva Johanssons största bekymmer. Det är människor som är över 55 år, de som har ett funktionshinder och, framför allt, utomeuropeiska invandrare.

Vad gör regeringen särskilt för just dessa? Vad gör Arbetsförmedlingen?

Vi har en arbetsförmedling som inte klarar av sin uppgift. Det har vi diskuterat i kammaren många gånger. Men ministern verkar ganska nöjd. Visserligen tillsattes det en utredning, men det är sällan jag hör annat än att Arbetsförmedlingen ska klara av sina åtaganden. Men man gör ju inte det.

När jag hör Ylva Johansson tala om moderata skattesänkningar vill jag vända på steken och säga: Trots modern tids högsta skattehöjningar, vilket denna regering har lyckats med på två år, har regeringen få förslag på hur man ska klara uppgiften att få arbetslösa i jobb. Det räcker tydligen inte med skattehöjningar. Vad ska ni göra?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under vår regeringstid fick 300 000 människor jobb trots den kris jag redogjorde för i mitt förra inlägg. Det är jag stolt över; jag skäms inte alls över det.

Jag tycker att Ylva Johansson ska ta ned tonen och vara lite ödmjuk för de enorma utmaningar Sverige står inför. Framför allt ska hon tänka på att dessa människor borde få den hjälp de har rätt till.

Jag ber att få tacka för debatten. Jag tror att vi kommer att återkomma i frågan.

Fru talman! Min fråga handlade i grunden om dem som får stöd från Arbetsförmedlingen för att starta företag. De siffror som jag har från Arbetsförmedlingen visar att 4 400 personer fick detta stöd 2014 och 2 900 fick det 2016. Om dessa siffror är korrekta har jag svårt att se att 2 900 är fler än 4 400. För mig är det 1 500 färre.

Ylva Johansson säger att Alliansen och Moderaterna sprätte iväg pengar på skattesänkningar. Jag tycker att Ylva Johansson nästa gång hon träffar en undersköterska, som fick närmare ett och ett halvt tusen mer i plånboken, en polis, en lärare, en snickare eller någon annan ska säga att det var pengar som Alliansen oansvarigt sprätte iväg på dem.

Det vi gjorde var att se till att folk fick behålla mer av det de tjänade när de arbetade. Vi stärkte deras ekonomi så att de skulle kunna stå på egna ben.

Samtidigt ökade faktiskt pengarna till välfärden. Jobben blev dessutom fler, trots att det var brinnande finanskris.

Någon måtta får det vara. Det gäller att vara korrekt med fakta.

Därtill kan sägas att Ylva Johansson och hennes parti var emot vartenda jobbskatteavdrag, som var de stora skattesänkningarna, men accepterade vartenda ett av dem i efterhand. Det var ju klokt, eftersom det skulle ha straffat många av dem som arbetar om regeringen ändrade på detta.

Åter till frågan: Hur ska vi se till att de som står långt från arbetsmarknaden och som får stöd av Arbetsförmedlingen också får stöd och hjälp i ökad omfattning för att starta egna företag?

Fru talman! Min fråga handlade i grunden om dem som får stöd från Arbetsförmedlingen för att starta företag. De siffror som jag har från Arbetsförmedlingen visar att 4 400 personer fick detta stöd 2014 och 2 900 fick det 2016. Om dessa siffror är korrekta har jag svårt att se att 2 900 är fler än 4 400. För mig är det 1 500 färre.

Ylva Johansson säger att Alliansen och Moderaterna sprätte iväg pengar på skattesänkningar. Jag tycker att Ylva Johansson nästa gång hon träffar en undersköterska, som fick närmare ett och ett halvt tusen mer i plånboken, en polis, en lärare, en snickare eller någon annan ska säga att det var pengar som Alliansen oansvarigt sprätte iväg på dem.

Det vi gjorde var att se till att folk fick behålla mer av det de tjänade när de arbetade. Vi stärkte deras ekonomi så att de skulle kunna stå på egna ben.

Samtidigt ökade faktiskt pengarna till välfärden. Jobben blev dessutom fler, trots att det var brinnande finanskris.

Någon måtta får det vara. Det gäller att vara korrekt med fakta.

Därtill kan sägas att Ylva Johansson och hennes parti var emot vartenda jobbskatteavdrag, som var de stora skattesänkningarna, men accepterade vartenda ett av dem i efterhand. Det var ju klokt, eftersom det skulle ha straffat många av dem som arbetar om regeringen ändrade på detta.

Åter till frågan: Hur ska vi se till att de som står långt från arbetsmarknaden och som får stöd av Arbetsförmedlingen också får stöd och hjälp i ökad omfattning för att starta egna företag?

Fru talman! Det är angeläget att fler får ta del av stöd för att starta egen näringsverksamhet. Men det är också angeläget att det går till de personer som har rimligt goda förutsättningar att lyckas med att starta en egen näringsverksamhet. Det är inte bara talet i sig utan att det går till rätt personer som är viktigt.

Jag ser en stor potential bland de nyanlända. Vi vet att många har en bakgrund som företagare och entreprenörer, och denna kompetens och erfarenhet bör vi ta till vara bättre än vad vi hittills har gjort. Jag följer därför noga det arbete som Tillväxtverket gör, vid sidan av Arbetsförmedlingens insatser, för att fler ska kunna få del av detta.

Jag har helt andra siffror än Christian Holm Barenfeld på hur många som har fått stöd för 2016. Min siffra är 4 360 vad gäller beslut för 2016. Men låt oss se på det och återkomma så att det blir rätt siffra för antalet tagna beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är spännande att höra att både Katarina Brännström och Christian Holm Barenfeld är så stolta över den gamla regeringens politik. Det måste vara en minoritet inom Moderaterna som är stolt över den, men det är ju roligt att någon är det.

Det var en politik som vände ett stort överskott i de offentliga finanserna till ett stort underskott samtidigt som arbetslösheten ökade och sysselsättningen minskade. Ungdomsarbetslösheten var så hög att Sverige fick EU-stöd.

Nu har vi vänt detta. Det går bättre för Sverige. Sysselsättningen ökar, tillväxten är hög och arbetslösheten sjunker.

Mer behöver dock göras, framför allt för dem som är nyanlända och andra som står långt från arbetsmarknaden. Det kommer regeringen att göra.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Det är angeläget att fler får ta del av stöd för att starta egen näringsverksamhet. Men det är också angeläget att det går till de personer som har rimligt goda förutsättningar att lyckas med att starta en egen näringsverksamhet. Det är inte bara talet i sig utan att det går till rätt personer som är viktigt.

Jag ser en stor potential bland de nyanlända. Vi vet att många har en bakgrund som företagare och entreprenörer, och denna kompetens och erfarenhet bör vi ta till vara bättre än vad vi hittills har gjort. Jag följer därför noga det arbete som Tillväxtverket gör, vid sidan av Arbetsförmedlingens insatser, för att fler ska kunna få del av detta.

Jag har helt andra siffror än Christian Holm Barenfeld på hur många som har fått stöd för 2016. Min siffra är 4 360 vad gäller beslut för 2016. Men låt oss se på det och återkomma så att det blir rätt siffra för antalet tagna beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är spännande att höra att både Katarina Brännström och Christian Holm Barenfeld är så stolta över den gamla regeringens politik. Det måste vara en minoritet inom Moderaterna som är stolt över den, men det är ju roligt att någon är det.

Det var en politik som vände ett stort överskott i de offentliga finanserna till ett stort underskott samtidigt som arbetslösheten ökade och sysselsättningen minskade. Ungdomsarbetslösheten var så hög att Sverige fick EU-stöd.

Nu har vi vänt detta. Det går bättre för Sverige. Sysselsättningen ökar, tillväxten är hög och arbetslösheten sjunker.

Mer behöver dock göras, framför allt för dem som är nyanlända och andra som står långt från arbetsmarknaden. Det kommer regeringen att göra.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Christian Holm Barenfeld har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att utrikes födda kvinnor ska få samma möjligheter att integreras som män.

Erik Andersson har frågat mig vilka åtgärder eller initiativ jag avser att ta med anledning av det som har framkommit om att kvinnor missgynnas i etableringen.

Regeringens jämställdhetsmål är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Ett delmål är ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.

För att nå det jämställdhetspolitiska målet behöver arbetslösheten bland utrikes födda kvinnor minska och sysselsättningen öka. Detta är en prioriterad fråga för regeringen.

Regeringen har därför ändrat Arbetsförmedlingens instruktion. Av instruktionen framgår nu att myndighetens verksamhet ska utformas så att den främjar mångfald och jämställdhet samt motverkar diskriminering i arbetslivet och en könsuppdelning på arbetsmarknaden.

Regeringen har också gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att ta fram en handlingsplan för att jämställdhetsintegrera sin verksamhet och en handlingsplan för att minska arbetslösheten bland utrikes födda kvinnor. Båda handlingsplanerna löper till och med 2018. Jag följer genomförandet av handlingsplanerna noga.

För att öka jämställdheten på arbetsmarknaden har regeringen infört en tredje reserverad månad för vardera föräldern i föräldraförsäkringen och avskaffat vårdnadsbidraget. Regeringen har även lämnat förslag på begränsningar i föräldrapenningen för föräldrar som kommer till Sverige med barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De stora könsskillnaderna i deltagandet i insatser och övergång till arbete som finns inom etableringsuppdraget är inte acceptabla. Det är angeläget att andelen kvinnor som tar del av arbetsmarknadsnära insatser respektive övergår till arbete ökar och att kvinnor och män ges samma möjligheter till etablering på arbetsmarknaden och i samhällslivet.

Arbetsförmedlingens arbete med att utveckla sitt arbetssätt inom etableringsuppdraget är avsett att främja kvaliteten och arbetsmarknadsanknytningen i etableringsplanerna. Det är viktigt att detta utvecklingsarbete bidrar till ökad likvärdighet och ändamålsenlighet i de insatser som både kvinnor och män deltar i.

Fru talman! Christian Holm Barenfeld har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att utrikes födda kvinnor ska få samma möjligheter att integreras som män.

Erik Andersson har frågat mig vilka åtgärder eller initiativ jag avser att ta med anledning av det som har framkommit om att kvinnor missgynnas i etableringen.

Regeringens jämställdhetsmål är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Ett delmål är ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.

För att nå det jämställdhetspolitiska målet behöver arbetslösheten bland utrikes födda kvinnor minska och sysselsättningen öka. Detta är en prioriterad fråga för regeringen.

Regeringen har därför ändrat Arbetsförmedlingens instruktion. Av instruktionen framgår nu att myndighetens verksamhet ska utformas så att den främjar mångfald och jämställdhet samt motverkar diskriminering i arbetslivet och en könsuppdelning på arbetsmarknaden.

Regeringen har också gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att ta fram en handlingsplan för att jämställdhetsintegrera sin verksamhet och en handlingsplan för att minska arbetslösheten bland utrikes födda kvinnor. Båda handlingsplanerna löper till och med 2018. Jag följer genomförandet av handlingsplanerna noga.

För att öka jämställdheten på arbetsmarknaden har regeringen infört en tredje reserverad månad för vardera föräldern i föräldraförsäkringen och avskaffat vårdnadsbidraget. Regeringen har även lämnat förslag på begränsningar i föräldrapenningen för föräldrar som kommer till Sverige med barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De stora könsskillnaderna i deltagandet i insatser och övergång till arbete som finns inom etableringsuppdraget är inte acceptabla. Det är angeläget att andelen kvinnor som tar del av arbetsmarknadsnära insatser respektive övergår till arbete ökar och att kvinnor och män ges samma möjligheter till etablering på arbetsmarknaden och i samhällslivet.

Arbetsförmedlingens arbete med att utveckla sitt arbetssätt inom etableringsuppdraget är avsett att främja kvaliteten och arbetsmarknadsanknytningen i etableringsplanerna. Det är viktigt att detta utvecklingsarbete bidrar till ökad likvärdighet och ändamålsenlighet i de insatser som både kvinnor och män deltar i.

Fru talman! Deltagandet på arbetsmarknaden för utrikes födda är alldeles för lågt i vårt land. Det gäller för såväl kvinnor som män. Den största integrationsutmaningen är dock att öka de utrikes födda kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden, och detta bör återspeglas i en ansvarstagande regerings politik.

Sveriges Kvinnolobby visar i en ny granskning att kvinnor missgynnas i alla delar av etableringen och att skillnaderna är särskilt stora i fråga om de subventionerade anställningarna. Mindre än vart fjärde instegs- och nystartsjobb gick under förra året till en kvinna. Det är givetvis undermåligt ur både integrations- och jämställdhetssynpunkt.

I svaret på denna interpellation sägs det väldigt lite om konkreta åtgärder. Det sägs mest att det är en prioriterad fråga, att det ska tas fram handlingsplaner och en tredje månad i föräldraförsäkringen. Men jag tror inte att något av detta är lösningar på problemet med att så få kvinnor med utrikes bakgrund har arbete i Sverige.

Regeringen har samtidigt minskat det framgångsrika RUT-avdraget. Det mattas av. Vi vet att det har lett till många nya jobb till såväl kvinnor som utrikes födda, inte minst till kvinnor som är utrikes födda. Det är också många kvinnor som har valt att starta företag i den branschen.

Just med anledning av det ställde jag frågan till arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att utrikes födda kvinnor ska få samma möjligheter som män att integreras? På vilket sätt ska detta stärkas? Och på vilket sätt vill ministern göra det, rent konkret? Hur ska jobben bli fler i allmänhet? Och hur ska vi se till att också kvinnor som befinner sig utanför arbetsmarknaden i dag och som är utrikes födda kommer in på arbetsmarknaden?

Vi moderater föreslår även här en rad åtgärder. Vår jobbpolitik i allmänhet är fokuserad på att jobben ska bli fler. Vi har en högkonjunktur, vilket vi har talat om i varenda interpellationsdebatt här. Det leder till att fler jobb genereras. Men när den nuvarande regeringen presenterar sina budgetar är det inte bara vi moderater eller intresseorganisationer från andra håll som säger att regeringens budget med ökat skattetryck inte bidrar till att jobben blir fler. De flesta utredare visar också på att regeringens budget, jämfört med hur det var tidigare, kommer att leda till färre arbetstillfällen.

Det är såklart på samma sätt här. Den som har extra höga trösklar är den som drabbas först.

Vi vill förstärka RUT-avdraget. I migrationsöverenskommelsen lyckades vi ändå pressa fram att det förbättrades lite jämfört med vad regeringen vill, och ännu mer jämfört med vad regeringens samarbetsparti, Vänsterpartiet, vill. Enligt dem skulle RUT-avdraget nämligen inte finnas alls.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har också sagt att vi vill införa en utbildningsplikt, vilket innebär att alla nyanlända i Sverige ska få utbildningen; det gäller både män och kvinnor. Och vi vill ha förstajobbetanställningar.

Vi är tydliga med en lång rad förslag på hur vi vill hantera och försöka hitta lösningar för integrationen. Det är inte lätt. Och det kommer att krävas mycket. Vi kommer säkert att återkomma med ännu fler förslag. Men vi har ändå konkreta förslag.

Vilka konkreta förslag har regeringen? Vilka konkreta förslag har Ylva Johansson för att jobben ska bli fler och för att integrationen ska stärkas men framför allt för hur utrikes födda kvinnor ska komma i arbete?

Fru talman! Deltagandet på arbetsmarknaden för utrikes födda är alldeles för lågt i vårt land. Det gäller för såväl kvinnor som män. Den största integrationsutmaningen är dock att öka de utrikes födda kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden, och detta bör återspeglas i en ansvarstagande regerings politik.

Sveriges Kvinnolobby visar i en ny granskning att kvinnor missgynnas i alla delar av etableringen och att skillnaderna är särskilt stora i fråga om de subventionerade anställningarna. Mindre än vart fjärde instegs- och nystartsjobb gick under förra året till en kvinna. Det är givetvis undermåligt ur både integrations- och jämställdhetssynpunkt.

I svaret på denna interpellation sägs det väldigt lite om konkreta åtgärder. Det sägs mest att det är en prioriterad fråga, att det ska tas fram handlingsplaner och en tredje månad i föräldraförsäkringen. Men jag tror inte att något av detta är lösningar på problemet med att så få kvinnor med utrikes bakgrund har arbete i Sverige.

Regeringen har samtidigt minskat det framgångsrika RUT-avdraget. Det mattas av. Vi vet att det har lett till många nya jobb till såväl kvinnor som utrikes födda, inte minst till kvinnor som är utrikes födda. Det är också många kvinnor som har valt att starta företag i den branschen.

Just med anledning av det ställde jag frågan till arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att utrikes födda kvinnor ska få samma möjligheter som män att integreras? På vilket sätt ska detta stärkas? Och på vilket sätt vill ministern göra det, rent konkret? Hur ska jobben bli fler i allmänhet? Och hur ska vi se till att också kvinnor som befinner sig utanför arbetsmarknaden i dag och som är utrikes födda kommer in på arbetsmarknaden?

Vi moderater föreslår även här en rad åtgärder. Vår jobbpolitik i allmänhet är fokuserad på att jobben ska bli fler. Vi har en högkonjunktur, vilket vi har talat om i varenda interpellationsdebatt här. Det leder till att fler jobb genereras. Men när den nuvarande regeringen presenterar sina budgetar är det inte bara vi moderater eller intresseorganisationer från andra håll som säger att regeringens budget med ökat skattetryck inte bidrar till att jobben blir fler. De flesta utredare visar också på att regeringens budget, jämfört med hur det var tidigare, kommer att leda till färre arbetstillfällen.

Det är såklart på samma sätt här. Den som har extra höga trösklar är den som drabbas först.

Vi vill förstärka RUT-avdraget. I migrationsöverenskommelsen lyckades vi ändå pressa fram att det förbättrades lite jämfört med vad regeringen vill, och ännu mer jämfört med vad regeringens samarbetsparti, Vänsterpartiet, vill. Enligt dem skulle RUT-avdraget nämligen inte finnas alls.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har också sagt att vi vill införa en utbildningsplikt, vilket innebär att alla nyanlända i Sverige ska få utbildningen; det gäller både män och kvinnor. Och vi vill ha förstajobbetanställningar.

Vi är tydliga med en lång rad förslag på hur vi vill hantera och försöka hitta lösningar för integrationen. Det är inte lätt. Och det kommer att krävas mycket. Vi kommer säkert att återkomma med ännu fler förslag. Men vi har ändå konkreta förslag.

Vilka konkreta förslag har regeringen? Vilka konkreta förslag har Ylva Johansson för att jobben ska bli fler och för att integrationen ska stärkas men framför allt för hur utrikes födda kvinnor ska komma i arbete?

Fru talman! Det sägs att vi har en feministisk regering. Samtidigt har Sveriges Kvinnolobby gjort en granskning som visar att kvinnor missgynnas i delar av etableringen och att skillnaderna är särskilt stora i de subventionerade anställningarna. Kvinnorna tar också del av färre yrkesutbildningar, valideringsinsatser och snabbspår, och de går i lägre utsträckning vidare till arbete efter avslutad utbildning.

Min fråga till ministern var: Vilka åtgärder eller initiativ avser ministern att ta med anledning av det som har framkommit om att kvinnor missgynnas i etableringen?

Ministern säger i sitt svar att det är oacceptabelt och att det ska följas noggrant. Jag skulle kunna tacka för det svaret, och så avslutar vi debatten här. Men ministern är så debattglad i dag att jag tänker fortsätta.

Varför är det ett problem att kvinnor missgynnas i etableringen? Jo, Sverige har under lång tid haft problem med att integrera nyanlända på arbetsmarknaden. Vi har just nu en högkonjunktur - jag vet att ministern snart kommer att påpeka att Alliansen satt vid makten i åtta år; det brukar ministern göra. Låt mig därför vara tydlig och föregripa statsrådet med ett svar.

Vi hade en finanskris tidigare. Men Sverige klarade sig mycket bättre än många andra länder. Mer än 300 000 nya jobb skapades under alliansregeringens tid, och välfärden stärktes med 100 miljarder kronor. Givetvis räcker inte de reformer som genomfördes under alliansåren. Efter det stora migrationsmottagandet under 2015 krävs det nu stora insatser. I dag, när vi har högkonjunktur och ganska många människor står utanför arbetsmarknaden, är det extra allvarligt.

Vi har alltså en migrations- och integrationsutmaning som växer i den här högkonjunkturen som vi befinner oss i. Arbetslösheten är fortsatt hög för många grupper samtidigt som vi kan se att ekonomin kommer att mattas av med anledning av att vi har en arbetskraftsbrist.

Fru talman! Sverige befinner sig i en högkonjunktur. Samtidigt har vi människor som inte arbetar. Och vi har brist på arbetskraft. Problemet är de strukturella obalanserna som leder till att utsatta grupper hålls ute från arbetsmarknaden, oavsett vilket konjunkturläge vi befinner oss i. Ett permanent utanförskap har skapats, och det måste brytas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bara en fjärdedel av de nyanlända har en helårsanställning efter åtta år i Sverige. Och tyvärr riskerar regeringen att förvärra problemen genom högre skatt på arbete, ändrad inriktning på arbetsmarknadspolitiken och bidragssystemen. Det är inte bara min bedömning, fru talman. Det är även Konjunkturinstitutets bedömning.

Regeringen riskerar att förstärka utanförskapet ytterligare, samtidigt som Migrationsverket bedömer att närmare en halv miljon människor ska etablera sig i Sverige fram till 2020.

För en kvinna som är född utanför Europa är chanserna att få ett jobb dessutom mycket sämre. Det vill vi moderater ändra på.

Fru talman! Det sägs att vi har en feministisk regering. Samtidigt har Sveriges Kvinnolobby gjort en granskning som visar att kvinnor missgynnas i delar av etableringen och att skillnaderna är särskilt stora i de subventionerade anställningarna. Kvinnorna tar också del av färre yrkesutbildningar, valideringsinsatser och snabbspår, och de går i lägre utsträckning vidare till arbete efter avslutad utbildning.

Min fråga till ministern var: Vilka åtgärder eller initiativ avser ministern att ta med anledning av det som har framkommit om att kvinnor missgynnas i etableringen?

Ministern säger i sitt svar att det är oacceptabelt och att det ska följas noggrant. Jag skulle kunna tacka för det svaret, och så avslutar vi debatten här. Men ministern är så debattglad i dag att jag tänker fortsätta.

Varför är det ett problem att kvinnor missgynnas i etableringen? Jo, Sverige har under lång tid haft problem med att integrera nyanlända på arbetsmarknaden. Vi har just nu en högkonjunktur - jag vet att ministern snart kommer att påpeka att Alliansen satt vid makten i åtta år; det brukar ministern göra. Låt mig därför vara tydlig och föregripa statsrådet med ett svar.

Vi hade en finanskris tidigare. Men Sverige klarade sig mycket bättre än många andra länder. Mer än 300 000 nya jobb skapades under alliansregeringens tid, och välfärden stärktes med 100 miljarder kronor. Givetvis räcker inte de reformer som genomfördes under alliansåren. Efter det stora migrationsmottagandet under 2015 krävs det nu stora insatser. I dag, när vi har högkonjunktur och ganska många människor står utanför arbetsmarknaden, är det extra allvarligt.

Vi har alltså en migrations- och integrationsutmaning som växer i den här högkonjunkturen som vi befinner oss i. Arbetslösheten är fortsatt hög för många grupper samtidigt som vi kan se att ekonomin kommer att mattas av med anledning av att vi har en arbetskraftsbrist.

Fru talman! Sverige befinner sig i en högkonjunktur. Samtidigt har vi människor som inte arbetar. Och vi har brist på arbetskraft. Problemet är de strukturella obalanserna som leder till att utsatta grupper hålls ute från arbetsmarknaden, oavsett vilket konjunkturläge vi befinner oss i. Ett permanent utanförskap har skapats, och det måste brytas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Bara en fjärdedel av de nyanlända har en helårsanställning efter åtta år i Sverige. Och tyvärr riskerar regeringen att förvärra problemen genom högre skatt på arbete, ändrad inriktning på arbetsmarknadspolitiken och bidragssystemen. Det är inte bara min bedömning, fru talman. Det är även Konjunkturinstitutets bedömning.

Regeringen riskerar att förstärka utanförskapet ytterligare, samtidigt som Migrationsverket bedömer att närmare en halv miljon människor ska etablera sig i Sverige fram till 2020.

För en kvinna som är född utanför Europa är chanserna att få ett jobb dessutom mycket sämre. Det vill vi moderater ändra på.

Fru talman! Här har vi två moderater som har interpellerat om utrikes födda kvinnors integrering på arbetsmarknaden. Det är två modiga pojkar, det.

Christian Holm Barenfeld och Erik Andersson! Ni tyckte att man skulle ta bort den styrning som fanns av Arbetsförmedlingen, när det gällde att jobba mot att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden. Den styrningen av Arbetsförmedlingen har vi återinfört.

Ni tyckte att man skulle ha vårdnadsbidrag. Det har vi tagit bort. Det var en uppenbar kvinnofälla.

Den här regeringen har också tagit initiativ till förändringar i föräldraförsäkringen, för att säkerställa att nyanlända inte hamnar i en fälla där man är föräldraledig överdrivet länge.

Vi har även säkerställt att också kvinnor får del av lönesubventioner. Könsfördelningen när det gäller nystartsjobb är sådan att en majoritet är män. Vi inför extratjänster där vi ser att majoriteten som får del av den typen av lönesubvention är kvinnor.

Vi gör stora satsningar på inte minst dem som är kortutbildade. Utbildningsplikt är till exempel en sådan fråga som kommer. Vi har tagit fram ett uppdrag till Arbetsförmedlingen att utforma en handlingsplan för utrikes födda kvinnor med kort utbildning.

Jag får frågan: Hur ska jobben bli fler? Jobben blir fler. De växer faktiskt fram i en fantastiskt god takt.

Jag får frågan: Hur ska utrikes födda kvinnor få jobb? Det är för utrikes födda kvinnor det går bäst på arbetsmarknaden. Det är den grupp som sysselsättningen har ökat allra mest för, bland de olika grupper som vi jämför på arbetsmarknaden.

Kvar är utmaningen för de utrikes födda kvinnor som har särskilt svårt att få jobb, till exempel på grund av att de har kort utbildning eller av andra skäl befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden. Jag har precis radat upp de insatser som regeringen gör.

Jag tycker dock att det är anmärkningsvärt och lite spännande att vi här har moderater som när man hade chansen - vi jämför ändå regeringsalternativ, när det gäller hur väl man lyckas med olika saker - styrde så att utrikes födda kvinnor hamnade i bidragsfällor, till exempel vårdnadsbidrag.

Nu har vi ett moderat parti som vill styra landet med stöd av Sverigedemokraterna och som vill tro att det skulle underlätta för utrikes födda kvinnor på arbetsmarknaden. Det är modigt, fru talman!

Fru talman! Här har vi två moderater som har interpellerat om utrikes födda kvinnors integrering på arbetsmarknaden. Det är två modiga pojkar, det.

Christian Holm Barenfeld och Erik Andersson! Ni tyckte att man skulle ta bort den styrning som fanns av Arbetsförmedlingen, när det gällde att jobba mot att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden. Den styrningen av Arbetsförmedlingen har vi återinfört.

Ni tyckte att man skulle ha vårdnadsbidrag. Det har vi tagit bort. Det var en uppenbar kvinnofälla.

Den här regeringen har också tagit initiativ till förändringar i föräldraförsäkringen, för att säkerställa att nyanlända inte hamnar i en fälla där man är föräldraledig överdrivet länge.

Vi har även säkerställt att också kvinnor får del av lönesubventioner. Könsfördelningen när det gäller nystartsjobb är sådan att en majoritet är män. Vi inför extratjänster där vi ser att majoriteten som får del av den typen av lönesubvention är kvinnor.

Vi gör stora satsningar på inte minst dem som är kortutbildade. Utbildningsplikt är till exempel en sådan fråga som kommer. Vi har tagit fram ett uppdrag till Arbetsförmedlingen att utforma en handlingsplan för utrikes födda kvinnor med kort utbildning.

Jag får frågan: Hur ska jobben bli fler? Jobben blir fler. De växer faktiskt fram i en fantastiskt god takt.

Jag får frågan: Hur ska utrikes födda kvinnor få jobb? Det är för utrikes födda kvinnor det går bäst på arbetsmarknaden. Det är den grupp som sysselsättningen har ökat allra mest för, bland de olika grupper som vi jämför på arbetsmarknaden.

Kvar är utmaningen för de utrikes födda kvinnor som har särskilt svårt att få jobb, till exempel på grund av att de har kort utbildning eller av andra skäl befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden. Jag har precis radat upp de insatser som regeringen gör.

Jag tycker dock att det är anmärkningsvärt och lite spännande att vi här har moderater som när man hade chansen - vi jämför ändå regeringsalternativ, när det gäller hur väl man lyckas med olika saker - styrde så att utrikes födda kvinnor hamnade i bidragsfällor, till exempel vårdnadsbidrag.

Nu har vi ett moderat parti som vill styra landet med stöd av Sverigedemokraterna och som vill tro att det skulle underlätta för utrikes födda kvinnor på arbetsmarknaden. Det är modigt, fru talman!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Var ska man börja? Jag tycker inte att det är speciellt modigt. Jag tycker att det är nödvändigt. Och jag tror att vi ska göra det. I brist på egna argument får man hoppa på motståndarna och tala om deras politik.

Som jag sa tidigare tycker jag att det är bra när vi talar om moderat politik när vi talar om hur jobben ska bli fler, hur fler ska få arbete och hur sysselsättningen ska öka. Även på detta område är det nämligen vi moderater som har förslagen.

Däremot har vi varit mycket öppna och tydliga med att vi lägger om vår politik och att vi har tagit fram nya förslag. Vi förlorade faktiskt valet 2014. Då måste vi göra om och göra rätt. Vi måste titta på vad vi gjorde eller inte gjorde som ledde till att det inte var tillräckligt många som hade förtroende för oss. Därför har vi tagit fram en lång rad förslag.

Sedan måste man också inse att verkligheten i dag på många sätt ser annorlunda ut än vid valet 2014, och den ser än mer annorlunda ut än vid valet 2006 och vid valet 2010. Den kommer säkert att se något annorlunda ut 2018 än vad den gör i dag.

Men när det gäller integrationsområdet vore det väl konstigt om vi inte kommer fram med några nya synpunkter efter den stora flyktingkris som vi hade 2015. Även om det fanns integrationsproblem och stora utmaningar tidigare ställde flyktingkrisen saker på sin spets.

Då blir jag än mer konfunderad när jag hör Ylva Johansson. Oavsett vad Ylva Johansson tycker om Alliansens politik, om Moderaternas politik och om vad vi gjorde måste jag fråga: Hur ska jobben bli fler, och hur ska jobben bli fler för kvinnor som står utanför arbetsmarknaden och för kvinnor som kommer från andra länder och som står utanför arbetsmarknaden om man försämrar de delar där vi vet att utlandsfödda kvinnor har fått många jobb, exempelvis RUT-sektorn som man på alla sätt har försökt klämma åt?

Det finns siffror på olika saker, och det är inte alla siffror som pekar i rätt riktning. Vi kan se att de som är på arbetsmarknaden och de som har stått nära arbetsmarknaden har blivit färre. Men vi ser också att de personer som har kommit till vårt land och andra personer som har höga trösklar in till arbetsmarknaden blir fler. De som står långt från arbetsmarknaden hamnar allt längre från arbetsmarknaden, och de blir allt fler.

Där har vi en enorm utmaning. Vi kommer att ha en enorm utmaning när vi vinner valet och sätter oss i regering, och den här regeringen har också en enorm utmaning. Men problemen blir mycket mindre omfattande om man har idéer, visioner och konkreta förslag om hur man ska lösa situationen. Det är detta som vi har frågat om i våra interpellationer. I det läget har vi ställt konkreta frågor och hoppas på konkreta förslag på hur Ylva Johansson anser att jobben ska bli fler och hur hon anser att en större andel av de kvinnor som kommer till Sverige ska komma i arbete. Det är viktigt av arbetsmarknadspolitiska skäl, det är integrationspolitiskt viktigt och det är viktigt för jämställdheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Var ska man börja? Jag tycker inte att det är speciellt modigt. Jag tycker att det är nödvändigt. Och jag tror att vi ska göra det. I brist på egna argument får man hoppa på motståndarna och tala om deras politik.

Som jag sa tidigare tycker jag att det är bra när vi talar om moderat politik när vi talar om hur jobben ska bli fler, hur fler ska få arbete och hur sysselsättningen ska öka. Även på detta område är det nämligen vi moderater som har förslagen.

Däremot har vi varit mycket öppna och tydliga med att vi lägger om vår politik och att vi har tagit fram nya förslag. Vi förlorade faktiskt valet 2014. Då måste vi göra om och göra rätt. Vi måste titta på vad vi gjorde eller inte gjorde som ledde till att det inte var tillräckligt många som hade förtroende för oss. Därför har vi tagit fram en lång rad förslag.

Sedan måste man också inse att verkligheten i dag på många sätt ser annorlunda ut än vid valet 2014, och den ser än mer annorlunda ut än vid valet 2006 och vid valet 2010. Den kommer säkert att se något annorlunda ut 2018 än vad den gör i dag.

Men när det gäller integrationsområdet vore det väl konstigt om vi inte kommer fram med några nya synpunkter efter den stora flyktingkris som vi hade 2015. Även om det fanns integrationsproblem och stora utmaningar tidigare ställde flyktingkrisen saker på sin spets.

Då blir jag än mer konfunderad när jag hör Ylva Johansson. Oavsett vad Ylva Johansson tycker om Alliansens politik, om Moderaternas politik och om vad vi gjorde måste jag fråga: Hur ska jobben bli fler, och hur ska jobben bli fler för kvinnor som står utanför arbetsmarknaden och för kvinnor som kommer från andra länder och som står utanför arbetsmarknaden om man försämrar de delar där vi vet att utlandsfödda kvinnor har fått många jobb, exempelvis RUT-sektorn som man på alla sätt har försökt klämma åt?

Det finns siffror på olika saker, och det är inte alla siffror som pekar i rätt riktning. Vi kan se att de som är på arbetsmarknaden och de som har stått nära arbetsmarknaden har blivit färre. Men vi ser också att de personer som har kommit till vårt land och andra personer som har höga trösklar in till arbetsmarknaden blir fler. De som står långt från arbetsmarknaden hamnar allt längre från arbetsmarknaden, och de blir allt fler.

Där har vi en enorm utmaning. Vi kommer att ha en enorm utmaning när vi vinner valet och sätter oss i regering, och den här regeringen har också en enorm utmaning. Men problemen blir mycket mindre omfattande om man har idéer, visioner och konkreta förslag om hur man ska lösa situationen. Det är detta som vi har frågat om i våra interpellationer. I det läget har vi ställt konkreta frågor och hoppas på konkreta förslag på hur Ylva Johansson anser att jobben ska bli fler och hur hon anser att en större andel av de kvinnor som kommer till Sverige ska komma i arbete. Det är viktigt av arbetsmarknadspolitiska skäl, det är integrationspolitiskt viktigt och det är viktigt för jämställdheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag hörde ministern använda orden modiga pojkar. Hade jag varit en annan typ av person hade jag känt att det är härskarteknik. Men jag blir nästan smickrad av att jag blir kallad för pojke, måste jag säga.

Ministern talar om fake news - det har vi hört talas om på senare tid - alltså nyheter som inte är sanna. Man sprider helt enkelt lögner om att vi skulle vilja regera med SD. Det stämmer inte på långa vägar. Vi har sagt att vi kommer att tala med alla partier i utskotten. Vi kommer aldrig att regera med SD. Det är precis på samma sätt när det gäller att Socialdemokraterna inte sitter i regering med Vänsterpartiet. Det vore en fara för landet. Men Socialdemokraterna samarbetar med Vänsterpartiet.

De som första gången använde sig av Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag var inte Moderaterna. Det var Socialdemokraterna som med hjälp av SD såg till att 100 000 fler fick betala högre skatt. Det är inte vi som har öppnat denna Pandoras ask. Ni är i så fall lika goda kålsupare.

Men åter till frågan. Moderaternas människosyn är att alla människor, oavsett kön, ska ha lika chanser på arbetsmarknaden och när det gäller att ta del av insatser för att öka anställbarheten. Den undersökning som Sveriges Kvinnolobby gjorde visar den totala motsatsen. Jag ska dra några siffror i slutet av mitt anförande. I grunden handlar detta om frihet och makt över sitt eget liv. Det handlar även om att kunna bevara den svenska välfärden över tid. Därför är det viktigt att så många nyanlända som möjligt kommer i sysselsättning mycket snabbt.

Fru talman! Tyvärr genomsyrar denna ojämställdhet hela arbetsmarknaden, och kvinnor som är utrikes födda och nyanlända drabbas särskilt hårt av detta. De som står längst från arbetsmarknaden är de utomeuropeiskt födda kvinnorna och de som inte har någon utbildning över huvud taget. Det vill vi ändra på.

Resultatet av granskningen från Sveriges Kvinnolobby visar, när vi har en feministisk regering, att mindre än vart fjärde instegsjobb och nystartsjobb gick förra året till en kvinna. Under 2016 var 31 procent kvinnor och 69 procent män av de nya deltagarna i snabbspår. Kvinnor har ofta aktivitet på deltid inom instegsjobben. Var tredje kvinna arbetar halvtid eller mindre inom instegsjobben. Nästan var femte kvinna med etableringsplan var förhindrad att delta i aktiviteter. Fler män får jobb efter etableringsuppdraget. Var fjärde nyanländ kvinna lämnar helt arbetsmarknaden och de arbetsmarknadspolitiska programmen efter etableringsuppdraget.

På det sättet kan jag fortsätta. Siffra för siffra visar att kvinnorna missgynnas i den feministiska regeringens Sverige. Här krävs det krafttag från regeringen. Och det är ingen vacker statistik att stoltsera med. Ministern menar att det är oacceptabelt, och ministern menar att hon noga ska följa detta. Då är min uppmaning: Beskriv gärna hur ministern kommer att göra för att följa detta noga!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag hörde ministern använda orden modiga pojkar. Hade jag varit en annan typ av person hade jag känt att det är härskarteknik. Men jag blir nästan smickrad av att jag blir kallad för pojke, måste jag säga.

Ministern talar om fake news - det har vi hört talas om på senare tid - alltså nyheter som inte är sanna. Man sprider helt enkelt lögner om att vi skulle vilja regera med SD. Det stämmer inte på långa vägar. Vi har sagt att vi kommer att tala med alla partier i utskotten. Vi kommer aldrig att regera med SD. Det är precis på samma sätt när det gäller att Socialdemokraterna inte sitter i regering med Vänsterpartiet. Det vore en fara för landet. Men Socialdemokraterna samarbetar med Vänsterpartiet.

De som första gången använde sig av Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag var inte Moderaterna. Det var Socialdemokraterna som med hjälp av SD såg till att 100 000 fler fick betala högre skatt. Det är inte vi som har öppnat denna Pandoras ask. Ni är i så fall lika goda kålsupare.

Men åter till frågan. Moderaternas människosyn är att alla människor, oavsett kön, ska ha lika chanser på arbetsmarknaden och när det gäller att ta del av insatser för att öka anställbarheten. Den undersökning som Sveriges Kvinnolobby gjorde visar den totala motsatsen. Jag ska dra några siffror i slutet av mitt anförande. I grunden handlar detta om frihet och makt över sitt eget liv. Det handlar även om att kunna bevara den svenska välfärden över tid. Därför är det viktigt att så många nyanlända som möjligt kommer i sysselsättning mycket snabbt.

Fru talman! Tyvärr genomsyrar denna ojämställdhet hela arbetsmarknaden, och kvinnor som är utrikes födda och nyanlända drabbas särskilt hårt av detta. De som står längst från arbetsmarknaden är de utomeuropeiskt födda kvinnorna och de som inte har någon utbildning över huvud taget. Det vill vi ändra på.

Resultatet av granskningen från Sveriges Kvinnolobby visar, när vi har en feministisk regering, att mindre än vart fjärde instegsjobb och nystartsjobb gick förra året till en kvinna. Under 2016 var 31 procent kvinnor och 69 procent män av de nya deltagarna i snabbspår. Kvinnor har ofta aktivitet på deltid inom instegsjobben. Var tredje kvinna arbetar halvtid eller mindre inom instegsjobben. Nästan var femte kvinna med etableringsplan var förhindrad att delta i aktiviteter. Fler män får jobb efter etableringsuppdraget. Var fjärde nyanländ kvinna lämnar helt arbetsmarknaden och de arbetsmarknadspolitiska programmen efter etableringsuppdraget.

På det sättet kan jag fortsätta. Siffra för siffra visar att kvinnorna missgynnas i den feministiska regeringens Sverige. Här krävs det krafttag från regeringen. Och det är ingen vacker statistik att stoltsera med. Ministern menar att det är oacceptabelt, och ministern menar att hon noga ska följa detta. Då är min uppmaning: Beskriv gärna hur ministern kommer att göra för att följa detta noga!

Fru talman! Känslorna for i väg med mig lite grann. Det korrekta tilltalsordet är naturligtvis riksdagsledamot och ingenting annat. Jag vill korrigera mig själv på den punkten.

Jag får återigen frågan från Christian Holm Barenfeld hur jobben ska bli fler. Det är inte det som är problemet i Sverige just nu. Jobben blir fler. De växer till mycket bra. En utmaning är hur vi ska fortsätta den utvecklingen, så att vi har en varaktig lång tillväxt och att nya jobb fortsätter att växa till. Men den stora utmaningen just nu på arbetsmarknaden är att hitta personer med rätt kompetens till de lediga jobben.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag får återigen frågan hur utrikes födda kvinnor ska få jobb. Det är den grupp som i allra störst utsträckning får jobb i dag. Det är i den gruppen som sysselsättningsgraden ökar allra kraftigast. Vi måste fortsätta den utvecklingen. Men det är alldeles uppenbart att vi går rätt väg.

Christian Holm Barenfeld säger att vi på alla sätt klämmer åt RUT-bidragen. Det gör vi inte. RUT-bidragen ökar. Låt oss lite grann hålla oss till den verklighet som vi faktiskt har.

De nyanlända på arbetsmarknaden blir fler och fler, alltså de nyanlända i etableringsuppdraget som är inskrivna på Arbetsförmedlingen. Det är en väntad utveckling.

Vi har tagit emot fler asylsökande än något annat OECD-land någonsin har gjort - dubbelt så många som Tyskland under 2014 och 2015. Det är klart att de som har asylskäl, får uppehållstillstånd och stannar här kommer ut på arbetsmarknaden, och de kommer från dag ett att vara arbetslösa. Så kommer det att vara. Det är viktigt att vi beskriver detta rätt; det handlar inte om människor som har blivit utslagna från den svenska arbetsmarknaden utan om människor som är nytillträdande på den svenska arbetsmarknaden och naturligtvis behöver vägar in.

Ett av de problem som tas upp är att nystartsjobben huvudsakligen går till män. Det är väldigt allvarligt, och det är en av de frågor som Arbetsförmedlingen jobbar med. Mot den bakgrunden kan man dock fråga sig varför Moderaterna är emot extratjänster. En majoritet av dem har ju visat sig gå till kvinnor. Det är alltså ett sätt att faktiskt säkerställa att vi får en jämnare fördelning av lönestöden mellan kvinnor och män.

Erik Andersson tar upp att etableringsplaner utan innehåll är särskilt vanligt bland kvinnor. Ja, det är ju ett av skälen till att regeringen har lagt en proposition på riksdagens bord om att förändra etableringsuppdraget, så att vi ska komma undan detta med tomma etableringsplaner. Det är ett ofog att ha det på det sättet. Det är därför vi lägger om till samma delar som styr arbetsmarknadspolitiken i övrigt.

Det innebär att Arbetsförmedlingen ytterst kan ställa krav på vilka aktiviteter människor ska delta i - och göra förändringar i planen när man finner det befogat. Naturligtvis ska det i första hand ske i samråd med den arbetssökande eller nyanlände, men om man inte kommer överens kan man ytterst tvinga en person till de insatser man bedömer som vettiga.

Fru talman! Den allvarliga delen av denna debatt är den som Erik Andersson svarade på i sitt inlägg. Han säger att Moderaterna inte vill regera med Sverigedemokraterna men att man vill ha ett samarbete av det slag som den sittande regeringen har med Vänsterpartiet - alltså ett organiserat budgetsamarbete. Det var ju ett viktigt besked.

Fru talman! Känslorna for i väg med mig lite grann. Det korrekta tilltalsordet är naturligtvis riksdagsledamot och ingenting annat. Jag vill korrigera mig själv på den punkten.

Jag får återigen frågan från Christian Holm Barenfeld hur jobben ska bli fler. Det är inte det som är problemet i Sverige just nu. Jobben blir fler. De växer till mycket bra. En utmaning är hur vi ska fortsätta den utvecklingen, så att vi har en varaktig lång tillväxt och att nya jobb fortsätter att växa till. Men den stora utmaningen just nu på arbetsmarknaden är att hitta personer med rätt kompetens till de lediga jobben.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag får återigen frågan hur utrikes födda kvinnor ska få jobb. Det är den grupp som i allra störst utsträckning får jobb i dag. Det är i den gruppen som sysselsättningsgraden ökar allra kraftigast. Vi måste fortsätta den utvecklingen. Men det är alldeles uppenbart att vi går rätt väg.

Christian Holm Barenfeld säger att vi på alla sätt klämmer åt RUT-bidragen. Det gör vi inte. RUT-bidragen ökar. Låt oss lite grann hålla oss till den verklighet som vi faktiskt har.

De nyanlända på arbetsmarknaden blir fler och fler, alltså de nyanlända i etableringsuppdraget som är inskrivna på Arbetsförmedlingen. Det är en väntad utveckling.

Vi har tagit emot fler asylsökande än något annat OECD-land någonsin har gjort - dubbelt så många som Tyskland under 2014 och 2015. Det är klart att de som har asylskäl, får uppehållstillstånd och stannar här kommer ut på arbetsmarknaden, och de kommer från dag ett att vara arbetslösa. Så kommer det att vara. Det är viktigt att vi beskriver detta rätt; det handlar inte om människor som har blivit utslagna från den svenska arbetsmarknaden utan om människor som är nytillträdande på den svenska arbetsmarknaden och naturligtvis behöver vägar in.

Ett av de problem som tas upp är att nystartsjobben huvudsakligen går till män. Det är väldigt allvarligt, och det är en av de frågor som Arbetsförmedlingen jobbar med. Mot den bakgrunden kan man dock fråga sig varför Moderaterna är emot extratjänster. En majoritet av dem har ju visat sig gå till kvinnor. Det är alltså ett sätt att faktiskt säkerställa att vi får en jämnare fördelning av lönestöden mellan kvinnor och män.

Erik Andersson tar upp att etableringsplaner utan innehåll är särskilt vanligt bland kvinnor. Ja, det är ju ett av skälen till att regeringen har lagt en proposition på riksdagens bord om att förändra etableringsuppdraget, så att vi ska komma undan detta med tomma etableringsplaner. Det är ett ofog att ha det på det sättet. Det är därför vi lägger om till samma delar som styr arbetsmarknadspolitiken i övrigt.

Det innebär att Arbetsförmedlingen ytterst kan ställa krav på vilka aktiviteter människor ska delta i - och göra förändringar i planen när man finner det befogat. Naturligtvis ska det i första hand ske i samråd med den arbetssökande eller nyanlände, men om man inte kommer överens kan man ytterst tvinga en person till de insatser man bedömer som vettiga.

Fru talman! Den allvarliga delen av denna debatt är den som Erik Andersson svarade på i sitt inlägg. Han säger att Moderaterna inte vill regera med Sverigedemokraterna men att man vill ha ett samarbete av det slag som den sittande regeringen har med Vänsterpartiet - alltså ett organiserat budgetsamarbete. Det var ju ett viktigt besked.

Fru talman! Jag får väl börja där Ylva Johansson slutade. Moderaterna vill driva moderat politik och presentera en alliansbudget. Om sedan Ylva Johansson väljer att rösta på den - eller Jonas Sjöstedt eller Jimmie Åkesson eller någon annan väljer att rösta på den - må det vara hänt, men den som väljer att rösta på Alliansens budget tar ställning för en bra budget som leder till fler arbeten och skapar ett bättre Sverige. Då är det mindre intressant vem som röstar för den.

Däremot har vi varit tydliga med att Moderaternas regeringsalternativ är att regera tillsammans med de övriga allianspartierna och se till att de nuvarande regeringspartierna hamnar i en trogen och fast opposition. Det ska vi göra genom att vinna väljarnas stöd. Det är vad det handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I det här läget talar vi dock om hur jobben ska bli fler för utrikes födda kvinnor. När det gäller extratjänsterna hade vi andra förslag, för vi tycker inte att man ska begränsa dem till enbart offentlig sektor på det sätt som Ylva Johansson och regeringen vill. Vi vill i stället se till att de finns på hela arbetsmarknaden. Det är viktigt att såväl män som kvinnor kommer in i offentlig sektor, men det är väl lika viktigt att utlandsfödda kvinnor får möjlighet att komma in på både den privata och den offentliga arbetsmarknaden.

Det är en sanning med modifikation när Ylva Johansson säger att man inte påverkar det framgångsrika RUT-avdraget. Man halverar summan och gör en rad andra saker. I migrationsöverenskommelsen fick dock Alliansen, klokt nog, gehör för sitt ökade krav på stärkt RUT-avdrag på vissa områden. Vi moderater föreslår bland annat ytterligare satsningar på den delen, plus en rad andra åtgärder, insatser och reformer som gör att utlandsfödda kvinnor ska kunna komma i arbete.

Fru talman! Jag får väl börja där Ylva Johansson slutade. Moderaterna vill driva moderat politik och presentera en alliansbudget. Om sedan Ylva Johansson väljer att rösta på den - eller Jonas Sjöstedt eller Jimmie Åkesson eller någon annan väljer att rösta på den - må det vara hänt, men den som väljer att rösta på Alliansens budget tar ställning för en bra budget som leder till fler arbeten och skapar ett bättre Sverige. Då är det mindre intressant vem som röstar för den.

Däremot har vi varit tydliga med att Moderaternas regeringsalternativ är att regera tillsammans med de övriga allianspartierna och se till att de nuvarande regeringspartierna hamnar i en trogen och fast opposition. Det ska vi göra genom att vinna väljarnas stöd. Det är vad det handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I det här läget talar vi dock om hur jobben ska bli fler för utrikes födda kvinnor. När det gäller extratjänsterna hade vi andra förslag, för vi tycker inte att man ska begränsa dem till enbart offentlig sektor på det sätt som Ylva Johansson och regeringen vill. Vi vill i stället se till att de finns på hela arbetsmarknaden. Det är viktigt att såväl män som kvinnor kommer in i offentlig sektor, men det är väl lika viktigt att utlandsfödda kvinnor får möjlighet att komma in på både den privata och den offentliga arbetsmarknaden.

Det är en sanning med modifikation när Ylva Johansson säger att man inte påverkar det framgångsrika RUT-avdraget. Man halverar summan och gör en rad andra saker. I migrationsöverenskommelsen fick dock Alliansen, klokt nog, gehör för sitt ökade krav på stärkt RUT-avdrag på vissa områden. Vi moderater föreslår bland annat ytterligare satsningar på den delen, plus en rad andra åtgärder, insatser och reformer som gör att utlandsfödda kvinnor ska kunna komma i arbete.

Fru talman! Ministern fortsätter med osanningar. Jag har aldrig talat om budgetsamarbete. Det jag försökte beskriva, fru talman, var att Socialdemokraterna ju har ett samarbete med V - ganska ofta. Ibland röstar V självständigt i utskottet, och ibland röstar de på de socialdemokratiska förslagen.

Jag utgår ifrån att ministern är demokrat och tror på demokratins idéer. Det är väl detta det handlar om. Det har ju inte varit någon lyckad resa att isolera ett parti som har blivit invalt i Sveriges riksdag. Nu hamnar vi väldigt långt ifrån ursprungsfrågan, men jag måste ta upp detta. Det är nämligen precis vad det handlar om: Man pratar med alla demokratiska partier som är invalda i riksdagen, och finns det någon fråga i utskottet som man är överens om är det väl inga problem med det. Vänsterpartiet har röstat med Moderaterna också i några frågor, och inte känner jag mig som en sämre människa för det - om man utgår från den aspekten när det gäller samarbetet.

Grunden är dock att Moderaterna vill styra landet i en alliansregering. Det är det vi vill göra. Vi i Moderaterna har sagt att vi vill lägga fram en alliansbudget för att få bort den skadliga politik som håller på att förstöra Sverige. Det är tur för regeringen att vi befinner oss i en högkonjunktur, för de politiska åtgärderna har inte givit särskilt många fler jobb. Det är konjunkturen som har sett till att vi har fått fler jobb. Ibland har man tur. Jag brukar inte ha tur i lotterier, men regeringen har haft tur när det gäller regeringsinnehav under den här mandatperioden. Lotta kan ni dock få göra när det handlar om skolplatser!

Fru talman! Ministern fortsätter med osanningar. Jag har aldrig talat om budgetsamarbete. Det jag försökte beskriva, fru talman, var att Socialdemokraterna ju har ett samarbete med V - ganska ofta. Ibland röstar V självständigt i utskottet, och ibland röstar de på de socialdemokratiska förslagen.

Jag utgår ifrån att ministern är demokrat och tror på demokratins idéer. Det är väl detta det handlar om. Det har ju inte varit någon lyckad resa att isolera ett parti som har blivit invalt i Sveriges riksdag. Nu hamnar vi väldigt långt ifrån ursprungsfrågan, men jag måste ta upp detta. Det är nämligen precis vad det handlar om: Man pratar med alla demokratiska partier som är invalda i riksdagen, och finns det någon fråga i utskottet som man är överens om är det väl inga problem med det. Vänsterpartiet har röstat med Moderaterna också i några frågor, och inte känner jag mig som en sämre människa för det - om man utgår från den aspekten när det gäller samarbetet.

Grunden är dock att Moderaterna vill styra landet i en alliansregering. Det är det vi vill göra. Vi i Moderaterna har sagt att vi vill lägga fram en alliansbudget för att få bort den skadliga politik som håller på att förstöra Sverige. Det är tur för regeringen att vi befinner oss i en högkonjunktur, för de politiska åtgärderna har inte givit särskilt många fler jobb. Det är konjunkturen som har sett till att vi har fått fler jobb. Ibland har man tur. Jag brukar inte ha tur i lotterier, men regeringen har haft tur när det gäller regeringsinnehav under den här mandatperioden. Lotta kan ni dock få göra när det handlar om skolplatser!

Fru talman! Låt mig säga det igen: RUT-bidraget ökar. Vi har en ökad användning. Staten betalar ut mer och mer i RUT-bidrag. Det betyder att den sektorn växer. Subventionen växer också; det syns i statsbudgeten.

Kvinnor ska självklart in på hela arbetsmarknaden och inte bara i offentlig sektor. Det är mycket, mycket viktigt. Det är precis därför jag tyckte att det var så olyckligt att den gamla regeringen tog bort uppdraget till Arbetsförmedlingen att motverka könssegregeringen på arbetsmarknaden. Vi har återinfört det. När skattebetalarna satsar på arbetsmarknadspolitik tycker jag att det är rimligt att pengarna också används till att motverka en könssegregerad arbetsmarknad och till att säkerställa att kvinnor får möjligheter som är likvärdiga med männens - och gärna också kan ta sig in på yrkesområden där kvinnor är underrepresenterade, och vice versa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Den viktiga frågan är dock den sista som Erik Andersson tar upp. Låt oss återkomma till protokollet från debatten för att se vad Erik Andersson verkligen sa, men jag noterade jämförelsen mellan det samarbete som Moderaterna vill ha med Sverigedemokraterna i en tänkt regeringssituation och det samarbete som den nuvarande regeringen har med Vänsterpartiet. Det var ett nytt besked, och det var ett intressant besked.

Fru talman! Ja, jag är demokrat. Jag representerar utslaget av väljarnas röster. Det måste varje demokrat göra. Det betyder inte att alla partier som väljs in i Sveriges riksdag - som självklart ska ha de möjligheter och rättigheter som tillkommer alla förtroendevalda i Sveriges riksdag - ska ha inflytande över regeringsmakten. Där har varje parti att göra sitt val.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig säga det igen: RUT-bidraget ökar. Vi har en ökad användning. Staten betalar ut mer och mer i RUT-bidrag. Det betyder att den sektorn växer. Subventionen växer också; det syns i statsbudgeten.

Kvinnor ska självklart in på hela arbetsmarknaden och inte bara i offentlig sektor. Det är mycket, mycket viktigt. Det är precis därför jag tyckte att det var så olyckligt att den gamla regeringen tog bort uppdraget till Arbetsförmedlingen att motverka könssegregeringen på arbetsmarknaden. Vi har återinfört det. När skattebetalarna satsar på arbetsmarknadspolitik tycker jag att det är rimligt att pengarna också används till att motverka en könssegregerad arbetsmarknad och till att säkerställa att kvinnor får möjligheter som är likvärdiga med männens - och gärna också kan ta sig in på yrkesområden där kvinnor är underrepresenterade, och vice versa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Den viktiga frågan är dock den sista som Erik Andersson tar upp. Låt oss återkomma till protokollet från debatten för att se vad Erik Andersson verkligen sa, men jag noterade jämförelsen mellan det samarbete som Moderaterna vill ha med Sverigedemokraterna i en tänkt regeringssituation och det samarbete som den nuvarande regeringen har med Vänsterpartiet. Det var ett nytt besked, och det var ett intressant besked.

Fru talman! Ja, jag är demokrat. Jag representerar utslaget av väljarnas röster. Det måste varje demokrat göra. Det betyder inte att alla partier som väljs in i Sveriges riksdag - som självklart ska ha de möjligheter och rättigheter som tillkommer alla förtroendevalda i Sveriges riksdag - ska ha inflytande över regeringsmakten. Där har varje parti att göra sitt val.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Sten Bergheden har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att lantbrukarna ska kunna få utbetalningar av EU:s jordbruksstöd i tid och om jag har fortsatt förtroende för Jordbruksverkets förmåga att hantera framtida utbetalningar av EU:s jordbruksstöd.

Inledningsvis vill jag sammanfatta vad jag tidigare sagt i denna fråga. Jag har stor förståelse för att de försenade utbetalningarna av jordbruksstöden medför problem för lantbrukarna. Jag är väl medveten om vilka svårigheter det innebär för de lantbrukare som drabbas. De svårigheter som finns gällande stödutbetalningarna försätter lantbrukare i en allvarlig situation, och regeringen följer därför noga Jordbruksverkets arbete med att öka takten i stödutbetalningarna.

Införandet av den nya och i långa stycken förändrade jordbrukspolitiken har inneburit en stor påfrestning på administrationen hos Jordbruksverket och även länsstyrelserna. Stora insatser har gjorts och görs för att komma till rätta med eftersläpningen i handläggningen. Samtidigt är det viktigt att handläggningen utförs och beslut fattas på korrekt grund för att inte riskera att enskilda stödsökare drabbas av återkrav och Sverige av sanktioner för en felaktig hantering av stöden.

Jordbruksverket har prioriterat att betala ut de budgetmässigt största stöden först, såsom gårdsstödet och de stora miljöersättningarna, detta för att så många som möjligt ska få sina pengar. Samtidigt får vi inte blunda för att vissa grupper fortfarande väntar på pengar, i vissa fall ända från ansökningsåret 2015, vilket är djupt olyckligt. Jag och regeringen ser allvaret i den situation som vi nu befinner oss i. Vi följer löpande upp information från Jordbruksverket både om utbetalningsläget och om utvecklingen av it-systemen.

Regeringen har tillfört Jordbruksverkets förvaltningsanslag 60 miljoner kronor per år 2017-2020 för att stärka de administrativa resurserna. Vi bedömer att Jordbruksverket har de resurser verket behöver för att slutföra arbetet med införandet av den nya jordbrukspolitiken. Vi förväntar oss att Jordbruksverket i huvudsak har åtgärdat de kvarvarande eftersläpningarna i slutet av detta år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Detta svar lugnar nog inte så många lantbrukare runt om i Sverige, som just i dessa dagar sitter och fyller i sina ansökningar om det jordbruksstöd som är möjligt att söka genom de pengar vi får från EU. Det är möjligt för alla lantbrukare runt om i EU att söka dessa EU-stöd, och Sveriges lantbrukare ansöker självklart om dem och förväntar sig att få ut dem enligt de regelverk som finns och också i tid.

När jag är ute och pratar med lantbrukare lyfter de två viktiga saker. Det handlar om att vi måste ha bättre konkurrenskraft och lika villkor. Vi måste kunna konkurrera med övriga länder på ett rimligt sätt för att kunna sälja och producera mat i Sverige.

Vad är det då för skillnad för svenska lantbrukare gentemot dem i EU? Det är först och främst att vi har ett hårdare regelverk och högre skatter här i Sverige, vilket försämrar konkurrenssituationen kraftigt för våra lantbrukare. Därmed ökar matimporten, och många köper i stället billigare importerad mat. Sverige förlorar därmed både jobb och tillväxt, och vi får inte den levande landsbygd och den utveckling vi vill ha.

Detta med konkurrenskraft är helt avgörande för att svenskt lantbruk ska kunna få tillbaka den framtidstro och den investeringsvilja man behöver ha för att få igång fler jobb och ökad tillväxt ute på landsbygden.

En annan viktig fråga som ofta lyfts upp är att våra myndigheter, våra statliga verk och våra beslutsfattare, fru talman, faktiskt kan leverera det man förväntar sig. Man förväntar sig att handläggningstiderna ska vara rimliga. Man förväntar sig att tillstånden ska komma i tid. Man förväntar sig att de prövningar som sker görs i rimlig tid innan man får ut sina stöd och ersättningar för det arbete man har lagt ned.

Sedan 2015 har Sverige haft ett problem med detta. Jag vill inte påstå att det bara beror på den nya regering vi har i Sverige, men den har i alla fall inte hjälpt till på det sätt man kunde förvänta sig för att lösa problemet. Sveriges lantbrukare får nämligen inte ut sina EU-pengar. I dag sitter EU med ungefär 300 miljoner kronor, enligt uppgift från LRF, som inte är utbetalt för 2015 och med ungefär 1,6 miljarder för 2016. Det är alltså 1,9 miljarder som svenskt lantbruk sitter och väntar på att våra myndigheter och våra verk ska betala ut. Det handlar självklart om, fru talman, att många sitter i en svår situation likvidmässigt när det gäller att lösa detta och framför allt i en situation där konkurrensen är benhård och man inte har några marginaler.

Fru talman! Vad beror detta på? Jo, man har inrättat ett nytt datasystem på Jordbruksverket. När man inrättade detta datasystem sprack budgeten. Det kostade mycket mer än vad man hade förväntat sig. Dessutom fungerar det inte, och det är det allvarligaste av alltihop. Siffror och annat fick man i stället jobba med manuellt. Regeringens möjlighet att lösa detta var då att gå in med mer pengar till administrationen.

Jag vill fråga ministern här i mitt första inlägg: Har ministern fortfarande förtroende för Jordbruksverket och dess generaldirektör? Är det rimligt att Jordbruksverket kan hålla inne pengar från 2015 och 2016 för Sveriges lantbrukare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kan inte nog understryka hur allvarligt regeringen ser på läget när det gäller utbetalningarna. Jag har jobbat med denna fråga sedan dag ett när jag tillträdde som statsråd. Situationen är inte mindre allvarlig, trots att merparten av medlen är utbetalda. Utbetalningen för 2015 var 9 miljarder kronor eller 97 procent. 3 procent är icke utbetalt. Samma sak är det för 2016. 8,1 miljarder är utbetalt eller 83 procent. Och problemen blir inte mindre, Sten Bergheden, av att många andra länder i EU har samma problematik och till och med har betalat ut mindre än vad Sverige har gjort. De drabbade lantbrukarna blir inte tröstade av det.

Som jag sa tog jag tag i den här frågan från första början och tillförde medel i budgetpropositionen för 2016. Men jag insåg snabbt att det inte var tillräckligt. Därför tillsatte jag en utredning där Statskontoret skulle analysera och utvärdera jordbruksstödet. Vi kollar i nära dialog med Jordbruksverket upp att man åtgärdar de brister som togs upp i utredningen. Statskontoret pekade på 60 brister. Det är allvarligt.

Jag har också tillfört ytterligare resurser till Jordbruksverket. Min bedömning är att man i dag har administrativa resurser och medel att köpa in den teknik som behövs för att klara av de delar som kvarstår.

Jag säger återigen att situationen är oacceptabel som den är i dag, och jag följer situationen i stort sett dagligen för att komma till rätta med problemet.

(forts.)

Herr ålderspresident! Tack, ministern, för inlägget!

Jag ställde två konkreta frågor, och jag hoppas att jag kan få svar. Har ministern fortsatt förtroende för Jordbruksverket och dess generaldirektör, och är det rimligt att Jordbruksverket kan hålla inne pengar från 2015-2016 som lantbrukarna ska ha? Anser ministern att det är rimligt att de hålls inne för tillfället?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! LRF kommer nu att driva ett pilotprojekt mot Jordbruksverket för att stämma av om det är rimligt, det som har skett, och om man har rätt att få ut räntor för pengarna som har hållits inne. Det handlar alltså om 1,9 miljarder som inte har betalats ut i Sverige till Sveriges lantbrukare. De skulle ha varit utbetalda 2015 eller 2016.

Om lantbrukare som nu sitter och fyller i SAM-ansökningar för att söka nya stöd för 2017 gör fel får de avdrag. Då sker det kontroller där ute, det rättas till och det blir dessutom avdrag.

Det är också så sagt att den som lämnar in de här SAM-ansökningarna efter den 4 maj får 1 procents avdrag på beloppet för varje dag som går efter den 4 maj. Om det dröjer till den 29 maj stryks hela beloppet. Det vill säga att en lantbrukare som ska få ut exempelvis 100 000 kronor i stöd efter en veckas försening av SAM-blanketten endast får ut 95 000. Går det två veckor är det 90 000 han får ut om han lämnar in för sent. Har det gått ungefär en månad den 29 maj förlorar han hela stödet. Nu talar vi om dagar, kanske eventuellt en månad, då lantbrukarna inte lämnar in ansökan i tid.

Däremot har Jordbruksverket under 235 arbetsdagar på ett år inte betalat ut den ersättning man ska betala ut. Ytterligare ett år senare har man inte betalat ut detta. Hade man haft samma system så att Jordbruksverket skulle stå för en avgift om man inte betalade ut pengarna i tid, då hade lantbrukaren som skulle ha 100 000 fått en uppräkning med 235 000 kronor per år.

Det är alltså oerhört mycket pengar man tar ut i straff för en lantbrukare som lämnar in en SAM-ansökan för sent, medan Jordbruksverket inte har något ansvar för de sena utbetalningar som har blivit fallet.

Mina frågor till ministern i den här omgången är dels den tidigare om förtroendet för Jordbruksverket och generaldirektören men också denna: Är det rimligt att man får ut någon form av ränta eller ersättning på grund av att man fått vänta så länge på pengarna? Jag förstår att det kan vara svårt att svara, men det borde finnas någon form av vilja. Är det rimligt att kunna få ut någon form av ersättning för att man får vänta på pengarna så länge som i detta fall?

Det är inte rimligt att lantbrukare runt om i landet ska tåla detta utan någon form av kompensation.

Herr ålderspresident! När det gäller regelverket har inte den här regeringen förändrat det, utan det är ett regelverk som sattes på plats under alliansregeringen. Det är ett svar på den frågan som Sten Bergheden tar upp.

När det gäller förtroendefrågan förväntar jag mig att Jordbruksverket och dess ledning vidtar nödvändiga åtgärder för att klara ut den här situationen under det här året.

Är det rimligt att utbetalningarna är så sena? Mitt svar på den frågan är nej. Det är djupt olyckligt att det är på det sättet. Det är därför jag och regeringen har vidtagit ett flertal åtgärder för att Jordbruksverket ska komma till rätta med den här problematiken.

Det finns också en historisk problematik från tiden innan den här regeringen tillträdde. Vi hade inte regelverket på plats kring den nya CAP-perioden. Det fanns 333 utestående frågor från kommissionen. Alliansregeringen överlämnade till oss när vi tog över en oreda i de här frågorna som fortfarande får effekter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! När vi diskuterade samma fråga i höstas kritiserade Moderaterna mig för de ökade anslagen till Jordbruksverket. Då undrade Sten Bergheden följande. Jag ska citera Sten. Så här sa han: "Är det statsrådets och regeringens nya politik att ge mer pengar till de myndigheter och verk som missköter sina upphandlingar och på grund av det inte klarar av att hålla sin budget?"

Nu skriver Sten Bergheden i sin interpellation att det inte kan "komma som någon överraskning för regeringen och Jordbruksverket att det kan krävas extra resurser för att i tid kunna göra utbetalningar av EU-stöd".

Sten Bergheden! Jag kan inte tolka det som annat än att ni moderater nu anslutit er till de åtgärder som regeringen vidtar och vidtagit, åtgärder som även bland annat Centerpartiet står bakom. Det gläder mig verkligen. Det är viktigt med bred enighet i riksdagen kring denna typ av frågor.

I Moderaternas budgetmotion i höstas saknades faktiskt extrapengar till Jordbruksverket. Jag vill inte misstolka dig, Sten Bergheden. Därför undrar jag om er positionsförflyttning verkligen gäller. Kommer det nu att finnas extrapengar till Jordbruksverket i Moderaternas ekonomiska vårmotion - ja eller nej?

Herr ålderspresident! Tack för det inlägget, ministern!

Först kan jag bara säga att det vore märkligt om vi inte skulle kunna försöka hinna anpassa oss. Nu när regeringen har trasslat till det så oerhört för våra bönder att de får vänta på pengarna i upp till två års tid är det väl rimligt att man gör något.

Det ministern glömmer bort i detta läge är att det är bönderna själva som har fått betala de 60 miljonerna till Jordbruksverket för att täcka de här delarna. Man tar nämligen de pengarna från landsbygdsprogrammet. De skulle gå till andra delar.

Man ger alltså fri lejd till Jordbruksverket att göra en upphandling som havererar och kostar mer än det handlar om. Man tillåter Jordbruksverket att överskrida sin budget, och i det läget talar man om för alla andra statliga verk och myndigheter här i Sverige att det är okej att göra så dåliga affärer. Belöningen blir att det kommer mer pengar från den här regeringen för att klara av det de inte klarade av när de gjorde upphandlingen.

Städa framför egen dörr, ministern, innan ni ger er in i att diskutera hur vi ska lösa den problematiska situation ni har försatt oss i! Det är självklart att vi får ta ansvar för det som ni lyckats trassla till ordentligt under er tid, men den viktiga frågan kvarstår.

Ni har inte utkrävt någon form av ansvar eller ställt krav i den här delen. Ni har tillskjutit pengar som var lantbrukarnas egna för att täcka det här - och det fungerar fortfarande inte, herr ålderspresident. Det sitter lantbrukare runt om i landet och väntar på 1,9 miljarder. Delar av de pengarna är från 2015 och borde ha varit utbetalade för ett och ett halvt år sedan.

Herr ålderspresident! Jag svarade på Sten Berghedens alla tre frågor, men jag noterar att han inte svarade på min enkla fråga: Kommer ni att tillskjuta ekonomiska medel i er ekonomiska vårmotion? Jag ska noggrant och med mycket stort intresse följa offentliggörandet av er motion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den oreda som ni ställde till med när det gäller CAP var väldigt svår att hantera när vi tillträdde. Vi fick arbeta dygnet runt med att klara ut 333 obesvarade frågor med kommissionen. Det var det vi tog över och som lade grunden för den problematik som fortfarande finns.

Det är djupt oacceptabelt att dessa jordbrukare inte kan få ut sina stöd. Vi har vidtagit massor med åtgärder från regeringens sida, och jag kommer att följa frågan mycket noggrant för att se till att detta kommer i land och man kan få ut sina pengar.

Det finns en lärdom att dra av detta, nämligen att göra hemläxan i tid. Den här programperioden började den 1 januari 2014. När vi tillträdde den 3 oktober 2014 fanns det inte ens något regelverk på plats. Hemläxan måste göras i tid, och systemen måste bli enklare.

Överläggningen var härmed avslutad.