Interpellationssvar - 2017-03-14

Svar på interpellationer

Herr talman! Lotta Finstorp har frågat mig hur jag motiverar sänkningen av taket i RUT-avdraget. Hon har också frågat mig om jag och regeringen kommer att höja taket igen och i så fall när.

Som jag har redogjort för vid flertalet interpellationsdebatter, bland annat med Lotta Finstorp, är motiven bakom de förändringar av RUT-avdraget som trädde i kraft den 1 januari 2016 att avdraget ska riktas mer mot vanliga hushåll. Det är viktigt för skattesystemets legitimitet att skattepolitiken upplevs som rättvis.

Förändringarna bedöms inte innebära någon skillnad för de allra flesta som i dag gör RUT-avdrag. Detta gäller även efter att ytterligare tjänster har införts den 1 augusti 2016 och den 1 januari 2017, eftersom det är ytterst få användare av RUT-avdraget som gör avdrag för så pass höga belopp som över 25 000 kronor.

Någon höjning av taket i RUT-avdraget är mot denna bakgrund inte aktuell.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Av svaret framgår att vi har interpellerat om denna fråga tidigare. Senast var i januari 2016.

Det är en bra reform som förtjänas att lyftas fram ofta. Den har dessutom en stor utvecklingspotential för fler arbeten. Även regeringen borde tycka att det är bra att denna fråga lyfts upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I svaret sägs att det avdrag som trädde i kraft den 1 januari 2016 ska riktas mer mot vanliga hushåll. När jag tittar på siffror från landet ser jag att RUT-tjänsterna har ökat markant över åren, framför allt utanför storstadsområdena. De hushåll som ministern nämner är till exempel de 1 006 RUT-köparna i Vingåker, som nog ser sig själva som väldigt vanliga hushåll.

Att satsa på fler RUT-jobb är att satsa på dem som står långt från arbetsmarknaden men också att bland annat stärka valfriheten inom välfärdssektorn. Sverige behöver fler jobb, också för dem som har kort oavslutad utbildning.

Lägre trösklar till jobb är viktigt, och fyra av fem nya jobb skapas av de små och medelstora företagen, precis sådana företag som RUT-företagen utgör. RUT fungerar integrerande för nyanlända och, som sagt, för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det genererar nödvändiga skatteintäkter som vi kan använda till fler välfärdstjänster.

Företagarna och Offerta lade fram en rapport 2014, som bland annat visade att 46 procent av de RUT-anställda kom direkt från arbetslöshet. Ett av fem företag har fler än 18 nationaliteter anställda. Det är fantastiska siffror, och därför är RUT en bra reform som vi skulle kunna vidareutveckla ytterligare. Det är därför jag anser att vi borde höja taket.

Totalt beräknas RUT-reformen ha skapat omkring 20 000 jobb. Nu när vi har utvidgat överenskommelsen så att det är fler tjänster blir det intressant att se hur många nya arbeten detta generar efter 2017. En annan viktig sak med RUT-reformen är att svartjobben har minskat kraftigt i branschen. Det finns flera syften med att ha RUT-reformen och utveckla dessa tjänster vidare.

Regeringen har som mål att ha Europas lägsta arbetslöshet 2020. Om det ska nås måste man tänka vidare, släppa alla heliga kor och tänka nytt. Då är RUT-branschen absolut en bransch som kan bidra till att komma närmare detta mål.

RUT har gett många kvinnliga entreprenörer. Jag såg nyligen statistik som visar att antalet kvinnliga entreprenörer växer, men med det tak som nu har satts avseende RUT ser man inte den kraftiga ökning som fanns tidigare. Vi moderater har arbetat i flera år för att utvidga olika sorters tjänster, och det är glädjande att det nu blev fler från augusti 2016.

Det som är anmärkningsvärt är att till exempel LO:s ordförande säger att det är en dålig idé med RUT-avdrag och att man har sett att varje jobb på RUT-avdrag har kostat mycket pengar som i stället skulle kunna användas till dem som har svårt att få jobb. Jag skulle vilja att ministern vidareutvecklar detta, för jag förstår inte riktigt - det har gett väldigt många jobb. Instämmer finansministern i det som LO:s ordförande säger?

Herr talman! Jag delar helt Lotta Finstorps inställning att det finns många fördelar med det RUT-system som den borgerliga regeringen införde. Det är därför vi inte avskaffar RUT, utan vi har kvar det med samma höga subventionsgrad som den tidigare regeringen införde.

Precis som Lotta Finstorp säger är detta en sektor som har skapat jobb som kan vara ett ingångsarbete för många personer och som också har skapat en hel del nya entreprenörer. Därför har regeringen utvidgat RUT-avdraget så att man nu får göra RUT-avdrag för fler tjänster än tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser att under vår regering har RUT-avdragen ökat mellan 2015 och 2016, såväl i utbetalningar och antal köpare som i antal utförare. Här finns många poänger. Poängen med den förändring vi gjorde var att RUT skulle riktas mer mot vanliga hushåll, och vi ser också att fler vanliga hushåll använder det.

Det som Lotta Finstorp nu bekymrar sig för är den procent av RUT-köparna som slår i taket. Då ska man veta att det är en grupp personer som har en inkomst på ungefär 1 miljon. Det är inte särskilt många personer som har den typen av inkomster. Om man har miljoninkomster kan man nog köpa RUT-tjänster även i framtiden.

Lotta Finstorp säger att det var ett viktigt sätt att bli av med svartjobb. Här vill jag höja ett varningens finger. Det är klart att svartjobben har minskat i denna bransch, men det beror också på att subventionsgraden är så låg att branschen i praktiken är obeskattad. Om det är på det sättet - genom att helt avskaffa skatten - som Moderaterna vill bekämpa skattefusk och svartjobb blir det inte mycket pengar kvar till välfärdssektorerna. Regeringen jobbar vidare med helt andra förslag för att minska skattefusket och svartjobben.

Herr talman! Taknivån är inte enbart en limit för köparen. Det är en limit för den som ska starta företag och se om det kan gå runt. Det är en limit för den entreprenör som kanske riskerar att gå ifrån ett fast arbete, som brinner för sitt jobb inom hemtjänsten och som drömmer om att bli egen entreprenör. Denna limit gör att man kanske inte vågar starta och framför allt inte anställa fler. Jag tycker att det är väldigt olyckligt.

Det är synd att vara raljant i denna debatt. Detta är ett sätt att lösa det. För att ni ska kunna nå ert mål att ha Europas lägsta arbetslöshet 2020 skulle det, enligt Svenskt Näringsliv, som har räknat på detta, gå åt 460 000 nya jobb. Då är detta en del. Det är i tjänstesektorn som jobben kommer att växa till, och då gäller det att öppna upp och försöka hitta bra lösningar.

Det som är viktigt för den som ska bedriva näringsvänlig politik, och även för den som ska starta ett företag, är att det är långsiktiga spelregler. Nu när regeringen har hot om kilometerskatt, flygskatt och nya 3:12-regler finns det många uttalade hinder som ännu inte är klubbade och som verkar hindrande för den som vill anställa fler i sitt lilla RUT-företag. I stället avvaktar man. Jag ska bevaka denna fråga, för jag är övertygad om att vi kommer att se detta i statistiken.

Arbetslösheten bland kvinnor som är födda utanför Sverige är i dag 30 procent. Jag hörde detta i fredags. Det är en oacceptabel situation för varje arbetslös kvinna men också ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Med varje åtgärd från regeringen som hämmar jobbtillväxt hamnar dessa kvinnor ännu längre från arbetsmarknaden.

Nio år - så lång tid tar det för hälften av alla nyanlända i Sverige att få ett jobb, enligt nya siffror från SCB. Att korta denna tid för nyanlända och för personer med låga kvalifikationer när det gäller att få jobb är en av Sveriges största utmaningar. Alla partier delar naturligtvis regeringens uppfattning om detta.

Arbetsmarknadsministern har dessutom som mål att det ska ta två år för den som är nyanländ att få ett arbete. Då måste det också finnas verktyg för detta. Det är lite grann detta som min fråga handlar om. Vilka verktyg finns det mer i verktygslådan som kan göra att man kortar den tid som nyanlända är arbetslösa, från nio år till två år? Det måste vara enorma reformer som ska göras. Är det realistiskt över huvud taget när det är nio år i dag och målet är två år? Vad gör regeringen för att nå detta mål? Ligger regeringens mål om att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet 2020 fast? Varför föreslår regeringen då till exempel tillväxthämmande skatter? Hur ska man nå detta mål? RUT är en del i detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Regeringen har höga ambitioner när det gäller att öka sysselsättningen och få ned arbetslösheten. Vi kan se att det har blivit 150 000 nya jobb sedan regeringen tillträdde. Vi ser också att arbetslösheten minskar, och ungdomsarbetslösheten är den lägsta på 13 år.

Regeringen har jobbat brett med att få fler människor i utbildning, så att den kompetens som företagen efterfrågar kan mötas. Vi har fått fart på bostadsbyggandet. Vi är också på väg att göra stora infrastrukturinvesteringar, och vi ökar underhållet vad gäller bland annat järnvägen. Vi driver också en mer aktiv arbetsmarknadspolitik. Detta är viktiga steg på vägen. Naturligtvis kommer regeringen att fortsätta att arbeta och göra ytterligare insatser för att fler människor ska kunna få den utbildning som företagen efterfrågar. Men Arbetsförmedlingen ska också jobba mer aktivt, inte minst med nyanlända kvinnor i Sverige som behöver komma snabbare ut på arbetsmarknaden.

Däremot tror inte jag, som Lotta Finstorp, att det är just taket på RUT-avdraget som kommer att göra att man löser dessa problem. Jag tror att det behövs helt andra åtgärder än att det är de 4 500 personer med en genomsnittlig inkomst på över 1 miljon kronor som ska lösa detta problem i någon större utsträckning. Jag delar inte uppfattningen att detta skulle vara en särskilt viktig fråga i detta sammanhang. Jag tror att många av dessa personer kommer att fortsätta köpa RUT-tjänster precis som tidigare, givet vilka inkomster detta rör sig om.

Herr talman! Vi befinner oss i en högkonjunktur nu. Men i till exempel min hemkommun Flen är arbetslösheten drygt 15 procent. Det är framför allt så att bland dem som har en utbildning och är födda i Sverige är arbetslösheten mycket låg. Men för att utföra just RUT-tjänsterna på ett bra sätt krävs det inte en akademisk utbildning. Det är den sortens jobb som vi behöver få mer av.

Som jag sa tidigare är taket på RUT-avdraget egentligen inte ett problem för köparna. Det handlar i stället om signalsystemet när det gäller dem som vill starta ett företag i denna bransch och som vill anställa fler. Det är precis det som vi behöver i Sverige. Det är ett problem för dem snarare än för dem som ska köpa RUT-tjänsterna.

Vd:n för Svenskt Näringsliv beskriver på ett mycket konkret sätt entreprenörens vardag. Det är kanske då som denna limit, taknivån, blir problemet. Entreprenörer tar risker i sitt företagande - risker med satsat kapital och upparbetade vinster. Företag är inget som bara tickar och går. Tvärtom har de ett ansvar för anställda. Räcker inte intäkterna kommer ägaren sist när lönerna ska betalas den 25:e. Det är så en entreprenörs vardag ser ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Almega presenterade nyligen siffror som visar hur halveringen av RUT-avdraget har slagit hårt mot RUT-sektorn. Det är också där man ser att kvinnligt företagande har bromsat upp. Vi vill se fler kvinnor som startar företag. Jag tycker inte att jag får konkreta svar. Hur ska vi få fler kvinnor att starta tjänsteföretag? Och hur ska vi få ned arbetslösheten bland dem som är födda utanför Sverige?

Herr talman! Hur ska vi få fler kvinnor som är födda utomlands att snabbt komma i arbete? Att höja taket i RUT-avdraget är nog en av de mest ineffektiva åtgärder som man i så fall kan syssla med, i och med att det berör så få köpare. Det är betydligt mer omfattande och breda insatser som behövs. Det handlar om att se till att dessa människor kommer i utbildning, om det är det som de behöver. Det handlar om att fylla på och komplettera utbildning om man har utbildning sedan tidigare. Det handlar om att ställa höga krav på dessa människor att delta i undervisning i svenska. Det handlar om att göra om föräldraförsäkringen, så att man inte börjar sitt liv i Sverige med en lång föräldraledighet utan snabbt kommer ut i utbildning i svenska och även vidareutbildning. Det handlar om att fler ska få möjlighet att använda de extratjänster i välfärden som denna regering har introducerat. Och här har regeringen ett mycket brett och omfattande paket.

Om man tror att detta skulle lösas med en höjning av taket i RUT-avdraget, då har man nog inte riktigt problemets omfattning klar för sig. Här handlar det om betydligt bredare och viktigare arbetsuppgifter.

Däremot är det tydligt att det som Moderaterna har hakat upp sig på är att den grupp på ungefär 4 500 personer med inkomster på i genomsnitt 1 miljon om året inte får möjlighet att göra RUT-avdrag på samma sätt som de har gjort tidigare. Det är klart att den omsorg som Moderaterna känner för dessa miljoninkomsttagare gör att vi andra känner igen de gamla Moderaterna, och vi vet vilka det är som de värnar.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Fredrik Christensson har frågat mig om jag och regeringen kommer att presentera några ytterligare förslag för att förbättra förutsättningarna för internationella studenter och forskare att söka sig till Sverige. Fredrik Christensson har också frågat vilka regelverk som jag och regeringen är beredda att skyndsamt förändra för att minska den nuvarande problematiken för internationella studenter.

Efter att den borgerliga regeringen införde studieavgifter 2011 sjönk antalet utomeuropeiska studenter kraftigt, och det är först på senare tid som den negativa utvecklingen har börjat vända. Det är oerhört viktigt att studenter vill komma till Sverige för att studera. Det höjer kvaliteten på svensk utbildning, och i denna globala värld tjänar alla på att svenska universitet och högskolor är internationella miljöer.

Ökad internationalisering inom högre utbildning och forskning är nödvändig för att Sverige bättre ska kunna möta nationella och globala samhällsutmaningar, öka landets konkurrenskraft och stärka positionen som kunskapsnation. Universitet och högskolor behöver därför ges goda förutsättningar för att öka internationaliseringen. Där är inte minst välfungerande och tydliga regelverk en viktig fråga.

Universitetskanslersämbetets rapport lyfter fram flera viktiga utvecklingsområden. Regeringen har som bekant nyligen tillsatt en utredning i syfte att öka internationaliseringen av svenska universitet och högskolor. En viktig del i uppdraget till utredaren är just att göra en helhetsöversyn av systemet med bland annat anmälnings- och studieavgifter, rekrytering och prövning av uppehållstillstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar Fredrik Christenssons uppfattning att det är viktigt att förbättra möjligheterna för internationella studenter att söka sig till Sverige. Samtidigt är det viktigt att inte fortsätta med snabba och ogenomtänkta åtgärder, som sedan i sin tur måste lappas och lagas. Utredningen måste ges tillräcklig tid för att nu ta fram ett sammanhängande och välfungerande system för mottagandet av internationella studenter.

En viktig del av mottagandet av tredjelandsstudenter är att processerna för prövning av uppehållstillstånd är välfungerande. Migrationsverket har hittills i år fått in fler ansökningar om uppehållstillstånd för studier än under motsvarande period förra året. Sett till regeringens ambition att internationaliseringen av universitet och högskolor ska öka är detta glädjande. Tyvärr har detta i kombination med att Migrationsverket fortfarande har en stor arbetsbelastning också lett till längre handläggningstider.

Regeringen har de senaste åren tillfört Migrationsverket betydande resurser. Myndighetens förvaltningsanslag har ökat från drygt 3 miljarder kronor 2014 till nästan 6 miljarder kronor 2017.

Regeringen har även satt som ett mål för Migrationsverket att handläggningstiderna för ansökningar om uppehållstillstånd på grund av bland annat studier ska vara så korta som möjligt, med hänsyn till ärendets beskaffenhet. Dessutom har myndigheten fått i uppdrag att ta fram en handlingsplan för hur handläggningstiderna ska kunna förkortas.

De åtgärder som Migrationsverket nu vidtar är avsedda att leda till förkortade handläggningstider under innevarande och kommande år. Jag är också övertygad om att utredningen om en ökad internationalisering av universitet och högskolor kommer att utarbeta ett välfungerande system för mottagande av tredjelandsstudenter, så att Sverige fortsätter att utvecklas som ett attraktivt studieland och en ledande kunskapsnation.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret.

I december månad hade jag en interpellationsdebatt med migrationsministern gällande den här problematiken. Under förra året uppfattade lärosätena en ganska stor problematik med de internationella studenternas möjlighet att söka sig till Sverige. Det gällde handläggningstiderna hos Migrationsverket, delvis även hanteringen av visumansökningar och liknande processer i tredjeland. Vi fick bland annat bevittna att ett hundratal studenter som hade blivit antagna till Jönköpings universitet på grund av byråkratin och regelverket i Sverige hindrades att komma till Sverige för att starta sina utbildningar i tid. Det är bara ett av många exempel från de lärosäten som jag har talat med under det gångna året.

Som ministern säger i svaret är det glädjande att det är fler studenter som söker sig till Sverige i år än förra året. Men det gör det ännu mer viktigt att lösa den här problematiken, för det skapar inte bara problem för lärosätena, som får en osäkerhet om hur många studenter som kommer att påbörja utbildningarna på lärosätena och därmed vilka resurser man har att arbeta utifrån. Det påverkar framför allt de enskilda individerna som har sin dröm och sitt hopp om att kunna påbörja studier i Sverige, och som till och med har kommit in på utbildningar i Sverige, men som på grund av byråkrati, antagningsregler eller långa handläggningstider hos Migrationsverket inte kan göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Strax innan jag skrev min interpellation till statsrådet kom det en rapport från Universitetskanslersämbetet, som pekar på ett antal brister i nuvarande system. En av dessa, som jag lyfter fram i interpellationen, handlar om återbetalning av både anmälningsavgifter och studieavgifter. UKÄ pekar på problematiken att det är oklart i dagens regelverk om man har möjlighet att få tillbaka studieavgiften eller inte. Det drabbar särskilt de studenter som hoppas och tror att de ska kunna påbörja sina studier i Sverige - inte bara för att de förlorar ett eller ett par år innan de kan påbörja sina studier, som skjuts upp på grund av svensk byråkrati, utan de riskerar också att förlora ekonomiskt på det, vilket enligt min mening är helt oacceptabelt.

Det krävs handlingskraft. Det som regeringen har presenterat i utredningen vad gäller internationalisering är behjärtansvärt, och det finns många delar i den som jag tycker är viktiga att peka på, som svenska studenters möjligheter att studera utomlands. Men det som jag vill ha fokus på i den här debatten handlar ju om utländska studenter, tredjelandsstudenter, som söker sig till Sverige för att studera. Det blir en problematik när utredningen, som statsrådet hänvisar alla internationaliseringsfrågor till, ska lämna sitt slutbetänkande, med fokus på utländska studenter i Sverige, först i oktober 2018. Det innebär att vi kommer att ha nya regler på plats i bästa fall 2020, vilket är sex år efter att regeringen tillträdde.

Jag fick inte riktigt klarhet i ministerns svar om regeringen är beredd att vidta några åtgärder vad gäller förändringar i förordningarna eller på andra sätt för att underlätta för de här studenterna här och nu. Utöver det: Är regeringen beredd att presentera några ytterligare förslag för att korta handläggningstiderna?

Att ta fram en handlingsplan är behjärtansvärt. Men under hösten kommer Centerpartiet att presentera förslag om att bland annat möjliggöra uppehållstillstånd under hela studietiden för att minska byråkratin men också öka säkerheten och tryggheten för de studenter som kommer till Sverige, och det kan också handla om doktorander.

Herr talman! Jag tror att Fredrik Christensson och jag är helt överens om hur viktigt det här är. Det verkar också som att vi är överens om att den förra regeringens beslut kring de här frågorna var ganska förhastade och inte konsekvensanalyserade. Det är det regelverk som man då satte som vi nu lever med, där det är otydligheter i till exempel frågor som handlar om återbetalningen. Det är också otydligt vad som ska räknas in i det kostnadstäckande uppdraget.

Allt detta behöver vi nu få en samlad bild av. Här är Universitetskanslersämbetets rapport ett viktigt kunskapsunderlag. Men det är just ett kunskapsunderlag som ska användas för att utredningen och utredaren ska kunna föreslå en mer heltäckande lösning som också är hållbar över tid. Jag tror inte att vi ska göra om det misstag som man gjorde under den borgerliga regeringen och göra ett hafsverk som sedan visar sig inte riktigt funka och som man måste lappa och laga i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller handläggningstiden har vi vidtagit åtgärder. Migrationsverket ligger inte under mitt ansvarsområde, men jag för kontinuerligt en dialog med ansvarigt statsråd om detta. Vi får se om de åtgärder som vi nu har vidtagit ger effekt. I annat fall får vi självfallet se om vi behöver göra något ytterligare för att öka tryggheten men också attraktiviteten i att komma till Sverige som student.

Vi ser som sagt nu en uppåtgående trend, att det är fler som söker sig hit och också från de delar av världen som har avgiftsbelagda utbildningar. Det är otroligt positivt. Men för att upplevelsen ska bli så god som möjligt måste vi se till att det blir en bra start för dessa studenter. Som Fredrik Christensson säger är det också viktigt för att våra universitet och högskolor ska kunna ha en bra planering och använda sina resurser på bästa sätt.

Internationaliseringsutredningen är viktig för att vi ska kunna lägga fast en strategi men också för att få ett system som fungerar utan att det blir ett hafsverk där vi måste gå in och lappa och laga i efterhand.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det finns flera delar i det som jag reagerar på och vill lyfta fram. En fråga som jag önskar svar på från ministern handlar om den tillsatta utredningen.

Det som har varit det stora problemet under hösten är handläggningen av utländska studenter som söker sig till Sverige. Det var därför förvånande när jag fick till mig utredningsdirektiven och kunde konstatera att just dessa delar var framskjutna väldigt långt, till skillnad från internationaliseringsdelarna som gäller de svenska studenternas möjligheter att ta sig ut i världen. Jag skulle gärna vilja höra statsrådets förklaring till varför man skjuter på just denna fråga, som enligt min uppfattning har varit en av de mest problematiska den senaste tiden.

Förra årets hantering blev väldigt olycklig för lärosätena och för de studenter som hade sökt sig hit. Min förhoppning är att vi inte ska upprepa misstaget igen, för om vi gör det riskerar vi att ytterligare en gång hamna i situationen att studenter inte får komma hit trots att de blivit antagna. Då riskerar det internationella ryktet om Sverige som studieland att raseras. Därför krävs det åtgärder, och ganska omgående. Att satsa på att ge Migrationsverket krav på att ta fram en handlingsplan är bra. Men det finns också många regelverk kopplade till detta.

När det gäller ansökningsförfarandet för internationella studenter sker det i dag ganska mycket dubbelarbete mellan lärosätena och Migrationsverket, bland annat vad gäller studenternas kunskaper i engelska. Lärosätena kontrollerar om de har de kunskaper som krävs och Migrationsverket gör sedan en liknande bedömning. Det är onödigt och kan undvikas, till exempel genom en tydlighet i ansvarsfördelningen. Men det handlar också om tydligheten mot studenterna, att man ska veta när man blir återbetalningsskyldig eller inte. Det tror jag är en viktig del också i att få en ökad attraktivitet. När jag läser regeringens utredningsdirektiv uppfattar jag inte att regeringen har tagit med detta i internationaliseringsutredningen. Jag önskar att ministern kan förklara att jag inte har läst den tillräckligt noga, även om jag uppfattar att jag har gjort så.

Jag skulle även vilja höra vad statsrådets handlingsplan är ifall 2017 blir likt 2016 när det gäller de internationella studenterna och utmaningarna för både lärosätena och individerna. Vad är regeringen beredd att göra om vi skulle uppleva en likartad situation igen? Enligt min mening skulle det vara olyckligt och oacceptabelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Som jag sa tidigare är det viktigt att vi faktiskt säger att det är den reform som gjordes under förra regeringen som är grunden till att vi har ett otydligt regelverk vad gäller avgifter och återbetalning. Det var en snabb och alldeles för snabb och hafsig reform där man inte gjorde en konsekvensanalys.

Det mest dramatiska, och det som debatterades mest, var att vi tappade 80 procent av tredjelandsstudenterna. Det håller som sagt sakta men säkert på att vända tillbaka. Det gjorde dock att våra svenska universitet blev mindre internationaliserade, vilket inte var bra för kvalitetsutvecklingen på våra universitet och högskolor.

Jag vill inte göra om detta misstag. Jag vill se en utredning och ge utredaren ordentligt med tid för att lämna ett helhetsförslag som tar med alla de aspekter som Fredrik Christensson tar upp. Då kan vi få ett system som är hållbart och fungerande så att vi inte hamnar i den här situationen igen. Svaret på Fredrik Christensson fråga är alltså att man därför behöver få ordentligt med tid för detta.

Uppdraget är att utredaren ska göra en helhetsöversyn av frågor om till exempel rekrytering, antagning, betalning av studieavgift och ansökan om uppehållstillstånd. Alla dessa delar finns med i uppdraget, och det är tydligt uttryckt att det är hela systemet för de inresande avgiftsbetalande studenterna som ska fungera väl.

När det gäller utresande studenter vill vi ha en snabb återkoppling. Detsamma gäller hela den övergripande målsättningen med internationaliseringen.

Det är viktigt att också våra svenska studenter kommer iväg. De kommer iväg i mindre utsträckning än EU:s mål 2020 som säger att 20 procent av ett lands studenter bör studera i ett annat land under delar av sin utbildning. I dag är det 14 procent av de svenska studenterna som kommer iväg, och på vissa professionsutbildningar är det bara 4 procent. Det är inte bra. Vi behöver se till att också svenska studenter får delar av sin utbildning i annat land.

Men störst fokus har det varit på de inresande studenterna och den dramatiska minskningen av tredjelandsstudenter efter den borgerliga regeringens reform. Därför ska vi nu försöka få fram ett system som är heltäckande, som löser många av de problem som har uppstått och som är hållbart över tid. Vi bedömer att utredaren behöver denna tid för att kunna ge ett sådant förslag.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag blir dock inte helt klok på det.

Jag delar att det är positivt att antalet internationella studenter ökar sedan en tid tillbaka. Men de utmaningar vi ser är här och nu, och de är framför allt kopplade till regelverk och byråkrati för de internationella studenter som söker sig hit.

Här har Centerpartiet presenterat en rad förslag, bland annat förlängda uppehållstillstånd, vilket både skulle minska byråkratin och öka tryggheten för studenterna. Vi har också påtalat problemet med dubbelarbete mellan lärosäten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet hänvisar till en utredning som ligger långt fram i tiden och ger inget tydligt svar på varför frågan om internationella studenter som söker sig hit ska hanteras under längre tid än frågan om svenskar som söker sig utomlands. Jag önskar en tydlighet från regeringen här.

Mycket av detta kan man göra genom förordningsförändringar och liknande för att få till en tydlighet i systemet här och nu. I och med de problem vi såg förra året och att antalet studenter ökar under det kommande året riskerar Sveriges rykte som studieland att raseras om det åter blir så att studenter blir antagna till utbildningar men inte kan påbörja sina studier. Det drabbar såväl lärosäten som individer.

Mitt fokus är att underlätta för dessa. Lyfter man som statsrådet upp vad tidigare regeringar har gjort eller inte har gjort tappar man detta fokus. Regeringen har suttit i två och ett halvt år, och jag förväntar mig att man presenterar förslag för att lösa de problem och samhällsutmaningar vi står inför. I min interpellation har jag pekat på några utmaningar som jag hoppas att regeringen skyndsamt tar fasta på.

Herr talman! Vi har som sagt vidtagit åtgärder. Bland annat gav jag UKÄ i uppdrag att göra kartläggningen av hur universitet och högskolor jobbade med avgifterna och varför dessa skilde sig så mycket åt.

Jag har också haft en serie internationaliseringsseminarier där vi har diskuterat vad det är för utmaningar vi har när det gäller att få till mer internationaliserade miljöer på våra universitet och högskolor och hur vi ökar Sveriges attraktivitet som studienation.

Vi har också vidtagit åtgärder vad gäller det ökade tryck på Migrationsverket som har varit till följd av att Sverige har tagit emot väldigt många nyanlända, vilket har drabbat vår studenter och lärosäten på ett negativt sätt.

Åtgärder har alltså vidtagits. Nu får vi se om dessa åtgärder räcker eller om vi behöver göra mer.

Återigen: Det är ett komplext system, och det är viktigt att vi får fram ett helhetssystem. Att bara lappa och laga och rycka i enskilda trådar utan att se konsekvenserna av helheten är fel väg att gå. Det var det 2011, och det är det även 2017. Vi behöver en ordentlig, samlad utredning och ett förslag som gör att Sverige blir en attraktiv studienation och att internationaliseringen ökar i vår högre utbildning.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Fredrik Christensson har frågat mig på vilket sätt jag avser att gå vidare med frågan om att öka jämförbarheten av utbildningar så att studenter kan göra välinformerade val nu när det inte hanteras inom ramen för kvalitetssäkringssystemet.

När Universitetskanslersämbetet och Universitets- och högskolerådet inrättades 2013 var ett av syftena att få en tydlig rollfördelning mellan myndigheterna. Därigenom kan överlappande uppgifter undvikas, och det går att åstadkomma synergier på ett antal områden, till exempel i fråga om information om högskolestudier. Det är särskilt viktigt att det för den enskilda studenten finns tillgång till samlad information om universitetens och högskolornas utbildningsutbud.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Universitets- och högskolerådet har därför fått i uppgift att tillhandahålla relevant och saklig information om högre utbildning för att göra det möjligt för studenter och andra berörda målgrupper att göra välavvägda val.

Inom ramen för det uppdraget har myndigheten bland annat utvecklat webbplatsen studera.nu där det finns samlad information om högre utbildning. Där kan läsaren bland annat jämföra utbildningar, få information om hur högskolestudier går till och hur ansökan görs samt vad det finns för alternativ efter avslutad utbildning.

Därutöver gör myndigheten riktade informationsinsatser till studie och yrkesvägledare, som är en viktig målgrupp i arbetet med breddad rekrytering.

Jag tycker precis som frågeställaren att det är viktigt att kvinnor och män från studieovana hem får möjlighet att studera på universitet och högskolor. Det är ett stort problem att snedrekryteringen till högskolan består.

Tyvärr prioriterade inte den förra regeringen arbetet med att främja och bredda rekryteringen till högskolan, och det blev under den förra mandatperioden svårare att komma in på högskolan.

Den här regeringen har satt upp breddad rekrytering på dagordningen igen och har arbetat med att se över vilka initiativ som behöver tas för att snedrekryteringen ska minska.

Universitets- och högskolerådet har på regeringens uppdrag tagit fram en rapport om dagens situation, som nu har tagits emot och analyseras.

Regeringen investerar också i fler utbildningsplatser, som fördelas i hela landet för att förbättra möjligheterna att studera vidare.

Information om högre utbildning är viktigt, men det krävs även en rad andra åtgärder. I princip alla lärosäten arrangerar aktiviteter riktade till skolungdomar i både grund- och gymnasieskolan. De flesta lärosäten genomför också aktiviteter riktade till grupper där få går vidare till högskolan, huvudsakligen arbetslösa, flyktingar och unga vuxna.

Det är också vanligt att lärosäten samarbetar med andra viktiga aktörer, till exempel Arbetsförmedlingen, den kommunala vuxenutbildningen och folkhögskolor.

För att bredda deltagandet i högskolestudierna ger många lärosäten även stöd i form av vetenskapligt skrivande, språkstöd och olika mentorsprogram. Även lärosätenas arbete med bedömningar av reell kompetens bidrar till breddad rekrytering.

Framöver fortsätter även arbetet med att se över tillträdet till högre utbildning och främja möjligheterna till ett livslångt lärande.

Sammantaget anser jag att det finns goda möjligheter för blivande studenter att informera sig om högre utbildning för att göra väl avvägda studieval.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Min interpellation bygger på ett tillkännagivande från riksdagen våren 2016. Samtliga partier i Sveriges riksdag ställde sig bakom detta tillkännagivande som handlar om vikten av att värna och stärka möjligheten för studenter och blivande studenter att göra välinformerade val. Det handlar framför allt om att få till ett bra och transparent system.

Detta hanterades i samband med att ett nytt kvalitetsutvärderingssystem skulle tas fram. Regeringen gjorde ett antal förändringar, bland annat en viktig förändring som innebär att inte samtliga utbildningar ska utvärderas av Universitetskanslersämbetet, UKÄ. Fokus ligger mycket mer på att lärosätena själva ska utvärdera de egna utbildningarna. UKÄ ska göra vissa systematiska utvärderingar på vissa utbildningar eller utbildningsområden.

Detta skapar en del problem. På studera.nu finns, som ministern lyfter fram, en del information för blivande studenter. Man kan tack vare den rodda sig fram i djungeln av olika behörighetsgrupper för likvärdiga utbildningar. Man kan få reda på ungefär vad antagningspoängen är, och man kan i dagsläget även se kvalitetsutvärderingar från det tidigare kvalitetsutvärderingssystemet.

När nu kvalitetsutvärderingssystemet ändras ställer detta självklart nya krav på staten, som i detta fall förmedlar utbildningar, att möjliggöra välinformerade val för blivande studenter. Tillkännagivandet är fortfarande angeläget.

Nu har det visat sig att det mest lämpliga sättet att hantera frågan inte var inom ramen för det nya kvalitetsutvärderingssystemet. Även UKÄ lyfter fram att det borde vara ett särskilt uppdrag. Jag delar den åsikten.

Vi kan se på våra nordiska grannländer. Både Danmark och Norge har mer välutbyggda system. Det tydligaste utgörs av ett statligt initiativ där man kan jämföra utbildningar. I Danmark har man nyligen infört ett system där studenterna får information om vilken lön de studenter får som har gått utbildningarna. Man får information om arbetsmarknadsetableringen och om utbildningen har varit relevant för de jobb som studenterna har fått. Stort fokus ligger på tidigare studenters upplevelser och hur de ser på utbildningarna.

Norge har ett liknande system, där fokus ligger på hur tidigare studenter ser på kvaliteten på utbildningen. Dessa båda system borde Sverige titta närmare på för att möjliggöra mer informerade studieval.

Mer informerade studieval är framför allt viktiga för personer från studieovana hem. De har inte samma förutsättningar att veta vad man kan förvänta sig av utbildningarna. Att i dag läsa tre år på högskola utgörs inte bara av tre år som man hade kunnat spendera på att arbeta och tjäna pengar, utan det ger också ofta studieskulder på 200 000-250 000 kronor.

Det är alltså en stor investering, och för en sådan måste man i förväg kunna få veta vad man kan förvänta sig. Med Sveriges nuvarande system är detta svårt. Det är svårt att få reda på skillnaden mellan likvärdiga utbildningar på två olika lärosäten eller mellan olika utbildningar på samma lärosäte. Vilken utbildningspremie kommer detta att ge mig som individ? Hur ser mina förutsättningar ut på arbetsmarknaden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är särskilt viktigt utifrån två aspekter. Studenter som väljer att läsa på högskolan gör det främst av två anledningar. Antingen vill man ha ett specifikt arbete och utbildar sig exempelvis till läkare eller ingenjör, eller så gör man det för att över huvud taget få ett arbete.

Min fråga till statsrådet är: Är regeringen beredd att vidta några åtgärder för att förbättra möjligheten för blivande studenter att göra välinformerade studieval?

Herr talman! Tack, Fredrik Christensson, för frågorna! Jag tror att det tydligt framgick i mitt svar att vi har vidtagit åtgärder. Det handlar dock om två myndigheter som jobbar med olika saker. UHR jobbar som främjandemyndighet och ska just informera studenterna så att de kan göra välinformerade studieval.

En annan sak som jag tror att ni efterlyser är att man ska kunna följa kvalitetsgranskningarna för att se vilken kvalitet utbildningen håller. Detta tycker också jag är viktigt. Universitetskanslersämbetet tittar nu på hur de utvärderingar som kommer att göras framöver kan tillgängliggöras. Eftersom de bygger på lärosätenas eget kvalitetsarbete ska även de redovisa hur detta fungerar. Att tillgängliggöra det kan vara en viktig del.

Samtidigt vänder jag mig lite mot beskrivningen, som jag uppfattar det, att en utbildning bara är en färdigpaketerad produkt som ska konsumeras. Utbildning, och framför allt högre utbildning, är mycket mer än så. Vi vill att studenterna även ska vara medaktörer i utbildningen och att de under utbildningens gång ska vara med och påverka och ställa krav på allt högre kvalitet.

Just detta syftar det nya kvalitetsutvärderingssystemet till. Det ska inte bara granska utan också verka kvalitetsdrivande, det vill säga att kvalitetsbrister ska åtgärdas. Om man bara lägger ut granskningen men inte uppföljningen blir informationen snart obsolet. Något som gällde vid ett granskningstillfälle gäller inte längre eftersom man har vidtagit åtgärder. Man kanske även med studenternas hjälp har hittat sätt för att stärka kvaliteten.

Det är oerhört viktigt för mig att vi har ett kvalitetsutvärderingssystem som verkar kvalitetsdrivande, alltså driver mot en högre kvalitet, och inte bara är en granskning eller är något som studenter kan välja olika produkter från. Det viktiga är utbildningens innehåll och hur man jobbar med att säkerställa kvaliteten. Studenterna ska utifrån detta absolut kunna göra informerade studieval.

Det förra kvalitetsutvärderingssystemet var inte jättebra. Eftersom det inte höll måttet och granskade för få delar i utbildningen slängdes vi ut från det europeiska gemensamma utvärderingssystemet. Nu har vi fått ett utvärderingssystem som mer granskar helheten och som gör det utifrån lärosätenas kvalitetsarbete. Det känns otroligt mycket tryggare, tycker jag.

Vi ska dock även se till att man kan ta del av kvalitetsgranskningarna och av det kvalitetsarbete som pågår för att ständigt förbättra kvaliteten i den högre utbildningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Staten lägger årligen tjugotals miljarder på grundutbildningen. I dag har vi en förordning och lagstiftning som säger att studenternas efterfrågan ska styra utbildningarna. Detta tycker jag är bra.

Men för att studenternas efterfrågan ska kunna styra krävs det att de har god information om vad de kan förvänta sig av utbildningen. Just detta har gjort att jag har engagerat mig mycket i frågan. Man måste ge studenterna bättre förutsättningar att skapa den efterfrågan som man vill se.

Ser man till vad studenter vill ha ut av en högre utbildning handlar det framför allt om ett specifikt jobb eller om ett jobb över huvud taget. Då är det viktigt att de kan få veta vad de kan förvänta sig på arbetsmarknaden efter en viss utbildning. Hur är kopplingen mot arbetsmarknaden? I detta är tidigare studenter helt avgörande.

Vi i Centerpartiet vill att det ska finnas tydligare möjligheter att få information om hur etableringen på arbetsmarknaden för före detta studenter ser ut och om hur lärosätena arbetar. Det handlar även om att ge lärosätena möjligheter att sälja in sig själva hos studenterna och visa vad som skiljer den egna utbildningen från andra utbildningar. Mer information kan ge bättre beslut.

Jag tror att detta framför allt skulle gynna mindre lärosäten. Tidigare kvalitetsutvärderingar har visat att dessa har väldigt hög kvalitet. Men när studenter väljer en viss utbildning bygger valen ofta på historiska ting, såsom ett universitetsnamn eller dylikt, vilket är olyckligt. Med ökad jämförbarhet och bättre information för blivande studenter ökar förutsättningarna att göra val som gynnar dem.

I dag ser vi dock att det finns stora utmaningar för den högre utbildningen. Avhoppen är ganska stora. Detta bygger till viss del på att man inte har tillräcklig kunskap om det yrke man utbildar sig till eller om den utbildning som man väljer.

Vi skulle kunna effektivisera det högskoleutbildningspolitiska systemet mycket bättre genom att ge studenterna möjlighet att få bättre information innan. Självklart ska studenter fortfarande kunna få göra delval, hoppa av och ångra sig, men med bättre tydlighet och bättre jämförbarhet har man bättre möjligheter att göra rätt val från början utifrån de förutsättningar man själv har.

Jag delar ministerns uppfattning att högre utbildning inte ska vara en konsumtionsvara. Det är en investering. Det är viktigt att se det utifrån det perspektivet. Man lägger tre till fem år, får ett par hundra tusen kronor i studielån och drabbas dessutom av förlorad arbetsinkomst jämfört med om man hade valt en annan yrkesinriktning. Vi måste se till att högre utbildning i större utsträckning ses som en investering. Det handlar om att göra det mer lönsamt att utbilda sig och arbeta i Sverige, men det handlar också om att redan när man påbörjar sina studier kunna få kännedom om vad man kan förvänta sig för utbildningspremie för just den utbildningen.

Det är lite beklämmande, anser jag, att statsrådet och regeringen inte presenterar några reformer. Våra nordiska grannländer är väldigt progressiva och driver på för att ge studenter bättre information inför val. Varför är regeringen inte beredd att göra mer för att öka tillgången till lättanvänd information för studenterna, så att de vet vad de kan förvänta sig av de utbildningar som de planerar att söka till?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi är som sagt alltid beredda att göra mer. Men det ska vara relevant och kvalitetssäkrad information. Fredrik Christensson säger att man i dag ibland kanske baserar studieval på att ens föräldrar gått på ett visst lärosäte eller på en historiskt god klang. Men risken är också att man kan basera valet på till exempel historiska kvalitetsdata. Det var inte minst så i det förra systemet.

Det förra systemet var inte på något sätt heltäckande. Det var två tredjedelar av utbildningarna som fanns tillgängliga att titta på. Att göra en kvalitetsjämförelse av all utbildning var alltså inte möjligt i det gamla systemet heller. Dessutom blev kvalitetsgranskningarna väldigt snabbt inaktuella på grund av att man tog tag i påpekanden om fel för att stärka kvaliteten. Då är inte det här någonting som underlättar i valet. Som jag sa är det viktigt att lärosätena redovisar sitt kvalitetsarbete och att man som student kan ta del av det.

Visst är högre utbildning en investering. Det är en investering från samhällets sida. Vi satsar otroligt mycket pengar på att få fram fler akademiskt utbildade personer. Det är även en individuell investering som man gör, och inte minst tror jag att det är viktigt att den investeringen minskar risken för arbetslöshet rätt rejält. Lärosätena gör också uppföljningar av hur arbetsmarknaden ser ut och hur många studenter som går vidare till olika typer av arbete.

Sedan ska man komma ihåg att vi inte bara utbildar för nutidens arbetsmarknad. Vi utbildar också för framtidens arbetsmarknad. Många är de studenter som själva skapar sina jobb och är med om att det skapas nya typer av jobb i samhället. Det är också en uppgift som den högre utbildningen har. Den är inte bara till för att fylla de nuvarande jobben, utan också för att ge verktyg och redskap för att förändra arbetsmarknaden och tillföra nya idéer, nya innovationer och nya företag. Det tycker jag är en viktig del av vad den högre utbildningen ska leda till.

I UKÄ:s databas kommer det som sagt att finnas information om kvalitetsgranskningar. Det kommer att vara möjligt att göra nationella jämförelser av de professionsutbildningar där vi gör nationella utvärderingar. Lärarutbildningen är den som ligger allra närmast. Det kommer också att finnas lärosätesgranskningar, så att man kan göra jämförelser och få en nationell bild.

Jag tycker att det är viktigt att UKÄ publicerar sina resultat men också att lärosätena gör det här. Sedan är det UHR som har uppdraget att informera om den högre utbildningen och se till att vi får bra underlag för val. Där finns det säkert ännu mer utvecklingsarbete som kan göras. Men det finns redan i dag information om utbildningarnas innehåll och upplägg samt om arbetsmarknadsutsikter och kvalitet, och det är det som oftast efterfrågas.

Herr talman! De uppgifter som man kan ta fram på bland annat studera.nu gäller framför allt arbetsmarknadsutsikter för branschen; de pekar inte på den specifika utbildningen och om det skiljer sig att läsa på det ena eller andra lärosätet. Möjligen kan det hjälpa blivande studenter att veta om de ska läsa till ingenjör eller ekonom och hur arbetsmarknadsutsikterna ser ut för de olika inriktningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns i dag mycket information om lärosätena, med både UKÄ:s granskningar när det gäller utomstående aktörer och lärosätenas egna kvalitetsgranskningar. Det jag skulle vilja se är att man på ett bättre sätt samlar det och gör det mer informativt och användarvänligt för de blivande studenterna. Det skulle möjliggöra en breddning av rekryteringen och möjliggöra för fler studenter att göra mer välinformerade val, vilket är en väldigt viktig fråga. Det är också viktigt utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv att veta vad det är man kan förvänta sig av utbildningen och hur den stora investering man gör med egen tid och egna resurser kommer att löna sig senare i livet.

Det som UKÄ självt pekar på är att man skulle vilja se ett särskilt uppdrag. Om det ska ligga på UKÄ eller UHR är en fråga som man kan diskutera senare. Det viktigaste är att samla den information som finns och eventuellt se över om det är några särskilda frågor som man bör ställa till nuvarande och blivande studenter för att ge ett mer samlat grepp för dem som tänker läsa. Det gäller att få utbildning att bli en tydligare investering. Man ska kunna jämföra mot andra utbildningar men också mot till exempel arbete. Vi har i dag i Sverige en utbildningspremie som är oerhört låg. Det lönar sig inte att utbilda sig i Sverige. Vi är bland de sämsta länderna i OECD. Vi måste stärka det på olika sätt, och det är i dag studenternas efterfrågan som styr den högre utbildningen. Då måste vi ge dem bättre förutsättningar att göra mer välinformerade val som bygger deras framtid.

Herr talman! Jag tackar Fredrik Christensson för en väldigt intressant diskussion, vilken jag tycker leder lite framåt - som alltid här i kammaren, förstås. Det finns mer som vi kan göra.

Jag vill vara tydlig med att UKÄ inte vill ha ytterligare ett uppdrag. Det var lite det som var poängen med att vi delade upp det här på två myndigheter; de skulle ha olika uppdrag. Det är UHR som ska ha det här främjande uppdraget och stötta studenterna i deras val till den högre utbildningen. Däremot tycker jag också att det är viktigt att de data de tar fram i form av kvalitetsgranskningar är tillgängliga för dem som så önskar.

Jag vill också peka på att det är ett viktigt arbete för de enskilda lärosätena att göra sig attraktiva för studenterna genom att berätta om sitt kvalitetsarbete och sitt utbildningsutbud men också informera om hur det har sett ut för deras studenter efter att de har gått utbildningen. Detta behöver stärkas med en alumnverksamhet som kan ta till vara personer som har utbildat sig på just det lärosätet. På så sätt kan det följas upp. Kanske kan de fungera som informatörer till de kommande studenterna och dem som finns där. En starkare arbetsmarknadsanknytning tror jag att vi är överens om att den högre utbildningen behöver ha. Vid sidan av möjligheten att göra bra informerade val tror jag att vi tillsammans behöver se till att vi får en starkare arbetsmarknadsanknytning i all högre utbildning, så att den blir relevant men också stärks i sin kvalitet och ger studenterna det som de behöver för att kunna vara konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Erik Andersson har frågat mig vilka åtgärder jag vidtog mellan informationen i november 2016 och det att generaldirektören den 26 januari 2017 togs ur tjänst för att skaffa mig en fullständig bild av situationen inom Statens fastighetsverk. Erik Andersson har vidare frågat mig när jag fick klart för mig att missförhållandena inom Statens fastighetsverk kunde misstänkas beröra den allra högsta ledningen i form av generaldirektören och vilka åtgärder jag i övrigt har vidtagit med anledning av den misstänkta brottsligheten vid Statens fastighetsverk.

Händelserna vid Statens fastighetsverk är allvarliga. Förtroendet för myndigheten har påverkats negativt av det som har inträffat. Regeringen har sedan polisanmälan i november 2016 följt utvecklingen i myndigheten. Anmälan avsåg oegentligheter vid myndigheten som uppstått på grund av en enskild tidigare tjänstemans agerande. Först i samband med att polisen den 25 januari 2017 genomförde en husrannsakan på Statens fastighetsverks huvudkontor, och bland annat anhöll generaldirektören, stod det klart att denne var misstänkt för brott. När jag informerades om detta vidtogs omedelbart åtgärder för att regeringen skulle kunna förordna en vikarierande generaldirektör för myndigheten.

Jag följer nu kontinuerligt utvecklingen inom Statens fastighetsverk för att säkerställa att åtgärder vidtas för att återställa förtroendet för myndigheten. Att skapa en god förvaltningskultur och stärka kunskapen om och efterlevnaden av den gemensamma statliga värdegrunden är centralt i detta arbete. Det är också viktigt med en väl fungerande intern styrning och kontroll. Regeringen har haft täta kontakter med Statens fastighetsverks styrelse, som är ansvarig för den interna styrningen och kontrollen vid myndigheten.

Regeringen har gett Statskontoret i uppdrag att analysera Statens fastighetsverks arbete för att skapa en god förvaltningskultur i myndigheten. Statskontoret ska i en handlingsplan lämna rekommendationer till åtgärder som bör vidtas. Statens fastighetsverk har gett en extern granskare i uppdrag att analysera hur myndighetens styrdokument har följts. Det är ett initiativ som regeringen välkomnar.

Herr talman! Det var för några veckor sedan som vi kunde höra om en händelse inom Statens fastighetsverk. Jag tror att många i Sverige tappade hakan. Det är först och främst ytterst allvarligt när just myndigheter och myndighetspersoner inte fullgör sitt uppdrag på ett korrekt sätt. Det undergräver skattemoralen och i slutändan hela demokratin.

Herr talman! Min uppfattning är varje förslösad skattekrona är en stöld från folket. Det är allvarligt när man slarvar med skattemedel eftersom det är andras pengar, och andras pengar ska man vara ytterst försiktig med. Det är ett farligt läge när staten i form av en myndighet prövar medborgarnas förtroende, och i synnerhet i detta fall under så lång tid. Man blir väldigt fundersam, herr talman, inför hur det kunde pågå under så lång tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den tidigare fastighetschefen vid Statens fastighetsverk är nu misstänkt för grovt brott, grovt tagande av muta och trolöshet mot huvudman under perioden 2011-2016. I programmet som uppmärksammade den brottsliga aktiviteten inom Statens fastighetsverk, Kalla fakta, kunde vi höra hur medarbetare hade varnat för detta under en längre tid. Vad jag förstod hade även generaldirektören fått information om detta, men ingenting hände. Det som i stället hände är något som jag kan tycka är väldigt märkligt: Den tidigare fastighetschefen blev befordrad inom myndigheten i stället för att få sparken eller bli polisanmäld, om nu allt som har kommit fram i programmet Kalla fakta stämmer.

Mot myndighetens egna regler fick fastighetschefen även hyra en fashionabel bostad vid Rosersbergs slott. Slottet ligger dessutom inom ett område som han själv förvaltade. Bara där känns det helt fel att man ska kunna hyra en bostad där man själv är ansvarig. Det har genomförts renoveringar för tiotals miljoner kronor i bostaden, och hyran låg endast på 12 000 kronor. Man kan också undra om den var marknadsmässig. Jag tror att det är väldigt många som undrar hur detta kunde vara möjligt och varför ingen drog i nödbromsen tidigare.

Om man ska tro programmet ska det också ha fuskats med upphandlingar, där man har betalat saltade fakturor och att provision ska ha utgått till fastighetschefen i ett upplägg som var anordnat på ett sådant sätt att en nära anhörig ska ha arbetat på det ständigt anlitade byggföretaget. Möbler kan ha försvunnit från slottet till ett sommarställe i Finland. Man kan inte ens förstå att händelserna utspelar sig i Sverige. Man kan inte tro att det är sant. Vad är det för någonting som pågår i Statens fastighetsverk?

En annan fråga är givetvis om regeringen har tappat greppet om sin egen myndighet. Ansvarigt statsråd, som är Per Bolund, var även något sen att agera. Det beror lite på vilket svar jag får i nästa inlägg. Enligt uppgift ska Per Bolund ha haft kännedom om detta sedan i november. Men det dröjde ända till den 26 januari innan man vidtog några åtgärder. Det agerandet tycks vara en direkt följd av Kalla faktas rapportering.

Tyvärr händer det alldeles för ofta att det är först när medierna rapporterar något som man ställer saker och ting till rätta, och då vidtas lämpliga åtgärder. Jag tror att det är många som undrar vilka åtgärder som statsrådet vidtagit sedan i november med anledning av korruptionen som pågick inom Statens fastighetsverk, om han nu fick information om det. I svaret står att han nu kontinuerligt följer utvecklingen. Jag vill veta vilka åtgärder som vidtas.

Herr talman! Tack, Erik Andersson, för viktiga frågor! Det är väldigt viktigt att man håller reda på vad det var för information som kom till regeringen och vad vi sedan agerade på. Det är viktigt att hålla isär de två olika polisutredningar som nu pågår.

När regeringen fick kännedom om affären var det även en polisanmälan inlämnad från Statens fastighetsverk mot den tidigare anställde. Det gjorde att det är polisen som nu har att utreda och se vad som har inträffat. Har man brutit mot lagstiftning, och på vilket sätt? Sedan är det en domstolsfråga att döma till åtgärder.

Det är också viktigt att hålla ordning på hur styrningen av staten går till. Vi som ministrar går inte in och fattar beslut i enskilda ärenden, utan det är myndigheterna som har att agera för att upprätthålla förtroendet. De ska se till hanteringen av ärenden och myndigheternas arbete sker i den ordning som vi ställer krav på från regeringens sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Självklart är det myndighetsledningen som har det största ansvaret. Där hade ju myndighetsledningen också agerat och gått till polisen med en anmälan. Sedan har det efteråt kommit fram nya uppgifter som rör just ledningens arbete och hur den arbetar. I januari kom det fram misstankar från polisens sida att även generaldirektören och en fastighetschef var misstänkta för brottslig verksamhet, det vill säga grov trolöshet mot huvudman.

Det var ny information som vi självklart inte hade kännedom om, eftersom inte ens polisen hade kännedom om det förrän vid det tillfället. När det sedan inträffade reagerade regeringen omedelbart med att utse en vikarierande generaldirektör. På samma sätt har vi så fort vi har fått information självklart agerat på den informationen.

Nu är inte regeringen bara reaktiv. Vi är en proaktiv regering som hela tiden försöker att ta initiativ innan problem uppstår. Redan i slutet av 2014 inrättades Statens fastighetsverk så att det arbetade efter förordningen om intern styrning och kontroll. Det ställer krav på ökade revisionsinsatser, att man har en egen revisorsenhet och att man hela tiden följer upp hur man arbetar för att skärpa den interna styrningen och kontrollen. Det är just för att Statens fastighetsverk är en aktör som gör stora upphandlingar. När det finns stora upphandlingar och stora resurser finns det också risk i ökad grad för korruption. Då måste man arbeta proaktivt. Det har också regeringen gjort.

Nu har vi arbetat vidare. Vi har skapat en mer stabil styrning av Statens fastighetsverk genom att förordna Birgitta Böhlin som vikarierande generaldirektör som nu har förordnande under resten av året. Det ger oss tid att ha en ordinarie rekryteringsprocess och se till att vi får en verkställande generaldirektör på plats, en ordinarie generaldirektör som kan leda arbetet långsiktigt.

Vi håller självklart också på att se över vad vi kan lära oss och hur vi kan utveckla statens verksamhet så att något liknande absolut inte kan hända igen, för det är helt oacceptabelt. Där har myndigheten själv satt igång en intern översyn av sina rutiner och hur man arbetar. Man har också kallat in en extern konsult för att få en oberoende granskning med nya ögon av hur man arbetat. Har man följt de styrdokument som man har haft att arbeta efter, eller har man inte gjort det?

Dessutom har regeringen nu gett ett särskilt uppdrag till Statskontoret att gå igenom och analysera utvecklingen inom Statens fastighetsverk, dra slutsatser därav och komma med en handlingsplan med konkreta förslag på åtgärder för hur myndigheten kan arbeta mer effektivt i framtiden samt se till hur man stärker verksledningen och återställer förtroendet för myndigheten. På område efter område agerar vi nu för att dra lärdomar av de misstag och de brister som har funnits och se till att något liknande inte kan upprepas.

Herr talman! Frågan är berättigad. Först och främst kan i och för sig inte statsrådet svara på hur och varför den illegala verksamheten kunde pågå under så lång tid. Jag tror att vi båda tycker att det är väldigt konstigt. I synnerhet när ens överordnade har fått kännedom om något tycker man ju att en generaldirektör eller en annan chef i ett statligt verk borde agera fort så att inte skattebetalarnas pengar helt enkelt kommer i orätta händer eller försnillas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om jag har förstått statsrådet rätt handlar den anmälan som kom i november om att man hade fått kännedom om att en anställd inom Statens fastighetsverk hade agerat på ett illojalt sätt och var misstänkt för det som jag tog upp tidigare. I januari fick man reda på att även generaldirektören var misstänkt för eller på något sätt inblandad i detta.

Då uppstår en fråga. Den 24 januari sändes programmet. Den 25 januari gjordes en husrannsakan. Om jag inte minns helt fel var det dagen efter programmet som statsrådet hade en presskonferens om att man bytte ut generaldirektören. Var det i samband med programmet som statsrådet fick reda på att generaldirektören kan ha varit inblandad, eller var det långt tidigare i januari som statsrådet fick kännedom om detta? Om det var så tycker jag att man kanske skulle ha agerat lite tidigare.

En sak vet vi: Det är regeringen som tillsätter generaldirektörer. Sedan låter man givetvis myndigheterna agera på ett oberoende och opartiskt sätt, men när det gäller just generaldirektörsfrågan kan inte statsrådet slå ifrån sig.

Herr talman! Självklart har regeringen ansvar för ledningen av de statliga myndigheterna. Det stämmer alldeles utmärkt att det är regeringen som utser styrelser och generaldirektörer. Den generaldirektör som var ansvarig under detta förlopp utsågs av den tidigare regeringen under den förra mandatperioden.

Det är sant att detta har pågått under lång tid, och jag tycker att det är en bekymmersam uppgift som nu figurerar. Det är också någonting som är föremål för en förundersökning från polisens sida, det vill säga: Har generaldirektören agerat enligt de regelverk vi har och den lagstiftning som finns, eller har man inte hanterat detta på ett godtagbart sätt? Vi kommer att få mycket mer kännedom och kunskaper om detta när förundersökningen är avslutad och frågan avgörs i det rättsliga systemet.

Det är otroligt viktigt att all statlig verksamhet fungerar klanderfritt. Jag har varit tydlig med att redan misstanken som nu finns om korruption inom en statlig myndighet är oacceptabel. Vi har att agera från regeringens och även från riksdagens sida för att se till att staten står över denna typ av misstankar. Vi ska ha ett regelsystem och arbetsmetoder som gör att det inte finns möjlighet att agera klandervärt inom statlig verksamhet genom att till exempel sko sig själv på skattebetalarnas bekostnad.

Speciellt i verksamheter där det bedrivs stora upphandlingar och där vi har komplicerade entreprenader, som i fallet med Statens fastighetsverk, är det extra noga och viktigt att verksamheten fungerar på ett effektivt och godtagbart sätt. Här är det uppenbart att vi behöver insatser från regeringens sida. Vi har också agerat när det gäller detta. Vi behöver återställa och se till att det finns en god förvaltningskultur i statlig verksamhet generellt, inte minst när denna typ av stor upphandlingsverksamhet pågår. Vi behöver uppenbarligen också öka kunskapen om den gemensamma statliga värdegrunden och se till att den leder arbetet. Vi ska fortsätta att se till att det är detta som leder hela myndighetens arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När förundersökningen är färdig och vi får ett mer exakt händelseförlopp kommer vi att få mer kunskap. Det kommer också att ge en viktig vägledning för hur vi kan utveckla Statens fastighetsverks verksamhet framöver. Men jag tror att det också kommer att ge generell kunskap som vi kan använda för att styra statlig verksamhet i generell mening för att just lära oss av saker som har inträffat och som har gått fel och kunna göra det bättre i framtiden. Det ingår i Statskontorets granskning att komma med mer generella förslag på hur man kan vidta åtgärder och ha strukturer som gör att man inte riskerar att få problem i styrningen och ledningen av statlig verksamhet.

Det är otroligt viktigt att vi nu ser till att Statens fastighetsverks verksamhet fortsätter, för det är en viktig verksamhet man bedriver. Det är stora värden man hanterar, och det är stora upphandlingar som pågår för närvarande. Verksamheten måste såklart fortsätta, och därför har vi utsett en vikarierande generaldirektör.

Vi måste också se till att det blir en översyn av det arbete som man har bedrivit och en granskning av vad som kan ha gått fel i verksamheten tidigare. Där har vi nu en granskning inifrån myndigheten själv med en extern konsult, och Statskontoret har dessutom i uppdrag att genomlysa verksamheten och verkligen gå till botten med hur man kan få fungerande ledningsstrukturer på plats som gör att något liknande inte kan inträffa en gång till.

Herr talman! Alla åtgärder som har vidtagits efteråt är jättebra. Det är så här man ska göra och agera för att detta inte ska kunna hända igen eller i alla fall för att minska risken att det händer igen.

Det jag tror att de flesta tycker är konstigt är hur verksamheten har kunnat pågå så länge. Det kan inte statsrådet ställas till svars för. Där skulle man i stället ha haft några early warning systems på Statens fastighetsverk som triggades igång och ledde till att nödvändiga åtgärder vidtogs. Ju längre en sådan här skumraskverksamhet får pågå, desto mer förlorar skattebetalarna på det.

Herr talman! Jag går nu över till den fråga som jag tycker är mest intressant. Den första polisanmälan gällde fastighetschefen. Sedan sändes programmet den 24 januari. Den 25 januari, efter programmet, gjordes husrannsakan. Nu minns jag inte, men jag tror att det var den 26 januari som statsrådet hade presskonferens och man bytte ut generaldirektören.

Frågan är: När under denna period fick statsrådet kännedom om att även den högsta ledningen kunde misstänkas vara inblandad? Var det i samband med programmet som statsrådet fick reda på det, eller var det långt före? Var det en månad före, i början av januari, eller var det i mitten av januari? Det är en ganska intressant fråga. Jag anser att man skulle ha agerat mycket snabbare om man hade fått kännedom om sådan information.

Herr talman! Den information som vi fick i november 2016 var allvarlig. Vi tycker att det är otroligt allvarligt när det finns misstankar om korruption i en statlig myndighet. Det gjorde också att vi självklart genast gick till handling och hade tät kommunikation med styrelsen för Statens fastighetsverk och även direktkontakt med myndigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då fanns ingen misstanke. Eftersom en polisanmälan redan var inlämnad hade man agerat resolut mot den tidigare anställde. Sedan såg jag, precis som många andra, tv-programmet. Det är klart att det är oroande fakta som kommer fram i programmet, och vi tar detta på allra största allvar. Vi fäller ingen på grund av ett tv-program, utan det är en polisiär arbetsuppgift att gå till botten med vad som har hänt. Om det har begåtts en brottslig handling ska personen fällas. Det kunde självklart inte regeringen göra. Vi styr inte över polisens verksamhet, utan de bestämmer själva när det finns anledning att göra husrannsakan och gå in med en förundersökning. Det valde man att göra den 25 januari. Om du vill veta bakgrunden till detta är det nog bäst att du vänder dig till en annan minister och till Polismyndigheten.

När detta hade inträffat och det var klart att det fanns en misstanke också mot generaldirektören agerade regeringen omedelbart. Vi konstaterade självklart att en brottsmisstänkt person inte kan leda en statlig myndighet. Den personen måste stiga åt sidan. Vi utsåg direkt en vikarierande generaldirektör som kunde leda verksamheten framåt. Nu har vi dessutom en mer stadig och stabil lösning som kommer att få verka under hela detta år så att vi kan få en permanent generaldirektör på plats som kan leda denna viktiga myndighet framåt.

Jag vill återvända till att det som har inträffat och de misstankar som nu finns inom Statens fastighetsverk är något oerhört allvarligt. Det understryker också vikten av att vi fortsätter arbetet i regeringen. Jag hoppas att vi med stöd från Sveriges riksdag kan ha en god förvaltningskultur i våra myndigheter. Det är av stor vikt att vi lär oss av det som har inträffat och att vi ser till att den statliga värdegrunden genomsyrar myndighetens verksamhet och är vägledande för det dagliga arbetet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Erik Andersson har frågat barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér om hon med anledning av Europadomstolens dom avser att ta något initiativ till åtgärder som tydliggör att föräldrar inte ska ha rätt att hindra sina döttrar från att delta i simundervisningen. Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Det är viktigt att alla skolor arbetar med att skapa trygga arbetsmiljöer mellan flickor och pojkar. Skollagen reglerar också att utbildningen i skolan ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero. Utbildningen syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Detta gäller alla skolor i det svenska skolväsendet, utan undantag.

Enligt läroplanen för grundskolan ska skolan aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Den anger också att det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt respektive manligt. Skolan har därför ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster och ska ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har nyligen gett Statens skolverk i uppdrag att föreslå ändringar i läroplanerna för bland annat grundskolan för att förtydliga skolans värdegrund och uppdrag i just dessa delar. Förtydligandet ska innebära att skolor inte regelmässigt och över tid kan planera och genomföra könsuppdelad undervisning i skolan.

När det gäller befrielse från obligatoriska inslag i undervisning kan jag konstatera att detta regelverk är restriktivt och ska så vara. En elev i grundskolan får endast befrias från sådana inslag i undervisningen om det finns synnerliga skäl. Ett sådant beslut får också endast avse enstaka tillfällen under ett läsår. Framför allt får en elev inte medges befrielse i sådan utsträckning att eleven riskerar att inte nå kunskapskraven i ett ämne. Detta är relevant i sammanhanget då det i kunskapskraven för godkänt betyg i årskurs 6 och 9 i ämnet idrott och hälsa ingår att kunna simma 200 meter. Det är naturligtvis viktigt att regelverket i praktiken också tillämpas så restriktivt som lagtexten och förarbetena ger uttryck för.

Jämställdhet är, och kommer att fortsätta vara, avgörande för regeringens prioriteringar och beslut.

Herr talman! Det här blir en dag i Miljöpartiets tecken.

Nyligen slog Europadomstolen fast att religionsfriheten inte ger föräldrarna rätt att hindra sina döttrar från att delta i skolans simundervisning. Domen byggde på ett fall där ett par föräldrar vägrade att skicka sina döttrar till skolans simlektioner där både pojkar och flickor deltog.

Denna problematik finns även i Sverige. Religionsfriheten används som ett skäl för att inte delta eller för att ha skilda tider för kvinnor och män i badhusen eller på idrottslektionerna. Det kan ju finnas pedagogiska skäl till att ha åtskilda aktiviteter, men religionen kan aldrig vara ett sådant skäl i ett sekulärt samhälle.

Att inte kunna simma är förenat med livsfara. Men frågan handlar egentligen om ifall man får hindra sina barn att delta i simundervisning eller inte. Jag tycker att det här är en fråga om jämställdhet, om rättvisa och om frihet.

I Sverige har skolan sett till att alla barn har chans att bli precis vad man vill oavsett om man är fattig eller rik, var man kommer ifrån eller vilket kön som man har. Givetvis finns det undersökningar som visar att det finns olika socioekonomiska skillnader.

Vi har skolplikt i landet. Om man senare väljer att studera vidare på högskola så är även den kostnadsfri. I vårt system kan alla som vill utbilda sig. Det är ett bra system, och det har också visat sig vara väldigt lyckosamt. Det är inte alltid från familjer som har råd att utbilda sina barn som framtidens stora entreprenörer eller genier kommer. I det här landet kan alla som vill lyckas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det var i och för sig inte så många hundra år sedan som barn i Sverige förbjöds att gå i skolan därför att de var tvungna att hjälpa till hemma i produktionen, i jordbruket eller i någon annan sysselsättning - detta för att familjen skulle överleva. Det har vi lämnat bakom oss. Vi har byggt ett system där barn inte behöver försörja sina föräldrar. Frågan är alltså inte ny, men nu finns det en helt annan problematik.

Nu stöter vi på andra problem. Vissa barn hindras från att fullt ut delta i skolarbetet. Det kan vara på grund av religion, kultur eller något annat. Det är inte ett problem hos de flesta familjer eller personer att anpassa sig till hur systemet ser ut och till det land man kommer till. Men det är klart att det uppstår problem för skolan när föräldrar inte vill anpassa sig till rådande system.

Många gånger slår svenska skolor nästan knut på sig själva för att tillmötesgå så många som möjligt. I många fall kan det vara bra, men i andra fall kan det vara viktigt att visa vad som gäller i det land som man har kommit till.

I grunden är det inte så konstigt att man anpassar sig. Det är inte heller konstigt att det kan uppstå problem. Om man kommer till ett land som är ett av de mest jämställda länderna i världen från en kultur där kvinnan kanske inte ses som en jämlike är det klart att det kan uppstå problem. Då är det viktigt, herr talman, att samhället står stadigt och förklarar varför man har gjort på ett visst sätt och varför barn ska lära sig att simma.

Vad jag förstod av svaret kommer regeringen inte att vidta några specifika åtgärder med anledning av domen.

Herr talman! Låt mig tacka för att Erik Andersson understryker hur oerhört viktig jämlikhet är för att man ska kunna bygga en stark skola. Precis som Erik Andersson sa är det inte så länge sedan som elevers framtid avgjordes av vilket hem de växte upp i, inte av den ansträngning de lade ned på skolan. Det finns nu riktigt oroande tecken på att vi är tillbaka dit.

PISA redovisar att vi, när det gäller att utjämna uppväxtvillkor i Sverige, i dag är sämre än genomsnittet i OECD. Utifrån ett av måtten i PISA är de flesta OECD-länder bättre på att genom betygen utjämna barnens uppväxtvillkor än vad Sverige är. Det är en riktigt viktig fråga att ta tag i om vi vill ha stadigt uppåtgående resultat och kunskap hos de svenska eleverna.

Europadomstolens beslut som har refererats är bra. Det kan jag som svensk minister säga med trygghet, även om det inte hör till vanligheterna att vi recenserar beslut i domstolar, vare sig de är nationella eller internationella. Detta lutar åt det håll som svenska regeringar under lång tid har velat tolka Europakonventionen. Det kan också ge utrymme för att vi ska ha den insyn i och kontroll över hela det svenska skolväsendet som vi efterfrågar.

Om en skola hamnar i en konflikt med föräldrar om hur elevens undervisning ska läggas upp måste skolan stå stadigt för barnets rätt till undervisning. Alla skolor i Sverige har ansvar för att bryta traditionella könsmönster och uppfattningar om vad pojkar och flickor gör och inte gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Beslut om undervisning i svensk skola ska aldrig byggas på religiösa eller andra icke pedagogiska överväganden. Besluten ska bygga på vad som är pedagogiskt bäst för att varje elev ska få den undervisning som han eller hon behöver och har rätt till. Det gäller också läroplanens skrivning om jämställdhet.

Utifrån de utvärderingar som har gjorts om ämnet idrott och hälsa har jag fattat beslut om att Statens skolverk ska förtydliga läroplanen. Skolor ska inte regelmässigt över tid kunna planera och genomföra könsuppdelad undervisning i skolan. Det är också därför som vi - som jag beskrev i interpellationssvaret - har lagar i Sverige som är mycket restriktiva när det gäller befrielse från obligatoriska inslag i undervisningen. Men kan till exempel inte bli befriad från den undervisning som krävs för att lära sig att simma 200 meter, eftersom det ingår i kunskapskraven för ämnet idrott och hälsa i årskurs 6-9.

Herr talman! Jag tycker att det här är en viktig interpellation och en viktig diskussion. Det är bra att den tas upp. Det finns dock ett stråk i detta där jag gärna vill ställa en motfråga till interpellanten. I grunden handlar det om hur det svenska skolväsendet utvecklas och hur skolan kan stå stark för de värderingar utifrån vilka vi bygger skolan.

Interpellanten uttryckte sig som att det finns exempel på skolor som slår knut på sig själva för att vara föräldrarna till lags. Jag tror att det också finns exempel där skolan inte står upp tillräckligt starkt mot föräldrar i olika överväganden som görs på skolan utifrån pedagogiska grunder. Man funderar på om man på något sätt kan möta föräldrarna som i slutändan innebär att man fattar beslut på andra grunder än pedagogiska grunder. Detta ska vi bekämpa.

Min fråga när det gäller att vi har denna problematik är: Menar Erik Andersson att detta kan bero på att vi har fått en skolmarknad där föräldrarna ibland betraktas mer som en kund som ska göra ett val än som en medborgare som ska vara en del av en utbildning?

Herr talman! Jag tycker också att det är bra att vi diskuterar denna fråga. Svaret på frågan är nej. Att vi har friskolor tror jag inte har bidragit till att skolor har slagit knut på sig själva. Jag tror snarare tvärtom, att friskolor har sett till att svenska elever har kunnat tillgodogöra sig ökade kunskaper.

Vi vet i och för sig inte hur det skulle ha varit om vi bara hade haft kommunala skolor, men jag tror att det är bra med friskolor. Det är bra för lärarna - eftersom det är bra med flera arbetsgivare - det är bra för eleverna och det är bra för föräldrarna.

Det kan givetvis finnas exempel på både kommunala och fristående skolor där man på felaktiga grunder har gett ett beviljande att inte delta i undervisning utifrån grunder som inte är pedagogiska. Detta kan finnas, och det tycker jag är tråkigt. Där är det viktigt att samhället står upp för vad som ska gälla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om man står upp för det som är rätt och riktigt och varför eleverna ska lära sig något tror jag att det blir lättare för föräldrarna att kunna argumentera i sin vidare bekantskapskrets och säga: Jag kan inte göra något åt det - det är så här det fungerar.

Vi ställs inför olika prövningar, och värdegrunder kommer i gungning. Det är viktigt att vi ser till att alla, både flickor och pojkar, har lika möjligheter att bli precis vad de vill. Vi kan inte acceptera att flera personer inte kommer att få fullständiga betyg. Detta tycker jag är en viktig fråga.

Det är inte en helt enkel fråga, men därför är det bra att den diskuteras. Därför tycker jag också att domen från Europadomstolen är intressant, för då kommer frågan: Hur långt ska skolan anpassa sig till föräldrarna, utifrån de normer och värderingar som vi har i detta land?

Vi får se över vad Skolinspektionen gör och inte gör. Utifrån det jag kunde utläsa har Skolinspektionen gett klartecken till att ha segregerade idrottslektioner på grund av kön, inte pedagogik. Det tycker jag är väldigt märkligt. Jag förstår om man av pedagogiska skäl vill dela upp en klass i exempelvis pojkar och flickor, men det kan inte ske på grund av religion, till exempel. Det tycker jag är helt fel. Därför är det bra att man ser över reglerna och ser till att skolan får stöd.

Om ministrar slirar om vad som ska gälla är det klart att det blir svårare för rektorer och kommunpolitiker att stå stadigt. Det är bra om man är tydlig i frågan om vad som gäller och säger: I det här landet gäller detta, och det är så här vi ska göra.

Herr talman! Jag har varit mycket tydlig efter det beslut som fattades av Skolinspektionen. De bedömde att de lagar och den läroplan som gäller i dag ger utrymme för könsuppdelad undervisning i minst ett helt ämne. Detta anser inte jag är i enlighet med den läroplan vi har, och jag tycker inte att det är i enlighet med det vi skriver i läroplanen - att traditionella könsmönster ska motverkas.

Jag tycker att detta skickar ut helt fel signaler. Om man separerar elever i ett helt ämne signalerar det att det finns vissa saker som pojkar och flickor inte kan eller bör göra tillsammans.

Sedan ska det utifrån kvalitetsgranskningen sägas att om man ser på detta som ett större problem är den skola och det fall som Skolinspektionen har fattat beslut om ett av de mer ovanliga exemplen. Oftast har det handlat om att man har haft könsseparering mer av slentrian, därför att det är så man alltid har jobbat. Detta ska inte heller vara en grund för beslut som fattas i svensk skola, utan det ska vara pedagogiska överväganden. Jag har därför gett uppdraget till Skolverket att säkerställa ett förtydligande i läroplanen som innebär att skolor inte regelmässigt och över tid kan planera och genomföra könsuppdelad undervisning.

Herr talman! För att gå tillbaka till en av interpellationens underliggande frågor, nämligen om skolan anpassar sig för mycket till föräldrars önskemål, är den frågan större än bara exemplet simundervisning, som nämndes i interpellationen. Jag tror att många rektorer och lärare kan vittna om att det är minst lika vanligt, om inte mer, att de blir kontaktade av föräldrar som har åsikter om när man ska eller inte ska ge läxor eller hur man ska eller inte ska bedöma ett prov eller till och med vilket betyg deras barn ska få. Dessa rent pedagogiska beslut måste kunna fattas på skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är här jag tror att det är viktigt att vi frågar oss: Hur säkerställer vi att skolan har den styrka som krävs för att kunna ta dessa diskussioner med föräldrar och stå stadigt för pedagogiska överväganden utifrån skollag och läroplan?

Min problematisering av skolmarknaden handlar i det här fallet inte om friskolor. Vi kan och bör ha särskilda diskussioner om vilka regler som bör gälla där. Jag är övertygad om att vi i detta fall har exempel från såväl friskolor med allehanda olika huvudmän som kommunala skolor eller andra offentliga skolor som har mötts av föräldrar och hamnat i en förhandlingssituation med dem.

Det handlar snarare om när skolan går från att vara en samhällsinstitution som kan säga åt föräldrar och elever vad som gäller i vissa fall till att bli en marknad där man är kund. Som det uttrycks ibland har kunden alltid rätt, och i en skola hamnar man då lätt i en förhandlingssituation med föräldrarna. Här tror jag att vi har viktiga diskussioner att ta framöver.

Hur är skolvalet utformat? När väljer man skola? Hur ofta väljer man skola? Vilka diskussioner har man med skolan? Dessa diskussioner kommer vi att behöva ha, för det är en liten byggsten i vad som kan göra att skolan får den styrka som krävs för att kunna ta diskussioner med elever och föräldrar, där det ibland handlar om att faktiskt slå fast vad som gäller.

Herr talman! Det miljöparti jag kände till var ett parti som värnade om småskalighet och mångfald. Nu känns det nästan som om Miljöpartiet har dragit väldigt långt till vänster och börjar prata om kunder. Det som finns är ju elever, och vi ska se till att dessa elever kan rustas för framtiden. Detta är det stora och viktiga uppdraget.

Givetvis är föräldrarna en extremt viktig del i uppfostran av barnen, men skolan ger en viss värdegrund till barnen. Så är det - detta kan vi inte sticka under stol med. Det ska den också göra. Vi vill ju att våra barn ska bli personer som anammar demokratiska idéer och tolerans och respekterar demokratin. Vi vet hur skolan kan indoktrinera i vissa diktaturer, och då går det helt fel. Skolan är extremt viktig.

Jag har personligen erfarenhet av att vara ordförande i en gymnasienämnd. Jag vet precis vilken grannlaga uppgift det är, och har diskussioner med föräldrar om olika saker. Då är det viktigt att man står på sig, att man vet vad som är rätt och fel och att man står stadigt i de åsikter och det som skolan vill förmedla.

Jag förstår att de allra flesta människor i vårt land och även skolan försöker lösa saker och ting så att de blir till det bästa, men någonstans finns en gräns för hur långt man kan gå. Andra elever kanske blir lidande.

Vi har den tidigare diskussionen om när man får åka på semester eller inte. Nu kan man inte åka på semester, fast många gör det ändå. Det är möjligt att de elever som blir kvar blir lidande i undervisningen. Men nu handlade interpellationen i och för sig om en dom som gällde simundervisningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tror inte att vi behöver beskriva just denna diskussion i termer som vänster och höger, utan detta handlar om att stå upp för kunskapsuppdraget. Jag läste ett dokument från Moderaterna, där de beskriver sin skolposition och slår fast att skolan inte är en marknad - i varje fall inte en marknad vilken som helst - utan att skolan är en samhällsinstitution som står stadigt på en värdegrund och på ett uppdrag som är uttryckta i skollag och läroplan. Det är detta som man ska stå för i kontakten med föräldrar och elever.

Det som jag försöker lyfta fram i diskussionen är hur vi ger skolan de bästa förutsättningarna att göra detta när man hamnar i svåra diskussioner med föräldrar. När vi tar denna diskussion kommer vi också att behöva diskutera vilka regelverk som vi har för föräldrars inflytande i diskussioner och hur friskolor och skolval fungerar.

Med detta sagt: Jag tror på och försvarar såväl förekomsten av friskolor som möjligheten att välja skola. Men man kan alltid se om dessa regler ger den bästa styrkan för rektorer och lärare att ta sitt uppdrag gentemot elever och föräldrar på rätt sätt.

Jag ska återigen vara mycket tydlig med den fråga som lyfts fram i interpellationen: I diskussioner med föräldrar ska rektor, lärare och skola stå för barnets rätt till undervisning. Beslut om undervisning ska bygga på pedagogiska överväganden. Det finns mycket restriktiva regler för att bli befriad från obligatorisk undervisning. En elev kan inte bli befriad på ett sådant sätt att han eller hon inte når kunskapskraven. I kunskapskraven för idrott och hälsa ingår också att kunna simma 200 meter.

Överläggningen var härmed avslutad.