Interpellationssvar - 2017-02-02

Svar på interpellationer

Fru talman! Maria Weimer har frågat mig om jag tänker vidta någon åtgärd gentemot Sveriges ambassad i Kabul med anledning av att ambassaden enligt Maria Weimer har vägrat att ta emot ansökningar om uppehållstillstånd från ett antal afghanska tolkar.

Huvudregeln enligt utlänningsförordningen (2006:97) är att en ansökan om uppehålls- eller arbetstillstånd av en utlänning som inte befinner sig i Sverige ges in till och utreds av en svensk beskickning eller ett svenskt konsulat i hemlandet eller i det land där utlänningen annars är stadigvarande bosatt.

Ambassaden i Kabul har sedan sin tillkomst 2008 varit undantagen från handläggning av ärenden enligt utlänningslagstiftningen. Detta beslutades, med hänvisning till säkerhetsläget i Kabul, i ett regeringskanslibeslut den 15 juli 2008 (UD/2008/25399/PLAN). Ett nytt regeringskanslibeslut, som ersatte det nämnda, fattades den 8 oktober 2015 (UD2015/08608/PLAN). Enligt detta beslut, som också togs med anledning av säkerhetsläget, ska undantaget från handläggning av migrationsärenden fortsatt gälla, förutom viseringsärenden för en avgränsad krets. Det sistnämnda handlar om visering för besök i Sverige och inte om uppehållstillstånd.

För de fall där det saknas svensk utlandsmyndighet som handlägger migrationsärenden i hem- eller bosättningslandet finns kompletterande föreskrifter, tidigare av Migrationsverket, numera Regeringskansliets föreskrifter (UF 2016:3), om var ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd ges in och utreds i vissa fall. Av föreskrifterna framgår att medborgare i Afghanistan hänvisas till ambassaderna i Islamabad, New Delhi eller Teheran.

En utlandsmyndighet ska vara tillgänglig för besök och för att ta emot handlingar från allmänheten. Om en handling inlämnats till fel myndighet kan utlandsmyndigheten förmedla handlingen till behörig myndighet. Det finns däremot ingen regel som säger att man har rätt att lämna in en handling till fel myndighet och kräva att den vidarebefordrar handlingen till rätt myndighet.

Vid ambassaden i Kabul gäller särskilda säkerhetsföreskrifter som ambassaden följer. I det fall som åberopas hade besöket inte föranmälts. Besökarna kunde därför inte tas emot omgående men gavs möjlighet att boka en tid. Sammantaget följer ambassaden gällande lagar och regler, och någon åtgärd är inte aktuell.

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret, men jag måste säga att jag är lite förvånad över hur legalistiskt och torrt det låter.

Låt mig påminna utrikesministern om att vi här talar om människor som har arbetat som tolkar i svenska statens tjänst. De har arbetat sida vid sida med våra svenska soldater i Afghanistan och fullt ut delat våra soldaters risker. Två av dem har betalat det yttersta priset och fått sätta livet till i svenska statens tjänst i Afghanistan. Flera av dem har också blivit skadade av motståndare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag anser att Sverige har ett moraliskt och politiskt ansvar för dessa tolkar; det går inte att komma ifrån. Det rör sig om tolkar med lokal kännedom om språket och kulturen, och de är en förutsättning för att vi ska kunna utföra fredsframtvingande insatser i tredjeland. Det gäller för alla organisationer som gör anspråk på att arbeta med konfliktlösning och fredsfrämjande.

Fru talman! Jag vet att utrikesministern är en varm FN-vän, och jag delar hennes tro på FN som vårt viktigaste globala forum för konfliktlösning. Ett av FN:s viktigaste instrument för det fredsfrämjande arbetet är de militära insatserna, och för dem är vi beroende av tolkar. Jag undrar därför hur utrikesministern ställer sig till den moraliska frågan när det gäller att rösta för FN-insatser världen över, dit vi också bidrar med svensk trupp ibland, men utan att ta ansvar för de tolkar som riskerar livet för vår säkerhet.

Frågan gäller inte bara Afghanistan utan även Mali - och i framtiden sannolikt fler länder. Tolkar som har arbetat sida vid sida med svenska soldater måste få ansöka om skydd i Sverige. Det betyder inte att alla ska ges uppehållstillstånd, men de bör få rätt att ansöka om det.

Fru talman! Min interpellation handlar om de tolkar som riskerat livet för att hjälpa svensk trupp i Afghanistan. Den förra regeringen tog initiativet till det som numera kallas en särskild ordning, och det innebär att en del personer valdes ut av Försvarsmakten och Migrationsverket för så kallad vidarebosättning. Detta initiativ omfattade dock bara de tolkar som var i tjänst fram till årsskiftet 2013/14. De som tidigare tjänstgjort som tolkar blev inte föremål för denna bedömning från Försvarsmaktens sida.

Fru talman! Jag vill upprepa detta: Försvarsmakten har inte gjort någon bedömning av det tjugotal tolkar som jobbade för insatsen fram till 2013, under drygt tio års tid. De har lämnats helt utan prövning, trots sina insatser för de svenska förbanden. Det är just därför jag ställer frågan till utrikesministern om rätten att lämna handlingar till ambassaden i Kabul - för att det finns 20 personer kvar som inte har fått någon prövning.

Svaret från UD är att dessa 20 personer får resa från Afghanistan till Indien, Pakistan eller Iran för att lämna sina handlingar där. Det vore ju inget problem om vi talade om säkra och trygga gränsområden, men nu talar vi om några av världens farligaste länder. Detta är tolkar som redan har riskerat livet för svensk trupp i Afghanistan. De ska packa ned sina bevis och intyg och riskera sina liv på resan genom osäkra områden till New Delhi, Islamabad eller Teheran.

Fru talman! Jag måste fråga utrikesministern dels om hon avser att sitta i FN:s säkerhetsråd och rösta igenom FN-insatser utan att Sverige kan ta ansvar för de tolkar vi har utnyttjat när vi har bidragit med trupp under FN-mandat, dels om det är UD:s mening att de afghanska tolkarna ska riskera livet på en resa till New Delhi för att där kunna lämna in sina ansökningar om uppehållstillstånd.

Fru talman! Sverige har tagit ansvar för de personer som enligt svenska myndigheters bedömning har en allvarlig hotbild mot sig och ett skyddsbehov kopplat till sin tjänstgöring hos Försvarsmakten i Afghanistan. De afghanska tolkarnas arbete har varit av central betydelse för att svenska förband har kunnat verka i Afghanistan. Att stödja de tolkar och andra lokalanställda med skyddsbehov som har bistått den svenska styrkan i Afghanistan har regeringen ansett viktigt, och det gör den fortsatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I samband med att Sveriges militära engagemang inom ramen för ISAF i huvudsak avslutades sommaren 2014 bedömde ansvariga myndigheter att ett antal tolkar hade behov av skydd, och jag kan konstatera att myndigheter med olika ansvarsområden har samverkat väl för att hantera en uppkommen situation inom ramen för befintlig lagstiftning. Uppehållstillstånd i Sverige beviljades inom ramen för vidarebosättning i det så kallade kvotflyktingsystemet.

Under 2013 och 2014 överfördes totalt 23 före detta tolkar och övriga lokalanställda med skyddsbehov samt deras familjemedlemmar till Sverige - sammanlagt 68 personer. Dessa personer lever nu sina liv i vårt land, efter myndigheternas utförda arbete. Det är viktigt att Sverige drar lärdomar av hur arbetet fungerar med att hantera frågan om de afghanska lokalanställda inför framtida internationella insatser. Regeringskansliets roll vad gäller de afghanska tolkarna har varit att säkerställa samordning mellan berörda departement och myndigheter.

Låt oss också komma ihåg att vårt militära engagemang inom ramen för ISAF pågick i över ett decennium. Det var mycket omfattande och genomfördes i en komplex miljö. Din fråga var mycket specifik, Maria Weimer. Den handlade om en speciell situation, och jag har svarat på frågan. Om vi inte skulle följa lagar och regler skulle det verkligen bli uppståndelse.

Det är självklart så att vi kommer att titta på detta inför framtida insatser och i de pågående insatserna. Vi ska försäkra oss om att vi gör det på bästa sätt. Sedan påverkar vi inte alltid hur andra länder har det med sina aviseringsbestämmelser och annat som gör att det kan vara svårt att ta sig till andra platser för att till exempel få visum eller ansöka om uppehållstillstånd. Det är något vi ständigt och jämt kämpar med, och det gäller också i detta fall.

Din fråga har jag dock svarat på, Maria Weimer. Det är som sagt oerhört viktigt att man håller sig till lagar och regler på området.

Fru talman! Det finns någon typ av informationsgap här mellan mig och utrikesministern, för enligt de uppgifter jag har fått finns det ett tjugotal tolkar vars skyddsskäl inte har fått någon bedömning.

Man har tittat på dem som arbetade för Försvarsmakten 2013-2014, och man har gett många av dem skydd i Sverige. Men de som jobbade för svenska trupper mellan 2002 och 2013 har ännu inte fått någon bedömning, och det är dem jag pratar om i dag. De har hamnat utanför den här särskilda ordningen, som var en fungerande lösning - även om det var en ad hoc-lösning - för det som då behövde göras.

Det finns en annan del i utrikesministerns interpellationssvar som förbryllar mig lite. Hon hävdar att ambassaden i Kabul inte kan ta emot ansökningar om uppehållstillstånd, men hon säger samtidigt att besöket inte hade föranmälts. Då blir jag nyfiken på om det hade gjort någon skillnad om detta besök hade föranmälts till ambassaden. Det här skulle vara väldigt central information för dessa människor.

Utrikesministern säger vidare att besökarna gavs möjlighet att boka en tid. Då undrar jag än en gång om detta hade gjort någon skillnad. Hade de fått lämna in sina handlingar om de hade bokat en tid på ambassaden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utrikesministern får gärna hjälpa mig att förstå vad hon menar med sina uttalanden. Beskedet som jag nu utläser av det svar som jag har fått är att meningen är att dessa människor ska packa sina väskor och resa över några av de farligaste bergspassen i världen. Det här ska ske med papper i fickan som är bevis för att de har jobbat för Sverige - dessa papper kommer att leda till en säker död om de hittas av fel motståndare på vägen till Teheran, New Delhi eller Islamabad.

Utrikesministern var också inne på att det finns tankar om hur man ska hantera detta i framtida insatser. Jag är väldigt nyfiken på att höra hur sådana lagförslag eller lösningar skulle kunna se ut, för den här frågan kommer säkerligen att aktualiseras igen efter att vi har avslutat vår insats i Mali.

Fru talman! En person som vill söka internationellt skydd - det vill säga asyl - ska enligt utlänningslagens bestämmelser lämna in en ansökan till berörda myndigheter i Sverige. Det är alltså inte normal ordning att söka asyl utanför Sverige.

Om en person likväl vänder sig till en svensk utlandsmyndighet i syfte att söka asyl i Sverige kan utlandsmyndigheten inte göra mer än att ta emot ansökan och sända den vidare till behörig myndighet. En ansökan om asyl som har lämnats in vid en svensk ambassad kan inte beviljas av Migrationsverket, enligt utlänningslagens bestämmelser. För att kunna betraktas som flykting måste man befinna sig utanför sitt hemlands gränser.

De som inte har möjlighet att ta sig till Sverige för att söka skydd kan vända sig till FN:s flyktingkommissarie, UNHCR, i ett tredje land. UNHCR bedömer då om det föreligger behov av skydd och eventuell vidarebosättning till ett land som man har samarbete med, till exempel Sverige.

Det är inte möjligt att som kvotflykting söka uppehållstillstånd i Sverige eller i någon annan vidarebosättningsstat. Presentation av personer som föreslås bli uttagna för vidarebosättning görs i normalfallet av UNHCR, eller i särskilda undantagsfall av en svensk utlandsmyndighet i det tredje landet. En individuell prövning av skyddsbehov görs därefter av berörda myndigheter.

Det är inte regeringen som bedömer och fattar beslut i enskilda ärenden, utan det är den självständiga myndigheten som har ansvaret för att hantera den här typen av frågor, enligt befintlig lagstiftning. Varken regeringen eller Regeringskansliet får, enligt regeringsformen, intervenera i frågor som rör myndighetsutövning gentemot enskilda personer eller göra tolkningar av lag. Asylärenden som myndigheterna hanterar är exempel på sådana frågor.

Det är förstås viktigt med vidarebosättning. Vi fortsätter att driva på i EU för att vi ska kunna öka vårt mottagande av kvotflyktingar. De lagliga vägarna för asylsökande till EU är få, och vi har en särskild utredare som tittar på förutsättningarna för att skapa lagliga vägar.

Vi har en rad olika initiativ för att följa upp och se hur den här frågan utvecklas framöver. Men vi har ingen anledning att ifrågasätta det sätt på vilket man har hanterat denna fråga. Man har gjort det enligt gällande regler, också i Kabul.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har dessutom säkerhetsbestämmelser att ta hänsyn till, och det är väldigt viktigt att detta sker enligt regelverket.

Fru talman! Såvitt jag vet handlar detta inte om att söka asyl utan om att söka uppehållstillstånd i Sverige. Det handlar alltså inte om asylfrågan - jag tror inte att vi ska blanda ihop dessa två saker i det här fallet.

Faktum kvarstår: Det finns 20 individer som har arbetat för Sverige som inte har fått någon bedömning. UD:s svar är att de ska resa till något av ett antal grannländer och göra ansökan där, vilket de av säkerhetsskäl inte kan göra.

Dessa människor är låsta i sin situation, och det som utrikesministern säger ger inget svar till dem - de är fortfarande kvar i den här låsningen. Detta tjugotal människor har arbetat sida vid sida med svenska förband och riskerat sina liv för detta.

Vi har här en snårig skog av svenska myndighetsbeslut som pekar åt lite olika håll. Justitieministern sa i juni att han vägrar att ompröva tidigare beslut, och nu håller utrikesministern fast vid ambassaden i Kabul och dess säkerhetsbestämmelser.

Men vi vet ju att vissa undantag görs, till exempel vad gäller visumansökan för besök i Sverige. Ambassaden i Kabul gör undantag för detta, så det är väldigt svårt att förstå att man inte kan lösa situationen för dessa 20 individer. De har ju varit anställda av Sverige. Vi vet vilka dessa människor är, och vi har litat på dem tillräckligt mycket för att de skulle bli anställda av den svenska försvarsmakten.

Jag skulle vilja återkomma till varför det är omöjligt för ambassaden i Kabul att göra ett undantag och låta dessa människor lämna in sina ansökningar. Jag undrar också hur utrikesministern tänker sig en långsiktig lösning - förankrad i riksdagen och regeringen - för framtida insatser. Hur ska vi hantera att människor är beredda att hjälpa oss med att tolka i samband med svåra insatser och sedan kunna erbjuda dem skydd framöver?

Fru talman! Jag är säker på att Maria Weimer är medveten om att regeringen inte kan uttala sig i enskilda ärenden. Vi kan heller inte göra någon tolkning av Migrationsdomstolens domar.

Det är otroligt viktigt att stödja dessa tolkar och andra lokalanställda med skyddsbehov, som har hjälpt och stöttat exempelvis den svenska styrkan i Afghanistan. Samtidigt finns det grundläggande ingångsvärden att ta hänsyn till, bland annat vilka som har rätt att pröva denna typ av ärenden. Dit hör inte Kabul.

Vi måste agera inom ramen för befintlig lagstiftning. Denna kan man så småningom avse att ändra på.

Det är viktigt att samverka - och att myndigheterna samverkar - för att hantera en uppkommen situation. Vi har tagit ansvar för de personer som svenska myndigheter ansåg hade stort skyddsbehov och en allvarlig hotbild mot sig. Dessa personer lever här, tack och lov, efter myndigheternas utförda arbete.

Det är Migrationsverket som självständig myndighet som gör dessa bedömningar, och detta måste vi hålla på. Vi måste också hålla på de lagar och regler som våra ambassader och andra har att hålla sig till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Allan Widman har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att öka det militära försvarets resiliens när det kommer till materiel- och förnödenhetsförsörjning.

I sin fråga hänvisar Allan Widman till centrallagret i Arboga. Etableringen av detta koncept för logistikförsörjning skedde åren 2009-2010, under den tidigare regeringen. Den tidigare regeringen utformade logistikförsörjningen utifrån en annan kravbild på det militära försvaret.

Som regeringen anför i den försvarspolitiska inriktningspropositionen för perioden 2016-2020 är det enskilt viktigaste under inriktningsperioden att öka den operativa förmågan i krigsförbanden och att säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret.

Den försvarspolitiska inriktningspropositionen innebar en tydlig markering att materiel- och logistikförsörjningen är medel för att stödja krigsförbanden i uppbyggnaden av deras operativa förmåga och för att möjliggöra för krigsförbanden att utföra sina uppgifter i fred och vid höjd beredskap.

De materielsystem, reservdelar, förbrukningsvaror och logistikresurser som Försvarsmakten och andra aktörer förfogar över måste på ett ändamålsenligt sätt kunna användas för rikets försvar.

Regeringens inriktningsbeslut i juni 2015 och efterföljande regleringsbrev för 2016 och 2017 till Försvarsmakten och Försvarets materielverk speglar denna kravbild.

Det är Försvarets materielverk, den myndighet som ansvarar för den bakre logistiken och förrådshållningen, som utformar verksamheten så att den möter de krav som regeringen har ställt upp. Det bör förtydligas att förrådsverksamheten inom Försvarets materielverk, till exempel centrallagret i Arboga, är en komponent i den samlade förnödenhetsförsörjningen till Försvarsmakten.

Förnödenhetsförsörjningen ska utformas utifrån operativa krav. För förband med hög insatsberedskap gäller därtill anpassade förrådslösningar för kritisk materiel.

Regeringen noterade i den försvarspolitiska inriktningspropositionen att den pågående förändringen inom logistikområdet påverkar förutsättningarna för logistikförsörjningen i händelse av höjd beredskap. Samtidigt är det viktigt att effektiviseringar inom materiel- och logistikförsörjningen genomförs.

Bland annat av dessa skäl gav regeringen hösten 2015 en särskild utredare uppdraget att se över materiel- och logistikförsörjningen. Utredarens betänkande, Logistik för högre försvarsberedskap, lämnades till regeringen den 14 december 2016. Vid tiden för denna interpellationsdebatt pågår remissförfarandet gällande betänkandet. Regeringen återkommer om de förslag som utredaren lämnat efter genomförd remiss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på min interpellation. Ehuru detta var ett mycket långt och omfångsrikt svar var det väl ändå inte riktigt ett svar på den fråga som jag hade ställt.

Det är alldeles korrekt att verksamheten i Arboga och centralförrådet stod färdigt först 2009-2010. Men beslutet om att gå till ett säger ett centralförråd när det gäller materiel och förnödenheter i Försvarsmakten fattades långt tidigare. Redan så tidigt som den 21 mars 2007, sex månader efter regeringsskiftet 2006, utlyste Försvarsmakten den ort som man ville etablera sig i. Och det är min bedömning, fru talman, att regeringar, både alliansregeringar och rödgröna regeringar, har suttit vid makten under den tid som planeringen för detta har pågått.

Detta är dock helt betydelselöst, för faktum kvarstår att det bara finns en person som kan göra någonting åt detta missförhållande, och det är Peter Hultqvist. Det är inte Sten Tolgfors, Mikael Odenberg eller Karin Enström utan Peter Hultqvist som här och nu har makten att göra en förändring.

Överbefälhavaren sa beträffande sina militära förband i höstas att man inte ska lägga alla ägg i en och samma korg. Men, fru talman, det är i princip det vi har gjort när vi bestämt oss för att på ett enda ställe i vårt land förvara de förnödenheter och den materiel som det militära försvaret behöver. Det är inte bara det att vi har koncentrerat det till en plats. Vi har dessutom gjort detta i en byggnad ovan mark som inte är fortifierad. Det finns dessutom oklarheter numera om vem det är som egentligen äger delar av den här fastigheten.

Fru talman! Att döma av alla de foton på nätet som jag ser av centralförrådet i Arboga kan jag nästan våga dra slutsatsen att förrådet inte heller är ett skyddsobjekt, för i sådant fall skulle det finnas ett fotograferingsförbud avseende byggnaden.

Nu hänvisar försvarsministern till en utredning som heter Logistik för högre försvarsberedskap. Jag kan bara konstatera att utredningen inte lämnar några överväganden och inga som helst konkreta förslag beträffande en förändrad förrådshållning i Försvarsmakten. Men när utredaren Ingemar Wahlberg för mindre än två timmar sedan fick frågan av en av utskottsledamöterna vad man hade tänkt kring det här inledde han med att säga: Vi lämnar inga förslag och inga överväganden, men beredskapsmässigt är ju detta en katastrof. Och det, fru talman, inser naturligtvis alla som har någon som helst insikt på försvars- och säkerhetsområdet.

Statsrådets hänvisning till att remisstid fortfarande pågår för den här utredningen är ingen relevant hänvisning. Jag hade hellre önskat att statsrådet gick i svaromål i sak och dels gärna instämmer i att detta är ett bekymmer, dels redovisar hur regeringen nu avser att agera för att komma till rätta med detta helt uppenbara missförhållande.

Fru talman! Jag har sedan jag kom hit läst svaret. Det är ett långt svar som egentligen inte säger någonting i den fråga som Allan Widman ställer och som jag tycker är väldigt relevant. Det är av den anledningen som jag står här nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som Allan Widman sa hade vi utredaren Ingemar Wahlberg i utskottet i dag kl. 10, där han berättade om utredningen Logistik för högre försvarsberedskap. Det var jag som ställde frågan till Ingemar Wahlberg vad han ansåg om Arboga, i och med att jag har läst utredningen och det inte står något om centralförrådet i den. Jag fick då svaret, som Allan Widman mycket riktigt sa, att det var helt förkastligt. Jag ska nog inte citera allt han sa, för bedömningen var rätt hård. Han berättade också att han har varit där och tittat på det.

Jag har också besökt Arboga och gjort det tillsammans med moderata vänner i utskottet. Och man häpnar nästan när man kommer in i den enormt stora byggnaden, som inte är skyddsklassad på något sätt och som nog inte skulle stå emot speciellt mycket om någon skulle vilja göra något illasinnat där. Det finns både högt och lågt, stort och smått - allt ligger där. Och det är mer än bara lite gott och blandat utan faktiskt också materiel av stor vikt som finns där.

Jag skulle vilja att försvarsministern berättar något mer än vad han säger i svaret. Han måste ju kunna berätta vad han vill göra i och med att det inte finns någonting om det här i utredningen. Man ska nog inte gå tillbaka till någon typ av mobbförråd, för där stod väldigt mycket och möglade. Materiel ska väl återanvändas, men förråden borde finnas närmare förbanden. De borde även ligga på ställen där det inte är lika skadligt och lite beroende på vad det är för materiel. Det finns de som säger att det är ungefär kängor och uniformer som finns i Arboga. Ja, det finns en himla massa kängor och uniformer där, och det är ju viktiga saker. Vi kan ju inte ha soldater som är ute i fält utan något så viktigt som kängor och uniformer.

Det mesta som ligger där är tält. Jag antar att försvarsministern har varit där och tittat på detta enorma robotiserade lager. Om någonting händer där är det underrättelsemässigt sett, om man vill vara lite taskig, lätt att slå ut hela systemet. Då får man problem. Man hittar inte en pryl och kommer inte åt dem.

Min personliga åsikt är att man borde rensa bort det mesta och sälja det till Icas centrallager eller liknande.

Fru talman! Det finns olika dimensioner och nivåer i de båda inläggen.

Det är intressant att notera att ett tungt inlägg från Widman är att det inte är Sten Tolgfors eller Karin Enström som kan göra någonting åt detta.

Centralförrådet skapades en gång i tiden, innan jag över huvud taget kom in i försvarspolitiken. Jag kom in i den 2011. Widman har varit med på en oerhört lång resa i de här sammanhangen. Han har varit med om olika turer och i olika lägen, och man kan ju fundera på vilken uppfattning han har haft i dessa olika turer och lägen.

Det går inte att komma ifrån att det finns en skugga av ansvar för detta hos dem som tidigare har varit med, och det gäller även de försvarspolitiker som har verkat i olika tider.

Jag besökte centralförrådet när jag blev ordförande i försvarsutskottet 2011 och gjorde ett enkelt konstaterande, som jag redan då diskuterade med den dåvarande kanslichefen Ingemar Wahlberg. Vi var rätt så överens om bedömningen att det naturligtvis är ett lager som ligger väl utpekat och som i en krissituation kan vara ett mål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det var inget svårt att konstatera det, så det ni presenterar här är knappast någon nyhet för mig. Hur förrådet är upplagt och hur man transporterar grejer känner jag väl till.

Men det finns lite mer fakta i detta. I dag har vi 300-350 garnisonslager och förrådslager. Vi har ett större lager på varje verksamhetsort, vilket blir ca 25.

Det ger alltså inte en rättvis bild om man för debatten i perspektivet att detta är den enda lagerhållning Försvarsmakten har.

Denna organisation tillkom enligt en synpunkt på tillvaron att det skulle vara fredstida förhållanden.

Det som är genomgående i den politik som vi bedriver för att försöka förändra läget är att höja den operativa förmågan. Den operativa förmågans höjning ingår också som en del i logistikförsörjningsutredningen. Avser man att höja den operativa förmågan med inriktning på hur tillgängligheten på materiel ska vara också i krig och kris måste det få konsekvenser när det gäller den logistiska organisationen.

Ett viktigt grepp i detta sammanhang är utredarens förslag om att föra över ett brett verksamhetsområde från FMV till Försvarsmakten. Det gäller verksamhetsområdet förråd, service och verkstäder med totalt 1 460 anställda, och lagerhanteringsverksamheten omfattar 150 anställda. Här finns en nyckelbit. Det som var kärnan i det system som konstruerades under tidigare försvarsministrars tid var ett beställningsförfarande mellan FMV och Försvarsmakten.

Man har skapat en extremt fredsorienterad organisation. Vi angriper nu på många områden detta arv, och vi försöker successivt förändra det åt ett annat håll och en annan inriktning. Jag kan inte göra så mycket åt att arvet ser ut som det gör, men vi har börjat resan mot något annat.

Ni behöver inte upplysa mig om hur det strategiska läget är och så vidare. Det känner jag väl till.

Fru talman! Som jag sa i mitt första inlägg är vem eller vilka som bär det yttersta ansvaret för tanken på att centralisera förrådshållningen till en enda plats i Sverige tämligen akademisk. Det är enbart Peter Hultqvist som i kraft av ansvarig minister har möjlighet att agera på detta område.

Jag hade gärna sänkt tonen något i mitt första inlägg om det svar som Peter Hultqvist gav på interpellationen hade inneburit någon som helst vägledning om att han delar min uppfattning att detta inte är en bra lösning. Det kanske var en bra lösning i djupaste fred, men med den omvärldssituation vi har i dag är det en akilleshäl, inte bara för det svenska försvaret utan för hela Sverige.

Förvarsministern återkommer till det credo som står i inriktningsbeslutet: att vi ska öka den operativa förmågan i krigsförbanden och säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret. Det är ett bra credo. Jag kan dock konstatera att centralförrådet utgör ett allvarligt hot mot denna ambition, och jag börjar förstå att försvarsministern är inne på samma linje.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då återkommer jag till min fråga: Avser regeringen att göra något åt detta, eller kommer man att hänvisa till en utredning som inte lägger fram några förslag i detta avseende utan förslag som handlar om hur man i stort ska organisera logistiken, materielanskaffningen och underhållet i Försvarsmakten? Det finns nog ingen i försvarsutskottet som inte instämmer i dessa förslag, men problemet är att utredningen inte lägger fram några förslag vad gäller förrådet i Arboga.

Peter Hultqvist säger att det var andra som genomförde logistikreformen för fyra fem år sedan, inte han. Han var inte ens med i försvarsutskottet vid den tiden. Det är möjligt att Peter Hultqvist inte var med, men likväl var det så att Socialdemokraterna i denna kammare instämde i den reform som föreslogs beträffande logistiken i Försvarsmakten. Även på denna punkt är det politiska ansvaret alltså delat.

Det är korrekt att det inte är det enda förrådet. Det är det i särklass största förrådet och det helt dominerande förrådet när det gäller logistiken i Försvarsmakten, men det finns många andra. En del av dem används förmodligen inte som förråd i dag, men det finns förrådsbyggnader runt omkring i landet.

Det är dock viktigt att komma ihåg att förrådet i Arboga är det enda förrådet när det gäller viss viktig materiel. Det utgör som sagt en bekymmersam svaghet i vår samlade förmåga att detta förråd är så exponerat, så oskyddat och så lättbekämpat som det de facto är.

Jag hoppas att Peter Hultqvist kan gå in i en diskussion i sak och säga att det inte är någon bra lösning och sedan redovisa åtminstone en ambition från regeringen att komma till rätta med detta bekymmer.

Fru talman! Jag tyckte inte att försvarsministern svarade på frågan, och det var kanske därför vi hade, som Allan Widman sa, ett något högt tonläge.

Jag får be om ursäkt om försvarsministern blir förnärmad av att vi upplyser om hur det ser ut i Arboga, men de som följer debatten kanske behöver lite bakgrundsinformation. Jag trodde inget annat än att försvarsministern har varit i Arboga.

Försvarsministern svarade på en del om logistikförsörjningen och vad som sägs om den. Som Allan Widman sa kan vi säkert komma överens, för det finns mycket bra i denna utredning.

Det som bekymrar mig är försvarsministerns hållning vad gäller att man har lagt så många ägg i denna korg i Arboga. Försvarsministern säger att han inte kan göra så mycket. Det är klart att ministern kan. Det är ju ministern som är ansvarig för detta. Man kan titta på hur man kan göra förändringar.

Ska man ha kvar detta enorma lager, eller ska man sprida ut det ännu mer? Vi är också medvetna om att det är utspritt. Men frågan är hur mycket? Frågar jag FMV får jag ett svar, och frågar jag andra får jag andra svar. Jag vet faktiskt inte hur mycket som inte ligger där.

Egentligen har vi väl samma ståndpunkt, och det är att det inte är bra att ha så mycket där. Jag hoppas därför att försvarsministern tittar på detta och återkommer till riksdagen så att vi kan lösa det tillsammans. Det kommer att finnas stöd för det i riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Som representant för Västmanland kan jag inte låta bli att lägga mig i debatten om Arboga.

I sitt första anförande sa försvarsministern att detta koncept för logistikförsörjning tillkom under den tidigare, borgerliga regeringen. Jag hörde varken Allan Widman eller Lena Asplund säga emot det utan tvärtom hålla med om att det var så. Jag hörde också Allan Widman och Lena Asplund beskriva konceptet som katastrof och förkastligt.

Det är sällan man hör borgerliga politiker vara så självkritiska till sin försvarspolitik. Jag hoppas att detta innebär att fler tidigare ståndpunkter i den liberala och moderata försvarspolitiken kan omprövas.

Fru talman! Jag har aldrig sagt att jag inte kan göra så mycket åt situationen. Det är ni som försöker sprida bilder här. Ni bortser från vikten av den grundläggande förändring som utredaren föreslår och hur central den är. Den är en viktig mekanism för att kunna göra en förändring, nämligen flytta över det hela till Försvarsmakten.

Om man ska göra något åt detta måste man göra det i en process som är väl genomtänkt och där det finns en strategi. Det är inte bara att ställa sig upp här och säga: Nu fixar vi någonting, och sedan ska försvarsministern ha en kartbild som han lägger ut över hela landet och som visar var de nya förråden ska ligga. Jag tror att det klokaste vore att flytta verksamheten till Försvarsmakten och därifrån påbörja en process för hur det ska organiseras.

Ni måste inse att det beslut som ni själva har varit med om att fatta i riksdagen har betydelse. Det är den operativa förmågan och ökningen av den militära förmågan som står i centrum för inriktningsbeslutet. Det får konsekvenser för både logistik- och förrådshållningsdelarna.

Förslaget är nu ute på remiss, så jag ska inte föregripa ett slutligt förslag från regeringen och säga hur det ska se ut. Vi får återkomma om detta i ett senare skede.

Den verksamhet som finns i Arboga i dag är inte anpassad utifrån behovet av en höjd beredskap i krig, utan den är ett arv från tidigare beslut. Så är det, och det är väl inget konstigt att kunna konstatera. Det är inte något ni behöver pressa på för att få besked om, utan det tycker jag i stort sett är en självklarhet.

Med det förslag från utredaren som vi nu har, om man väljer att gå vidare med det, finns möjlighet att titta på det nuvarande systemets uppbyggnad och dimensionering. Men detta måste i så fall ske i nära diskussion med Försvarsmakten.

Jag ser problemen, men jag kan inte låta bli att påminna lite om historien. Det är så pass många aktörer som har varit med i alla turer genom alla år och som har haft i stort sett de flesta uppfattningar som man kan ha inom försvars- och säkerhetspolitiken, och sedan låter det som att det som gjordes tidigare var det absolut dummaste i världshistorien. Man står här och låter ungefär som att man själv inte har varit med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För min egen del kan jag i alla fall säga att jag, när jag upptäckte centralförrådet, direkt kände att det är en sak som måste åtgärdas så småningom. Man måste se till att det blir något gjort. Då är det inte alltför snabba puckar som krävs, utan det krävs att man tar det systematiskt.

Jag tycker att det som utredaren föreslår i alla fall skapar en grund för att kunna fortsätta att arbeta med frågan. Man ska inte underskatta utredningen som en nyckel för att få en förändring. Vi får återkomma till hur utredningen hanteras den dag alla remisser har kommit in, så att jag inte får någon anmärkning för att jag har pratat för mycket innan remisstiden går ut. Det är många risker med att vara minister.

Fru talman! Nej, ministern löper inga som helst risker när han ger besked i sak i kammaren. Jag tycker att vi dessvärre kanske inte alltid får detta i tillräcklig utsträckning när vi interpellerar och ställer frågor till statsrådet.

När det gäller logistikreformen är jag ledsen att säga det, Åsa Eriksson, men vi var helt överens - även ditt parti - när den infördes. Jag tillhör dem som ministern antyder har varit med väldigt länge. Varenda gång vi tar ett stort grepp på försvarsområdet får jag lite fjärilar i magen, för det brukar inte alltid gå så väldigt bra och har kanske inte gjort det i detta fall heller.

Till försvarsministern vill jag säga att jag håller med om de förslag som Ingemar Wahlberg har lagt fram när det gäller hur man ska organisera det övergripande ansvaret för logistik, underhåll och förrådshållning i Försvarsmakten. Men det är ingen lösning att flytta ett centralförråd från myndigheten Försvarets materielverk över till en annan myndighet, om centralförrådet och de svagheter det innebär består.

Nu finner jag ändå viss tröst i att försvarsministern säger rakt ut här i kammaren att han direkt kunde se att lösningen inte var anpassad för höjd beredskap och krig. Han säger att han vill ha en nära diskussion med Försvarsmakten. Han säger till och med, fru talman, att det måste åtgärdas.

Jag instämmer i alla dessa hans slutsatser, dock kanske inte den sista, där han sa att det dock inte får bli alltför snabba puckar. Inte minst försvarsministern själv har varnat för möjligheten att vårt land kan befinna sig i kris, höjd beredskap eller till och med i krig under den kommande försvarsbeslutsperioden. Detta innebär, fru talman, att det inte är alldeles säkert att vi har all den tid som vi fordom har haft.

Fru talman! Jag är ingen anhängare av principen fort men fel. När jag manar till lite eftertanke och att man bör ta en sådan process tillsammans med Försvarsmakten menar jag det.

Det har tagits stora grepp och det har gjorts stora saker väldigt snabbt genom åren. Detta är Widman, med sin bakgrund och sin djupa erfarenhet i sammanhanget, väl underkunnig om.

Det har gått för fort och blivit fel många gånger, men att bygga den typ av verksamhet som måste finnas nära förbanden är en grannlaga uppgift. Ett grundläggande grepp är ändå att man möjligen skulle kunna tänka sig, om det blir ett senare beslut, att föra över det hela till Försvarsmakten. Då har man en helt annan möjlighet att operativt hantera processen än vad man har i dag. Därför är utredarens förslag på denna punkt viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min bestämda mening är att det är ett viktigt grepp. För min del handlar det inte bara om att överföra ett förråd och så är det bra med det.

Det är värt att påminna om att den förrådsverksamhet som bedrivs i garnisoner och förrådslager på 300-350 ställen och de större lagren på 25 ställen inte heller är någon oväsentlig verksamhet. Allt detta har en samlad betydelse.

Vi får återkomma till ärendet när remisstiden har gått ut och när förändringar har skett i grunden så att man kan gå vidare i dessa ärenden. De svagheter som det pekas på och som är ett arv som vi får ta hand om i den regering jag representerar ska vi naturligtvis försöka granska och se hur vi kan åtgärda på olika sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig vad jag har för ambitioner när det gäller att driva igenom att även folksporter som golf och ridning blir avdragsgilla.

Alexandra Anstrell har ställt sin fråga utifrån att hon anser att golf och ridsport ska inkluderas bland de sporter som omfattas av skattefri personalvårdsförmån.

Gränsen för vilken typ av motionsutövning som ska utgöra personalvårdsförmån och därmed vara skattefri för anställda innebär i dag att det ska vara fråga om enklare motionsidrott som kan utövas av i stort sett var och en. Vad som är enklare motionsidrott är ytterst en fråga för rättstillämpningen att avgöra. Sporter som kräver dyrbarare anläggningar, redskap och kringutrustning har inte ansetts utgöra enklare slag av motion.

Som jag svarat vid tidigare interpellationsdebatter kommer frågan att vara föremål för beredning under mandatperioden. Det finns många aspekter, till exempel kring jämställdhet och jämlikhet, som behöver analyseras.

Då Alexandra Anstrell hade framställt interpellationen under den tid hon tjänstgjort som ersättare för ledamot som därefter återtagit sin plats i riksdagen, medgav tredje vice talmannen att Mats Green i stället fick delta i överläggningen.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka finansministern för svaret.

Det är min tidigare kollega Alexandra Anstrell som har ställt denna interpellation om varför ridning, och för den delen golf, inte klassas som avdragsgilla sporter, något som även ett antal av oss har motionerat om.

Bakgrunden till denna fråga är flerdelad. Dels var det ett tydligt och uttalat socialdemokratiskt vallöfte inför valet 2014, både från Socialdemokraternas partisekreterare och från den blivande folkhälsoministern Gabriel Wikström. Det är ett löfte som man nu irriterat gör allt för att glömma, stoppa längst ned i skrivbordslådan och skjuta på framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dels handlar det om ett oförsvarbart sakförhållande ur flera olika perspektiv. Inom nuvarande regelverk finns utrymme för arbetsgivare att bidra till olika friskvårdsalternativ för sin personal. Det finns en rad områden som enligt Skatteverket klassas som skattefria motions- och friskvårdsförmåner. Styrketräning, fotboll och ishockey klassas som avdragsgilla friskvårdsförmåner. Så långt är allt väl. Men även skrattgympa, körsång på arbetsplatsen, saltrum - vad det nu är - Feldenkraispedagogik, gitarrlektioner, reflexologi, örtbad, rosenterapi, kallbad och bastubad är några ganska anmärkningsvärda exempel på friskvård som arbetsgivarna kan erbjuda sina anställda och göra avdrag för.

Trots ridningens erkänt goda effekter för kropp och hälsa faller den alltså utanför Skatteverkets definition av aktiviteter som klassas som skattefria motions- eller friskvårdsförmåner. Utöver de hälsofrämjande effekterna fyller ridning en viktig funktion för anställda med exempelvis olika funktions- och rörelsehinder, balanssvårigheter, ryggproblem och synskador, för att bara nämna några.

Fru talman! Jag kan också nämna att ridning är Sveriges näst största handikappidrott. Ca 4 000 ryttare med olika former av funktionshinder får genom ridning möjlighet till en meningsfylld och hälsofrämjande fritidssysselsättning.

Fru talman! Jag kan avsluta med att säga att över en halv miljon människor rider regelbundet - det är den näst största idrotten i Sverige efter fotbollen - och av dem är ca 450 000 kvinnor, alltså drygt 90 procent. Detta om något borde mana till eftertanke om man påstår sig vara en feministisk regering.

Jag vill att finansministern ger ett ärligt och rakt svar på om regeringen tänker hålla sitt vallöfte, och i så fall när det kommer att infrias.

Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret, även om svaret var mycket kort. Finansministern och jag har stått i dessa talarstolar tidigare, närmare bestämt för två år sedan, och diskuterat exakt samma fråga. Jag hade nämligen samma typ av interpellation som Alexandra Anstrell har om friskvården och ridningen och när regeringen avser att påbörja infriandet av de vallöften som man hade utlovat i valrörelsen 2014. Då var svaret, precis som nu, att det är en viktig fråga och att den behöver analyseras vidare.

Jag tycker att det är viktigt att vi fattar beslut som är genomtänkta och väl analyserade. Men eftersom det har gått två år undrar jag vad som har hänt på detta tema, eftersom svaret är detsamma.

Vi vet att ridsporten är en sport som har behandlats styvmoderligt under många år - kanske därför att det är en klar och tydlig kvinnodominerad sport, kanske därför att det är en sport som både unga människor och människor med funktionshinder ofta har som en första ingång till vidare saker inom sporten.

Vi vet att hästsportens alla olika former bidrar till ökade arbetstillfällen i landet. Vi vet att fler arbetstillfällen gynnar svensk ekonomi och är bra för Sverige. Vi vet också att hästen knyter samman stad och land. Det finns alltså många olika perspektiv på en så liten fråga, vilket gör den mycket stor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga till ministern är därför: Är analysen över huvud taget påbörjad än, och när beräknas den vara avslutad?

Fru talman! Jag tackar för interpellationen i detta ämne. Detta är en viktig möjlighet för människor att röra på sig och hålla sig friska. Att idrotta är någonting som inte bara kan förgylla livet utan som också gör att vi håller oss friska. Idrotten är någonting som är viktigt, inte minst för många ungdomar. Idrotten kan vara en samlingsplats och ett andrum för ungdomar från tunga pålagor från skolan och från det kompistryck som kan finnas i skolan. Där är inte minst ridsporten en viktig idrott för unga tjejer. Eftersom jag vet att det är en stor sport bland tjejer, och inte minst bland en del unga tjejer som mår dåligt av alla krav som finns, blir ridsporten, umgänget i stallet och närheten till hästarna någonting som gör livet bättre och enklare.

Just ridsporten är dessutom mycket viktig eftersom den är en viktig näring för glesbygden och landsbygden i Sverige, där det finns många hästar. Det handlar inte bara om ridhästar utan också om trav- och galopphästar som gör att vi kan ha en levande landsbygd, vilket är oerhört viktigt.

Från regeringens sida tycker vi att det är viktigt med idrott och möjligheter till idrott. Därför har vi också ökat stödet till idrotten med 230 miljoner kronor om året under denna mandatperiod, just för att vi ser att idrotten är så oerhört viktig både för kamratskapet och för folkhälsan.

När det gäller möjligheten att göra friskvårdsavdrag är det lite grann en annan fråga. Det handlar om att i skattelagstiftningen hitta en balans mellan vad som kan vara motiverat att arbetsgivaren gör avdrag för för att personalen ska hålla sig frisk och vad som är personliga levnadsomkostnader. Att hitta denna balans i lagstiftningen är komplicerat.

Denna lagstiftning är, precis som annan lagstiftning, skriven på en ganska generell nivå. Sedan är det Skatteverket som ska uttolka lagstiftningen. Till sin hjälp har de rättstillämpningen, och Skatteverkets beslut kan överklagas. Där finns en gränsdragning i dag, precis som har tagits upp här. En del saker ingår, och andra ingår inte.

Det som vi har sagt från regeringen, och som vi självklart kommer att stå fast vid, är att vi ska göra en analys. Vi tittar naturligtvis på denna fråga. Vi har sagt att vi kommer att göra en analys av detta under mandatperioden för att se om det går att hitta en bättre balans. Men det handlar om att i så fall hitta en annan formulering i lagstiftningen som gör att dessa listor ser annorlunda ut. Det är inte alldeles enkelt att hitta en sådan.

Jag tror nämligen att vi kan vara överens om att vi inte heller vill att man ska kunna dra av för personliga levnadsomkostnader. Då är vi ute på ett sluttande plan.

Fru talman! Detta var ett svar på någon fråga, men kanske inte på just den fråga som jag, Åsa Coenraads och Alexandra Anstrell ställde. Jag vill fortfarande veta om och när regeringen tänker förverkliga sitt vallöfte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ganska bekant att Skatteverket gör denna tolkning, en tolkning som i allra högsta grad kan ifrågasättas. Vilken positiv inverkan som saltrum, vad det nu är, har på hälsan i förhållande till den bevisligen mycket positiva inverkan som ridningen har kan man definitivt ifrågasätta. Men oavsett detta konstaterar jag att Socialdemokraterna var mycket tydliga med detta vallöfte inför 2014 års val, vilket jag tycker är bra och välkomnar. Men då förväntar jag mig också, tillsammans med ett antal av mina ryttarkollegor, att detta vallöfte också infrias.

Som Åsa Coenraads konstaterade har finansministern gett samma svar när denna fråga har tagits upp i ett antal interpellationsdebatter under denna mandatperiod. Man kan inte bara återkomma till samma svar, utan någon gång måste man kanske också leverera. Åsa Coenraads frågade hur långt man har kommit och när vi kan vänta oss någon form av besked.

Jag noterade även att folkhälsominister Gabriel Wikström i kammaren ånyo har bekräftat att man tänker genomföra detta vallöfte men inte när - om det blir under denna mandatperiod eller under någon annan mandatperiod. Vallöften gäller, som vi vet, innevarande mandatperiod. Ingen vet vad som kommer att ske mandatperioden därefter. Därför vill jag återigen att finansministern klargör när detta kommer att göras.

Det hänvisas till lagstiftning. Men det är regeringen som har möjlighet att förändra lagstiftningen - att lägga fram propositioner och förslag i riksdagen, så att vi sedan kan fatta beslut.

Jag vill också nämna något apropå den ganska sneda genusbalansen vad gäller stödet till idrotten i Sverige, om jag uttrycker mig så. Ridsporten är känd för att fostra framför allt kvinnor i ledarskap. Många av de framstående kvinnliga chefer som är aktiva i Sverige i dag kommer från ridsporten. Att få fler flickor till sporten med kvinnliga chefer som mentorer vore ett ypperligt sätt att få fram fler kvinnor till bolagsstyrelser och till chefspositioner i vårt samhälle. Det är återigen en tanke som borde välkomnas av en regering som påstår sig vara feministisk.

Jag får med en dåres envishet, fru talman, återigen ställa frågan: Tänker regeringen genomföra sitt givna vallöfte och i så fall när?

Fru talman! Jag delar finansministerns analys av idrottens betydelse för hälsan. Jag delar också finansministerns analys att idrotten har en betydelse för att få människor att komma samman och dessutom få en positiv hälsobringande effekt. Jag delar också ministerns insikt i hästens betydelse för jobben på landsbygden och den viktiga del i kringnäringarna detta kommer att vara.

Det jag inte delar är finansministerns analys av att ingenting kan göras och att detta ligger på någon annan myndighet. Precis som Mats Green mycket klokt sa här är detta en lagstiftande församling, och vi har möjligheten att förändra en lagstiftning som inte fungerar.

Med tanke på både hälsoeffekten och jämställdhetseffekten tycker jag att det är viktigt att man gör någonting åt detta. Då duger det inte att komma tillbaka år efter år och säga att detta är viktigt men att det ska ske någon annan gång och göras av någon annan. Denna nånannanism är förödande för det här landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag noterar att ministern i sitt svar i den ena meningen säger att man gör en analys och i nästa mening säger att man ska göra en analys. Jag blir lite förvirrad, och jag måste fråga finansministern: Är analysen påbörjad över huvud taget? Eller kommer den senare under mandatperioden? Då vore det bättre om finansministern kunde vara ärlig med detta och säga att den kommer senare eller att det inte ska ske någon analys över huvud taget.

Det finns en tendens till ett tydligt löftesbrott mot både svensk hästnäring och alla de människor som skulle kunna få bättre hälsa tack vare hästen och golfen.

Fru talman! Jag har alltid sagt att vi ska göra en analys under mandatperioden. Självklart har vi redan gjort en viss analys; annars skulle jag inte kunna stå här och argumentera på det sätt jag gör i dag och säga att det inte är alldeles självklart och enkelt hur man gör. Då skulle det redan vara gjort. Jag har hela tiden sagt att vi ska göra en analys under mandatperioden, och det står jag fast vid. Om det hade varit enkelt hade det som sagt självklart redan varit gjort.

Jag uppskattar verkligen engagemanget i frågan från de två moderata riksdagsledamöterna. Jag kan dock påminna om och konstatera att under de åtta år som Moderaterna ledde Finansdepartementet gjordes ingenting i frågan.

Som påpekas här är ridsport en sport som utövas av många tjejer och kvinnor. Jag vill dock för protokollets skull påpeka att det är ganska många vad man skulle kunna kalla för herrsporter som inte heller får möjlighet till avdrag, till exempel bergsklättring, biljard, dart, fiske, skytte och speedway. Det finns alltså många sporter där det nog finns fler manliga utövare som inte heller berättigar till avdrag.

Fru talman! Det är korrekt att frågan har hanterats av ett antal regeringar. Sedan fick vi regimskiftet 2014, där man lovade att detta skulle genomföras. Regeringen har inte hållit något av detta över huvud taget, och jag tycker att det är intressant att finansministern säger att det har påbörjats. Tillåt mig, fru talman, att tvivla på det. Då hade man förmodligen presenterat det här i dag, men finansministern har gett samma svar på frågorna under hela mandatperioden.

Jag vill återgå till kärnfrågan: Har ni för avsikt att hålla ert vallöfte från valrörelsen 2014? Det var ett vallöfte som gavs dels av den socialdemokratiska partisekreteraren, dels av den blivande folkhälsoministern Gabriel Wikström. Har regeringen för avsikt att hålla detta vallöfte?

Återigen: Detta berör ca 4 000 ryttare med någon form av funktionsnedsättning. Det berör över en halv miljon människor som rider varje vecka. Egentligen berör det kanske långt över 1 miljon människor. Det berör dem som rider, dem som äger hästar och dem som har ett intresse som ligger nära hästsporten och landsbygdsföretagande, som finansministern själv lyfte upp. Jag delar finansministerns syn på detta. Men om man själv lyfter upp alla aspekter är det lite egendomligt att man fortfarande inte har fått tummen ur och att man inte gör någonting.

Fru talman! Jag frågar återigen med en dåres envishet: Kommer regeringen att hålla sitt vallöfte från 2014 om att göra ridning avdragsgillt som friskvård?

Svar på interpellationer

Fru talman! Det har påpekats att det här är en lagstiftande församling och att det är här som lagarna stiftas. Det är helt korrekt. Självklart kan man ändra lagstiftningen. Det gäller bara att man ändrar den på sådant sätt att man får det resultat som man önskar. Det handlar om att hitta en väl avvägd balans mellan det man inte önskar, nämligen att personliga levnadsomkostnader ska vara skattebefriade, och det man önskar, nämligen att arbetsgivare ska kunna stimulera sina anställda att idrotta på ett sådant sätt att hälsan hos de anställda främjas.

Det är precis denna balans vi söker på Finansdepartementet. Jag har hela tiden varit tydlig med att vi kommer att analysera frågan under mandatperioden, och det kommer vi naturligtvis också att göra.

Jag vill avsluta med att återigen påpeka att ridsporten är en viktig sport i Sverige som utövas av väldigt många. Av alla 500 000 utövare tror jag dock inte att alla är anställda och skulle få möjlighet till friskvårdsavdrag. Jag vet att det finns många unga tjejer i den här gruppen, och för mig är det oerhört viktigt att också alla unga idrottsutövare - alla unga tjejer som idrottar och rider - ska få goda möjligheter. Därför har vi höjt anslaget till idrotten med hela 230 miljoner kronor varje år - just för att alla de här unga tjejerna ska få möjligheten att må bra i stallet.

Överläggningen var härmed avslutad.