Arbetsplenum - 2016-12-15

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag gällande utgiftsområde 10 och därmed också bifall till regeringens budgetproposition samt avslag på alla motioner.

De frågor som utgiftsområde 10 behandlar är bland annat sjukförsäkring, förtidspensioner, till viss del handikappersättningar och arbetsskadeförsäkring. Ibland framställs området som att det bara handlar om procentsatser och nivåer. Ingenting kunde vara mer fel än så. Bakom siffrorna finns människor av kött och blod, män och kvinnor som har drabbats av sjukdom. Det kan vara cancer, det kan vara benbrott, men det kan också vara utmattningssyndrom. Kort sagt handlar detta område om något större än just procentsatser. Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i. Det handlar i mångt och mycket om den svenska modellen.

Den svenska modellen är ett begrepp som man använder i lite olika sammanhang. När jag talar om den svenska modellen tänker jag framför allt på tre saker. För det första sunda finanser och ett väl tilltaget men klokt utformat skatteuttag. För det andra en arbetsmarknad som präglas av samförstånd mellan arbetsgivare och arbetstagare där kollektivavtal är norm och där det finns en väl tilltagen arbetsmarknadspolitik som gör att man kan gå från ett arbete till ett annat. För det tredje en väl utbyggd välfärd. Det kan handla om kraftigt skattesubventionerade förskolor och skolor. Men det handlar också om våra gemensamma försäkringar. Det är gemensamma försäkringar som skyddar vid sjukdom och arbetslöshet. När en betänker detta skulle jag vilja säga att utgiftsområde 10 handlar ganska mycket om hjärtat i den svenska modellen.

Herr talman! Det är allmänt känt att alla människor kan drabbas av sjukdom. Det kan drabba mig, det kan drabba dig, det kan drabba, Gud förbjude, herr talmannen eller varför inte statsrådet Strandhäll. Med den vetskapen att alla kan drabbas av sjukdom har vi kommit fram till att vi ska ha ett system som bygger på idén att det är smartare med gemensamma lösningar än att var och en försöker hitta en privat försäkring. Kort sagt är det smartare att vi gemensamt löser problem.

Vi vet också att länder med robusta offentliga försäkringar och rejäla välfärdssystem har högre sysselsättning, lägre arbetslöshet och också färre sociala problem. Det kan vara alltifrån oönskade tonårsgraviditeter med allt vad det kan innebära till, låt oss säga, kriminalitet. Dessutom har välfärdsstater större social mobilitet, vilket är extremt viktigt för oss som tycker att politik ska bidra till varje individs frihet.

Med den vetskapen är det naturligt att tycka om budgeten som ligger på bordet här i dag. Den satsar på att stärka ersättningar för dem som har blivit sjuka. Jag tänker till exempel på höjningen av garantipensionen för förtidspensionärer. Men budgeten satsar också på pengar till Försäkringskassan. Det är inte för att vi vill lägga mer pengar på myndigheter, utan det är för att Försäkringskassan ska kunna arbeta med att de människor som är sjuka också ska komma tillbaka i arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Ibland argumenterar borgerligheten för att ersättningarna för sjuka och arbetslösa måste komma ned för att människor ska arbeta. Vad jag inte förstår är, och det ingen har förklarat för mig, att om det nu är så, hur kommer det sig att länder med stora generella försäkringar också är länder där man har låg arbetslöshet och hög sysselsättning?

Här står en strid i svensk politik. Jag ser en av utmaningarna i att den före detta regeringen ibland lät som en socialdemokratisk regering i retoriken, men som en tjuv om natten försämrade den våra gemensamma försäkringar. Det innebär att vi i dag står inför ett läge där vi måste förbättra våra gemensamma försäkringar. Det är inte bara bra för dem som är sjuka, utan det är också bra för arbetsmarknaden som sådan.

Därför, herr talman, är det inte heller någon slump att vi ser att arbetslösheten sjunker i dag. Vi har den lägsta ungdomsarbetslösheten på 13 år, och vi har den högsta sysselsättningsnivån som någonsin har uppmätts av Eurostat i ett EU-land. Jag upprepar: Vi har den högsta sysselsättningsnivån som någonsin har uppmätts av Eurostat i ett EU-land.

Om man kontemplerar det jag precis har sagt, herr talman, handlar utgiftsområde 10 inte bara om procentsatser och siffror utan om vilket samhälle vi i framtiden vill leva i. För mig handlar det om ett tryggt, fritt och rättvist samhälle.

Herr talman! I år höjdes taket i a-kassan och därmed också taket för de sjuka som också är arbetslösa. Trots det senaste årets förbättringar behövs fortfarande förstärkningar av både a-kassa och sjukförsäkringar när det gäller både belopp och tak.

För generella trygghetsförsäkringar finns flera starka argument. Jag har nämnt några av dem, men jag tänker nämna tre till.

Generella försäkringar är effektivare, smartare och mer kostnadseffektiva än privata.

Trygga människor vågar mer. Det är ett system som har tjänat oss väl. Det har inneburit att människor i vårt avlånga land vågar flytta och byta arbete.

Det är bättre för jobbens skull. Som jag nämnde tidigare, om man tittar runt om i världen ser man att det är just i länder med starka generella välfärdssystem som man har den högsta sysselsättningsgraden och den lägsta arbetslösheten.

Därför, herr talman, hävdar jag att det är riktigt, viktigt och nödvändigt att stärka våra gemensamma försäkringar, och det är vad denna budget gör. Det beror på, som jag sa, att det är effektivare, ger tryggare människor och är bättre för jobbens skull.

Jag yrkar därför bifall till budgetpropositionen för 2017. Det är ett steg mot att förbättra våra sociala försäkringar för att möta de utmaningar vi står inför i framtiden.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Jag tyckte att det var intressant att lyssna på Mathias Tegnér. Jag blev glad när du började med att ta upp sjuktalen och rehabiliteringen. Vi hade en väldigt diger diskussion och förslag i Socialförsäkringsutredningen. Där sa vi att vi hade kunnat ta bort den bortre gränsen om vi hade gjort mycket mer för att förstärka rehabilitering och uppföljning i ett tidigare läge.

Vad är det Socialdemokraterna och regeringen har gjort för att förstärka rehabiliteringen och uppföljningen i ett tidigare läge? Vi ser att sjukskrivningarna ökar igen. Det gäller både de korta och de långa.

Herr talman! Tack för frågan, Solveig Zander! Ingen kan tvivla på att det här är en fråga som du brinner mycket för.

Låt mig börja med att säga att ökade kostnader i sjukförsäkringen är ett problem, framför allt för att det bakom siffrorna finns sjuka människor. Ingen ska behöva tvivla på att regeringen har tagit krafttag mot både ohälsa och ökade kostnader. Jag är säker på att statsrådet Strandhäll kan utveckla det jag säger nu.

Ett exempel är regeringens åtgärdsprogram. I sju punkter pekas olika områden på arbetsmarknaden ut som behöver förbättras för att få ned sjuktalen. Jag tänker också på avsiktsförklaringen, som handlar om att arbetsmarknadens partner har kommit överens om hur man kan arbeta för att skapa en bättre arbetsmiljö för Sveriges löntagare.

Jag tänker även på de satsningar som har gjorts på den offentliga sektorn, nämligen de 10 välfärdsmiljarderna. När vi ser var sjukskrivningarna ökar som mest, hos kvinnor i offentlig sektor, kan en av orsakerna vara att den före detta regeringen ägnade sig åt att sänka skatterna, vilket gjorde att pengarna minskade i den offentliga sektorn. Den politiken har vi vänt på, och vi satsar bland annat 10 miljarder på välfärden.

Ingen ska behöva vara orolig för att regeringen inte arbetar hårt för att få ned sjuktalen. Man arbetar även lika hårt för att göra Sveriges arbetsmarknad bättre för människorna som finns där.

Herr talman! Det var ett intressant svar. Alliansregeringen genomförde en rehabreform i form av en rehabkedja som bidrog till att sjuktalen sjönk oerhört mycket.

Nu när sjuktalen stiger igen säger Mathias Tegnér att regeringen har föreslagit olika åtgärder, men uppenbarligen har de inte givit resultat. Alla punkter som ni har föreslagit har inte genomförts. Dessutom har ni brutit överenskommelsen om att inte ta bort den bortre gränsen förrän alla tidiga rehabiliteringsåtgärder har givit resultat. Ni har inte väntat på att de förslag ni har haft skulle ge resultat. Det går ut över de människor som i dag är sjukskrivna. De får inte sin sjukpenning. Sjuka människor nekas sjukpenning. Era förslag har inte medverkat till att människor inte kommer i kläm.

Varför har ni brutit överenskommelsen om att den bortre gränsen inte skulle tas bort förrän rehabiliteringsåtgärder, som ni påstår att ni har föreslagit, har givit resultat?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Låt oss börja med historien. Från 2003 har sjuktalen minskat. Det är inte så att de som av ett trollslag började minska 2008 när borgerligheten införde den bortre parentesen. Det är viktigt att ha som utgångspunkt för diskussionen. Sjukskrivningarna minskade redan 2003 och har gjort så ända fram till 2010.

Det är ett problem att sjukskrivningarna från 2010 har ökat mycket. Det är därför som regeringen har vidtagit ett antal åtgärder. Vi ser nu att det ger resultat. I prognoserna skrivs de förväntade kostnaderna för sjukförsäkringen ned. De åtgärder som nu genomförs leder till resultat. Sedan kan mycket väl mer behöva göras, men ingen ska tvivla på att det har gjorts ett antal saker. Där ser vi effekt.

Det jag inte förstår, Solveig Zander, är varför du och andra politiker tror att det är just den bortre parentesen som gör att människor blir friska. Vi vet att över 100 000 människor blev utförsäkrade på grund av den bortre parentesen. Antingen kastades de ut ur systemen och fick söka socialbidrag eller leva på maken, eller så kastades de mellan systemen, vilket ledde till oro.

Där vi skiljer oss åt är att jag inte tror att sjuka människor blir friskare bara för att de blir fattiga. Där vi också skiljer oss åt är att jag inte tycker att vi ska finansiera ytterligare skattesänkningar genom att skära ned för dem som faktiskt är sjuka. Det är ogenomtänkt, oklokt och orättfärdigt.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till vår reservation nr 14.

Sverige ska vara ett starkt samhälle som håller ihop. Den som är sjuk eller skadad och inte kan arbeta ska ha rätt till ersättning, vård och rehabilitering. Den som har eller får tillbaka sin arbetsförmåga måste alltid få stöd och hjälp att komma tillbaka i arbete.

När sjukfrånvaron kraftigt ökar behöver samhällets insatser stärkas för att på ett bättre sätt motverka riskerna för utanförskap. Samtidigt som antalet sjukfrånvarande ökar finns det också en förändring i vad sjukfallen utgörs av. Antalet startade sjukfall med psykiatriska diagnoser ökar dramatiskt och är sedan 2014 den vanligaste sjukskrivningsorsaken. 95 procent av de startade sjukfallen med psykiatriska diagnoser år 2015 utgörs av olika typer av depressioner och ångestsyndrom.

Ur individens perspektiv leder sjukfrånvaron till sämre privatekonomi, och en lång frånvaro från arbetsliv leder ofta till färre sociala kontakter i vardagen. Utanförskapet är både ekonomiskt och socialt. Effekterna kan också vara stora i nästa generation. Barn till föräldrar som är långtidssjukskrivna tenderar att själva bli sjukskrivna i högre grad än andra.

Samhällets utgifter för sjukfrånvaron har ökat under flera år. Anslaget för sjukpenning och rehabilitering uppgick till 32 miljarder kronor år 2014. I år beräknas de ligga runt 42 miljarder kronor. Dessa summor kan jämföras med 2010, då motsvarande kostnader var 20 ½ miljard kronor.

För Moderaterna är det därför självklart att samhällets insatser i möjligaste mån ska inriktas på att hjälpa människor tillbaka till arbetslivet. Vi har i vårt budgetförslag presenterat en rad förslag som syftar till detta. Vi vill se en särskild rehabiliteringskedja för lätta psykiska diagnoser med tidigare insatser kombinerat med specialiserade handläggare hos Försäkringskassan och ett särskilt omställningsspår hos Arbetsförmedlingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Vi lyfter upp vikten av arbetsmiljön, och vi föreslår en riktad tillsyn av den psykosociala arbetsmiljön i grupper med hög risk för sjukfrånvaro. Dessutom föreslår vi utvecklade och förbättrade möjligheter till förebyggande insatser, till exempel en förebyggandegaranti där en rimlig målsättning är att den som har ett jobb och är i behov av förebyggande insatser ska kunna påbörja dessa inom en månad.

Vi menar att det inte är vare sig rimligt eller hållbart att svenskarna, som är ett av de friskaste folken i världen, har så jämförelsevis hög sjukfrånvaro. Därför måste alla delar av sjukförsäkringen bättre stödja återgången till arbete. Samtidigt måste sjukförsäkringen kompletteras med bättre förebyggande insatser och rehabilitering.

Våra reformförslag innebär viktiga steg för att bättre än i dag hjälpa människor tillbaka till arbete och egen försörjning. Det lägger grunden till ett starkare Sverige där alla ges möjlighet att komma till sin rätt.

(Applåder)

Herr talman! Vi debatterar socialförsäkringsutskottets betänkande 2016/17:SfU1 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning. Det här är ett stort utgiftsområde, precis som alla utgiftsområden i socialförsäkringsutskottet. Jag vill börja med att hänvisa till vår budget och vårt särskilda yttrande för en komplett bild av vad vi har för politik på området. Jag tänkte tala om några specifika saker.

Den stora grupp svenskar som står utanför arbetsmarknaden är ett ämne för daglig debatt. Så är det väl i alla tider - arbetslösheten är alltid en het potatis. Den är alltid viktig, men den blir viktigare i takt med att vi blir färre som ska försörja fler.

Inte sällan skapas nya arbetstillfällen i små och medelstora företag. För ett mindre företag kan en olycklig rekrytering i dag innebära stora konsekvenser, och man är därför extra försiktig vid nyanställning. Man kan tycka vad man vill om det, men så är det och så kommer det att förbli. Så länge en sjuk medarbetare innebär en stor kostnad för företaget är man extra försiktig med att anställa en sådan.

För den som är arbetslös och har en sjukdomshistorik som sticker ut eller har sviktande hälsa blir följden av detta i värsta fall att avståndet till arbetsmarknaden ökar. Ju längre tiden går, desto större blir avståndet.

För att stimulera svensk sysselsättning och tillväxt och samtidigt skapa möjligheter för just dessa arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden vill Sverigedemokraterna införa en ordning som i praktiken innebär slopat sjuklöneansvar för upp till nio anställda, detta så att företagen vågar rekrytera även människor som kan komma att vara sjukskrivna mer än genomsnittet. Den som kan grundläggande statistik förstår att det är ganska många.

Det här verkar regeringen inte alls tro på. Man verkar tro att det fungerar precis tvärtom - att denna svaga grupp i stället hjälps av högre trösklar in på arbetsmarknaden eller att anställningarna ökar om man gör det dyrare för företagen att anställa.

I våras lanserade man ett förslag från regeringens sida om att låta företagen vara med och betala kostnaden även för långtidssjukskrivna. Efter tung kritik ändrade man gudskelov förslaget, ska väl i ärlighetens namn sägas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Slopat sjuklöneansvar för små och medelstora företag skulle få positiva konsekvenser för den grupp arbetslösa jag nämnt, för många mindre företag och såklart för samhället i stort.

Herr talman! Under senare år har vi uppmärksammats på fall där medborgare i andra EU-länder har tagit del av såväl socialförsäkringen som det kommunala försörjningsstödet. Ibland har det till och med handlat om människor som saknar uppehållsrätt i Sverige.

Detta är inte tanken med den fria rörligheten inom unionen. Den fria rörligheten är till för att medborgare i unionen ska kunna resa fritt för arbete eller nöje.

EU:s medlemsstater har alla åtagit sig ett socialt ansvar för sina medborgare. Det är en av förutsättningarna för att få vara med i EU.

Man kan ha väldigt kritiska synpunkter på de länder som behandlar sina egna medborgare på ett sådant sätt att dessa finner det attraktivt att ta sig till andra EU-länder för att tigga eller söka hjälp hos sociala myndigheter. De kritiska synpunkterna har naturligtvis även jag.

Men om man tror att det underlättar en utveckling i rätt riktning att överta det sociala ansvaret för andra länders medborgare tror man nog väldigt fel. Snarare är det tvärtom. Om Sverige och andra länder inte sätter press på de länder som inte tar socialt ansvar för sina medborgare utan tar deras ansvar gör de sig till en del av problemet snarare än en del av lösningen.

Därför behöver lagstiftningen rörande dessa utbetalningar skärpas. Möjligheten att betala ut försörjningsstöd till medborgare i andra EU-länder bör helt tas bort, och krav på laglig vistelse bör införas för övriga sociala förmåner.

Herr talman! Den som arbetar inom skol- och fritidsverksamhet är oftare sjuk. Det här känner vi säkert igen från vår vardag, alla vi som känner någon som arbetar inom skol- och fritidsverksamhet. Den personen är oftare sjuk.

För att minska smittspridningen inom skol- och fritidsverksamheten - något som naturligtvis gynnar även barnen i verksamheten - föreslår vi att karensdagen för personal i skol- och fritidsverksamhet slopas. För detta anslår vi 400 miljoner kronor för 2017.

Sammanlagt innebär våra förslag på detta utgiftsområde att vi anvisar 4,4 miljarder mer än regeringen till utgiftsområde 10 för 2017.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 1.

Herr talman! Tack, Linus Bylund, för anförandet!

Jag har en fråga kopplad till den bortre parentesen. Du nämnde inte den i ditt anförande, men Sverigedemokraterna har om jag förstått det rätt under hela förra mandatperioden men även under den här mandatperioden tyckt att det är rätt och riktigt att ha en bortre parentes.

Som jag anförde i det förra replikskiftet vet vi att över 100 000 människor utförsäkrades. Människor kastades mellan olika system. Människor tvingades att lämna sjukförsäkringen för att söka andra typer av bidrag. I många fall tvingades kvinnor att leva på sin mans lön.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Ibland argumenterar Sverigedemokraterna för att de står på den vanliga människans sida. Då undrar jag hur er syn på den bortre parentesen stämmer överens med det eftersom den bortre parentesen faktiskt går ut över vanliga löntagare - inte bara om de blir sjuka utan också för att den typen av system där man gör sjuka människor fattigare skapar ett tryck nedåt på lönerna generellt.

Min fråga till Linus Bylund är helt enkelt: Hur rimmar er syn på den bortre parentesen med er argumentation att ni står på löntagarnas sida?

Herr talman! Ja, det är alldeles riktigt som Mathias säger. Vi har en syn på löntagare och medborgare som kanske stämmer mer överens med Mathias egen syn än med den hos hans halmgubbar till motståndare.

Som Mathias säkert har märkt har vi inte anslutit oss till Alliansens linje i utskottet rörande att återinföra den bortre parentesen. Vi har en icke svartvit syn på den här frågan. Jag tycker inte att den tidigare lösningen var bra. Jag tycker inte att den nuvarande lösningen är optimal.

Det finns många saker att arbeta med, men självklart tycker vi att man får väga kostnaden mot att människor ska komma i arbete på ett rimligt sätt, både för deras eget bästa och för samhällets bästa.

Jag tror själv på en mer individanpassad lösning än en fast bortre parentes. Men, som sagt, här håller jag med båda om jag får uttrycka mig luddigt.

Herr talman! Jag blev inte riktigt klok på det ledamot Bylund sa. När jag läser i er budget uppfattar jag att ni tycker att idén om en bortre parentes är bra. Det är klart att det gör mig lite orolig. Jag vet nämligen att den bortre parentesen innebar att sjuka människor kastades mellan system och blev utförsäkrade. Vi socialdemokrater tror inte att sjuka människor blir friskare bara för att de blir fattiga.

Det är klart att jag blir lite betänksam. Jag kan inte låta bli att fundera på om det här hänger ihop med den anpassning som Sverigedemokraterna har gjort till Moderaternas politik. Vid flera tillfällen har man fört en rent löntagarfientlig politik. Jag tycker att det stämmer bra överens med diskussionen om den bortre parentesen, men jag kan också nämna Sverigedemokraternas omsvängning i frågan om offentliga upphandlingar eller varför inte frågan om vinster i välfärden.

Jag skulle ändå vilja ha ett tydligt besked från Linus Bylund. Hur kommer ni att agera framdeles? Hur kommer ni att agera efter ett val vad gäller den bortre parentesen? Jag tror att det är många som vill veta det, eftersom den bortre parentesen är skadlig för många människor.

Herr talman! Nu blev det väldigt många frågor på en och samma gång. Mathias första konstaterande var att han inte blev riktigt klok. Där kan vi kanske vara överens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Skämt åsido! När det gäller den offentliga upphandlingen handlar det om att vi inte tycker att löntagare på den svenska arbetsmarknaden ska ha olika villkor. Det är mycket märkligt att regeringen verkar tycka det och vill införa de här reglerna. De reglerna satte vi stopp för, och det är jag stolt över.

När det gäller den bortre parentesen och hur vi kommer att agera efter valet är det som jag säger. Jag tycker inte att det ska vara en hård bortre parentes på det sätt som tidigare varit fallet, men den lösning vi har nu är också problematisk, eftersom sjukdomarna ökar.

Det kommer att bli en förhandlingssituation. Jag är inne på linjen att det blir mer individanpassat, men att försäkringen inte kan fortsätta i all evighet.

Herr talman! Med årets budget fortsätter den grönröda regeringen arbetet med att utjämna klassklyftor, förstärka det sociala skyddsnätet och skapa välfärd som kommer alla till del.

Jag noterar att Alliansens partier - i år liksom förra året och flera år dessförinnan - vill skära ned i välfärden, framför allt för dem som redan har det sämst. Man vill bland annat ta bort de ökade ersättningarna i välfärdssystemet, både dem vi har och dem vi nu inför. Det gäller till exempel inom sjuk- och aktivitetsersättningen.

Dessutom vill allianspartierna, som vi har hört här i debatten, återinföra den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Man tror alltså, liksom förra året, på mirakel: att en människa blir frisk från den ena dagen till den andra bara för att man fixerar ett visst datum i en rehabiliteringskedja. Och om nu allianspartierna inte tror på mirakel måste de i stället tycka att bara för att den enskilde har oförskämdheten att vara sjuk länge ska minsann denne ha det väldigt snålt ekonomiskt, med allt vad det innebär av oro och därmed minskad mottaglighet för rehabilitering och i sämsta fall ett försenat tillfrisknande.

Vi regeringspartier satsar i stället på progressiva åtgärder för att dels undvika ohälsa, dels understödja individen så att denne kan återkomma i arbete. Vi har lagt fram ett brett åtgärdsprogram för ökad hälsa och minskad sjukfrånvaro som bland annat har lett till en ökad medvetenhet om allvaret i sjukskrivningsfrågan och därigenom till en ökad mobilisering bland olika aktörer för att bryta uppgången i sjukfrånvaron.

En överenskommelse har gjorts mellan Sveriges kommuner och landsting om en kvalitetssäker och effektiv sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess. Inom ramen för denna överenskommelse vill jag särskilt peka på att regeringen ger stimulansmedel till landstingen för så kallade koordinatorsfunktioner som samordnar insatserna både internt i hälso- och sjukvården och externt med arbetsgivare och Försäkringskassan. Man avser att se över förutsättningarna för att införa permanenta funktioner för rehabiliteringskoordinering, vilket bland annat den parlamentariska socialförsäkringsutredningen har föreslagit. Jag tror på dessa koordinatorer, för jag har sett att detta fungerar i praktiken i den begränsade omfattning det hittills har funnits.

Jag vill också belysa det faktum att regeringen gett Försäkringskassan i uppdrag att utvärdera och överväga hur det nuvarande arbetsplatsnära stödet till arbetsgivarna kan utvecklas. En utvärdering av detta, inklusive eventuella förslag till förbättringar, kommer att redovisas till regeringen i början av nästa år. Miljöpartiet vill här särskilt lyfta fram företagshälsovården som en viktig aktör för det förebyggande ohälsoarbetet, men vi ser gärna att företagshälsovården utökas till att omfatta mer rehabiliterande åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Miljöpartiet har särskilt drivit frågan om de studerandes villkor i socialförsäkringarna, inte minst i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Det är därför glädjande att konstatera att frågan nu bereds inom Regeringskansliet och att regeringen ser det som ett prioriterat arbete att stärka studerandes skydd vid sjukdom.

Det är oroande att antalet unga personer med aktivitetsersättning ökar. Därför tar regeringen ett helhetsgrepp kring frågan om aktivitetsersättning. Det är inte minst påkallat efter Riksrevisionens kritik, där deras övergripande slutsats är att syftet med aktivitetsersättningen inte uppnås och att ersättningen inte lever upp till riksdagens och regeringens mål om ett aktivt förhållningssätt för unga med nedsatt arbetsförmåga.

Därför är ett av de sju prioriterade områdena i regeringens åtgärdsprogram att skapa bättre möjligheter för unga med funktionsnedsättning eller sjukdom att komma i arbete. Riksrevisionen bedömer att de insatser som görs av Finsam, de finansiella samordningsförbunden, fyller en viktig funktion när det gäller att aktivera unga med aktivitetsersättning. Därför finns också ett uppdrag till förbunden att prioritera dem som har aktivitetsersättning.

När det gäller Försäkringskassan som myndighet och arbetsgivare får jag väl konstatera att det finns ett antal utmaningar att hantera på det personalpolitiska området. Även regeringen bedömer att Försäkringskassan inte fullt ut har uppfyllt sitt arbetsgivarpolitiska ansvar. Sjukfrånvaron hos medarbetarna vid myndigheten fortsätter att stiga, och fler upplever en ansträngd arbetssituation och hög arbetsbelastning. Personalomsättningen inom myndigheten totalt ökade förra året från 7 till 9 procent. Detta är naturligtvis ett stort bekymmer, nu när vi talar om att vi måste sköta rehabiliteringskedjan och att Försäkringskassan ska vara på fötterna när det gäller att få människor tillbaka till arbete.

Jag utgår från att regeringen uppdrar åt Försäkringskassan att ta itu med dessa utmaningar och att regeringen återigen betonar vikten av detta. Jag vet att Försäkringskassan redan i dag arbetar för att bromsa ökningen i sjukfrånvaron genom tidiga insatser, rehabiliteringsarbete och större fokus på hållbarhet och hälsa. Det har tagits ett strategiskt initiativ för att minska den interna sjukfrånvaron, och det är ett av de arbeten som myndigheten kommer att bedriva fram till 2020. Det är naturligtvis helt rimligt att en myndighet som Försäkringskassan föregår med gott exempel i arbetet mot ohälsa i arbetet.

Herr talman! Med detta inlägg ber jag att få yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Herr talman! Jag tackar Rickard Persson.

I veckan kom det en rapport från Riksrevisionen som ni säkert har tagit del av. Den visar tydligt att indragen sjukpenning i genomsnitt inte påverkar personers hälsa negativt och att chansen att den sjukskrivna blir kvar på arbetsmarknaden ökar. Det slås också fast att ju längre en person är sjukskriven, desto större är risken att förlora jobbet. Att inte ha en arbetsgivare försvårar återkomsten till arbetslivet. När någon får sjukpenningen indragen minskar sannolikheten att individen inom tre år har lämnat arbetsmarknaden och fått sjuk- och aktivitetsersättning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Dessutom såg man i samma rapport att arbetsinkomsten bland dem som nekades var högre ett år efter beslutet än bland dem som hade fått fortsatt sjukskrivning. Detta ska då ställas mot regeringens politik.

När man tog bort den bortre tidsgränsen konstaterade man i sitt eget förslag: "Följaktligen beräknas avskaffandet av den bortre tidsgränsen leda till att antalet långa sjukfall successivt ökar. Samtidigt förväntas inflödet av nya sjukfall dämpas. Sammantaget beräknas reformen leda till ca 7 000 fler pågående sjukfall i slutet av 2016."

I remissvar till regeringen varnades för att dessa beräkningar sannolikt skulle vara optimistiska. Både Inspektionen för socialförsäkringen och Riksrevisionen varnade för detta. Trots detta valde regeringen att gå vidare med sitt förslag.

Jag tycker att det nu är dags för Miljöpartiet att börja lyssna på vad expertorganen säger i stället för att hela tiden fastna bakom ideologiska skygglappar.

Herr talman! Jag har inte uppfattat någon fråga direkt. Jag kan dock konstatera att det har skett en inbromsning av de ökade sjukskrivningarna och de ökade sjukfallen. Den inbromsningen har skett under den tid vi inte har haft den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Detta motsäger det du sa i ditt långa anförande här, Tina Ghasemi. Jag ser alltså inga problem med detta.

När vi hade den bortre tidsgränsen bollades människor runt bland myndigheterna. De kom från Försäkringskassan. Den bortre tidsgränsen gör ju inte att människor blir friskare; de blir bara utförsäkrade och får sämre ekonomi. Så kom de till en annan myndighet. De bollades över till Arbetsförmedlingen, som inte vet vad de ska göra med en sjuk människa som inte är mottaglig för rehabilitering. I värsta fall ledde det, vilket också konstaterades av tillsynsmyndigheterna, till försämringstillstånd när en annan myndighet skulle börja med rehabiliteringsinsatser som individen inte var mottaglig för. Detta kringbollande av individer i myndigheter är inte värdigt en välfärdsstat.

Herr talman! Låt oss komma ihåg att statens direkta utgifter för sjukpenning och rehabilitering var 32 miljarder kronor år 2014, vilket jag också nämnde i mitt huvudanförande. I årets budgetproposition har regeringen avsatt 42 miljarder. Det är alltså en kostnadsökning på över 10 miljarder kronor. Det talar inte för att utvecklingen går åt rätt håll.

När man tittar på regeringens egna förslag kan man se att regeringens eget mål om nio sjukskrivningsdagar till år 2020 troligtvis inte kommer att uppnås. Regeringens eget mål kommer alltså inte att uppnås. Därför efterlyser jag mer konkreta åtgärder här och nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Här har vi moderater föreslagit en rad olika reformer. Det handlar bland annat om en stärkt rehabiliteringskedja, en specifik rehabiliteringskedja för den psykiska ohälsan och om att återinföra den bortre tidsgränsen.

Jag vill också poängtera att Sverige är helt unikt. Vi är det enda land i hela världen som inte har en bortre tidsgräns. Alla expertorgan säger att en bortre tidsgräns minskar sjukskrivningstalen.

Utöver den bortre tidsgränsen vill vi såklart att arbetsförmågan regelbundet ska undersökas. Här efterlyser jag fortsatt vad regeringen har för konkreta åtgärder för att minska sjukskrivningstalen.

Herr talman! Jag skulle gärna kommentera det Tina Ghasemi sa nästan sist, att erfarenheten visar att en bortre tidsgräns minskar sjukskrivningstalen. Ja, men det är kanske för att människor blir utförsäkrade som sjukskrivningstalen minskar. Det är inte för att de blir friska. Detta är den stora skillnaden, när vi nu bollar med statistik.

Tina vet mycket väl att Försäkringskassan har varit inne i en process. Det var den här regeringen som såg till att Försäkringskassan fick mycket mer resurser för att sköta sitt rehabiliteringsuppdrag, som man tidigare inte hade lyckats med under en följd av år då ni satt i regeringsställning. Vi tillförde resurser. På Försäkringskassan är man fortfarande inne i en fas där man rekryterar folk och ska hinna i kapp och minska antalet ärenden per handläggare, så att man klarar av sitt rehabiliteringsuppdrag. Det tar lite tid.

Nu har Försäkringskassan börjat komma i kapp med ett antal saker. Jag tror att detta ger effekt när vi nu tillskjuter resurser, så att Försäkringskassan klarar av det man ska. Ni gjorde aldrig det. Som jag sa i mitt anförande var Försäkringskassans handläggare överbelastade med ärenden. Då hinner de inte med allt. Jag tror att det kommer att förbättras betydligt nu.

Vi ska vara optimistiska. Regeringen kommer att återkomma med fler åtgärder om sjuktalen inte minskar ännu mer och vi uppnår målet om nio dagar.

Herr talman! Sjuktalen ökar. Att sjukskrivningarna blir fler och längre har vi hört i debatten här redan. Det är inget som vi i oppositionen har hittat på, utan det står att läsa i regeringens egen utvärdering av det år som har gått. Det är tydligt och klart.

Jag förstår att detta är en black om foten för regeringen, för man vill verkligen sänka sjuktalen, men, som sagt, det gör man inte.

Man lyssnar inte, tar inte till sig och ser inte tillbaka på de överenskommelser man har haft i Socialförsäkringsutredningen, där man faktiskt var överens om att möjliggöra rehabiliteringsåtgärder och snabba insatser och utvärdera detta innan man tog bort den bortre gränsen. Jag beklagar att trovärdigheten och pålitligheten hos regeringen får sig en törn när man upptäcker sådana saker. Det är väl detta regeringen nu får sota för.

Man vill ha breda överenskommelser, står det svart på vitt i Socialförsäkringsutredningen. Detta har man lämnat därhän.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Detta gäller också fler saker som utredningen tog fram, som var ganska långt gångna och som man mycket väl hade kunnat genomföra under de snart två år som har gått sedan utredningen presenterades. Det har man inte heller brytt sig om.

En av de sakerna är den flexibla sjukskrivningen, det vill säga att man möjliggör för personer att vara sjukskrivna på andra tider än 25, 50, 75 och 100 procent, till exempel för att de ska kunna behålla ett arbete. Man behöver kanske ha en rehabilitering några timmar varje vecka, och då kan det räcka med att man är sjukskriven kanske 20 procent för att klara av det. Men det är alltså inte möjligt i dag. Det hade man kunnat genomföra, men det har man avslagit. Man håller på att bereda det i regeringen, som det heter.

Herr talman! Detta handlar också om studenter och företagare. Även de områdena har vi fått höra att man bereder, framför allt när det gäller studenters möjligheter att vara sjukskrivna. Vi hörde från Miljöpartiet att det var en viktig fråga för dem. Men Miljöpartiet har tydligen misslyckats med att se till att det har hänt något praktiskt. Man bereder det, som sagt.

Vi har sett att det är viktigt att möjliggöra tryggheten för företagare men också för företagarnas anställda. Därför jobbade vi ganska intensivt i Socialförsäkringsutredningen med det man kallade MUPP, det vill säga månadsredovisningar. Det tog man bort, och man gjorde någonting mycket bättre. Det är det som vi nu kallar e-inkomst. Regeringen vill nu införa einkomsten, det vill säga att företagen ska rapportera till skattemyndigheten vilka som har varit sjukskrivna och vad de sjukskrivna har för löner - detta för att möjliggöra en bra redovisning.

Men det man inte har tagit med, herr talman, är att företagen samtidigt skulle få en lättnad. Man har bara sett till att de ska rapportera in. Man har inte samtidigt sett till att det ska vara något som också företagen tjänar på. Därför säger vi självklart från Centerpartiet: Man kan inte göra detta ensidigt för en part, det vill säga staten, och därmed lämna företagen därhän.

Genus och genustänkandet i arbetsskadeförsäkringen är ytterligare en angelägen fråga som är viktig att lösa. Man har under årens lopp gjort många utredningar som visar varför det är så här och vad man skulle kunna göra för att komma till rätta med det. Även det var någonting som Socialförsäkringsutredningen tog upp, och man hade förslag på hur man skulle göra. Här har regeringen - hör och häpna - tillsatt en ny utredning. Utredningen, herr talman, ska presenteras den 31 mars 2017. Vem i denna församling tror då att man ska komma med ett förslag under den här mandatperioden? Då har det gått fyra år till när man inte har gjort någonting åt genustänkandet i arbetsskadeförsäkringen. Hur många kvinnor är det som får sota för det?

Felaktiga utbetalningar är någonting som vi i Alliansen har tagit upp. Man behöver få myndigheter att ytterligare rapportera när de misstänker något. Det är oerhört viktigt att man gör någonting åt detta. Men det tyckte inte regeringen. De tyckte att man skulle tillsätta en utredning som skulle vara klar den 31 augusti 2017. Man ville alltså även lämna det därhän. Men det är en oerhört viktig fråga.

Med all önskvärd tydlighet framgår det att regeringen har lagt åt sidan de förslag som har funnits på bordet. Man bryr sig alltså inte om att sjuka personer ska få möjligheter att komma tillbaka till arbete och få rehabilitering. Nej, man bereder, bereder och bereder i Regeringskansliet. Och där händer det sannerligen ingenting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservationerna 4, 5 och 8. Jag hänvisar i övrigt till Centerpartiets särskilda yttrande.

Herr talman! Solveig Zander tar upp ett antal viktiga frågor. Ingen kan förneka att Solveig är en mycket duktig retoriker. Men jag skulle vilja börja i en annan ända. Det är den ändan som handlar om de breda överenskommelserna.

Det har aldrig slutits så många breda överenskommelser som under den här mandatperioden. Det innebär inte bara att en eloge ska ges till statsminister Stefan Löfven. En eloge ska också ges till andra partier som har deltagit i de breda överenskommelserna. Jag tror att det är bra för Sverige att man i viktiga frågor lyckas hitta breda överenskommelser. Jag hoppas att vi i framtiden kan hitta överenskommelser även på det här området.

När det gäller sjuktalen tycker jag att Solveig Zander lyfter upp delar av sanningen. Just att Solveig Zander lyfter upp delar av sanningen gör att jag tycker att hela bilden faktiskt inte kommer fram. Det är inte så att sjuktalen började minska 2008, när man införde den bortre parentesen, utan sjuktalen minskade redan 2003. Sedan minskade sjukskrivningarna hela vägen fram till 2010.

Det som vi nu kan se är att prognoserna för sjukskrivningarna justeras ned. Bara från 2015 till 2016 har prognoserna justerats ned med 10 miljarder. Det som skiljer oss åt är att ni vill införa en ny karensdag. Då är min fråga till dig: Varför tror ni att sjuka människor blir friskare av att bli fattiga?

Herr talman! Man blir glad när man får beröm. Det var väl inte det som var meningen, antar jag. Men det är klart att man uppskattar det i detta sammanhang.

Det som Mathias tar upp är oerhört viktigt. Breda överenskommelser i viktiga frågor är någonting som ger trygghet för medborgarna. Sjukförsäkringen och trygghetssystemen hör till de absolut viktigaste områdena vi har. När man blir sjuk eller arbetslös hamnar man nämligen i en situation som man inte vill vara med om. Därför är det viktigt att man i det sammanhanget har breda överenskommelser.

Nu har Socialdemokraterna gått ifrån det som vi gemensamt kom överens om. Vi gjorde detta för att det är så himla viktigt. Jag beklagar att ni har tagit egna beslut. Det är en minoritet som har beslutat, och det är tvärtemot breda överenskommelser.

Blir man friskare om man får en karensdag? Nej, men det är viktigt att man uppmärksammas på att någonting måste hända. Då har vi valt att göra detta när det gäller den 15:e dagen, när man övergår från att få ersättning från arbetsgivaren till att få ersättning från Försäkringskassan. Det handlar om att man faktiskt får upp ögonen för att man kanske måste göra något för att det ska bli bättre.

Visst sjönk sjuktalen. Det var 230 000 färre personer sjukskrivna 2014 än 2006, och det var i genomsnitt 13 färre sjukskrivningsdagar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Det är lite synd att vi står och pratar om så mycket historia, för det vi egentligen borde göra är att blicka framåt och se hur vi kan förbättra våra gemensamma system. Men jag tror inte att vi kan komma ifrån detta.

När det gäller den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen tror jag inte att det gick en timme - eller var det en halv dag - innan ledamöter i socialförsäkringsutskottet på den sida där Solveig Zander sitter var ute och sågade viktiga delar av förslaget. Man hävdar att det är Socialdemokraterna som ensidigt inte vill acceptera förslag och breda lösningar. Det är faktiskt inte sant. Det gick en timme eller två innan ni sågade delar av utredningen.

Jag tror att vi alla får fundera på hur vi uppnår breda lösningar. Och jag måste säga att din extremt svartvita historiebeskrivning när det gäller detta inte stämmer särskilt bra överens med sanningen. Det var inte du som gjorde detta, men jag tänker på Alliansen som en helhet. Det var andra representanter för Alliansen som förkastade delar av utredningen efter en timme eller två eller en halv dag - jag kommer inte riktigt ihåg, men det gick väldigt fort.

Jag tycker, återigen, att vi måste fundera på om sjuka människor blir friskare av att bli fattiga. Jag tror inte det. Därför tror jag inte att en ytterligare karensdag är en bra idé, och därför tror jag heller inte att den bortre parentesen är en bra idé.

Jag noterade att Solveig Zander sa någonting i stil med att det är viktigt att de sjuka får en hint om att man själv måste göra någonting. Det är klart att människor måste agera, men det är ju i samspel med samhället och med arbetsgivaren som man ser till att man kommer tillbaka till arbetsmarknaden. Det är inte genom att bli av med pengar.

Herr talman! Det sista som Mathias sa är det viktiga i sammanhanget: Det är ett samspel mellan myndigheter och den enskilda personen. Vi har alla ett ansvar själva, men när det gäller just sjukskrivningar är detta samspel väldigt viktigt. Där har vi redan nu beslut på att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ska samverka. Vi har även förslag på att Försäkringskassan också ska medverka till att titta på hur man kan hjälpa den sjukskrivna att ta kontakt med arbetsgivaren.

Om det nu är så att man har varit sjukskriven i 14 dagar och ingenting har hänt, fastän man själv har påvisat detta, är det väl angeläget att man får möjlighet att be om ytterligare hjälp från Försäkringskassan i detta sammanhang. Det här syftar till att man ska få stöd och hjälp att återgå till arbetet.

Den fjortonde dagens karensdag kan bidra till detta. Denna enda dag stjälper inte ekonomin, men den möjliggör för personer att få hjälp att återgå till jobbet tidigare, vilket är oerhört viktigt.

Herr talman! Jag skulle vilja ha vetat vilka viktiga överenskommelser som man gick ut och sågade några timmar eller några dagar efter att Socialförsäkringsutredningens betänkande redovisades. Jag kan ju inte bemöta detta nu, men jag är övertygad om att det handlade om sådant som vi tidigare i utredningen hade förvarnat om att vi såg tveksamheter med.

Överenskommelser är överenskommelser, och har man en gemensam sådan ska man hålla sig till den. Men det har ni inte gjort med den bortre gränsen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Alla kan bli sjuka, och alla har därför intresse av en bra sjukförsäkring. Även den som aldrig själv blir långvarigt sjuk tjänar på att de som har oturen att drabbas har en rimlig ekonomisk situation och, när det är möjligt, får bra stöd för att komma tillbaka till arbetet. Att tvinga ut sjuka i fattigdom sliter isär samhället och är ett ovärdigt sätt att hantera människor.

Vänsterpartiet vill att sjukförsäkringen ska ge bra ersättning för förlorad arbetsinkomst och därmed skapa en trygghet i att vi klarar oss ekonomiskt om vi blir sjuka. En sådan trygghet för alla skapar vi genom generell välfärd.

Kraven för att få sjukersättning är i dag orimligt hårda. Efter de skärpningar som har genomförts har Sverige numera de hårdaste kraven av alla OECD-länder för att bevilja sjukersättning, enligt Arbetsförmågeutredningens slutbetänkande.

Den ekonomiska standarden är betydligt lägre för gruppen med sjuk- och aktivitetsersättning än för befolkningen i stort. Många människor tvingas ut i fattigdom och har svårt att klara sin ekonomi. Därför vill vi se en utredning av ett nytt regelverk för sjukpenning.

Regeringen och Vänsterpartiet har tillsammans sett till att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen, den så kallade stupstocken, äntligen avskaffades i december 2015. Den förra regeringen införde denna reform 2008. Den innebar att man efter att ha varit sjukskriven i 914 dagar inte längre fick någon ersättning från Försäkringskassan. I stället skulle man bli inskriven i en arbetsmarknadsåtgärd. Efter 87 dagar kunde man eventuellt bli beviljad en ny sjukskrivningsperiod om max 915 dagar. Den som fick avslag blev lämnad åt sitt öde.

För många människor innebar det här total katastrof. I värsta fall blev den enda utvägen att söka försörjningsstöd från socialtjänsten. På bara några år sattes själva grunden för vår välfärd i gungning.

Anledningen till att man införde dessa regler var att den dåvarande regeringen ville minska sjukskrivningstalen. Men i grunden måste det ha funnits en idé om att om man piskar människor tillräckligt hårt kommer de snart att bli friska. Det måste ha funnits föreställningar om att när en människa blir tillräckligt fattig kommer den att bli frisk.

Med facit i hand kan vi nog konstatera att receptet som den förra högerregeringen skrev ut inte botade några sjuka. Inte heller sänkte det några sjuktal.

Nej, i stället bidrog den bortre tidsgränsen till att tusentals människor blev utförsäkrade. I stället bidrog reformen till att människor fick betala priset för sin sjukdom genom att hamna i ekonomisk utsatthet. I själva verket var det här ett politiskt beslut som förstärkte ojämlikheten i samhället.

Att ta bort stupstocken var en viktig del i att återupprätta en anständig sjukförsäkring. Mycket återstår dock att göra innan vi har en trygg försäkring som garanterar att sjukdom inte också betyder fattigdom.

Sjukförsäkringen bör därför vara rymlig så att medicinska insatser, rehabilitering och arbetsprövning kan pågå på ett individuellt anpassat sätt utan att ersättningen påverkas. I stället för dagens fasta tidsgränser vill Vänsterpartiet införa rättigheter för den sjuke att få stöd på vägen tillbaka till arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Ansvaret i sjukförsäkringen måste fördelas mellan samhälle, arbetsgivare och den enskilde. Trots att arbetsgivare redan i dag är skyldiga att delta i rehabiliteringen av en arbetstagare sker detta alltför sällan. Därför bör det vara möjligt att ta ut sanktionsavgifter av de arbetsgivare som inte följer reglerna. Vi vill att detta ska utredas.

Sjukförsäkringens utformning påverkar pensionerna. Många människor - särskilt kvinnor och LO-medlemmar - orkar inte arbeta till 65 års ålder, men dagens hårda regler i sjukersättningen gör att de, trots sin begränsade arbetsförmåga, inte beviljas sjukersättning. För att ha något att leva på känner sig många som har hunnit fylla 61 år, och som därmed har rätt att ta ut sin ålderspension, tvungna att göra just detta. Ju tidigare en person plockar ut pensionen desto lägre blir den.

Följden blir att de här personerna livet ut får en lägre pension än om de hade tagit ut sin pension först vid 65 års ålder. Dessutom blir deras skatt högre än för andra pensionärer, eftersom den pension som tas ut före det år man fyller 66 beskattas högre. Sammantaget ökar det här risken för fattigdom.

Vänsterpartiet har i budgetsamarbetet med regeringen genomfört höjningar av ersättningsnivåerna för de personer som har inkomstrelaterad ersättning. Ca 58 procent av dem som omfattas av höjningen är kvinnor. Reformen ger upp till 200 kronor mer i plånboken per månad och omfattar ungefär 218 000 personer.

Garantinivåerna för hel sjukersättning och aktivitetsersättning höjs med 187 kronor per individ och månad. Även ersättningsgraden i bostadstillägget för personer med sjuk- och aktivitetsersättning höjs från 93 till 95 procent.

Men det finns, som sagt, mycket kvar att göra.

I förra veckan rapporterade Ekot om att Försäkringskassans ändrade arbetssätt, med högre krav på sjukintygen, har gjort att allt fler personer får sin sjukpenning indragen. Statistik visar att antalet fall av indragen sjukpenning mer än fördubblats. 14 000 personer har fått sjukpenningen indragen under årets första nio månader, i jämförelse med 6 750 personer under samma period förra året.

Vi får nästan dagligen ta del av alarmerande vittnesmål och siffror som visar att människor som är sjuka inte beviljas den ersättning som de borde ha rätt till. Dessutom betalas ersättning inte längre ut i väntan på komplettering.

Detta betyder att många sjuka människor försätts i en påfrestande situation av ovisshet och ekonomisk utsatthet.

Det är viktigt att säkerställa att ett förbyggande arbete görs, att arbetsgivare uppfyller sina skyldigheter för rehabilitering och anpassning och, självklart, att man inte försvårar ytterligare för sjuka människor.

Vänsterpartiet vill se fler förebyggande åtgärder för att minska ohälsan och en väl fungerande sjukförsäkring som går att lita på.

Efter allt arbete Vänsterpartiet och regeringen har gjort för att ta bort stupstocken i sjukförsäkringen är detta en tillbakagång. Vi förutsätter att regeringen snarast återkommer med förslag som återupprättar en anständig och hållbar sjukförsäkring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Människor är inga utgiftsposter i sjukförsäkringen, utan sjukförsäkringen är en inkomstbortfallsförsäkring som är till för oss människor om vi har oturen att bli sjuka. Den ska ge oss ekonomisk trygghet i en svår situation.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr talman! Det var intressant att lyssna på Rossana Dinamarca, speciellt på slutet när det handlade om att Försäkringskassan har börjat dra in sjukpenning.

I mitt hemlän är det hundratals som har fått indragen sjukpenning efter att dessutom ha fått vänta i flera månader på besked om sjukpenning beviljas eller inte. Till exempel innebar detta för en ensamstående mamma som var sjukskriven för psykiska besvär att hon blev så orolig att hon hamnade inom psykiatrin och fick läggas in.

Som centerpartist tror jag att Försäkringskassans snäva förhållningssätt beror på att regeringen varit så hård med att sjuktalen ska sänkas, och då tar man till det man har, det vill säga att avslå ansökningar om sjukpenning.

Detta är ett bekymmer. Tidigare har man sagt att varje person som nekas sjukskrivning är en för mycket, och då är detta något att i allra högsta grad ta till sig.

Vänsterpartiet är stödparti till regeringen. Har ni inte drivit det tillsammans med dem? Eller stöder ni dem bara när ni måste, inte när det är viktiga saker att ta ställning till?

Herr talman! Vänsterpartiet är inte ett stödparti. Vi har ett budgetsamarbete som omfattar en hel del frågor men inte allt.

Som Solveig Zander ser i betänkandet har vi flera reservationer, och som jag sa i mitt anförande är frågan om personer som har fått sin sjukpenning indragen något som Vänsterpartiet förväntar sig att regeringen tar tag i.

Vi har gjort saker tillsammans med regeringen, till exempel att ta bort stupstocken, vilket var extremt viktigt. Men det återstår saker att göra, och här kommer vi att driva på.

Budgeten är en del och det politiska en annan, och där är vi ett oppositionsparti.

Herr talman! Det är intressant att vara både ett oppositionsparti och ett parti som håller med regeringen. Det är svårt att hålla reda på vad Vänsterpartiet är i detta sammanhang.

Vad vill Vänsterpartiet partiet göra åt detta? Vad har ni för förslag? Ni kan inte bara förvänta er att regeringen ska komma med förslag. Ni måste ju komma med något själva. Men det har ni inte gjort.

För min del är det viktigt med snabba beslut. Ett av de förslag som Försäkringskassan har jobbat med men dragit tillbaka är förenklade sjukintyg. Under alliansregeringens tid drev vi på för att få enkla, tydliga läkarintyg som kunde möjliggöra för Försäkringskassan att fatta snabba beslut. Detta förslag har Försäkringskassan nu lagt undan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Jag hör inget enda förslag från Vänsterpartiet om hur vi kan komma till rätta med att människor åter hamnar i ett läge där de inte får några pengar.

Man blir inte friskare av att vara utan pengar. Tvärtom, har jag ju förstått av diskussionerna här. Så vad vill ni göra?

Herr talman! Innan min talartid tar slut ska jag yrka bifall till reservationerna 6 och 8, så att det blir rätt.

Återigen: Vad vill Vänsterpartiet göra konkret? Vad har ni för förslag till regeringen?

Herr talman! Solveig Zander vet att Vänsterpartiet inte sitter i regering. Därmed är vi ett oppositionsparti. Regeringen vänder sig till oss för att förhandla om budgeten. Det finns delar där vi är överens och delar där vi inte är det. Det är inte särskilt svårt. Jag förstår Solveig Zander, men för oss är det ganska enkelt. Det finns flera frågor där vi är oense med regeringen och driver vår egen politik.

I mitt anförande sa jag bland annat att vi vill ha en utredning som ser över regelverket för sjukpenning. Jag nämnde fler saker i mitt anförande, och ännu fler finns i betänkandet.

Solveig Zander behöver kanske titta lite i betänkandet och läsa igenom protokollet efter debatten, för det är lite svårt att dra hela anförandet igen. Jag hade flera punkter där jag lyfte fram vad som är problemen och vad som behöver göras.

Det känns obehagligt att Solveig Zander raljerar över att man inte blir friskare av att pengarna dras in. Det är ju sant. Vi blir inte friskare av en försämring av sjukförsäkringen.

Vi behöver titta på annat, som rehabilitering. Vi behöver också titta på en individualisering av föräldraförsäkringen. Vi vet att kvinnor blir sjukare efter att de har fått sitt första barn, och det blir en större skillnad mellan män och kvinnor i det fallet. Vi vet att sex timmars arbetsdag innebär att sjuktalen sjunker. Det finns alltså en mängd saker att göra.

Herr talman! I dag debatterar vi utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning. Läser man detta ordagrant kan man tro att alla som har någon form av sjukdom och funktionsnedsättning har rätt till ekonomisk ersättning. Men så är det inte.

Om man däremot har en sjukdom eller ett funktionshinder som gör att man inte kan utföra ett lönearbete ska man känna sig trygg med att samhället går in och ger en ekonomisk ersättning i form av vår gemensamma försäkring.

Det finns många människor i vårt land som går till jobbet varje dag, trots att de har en sjukdom eller ett funktionshinder. Med rätt behandling och andra insatser klarar de av att utföra lönearbete, en del på heltid och andra på deltid.

Jag är helt säker på att alla människor mår bra av att känna sig behövda, finnas i ett sammanhang och att någon frågar efter dem om de inte dyker upp på en avtalad tid. Men vi kan inte blunda för att det tyvärr finns människor som är så pass sjuka eller funktionshindrade att de inte klarar av att ha ett lönearbete. Dessa personer måste kunna känna sig trygga i att de får en rimlig tillvaro och att staten går in och ger ekonomiskt stöd i form av olika ersättningar. Där har vi bland annat sjukpenning, aktivitetsersättning och sjukersättning, eller sjukpension som det tidigare benämndes och som många fortfarande säger i dagligt tal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Flera av mina kollegor har tidigare i talarstolen lyft upp att de är bekymrade över att ohälsan ökar och att fler personer blir sjukskrivna. Vi i Liberalerna tycker också att det var ett stort misstag att ta bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen. Jag tror inte att man blir frisk av det.

Jag tror däremot att det är bra att ha avstämningar där någon frågar: Hur kan vi hjälpa dig för att du ska komma tillbaka på bästa sätt i arbete? Men detta har många av mina kollegor lyft upp tidigare, och därför vill jag i stället tala lite om aktivitetsersättningen.

Om man är mellan 19 och 30 år och har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning i mer än ett år finns möjligheten att få denna ersättning. Aktivitetsersättningen infördes 2003 och ersatte då sjukpension för personer mellan 19 och 30 år.

Lyssna på namnet - aktivitetsersättning! Tanken var att dessa personer skulle få möjlighet att ha någon form av aktivitet och få hjälp och stöd att närma sig arbetsmarknaden. Den försäkrade ska få en egen handläggare på Försäkringskassan, och de ska i samråd komma fram till lämpliga aktiviteter för individen.

Riksrevisionen har granskat detta och kommit fram till att det finns stora brister i förfarandet och att handläggarna på Försäkringskassan inte har den tid de behöver för att se till att rätt insatser görs och heller inte tid att följa upp desamma.

Många av dessa unga har en möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden om de får rätt insatser i rätt tid. Jag anser att det är ekonomiskt slöseri, både för den enskilda individen och för samhället, om vi inte ger rätt insatser i rätt tid.

Sedan ska vi inte bortse från att det finns individer som är så pass sjuka och funktionshindrade att de tyvärr aldrig har möjlighet att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Vi anser dock att det är inhumant att slå undan benen på dem i så tidig ålder. Det finns olika former av aktiviteter som skulle kunna underlätta deras vardag och ge dem ett bättre liv - om aktiviteterna sätts in som tanken var från början.

Unga människor ska inte behöva stämplas i tidig ålder. Då vet vi att de får stora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Därför säger vi liberaler nej till den förändring som regeringen nu tänker göra och som sätter ungdomar i utanförskap redan vid 19 års ålder.

Eftersom Liberalerna inte deltar i beslutet hänvisar jag till vårt särskilda yttrande. Jag yrkar också bifall till reservation 14.

Herr talman! Tack, Emma Carlsson Löfdahl!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Många av replikskiftena här i dag, där jag är en av de skyldiga, har handlat om den bortre tidsgränsen. Samtidigt är det lite synd, för även om det är en viktig fråga för många människor är detta ett stort område med många viktiga frågor.

Jag kunde dock inte låta bli att begära replik efter Emma Carlsson Löfdahls inlägg. Jag vill börja med att säga att det som är viktigt i försäkringen, enligt mitt sätt att se det, är att sjuka ska ha möjlighet att få ersättning och att människor som har arbetsförmåga ska arbeta. Det är viktigt att upprätthålla båda dessa saker utan att människor kommer i kläm.

Det är klart att det finns ett behov av en ordentlig rehabiliteringskedja, och det är klart att det finns ett behov av att människor som är sjuka får hjälp att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Jag tror att Emma Carlsson Löfdahl uttryckte det som att det är bra att någon frågar hur det går.

Men det var ju inte detta som den bortre parentesen handlade om - att någon ringde och frågade hur personen mådde. Det som hände i praktiken var att man utförsäkrades från en försäkring som man faktiskt hade rätt till och ställdes till arbetsmarknadens förfogande, trots att många av dessa människor inte var friska nog att kunna arbeta.

Man blandade ihop de två viktiga principerna - att sjuka människor ska få ersättning och att människor som kan arbeta ska göra det. Man började mixtra, och det gjorde att människor kom i kläm. Därför måste jag fråga: Tror ni verkligen att sjuka människor blir friskare av att bli fattigare? Det var inte ett samtal som infördes när den bortre parentesen togs bort.

Herr talman! Jag tror att du bara lyssnade på delar av mitt inlägg, Mathias Tegnér, för jag sa att människor inte blir friska av den bortre parentesen. Det tycker jag att vi ska vara tydliga med, för vi får ofta höra från den andra sidan att vi har sagt det som du sa. Det har vi aldrig gjort, och det vill jag vara tydlig med.

Jag är tacksam för att det inte bara var ett telefonsamtal när man kom till den bortre parentesen, för då har vi missat hela poängen. När människor har behov av hjälp, stöd och rehabilitering ska de få det.

Det handlade om att man kom över till Arbetsförmedlingen - absolut. Det har funnits skräckpropaganda som sagt att vi tvingade ut personer att arbeta åtta timmar om dagen för att se om de klarade av det. Någon annan har uppfattat det som att vi har tvingat dem att omskola sig och sitta i skolbänken åtta timmar om dagen. Vissa individer kanske klarade detta, men de var ytterst få.

Vi talar om människor som är sjuka och som varit sjukskrivna på grund av sjukdom eller funktionshinder. Precis som Mathias Tegnér sa ska de har rätt till ersättning, men de ska också ha rätt att få den rehabilitering, den utredning och det stöd de behöver för att ha möjlighet att komma tillbaka och inte leva i utanförskap i resten av sina liv.

Herr talman! Tack för svaret, Emma Carlsson Löfdahl!

En sak är vi uppenbarligen eniga om, och det är att det är viktigt att ha en bra rehabiliteringskedja så att människor som är sjuka har en möjlighet att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Däremot tror jag att vi har olika idéer om hur man ska göra detta på bästa sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Jag tror som sagt inte - jag har sagt det ett par gånger - att sjuka människor blir friskare av att bli fattiga. Jag hörde att du sa det, men ibland kan jag tycka att när det skiljer sig mellan vad man säger och vad man gör är det rimligt att diskutera hur verkligheten ser ut. En klok man sa för länge sedan att man ska kalla saker vid deras rätta namn.

Det som hände efter att den bortre parentesen hade införts var att över 100 000 människor blev utförsäkrade, och många flyttades mellan olika system. Men andra blev av med sin SGI och var tvungna att söka socialbidrag, eller försörjningsstöd. Och en del, ofta kvinnor, tvingades att leva på sin respektives lön just på grund av den bortre parentesen. Detta tycker jag är viktigt, kopplat till Liberalerna som ändå är ett parti som talar om jämställdhet.

Då tänker jag så här: Om vi nu är eniga om att det är bra att ha en ordentlig rehabkedja, är det då inte där som vi ska börja i stället för att börja med att göra sjuka människor fattiga?

Herr talman! Det är skönt att höra att vi är överens om vissa saker.

Vi ska kalla saker vid deras rätta namn, säger Mathias Tegnér, och talar om utförsäkrade. Jag skulle vilja tala om omförsäkrade. Det är faktiskt så att de hade möjlighet, när de hade gått igenom denna period på Arbetsförmedlingen, att få en ny period i sjukförsäkringen. Så skedde med många av dessa individer när man upptäckte att de ännu inte var redo för att återgå till arbetsmarknaden. De fick förlängd sjukskrivning. Sedan skulle de komma tillbaka, och nya kontroller skulle göras.

Jag tror inte, och har aldrig trott, att människor blir friska av att utförsäkras, som du benämner det, Mathias Tegnér. Omförsäkras benämner jag det. Men jag är helt säker på att vi måste hjälpa och stödja dessa individer.

Eftersom jag själv är en av dem som har varit där vet jag exakt hur det är att leva i detta utanförskap. Jag vet också hur fort det går att komma in i ett passivt liv då man tror att man inte klarar något och att man inte är värd något. Självkänslan är lika med noll. Då behöver man det stöd, den hjälp och den puff som man kan få från Arbetsförmedlingen för att fundera på om man har möjlighet att göra någonting. Om man kan göra något, även om det är så lite, mår man som individ betydligt bättre.

(Applåder)

Herr talman! När Försäkringskassan kom med sin senaste prognos i slutet av oktober innebar den åtminstone försiktigt positiva uppgifter vad gäller kostnadsutvecklingen för både sjukpenningen och aktivitets- och sjukersättningen, som utgör grunden i statsbudgetens utgiftsområde 10 som är fokus för denna debatt. Man skriver att kostnadsutvecklingen på sikt dämpas jämfört med tidigare prognoser.

Jag tycker att det är viktigt att säga detta, eftersom utvecklingen under flera år har gått åt helt fel håll. Det ska dock inte tolkas som att vi inte står inför stora utmaningar framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

I denna debatt tänkte jag börja med att säga något om det förebyggande arbetet, där vi från KD:s sida vill betona att det måste ses i både ett långsiktigt och ett brett perspektiv. Det räcker helt enkelt inte att bara fokusera på arbetsplatsen och de problem som uppstår, och kan uppstå, där. Vi behöver föra en politik som bidrar till att minska stressen men också till att skapa goda förutsättningar för en förbättrad folkhälsa.

Möjligheterna för var och en att få ihop sitt eget livspussel påverkas förstås av den förda politiken inom flera olika områden. För många skulle det underlätta att ha ett ökat ekonomiskt handlingsutrymme. För detta krävs sänkta skatter, inte minst för låg- och medelinkomsttagare. För exempelvis småbarnsföräldrar skulle det underlätta med mer valfrihet i barnomsorgen, så att dagens stressade föräldrar och barn skulle kunna få mer tid med varandra och inte minst så att kombinationen av arbete och föräldraskap skulle kunna underlättas. Tyvärr ser vi här att regeringen går åt motsatt håll och i stället genomför förslag som minskar enskildas och familjers handlingsutrymme.

Herr talman! Det finns tydliga risker med lång sjukfrånvaro. Det gäller en ökad risk för följdsjukdomar men även social isolering och psykisk ohälsa. Sjukförsäkringen måste därför ha inbyggda drivkrafter för att den enskildas arbetsförmåga ska tas till vara. Det behöver erbjudas fler vägar tillbaka till arbete.

Den så kallade rehabiliteringskedjan säkerställer att sjukskrivna får en kontinuerlig kontakt med Försäkringskassan och ett tidigt individuellt stöd. De regelbundna avstämningstidpunkterna finns för att underlätta planeringen av rehabiliteringsåtgärder och för att säkerställa att en individuell bedömning av arbetsförmågan görs regelbundet. Allt detta är mycket viktigt för den enskilda och dennas möjligheter att så snabbt som möjligt kunna återgå till arbete. Tidsgränserna i sjukförsäkringsreformen har helt enkelt bidragit till en sjukskrivningsprocess som präglas av mer aktivitet, tidigare insatser och tydligare regler.

Effekten av 90- och 180-dagarsgränserna har utvärderats, och slutsatsen har varit att de har haft signifikant effekt på sannolikheten att sjukfall avslutas i anslutning till tidsgränserna.

Försäkringskassan och andra aktörer bedöms i dag i större utsträckning bidra till den ökade aktiviteten i sjukskrivningsprocessen.

Utifrån detta är det naturligtvis mycket positivt att andelen genomförda bedömningar av arbetsförmågan enligt rehabiliteringskedjans bedömningspunkter har ökat den senaste tiden.

Samtidigt är det olyckligt att regeringen vid årsskiftet slopade den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen och den arbetslivsinriktade introduktionen, ALI. När vi stod här i debatten för ett år sedan upprepade vi från allianspartiernas sida det faktum att flera tunga remissinstanser var kritiska till just den förändringen. Bland andra Försäkringskassan, IFAU, Arbetsförmedlingen och Saco påpekade att förändringarna riskerar att leda till ännu fler långa sjukfall. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi skrev kort därpå en rapport där man kallade en bortre tidsgräns för en central komponent om man vill uppnå en långsiktigt stabil sjukfrånvaro. Genom den, skrev man, skickas en signal om att en sjukskrivning inte kan pågå för evigt, vilket skapar drivkrafter för alla inblandade aktörer att agera för att hitta en lösning innan den bortre tidsgränsen nås.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Även om kostnadsutvecklingen inom sjukförsäkringen verkar mattas av något framöver var avskaffandet av den bortre tidsgränsen ett misstag som fortsatt riskerar att hålla sjukskrivningarna och kostnaderna i sjukförsäkringen på en högre nivå än nödvändigt.

Kristdemokraterna anser därför att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen bör återinföras.

Herr talman! Många arbetsgivare, framför allt mindre företag, har svårt att leva upp till de skyldigheter och förväntningar som de har enligt nuvarande regler. Inte sällan saknas tillgång till adekvat professionell rådgivning i rehabiliteringsfrågor, eller också är tillgången ojämn och bristfällig. Denna brist försvårar för förebyggande insatser på arbetsplatserna, tidig upptäckt och en effektiv planering av rehabiliteringsinsatserna.

I vår budget har vi därför avsatt pengar för ett treårigt geografiskt avgränsat pilotprojekt med arbetsplatsrådgivare. Syftet är att kunna utvärdera effekten av att arbetsgivare erbjuds en personlig arbetsplatsrådgivare som ett stöd i såväl arbetsgivarens rehabiliteringsverksamhet generellt som i enskilda rehabiliteringsfall. Genom detta stöd skulle arbetsgivarnas kunskap om arbetsmiljölagens krav på arbetsanpassning och rehabilitering förhoppningsvis öka, liksom deras kunskaper om hur rehabilitering går till i praktiken.

Vi tror också att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen då skulle kunna integreras med det förebyggande arbetsmiljöarbetet på arbetsplatsen.

Resultatet av ett sådant pilotprojekt ska förstås följas upp och utvärderas. Men om slutsatserna i en sådan utvärdering är positiva bör initiativen på sikt utvidgas till hela landet.

Herr talman! Jag ska avslutningsvis säga någonting om sjukvården och den tidigare kömiljarden, som var en prestationsrelaterad ersättning till de landsting som kortade vårdköerna ännu mer än vårdgarantin krävde och som bidrog till ökat fokus på tillgänglighet ute i landstingen. Regeringen har avvecklat den, men Kristdemokraterna vill att den återinförs. Vi ser helt enkelt att den är central för att korta köerna, som i dag i många fall utvecklas i motsatt riktning. Det är viktigt för att minska lidandet för den enskilda, för att förhindra att tillståndet förvärras och för att undvika långa sjukskrivningstider. Det är med andra ord en anständighetsfråga och en viktig samhällsekonomisk fråga.

Herr talman! Vi har skrivit en motion gällande utgiftsområde 10 som vi från Kristdemokraterna naturligtvis står bakom. Vi står också bakom vårt särskilda yttrande i betänkandet. Därutöver yrkar jag bifall till reservation 14 från allianspartierna.

Herr talman! Du ska inte bli sjuk av ditt arbete, men om du blir det ska det finnas en bra och human sjukförsäkring som ger ekonomisk trygghet och hjälp tillbaka till hälsa och arbete. Därför har regeringen sjösatt en mycket bred palett av åtgärder för friskare arbetsplatser och bättre samverkan mellan alla inblandade aktörer.

Sverige ska ha en hållbar arbetsmarknad och en trygg, effektiv och rättssäker sjukförsäkring. Det vinner vi alla på. Regeringen har gjort flera insatser för att få till stånd en tryggare försäkring som leder åter till hälsa och arbete. Den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen är avskaffad. Det kanske inte var en stor reform som kommer att hamna i historieböckerna, men för många i vårt land blev det ett tydligt brott mot synen att fattigdom och sjukdom hänger ihop.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Sedan 2010 har sjukfrånvaron ökat med 80 procent, och faktum är att ungefär 100 000 personer utförsäkrades mellan 2010 och 2014. Samtidigt steg sjuktalen med 55 procent, och prövningarna vid dag 90 och dag 180 i rehabiliteringskedjan sjönk med 50 procent. I dag är 189 000 människor sjukskrivna i Sverige. 135 000 är långtidssjukskrivna. Det är människor som riskerar att försvinna från arbetsmarknaden för gott. Det är lärare, undersköterskor och socialsekreterare, och det är oftast kvinnor - kvinnor som behövs för att bygga välfärden stark.

Denna utveckling är dålig för alla. Den är dålig för företagen, den är dålig för samhällsekonomin och den är självklart dålig inte minst för den enskilda individ som drabbas och blir sjuk. Detta är inte acceptabelt i Sverige. Därför presenterade vi för över ett år sedan ett brett åtgärdsprogram med 25 åtgärder som riktar sig till alla inblandade aktörer i sjukskrivningsprocessen - Försäkringskassan, hälso- och sjukvården, arbetsgivare och individ. Vi är också glada att parterna på arbetsmarknaden - samtliga arbetsgivarorganisationer och fack - har klivit fram och slutit överenskommelser för friskare arbetsplatser.

I budgeten för 2017 aviserar vi också att vi kommer att följa upp med ytterligare åtgärder som riktar sig till hälso- och sjukvården. Glädjande nog ser vi sedan ungefär tolv månader tillbaka att kostnadsutvecklingen dämpas. Ökningstakten har halverats under det senaste året.

En tidig kontakt, för att i tid komma fram till rätt stöd för att förhindra eller förkorta en sjukskrivning, är oerhört viktig. Självfallet är det bäst för alla inblandade om det går att förhindra ett sjukfall redan innan det har börjat, men om man blir sjuk är det arbetsgivaren som har störst möjlighet att hjälpa till för att man ska kunna komma tillbaka igen. 80 procent av de sjukskrivna i dag har en arbetsgivare.

Att stimulera det förebyggande arbetsmiljöarbetet och den tidiga rehabiliteringen och få arbetsgivare att inse att de har allt att vinna på att arbeta hälsofrämjande är oerhört viktigt för att Sverige långsiktigt ska kunna nå en låg och stabil sjukfrånvaro över tid. Därför är det som sagt oerhört glädjande att såväl den privata sektorn som den statliga och kommunala sektorn tillsammans med regeringen har kommit överens om ett gemensamt arbete för friskare arbetsplatser. Det är ett styrkebesked som visar att den svenska modellen faktiskt fungerar när det gäller, och det är ett mycket viktigt steg mot en mer hållbar och modern arbetsmarknad.

Jag har lyft fram aktörer som är viktiga för att vi ska nå en låg och stabil sjukfrånvaro över tid. En nödvändig del i detta är hälso- och sjukvården, och en särskilt viktig del är den satsning som där görs på de så kallade rehabiliteringskoordinatorerna. Det är en yrkesgrupp som är till för att underlätta kontakten mellan vård och arbetsplats, och den ska också avlasta läkaren. Funktionen ska ge tydligt stöd till människor och skapa en god samverkan runt omkring dem. Det är en funktion som finns i den överenskommelse regeringen har med SKL och som vi ser behöver permanentas. Det arbetet inleder vi nu från regeringens sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

På samma sätt behöver vi se hur sjukförsäkringen och hälso- och sjukvården bättre kan hänga ihop. Därför kommer vi också att i ett pilotprojekt pröva en finansiell samverkan mellan försäkringen och hälso- och sjukvården.

Jag går över till ett område jag gärna sätter lite extra fokus på. Vi genomför nu ett antal förbättringar för personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Vi höjer garantinivån i sjukersättningen, och vi justerar bostadstillägget. Det innebär ungefär 2 000 kronor mer i plånboken per år. Personer med sjuk- och aktivitetsersättning är den grupp i samhället som har bland de absolut lägsta inkomsterna och de sämsta förutsättningarna för att själva förbättra sin situation. Därför känns det extra bra att kunna satsa på just den gruppen.

Samtidigt som vi ska erbjuda trygghet ska vi erbjuda alternativ - en väg att komma vidare. Därför gör regeringen i budgeten viktiga satsningar som möjliggör för fler att få stöd in på arbetsmarknaden och en egen försörjning. Det handlar om en möjlighet för den som till exempel har aktivitetsersättning att pröva att studera, men det handlar också om möjligheten att få en större trygghet för att pröva arbete när sjukersättningen är vilande.

Vi måste också se det faktum i vitögat att det finns unga som har så grava funktionsnedsättningar att de inte någonsin kommer att kunna komma in på arbetsmarknaden igen. De ska också kunna känna trygghet, även om de är 19 år, och därför föreslår regeringen en sådan förändring.

Du ska inte bli sjuk av ditt arbete. Blir du det ska försäkringen vara trygg, förutsägbar och stödja dig i att komma åter i hälsa och arbete. Det är målet. Tillsammans med Försäkringskassan, hälso- och sjukvården och arbetsgivare strävar vi mot detta - friskare arbetsplatser, helt enkelt.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inleda med att tacka statsrådet för att hon deltar i debatten i dag och dessutom var med i debatterna under gårdagen.

Jag lyssnade på statsrådets anförande, och jag blev lite beklämd. Jag blev också lite oroad. Jag tyckte mig nämligen höra att det är en påtagligt nöjd socialförsäkringsminister som står här i kammaren i dag.

Jag tänkte ta upp en av de kanske allvarligaste och största utmaningarna vi har inom sjukförsäkringen, och det är den psykiska ohälsan. Bakgrunden är att antalet startade sjukfall på grund av psykiska diagnoser ökat med över 70 procent under de senaste åren. Alla vi som jobbar med dessa frågor vet att situationen är komplicerad för dem med psykiska diagnoser. Vi vet ungefär hur lång tid det tar för ett brutet ben att läka, och vi vet ungefär hur arbetsförmågan påverkas av det brutna benet. Det ser dock väldigt annorlunda ut när det kommer till en psykisk sjukdom.

Det är därför vi från Moderaternas sida har föreslagit ett nytt spår i rehabiliteringskedjan för psykiska diagnoser. Vi tror också att en person som drabbas av psykisk ohälsa kanske inte alls ska sjukskrivas i hemmet under en längre period om arbetsplatsen i sig är en del i den bakomliggande orsaken till sjukdomen. Det är inte rimligt att vänta i 90 dagar innan en prövning görs om det finns andra arbetsuppgifter hos arbetsgivaren som personen kan utföra. Det är inte heller rimligt att vänta ett halvår innan man ställer frågan om personen över huvud taget ska arbeta kvar på sin nuvarande arbetsplats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Därför föreslår vi det särskilda spåret i rehabiliteringskedjan - för att vi ska få bukt med just den psykiska ohälsan. Min fråga till statsrådet är: Hur ser regeringen på Moderaternas förslag?

Herr talman! Tack för det inspelet, Tina Ghasemi! Jag kan försäkra dig om att du inte kommer att ha en nöjd socialförsäkringsminister förrän vi har friskare arbetsplatser så att färre behöver bli sjukskrivna. Det gäller inte minst precis den grupp som du tar upp, nämligen de många kvinnor i dag, inte minst kvinnor som arbetar inom välfärden, som drabbas av psykisk ohälsa - stress, ångest och depression. I många fall beror det på att det på arbetsplatserna ställs höga krav och på att man inte får livssituationen, med privatliv och arbete, att gå ihop.

Det här har varit en av de viktigaste prioriteringarna i hela regeringens åtgärdsprogram. Vi har skjutit till 100 miljoner per år till arbetsmiljöområdet, framför allt med fokus på just kvinnors arbetsmiljö och psykiska ohälsa. Vi har kommit med en ny föreskrift om social och organisatorisk arbetsmiljö. Den håller nu på att implementeras på arbetsplatserna runt om i Sverige. Fokus i den ligger just på att få kontroll över de växande psykosociala arbetsmiljöproblemen på våra arbetsplatser. Jag är stolt över den.

Vi har också parternas avsiktsförklaringar som regeringen har tecknat med fack och arbetsgivare. Där ligger fokus just på friskare arbetsplatser.

Jag är förhoppningsfull när det gäller att det här tillsammans med ett fortsatt aktivt arbete kommer att leda i rätt riktning.

Den ingång som Moderaterna har i sin nya rehabiliteringskedja för psykisk ohälsa är spännande. Jag håller med om problemformuleringen i grunden; man kan definitivt inte vänta 90 dagar in i ett sjukfall innan det finns en plan för anpassning och rehabilitering, återgång till arbete eller andra möjligheter. När det gäller detta återkommer regeringen också efter årsskiftet.

Herr talman! Det gläder mig att socialförsäkringsministern lyssnar på Moderaternas förslag, att hon har för avsikt att återkomma efter årsskiftet och titta närmare på våra idéer för hur man kan få bukt med den psykiska ohälsan.

Samtidigt blir jag beklämd. Vi hörde att ministern var stolt och glad och även förhoppningsfull. De orden gör mig lite bekymrad i den här kontexten.

För ett år sedan beräknade Försäkringskassan att till 2020 skulle kostnaderna för sjukpenning och rehabilitering överstiga svindlande 50 miljarder kronor. Den siffran har dock reviderats ned i den senaste prognosen, till 44 miljarder. Men är det den utvecklingen som socialförsäkringsministern beskriver som oerhört glädjande? Facit för socialministerns år vid makten skulle alltså bli en ökning av kostnaderna med närmare 40 procent.

Jag nämnde den nya rehabiliteringskedjan lite kort. Moderaterna har förslag på en rad olika insatser utöver den. Vi ser gärna specialiserade handläggare på Försäkringskassan och ett särskilt omställningsspår hos Arbetsförmedlingen, just för att man lättare ska kunna återgå till arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Vi lyfter också fram vikten av arbetsmiljön och föreslår riktad tillsyn av den psykosociala arbetsmiljön i grupper med hög risk för sjukfrånvaro. Precis som socialförsäkringsministern sa kan vi se det särskilt i vissa yrkesgrupper inom offentligt finansierad verksamhet.

Jag skulle vilja höra lite av ministerns tankar om de förslagen också.

Herr talman! Jag tackar för det inspelet. Jag måste nog återigen vara tydlig med att jag fortfarande inte är nöjd. Jag tror inte heller att jag uttryckte att jag är stolt och glad. Däremot tycker jag att det är glädjande att vi, efter att ha sett en uppgång av sjuktalen med 80 procent år efter år sedan 2010, nu ser en dämpad kostnadsutveckling och faktiskt ett halverat inflöde i sjukförsäkringen. Det visar att en del av de åtgärder som regeringen nu vidtar är rätt.

Jag känner mig framför allt förhoppningsfull inför det arbete som vi nu har påbörjat tillsammans med arbetsmarknadens parter. Det gäller förbättringar av arbetsmiljön, inte minst på de arbetsplatser som i hög utsträckning genererar den stress, ångest, depression och psykiska ohälsa som vi ser hos särskilt yngre kvinnor i dag. Det arbetet är ett bra steg i rätt riktning. Men det är inte tillräckligt. Vi kommer att behöva göra mer. Och vi kommer inte att kunna vara nöjda förrän vi ser att människor inte behöver bli sjuka av sina arbeten. Det är viktigt att säga det.

Jag vill återigen understryka att det är bra att vi är flera partier i Sveriges riksdag som ser problematiken med den ökande psykiska ohälsan och som jobbar aktivt - kanske både tillsammans och på vår egen kammare - med att sätta oss in i frågorna och att komma med konkreta politiska förslag för hur vi kan möta det.

Regeringen har nu förhoppningar på parternas arbete. Vi har som sagt en stark förhoppning när det gäller implementeringen av den nya föreskriften för organisatorisk och social arbetsmiljö. Vi hoppas få se fortsatta resultat av det och kommer naturligtvis att följa upp det.

Vi är dock alltid öppna för att lyssna på goda förslag.

(Applåder)

Herr talman! Inte ett ord, inte ett enda ord om Valter Mutts, Carl Schlyters och min motion om att utreda vilka konsekvenser ett system med basinkomst skulle få i Sverige hittar jag i betänkandet vi nu debatterar och i vilket motionen så att säga behandlas. Motionen avslås, utan någon som helst motivering. Det är synd - och allvarligt. Det vi ber om är inte en revolution, utan en utredning, ett samtal, en debatt, så att vi kan testa idéer och låta argument brytas mot varandra. Då kan vi komma vidare, tillsammans, i arbetet med att lösa några av de grundläggande problem vårt samhälle står inför och som debatteras här i dag.

Arbetslinjen har nått vägs ände. Den riskerar att urarta och bli till ett disciplineringsinstrument när det inte finns tillräckligt många jobb att söka och när kraven blir allt hårdare. Våra socialförsäkringssystem är utformade för industrisamhället där människor, eller tidigare var det män, fick fast jobb, guldklocka och sedan pension. Så är det för allt färre. Allt fler får osäkra jobb och påhugg. Daglönarsystemet är tillbaka; människor får vänta på sms om de ska jobba eller inte i dag. Folk faller ur systemen, och allt fler av oss blir sönderstressade, utförsäkrade eller anses inte anställbara - denna vidriga etikett som definierar människovärdet i konkurrensfanatismens tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Lägg därtill den allt snabbare automatiseringen och digitaliseringen som gör att behovet av mänskligt arbete minskar. Det är utmärkt, förutsatt att vi delar den frigjorda tiden och pengarna rättvist. Det kan vi naturligtvis göra, om den politiska viljan finns.

Vad är då basinkomst? Och varför är det viktigt att diskutera det? Det handlar enkelt uttryckt om att alla människor ska ha rätt till grundläggande ekonomisk trygghet. Den vanligaste definitionen är att man får en regelbundet utbetalad inkomst, utan krav på motprestation, som det ska gå att leva på. Alla, oavsett om de är så kallat anställbara eller lönsamma, ska omfattas.

I kommande inlägg kommer ni att få veta mer om existerande system och försök som gjorts eller planeras runt om i världen. Låt mig bara kort säga att det finns många olika varianter av basinkomst, alltifrån mindre bidrag - vårt eget barnbidrag till exempel - till summor som det går att leva på, villkorat eller villkorslöst.

Resultaten har varit goda, till exempel i FN-finansierade försök i Indien där fattiga människor fått en liten summa i handen varje månad. Har de blivit lata, lagt sig på soffan, supit upp pengarna? Nej, det har de inte. De har förvaltat förtroendet väl och använt pengarna konstruktivt och ansvarsfullt. När folk slipper den frätande överlevnadsoron frigörs nämligen deras kreativitet och handlingskraft. Inte minst har kvinnorna fått dramatiskt ökat oberoende och makt över sina liv och har erövrat sin mänskliga värdighet.

Mat, medicin, utbildning och investeringar i företagande blir möjligt för den som har åtminstone lite pengar. De allra flesta kan ta vara på sig själva och är ansvarsfulla. Det gäller Indien, och det gäller även i Sverige.

Basinkomst handlar om människosyn, om makt och om frihet. Det är kanske därför som frågan är så känslig. Litar vi på varandra? Unnar vi varandra ekonomisk trygghet i sådana situationer som vi alla kan hamna i, som att bli sjuka eller arbetslösa?

Med villkorslös ekonomisk trygghet skulle fler få reell möjlighet att tacka nej till jobb som det inte går att försörja sig på och som är skadliga för hälsa och miljö. Det gäller inte bara dem som har haft turen att ha fått ärva stora summor pengar eller vunnit på lotteri. Vi skulle äntligen kunna få en välbehövlig press uppåt på arbetsmarknaden för bättre villkor och löner som går att leva på. Det gäller inte minst kvinnodominerade yrken som vård och omsorg, som måste utföras för att samhället ska fungera.

Vissa jobb skulle inte bli utförda om folk inte måste ta dem för att försörja sig, och det vore bra. Det är en offentlig lögn att alla jobb är utvecklande och viktiga. Vissa jobb är rent av samhällsfarliga. Det vore bättre för alla om folk inte måste gräva ned gifttunnor åt BT Kemi, hugga ned urskog eller tillverka vapen för att försörja sig.

Vill vi på allvar flytta makt till enskilda människor på bekostnad av dem som inte tvekar att utnyttja människor? Vill vi sluta att utsätta människor som har råkat bli arbetslösa eller sjuka för förnedrande behovsprövningar och diverse arbetsmarknadsåtgärder som allt oftare tyvärr verkar handla om disciplinering snarare än hjälp? Vill vi skapa jobb för sakens skull oavsett innehåll och oavsett om folk blir sjuka av dem, oavsett om de behövs eller ej?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Hur många jobb tål jorden? Hur delar vi rättvist på jobb, pengar och konsumtion när vi vet att mänsklighetens totala konsumtion skulle kräva fler jordklot än vårt enda, medan skamligt många människor är fattiga?

Och slutligen: Vill vi på allvar utrota fattigdomen? Martin Luther King hade rätt när han i sin sista bok kort och gott konstaterade att det är effektivare att avskaffa fattigdomen än att försöka att åtgärda dess följdproblem. Hans lösning var en garanterad inkomst för alla, hög nog att leva på och kopplad till medianinkomsten för att undvika att det blir en fattigdomsfälla.

Eftersom vi diskuterar sjukförsäkring här i dag, låt mig nämna ett exempel från Sverige på vad pengar i handen kan betyda för människors hälsa och välbefinnande.

Psykologen Alain Topor genomförde ett försök där ett hundratal långtidsarbetslösa personer med allvarliga psykiska problem fick 500 kronor extra i månaden under nio månader. Det visade sig att många av dessa personers problem verkade bero mer på att de var fattiga än på att de var sjuka. En del led av ensamhet, för de hade helt enkelt inte råd att umgås med andra. De extra pengarna var alltså en effektiv medicin för många av deltagarna. Varför går vi inte vidare med detta i stor skala?

Det var några frågor som vi borde diskutera i den här församlingen. Då hade vår motion varit en bra utgångspunkt.

Herr talman! Jag tycker att tankelåsningen vid att arbetslinjen och inget annat löser alla problem kan ses som ett uttryck för det fenomen som organisationsprofessor Mats Alvesson kallar för funktionell dumhet. Det kännetecknas av frånvaron av kritisk reflektion och är ett tillstånd präglat av enighet och konsensus som får medarbetarna i en organisation att undvika att ifrågasätta beslut, strukturer och visioner. Alvesson menar att detta paradoxalt nog ibland kan bidra till att höja produktiviteten i ett företag eller i en organisation, samtidigt som det också kan bli dess fall.

Men riksdagen är inte ett företag. Är det någonstans som funktionell dumhet inte hör hemma så är det här. Vi folkvalda ska hela tiden ifrågasätta beslut, strukturer och visioner. Det är nödvändigt när omvärlden ändras. Det är vår plikt och vårt uppdrag. Vi är inte förvaltare och administratörer. Vi ska staka ut riktningen framåt. Men hur ska vi kunna göra det om vi inte ens försöker att tänka nytt och föra samtal om hur politiken och systemet kan anpassas efter hur verkligheten ser ut nu för tiden? Om vi inte vågar eller orkar menar jag att vi sviker det förtroende som vi har fått av dem som vi representerar, av dem som har valt oss.

Andra vågar och vill. I Finland har parlamentet beslutat att dra igång med villkorslös basinkomst till ett antal arbetslösa. I Nederländerna görs ett annat försök som riktar in sig på personer med motsvarande försörjningsstöd. I Skottland, i Kanada, i Kalifornien planeras försök. Runt om i världen pågår debatt och försök. Även i Sverige, utanför riksdagen, ökar intresset. Men här inne är tystnaden öronbedövande. Varför?

Uppriktigt sagt tycker jag att frånvaron av seriös debatt om hur vi kan åstadkomma ekonomisk trygghet för alla är skrämmande och ansvarslös. Man hör om enorma och växande problem med sociala orättvisor. Det sker en snabb teknikutveckling som vi måste förhålla oss till. Det handlar också om andra förändringar som i grunden ändrar arbetsmarknaden och maktförhållandena i samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Herr talman! Vi här inne kan bättre än så. Lita på att i alla fall jag återkommer till frågan. Jag hoppas på konstruktiva och goda samtal om den framöver.

(Applåder)

Herr talman! Jag läste Riksbankens rapport nr 1 från förra året. För första gången diskuterade man där att teknikutvecklingen skapar färre jobb än vad den rationaliserar bort. Tidigare har det varit en bra balans däremellan.

Det kommer att bli allt svårare att med politiska metoder skapa fler jobb. Man kommer inte att kunna skapa tillräckligt många betalda traditionella anställningar. Folk måste i högre grad själva lista ut vad de vill göra med sina liv och hur man ska bidra till samhällets utveckling.

Det kan vara ett traditionellt arbete, men det kan också vara en egenanställning. Man kan även leva på basinkomst och göra samhällsviktiga insatser i kulturlivet, i det sociala livet, inom sport eller andra intressen. Därigenom kan man leva på sin basinkomst och bidra till samhället. Eller också kan man ha olika inkomster som kombineras till en rimlig inkomstnivå.

Hur ska vi kunna upprätthålla en enorm byråkrati för att säkerställa att folk söker jobb efter jobb som man har minimala eller inga chanser att få? Vad gör det med människor? Hur mår man av att ständigt gå med mössan i hand och få nej, nej? Till slut känner man sig värdelös. Till slut tappar man orken och kraften. Man blir utbränd och får sociala och psykologiska problem.

Det är effektivare och mänskligare att låta människor få en icke villkorad basinkomst. Då släpper vi loss människors eget ansvar och egna drömmar, drömmar som ger en chans att skapa en verklighet där man kan växa. Och hur vet jag det? För att det redan har hänt, utanför Sverige.

I Otjivero-Omitara i Namibia slapp människor plötsligt tigga när de fick basinkomst. Plötsligt kunde man gå hem till grannen utan skamkänsla. Man kunde umgås på lika villkor. Man kunde integreras i samhället. Samhällsgemenskapen ökade. Kriminaliteten minskade med 42 procent. Det skedde stora reduktioner av antalet barn som inte fullgjorde skolgången. De koncentrerade sig bättre. Antalet egenanställningsföretag ökade med 301 procent. Det ni, moderater!

Dessutom ökade samarbetet. Man bestämde sig för att gemensamt köpa saker som var viktiga för samhället.

Man gjorde det i Indien. Indierna kom plötsligt på att de äntligen hade råd att renovera tempel och att skapa kreditgarantiunioner som gjorde att man kunde investera sig ur sin egen fattigdom i samarbete med sina medmänniskor. Några köpte en tv gemensamt för att ha råd att ta del av informationsflödet.

Plötsligt började man samarbeta över kastgränserna för att sköta djurhållning och finansiellt samarbete. Det hade aldrig hänt förut. Näringsintaget blev också bättre och även där högre närvaro i skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

När man gjorde en helt slumpmässig linje i Libanon som bara var höjdbaserad ökade man hjälpen till varandra från 26 till 31 procent jämfört med kontrollgruppen. De som fick basinkomst hjälpte i högre grad dem som inte fick det.

Även icke-monetära resurser stärktes. Tiden och det emotionella kapitalet för varandra ökade. Den andel av befolkningen som hade blivit förolämpad av majoritetsbefolkningen sjönk med 40 procent. Folk blev trevligare mot varandra.

Det finns forskning som visar att man stärker den oerhört viktiga delen i livet som de yngre tonåren utgör. När föräldrarna fick mer tid, emotionell kraft och ork att ta hand om sina barn stärktes hela samhället.

Libanon, Indien och Namibia - tycker ni att det är långt borta? Vi ser samma effekter i Alaska. Där har man sedan 1982 haft en oljefond. Man tvingar oljebolagen att betala för att de tömmer jordens resurser. Dessa pengar delas ut till medborgarna. Det brukar handla om 12 000-20 000 om året per medborgare. Vad har hänt där? Jo, Alaska är den delstat som har minst sociala problem. Folk mår bäst där, och de har störst framgång i vardagslivet.

I USA har man nu satsat 10 miljoner dollar på att studera basinkomsteffekterna för en större del av landet. Richard Nixon av alla människor gjorde faktiskt ett försök. Det intressanta då var att det inte fanns ett enda dokumenterat fall där någon frivilligt drog sig tillbaka från arbetsmarknaden. Man valde i stället sex sju veckors ledighet mellan två jobb när man försökte hitta ett jobb som bättre passade ens kvalifikationer. Detta är bra för individen och för samhället.

Vad händer nu? Piratpartiet i Island är för detta. Vi får se om de lyckas göra någonting. Finland inför ett försök liksom Holland. I Kanada beslutade ett delstatsparlament enhälligt att satsa på detta. I Uganda inleds försök 2017.

FN-stadgan säger att vi har en skyldighet att garantera en skälig och rimlig levnadsnivå efter landets förmåga.

Så varför är det så tyst om detta? Varför undersöker eller utreder vi inte det här?

Kära moderater! En ökning med 301 procent av antalet egenanställda företagare är väl er politik?

Björklund! Drömmer inte också du om ökad skolnärvaro, ökad koncentration och bättre resultat i skolan?

Centern! Vilken frihetsreform! Folk får en bättre matchning mellan kunskap och jobb.

CUF och MUF! Milton Friedman, er idol, förespråkade också en variant av detta. Det ni!

Kristdemokraterna! Antalet frivilliga liksom den sociala samverkan ökar. Detta är väl en fantastisk styrka för er politik?

Vänsterpartiet! World Economic Forum gjorde en utredning om vilken åtgärd som bäst skulle öka jämställdheten. Basinkomst var det som fick mest stöd.

Socialdemokrater! Grunden för att något annat än de med pengar styr i samhället är ju kunskap. Kraft, tid och ork för social gemenskap och att kunna organisera och försvara sina intressen är socialdemokratisk politik.

Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Sverigedemokraterna! Jag kan inte så mycket om er politik. Men en minskning av antalet brott med 42 procent är väl ändå bra?

Jag är positiv. Allt jag begär är att få stimulera er nyfikenhet. Varför inte utreda frågan? Om det visar sig att detta går helt emot det ni står för kan ni med goda argument yrka på avslag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Herr talman! Jag ska verkligen göra mitt bästa för att hålla mig till den överenskommelse som finns om att på sex minuter tala om allt som ligger inom utgiftsområde 9: all hälso- och sjukvård, all social omsorg, all äldrevård, all den viktiga vården för de barn i vårt land som är mest utsatta och all politik som handlar om personer med funktionshinder.

Det är ett stort område. Som ni förstår innebär det att jag bara kommer att kunna göra några korta nedslag i alla de satsningar som Kristdemokraterna har i sin budget.

Kristdemokraterna hade ett stort ansvar för detta område under den förra regeringen. Då kunde vi, efter åtta år med alliansstyre, se hur vården och omsorgen förbättrades på område efter område. Vi kunde se hur tillgängligheten till vård ökade, hur patienterna blev mer nöjda och hur vårdens resultat förbättrades.

För bara någon vecka sedan fick vi en rapport som visade att den trenden nu tyvärr har brutits. Vi ser i dag hur patienter upplever sig mindre nöjda - inte bara jämfört med tidigare utan framför allt om vi jämför med andra länder. Ingen annanstans i Europa är patienter i dag mer missnöjda med det egna landets vård än i vårt land.

Vi kan se hur köerna återigen växer. Detta är inget som sker per automatik, utan det sker på grund av att vi i dag har en regering som inte prioriterar det som är vårdens och samhällets stora utmaningar.

En av regeringens allra första insatser - och nästan den enda - när det gäller hälso- och sjukvård var att man redan i sin första regeringsförklaring sa att man hade för avsikt att ta bort kömiljarden. Den införde vi för att vi såg att vi hade ett stort problem med alla de patienter som väntade på vård men inte fick den vård de behövde. Det hjälper inte att vården är bra när man kommer till den om man inte får den vård man behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

De senaste rapporterna om de öppna jämförelserna visar att mer än var fjärde patient som av sin läkare fått veta att man har rätt till behandling och behöver en vårdinsats fortfarande inte har fått den insatsen efter tre månader. Det är mer än en fördubbling på bara ett par år, och det beror på den politik som den nuvarande regeringen för.

Därför vill vi återinföra kömiljarden och göra precis det vi gjorde under den tid den fanns: för varje år öka trycket på sjukvårdshuvudmännen att i tid leverera vård till de patienter som behöver det. Det gäller det första viktiga besöket, där man får veta vad som är fel, men också hela vägen genom vårdkedjan, vid varje tillfälle då man behöver en ny insats. Att förbättra och utveckla är något helt annat än att avveckla.

Ni som har hört sjukvårdsministern säga att detta var något vi var överens om att avskaffa kan gå tillbaka och läsa protokoll, beslut, motioner och budgetar från allianspartierna. Där kan ni se att vi varje gång har sagt att vi vill fortsätta att öka och utveckla kömiljarden för att fler patienter ska få vård i tid.

Men det finns andra områden som också är otroligt viktiga för att vi i framtiden ska kunna möta sjukvårdens utmaningar. Vi har inte i dag en organisation som gör att vi kan leverera den bästa vården till alla patienter i hela landet. Därför har vi kristdemokrater sagt att vi behöver göra århundradets sjukvårdsreform.

Det är helt oacceptabelt att dina chanser att överleva med en viss diagnos avgörs av var i landet du bor. Vi har i dag en utformning som innebär att landstingen som sjukvårdshuvudmän har olika förutsättningar att ge tillräckligt bra vård. Genom att ha ett större statligt ansvar för sjukhusvården, den högspecialiserade vården, skulle vi kunna ge mer likvärdig vård och få mer vård för pengarna för alla patienter i hela landet.

Vi kristdemokrater har i vår budget också omfattande insatser inte minst för barn och äldre. Det är grupper i vårt samhälle som många gånger har stora behov.

För att bara göra några nedslag i våra insatser avsätter vi 100 miljoner för ett måltidslyft inom äldreomsorgen. Det är inte okej att det i dag finns äldre som svälter, i sitt eget hem eller i sitt vård- eller omsorgsboende.

Vi satsar också på det sociala innehållet i äldreomsorgen. Vi satsar på vårdserviceteam för att personal med lång sjukvårdsutbildning ska kunna koncentrera sig på det de är utbildade för, och för att vi ska kunna få in fler personalgrupper som kan se till att tillvaron för de äldre blir bättre i vården.

Men vi vill också satsa på mer forskning och utveckling för att vi i framtiden ska kunna ha en bättre äldreomsorg. Vi vill därför inrätta tre regionala demenscentrum, där man kan satsa på att lära sig mer och utveckla kunskapen om åldrandets sjukdomar.

När det gäller barn satsar vi på en elevhälsogaranti. Vi vet nämligen att elevhälsan många gånger är första linjens sjukvård för våra barn och ungdomar. För att de varje dag i skolan ska ha möjlighet att komma i kontakt med elevhälsovården behöver ordentliga insatser göras.

Vi satsar också på att förkorta väntetiderna till BUP, förbättra överföringen från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin och kartlägga orsakerna till den psykiska ohälsan hos unga, som tyvärr fortsätter att öka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi satsar också på att familjer och föräldrar ska få ett bättre stöd tidigt i barnens liv och under hela barndomen.

Herr talman! Kristdemokraterna har ett helt annat budgetalternativ, med mycket större insatser på detta område än vad regeringen har. Hade vår budget som helhet gällt hade vi såklart yrkat på den. Nu har inte ramarna för vår budget vunnit bifall, och därför har vi ingen reservation i detta ärende. Men vi står självklart bakom vår budget, som hade givit bättre förutsättningar för vårt lands invånare.

(Applåder)

Herr talman! Emma! Du bor ju här i länet. Ni skriver i ert yttrande att ett ledarskap behövs för bättre och säkrare förlossningar. Det är ju också ni som har haft ansvaret. Det är alltid intressant att se vad som händer i praktiken när Alliansen, eller kanske före detta Alliansen, regerar i riksdagen.

I Stockholms läns landsting lades ju BB Sophia ned, vilket förorsakade en förlossningskris i Stockholm som vi fortfarande lever med. Det var ett marknadsexperiment, som mycket annat har varit. Jag tar upp detta för att Stockholm har varit det stora skyltfönstret för högern när det gäller hälso och sjukvård.

Ni vill ju ha kömiljarden igen. Då är min första fråga hur kömiljarden skulle kunna fixa till förlossningen i Stockholms län. Man ska komma ihåg att både Läkarförbundet och Socialstyrelsen var emot kömiljarden eftersom man såg undanträngningseffekter, speciellt för de multisjuka.

Min andra fråga handlar om äldreomsorgen. Ni satt vid makten i åtta år. Mellan 2006 och 2014, under er regering, försvann 9 619 platser i särskilda boenden. Nu har ni lagt in en äldreboendegaranti i ert förslag samtidigt som ni säger nej till investeringsstödet på 150 miljoner.

Jag skulle väldigt gärna vilja veta hur ni resonerar i detta.

Herr talman! När det gäller förlossningsvården ser vi utmaningar i det här länet, ett län som hela tiden växer. Dessa utmaningar har funnits ända sedan det socialdemokratiskt styrda landstinget på den tiden lade ned en av förlossningsklinikerna som då var mycket välfungerande - den som fanns i Nacka. Sedan dess har vi haft en utmaning när det gäller kapaciteten, men den har konsekvent byggts upp och utökats.

Den stora utmaningen inom dagens förlossningsvård runt om i landet ser man framför allt effekter av i de socialdemokratiskt ledda och vänsterledda landstingen. Jag besökte tidigare i höstas Kalmar län, där man meddelade att det just då på Västerviks sjukhus fanns en enda ordinarie barnmorska kvar. Alla andra tjänster fick besättas av inhyrd personal som inte kunde rutinerna. Man kunde inte heller bemanna under den tid det behövdes bemanning. Detta är en rejäl patientsäkerhetsrisk, och det innebär även en risk för att man så småningom kommer att behöva stänga förlossningskliniker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Den utmaning vi har när det gäller de högspecialiserade yrkena inom vården där vi behöver kompetens är framför allt en fråga om personalpolitik. Sjukvårdshuvudmännen klarar i dag inte av att leverera en arbetsmiljö som gör att personalen vill stanna.

Under vår tid i regeringen byggde vi ut utbildningsplatserna i hög utsträckning, och det arbetet behöver fortsätta. Men framför allt måste vi se till att man kan trivas på jobbet. Vi ser att sjukskrivningarna är enormt mycket högre hos de offentliga arbetsgivarna än hos de privata. Ändå leder Vänsterpartiet jakten på alla andra aktörer inom hälso- och sjukvård - de som vi kan se i alla typer av undersökningar är bättre arbetsgivare och som arbetstagarna vill jobba hos.

Herr talman! Vi bedriver ingen jakt. Vi bedriver jakt på vinsterna. När vi tittar på avkastningen på operativt kapital inom välfärdsområdet ser vi att hälso- och sjukvården ligger på 51 procent jämfört med tjänstesektorn, som ligger på 10 procent. Det finns alltså en del att göra.

Jag återkommer till den kömiljard som ni vill föra in och frågar igen: På vilket sätt tror Emma Henriksson att en kömiljard skulle avhjälpa att 600 platser står tomma i Stockholms län just nu? De är liksom nedlagda på grund av den kris som finns här i länet, och det är kris även i andra län

På vilket sätt tror Emma Henriksson att kömiljarden kan fixa till det här? Det handlar ju som hon säger om personal. Den här situationen har inte uppkommit på två år, bara så där, utan det handlar om hur man gräver ur välfärden under en längre period. Så ser jag på den här frågan. Just kömiljarden har varit ansatt av både Socialstyrelsen och Läkarförbundet för att man ser att den har undanträngningseffekter.

När det gäller äldreomsorgen, återigen, lade ni alltså ned 9 619 platser. Nu vill ni ha en äldreboendegaranti. Det borde ni ha tänkt på under era åtta år, kan jag tycka. Samtidigt säger ni nej till regeringens investeringsstöd på 150 miljoner. Det går inte ihop för min del. Hur går det ihop för er?

Herr talman! Dels satsar vi i vår budget avsevärt mer än regeringen gör i den budget som Vänsterpartiet stöder just på utbyggnad av boendeplatser inom äldreomsorgen, och det gjorde vi också under den tid vi satt i regering, dels hade vi en omfattande politik för bostadssektorn över huvud taget.

En hel del av det vi initierade gör att vi i dag ser ett ökat bostadsbyggande. Det är alltså ganska långa processer för bostadsbyggande, oavsett om det handlar om vanliga bostäder, ungdomsbostäder eller boende för äldre personer. Vi ser en ökad bostadstakt tack vare den bostadspolitik som Kristdemokraterna var med och ledde i den förra regeringen.

Tillbaka till kömiljarden. Vänsterpartister, socialdemokrater och miljöpartister som pratar om kömiljarden påstår någonting som man inte har belägg för. Man säger att det fanns undanträngningseffekter.

Om vi går tillbaka till de undersökningar som finns så pekar de på att det fanns risk för undanträngningseffekter. Det var någonting vi var medvetna om. Det var någonting vi tillsatte utredningar om, för vi ville veta om denna risk är verklig. Det fanns en upplevelse av att det skulle kunna vara så, och det var någonting vi tog på största allvar. Det var därför vi också gång på gång skruvade på kömiljarden för att undvika den risk för undanträngningseffekter som fanns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi är väl medvetna om den kritik som fanns; det var därför vi också ville utveckla kömiljarden för att öka tillgängligheten och framför allt med fokus i de senare stegen, alltså gällande dem med kroniska sjukdomar och allvarliga åkommor.

Det vi nu ser är att köerna växer både för kroniker, för dem som väntar på behandling och för dem som vill komma till doktorn på ett första besök. Vi ser nu resultatet ute bland medborgarna. Man litar i dag inte längre på att vården finns där när man behöver den, och framför allt är man missnöjd med tillgängligheten.

Herr talman! Emma Henriksson avslutade sitt anförande med att beklaga att de budgetramar som Kristdemokraterna hade föreslagit inte gick igenom. Kanske, herr talman, skulle hon i stället vara glad för det, för om vi tittar lite närmare på det som Kristdemokraterna föreslår i sin budget för utgiftsområde 9, som vi debatterar här i dag, ser vi att finansieringen inte räcker till.

Man föreslår visserligen mer än regeringen, 4,5 miljarder, men man drar samtidigt ned med 10 miljarder i utgiftsområde 25, som alltså är bidrag till kommuner och landsting. Så var det med den satsningen. Det blev liksom inte mer kvar. Vi bör kanske få en redovisning här i kammaren av hur man har tänkt sig att det här ska gå ihop i slutändan.

Herr talman! Mer än gärna, för om man tittar på regeringens budget i detalj ser man framför allt vilka konsekvenser regeringens skattepolitik får för den stora arbetsgivarorganisation som är hälso- och sjukvården och den kommunala omsorgen.

När man höjer skatterna för arbetsgivare höjer man nämligen framför allt skatterna för det offentliga, någonting som ganska snabbt äter upp ganska mycket av det som regeringen utlovar som satsningar - pengar som för övrigt förefaller användas ganska många gånger om.

Det stämmer att regeringen ger mer i en påse till kommuner och landsting, men man visar inte hur mycket kommuner och landsting måste betala i form av de skattehöjningar som regeringen har föreslagit.

Att Kristdemokraterna föreslår fler insatser på hälso- och sjukvårdsområdet är för att vi ser att det är där vi har stora utmaningar. Det är där mer behöver göras för att vi ska kunna lita på vården och få den bästa tänkbara vård, oavsett var i landet vi bor. Som jag nämnde i mitt anförande gör vi insatser på äldreområdet och även när det gäller ungdomar.

Men det finns också specifika områden där vi ser att regeringen slösar bort pengar. Jag kan bara nämna flytten av E-hälsomyndigheten där regeringen förvisso har en extra satsning på 30 miljoner kronor i budgeten, vilket kan låta fint. Det man gör är dock att flytta en myndighet från Stockholm till Kalmar, och 95 procent av personalen följer inte med. Detta är en myndighet vars verksamhet är viktig för att vi i framtiden ska kunna dra nytta av all den kunskap som finns i vården så att patienterna får det som de redan i dag förväntar sig: att den läkare man möter kan titta i journalen oavsett om man har varit hos den läkaren eller någon annan läkare tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Genom flytten av E-hälsomyndigheten har regeringen gjort att det har blivit dyrare och sämre för patienterna.

Herr talman! Jag tror att vi socialdemokrater och Kristdemokraterna är tämligen överens om att hälso- och sjukvården och omsorgen också, för den delen, står inför stora utmaningar. Det krävs stora reformer, och det krävs många insatser. Men vi är inte överens om hur det ska gå till.

Emma Henriksson nämnde att regeringen överlämnar en påse pengar. Ja, så kan man faktiskt uttrycka det. Regeringen har lyssnat på vad landsting och kommuner säger: Man vill inte ha en statlig detaljstyrning och kanske inte heller en detaljstyrning från Kristdemokraterna, som er budget är en uppvisning i.

Herr talman! Göran Stiernstedt har i sin utredning visat att detaljstyrning är ett av de kanske största hindren för att vi ska kunna uppnå en mer effektiv hälso- och sjukvård och en bättre organisering.

Vi kan till exempel titta på förslaget om att återinföra en kömiljard. Det ställde till ganska mycket inom sjukvården. Vi fick en budgetstyrning ända in i mötet mellan vårdgivare och patient som inte alls var särskilt bra. Vi behöver kunna lita till professionen och till att sjukvårdspersonalen kan klara det här själva. Därför har regeringen i stället infört en professionsmiljard, som ska leda till att det skapas förutsättningar för sjukvårdspersonalen att använda sin professionalitet och sin egen kompetens för att utveckla arbetsformer och organisering i sjukvården.

Herr talman! I regeringens budget finns en del annat förutom det generella, där vi ser att de 10 miljarderna i vissa kommuner används till att bygga sporthallar även om man från regeringens sida talar om att detta ska gå till den mest väsentliga delen av verksamheten. Det finns dessutom en hel mängd av just den detaljreglering som Anna-Lena Sörenson nu kritiserade.

Låt oss ta exemplet med glasögon för barn. Jättemånga landsting hade detta tidigare - faktiskt allihop i någon form. Men nu går man in och reglerar hur det ska göras, vilket till exempel i Stockholms läns landsting innebär att inga barn kommer att få billigare eller lättare tillgång till glasögon. Men kostnaden för skattebetalarna har ökat avsevärt eftersom regeringen tvingar på landstingen ett visst administrativt system för hur det hela ska lösas. Snacka om att styra in i detaljer och dessutom till en högre kostnad för skattebetalarna! Vi är inte emot att barn ska kunna få glasögon. Men just sådana beslut ska ligga på sjukvårdshuvudmännen så länge de har detta ansvar.

Vi kristdemokrater säger också att det finns områden där landstingen i dag har ansvaret men inte förmår att ta det i tillräckligt stor utsträckning till gagn för alla patienter i hela landet. Därför behöver vi en större statlig styrning. Det är också någonting som flera utredningar har kommit fram till, och de visar på att det skulle kunna finnas vinster med detta.

Kristdemokraterna har många insatser, varav kömiljarden är en, som visar att om man betalar för att någon gör det de ska och lyckas med det kan man också korta köerna. Ni tar bort kömiljarden, och nu ser vi effekten: Köerna har växt, och inte bara lite. De har växt enormt mycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Nu debatteras socialpolitikens frågor, som omfattar 68 miljarder för 2017. Tack, Emma Henriksson, för en bra inledning!

Sverige beskrivs ofta som ett av världens bästa länder att leva och växa upp i, men vi behöver göra mer för att denna utveckling ska fortsätta och hålla samma höga takt. Sverige utmanas av ett nytt och växande utanförskap som snart omfattar 1 miljon människor. Vi ser växande vårdköer, och när genomsnittstiden för en socialsekreterare är nere på fyra timmar i veckan för individsamtal har vi kris i socialtjänsten.

Många människor lever i en bra värld och har ett bra liv i Sverige med jobb, familj och fritidssysslor. Men många människor lever i en helt annan del av verkligheten - på en baksida och i ett skuggsamhälle. Då duger det inte att skyddsnätet, trots att det är omfattande, låter människor falla mellan stolarna. Det duger inte att äldre slutar att äta av ensamhet. Det duger inte att patienter väntar på lungcancerbehandling tre gånger så lång tid i Dalarna som på andra ställen i Sverige. Det duger inte att bli lämnad ensam och att leva med ett multifunktionshandikapp. Det duger inte. Sverige kan bättre. Vårt samhälle ska inte ge upp om någon.

Herr talman! Sveriges regering framstår nu som både svag och vilsen. Efter två hela år - vi talar nu om halva mandatperioden - har de inte använt makten för att göra de där nödvändiga reformerna, presentera de konkreta förslagen och återkomma till riksdagen med de behov som finns när det gäller utmaningarna för reformer för vård, för äldre och på socialtjänstens område. Varje dag gör välfärdens medarbetare fantastiska insatser i att hantera vardagen. Men samhällsutmaningarna växer, och regeringen måste då visa ledarskap.

Moderaterna och allianspartierna värnar en välfärd och dess viktiga kvalitet, tillgänglighet och kontinuitet. Svensk hälso- och sjukvård håller hög internationell standard. Men vi moderater och allianspartier behöver inte stå i tv och hitta på. Regeringen och sjukvårdsministern, däremot, kände sig trängda och pressade och talade därmed osanning. Regeringen borde i stället presentera konkreta förslag få att få bukt med de växande vårdköerna. När man tar bort en effektiv kökortningsreform - varför presenterar man då inte ett bättre alternativ som svar?

Förutom växande vårdköer är det klart att utmaningarna landar i den andra stora delen, nämligen välfärdens medarbetare. Inom tio år talar vi om en brist på över 200 000 medarbetare inom svensk välfärd. Det kräver reformer. Det krävs absolut reformer på kort sikt för att lösa det som är akut här och nu för att leva upp till de grundläggande behoven av de skyddsnät som vi har. Men det krävs framför allt en långsiktig och hållbar strategi för hur man ska behålla, men också självklart fortsätta att rekrytera nya, medarbetare som vill jobba med människor i utsatthet och sjukdom eller i behov av omsorg.

Den tredje stora utmaning Sverige står inför är de allt fler multisjuka äldre, som i dag hellre skickas på resor mellan sjukvårdshuvudmän eller andra huvudmän än att man ger dem den vård och omsorg som krävs. Det handlar också om kroniker, som drabbas av väntetider och brist på kontinuitet och därmed blir sjukare i sjukvårdssystemet än friskare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Utmaningarna kräver sina lösningar, sina konkreta förslag och ett tydligt ledarskap och handlingsplaner. Då gäller det att börja agera och presentera dem totalt sett.

Våra ambitioner tillsammans med de övriga partierna i Alliansen är tydliga: att stärka kvaliteten och att hela tiden ha mötet med patienter, brukare och äldre i fokus för att göra mötet ännu mer värdefullt. Det är där kvaliteten uppstår - mellan vårdens, välfärdens, medarbetare och de enskilda. Det är det mötet som ska stärkas. Andra, byråkratiska och administrativa, åtgärder ska självfallet stå tillbaka.

Jag står självklart bakom alla de moderata förslag som har presenterats under budgetdebatterna och den finansiering som ligger på plats, men jag vill nämna några i min inledning.

Vi vill ha konkreta åtgärder och nationella handlingsplaner för att korta väntetider i vården, öka tillgängligheten, jobba med de sammanhållna vårdkedjorna och skapa ett helhetsansvar för patienten. Vi har presenterat en nationell långsiktig personalförsörjningsstrategi med olika delar både för att behålla och för att nyrekrytera.

Det handlar om att minska den psykiska ohälsan, inte minst bland barn och unga. Vi gör satsningar för att ytterligare stärka tillsyn och uppföljning. Vi ser behovet av ett måltidslyft för äldre, och vi ser vikten av att äldre inte drabbas av ensamhet och utsatthet. Vi presenterar därmed också konkreta förslag för detta.

De här konkreta åtgärderna står nu mot en tom propositionslista från Socialdepartementet. Efter två år förväntar vi oss mer - aktivitet, handlingsplaner och konkreta åtgärder. Jag hoppas, herr talman, att vi kan få en god och fruktsam debatt under stunden som kommer.

(Applåder)

Herr talman! Ni lägger ju lite mindre pengar i budgeten på det här området, Cecilia. Det är i och för sig bara 435 miljoner. Dock vill jag nämna det.

Ni har en fin portal - vårt samhälle ska inte ge upp någon - och det låter nästan som att en vänsterpartist skulle ha skrivit det. Jag vill påminna om vad som hände under era år vid makten. År 2006 hade Sverige den lägsta andelen fattiga i Norden och efter två mandatperioder hade vi den högsta andelen fattiga. Jag vill bara säga det. Det handlade väl om den politik som ni förde.

Det står i er budget att ni vill ha en prestationsbunden vårdgaranti. Då undrar jag: Hur tror du att det skulle fungera i Stockholms län? Jag tar Stockholm som exempel, för det har ju varit ert stora skyltfönster och lite av en experimentverkstad.

Jag tycker att det här är intressant. Hur skulle den prestationsbundna vårdgarantin påverka? Skulle den på något sätt hjälpa till när det gäller de 606 platser som nu står tomma? Skulle man få en bättre personalpolitik i Stockholms läns landsting som är det största landstinget i Sverige och omfattar väldigt många människor som just nu lever i ett slags vårdkris?

Ni har tagit bort och sagt nej till ganska konstiga saker. Ni har exempelvis tagit bort pengar för att arbeta med antibiotikaresistens på Folkhälsomyndigheten. Det är en liten summa, men man kan ändå fundera på den. Ni har också tagit bort 40 miljoner som har gått till att arbeta med nyanlända med psykisk ohälsa. Det skulle säkert du och jag också ha om vi hade tvingats fly från exempelvis Aleppo.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det här är några små frågor till dig, Cecilia Widegren, som jag hoppas få svar på.

Herr talman! Jag ska göra mitt bästa för att leva upp till detta. Jag tar gärna matchen med Vänsterpartiet om resurser till välfärden. Det stämmer att det skiljer ungefär 0,7 procentenheter mellan ert alternativ på det här utgiftsområdet och vårt alternativ. Den stora skillnaden finns på utgiftsområde 25, som också är en del av statsbudgeten, där vi väljer att skicka 20 ytterligare miljarder jämfört med Karin Rågsjös parti till kommuner och landsting.

Kom alltså gärna tillbaka till matchen om resurser till välfärden! Moderaterna har valt att prioritera det ännu mer än Vänsterpartiet. Jag tycker att vi har hanterat just den frågan på ett förtjänstfullt sätt genom att titta på hela statsbudgeten.

Den andra frågan, kopplad till tillgänglighet, är rätt intressant. Visst är det tydligt att vi både har brist på platser och personal, och vi har ett antal utmaningar. Då krävs det åtgärder från Socialdepartementet så att man också går fram nationellt. Ansvaret kan inte bara ligga hos huvudmännen där ute någonstans. Hälso- och sjukvårdslagen är lika mycket Vänsterpartiets ansvar som stödjare av den här regeringen.

Var är åtgärderna? Var är de konkreta förslagen? Just nu bör man bo i Halland eller i Jönköping för att få bäst tillgänglighet vad gäller exempelvis operation inom tre månader. Man ska absolut inte bo i Västernorrland, Västerbotten eller Jämtland, för de landsting som har det allra tuffast får inget som helst stöd eller några resurser från regeringen.

Det är oerhört viktigt att inte bara prata utan också komma med de konkreta åtgärderna, Karin Rågsjö. När Vänsterpartiet nu tar häng på regeringen krävs det också att Vänsterpartiet är med och driver fram de här reformerna och de konkreta åtgärderna.

Var är reformerna och de konkreta åtgärderna, Karin Rågsjö?

Herr talman! Jag kommer att återkomma till våra mycket bra framförhandlade reformer. Den bästa tycker jag är de 10 miljarderna som vi riktar till just kommuner och landsting och som vi kommer att få följa upp, för det är förstås oerhört viktigt att se var pengarna landar.

Papper är en sak, ord är en sak och sedan kan man titta på verkligheten. Jag menar att er prestationsbundna vårdgaranti inte skulle göra någonting i ett landsting som Stockholms läns landsting där det är kris på alla områden just för att man har jobbat mycket med vårdvalen. Er melodi är ju: Ut med allt! Ekonomin går ganska knackigt i ett landsting som är superrikt. Här har ni styrt, och det här är verkligheten som skapas av er politik.

Du drar upp Västernorrland och Jämtland och så vidare. Där är det problem, och det är också glesbygdsproblem. Det handlar om personalresurser. Hur ska man exempelvis få läkare att stanna? Hur ska man få sjuksköterskor att trivas? Man måste självklart ha en rimlig arbetsmiljö. Man måste också se till att ha sjysta löner, sjysta arbetstider och att personer jobbar kortare på sina scheman inom hela hälso- och sjukvården. Det är så mycket mer man kan göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Ni hade också möjlighet att ta fram de här reformerna just för arbetsmiljön inom hälso- och sjukvården. Det som händer nu är inte en följd av de senaste två åren, utan det är en utveckling som vi har kunnat se över tid.

Ni tog 140 miljarder från välfärden till skattesänkningar, och gör man det händer det saker i socialtjänsten, sjukvården, assistansen - you name it. Jobbar man dessutom på att öka vinsterna för näringslivet, för vårdkapitalet, försvinner pengar rakt ut från välfärden och rakt ned i fickan.

Herr talman! Moderaternas verklighet är större än Stockholm. Den innefattar faktiskt hela Sverige, och förutsättningarna ser oerhört olika ut.

Karin Rågsjö valde att inte lyssna på min inledning som handlade om hur vi ska stärka den nationella kompetensförsörjningsstrategin och inte bara låta det vara en uppgift för sjukvårdshuvudmännen. Staten bör gå in och ta ett större ansvar. Men eftersom Karin Rågsjö redan hade förberett frågan till mig hörde hon inte den delen av inledningen och heller inte när jag berättade om satsningarna som Moderaterna gör i sitt budgetalternativ. Det kan jag beklaga, Karin Rågsjö.

Det är oerhört tydligt att tillgänglighet är ett bekymmer för den här regeringen och för Vänsterpartiet. Vi kan ha ett av världens bästa hälso och sjukvårdssystem, men det bygger på att människor får vård inom rimlig tid. Där har Vänsterpartiet ett ansvar så länge man sitter som ankare på den här regeringen när man budgetförhandlar. Det finns inga konkreta åtgärder som kan reparera den prestationsbundna insats som kömiljarden ändå var. Det visade sig att en strategi med tydlighet, mål och uppfyllnad halverade köerna under ett antal år i Sverige. Det kan ingen ta ifrån oss. Varenda analytiker som har tittat på detta kan intyga det.

Ni tog aktivt bort detta - Vänsterpartiet har ett stort ansvar i det - och ingenting annat har presenterats sedan dess. Man kan inte bara stå och se detta hända. Verkligheten stannar inte vid tullarna i Stockholm; Sverige är större än Stockholm. Vänsterpartiet har ett större ansvar än att bara sitta i regeringens knä och låta regeringen göra ingenting. Det är kanske dags att Vänsterpartiet tar budgetförhandlingarna på lite större allvar.

(Applåder)

Herr talman! Vi ska här i dag debattera utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Dessvärre är det inte bara mörkt ute nu när det är vinter, utan det är även mörkt när det gäller den svenska välfärden som alltmer börjar krackelera i fogarna. Jag talar inte minst om sjukvården och de oacceptabelt långa vårdköerna.

I oktober hade var fjärde patient i operationskön väntat längre än vårdgarantins 90 dagar. Det är alltså mer än 123 000 personer som inte får den vård de har rätt till. Det är en dubbelt så hög siffra som för fyra år sedan. Vi har nu de längsta vårdköerna i Europa tillsammans med några få andra länder. Situationen gör mig oerhört orolig. Det är skamligt och ett svek mot Sveriges befolkning.

Jag ska ge ett exempel. Medianväntetiden för män som har drabbats av aggressiv prostatacancer är från diagnos till behandling nästan ett halvår. Det innebär att hälften av patienterna får vänta ännu längre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Man ska inte använda ordet katastrof i onödan, men med dagens situation är det befogat. Först och främst är det en katastrof för de enskilda patienterna och deras familjer, men det är också en katastrof för tilltron till den svenska sjukvården och till samhället i stort. Ingenting tyder på att vårdköerna kommer att minska under överskådlig tid, dels på grund av den stora befolkningsökningen vi har haft de senaste åren, dels för att regeringen verkar totalt handlingsförlamad i den här oerhört viktiga frågan.

Herr talman! Nyligen presenterade Socialstyrelsen en rapport som heter Hälso- och sjukvård och tandvård till asylsökande och andra flyktingar. Det är tyvärr ingen uppmuntrande läsning.

I rapporten framgår det att hälso- och sjukvården är mycket hårt ansträngd på såväl kort som lång sikt. En del av konsekvenserna som tas upp i rapporten är att bristen på vårdplatser innebär en sämre arbetsmiljö som gör personalen ännu mer stressad än den var innan.

Dessutom står där att de förebyggande hälsofrämjande insatserna får stå tillbaka. Det gäller exempelvis cellprovtagning på kvinnor. I Blekinge var det över 1 000 personer som inte blev kallade på grund av att mödravården var så hårt belastad.

Barn- och vuxenpsykiatrin, som redan tidigare har varit hårt ansträngd, ställs inför nya och större utmaningar. Också infektionsvården är hårt ansträngd, enligt rapporten. Tuberkulos, hiv och hepatit förekommer oftare bland asylsökande än bland den inhemska befolkningen.

Likadant är det med tandvården, som ställs inför nya och stora utmaningar. Flera landsting uppger i rapporten att tandstatusen hos berörda grupper liknar situationen i Sverige för 40 år sedan. Det innebär att vårdkonsumtionen kommer att öka alltmer framöver.

Sammanfattningsvis kan man säga att den stora invandring som vi har sett under de senaste åren inte kommer att lindra belastningen på svensk sjukvård som vi är i och står inför, utan tvärtom kommer köerna att öka och tillgängligheten försämras.

Herr talman! Det är flera delar i vården som brister i dag. Därför kommer det också att behövas flera olika förändringar och förstärkningar så att man kan återställa förtroendet för svensk sjukvård, som ligger i botten sett till europeiskt snitt.

Jag ska ta några exempel. Vi har under många år velat satsa på fler vårdplatser. Sverige har mycket få vårdplatser jämfört med många andra länder. Antalet är faktiskt lägst bland jämförbara OECD-länder, och det är naturligtvis inte rimligt. Men vårdplatser måste också bemannas av utbildad personal. Här har vi en utmaning att hantera.

Låt oss då vara ödmjuka och säga att vi bara kan lösa det tillsammans med vårdens viktigaste resurs, personalen. Endast genom att satsa på den kan vi komma till rätta med problemen. Man ska också komma ihåg att sjukvårdsjobbet i dag inte längre är något kall, som det kanske var förr i tiden.

Det ställer nya krav på arbetsgivaren att kunna erbjuda bättre arbetsvillkor. Det kan vara rätten till heltid eller deltid. Men det handlar också om att ta bort de delade turer som är förödande för personalen.

Möjlighet till vidareutbildning för personalen är också viktigt så att den får möjlighet att utvecklas i sin yrkesroll och därmed höja sin lön. Vi vill också ha möjlighet för personalen inom sjukvården att slippa en karensdag vid särskilda händelser, som till exempel vid utbrott av vinterkräksjuka på en avdelning. Man gör det redan på vissa sjukhus runt om i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi vill också eventuellt göra undersköterskejobbet till ett legitimationsyrke. Det är det redan i dag i en majoritet av Europas länder.

Detta en del av våra förslag för att göra vårdyrket attraktivare. Endast så kan vi få människor att söka sig till och vilja utbilda sig inom vårdyrkena. Men det handlar också om locka tillbaka personal som har lämnat vårdyrket.

Man ska komma ihåg att det finns ca 10 000 utbildade sjuksköterskor i landet som arbetar i annan näring. Därtill finns ytterligare 5 300 som arbetar med utbildning och administration. Slutsatsen är att det finns en reserv av utbildade sjuksköterskor som sjukvården kan locka tillbaka genom att erbjuda bättre villkor. Den resursen måste vi ta vara på.

Herr talman! Vi vill också satsa på den psykiatriska vården, som är ett eftersatt område där köerna är alltför långa. Vi kan aldrig acceptera att människor får lida i onödan på grund av att de inte får hjälp i tid.

Man ska komma ihåg att när man mår psykiskt dåligt kan det många gånger vara ett oerhört stort steg att ta att be om hjälp. Det är därför oacceptabelt att människor som har kommit så långt att de vågar be om hjälp får vänta så länge som i dag.

Jag ser att min talartid håller på att gå ut. Ett annat område som vi vill satsa på är den palliativa vården. Vi menar att hälso- och sjukvården måste fungera. Människor måste kunna lita på att de får hjälp när de blir sjuka. Annars underminerar vi förtroendet inte bara för sjukvården utan även för hela det politiska systemet och viljan att betala skatt och bidra till välfärden.

Det handlar för oss också om att det ska vara en jämlik och rättvis vård oavsett var man bor i landet. Sveriges befolkning har rätt kräva en tillgänglig och patientsäker vård. Så är det tyvärr inte riktigt i dag. Därför satsar vi 13 miljarder mer än regeringen under budgetperioden inom detta viktiga område.

Herr talman! Du företräder ett parti som lever väldigt mycket på myter på olika sätt, Per Ramhorn. Det som du säger låter väldigt fiffigt på sina sätt. Det är 2 miljarder mer än vad regeringen föreslår.

Tittar man lite mer nogsamt i er budget ser man att ni har en minuspost på bidrag till kommunerna på 26 miljarder för 2017, och det ökar till 47 miljarder kronor till 2020. Man skulle kunna säga: Hej, vad det går dåligt, om ni skulle sitta vid makten! Det är det ena.

Ni har varit en av hejaklackarna när det gäller statlig assistans. Det kanske är felskrivet. Men tittar man i er budget ser man en minuspost hos er när det gäller statlig assistans.

Jag undrar: Hur har ni då kunnat vara sådana fantastiska påhejare för att man inte ska röra den statliga assistansen? Det handlar om 111 miljoner, om jag inte såg fel. Det står på s. 23 i utskottets betänkande.

Jag vill först höra med dig om kommunpengarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Tack för frågan, Karin Rågsjö!

Jag börjar med LSS och påståendena att vi vill dra ned. Det är felaktigt. Det är en grupp som vi vill värna om.

Dessa siffror har vi naturligtvis fått från riksdagens utredningstjänst. Det är baserat på den invandringspolitik som vi har föreslagit. Den innebär i korthet att om färre människor med behov kommer hit, kommer det också att bli en mindre belastning på välfärden, sjukvården och LSS.

Dessa siffror är offentliga, och alla kan ta del av dem. Om du kommer ihåg bad jag dig för exakt ett år sedan att läsa det pm som fanns. Jag har även pm:et med mig här. Det står i pm:et om utgifterna per anslagsperiod. Det är så fiffigt att man går ned på varje anslag.

När det gäller LSS skulle kostnaden 2017 uppgå till 159 miljoner för nyanlända och anhöriginvandringen. Därför har vi lagt mindre på den utgiften. Det kan vara lite svårt att hänga med, men jag kan ta det efteråt. Vår utgift låg på 111 miljoner, men den verkliga utgiften är alltså 159.

Det är inte helt lätt att förstå en budget, men man måste läsa helheten. Jag har det här, och du kan få det direkt efteråt.

Herr talman! Jag tycker att det är jättelätt, Per Ramhorn, att se vad ni är ute efter. Man kan vara sju år och fixa det. Så här är det, Per: Hela välfärdssystemet, äldreomsorgen och hälso- och sjukvården skulle klappa ihop om vi inte hade en invandring. Du kan läsa massor av rapporter om vad invandringen ger, inte sant?

Ni fluffar runt bland siffrorna och säger på fullt allvar att man kan dra ned med 47 miljarder i kommunerna till 2020, och det kommer att se superbra ut om invandrarna skulle försvinna. Det kanske också finns andra grupper ni vill placera på olika öar, vad vet jag?

Er budget är inte alls transparent. Om du också tittar på vad invandringen ger lovar jag att du får på plussidan om vi har en sjyst integration och inte gör som ni vill göra.

När du talar om assistansen säger jag: Wow! Jaha! Det står tydligt att det är 111 300 000. Det är förstås invandrarna som inte ska ha någon assistans. Det borde jag faktiskt ha kunnat räkna ut. Herregud! Ja, det var ju korkat av mig.

Herr talman! Tack, Karin!

Jag vet egentligen inte vad som är så svårt att förstå. Riksdagens utredningstjänst är så fiffig. Den beräknar både inkomster och utgifter. Naturligtvis är också inkomsterna med här, och de dras av från utgifterna.

Siffran som de har kommit fram till är inte våra siffror. Det är att kostnaden skulle vara 159 miljoner. Det är inte vi som har kommit på det.

Vad gäller det andra, att utan invandring stannar Sverige: Ja, jag har jobbat med invandrare i många år. Det är väl klart. Men det har inget att göra med nyinvandringen, som vi vill begränsa. Det har nu även regeringen förstått att vi har behov av.

Kom inte och påstå att vi har några konstiga idéer om invandringen, att vi vill kasta ut och vill både det ena och det andra! Det vet Karin också att så är det inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! På de sex minuter som står till mitt förfogande när vi diskuterar det kanske absolut viktigaste området i riksdagen är det fem frågor som jag vill lyfta fram.

För det första får man när man sitter här och lyssnar på inläggen lite grann bilden att de 60 miljarder som vi här i riksdagen förfogar över står för hela välfärdens finansiering. Låt mig ta er ur den villfarelsen. Det är en tiondel av de pengar som den svenska välfärden kostar som vi i dag debatterar. Välfärden kostar ungefär 600 miljarder; det är 60 av dem som vi förfogar över.

Med det sagt är den viktigaste frågan och utmaningen vi har i det här hur vi ska klara välfärdens framtida finansiering. Hur ska vi se till att det finns mer pengar för svensk välfärd? Där är det viktiga egentligen inte debatten vi för i dag utan snarare den ekonomisk-politiska debatten, för där går det en skiljelinje i svensk politik. På vänstersidan tror man att mer pengar till välfärden får vi genom att höja skatterna. Vi i Centerpartiet och Alliansen säger att det inte är så, utan mer pengar till välfärden får vi genom att se till att fler människor kommer i arbete.

För det andra är att sitta i socialutskottet under den här perioden ett ganska lättsamt uppdrag. Det kommer nämligen över huvud taget inga förslag från regeringen. Jo, under första hösten fick vi ett förslag, och det var att det fria vårdvalet skulle tas bort. Landstingspolitikerna skulle bestämma; patienterna skulle inte få välja. Det förslaget drogs snabbt tillbaka beroende på att det var så dåligt berett. Och nu har vi faktiskt fått en proposition till, och det är att utöka möjligheterna till fritt sprututbyte.

I socialutskottet ägnar vi oss åt studiebesök, och vi kallar in föreläsare. Vi har en väldigt trevlig tillvaro. Jag ser att sjukvårdsministern använder sin tid till att göra studiebesök runt om i landet. Det är klart att det här vore bra om läget var det att det inte fanns några problem eller utmaningar i den svenska sjukvården eller den svenska äldreomsorgen. Men så är det inte. Alla vi som rör oss ute i verkligheten vet att problemen och utmaningarna är stora. De rapporter vi får in till socialutskottet visar att köerna ökar, att det blir fler och fler patienter som inte har en fast läkarkontakt och att förtroendet för svensk sjukvård sjunker. I det läget ägnar vi i socialutskottet oss åt studiebesök och föreläsningar, vilket beror på en påfallande passivitet från regeringens sida. Man kommer inte med några förslag över huvud taget.

För det tredje har vi under den senaste tioårsperioden fått ett antal välfungerande enheter i den svenska välfärden. Jag talar om Nya Närvården uppe i norra Jämtland, där man äntligen - i norra Jämtland, i glesbygden - har fått en fungerade primärvård som inte baseras på stafettläkare. Jag talar om Bollnäs sjukhus i Norrlands inland, som under Aleris drift har blivit ett av de absolut bästa småsjukhusen i Sverige. Jag talar om Diaverum på Visby lasarett, där man nu har en av landets bästa dialysenheter.

Det här väljer man från vänstersidan och regeringens sida att gå i korståg mot. Det här ska bort ur verksamheten eftersom vinster hos de här företagen är att likställa med stöld från skattebetalarna, om man får citera civilministern. Det finns alltså mycket stora utmaningar i den svenska välfärden, men man väljer att med precision ge sig på de enheter i välfärden som faktiskt fungerar bra och försöka dra undan mattan för dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

För det fjärde finns det - även vi på allianssidan drabbades eller led av den sjukdomen - en förkärlek för att använda sig av specialdestinerade bidrag, inte minst i hälso- och sjukvården, eftersom vi tror att våra 50, 100 och 150 miljoner i statsbidrag kommer att lösa de mest gigantiska problem som vi står inför.

Nyligen kom det en rapport från Riksrevisionen som visar att ingenting kan vara mer fel. Riktade statsbidrag förstör möjligheterna att följa prioriteringsordningen. De skapar ryckighet i verksamheten. Personalen tror över huvud taget inte på att det här är rätt möjlighet att lösa problemen.

Det är därför vi i Centerpartiet har valt att dra tillbaka ett antal av de riktade statsbidragen, att faktiskt lita på våra vänner ute i kommuner och landsting och att öka på de generella statsbidragen så att de får förutsättningar att lösa det ansvar som de har.

För det femte och sista tycker jag att det den här debatten borde handla om är en av de riktigt stora utgiftsposterna i socialutskottets budget, nämligen assistansersättningen.

Jag tror att alla som sitter här inne har blivit mycket starkt berörda av vad som händer i dag med de människor som är beroende av assistans för att klara sitt dagliga liv. Hit kommer mejlen, och här träffar vi människorna.

Efter att finansminister Magdalena Andersson gick ut för drygt ett år sedan och sa att assistans är ett område där vi ska se till att dra ned kostnaderna har effekten blivit oerhört tydlig. Inte mindre än sex förslag har kommit från regeringen, där man konsekvent går hårt åt assistansen och de människor som är assistansberättigade. Det handlar inte bara om regleringsbrevet. Det handlar inte bara om direktiven till utredningen att dra ned pengar. Det handlar inte bara om att ta bort förskottsbetalningen. Det handlar också om att man tog bort sänkningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar, vilket slog stenhårt mot de privata assistansföretagen. Det handlar inte minst om korståget mot de privata företagen.

Det här är tragiskt, och jag förstår att statsrådet Regnér väljer att inte vara på plats här i kammaren i dag för att försvara att hon har gjort de här åtgärderna på finansministerns uppdrag utan i stället väljer att tala om en jämställdhetsmyndighet som tydligen ska förläggas till Göteborg. Jag förstår det, för hon har mycket svårt att förklara för de assistansberättigade varför hon har ställt till det här på så kort tid.

(Applåder)

Herr talman! Anders W Jonsson visade på skiljelinjen som går mellan oss i fråga om vår syn på den ekonomiska politiken och hur vi ska finansiera välfärden.

Jag får väl påminna om att under åtta år med ett borgerligt styre där Centerpartiet ingick sänkte man skatterna med motsvarande 140 miljarder och lämnade efter sig motsvarande 5 procent färre välfärdsarbetare i den sektorn. Dessutom slutade det med högre arbetslöshet 2014 än det var 2006. Det måste vi ändå ta med oss in i den här debatten.

Anders W Jonsson pekar på att man vill ha mer generella statsbidrag. Det ställer vi oss bakom - vi tycker att det är en bra idé med mer av generella statsbidrag. Där är ju Centern djupt oenig med sina borgerliga kamratpartier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag måste ändå ställa en fråga. Centerpartiet försämrar ju möjligheterna för landsting, regioner och kommuner att ta det här ansvaret och arbeta med sjukvården och övrig omsorg. Ni drar undan möjligheterna för dem. Det ser ut som om ni lägger på mer pengar, men ni drar undan desto mer eftersom ni inte kompenserar för de riktade statsbidrag som finns i regeringens budget.

Ett exempel är professionsmiljarden, som ni drar undan utan att lägga tillbaka pengar. Det slutar på minus.

Herr talman! Jag vill tacka Anna-Lena Sörenson för att hon tar upp två viktiga frågor i den här diskussionen.

Den första är hur vi ska klara välfärdens framtida finansiering. Där har hon helt och hållet rätt - vi sänkte skatterna på jobb och företagande med 140 miljarder. Men om man tittar på de totala resurserna för kommun- och landstingssektorn, det vill säga de som har ansvaret för det här, ser man att de 2006 hade 656 miljarder till sitt förfogande. År 2014 hade de 880 miljarder. Ni hörde rätt: 656 miljarder 2006 och 880 miljarder 2014. Om man står här och kallar det för en nedskärning av välfärdssektorn i Sverige behöver man lite extra räkneövningar, tror jag.

Det här visar också på skillnaden mellan oss. Vi ser till att människor kommer i arbete. Därmed får vi in mer skattepengar. På vänstersidan väljer man i stället att höja skatterna på jobb och företagande. Det kommer att leda till mindre pengar för vård, skola och omsorg. Vi har visat att vårt resonemang stämmer, och vi kommer tyvärr att få se konsekvensen av de kraftiga skattehöjningar som har gjorts.

Vad gäller riktade statsbidrag välkomnar jag att Socialdemokraterna delar vår syn. Men jag förstår också att man för att köpa Vänsterpartiets stöd är tvungen att dutta med de här små specialdestinerade bidragen. Det handlar om 100 miljoner här och 150 miljoner där. Det vore ju bättre om ni vore konsekventa, vilket vi har varit. Vi ser till att det i de riktade statsbidragen finns 12 miljarder mer per år. Det är ju det våra vänner i kommuner och landsting efterfrågar. De vill ha ekonomiska möjligheter att sköta sitt ansvar. De vill inte ha pekpinnar från Helgeandsholmen.

Herr talman! Regeringen har också hört precis detta och har slagit in på en linje med mer av generella statsbidrag. Men faktum kvarstår, herr talman: I Centerpartiets budget blir det en minuspost för kommuner och landsting. De får mindre. Man tar 1 krona från sjukvården och ger tillbaka 5 öre. Ungefär så blir det.

Jag skulle vilja passa på att lyfta fram det här med LSS och personlig assistans, som Anders tog upp. Det är ett bekymmer som vi delar allihop. Vi ser att människor faller mellan stolarna. Vi får ta del av tragiska händelser som inträffar. Det uppstår jobbiga situationer för många människor.

I dag har det kommit en rapport från ISF i detta ämne. Jag vet inte om Anders W Jonsson har hunnit titta på den. Jag har själv bara hunnit läsa sammanfattningen. ISF pekar på att det finns en väldigt stor otydlighet när det gäller ansvaret för de olika huvudmännen. Det här behöver man naturligtvis ta tag i. Slutklämmen från ISF är att detta måste lösas med lagändringar, och det ligger redan i direktiven till den långa utredningen. Men någonting måste även göras före 2018. Det tror jag att vi kan vara överens om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Nu var inte jag med i behandlingen av de här frågorna under förra mandatperioden, men det var Anders W Jonsson. Vad jag förstår såg man behovet av lagändringar redan då. Man försökte på ett konstruktivt sätt tillsammans övertyga den dåvarande regeringen med KD:s ministrar om att detta måste åtgärdas. Men ingenting gjordes. Skulle vi inte återigen kunna kroka arm - i stället för att politisera detta och skapa konflikter - och försöka lösa de här svåra problemen för väldigt många människor? Det finns underlag för det, tror jag.

Herr talman! Jag tycker att det här är ett intressant replikskifte som tydligt visar skillnaden mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna. Vi vill skapa mer pengar i den svenska välfärden genom att se till att fler människor kommer i arbete och att småföretagen kan växa. Fyra av fem nya jobb kommer i småföretagen. Därför säger vi nej till de kraftiga skattehöjningar som ni gör på jobb och företagande. Vi vet att det på sikt kommer att innebära mindre pengar för vård, skola och omsorg. Ni har en helt annan uppfattning: Om vi bara höjer skatterna tillräckligt mycket får vi kortsiktigt in några miljarder extra som vi sedan kan dutta ut i form av specialdestinerade bidrag till kommuner och landsting, menar ni. Där finns det en oerhört tydlig skillnad.

Sedan tycker jag att det är bra att Anna-Lena Sörenson tar upp frågan om assistans. Här kan vi se någonting helt nytt i svensk politik. Det var finansminister Magdalena Andersson som för drygt ett år sedan pekade ut assistansersättningen - där ska vi spara pengar, menade hon. Sedan har man vidtagit sex olika åtgärder som samtliga slår med precision mot de människor som behöver assistans. Det handlar om borttagandet av rabatten på arbetsgivaravgiften för ungdomar. Det handlar om att man bedriver ett korståg mot de privata välfärdsföretagen, och det innebär att man straffar dem som har valt privata assistansföretag. Om det är så att det privata assistansföretaget begår en stöld mot skattebetalarna måste det ju vara så att den stackars assistansberättigade som har valt ett privat assistansföretag är medhjälpare vid stölden. Andra saker är regleringsbrevet, att man inte räknar upp kostnaden samt direktiven till utredningen.

Jag beklagar det här, herr talman. Jag känner inte igen Socialdemokraterna, som "pinpointar" och ger sig på en av de absolut mest utsatta grupper som vi har i det svenska samhället. Jag är oerhört besviken.

Herr talman! Det är lite bombastiskt att tala om korståg när det gäller de privata företagen inom vårdsektorn, Anders. Men vi har ganska många med oss på tåget. 70-80 procent av befolkningen tycker inte att man ska berika sig på våra skattepengar.

Jag har varit runt i Sverige jättemycket, inte bara i Stockholm, som det kan låta, utan i hela Sverige. Jag har besökt väldigt många privata företagare. En del är bra, en del är mindre bra, precis som inom offentlig sektor.

Tittar man på avkastningen på operativt kapital inom välfärdsområdet förstår man: Wow, det här är en lönsam bransch! Inom hälso- och sjukvården lyckas man få ut 51 procent. Sociala insatser är ännu mer lönsamma. Där är det 72 procent. Det kan man jämföra med tjänstesektorn, där det är 10 procent. Det är inte företagen vi är emot, utan vinsterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Ju mindre pengar som satsas i välfärdssektorn, desto bättre, känns det som när man pratar med dig. Ni har i er budget lagt 5 miljarder mindre på det här välfärdsområdet. Ni tycker att vi duttar med pengar, men vi tycker att de 10 miljarder per år som ska gå till kommuner och landsting är ganska bra. Vi är nöjda med den förhandlingen.

Sedan måste jag fråga dig om förlossningsvården. Här har vi en ganska viktig satsning, tycker vi. Ni har tagit bort medel för det. Skadorna vid förlossningar är i dag väldigt utbredda. Vi ligger inte så bra till, även om vi har en väldigt bra profession. Det här är en jämställdhetsfråga och en patientsäkerhetsfråga. Vi avsätter 400 miljoner kronor per år under mandatperioden. Ni tycker inte att det är en bra idé. Hur vill du bromsa förlossningsskadorna? Det är min första fråga till dig.

Herr talman! Ja, jag använder begreppet "korståg" när det handlar om Vänsterpartiets, Socialdemokraternas och Miljöpartiets arbete för att bekämpa de privata företagen inom välfärdssektorn.

Det som är helt avgörande för oss i Centerpartiet är att det ska vara hög kvalitet, nöjda patienter och nöjd personal som gärna jobbar kvar. Om det dessutom är så att det här företaget kan ha positiva resultat har vi ingenting emot det.

Vänsterpartiet har en fundamentalt annan syn. Det viktiga är inte att det är hög kvalitet, att patienterna är nöjda och att personalen är nöjd och gärna jobbar kvar. Vänsterpartiet går helt in på driftsformen. Den är det avgörande. Är det ett privat företag som dessutom har ett positivt resultat ska det bort till varje pris. Om det däremot är en offentlig aktör som kanske har missnöjda patienter, missnöjd personal och dessutom dålig kvalitet och minusresultat, då har Vänsterpartiet över huvud taget inga dubier.

Jag brukar citera en gammal kinesisk kommunist som sa: Det spelar ingen roll om katten är svart eller vit - huvudsaken är att den fångar råttor. Det är precis samma inställning vi i Centerpartiet har vad gäller välfärdsföretagen.

Sedan är det intressant att Karin Rågsjö lyfter fram frågan om förlossningar. Jag tycker att det är väldigt bra att vi i dag har sådan koll på förlossningsverksamheten i Sverige att vi i detalj kan följa hur förlossningsskador utvecklas. Jag är den förste att säga: Här måste man göra någonting. Här måste man uppmuntra professionen att gå fram och titta på vilka det är som lyckas bra och vilka det är som lyckas mindre bra. Där handlar det om öppna jämförelser och kvalitetsregister. Det handlar inte om att pytsa iväg ett fåtal miljoner från Sveriges riksdag. Det är inte det som kommer att lösa problemen med förlossningsskador, utan det är just att man lyfter fram de positiva exemplen och ser till att andra kan ta efter.

Herr talman! Anders! Jag har precis läst några rapporter om förlossningsvården och de här medlen. Det är uppenbart att de har fallit väldigt väl ut, eftersom detta är en fråga som betyder väldigt mycket i landstingen. Förlossningsvården har inte mäktat med det här. Hälften av alla som föder vaginalt har skador på ett eller annat sätt. Det är alldeles för många. Det är en väldigt hög siffra, tycker jag. Då måste man arbeta mot det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Blanda inte ihop mig med kinesiska kommunister, är du snäll! Då är du inne på helt fel väg.

De privata företagen ska självklart ha bra kvalitet. Vi har aldrig sagt att vi är emot kvalitet, nöjd personal, you name it. Men vi är emot vinsterna.

Det är uppenbart att med en avkastning på operativt kapital på 51 procent inom hälso- och sjukvården och 10 procent inom tjänstesektorn finns det guld att tjäna. Det är detta vi är emot. Det förvånar mig att ni står fast vid detta. Dessa företag blomstrar och får plocka ut vilka vinster som helst. Du kommer ju inte från Stockholm, Anders, men jag skulle ändå råda dig att göra en liten turné i Stockholms läns landsting och tittar på hur det ser ut och också läser in vad som funkar och inte.

Du pratar om vår lobbyverksamhet och andras. Herregud, titta på vårdföretagen! Titta på Almega och de miljoner som finns där!

Nu kommer jag tillbaka till förlossningsvården. Det förvånar mig att du fortfarande är emot de medel som avsätts. Jag tror att de andra partierna i Alliansen - vi diskuterade detta förra året, även om jag nästan förträngt det - är med på det tåget, men ni är emot. Ni skär ned 5 miljarder på hela området. Det tycker jag är väldigt signifikant för er: Ju mindre pengar, desto bättre, verkar det som.

Herr talman! Låt mig börja med vår syn på privata företag inom välfärdssektorn. Vi är beredda att ställa stentuffa kvalitetskrav, både på de privata företagen och på de offentliga aktörerna. Vi är beredda att lyssna på vad patienter säger. Vi är beredda att stötta de enheter som faktiskt kan attrahera personal. För oss är det inte ointressant. Men huruvida man på sista raden har svarta eller röda siffror och om man är en offentlig eller privat aktör är inte det intressanta. Det är kvalitet, nöjda patienter och brukare och nöjd personal som vi utgår från. Ni utgår i stället från driftsform och huruvida det går back eller inte.

Sedan är det en intressant diskussion hur vi ska styra den svenska sjukvården. Svensk sjukvård kostar i runda slängar 300 miljarder. Det är alltså oerhört stora resurser som finns där. En tiondel av det utgör statsbidragen härifrån. Där är merparten läkemedelskostnader, som vi står för. Då tror Vänsterpartiet att om vi bara tar fram ett statsbidrag på 50, 100 eller 150 miljoner och pekar ut en viss diagnos eller en viss åtgärd så kan vi styra svensk sjukvård.

Riksrevisionens rapport visar tydligt att detta åsidosätter landstingens möjlighet att arbeta enligt den prioriteringsordning som finns i hälso- och sjukvården, och effekten är dessutom begränsad. Det viktiga sättet att minska förlossningsskador och över huvud taget höja kvaliteten i den svenska sjukvården är i stället att vi från statens sida ser till att det finns kvalitetsregister på så många områden som möjligt, att de är offentliga och att patienter och personal på ett enkelt sätt kan gå in och se hurdana resultat man har på de olika förlossningsklinikerna. Det är sådant som driver fram utvecklingen. Är det något som är typiskt för både barnmorskor och läkare i förlossningsvården är det att de är tävlingsinriktade, och om de ser att någon annan är bättre gör de vad de kan för att själva bättra sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Detta utgiftsområde är väldigt brett. Det handlar i princip om det som ligger människor närmast från det att de föds tills de går i graven. Detta illustreras av att området på regeringsnivå leds av två ministrar. Jag beklagar att Åsa Regnér inte har möjlighet att vara här, för det innebär att frågor om äldreomsorg och assistans liksom funktionshindersfrågor, som vi var inne på nyss, måste tas under allmänna frågestunden i eftermiddag, då hon är närvarande.

Detta är ett brett fält, och det är väldigt beroende av vad man gör i andra sektorer av samhället, som diskuteras under andra utgiftsområden. Det handlar om skola och högre utbildning för att skapa möjlighet för unga människor att få riktigt bra jobb. Det handlar om jobben, och vad Liberalerna står för där finns i andra delar av budgetdiskussionen.

Ni var nyss inne på detta med skatten. Jag har levat länge och var med och arbetade på den tiden när vi hade ett väldigt hårt skattetryck. Det innebar att det inte lönade sig att arbeta, jämfört med att själv reparera hus och hem och göra andra saker. Nu har vi en bättre situation i samhället, och det har också påverkat arbetslösheten. Det är många fler som är i jobb i dag, och det är grundläggande för välfärden.

Nu diskuterar vi den del som staten har ansvar för. Det är viktigt att vi har en ordentlig rågång mellan de aktörer som är ansvariga för området. Staten har sitt ansvar med lagstiftning, tillsyn och att tillsätta utredningar - se på Göran Stiernstedts utredning om effektiv vård, som nämndes nyss, och de förslag som där kom fram. Enligt vad Riksrevisionen har sagt har punktsatsningarna fått effekt - till och med en motsatt effekt jämfört med det som man ville åstadkomma.

Göran Stiernstedt, som inte är här och kan säga det själv, brukar kalla dessa bidrag för förgiftade pengar. Sådana ska vi akta oss för. Det vi i stället ska göra, och som Göran Stiernstedt har gett bra förslag till, är att använda de resurser vi har på ett mycket effektivare sätt.

I Stockholms läns landsting och Norrtälje kommun ser vi positiva resultat där man utifrån Göran Stiernstedts idé arbetar med en hälso- och sjukvård och en äldreomsorg som krokar arm. Då sparar vi mycket mer pengar än storleken på de bidrag som vi diskuterar här.

Sedan måste vi vara tydliga med landstingens ansvar. I den här budgeten har staten genom regeringens budgetförslag börjat ta över ansvar för landstingsuppgifter. Ta detta med mammografi. Jag, som har varit med om de studier som visade vilken nytta mammografin gör, brinner naturligtvis för dessa undersökningar, men det är landstingens ansvar att genomföra dem, och det är också landstingen, utöver de enskilda kvinnorna, som har nytta av att cancern upptäcks tidigt. Det finns andra satsningar här, till exempel gratis p-piller. I Norrbotten har man visat vilken positiv effekt det har. Det har positiv effekt för de kvinnor som använder p-piller, men det har också positiv effekt för landstinget, för aborttalen kan sänkas.

Staten ska inte gå in och ta över sådant som landstingen borde klara själva. Här har vi också barnmorskorna och förlossningsvården. Genom kvalitetsregistren har vi möjlighet att följa kvaliteten. Det borde ringa klockor hos ansvariga om man ser förlossningsskador.

Kommunerna har ansvar för skola och äldreomsorg. De fick ta över ansvaret för sjukvården i boendena, och det ansvaret måste de då ta. Vi har siffror på vilka som gör det bra och vilka som gör det dåligt. Det finns också förslag i Göran Stiernstedts utredning om hur man kan bli bättre. Det finns också mycket av kunskap ute i äldreomsorgen i landet om hur man kan få hög kvalitet inom ramen för befintliga resurser. De punktvisa satsningarna är alltså något av förgiftade pengar, som Göran Stiernstedt säger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det finns många detaljer i Liberalernas budgetalternativ, men det får ni läsa om själva i vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

Herr talman! Barbro! Jag tycker också att den modell Norrtälje har, Tiohundra, funkar jättebra. Det är väl det enda som funkar i det här landstinget.

En annan fråga som du har lyft gäller mammografin. Vi har förhandlat fram avgiftsfri mammografi. Det har vi gjort eftersom det handlar om en jämlik hälsa.

Vi har diskuterat den frågan tidigare. Man kan titta på mer välbärgade områden, exempelvis Sävedalen utanför Göteborg. Där går 84 procent till mammografin. I Bergsjön är det 54 procent som går. Då förstår man. Så här ser det ut i både Stockholm och Malmö. Vi tycker att en avgiftsfri mammografi skulle fungera väldigt bra tillsammans med att man vidtar andra åtgärder.

WHO har ganska nyligen publicerat en studie som visar att organiserade populationsbaserade screeningprogram kan minska dödligheten i bröstcancer med ca 20 procent. Det är 150 000 kvinnor per år som inte kommer till mammografin - så många är det som har låg inkomst och dålig hälsa. De riskerar att få just bröstcancer. Vi tycker att det här är en välfärdsreform och en jämlikhetsreform. Det tycker inte ni. Därför skulle jag vilja veta: Hur ska vi få de 150 000 kvinnorna att gå till mammografin? Det är min första fråga.

Herr talman! Det ska naturligtvis ske genom en effektiv information till kvinnorna om den nytta detta gör. Jag tror att många avstår eftersom de inte vet vad de skulle kunna få. Det gäller framför allt i invandrartäta områden.

Men jag menar att detta är ett landstingsansvar. Det är inget som hindrar ett landsting att göra kostnadsfria undersökningar. Jag skulle gärna se att man utvidgade detta till 75-åringar och äldre. Det är någonting som vi har drivit, inte minst i Statens medicinsk-etiska råd. Åldersgränsen är ju satt utifrån de åldersgränser som forskarna valde. Socialstyrelsen, där jag var chef, var på den tiden faktiskt med om att göra den begränsningen. Men vi förutsåg inte att det sedan skulle leda till att man bara skulle rekommendera mammografi till den åldersgrupp som hade varit med i studierna. Bröstcancer slutar inte att uppträda vid 75 års ålder. Den fortsätter med oförminskad styrka.

Men detta är ett landstingsansvar. Det är upp till landstingen att avgöra vilken avgift det ska vara eller om det ska vara gratis. Det är i landstingens eget intresse att hitta tumörerna så tidigt som möjligt. Utöver att den enskilda kvinnan gör en mänsklig vinst sänker man kostnaderna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Jag tycker inte, Barbro, att man ser att jämlikheten när det gäller hälsa direkt ökar. Då tycker jag att det är ett statligt ansvar att peka ut de områden där man på något sätt måste höja sig i landstingen. Det är inte rimligt att kvinnor med kort utbildning och som ofta kommer från andra länder har en mycket sämre hälsostatus än vad utbildade kvinnor har. Det är inte värdigt.

Sedan tänker jag fråga dig om en annan sak. Det handlar om att föräldrar numera kan hämta ut avgiftsfri medicin till sina barn. Fattigdomen har tyvärr ökat i Sverige. År 2008 var det 12 procent av invånarna som hade en inkomst som låg under gränsen för EU:s definition av fattigdom. År 2014 var det 15 procent. Det är alltså en ökning. Det handlar om föräldrar som arbetar dubbla skift eller som kanske är arbetslösa och som har svårt att få makaronerna att räcka till.

Hela den före detta Alliansen säger nej till den här reformen. Tycker inte du att det är värt att lägga pengar på detta? Man lägger ju pengar på bidrag till ROT och RUT och allt vad det nu heter. Detta är ändå en insats som är riktad mot föräldrar som har en relativt taskig ekonomi. Deras barn kanske inte får den medicin som de behöver. Det handlar om att vi har fått fler fattiga i Sverige under ett antal år, konstigt nog också under den period när ni satt vid makten.

Herr talman! Jo, men här smetar man ju ut förmånen på alla. Det är väldigt många som faktiskt skulle kunna betala 200 spänn i månaden för läkemedel. Det täcker då alla barn i familjen. Jag menar att man i så fall ska rikta pengarna till dem som bäst behöver dem.

Det är likadant med det tandvårdsbidrag som nu ges till 65-74-åringar. Det är ytterligare 150 spänn till alla 65-74-åringar. Det är den grupp pensionärer i samhället som har de bästa pensionerna. Jag skulle ta de 100 miljonerna och rikta dem till de pensionärer som bara har garantipension, en mycket låg pension, så att de skulle kunna få råd med implantat.

Det är ett likartat tänk. Man ger ut alla de här pengarna, och de flesta av dem som får dem skulle kunna betala själva. Man riktar inte in sig på dem som faktiskt behöver pengarna. Jag tror att vi behöver göra ordentliga analyser av hur vi på ett effektivare sätt än i dag ska stötta dem som ligger under fattigdomsgränsen.

Herr talman! Målet med samhällsbygget för oss socialdemokrater är ett land i arbete och i sammanhållning. Ett land som präglas av jämlikhet och hållbarhet är också ett land som har förutsättningar för god tillväxt. Det är ett land som kan möta medborgarnas krav och behov och som ger möjligheter för alla att leva ett liv i frihet och trygghet.

Det bygger ett samhälle där varje medborgare är delaktig, kan fullgöra sina skyldigheter och har möjlighet att förverkliga sina drömmar. Den svenska modellen med tydliga regelverk på arbetsmarknaden, en stram och hållbar finanspolitik och en generell och god välfärd skapar grunden för ett sådant samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi socialdemokrater fick efter valet ta över ett samhälle som präglats av åtta års skattesänkningar och nedskärningar i välfärden. Antalet anställda i välfärden minskade i förhållande till befolkningen. Därför, herr talman, är det mycket glädjande men också nödvändigt att regeringen nu gör den största satsningen på mycket länge genom att anslå 10 permanenta miljarder till välfärden årligen.

Regeringen har också lyssnat till kommuner, landsting och regioner och anslår pengarna utan öronmärkning för att de ska kunna användas till att möta behov utifrån de förutsättningar som råder lokalt och regionalt. Tillskottet kommer att göra stor skillnad. Det kommer att göra det möjligt för kommuner och landsting att utveckla välfärden, och det skapar förutsättningar för fler kollegor och fler händer i sjukvården, omsorgen och skolan.

Herr talman! Den del av statsbudgeten som vi debatterar i dag, utgiftsområde 9, innehåller ytterligare satsningar från regeringen, såsom fri tandvård för ungdomar och fria preventivmedel för personer upp till 21 år.

Det är också på sin plats att påminna om att regeringens långsiktiga satsningar på sjukvård och social omsorg fortsätter. Överenskommelser med Sveriges kommuner och landsting om att utveckla standardiserade vårdförlopp inom cancervården har visat sig mycket framgångsrika. Satsningen fortsätter även 2017.

Den utbredda psykiska ohälsan bland barn och ungdomar är alarmerande. Regeringen fortsätter sitt arbete för att möta behoven där.

Jag tror att vi är överens om att tillgängligheten till hälso- och sjukvård är själva grundbulten i att känna trygghet och förtroende för sjukvården. Men vi måste snarare åtgärda grundproblemen än bara lindra symtomen. Regeringens fortsatta satsning på utveckling av arbetsformer i vården genom professionsmiljarden är ett viktigt sätt att ge vårdpersonalen möjlighet att organisera sitt arbete för att kunna leva upp till kravet på kvalitet och tillgänglighet.

Satsningar för att uppnå en mer jämställd sjukvård fortsätter också genom riktade primärvårdssatsningar och insatser i förlossningsvården.

Herr talman! Mot detta står en splittrad borgerlighet, där man har helt olika synsätt när det gäller välfärdens utmaningar och hur man ska möta dem. Vid en hastig titt på anslagstabellen i vårt betänkande blir det tydligt att spännvidden mellan allianspartierna är mycket stor, från Centerns neddragningar på nästan 5 miljarder till Kristdemokraternas ökning inom utgiftsområdet på drygt 4,5 miljarder.

Denna splittring handlar inte enbart om hur mycket pengar man anslår. Den handlar också om synen på styrning av sjukvården, vilka prioriteringar man vill göra och om människosyn och värderingar.

Herr talman! Moderaterna anslår i sitt budgetförslag till utgiftsområde 9 nästan 436 miljoner mindre än regeringen, och detta samtidigt som man säger sig vilja möta de utmaningar som vården, omsorgen, psykiatrin och socialtjänsten står inför.

Det är väldigt svårt att få grepp om Moderaternas välfärdspolitik och hur deras budgetförslag slår mot kommun- och landstingssektorn. Vid ett försök till närmare granskning finner man dock ett förslag för 2017 som påverkar kommunsektorn med neddragningar på ca 4,5 miljarder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Inom socialutskottets utgiftsområde görs vissa öronmärkningar, ibland ända ned på detaljnivå, men större delen är mer eller mindre dolda omprioriteringar. Så vad är det som Moderaterna vill skära ned på? Är det insatser för kvinnors hälsa? Vill man skära ned på förlossningsvård? Är det omsorgen om våra äldre som man vill skära ned på? Återigen får stora skattesänkningar gå före ett ansvarsfullt åtagande för omsorgen och välfärden.

Herr talman! Centerpartiets förslag är en uppvisning i nedskärningar och saknar helt ambitioner och visioner för välfärden. För varje krona som Centerpartiet tar från sjukvården ger de 5 öre tillbaka i allmänna statsbidrag.

KD:s satsningar inom utgiftsområdet överstiger regeringens med 4,5 miljarder, men då ska man veta att KD också föreslår neddragningar inom de allmänna statsbidragen på över 10 miljarder. Så var det med de satsningarna.

Liberalerna gör nedskärningar inom vården och omsorgen på dryga halvmiljarden. De symbolsatsningar som görs inom vården finansieras genom att man tar resurser från sjukvården och omsorgen om de årsrika.

Herr talman! Det står klart att regeringen föreslår en satsning på välfärden som är större än på många år. Nu skapar vi goda förutsättningar att skapa trygghet för människor som har varit med om - och för dem som ska vara med om - att bygga ett hållbart Sverige i arbete och delaktighet.

(Applåder)

Herr talman! Det är tydligt att Socialdemokraterna är tomma på förslag och tomma på åtgärder - huvuddelen av anförandet nyss handlade ju om attack mot oppositionspartierna. Vi är dock glada att vi får så stort intresse.

Jag ska försöka att reda ut detta med välfärdsmiljarderna. Moderaterna lägger alltså mer än regeringen på välfärden, totalt sett. Jag skulle vilja att Anna-Lena Sörenson och Socialdemokraternas riksdagskansli går hem och räknar ihop helheten för samtliga utgiftsområden. Om detta inte skulle underlätta har jag till och med en färdig bild av hur det här ser ut - Moderaternas budgetalternativ innebär 20 miljarder mer till kommuner och landsting - till välfärden - de kommande åren.

Jag har två tydliga frågor till Anna-Lena Sörenson. Vi står inför stora utmaningar vad gäller socialtjänsten och äldreomsorgen. Ändå väljer det ansvariga statsrådet att inte prioritera debatten om budgeten för det kommande året. Därmed blir Anna-Lena Sörenson skyldig att svara för regeringen.

Min första fråga är kopplad till socialtjänstens kris. Sedan valet har över 90 kommuner i Sverige, från norr till söder, själva lex Sarah-anmält sig, eftersom de inte känner att de har förmåga att leva upp till de rådande kraven. När kommer de konkreta åtgärderna från regeringen för att stödja, hjälpa och underlätta för kommunerna i deras arbete, så att man som socialsekreterare får ägna mer än i snitt fyra timmar i veckan åt individsamtal och individtid?

För en månad sedan hade vi här i kammaren en debatt om assistans. Då sa statsrådet Åsa Regnér att det finns ett problem med att 10 procent av de 30 miljarderna används till reklam och sponsring. Det är alltså 3 miljarder per år som regeringen anser går till reklam och sponsring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det finns dock inte några fakta, något underlag eller någon utredning som pekar på detta. Min fråga till Anna-Lena Sörenson är därför om hon delar statsrådets bild av att det är 10 procent som i dag går till sponsring och annonsering.

Herr talman! Tidigare under debatten hänvisade Cecilia Widegren till utgiftsområde 25 för att visa att Moderaterna anslår ett antal miljarder mer än vad regeringen gör.

Det här är svårgenomtränglig materia, men vid närmare anblick finns det andra områden där man gör stora nedskärningar. Sammantaget blir det i stället ett minus på nästan 4,5 miljarder kronor. Detta handlar om utgiftsområdena 10, 14, 16, 17 och 18 - områden som inte har redovisats här.

Som sagt är detta svårgenomtränglig materia, men som vi har läst det här ligger man bra mycket lägre än vad regeringen gör. Dessutom har regeringen ett anslag på ytterligare 40 miljoner varje år, som Moderaterna heller inte kan jämföra sig med.

När det gäller socialtjänstens kris pågick denna kris redan när den moderatledda regeringen lämnade regeringsmakten. Självklart måste det här åtgärdas på många sätt, men jag kan inte riktigt förstå på vilket sätt socialtjänsten är betjänt av den budget som Moderaterna presenterar här i dag, inom utgiftsområde 9, som innebär ett minus på 436 miljoner.

Det ska ske en översyn av socialtjänstlagen, där det förmodligen kommer att läggas fram många bra förslag på hur detta ska åtgärdas. Dessutom har det under tidigare år utgått stimulansmedel för att man ska kunna arbeta med det här.

Jag får återkomma till assistansen i nästa replik.

Herr talman! Jag hoppas att det inte är symtomatiskt att regeringen återkommer till assistansen. Jag tror att detta är den mest brådskande frågan just nu - så är absolut fallet för de individer som drabbas och faller mellan stolarna.

Min fråga är kopplad till det underlag som statsrådet använder sig av i debatten, som jag tror är undermåligt. Jag tycker att det är viktigt att vi utgår från samma verklighetsbild om vi ska kunna komma fram till konkreta åtgärder.

Delar Anna-Lena Sörenson bilden av att det handlar om 10 procent, det vill säga 3 miljarder, som används för reklam och sponsring inom personlig assistans? Eller är denna siffra tagen ur luften av regeringen och därmed en uppgift som inte bygger på analys och rena fakta?

Min första fråga besvarade Anna-Lena Sörenson tydligt med att det finns utredningar som tittar på dessa frågor, men några konkreta åtgärder har vi inte fått presenterade här. Det vore önskvärt om Socialdemokraterna gick tillbaka till Socialdepartementet och tittade lite mer på vad man konkret vill göra för att få till stånd en bättre utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det är ju så, Anna-Lena Sörenson, att kommunerna fortsätter att lex Sarah-anmäla sig själva, eftersom man inte mäktar med och orkar med. Då behövs det självklart ett nationellt stöd för att möjliggöra detta. Vi har presenterat ett sådant i vårt budgetförslag, och vi kommer att återkomma med ytterligare konkreta åtgärder. Det krävs en nationell handlingsplan för Sveriges socialsekreterare och socialtjänster för att få bukt med detta.

Vad gäller välfärdsmiljarderna tror jag att Socialdemokraternas riksdagskansli bör använda en annan miniräknare för att få ihop helheten i fråga om statsbudgeten. Det är nämligen så att vi, totalt sett, har presenterat fler satsningar än regeringen på välfärden. Detta avser inte respektive utgiftsområde - där läser Anna-Lena Sörenson helt rätt - men totalt rör det sig om satsningar om 20 miljarder mer de kommande åren.

Herr talman! När det gäller underlaget till vad socialministern har sagt om den personliga assistansen finns det en räcka rapporter, och jag förstår inte varför vi plötsligt ska ifrågasätta de experter som vi har till vårt förfogande för att ta fram ett underlag.

Vad gäller dessa 10 procent är det snarare, vad jag har hört från Försäkringskassan, en siffra som inte speciellt täcker sponsring och reklam utan som handlar om felaktiga utbetalningar. Där ingår också fusk och ren brottslighet. Enligt generaldirektören är det här en siffra som är applicerbar på de flesta områden.

När det gäller expertunderlaget förstår jag inte varför man just i det här fallet ska ifrågasätta detta.

Herr talman! Jag måste fråga om Cecilia Widegren har tagit del av den rapport från Inspektionen för socialförsäkringen som har kommit oss till handa i dag. Den är nämligen intressant att ta del av.

Den landar i något som vi har vetat länge. Vi i riksdagen och i utskotten har känt till att domarna som har kommit - 2009, 2012 och 2015, tror jag - kan ge väldigt besvärliga konsekvenser för många människor. Det har tidigare funnits initiativ till att försöka ta tag i detta. Den förra regeringen valde att inte göra det.

Anders W Jonsson valde att inte svara på det här tidigare, men under förra mandatperioden hade vi mer eller mindre en överenskommelse mellan partierna att försöka göra det här tillsammans och påverka ministrarna.

Jag tror att det skulle vara önskvärt, bra och smakligt om vi kunde komma tillbaka till den positionen igen i stället för att hela tiden försöka skapa konflikt på detta väldigt svåra område.

Herr talman! Den socialdemokrati som jag känner har alltid lagt sig vinn om att stå på de svagas sida, åtminstone i talen. Det gör att jag inte känner igen dagens socialdemokrati.

För lite drygt ett år sedan gick finansministern ut och sa att det område som man kunde spara pengar på i statens budget var just assistansersättningen. Sedan dess har det kommit ett antal konkreta regeringsbeslut direkt riktade mot de människor som behöver samhällets stöd allra mest, det vill säga de som har rätt till personlig assistans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Det började med att man tog bort rabatten på arbetsgivaravgiften för unga. Man kompenserade kommunerna men däremot inte de privata assistansföretagen. Därmed straffar man dem som har valt ett privat assistansföretag. Man bedriver klappjakt på de privata assistansföretagen. Statsrådet Shekarabi sa att det är stöld från skattebetalarna om ett privat assistansföretag visar svarta siffror. Ja, men vad gör det för de assistansberättigade som har valt ett av de privata assistansföretagen därför att de tycker att det är bra kvalitet och bra personal och är väldigt nöjda med det? Är de också med och bidrar till stölden från skattebetalarna?

Man ger i regleringsbrevet order till Försäkringskassan att vara restriktiv i tillämpningen. I ett läge där lönekostnaderna enligt avtal, enligt den svenska modellen, har ökat med mer än 2 procent väljer man att räkna upp avgiften med drygt 1 procent. Slutligen lägger man ett direktiv till en statlig utredning att minska kostnaderna för assistansersättningen.

Min fråga till Anna-Lena Sörenson är: Tycker du, precis som din finansminister, att det område där vi i Sverige bör spara pengar handlar just om de människor som behöver samhällets stöd allra mest, nämligen de assistansberättigade?

Herr talman! Anders W Jonsson säger att han inte känner igen dagens socialdemokrater. Men tror Anders W Jonsson verkligen att Socialdemokraterna medvetet vill försämra för de människor som har det allra svårast i vårt land, att vi medvetet skulle vilja dra undan från dem som har berättigade krav på och rätt till den personliga assistansen för att leva ett liv i delaktighet och frihet? Menar verkligen Anders W Jonsson att vi för en sådan politik med något slags dold agenda?

Jag måste då returnera frågan. Ser inte Centerpartiet och Anders W Jonsson en utmaning i att den här reformen faktiskt är utsatt? Den har ju diskuterats under många herrans år, till och med under den regering som Anders W Jonssons parti var med i men som ingenting gjorde åt frågan. Tycker Anders W Jonsson att det är rimligt med en utveckling där timantalet och kostnaderna ökar, samtidigt som de personer som får del av assistansstödet inte ökar särskilt mycket? Många människor är missnöjda med de insatser de får, bedömningarna är olika över hela landet och det är en ojämställdhet mellan kvinnor och män. Huvudmannaskapet tycks inte fungera utan incitament, så man skjuter de här problemen fram och tillbaka.

Vad är Anders W Jonssons och Centerpartiets lösning? Jag har inte hört något förslag kring detta. Ska man inte göra någonting åt det här? Är det ansvarstagande?

Herr talman! Jag tror inte att det handlar om en dold agenda från regeringens - Miljöpartiet och Socialdemokraterna - sida. Det är en i allra högst grad öppen agenda.

Landets finansminister står och pekar ut att det är just i detta konto i budgeten, assistansersättning, som man ska genomföra besparingar. Det är ingen dold agenda. Det är i allra högsta grad en öppen agenda. Vet man då inte att de människor som är beroende av assistans är några av dem som behöver samhällets stöd allra mest?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi vet att det finns väldigt många privata företag inom assistansbranschen, beroende på att de assistansberättigade faktiskt har valt en privat utförare och inte en kommunal utförare. Då har vi en civilminister som säger att om de företagen går med plusresultat, det vill säga gör vinst, är det en stöld från skattebetalarna. Om det bara hade varit ett enda beslut som regeringen hade fattat som var direkt riktat sig mot människors rätt att få assistans hade jag kunnat säga: Okej, det här var nog ett misstag i arbetet, de förstod inte bättre. Men det är ju inte bara en sak man har fattat beslut om. Det är inte på mindre än sex olika punkter som regeringen konsekvent fattar beslut, ibland med Vänsterpartiets stöd och ibland inte, som är direkt riktade mot de människor som behöver assistans och framför allt de som har valt ett privat assistansföretag.

Jag är den förste att säga att det här är ett problematiskt område. Men vad regeringen borde ha gjort är att förutsättningslöst sätta sig ned och titta på vad kostnadsökningen beror på och om det för samhället totalt sett kan vara en besparing att ha detta välfungerande system. Om man hade gjort det hade vi kunnat fatta beslut i bred överenskommelse över blockgränsen. I stället väljer man att med precision i sex olika regeringsbeslut gå direkt på de människor som behöver samhällets stöd allra mest. Därför förstår jag att statsrådet Åsa Regnér väljer att prata om annat i stället för att delta i den här debatten.

Herr talman! Anders W Jonsson väljer att glida på vad som är fakta i det här fallet. Jag tror att han mycket väl vet att regeringen inte har fattat ett enda beslut som innebär neddragningar i personlig assistans.

Han talar om restriktioner i regleringsbrevet. Det finns inga sådana, och det vet Anders W Jonsson. Han vet precis vad som sas i regleringsbrevet, och det handlade absolut inte om det.

Han väljer att flytta fokus till andra områden i stället för att svara på mina frågor. Hur ska vi ta oss an denna utmaning som vi alla ser och som vi såg under den förra regeringen? Man gav uppdrag om utredningar som man sedan bara lade åt sidan och inte gjorde någonting åt.

I ett replikskifte tidigare under debatten försökte jag sträcka ut handen och sa: Ska vi ändå inte göra det här tillsammans? Vi ser ju problemet, och man såg det även under förra mandatperioden. Vi kunde se att de domar som kom kunde få konsekvenser, att människor faller mellan stolarna, och det är precis det som den här rapporten också visar i dag. Och det är på grund av att huvudmännen har ett otydligt ansvar och inte förmår att samla ihop sig och ge de här människorna det stöd och den hjälp som de behöver.

Sedan behöver vi långsiktigt titta på lagen och förmodligen göra förändringar i den, så att de människor som behöver och har rätt att få den personliga assistansen också ska få den. Varför kan vi inte göra det i stället för att skapa konflikter kring detta? Ja, det är väl förmodligen för att helt enkelt vinna billiga politiska poäng på bekostnad av människor som har det väldigt svårt i samhället.

Herr talman! Jag kommer också att koncentrera mig på lagen om stöd och service för personer med stora behov och deras möjligheter att leva ett liv som andra. Det är nämligen en av detta utgiftsområdes absolut viktigaste delar och ett område där regeringen har skapat enorm skada hittills under den här mandatperioden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag är ändå beredd att lyssna på socialdemokrater och hoppas att Anna-Lena Sörenson i dag kan kommentera ett uttalande från en annan kollega i utskottet, Mikael Dahlqvist, i en debatt hos Ifa den 24 november.

Vi kristdemokrater som har haft ansvar för det här området vet att det är ett område där den enskilda budgetposten har ökat under ett antal år. Det var en oro som vi hade. Framför allt är det ett område där vi kände att vi noga måste följa vad kostnadsökningen berodde på. Därför finns det ett antal rapporter, som ministern som ansvarig ibland brukar hänvisa till, och de ger en del svar, till exempel att hälften av ökningen tydligt kan förklaras av befolkningsökning, att de som har assistansbehov har blivit äldre och att omfattningen av behoven har ökat. Sedan finns det en del frågetecken kvar.

Men regeringen har valt att tillsätta en utredning som entydigt säger att all utveckling inom hela LSS ska finansieras med besparingar inom assistansersättningen. Man säger också att med hänsyn till kraftiga kostnadsökningar inom assistansersättningen behöver även ytterligare besparingar göras.

Mikael Dahlqvist öppnade på seminariet för ett par veckor sedan för att regeringspartierna är beredda att ge andra direktiv till utredningen om detta är problemet. Vi och de som är beroende av det här säger att det är problemet.

Herr talman! Åter hör vi en ledamot glida på fakta och säga att regeringen har gjort enorm skada. Det är inte sant. Jag ser att den rapport som kom i dag ligger på Emma Henrikssons plats, och där står det att Försäkringskassan har gjort det som domarna i Högsta förvaltningsdomstolen ålägger dem att göra. Det är ett domslut som ligger till grund för det som Försäkringskassan gör i dag, inte ett beslut från regeringen. Detta vet Emma Henriksson.

Låt oss utgå från rapporten och titta på vad man ser. Jo, man ser att det är en otydlighet i ansvaret mellan huvudmännen. Det finns starka incitament för sjukvården att skjuta över ansvaret till den personliga assistansen, och det finns givetvis incitament för Försäkringskassan att skjuta över ansvaret till kommunerna. Då är det stor risk att människor blir av med sin assistans. Det står svart på vitt i rapporten. Det finns också stor risk att man faller mellan stolarna och inte får något stöd eller någon hjälp alls.

Jag tror att det krävs akuta insatser för att stoppa detta.

Man kommer också fram till att vi måste dra tillbaka, titta på lagen igen och göra rätt. Men det behövs inga förändringar i direktiven till Désirée Pethrus utredning. Det finns redan där. Det hon ska utreda och komma fram till är just hur reformen fungerar. Fungerar den som det var tänkt? Hur ska vi komma till rätta med ojämlikheter, skillnader i bedömningar, det dubbla huvudmannaskapet och så vidare? Detta finns redan med, så vi behöver inte nya direktiv.

Vad andra människor har sagt får du ta med dem. Jag representerar mitt synsätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! Jag ser precis som alla andra som under året har följt konsekvenserna av ändrade beslut att domar också har påverkat. Det är uppenbart. Det märkliga är att Försäkringskassan först i år har börjat tillämpa bland annat en dom som kom för flera år sedan. Det är svårt att inte se ett samband med det tydliga regleringsbrev som myndigheten fick om att bryta utvecklingen av antalet timmar - något som den senaste månadens siffror visar att man också verkar ha åstadkommit.

Men min fråga gällde inte detta.

Det finns många saker i utredningsdirektivet som är viktiga, till exempel det dubbla huvudmannaskapet och övervältringen mellan skattebetalarnas del i kommuner, landsting och stat.

Det finns dock en sak i utredningsdirektivet som är grymt problematisk. Det är att regeringen redan på förhand bestämmer sig för att göra det som finansministern sa och göra besparingar utan att veta om det innebär ökade kostnader någon annanstans och utan att veta om det kommer att innebära att människor fortfarande får det som de har rätt till enligt lagstiftningen.

Utredningens direktiv säger att utvecklingen på de andra insatserna inom LSS ska finansieras med besparingar inom assistansersättningen, så det måste utredningen leverera. Man säger dessutom att med hänsyn till kraftiga kostnadsökningar inom assistansersättningen behöver även ytterligare besparingar göras.

Redan innan vi har svart på vitt vad kostnadsökningen består av vill regeringen göra besparingar och skära ned. Det kommer att innebära att människor inte får det de har rätt till.

Kan regeringen tänka sig att ändra på detta?

Herr talman! Återigen misstänkliggör Emma Henriksson experterna och de rapporter vi har till vårt förfogande. Jag funderar på varför hon gör det.

Rapporterna visar att det finns ett överutnyttjande av denna reform. Kanske är det inte 10 procent; man kan säkert titta på vad siffrorna innehåller. Men det finns ett överutnyttjande, och dessa pengar kan man behöva använda till annat.

Finns det något område där vi inte kräver kostnadskontroll och vill veta vart pengarna går? Går de till det avsedda? Eller rinner de ut någon annanstans? Så gör vi inom alla andra områden. Vi gör det inom denna typ av rättighetslagstiftning. Vi gör det inom till exempel sjukförsäkringen och migrationspolitiken.

Men här ska vi inte ha kostnadskontroll fast det är väldigt mycket pengar. Vi ser ju också en ökning som vi inte riktigt kan förklara.

I debatten har det här med balansräkning kommit upp. Det ligger i reformens natur att människor ska kunna arbeta och vara delaktiga i samhället och bidra. Det är bra om vi kan få en hälsoekonomi eller samhällsekonomi i de reformer vi gör, men man ska akta sig noga för att göra det till ett kriterium för att få personlig assistans att man måste bidra till samhället och vara hälsoekonomisk. Det finns redan i reformen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman! I Sverige har vi väldigt bra socialförsäkringssystem, som diskuteras både i SfU och i detta utskott. Vi vill att de ska vara rättvisa, och det ska inte finnas något ekonomiskt svinn i dessa system. Det gör att vi detaljreglerar och detaljreglerar, vilket gör att Försäkringskassans personal drunknar i detaljfrågor som man ska ställa dels till dem i sjukförsäkringen, dels till dem i LSS. En del av dessa frågor blir nästan kränkande.

Vi har en liknande situation när det gäller biståndsbedömningarna inom äldreomsorgen. Personalen går på knäna, och vård- och omsorgstagarna känner sig kränkta av att sitta emellan.

I vår motion har vi lyft fram den förenklade handläggningen inom hemtjänsten som har funnits i Anna-Lena Sörensons valkrets. Men det låter vänta på sig. Det är efterlängtat eftersom det underlättar för socialtjänsten, som kan koncentrera sin tid på svårare ärenden. De årsrika personerna vet väldigt väl vad de behöver. Kan jag få höra lite mer om Linköpingsmodellen och varför det tar stopp?

Herr talman! Ja, det kan man verkligen undra, för denna fråga drevs ju från flera håll redan under den förra regeringen utan att det hände särskilt mycket. Det verkar segt.

Det är till och med så att det har kommit ett domstolsutslag som förbjuder Linköping att använda sig av förenklad biståndsbedömning, vilket man har gjort under många år.

Förenklad biståndsbedömning innebär att man kan få hemtjänst några timmar utan att det görs en biståndsbedömning. Det har inte blivit något överutnyttjande, och människor är mycket nöjda. Det frigör dessutom resurser för socialsekreterarna att ägna sig åt andra saker, till exempel uppsökande verksamhet.

I Linköping har man också använt det i missbruksvården. Inom hemtjänsten har det varit bra, men inom missbruksvården har det kanske varit ännu bättre. Man har kunnat få en insats utan att det har gjorts en utredning eller en biståndsbedömning. Man har kunnat få samtal, vägledning och stöd utan att gå till socialförvaltningen och be om missbruksvård. Därmed har man själv kunnat börja ta stegen mot att sluta med sitt missbruk. Men det får man inte längre göra enligt lagen.

Det finns andra insatser som man också skulle vilja göra inom kommunerna, utan en utredning. Man kanske ser att ett barn far illa i skolan, och då kan man gå in med tidiga och preventiva insatser.

Jag kan glädja Barbro Westerholm med att detta, såvitt jag förstår, kommer att ligga i direktiven om den nya översynen av socialtjänstlagen.

Herr talman! Jag hoppas att det kommer lagförslag till riksdagen om dessa förenklingar, för jag tror att det är en viktig åtgärd både för enskilda och för den kommunala, landstingskommunala och statliga ekonomin.

Jag hade en annan fråga, som jag skulle ha ställt till Åsa Regnér, om äldreboendena. Det är brist på vård- och omsorgsboenden, vilket innebär att närstående och anhöriga får ansvaret för att ge hälso- och sjukvård och omsorg dygnet runt. Avlastningen via hemtjänst och hemsjukvård är väldigt svag. Boendena har minskat, både under alliansregeringen och under den nuvarande regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Alliansregeringen försökte få fart på byggandet genom investeringsstöd, som var större än det som regeringen ger, och genom andra insatser. Lite fart blev det, men jag hade önskat mer.

Jag vill ställa en fråga: Vad är regeringens nästa steg utöver att anslå ett litet investeringsstöd för att få fart på byggandet?

Herr talman! Vi delar Liberalernas syn att detta är ett bekymmer och att det inte går tillräckligt snabbt.

Jag ska bara snabbt försöka titta i mina anteckningar hur Liberalerna har ställt sig till vårt investeringsstöd. Barbros allianskamrater har nämligen avfärdat det, så man är djupt oenig där. Det är naturligtvis tråkigt, för det är ett stöd till kommunerna för att bygga.

När det gäller äldreomsorgen, boendeformer och äldrepolitiken över huvud taget pågår en utredning. Det finns en samordnare som kommer att presentera en politik i vår, om jag inte är alldeles fel ute, och som har ett uppdrag att titta på om man kan inrätta andra former av äldreomsorg.

I dag har vi egentligen bara två steg, dels hemtjänsten, dels vårdboende eller särskilt boende. Det kan finnas andra former som man kan tänka sig att införa. Det tror jag är en väg att gå, men vi får vänta och se vad utredaren kommer med för förslag.

Herr talman! Vi har talat mycket om LSS, som är en viktig fråga. Jag ska tala om ett annat viktigt område inom socialutskottet.

Som vi vet släppte Vårdanalys för ett tag sedan en rapport där man jämfört svensk sjukvård med tre andra länder med liknande välfärdsnivå. I rapporten framkom bland annat att förtroendet för svensk sjukvård är rekordlågt: Bara 31 procent anser att sjukvården fungerar bra. För tre år sedan var det 43 procent. Det är alltså en sjunkande trend. Sverige ligger dessutom näst sist i mätningarna i förhållande till jämförbara länder.

När det gäller operationsköerna är det enligt SKL:s landstingsstatistik det värsta läget sedan mätningen infördes. I oktober hade en fjärdedel eller drygt 123 000 patienter väntat längre än tre månader på sin operation. Det är dubbelt så många som för fyra år sedan. Det är ett oerhört allvarligt läge vi befinner oss i, och det tror jag att Anna-Lena Sörenson instämmer i.

Min fråga är: Hur kunde det gå så illa, vad har regeringen för besked till alla som står i de oändliga köerna, och vilka lösningar har ni?

Herr talman! En god tillgänglighet till hälso- och sjukvård är, precis som jag sa i mitt anförande, A och O för att människor ska kunna känna förtroende för den sjukvård vi har. Den är i grunden god.

Nu valde Per Ramhorn att lyfta fram just undersökningen och jämförelsen med andra länder. När vi tittar på medicinska resultat och annat står sig Sverige väldigt väl - det måste man slå fast. Men tillgängligheten är som sagt viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Vi såg redan i slutet av alliansregeringens tid att köerna åter började växa. Vi har sett vårdgarantier tidigare; för 15-20 år sedan fanns också en vårdgaranti som fungerade till en viss nivå. Sedan verkade den ha spelat ut sin roll, och så började köerna växa igen.

Regeringens analys av det hela är, som jag var inne på i mitt anförande, att man måste åtgärda själva grundorsaken och inte bara titta på symtomen. Grundorsaken, som vi ser det, är en ineffektiv sjukvård där sjukvårdspersonalen inte får syssla med det som de är utbildade för.

Det är alldeles för mycket administration, man arbetar med saker man är överkvalificerad för och kanske saknas yrkeskategorier som borde komma in i vården och göra den mer effektiv. Göran Stiernstedt har en hel rad med förslag om hur man kan göra vården mer effektiv - jag tror att potentialen för att effektivisera den var 12 procent. Då kan man också komma till rätta med tillgängligheten, för den är viktig. Det håller jag med om, och där tror jag att vi är överens.

Herr talman! Tack för svaret, Anna-Lena Sörenson!

Det stämmer att de medicinska resultaten är bra, men vad hjälper det när vi inte får tillgång utan får vänta i köerna?

I mitt anförande tog jag upp att det finns över 10 000 utbildade sjuksköterskor som har utbildning men som jobbar inom annan verksamhet. Skulle inte ett sätt kunna vara att locka tillbaka dem? En bra början vore bättre villkor.

Man säger att operationsköerna är olika långa i olika landsting och för olika sjukdomar. Man kan dock se att vissa landsting har kortare operationsköer och kapacitet att ta emot fler. Naturligtvis måste sådant utredas, men skulle man inte kunna ta fram en form av system där man utnyttjar detta på ett bättre sätt och hänvisar dit?

Man kan redan söka vård i andra landsting, men ofta måste patienten själv ta reda på det, trots att läkare och vårdpersonal ska informera. Det sker uppenbarligen inte i många fall. Vill regeringen titta på om befintliga resurser kan utnyttjas bättre än i dag?

Herr talman! Att förbättra villkoren för personalen tycker jag ligger i regeringens budgetförslag, och det finns med bland förslagen i Göran Stiernstedts utredning. Det är väsentligt att göra detta.

En effektiv sjukvård där man utnyttjar kapaciteten bättre och där personalen får arbeta med det som de är utbildade för och som de har valt att arbeta med tror jag i sig är en grund för att behålla och rekrytera personal.

Sedan handlar det naturligtvis om löner och jämställdhet. Detta är ett kvinnodominerat område, och vi behöver arbeta mer med jämställdhet. Det brukar inte Sverigedemokraterna vara särskilt intresserade av, men många gånger är det grunden för att höja statusen och öka möjligheterna att rekrytera till hälso- och sjukvården.

När det gäller att utnyttja kapaciteten hos andra landsting finns det redan i dag möjlighet att göra detta, precis som Per Ramhorn sa. Det borde ligga i landstingens eget intresse att utnyttja kapaciteten på bästa sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Herr talman, åhörare och kollegor! Den rödgröna feministiska regeringen utvecklar politiken på alla områden.

Men med den talartidsbegränsning som är satt för denna debatt är det inte så lätt att beskriva såväl den feministiska profilen som statens samlade styrning av bidrag till verksamheter som utförs av totalt ca 530 000 offentligt anställda. Jag syftar då på de 260 000 som arbetar inom hälso- och sjukvården, de 240 000 som arbetar med vård och omsorg i kommunerna och de ca 30 000 som arbetar med individ- och familjeomsorg i kommunal regi, som alla gör fantastiska insatser.

Vi ska inte glömma att det till detta kommer ytterligare ungefär 150 000 personer som är anställda i den privata sektorn, men som arbetar med att utföra offentligt finansierad vård, omsorg och tjänster i den sociala sektorn.

Totalt omfattar alltså utgiftsområdet statens styrning av verksamheter i hela landet som ger sysselsättning för ungefär 700 000 personer. Med en feministisk profil på ett så stort politikområde, som direkt berör så många människor, borde vi på lite sikt kunna se tydliga värdeförändringar i samhället. Det tror jag.

Sverige anses vid jämförelser med andra länder ha en mycket bra hälso- och sjukvård. Vi lägger drygt 11 procent av bnp på vården, och vi har fler läkare per 1 000 invånare än många andra jämförbara länder.

Den statliga kostnaden för hälso- och sjukvårdens del beräknas i budgetförslaget för 2017 öka med 1,5 miljarder, i förhållande till den prognos som vi har för i år. Som redan har sagts av någon av de föregående talarna handlar det i första hand om ökade läkemedelskostnader på detta område.

Herr talman! Utgiftsområde 9 i statens budget handlar inte enbart om hälso- och sjukvård utan även om folkhälsopolitik, funktionshinderspolitik, politik för sociala tjänster, barnrättspolitik, äldrefrågor och forskningspolitik för alla dessa områden.

Eftersom kommunerna lägger över 180 miljarder och landstingen över 230 miljarder på detta område är det klart, som någon påpekade, att statens styrning inte bara handlar om dessa 68,5 miljarder som tillförs under nästa år. Styrningen sker också genom lagar och förordningar. Men en del av de pengar som staten tillför är knutna till specifika uppdrag som staten ger.

I detta sammanhang tycker jag att det finns en tydlig skillnad mellan regeringen och oppositionen, som i sina budgetar väljer att styra dessa statliga anslag mycket hårdare än den rödgröna regeringen gör. Vi har, som jag tolkar budgeten, en betydligt större tilltro till att kommuner och landsting vet bäst hur de skapar största möjliga nytta med de resurser som staten tillför. Ett exempel på det är den generella satsningen på välfärden som regeringen gör, där vi ökar statsbidragen till kommuner och landsting med 10 miljarder framöver.

Men visst är det så att vi också detaljstyr. Det måste regeringen göra när man genomför reformer. Jag är lite förvånad över den debatt som har varit här tidigare. Det verkar som om en del oppositionspartier inte riktigt ser sitt eget agerande under många år tillbaka. Ett exempel i denna budget är att vi förstärker tandvården. Dels fördubblar vi det allmänna tandvårdsbidraget från 150 till 300 kronor för alla mellan 65 och 74 år, dels växlar vi upp den avgiftsfria tandvården för unga, så att den från 2019 ska gälla för unga vuxna upp till 24 års ålder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Jag kan konstatera att Moderaterna avvisar båda dessa förslag. Det är beklagligt att Moderaterna backar tillbaka till något slags gammal högerpolitik, där de inte verkar förstå att det, oavsett vilken familj man är född i, är bra med likvärdiga förutsättningar för ett framgångsrikt yrkesliv. Tandstatusen påverkar nämligen självförtroendet för individen, och det är någonting som man har med sig hela livet och när det gäller möjligheterna på arbetsmarknaden.

Frågan om en höjd åldersgräns för fri tandvård är något som vi i Miljöpartiet har drivit under många, bland annat genom motioner i riksdagen. Därför tycker jag personligen att det känns mycket bra att vi nu genomför denna reform.

Den rödgröna regeringen fortsätter också med satsningar på cancervården med 500 miljoner, 200 miljoner till förlossningsvården och 400 miljoner till insatser för kvinnors hälsa. Vi avsätter också 27 miljoner för reformen om kostnadsfria preventivmedel för unga under 21 år.

Detta gör vi inte bara för att vi tycker att det är viktigt med den feministiska profilen på budgeten, utan vi gör det i första hand för att detta är eftersatta områden. Så är det ofta när det gäller områden som i första hand berör kvinnors hälsa eller kvinnor över huvud taget. Vi har långt kvar på jämställdhetsområdet där.

Herr talman! Under 2016 har regeringen ökat stödet till äldreomsorgen med 2 miljarder för mer personal. Många äldre har därmed fått en bättre omsorg med högre kvalitet och ökad trygghet.

Under 2017 skjuter vi till mer pengar till välfärden - totalt 10 miljarder. En del av dessa pengar kommer att komma de äldre på äldreboenden och äldre med hemtjänst till godo; det är vi övertygade om.

En prioriterad fråga för regeringen är barn som lever i socialt utsatta situationer. Socialtjänstens arbete för att hjälpa barn som lever i miljöer med missbruk och våld eller som på annat sätt far illa anser vi är ett av de mest angelägna områdena. Regeringen har från 2016, alltså från i år, skjutit till 250 miljoner till kommunernas arbete med detta. Men även här skapar de extra 10 miljarderna för hela välfärden, som vi nu skjuter till, bättre möjligheter för kommunerna att fortsätta förbättra skyddet för de mest utsatta barnen och hjälpa dem.

Möjligheten att också anställa fler socialsekreterare innebär inte bara att det blir lättare att hinna med att hjälpa barn som har det svårt och befinner sig i utsatta situationer. Det gynnar också arbetsmiljön. På detta sätt tror vi att fler socialsekreterare och chefer som vi ser lämna yrket kommer att kunna välja att stanna kvar och hjälpa till att utveckla socialtjänsten. Det tror vi är en av de viktiga faktorerna. Det ger också ett mycket robustare samhälle som är mindre sårbart.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Vi har haft mycket diskussion i denna debatt om assistansfrågan. Det hänger samman med att vi alla möter dessa barn, ungdomar och föräldrar som har fått ett betydligt tuffare liv efter att dessa beslut började få effekt på verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Senast var jag med Ulla Andersson från Vänsterpartiet i Gävle och mötte ett antal föräldrar som i detalj beskrev vilka konsekvenser som regeringens beslut har fått.

Miljöpartiet sitter i en koalitionsregering. Det innebär att Miljöpartiet måste godkänna vartenda beslut som regeringen fattar.

Jag vill ställa en fråga till Jan Lindholm om hur diskussionen egentligen gick i Miljöpartiets riksdagsgrupp, när ni tyckte att det var helt okej att i ett regleringsbrev ge Försäkringskassan order om att ha en tuffare tillämpning. Hur gick diskussionen i Miljöpartiets riksdagsgrupp när ni gav klartecken till att ge ett utredningsdirektiv där det specificerades att satsningar inom LSS ska finansieras genom neddragningar på assistansen? Och inte minst: Hur gick diskussionen i Miljöpartiets riksdagsgrupp när ni var väl medvetna om att löneavtalet gav en löneökning på drygt 2 procent till de personliga assistenterna, medan ersättningen från staten räknades upp med bara 1 procent? Ni måste då ha sett framför er vilken effekt detta skulle få på de människor som faktiskt är helt beroende av assistansen.

Min fråga är alltså: Hur resonerade ni i Miljöpartiet när ni tyckte att dessa åtgärder var helt okej att ställa sig bakom?

Herr talman! Jag blir lite förvånad över din fråga, Anders W Jonsson. Det låter som att du inte har någon erfarenhet av politiskt arbete över huvud taget. Med tanke på just hur du formulerar frågan kan jag tyvärr inte svara på den. Jag tror inte att du skulle kunna svara på en fråga som ställdes på samma sätt. De interna diskussioner som sker i riksdagsgrupperna är inte offentliga. Som du ställer frågan kan jag naturligtvis inte svara på den.

Jag tycker, precis som tidigare har sagts här, att du har ett sätt att debattera som innebär att du överdriver oerhört mycket. De saker som du påstår att regeringen har gjort har regeringen inte gjort. Därför är det mycket konstigt att ställa frågan över huvud taget. Det finns ingen ambition från denna regering - det har ansvarig minister sagt många gånger - att på något sätt minska möjligheterna för den som enligt denna lagstiftning har rätt till stöd, underhåll, assistanstimmar och så vidare. Det finns ingen sådan ambition över huvud taget; det har påpekats oerhört många gånger.

Det här är i stället ett problem som ni såg under de åtta år ni hade på er, Anders W Jonsson, men som ni inte lyckades hantera. Det är ett problem i alla rättighetslagstiftningar, också i denna, att det finns ett missbruk. Det finns möjlighet till det. Personligen tycker jag att det handlar väldigt mycket om de myndigheter som är ansvariga. Regelverken vi har skapat är inte alltid så enkla att hantera, och därför blir det möjligt för den som är smart att utnyttja detta system - precis som att det finns de som utnyttjar andra av samhällets olika system.

Detta måste vi arbeta med. Ni gjorde ingenting åt det under era åtta år. Vi har börjat göra någonting åt detta, och jag tycker att ni borde vara glada över det.

Herr talman! Det Jan Lindholm nu säger är ganska fascinerande. Han säger att det finns ett missbruk av assistansen och att de som är smarta utnyttjar systemen. Han säger att det är myndigheternas fel om något har hänt; det har definitivt inte med de sex regeringsbesluten, som Miljöpartiet har skrivit under vartenda ett av, att göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Lyssnar man på Jan Lindholm får man intrycket av att detta över huvud taget inte har hänt. Men alla vi som är ute och möter dessa familjer, barn och ungdomar, läser tidningarna och tar del av rapporterna ser att det blev en otroligt tydlig effekt i Sverige efter Magdalena Anderssons uttalande att regeringen ska spara på detta område. Man beviljar inte längre personlig assistans. Det sker kanske inte varje dag, men flera gånger i veckan rapporteras det om detta i medierna.

Jan Lindholm förklarar att Miljöpartiets resonemang för att ställa sig bakom regeringsbesluten var att det finns ett missbruk av assistansen och att det är de som är smarta som har lärt sig att utnyttja systemet. Får detta några som helst negativa konsekvenser är det inte Miljöpartiets och regeringens ansvar, utan det är myndigheternas ansvar. Då ska jag upplysa Jan Lindholm om att myndigheterna gör exakt vad regeringen har beslutat att de ska göra.

Om regeringen i sitt regleringsbrev till Försäkringskassan säger att den ska börja vara mer restriktiv i tillämpningen när den beslutar om assistans har Försäkringskassan inget annat alternativ än att faktiskt göra exakt det Miljöpartiet och Socialdemokraterna i regeringen har beslutat och skrivit i regleringsbrevet att den ska göra. Jag förstår nu att ambitionen från Miljöpartiets sida alltså var att stoppa missbruket och de smarta som utnyttjar systemet.

Herr talman! Anders W Jonsson har som vanligt helt fel. Han kanske inte känner till att vi har självständiga domstolar. Regeringen och Miljöpartiet skriver inte under några domstolsbeslut, utan domstolarna agerar självständigt - och det är de som har påverkat Försäkringskassans tillämpning.

Jag tycker också att Anders W Jonsson glider mycket i sina formuleringar. Jag sa inte det du påstod att jag gjorde, Anders W Jonsson, utan jag talade om att detta förekommer i många av de offentliga system vi har. Ta skattesystemet! Det finns många människor som får sina deklarationer omprövade och sedan får betala avgifter och skatter de inte hade betalat. Det förekommer inom alla områden där statens pengar hanteras.

Jag tror att det är så här: Hade vi inte börjat agera när det gäller det ni inte kunde hantera under era åtta år hade vi fått kritik från andra hållet. Då hade ni börjat säga att vi är ansvarslösa med skattemedel. Försäkringskassan har ju pekat ut att de bedömer att någonstans mellan 3 och 10 procent av pengarna de betalar ut inte går till assistanstimmar utan till någonting annat. Det tog inte ni ansvar för, men vi försöker göra det.

Herr talman! Miljöpartiet och Jan Lindholm framstår som ganska nöjda. Efter två år vid makten och en vänsterbudget verkar det som att Miljöpartiet nu har fått igenom allt det man önskar, och utmaningarna har minskat.

Jag tänkte ta upp en del av det budgetförslag Jan Lindholm och Miljöpartiet står bakom som kanske inte har fått den uppmärksamhet den förtjänar. Det gäller en av de största förändringarna i den här delen av statsbudgeten, nämligen en halvering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hälsovård, sjukvård och social omsorg

För ett par veckor sedan var det internationella aidsdagen. Kampen mot hiv/aids pågår ständigt. Samma dag rapporterade FN att hiv riskerar att öka med uppemot 60 procent hos barn och unga de kommande åren. I Sverige är situationen inte lika dramatisk, men vi talar om minst 7 000-8 000 människor som är smittade av hiv. Det finns dock ett stört mörkertal - bortåt 1 000 eller fler.

Nu har regeringen och Miljöpartiet utan någon som helst dialog - utan att berätta för någon av de berörda frivilligorganisationerna, för ansvarig statlig myndighet, för kommuner och landsting eller för andra - halverat det stöd som alla dessa organisationer och företrädare har räknat med för de kommande åren. Det innebär att Miljöpartiet tycker att kampen mot hiv/aids kan halveras. Den är inte lika angelägen som tidigare.

Jag är därför, precis som alla dessa organisationer och företrädare, angelägen om att få veta för det första vilken analys Miljöpartiet lägger bakom halveringen stödet till kampen mot hiv/aids. För det andra vill jag veta om det inte längre är lika angeläget för Miljöpartiet att bekämpa hiv/aids i Sverige.

Herr talman! Jag är en sådan politiker som inte ger mig in i diskussioner jag inte behärskar, så jag kan bara säga: Jag har inte hanterat denna fråga, och jag känner inte till den. Jag kan därför inte ge något svar om detta.