Interpellationssvar - 2016-11-22

Svar på interpellationer

Fru talman! Robert Halef har frågat mig om vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att verka för ett självstyre för kaldéer, syrianer och assyrier i norra Irak mot bakgrund av Europaparlamentets resolution B8-1159/2016 i bilaterala kontakter med Iraks regering och det kurdiska regionala självstyret i Erbil samt i FN:s säkerhetsråd.

Konflikten i Irak är en mänsklig katastrof, och jag känner stor oro över de kristnas och andra minoriteters situation. Samstämmiga rapporter talar om grova, systematiska och omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. Daish brutalitet har urskillningslöst drabbat civilbefolkningen. Ingen undkommer - varken sunniter, shiiter, kurder, kristna eller andra grupper.

Regeringen har kraftigt fördömt Daish och dess brutala övergrepp. Vi har tillsammans med det internationella samfundet ett ansvar att förebygga brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser, etnisk rensning eller folkmord. Straffrihet är inget alternativ.

Som Europaparlamentets resolution klargör innebär Mosuloffensiven att behovet av planering för post-Daish i Irak åter har aktualiserats. Vägen framåt måste tillgodose behovet av en inkluderande politisk agenda för att inte riskera eskalerande instabilitet och sekteristisk söndring. På sikt är det denna breda politiska process som är avgörande för att upprätta ett lagligt styre och skydd för kristna och andra minoriteter i landet. Detta skulle, om irakierna själva vill, kunna inkludera lokalt självstyre för olika grupper.

Regeringen ser inte heller att särskilda frizoner för olika utsatta minoriteter skulle lösa de problem som råder i Irak. En förutsättning för att upprätta en fredad zon är även att Irak själv efterfrågar det. Någon sådan begäran har inte gjorts.

Regeringen för en löpande dialog med företrädare för olika minoritetsgrupper, såväl i Sverige som i Irak. Under sitt besök i Erbil i oktober träffade statsministern företrädare för yazidier, assyrier, kaldéer och syrianer. I samtal med representanter för såväl centralregeringen i Bagdad som Kurdistans regionala regering påtalade statsministern vikten av att mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt respekteras. Statsministern uttryckte också sin oro över de övergrepp som skett mot etniska och religiösa minoriteter.

Under vår tid i FN:s säkerhetsråd kommer regeringen att fortsätta att arbeta för förbättrad respekt för den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna, för humanitärt tillträde samt för att stödja initiativ som kan bidra till att stridigheterna i Irak upphör.

Sverige kommer även att fortsatt driva på för att de politiska processerna inkluderar Iraks etniska och religiösa grupper samt kvinnor. Detta är i sin tur nödvändigt för att en långsiktig stabilitet och demokratisk utveckling tar vid. I EU är regeringen aktivt engagerad för att FN:s mer kortsiktiga stabiliseringsarbete och de militära insatserna mot Daish ska kompletteras med mer långsiktig försoning och politisk reform. Detta för att uppnå en hållbar och fredlig utveckling i Irak.

Fru talman! Tack för svaret, utrikesministern! Jag delar vad utrikesministern säger i sitt svar förutom i den del som handlar om fredade zoner.

Medan vi debatterar denna fråga pågår intensiva och mycket riskfyllda militära operationer för att befria ockuperat område i norra Irak från terrorgruppen Islamiska staten. Det är glädjande att många städer och byar på Nineveslätten nu är befriade, och att kyrkklockorna börjat ringa på Nineveslätten efter två års tystnad är ett gott tecken. Trots att en del kulturhistoriska byggnader och hus blivit förstörda är glädjen stor hos de kristna folkgrupper som återvänt för att inspektera förödelsen. De har fått hopp om ett nytt liv i regionen.

Fru talman! Nu när IS trängs undan i Irak är det dags att se framåt. Vi måste jobba för en mer öppen demokratisk utveckling med ökad säkerhet och trygghet i fokus. Vi behöver förbereda en återuppbyggnad av det som har förstörts. Vi måste skapa tillit mellan människor av olika etnicitet, religion och trosinriktning och göra det möjligt för flyktingarna att återvända hem.

Fru talman! År 2014 tvingades flera hundratusen kristna invånare och yazidier med våld på flykt från Nineve, Mosul och Sinjar. Terrorgruppen Islamiska staten var förövaren. EU-parlamentet antog i februari en resolution som definierar övergreppen som ett pågående folkmord. Kongressen i USA och flera andra parlament har gjort samma sak, dock inte den svenska regeringen. Detta gör mig väldigt besviken. Att vägra att erkänna att IS terrorhandlingar i regionen ytterst är ett folkmord på syrianer, kaldéer, assyrier, yazidier med flera är något respektlöst mot de drabbade minoriteterna och Europaparlamentets resolutionsbeslut.

Fru talman! Torsdagen den 27 oktober röstade Europaparlamentet igenom en resolution om bland annat självstyre för kristna, yazidier och turkmener i olika delar i norra Irak. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaterna och det internationella samfundet att aktivt stödja resolutionen. Det ligger ett stort ansvar på Sverige som medlem i FN:s säkerhetsråd och EU att agera och verka för en fredad zon för de kristna folkgrupperna på Nineveslätten.

Fru talman! Intoleransen mot mångfalden av etnoreligiösa grupper är stor. Intoleransen mot religionsfrihet och trosfrihet är stor liksom avsaknaden av respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Dessutom finns en oförmåga hos den irakiska regeringen att skydda sina medborgare från övergrepp. De kristna folkgrupperna i Irak efterfrågar en fredad zon och anser att det är den enda lösningen för att återvända och leva under trygghet och säkerhet. Det är anledningen till EU:s beslut om fredade zoner för att möjliggöra dessa gruppers fortsatta existens i landet.

Regeringens vägran att erkänna folkmordet och vägran att stödja fredade zoner i Irak gör att miljoner invånare kommer att tvingas att leva kvar som flyktingar under miserabla förhållanden. EU förväntar sig att nationella regeringar agerar i linje med resolutionen mot tredjeland, och i det här fallet mot irakiska regeringen. Frågan är: På vilket sätt kommer Sveriges regering att aktivt verka för resolutionsbeslutet i EU-parlamentet?

Fru talman! Jag tror att vi kan vara överens om att det som har hänt och fortfarande händer är fruktansvärt. Det är gräsligt att se de grymheter som utspelar sig. Det som ändå är hoppfullt är att man nu har lyckats fördriva dem från Mosul. Men det är inte på något sätt avslutat. Man vet i krig att det kan ske framryckningar, och sedan blir det ett bakslag. Kriget är inte över. Det finns en ljusning i Irak, men det är väldigt illa i Syrien. Dessa områden ligger nära varandra

När det gäller frågan om en fredad zon för framför allt kristna förstår jag tanken och att man söker skydd. Det är en väldigt utsatt minoritet. Men ett problem i sammanhanget är att Irak hittills har sagt nej. Det irakiska parlamentet har sagt att det möjligtvis kan bli av när Nineveslätten är befriad. Men det kan man inte säga att den är ännu - det är alldeles för tidigt - och det är inte ens säkert att Irak kommer att säga ja i ett senare skede.

Det som är viktigt nu är fredlig samexistens och demokrati. Detta är viktigt för att landet inte ska splittras upp och falla sönder ännu mer. Det har funnits problem för minoriteter, inte bara i förhållande till Daish. Denna hemska situation har förvärrat andra konflikter också, och många minoriteter känner sig väldigt osäkra. En del statslösa palestinier har till exempel flytt från Irak för att de inte känner sig trygga vare sig i förhållande till Daish, den irakiska regimen eller det irakiska samhället.

När ett samhälle utsätts så här fruktansvärt påverkas också allt annat negativt. Fortsättningsvis bör man involvera Iraks styre på demokratisk väg. Sedan kan man naturligtvis ha synpunkter på hur styret - och självfallet minoritetsskyddet - ser ut, men om man utestänger det demokratiskt valda parlamentet har det definitivt nackdelar.

Från tidigare konflikter ser vi att det inte brukar vara positivt när man kommer utifrån och ska styra upp ett land, utan man måste ha med landets representanter, minoritetsgrupperna och kvinnorna, som utrikesministern nämnde. Folket måste vara med, både direkt - med folkgrupperna - och genom sina representanter och politiker, för att det ska bli en långsiktigt positiv utveckling.

Oavsett hur man gör tror jag att det kommer att ta lång tid eftersom situationen är så dålig. Det är viktigt att man lyssnar på Iraks parlament och har med det i processen. Det är nog för tidigt med denna fråga i och med att kriget inte är över.

När det gäller EU:s beslut i Europaparlamentet har EU ingen befogenhet. Självfallet är förslaget starkt opinionsbildande, och det blir ett inspel i processen. EU har dock ingen beslutsrätt i denna fråga. När det gäller FN finns förhållningssättet att man ska göra detta i samråd med Irak för att få en långsiktigt hållbar utveckling. En kortsiktig lösning skulle kunna få negativa effekter som får ännu värre konsekvenser än de vi har sett hittills.

Frågan är definitivt intressant, men jag tror att man måste sköta det demokratiskt i samarbete med Irak.

Fru talman! Jag skulle vilja säga något om hur regeringen agerar för att bistå minoriteter och hur vi tänker kring återuppbyggnad i Irak.

Jag har stor sympati för de synpunkter som förts fram, och några av dem har redan fått bra svar av Hillevi Larsson. Vi kan alla konstatera att situationen i Irak är en mänsklig katastrof. Daishs framfart har inneburit ett ökat riktat våld mot kristna minoriteter, som är svårt drabbade. Fortsatt engagemang för att besegra Daish på marken är av vikt för att minska lidandet.

Vårt deltagande i koalitionen mot Daish är brett och kommer nu, avhängigt riksdagens godkännande, att innebära att vi fördubblar vår militära utbildningsinsats. Det finns ett omedelbart behov av humanitära insatser, och Sverige har i år avsatt över 200 miljoner kronor, vilket gör oss till en av de största bilaterala givarna till Irak.

Situationen för de mänskliga rättigheterna i Irak är också oroande. Respekten för MR, rättssäkerhet, politiskt deltagande, transparens, antikorruption och försoningsdialog är helt avgörande för stabilitet och ytterst för ett sammanhållet Irak en vacker dag. Rättsväsendets oberoende, att få slut på godtyckliga frihetsberövanden samt respekt för rättsstatens principer är andra nödvändiga förutsättningar.

Det vi har att hantera är över 20 år av krig, sanktioner och sekteristiskt våld, som har lett till mycket svåra sociala och politiska utmaningar. Det kräver att man orkar engagera sig brett och mycket långsiktigt.

Nu måste vi, efter den senaste tidens militära framgångar mot Daish och offensiven mot Mosul, blicka framåt. Om vi vill åstadkomma varaktig förbättring av minoriteters och inte minst kristnas situation i Mellanöstern - att detta är nödvändigt är vi helt överens om - måste vi gå till botten med problemen.

Regeringen för nu en löpande dialog med Irak om vikten av att få en inkluderande politisk dialog. Vid de besök som jag, försvarsministern och statsministern har gjort har vi betonat att man måste få en politisk dialog för att lösa motsättningar och bidra till nationell försoning och långsiktig stabilitet. Just försvaret av grundläggande mänskliga rättigheter, som jag nämnde, och skyddet av etniska och religiösa minoriteter är centrala delar i kampen mot Daish.

På sikt är det den politiska processen i Bagdad som är avgörande för om man ska kunna få ett lagligt styre och skydd för kristna och andra minoriteter i landet. Det har vi som sagt tagit upp vid flera tillfällen med KRG, centralregeringen och företrädare för yazidier, assyrier, kaldéer och syrianer.

Vi har beslutat att ta fram en femårig biståndsstrategi för Irak med fokus på freds- och statsbyggande och jämställdhet. Den kommer att omfatta 130 miljoner kronor om året.

När det gäller idén med en fredad zon krävs det att Irak vill ha detta, och det krävs dessutom att man kan upprätthålla den och se till att det verkligen blir en fredad zon och inte en dödsfälla. Vår viktigaste invändning har hittills varit att basen måste vara en önskan från landet självt och att de ser det som ett led i sin utveckling. Det är viktigt att vi för en dialog om detta med Irak.

Fru talman! Till Hillevi vill jag säga att det inte är någon som vill söndra ett samhälle efter etniska regioner, men som situationen ser ut i Irak är det ett sekteristiskt dominerat samhälle. Alternativet är en fredad zon, för att människor ska kunna överleva i regionen.

Till utrikesministern vill jag säga: Humanitärt och militärt stöd - absolut! Ju mer vi kan göra desto bättre. Ni har varit där nere och träffat grupperna, men det räcker inte med att träffa dem. Det handlar om att ta nästa steg och vara en röst för dessa minoritetsgrupper och se till att försöka jobba aktivt för det de vill.

De vill ha en fredad zon - de vet att det är det enda som kan rädda dem i regionen. Om man tittar på exempelvis den kurdiska regionen ser man resultat och vad det har betytt för dem under de senaste 15-20 åren. De har varit förskonade från folkmord och övergrepp, som kristna och yazidier har drabbats av.

Fru talman! Dessa minoriteter har varit förtryckta och förföljda i många decennier, och de kristna folkgrupperna har blivit marginaliserade på grund av all sekterism i samhället. En fredad zon innebär ökad trygghet och säkerhet. Det är faktiskt det enda som kan få de kristna och andra drabbade minoriteter att återvända till sina landområden och leva kvar i Irak.

För att återskapa tillit i samhället och hopp om en fredlig framtid i Irak är det viktigt att EU och FN tillsammans med den irakiska regeringen och militären tar ansvar för att trygga och återuppbygga det område som återtagits och slutföra befrielsen av miljonstaden Mosul.

Fru talman! Utrikesministern nämnde något om att förebygga brott. En fredad zon kan vara ett alternativ för att göra detta. Dessutom nämnde utrikesministern i sitt anförande om irakierna själva vill ha ett lokalt självstyre och om regeringen i Irak skulle gå med på det. Vad jag förstår, utrikesministern, kan ni tänka er att ställa er bakom ett sådant förslag till fredad zon eller lokalt självstyre. Det var så jag uppfattade det.

Det är just detta vi egentligen diskuterar i dag: Folket och de drabbade minoriteterna vill ha detta. De har begärt det av Europaparlamentet, som har kommit fram till ett resolutionsbeslut. Den irakiska konstitutionen medger detta.

Frågan är: Vad är det som gör att utrikesministern inte aktivt verkar i sina bilaterala kontakter med den irakiska regeringen för att de kristna på Nineveslätten ska få en fredad zon så att de kan leva i fred och frihet i sitt eget hemland?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tror ändå att det yttersta målet nu, förutom att bli av med Daish, är att Irak ska utvecklas i en fredlig riktning och att man helt enkelt kan tillämpa demokrati och mänskliga rättigheter så mycket som möjligt.

Kristna är definitivt en utsatt minoritet. Framför allt Daish har utsatt dem mycket. Men även yazidier har varit illa ute. De är också en viktig minoritet att skydda. De är inte kristna, utan de har en speciell religion. Däremot är de kurder som folkgrupp. Det är definitivt viktigt att lyfta fram kristna som en utsatt grupp, men jag tror också att det är viktigt att man inte glömmer andra grupper som yazidier och alla andra minoriteter som är mer eller mindre utsatta och har varit det under lång tid. Målet måste vara fredlig samexistens.

Zoner av olika slag måste vara en sistahandslösning. Förstahandslösningen är att människor ska kunna leva tillsammans i fred. Om man har så många minoriteter som Irak måste man kunna leva tillsammans. Minoriteterna är verkligen många, och en del små grupper som är väldigt utsatta behöver stöd. Det ska vara förstahandslösningen. Man får inte släppa det demokratiska spåret, utan detta måste ske med irakiernas godkännande för att det ska bli bra. Annars kommer det att bli ett bakslag.

Om man jämför med kurderna kan man se att det var en lösning som har gått igenom, men det är klart att det också skapar spänningar även om det kan vara att föredra i vissa fall - i extrema undantagssituationer. Jag tror ändå att förstahandsmålet måste vara att alla ska kunna leva tillsammans i fred. Fredade zoner är en sistahandslösning. Alla minoriteter borde få skydd.

Fru talman! En sak är säker: Det finns ingen snabb och enkel lösning på alla de problem som vi ser i Irak. Det måste handla om en politisk process som sätts på plats, och det måste ske med ett internationellt engagemang: att det internationella samfundet samordnar och agerar gemensamt för att stödja Irak i denna situation. Det måste ske genom en inkluderande politisk process, och den måste innehålla alla de element som vi redan har talat om - alltifrån att bygga upp en stark rättsstat, att försvara de mänskliga rättigheterna och att jobba mot korruption till att se till att hela processen, beslutandeprocesser och politiska processer, blir sådan att den också omfattar minoriteterna.

Vi fortsätter att driva på i både EU och FN från svenskt håll för tydliga åtgärder och ställningstaganden mot övergrepp på och kränkningar av humanitär rätt och MR. Vi uppmärksammar särskilt minoritetsgrupper - kvinnor, barn och andra utsatta grupper och personer. Det innebär också att vi anser att man måste ställa ansvariga till svars och att brottsoffer ska få upprättelse.

Det handlar dessutom om att se till att Irak har en ekonomi som kan klara de stora och svåra uppgifterna framöver. Det handlar om att ta hand om alla internflyktingar i Irak. Vi förstod redan under vårt besök att det är en jättestor och svår uppgift. Vi stöder FN-missionens roll i Irak och alla ansträngningar för att stödja nationell försoning och den politiska processen.

Vår syn på detta är att det är viktigt att resonera om vilka lösningar som ska komma fram. Men det måste vara irakierna själva som säger: Det här är vägen framåt. Man måste försöka komma sams om vad som ska vara lösningarna. Jag tror att problemet är konkretionen - att vi inte riktigt ser hur man skulle kunna upprätta fredade zoner och hur de skulle se ut för alla de olika minoriteter som finns i Irak i dag. Vem ska se till att garantera säkerheten så att zonerna inte i själva verket blir dödsfällor i stället? Det är de konkreta frågor som kräver ett svar för att man ska kunna handla.

Vi behöver förbereda uppbyggnaden, eller snarare återuppbyggnaden, av Irak. Vi behöver förbereda en fredlig samexistens mellan olika grupper och se till att det blir en inkluderande politisk process.

Vi har förstås uppmanat Irak att ansluta sig till ICC så att de övergrepp som sker i Irak kan prövas och bestraffas och att de som är ansvariga kan ställas inför rätta. Då får domstolen möjlighet att undersöka uppgifterna om folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Det ska inte spela någon roll vad det kallas; vi har en skyldighet att agera i alla lägen. Sverige är en av de mest trogna både när det gäller att ge politiskt stöd och när det gäller att se till att humanitärt hjälpa till. Upprepade gånger har vi uppmärksammat till exempel yazidiernas och andra minoriteters situation i Irak. Jag har personligen sett till att det är gjort på olika sätt via sociala medier och genom de insatser som vi gör både i EU och i FN.

Fru talman! Vår vision är densamma: ett öppet, demokratiskt och fritt samhälle. Men vi talar om Irak. Vi talar inte om Sverige eller om andra europeiska västländer. Det är Irak vi talar om. Vad är alternativet för att de här människorna ska överleva det övervåld som de dagligen utsätts för? Det är det vi diskuterar, Hillevi. Det du talar om gäller kanske om 100 eller 200 år, och vi vet inte ens om det är möjligt. Detta är ett sekteristiskt och odemokratiskt samhälle byggt på sekterism. Konstitutionen är sådan, och så vidare.

Fru talman! Det finns en sak som förvånar mig. När man fattar ett resolutionsbeslut i EU-parlamentet vet jag att det inte är bindande. Det är en rekommendation. Men om inte ens medlemsstaterna verkar aktivt för att resolutionerna ska bli verklighet - vad är det då för mening med att de svenska parlamentarikerna, i det här fallet socialdemokraterna i EU-parlamentet, stöder resolutioner liknande denna? Utrikesministern på hemmaplan är ju helt avvisande till de beslut som fattas. Det förvånar mig, och detta skulle jag vilja ha ett svar på.

Europarlamentet har röstat igenom en resolution om självstyre för bland andra kristna, yazidier och andra i olika områden i Irak på grund av att man anser att detta i dag är det enda alternativet för att de ska kunna återvända och fortsätta att leva i det egna hemlandet. Det handlar om lokalt självstyre i samråd med och underställt Bagdadregeringen. Det handlar inte om att på något sätt sära på landet.

Fru talman! Dessutom uppmanar Europaparlamentet den europeiska utrikestjänsten, medlemsstaterna och de internationella samfunden att aktivt stödja resolutionen. Utrikesministern kommer snart att vara i FN-stolen i säkerhetsrådet. På vilka sätt kommer utrikesministern att verka i FN:s säkerhetsråd och gentemot den irakiska regeringen för att en fredad zon blir verklighet?

Fru talman! Tack så mycket, Robert Halef! Jag delar din bitvisa förtvivlan över situationen i Irak. Jag tror att det är viktigt att vi diskuterar alla framkomliga vägar.

Jag kan bara upprepa det jag sa förut: Det finns ingen enkel lösning. Det finns inte heller något koncept som man omedelbart kan placera i eller tillämpa på Irak och säga: Nu kallar vi det här för fredade zoner, och så är de det. Jag önskar att det fanns någonting som angav hur detta ska genomföras. En regering har ju också ansvar för att se till att det händer saker och att någonting praktiskt kan realiseras på marken som gör det lättare för människor. Hur ska det gå till?

Jag önskar att det hade stått i resolutionen, som jag i övrigt tror omfattar hundratals förslag och som är något mycket mer än bara detta förslag. Jag säger inte alls att jag är helt avvisande. Jag tror att alla goda idéer måste prövas för att se till att Irak, och särskilt de utsatta minoriteterna där, får en framtid. Men hur ska det genomföras och av vem? Och går det att göra om inte Irak som land säger att detta är vägen framåt och att de är med på det? Hur ska man då kunna kalla det för en fredad zon?

Det finns någonting som inte är realistiskt i att bara skapa ett koncept och sedan inte kunna ange hur det ska åstadkommas.

Jag tar ansvar också för att det vi gör ska kunna realiseras och bidra till att skapa en bättre situation på marken. Det finns ett politiskt spår, ett humanitärt spår och faktiskt också ett militärt spår för att kämpa ned Daish, därför att de är orsak till så mycket lidande för inte minst minoriteterna i Irak.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Roger Haddad har frågat mig om min bedömning av vår beredskap att hantera personer som återvänder från resor till konfliktområden i terrorismsyfte. Haddad undrar vidare om jag och regeringen delar uppfattningen att det behövs tydligare vägledning för kommunal avhopparverksamhet samt om jag och regeringen kommer att hörsamma Liberalernas krav att tidigarelägga arbetet med att lagstifta om att kriminalisera alla former av deltagande i en väpnad konflikt till stöd för sådana terrororganisationer.

Fru talman! Det är fullständigt oacceptabelt att svenskar reser till konfliktområden och strider för terrororganisationer. Den som deltar i den brutala terrorn ska åtalas och straffas. På den här regeringens initiativ har ett särskilt ansvar för terrorismresor införts. Förslag har nu också lagts till en ny straffbestämmelse om deltagande i väpnad konflikt till stöd för en terroristorganisation. Samtliga remissvar har nyligen kommit in. Arbetet med förslagen har naturligtvis hög prioritet hos regeringen.

I budgetpropositionen för 2017 har regeringen föreslagit att Säkerhetspolisen tillförs 650 miljoner kronor under de närmaste åren för att ge myndigheten möjlighet att intensifiera sitt arbete mot terrorism och återvändare. Säkerhetspolisen vidareutvecklar också sitt arbete för att möta det hot som en del återvändare bedöms utgöra.

De som begår brott ska lagföras, men det är också viktigt att vi kan hjälpa dem som vill lämna våldsbejakande extremistiska grupper. Den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism har tagit fram en kunskapsöversikt om stöd till individer som vill lämna våldsbejakande extremism. Genom denna har både kommuner och myndigheter fått verktyg och riktlinjer att utveckla sin förmåga att hjälpa dessa individer.

Fru talman! Tack, inrikesministern, för svaret! Liberalerna har återkommande ställt frågor här i kammaren om hur Sverige ska hantera det faktum att över 140 personer som uppenbart har deltagit i strid för bland annat Islamiska staten också har återvänt till Sverige.

Så sent som i april i år gav regeringen ett uppdrag till Säkerhetspolisen gällande hur myndigheten ska intensifiera sitt arbete kring återvändare. Vi har också kompletterat vår interpellation med att det förs en debatt, nationellt och inte minst kommunalt, om hur Lund, Malmö eller Stockholm ska hantera så kallade IS-återvändare. Även en av de allra främsta experterna, Peder Hyllengren vid Försvarshögskolan, har gått ut och kommenterat debatten och sagt att det råder stor osäkerhet och otydlighet. Vi har också återigen konstaterat att det bara är två av dessa återvändare som har blivit dömda i Sverige för deltagande i IS barbariska terrorism. Detta är fullständigt oacceptabelt.

Jag kom med stor tillförsikt till kammaren i dag för att få ta del av statsrådets svar om vår beredskap. Det står i ungefär en mening att Säpo fått i uppdrag att intensifiera arbetet och att ett antal miljoner kommer att avsättas för 2017-2020, men i praktiken är det 80 miljoner i nästa års budget. Det är den riksdagen kommer att fatta beslut om senare under vintern.

Men jag vill fortfarande få besked, förhoppningsvis i dag, fru talman. Hur ser Säpos beredskap ut? Är inrikesministern nöjd med Säkerhetspolisens arbete? De levererade ett material till regeringen den 31 maj - vad står det i de dokumenten, som faktiskt kan förmedlas till lagstiftaren?

Vi kan inte sitta i ett rum och förhandla om att komma åt terrorister, åtala dem, lagföra dem och straffa dem när det är två stycken som har dömts av dem som har kommit tillbaka, Anders Ygeman. Hur kommer det sig att Sveriges säkerhetspolis, som du är ansvarig för som minister i regeringen, säger att 146 har kommit tillbaka och det ändå inte lett till att fler har blivit både åtalade och dömda? Två stycken!

Inrikesministern säger också att arbetet med att kriminalisera stöd för terroristorganisationer och samröre utomlands bereds. Jag har artiklar från 2014 av det dåvarande oppositionspartiet Socialdemokraterna, och jag har sett artiklar från juni 2016 om att man ska kriminalisera samröre och strid utomlands. Men jag har också med mig regeringens propositionslista, och det finns inga förslag om att återkomma till riksdagen denna vinter, trots allt som har hänt i vår omvärld.

Fru talman! Roger Haddads ton står inte i proportion till det som alliansregeringen och Roger Haddad lyckades åstadkomma. Trots åtta år vid makten lyckades man inte kriminalisera terrorkrigsresor, än mindre samröre med terrororganisationer.

När Roger Haddads parti lämnade regeringen hade inte en enda kommun en samordnare mot våldsbejakande extremism. I dag har samtliga kommuner en sådan samordnare.

När Roger Haddads parti lämnade regeringen hade inte en enda kommun en handlingsplan mot våldsbejakande extremism. I dag har alla stora kommuner det.

När Roger Haddads parti lämnade regeringen var 176 000 giltiga svenska pass på vift i världen. Varje år då Roger Haddads parti satt i regeringen ökade antalet förlorade giltiga pass. I dag minskar de.

I dag är terrorkrigsresor kriminaliserade.

Det tonläge som Roger Haddad ger uttryck för står inte i proportion till vad Liberalerna lyckades åstadkomma i regeringsställning.

Roger Haddad frågar om jag är nöjd med Säkerhetspolisens arbete. Svaret på frågan är entydigt ja. Jag tycker att Säkerhetspolisen gör ett bra arbete för att skydda oss och svenska folket.

När det gäller lagföring av brott har vi ordningen att Sverige är en rättsstat. Det betyder att domstolar ska pröva om någon är skyldig eller oskyldig till brott och att varje svensk medborgare är oskyldig till dess att motsatsen har bevisats. Det är en princip som, såvitt jag har förstått det, Liberalerna hittills hållit hög och som de fortfarande står bakom. Det är inte Säkerhetspolisen eller inrikesministern som avgör om någon är skyldig till brott eller inte, utan det gör domstolar.

Trots att regeringen har skärpt lagstiftningen är terrorkrigsbrott svårbevisbart. Skälet är att brottet har skett tusentals mil från Sverige, där svensk eller annan polis inte finns på plats eftersom det är just en terrorkrigsplats. Det är svårt att säkra bevis mot eventuellt misstänkta gärningsmän. Och det är väldigt svårt att få bevis som kan prövas i svensk domstol.

Trots detta lägger regeringen och Säkerhetspolisen stora resurser på att kunna leda detta slags brottslighet i bevis. I den mån man inte kan bevisa brott men tror att det fortfarande finns risk eller fara kommer personen i fråga att ställas under övervakning enligt i det fallet gällande lagstiftning.

I den mån någon är beredd att lämna den kriminella och destruktiva miljön och inte kan misstänkas för brott eller har avtjänat straff för ett brott som man har dömts för är vi naturligtvis beredda att se till att människor kan få hjälp ur detta. Därför har regeringen satsat pengar på att få folk att hoppa av dessa kriminella miljöer.

Trots Roger Haddads tonläge tycker jag att Liberalerna har bidragit på ett konstruktivt sätt i arbetet med att bekämpa svensk terrorism, och jag hoppas att Liberalerna och Roger Haddad även fortsättningsvis kommer att göra det.

Fru talman! Denna debatt handlar inte om Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, men det var dåvarande Folkpartiet som i regeringen utsåg Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism. I regeringens svar omtalas den som en av de absolut viktigaste åtgärderna i det brottsförebyggande arbetet. Det var alltså Folkpartiets minister som presenterade denna satsning.

Arbetet har lett till att många kommuner har handlingsplaner mot våldsbejakande extremism. Anders Ygeman säger att de flesta stora kommuner har sådana handlingsplaner, men det är tyvärr fel.

Jag hörde ett inslag från Ekot där inrikesministern lite slarvigt sa att alla kommuner har samordnare. Men det finns inga lokala samordnare mot våldsbejakande extremism - inte ens i kommuner som Västerås. Där är det en säkerhetsansvarig som under några timmar i veckan ska träffa Säpo och polisen för att gå igenom läget. En sådan person kan inte räknas som en lokal koordinator mot våldsbejakande extremism.

Det ministern sa om passen är inte heller regeringens förtjänst. Alliansen och Folkpartiet tillsatte utredningen, och detta har ingenting med terrorismpaketet att göra. Ni hade bara att expediera detta, vilket vi också har ställt oss bakom. Det har dessutom kommit in motioner i riksdagen. Det var inte Socialdemokraterna som tillsatte utredningen om att komma åt missbruket av svenska pass. Ordet "terrorism" står nästan inte ens i det betänkande som riksdagen har fattat beslut om. Däremot yrkade Liberalerna bifall till ett förslag om att utveckla vissa paragrafer så att det blir ännu lättare att dra in pass för misstänkta terrorister.

Denna debatt handlar dock om Säkerhetspolisens beredskap. Som lagstiftare och ledamot av justitieutskottet tycker jag att regeringen måste kunna berätta vad som stod i uppdraget som ministern återkommer till. Hur ska man intensifiera sitt arbete vad gäller IS-återvändare? Hur kommer det sig att statsrådet i slutet av detta mycket korta interpellationssvar säger att Nationella samordnaren har tagit fram verktyg och riktlinjer till kommuner att utveckla förmågan att hjälpa dessa individer, alltså IS-återvändarna? Peder Hyllengren, en av regeringens experter vid Försvarshögskolan, sågar kommunernas hantering och efterfrågar just en nationell riktlinje för dessa frågor.

Det är anmärkningsvärt att Försvarshögskolan, som är leverantör till regeringen av många av dessa underlag, efterfrågar någonting. Det här tyckte jag var viktigt att följa upp, och jag vill ha besked från inrikesministern om detta är på plats. Har Nationella samordnaren fått i uppdrag att ta fram en nationell riktlinje till kommunerna? Det gäller förresten inte bara kommunerna utan även landstingen, myndigheterna, polisen och andra aktörer som möter personer som kan vara potentiella risker i samhället.

Jag har inte berört det, men Anders Ygeman vet att vi har sagt att det ska vara obligatoriskt att träffa Säpo vid hemkomst och att vi även har lagt fram andra förslag. I vår budget har vi dessutom dubblat anslaget till åklagarväsendet för att fler personer ska utredas. På ingen av dessa punkter har regeringen gått oss till mötes.

Fru talman! Det stämmer att regeringen inte har föreslagit en ökning av anslaget till Åklagarmyndigheten. Skälet till detta är enkelt: Åklagarmyndigheten går med överskott och har ett anslagssparande som kan användas. Myndigheten har heller inte efterfrågat något ökat anslag.

När det gäller uppdraget till Säpo och vad regeringen kan redogöra för i riksdagen finns en offentlig upplaga tillgänglig för riksdagens ledamöter. Sådant i uppdraget som skulle kunna skada rikets säkerhet är maskat. Jag kommer inte att i riksdagens talarstol kunna redogöra för saker som kan hota rikets säkerhet. Det tror jag att Roger Haddad förstår om han tänker efter.

Roger Haddad frågar mig vidare varför en forskare på Försvarshögskolan påstår något annat än vad regeringen här ger uttryck för. Den frågan får nog Roger Haddad själv försöka svara på. Jag ger svar om vad som är regeringens och myndighetens uppfattning. Vad Roger Haddad anser att någon forskare på Försvarshögskolan har sagt får han reda ut på egen hand.

Det blir näst intill parodiskt när Roger Haddad talar om den tidigare regeringens haveri med passen. Han säger om regeringens proposition att ordet "terrorism" nästan inte står i det betänkande som riksdagen har behandlat. Kan Roger Haddad reda ut vad han menar med "nästan inte"? Det är lite svårt för mig att göra det.

Jag kan dock säga något om stoppet för missbruk av pass. Vi har inte längre 176 000 svenska pass på vift. Detta är en viktig del i att bekämpa terrorism och terrorresor. Det utgör även en viktig del i att de personer som har begett sig från Sverige inte kan komma tillbaka under falsk identitet och på så sätt försöka undgå bestraffning.

Fru talman! Anders Ygeman har inte bara misslyckats med svensk polis och tillsättningen av rikspolischefen Dan Eliasson utan även med hanteringen av IS-återvändare. Anders Ygeman har till riksdagen lagt fram en enda proposition om terrorism, och den handlade om så kallade terrorresor. Detta antog riksdagen på begäran och uppmaning av FN:s säkerhetsråd.

Sedan har det inte kommit ett enda förslag till Sveriges riksdag och justitieutskottet om hur vi ska skärpa lagstiftningen för att komma åt och lagföra fler terrorister.

Ja, det var vi som tog fram åtgärder mot missbruk av pass, men det är inte det som den här debatten handlar om. Det stod ingenting om terrorism i passbetänkandet. Det var därför vi yrkade på att lagstiftningen skulle skärpas. Socialdemokraterna röstade nej i kammaren. Men det finns ett tillkännagivande från en majoritet i Sveriges riksdag mot Anders Ygemans parti och Miljöpartiet, som har en annan uppfattning. Det tillkännagivandet har vi skickat till regeringen.

När det gäller budgeten och svensk beredskap, som är kärnan i denna interpellation, är jag väldigt besviken. Jag får inga besked om hur svensk beredskap ser ut, trots att regeringen var senfärdig. Så sent som i april i år gav man Säpo ett uppdrag att intensifiera arbetet. Så var det trots händelserna i Bryssel och i Paris och andra tragiska händelser. Vi får ingen återkoppling.

Jag har också förstått att regeringen inte avser att lyssna på Liberalernas förslag om att på nytt samtala om att tidigarelägga lagstiftningen när det gäller strid och samröre med terrororganisation utomlands. Det tycker jag är väldigt beklagligt.

Fru talman! Återigen: Tonläget i den här debatten är väldigt märkligt. Det finns ett skäl till att de sex partier som kom överens om 21 skarpa åtgärder mot terrorism inte har träffats. Det är att när regeringen bjöd in bland annat Roger Haddad till en sådan träff var det bara en av allianspartiernas företrädare som hade möjlighet att möta statsrådet. Vi kommer naturligtvis att förnya vår inbjudan och hoppas att Roger Haddad den gången har bättre tid i sin kalender för att träffa regeringen och diskutera förslagen.

När det gäller de skarpa åtgärderna vill jag säga: Ni hade åtta år på er. Ni kriminaliserade inte terrorkrigsresor. Ni stoppade inte missbruket av svenska pass. Ni fick inte fram några kommunala samordnare. Ni fick inte fram några kommunala handlingsplaner. Vi har nu skärpt Säpos arbete och varje år vid makten ökat Säkerhetspolisens budget. Det är upp till var och en att jämföra hur bra det gick för Roger Haddads parti vid makten med hur det har gått för den här regeringen.

Vi har från dag ett hållit koll på dem som har återvänt från slagfält. Säkerhetspolisen har en bra kontroll på dem. Det är en väldigt stor uppgift, och det är bakgrunden till att regeringen kraftfullt har ökat Säkerhetspolisens budget. Trots det arbetet finns det aldrig några garantier för att man kommer att bli framgångsrik. Det har den tragiska utvecklingen i vår omvärld alltför tydligt visat. Men vi är fast beslutna att göra allt vi kan för att bekämpa terrorismen och även i fortsättningen göra det i samarbete med de sex partier som har kommit överens om den nationella strategin mot terrorism i Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Maria Stockhaus har frågat landsbygdsministern vilka åtgärder han kommer att vidta när det gäller lagstiftningen om strandskyddet för att förenkla för bostadsbyggande i storstadsregionerna. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

I sin interpellation framhåller Maria Stockhaus bland annat att det är olyckligt att strandskyddsreglerna används som en förbudslagstiftning och att lagen borde rymma en möjlighet till avvägning mellan enskilda och allmänna intressen. Hon menar vidare att länsstyrelsernas hantering av särskilt det utvidgade strandskyddet ställer till problem.

Som jag anförde i mitt svar på Maria Stockhaus partikollega Tina Ghasemis fråga om strandskyddet för några veckor sedan (fråga 2016/17:246) kan jag konstatera att de regler om strandskyddet som vi har i dag - och som Maria Stockhaus nu vill ska ändras - beslutades efter ändringsförslag från den tidigare borgerliga regeringen. Jag vill understryka att ett av de centrala syftena med dessa ändringar var att begränsa ytterligare byggnation i de delar av landet där stränderna redan har exploaterats i hög grad och det finns ett starkt tryck på ytterligare byggnation längs stränderna, det vill säga typiskt sett i närheten av storstäderna.

Både av strandskyddsreglerna i sig och av de förarbeten som föregick den borgerliga regeringens reform av reglerna framgår att det rör sig om en förbudslagstiftning i syfte att skydda naturvärden och allmänhetens tillgång till strandområden. Strandskyddsreglerna ska liksom övriga regler om områdesskydd enligt miljöbalken tillämpas så att hänsyn tas även till enskilda intressen. En inskränkning i den enskildes rätt får inte gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses.

När det gäller det utvidgade strandskyddet vill jag hänvisa till mitt svar på Maria Stockhaus partikollega Roland Gustbées interpellation (interpellation 2016/17:90) vid debatten den 17 november. Som jag anförde då genomfördes både de bestämmelser om utvidgat strandskydd som vi har i dag och länsstyrelsernas översyn av det utvidgade strandskyddet på initiativ av den tidigare borgerliga regeringen. Enligt Naturvårdsverkets analys av resultatet av översynen ledde översynen till att det utvidgade strandskyddet minskade både i landet som helhet och i de flesta länen.

Regeringen anser, i likhet med den tidigare borgerliga regeringen, att hänsyn också måste tas till strandskyddets syften i de delar av landet där stränderna redan har exploaterats i hög grad och att det där många gånger kan vara desto viktigare att begränsa ytterligare byggnation. Vi har inte för avsikt att ändra denna inställning.

Som jag har anfört i flera tidigare svar till riksdagsledamöter avser regeringen dock att se över reglerna om områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen - de så kallade LIS-reglerna. Vi vill se en levande landsbygd som kan utvecklas, samtidigt som ett attraktivt landskap kan bevaras och värdefulla naturmiljöer skyddas, och bedömer att det finns en potential att utveckla LIS-instrumentet i det syftet. Syftet med översynen är att ytterligare främja landsbygdsutveckling i områden med god tillgång till stränder utan att de värden som strandskyddet långsiktigt syftar till att skydda riskerar att skadas.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Statsrådet lyfter i sitt svar flera tidigare frågor och interpellationer från mina moderata kollegor. Det visar tydligt hur viktig vi tycker att denna fråga är. Vi ser alla, oavsett var vi kommer ifrån, vilka konsekvenser de nuvarande strandskyddsreglerna får i våra respektive valkretsar. I Stockholmsområdet, som jag kommer från, försvåras, försenas och omöjliggörs viktiga bostadsbyggnads- och infrastrukturprojekt. Och i mer glesbefolkade områden går det inte att erbjuda attraktiva boendemiljöer vid vatten, något som är en av de stora fördelar som dessa delar av landet kan locka nya och välbehövliga invånare med.

Statsrådet lyfter också att nuvarande regelverk har initierats av alliansregeringen och ställer sig därför frågande till mina och mina kollegors frågor. Men även solen har fläckar. Även alliansregeringen gjorde bedömningen att effekterna av de nya reglerna inte blev det som var tanken från början. Därför tillsatte man Strandskyddsdelegationen.

Fru talman! Länsstyrelserna har använt möjligheten till utvidgat strandskydd minst sagt generöst, vilket gjort att det på många håll sätts stopp för byggande inom 300 meter från vatten. Vad som räknas som vattendrag finns det också många frågetecken kring. Hur bred ska en bäck vara, till exempel? När ska man beräkna bredden? Vad räknas som ett vattendrag?

Inom Moderaterna har vi insett att det inte räcker med att skruva i befintligt regelverk. Det behövs en helt ny lagstiftning inom detta område, en lagstiftning där man ger kommunerna större inflytande och där tillämpningen blir betydligt mer flexibel. Vi anser till exempel att det är rimligt att utse särskilt bevarandevärda områden men att det i övriga strandnära lägen ges större möjligheter till byggnation. Det bör också finnas områden som undantas från strandskydd, inte minst för att underlätta byggnation i till exempel glesbygd.

De regler kring strandskydd, och för den delen även andra regler som reglerar byggnation, som vi har i dag gör att det är svårt och tar lång tid att få fram nya bostäder. Ett lysande exempel är Ekerö, som nu tyvärr har svårt att hitta boenden för nyanlända. De flesta delarna av kommunen ligger inom 300 meter från vatten, och de delar som inte ligger inom 300 meter från vatten upptas av riksintressen. Detta gör det väldigt svårt att hitta byggbar mark i Ekerö kommun.

Grunden för strandskydd, att bevara och tillgängliggöra strand, är vi nog alla överens om. Men att inte regeringen ser att det behövs ett rejält omtag tycker jag är minst sagt anmärkningsvärt. Att bo och leva i närheten av vatten är en stor förmån och ger en bra boendemiljö. Vi har gott om stränder, och närhet till vatten har många som bor i vårt land.

Fru talman! Jag vill börja med att berömma Maria Stockhaus ärlighet, för detta handlar om, vilket blir allt tydligare för varje interpellation i frågan, att Moderaterna inte är nöjda med den kompromiss som gjordes under den förra alliansregeringen. Det kanske inte var Moderaternas vilja som gick igenom. Uppenbarligen är man inte nöjd med det beslut som man har fattat och som nu tillämpas runt om i landet.

Det är viktigt och bra att ledamoten är ärlig med detta. Men att peka på de myndigheter som har att tillämpa denna lagstiftning och säga att det skulle vara deras fel att lagen inte tillräckligt väl överensstämmer med Moderaternas intention med lagen, som dock inte står i lagen, är väldigt märkligt. Självklart kan det inte vara länsstyrelsernas fel om ni inte är nöjda med den lag ni skrev. Då får ni väl föreslå att lagen görs om.

Strax efter att den senaste bestämmelsen beslutades fattades det också beslut om en översyn av just tillämpningen av alla beslut gällande utvidgat strandskydd. Det är en översyn som pågår och alltså inte är färdig. Det har gjorts en utvärdering av hur det har gått så här långt, och det har lett till ganska stora minskningar över landet. Men översynen är inte färdig.

Ändå är Maria Stockhaus beredd att dra slutsatsen att regler som hon själv var med och skrev inte fungerar tillräckligt väl. Det är förhastat.

Det är väldigt tydligt att ett syfte med den senaste ändringen av strandskyddet var att nybyggnation inom områden som redan har ett stort tryck på stränderna skulle begränsas genom striktare regler. Å andra sidan anges i förarbetena till de så kallade LIS-reglerna att det finns områden i närheten av landets större tätorter som inte ska kunna komma i fråga för LIS-undantag utan snarare skyddas mer.

Regeringen, i likhet med den tidigare borgerliga regeringen, det vill säga det de faktiskt fattade beslut om, menar att man måste ta hänsyn till strandskyddets syften i de delar av landet där stränderna redan har exploaterats i hög grad och att det där många gånger är viktigare att begränsa ytterligare byggnation.

Vi avser inte att ändra denna inställning. Däremot vill jag och regeringen bygga vidare på LIS-instrumentet, vilket introducerades av den borgerliga regeringen men inte har nått sina syften och inte fått det genomslag som många förväntat sig.

Vi kommer därför att se över LIS-undantaget i syfte att verkligen främja landsbygdsutveckling utan att äventyra strandskyddets syfte. Det finns en efterfrågan på bostäder i hela landet, och en reform av LIS skulle kunna innebära att detta bättre kan mötas. Detta ingår i det bostadspolitiska paket som regeringen presenterade i somras.

Fru talman! En sak är vi i alla fall överens om, och det är att det behöver byggas fler bostäder. Bostäder vid vatten är attraktiva boendemiljöer både i storstadsområdena och på landsbygden.

Vi ser väldigt tydligt att det regelverk vi har i dag hindrar bostadsproduktion och gör det svårare för kommuner på landsbygden att bygga attraktiva boendemiljöer, likaväl som det är svårt för oss i storstadsregionerna att kunna bygga nya bostäder. Det finns ju mycket vatten även i storstadsregionerna.

Det kommer också tydliga signaler från allmänheten att de har svårt att förstå regelverket och att det tolkas godtyckligt. Många ger också uttryck för att man inte ser särskilt mycket av det här med att väga enskilda intressen mot det allmänna. Det är väldigt lite av enskilda intressen som får väga tungt i dessa beslut.

Regeringen kritiserar kommunerna för att de inte bygger bostäder, och många kommuner anger just byggregler inklusive strandskydd som en av orsakerna till att det tar tid och att det är svårt att få fram nya bostäder. Jag har varit kommunpolitiker i tolv år och bland annat jobbat med samhällsbyggnadsfrågor, och om jag ska vara riktigt ärlig förundras jag ibland över att det byggs något över huvud taget.

I Sollentuna blev nyligen en detaljplan underkänd i ett stort, nytt exploateringsområde på grund av strandskyddet. Det kullkastade planerna på att göra strandlinjen mer tillgänglig för allmänheten och omintetgjorde en väg som skulle vara bussgata och förse det nya området med kollektivtrafik.

Fru talman! Jag undrar om regeringen helt blundar för den kritik som strandskyddsreglerna får från både kommuner och allmänhet. När får vi se ett strandskydd som verkligen skyddar det som är skyddsvärt men inte förhindrar utveckling och byggnation?

Fru talman! Ändringen av strandskyddsreglerna 2009 innebar bland annat att kravet att få utvidga strandskyddsområden skärptes. Det gjordes också en reform där vartenda beslut om utvidgat strandskydd tas om, en enorm process som pågår. Vi har fått ett hundratal överklagade ärenden som vi hanterar inom Regeringskansliet, och alla länsstyrelser arbetar fortfarande med de här frågorna, som i många delar är svåra, bland annat eftersom det alltid är avvägningar mellan ett flertal allmänna intressen och enskilda intressen.

Regeringen ser att flera länsstyrelser har lyckats väldigt bra med att ta ett helhetsgrepp om strandskyddet inom sina län och inom översynen.

Att det behövs fler bostäder i Sverige står helt klart. Att regeringen är mycket aktiv för att möjliggöra fler bostäder över hela landet tycker jag också är tydligt. Att vi lyssnar på kommunerna är lika tydligt. Sveriges Kommuner och Landsting har till regeringen sammanställt en lång lista med förslag på regler som kan ändras snabbt, vilket kommer att underlätta bostadsbyggandet. Regeringen arbetar mycket aktivt med att punkt för punkt och i nära dialog med Sveriges Kommuner och Landsting bocka av denna lista. Det är ett arbete som självklart förs framåt, framför allt av min kollega bostadsministern.

Jag tycker också att det är märkligt att man säger att den här översynen är misslyckad, när en analys av länsstyrelsens översyn av det utvidgade strandskyddet så här långt, vilken presenterades i somras, ger vid handen att arealen utvidgat strandskydd i landet har minskat med 25 procent. Detta är individuella beslut. I varje beslut har det allmänna intresset vägts mot det enskilda.

Att avfärda detta som ett misslyckande och skylla det på länsstyrelsen och säga att de inte skulle ha följt regeringens beslut, när det i själva verket verkar vara själva beslutet man är missnöjd med, tycker jag är oaktsamt formulerat om våra myndigheter, som arbetar väldigt hårt med detta. Som jag sa: På många ställen har översynen av strandskyddet lett till förbättringar och förtydliganden som kommer att vara till gagn under lång tid.

En annan sak som jag tycker är tydlig är att den förra regeringen försökte ändra alla delar av reglerna kring strandskydd samtidigt, och man verkar nu inte riktigt nöjd med någon del. Den här regeringen har identifierat LIS-reglerna som det mest angelägna att ändra, och därför startar vi en reform och en översyn av dem. Det är bättre att i god ordning göra en sak i taget och kanske göra det lite mer ordentligt än vad den förra regeringen lyckades med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tror att jag och statsrådet har lite olika syn på vad "mycket aktivt" är när det gäller att se till att det kommer fram nya bostäder. Att skicka ut några miljoner i subventioner till kommunerna ser inte jag som att vara väldigt aktiv och se till att det blir nya bostäder.

Med tanke på de svar jag får både i statsrådets skriftliga svar och här i debatten är jag övertygad om att det nog inte är sista gången som statsrådet står här i talarstolen och debatterar strandskyddet med kollegor från Moderaterna, utan det kommer nog att ske fler gånger.

Vi har insett att det inte räcker med förtydliganden och förbättringar utan det behövs ett rejält omtag. Sverige har oerhört långa sträckor av land som ligger vid vatten. Det går att bygga attraktiva miljöer utan att för den skull förhindra allmänhetens åtkomst till stränderna. Det går till och med att i byggprojekt göra stränderna än mer åtkomliga, som vi har försökt att göra i Sollentuna men där projekten tyvärr har fått läggas ned eftersom länsstyrelsen har sagt nej.

Vi har insett att det behövs ett rejält omtag. Det räcker inte med att lappa och laga utan det behövs ett rejält omtag. Jag undrar varför regeringen inte ser det behovet när bostadsbristen är så stor.

Herr talman! Regeringen gör ett otroligt aktivt arbete för att möjliggöra bostadsbyggande i hela landet. Regeringen utför parallellt med det, och inte på något sätt i konflikt, ett aktivt arbete med att värna naturvården, skydda naturvärden och verka för ett ännu mer aktivt friluftsliv. Här är strandskyddet en pusselbit.

I våras fanns förhoppningar om att arbetet med bostadspolitiken skulle kunna ske i politiskt bred samsyn. Vi bjöd in till breda bostadspolitiska samtal. En av frågorna på dagordningen inför de mötena var strandskyddsreglerna. Tyvärr valde Moderaterna och övriga allianspartier att lämna de samtalen, och därmed har samtalen om bland annat strandskydd avbrutits. Det beklagar jag. Men detta innebär självklart inte att regeringens arbete för att skapa fler bostäder avstannar, samtidigt som hänsyn tas till skyddet av naturen och att värna friluftslivet.

Min kollega bostadsministern har presenterat ett bostadspolitiskt paket. Det har utvecklats i nära samarbete med Sveriges kommuner genom organisationen Sveriges Kommuner och Landsting. De förslag på åtgärder som har kommit därifrån genomförs. I det paketet har strandskyddet inte pekats ut som det stora hindret. I stället finns andra delar som de ber oss arbeta med, och därför är det andra delar vi också arbetar med.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Jesper Skalberg Karlsson har ställt frågan till mig hur jag och regeringen går vidare med arbetet att inom Europeiska unionen fasa ut bromerade flamskyddsmedel.

Jag vill tacka Jesper Skalberg Karlsson för att han tar upp frågan om bromerade flamskyddsmedel. De bromerade flamskyddsmedlen är en grupp av farliga ämnen som det är särskilt angeläget att helt fasa ut från varor i människors vardag och den yttre miljön. De sätts i samband med beteendestörningar, och vissa av dem är också misstänkt hormonstörande. De kan även ansamlas i fettvävnad och kan föras över från mamma till barn vid amning. I miljön är de långlivade och kan spridas långa sträckor via luften. De ansamlas i djur och sprids på så vis i näringsvävarna.

Sverige är och har varit aktivt i arbetet med att fasa ut bromerade flamskyddsmedel inom EU och även på global nivå.

Stockholmskonventionen är en global överenskommelse som förbjuder eller begränsar långlivade organiska föreningar. I dag regleras HBCDD, penta-BDE och okta-BDE i konventionen. Sverige har drivit på för att nominera ytterligare ett ämne - deka-BDE - för förbud. Beslut om detta tas vid konventionens partsmöte våren 2017.

På EU-nivå har Sverige även drivit på för att reglera HBCDD under Reach och har tagit fram underlaget som innebär att ämnet har tagits upp på listan över kandidatämnen för tillståndsprövning.

Trots det globala förbudet finns det alltså möjlighet att i EU söka tillstånd för användning av HBCDD som flamskyddsmedel i isoleringsmaterial. När ansökningar för tillstånd behandlades i Reachkommittén i början av 2016 röstade Sverige nej till att tillstånd skulle ges med motivering att det inte är möjligt att bedöma risken för miljön eller vilka åtgärder som behövs för att minimera exponeringen för ämnet. Dessutom skickar beviljade tillstånd negativa signaler i det globala utfasningsarbetet inom Stockholmskonventionen.

Även i det EU-direktiv som reglerar farliga ämnen i elektronik och i Reach finns begränsningar för bromerade flamskyddsmedel. Ett förslag till förbud under Reach för ytterligare ett ämne - deka-BDE - behandlas just nu.

Det finns ett ämne till. TBBPA är inte reglerat, men inom ramen för Reach utvärderar Danmark just nu om ämnet är hälso- och miljöfarligt. När denna utvärdering är klar kommer det att finnas ett bättre underlag för att bedöma om det behöver vidtas åtgärder för att hantera risker med användningen.

De flesta av de allra farligaste bromerade flamskyddsmedlen är således förbjudna, eller på väg att bli förbjudna, inom EU eller internationellt. Men tyvärr har även de ämnen som ersätter de förbjudna flamskyddsmedlen ofta negativa miljö- och hälsoaspekter. Förbud är en viktig del av arbetet för att fasa ut farliga kemikalier, men att reglera på EU-nivå tar lång tid och kräver mycket resurser. En annan viktig del är därför företagens eget arbete med att hitta bättre alternativ. Ett centrum för substitution kan vara ett starkt stöd för de företag som vill hitta bättre alternativ till farliga kemikalier. Regeringen har därför tillsatt en utredning som i mars kommer att lämna ett förslag till hur ett sådant centrum kan se ut.

Regeringen fortsätter att verka på global nivå och inom EU för att fler farliga flamskyddsmedel ska fasas ut. I regeringens skrivelse Giftfri vardag från maj i år finns en mer utförlig redogörelse för regeringens arbete för att minska riskerna med olika flamskyddsmedel.

Herr talman! Tack till ministern för svaret!

Regeringen fortsätter nu tidigare regeringars arbete med att fasa ut farliga kemikalier på unionsnivå och på global nivå. Det är glädjande. Sverige har ju under lång tid varit pådrivande för verkningsfulla och gränsöverskridande åtgärder på just kemikalieområdet. Det gäller egentligen allt från kvicksilver till avancerade hormonstörande ämnen.

Jag tror dessutom att ministern instämmer i att kontinuitet jämte envishet är en nyckelfaktor för att Sverige ska nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Det är just detta som är anledningen till att jag har väckt interpellationen. För att Sverige ska kunna ha en långsiktigt effektiv kemikaliepolitik krävs en samsyn i riksdagen angående bland annat substitutionsprincipen, subsidiaritetsprincipen och att beslut ska fattas på vetenskapligt evidensbaserad grund och inte på grund av ideologiska avvikelser.

Herr talman! I våras slog miljö- och jordbruksutskottet fast i sitt betänkande Miljöbalken och EU:s kemikalielagstiftning m.m. att kemikalielagstiftningen i allt väsentligt finns i gemensamma EU-förordningar. Om det är utskottet enigt, och det är bra. Med unionsgemensamma regler kan vi skapa förutsättningar för mer frihandel med hjälp av en gemensam marknad och åtgärda problem med utsläpp av farliga ämnen som lätt tar sig över landsgränser genom luft, varor och i vattendrag.

Låt mig ge ett närstående exempel. Om en svensk möbeltillverkare vill exportera en soffa till exempelvis Slovenien bör den tillverkaren inte hindras av att det finns olika regler för flamskydd. Eld fungerar i någon mening på samma sätt överallt. Det är precis sådana trösklar jag hoppas att vi kan jobba gemensamt för att slipa ned. Det är bra för hela unionens tillväxt. På samma sätt är det bra om hela unionen kan fasa ut farliga ämnen gemensamt så att inte barn i vare sig Sverige, Litauen eller Belgien får i sig exempelvis hormonstörare. Det för oss in på frågan om bromerade flamskyddsmedel.

Herr talman! Bromerade flamskyddsmedel medför stora risker. De är långlivade och de lagras i fettväven hos människor. Det innebär att begränsningar som sker nu kanske inte får effekt i Sverige på många år. Däremot ska man komma ihåg att begränsningar är möjliga. Bromerade flamskyddsmedel är tämligen enkla att minimera och i någon mån substituera. Det finns svenska innovationer på det området. Med unionsgemensamma styrmedel kan även globala värdekedjor påbörja substitution. Det är ju inte möjligt med exempelvis nationella förbud i ett land med färre än 10 miljoner invånare.

Jag vill därför ställa en fråga till miljöminister Karolina Skog med hänvisning till hennes interpellationssvar. Sverige har nominerat deka-BDE till ett förbud inom ramen för Stockholmskonventionen, och beslut ska fattas våren 2017. Hur ser möjligheterna ut för att det här blir verklighet, dessutom redan innan ämnet har förbjudits inom ramen för Reach? Finns det och krävs det en svensk strategi för att säkra att det här genomförs, och hur ser strategin ut för att få fler länder att lyfta upp dessa frågor både i kommissionen och i unionen?

Herr talman! Tack, ledamoten, för det engagemang du visar för denna otroligt viktiga fråga! Jag instämmer helt och fullt i att det är just envishet och ihärdighet som är nyckeln i kemikaliepolitik.

Jag känner mig väldigt stolt över att agera som en i en lång rad av svenska miljöministrar som har prioriterat och drivit kemikaliefrågor internationellt och gjort det oberoende av vilket parti man företräder. Det är helt enkelt en tydlig svensk linje. Denna tradition gör också att vi bemöts med aktning i de här sammanhangen när vi träffar andra länder och diskuterar lagstiftning, en aktning som är mycket värdefull och som jag gör mitt allra bästa för att använda på ett klokt och strategiskt sätt.

Sverige har varit aktivt i arbetet med att fasa ut de allra farligaste varianterna av flamskyddsmedel. Arbetet bedrivs i första hand inom Reach men är samtidigt globalt. De tecken vi ser nu gör att vi är optimistiska i fråga om att det är möjligt att få till ett förbud inom Stockholmskonventionen för ytterligare ett ämne. Men självklart sitter vi inte och väntar, utan vi för en aktiv dialog med andra länder och söker ständigt allierade i arbetet. Vi har också ett systematiserat arbete inom EU, där jag arbetar aktivt med andra miljöministrar som har upparbetade relationer i just kemikaliefrågor.

Vår myndighet, Kemikalieinspektionen, har också alldeles nyligen utarbetat ett specifikt samarbete med Danmark, som nämns i interpellationssvaret. Vi hjälps åt och delar på arbetsbördan så att vi inte arbetar på samma ämnen. Vi fördelar helt enkelt arbetet mellan länderna, och sedan samarbetar vi i kommunikationen med EU. Det är viktigt, för trots att vi nu har fått bort de allra farligaste flamskyddsmedlen kvarstår mycket arbete med att granska de ämnen som kommer som ersättning. I många fall misstänker vi att även dessa är skadliga, men att få fram EU-lagstiftning kräver ett stort kunskapsunderlag.

För att nå riktig framgång med att skapa en giftfri vardag måste vi också titta på helt andra vägar. Man kanske kan tillverka textilier som inte behöver behandlas med kemikalier för att tåla brand. Här har vi, precis som ledamoten nämner, svenska företag som ligger i framkant. Jag fick möjligheten att möta några av dessa häromdagen på en stor konferens som arrangerades av Kemikalieinspektionens Giftfri vardag. Regeringens samverkansprogram om nya material syftar bland annat till att söka de svaren. Var finns de nya lösningarna? Vilken politik krävs för att få fram dem och se till att de får stort genomslag på svensk, europeisk och global marknad? Det arbetet är väldigt aktivt.

Kemikaliepolitiken måste bestå av olika delar. En del är det här riktigt envisa arbetet med lagstiftning i Europa och i Sverige. En annan är att arbeta tillsammans med näringslivet och hitta nya lösningar. Det är där vi kan göra tekniksprång som kommer att göra verklig skillnad i allas vår vardag.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Det här kanske blir lite anekdotiskt, men jag minns att det på Parismötet COP 21 inför klimatavtalets framtagande var en paneldebatt med bland andra den svenska miljöministern, som då var Åsa Romson. Det var en lång rad av miljöministrar som alla var doktorer. Sedan presenterade man Åsa Romson som deputy prime minister of Sweden doctor Åsa Romson, och det blev tyst i salen. Det var alltså inte för att hon var doktor utan för att hon var svensk minister. Det var det som smällde allra högst. Det tycker jag att man kan tänka tillbaka på. Det är verkligen ett kvalitetssigill när Sverige åker ut i världen och talar om reformer man har genomfört på kemikalieområdet.

Herr talman! Det är viktigt att kemikaliepolitiken baseras på vetenskap och verkningsfulla åtgärder. Tittar man tillbaka här i Sverige ser man att på 1920-, 1930- och 1940-talen blev fabrikerna bara större och större. Efter ett tag märkte svenska industriarbetare att sot och aska regnade ned från himlen. Då kom man på den briljanta lösningen att bygga skorstenarna lite högre, för då sprids sotet och askan lite längre bort. Vi skickade problemet vidare till Norge och Finland.

I dag vet vi betydligt bättre än vi gjorde för bara 50 år sedan eller för 10 år sedan. Vi vet att utsläpp av växthusgaser är ett globalt problem som kräver globala lösningar. Vi vet att utsläpp av kemikalier som lätt sprids i varor, luft och vattendrag är ett problem som EU behöver agera mot med full kraft.

Jag tycker att det är rätt att den svenska regeringen driver på för begränsningar av bromerade flamskyddsmedel. Jag vet att det, som ministern nämner, kräver resurser. Bromlobbyn i Bryssel är inte vare sig liten, underfinansierad eller okunnig. Den har muskler att driva sin agenda kraftfullt.

Här hemma har regeringen gått fram med ett nytt styrmedel, den så kallade kemikalieskatten, som jag i och för sig har vissa synpunkter på. Det är ett avancerat och ganska svåröverskådligt regelverk när det gäller skatteuttaget, och det har i viss mening ovetenskapliga kriterier för vilka ämnen som ska omfattas. Men för en finansminister som söker nya intäkter antar jag att det helt enkelt inte gick att motstå.

Herr talman! Ett annat initiativ som regeringen jobbar med och som också har nämnts här i dag i svaret från miljöministern är ett centrum för substitution, som utreds för att eventuellt införas under mandatperioden. Det är ett lovvärt initiativ. Moderaterna motionerade 2015 om att inrätta en kunskapsportal för att sprida kunskap om kemikalier och substitution, och det här är i någon mening samma förslag men med ett annat namn.

Jag ska också nämna att Kemikalieinspektionen har en ganska intressant hemsida för såväl företag och inspektörer som konsumenter, där man informerar om farliga ämnen och de lagar som omfattar dem. Det tror jag är väl värt att bygga vidare på när man tar fram ett centrum för substitution.

Men den här interpellationen handlar i huvudsak om vad Sverige kan göra för att driva på inom EU för att fasa ut just bromerade flamskyddsmedel. Därför skulle jag vilja fråga miljöministern om utredningen angående detta centrum för substitution inkluderar frågan hur svenska forskningsresultat, svenska utvärderingar och svenska förslag om substitution av ämnen kan göras tillgängliga också för andra unionsländer. Om den inte gör det, vilka vägar har Sverige kvar att utveckla för att driva på inom unionen för ökad substitution? I Sverige är många ämnen som sagt redan förbjudna och används inte i tillverkning. Men nu är det i någon mening dags att täppa till så att de inte heller importeras.

Herr talman! För regeringen är en giftfri vardag för alla en högt prioriterad fråga. Vi har i det arbetet fokus på barns och ungas miljöer, på de produkter som vi köper som föräldrar och sätter i händerna på våra barn och på de miljöer och byggnader som barn och unga befinner sig i. Vi ska känna oss trygga med att de miljöerna och produkterna är säkra.

För att få fart på det här arbetet som har startats, och som har funnits under lång tid, har vi ökat finansieringen substantiellt. Kemikalieinspektionen har nya resurser och kommer att kunna göra en screening av ett stort antal produkter. Man har också fått ökade resurser som man kan använda för att utvidga samarbetet med andra länder, vilket man gör och har planer för att ytterligare utöka.

Precis som ledamoten säger finns ett stort intresse för svensk kunskap inom kemikaliepolitik och utvärdering av olika produkter.

Regeringen har också ett nära samarbete med forskarsamhället inom samverkansprogrammet och när det gäller att upparbeta relationer mellan departementen och olika forskningsinstitutioner. Där finns det ett mycket aktivt arbete i fråga om hur man kan förbättra kemikaliepolitiken och göra den mer effektiv och hur man kan sprida kunskap mellan olika länder. Även inom forskarsamhället finns det ett mycket stort intresse för Sverige. Vi svenskar kan vara stolta över den tradition som finns av en stark och tydlig kemikaliepolitik.

Kärnan i myndigheternas, regeringens och forskarnas arbete är att söka internationellt samarbete och tillgodose den efterfrågan som finns runt om i världen på våra erfarenheter.

När det gäller den del som handlar om att utveckla näringslivet uppfattar jag att intresset från näringslivet har tagit många steg framåt den senaste tiden, och det är otroligt glädjande. Detta bekräftas också av Kemikalieinspektionen.

Ambitionerna hos svenska företag att få fram riktigt bra produkter, i sin egen produktion men också i fråga om det som man köper av andra, är mycket höga och har förstärkts de senaste åren. En anledning till det, som jag uppfattar det, är att vi alltmer talar om kopplingen mellan kemikalier och andra politikområden. Det är kopplingen mellan kemikalier och klimatförändringar, och det är kopplingen mellan kemikalier och hälsopolitiken där kemikalieanvändningen tyvärr genererar stora kostnader.

Jag känner mig mycket stark i detta arbete, bland annat för att jag vet att jag har ett starkt stöd i riksdagen. Det är jätteviktigt när vi åker till EU och förhandlar. Jag känner mig också stark för att jag har ett enormt stort stöd från näringslivet. Det finns ett stort intresse att testa nya vägar och hitta nya lösningar som är verkligt hållbara, både i fråga om ett giftperspektiv och i fråga om att bemöta klimatutmaningen.

Jag vill återigen tacka ledamoten för att han har tagit upp ämnet och bekräftar det starka stöd som en aktiv kemikaliepolitik har i riksdagen.

Herr talman! Vi omges dagligen av tusentals kemikalier utan att tänka på det. Många av dem är livsnödvändiga. Tack vare att vi har forskat fram dem har vi kunnat bygga det samhälle som vi har i dag. Kemikalier har bland annat möjliggjort längre hållbarhet på mat, på byggmaterial och på telefoner. Kemikalier möjliggör också att forskningen hittar mediciner som räddar liv inom sjukvården. Det moderna samhället är på många sätt beroende av fördelar som kemikalier medför. Kemikalier utgör också ett viktigt bidrag till ekonomisk och social välfärd i frågor som rör handel och sysselsättning.

Som miljöministern nämner finns det förstås också risker med kemikalier. I och med en allt större kemikalieanvändning kommer också ett ansvar för vilka kemikalier vi använder och hur de påverkar människor, natur och djurliv.

Alla kemikalier är inte bra. En del kemikalier har visat sig påverka exempelvis människans hormonsystem och reproduktion och kan ge upphov till astma och allergier. De kan orsaka stora effekter på natur och djurliv. Vissa ämnen finns dessutom lagrade i varor och i byggnader och kan påverka människors liv och miljö under en lång tid framöver och är svåra att överblicka i dag, eftersom vi inte har innehållsförteckningar på till exempel byggmaterial.

Bromerade flamskyddsmedel har nästan samtliga de egenskaper som jag nämnde tidigare. Därför hoppas jag att regeringen håller igång sitt arbete, främst inom Europeiska unionen och på den globala nivån, att fasa ut dem. Regeringen har ett starkt stöd i denna kammare, och det finns tillkännagivanden från både det förra riksmötet och detta.

Jag tackar för en angelägen debatt, och vi ses snart i kammaren igen.

Herr talman! Den svenska kemikaliepolitiken syftar till att nå miljömålet Giftfri miljö. Det är det miljömål som bedöms vara svårast att nå, därför att utvecklingen inom kemikaliepolitiken är mycket snabb, medan de verktyg som vi har i fråga om lagstiftning är långsamma och kräver ett mycket hårt arbete med att få fram kunskap men också ett mycket hårt arbete inom Europeiska unionen, där lagstiftningen huvudsakligen sker. Det krävs också ett mycket nära samarbete med andra länder som tänker som vi i dessa frågor. Men Sverige har en mycket god tradition att följa. Vi arbetar mycket aktivt, både vad gäller lagstiftning och vad gäller att söka nya lösningar tillsammans med forskarvärlden och näringslivet.

Det finns många spännande lösningar där ute och en aktiv innovationspolitik som tar dessa produkter från idé till en stor marknad. Det är en viktig del av detta arbete. Det är också viktigt att vi kopplar ihop arbetet med kemikalier med andra politikområden, inte minst klimatfrågan. Ett förändrat klimat kommer nämligen att göra att kemikalier i vår vardag kommer att bete sig annorlunda.

Jag känner mig också stärkt av att kunna vara en del av denna svenska tradition och av det breda stöd som dessa frågor har i riksdagen. Om jag är rädd för någonting är det det vetenskapsförakt som faktiskt växer fram i delar av den allmänna debatten. Det som ibland kallas post-truth - ifrågasättande av att politiken ska baseras på sanning. Om vi ska stå upp för någonting måste vi gemensamt stå upp för att politiken och lagar även framöver ska baseras på kunskap, vetenskap och evidens. Vi behöver aktivt och gemensamt stå upp för ett sådant förhållningssätt.

Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.