Interpellationssvar - 2016-10-21

Herr talman! Beatrice Ask har frågat mig om jag och regeringen delar Statskontorets uppfattning att utredningsverksamheten inte har getts tillräcklig uppmärksamhet från polisledningen. Hon har också frågat vilka initiativ jag och regeringen tänker ta för att öka polisens förutsättningar att klara upp brott.

Att utreda brott är en av Polismyndighetens kärnuppgifter och en uppgift som har stor betydelse för människors tilltro till rättssamhället. Det är därför viktigt att brottsutredningsverksamheten prioriteras högt. Detta budskap har regeringen i olika sammanhang framfört till Polismyndigheten. Utredningsverksamheten är också, tillsammans med verksamhet kopplad till migration, terrorhot och situationen i särskilt utsatta bostadsområden, en nationellt prioriterad fråga inom Polismyndigheten.

Det finns behov av en resursmässig och kompetensmässig förstärkning av brottsutredningsverksamheten, vilket är något som även Statskontoret konstaterar. Bland annat därför har regeringen i budgetpropositionen föreslagit ett tillskott till Polismyndigheten på över 2 miljarder kronor under perioden 2017-2020. Enligt vår mening är det också viktigt att Polismyndigheten själv styr över sammansättningen av sin personal. Det möjliggör nu omfattande rekryteringar av civila utredare och specialister på utredningar av olika brottstyper.

Brottsutredningsverksamheten behöver även utvecklas på andra sätt, till exempel genom effektivare arbetsformer. Polismyndigheten har därför fattat ett stort antal nationella beslut som syftar till ett mer enhetligt och effektivt förundersökningsarbete och ökad lagföring. Så som Statskontoret framhåller är det dock viktigt att ha ett långsiktigt perspektiv på utvecklingsfrågorna och införa ambitionshöjningar stegvis. Viktigast för närvarande är att få stabilitet i organisationen och lägga grunden för den fortsatta utvecklingen av verksamheten. Jag kommer också att noga följa myndighetens eget arbete på området.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret.

Polisens utredningsresultat sjunker och har gjort så under flera år. Samtidigt som polisen redovisar en mindre andel utredda anmälningar och lägre andel uppklarade brott har kostnaden per bearbetat ärende ökat. Många anmälningar avskrivs dessutom omedelbart mer eller mindre på rutin. Det här är inte en acceptabel utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statskontoret ifrågasätter i sin delrapport som kom för någon vecka sedan i vilken utsträckning genomförandet av polisreformen kan ha inverkat på de dåliga resultaten, i vart fall fram till utgången av 2015. Hur alla de problem vi nu ser i organisationen påverkar vet vi naturligtvis inte. Vi vet bara att allt talar för att resultaten kommer att fortsätta att sjunka.

Statskontoret anser att polisens verksamhet, inklusive utredningsverksamheten, är så komplex och omfattande att "ett långsiktigt perspektiv på utvecklingsfrågorna är en förutsättning för att nå resultat". Indirekt skriver Statskontoret att man försökt förändra snabbt, trots att tidigare erfarenheter visar fördelarna med att låta ett förändringsarbete ta viss tid.

Man pekar också på att många chefer vittnar om en reformtrötthet. Dessutom vet vi att många erfarna poliser slutar och att vi har brist på förundersökningsledare. Statskontoret tycker att det fortsatta reformarbetet "bör genomföras med en medvetenhet om behovet av att prioritera i utvecklingsarbetet och att införa ambitionshöjningar stegvis. Genom fokus och uthållighet förbättras förutsättningarna att på sikt nå målen för omorganisationen", säger man. I det sammanhanget nämner man särskilt utredningsverksamheten.

Statsrådet har tyvärr ingen uppfattning om Statskontorets analys. Inrikesministern säger i sitt svar att det är viktigt att brottsutredningsverksamheten prioriteras högt och att regeringen minsann har sagt det flera gånger till Polismyndigheten. Man undrar: Hur då? Sedan påpekar statsrådet att utredningsverksamheten är "tillsammans med verksamhet kopplad till migration, terrorhot och situationen i särskilt utsatta bostadsområden, en nationellt prioriterad fråga inom Polismyndigheten". Jodå.

Herr talman! Om allt detta är prioriterat, då ligger det nära till hands att utredningsverksamheten drar det kortaste strået. Flyktingströmmen, oron i 53 utsatta områden, terrorhot med mera tar tid därför att det oftast är akuta ärenden, och polisen måste använda stora insatser. Komplicerat utredningsarbete har inte samma status och får inte samma intresse. Det är därför som det krävs att regeringen är övertydlig i sin styrning. Jag saknar den tydligheten.

Inrikesministern framhåller att det behövs mer pengar och en kompetensmässig förstärkning, och så är det. Men jag är inte lika säker på att Anders Ygemans budget räcker. För den ska ju faktiskt inte bara användas till utredningsverksamhet.

Som vanligt återkommer ministern till att det är Polismyndigheten, läs rikspolischefen, som kan och ska lösa alla problem. Regeringen har tydligen ingen uppgift. För egen del har jag väldigt stor respekt för myndigheternas självständighet. Men jag anser också att det krävs tydlighet i både styrning och uppföljning från den ansvariga regeringen.

Det inte heller rimligt att förvänta sig att omorganisationen ska lösa de bekymmer vi ser med brottsuppklaring, även om det finns förändringar i den som kan innebära förbättringar. Min fråga är: Har inrikesministern och regeringen några idéer om hur polisens förmåga att utreda och klara upp brott ska stärkas?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag kan börja med att enkelt svara på Beatrice Asks fråga. Svaret på den frågan är ja. Vi gör också mycket och har gjort mycket för att skärpa det. Ett resultat av det ser vi i Göteborg. Där har vi gått från en situation där nästan inga av de allvarliga brott och de mord som skedde i den organiserade brottsligheten klarades upp till en situation där vi har ett antal fällande domar.

Vi har två personer som har dömts till 18 års fängelse för mord, och de domarna har också vunnit laga kraft. Vi har åtta personer som i tingsrätten dömdes till livstids fängelse och till 14 år för mord respektive förberedelse till mord, etcetera. Vi har på dessa mycket viktiga områden ett positivt trendbrott.

Jag delar Statskontorets och det som i debatten förefaller vara Beatrice Asks uppfattning att vi måste ha tydligare fokus. Men vi kan inte förändra allt samtidigt. Det har varit ett problem i omorganisationen att förutom alla de saker som förändrades med omorganisationen och som regeringen och riksdagen varit överens om har också ambitiösa poliser valt att förändra och förbättra andra saker samtidigt. Det har nog varit olyckligt och lett till ett sämre resultat än vad som annars hade varit fallet. Därför kommer vi att återvända när det gäller frågan om mål- och resultatstyrning.

Herr talman! Det kan också vara värt att påpeka att det regleringsbrev som regeringen skrev för polisen var ganska exakt 50 procent kortare än det som Beatrice Ask skrev till polisen. Det kan också vara värt att påpeka att när vi hade gjort det föreslog Beatrice Ask och hennes allianskamrater inte färre prioriteringar för poliser. Hon ville tillföra 17 nya prioriteringar för polisen och var inte beredd att ta bort en enda sak i det arbetet.

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt bra att vi har fått fällande domar i bland annat Göteborg. Visst får polisen en del gjort, och visst når vi resultat på många ställen. Man kan fråga sig på vilket sätt den nuvarande regeringen har bidragit till att lösa just de ärendena. Det tror jag är att ta i.

Vi behöver inte diskutera det som faktiskt fungerar. De rapporter vi har om hur det ser ut med utredningssituationen visar att den sjunker som en sten. Vi får ett väldigt dåligt resultat för de skattepengar som vi lägger här. Vi diskuterar här Statskontorets rapport. I den görs en analys av frågeställningen: Har omorganisationen förstärkt eller bidragit till de dåliga resultaten när det gäller utredningar eller finns det andra skäl? Statskontoret säger att det är tveksamt till om omorganisationen är bekymret därför att vi har sett problem under en längre tid.

Man tror dock inte heller att man kan åstadkomma förbättringar tillräckligt snabbt genom att bara förvänta sig att organisationen ska sätta sig. Statskontoret kräver ett fokuserat, målmedvetet och långsiktigt arbete, och det tror jag är klokt. Man meddelar också, vilket jag tycker är bra, att man i sin nästa rapport särskilt ska titta på utredningsverksamheten. Det är någonting vi efterfrågar.

Jag menar att det är nödvändigt att vara tydlig från regeringens sida om att utredningsverksamheten är central. En av polisens kärnuppgifter - det finns en eller två till - är att utreda och klara upp brott. Vi ska se det och analysera var det går dåligt och var det inte gör det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inrikesministern och jag har diskuterat detta tidigare. Jag menar att det finns många exempel där man slarvar med sådant som vi redan i dag vet fungerar. Här kan regeringen och statsrådet ligga som en rem efter marken och kräva insatser och åtgärder eller svar på frågan om varför det inte fungerar. I den tidigare debatten tog jag upp exemplet med att man inte sköter DNA-registret på det sätt som vi skulle önska för att säkerställa att det utbyte Sverige har med andra länder gör att man snabbare och mer precist kan se vilka som kan vara misstänkta i olika ärenden.

Det handlar också om att säkerställa att man har rätt personal. Här har omorganisationen nog ställt till det, för vi har många missnöjda poliser som lämnar sitt jobb. Vi har många erfarna poliser som väljer att gå i pension därför att det inte finns möjlighet att gå ned i arbetstid eller därför att de tycker att det inte är någon som vill ha dem i alla fall. Det är ett bekymmer, för när det gäller utredningar av allvarliga brott är lång erfarenhet ofta en viktig faktor: Man känner att saker och ting inte stämmer, man ser samband och man har en förmåga. Det är dessa personer som är de bästa när det gäller att lära upp nya utredare.

Man ser ganska tidigt om någon har förmåga att arbeta som förundersökningsledare. Poliser säger till mig att problemet är att många av dessa personer nu har försvunnit till andra områden. Det är tomt. Om man inte har några förundersökningsledare och när man har brist på erfarenhet har man ett problem. Här kan naturligtvis regeringen, i alla samtal som jag utgår från att ni har med Dan Eliasson, påpeka att det krävs extra insatser.

Vi har från Moderaterna bland annat i vårt budgetförslag lagt pengar för att man kan tänka sig lönepåslag för grupper som man ser är en total bristvara eller som man vill uppmuntra.

Det handlar också om att använda nationell kompetens. Det är viktigt.

Man ska nog inte göra sig bred över att man skriver kortare regleringsbrev. Det går alltid att diskutera. Däremot är ordet "prioritera" missbrukat här i riksdagen. Det låter som att vi prioriterar allting. Det är mycket som är viktigt, men allt kan inte vara prioriterat.

Herr talman! Jag tänkte att jag skulle börja med att återge vad Beatrice Ask själv har sagt: Polisens löner sätts inte i riksdagen. Jag delar den uppfattningen, och det är också en ganska bra kommentar till Moderaternas motion. Lönerna sätts nämligen av arbetsmarknadens parter. Det är en bra ordning, tycker jag, och det har också Beatrice Ask åtminstone fram till dags dato tyckt.

Om jag på något sätt gav intrycket av att det var regeringen som hade löst de tunga morden i Göteborg ber jag verkligen om ursäkt. Äras den som äras bör! Det är Göteborgspolisen, polisen i Västsverige och deras ytterst kompetenta utredare som har löst brotten och lyckats ställa de ansvariga till svars. Jag gläds över det. Om vi ska klara utvecklingen framåt måste vi se till att sätta grova brottslingar bakom lås och bom. Därför är det ett glädjande trendbrott vi ser i Göteborg. Det är också glädjande att så mycket information har kommit inifrån de här gängen och att de spricker som troll i solen.

Jag delar uppfattningen att vi ska ha tydligare fokus. Regeringen kommer inom en ganska snar framtid att återkomma med hur vi ser på styrning och resultatuppföljning i polisen. Jag tror att vi måste ha ett system på plats där vi kan jämföra trygghetsutveckling över tid så att oppositionen kan ställa både regeringen och polisen till svars. Vi ska också kunna jämföra olika delar av landet och olika arbetssätt för att säkerställa att man använder de absolut bästa metoderna överallt i landet. Dåliga metoder och dåliga arbetssätt ska mönstras ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi måste ifrågasätta vårt arbete som lagstiftare: Kan vi göra mer för att renodla och underlätta polisens verksamhet? Både Beatrice Ask och jag vill att fler misstänkta ska topsas. Vi kan ibland tycka att polisen topsar för få, men om det finns lagar och regler som gör det svårare för polisen att topsa måste vi naturligtvis se över dem.

Jag tror inte att problemet är att polisen inte vet att det är viktigt att utreda brott. Det tror jag att varje polis förstår. Däremot tror jag att det är ett problem att politiker gärna vill prioritera allting i polisens verksamhet. Det var i det häradet jag tog upp polisens regleringsbrev, och det var i det häradet jag nämnde att Beatrice Ask och hennes alliansvänner vill tillföra en väldig massa prioriteringar till polisen utan att ta bort en enda. Det tror jag är en dålig väg framåt.

Jag vill delvis vända mig emot den bild som har förekommit i den politiska debatten av att det är väldigt många som lämnar polisen. Två tredjedelar av dem som har lämnat polisen i år har gjort det för att söka nytt jobb hos Säkerhetspolisen eller för att gå i pension. De som nu går till Säkerhetspolisen går till en ny myndighet, medan de som tidigare gjorde det bytte jobb inom samma myndighet. Det är knappast ett bevis på att personalomsättningen ökar.

Däremot finns det en liten oroande trend där några som har varit i polisen i sju till tio år lämnar yrket. Där måste vi vara vaksamma, och där måste polisen visa sig som en attraktiv och lyhörd arbetsgivare, vilket kanske inte alltid har varit fallet vid alla tillfällen tidigare.

Herr talman! Nej, det sker ingen massflykt från polisen. Men det som är problemet när det gäller utredningsverksamheten - som vi talar om just här - är när nyckelpersoner, erfarna och kunniga utredare, väljer att sluta för tidigt. Vi behöver dem. Det var min poäng, och jag menar att man då kan använda löneinstrumentet.

Vi ska inte sätta löner i riksdagen; jag håller helt med om det. Men eftersom lönekostnaderna är bland de största i polisens budget förutsätts ett ökat budgetutrymme för detta ändamål om polisledningen ska kunna använda det i sina förhandlingar. Annars har de inget utrymme för att höja någon lön. Jag pekar på att löneinstrumentet kan vara ett sätt att behålla personal, men det finns givetvis även andra.

Det är inte jag som ska hitta på vad man kan göra för att förbättra verksamheten, men jag tror inte att vi har krångliga regler för topsning. Det handlar om hur man prioriterar i polisverksamheten. Att jobba med utryckning, stökiga och utsatta områden och annat är ofta mer prioriterat och har högre status än att sitta och fundera över komplexa frågor i en stor utredning. Polisen måste klara av att göra både och, och då behövs resursförstärkningar men också metodutveckling.

Jag har stora förhoppningar när det gäller den brottssamordning som man ska bygga upp i den nya organisationen. Då kan man se samband över landet och lära på ett sätt som man inte har gjort tidigare. Det är en sak som kan bli bra, men vi är långt ifrån där ännu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag efterlyser en tydlighet från regeringen om att polisen måste ta tag i detta. Man måste göra hemläxan vad gäller baskunskaper och basfunktioner i utredningsarbetet, man måste fånga problem som gör att vi inte har rätt personal på plats och man måste säkerställa att vi får en vändning i den tråkiga utveckling vi ser när det gäller resultatet.

Herr talman! Både regeringen och Moderaterna har betydande resurstillskott till polisen i sina respektive budgetar. Det rör sig om över 2 miljarder kronor. Inom ramen för det går det såklart att såväl anställa fler poliser och civilanställda som att förbättra arbetsvillkor och arbetsmiljö för polisen. Det är en fråga för arbetsmarknadens parter att förhandla om detta.

Beatrice Ask efterfrågar en tydlighet rörande utredningsverksamheten. Jag kan ställa upp på i princip alla punkter som Beatrice Ask nämner. Det är besvärande att utredningsresultaten har fallit, att de har fallit under lång tid och också, tyvärr, att Statskontoret pekar på att de kommer att fortsätta falla. Vi kommer sannolikt att ha fallande utredningsresultat även nästa år.

Däremot tror jag att vi kommer att kunna vända utvecklingen när det gäller vissa brottstyper men att vi också i vissa delar av landet kommer att kunna öka effektiviteten, det vill säga öka andelen fall som kommer till åklagare, och öka genomströmningshastigheten i utredningarna. Vi kommer alltså att kunna se en positiv utveckling på vissa områden men en fortsatt negativ utveckling på andra områden.

Sedan delar jag helt - och jag ber om ursäkt om det föreföll som att jag inte gör det - Beatrice Asks uppfattning om att de äldre och duktiga erfarna utredarna är extremt viktiga för att komma vidare. Det visar inte minst de framgångsrika utredningarna i Göteborg som jag visade på - otroligt enträget, metodiskt och dyrt arbete. Jag tror att bara utredningen om Vårväderstorget motsvarar i storleksordningen 600 vanliga brottsutredningar, men så fick vi också åtta fällande domar i tingsrätten. Vi får se om de domarna står sig i hovrätten.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Den här debatten riskerar att bli ganska lik den förra. Nej, säger Beatrice! Vi får se.

Beatrice Ask har frågat mig vilka slutsatser jag och regeringen drar av Statskontorets rapport om polisens arbete lokalt och vilka åtgärder som planeras för att säkerställa att polisreformens mål om en verksamhet nära medborgarna ska förverkligas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ombildningen av polisen till en myndighet är en av de största förändringarna inom svensk statsförvaltning i modern tid. Som Beatrice Ask har noterat visar Statskontorets rapport att flera viktiga åtgärder redan har vidtagits, vilket ger förutsättningar att på sikt nå målen för reformen.

Polisverksamheten ska komma närmare medborgarna där det behövs som mest. Jag kan se att Polismyndigheten har tagit viktiga steg mot det målet. De flesta kommuner har numera en kommunpolis, användningen av medborgarlöften ökar och tillsättningen av områdespoliser pågår. För att nå ännu längre behöver det bland annat bli fler poliser där de behövs som bäst, framför allt i de utsatta områdena.

Statskontoret konstaterar även att det finns arbete kvar att göra de närmaste åren. För ett par veckor sedan presenterade rikspolischefen en rad åtgärder som ska vidtas för att möta flera av de problem som Statskontoret lyfter fram. Bland annat ska fler polisanställda rekryteras.

För att möjliggöra för Polismyndigheten att rekrytera dessa personer har regeringen i budgetpropositionen för 2017 föreslagit att myndigheten tillförs över 2 miljarder kronor under perioden 2017-2020. Det är emellertid Polismyndighetens ansvar att bedöma vilka åtgärder som behöver vidtas för att fullgöra de arbetsuppgifter som myndigheten har och att besluta om hur resurserna ska fördelas. Regeringen föreslår även att uppgifter avlastas polisen och överförs till andra myndigheter.

Jag kommer även fortsättningsvis att noga följa arbetet för att säkerställa att intentionerna med reformen infrias. Jag ser också fram emot Statskontorets kommande rapporter innan vi kan göra en slutlig bedömning av ombildningen och dess resultat.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag är inte alls rädd att det här handlar om samma sak som den förra debatten. Polisverksamheten är stor, och Statskontoret har analyserat olika delar av verksamheten.

Polisreformen har som övergripande idé att undanröja de hinder som vi hade tidigare för att nå högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, ökad flexibilitet och bättre verksamhetsresultat. Polismyndigheten ska utvecklas så att brottsuppklaringen och ingripandeverksamheten förstärks, samtidigt som den lokala närvaron och tillgängligheten ska förbättras. Det är det vi ska fokusera på nu.

Förhoppningen är att den nya polismyndigheten ska ha en bättre och fördjupad lokal anpassning och ett bättre lokalt arbete. Där är vi inte, och det är den polisverksamheten jag vill diskutera.

Sammanfattningsvis bedömer Statskontoret att tyngdpunkten igenomförandearbetet "hittills legat på centralstyrning och att stärka den nationella strukturen", det vill säga mer eller mindre allt det vi inte ville ha. Man har ägnat sig åt centralisering och den övergripande verksamheten men inte alls åt den lokala verksamheten.

Statskontoret konstaterar att det krävs ökat fokus på medarbetarskap och förankring och en prioritering av det lokala polisarbetet. Anders Ygeman har ju precis som vi i riksdagen uppvaktats av många missnöjda kommunföreträdare. Riksdagen har också i ett tillkännagivande bett att regeringen ska återkomma med en redovisning av vilka åtgärder man vidtar för att öka antalet lokala poliser eftersom vi befarar att det finns problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min enkla fråga är vad Anders Ygeman tänker göra när det är uppenbart att polisen ännu inte ens är i närheten av polisreformens mål om bättre lokal närvaro och tillgänglighet.

I svaret säger statsrådet att polisverksamheten har kommit närmare medborgarna. Det är direkt fel. De flesta kommuner har numera en kommunpolis, säger Anders Ygeman. I verkligheten kan en kommunpolis, alltså en person, ha fem sex kommuner att ansvara för. Hur mycket lokal förankring och hur mycket samverkan med kommunala förvaltningar, föreningar, företag och medborgare tror man att det blir av det?

Polisens internrevisorer konstaterar dessutom att det saknas arbetsbeskrivningar av vad en sådan här kommunpolis kan göra. Det är allvarligt. Man vet inte vad man ska göra. Man är ensam och har fem sex kommuner att hantera. Tjosan, det är ju ingen lokal förankring! Det är en tanke, men vi är långt ifrån en lösning på problemet.

Medborgarlöften, ja, sådana finns. Men inte överallt, och kvaliteten kan diskuteras, säger Statskontoret. Man talar om en risk för att de kan komma att upplevas som pappersprodukter, och det är ju inte så bra.

Lokalpolisområdena har fått ett avsevärt större uppdrag jämfört med de tidigare närpolisområdena, och det finns skäl för det. De ska kunna vara självgående, kunna leda och samordna arbetet och ta egna initiativ och så vidare. När det gäller lokalpolisområdena säger statsrådet att det pågår en anställning av områdespoliser. Må så vara, men något som Statskontoret konstaterar är att man på papperet har kommit ganska långt och genomfört målet om att hälften av resurserna i en region ska finnas lokalt, men i verkligheten får vi många rapporter om minskade operativa resurser. Det har blivit färre människor som arbetar lokalt i praktiken. Frågan är vad regeringen tänker göra åt det. Hur länge ska det accepteras?

Inrikesministern säger att man nu ska rekrytera mer personal. Jo, det är också sant och det är helt nödvändigt. Båda våra partier har budget för att göra mer, och vi har mest. Men sanningen är att rikspolischefen har meddelat att han måste anställa fler än vad budgeten tillåter.

Herr talman! Låt mig först konstatera att vi delar samma mål för omorganisationen. Vi har fattat alla beslut om omorganisationen gemensamt. Den planerades under Beatrice Asks tid som justitieminister med starkt stöd från Socialdemokraterna och alla andra partier i riksdagen.

Jag vill också säga att det finns en risk i en sådan här debatt att oppositionen framhåller alla brister i omorganisationen, som naturligtvis finns där och som Statskontoret har pekat på, och att regeringen pekar på alla ljusglimtar och de positiva saker som också finns där och som Statskontoret också pekar på. Det blir lätt en lite märklig debatt, för sanningen är naturligtvis att det både finns en del positiva saker som har hänt och en del saker som inte alls har blivit som vi har tänkt. Så ser det ut.

En av de viktigaste sakerna att ha med sig är att vi samtidigt som vi gjorde den största reformen av svensk statsförvaltning sedan 1950-talet hade vi extrema påfrestningar för svensk polis i form av förhöjt terrorhot, i form av den största flyktingkrisen i modern svensk historia och i form av den första beslutade gränskontrollen på över 20 år. Det är klart att gör man de här sakerna samtidigt kommer man inte att nå fram fullt ut. Det måste man ha med sig i bilden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det stämmer att Statskontoret pekar på att man har ökat den nationella slagkraften. Det var också ett mål med omorganisationen. Det är också en del som har varit mycket viktig för polisens förmåga att hantera de här starka yttre påfrestningarna: gränskontroll, terrorhot och flyktingkrisen. Det hade varit väsentligt svårare att möta de här påfrestningarna i en organisation med 21 länsmyndigheter.

Det stämmer att vi vill öka den lokala närvaron. Vi vill öka den där den behövs som mest. Vi vill börja i de socialt utsatta områdena.

Det finns också positiva exempel. I Botkyrka har man en tredubbling av antalet poliser i yttre tjänst. På Hisingen i Göteborg har det blivit hundratals fler poliser och 200 färre chefer. Det är i grunden en positiv utveckling. Det var det som både Beatrice Ask och jag ville se med den nya reformen. I Vivalla genomförs nu ett pilotprojekt som handlar om att få 14 nationella myndigheter att samarbeta lokalt för att slå ut brottslighet och brottslingar i ett hårt utsatt område.

Men jag vill ändå problematisera det lite. I den debatt som vi hade för bara några minuter sedan var det viktigt att regeringen prioriterade utredningsverksamheten och såg till att ha människor som sitter och utreder - det är det. Nu pratar vi om den yttre tjänsten. Oavsett hur stor budget vi har för polisen kommer vi alltid att vara tvungna att göra en avvägning mellan flera viktiga områden.

Jag är övertygad om att vi kommer att se fler poliser i de mest socialt utsatta områdena. Där måste vi ha en högre polisnärvaro för att ge de människor som bor där trygghet. Vi har sett under de senaste åren att tryggheten i samhället har ökat men inte för dem som bor i de socialt utsatta områdena. Där ser vi att otryggheten har ökat, att samhällstilliten har minskat och att förtroendet för polisens trygghetsskapande arbete har minskat. Då finns det egentligen bara en väg: att se till att det varaktigt finns fler poliser i lokalsamhället.

Herr talman! Får jag börja med att kommentera statsrådets synpunkt att det finns en risk att oppositionen framhåller brister medan regeringsföreträdarna talar om det som är positivt? Det är faktiskt poängen i en demokrati. Oppositionens uppgift är att peka på och lyfta fram det makthavarna möjligen inte vill prata om.

Det jag har försökt fokusera på i den här diskussionen och i den förra är olika bedömningar som görs i delrapporten om genomförandet av polisreformen. Det är helt riktigt att vi var överens om vad som skulle åstadkommas. Men vi är också väl medvetna om att allt inte blir rätt från början. Därför behöver man ett sakligt underlag. Det kan gälla utredningsverksamheten eller den lokala närvaron och olika delar. Jag kommer att fortsätta att gå igenom delar av den här rapporten, för jag tycker att det bara är så metodiskt som vi kan säkerställa att vi får en bra och modern polisorganisation.

Akuta problem, flyktingsituationen och annat, förrycker naturligtvis möjligheten att genomföra saker man vill göra. Det påverkar hela tiden. Det visste man redan från början. Det måste man försöka ta höjd för. Men det är klart att jag också har respekt för att man ibland blir försenad eller att det inte går. Det problem som Statskontoret pekar på är att man enbart har fokuserat på centralisering. Man har enbart fokuserat på den nationella nivån och bryr sig liksom med armbågen om vad som sker lokalt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det närmast är ett skämt att prata om kommunpolis om man tillsätter en person som ansvarar för en kommun och fem andra kommuner. Ambitionen med kommunpolisen måste väl vara att vederbörande ska ha ett aktivt samarbete med socialtjänsten, med fritis, med företag, med politiker i respektive kommun och så vidare. Då kommer dagarna inte att räcka till. Det finns ingen möjlighet att man på det sättet får en lokal förankring. Det är bedrövligt hur illa man har skött detta.

Medborgarlöftena är långt ifrån genomförda eller förverkligade. Statskontoret pekar på att det är viktigt att se till att man håller kvalitet, att man sprider goda exempel och att man börjar ägna lite tid åt att fundera över hur man följer upp medborgarlöften, som är till för att människor ska känna förtroende för de insatser som polisen gör. Med tanke på hur mycket diskussion det är om problem i olika delar av Sverige tycker jag att det är en central uppgift. Vi bör säga ja till den analys som man gör där.

Jag ser också att det har blivit fler poliser på ett och annat håll. Det finns bra exempel, och det är roligt att glädjas åt dem. Men problemet är att det på de flesta håll har blivit sämre lokalt. Det är färre som kan arbeta med de brott som medborgare i gemen utsätts för. Det är inte bra. Det har blivit för långt till polisen. Det tar för lång tid för utryckningar. Bara den här veckan har det kommit flera allvarliga exempel på att polisen har sagt: Vi kan inte skicka någon. Vi kan inte komma ut. Vi gör ingenting.

Det värsta var väl exemplet i Enköping. En man knackar på en kvinnas fönster och vill komma in. Han har en blodig hand. Hon frågar: Var har du varit? Han berättar det. Hon ringer 112, men de säger: Vi kan inte komma. Morgonen efter sitter mannen kvar. Hon tittar i ryggsäcken - vederbörande sover väl eller någonting. Där är kläderna blodiga. Hon går till polisstationen och får dem att rycka ut till en lägenhet. Där ligger en person som den här mannen förmodligen har mördat. Det är vad man tror.

Sådant här händer hela tiden. Det är inte acceptabelt. Jag respekterar trygghetsundersökningar. De visar att det generellt är mycket bra. Men det är otillständigt att den lokala polisnärvaron och tillgången på personal som kan rycka ut i verkligheten är för låg. Det måste vi göra något åt. Statskontoret pekar på detta.

Herr talman! Om det sista är vi naturligtvis helt överens. Det är viktigt att vi över tid följer upp och ser att det finns rätt resurser på rätt plats. Det kommer säkert även i framtiden att ske sådana här beklagliga misstag, men det är naturligtvis helt oacceptabelt.

Det finns några andra exempel som figurerar i pressen, där interna utredningar nu görs för att man ska ta reda på vad som faktiskt gick fel. I de fall jag har sett är det nog inte främst en resursfråga utan andra fel som har begåtts i samband med händelserna.

Beatrice Ask känner att man behandlar den lokala polisnärvaron med armbågen och inte bryr sig om den. Jag kan säga: Jag behandlar inte den närvaron med armbågen. Jag kan lova Beatrice Ask att jag ska se till att följa upp detta, så att det blir fler poliser i de socialt utsatta och mest brottstyngda områdena och att vi med hjälp av hela samhället kan vända utvecklingen i de områdena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det ser olika ut i olika delar av landet. I vissa delar har man kommit längre. I vissa delar har man inte kommit lika långt. På vissa ställen har man en dedikerad kommunpolis. Ibland delar man på en. Det ser väldigt olika ut. Vi har väldigt olika kommuner i Sverige, från den minsta kommunen, som inte ens har 2 000 invånare, till den största, som har över 900 000 invånare. Då är det också naturligt att polisens arbete organiseras olika på olika ställen.

Det görs uppföljningar både regionalt och nationellt. På Hisingen följer vi utvecklingen varannan vecka och ser hur den är.

De politiker från Jämtland som uppvaktade både mig och Beatrice Ask hade en hel del negativt att säga men också en hel del positivt. Till exempel hade polischefen i Malå och Norsjö fått mer att säga till om, ett större mandat, och hade därför kunnat se till att det finns fler poliser i dag i Malå och Norsjö än det gjort på många år i den yttre verksamheten - en ökad trygghet för medborgarna där. Samtidigt finns det betydande problem med långa avstånd och långa utryckningstider.

Även om den här reformen kommer att kunna lösa många av de strukturella problem som polisen har haft tror jag inte att vi kommer att kunna lösa problemen med avfolkning av glesbygden och väldigt stora avstånd. Ska vi lösa de problemen måste det till andra åtgärder än dem som ryms inom ramen för den reform vi har gjort.

Herr talman! Jag förstår av inrikesministerns inlägg att han lyssnade på representanter från Strömsund och många Norrlandskommuner - det gjorde även jag. Det är riktigt att man från Strömsund tog upp ett exempel där det var sex kommuner på en kommunpolis. Dessvärre, ska jag säga, har jag träffat kommunföreträdare från stora städer i Mellansverige som har precis samma problem. Det överraskade även rikspolischefen när han besökte utskottet senast. Han skulle gå hem och kolla om det verkligen kunde vara sant. Om de inte har ljugit för mig är det tyvärr sant. Då handlar det om stora kommuner, stora städer, som minsann kräver mer än en kommunpolis om man ska kunna prata om lokal förankring och samordning mellan olika insatser för att stävja brottslighet och kanske tillrättavisa personer som har begått brott tidigare.

Det är riktigt att kommuner är olika. Det finns små kommuner, och det finns stora kommuner. Jag har respekt för det. Men ofta är det så att små kommuner inte är helt befriade från brottslighet. Det finns allvarlig brottslighet även på små orter.

De små kommunerna har dessutom ofta problemet med väldigt långa avstånd. Det tar otroligt lång tid. Jag ska inte uppta tiden med att ge exempel från Härjedalen även om de är otroligt spännande, men det är problematiskt att bedöma hur många kommuner en kommunpolis kan räcka till och om man kan göra ett bra arbete.

För oss moderater är det väldigt viktigt att människor kan känna trygghet och att rättsväsendet och polisen är närvarande i hela landet. Det tycker jag är viktigt att ta fasta på. Det är därför målet med lokal närvaro är så betydelsefullt och måste följas upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror också, herr talman, att vi här i riksdagen som har varit eniga om att förändra polisorganisationen har en skyldighet att noggrant följa upp de olika delarna, pröva vad som händer och vara beredda till beslut och initiativ om det krävs.

Herr talman! Vi får väl återkomma till en speciell debatt om polisnärvaron i Sveg och omgivningarna vid ett annat tillfälle, kanske när jag kommer till utskottet.

Jag håller med om att vi måste följa utvecklingen och också vara beredda att ta politiska initiativ om och när det krävs. Vi har tagit några initiativ. När det gäller glesbygdsfrågan och de stora avstånden fattade regeringen i förrgår beslut om en lagrådsremiss om renodling av verksamheten för att göra det möjligt för myndigheten att begära handräckning direkt av Kriminalvårdens transporttjänst. Det gör att framför allt polisen i glesbygd, som kan ha många väldigt långa transporter, kan avlastas från den verksamheten och i stället ägna mer av sin kraft åt brottsförebyggande och brottsingripande verksamhet.

Vi måste se mer av detta så att vi använder de poliser vi har på absolut bästa sätt: renodla verksamheten, kanske ta bort onödig byråkrati och onödiga regler och föra över en del saker från polisen till andra myndigheter, där dessa kan göra ett bättre arbete. Kardinalexemplen är väl djurfrågorna, som borde kunna föras över till länsstyrelsen, och några andra frågor. Jag tror att vi kommer att se att vi, som vi har aviserat i budgetpropositionen, snart kan föra över dessa frågor.

Vi har ett gemensamt ansvar att bevaka att de intentioner som fanns i polisreformen också blir verklighet. Jag har naturligtvis det största ansvaret, och jag ämnar leva upp till det. Jag tror att vi nästa gång vi träffas här i kammaren för att diskutera dessa frågor kommer att se att det har blivit väsentligt fler poliser i de mest brottsutsatta områdena.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Erik Ottoson har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder om utredningen visar att Post- och telestyrelsens upplägg för auktion av 700-megahertzbandet inte visar sig vara ändamålsenligt utifrån den sammanvägning utredaren har att göra, vilka kontakter med berörda blåljusmyndigheter jag har haft med anledning av frågan om frekvenstilldelning, på vilket sätt jag avser att säkerställa att frekvensutrymmet i 700megahertzbandet används på bästa sätt, vad jag avser att vidta för åtgärder för att säkerställa god konkurrens på telekommarknaden, vad jag har vidtagit för åtgärder för att säkerställa att konkurrensen på den svenska telekommarknaden inte försämras som resultat av Post- och telestyrelsens auktion av 700-megahertzbandet samt på vilket sätt jag har försäkrat mig om att konsumenterna inte får betala onödigt höga telekostnader som följd av den planerade auktionen av 700-megahertzbandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Staten har en viktig roll i att skapa goda förutsättningar för att den kommersiella utbyggnaden kan fortsätta, bland annat genom en väl fungerande marknad och genom att främja effektiv frekvensanvändning samt regional och lokal dialog. Frigörandet av 700-megahertzbandet för mobila kommunikationstjänster kommer sannolikt att bidra till att skapa goda förutsättningar för en fortsatt utbyggnad och tillgång till sådana tjänster.

Den 17 december 2015 gav regeringen Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Post- och telestyrelsen uppdrag om säker och tillgänglig mobil och ip-baserad kommunikation för aktörer inom allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar. Uppdragen redovisades den 18 mars 2016 och bereds för närvarande vid Regeringskansliet.

Mot bakgrund av bland annat myndigheternas redovisningar har det ansetts att ytterligare underlag behövs för att klarlägga behoven och hur de kan tillgodoses och realiseras. Regeringskansliet har därför tillsatt en utredning om en utvecklad och säker kommunikationslösning för aktörer inom allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar, så kallade blåljusmyndigheter. Detta innefattar frågor om frekvensutrymme i 700-megahertzbandet, i andra frekvensband eller på andra sätt. Utredaren har haft kontakter med berörda myndigheter. I dag kom utredaren med en första muntlig redovisning, och ärendet bereds just nu vid Regeringskansliet.

Det är angeläget med en bättre mobiltäckning och bredbandstillgång i alla delar av Sverige. Aktörer inom allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar måste också kunna kommunicera och utbyta information effektivt och säkert med varandra. Regeringens uppfattning är att de båda intressena ska gå att förena.

Post- och telestyrelsen har bland annat till uppgift att svara för att möjligheterna till radiokommunikation och andra användningar av radiovågor utnyttjas effektivt och att främja en effektiv konkurrens samt är den myndighet som prövar frågor om begränsning av antalet tillstånd inom ett frekvensområde. Som statsråd får jag inte uttala mig om hur myndigheten ska agera i enskilda sådana beslut.

När det gäller frågan om goda konkurrensförutsättningar ska Post- och telestyrelsen ta hänsyn till den totala spektrumanvändningen när man fattar sina beslut. Det innebär att myndigheten tittar på alla frekvenser med liknande egenskaper när man bedömer konkurrenssituationen.

Det är alltså Post- och telestyrelsen som enligt lagen om elektronisk kommunikation har ansvar för att frekvenser används effektivt och att effektiv konkurrens främjas. Post- och telestyrelsen har också gedigen erfarenhet av att utforma auktionsförfaranden och meddela tillstånd att använda radiosändare, och jag har förtroende för att myndigheten genomför sina uppgifter på ett bra sätt.

Herr talman! Erik Ottoson har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder om utredningen visar att Post- och telestyrelsens upplägg för auktion av 700-megahertzbandet inte visar sig vara ändamålsenligt utifrån den sammanvägning utredaren har att göra, vilka kontakter med berörda blåljusmyndigheter jag har haft med anledning av frågan om frekvenstilldelning, på vilket sätt jag avser att säkerställa att frekvensutrymmet i 700megahertzbandet används på bästa sätt, vad jag avser att vidta för åtgärder för att säkerställa god konkurrens på telekommarknaden, vad jag har vidtagit för åtgärder för att säkerställa att konkurrensen på den svenska telekommarknaden inte försämras som resultat av Post- och telestyrelsens auktion av 700-megahertzbandet samt på vilket sätt jag har försäkrat mig om att konsumenterna inte får betala onödigt höga telekostnader som följd av den planerade auktionen av 700-megahertzbandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Staten har en viktig roll i att skapa goda förutsättningar för att den kommersiella utbyggnaden kan fortsätta, bland annat genom en väl fungerande marknad och genom att främja effektiv frekvensanvändning samt regional och lokal dialog. Frigörandet av 700-megahertzbandet för mobila kommunikationstjänster kommer sannolikt att bidra till att skapa goda förutsättningar för en fortsatt utbyggnad och tillgång till sådana tjänster.

Den 17 december 2015 gav regeringen Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Post- och telestyrelsen uppdrag om säker och tillgänglig mobil och ip-baserad kommunikation för aktörer inom allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar. Uppdragen redovisades den 18 mars 2016 och bereds för närvarande vid Regeringskansliet.

Mot bakgrund av bland annat myndigheternas redovisningar har det ansetts att ytterligare underlag behövs för att klarlägga behoven och hur de kan tillgodoses och realiseras. Regeringskansliet har därför tillsatt en utredning om en utvecklad och säker kommunikationslösning för aktörer inom allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar, så kallade blåljusmyndigheter. Detta innefattar frågor om frekvensutrymme i 700-megahertzbandet, i andra frekvensband eller på andra sätt. Utredaren har haft kontakter med berörda myndigheter. I dag kom utredaren med en första muntlig redovisning, och ärendet bereds just nu vid Regeringskansliet.

Det är angeläget med en bättre mobiltäckning och bredbandstillgång i alla delar av Sverige. Aktörer inom allmän ordning, säkerhet, hälsa och försvar måste också kunna kommunicera och utbyta information effektivt och säkert med varandra. Regeringens uppfattning är att de båda intressena ska gå att förena.

Post- och telestyrelsen har bland annat till uppgift att svara för att möjligheterna till radiokommunikation och andra användningar av radiovågor utnyttjas effektivt och att främja en effektiv konkurrens samt är den myndighet som prövar frågor om begränsning av antalet tillstånd inom ett frekvensområde. Som statsråd får jag inte uttala mig om hur myndigheten ska agera i enskilda sådana beslut.

När det gäller frågan om goda konkurrensförutsättningar ska Post- och telestyrelsen ta hänsyn till den totala spektrumanvändningen när man fattar sina beslut. Det innebär att myndigheten tittar på alla frekvenser med liknande egenskaper när man bedömer konkurrenssituationen.

Det är alltså Post- och telestyrelsen som enligt lagen om elektronisk kommunikation har ansvar för att frekvenser används effektivt och att effektiv konkurrens främjas. Post- och telestyrelsen har också gedigen erfarenhet av att utforma auktionsförfaranden och meddela tillstånd att använda radiosändare, och jag har förtroende för att myndigheten genomför sina uppgifter på ett bra sätt.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på mina två interpellationer. Det blir många frågor i samma debatt när vi sambehandlar på det här viset.

När det handlar om frekvenstilldelning är frågorna väldigt tekniska men nog så viktiga. Det är en ändlig resurs som jag inte tror att så många begrundar dagligen men som man använder dagligen, genom till exempel sin mobiltelefon eller när man lyssnar på radio eller tittar på tv.

Blåljusmyndigheternas användning av frekvensspektrumet är såklart ur ett samhällsperspektiv en väldigt viktig del av detta och givetvis också prioriterad. Det är därför viktigt att det finns ett gott samarbete mellan Post- och telestyrelsen å ena sidan och de olika blåljusmyndigheterna å andra sidan. Som statsrådet förtjänstfullt har beskrivit i sitt svar behövdes det ytterligare utredning för att slå fast vilket intresse som egentligen är avgörande här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Han säger också i sitt muntliga svar att det i dag har kommit en muntlig redovisning, vilket var lite av en nyhet. Det framgick inte av det skriftliga svar jag fick i går som förberedelse inför denna debatt, och det är därför väldigt intressant. Det innebär de facto att vi nu kommer till ett lite mer skarpt läge när det gäller hur regeringen väljer att agera i denna fråga. Därför är det självklart av intresse för kammaren och också berörda myndigheter att få ta del av vad den muntliga redovisningen innehöll.

En av mina följdfrågor till statsrådet blir därför om han i någon mån kan redogöra för vad den muntliga redovisningen innehöll. Jag undrar också om det faktum att frågan bereds vid Regeringskansliet innebär att man förbereder att till och med agera i frågan och i så fall i vilken riktning.

De olika intressen inom statens hägn som står mot varandra illustreras när en fråga som jag tror faller under statsrådets beredningsområde på Näringsdepartementet börjar utredas av Justitiedepartementet utifrån blåljusmyndigheternas perspektiv.

Regeringen har självfallet all rätt i världen att fördela arbetsuppgifter sig emellan, men det kan te sig lite märkligt när ett departement börjar utreda ett annat departements beredningsområde i syfte att eventuellt vidta åtgärder för att stoppa en auktion inom det förstnämnda departementets beredningsområde.

Jag vet inte om statsrådet kan utreda eller klargöra för kammaren vem som egentligen bär ansvaret för detta. Det är trots allt han som svarar på interpellationen, men det är ministern på Justitiedepartementet som har tagit initiativ till utredningen. Vilket statsråd är det som tar emot utredningen när den ska läggas fram? Är det statsrådet, Morgan Johansson eller inrikesminister Anders Ygeman? Vem tar emot utredningen när den kommer? Det kan trots allt vara intressant att veta. Jag antar att det är statsrådet själv som om någon åtgärd ska vidtas måste vidta den åtgärden eftersom frågan ligger under hans beredningsområde och inte under Justitiedepartementets.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret på mina två interpellationer. Det blir många frågor i samma debatt när vi sambehandlar på det här viset.

När det handlar om frekvenstilldelning är frågorna väldigt tekniska men nog så viktiga. Det är en ändlig resurs som jag inte tror att så många begrundar dagligen men som man använder dagligen, genom till exempel sin mobiltelefon eller när man lyssnar på radio eller tittar på tv.

Blåljusmyndigheternas användning av frekvensspektrumet är såklart ur ett samhällsperspektiv en väldigt viktig del av detta och givetvis också prioriterad. Det är därför viktigt att det finns ett gott samarbete mellan Post- och telestyrelsen å ena sidan och de olika blåljusmyndigheterna å andra sidan. Som statsrådet förtjänstfullt har beskrivit i sitt svar behövdes det ytterligare utredning för att slå fast vilket intresse som egentligen är avgörande här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Han säger också i sitt muntliga svar att det i dag har kommit en muntlig redovisning, vilket var lite av en nyhet. Det framgick inte av det skriftliga svar jag fick i går som förberedelse inför denna debatt, och det är därför väldigt intressant. Det innebär de facto att vi nu kommer till ett lite mer skarpt läge när det gäller hur regeringen väljer att agera i denna fråga. Därför är det självklart av intresse för kammaren och också berörda myndigheter att få ta del av vad den muntliga redovisningen innehöll.

En av mina följdfrågor till statsrådet blir därför om han i någon mån kan redogöra för vad den muntliga redovisningen innehöll. Jag undrar också om det faktum att frågan bereds vid Regeringskansliet innebär att man förbereder att till och med agera i frågan och i så fall i vilken riktning.

De olika intressen inom statens hägn som står mot varandra illustreras när en fråga som jag tror faller under statsrådets beredningsområde på Näringsdepartementet börjar utredas av Justitiedepartementet utifrån blåljusmyndigheternas perspektiv.

Regeringen har självfallet all rätt i världen att fördela arbetsuppgifter sig emellan, men det kan te sig lite märkligt när ett departement börjar utreda ett annat departements beredningsområde i syfte att eventuellt vidta åtgärder för att stoppa en auktion inom det förstnämnda departementets beredningsområde.

Jag vet inte om statsrådet kan utreda eller klargöra för kammaren vem som egentligen bär ansvaret för detta. Det är trots allt han som svarar på interpellationen, men det är ministern på Justitiedepartementet som har tagit initiativ till utredningen. Vilket statsråd är det som tar emot utredningen när den ska läggas fram? Är det statsrådet, Morgan Johansson eller inrikesminister Anders Ygeman? Vem tar emot utredningen när den kommer? Det kan trots allt vara intressant att veta. Jag antar att det är statsrådet själv som om någon åtgärd ska vidtas måste vidta den åtgärden eftersom frågan ligger under hans beredningsområde och inte under Justitiedepartementets.

Herr talman! Det var rätt många frågor i de två interpellationerna. Frågan om frekvensband kan uppfattas som teoretiskt eller tekniskt komplicerad.

Frekvenser är inte en ändlig resurs. De finns under lång tid, och radiofrekvensbanden som sådana tar inte slut. Men de är begränsade till sin omfattning, och vi måste använda dem på ett effektivt sätt om vi ska utnyttja möjligheterna som radiofrekvensbanden ger oss. De är viktiga. Det kommer i framtiden inte att vara möjligt att dra fram fiber till alla hushåll. Vi kommer i alla fall inte dagligen att bära med oss en sladd, utan även i framtiden kommer mobilkommunikationen att vara viktig - kanske ännu viktigare än i dag - särskilt för oss i glesbygden. Då är radiofrekvenserna centrala.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frekvenserna är också viktiga för våra myndigheter inom det militära området, polisen, hälsa och säkerhet. Det är otroligt viktigt att de kan kommunicera på ett bra, effektivt och modernt sätt.

Det här är en komplicerad fråga. Många intressen är inblandade. I samband med den planerade auktionen av 700-megahertzbandet har det uppstått ett slags konflikt mellan expertmyndigheten PTS, MSB - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap - och blåljusmyndigheterna.

Enligt PTS har man beaktat kraven och behoven från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, men PTS anser att det finns en stor oklarhet över vilka sakliga skäl som ligger till grund för MSB:s krav och vilken tidsmässig plan som blåljusmyndigheterna tänker sig om man ser till deras behov i frågan. Hur ska det här finansieras? Det handlar antagligen om mycket pengar om det som blåljusmyndigheterna tänker sig ska genomföras.

Det är inte bra om vi hamnar i en lång tid av ineffektivt utnyttjande av radiofrekvenser när det tvärtom finns ett stort behov redan nu. Som svar på Erik Ottosons sista fråga tycker jag att det är naturligt att man inom Justitiedepartementet utreder deras egentliga behov på området, men det råder inget tvivel om att det är Post- och telestyrelsen som är ansvarig myndighet på området och att det är jag som är ansvarig minister.

Herr talman! Det var rätt många frågor i de två interpellationerna. Frågan om frekvensband kan uppfattas som teoretiskt eller tekniskt komplicerad.

Frekvenser är inte en ändlig resurs. De finns under lång tid, och radiofrekvensbanden som sådana tar inte slut. Men de är begränsade till sin omfattning, och vi måste använda dem på ett effektivt sätt om vi ska utnyttja möjligheterna som radiofrekvensbanden ger oss. De är viktiga. Det kommer i framtiden inte att vara möjligt att dra fram fiber till alla hushåll. Vi kommer i alla fall inte dagligen att bära med oss en sladd, utan även i framtiden kommer mobilkommunikationen att vara viktig - kanske ännu viktigare än i dag - särskilt för oss i glesbygden. Då är radiofrekvenserna centrala.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frekvenserna är också viktiga för våra myndigheter inom det militära området, polisen, hälsa och säkerhet. Det är otroligt viktigt att de kan kommunicera på ett bra, effektivt och modernt sätt.

Det här är en komplicerad fråga. Många intressen är inblandade. I samband med den planerade auktionen av 700-megahertzbandet har det uppstått ett slags konflikt mellan expertmyndigheten PTS, MSB - Myndigheten för samhällsskydd och beredskap - och blåljusmyndigheterna.

Enligt PTS har man beaktat kraven och behoven från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, men PTS anser att det finns en stor oklarhet över vilka sakliga skäl som ligger till grund för MSB:s krav och vilken tidsmässig plan som blåljusmyndigheterna tänker sig om man ser till deras behov i frågan. Hur ska det här finansieras? Det handlar antagligen om mycket pengar om det som blåljusmyndigheterna tänker sig ska genomföras.

Det är inte bra om vi hamnar i en lång tid av ineffektivt utnyttjande av radiofrekvenser när det tvärtom finns ett stort behov redan nu. Som svar på Erik Ottosons sista fråga tycker jag att det är naturligt att man inom Justitiedepartementet utreder deras egentliga behov på området, men det råder inget tvivel om att det är Post- och telestyrelsen som är ansvarig myndighet på området och att det är jag som är ansvarig minister.

Herr talman! Tack, statsrådet, för följdsvaret!

Ja, detta är mycket riktigt en intressant följetong. Jag instämmer i grunden i statsrådets analys av det skriande behovet av tilldelning av den formen av frekvensspektrum, riskerna för en ineffektiv användning av spektrumet och vad det i sig kan innebära. Jag delar också statsrådets uppfattning att det riskerar att bli dyrt att bygga upp parallella system. Det är här jag tror att man redan från första början har begått ett misstag när man inte inleder ett samarbete mellan blåljusmyndigheterna, Post- och telestyrelsen och aktörerna på telemarknaden för att skapa om möjligt gemensamma lösningar.

Det finns något som fortfarande är intressant. Jag tror inte att det är fråga om en konflikt men däremot om olika perspektiv som finns inom Myndighetssverige. Det verkar även finnas olika perspektiv inom Regeringskansliet. Jag ska försöka undvika att vara konspiratorisk, men det blir mer och mer uppseendeväckande när Justitiedepartementet ber om en utredning på ett annat departements område. Det kan också uppfattas som uppseendeväckande att inrikesminister Anders Ygemans medföljande tjänsteman bevakar statsrådet i kammaren. Han blev visserligen ombedd att lämna kammaren under tiden statsrådets svar avgavs eftersom han inte hade ett eget statsråd i kammaren, och då dikterar kammarens regler att tjänstemän inte får vistas i kammaren.

Det blir en märklig situation när det verkar som att det finns slitningar även inom Regeringskansliet om vad det är som egentligen gäller och vad detta ska leda till. Trots allt har blåljusmyndigheterna varit tydliga i sin kommunikation om vad de tycker att de behöver. Sedan har både statsrådet och jag haft vissa underhandskontakter med representanter för myndigheterna, som säger att det finns möjligheter till samordning och samverkan. Men grundantagandet från blåljusmyndigheternas sida är att det behövs ett parallellt system. Då får man försöka lappa och laga i den formen av samverkan efteråt, men det är fortfarande besvärande att det finns en spricka i statsförvaltningen och uppenbarligen också inom Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mina interpellationer handlade om mycket mer, bland annat om konkurrensen på marknaden. Post- och telestyrelsen har tidigare valt en variant vid upphandling att försöka tillgodose så att åtminstone tre olika aktörer får tilldelning inom ett frekvensspektrum om 100 megahertz. Det har varit en av framgångsdelarna i hur vi tilldelar frekvenser i Sverige. Det har också garanterat att det råder god konkurrens i Sverige och några av EU:s lägsta priser just för telekommunikationer och trådlösa internetuppkopplingar.

Det är uppseendeväckande och väcker bekymmer att Post- och telestyrelsen inte har valt att fortsätta att gå vidare på den inslagna vägen. Vid den senaste auktionen garanterar man bara två aktörer. Den ena aktören kan få täckningskrav för hela landet. Det kan bli snedvridande.

Är statsrådet villig att göra mer för ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att komma till rätta med detta?

Herr talman! Tack, statsrådet, för följdsvaret!

Ja, detta är mycket riktigt en intressant följetong. Jag instämmer i grunden i statsrådets analys av det skriande behovet av tilldelning av den formen av frekvensspektrum, riskerna för en ineffektiv användning av spektrumet och vad det i sig kan innebära. Jag delar också statsrådets uppfattning att det riskerar att bli dyrt att bygga upp parallella system. Det är här jag tror att man redan från första början har begått ett misstag när man inte inleder ett samarbete mellan blåljusmyndigheterna, Post- och telestyrelsen och aktörerna på telemarknaden för att skapa om möjligt gemensamma lösningar.

Det finns något som fortfarande är intressant. Jag tror inte att det är fråga om en konflikt men däremot om olika perspektiv som finns inom Myndighetssverige. Det verkar även finnas olika perspektiv inom Regeringskansliet. Jag ska försöka undvika att vara konspiratorisk, men det blir mer och mer uppseendeväckande när Justitiedepartementet ber om en utredning på ett annat departements område. Det kan också uppfattas som uppseendeväckande att inrikesminister Anders Ygemans medföljande tjänsteman bevakar statsrådet i kammaren. Han blev visserligen ombedd att lämna kammaren under tiden statsrådets svar avgavs eftersom han inte hade ett eget statsråd i kammaren, och då dikterar kammarens regler att tjänstemän inte får vistas i kammaren.

Det blir en märklig situation när det verkar som att det finns slitningar även inom Regeringskansliet om vad det är som egentligen gäller och vad detta ska leda till. Trots allt har blåljusmyndigheterna varit tydliga i sin kommunikation om vad de tycker att de behöver. Sedan har både statsrådet och jag haft vissa underhandskontakter med representanter för myndigheterna, som säger att det finns möjligheter till samordning och samverkan. Men grundantagandet från blåljusmyndigheternas sida är att det behövs ett parallellt system. Då får man försöka lappa och laga i den formen av samverkan efteråt, men det är fortfarande besvärande att det finns en spricka i statsförvaltningen och uppenbarligen också inom Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mina interpellationer handlade om mycket mer, bland annat om konkurrensen på marknaden. Post- och telestyrelsen har tidigare valt en variant vid upphandling att försöka tillgodose så att åtminstone tre olika aktörer får tilldelning inom ett frekvensspektrum om 100 megahertz. Det har varit en av framgångsdelarna i hur vi tilldelar frekvenser i Sverige. Det har också garanterat att det råder god konkurrens i Sverige och några av EU:s lägsta priser just för telekommunikationer och trådlösa internetuppkopplingar.

Det är uppseendeväckande och väcker bekymmer att Post- och telestyrelsen inte har valt att fortsätta att gå vidare på den inslagna vägen. Vid den senaste auktionen garanterar man bara två aktörer. Den ena aktören kan få täckningskrav för hela landet. Det kan bli snedvridande.

Är statsrådet villig att göra mer för ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att komma till rätta med detta?

Herr talman! I det förslag som Post- och telestyrelsen har tänkt att genomföra i samband med auktionen har ett område av radiofrekvensen avsatts just för blåljusmyndigheterna. Det är en betydande del av utrymmet.

I den diskussion som har uppkommit den senaste tiden har blåljusmyndigheterna - MSB - inte varit nöjda utan har velat få ett annat område, som de anser är bättre lämpat för deras behov. Olika frekvensområden har olika egenskaper. Vissa delar av 700-bandet lämpar sig väl för landsbygden och glesbygden eftersom det har en så bra yttäckning över Sverige.

Bland PTS krav gentemot dem som ska bjuda på auktionen finns det också starka krav att en del av pengarna som kommer in särskilt ska gå till att täcka de områden på landsbygden och glesbygden som i dag har dålig telekommunikation och dålig mobiltäckning. Då man samtidigt håller på att avveckla kopparnätet är det viktigt att vi ser till att vi överallt i hela Sverige har väl fungerande tillgång till internet och till myndigheterna. Nu när man mer och mer utvecklar till exempel e-hälsa och tjänster på det området ska hela Sverige kunna ta del av den typen av tjänster. Det är bakgrunden till att den här diskussionen har kommit upp.

Som jag sa i det första svaret tror jag - och regeringens uppfattning är - att det finns utrymme att tillgodose både blåljusmyndigheternas intressen och landsbygdens och glesbygdens intressen. Sedan ska vi komma ihåg att det finns lagstiftning i grunden på det här området. Det är PTS som är ansvarig, så diskussionen har kommit upp lite sent. Det hade varit mycket bättre och enklare om MSB och andra myndigheter hade varit tydliga i god tid. Då hade kanske PTS kunnat beakta det på ett annat sätt. Det är möjligt. Det är svårt att veta, men det är i alla fall möjligt.

Jag hoppas att det här ska lösa sig med tiden. Vi bereder ärendet vidare i Regeringskansliet, och PTS har sin uppgift. Vi får se vad det landar i.

Med anledning av det här om tjänstemännen sitter här inne hoppas jag att man kan lyssna på interpellationssvaren även utan att sitta i det här rummet. Jag tror inte att man ska dra alltför långtgående slutsatser av om en person vill sitta här inne eller utanför och lyssna på debatten.

Herr talman! I det förslag som Post- och telestyrelsen har tänkt att genomföra i samband med auktionen har ett område av radiofrekvensen avsatts just för blåljusmyndigheterna. Det är en betydande del av utrymmet.

I den diskussion som har uppkommit den senaste tiden har blåljusmyndigheterna - MSB - inte varit nöjda utan har velat få ett annat område, som de anser är bättre lämpat för deras behov. Olika frekvensområden har olika egenskaper. Vissa delar av 700-bandet lämpar sig väl för landsbygden och glesbygden eftersom det har en så bra yttäckning över Sverige.

Bland PTS krav gentemot dem som ska bjuda på auktionen finns det också starka krav att en del av pengarna som kommer in särskilt ska gå till att täcka de områden på landsbygden och glesbygden som i dag har dålig telekommunikation och dålig mobiltäckning. Då man samtidigt håller på att avveckla kopparnätet är det viktigt att vi ser till att vi överallt i hela Sverige har väl fungerande tillgång till internet och till myndigheterna. Nu när man mer och mer utvecklar till exempel e-hälsa och tjänster på det området ska hela Sverige kunna ta del av den typen av tjänster. Det är bakgrunden till att den här diskussionen har kommit upp.

Som jag sa i det första svaret tror jag - och regeringens uppfattning är - att det finns utrymme att tillgodose både blåljusmyndigheternas intressen och landsbygdens och glesbygdens intressen. Sedan ska vi komma ihåg att det finns lagstiftning i grunden på det här området. Det är PTS som är ansvarig, så diskussionen har kommit upp lite sent. Det hade varit mycket bättre och enklare om MSB och andra myndigheter hade varit tydliga i god tid. Då hade kanske PTS kunnat beakta det på ett annat sätt. Det är möjligt. Det är svårt att veta, men det är i alla fall möjligt.

Jag hoppas att det här ska lösa sig med tiden. Vi bereder ärendet vidare i Regeringskansliet, och PTS har sin uppgift. Vi får se vad det landar i.

Med anledning av det här om tjänstemännen sitter här inne hoppas jag att man kan lyssna på interpellationssvaren även utan att sitta i det här rummet. Jag tror inte att man ska dra alltför långtgående slutsatser av om en person vill sitta här inne eller utanför och lyssna på debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar så mycket för statsrådets följdsvar.

Vi släpper blåljusmyndigheterna för en tid. Jag skulle önska att statsrådet ytterligare berör frågan om konkurrensen inom 700-megahertzbandet. Som statsrådet beskriver är detta en del av de frekvenser vi har som är attraktiv framför allt för täckning på landsbygd.

Med auktionens nuvarande upplägg, som av allt att döma kommer att bli sjösatt, finns det risk att det blir oerhört begränsad konkurrens inom det nya 5G-nätet just på landsbygden. I stora delar av landet utanför storstäderna finns det risk att det blir i princip en enda aktör som tillhandahåller 5G-uppkoppling. Detta eftersom det bara är en aktör som kommer att beläggas med tekniskt krav och det är få aktörer som kommer att kunna agera inom detta frekvensspektrum. Det finns såklart risk att det skapar en oligopolsituation utanför städerna och att det i princip per automatik driver upp kostnaderna eftersom man i brist på konkurrens har möjlighet att ta ut ett högre pris för en tjänst när det inte finns lika många som tävlar om att erbjuda samma tjänst.

Nu diskuterar man visserligen också 800-megahertzbandet och andra band som finns i anslutning till detta för att eventuellt kunna använda dem i liknande syfte. Men 700-megahertzbandet är en oerhört viktig beståndsdel i detta, och då måste man ta sådant här i beaktande.

Jag förstår att statsrådet inte vill ingripa i myndighetsutövning i onödan, men det finns möjligheter att ställa tydligare krav på bra konkurrens på telekommarknaden än vad som finns i dag. Min fråga är om statsrådet är villig att göra detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar så mycket för statsrådets följdsvar.

Vi släpper blåljusmyndigheterna för en tid. Jag skulle önska att statsrådet ytterligare berör frågan om konkurrensen inom 700-megahertzbandet. Som statsrådet beskriver är detta en del av de frekvenser vi har som är attraktiv framför allt för täckning på landsbygd.

Med auktionens nuvarande upplägg, som av allt att döma kommer att bli sjösatt, finns det risk att det blir oerhört begränsad konkurrens inom det nya 5G-nätet just på landsbygden. I stora delar av landet utanför storstäderna finns det risk att det blir i princip en enda aktör som tillhandahåller 5G-uppkoppling. Detta eftersom det bara är en aktör som kommer att beläggas med tekniskt krav och det är få aktörer som kommer att kunna agera inom detta frekvensspektrum. Det finns såklart risk att det skapar en oligopolsituation utanför städerna och att det i princip per automatik driver upp kostnaderna eftersom man i brist på konkurrens har möjlighet att ta ut ett högre pris för en tjänst när det inte finns lika många som tävlar om att erbjuda samma tjänst.

Nu diskuterar man visserligen också 800-megahertzbandet och andra band som finns i anslutning till detta för att eventuellt kunna använda dem i liknande syfte. Men 700-megahertzbandet är en oerhört viktig beståndsdel i detta, och då måste man ta sådant här i beaktande.

Jag förstår att statsrådet inte vill ingripa i myndighetsutövning i onödan, men det finns möjligheter att ställa tydligare krav på bra konkurrens på telekommarknaden än vad som finns i dag. Min fråga är om statsrådet är villig att göra detta.

Herr talman! Ja, konkurrensen inom det här området är naturligtvis också en viktig fråga.

Som Erik Ottoson säkert känner till har det framför allt från Tele 2 kommit kritik mot Post- och telestyrelsens planerade auktionsförfarande - att det är för få enheter. Förklaringen är väl delvis det som vi just har talat om: Man har avsatt en del av bandet till blåljusmyndigheterna, och det gör att det resterande är lite mindre än det annars hade varit. Det hade kanske varit mer naturligt att ha tre områden.

Frågan om konkurrensen är viktig och intressant. Det är viktigt att det inte blir monopol, men jag tror att det är nästan ofrånkomligt att vi har en oligopolmarknad på det här området. Man kan inte räkna med att det finns vare sig frekvensutrymme för eller investeringsvilja hos så många aktörer att man kommer bort från en oligopolsituation, utan där sitter vi nog fast.

Vi vill inte hamna i en monopolsituation nu när vi inte längre har en statlig myndighet som sköter telekommunikationerna, som vi hade förr. Vi har gått över till en konkurrenssituation, och då bör konkurrensen säkerställas. Men jag har stort förtroende för att Post- och telestyrelsen har det här framför ögonen och vet hur marknaden fungerar. Myndigheten har omfattande expertkunskap, och jag litar på den.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Ja, konkurrensen inom det här området är naturligtvis också en viktig fråga.

Som Erik Ottoson säkert känner till har det framför allt från Tele 2 kommit kritik mot Post- och telestyrelsens planerade auktionsförfarande - att det är för få enheter. Förklaringen är väl delvis det som vi just har talat om: Man har avsatt en del av bandet till blåljusmyndigheterna, och det gör att det resterande är lite mindre än det annars hade varit. Det hade kanske varit mer naturligt att ha tre områden.

Frågan om konkurrensen är viktig och intressant. Det är viktigt att det inte blir monopol, men jag tror att det är nästan ofrånkomligt att vi har en oligopolmarknad på det här området. Man kan inte räkna med att det finns vare sig frekvensutrymme för eller investeringsvilja hos så många aktörer att man kommer bort från en oligopolsituation, utan där sitter vi nog fast.

Vi vill inte hamna i en monopolsituation nu när vi inte längre har en statlig myndighet som sköter telekommunikationerna, som vi hade förr. Vi har gått över till en konkurrenssituation, och då bör konkurrensen säkerställas. Men jag har stort förtroende för att Post- och telestyrelsen har det här framför ögonen och vet hur marknaden fungerar. Myndigheten har omfattande expertkunskap, och jag litar på den.

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Riksdagsledamot Erik Ottoson har frågat mig vilka åtgärder jag har vidtagit och tänker vidta för att säkerställa att hanteringen av grossistpriser för dataroaming inom Europeiska unionen blir rättvis och främjar god konkurrens på unionens inre marknad samt inte drabbar svenska konsumenter ekonomiskt.

Låt mig först säga att Erik Ottoson och jag är överens om att det är viktigt att konsumenter ska känna sig trygga med att använda sin mobiltelefon när de reser inom EU utan att vara oroliga för att få en jätteräkning när de kommer hem. Det är viktigt inte bara för den enskilde konsumenten utan även för digitaliseringen och förverkligandet av EU:s digitala inre marknad. Då är det viktigt att avskaffandet av tilläggsavgifter på slutkundsnivå, det som populärt kallas roam like at home, genomförs på ett hållbart sätt som inte skadar konkurrensen.

Det var därför regeringen i förhandlingarna om den så kallade TSM-förordningen, som ligger till grund för det förslag som nu förhandlas, drev igenom att också grossistavgifterna behöver sänkas ytterligare. Det är tack vare regeringens och andra likasinnade medlemsstaters arbete som vi över huvud taget förhandlar om grossistavgifter i rådet för närvarande.

Det är komplicerade förhandlingar med starka intressen. Jag och regeringen driver på för att de så kallade avgiftstaken, det vill säga de maxavgifter som operatörer får ta ut av sina konkurrenter för att koppla upp deras abonnenter, ska vara så låga och kostnadsorienterade som möjligt. Detta för att möjliggöra ett hållbart avskaffande av tilläggsavgifter för roaming. Om grossistavgifterna blir för höga finns det nämligen en risk för att svenska operatörer inte får kostnadstäckning för de avgifter de behöver betala till operatörer i andra länder när deras abonnenter kopplar upp sig utomlands. Det i sin tur kan leda till högre priser i Sverige, vilket vore olyckligt om de länder som kommit längst vad gäller digitalisering och dataanvändning skulle bromsas av för höga grossistavgifter.

Jag och regeringen har tillsammans med elva andra medlemsstater skrivit ett brev till kommissionen i vilket vi framför dessa argument. Vi kommer också att fortsätta att argumentera för och driva på för lägre grossistavgifter i rådet och i andra kanaler så att vi ska kunna ha låga roamingavgifter i framtiden.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det här är en fråga som jag tror att alla i kammaren är rörande överens om är viktig. EU:s digitala inre marknad är en strategi som jag tror är en av de i nuläget mest framgångsrika, också med tanke på att det gungar i en del andra frågor inom Europeiska unionen. Därför är detta också ett viktigt exempel på hur bra det kan bli när man hjälps åt att dra tillsammans åt rätt håll.

Som statsrådet redogör för finns det ju olika uppfattningar kring hur grossistpriser ska regleras, och det är klart att det också finns lite olika nationella intressen i detta.

Jag undrar dock om statsrådet, som ju ändå har en hel del erfarenhet av det europeiska samarbetet, gör bedömningen att det är framkomligt och att det finns en potential i frågan så att vi kommer fram i den riktning som vi ändå har utstakat, eller om han bedömer att det finns en risk att vi får en för Sverige negativ lösning på reglering av grossistpriser. Finns det en framkomlig väg här, eller ska vi förbereda oss på att hitta andra lösningar för att hålla de svenska teleabonnemangskostnaderna nere?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Är det så att man inte lyckas reglera grossistpriserna på ett fördelaktigt sätt kommer det alltså inte bara att gå ut över dem som reser mycket, utan det kommer även att gå ut över kostnaderna för telekommunikationstjänster generellt på den svenska marknaden, eftersom det med befintlig reglering blir svårt för telekomoperatörerna att bara avgiftsbelägga dem som reser mycket. Det är ju det som hela frågan om roamingbegränsning handlar om. Det gör att det kan uppstå en överföring av kostnader till konsumenter som kanske inte reser alls, och det blir såklart inte heller bra.

Frågan är alltså om statsrådet tror att det finns en framkomlig väg här och om ni kan ro frågan hela vägen hem.

Jag undrar också vilka samarbetspartner i detta som regeringen har identifierat inom det europeiska samarbetet, vilka övriga stater man har en samsyn och krokar arm med och bedömer kan vara till stöd och hjälp. Det varierar lite grann beroende på vem man frågar vilka det är som stöttar den svenska linjen. Gör statsrådet bedömningen att det är fler och fler som ansluter sig till den linjen, eller blir det färre och färre som håller samma linje som Sverige har haft så här långt?

Herr talman! Tack för frågan! Jag tycker nog att det finns en väldigt enkel och grundläggande konflikt i diskussionen om roaming inom EU. Den konflikten står mellan dem som använder mycket roaming i andra länder, och därmed vill ha låga avgifter och låga grossistavgifter, och dem som får in turister och andra från andra delar av Europa och därför ser det här utifrån ett inkomstperspektiv: Sänker man avgifterna blir det mindre inkomster till deras företag.

Konflikten inom EU handlar alltså väldigt mycket om vilka nationella intressen man har. Tillhör man dem som betalar, eller tillhör man dem som tar inkomsterna av det här? Det är där skillnaderna ligger egentligen.

Detta betyder i praktiken att det ganska mycket är en nord-syd-konflikt, där länderna i södra Europa är de som, om man sänker roaming- och grossistavgifterna, får mindre inkomster, medan länderna i norra Europa är de som får sänkta kostnader. Det är deras företag som tjänar på det här om man lyckas få till en förändring. Ska vi då hitta likasinnade länder är det länderna i norra Europa, till exempel Danmark, Holland, Baltikum och en del andra, som drar lite grann åt samma håll som vi, medan Spanien och Grekland kanske drar åt andra hållet.

Det här är en fråga där vi tror att vi har möjligheter att komma fram, men det är egentligen flera olika regleringar som påverkar och styr frågan i grunden. För svensk del har vi i stor utsträckning haft kommissionen på vår sida. Det här handlar ju om att öka utbytet mellan länderna och gynna resande. Det ska funka ungefär som hemma, och det är bland annat därför begreppet "roam like at home" har kommit upp från kommissionens ordförande.

Det finns även andra förslag som drar lite åt samma håll men som ligger inom andra delar av telekommunikationsområdet, till exempel wifi-förslaget som innebär att man skulle använda europeiska resurser för att betala wifi på centrala ställen runt om i länderna. Vi har kanske inte drivit det från svensk sida, men det finns ett stort intresse hos en hel del andra länder att komma fram till att EU ska betala möjligheten för framför allt deras invånare att ha internetuppkoppling. Även om man kanske inte har det i sitt hem kan man få det centralt i byn, samhället eller staden. Ett sådant förslag berör ju även turister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Statsrådet har såklart rätt i sin problembeskrivning, och innan man drabbas av alltför stor förståelse för de länder som upplever att de förlorar mycket på detta ska man känna till att marginalkostnaderna i systemet för att tillåta en sådan här uppkoppling, överföring av data eller telefon ju i princip är noll. Det är mycket små marginalkostnader för den operatör som tillhandahåller en sådan här tjänst, men man kan dra in ganska mycket pengar på det. Det är klart att det rör sig om ett inkomstbortfall, men det är ju inte så att man inte får täckning för de kostnader man har. Som det har varit tidigare har man kanske haft en orimlig subvention av vissa länders telekomsystem, eftersom man har kunnat dra in så mycket pengar i betalning för någonting som egentligen inte kostar så mycket att tillhandahålla.

Detta är en grundförutsättning som jag tycker att man borde ha i bakhuvudet, och det är jag övertygad om att statsrådet också har.

Det statsrådet nämner om olika förslag kring wifi är såklart också väldigt intressant, även om jag själv inte riktigt är övertygad om att det är en av de bästa och mest framkomliga vägarna. Risken när man gör det i alltför stor utsträckning är nämligen att inte bara turister utan också inhemska konsumenter väljer att använda sig av den sortens uppkoppling i stället för vanlig mobiluppkoppling. Om detta skulle ske i alltför stor utsträckning i Sverige, vilket det bland annat finns planer på från statsrådets partikamrater i Stockholms stadshus på andra sidan vattnet, riskerar det att innebära ett dränage av intäkter som i dagsläget i stor utsträckning används av telekomföretagen för att bygga ut täckning av mobiltelefoni på landsbygden.

Detta gör att ett projekt som betalas med skattepengar i Stockholms innerstad riskerar att tarva ännu mer skattepengar i stora delar av landet eftersom telekomföretagen inte kan använda intäkter från storstaden för att finansiera utbyggnad på landsbygden. Av detta blir två fel som absolut inte summerar till ett rätt.

Jag tror att man ska vara väldig försiktig med den här formen av diskussioner på europeisk nivå, och jag vill möjligen skicka med till statsrådet att om detta sker utifrån ett EU-perspektiv får det såklart samma negativa konsekvenser för telekommarknadens funktionssätt och utbyggnaden av telekommunikationer på landsbygden där som det får i Sverige om Stockholms stadshus finansierar kalaset.

Detta är någonting som jag önskar att statsrådet tar med sig och också begrundar och kanske till och med bistår mig i min uppfattning om han är på det humöret.

Herr talman! Jag tog upp frågan kring wifi och EU-kommissionens förslag inte för att jag tycker att det är lösningen för telekommarknaden utan för att visa att det här är ett område där det finns många olika aspekter och förslag som ligger i luften och diskuteras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är själv inte säker på att jag tycker att det här totalt sett är någon långsiktigt bra lösning, vilket jag tror att jag sa. Men det är ändå någonting som diskuteras, och jag tror att vi kommer att få se åtminstone i en del länder att det blir vanligt med gemensamma wifi-lösningar från offentlig sida snarare än att man använder marknaden.

Hur detta slår får vi se. Men det är en intressant utveckling vi ser just nu. Från svensk sida måste vi ha inriktningen att detta ska bli en gemensam, fungerande marknad över hela Europa och att man inte ska ta ut överpriser av turister eller andra som reser inom EU.

Jag kan hålla med Erik Ottoson om att det i många fall är begränsade extrakostnader som tillkommer för roamingen, men i de fall där turismen är stor är också kraven från turister och andra som reser ganska höga. De är vana hemifrån vid att ha tillgång till internet hela tiden, och det ska vara bra uppkopplingar. I flera länder har man i dag inte en lika stark utbyggnad av telekommunikation som vi har i exempelvis Sverige. Om man då i de mottagande länderna får krav på sig att bygga ut nätet särskilt i de områden där det är turism men inte för den egna befolkningen är det klart att det kan bli en politisk stridsfråga. Det handlar också om kostnader för dessa länder, även om de har stora intäkter av turismen.

Herr talman! Jag tror att jag och statsrådet är överens. Som tillägg till det sista som statsrådet sa kan man väl lägga att just intäkterna från turismen under alla omständigheter vida överstiger kostnaderna för telekommunikationsutrustning och täckning i dessa områden, för att inte tala om kapaciteten. Även om jag och statsrådet är överens ska det för dem som lyssnar på debatten tilläggas att man alltså under alla omständigheter kommer att tjäna pengar på detta som tillhandahållare av kommunikationsinfrastruktur. Frågan är bara hur mycket pengar man ska tjäna. Det är väl egentligen detta som diskussionen i förlängningen gäller.

Debatten präglas av stort samförstånd. Med detta tillägg vill jag tacka statsrådet för debatten. Detta är första gången vi möts i kammaren, men det kommer definitivt inte att bli den sista.

Herr talman! Jag får säga tack detsamma! Jag tycker att det var viktiga frågor som Erik Ottoson tog upp, både om dataroaming och om 700-bandet. Jag ser fram emot framtida diskussioner inom området.

Överläggningen var härmed avslutad.