Interpellationssvar - 2016-09-27

Fru talman! Fredrik Schulte har frågat mig om jag tänker vidta några åtgärder med anledning av att nya domar talar för att modulbostäder inte kan uppresas med temporära bygglov.

Mark ska användas till det den är mest lämpad för. Det kommunala planmonopolet innebär att det är kommunen som, inom de ramar som ges i planprocessen för översikts- respektive detaljplanering, bestämmer vad marken är mest lämpad för. Planprocessen garanterar att olika allmänna och enskilda intressen tas om hand och vägs mot varandra och är även viktig ur ett demokratiskt perspektiv.

För att kunna möta akuta behov och upprätthålla en effektiv samhällsutveckling behövs vissa ventiler i systemet. En sådan är möjligheten att tillåta avsteg från vissa krav under en begränsad period med stöd av tidsbegränsade bygglov. Det är dock viktigt att en sådan ventil inte ska kunna användas systematiskt för att kringgå planprocessen.

Jag delar dock interpellantens uppfattning att det bör bli enklare att uppföra flyttbara bostäder med stöd av tidsbegränsade bygglov. Ett problem med nu gällande reglering och praxis på området är att den som söker ett tidsbegränsat bygglov för att uppföra en byggnad för bostadsändamål måste visa att behovet av åtgärden är tillfälligt. Detta innebär att den bostadsbrist som råder i många av landets kommuner i sig utgör ett hinder för att uppföra bostäder med stöd av tidsbegränsade lov.

Regeringen, Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna har i den så kallade migrationsöverenskommelsen enats om att tillfälliga lättnader i plan- och byggregleringen ska genomföras och att en översyn ska göras, så att krav på byggnader som uppförs eller tas i anspråk med tidsbegränsat bygglov förenklas. Inom Regeringskansliet pågår ett arbete med att se över regleringen av tidsbegränsade bygglov för bostadsbyggnader, i syfte att underlätta etableringen av sådana.

Fru talman! Som alla känner till är det ett stort problem att Sverige har konfronterats med ett väldigt stort asylmottagande. I takt med att de många människor som kom under framför allt 2015 - men även dessförinnan - har fått sina asylärenden hanterade ska de sedan kommunplaceras. Den placeringen ska ske på ett jämlikt sätt, fördelat över landets alla kommuner. Detta är vi överens om över blockgränserna efter en uppgörelse förra hösten.

Här hamnar vi dock i något av ett moment 22. Regeringen har sagt att man helst vill att de kommuner som har en fungerande arbetsmarknad ska ha ett särskilt stort mottagande. Problemet är att just de kommunerna har den absolut största bostadsbristen.

I Stockholms kommun - eller i Stockholms län - är det i princip så att inga utöver nyfödda eller nyanlända flyttar in. Stockholm har en ganska oroväckande demografisk utveckling, där vi trots en god arbetsmarknad inte kan bostadsförsörja dem som vill flytta hit.

Särskilt knepigt blir det om kommunerna dessutom ska ta ansvar för att ordna bostäder till ett hundratal nyanlända. I min egen hemkommun i Stockholmsområdet skulle kommunen för att lösa bostadsbristen för nyanlända behöva gå in och sluka i stort sett alla tillgängliga bostäder - helt enkelt köpa alla bostadsrätter och villor i kommunen. Detta är inte en gångbar lösning.

Vad som måste till är att vi snabbt kan bygga så kallade modulbostäder. Egentligen är det ingen som vill göra detta, utan det är något vi är tvungna att göra givet läget.

Problemet är att vi nu har börjat se signaler på att kommunerna inte kommer att kunna göra detta, eftersom man inte får upprätta bostäder av permanent karaktär på temporär mark. Göteborgs kommun har byggt 300 studentlägenheter, och nu har det bygget blivit ett domstolsärende där man riskerar att behöva riva dessa 300 lägenheter. Det här är en katastrofal situation för alla inblandade.

Jag tycker att svaret från Peter Eriksson i grunden är positivt: Regeringen är medveten om problemet och vill jobba med att lösa detta.

Jag vill ändå trycka på framför allt två saker. För det första tror jag att det är viktigt att hålla isär det vi kom överens om i migrationsuppgörelsen och det problem jag beskriver. Det vi kom överens om i migrationsuppgörelsen handlade om att Migrationsverket skulle få undantag från PBL - plan- och bygglagen - för att upprätta sina ankomstboenden. När kommunerna sedan ska ordna boenden åt de kommunplacerade asylsökandena har man ett helt annat problem.

Jag tror att det är viktigt att regeringen är medveten om detta problem. Min första fråga är huruvida ministern är medveten om att det finns en skillnad här, därför att när kommunerna är i kontakt med den statliga, offentliga förvaltningen får de ständigt svaret att PBL har förenklats. Men det gäller inte just det problem jag tar upp nu.

För det andra vill jag säga att det är positivt att regeringen är på bollen, men nu måste man agera snabbt. Det handlar om att inom det kommande året få detta på plats.

Fru talman! Tack, Fredrik Schulte! Jag håller i alla fall delvis med om problembilden. Jag skulle inte säga att temporära byggnader och bostäder är den stora lösningen, utan den huvudsakliga lösningen är fortfarande att bygga nya permanenta bostäder.

Det glädjande med dagens situation är att vi faktiskt gör detta. Kommunerna, som har bostadsförsörjningsansvaret, bygger i dag mycket mer än vad man gjorde för bara några år sedan. Vi har i praktiken fördubblat byggandet av permanenta bostäder under de senaste åren. Vi är redan uppe på en nivå vad gäller byggnadstakt som vi inte har sett i Sverige på flera decennier.

Trots de problem som finns i bostadsbyggnadsprocessen - med detaljplaner, översiktsplaner, bygglov och många andra svårigheter, till exempel att det i många fall tar för lång tid - känner jag mig ändå ganska trygg med att många av problemen går att lösa. De kommuner som bygger mycket har visat att det finns sätt att hantera detta.

Det finns också sådana som har varit mindre lyckosamma i sin planering, både här i Stockholm och på andra ställen. Det finns kommuner som inte är vana vid att bygga och som inte har gjort det i någon större utsträckning på väldigt länge. För dem tar det längre tid att ställa om till att bygga. Men vi som tittar bakåt på statistiken ser att vi har underskattat nybyggnationsfrågan under 20 års tid. Under 20 års tid har vi byggt betydligt mindre än vad vi borde ha gjort, och det gör att nu vi har ett stort och akut problem framför oss.

Jag skulle inte säga att det bara är invandringen som har lett till att vi har ett akut problem, utan den huvudsakliga anledningen är egentligen att vi under lång tid har byggt alldeles för lite.

Men nu bygger vi som sagt mer. Jag tror också att en del av lösningen ligger i att i större utsträckning använda det befintliga bostadsbeståndet vid akut bostadsbrist, som i dag - att människor hyr ut en del av sin bostad i större utsträckning.

Men tillfälliga bostäder är naturligtvis också en del av lösningen när kommunerna har stora problem att hantera detta. Det är också skälet till att jag är bekymrad över de domar som fallit. Regleringen har inte varit bra - den praxis som har utvecklats är i alla fall inte förenlig med situationen. I det här läget, när vi ser ett akut bostadsbehov som även är långsiktigt, blir det bekymmersamt att man måste kunna påvisa att behovet av bostäder också är tillfälligt.

Min avsikt är att med en ny reglering förenkla dessa frågor och göra så att man kan hantera detta smidigt och snabbt i kommunerna och att få en ny lagstiftning på plats så fort som möjligt.

Fru talman! Tack, Peter Eriksson, för svaret! Vi är nog i grund och botten ganska överens om vad problemet är och även - åtminstone vad gäller detta - om vad lösningen är.

Jag vill bara tillägga att även om det byggs mer nu, vilket är jättepositivt, kan man ändå inte säga att lösningen ligger i att öka det generella byggandet. Vi har en katastrofalt akut situation i framför allt Stockholmsområdet. Det är framför allt i just Stockholmsområdet som man historiskt har varit bra på att bygga, och där bygger man nu ännu mer än vad man tidigare gjorde.

Men på grund av att det är så populärt att flytta till Stockholm är det en enorm press på bostadsmarknaden. Detta gör att de som är bäst i klassen nu kanske har det absolut tuffast att på kort tid leverera bostäder. Då måste vi se till att hantera den tillfälliga lösningen.

Jag ser problemet - det ska inte bli så att man använder temporära bostäder som ett sätt att lösa det långsiktiga problemet. Därför är det angeläget att man hittar en lösning på det här inom kort.

Jag har bara en avslutande fråga till ministern: När kan vi förvänta oss att en regleringsändring är på plats? Vi skulle ha behövt den i går!

Fru talman! Jag håller med om att vi skulle ha behövt den i går, men nu var det så att vi hade en annan reglering i går. Den innebar att det här problemet uppstod genom beslut i våra domstolar. Det var först efter att den situationen uppstod som det var uppenbart för de flesta att det behövdes en förändring av regleringen, och den skedde för bara några månader sedan.

Vi arbetar aktivt för att få fram en ny reglering. Jag hoppas och tror att det kommer att kunna ske ganska snabbt. Jag tror också att bara den signalen att vi tar fram en ny reglering kommer att vara viktig för kommunerna, även om genomförandet sker några månader senare.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Fredrik Schulte har frågat mig om jag tänker vidta några åtgärder med anledning av att bostadsrättsföreningar alltjämt kan stoppa en andrahandsuthyrning efter att uthyrningen pågått ett antal år.

Som Fredrik Schulte tar upp har Sverige under alltför många år haft underskott av bostäder, och befintliga bostäder har inte heller nyttjats optimalt. Flera åtgärder har dock de senaste åren genomförts för att underlätta för privatpersoner att hyra ut sina bostäder.

Den nuvarande regeln om tillstånd till upplåtelse i andra hand tillkom efter att den förra regeringens förslag till ändringar i bostadsrättslagen inte fått stöd i riksdagen. Inte minst var motståndet från bostadsrättssektorn mycket stort. Förslaget arbetades då om i nära kontakt med bostadsrättsorganisationerna för att åstadkomma en lämplig balans mellan den enskilde bostadsrättshavarens behov av att kunna hyra ut sin bostad samt bostadsrättsföreningens och övriga medlemmars intresse av att fastigheten bebos av den som har ett långsiktigt behov av bostaden.

Lagen utgår från att synen på bostadsrättshavarens skäl för en andrahandsupplåtelse ska vara generös. Enligt propositionen förutsätts samtidigt att skälen för en upplåtelse i andra hand normalt väger lättare med tiden. Även i den delen vilar reglerna på en avvägning mellan olika intressen.

Före sommaren aviserades en satsning innehållande 22 steg för fler bostäder, varav en åtgärd handlar om att underlätta privatbostadsuthyrning. Att utnyttja de befintliga bostäderna bättre och att skapa incitament för att fler ska vilja hyra ut sin bostad, eller del av bostad, i andra hand under trygga förhållanden är således någonting som regeringen arbetar med och avser att återkomma till.

Fru talman! Min bror bor utomlands sedan ett par år tillbaka. Han hyrde ut sin lägenhet under nästan tre års tid. Han skulle väldigt gärna vilja fortsätta att hyra ut den, men det får han inte för bostadsrättsföreningen. Det här är en lägenhet i Stockholm, så det är en lägenhet som inte skulle vara svår att hyra ut. Jag kan säga att om jag hade fått en krona för varje gång som jag fått en fråga från kompisar eller bekantas bekanta som vet att min lillebrors lägenhet står tom, hade jag kunnat bjuda Peter Eriksson på öl efter interpellationsdebatten. Jag tror att det här i grunden är någonting som ingen tycker är positivt, utom möjligen min brors bostadsrättsförening av någon märklig anledning.

Jag tolkar svaret från Peter Eriksson på ett positivt sätt, att han ser problemet. Kort och gott tolkar jag det som att vi kan förvänta oss att inom kort se en proposition som ändrar på det här.

Fru talman! Fredrik Schulte kanske inte ska vara alldeles säker på att det blir en ändring i just den här lagen. Den är ju ganska nyligen ändrad, som jag var inne på.

Vi tittar generellt på frågan om att vidta ett antal åtgärder för att underlätta för privatbostadsuthyrning. Men frågan om bostadsrättsföreningarna och tillstånd att hyra ut bostadsrätter i andra hand är så nyligen behandlad i en ny lagstiftning, så jag tror att det är mindre troligt att vi gör en förändring av den just nu.

Däremot finns det en rad andra åtgärder som handlar om att stärka ställningen både för den som hyr ut en bostad och för den som hyr en bostad i andra hand eller hyr del av bostad. Inom det här området tittar vi nu på en rad olika alternativ, bland annat depositionsavgifter, förmedling av andrahandskontrakt, hyra av del av bostad och partiella kontrakt. Det finns en rad frågor som vi kan tänka oss att se över, också om bostadsbidrag, som i dag inte går att få om man till exempel hyr en del av en lägenhet.

Jag tror och hoppas att vi ska kunna komma med förändringar. Men jag är inte säker på att det blir att ta ytterligare steg som gör att bostadsrättsföreningarnas ställning försvagas.

Fru talman! Jag tror att Peter Eriksson har samma problem som jag ofta har, nämligen svårt att erkänna att tiden går fort. Det var faktiskt ganska länge sedan som vi beslutade om den här propositionen från den förra regeringen - 2011, och 2012 trädde den i kraft - som innebar avregleringen av andrahandsmarknaden. Den har i grunden varit väldigt lyckosam och resulterat i tiotusentals nya bostäder, åtminstone i Stockholmsregionen där trycket har varit som starkast.

Jag förstår inte riktigt argumentet här. Bara för att någonting är nytt, även om jag ifrågasätter om det är särskilt nytt, innebär det inte att det inte går att fortsätta att ratta i systemet för att få till ytterligare fler bostäder.

Jag har svårt att förstå logiken i att en bostadsrättsförening inte får säga nej till att jag hyr ut min lägenhet, vilket jag får göra utan att ha nämnvärda skäl, men att bostadsrättsföreningen efter tre år helt plötsligt får säga nej. Det leder till att min potentiella hyresgäst blir bostadslös och måste hitta boende någon annanstans. När vi nu har en akut situation på bostadsmarknaden skulle det vara ett enkelt sätt att ändra på detta med ett klubbslag här i riksdagen, och lagförslagen är framtagna sedan tidigare, som ministern var inne på. Då skulle vi kunna få fram ytterligare ett tusental bostäder här i Stockholmsregionen.

Jag tycker att ministern får komma med ett lite bättre argument för att vi inte ska göra det.

Fru talman! Det förslag som kom från regeringen genomfördes inte, utan det förändrades så att det delvis tillgodosåg vad bostadsrättsföreningarna begärde. Argumentet var att om ett flertal lägenheter i en liten bostadsrättsförening är uthyrda i andra hand blir det mycket svårare att driva och sköta den, och det blir svårare att få styrelseledamöter som fungerar aktivt. Det förutsätts ju att bostadsrättshavarna, de som äger lägenheterna, ska vara en del av själva förvaltningen, skötseln och ledningen av bostadsrättsföreningen. Det är detta som är bakgrunden.

Om man till exempel studerar på annan ort under en viss tid är det ett skäl för att få hyra ut. Men när man har studerat färdigt - det kan ta några år - väger skälet mindre. Likadant är det om man jobbar på annan ort, att ju längre tiden går, desto mindre väger skälet för fortsatt andrahandsuthyrning. Det är så som resonemanget har varit.

Fru talman! Jag förstår invändningen att det i en liten bostadsrättsförening kan bli knepigt att sköta den om det är många som hyr ut.

Problemet är att denna lag gäller oavsett om det är många eller få lägenheter i en bostadsrättsförening och oavsett om det är många som har hyrt ut i föreningen eller inte.

Lagen slutar att gälla efter tre år. De första tre åren är möjligheterna att hyra ut generösa, men sedan är de inte det. Detta är svårt att motivera.

Ministern beskriver att det skulle vara knepigt för föreningen att administrera detta. Men med den nya lagen har man öppnat för möjligheten att den som hyr ut betalar en peng till föreningen, och den skulle man kunna titta på att höja om det finns föreningar som är särskilt drabbade.

I grunden är det svårt att motivera existensen av denna reglering. För mig känns det som att den kom till för att Bostadsrättsföreningssverige skulle få en mjukstart och kunna förbereda sig för ett generösare andrahandsuthyrningsregelverk.

Nu har detta funnits på plats ett tag, och jag tycker att ministern borde ta initiativ till att förbättra det och på det sättet sannolikt skapa tillgång till tusentals lägenheter bara genom ett klubbslag. Det skulle också innebära att människor skulle vara beredda att investera i bostadssektorn och på så sätt skapa fler bostäder även långsiktigt.

Fru talman! Jag avslutar med att tacka Fredrik Schulte för förslaget. Jag får titta på detta framöver. Men just nu är det inget på gång vad gäller förändringar av lagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Fredrik Schulte har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av det han framför angående SCB:s bostadsbyggnadsstatistik.

SCB är ansvarig för att utveckla, framställa och sprida officiell statistik och annan statlig statistik samt samordna systemet för den officiella statistiken. En del av den avser nybyggnad av bostäder.

Statistiken redovisas på kommunnivå med variablerna hustyp, lägenhetstyp och upplåtelseform. Inrapporteringen till SCB sker via frågeformulär till kommunerna, och det finns en eftersläpning i denna inrapportering.

För att kunna ge en aktuell indikation på bostadsbyggandets utveckling redovisar SCB kvartalsvis preliminär statistik baserad på ett ofullständigt underlag. Årsvis redovisas dock fullständig och mer detaljerad information.

Fredrik Schulte påpekar att statistiken inte särredovisar de bostäder som uppförs för användning under begränsad tid. Regeringen styr inte SCB:s arbete med den officiella statistiken på den detaljnivån. Den officiella statistiken ska vara av god kvalitet och utmärkas av bland annat relevans och aktualitet. Det är den statistikansvariga myndigheten som ansvarar för att statistiken möter kraven på kvalitet.

Enligt uppgift från SCB är man medveten om att bostäder i vissa fall tillkommer med stöd av tidsbegränsade bygglov. Uppgiften ingår dock inte bland dem som samlas in.

Fredrik Schulte beskriver i sin interpellation det faktum att det nu byggs väldigt många bostäder snabbt och på platser där de inte kommer att stå kvar långsiktigt som ett problem.

Min uppfattning är den motsatta. Det är angeläget att kommuner i samarbete med olika byggherrar snabbt skapar möjligheter för de många nyanlända att få en bostad. Det är en förutsättning för att de ska kunna etablera sig med studier och arbete.

Jag vill påminna om att regeringen och de borgerliga partierna i riksdagen för mindre än ett år sedan enades om att förenkla kraven på byggnader som uppförs eller tas i anspråk med tidsbegränsat bygglov, just för att underlätta för kommunerna i detta avseende.

Sammanfattningsvis är jag glad över att det byggs historiskt mycket i Sverige. Jag avser att återkomma till riksdagen med förslag som underlättar för kommunerna att skapa tidsbegränsade lösningar på de nu akuta bostadsproblemen samtidigt som det långsiktiga arbetet för att etablera bostadsbyggandet på en hög nivå fortgår.

Fru talman! Jag delar ministerns uppfattning att det är positivt att det byggs mycket historiskt sett.

Jag är dock orolig för att man tar dessa siffror på lite för stort allvar - eller, rättare sagt, att dessa siffror går på steroider. Precis som svaret antyder har många kommuner en akut bostadssituation, och precis som vi diskuterade i en debatt för 15 minuter sedan bygger man temporärt för att klara av mottagandet av nyanlända. Om man penetrerar dessa siffror skulle man se att de går på steroider, för en stor del avser tillfälligt uppställda bostäder.

Jag har inget faktaunderlag för detta, för det finns inget faktaunderlag att tillgå. Jag har ställt frågan till riksdagens utredningstjänst, och där har man konstaterat att det inte går att ta fram några siffror på detta.

Det är positivt att det byggs temporära bostäder, vilket vi debatterade för en kvart sedan och är överens om att det måste till för att hantera den akuta situationen. Faran är dock att kommunerna lägger ned så stor kraft och vedermöda på att klara den temporära situationen att de kommer att halka efter med den långsiktiga bostadsförsörjningsplaneringen.

Jag var med kommunalrådet i min hemkommun för några månader sedan när han tog första spadtaget i ett byggprojekt. Han konstaterade då att det var åtta år sedan som kommunfullmäktige började diskutera att bygga på denna plats. Det tog alltså åtta år från det att idén väcktes till dess att spaden sattes i marken.

Det var förvisso ett ganska stort bostadsprojekt, men det är ingen tidsrymd som är ovanlig för större byggprojekt. Tyvärr är det snarare normen eftersom Sverige har en krånglig och omständlig plan- och bygglag.

Om kommunerna börjar hantera det akuta problemet kan det innebära att den långsiktiga bostadsplaneringen drabbas, alltså det vi kommer att se i statistiken om åtta år eller kanske om sex år, för vi har ju förenklat reglerna lite grann.

Min oro är att vi ser dessa siffror, slår oss för bröstet och säger "titta vad duktiga vi är" men inte ser att det är ett resultat av många års planarbete från kommunernas sida och att vi nu till följd av det temporära problemet riskerar att ställa till det i ett långsiktigt perspektiv.

Jag har ingen lösning att presentera, men jag vill flagga för problemet. Man måste ta detta på allvar och konstatera att siffrorna på det ökade bostadsbyggandet delvis kan vara lite uppblåsta. Det är dock inget snack om saken att byggandet totalt sett har ökat, och det är positivt.

Fru talman! Vad gäller statistiken har Fredrik Schulte en poäng. Det finns brister i statistiken. Vi har inte en riktigt bra, snabb och tydlig rapportering av bostadsstatistiken.

Men efter att ha pratat med rätt många människor inom denna sektor, både på myndigheter och ute i byggsvängen, känner jag mig trygg med att de temporära bostäder som finns, särskilt i en del av våra större städer, utgör en liten del av det totala byggandet av bostäder i Sverige i dag. Jag tror inte att det kommer att göra en jättestor skillnad framöver när man tittar tillbaka på statistiken.

När vi nästa år får mer exakta siffror över årets byggande kommer man att se att det finns en del, men det är definitivt en mindre del av den sammanlagda byggnationen.

De tidsbegränsade lösningarna behövs, men det är inte de som avgör om vi klarar dessa frågor totalt sett eller inte. Jag tror att det handlar om andra saker. Förutom att själva byggandet ökar finns det positiva tendenser när det gäller tiderna; bygglovs- och detaljplaneprocesserna går snabbare i dag. Det hänger samman med det som jag var inne på i en tidigare interpellationsdebatt, nämligen att fler och fler kommuner lär sig att hantera detta på ett bättre sätt.

Man får nya kunskaper, och det finns några kommuner som har varit snabbare, bättre och smartare än andra när det gäller att använda regelsystemet. Växjö, med en grönblå regering, är en sådan kommun.

De som har varit duktiga sprider kunskapen ut till andra kommuner, och man lär sig att sköta det på ett snabbare sätt. I dag finns många exempel på att det kanske bara tar ett år från det att man drar igång en process tills man kan sätta spaden i jorden. Det tycker jag att man ska vara glad för.

Samtidigt vet vi att det finns ett mycket större engagemang ute i kommunerna för att bygga mer i dag. Regeringen är tydlig med att det behöver byggas. Vi ställer krav på kommunerna, och vi kommer också att ställa tydligare krav på länsstyrelserna att vara med i processen för att prioritera bostadsförsörjningen. Vi ger också stöd till kommuner som tar sitt ansvar på detta område, till exempel genom den kommunbonus som vi har infört och som kommer att gynna de kommuner som genomför de bostadssatsningar och byggnationer som vi tycker är nödvändiga.

Svar på interpellationer

Fru talman! Jag har egentligen inte så mycket att tillägga mer än att det vore bra ifall departementet själv gör en kartläggning eller uppdrar åt SCB att göra en kartläggning där man skiljer på det temporära och det ordinarie bostadsbyggandet. Det är viktigt att vi får ett tydligt statistikunderlag att utgå från när vi fattar beslut om att förändra bostadspolitiken.

Jag tackar för tre bra debatter. Än så länge tycker jag att det är positiva signaler, men nu är det upp till ministern att leverera. Annars kommer det att bli tuffare toner i debatten framöver, i slutet av mandatperioden.

Fru talman! Jag får väl också tacka och säga att jag absolut inte ska riskera att ta tuffare debatter med Fredrik Schulte. Det är trevliga debatter vi har haft nu. Det hoppas jag att vi kan fortsätta med, så det kommer åtgärder.

Överläggningen var härmed avslutad.