Återrapportering - 2016-09-22

Återrapporteringfrån Europeiska rådets möte

Herr talman! Förra fredagen möttes stats- och regeringscheferna för 27 av EU:s medlemsländer informellt i Bratislava för att diskutera unionens framtidsfrågor. Storbritannien deltog alltså inte i detta möte.

På mötet konstaterades det att EU är absolut nödvändigt för oss - vi behöver vårt samarbete. Det fanns en tydlig vilja att söka enighet och hålla ihop unionen. Det fanns också i stora drag en samsyn på vilka stora frågor vi har att hantera framöver. Ett flertal av ledarna ansåg att det fortsatta arbetet framför allt bör fokusera på tre områden.

Det första är jobb och tillväxt. EU behöver fortsätta utveckla den inre marknaden för att kunna uppnå högre välstånd. Vi behöver öppna och konkurrenskraftiga ekonomier, och det förutsätter fler frihandelsavtal och en fördjupad inre marknad. Men det förutsätter också goda arbetsvillkor. Flera ledare, däribland jag, betonade vikten av att unionens ekonomiska politik blir mer rättvis och att den sociala dimensionen stärks. Det är genom att vi både får ned arbetslösheten och skapar en mer rättvis marknad som våra samhällen utvecklas och växer.

Det andra området är migration. Trots att migrationsströmmarna till EU minskat fanns det en medvetenhet om att EU behöver fortsätta utveckla sin politik på det här området. Det rådde även enighet om att ha en väl fungerande yttre gräns. I mitt inlägg gav jag stöd för ett väl fungerande gränssamarbete och fortsatt fokus på ett ökat samarbete med tredjeländer. Men jag tog framför allt upp att en hållbar migrationspolitik förutsätter ett gemensamt fungerande asylsystem och att vi inte kan ducka för frågan bara för att den är svår.

Det tredje området är säkerhet. Flera uttryckte önskemål om att EU borde stärka samarbetet kring den militära krishanteringen. Det var någonting som även jag framförde. Sverige är positivt till ett EU som stärker sin krishanteringsförmåga både militärt och civilt. Det finns en klar förbättringspotential på det området. Jag var också tydlig med att Sverige inte kommer att stödja ett gemensamt försvar. Det var heller ingen på mötet som förespråkade det. Det fanns en enighet om att mer behöver göras i arbetet mot terrorismen. Där behöver vi framför allt förstärka samarbetet mellan medlemsstaterna.

Utöver de här punkterna diskuterades vikten av att EU skyndsamt ratificerar Parisavtalet, och jag och flera andra betonade hur viktigt det är att vi fortsätter driva på för en ambitiös miljö- och klimatpolitik.

Herr talman! Eftersom det här var ett informellt möte antogs inga slutsatser. Däremot enades stats- och regeringscheferna om en deklaration som betonar vikten av enighet och att skapa ett EU som medborgarna kan stödja och lita på.

Europeiska rådets ordförande Tusk, det slovakiska ordförandeskapet och kommissionen listade därutöver ett antal utmaningar som unionen står inför samt åtgärder som de vill utveckla vidare. Med tanke på mötets informella karaktär var det viktigt för mig och flera av mina kollegor att göra distinktionen att det här var deras förslag och inget som Europeiska rådet fattade beslut om. Det blev också resultatet.

Vi var dock alla överens om att mötet i Bratislava var ett startskott för en fortsatt diskussion om EU:s framtid, och det arbetet planeras pågå fram till firandet av Romfördraget i mars nästa år. För att skapa tillräckligt med tid för diskussioner planeras ett extra informellt toppmöte på Malta i början av nästa år, utöver de formella europeiska råd som redan har planerats.

För regeringen är det viktigt att EU nu levererar i de frågor där människor förväntar sig leverans. Detta framförde jag också vid mötet, och jag var långt ifrån ensam om den hållningen. Jag ser därför fram emot fortsatta och regelbundna diskussioner om detta framöver.

Herr talman! Jag vill tacka statsministern för redogörelsen från det informella toppmötet i Bratislava. Det var viktigt att få till stånd ett möte med tanke på alla de utmaningar som EU står inför. Brexit är självklart en, men det rör sig också om många andra saker: euroländerna som diskuterar om man ska samarbeta ännu mer, flyktingkrisen, arbetslöshet - listan kan verkligen göras lång.

Det görs väldigt många olika utspel nu. Ungern och Polen gör utspel om att man vill ha mer nationell politik. Andra länder i södra Europa vill samarbeta tajtare. Andra länder gör utspel om andra saker. Jag tror precis som statsministern säger att det är viktigt att ha is i magen nu, försöka koncentrera sig på de absolut viktigaste frågorna och förverkliga det som vi faktiskt redan har beslutat.

Jobb och tillväxt är en sådan sak, att stärka den inre marknaden och öka handeln. Migration är en annan, och där har det faktiskt fattats beslut om att vi ska ha en rättvis fördelning i Europa. Allt annat vore enormt tragiskt. EU måste leva upp till sina grundläggande värderingar om ett solidariskt Europa. Miljö och klimat är en annan fråga, men vi har också självklart de sociala frågorna, som på olika sätt måste få genomsyra diskussionerna. Vi vet ju hur många människor som har farit så otroligt illa efter finanskrisen. Om EU ska kunna ha trovärdighet framöver måste de frågorna lyftas och sedan självklart förverkligas på den nationella nivån.

Jag skulle vilja fråga statsministern hur han upplever diskussionerna. Tror statsministern att det kan bli lite lugn och ro och ordning i ledet så att man verkligen kan börja ta tag i de frågor som vi redan har beslutat om och som är de viktigaste i den europeiska unionen?

Herr talman! Det finns en djup insikt om behovet av detta samarbete, som jag inledningsvis sa i min återrapport. Det är ingen tvekan om det. Därför kommer processen fram till mars nästa år att vara väldigt viktig för att kunna få både fokuseringen och på några områden kanske också fördjupningar och tydliggöra vad som är uppdraget framöver.

Samtidigt ska vi vara ärliga och säga att det uppenbarligen finns några frågor där vi kommer att ha ganska svåra diskussioner. En sådan är migrationsfrågan och asylpolitiken. Den förestående folkomröstningen i Ungern kommer inte att underlätta en fortsatt diskussion, och flera länder kommer att ha svårt att ta den diskussionen, som är helt nödvändig. Där finns en tydlig huvudstrategi, och det är att se till att alla länder på något sätt tar ett ansvar. Annars kommer detta att bli jättesvårt.

Jag tror att vi också får vara beredda att diskutera vad som händer om inte alla medlemsländer tar sitt ansvar och följer fattade beslut. Om vi har en ordning i Europeiska unionen där det är okej att inte följa fattade beslut är vi på ett sluttande plan. Den diskussionen kommer nog upp. Jag vill vara ärlig och säga att det finns en samsyn kring behovet av detta men även några väldigt svåra frågor som vi kommer att få slita med framöver.

Men i grund och botten går vi in med en pragmatisk hållning. Vi ska försöka hitta lösningar, för EU-samarbetet är så viktigt för Sverige. Det är ändå det som är grundtonen och betydelsen av detta - samsynen om att förstärka samarbetet.

Herr talman! Tack, statsministern, för svaret! I går gästade kommissionär Cecilia Malmström riksdagen, och vi hade möjlighet att lyssna på henne. Hon redogjorde för ungefär samma bild som statsministern - det ganska komplicerade läget och självklart vikten av det europeiska samarbetet. Hon betonade oerhört starkt de olika nationalstaternas ansvar för att vi nu ska kunna hålla ihop unionen, och det är klart att detta är en stor utmaning. Man har olika värderingar och tycker på olika sätt. Men det borde inte vara omöjligt att ändå gå framåt.

Migrationen är en fråga som man inte bara kan tänka bort. Den finns där, och den löser sig inte av sig själv. Här måste EU verkligen ta krafttag, så det är helt enkelt bara att hålla ut.

Herr talman! Jag delar den uppfattningen, och inte minst Cecilia Malmström själv känner ju till diskussionerna om handelsfrågorna. Det är oerhört viktigt för oss att vi får till handelsavtalet och exempelvis kan ratificera CETA-avtalet, men även där är det som verkar självklart för oss inte självklart överallt. Det är väl ett bevis för att det finns en väldig skepsis hos många medborgare i många länder om just detta med marknad och frihandel. Vi kommer inte att kunna utvecklas så som vi vill om vi inte klarar den delen, men det sätter också fingret på att EU måste vara mer socialt inriktat och visa medborgarna att det även i en ekonomi som utvecklas och där handeln måste öka finns en trygghet och en väg framåt. Jag tror att det är viktigt nu framöver.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsministern för redogörelsen. Utmaningarna för Europa är många och stora. Att möta de utmaningar som Europa i dag står inför ställer stora krav på ledarskapet. Hur samarbetar vi bäst inom unionen för att skapa framtidstro? Alla vi medborgare måste se resultat: att fattade beslut faktiskt gör skillnad. Därför välkomnar jag att statsministern och hans kollegor kom överens om att man ska uppfylla löften - att man ska stärka mekanismen för genomförandet av fattade beslut.

Migrationsfrågan är nog det tydligaste exemplet på att fattade beslut inte har efterlevts. Här har vi från Moderaterna efterfrågat verktyg för att beslut ska implementeras bättre. Vi har lyft fram vikten av att använda budgeten som piska och morot. Det ska löna sig att göra rätt och straffa sig att göra fel, något som statsministern inte har velat driva inom unionen.

Givet att statsministern nu deltog i beslutet om att stärka implementeringen blir, herr talman, min första fråga till statsministern om han har omvärderat sitt ställningstagande vad gäller att driva budgetfrågan som medel för bättre implementering av fattade beslut.

Vidare tror vi moderater att det är viktigt att vi inte i detta läge blir besatta av nya och fler institutioner och formfrågor. Det är ju ingen mening att bygga nya våningar på ett bygge när grunden visar sprickor. Alla beslut som behöver tas för att hantera framtidens utmaningar och skapa ett bättre Europa finns redan på plats. Vi har redan ramarna i dag. Vi behöver inte nya institutioner eller nya fonder. EU behöver ingen finansminister. Vi har redan en; den heter stabilitets- och tillväxtpakten.

Vi är mycket bekymrade över att kommissionen nu vill se en mer flexibel tolkning av de finanspolitiska reglerna. Så min andra fråga, herr talman, är: Vad tycker Sverige och de andra medlemsländerna om de mer flexibla tolkningarna av de finanspolitiska reglerna?

Herr talman! Vi menar att det är viktigt att ha en stram finanspolitisk hållning och stå upp för ordning och reda i de offentliga finanserna. Det gäller också på EU-nivå, och det är helt avgörande.

Vad gäller hur man kan använda budgeten tror jag att alla vet att det inte finns något regelverk som gör det möjligt att straffa någon i budgethänseende för att man inte har följt fattade beslut. Det medger inte regelverket, och då är det kanske lite konstlat att driva en sådan fråga.

Däremot är det pragmatiskt - vi måste driva frågan hur ett sådant regelverk ska kunna se ut. Det är en viktig diskussion. Vi kan inte ha en ordning där vi över tid tillåter några att inte följa fattade beslut eller att obstruera. Den diskussionen är legitim. I dag finns dock inget sådant regelverk. Det finns inga sådana möjligheter. Det måste vi förhålla oss till.

Detta är vår hållning. Det finns flera medlemsstater som nu börjar tala om att vi måste se över vilka verktyg vi kan använda, inte minst för att se till att vi får en gemensam asylpolitik.

Jag delar i övrigt uppfattningen att vi inte behöver många nya institutioner. Huvudlinjen måste nu vara att leverera på det som är uppdraget och det som redan är beslutat: färre löften och mer resultat.

Herr talman! Jag välkomnar verkligen det statsministern säger om ordning och reda i budgeten, såväl nationellt som inom EU. Jag noterar också att statsministern på mötet i Bratislava inte nådde framgång med den sociala pelaren; i stället adresserar Bratislavafärdplanen våra framtida lösningar på de här viktiga samhällsproblemen och utmaningarna. Resultatet är i stort gott, men jag saknar ändå en diskussion om reformagendan, avregleringar, budgetreformer, omprioriteringar och budgetrestriktivitet.

Givet att vi nu tappar ett av de större icke-euroländerna i och med resultatet av folkomröstningen i Storbritannien undrar jag hur diskussionerna om budgetrestriktivitet gick och vilka allianser statsministern knöt för att bromsa och för att säkerställa att de svenska skattebetalarna inte får betala mer för det brittiska utträdet.

Herr talman! Brexitförhandlingarna och vad som ska komma ut av dem diskuterades inte. Det var inte detta som stod på dagordningen, utan frågan var vilka framtidsfrågor vi ska fokusera på och hur vi ska ta oss an de gemensamma utmaningar vi står inför. Det fanns ingen diskussion om vare sig budgetrestriktivitet, avregleringar eller vad det nu var.

Fokus låg på samling - att vi måste se till att samarbetet fungerar. Vilka frågor är det då som man ska fokusera på? Jo, det är dem som jag nämnde i min återrapport.

Den sociala pelaren diskuterades inte i sig. Där finns det ett utkast som kommer att diskuteras under hösten. Sedan återkommer kommissionen med ett förslag på det området. Då får vi se hur det går. Men jag står fortfarande fast vid att om det är något som EU behöver så är det att visa människor att det också finns en social trygghet i en värld som ständigt förändras.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsministern för återrapporteringen från Europeiska rådets informella möte. Efter mötet i Bratislava blir det allt tydligare att EU som institution inte klarar av de prövningar som den utsätts för. Ett havererat gränsskydd och politiker utan verklighetsförankring har på kort tid raserat mycket av det som tidigare byggts upp.

I Bratislavadeklarationen tar man bland annat upp att förra årets migrationsströmmar aldrig får upprepas. Ändå talar vissa i den svenska regeringen från både Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att Sverige så snart som möjligt ska återgå till förra årets nivåer. Att deklarationen tar upp ett fördjupat samarbete när det gäller migranter ekar också tomt då flera medlemsstater öppet sagt att de inte kommer att delta i detta.

Vidare är det problematiskt med talet om upprättande av ett EU-gemensamt gränsbevakningsväsen eftersom detta ska vara en fråga för respektive medlemsstat.

Jag vill därför fråga statsministern följande: Hur ställer sig statsministern till en återgång till förra årets invandringsvolymer, något som vissa i statsministerns eget parti och regering förespråkar men som Bratislavamötet avvisar? Jag vill även fråga hur statsministern ser att Schengensamarbetet ska fungera när exempelvis Italien skickar tusentals och åter tusentals personer norrut för att lämpa över problemet på andra medlemsstater.

Avslutningsvis undrar jag också hur de svenska gränskontrollerna kommer att upprätthållas efter den 12 november, när de ska upphöra. Hur kommer den svenska regeringen att tillse att vi kommer att ha ett fullgott gränsskydd i Sverige även efter detta datum?

Herr talman! Det svenska gränsskyddet var inte uppe på dagordningen. Vi talade om vilka utmaningar EU står inför. Det är lite märkligt att då få höra å ena sidan kritik mot att gränsskyddet inte fungerar och å andra sidan kritik mot att vi försöker förstärka gränsskyddet.

Vi har ett Schengensamarbete som innebär att vi måste klara av de yttre gränserna. Vi måste förstärka det samarbetet och se till att det fungerar. Det är den första förutsättningen för att ha en ordnad migrationspolitik.

Jag tycker att det är helt korrekt att vi diskuterar det yttre gränsskyddet och ser till att förbättra det. Sedan ska det kompletteras med en gemensam asylpolitik där alla medlemsstater tar sitt ansvar. Jag inser mycket väl att det är en komplex och svår fråga. Det är några som inte vill att vi ska ha det så, men vi måste fortsätta diskutera. Kommissionens förslag ligger på bordet. Vi ska ta ställning till det. Vi menar att det är viktigt att vi driver på för en sådan gemensam politik.

Herr talman! Jag vill tacka statsministern för svaret på mina frågor, även om jag inte upplever att det var mycket till svar. Anledningen till att jag frågar om det svenska gränsskyddet är just att vi efter den 12 november inte längre kommer att ha dessa gränskontroller i Sverige. Därmed kommer vi inte heller att kunna leva upp till det som statsministern och de andra 26 stats- och regeringscheferna kom överens om på Bratislavamötet.

I deklarationen står det i klartext att de nivåer vi hade till EU och Sverige aldrig någonsin får upprepas. Samtidigt finns det flera statsråd och en uppsjö av kommunala företrädare i Socialdemokraterna och Miljöpartiet, de två regeringspartierna, som vill ha en återgång till dessa nivåer. Detta går inte ihop. Där blir statsministern svaret skyldig: Hur går den konkreta regeringspolitiken ihop med det som man kom överens om vid Bratislavamötet? Hur kan man å ena sidan vilja ha tillbaka nivåerna och å andra sidan i EU-sammanhang stödja att man aldrig ska få en liknande situation igen?

Herr talman! Vi ska inte tillbaka till en sådan situation. Det pågår som sagt diskussioner i EU-sammanhang om hur de nya reglerna ska se ut. Det kommer att påverka oss också. Vi vet ännu inte hur reglerna kommer att se ut, men vi kommer att få förhålla oss till dem.

Internationellt pågår en diskussion där nu UNHCR har ett mandat att se över hur flykting- och migrationspolitiken ska se ut på global nivå. Vi vet heller inte utkomsten av det. Troligtvis kommer man fram med ett förslag om kanske två år. Det kommer också att påverka oss, och vi får förhålla oss till det.

Vi ska inte tillbaka till en situation där vi inte har kontroll. Men exakt hur det hela ska se ut i framtiden måste vi ta ställning till med beaktande av vad som sker i vår omvärld.

Herr talman! Även jag vill tacka statsministern för återrapporten från det informella toppmötet och klargörandet av de frågor som var uppe vid mötet. Jag förstår att statsministern efter det också har diskuterat migrationsfrågorna i ett vidare och globalt sammanhang. I grund och botten handlar det om hur man minskar människors behov av att fly och dessutom säkerställer att vi har ett asylsystem som även Europa kan hantera.

Som statsministern sa förordar Sverige ett hållbart gemensamt asylsystem. Jag vet att Sverige i de frågorna också tidigare har framhållit att grunden i ett asylsystem är att man måste göra det möjligt för människor att söka asyl. Tragiken när det gäller flyktvägarna till Europa har i mycket handlat om avsaknaden av legala vägar.

Jag är glad över att det kom många beslut från många regeringschefer i New York om att öka kvotflyktingantalet, men jag vill gärna höra om statsministern har något mer att tillägga när det gäller hur den globala diskussionen kan få inflytande också på den europeiska. Det är ju inte lätt att hitta en väg framåt i ett europeiskt sammanhang.

Herr talman! Jag instämmer mycket i att vi måste se helheten här. Vår huvuduppgift är egentligen att se till att människor över huvud taget inte behöver fly och göra de vansinnigt farliga resorna över Medelhavet. Därför pågår samtal med tredjeländer. Hur kan EU hjälpa till i de länderna men också i närområdena? Här kommer det att finnas ett antal olika perspektiv som avgör. Det är klimatfrågan - det är torka, och det kan vara översvämningar, naturligtvis. Men det är också rena krig. Det är terror och allt detta. Där har EU en större roll att spela, och där pågår nu, som sagt var, diskussioner med tredjeländer.

Sedan är det frågan om asylpolitiken i det globala kommer att påverka EU. Ja, jag tror det. Jag kan inte säga det säkert. Men om UNHCR lägger fram förslag som accepteras i Förenta nationerna och som innebär ett behov av förändring på EU-nivå menar jag att vi får lov att acceptera det. Det är viktigt att vi får till globala regler. Jag är oerhört glad över att vi har fått till en sådan diskussion nu. Det är en global kris, och det innebär att det är ett globalt ansvar.

Nu antogs också en New York-deklaration. Det handlar bland annat om grundläggande åsikter om flyktingpolitiken. Och det finns nu ett uppdrag till UNHCR att återkomma med förslag till hur det kan komma att se ut. Då får vi förhålla oss till det sedan.

Herr talman! Tack för svaret på den väldigt ömmande frågan! Statsministern nämnde i föredragningen och nu i svaret påverkan från miljö- och klimatfrågorna. Det här är ett angeläget och väldigt viktigt samarbetsområde för EU-länderna.

Jag kan i det sammanhanget notera att samtidigt som vi har diskussionen om att ett EU-land, Storbritannien, har valt att lämna unionen finns det fortfarande en räcka länder som vill ha inträde. Bosnien är ett land som i dagarna tog ett steg närmare medlemskapsförhandlingar. Man kan se på vad en grundläggande miljö- och klimatlagstiftning från EU:s sida betyder i ett land som Bosnien, som håller på att bygga upp en administration, en institutionalisering, och vad det betyder för den miljönytta i Bosnien och Medelhavsregionen som det innebär. Då tror jag faktiskt att vi efter hand ser att det europeiska samarbetet har många nyttoaspekter att jobba med och kan leverera väldigt mycket god välfärd, som rent vatten och ren luft, till sina medborgare.

Herr talman! Ja, det är viktigt. Det är bra att just klimat- och miljöfrågan är en av fokusfrågorna, som nämndes i Bratislava. Där kan vi nämligen göra skillnad på riktigt. Vi är överens om att försöka hantera ratificeringsprocessen på ett sådant sätt att vi kan komma till COP 22 med ett ratificerat avtal. Detta är väldigt komplicerat. Regeringen har i dag fattat beslut om att lägga fram ett förslag för riksdagen om ett godkännande av detta. Men alla medlemsstater ska fatta sina beslut. EU ska fatta sina beslut. Men vi försöker få till det på ett sådant sätt att det framgår att EU har ratificerat det här när vi kommer till COP 22.

När inte minst USA och Kina visade en sådan framåtanda - det var oväntat, får man väl säga - får vi inte falla bakom, utan vi ska vara med och driva på för en smart klimat- och miljöpolitik.

Herr talman! Tack, statsministern, för redovisningen från det informella rådsmötet! Mötet handlade om EU:s framtid. Det är förmodligen en framtid utan Storbritannien - tyvärr, säger jag. Storbritannien är en jätteviktig handelspartner för många europeiska länder, däribland Sverige. Min undran i det sammanhanget är om statsministern gjorde några framstötar gentemot sina kollegor och kommissionen för att få till stånd de handelsavtal som nu är på gång och som jag tror kan vara en bidragande orsak till att unionen fortsätter att växa och har den tillväxt som vi behöver för att bland annat motverka den sociala oro som finns i många och stora delar av vår union.

Jag säger detta också i anledning av att jag har noterat att det på skilda håll i Europa, så ock i Sverige, finns partier, enskilda och organisationer som inte tycker att vi ska ha de handelsavtal som jag tycker är jätteviktiga för att vi ska få det vi eftersträvar, nämligen ett framgångsrikt Europa också i framtiden. Speciellt viktigt bedömer jag detta vara nu efter att Storbritannien, som det tycks, har fattat beslut om att skilja sig från vår union.

Apropå Storbritanniens ställningstagande om att utträda ur unionen undrar jag om statsministern gjorde några framstötar gentemot sina kollegor för att få till stånd en både organiserad och så snabb process som möjligt. Jag säger detta i anledning av att min farhåga är att processen drar ut på tiden, och då skapar man bara osäkerhet för verksamheter. Det är verksamheter som skulle hjälpa oss att skapa den tillväxt som vi behöver för att uppnå det vi vill uppnå i vårt Europa, nämligen det goda Europa.

Herr talman! När det gäller handelsavtal delar jag helt Eskil Erlandssons uppfattning om behovet av dessa avtal. CETA-avtalet borde enligt vår uppfattning kunna ratificeras så snabbt som det någonsin går. Jag hade i lördags ett samtal med Kanadas premiärminister Trudeau om det här. Det är samma sak på den kanadensiska sidan.

Dessvärre finns det en diskussion ute i Europa, framför allt på kontinenten i några länder. Det har nästan blivit religion att vara emot handelsavtal. För mig är det en oerhört märklig inställning. Men vi driver på i alla möjliga sammanhang, och vi stöder naturligtvis kommissionen i detta arbete.

Vi vill ratificera CETA. Vi pratar också om hur vi kan se till att TTIP kommer så långt som det någonsin går. Nu ser det ut att vara rätt trögt, för att vara ärlig, med tanke på den diskussion som pågår i Europa men också med anledning av presidentvalskampanjen i USA. Men vi ger fullt stöd i alla olika sammanhang för båda de här processerna.

Vad gäller Storbritannien och den processen har vi, från det att beslutet kom, varit tydliga gentemot Storbritannien men också gentemot kollegorna och kommissionen att det är viktigt att det inte drar ut för långt på tiden. Men med anledning av att brexitsidan inte hade den minsta aning om hur man skulle hantera den här situationen är det också bra om Storbritannien får lite tid att fundera igenom detta. Det har jag också framfört i telefonsamtal med premiärminister Theresa May. Hon gör själv bedömningen att de ungefär vid årsskiftet är klara att verkställa det här. Då har vi också haft möjlighet att fundera igenom hur vi ska se på det. Men Storbritannien måste först ge besked om vilket förhållande de vill ha. Det kommer inte att bli någon modell som redan finns, utan de vill ha sin egen modell. Det måste vi avvakta.

Herr talman! Tack för kommentarerna kring mina frågeställningar! Följdfrågan blir om statsministern redan nu har initierat några ekonomiska diskussioner i anledning av det förmodade brittiska utträdet ur Europeiska unionen.

Det är att betänka att vi har en budget som just nu verkar i Bryssel. Men den är inte oändlig, utan en ny budget ska tas fram. Den budgeten är förmodligen exklusive Storbritannien. Jag vet av erfarenhet att diskussionerna börjar nu. Jag vill gärna att en svensk inställning kungörs på det området. Vår inställning är budgetrestriktivitet och återhållsamhet med offentliga medel.

Herr talman! Det är helt korrekt. Det dröjer ett tag innan nästa långtidsbudget ska träda i kraft. Men visst är den diskussionen redan igång med det faktum att vi utgår från att Storbritannien kommer att fullfölja det här. Då är vår hållning: Är det färre medlemmar kommer det mindre pengar in, och kommer det mindre pengar in måste det också komma mindre pengar ut i kostnader. Det är vår hållning, helt enkelt. Någon annan hållning går inte att ha. Man kan inte fortsätta med samma kostnader om det blir mindre inkomster. Man får rätta mun efter matsäcken, helt enkelt. Det är det enkla budskapet.

Herr talman! Tack, statsministern, för redogörelsen från toppmötet! Vi bevittnar en sorts sammanbrott för asylrätten i Europa. Det tydligaste exemplet på det är det i min mening skandalösa avtalet med Turkiet. Vi betalar Turkiet för att vara vår gränsvakt, trots att landet inte ger ett tillräckligt skydd åt människor på flykt.

Vi ser också en sorts kapplöpning i EU mot botten i asylrätten. Ett inslag i den kapplöpningen är att EU-länder nu öppet säger att de inte följer den lagstiftning eller de överenskommelser som finns på området ens inom Europeiska unionen. Ungern är det tydligaste exemplet. Man bryter säkerligen mot EU:s lagstiftning på flera sätt när det gäller asylområdet, men mest uppenbart är att man struntar i Dublinkonventionen. Och man har tänkt sätta hela den avtalade omfördelningen av flyktingar åt sidan och folkomrösta om att så att säga bryta mot ingångna avtal.

Frågan är då hur Sverige reagerar eller om Sverige alls reagerar. Vi betalar nästan mest i EU per capita, och ungrarna får mest i EU per capita. Är det rimligt när Ungern struntar i de överenskommelser man har gjort? Är det inte dags att sätta hårt mot hårt?

Då undrar jag om statsministern kan tänka sig något av följande sätt att göra det. Tycker statsministern att man ska försöka dra Ungern inför domstolen om de inte följer sina åtaganden? Är det Sveriges ståndpunkt? Är det rimligt? Tycker statsministern att man bör försöka hålla inne regionalstödet till Ungern om landet inte uppfyller sina förpliktelser? De får ju en väldig frikostig del av EU:s olika stödfunktioner. Och är det inte rimligt att koppla den svenska medlemsavgiften till att länder faktiskt följer sina förpliktelser? Om inte annat kan den kopplingen göras i den omförhandling av budgeten som kommer på grund av att britterna lämnar EU. Om man inte är beredd att göra något av detta accepterar man bara en sorts sönderfall. Allra mest allvarligt är det för de människor som behöver skydd och asyl.

Herr talman! Vi har sagt till Ungern direkt, och i andra sammanhang, att det inte finns någon organisation där man bara kan ta det som är lätt och behändigt. Man får faktiskt också ge sig på det som är lite svårare och ta ett gemensamt ansvar även i dessa frågor. Det måste också Ungern göra tillsammans med andra länder.

Som jag sa tidigare till Ulrika Karlsson finns det just nu inget regelverk för att dra in regionalstödet. Precis som här i Sverige tycker jag att det är viktigt att man håller sig till det befintliga regelverket.

Däremot är det en legitim diskussion att fundera på hur ett sådant system skulle kunna se ut. Vad skulle kunna bli påföljden? Vi tycker att kommissionen utifrån dagens regelverk borde göra mer och följa upp mer om det är så att fattade beslut inte följs. Man ska hålla sig till det regelverk som finns och som vi är överens om.

Det är ingen tvekan om att detta är en oerhört svår fråga. Men om EU ska klara sig på sikt måste vi följa fattade beslut. Med anledning av det får vi fortsätta att diskutera vilken påföljden ska bli om man inte följer fattade beslut. Kommissionen har i uppgift att följa att fattade beslut faktiskt respekteras och vidta åtgärder utifrån de regler som finns här och nu.

Herr talman! Jag har en fråga på ett annat område. Jag tycker att regeringens bild av debatten om CETA och TTIP är oerhört förenklad. Kritiken har ju aldrig gällt frihandel! Den har aldrig gällt tullar! Vi har inte hört en enda röst i debatten som inte är för att sänka tullar.

Kritiken gäller framför allt att ge storföretagen rätten att stämma oss som nation om vi inför regler för bättre miljö, konsumentskydd och hälsa. Exempelvis är den kanadensiska fackföreningsrörelsen emot CETA. Varför? Därför att de ser dessa problem. Stefan Löfvens tyska kollega är emot TTIP därför att hon ser dessa problem.

Jag tycker att det är oärligt att inte diskutera det som debatten faktiskt gäller: om vi ska ge storföretagen rätt att stämma oss om vi lagstiftar som vi vill i vårt eget land. Därför skulle jag vilja uppmana statsministern att ta debatten om investeringsskyddet, eftersom det är vad debatten om CETA och TTIP faktiskt gäller.

Herr talman! Vår linje är klar. Man ska ha respekt för demokratiskt fattade beslut. Detta ska gälla skydd för löntagare, människors och djurs hälsa och så vidare. Det är det som gäller.

Den diskussion som har gällt CETA har inneburit att avtalet gjordes om under förhandlingarna med anledning av precis detta. De synpunkter som framfördes från Europa tillgodosågs av Kanada. Då fanns helt plötsligt ett färdigt avtal som vi är överens om. Det är påskrivet och klart, och alla förstår att det inte blir någon vidare förhandling om detta. Om vi inte ens kan klara av ett sådant avtal är vi illa ute.

Vi ska komma ihåg att vi lever i en global ekonomi. Om inte EU skriver dessa avtal kommer någon annan att skriva avtal, ligga före oss och sätta en annan standard som kommer att vara betydligt sämre. Detta är jag helt övertygad om.

Världen rör sig hela tiden. Om vi inte kan skriva den här typen av avtal i EU kommer vi att ha stora problem att leverera välstånd till våra medborgare, så för mig är det oerhört viktigt att vi klarar av detta.

Herr talman! Tack till statsministern för redogörelsen från detta första möte, där man eventuellt är tvungen att säga 27 medlemsstater i stället för 28. För en liberal som hade velat höra dig säga 29, 30 och 31 i stället känns det hårt. Därför är det skönt att höra att detta möte skulle vara ett startskott - början på en process, som statsministern säger.

Man blir dock lite luttrad efter ett tag. Min fråga blir därför hur detta startskott skiljer sig från alla övriga europeiska råd, där vi hela tiden har sagt att kniven ligger mot strupen och att det är upp till bevis som gäller. I kris kan något nytt födas, och det är möjligt att vi nu har kommit så långt att vi har nått den krisinsikten.

Statsministern säger att man är överens om att våren 2017 presentera nya riktlinjer för vår gemensamma framtid i EU, men att det är ett svårt läge och att han vill ha en pragmatisk hållning. Då blir jag lite orolig. Visserligen tycker jag väldigt mycket om pragmatism, men man måste ha fokus på vad man verkligen vill.

Jag skulle vilja fråga statsministern hur bilden av EU ser ut bakom den pragmatiska hållningen och bekymrade minen. Vad vill statsministern få ut av denna startprocess? Hur skulle presentationen se ut om statsministern fick bestämma hur EU ska se ut, och vad är egentligen möjligt att nå fram till?

Herr talman! Jag tackar Tina Acketoft för möjligheten att få bestämma i EU - då gör jag det!

Som sagt tror jag att det är oerhört viktigt att EU kan leverera ett mervärde. Det är alltid så i sådana här sammanhang. Vad är mervärdet med EU? Ett mervärde för mig är att vi kan ha en fungerande inre marknad, för detta innebär att vi får en volym som gör att vi kan konkurrera med andra stora spelare som Indien, Kina och USA. Detta kräver att vi fullföljer den inre marknaden som vi har tänkt, inte minst den digitala inre marknaden. Då får vi rätt förutsättningar - själva grundförutsättningarna om vi ska kunna konkurrera. I det ligger utbildningssatsningar och annat.

En annan sak är att människor ska komma i arbete. Där kan vi göra stora gemensamma investeringar och se till att inte minst ungdomar kommer i arbete. Man måste kunna se att det finns en framtid och att man kommer att få ett arbete och kunna försörja sig. Detta är helt avgörande.

En tredje punkt är säkerhetsfrågor. Vi kan samarbeta för att motverka terrorism samt för att förbättra den militära och civila krisberedskapen. Där finns ett tydligt mervärde med samarbete för att öka medborgarnas säkerhet.

Ett annat område är miljö- och klimatfrågor, där vi ska driva på för att se till att leva upp till Parisavtalet.

Jag har själv nämnt den sociala dimensionen, som inte ska innebära någon ny överstatlighet - det är i mångt och mycket nationella beslut som avgör hur vi klarar den delen - men som innebär att vi har en gemensam ambition att förstärka medborgarnas sociala trygghet. Den typen av frågor - som går att kommunicera till medborgarna och som kan upplevas som ett mervärde - tror jag är avgörande.

Jag kan hålla med om Tina Acketofts funderingar kring huruvida ytterligare ett startskott faktiskt kommer att leda till något den här gången, men jag bedömer ändå att det finns en djupare insikt om problematiken.

Herr talman! En stärkt inre marknad, gemensamt bekämpande av klimathot och samarbete i säkerhetsfrågor är väl något vi alla kan ställa oss bakom, så det var inget större brandtal från statsministern.

Jag skulle vilja uppehålla mig vid säkerhetsfrågorna. Inför statsministerns resa lyfte vi fram frågan om Ryssland. Den ska visserligen tas upp senare men borde ändå vara en viktig punkt under avsnittet säkerhetsfrågor, även under det informella möte som hölls tidigare.

Jag skulle vilja fråga statsministern hur diskussionen gick om till exempel Nord Stream 2, som vi diskuterade. Ställde sig statsministern - och avser han att ställa sig - aktivt bakom de tio EU-länder som skrev till kommissionen i vintras och lyfte upp farhågor och var väldigt kritiska till Nord Stream? Kom diskussionen om Nord Stream alls upp, och hur fördes den i så fall?

Herr talman! Nej, diskussionen om Nord Stream kom inte upp. Det pågår dock en process där kommissionen håller på att undersöka frågan utifrån bland annat energiunionens målsättningar och policyer, men även ur exempelvis ett säkerhetsperspektiv och ett Rysslandsperspektiv.

Den diskussionen fördes alltså inte i Bratislava, utan där gällde det snarare helhetsbilden och vilka ämnesområden i stort som vi behöver fokusera på, vilka jag har nämnt. Därutöver fördes inga specifika diskussioner om den typen av frågor.

Herr talman! Tack, statsministern, för inledningen! Rådets ordförande Donald Tusk framförde en mycket bra kommentar efter mötet. Han ansåg att det är ett faktum att miljontals européer känner sig osäkra. Människor är oroade över vad de upplever som bristande kontroll. De känner rädsla för migration och terrorism samt sist men inte minst oro för sin ekonomiska och sociala framtid.

Det här är en mörk bild. Vad kan vi göra mer i samband med att gränser stängs och invandringen regleras för att hjälpa de människor som står långt från Europa och väntar på hjälp?

Migrationen handlar också om lagliga vägar in. Vi pratar om nödvisum. Driver statsministern också frågan om arbetskraftsinvandring? Det är något som finns i Sverige för att öka möjligheterna för migranter att på ett tryggt sätt ta sig till Europa.

Herr talman! Människor är oroade. Det är en alldeles riktig bild. Det är lika bra att se verkligheten så som den är. Då kan den mötas, och man kan ta tag i sådant som det behöver tas tag i.

Det finns flera möjligheter att hjälpa människor. Därför är jag glad för den konferens som hölls häromdagen i New York. USA har tagit ledningen för att få fler länder att bistå länder i konflikt och närområdena, så att fler barn kan gå till skolan, vuxna kan arbeta och antalet kvotflyktingar kan fördubblas, det vill säga fler kan resa säkert.

Det pågår en diskussion om arbetskraftsinvandring och de så kallade blåkorten. Diskussionerna avser mest högkvalificerad arbetskraft. Vi vet ännu inte resultatet av diskussionerna.

Herr talman! Jag fick egentligen inget tydligt svar. Blåkortet är ju för kvalificerad arbetskraft, men min fråga handlade om huruvida statsministern var villig att driva frågan om arbetskraftsinvandring enligt den svenska modellen. Vi kan tycka att om det finns en svensk modell ska den drivas i övriga Europa.

Min andra fråga gäller Turkiet. Det finns ett Turkietavtal. Det avtalet stipulerar att Turkiet ska ge fler arbetstillstånd till syrier samt skolgång och hälsovård. UNHCR ska vara med och välja ut de personer som ska komma till de olika medlemsländerna i utbytet av flyktingar.

På vilket sätt avser statsministern att driva på när det gäller uppföljning av Turkietavtalet? Jag har inte hört att Turkietavtalet har diskuterats och inte heller resultatet av de miljarder som har skickats till Turkiet. Hur ser statsministern på detta?

Herr talman! Anledningen till att vi inte föreslår saker i fråga om arbetskraften är just att blåkortsdiskussionen pågår. Det är den diskussionen som pågår nu, och då är det inte så mycket bevänt med att föreslå ytterligare saker. Nej, vi har inte drivit den frågan ytterligare. Nu får blåkorten utredas för att vi ska se hur de kan fungera.

Stödet till Turkiet handlar framför allt om stödet till flyktingarna i Turkiet. Det är flyktingarna som ska ha hjälp med skolgång, möjligheter till arbete, socialt skydd och så vidare. De projekten får redovisas. Man häller inte bara in en summa pengar i ett land för att sedan se hur det går. Pengarna får sökas för specifika projekt, till exempel att bygga en skola. Om det anses att en skola ska få stöd ska det sedan ske en redovisning tillbaka. Ett sådant arbete har precis påbörjats. Jag kan just nu inte säga hur mycket pengar som har använts, men de ska redovisas projekt för projekt.

Herr talman! Statsministern återkommer ofta till formuleringen att han vill se ett mer socialt Europa, det vill säga ge en social dimension till EU-politiken. När statsministern får kritik för det, eftersom det skulle innebära mer överstatlighet, är han snabb med att säga att det inte handlar om några fördragsförändringar utan om en gemensam social ambition.

Det spelar egentligen inte så stor roll om denna politik genomförs med hjälp av eller utan fördragsförändringar. I grund och botten handlar inriktningen om att statsministern vill att saker som vi beslutar om i riksdagen ska beslutas i Bryssel.

Jag hör till den grupp i riksdagen - vilket även statsministern gör - som tycker att EU-samarbetet är viktigt. Det är viktigt att det finns ett fungerande EU-samarbete för att möta framtidens gemensamma utmaningar.

Det största hotet mot EU:s framtid är att det växer en känsla av att EU har tagit på sig för mycket beslutanderätt, att makt som borde finnas hos de nationella parlamenten har tagits bort därifrån. Det var grundorsaken till brexit. Det är i grunden kritiken i de länder där vi ser växande EU-skepsis, till exempel Frankrike, Tjeckien och Ungern - en känsla av att för mycket makt flyttas till en anonym institution som ligger långt bort.

Detta är en allvarlig utveckling. Ser statsministern problemet?

Herr talman! Jag ser ett tydligt problem, nämligen att människor känner en stor osäkerhet inför en global ekonomi. Långt ifrån alla känner sig som vinnare.

Vi tror i grunden på den globala ekonomins förtjänster, men de kommer inte alla till del. Det är många som känner osäkerhet. Det är viktigt att vi funderar över hur den sociala dimensionen i EU kan stärkas.

Det spelar ingen roll hur många gånger jag säger detta eftersom Moderaterna ändå hävdar att det är så, men det här kommer inte att innebära en maktförskjutning till Bryssel. Jag rekommenderar till läsning av utkastet till social pelare. Där syns tydligt vad det handlar om. Det finns ett utkast att läsa.

Tanken är att vi utifrån ländernas egna förutsättningar, miljöer och traditioner ska utveckla den sociala dimensionen precis som vi själva vill. Det innebär att besluten fattas här i svensk riksdag, inte någon annanstans. Att det finns dimensioner med är själva poängen. Människor måste se att det finns ett sådant tänk. EU är inte bara ett forum för marknaden, kapitalets fria rörlighet och människors fria rörlighet, utan EU innehåller även en social dimension. Vi borde vara överens om att det är nog så viktigt att veta att det är människorna, löntagarna, som drar ihop välståndet. Det är de som jobbar ihop välståndet.

Vi har fördelen av att förfoga över och fördela resurserna. Men om inte människorna hade jobbat ihop dem hade det inte blivit några resurser. Det hade också blivit en mycket liten budget att besluta om här i kammaren.

Att fundera över hur de människorna ska känna lite mer social trygghet är högst befogat, men det ska inte innebära ytterligare maktförskjutningar.

Herr talman! Det finns en mycket bred samsyn om att det är viktigt att parera globaliseringens effekter och skapa en social trygghet så att stora grupper inte känner att de kommer på efterkälken eller upplever att samhället inte ser deras problem och därför söker sig till extrema politiska rörelser. På den punkten är statsministern och jag helt överens.

Men varför ska sådana frågor beröras i EU? Varför kan vi inte lösa de frågorna nationellt? Statsministern säger att det sociala protokollet och den sociala dimensionen inte betyder någonting. Men då har de ingen relevans. Varför pratar då statsministern hela tiden om något som inte har någon betydelse?

Faktum är att det inte är så. Det finns långtgående krav på harmonisering av social- och välfärdspolitik. Det är ett problem.

Herr talman! Jag är inte så säker på att det finns en bred samsyn. Jag hör rätt ofta att man nog vill och behöver göra både det ena och det andra men att man inte ska göra någonting. Jag är alltså inte säker på att samsynen är så bred.

Om man vill något på riktigt kan man åtminstone anstränga sig, läsa vad som föreslås, vara med i diskussioner och säga: Om det här ska fungera vill vi ha den här ordningen och inriktningen. Man kan inte bara säga att det inte betyder något.

Jag har inte sagt att det inte betyder något. Det betyder något därför att vi har en ambition att stärka den sociala dimensionen i Europa - det är oerhört viktigt för människor att känna att den finns med. När det gäller hur detta ska göras ska vi göra det på svenskt sätt i Sverige, på tyskt sätt i Tyskland och så vidare. Det är en kombination av ett nationellt beslutande och en gemensam ambition i EU att stärka den sociala dimensionen.

Herr talman! Jag tackar statsministern för redogörelsen.

När det gäller det ekonomiska samarbetet har kommissionen indikerat att man nu vill luckra upp de regler som gäller för medlemsstaterna. Det är en ganska farlig väg om man vill att Sverige ska undvika att behöva betala för länder som inte kan hushålla med sina egna resurser, allra helst som en av Sveriges få allierade i att hålla EU:s budget begränsad - Storbritannien - nu ska lämna unionen.

Samtidigt som detta sker går Juncker ut och säger att han vill ha en EU-finansminister. Jag uppfattade inte riktigt svaret på frågan från Ulrika Karlsson. Kan statsministern tänka sig en europeisk finansminister, eller är det ett blankt nej?

Herr talman! Återigen: Vad gäller kommissionens syn på flexibilitet är vi tydliga med att man måste hålla ordning och reda i de finanser som man har att sköta. Det gäller på EU-nivå, och det gäller på nationell nivå. Där har vi ingen annan uppfattning, och det står vi upp för.

Vad gäller en finansminister pågår ett arbete inom ramen för eurosamarbetet och synen på hur man vill förstärka det. Det har pågått en längre tid, och de fem har föreslagit en väg framåt. För egen del tror jag inte att tiden är mogen för att ta några stora kliv i den riktningen nu, men vi kan inte styra över hur man vill utveckla eurosamarbetet.

Jag tror inte på tanken. Vi är inte med i euron över huvud taget, och då ska inte EU ha någon finansminister. Hur euroländerna väljer att utveckla sitt samarbete är upp till dem. Min bedömning är att det inte är tid för några sådana stora övningar nu, och jag hörde inte någon sådan önskan i Bratislavadiskussionen.

Herr talman! Jag tackar statsministern för svaret.

Man kan fundera på hur man säkerställer inflytandet över en sådan minister för icke-euroländer. Det är min följdfråga.

Herr talman! En diskussion som har pågått ett tag är hur vi både respekterar det faktum att euroländerna i vissa avseenden vill gå vidare i sitt samarbete och säkerställer att den typen av förstärkningar inte påverkar hela EU negativt.

Man får ta detta fråga för fråga, men min bedömning är återigen att euroländerna inte driver på för att man ska ha en gemensam finansminister. När det gäller den karta som presenterades för ett tag sedan får vi se hur långt och hur snabbt man kan ta den vidare, men det är inte min bedömning att man önskar detta nu.

Återrapporteringfrån Europeiska rådets möte

Herr talman! Min fråga avser också EU:s migrationsuppgörelse med Turkiet. Den innefattar en del betänkliga åtgärder men också en del positiva, som jag har en fråga om.

I våras diskuterade vi åtgärdspunkt 2 i överenskommelsen, som handlade om att irreguljär migration från Syrien via Turkiet skulle innebära ett återsändande men att vi efter en sådan åtgärd skulle vidarebosätta en syrier från Turkiet. Detta ansåg hela EU-nämnden vara ett positivt inslag för att få bort den förödande smuggelverksamheten men också en möjlighet för att få till stånd en laglig väg till EU. Kom detta upp på det informella mötet, och uppfattar statsministern att denna process är igång över huvud taget?

Herr talman! Det kom inte upp specifikt. Som jag sa var mötet i Bratislava mer övergripande och rörde vilka områden vi ska fokusera på, och vi kom inte in på det i detalj. Men det är klart att samarbetet med Turkiet kom in ibland, för det är en viktig del av hela situationen. Det nämndes till och från.

Återrapportering från Europeiska rådets möte

Det är bara att konstatera att det inte har fungerat så som det var tänkt. Det har påbörjats men hittills inte alls i den omfattning som vi hade hoppats. En fråga som nu diskuteras med Turkiet är hur vi ska ta detta vidare så att det faktiskt fungerar. Vi ska se till att ta emot dem som vi har sagt att vi ska ta emot.

Det är bara att konstatera att det inte har fungerat tillräckligt bra, men det är bara att ligga på och se till att det fungerar.

Överläggningen var härmed avslutad.