Interpellationssvar - 2016-09-01

Herr talman! Bengt Eliasson har frågat statsminister Stefan Löfven om vilka initiativ statsministern är beredd att ta nu för att vända den negativa trend som beskrivs i interpellationen när det gäller assistansersättningen. Arbetet i Regeringskansliet är så organiserat att det är jag som besvarar den frågan.

Regeringen har beslutat om att en särskild utredare ska se över delar av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och assistansersättningen i socialförsäkringsbalken. Syftet med uppdraget är att få till stånd mer ändamålsenliga insatser i LSS samt att lagstiftningen ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet och skapa en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling av insatsen personlig assistans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag nämnt tidigare är det riktigt att Försäkringskassan i regleringsbrevet för 2016 fått ett nytt mål för assistansersättningen. Det som sällan nämns när Försäkringskassans mål diskuteras är att målet har fler lika angelägna inriktningar. Där ingår målsättningen om en handläggning av hög kvalitet och lika rättstillämpning i landet, en god kontroll för att motverka överutnyttjande samt en strävan att bryta utvecklingen av antalet timmar.

Strävan att bryta utvecklingen av antalet beviljade assistanstimmar har sin grund i att antalet timmar har ökat med i genomsnitt två till tre timmar per vecka varje år sedan 1994. I december 2015 beviljades i genomsnitt 127 timmar per vecka och person. Samtidigt är det inte uppenbart att behoven hos dem som behöver personlig assistans har blivit så mycket större.

Som jag i tidigare debatter pekat på har assistansersättningen och dess kostnadsutveckling alltsedan tillkomsten av reformen varit föremål för utredningar och granskningar, utan att mer stabila lösningar på de problem som uppmärksammats har kunnat hittas. Det gäller även under den tid som Liberalerna satt i regeringen. Jag kan därför konstatera att assistansersättningen trots ett flertal utredningar, bland annat en parlamentarisk sådan, inte nått målet om ett långsiktigt hållbart ekonomiskt ersättningssystem.

När det gäller företagens villkor kan jag konstatera att bara under de senaste tre åren har kommunernas andel av assistansmarknaden minskat från 29 procent till 25 procent, vilket indikerar att det fortsatt är en attraktiv bransch för företag att verka i. Jag kan också nämna att det finns mer än tusen företag av olika storlek som har tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg att bedriva verksamheten personlig assistans. Jag har därför svårt att se att nuvarande regelverk för assistansersättningen utgör ett hinder för etablering av små företag.

Direktiven för LSS-utredningen gäller inte bara att se över assistansersättningen utan även att se över de övriga nio insatser som LSS innehåller. Det är ca 16 000 personer som har assistansersättning. 2015 var det ca 70 000 personer som beviljades insatser enligt LSS. Det är angeläget att dessa insatser är ändamålsenligt utformade för dem som inte är berättigade till assistansersättning och att en del av dessa insatser också kan utgöra fullgoda alternativ till personlig assistans.

Som jag tidigare nämnt är jag medveten om den oro som finns hos enskilda brukare, organisationer och anordnare när det sker förändringar inom assistansersättningen. Regeringen har dock ansvar för att både säkerställa rättssäkerheten och kvaliteten i insatser enligt LSS och en hållbar kostnadsutveckling. Det är heller inget nytt att assistansersättningen utreds eller att det sker andra förändringar i ersättningen som berör många parter. Som exempel kan jag nämna att den tidigare regeringen mottog utredningar som rörde assistansen vid tre tillfällen.

Jag vill här ta tillfället i akt att betona att det för mig och för regeringen är angeläget att värna denna reform. Reformen har på avgörande sätt förbättrat levnadsvillkoren och möjliggjort ökat självbestämmande för många flickor, pojkar, kvinnor och män med omfattande funktionsnedsättningar. Det är självklart för mig att välfärd får kosta. Samtidigt ska alla i vårt land känna sig trygga med att pengarna i vår skattefinansierade välfärd används på ett ändamålsenligt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Först vill jag bara ge en kort bakgrund till att jag valde att interpellera statsministern och inte statsrådet direkt. Jag förstår naturligtvis regeringens arbetsfördelning, men jag valde medvetet att interpellera statsministern eftersom mina frågor egentligen grundar sig på partiledardebatten den 15 juni.

Min partiledare Jan Björklund frågade då statsministern i ett replikskifte: Varför drar ni ned på LSS? Varför sparar ni på samhällets mest utsatta människor? Det svar som Jan Björklund fick av ditt partis ledare, tillika statsministern, Stefan Löfven, kan man i all välmening tolka som ganska luddigt och ganska anklagande mot dem som är assistansberättigade och dem som utför assistansen. Frågan kvarstår alltså, tycker jag.

Statsrådet säger nu i sitt svar att det inte är uppenbart att behoven hos dem som behöver personlig assistans har blivit så mycket större att det motiverar den kostnadsökning som har skett. Men hur kan man vara så säker på det innan analysen är gjord? Det finns ju flera ganska bra antaganden som förklarar den stora ökningen.

Först och främst underskattades barns behov av stöd kraftigt redan 1994. Sedan millennieskiftet får den som fyller 65 behålla personlig assistans - den upphör inte eller övergår i äldreomsorg. Personer med omfattande funktionsnedsättningar lever längre, och därmed behöver de assistanstimmar under längre tid. Insatser med aktiv tillsyn har ökat ganska radikalt, inte minst på grund av medicinska framsteg. Delvis kan man också anta att det handlar om ren matematik: Eftersom tröskeln för att få assistansersättning har höjts blir det fler timmar per person - det handlar ju om personer med större behov.

Precis som Åsa Regnér välkomnar jag en djupare analys om varför kostnader ökar. En stor del av den tillsatta utredningens uppdrag välkomnar jag. Vi är inte kritiska till att regeringen undersöker kostnaderna och innehållet, tvärtom. Vi har länge efterfrågat det. Men fokus är fel.

I direktiven till utredningen nämns ordet "kostnader" 41 gånger. "Frihet" och "valfrihet" nämns noll gånger, och "goda levnadsvillkor" bara i ett enda kort resonemang om vad som kan begränsas.

Vi är kritiska till att det är ett ensidigt fokus på just ekonomi och kostnader och att ni faktiskt beslutar om nedskärningar och regelskärpningar utan politisk debatt och framför allt innan analysen är gjord.

Jag skulle vilja fortsätta bära min partiledares frågor: Varför drar ni ned på LSS? Varför sparar ni på samhällets mest utsatta?

Herr talman! Detta är en omfattande och väldigt komplicerad fråga. Den har debatterats vid många tillfällen, och så behöver det också vara. Den har också varit föremål för genomlysningar och utredningar under ditt partis regeringsinnehav. Även nu har vi tillsatt en utredning.

Den här reformen är bra. Vi vill att den ska vara kvar. Vi vill att den ska utvecklas. Du säger att vi talar om kostnader, Bengt Eliasson, men du nämner inte att vi också i direktiven talar om rättigheter, självständighet, delaktighet, kvalitet, jämställdhet och barnperspektiv. Det är inte bara ord utan väldigt viktiga förutsättningar för utredningen.

Du glömmer i ditt inlägg också att nämna att det finns ett antal rapporter, utredningar och genomlysningar, åtminstone fem stycken från olika aktörer, som påpekar att man har kunnat se att den stora andelen privata utförare i många fall - inte alla men många - har utrymme att använda medel från reformen till reklam, till att anställa fler jurister eller till andra administrativa kostnader som inte skulle omfattas av dessa medel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag och regeringen är angelägna om att pengarna används för dem som de var tänkta för. Det är skattebetalarnas pengar. Jag tycker att skattebetalarna ska kräva att av en regering få veta vad pengarna går till. Om man dessutom har indikationer på att de inte alltid används som det var tänkt måste man göra något åt det. Det är vår drivkraft.

Herr talman! Återigen vill jag tacka statsrådet för svaret.

Jag instämmer i att detta är en viktig debatt, och vi kommer säkert att fortsätta den på många plan och under lång tid.

Det framgår tydligt av utredningsdirektiven och av övrig signalpolitik från regeringen att assistanskostnaderna ska skäras ned. Utredningen ska "lämna förslag på hur insatsen kan begränsas när det gäller antal användare och/eller antal timmar". Kan det bli tydligare än så? Jag kan inte tolka det som annat än att innebörden är att assistansen ska minskas liksom att hela funktionshindersområdet ska tillföras mindre resurser.

Jag vet inte om de assistansberättigade får för många timmar eller för få. Jag tror inte heller att Åsa Regnér vet det. Om det skulle vara så att de assistansberättigade får för många timmar måste det till syvende och sist innebära att de har de på något sätt har det för bra, att de kan leva bättre än personer utan funktionsnedsättning eller att de personbeviljade timmarna och pengarna faktiskt skulle gå till något annat. Det handlar om ett behov som Försäkringskassan bedömer, med ett visst antal kronor som betalas ut. Jag förstår inte den andra matematiken.

Regeringens signalpolitik kommer att sänka många privata och kooperativa assistansanordnare och minska valfriheten för de assistansberättigade. Försäkringskassan har redan gått ut och varnat kommunerna för detta. Vår kritik nu handlar inte om detaljerna i utformning, schablonersättningssystem eller några andra bärande delar. Sådana detaljer kan vi debattera länge. Vår kritik handlar i stället om själva grundinställningen till LSS-reformen, att den är ett problem som ska begränsas, inskränkas och skäras ned.

Låt mig nämna några delar i signalpolitiken särskilt. Schablonersättningen är låg - den är i dag 288 kronor per timme medan hemtjänsten kostar 369. Försäkringskassan har övergått till efterskottsbetalning. Försäkringskassan har aviserat att man ska övergå till månadsredovisning. Regeringen har lagt förslag om att ersättningsnivåerna ska ändras flera gånger per år. Försäkringskassan har, som jag sa, förvarnat kommunerna om att de kan behöva ta över assistans med kort varsel.

I dag blåser Kommunal till konflikt om assistansanordnarna. Man måste ändå säga att regeringens politik på något sätt har gett effekt när facket går ut och säger: Nu är gränsen nådd.

Tycker statsrådet att det här är rimligt? Har vårt lands mest utsatta människor det för bra? I så fall undrar jag: Hur då? Det som Åsa Regnér säger, att regeringen står bakom principerna för den personliga assistansen, är väldigt positivt. Men allt ni i praktiken gör är faktiskt grundskott mot själva insatsen. Det är den utvecklingen som gör mig sömnlös om nätterna. Det är den utvecklingen som jag tycker att vi tillsammans måste stoppa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Bengt Eliasson tar upp företagens villkor. Det finns alltså ungefär 1 000 företag på den här marknaden, på 16 000 personer. Det är ett mått på att det antagligen är intressant att finnas på det här området.

Som jag sa tidigare vet vi att det inte bara går att göra vinst. Vi vet att en del av vinsterna är väldigt stora. Vissa företag börsnoteras. Vi vet också att det finns en hel del - det gäller verkligen inte alla, för det finns många seriösa aktörer bland de privata och förstås de offentliga - som använder pengarna på ett sätt som det inte var tänkt. Jag skulle vilja höra om din syn på det.

En av dina tidigare partiledare har skrivit en uppmärksammad rapport på det här området. Den var beställd och betald av Vårdföretagarna - det är alltså de som faktiskt får kritik i flera av de här rapporterna. Jag skulle gärna vilja höra hur du ser på det. Är det inte ett bekymmer för dig? Jag håller med om att valfrihet är viktigt här. Och, som sagt, många av insatserna är väldigt uppskattade. Men hur mycket tycker du att skattebetalarna ska betala för oseriösa aktörer på den här marknaden? Hur mycket ska den valfriheten få kosta? Vi vet genom åtminstone fem seriösa rapporter att det förekommer oaktsam hantering av pengarna. Ibland är det i någon form av gråzon. Hur mycket tycker du att skattebetalarna ska klara av där? Framför allt undrar jag: Hur mycket tycker du ska gå till sådan verksamhet som inte kommer de assistansberättigade till del?

Herr talman! 1 000 företag och en intressant marknad, säger statsrådet. Ja, man kan också säga att det är 1 000 företag för att det är så viktigt med valfrihet, och många användare väljer många olika sorters anordnare. Behovet finns alltså där, och då bildas marknaden. Man kan vända på det på det sättet om man vill.

Vi är helt överens om att kriminalitet i alla branscher ska bekämpas. Kriminalitet och oegentligheter ska bort. Vi är helt eniga om det. Men det finns också gränser när man går in på den personliga valfriheten, och där är vi uppenbarligen inte helt överens.

Statsrådet var inne på vad den förra regeringen gjorde eller inte gjorde. Det är sant att den förra regeringen, den borgerliga regeringen, gjorde en del bra saker men inte tillräckligt. Jag håller helt med om det. Den parlamentariska utredning som kom 2008 hade många bra förslag. Jag beklagar djupt att inte alla genomfördes. Men det är så i en koalitionsregering. Jag tror att Åsa Regnér, om något statsråd, är väl medveten om att kompromisser har ett pris. Man ska komma överens.

Det är positivt att Åsa Regnér står bakom principerna för den personliga assistansen. Men jag skulle vilja vädja till regeringen att man skiftar fokus i praktisk politik och i stället börjar med statsministerns ord: "Det är solklart att människor med funktionsnedsättning som behöver assistans ska ha det - för att få ett värdigt liv, ett liv i frihet. Där kommer vi inte att vika oss."

Det är ett citat av Stefan Löfven. Jag använder de orden också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, Bengt Eliasson, för debatten! Jag tror att den fortsätter. Det är en viktig fråga och viktiga värden som vi pratar om här.

Jag instämmer i statsministerns uttalande. Det är också därför som vi har med de begrepp som jag nämnde tidigare i utredningen. De är nämligen också utgångspunkter i den.

Du sa tidigare att funktionshindersområdet över huvud taget ska få mindre medel. Det har vi aldrig uttryckt. Det handlar om att få kontroll över just de problem som jag nämnde. Ren kriminalitet är en sak. Den måste vi naturligtvis stävja. Det finns ett antal domar där man ser förfärande interiörer. Men det är brottsliga handlingar där det finns domar. Det jag talar om är delvis oklarheter i lagstiftningen. Och regeringen har ju ett ansvar för att föreslå lagstiftning för riksdagen.

Av den anledningen görs den här utredningen. Där är det en mängd frågor av annan karaktär men som också är viktiga. Det handlar om jämställdhetsaspekten. Varför får män mer assistans än kvinnor? Det handlar om familjernas roll. När jag talar med organisationer - det gör jag ofta - tycker vissa att det är jättebra att familjerna har den roll de har i lagstiftningen. Andra tycker inte det. Är det bra med två huvudmän eller inte?

Det här är väldigt stora frågor som många har diskuterat. Men vi måste fortsätta med det och också ta vissa beslut. Jag värnar den här reformen, och det är därför jag tar den.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Fredrik Christensson har frågat mig vad jag avser att göra för att möjliggöra vädersäker tågtrafik längs Bohusbanan.

Regeringen har höga ambitioner när det gäller att säkerställa kvaliteten på befintlig transportinfrastruktur och utveckla transportsystemet i stort, vilket är en förutsättning för jobb och en hållbar utveckling i hela Sverige. Regeringen har därför bland annat genomfört kraftiga förstärkningar av järnvägsunderhållet. Det handlar om 620 miljoner kronor under 2015 och 1 240 miljoner kronor per år under perioden 2016-2018. Regeringen har även i budgetpropositionen för 2016 genomfört ytterligare satsningar på såväl järnvägs- som vägunderhåll i landsbygd med totalt 800 miljoner kronor under perioden 2016-2019.

Jag vill förtydliga att den minskning om 500 miljoner kronor som genomförts under 2016 inom anslaget till vidmakthållande av statens transportinfrastruktur är tillfällig och endast omfattar vidmakthållande väg. Det finns således inga genomförda minskningar inom anslaget till drift och underhåll av järnväg.

Sverige har under många år satsat för lite resurser på drift och underhåll av järnvägssystemet, vilket har bidragit till den problematik i form av förseningar och kapacitetsbrist som systemet dras med i dag. Regeringen anser därför att det är viktigt att förstärka underhållet för att minska trafikstörningar och andra problem som orsakar samhället och näringslivet onödiga kostnader samt för att öka järnvägens konkurrenskraft.

Trafikverket ansvarar för att planera och genomföra underhållsåtgärder i det statliga järnvägsnätet, och medel för detta finns avsatt i den nationella planen för transportinfrastrukturen. Behoven av åtgärder är stora. Det kommer att ta tid att genomföra dessa, och det är nödvändigt att prioritera. Det befintliga järnvägssystemet måste anpassas efter den situation som råder i avvaktan på underhållsåtgärder. Säkerheten prioriteras dock alltid högst. Vid extrema väder kan en tillfällig stängning av en bana vara en nödvändig åtgärd för att inte äventyra säkerheten.

Herr talman! Det är kul att vara tillbaka efter sommaren! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret på min interpellation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Anledningen till att jag ställde interpellationen är att Trafikverket tvingades stänga av den norra delen av Bohusbanan när det för några veckor sedan blåste kraftigt på västkusten. Kraftiga vindar är ingen ny företeelse på västkusten, utan det sker titt som tätt. Jag tror att även statsrådet, som också kommer från Sveriges framsida västkusten, är medveten om det.

För västra Sverige är Göteborg en oerhört viktig tillväxtort. Det är en ort som många behöver ta sig till och från för att arbeta och skapa dynamik i en stark arbetsmarknadsregion. Fungerande väg- och järnvägsförbindelser till och från Göteborg, och även till och från de mindre arbetsmarknadsregionerna i Västra Götaland, är oerhört viktigt för att vi ska kunna skapa den tillväxt som krävs.

I Västra Götaland har det skett stora investeringar i just infrastrukturen. Vi har sett en ny järnväg mellan Göteborg och Trollhättan, vilket har varit en oerhört viktig investering. Vi har sett motorväg mellan Göteborg och Trollhättan, och vi har sett motorvägen mellan Göteborg och Oslo - som stod klar så sent som för något år sedan. Detta är oerhört viktigt. Bohuslän ligger i det där stråket mellan Göteborg och Oslo som har en oerhört stor tillväxtpotential. Många jobb kan skapas och tillkomma där.

Då krävs det en infrastruktur som är hållbar och driftssäker. Att som i det här fallet tillfälligt stänga av norra Bohusbanan på grund av hårda vindar, vilket är vanligt förekommande på västkusten, minskar ju tilliten hos resenärerna. Färre väljer då att åka kollektivt. I stället för att titt som tätt åka extrabussar eller helt bli stående, med stora förseningar, väljer man andra transportmedel.

Det finmaskiga järnvägsnätet är oerhört viktigt för pendlingen. Det kopplar ihop de större stråken mellan stambanorna. Man ska kunna komma ända till Strömstad från Stockholm på ett bra och säkert sätt, men det handlar också om arbetsmarknadsregionen. Som Strömstadsbo ska man på ett driftssäkert sätt kunna ta sig in till Uddevalla för arbete eller studier, och Uddevallaborna ska kunna ta sig till Strömstad för dylikt.

Genomför man inte vädersäkring av dessa mindre banor riskerar de att förfalla, och det är den risk som i dag tyvärr finns för det finmaskiga vägnätet i norra Bohuslän när det gäller norra Bohusbanan. Min första fråga till statsrådet är därför varför statsrådet tillåter att det finmaskiga vägnätet förfaller i den utsträckning det riskerar att göra om man inte ser till att förebygga de skador som kan ske.

Min andra fråga till statsrådet handlar om ambitionen från regeringen. Man talar tydligt om att man vill flytta över transporter från vägen till järnvägen. Genom att låta i det här fallet Bohusbanan förfalla eller inte få de resurser som är nödvändiga för att ha den driftssäkerhet som behövs för både pendlarna och godset riskerar man att järnvägens attraktivitet faller - och det samtidigt som regeringen diskuterar kilometerskatt, vilket skulle straffa alternativet och dem som inte kan flytta över till ett driftssäkert alternativ.

Jag skulle alltså gärna höra statsrådet utveckla resonemanget i dessa frågor gällande det finmaskiga järnvägsnätet.

Herr talman! Som jag sa i mitt svar verkar vi vara helt överens om att det behövs ytterligare satsningar på järnvägsunderhållet för att säkerställa driftskapacitet, robusthet och tillförlitlighet i järnvägssystemet. Järnvägen har en oerhört stor betydelse och potential att stärka arbetsmarknadsregioner, att stärka pendling och att därmed stärka tillväxt och utvecklingsmöjligheter i hela Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I detta har naturligtvis också de mindre banorna en given roll. Men även när regeringen har skjutit till 1,34 miljarder per år till järnvägsunderhållet krävs prioritering av dessa resurser så att man gör det som är allra viktigast och mest trängande först och sedan tar itu med det som kommer därefter.

Jag tror inte att det är möjligt att utforma ett trafiksystem som förblir helt opåverkat oavsett väderlek. Flygplatser måste ibland stängas därför att det kommit stora mängder snö på kort tid. Man måste ibland stänga av vägar till följd av nedfallna träd. Det händer att risken för vattenplaning ökar på grund av stora mängder vatten på vägen. Även om vi skulle göra ännu mer kommer det alltid att finnas en risk för att extrema väderförhållanden påverkar transportsystemen, och det får vi nog leva med.

Däremot kommer risken för extremt väder att öka i och med klimatförändringarna, som börjar göra sig ganska tydligt påminda också i Sverige. Trafikverket lägger därför ökat fokus på att identifiera mer utsatta områden. Det kan till exempel handla om översvämningsrisker eller trädsäkring utmed järnvägsspår. Detta arbete pågår, men det kommer förstås att ta ett tag innan man har säkrat varje kilometer av järnvägen. Det kan också finnas andra åtgärder och behov som är ännu viktigare att ta itu med, exempelvis växelbyten och signalfelsåtgärder i stora delar av systemet.

Jag vill än en gång vara tydlig med att det som framgick i interpellationen om att det skulle ha skett en neddragning på järnvägsunderhåll under 2016 är en missuppfattning och felaktigt. De pengar som har avsatts till järnvägsunderhåll under 2016 ligger kvar ograverade. Där har regeringen ökat resurserna med 1,24 miljarder i en allmän tilldelning till Trafikverket och ytterligare 100 miljoner per år för järnväg i mer glesbefolkade områden, dit man kanske får räkna åtminstone en del av Bohusbanan.

Vi är helt överens om behoven, och jag hoppas att vi också är överens om att det även med ökade resurser krävs prioritering.

Herr talman! Jag vill börja där statsrådet avslutade. När Alliansen tog över regeringsmakten 2006 var underhållet på Sveriges järnvägar och vägar kraftigt eftersatt. Vi såg till att successivt öka det, och det är nödvändigt att fortsätta den utvecklingen. Inför 2016 skedde olyckligtvis neddragningar av infrastrukturen, vilket låg i en annan pott inom samma budget. Det är ett problem - vi behöver satsa mer på att driftssäkra och underhålla våra vägar och järnvägar, även om vi här diskuterar endast järnvägen. Det är också viktigt att vi funderar på hur vi på olika sätt kan stärka det vi faktiskt har innan vi börjar gå i andra tankar.

Ministern lyfter i sitt anförande fram kopplingen till trädsäkring. När Bohusbanan för några veckor sedan stängdes ned blåste det visserligen kraftiga vindar, men det var ingen ny företeelse för västkusten. Min förhoppning är att ministern härifrån tar med sig tanken att göra någon form av kostnadsanalys. Varje gång järnvägen stängs ned kostar det i andra änden - det krävs extrabussar och minskar driftssäkerheten, vilket också riskerar att leda till färre som använder järnvägen. Detta är en viktig fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I det här fallet talade vi om trädsäkring. Som ministern säger finns det många andra naturfenomen som kan påverka vår infrastruktur både på vägar och järnvägar. Just trädsäkring är dock en ganska simpel och självklar åtgärd, särskilt när den kopplas till hårda vindar. Hur långt från järnvägen står träd? Riskerar de att falla över kontaktledningar och över järnvägen om det blåser hårt?

I samband med detta lyfter Trafikverket i Strömstads Tidning fram att man med extra medel alltid ser över prioriteringarna. Självklart är medel en viktig fråga här. Vi är fullt medvetna om att vi behöver göra olika prioriteringar. Men just i det här exemplet är det en viktig arbetsmarknadsregion i västra Sverige - liknande situationer finns i andra viktiga arbetsmarknadsregioner - och just denna pendling är oerhört viktig eftersom avstånden är så små att alternativen med buss eller egen bil är bra ersättningar för järnvägen om denna inte håller den kvalitet som krävs. Ministern säger i sitt interpellationssvar att säkerheten är viktig. Den uppfattningen delar jag, men vi måste också fundera på hur vi kan förebygga och därmed undvika dessa avbrott som påverkar många studenter och arbetare som använder sig av pendlingen.

Herr talman! Nu är det ju till att lycka så att denna avstängning var en ganska ovanlig företeelse. Man stänger ju inte den här banan i tid och otid, utan det här var extrema väderförhållanden. Nog för att det blåser på västkusten, men det finns ändå olika vindstyrkor även i den delen av landet.

I det här fallet gjorde man bedömningen att man på grund av väderförhållandena inte med bibehållen säkerhet kunde köra tåg på denna sträcka, och då valde man stänga av den. Det är viktigt att göra den typen av bedömningar och att alltid sätta säkerheten först så att man inte riskerar olyckor eller blir stående med tåg ute på spåret för att man helt enkelt inte kommer vidare. Bedömningen som gjorts är fullständigt rimlig. Som jag tidigare nämnt finns det liknande exempel från andra trafikslag. Öresundsbron är gediget byggd men tvingas ibland att stängas därför att vindarna är alldeles för starka. Det finns inte så mycket att göra åt detta.

Jag nämnde också tidigare att Trafikverket har uppmärksammat just väderrisker som ett ökat problem. Man tittar därför särskilt på olika typer av vädersäkring. En del i det är naturligtvis trädsäkring, och det handlar - precis som Fredrik Christensson säger - om att förebygga problem. Men man kan inte göra det överallt samtidigt, utan även där handlar det om att prioritera resurserna så att man först gör det som är allra mest angeläget - där risken är störst eller där ett stopp får allvarligast konsekvenser.

Detta arbete pågår, men det kommer att ta ganska lång tid innan hela järnvägssystemet i Sverige är återställt. Man kan knappast beskylla någon regering på senare år för att ha överinvesterat i järnvägen, även om en tidigare finansminister uttryckte sig så. Vi har ett jobb att göra för att återställa järnvägens attraktivitet och tillförlitlighet. Detta arbete har vi tagit oss an med kraftigt ökade resurser till underhåll, och vi kommer att fortsätta det arbetet. Trädsäkring är en del, men vi måste göra det som är viktigast först.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! När det gäller Öresundsbron stängs den ju tyvärr ibland även på grund av politiska beslut och inte bara på grund av väder. Men i det här fallet med Bohusbanan - som är betydelsefull för arbetsmarknadsregionen kring Uddevalla och Trollhättan i västra Götaland - är det oerhört viktigt att investera, vilket vi verkar vara överens om. Jag vill återigen uppmana statsrådet att ta med sig diskussionerna kopplade till konsekvensanalys eller kostnadsanalys. Blåst är ingen ovanlig företeelse, och den riskerar att leda till avstängningar som i sin tur leder till kostnader i form av ersättningsbussar och minskad trafik på grund av att driftssäkerheten inte är tillräcklig.

En annan oroande sak som jag har mött i samband med dessa diskussioner lokalt är att alla medel som avsattes till infrastruktur under förra året inte användes i alla budgetposter. Detta är också en viktig del i organisationen av pengarna och hur man fördelar dem och ser till att de medel som är avsatta för infrastrukturen används i större utsträckning. Detta är något att fortsätta tala om i samband med de diskussioner som i dag förs i Sverige om höghastighetståg och liknande. Det är viktigt att koppla den diskussionen till hur vi ser på vår befintliga järnvägsinfrastruktur och arbetsmarknadsregionerna.

Återigen: Om man vill flytta transporter från vägen till järnvägen är det viktigt att järnvägarna fungerar i större utsträckning. Jag ser därför Trafikverkets stängning av Bohusbanan som oerhört olycklig just utifrån att det skapar problem för de arbetare och studenter som rör sig mellan Strömstad och Uddevalla eller Uddevalla och Strömstad.

Jag hoppas att ministern tar med sig dessa frågor.

Herr talman! Det ligger redan på Trafikverket att göra den typen av analyser så att man säkerställer att man använder de resurser man har fått på det mest samhällsekonomiska och effektiva sättet, det vill säga på vilka sträckor det är allra viktigast att trafiken fungerar och vilka åtgärder som är mest kostnadseffektiva för att åstadkomma det. Det uppdraget har Trafikverket, så det behöver jag inte ta med mig hem. Det är ett väldigt tydligt utpekat ansvar för Trafikverket att göra dessa prioriteringar.

Det är lika tydligt att Trafikverket alltid ska sätta säkerheten i allra första rummet. Än mer olyckligt än att vid ett tillfälle stänga banan hade det naturligtvis varit om det hade inträffat en olycka till följd av ett fallande träd, när man hade kunnat förutse starka vindar som skulle kunna innebära risk. Bedömningen från Trafikverket har i det här fallet förmodligen varit korrekt.

Öresundsbron har mig veterligt aldrig stängts av politiska skäl. Det kanske är någonting som Fredrik Christensson känner till, och i så fall ska jag naturligtvis ta tillbaka det. Men jag har inte uppfattat att det någon gång har skett. Annars kan Fredrik Christensson gärna rätta mig i en annan debatt.

Regeringen har väldigt höga ambitioner när det gäller järnväg. Men det är inte bara så att den järnväg vi har är i ett dåligt skick, vilket den är, och att vi därför satsar väldigt mycket mer på underhåll, utan det saknas också kapacitet i järnvägssystemet. Vi behöver mer järnväg för att kunna få en volymökning så att fler ska kunna resa med järnväg och mer gods ska kunna färdas på järnväg. Därför handlar det inte om antingen underhåll eller investeringar. Vi behöver göra både och, men vi ska göra det i rätt ordning så att vi använder skattebetalarnas pengar så effektivt vi bara kan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Helena Lindahl har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen kommer att vidta för att motverka de varsel som Vattenfall nu lagt i Jokkmokk samt vad jag och regeringen kommer att göra för att skapa förutsättningar för att förbättra näringslivets villkor. Helena Lindahl har vidare frågat om jag och regeringen anser att en energiproducerande kommun som Jokkmokk borde få ta del av de vinster som staten gör på vattenkraftsverksamhet, och i så fall på vilket sätt.

Jag förstår den oro som alla anställda känner och det engagemang som de boende i Jokkmokk och hela Norrbotten visar i denna fråga. Därför träffade jag lokala företrädare den 22 augusti för att höra alla olika aspekter i frågan vilket var mycket värdefullt. Jag vill vara tydlig med att myndigheterna och de statligt ägda bolagen ska agera föredömligt i sin verksamhet och på ett sätt som gör att de åtnjuter offentligt förtroende. Det gäller förstås även i denna situation.

För Vattenfall är den pågående omställningen på energimarknaden en reell utmaning vad gäller framtida lönsamhet, främst på grund av låga elpriser och fallande intäkter. Dessutom dras bolaget med effekterna av tidigare investeringar. Därför arbetar Vattenfall fortlöpande med att vara effektiva och se över och sänka sina kostnader.

Regeringen bedriver en aktiv näringspolitik med fokus på insatser som ytterligare förbättrar företagens villkor och som ökar Sveriges attraktionskraft för investeringar med målet att vi ska bli världsledande inom innovativ och hållbar industriell produktion av varor och tjänster. Regeringen har bland annat tagit fram en strategi för Smart industri, en exportstrategi och arbetar för att skapa en effektivare kapitalförsörjning för växande företag. Strategierna är framtagna i dialog med näringslivet och arbetsmarknadens parter. Vi arbetar även för att Sverige fortsatt ska ligga i framkant när det gäller att tillvarata digitaliseringens möjligheter för att vara ett attraktivt land att investera i.

Regeringen anser att den bästa kunskapen om vad som behöver göras för att utveckla Norrbotten, och Jokkmokk, finns i den egna regionen. Därför ligger också huvudansvaret för de regionala tillväxtresurserna hos länen.

Under 2015 beviljades drygt 520 miljoner kronor i regionala företagsstöd, varav län med mycket glesbygd mottog merparten. Inom regeringens politik för regional tillväxt, där regionala företagsstöd ingår, finns stora satsningar framöver som kommer Jokkmokk till del. År 2016 tillförs Länsstyrelsen i Norrbottens län drygt 137 miljoner kronor för regionala tillväxtinsatser. Medlen förbättrar länets möjlighet att verka för strukturomvandling och förnyelse av näringslivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

EU:s strukturfonder och landsbygdsprogrammet är också viktiga instrument för den lokala och regionala tillväxten i landet. För programperioden 2014-2020 omfattar regionalfondsprogrammet Övre Norrland (Norrbotten och Västerbottens län) ca 3,6 miljarder kronor.

Satsningarna inom ramen för landsbygdsprogrammet omfattar 36 miljarder kronor i Sverige fram till och med 2020. Detta är betydande utvecklingsmedel som bidrar till tillväxt och konkurrenskraft i länen.

Inkomster från den svenska vattenkraften tillfaller svenska staten genom skatter och i form av utdelningar. Dessa inkomster utgör en del av statens totala inkomster och får inte öronmärkas för enskilda utgiftsområden i statsbudgeten.

Herr talman! Först vill jag säga varmt tack till Mikael Damberg för svaret.

I min hand har jag en tjock lunta med 6 500 namnunderskrifter som jag kommer att lämna till näringsministern efter debatten. Underskrifterna har samlats in i Norrbotten till följd av att Vattenfall överväger att eventuellt flytta 40 jobb från Jokkmokk och i värsta fall till ett annat land, kanske till och med ett låglöneland. Därför är det för mig obegripligt att statsrådet Damberg i sitt svar till mig och till de som nu drabbas i Jokkmokk lutar sig mot att statliga bolag "ska agera föredömligt" i stället för att göra någonting själv.

Ministern får det att låta som att Vattenfall skulle orienteras efter något slags moralisk karta i stället för ägardirektiv eller hur näringslivsklimatet ser ut i Sverige. Det är ju ett sätt att skyffla över konsekvenserna på bolaget.

Förvisso håller jag med om att statliga bolag ska ta ansvar för regioner som exploaterar naturresurser. Men då måste staten också ge förutsättningar för att ta det ansvaret, till exempel ge goda villkor för att driva företag, och det tycker jag inte att regeringen och Damberg gör i alla fall.

Mikael Damberg lyfter i sitt svar konsekvent fram att man för en aktiv näringspolitik och exemplifierar med tjusiga strategier som Smart industri, exportstrategi med mera. Men ministern förklarar inte hur regeringens politik ska skapa fler jobb i exempelvis Jokkmokk.

Betyder en aktiv näringspolitik att ständigt höja utgiften för företagen, inte minst i norra Sverige? Då menar jag till exempel kilometerskatt på avstånd som nu utreds, aviserad flygskatt eller, som har genomförts, ökade arbetsgivaravgifter. Det ställer till med massvis med problem för den lilla orten där det redan är svårt att ha företag. Det leder också till att mindre kommuner blir än mer beroende av offentliga jobb, statliga jobb och myndigheter. Då är man också extremt sårbar när dessa trappar ned.

Sedan kan jag inte låta bli att nämna att näringsministern tillsammans med regeringen nu är i full färd med att avveckla Inlandsinnovation, det statliga riskkapitalbolaget med 2 000 miljoner kronor i portföljen, som hade eller fortfarande har, åtminstone fram till årsskiftet, fokus på norra Sverige, delar av Värmland och Dalarna. De här slantarna kommer att smetas ut över resten av landet, och naturligtvis kommer fokus att vara på de tre större städerna. Det är faktiskt pengar som kunde ha gjort gott i exempelvis Norrbotten. Det här är bara ytterligare ett exempel på den storstadsfixering som jag faktiskt tycker att regeringen har, och det beklagar jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan är det lätt att säga att det är Norrbottens eget ansvar att ansvara för sin utveckling i och med den påse med pengar som man, precis som andra regioner i landet, har fått sig tilldelad från staten när det gäller tillväxt och utveckling. Men min fråga till ministern handlade inte om regionens ansvar utan om vilka åtgärder som ministern och regeringen tänker vidta för att motverka att de 40 jobben på Vattenfall Accounting i Jokkmokk försvinner därifrån.

Herr talman! Det är inte så vanligt att gå upp i debatten och diskutera hur man har det i en annan region. Trots allt är vi valda från olika delar av landet. Jag är vald från Stockholms stad, eller Stockholms kommun som det heter i riksdagen. Det är jag väldigt stolt över. Jag vill att den regionen fungerar väldigt bra. Men jag och vi stockholmare tycker också att det är viktigt att hela Sverige har samma förutsättningar.

Jag tog ett litet räkneexempel. Jag satt hemma och tittade lite på statistik. Det skulle motsvara över 7 000 jobb i bara Stockholms stad. Det är en ofantlig mängd med arbetsplatser. Det måste regeringen, länsstyrelsen och andra aktörer men kanske också Vattenfall förstå. Det är klart att de statliga företagen ska drivas enligt sin bolagsordning och sina bolagsdirektiv. Så är det. Det är väldigt svårt för en regering att först fatta beslut om detta, som riksdagen dessutom ibland står bakom, och sedan gå in och säga: Nej, nu får ni inte göra på det sättet. Det är naturligtvis komplicerat.

Det är just därför att det är komplicerade frågor som man måste sätta sig ned och vara extra innovativ och extra kunnig när det gäller att hantera de frågorna. Det gäller att visa att det kanske finns alternativa lösningar på problemen. Klart är dock att det är helt orimligt att 40 arbetstillfällen försvinner i Jokkmokk. Vi som socialdemokrater kan inte stå bakom detta. Jag delar helt och hållet den uppfattningen.

Sedan måste jag ändå kommentera avkastningen från Vattenfall och så vidare. Vattenfall ger väl inte så väldigt mycket i avkastning just nu. Dessutom ska jag säga till Helena Lindahl att hon arbetade kraftfullt för att man skulle minska fastighetsskatten för just Vattenfall. Hon har tvärtom dragit ned den kostnaden.

Som alltid när man debatterar med Helena Lindahl handlar det inte om gott näringslivsklimat utan om skatter, och så är det lite mer skatter, lite mer skatter, och lite mer skatter på det. Det har jag hört så många gånger att det nästan blir totalt ointressant.

Slutligen nämner hon också Inlandsinnovation. Det var i princip hela riksdagen överens om utom Centerpartiet. Jag beklagar det. Det är en bra ordning man har fått med den proposition som heter Staten och kapitalet.

För mig som stockholmare och som svensk i detta land är det viktigt att de 40 jobben i Jokkmokk får finnas kvar.

Herr talman! Jag får nog göra Börje Vestlund lite ledsen när jag själv ska fortsätta att tala lite grann om företagsvillkor. Jag är inte heller från Norrland. Men jag förstår den frustration som finns däruppe, och jag är oerhört stolt över min kollega Helena Lindahl som driver på i frågan. Det är oerhört viktigt. Varje arbetstillfälle är viktigt både för individen och för samhället och särskilt i mindre orter på landsbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har bedrivit en politik som den kallar aktiv näringspolitik. Men den höjer samtidigt skatterna på jobb och företagande i Sverige med många miljarder. Det är höjda arbetsgivaravgifter. Det är som tur var inte längre förslag på införande av sjukskatten, och jag får tacka regeringen för att den backade från det förslaget. Men det finns fortfarande andra oroligheter på landsbygden kopplat till utredningen om kilometerskatt och regeringens politik kopplat till höjda bränsleskatter som drabbar dem.

Det drabbar människor som bor och arbetar men också de som driver företag på landsbygden i Norrland men också på västkusten, där jag kommer ifrån. Villkoren för företagarna är oerhört viktiga för att vi ska få fler människor anställda och att fler ska få ett arbete att gå till så att vi skapar mer resurser till välfärden och därmed också kan göra de investeringar som krävs.

Regeringen har mycket att tacka nuvarande högkonjunktur för i den situation vi ser på arbetsmarknaden med god sysselsättning och arbetslöshet. Men vi har fortfarande problem med bland annat matchningen på arbetsmarknaden, svårigheten att nå den kompetens som man kräver men också det höga kostnadsläget i Sverige. Vi ser i det här fallet hur Vattenfall överväger att flytta jobb från Norrland till låglöneländer just för kostnaden att anställa.

Min fråga till näringsministern är egentligen: På vilka områden ser du att regeringen kan bidra till att sänka kostnaderna för att anställa och driva företag så att fler människor får chansen att få ett första jobb eller få ett arbete över huvud taget men också så att arbeten inte går från Sverige till andra länder, såsom riskerar att ske i det här fallet?

Herr talman! Tack för möjligheten att delta i interpellationsdebatten. Debatten handlar egentligen om två olika saker, så jag försöker dela upp det lite.

Det ena är en allmän näringspolitisk diskussion om vart vi är på väg, hur det går för svensk ekonomi och industrin framöver och vad vi kan göra för att stötta jobbtillväxt. Det andra handlar om den ganska jobbiga situationen som Jokkmokk nu har med den oro som finns för de 40 jobb som riskerar att försvinna om Vattenfall fattar det beslut som har diskuterats.

Jag vill vara noga med att säga att inget beslut i Vattenfall är fattat än. Jag har varit väldigt noga med att säga att Vattenfall är ett affärsdrivande bolag, som riksdagen har sagt att det ska vara. Men det är också ett statligt bolag i Sverige. Jag har sagt, och ber inte om ursäkt för det, att statliga bolag ska agera föredömligt.

För Vattenfall är Jokkmokk inte vilken kommun som helst. En stor del av den förnybara vattenkraften kommer just från Jokkmokks kommun. Det är en del av Vattenfalls själ som finns i Jokkmokks kommun. Det ska man inte underskatta. Det handlar inte bara om de ekonomiska aspekterna av arbetstillfällen fram och tillbaka utan också om den relation man har med den kommun som betyder så mycket för Vattenfalls verksamhet och framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi säger i andra sammanhang att Vattenfall ska vara en av dem som leder omställningen av energisystemet mot en mer hållbar energiproduktion. Mycket av den hållbara energiproduktionen tas i dag från Jokkmokks kommun. Därför ska betydelsen för varumärket Vattenfall inte underskattas i den här frågan och hur man nu agerar gentemot Jokkmokks kommun.

Jag tycker att det är en viktig fråga. Det har jag också fört resonemang om med Vattenfalls ledning. Jag har också träffat kommunledningen i Jokkmokk. Jag vet inte om ni har någon annan bild av detta. Men jag uppfattar att det numera pågår en positiv och konstruktiv dialog mellan Vattenfall och kommunen där Vattenfall också diskuterar utvecklingsmöjligheter i Jokkmokks kommun. Det tycker jag är ett viktigt besked från Vattenfall som det nu har levererat och som jag kommer att följa väldigt noga.

Jag tar inte lätt på den här frågan. Det är en viktig fråga för Vattenfall och framför allt för Jokkmokk, eftersom de har behov av en breddad arbetsmarknad. Det är inte bara statliga bolag och statlig verksamhet som är viktiga för Jokkmokk. Titta till exempel på den utveckling som nu sker av besöksnäringen i kommunen så att man står på fler ben än tidigare i Jokkmokks kommun. Det är positivt. Det är naturligtvis viktiga jobb för att kunna ha en bred arbetsmarknad, ha en stark ställning som kommun och för invånarna. För mig är det en viktig fråga.

Jag hinner inte med allting i det första inlägget. Vi får kanske återkomma till den bredare näringspolitiken sedan. Vi får anklagelser om att vi i regeringen är storstadsfixerade. Fundera på om Centerpartiet ska ha ett något annat tonval i den frågan efter åtta år under en moderatledd regering.

Vilka principer hade ni för regional utveckling under åtta år? Vi talar om statliga myndigheter och statlig verksamhet. Det fanns inget direktiv att jobba med statlig verksamhet ute i landet. Det första som vi gjorde som ny regering var att säga: Om vi tillsätter en ny myndighet ska vi pröva om den kan vara utanför Stockholm.

Nu har vi gått vidare och analyserar delar av verksamheten i statliga myndigheter för att se om vi kan flytta den verksamheten ut från storstadsregionerna. Det arbetet pågår. Det är en helt annan inställning än den tidigare regeringen hade.

Dessutom ökar vi platserna. Vi talar om matchningsproblematiken, som är en viktig fråga i hela landet. Vi ökar platserna och utbildningsmöjligheterna i hela landet och också på regionala och starka regionala universitet och högskolor runt om i Sverige. Vi ser att det är en del av basen på tillväxtpolitiken för hela Sverige.

Vi står också upp för ett skatteutjämningssystem som jämnar ut förutsättningarna mellan olika kommuner i landet. Det är inte alltid Moderaterna har gjort det i svensk politik.

Herr talman! Mikael Damberg svarar inte på min fråga. Vad kommer ministern och regeringen att vidta för åtgärder för att jobben ska stanna i Jokkmokk? Den handlade inte om vad kommunen och Vattenfall har pratat om. Min fråga var: Vad kommer Mikael Damberg och regeringen att vidta för åtgärder? Det skulle jag vilja ha svar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad ska de människor som nu riskerar att förlora sina jobb göra? Jag var i Jokkmokk för inte så länge sedan, och då träffade jag en hel del av dem som är anställda på Vattenfall Accounting. Flera av dem sa att de har respektive som pendlar ut från kommunen - de kanske jobbar i någon gruva - och att de oroar sig för vad som kommer att hända om de blir av med jobben. De flesta som jobbar där är kvinnor. Ska en vara arbetslös i kommunen och den andra pendla kommer det i slutändan att leda till att familjen kanske flyttar, och vad händer då med Jokkmokks ekonomi? Det kommer att bli ett enormt nederlag för kommunen.

Precis som Börje Vestlund var inne på tidigare kan man kanske tycka att 40 jobb i Jokkmokk inte låter mycket, men om man jämför med Stockholms kommun motsvarar det 7 400 arbetstillfällen. Jag är säker på att det då skulle vara mycket mer livat både inom regeringen och i medierna. I nationella medier ser jag tyvärr inte speciellt mycket av den här diskussionen när det gäller Jokkmokk.

När vi nu ändå är inne på att diskutera Jokkmokk och vad man kan göra vill jag tala om en annan fråga som jag ställde i min interpellation, det vill säga om näringsministern och regeringen anser att en energiproducerande kommun som Jokkmokk borde få ta del av de vinster som staten gör på vattenkraftsverksamheten, och i så fall på vilket sätt. Det svar jag fick var nej.

Det ligger varken i ministerns eller den socialdemokratiska regeringens intresse att ens utreda frågan om att regioner eller orter som Jokkmokk, som bidrar med så stora värden till landet Sverige med sin vattenkraft, ska kunna få en del av de värden som skapas i området. Regeringen och ministern säger nej.

En tanke som Centerpartiet har är att göra fastighetsskatten på bland annat vattenkraft mer lokal. Bara från Jokkmokks kommun får staten i dag in 600 miljoner, och även om det beloppet kanske kommer att minska kommer det ändå att vara hundratals sköna miljoner som vattenkraftskommunerna skulle kunna ta del av, oavsett om det handlar om att den som utför ett jobb får behålla mer av lönen eller att en kommun som får sina naturresurser exploaterade får ta del av vinsten.

I Jokkmokk har Vattenfall, om jag inte missminner mig, elva vattenkraftverk, däribland Harsprånget som är Sveriges största vattenkraftverk. Samtidigt är Jokkmokk en av Sveriges fattigaste kommuner och har svårt att få ekonomin att gå ihop. Om nu ministern tycker att Vattenfall ska ta sitt moraliska ansvar, borde inte även regeringen ta sitt moraliska ansvar och ge förutsättningar för kommuner som Jokkmokk, Åsele och Ragunda att utvecklas i stället för att behöva låna pengar till driften av sina åtaganden som kommun? Så är faktiskt verkligheten för många av de här kommunerna.

Ska de som innehar de här viktiga och närande naturresurserna som har sådan stor betydelse för vårt land behöva gå med mössan i handen till staten för att be om allmosor? Är det verkligen moraliskt rätt, Mikael Damberg?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Den viktigaste frågan som vi borde ha fokus på i den här debatten är naturligtvis hur man ska klara jobben i Jokkmokk. Jag blir förvånad över Fredrik Christenssons påstående om att det skulle ha någonting med företagsklimat att göra att Vattenfall väljer att flytta jobben. Vattenfall har 40 anställda i Jokkmokk. Jag vet inte hur många anställda Vattenfall har totalt just nu, men det är i alla fall minst några tusen. Jag förstår ärligt talat inte det här. Det kan inte vara därför man väljer att flytta eller outsourca verksamheten, utan det måste finnas något annat skäl.

Jag skulle vilja säga så här: Det stavas Nuon och brunkolen. Det är där man måste spara i det här bolaget. Det är ganska självklart, och det tror jag att vem som helst kan räkna ut - även Fredrik Christensson.

När det gäller att ni vill att vattenkraftskommunerna ska få mer pengar kan man ställa sig frågan vad de andra inlandskommunerna ska få. Ska vi ha några kommuner som blomstrar i Norrlands inland och några som inte får någonting och får fortsätta att tigga pengar av staten? Jag tycker inte att detta är riktigt konsekvent tänkt.

Vi får inte heller glömma den betydelse som skatteutjämningen har för dessa kommuner. Väldigt mycket av de inkomster man har kommer via skatteutjämningen. Jag tycker att det är bra, och jag står helt bakom den reform som vi nyligen har tagit beslut om och tycker att det är viktigt att vi får behålla det här. Det är en viktig hörnpelare i den här verksamheten.

Herr talman! Jag delar Börje Vestlunds uppfattning om att Nuonaffären inte var en bra affär, men det var inte heller brunkolsaffären som skedde under Göran Perssons tid.

Diskussionen som handlar om huruvida näringspolitiken har påverkan på företagens vilja att stanna i Sverige eller inte blir för mig lite märklig. Självklart påverkas företagen i Sverige av villkoren för att bedriva företag i Sverige. De påverkas av skattetrycket på att anställa och driva företag. De påverkas också av andra saker såsom regelverk och myndighetsutövning beroende på vilken verksamhet de bedriver.

Att flytta myndigheter från de större städerna och ut till landsbygden och även att de statliga bolagen har verksamheter i hela landet är självklart viktigt. Men med en näringspolitik som faktiskt skapar förutsättningar för att ta till vara människors drivkrafter skapar vi också förutsättningar för just det där dynamiska näringslivet i Jokkmokk, Lysekil eller var vi än må vara. Det är den oerhört viktiga punkten här. Självklart påverkar det.

Vi har under lång tid sett att företag i Sverige har flyttat sina verksamheter utomlands, och vi har lyckats ställa om vårt näringsliv. Men ett viktigt skäl till att de har gjort det har varit just kostnadsläget.

Jag ställde en fråga till dig förut, Mikael Damberg, och jag hoppas kunna få svar på den nu. Vad är regeringen beredd att göra för att sänka kostnaderna för att driva företag och anställa i Sverige? Tyvärr är det enda vi har sett från regeringen motsatsen - höjda kostnader för att driva företag och arbeta i Sverige.

När det gäller just de statliga jobben lyfte Helena Lindahl fram en oerhört viktig fråga: Vad ämnar regeringen göra för de jobb som finns i Jokkmokk och som är i riskzonen just nu?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! När det gäller näringslivsklimatet kan jag börja med Vattenfall. Den här regeringen har lyckats med det som ingen annan regering har lyckats med på årtionden, det vill säga fatta långsiktiga beslut om en långsiktig energiöverenskommelse där Centerpartiet medverkade. Det var bra. Det är en av de viktigaste förutsättningarna för Vattenfalls fortsatta arbete. Dessutom minskar energiöverenskommelsen kostnaderna för Vattenfall både i form av effektskatt och fastighetsskatten på vattenkraft.

När vi talar om näringspolitik och kostnadsläge för Vattenfall går bolaget just nu igenom en kris därför att det är låga energipriser i hela Europa som påverkar alla, men det tyngs också av tidigare dåliga affärer. Brunkolen var en dålig klimataffär - det är sant - men ekonomiskt har den varit en god affär för Vattenfall historiskt sett. De har mött lönsamhetskraven i Vattenfall - fråga Vattenfall! Däremot har Nuonaffären än så länge inneburit nedskrivningar på 53 miljarder kronor för staten. Vattenfall tyngs fortfarande av detta.

Därför tycker jag att det är viktigt att inte ta ut ett beslut i förhand som inte är fattat av Vattenfall. Det är det Centerpartiet försöker göra. Jag har också försökt hävda att det just nu, efter samtal, har varit en bra dialog mellan kommunen och Vattenfall om utvecklingsmöjligheter i Jokkmokks kommun. Det tycker jag som ansvarig minister är bra.

När det gäller näringslivsklimatet i övrigt är det i dag 120 000 fler som går till jobbet varje dag jämfört med på valdagen. I valrörelsen sa Centerpartiet att den låga arbetsgivaravgiften för ungdomar måste vara kvar för att man skulle kunna få unga människor i jobb. Vi har tagit bort den sänkningen, de 16 miljarder det kostade varje år. Och ungdomsarbetslösheten är nu den lägsta på 13 år i Sverige. Ungdomsarbetslösheten har sjunkit dramatiskt på senare tid. Det var dålig skattepolitik att slösa med skattemedel på det sättet.

Vi gör annat. Vi ökar till exempel utlåningen. Norrlandsfonden utökar sin utlåning i Norrlandslänen med 500 miljoner kronor de närmaste åren, för att kunna stödja växande företag i Norrlandslänen. Almi som organisation utökade förra året sin låneverksamhet till växande företag i Sverige med ungefär 38 procent, för att vi har tillfört Almi ökade resurser och prioriterat just stödet för växande företag i hela Sverige. Det här är viktigt.

Vi bedriver också regionalpolitik på ett annat sätt. Den här regeringen är den första som har lovat att sätta igång arbetet med Norrbotniabanan. Det nämndes inte av den tidigare regeringen. Det fick inte sägas av den moderatledda regeringen. Det har aldrig fattats ett stort investeringsbeslut om infrastruktur i den skalan av en moderatledd regering. Det är inte konstigt. Moderaterna är inte intresserade av regionalpolitik. De vill alltid angripa till exempel skatteutjämningssystemet och göra det mindre förmånligt för kommuner på landsbygden. Det står vi emot. Vi står upp för en solidarisk fördelning av resurser i hela Sverige.

Jag förstår på ett sätt logiken i Centerpartiets förslag om fastighetsskatt eller någon form av annorlunda beskattning för just vattenkraftskommunerna. Men det blir väldigt märkligt. Vad händer då? Ska Stockholm då få ta del av sina intäkter som skapas här? Det skulle skapa en väldig spänning i Sverige om alla resurser som nu skapas i Västsverige, i och med Volvos utveckling, skulle stanna i Västsverige och om alla resurser som skapas i Stockholm skulle stanna bara i Stockholm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har en annan princip som säger att alla kommuner ska ha rätt att kunna finansiera en välfärd som ska vara likvärdig i hela landet. Och den principen måste gälla oavsett om man har ett vattenkraftverk i sin kommun eller om man råkar ha oturen att inte ha det. Principen om lika möjligheter måste gälla alla kommuner. Det är därför skattesystemet ser ut som det gör.

Herr talman! När det gäller fastighetsskatten står jag - och även Centerpartiet - fast vid att det gott och väl skulle kunna tillsättas en utredning för att titta på hur man skulle kunna ge tillbaka en del av vinsten till de kommuner som tillhör de allra fattigaste i Sverige och som ger resten av landet så mycket av sina naturresurser. Inte ens Mikael Damberg kan väl innerst inne tycka att det är okej att Jokkmokk och andra kommuner knappt har pengar till den månatliga driften. Det är inte rättvist. Jag tror att det finns även stockholmare och andra runtom i landet som håller med.

I Norge går det till exempel. Där får vattenkraftskommuner tillbaka en del av pengarna. Man kanske skulle kunna titta på hur det har gått i Norge. Man skulle åtminstone kunna tillsätta en utredning, det vill säga om man vill och om man är intresserad. Det är inte regeringen.

En annan sak handlar om att SVT och Sveriges Radio ville anordna en debatt i Luleå mellan regeringsrepresentanter och oppositionen nästa vecka. Även krönikören och opinionsbildaren Lotta Gröning skulle medverka. Jag skulle vara med i den debatten. Jag hade tänkt ställa in en utskottsresa eftersom jag kände att den debatten är otroligt viktig, inte minst för de människor i Norrbotten som faktiskt berörs. Men inte en enda regeringsrepresentant hade tid, inte Mikael Damberg och inte Sven-Erik Bucht, trots att det är hans hemmaplan.

Om ni inte tycker att flygskatt, kilometerskatt och borttagandet av riskkapital till norra Sverige genom Inlandsinnovation och höjda arbetsgivaravgifter spelar någon roll, Mikael Damberg, varför kan ni inte se människorna i ögonen och komma upp och säga det? Om ni dessutom inte tycker att man ska få någonting tillbaka av allt det som produceras av naturresurserna och som man bidrar med därifrån, varför törs ni inte komma upp, se människor i ögonen och säga som det är, nämligen att ni inte vill?

Herr talman! Jag vill tacka för den här interpellationsdebatten. Jag tror inte att det är första eller sista gången vi diskuterar den regionala utvecklingen i Sverige. Regionalpolitiken finns nämligen i den här regeringens hjärta. Det gjorde den inte hos den förra regeringen.

Centerpartiet har högt tonläge nu, Helena Lindahl. Men faktum är att under de åtta år ni satt vid makten försvann 15 000 jobb på svensk landsbygd. Ni hade ingen strategi för att jobba med myndighetsutveckling kopplat till att hela Sverige skulle utvecklas så att det skulle finnas statliga jobb och utvecklingsmöjligheter i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ni godkände på något märkligt sätt en Nuonaffär för 97 miljarder kronor, som fortfarande tynger Vattenfall och som inte ökar Vattenfalls möjligheter att utvecklas och skapa fler jobb runt om i Sverige. Om man dessutom lägger till de utvecklingsfrågor som verkligen är stora för norra Sverige - kopplingar till skogen, till basnäringarna - blir frågan om Norr-botniabanan helt avgörande för Norrbottens långsiktiga utveckling. Vår regering har tagit initiativ till att arbetet med den kommer att starta.

Eftersom vi tycker att det är viktigt gör vi också satsningar på underhåll av järnvägsutbyggnaden på landsbygden med 850 miljoner kronor i åtgärder, vilket också främjar kollektivtrafik på landsbygden. Vi gör mycket på det området eftersom vi tror att hela Sverige har potential att bidra till tillväxten. Vi ser också att hela Sverige gör det när 120 000 fler går till jobbet i dag jämfört med på valdagen.

Det här är dock inget enkelt arbete. Vi skulle behöva samarbeta mer i svensk politik när det gäller att utveckla hela Sverige. Jag ser fram emot att kanske hitta sådana områden och att göra det, också tillsammans med Centerpartiet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Olof Lavesson har frågat mig hur jag avser att tillgodose riksdagens tillkännagivanden gällande propositionen Mer film till fler - en sammanhållen filmpolitik, hur tidsplanen för hanteringen av dessa ser ut samt hur jag avser att agera då jag har uttalat att tillkännagivandena ska omhändertas.

Självfallet kommer riksdagens tillkännagivanden på filmpolitikens område att beredas i sedvanlig ordning.

Olof Lavesson kritiserar i sin interpellation Kulturdepartementet för att ha meddelat att beslutet om momsen på tillträde till biografföreställningar ligger fast även efter riksdagens tillkännagivanden. Jag vill därför påminna om att beslut om statens budget fattas efter en samlad hantering i riksdagen. Dessa beslut ändras inte av enskilda tillkännagivanden utanför den ordinarie budgethanteringen. Det är därför ett faktum att riksdagens beslut om statens budget, inklusive skattepolitiken, ligger fast även efter riksdagens tillkännagivanden om filmpolitiken. Att Kulturdepartementet har lämnat information angående detta till allmänheten och filmbranschens aktörer anser jag vara fullt rimligt.

Beredningen av tillkännagivanden ska genomföras ansvarsfullt och med beaktande av effekterna såväl för statens budget som för andra berörda aktörer. Beredningen av riksdagens tillkännagivanden gällande filmpolitiken pågår, och regeringen avser att återkomma under hösten 2016.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! I början av sommaren debatterade vi här i riksdagen regeringens förslag till ny filmpolitik. Det var en lång och intensiv debatt som kultur- och demokratiministern själv deltog i. Redan ett drygt år tidigare hade hon aviserat att det dåvarande filmavtalet skulle sägas upp. Det utlovades breda samtal och djup förankring kring det som ministern själv har utnämnt till mandatperiodens största, bästa och viktigaste kulturpolitiska reform.

Förutom att vi har haft en het mediedebatt har riksdagens partier vid återkommande tillfällen bjudits in till samtal. Vid upprepade tillfällen har vi också meddelat var vi står. Det har framför allt gällt finansiering, organisation och samverkan. Men detta har det inte varit möjligt att föra samtal om. Det stod ganska snart klart att regeringen redan hade bestämt sig.

Filmen blir äntligen en del av den övriga kulturpolitiken, sa kulturministern och chockhöjde momsen till 25 procent, till skillnad från all annan kultur. Nu får vi äntligen en statlig filmpolitik, sa kulturministern och delegerade all makt till en privaträttslig stiftelse. Nu ges alla i branschen äntligen inflytande, sa kulturministern och degraderade det inflytandet till att man kan få sitta med i olika tyckargrupper, även kallade branschråd.

I februari anordnade kulturutskottet en stor offentlig utfrågning här i riksdagen. Även där stod det klart att det saknades såväl politiskt stöd som stöd från stora delar av filmbranschen. Regeringen valde dock att inte heller denna gång vika från sin inslagna linje utan lade fram sin proposition i början av mars.

Inga av de synpunkter som hade förts fram fanns med där. Det som man hade kallat samtal och förankring får väl så här i efterhand mer kallas för information och inbjudan till applåder.

Kulturutskottet fällde också propositionen på flera områden, och lika illa gick det i riksdagens kammare i juni. Sällan har en proposition blivit så sönderskjuten i kammaren som kulturministerns filmproposition. På sju bärande punkter fattade riksdagen ett annat beslut än vad regeringen föreslog. Man fick underkänt när det gäller finansieringen, organisationen, produktionsförutsättningar, samverkan, digitaliseringen och privatkopieringen.

Till medierna har ministern förklarat att hon inte ser tillkännagivanden som något världsomvälvande och att man bemöter tillkännagivanden som man alltid har bemött tillkännagivanden och att dessa ska "omhändertas".

Några förändringar är hon inte beredd att göra. Filmpolitiken ska genomföras som planerat i alla sina delar. När det gäller riksdagsbeslutet verkar hon fullständigt oförstående och kallar det för en succé. Hur kan en demokratiminister landa i denna slutsats?

Fru talman! Riksdagens beslut är inte ett smörgåsbord ifrån vilket man kan plocka lite som man vill. De beslut som vi fattar i denna kammare ska inte omhändertas, de ska tillgodoses och verkställas. Det verktyg som utgörs av tillkännagivanden ger regeringen ett visst handlingsutrymme. Men en demokratiminister borde veta bättre än att överutnyttja detta handlingsutrymme på ett så flagrant sätt.

Nu heter det att riksdagens tillkännagivanden på filmpolitikens område ska beredas i sedvanlig ordning. Men samtidigt tutar man på och rullar ut en politik som går i rakt motsatt riktning mot riksdagens beslut. Demokratiministerns ord klingar falskt, och hennes löften saknar tyvärr trovärdighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under debatten i juni ställde jag ett antal frågor till ministern. Jag frågade demokratiministern hur hon ser på Sveriges riksdag och de beslut som fattas i denna kammare. Jag ville veta vilken plan demokratiministern har för de tillkännagivanden som redan då var kända. Jag ville veta i vilken utsträckning hon kommer att hörsamma kammarens majoritet. Och i den mån hon inte kommer att göra det undrar jag varför hon över huvud taget underställer en proposition kammarens prövning. Hur rimmar det med att vara en samförståndsminister i en samarbetsregering?

Den gången valde ministern att sitta kvar i sin bänk och lämnade mina frågor obesvarade, och därför har vi en interpellationsdebatt i dag. Därför ger jag demokratiministern en ny chans att göra om och att göra rätt.

Fru talman! Tack, riksdagsledamot Lavesson, för interpellationen och för det fortsatta meningsutbytet!

Jag avser att till fullo respektera riksdagens beslut och den ordning som Sveriges riksdag har. De tillkännagivanden som jag tog emot för ett antal månader sedan bereder vi just nu för fullt inom mitt departement. Jag ser det som en möjlighet att inom kort återkomma med hur vi hanterar och går vidare med tillkännagivandena.

Men det tål att påminna om att det bara har gått ett par månader sedan jag tog emot tillkännagivandena. Under den förra regeringens period och de tillkännagivanden som då kom dröjde det i genomsnitt längre än hela tre år tills man tillgodosåg riksdagens tillkännagivanden. Därför anser jag att jag fortfarande, efter ett par månader gångna, har gott om tid på mig att säkerställa att de underlag som behövs och de analyser som behöver göras - som berör många olika aktörer - är grundliga och får den effekt som vi strävar efter.

Ett exempel på ett annat tillkännagivande som har tagit väldigt lång tid att tillgodose och som har stor påverkan på kulturpolitiken är reklamskatten. Den hade den förra regeringen hela åtta år på sig att göra någonting åt, men man gjorde ingenting. Den här regeringen har nu sett till att börja avverka tillkännagivanden.

Jag hanterar, bereder och tillgodoser tillkännagivanden i rask takt och återkommer inom kort, och jag menar att detta är att respektera riksdagens ordning och beslut.

Fru talman! Jag vill börja med att korrigera ministern när det gäller detta med finansieringen. I kammaren i dag får ministern det att verka som att det inte längre är möjligt att påverka momsnivån på biobiljetter, eftersom det beslutet fattades redan förra hösten. Detta är inte med sanningen överensstämmande.

När vi fattar beslut om statens budget gör vi det för nästkommande år. I det beslutet kan man också avisera vad som är planerat framöver. Så gjorde man med biomomsen. Det skarpa beslutet fattar vi inte förrän i december detta år. Det finns med andra ord alla möjligheter för regeringen att ändra sig eller att avvakta på denna punkt. Branschens aktörer har dessutom erbjudit sig att stå fast vid sin finansiering i ytterligare ett år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med andra ord är detta bara fråga om en politisk vilja, och vad kulturministerns besked innebär här i dag är att hon helt enkelt inte har lust - detta trots att hon vet att den riksdag, under vilken hennes regering lyder, vill annorlunda. Jag beklagar det, och jag beklagar det djupt.

Fru talman! Det är skillnad på att höra och att lyssna. Peter Dalles film Yrrol från 1994 inleds med att filosoferna Platon och Teresias bråkar om just detta: "Du hör ju inte vad jag säger!", klagar den ene. "Ja, men du lyssnar ju inte!", kontrar den andre. Det känns som att den sketchen ständigt upprepar sig. Jag är övertygad om att demokratiministern hör att folk pratar, och jag önskar bara att hon lyssnade mer.

Ministern vägrade lyssna förra våren. Hon vägrade lyssna under hösten. Hon vägrade lyssna när kulturutskottet hade sin offentliga hearing i februari. Hon stängde öronen när utskottet uttalade sig i april, och hon vägrade inse fakta när riksdagen fattade beslut i juni. Och, fru talman, jag hör faktiskt inte ens att kulturministern lyssnar i dag.

Jag vet inte om detta beror på oförmåga till lyhördhet eller dålig rådgivning. Men nu ligger besluten på bordet. Det är lite grann som att man endast ser riksdagen som ett rundningsmärke. Nästa fråga blir naturligtvis: Vad innebär detta för framtiden?

Just nu ansätts ministern hårt när det gäller mediepolitiken. Till Dagens Nyheter säger ministern att "medierna står vid ett stup" och att hon förväntar sig att riksdagens partier lägger fram förslag på hur det ska lösas - riksdagens partier?

Men, fru talman, det är väl ändå regeringens och ministerns uppgift att lägga fram politiken när man nu har intagit taburetterna? Jag kan lugna ministern - och jag tror att jag pratar för samtliga partier i riksdagen - med att vi kommer att presentera våra förslag. Men frågan är om regeringen över huvud taget är intresserad.

När det gäller filmen presenterade vi vår politik. Vi fick till och med majoritet i riksdagens kammare, men ändå fortsätter man i motsatt riktning.

Fru talman! Jag tycker att statsrådet bör ta sig en allvarlig funderare på vad som ligger i uppgiften som demokratiminister. I min enfald trodde jag att det var att säkra våra demokratiska institutioner och värna den ordning som är fastställd för hur vi fattar beslut. Jag trodde att det ingick en grundläggande respekt för den parlamentariska sammansättning som svenska folket har valt och att det också skulle finnas ett uns av ödmjukhet och lyhördhet när man sitter i en historiskt svag regering.

Fru talman! Jag beklagar att så inte verkar vara fallet.

Nu säger kulturministern att man ska respektera de tillkännagivanden som har gjorts och följa dem. Det tackar jag för. Jag har respekt för att det kan ta sin tid, precis som ministern själv säger. Men om man nu ska följa besluten, varför fortsätter man då i rakt motsatt riktning?

Fru talman! Det är en ganska farlig linje att kompensera fel färdriktning med ökad hastighet, så jag ber ministern att än en gång förklara: Om man ska följa tillkännagivanden, varför fortsätter man i rakt motsatt riktning?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag kommer att tillgodose och omhänderta de tillkännagivanden som riksdagen har givit. Jag är inte vän av att dra detta i långbänk. Jag är en minister och vi är en regering som ser till att få saker gjorda.

Den svenska filmbranschen har ropat i många år efter en ny filmpolitik. Man har ropat efter att bli betraktad och omhändertagen som en del av den svenska kulturpolitiken. Det har den förra regeringen struntat i att lyssna på. Bland det första som den här regeringen gör är att ta tag i och våga driva den här frågan. Vi vågar vända på de stenar som har varit orörbara därför att många människor med makt har suttit runt ett bord. Det har varit många med makt runt ett litet bord, men inte tillräckligt många, om vi tittar på hur stor filmbranschen är.

Det som vi nu inför i vårt land, efter alla beslut som har fattats, är en filmpolitik som är mer demokratisk. För första gången blir filmpolitiken en del av kulturpolitiken, och riksdagen har mandatet att besluta om filmpolitiken. Det är en demokratisk åtgärd. Det är att betrakta filmen som en viktig del av kulturpolitiken. Jag är väldigt stolt över det.

Men återigen: Jag tänker inte dra ut på att tillmötesgå dessa tillkännagivanden och göra någonting av dem. Jag vill inte att de tillkännagivanden som kommer till mig under min tid som kultur- och demokratiminister blir tillkännagivanden som blir liggande i åtta år. Det är respektlöst mot riksdagen och mot den ordning som vi har i vårt land.

Jag kör på. Och det gör jag för att jag vill visa riksdagen att jag kommer att hantera dessa tillkännagivanden. Inom kort kommer jag att komma tillbaka med hur vi hanterar de tillkännagivanden som har gjorts på filmpolitikens område. Filmpolitiken är värd det. Det är viktigt med långsiktiga förutsättningar för den här branschen, som behöver tid för att kunna planera och genomföra allt det som alla olika delar ska göra och som blir till filmkonst för oss alla att ta del av.

Nu finns det förutsättningar. Det är väldigt mycket som är på gång. Det har pågått en remissrunda, och det är frågor som ska hanteras på många olika plan. Jag ser fram emot resultatet av hur filmpolitiken, efter det att vi har tillgodosett tillkännagivandena, kan bli den kraft som den svenska filmen är värd.

Fru talman! Ministern säger att regeringen har mandat att fatta beslut, och det var också precis det mandatet som riksdagen tog i juni. Sedan säger ministern att det handlar om att vilja, att våga och att göra. Det är bra att man är exekutiv och vill göra saker. Men det gäller att göra rätt. Jag förstår ambitionen, men på färden lyckades kulturministern göra sig till ovän med nästan hela filmbranschen.

Det ministern säger i dag är att man ska följa tillkännagivanden. Ja, men då stämmer ju inte det man har sagt under hela sommaren: att det här fortsätter enligt plan. Då kommer det ytterligare en omsvängning under hösten. När kommer den i så fall? Och vad gäller gentemot Svenska Filminstitutet, de förbund som finns och alla de andra som agerar inom svensk film?

Jag skulle vilja avsluta med att rikta mig till statsrådet i hennes roll som kulturminister och vädja till henne att nu fatta de nödvändiga besluten för att rikta filmpolitiken rätt. Att det inte blev som ministern hade tänkt sig visar redan de remissvar som finns när det gäller den nya modellen för inflytande under Svenska Filminstitutet. "Det förslag som SFI har lämnat brister på flera punkter och lever inte upp till de ambitioner som riksdag och regering presenterade", konstaterar Teaterförbundet. "Vart tog inflytandet vägen som kulturministern lovat?" Det frågar man sig med all rätt. Såväl Sveriges Biografägareförbund som Sveriges Filmuthyrareförening konstaterar helt riktigt att förslaget strider mot riksdagens beslut och avvaktar därför med att yttra sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill vädja till kulturministern att nu sätta politiken framför prestigen. Ta den chans som ges att göra detta på ett bra och genomarbetat sätt! Utrymmet finns, både tidsmässigt och ekonomiskt. Det visas som sagt av att aktörerna erbjuder sig att fortsätta vara med och finansiera filmen även framöver, allt för att ge svensk film den förankring och genomarbetning som den så väl förtjänar.

Gör om, ministern! Dra nu lite i bromsen, och tuta inte vidare i fel riktning! Gör rätt!

Fru talman! Den filmpolitik som är antagen av den här riksdagen började förberedas redan långt före min tid av den dåvarande moderata kulturministern. Hon tog de första stegen, och jag tog vid, men jag körde också ända fram till målet. Nu har vi faktiskt en ny filmpolitik i vårt land, en filmpolitik som tar makten från de få aktörerna och ger till de många aktörerna.

De remissinstanser som riksdagsledamoten hänvisar till har också varit väldigt tydliga med att de till fullo står bakom den nya filmpolitiken. Det de nu har gett är remissvar, precis enligt den ordning som vi har i vårt land och som jag är väldigt stolt över. Det ska bli spännande att se hur den här processen nu fortsätter, hur SFI kommer att svara på de olika remisserna och vad det slutgiltiga resultatet av processen blir.

Vi har en ny filmpolitik, som ger riksdagen makten över den svenska filmen och också möjlighet att skapa goda förutsättningar för den svenska filmen. Det kommer inte att ske någon förändring i den politik som lagts fram. Vi kommer att tillgodose tillkännagivanden, men den antagna propositionen kommer att förbli antagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Mikael Oscarsson har frågat försvarsminister Peter Hultqvist vilken bedömning han och regeringen gör i ärende M2013/00540/Me om vindkraft i Hanöbukten, som till synes går stick i stäv med den nyligen antagna försvarspolitiska inriktningspropositionen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ärendet som frågan gäller avser en ansökan från bolaget Blekinge Offshore AB om tillstånd enligt miljöbalken för att uppföra och driva en gruppstation för vindkraft i Hanöbukten. Ärendet är mycket omfattande och berör flera olika allmänna och enskilda intressen. Det ska, som alla ärenden, handläggas så att rättssäkerheten upprätthålls och så snabbt som möjligt. Ärendet är under beredning i Regeringskansliet, och som statsråd varken kan eller får jag föregripa denna pågående regeringsprövning. Men jag kan försäkra Mikael Oscarsson om att det i beredningen ingår att bland annat utreda eventuella konsekvenser för totalförsvaret.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag står i den här talarstolen i dag därför att jag sitter i försvarsutskottet och är engagerad i försvarsfrågor. Vi har i Sverige ett helt nytt läge jämfört med för bara några år sedan. Ryssland är betydligt hotfullare. Vi har sett den ena incidenten efter den andra. Vi vet också hur Ryssland agerade på Krim och fortfarande - as we speak - i Ukraina. Det har skapat ett nytt läge, och vi måste ha ett försvar som fungerar.

Därför, fru talman, gjorde vi en överenskommelse. Kristdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet träffade en försvarsuppgörelse med Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Här finns många sidor, men ska man sammanfatta detta i ett ord handlar det om övning. Övningen har varit försummad under lång tid, ända sedan kalla kriget. Efter att vi var så snabba i Sverige med att lägga ned försvaret är det övningen som har försummats allra mest. Och om man inte övar ett försvar fungerar det inte, vilket är precis det som omvärlden ser. Det är därför Putin är så engagerad i att hela tiden öva och visa sin förmåga.

Det är i ljuset av detta som frågan om övningsområden är så viktig. Därför har jag engagerat mig för Tofta skjutfält och annat. Det finns en rad överklaganden som nu ligger på regeringens bord. Det har skett vissa förbättringar, men fortfarande ligger åtminstone 14 eller så ärenden på bordet.

En viktig sak är frågan om den nya vindkraftsparken i Hanöbukten. Det är denna fråga den här debatten handlar om. I det senaste numret av Ny Teknik, fru talman, kommer det fram viktig information som understryker min interpellation. Handläggningen har pågått under tre år. Det handlar om mellan 500 och 700 vindkraftverk. Det kommer att bli världens största vindkraftspark, större än den utanför London.

En viktig fråga är: Är det här business as usual, eller får det implikationer för Försvarsmakten? Försvarsmakten säger att det har stor betydelse. Jag citerar ur Ny Teknik: "Anläggningen skulle ge stor påverkan på flera riksintressen för Försvarsmakten. Dels flygflottiljen i Kallinge, dels sjöövningsområdena i Hanöbukten som marinbasen i Karlskrona använder, eftersom de är oersättliga. Och baserna har viktiga uppgifter i krig. Sedan har vi ett riksintresse till och det är hemliga tekniska system, säger Martin Eliasson, arkitekt på Försvarsmaktens högkvarter."

Då undrar vän av ordning hur stora dessa vindkraftverk egentligen är. Det kan vara ganska intressant, och det är inte säkert att man har förstått det. De kan vara mellan 240 och 250 meter höga. Det är nästan 100 meter högre än Kaknästornet och 80 procent av Eiffeltornet, som säkert en del tittare har besökt. Det här får stora konsekvenser.

Jag citerar vidare ur Ny Teknik: "Om det blir grönt ljus, hotar Försvarsmakten att flytta marinbasen i Karlskrona till Berga, utanför Stockholm. Det, menar man, är att föredra framför att inrätta ett möjligt övningsområde utanför Bornholm."En flytt av hela basen skulle beröra 1 800 tjänster i Blekinge och värdet av miljardinvesteringar i försvarsanläggningar skulle minska drastiskt. Saab Kockums ubåtsutveckling i Karlskrona sägs också kunna påverkas, eftersom utprovning bland annat sker i bukten."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mina frågor till miljöministern blir: Är inte det här riksintressen? Är det inte precis detta regeringen ska avgöra? Är det inte precis detta uppgörelsen handlar om? Varför tar det sådan tid? När kan jag få besked? Hur ligger tidsschemat?

Fru talman! Den försvarspolitiska uppgörelsen är självklart viktig för hela regeringen, och vi helgar den. Men vi har också en väldigt färsk energiuppgörelse, också den med en bred förankring och med mycket stora värden för landets utveckling. En väsentlig del av den uppgörelsen handlar om en gemensam tro på vindkraften, framför allt den havsbaserade vindkraften. Precis som ledamoten beskriver har vi till havs möjlighet att bygga väldigt stora vindkraftverk. Stora vindkraftverk är inte värda någonting i sig, men poängen med dem är att de ger mycket effekt, och det är en central del av vårt framtida energisystem.

Den aktuella ansökningen som ligger på regeringens bord berör väldigt många frågor, och beredningen är komplex.

Precis som ledamoten redogjorde för har Försvarsmakten i sina svar beskrivit att man i allra högsta grad berörs av beredningen. Det handlar om flygverksamheten, stoppområdet kring Ronneby flygflottilj, övningsområdena Hanö Nord, Hanö Väst och Hanö Ost, spaning och övning med ubåtar, influensområdet från Ravlunda skjutfält samt tekniska system i form av radar.

Men det är viktigt att få hela bilden. Det här är bara ett av de riksintressen som berörs. Det finns riksintressen för sjöfarten och för fisket. Längs kusten finns stora områden som utpekas som riksintressen för högexploaterad kust, rörligt friluftsliv och natur- och kulturvård samt områden som är utpekade som Natura 2000-områden.

Det har konstaterats att diverse fågelsträck har sin väg genom Hanöbukten. Ålen utpekas som ett intresse och en starkt hotad art. Den vandrar genom Hanöbukten. Det finns flera känsliga arter i Hanöbukten som är hotade. En av dem är tumlare. Tumlare är komplicerade eftersom de bland annat är väldigt känsliga för ljud.

Detta är viktigt att ha med sig för att förstå vilken komplex fråga det här är och att det krävs tid att handlägga den för att få alla fakta på bordet, höra alla intressenter - både allmänna och enskilda - och sedan kunna fatta ett väl sammanvägt beslut. Som jag sa varken får eller kan jag som enskilt statsråd föregå den processen.

Fru talman! Miljöministern börjar bra. Hon säger i sitt svar är det här är viktigt. Hon säger att regeringen "helgar" överenskommelsen - det är ju ett fint uttryck - och tror på den.

Men sedan, fru talman, hamnar miljöministern i Natura 2000. Hon är inne på ålen och olika andra saker. Jag vill gå tillbaka till uppgörelsen som vi gjorde. Vad stod det egentligen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

"Försvarsmaktens samlade operativa förmåga bygger på att det finns samövade krigsförband och att det finns kunskaper och planer på hur stridskrafterna ska användas på ett effektivt sätt. Förmågan utvecklas . genom utbildning och övning - - - För att successivt bygga upp den efterfrågade operativa förmågan bör större kvalificerade stridskraftsgemensamma försvarsmaktsövningar genomföras regelbundet." Det finns en rad sådana skrivningar.

Det här är alltså ett område som ligger precis utanför Karlskrona och Ronneby. Det ligger precis i ett övningsområde för både marinen och flygvapnet. Det är ett av Sveriges viktigaste och mest frekvent använda militära övningsområden. Ett beslut där man inte har lyssnat på detta skulle vara fullständigt förödande för Försvarsmakten och därmed för svensk försvarsförmåga. Det är ju det sista vi behöver i en tid då säkerhetsläget är det sämsta sedan kalla kriget.

Området ligger precis i övningsområdena Hanö Nord och Hanö Väst och precis intill Hanö Ost. Vad kan det få för konsekvenser? Jo, det skulle kunna helt och hållet hindra luftvärnsinskjutningar från fartyg med bogserat luftmål, skjutningar från fartyg med bogserade sjömål, luftförsvarsövningar med stridsflygplan på låg höjd, ubåtsjaktsövningar, torpedskjutningar, sjunkbombfällningar, ubåtsverksamhet och ytstridsövningar. Det är alltså inte några småsaker. Det har gjorts vissa justeringar, men från Försvarsmaktens sida säger man att inga förslag man sett har inneburit att det inte blir en påtaglig skada för Försvarsmaktens riksintressen.

Det är också värt att påminna om att mark- och miljödomstolen i Växjö har gått på Blekinge Offshores linje. Den har tillstyrkt att 700 verk uppförs. Samtidigt har regeringen fått avgörandet. Det är precis det som är regeringens uppgift just nu: att döma av detta.

Blir det inte tydligt när man lägger ihop de olika bitarna - att detta är ett av Sveriges viktigaste och mest frekvent använda övningsområden och att vindkraftsområdet upptar en ansenlig del av detta område - att det här är riksintresset? Om något ska vara särintresse är det väl i så fall vindkraftsparken.

Frågan är: Hur ligger det här i planeringen, och är inte rikets säkerhet överställd de andra intressena?

Fru talman! Jag tror att det finns anledning att undervisa ledamoten om hur lagstiftningen kring riksintressen fungerar. Det verkar förekomma grundläggande missförstånd.

Det finns ingenting som heter "det riksintresset" i singular. Det finns ingen prioritering mellan riksintressena. Det finns en rad riksintressen, och lagstiftningen bygger på att man känner dem väl, samlar fakta och sedan väger dem mot varandra. Det är det som är det beslutsfattande som sker i våra institutioner, kommuner och länsstyrelser, som döms av i våra domstolar och som till slut kan hamna på regeringens bord. I en sådan bedömning ska man väga in alla intressen - de allmänna intressena, som i lagstiftningen oftast kallas riksintressen, och de enskilda intressena. Dessa ska ställas mot varandra.

Sitter man i regeringen har man uppgiften att väga samman alla dessa intressen. Sitter man i ett utskott i riksdagen kan man kanske ha en så ensidig syn som ledamoten ger uttryck för och ge sken av att det finns ett intresse, singular, som är viktigare än alla andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det är så här: Energiöverenskommelsen, som våra partier har gjort och som siktar på ett stabilt och förnybart energisystem i det här landet som bygger mycket på vindkraftverk, bygger på att det finns platser där vi faktiskt kan få till de vindkraftverken. Den bygger på att inte varenda del av landet säger: "Nej, men inte just här! Någon annanstans!" Vi måste hitta platserna, och ingen av de platserna kommer att vara enkel. Överallt kommer det att vara komplicerat.

Det svenska näringslivet, inte minst näringslivet i den här regionen, skriker efter satsningar. Det är viktigt för effektbalansen att vi får effekt just i södra Sverige. Det är otroligt viktigt för vårt näringsliv. Den typen av aspekter tar vi med oss i regeringens bedömning.

Det här är en väldigt komplex fråga. Många intressen vägs samman. Det arbetet pågår för fullt. Försvarsmakten är med i dialogen, får föra sin talan och har också gjort så via medierna. Men det är inte det enda intresset vi ska ta hänsyn till.

Det är regeringens ambition att verkligen stärka energiförsörjningen i Sverige. Vi vill se till att vi får det skifte inom energiförsörjningen som vi är överens om mellan partierna så att vi får ett förnybart energisystem. Här spelar vindkraften en stor roll. Vi kan inte bara skjuta problemen framför oss och tänka att det löser vi sedan. Det är viktigt att vi kommer till skott i de delarna.

Fru talman! Tack för svaren, miljöministern!

Som jag inledde med har vi ett helt annat säkerhetspolitiskt läge i dag, som Sverige befinner sig mitt i. Vi har ett läge där vi bygger upp vår förmåga igen, och när man bygger upp en förmåga igen är övningsverksamheten viktig. Det var den som var allra mest eftersatt; det är därför vi måste satsa mycket på den.

Det är därför det är viktigt att man kommer till skott med de överklaganden som ligger på regeringens bord - det här är ett av de viktigaste, men det finns andra - och kan avgöra dem, för det här ligger som en blöt filt över mycket av Försvarsmaktens verksamhet.

Som jag förut berättade för miljöministern får det här stora konsekvenser för Försvarsmakten. Det är någonting som Försvarsmakten själv säger. Man accepterar inte några av alternativen. Om regeringen inte lyssnar kan det få konsekvensen att Försvarsmakten är tvungen att flytta hela Marinbasen i Karlskrona till Berga, flytta 1 800 tjänster, för att man inte längre kan göra jobbet.

Det är väl ändå så, fru talman, att rikets säkerhet är överställd? Ska man inte ha det som huvudsak när man ska döma av det här? Det hoppas jag. Visst kan man titta på Natura 2000 och på ålen. Jag har inget emot det. Men här har vi, tycker jag, en viktig fråga om ett övningsområde som är centralt för vår förmåga att öva fritt. Jag hoppas att regeringen nu tar till sig det, lyssnar på argumenten från mig och från Försvarsmakten, ser till att överenskommelsen får råda så att de kan öva och ser till att den här vindkraftsparken inte blir av. Det finns en annan vindkraftspark inte långt därifrån som har fått klartecken, och den kommer att byggas. Men den här är mitt i vägen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det har framkommit i processen och uppenbarligen även nått ledamoten att frågan om vindkraft i Hanöbukten är svår och komplicerad på många sätt, inte minst eftersom Försvarsmakten har intressen och viktiga övningsområden där. Vi är också tydligt överens om att det är viktigt att försvaret får ökade möjligheter att öva för att kunna leva upp till de förväntningar som ställs av riksdag och regering. Där råder inget tvivel.

Men det är också så att vi för rikets säkerhet behöver en stabil energiförsörjning. Det är inte så enkelt att man alltid kan välja det ena före det andra. Vi har ett antal företag som har gått ihop i en väldigt ambitiös satsning som ligger i linje med regeringens och riksdagens politik för förnybar energi. Det skulle vara väldigt positivt i just denna del av landet.

Detta är aspekter som vi tar med när vi säkrar ett tryggt och säkert Sverige för framtiden. Då kan vi inte förenkla frågor utan måste klara av att hantera den komplexitet som finns i bland annat denna fråga.

Överläggningen var härmed avslutad.