STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Tack för svaret, försvarsministern!
En viktig komponent i hybridstrider är förvirring. Det får man ibland säga präglar regeringen när det gäller svar på interpellationer.
För en tid sedan, förra våren, hade statsministern ett märkligt resonemang om buffertzoner och svensk säkerhetspolitik. Då väckte jag en interpellation. Den besvarades av Margot Wallström, som fick utgöra det parlamentariska lokalvårdarteamet. Försvarsministern har själv varit ute rätt mycket när det gäller Natos center för strategisk kommunikation i Riga, Stratcom. Jag väckte en interpellation om det. Då var det statsrådet Ygeman som svarade. Nu väcker jag en fråga om nationell säkerhetsstrategi, som jag har förstått hanteras av Statsrådsberedningen. Men då är det inte statsministern som svarar utan försvarsminister Hultqvist.
Viss förvirring är det alltså på regeringssidan om vem som tar vilken fråga.
I Sälen, som vi har hänvisat till i en tidigare debatt, var statssekreteraren i Statsrådsberedningen Hans Dahlgren närvarande och presenterade strukturen till en nationell säkerhetsstrategi. Då utlovades det att den skulle vara klar till sommaren. Det är rätt varmt ute, fru talman, och midsommar är passerad, så jag undrar lite grann när sommaren kommer på Statsrådsberedningen, så att det finns ett dokument att presentera.
Fru talman! Detta är egentligen väldigt seriösa och allvarliga frågor. Om man nu tar fram en nationell säkerhetsstrategi vill jag ställa frågan: Hur gör man den nationell? Försvarsministern hänvisar, som en del andra socialdemokrater har gjort tidigare, till att man hade möte för en tid sedan på Statsrådsberedningen, med just statsministern som inbjudare, där man presenterade idéer om en nationell säkerhetsstrategi.
Då sa bland annat min partiledare Anna Kinberg Batra att hon tyckte att ett lämpligt forum för att bereda idén om en nationell säkerhetsstrategi är till exempel en försvarsberedning. Det har tolkats som en avvisande hand, och sedan dess har man från regeringssidan puttrat på.
Nu sägs det att man ska presentera något för de partier som var inbjudna. Då, fru talman, vill jag vara tydlig: Man kan inte komma med några sladdriga papper och sedan tro att man får ihop en nationell säkerhetsstrategi. Detta är ett gediget, allvarligt, viktigt arbete.
Försvarsministern har själv erfarenhet av hur en försvarsberedning arbetar. Då är det gediget material och tunga dragningar, och man har djupgående, förtroendefulla samtal. Allt detta har hitintills saknats när det gäller framtagandet av en nationell säkerhetsstrategi.
Min fråga är: Hur omvandlar man möjligtvis några sladdriga papper som är framtagna på Statsrådsberedningen till något som kan kallas en nationell och därmed gemensam säkerhetsstrategi?
Fru talman! Låt mig ge försvarsministern några ord på vägen om vad som borde finnas med i en nationell säkerhetsstrategi. Det mest uppenbara - där tror jag inte att det finns några skillnader mellan försvarsministern och mig - är till exempel det nya, allvarliga beteende som Ryssland har uppvisat efter den illegala annekteringen av Krim.
Vi har striderna mot Ukraina med rysk trupp inne på ukrainskt territorium. Vi har de kollektiva försvarsförpliktelser som kommer att bli centrala under Natos toppmöte i Warszawa. Vi har Nordafrika med sönderfallande stater och därmed också en växande risk för terrorhot mot Europa. Vi har migrationsströmmarna. Vi har ett Kina som är alltmer aggressivt mot sina grannländer. Vi har Mellanöstern, Irak och Syrien med Daish. Vi har Europas delning som konsekvens av brexit men också andra krafter som försöker slita sönder. Vi har cyberhot och it-angrepp. Vi har energi som ett säkerhetspolitiskt vapen. Vi har klimatet, som kommer att påverka kampen om resurserna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är några ord på vägen som jag skulle vilja ge när det gäller en nationell säkerhetsstrategi.