Interpellationssvar - 2016-06-14

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Allan Widman har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att de tolkar som varit anställda vid Sveriges internationella insatser ges möjlighet att få sina asylansökningar prövade vid en svensk beskickning utomlands.

De afghanska tolkarnas arbete har varit av central betydelse för att svenska förband har kunnat verka i Afghanistan. Att stödja de tolkar och andra lokalanställda med skyddsbehov som har bistått den svenska styrkan i Afghanistan har regeringen ansett vara viktigt.

I samband med att vårt militära engagemang inom ramen för International Security Assistance Force, ISAF, i huvudsak avslutades sommaren 2014 bedömde ansvariga myndigheter att ett antal tolkar hade behov av skydd, och de beviljades därför uppehållstillstånd i Sverige inom ramen för vidarebosättning. Det handlade om individuella lösningar för ett antal personer som myndigheterna identifierade som akut skyddsbehövande vid den tiden.

Det är inte möjligt att ansöka om uppehållstillstånd som kvotflykting, utan presentation av personer som föreslås bli uttagna för vidarebosättning måste lämnas av FN:s flyktingkommissarie, UNHCR, eller en svensk utlandsmyndighet. Prövningen sker självständigt av Migrationsverket enligt utlänningslagens regler efter hörande av Säkerhetspolisen. Det handlar om en individuell prövning utifrån bedömning av skyddsbehov enligt utlänningslagens bestämmelser.

En person som vill få internationellt skydd i Sverige ska lämna in sin asylansökan till en behörig myndighet, det vill säga till en av Migrationsverkets ansökningsenheter i Sverige, eller kontakta gränspolisen när han eller hon reser in i Sverige. Om en person skulle vända sig till en svensk ambassad i syfte att söka asyl i Sverige är ambassaden skyldig att ta emot ansökan och sända den vidare till Migrationsverket för beslut. Enligt utlänningslagens bestämmelser är det emellertid inte möjligt att bifalla en asylansökan från en person som inte befinner sig i Sverige. Den som inte har möjlighet att ta sig till Sverige för att söka skydd kan vända sig till UNHCR.

Sverige har tagit ansvar för de personer som svenska myndigheter bedömt har en allvarlig hotbild och skyddsbehov kopplat till sin tjänstgöring hos Försvarsmakten i Afghanistan. Det är inte regeringen som bedömer och fattar beslut i enskilda ärenden, utan det är självständiga myndigheter som har ansvaret för att hantera denna typ av frågor enligt befintlig lagstiftning. Regeringen är enligt regeringsformen förhindrad att fatta beslut i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild.

Som alltid är det viktigt att dra lärdomar av hur tidigare arbete fungerat, i det här fallet vad gäller att hantera frågor kopplade till lokalanställda vid internationella insatser. Jag ser mot bakgrund av det framförda i nuläget ingen anledning att vidta några åtgärder med anledning av Allan Widmans fråga.

Herr talman! Tack, justitie- och migrationsministern, för det svar som gavs! Det var en tämligen utförlig genomgång av gällande rätt på området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Naturligtvis kan inte regeringen i enskilt fall besluta hur förvaltningsmyndigheter ska agera, men däremot har regeringen initiativrätt när det gäller lagstiftning. Min fråga är inte i första hand juridisk, herr talman, utan den är politisk och till och med moralisk.

Tolkarna i den svenska statens tjänst i Afghanistan har fullt ut delat våra soldaters risker. Två av dem betalade det yttersta priset och dog i svensk statlig tjänst i Afghanistan. Flera av de andra har blivit skadade av motståndare.

Det var den förra regeringen som tog initiativet till det som numera kallas för en särskild ordning. Statsrådet återkommer till denna i sitt svar. Den innebär att en del personer har valts ut av Försvarsmakten och Migrationsverket för så kallad vidarebosättning, alltså det som förr kallades kvotflyktingar.

Men det här initiativet omfattade bara de tolkar som var i tjänst senast vid årsskiftet 2013/14. Alla de som tidigare tjänstgjorde som tolkar i den svenska insatsen i Afghanistan blev inte föremål för någon bedömning från Försvarsmaktens sida. Försvarsmakten menar att man inte heller har möjlighet att göra detta beträffande tidigare anställda.

Resultatet har blivit, herr talman, att ett drygt tjugotal tolkar nu finns kvar i Afghanistan.

Det var den förra regeringen som tog initiativet till den här särskilda ordningen. Jag ska gärna säga att det var bra att man över huvud taget tog någon form av initiativ. Men initiativet och den särskilda ordningen kan vi konstatera har varit helt otillräckliga. Hela processen framstår som slumpartad. Det är tjänstgöringsdagar som avgör huruvida man kan få sitt skyddsbehov tillgodosett eller inte.

Vi har upplevt hur myndigheterna, Migrationsverket och Försvarsmakten och även delar av Regeringskansliet, bollar den här frågan om tolkarna mellan sig. TT ville få kommentarer så sent som i går från Regeringskansliet, och de blev först hänvisade till UD och sedan över till Justitiedepartementet.

Vi har också sett hur en chefsjurist vid Migrationsverket ett par dagar före dom i migrationsdomstolen kommit på oanmält besök och lämnat information om de prövningar som pågick. I dag kunde vi läsa på TT att när tre tolkar åkte till Kabul för att pröva om de kunde lämna in en ansökan om uppehållstillstånd öppnade inte den svenska beskickningen i Afghanistan sin dörr för dem eller ens kom till porten och lyssnade på vad de hade att säga.

Det har också skickats instruktioner från Migrationsverket till ambassader om att när den här typen av ärenden är uppe ska man inte ställa några frågor om skyddsbehovet.

Vad vi har sett och vad vi ser, herr talman, är ett haveri för den särskilda ordning som har införts. Försvarsutskottet har informerat sig, och jag ställde själv en fråga till generaldirektören Anders Danielsson rörande om det krävs lagstiftning för att vi ska få rättssäker offentlig prövning av tolkarnas skyddsbehov. Hans svar var glasklart: ja.

Herr talman! Allan Widmans kritik faller tungt på den gamla regeringen. Jag uppfattar det som att Allan Widman är kritisk till de begränsningar som gjordes då.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Grunden är att 2013-2014 gav man enligt denna särskilda ordning 23 tolkar och övriga lokalanställda med skyddsbehov uppehållstillstånd i Sverige. Sammanlagt var det 68 personer.

Det gjordes av myndigheterna. Det var en ordning där Försvarsmakten gick till Migrationsverket med sin bedömning av vilka det var som behövde detta skydd utifrån sin tjänstgöring i Afghanistan. Sedan beviljade Migrationsverket, inom ramen för kvoten, faktiskt alla dem som Försvarsmakten gick med till Migrationsverket.

Det här var alltså på den gamla regeringens tid. Det är två år sedan den bedömningen gjordes. Där bedömdes skyddsbehovet. Där fattades de besluten. Jag har varken möjlighet eller anledning att överpröva den bedömningen nu, två år efteråt.

Det är naturligtvis så att var man än drar gränsen, om det är i tid, om det handlar om en krets eller om ett visst land, så kommer vi alltid att hamna i situationer där människor inte blir nöjda och som säger att de också vill vara med i den kretsen. Och varför ska vi bara prata om tolkar? Varför inte assistenter eller chaufförer eller andra lokalanställda?

Jag tycker inte att vi kan hamna i en situation där man bara för att man har jobbat för en svensk ambassad eller en svensk beskickning ska ha försteg till en asylansökan i Sverige eller i värsta fall, något slags självklar rätt att få asyl i Sverige. Så kan det inte fungera.

Vi har den här ordningen som användes av den gamla regeringen, det vill säga vi har möjlighet att ta människor till Sverige på kvoten. Det användes förra gången. Det är en metod som jag tycker att man ska använda igen om det kan behövas. Men att gå in och ompröva ärenden retroaktivt i enskilda fall, någonting som faktiskt inte ens den förra regeringen och min företrädare gjorde eftersom detta helt och hållet hanterades av Försvarsmakten, kan vi inte göra. Jag finner heller ingen anledning att ändra hela systemet.

Skulle den här situationen uppkomma igen, ja, då får vi använda oss av det kvotsystem som vi har i dag, i enlighet med vad man gjorde tidigare.

Herr talman! Den gamla regeringen ska ha både beröm och faktiskt också kritik - beröm i den meningen att det är första gången en regering över huvud taget har reflekterat över och tagit initiativ i den här frågeställningen som har funnits med oss inte bara i Afghanistan utan i andra internationella insatser. Kritiken är att systemet inte fungerar. Det är inte förutsägbart, det är inte rättssäkert, det är inte offentligt och det finns inga möjligheter till överklagande eller liknande prövning.

Jag kan bara konstatera att systemet har varit extremt slumpmässigt bland dem som har tjänstgjort för den svenska staten. Vi kan i dag läsa om en tolk som heter Ahmad. Han tjänstgjorde från 2005 till 2012, alltså i sju år. Han får av någon anledning inte möjligheten att få sitt skyddsbehov prövat. Däremot fick andra tolkar som har tjänstgjort i två år så sent som genom migrationsdomstolens dom den 7 mars 2016 permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Det är inte så, herr talman, att jag står här och säger att alla tolkar och alla lokalanställda ska ha rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Det vore naturligtvis en obegriplig ordning. Vad jag säger är att man i alla fall ska ha rätt att få den frågan prövad. Jag märker att justitie- och migrationsministern lite grann devalverar de insatser som våra tolkar har gjort. De har, herr talman, stått bredvid svenska officerare och soldater i kontakt med motståndare, och flera av dem har, som jag redogjorde för i mitt tidigare inlägg, faktiskt också dött i svensk tjänst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte jämförbart med att städa camper, leverera livsmedel eller motsvarande. De har varit synliga för motståndaren, och de är tyvärr genom de informationer som bland annat finns på internet avbildade, avfilmade och fullt nåbara för den som vill i deras hemland.

Vad jag talar om, herr talman, är att vi behöver få ett system som fungerar, där de som har ett skyddsbehov får en möjlighet förutsatt att detta har uppkommit genom tjänstgöring för den svenska staten. De som inte har skyddsskäl ska naturligtvis inte bli föremål för något uppehållstillstånd.

Jag blir mycket, mycket oroad när justitie- och migrationsministern säger: "skulle den här situationen uppkomma igen". Det kan jag säga att det kommer den att göra. Vi befinner oss just nu i Mali. Där anlitar vi också lokala tolkar, och det är lätt att se paralleller mellan Mali och Afghanistan. Kommer de här problemen upp igen är det precis samma system vi ska använda.

Jag tycker att det är rätt märkligt att en justitie- och migrationsminister är beredd att acceptera ett system som inte är offentligt, inte är rättssäkert, inte är förutsägbart och som slår slumpartat bland de skyddsbehövande. Ambitionerna borde vara högre.

Nu kan vi konstatera att migrationsdomstolen i Malmö den 7 mars 2016 gett permanent uppehållstillstånd till tre personer med stöd av Europakonventionen om mänskliga rättigheter, i förening med de stadganden som finns i utlänningslagen om att när synnerliga skäl föreligger kan personer anses ha en särskild anknytning till Sverige och därmed få stanna.

Herr talman! Jag tror att det är mycket, mycket små åtgärder som regeringen behöver föreslå riksdagen för att vi ska få en mer tillfredsställande ordning.

Herr talman! Allan Widman talar om att det var en slumpmässig ordning. Jag utgår ju ifrån att Försvarsmakten också på den borgerliga regeringens tid hade gott omdöme. Men vad jag förstår på Allan Widmans kommentarer anser han att de inte hade det.

Jag måste ändå lita till det omdöme som man hade då och de avgränsningar som man gjorde då. Då bedömdes skyddsbehovet. Då sa man att det här skyddsbehovet fanns för dessa 23 individer, dessutom med familjer. Det var sammanlagt 68 personer som man tog till Sverige 2013 och 2014. Det måste jag lita till, och det tänker jag också göra.

Att det sedan finns fler som gärna skulle vilja komma till Sverige menar jag inte talar för att vi måste göra om hela systemet. Hur du än gör om ett system kommer du alltid att ha en krets som skulle vilja följa med, utöver dem som i slutänden får lov att stanna. De avgränsningarna kommer du alltid att stå inför.

Allan Widman är missnöjd med den gamla regeringens beslut i de här avseendena. Det kan jag förstå att han är, men han behöver inte utgå från att vi skulle göra samma typ av avgränsningar i kommande situationer, även om det i slutändan visserligen är myndigheternas beslut som det handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tänker inte göra om hela systemet för att vi ska kunna skapa trygghet för dem som har jobbat för Sverige. Jag menar att vi kan jobba inom ramen för den flyktinglagstiftning och det kvotsystem som vi har i dag. Vi kanske kan göra ett bättre jobb än vad den gamla regeringen gjorde nästa gång de här fallen kommer, för jag delar uppfattningen att det nog inte är sista gången. Vi kommer att ha fler sådana här situationer framöver, men jag tänker inte överpröva de beslut som fattades under den förra regeringen.

Herr talman! Jag tror att det finns rätt många ordningar som överprövas av den nya regeringen, och det är väl själva innebörden av att man kommer till regeringsmakten. Man har då möjligheten att både ompröva och förnya politiken på olika punkter.

Det är inte Försvarsmakten som gör dåliga bedömningar. Jag har aldrig sagt det. Vad jag har sagt är att Försvarsmakten anser sig enligt en gällande förordning förhindrad att pröva andra än de som är i tjänst när det gäller det här skyddsbehovet. De har alltså bara kunnat pröva dem som tjänstgjorde så sent som årsskiftet 2013/14. Alla som tjänstgjort tidigare har inte ens blivit föremål för någon sådan här prövning, av det enkla skälet att Försvarsmakten anser sig förhindrad på rättsliga grunder - rättsliga grunder som justitie- och migrationsministern inte verkar ha någon som helst vilja att ändra på.

Det slutresultat som vi nu ser, herr talman, är något motsägelsefullt. Sverige har under det senaste året tagit emot tiotusentals asylsökande från Afghanistan, varav många ensamkommande flyktingbarn. Men justitie- och migrationsministern visar ingen som helst vilja att hjälpa det tjugotal tolkar som tjänstgjort på Sveriges uppdrag i internationell insats i Afghanistan.

Jag säger inte att all lokalt anställd personal villkorslöst ska få komma in. Jag säger bara att de måste beredas en rätt till prövning som är rättssäker, offentlig och förutsägbar. Men jag kan bara konstatera efter den här förhållandevis långa interpellationsdebatten, herr talman, att det finns ingen vilja att stå upp för de här människorna.

När vi var där var det många soldater som sa till dem: Ni är våra vapenbröder. Men nu har vi lämnat dem, och vi ger dem inte ens möjligheten att få sina skäl prövade. Jag tycker, herr talman, att det är mycket dåligt.

Herr talman! Allan Widman borde kanske rannsaka sig själv en stund. Det här är ju inte Allan Widmans första år i riksdagen. Han har suttit i riksdagen länge och varit försvarspolitiskt aktiv under - mig veterligen - hela den perioden, inklusive åren 2013 och 2014.

Vad gjorde Allan Widman i förhållande till den gamla regeringen för att man skulle uppfylla de krav som man nu ställer på den nya regeringen? I praktiken säger han att vi ska rätta till beslut från den gamla regeringen som han upplever inte var korrekta, dessutom i enskilda fall. Jag sa att det kan jag inte göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige som land har tagit ansvar för 23 personer plus deras familjer, alltså sammanlagt 68 personer. Det var den bedömningen som Försvarsmakten gjorde vid det tillfället. Jag kan inte gå in och överpröva Försvarsmaktens bedömning, det ska jag inte göra.

Då frågar Allan Widman mig: Men kan du inte göra om hela systemet, så att man kan söka asyl på ambassader eller beskickningar? Då svarar jag: Nej, låt oss använda oss av det kvotflyktingsystem som vi har i dessa fall igen. Nästa gång det här blir aktuellt kanske vi kan göra ett bättre jobb än den borgerliga regeringen gjorde. Det får vi se när vi kommer dit.

Alldeles oavsett hur man landar i dessa lägen kan jag garantera att det alltid kommer att finnas en grupp som säger: Men jag har också varit med, jag är också hotad och jag har också dessa behov. Så pass komplex är ju hela denna materia.

Vi håller oss till det system som finns. Vi ska kanske göra ett bättre arbete än vad den tidigare regeringen gjorde nästa gång det blir aktuellt. Men jag är ändå ganska glad över att vi har kunnat ge nästan 70 personer av dem som har jobbat för oss skydd i Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Mikael Eskilandersson har frågat mig om jag tänker vidta några åtgärder för att förändra lagstiftningen med anledning av ett beslut av Högsta domstolen som gäller möjligheterna att återge konst i det offentliga rummet.

Som alltid när det gäller upphovsrätt är det viktigt att hitta rätt balans mellan upphovsmännens rättigheter och andra intressen. En utgångspunkt bör vara att det ska finnas goda möjligheter att ta del av och dela med sig av det offentliga rummet. Det är alltså naturligt att upphovsmännens intressen ibland måste stå tillbaka. I vilken omfattning detta ska ske är dock inte självklart.

I avgörandet från Högsta domstolen aktualiseras bestämmelser i upphovsrättslagen som i vissa fall ger möjlighet att fritt avbilda konstverk som är placerade utomhus.

Mikael Eskilandersson menar att avgörandet kan förväntas få konsekvenser för hela den digitala utvecklingen och tar bland annat upp sökmotorer, serverägare och länkning. Avgörandet handlar emellertid om hur de aktuella bestämmelserna ska tillämpas på en databas med offentlig konst på internet. Jag menar att det inte är möjligt att dra de långtgående slutsatser som Mikael Eskilandersson gör utifrån det här enskilda avgörandet i en begränsad fråga.

EU-kommissionen arbetar för närvarande med en översyn av EU:s regelverk om upphovsrätten, bland annat när det gäller inskränkningar, och ett förslag kan förväntas under hösten. Till de inskränkningar som kommissionen ser över hör den som är aktuell i Högsta domstolens avgörande. Det kommer alltså att finnas möjlighet att inom ramen för den aviserade översynen närmare överväga hur gränserna ska dras i olika avseenden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, Morgan Johansson, för svaret! En sak som dock helt saknades i svaret var vad regeringen egentligen tycker. Ska det vara möjligt att publicera ett foto av ett offentligt konstverk på nätet och därmed göra det sökbart för andra? Ja eller nej? Svårare än så är inte frågan i grunden.

Något svar på frågan vad regeringen egentligen tycker får jag inte, och svaret andas nonchalans mot den kanske snabbast växande branschen just nu. Företagare och internetutvecklare som hanterar bilder på nätet bör ha rätt att få svar på om deras verksamhet är inte bara laglig utan kanske framför allt önskvärd av regeringen. Då håller det inte att hänvisa till att EU kanske kommer med nya direktiv till hösten.

Det Wikimedia har gjort var att göra möjligt för människor att ladda upp egna fotografier av konstverk, och därefter var det möjligt för andra att söka dessa bilder. Egentligen gör Google och alla andra sökmotorer samma sak med den skillnaden att de normalt inte tillhandahåller själva serverutrymmet. Dock sägs det i avgörandet från Högsta domstolen mycket tydligt att det är att överföra verken till allmänheten som är problemet. Jag citerar från domen:

"Högsta domstolen förklarar att bestämmelsen i 24 § första stycket i upphovsrättslagen, där inskränkningen i upphovsmannens ensamrätt är begränsad till avbildningar, inte ger Wikimedia rätt att från sin databas med fotografier av konstverk, stadigvarande placerade på eller vid allmän plats utomhus, överföra verken via internet till allmänheten. Huruvida förfogandet sker i kommersiellt syfte saknar betydelse."

Högsta domstolen verkar alltså ha hängt upp sig på att Wikimedia gör bilderna av verken tillgängliga. Jag kan inte tolka detta på något annat sätt än att alla sökmotorer nu ligger risigt till och även systersidan Wikipedia, som i huvudsak innehåller text men som ofta när man skriver om offentliga konstverk har med en bild för att visa vad man menar.

Eftersom sökmotorer gör samma sak som Wikimedia, det vill säga att de överför verken via internet till allmänheten, kan allmänheten i stället för att använda Wikimedia använda till exempel Google för att få fram i grunden samma sak. Om jag till exempel googlar på "torget Perstorp" får jag upp bilder på det konstverk som finns där, vilket är precis det som Wikimedia inte tillåts göra.

Om jag dessutom vet att konstnären heter Folke Truedsson och konstverket Formvandring blir antalet bilder på konstverket nästan obegränsat vid en vanlig googling. Detta är nästan uteslutande bilder som inte har blivit godkända av konstnären. Visst, med Google får jag även fram en massa andra bilder som föreställer allt möjligt annat, och därför finns det en marknad för tjänster som Wikimedia. Men det kan knappast vara det som avgör om Google är lagligt, att Google tar med även andra bilder.

Herr talman! Morgan Johansson hänvisar i sitt svar till att jag drar för långtgående slutsatser av domen i ett enskilt mål. Men detta är inte vilket mål som helst. Det är ett särskilt avgörande av landets högsta instans av just frågan vad som gäller bilder av offentlig konst på nätet, som nu är vägledande, eller prejudicerande som det heter på byråkratsvenska, för samtliga andra domstolar i landet och troligtvis kommer att vara det under många år framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med största sannolikhet kommer ingen domstol i Sverige att våga gå emot Högsta domstolen och göra en annan tolkning. Vet inte Morgan Johansson hur rättsväsendet fungerar? Att Högsta domstolens domar blir vägledande för alla andra rättsinstanser bör Morgan Johansson ha koll på, och jag tror att han mycket väl vet detta.

Herr talman! Frågan om upphovsrätt och immaterialrätt har alltid varit en aktuell fråga. Under den senaste tiden har jag dock märkt att frågan har dykt upp över ytan och att allt flera aktörer pratar om den, trots digitaliseringen. Och jag vill här betona framför allt ordet "trots", för någonstans har digitaliseringen ställt till det för lagstiftningen.

Lagen har inte hängt med, som så ofta när vi pratar om och behandlar olika former av digitaliseringen. Senast kunde vi höra debatten om filmpolitiken, som jag vet att ministern har varit delaktig i, med tanke på den illegala nedladdningen och Piracy.

Herr talman! Jag har några frågor till ministern: Hur avser man att följa upp lagen om upphovsrätt så att såväl privatpersoner som konstnärer, fotografer och alla andra aktörer inom branschen får en lösning som alla kan känna sig trygga med? Då menar jag ekonomiskt, eftersom det är ett verk som synliggörs digitalt, oavsett om man tar del av konstverket på plats, om man ser det via Wikimedia eller om man söker på Google.

För en konstnär handlar det kanske främst om att synliggöra sitt verk, och i den digitaliserade världen görs det i dag främst och lättast via de exempel som Mikael Eskilandersson tog upp före mig.

Hur säkerställer ministern att båda perspektiven tillgodoses, det vill säga att konstnären får den ersättning som man har rätt till? Men även en privatperson ska kunna ta del av ett verk via den lagliga vägen.

Herr talman! Jo, Mikael Eskilandersson, jag vet nog visst hur rättsväsendet fungerar; annars skulle jag nog inte stå där jag står. Det är också just därför jag är försiktig med att göra alltför långtgående tolkningar av olika domslut. Det är det jag upplever att Mikael Eskilandersson gör - drar väldigt långtgående slutsatser av den här domen. Man kan inte tolka den till exempel så att det nu skulle vara omöjligt för privatpersoner att fotografera någonting på stan och lägga ut det på sin Facebooksida. Det är inte det prövningen har handlat om.

Vad HD har prövat är just det specifika fallet. Med det här upplägget på hemsidan och de sökmöjligheter som finns bör man alltså ha en kontakt med upphovsmännen och vara beredd att erlägga en avgift - betala för tjänsten helt enkelt.

Det så kallade panoramaundantaget är inte upphävt. Man kan alltså fotografera något på stan och sedan bara lägga ut det. Privatpersoners fotograferande påverkas inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Däremot är det så att upphovsrätten är en fråga som framför allt är reglerad på EU-nivå. Det är därför vi har refererat till EU-rätten i sista delen av mitt interpellationssvar. Därför ligger vi från Sveriges sida i förhandlingar med EU-kommissionen om hur detta ska vara reglerat på lång sikt.

Jag har flera gånger sagt att jag i många avseenden står på upphovsrättsinnehavarnas sida när det handlar om att ta saker som man inte har rätt att ta, till exempel lägga ut filmer eller annat på nätet utan att betala för det. Jag har också för avsikt att gå vidare när det gäller en ytterligare kriminalisering av grova upphovsrättsbrott.

Men det är klart att jag också förstår att man inte kan gå så långt att man inskränker vanliga privatpersoners möjligheter att till exempel fotografera på stan. Det är inte heller det man är ute efter i HD-domen. Skulle vi få signaler om att det skulle gå så långt får vi naturligtvis agera, men mot bakgrund av den här domen tycker jag inte att man kan dra den typen av slutsatser.

Herr talman! Det var ju trevligt att mina bilder på Facebook inte blir olagliga omgående i alla fall. Men det är ju ändå så att Högsta domstolen nu slår fast att den som gör fotona sökbara på internet och därmed överför verken till allmänheten begår en brottslig handling om konstnären inte är tillfrågad.

Även om jag inte begår en olaglig handling när jag laddar upp min bild är frågan om det kommer att finnas några bildtjänster kvar på nätet. Bildtjänsterna kommer ju att bli olagliga om man kan tagga och söka fotona utifrån konstverk, konstnärens namn eller liknande, som man kunde på Wikimedia.

Så är det alltså trots att konstnären har sålt sitt verk för att det ska bli offentligt och fått pengar för det och trots att köparen ofta förväntat sig att konstverket ska bli en symbol för orten eller kommunen. Detta går ut över kommunernas möjligheter att marknadsföra sig, eftersom den bästa marknadsföringen troligtvis är den som vi sällan tänker på som marknadsföring. Jag talar om när turister lägger ut foton på sig själva framför kommunens konstverk tillsammans med någon positiv text om kommunen och hur trevligt det är att vara där - något som många människor gör för att visa nära och bekanta vad de gör.

Detta bör konstnären vara medveten om när han skapar sitt verk och ta med i beräkningen när det säljs till kommunen, eller vem som nu är köparen.

Värst av allt är att det drabbar internetföretag och alla andra som sysslar med bilder på nätet. Eftersom nätet är globalt är det relativt ointressant vad EU eventuellt kommer fram till, då konkurrensen framför allt kommer från länder utanför EU. För egen del håller jag tummarna för att Brexit blir början till slutet för ett överstatligt EU och att vi därmed framöver kan slippa överstatliga direktiv som förstör vår konkurrenskraft, likt reglerna kring offentlig konst.

Sverige har unika möjligheter att locka till sig stora internetföretag och få nya internetföretag att växa fram i landet. Men möjligheterna begränsas givetvis drastiskt om man krånglar till reglerna för företagen. Som regeringen säkert vet hör Sveriges klimat och tillgång på säker el till de viktigaste faktorerna för de större företagen på internet som funderar över var de ska placera sina servrar. Men då får det inte finnas regler som de här, som uppfattas som begränsande och gör att dessa företag väljer bort Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har alltså egentligen inga direkta invändningar, som det ser ut i dag, utan avvaktar vad EU eventuellt kommer att tvinga dem att tycka så småningom. Det är märkligt, kan jag tycka, att inte regeringens företrädare Morgan Johansson tar möjligheten att beskriva sin vision av hur det bör fungera i Sverige, nu när han har lite tid till det.

Tydligen vill man inte själv se över frågan, utan man tycker att det är någonting som EU kan få sysselsätta sig med, och så finner man sig bara i vad EU kommer fram till. Så uppfattar jag det. Frågan är om vi i framtiden kommer att ha bildtjänster i Sverige där vi kan lägga upp foton, även sådana som visar när vi står framför ett offentligt konstverk.

Herr talman! I den här frågan är det flera perspektiv man måste ta hänsyn till. Några av dem har vi nämnt tidigare här i dag. Som sagt behöver vi en upphovsrätt som både ger konstnärer rätt till ersättning och synliggör konstverken.

Kommer ministern att fortsätta arbetet med de departement som berörs, till exempel Kulturdepartementet, Justitiedepartementet och Näringsdepartementet? Kommer ministern att fortsätta behandla de här frågorna? När kan man tänka sig att få se något svar och någon utveckling? Det är precis det som behövs på det här området.

Aktörerna har börjat prata om detta. Det är som sagt en fråga som har kommit upp till ytan. Frågan är högst aktuell och har varit det i flera år. Men det känns som att det är nu som man på flera områden börjar ta tag i den på riktigt.

För upphovsmakarna behövs en lösning som alla känner sig trygga i. Som dansare och kulturskapare vet jag att en bildbank är ett sätt att tydliggöra min konstform. Jag vet att konstnärer också efterfrågar detta. Varför försvåra för dem att synliggöra sin konst, bli erkända som konstnärer och försöka försörja sig? Det är det som det handlar om. Ju mer man synliggörs desto större chanser har man till försörjning i det långa loppet.

Tack för en bra debatt! Jag hoppas på fortsatt och bra arbete från ministerns och departementets håll.

Herr talman! Först vill jag säga till Angelika Bengtsson att det inte finns någonting som hindrar en konstnär från att lägga ut sin konst på nätet. Vad frågan här rör är om andra ska kunna göra det på ett sådant sökbart sätt som är fallet när det gäller Wikimedia utan att tillfråga konstnären. Det är ju det som upphovsmännen har reagerat mot, och det var därför de gick till domstol. Det handlar alltså om att försvara konstnärernas intressen, vilket jag också i och för sig upplever att Angelika Bengtsson är ute efter. Det var så att säga för att stötta upphovsrättsinnehavarna och gå deras intressen till mötes som man drog igång den här processen.

Jag tycker som sagt att Mikael Eskilandersson drar alldeles för stora växlar på det här domslutet från Högsta domstolen. Det innebär i praktiken, som jag bedömer det, ingenting för privatpersoners agerande, till exempel vad gäller att lägga ut bilder på nätet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det lät ett tag på Mikael Eskilandersson som att han instämde i att det nog inte gjorde det. Men i nästa andetag talar han om turister som är ute och fotograferar och lägger ut bilder. Det är inte vad som har prövats av Högsta domstolen. Det vidare begreppet panoramaundantaget, det vill säga där man tar bilder där konstverk kan finnas i bakgrunden, är inte heller prövat.

Det är en väldigt smal fråga som är prövad av Högsta domstolen. Det får naturligtvis praxiseffekter, som alla avgöranden från HD får. Men det får bara praxiseffekter i de smala fallen och i de smala situationerna och inte på det breda sätt som Mikael Eskilandersson utgår från.

Sedan säger han: Regeringen sitter still ända till dess EU tvingar oss att tycka någonting. Det är möjligen en sverigedemokratisk syn på Europasamarbetet. EU är någonting där borta som tvingar oss att tycka saker. Jag har trots allt suttit i EU:s ministerråd i snart sex år sammanlagt. EU fungerar inte på det sättet.

EU fungerar på ett sådant sätt att man tillsammans diskuterar hur man ska dra olika gränser och vilken lagstiftning man ska ha. Det är förstås ofta en ganska tuff förhandling i diskussionerna. Men det är så vi jobbar. I de allra flesta fallen kommer man fram till samsyn och kompromisser.

Det är så man agerar i en modern värld mellan olika länder. Nu hoppas Mikael Eskilandersson att Brexit skulle inleda en väg ut också för andra länder. Låt mig bara säga att om det skulle bli fallet, det vill säga att EU börjar splittras upp, tror jag att vi går en mycket farligare värld till mötes.

Det är nu 70 år sedan andra världskriget tog slut. Vi har haft 70 år av fred i Västeuropa. Det beror i väldigt stor utsträckning på att vi har haft ett alltmer fördjupat samarbete mellan EU-länderna. Man ska komma ihåg att dessa 70 år av fred föregicks av en situation där vi hade stora krig i Europa vart tjugonde eller trettionde år. Skulle vi ha en situation där Europa börjar splittras upp är jag väldigt rädd för att vi kommer att gå en väldigt osäker tillvaro till mötes.

Detta blev en utvidgning utifrån upphovsrätten. Men ni kan vara säkra på att vi från svensk sida står upp för upphovsmännens och kulturarbetarnas intressen. De ska till exempel inte behöva hamna i en situation där deras verk används på ett sätt som de kanske inte hade tänkt sig eller där deras verk kopieras eller sprids på ett sätt som de inte hade tänkt sig.

Det är vår ingång. Det är oerhört viktigt att stå upp för det. Kan man inte få betalt för sina verk kan man heller inte verka som konstnär på längre sikt.

Herr talman! Om vi börjar med de 70 åren av fred tror jag att vi inte behöver ha ett valutasamarbete i Europa bara för att vi inte ska kriga med varandra. Det finns många andra saker som snarare skulle kunna leda till krig i dagsläget som inte direkt har så värst mycket med EU att göra tyvärr. Men det är inte den saken vi talar om.

Det ligger även i konstnärernas intresse att deras konstverk blir kända. Därför är detta lite dubbelt. Det är inte så att jag inte åker till Paris därför att jag har sett Eiffeltornet 300 gånger på bild. Det är snarare för att jag har sett det 300 gånger på bild som jag kanske vill åka dit, eller kanske snarare 3 000 gånger på bild. Därför är det dubbelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom är det så att den som är konstnär vill få betalt för sina konstverk. För att få betalt för konstverken är det bra om de tidigare konstverken är kända. Men problemet är att det finns en risk för att de företag som sysslar med bilder inte kan fortsätta med sin verksamhet.

Wikimedia kommer inte att kunna fortsätta med sin verksamhet som det ser ut i dag med det beslut som kom från Högsta domstolen, trots att det egentligen är en vanlig bildtjänst där du laddar upp bilder och taggar dem till ett konstverk. Vad säger att andra företag som sysslar med exakt samma sak, det vill säga att man kan tagga bilder, som det heter, ge bilderna en sökfunktion och göra dem offentliga, inte skulle tvingas sluta med det de sysslar med?

Om man kör över ett företag eller en organisation måste man väl behandla alla företag och alla andra likadant. Frågan kvarstår. Kan jag i dag lagligen gå ut och ta ett foto på ett konstverk och ladda upp det på min hemsida, och kanske även samla några andra offentliga konstverk på den hemsidan, och sedan tagga dem så att de blir sökbara? Kan jag det utan att det är olagligt?

Herr talman! Min bedömning är att du kan göra det. Det påverkar inte privatpersoners fotograferande eller möjlighet att lägga upp sina bilder på nätet på det sätt som Mikael Eskilandersson försöker få det till. Han drar alldeles för stora växlar på detta specifika mål.

Här finns motstående intressen. Så är det självklart. Det finns ett intresse av att vi ska kunna se så mycket som möjligt och ha så stor tillgänglighet som möjligt till kultur, konst, musik och allt vad vi än talar om. Men vi har också väldigt starka intressen från upphovsmännens sida.

Det var därför som upphovsmannaorganisationen BUS stämde Wikimedia. Det är vad som ligger i botten. De menade på att de i varje fall borde vara tillfrågade innan det sätts upp, och det bör i varje fall finnas ett avtal. Det är den frågan som har prövats just i detta specifika fall men inte privatpersoners agerande i övrigt. Det är ju inte så att Eiffeltornet kommer att försvinna på bild till följd av detta. Det drar du också alldeles för stora växlar på.

I denna moderna värld är det nog framför allt upphovsrättshavarnas intressen som är hotade. Mycket av det de gör tillgängliggörs på ett sätt som de inte har velat. Det handlar om dels att de inte får betalt, dels att det kanske hamnar i sammanhang som de inte har velat eller godkänt. Därför måste det finnas en dialog mellan intressena.

Det verkar Sverige för inom ramen för EU. Vi har haft 70 år av fred som föregicks av krig vart tjugonde eller trettionde år. Det är därför vi behöver EU. Vi behöver kanske inte något valutasamarbete. Sverige står utanför valutasamarbetet. Jag är själv ingen vän av valutasamarbetet, men jag är en stor vän av europeiskt samarbete. Jag ser stora risker om det skulle gå sönder eller Europa skulle splittras upp.

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Fredrik Schulte har frågat mig varför jag inte följer överskottsmålet och om jag ser några skäl att ompröva min nuvarande position i fråga om tillståndet i de offentliga finanserna med anledning av Finanspolitiska rådets kritik.

Den förra regeringen genomförde omfattande ofinansierade skattesänkningar, trots att konjunkturen förbättrades. När regeringen tillträdde ärvde vi ett budgetunderskott på över 60 miljarder kronor, det största sedan budgetsaneringen på 90-talet. Fredrik Schultes påstående att Sverige hade de starkaste offentliga finanserna i Europa vid regeringsskiftet stämmer inte, utan tvärtom hade flera länder ett högre offentligfinansiellt sparande.

Finanspolitiken har nu lagts om i en mer ansvarsfull riktning. Regeringen har varit tydlig med att sparandet ska tillbaka till balans och överskott och har därför fört en mycket stram finanspolitik. De offentliga finanserna är i dag mycket starkare, trots dramatiska och oförutsedda utgiftsökningar till följd av det höga antalet asylsökande under 2015. Det gäller även om man tar hänsyn till konjunkturen.

Regeringen delar Finanspolitiska rådets bedömning att de tillfälligt högre utgifterna för flyktingmottagandet inte bör ackommoderas genom höjda skatter eller kraftiga nedskärningar eftersom de är just tillfälliga och inte hotar den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna.

Finanspolitiska rådets kritik baseras på osäkra prognoser för framtiden snarare än den faktiska finanspolitik som har förts. Regeringen har säkrat goda utfall och arbetar med åtgärder för att bromsa utgiftsökningar på flera områden. Regeringen avser vidare att fortsätta bedriva en ansvarsfull finanspolitik som bidrar till att sparandet återgår till balans och överskott i en takt som värnar samhällsekonomisk balans. De offentliga finanserna kommer att vara i betydligt bättre skick 2018 än vad de var när jag tillträdde som finansminister.

Herr talman! Det är väldigt viktigt att ha ordning och reda i statens finanser. Det är viktigt därför att det är en förutsättning för en fungerande konjunkturpolitik. Vid en lågkonjunktur måste vi kunna stimulera ekonomin och upprätthålla efterfrågan, och vi måste också klara av att säkra välfärden.

Under finanskrisen såg vi hur åtskilliga länder inte klarade detta och vilka konsekvenser det fick. Vi såg hur man tvingades att kraftigt skära ned på välfärden i Grekland, Spanien, Italien, Portugal och i snart sagt hela Europa till följd av att man inte hade fört en ansvarsfull ekonomisk politik där man sett till att få ihop plus och minus i budgeten.

En förutsättning för att klara av detta är att man i goda tider ser till att spara. Om man bara stimulerar i dåliga tider och sedan spenderar i goda tider kommer man nämligen successivt att urholka de offentliga finanserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta, herr talman, är särskilt viktigt just nu. Sverige står inför en kommande - förr eller senare - lågkonjunktur som kan slå mycket hårt mot Sveriges ekonomi. Det beror framför allt på att vi nu, när vi befinner oss i en högkonjunktur, har en historiskt låg ränta, vilket innebär att Riksbanken inte kan hjälpa till att stimulera ekonomin när den väl vänder nedåt.

Vi har också en situation med ett stort asylmottagande, vilket innebär att väldigt många fler människor inom kort kommer att dyka upp i statistiken som arbetslösa och sakna sysselsättning. Vi kommer 2018 att få se en rejäl, eller åtminstone påtaglig, minskning av sysselsättningen. Därför är det viktigt att vi nu, när det är goda tider, sparar i ladorna så att vi ser till att ha utrymme att stimulera ekonomin när den globala konjunkturen vänder.

Då är frågan: Vad gör finansminister Magdalena Andersson? Det hon gör är att fullständigt kasta överskottsmålet - alltså principen om att man ska nå överskott över en konjunkturcykel - över bord. Hon gör det på ett sätt som är väldigt upprörande. Det är upprörande därför att det går stick i stäv med vad de oberoende ekonomiska experterna säger. Finanspolitiska rådet har tydligt markerat att den politik som regeringen nu bedriver inte är ansvarsfull och att den riskerar att hota offentliga finanser inför en kommande lågkonjunktur.

Det är också upprörande därför att det är oärligt av Magdalena Andersson. Före valet var hon mycket tydlig med att hon inte skulle röra överskottsmålet. Hon kritiserade till och med Anders Borg för att inte hålla sig till överskottsmålet. Nu, efter valet, har hon helt svängt om och ska skrota överskottsmålsprincipen. Precis som hon kritiserade sin föregångare för att göra struntar hon dessutom i att följa det ramverk och regelverk vi har i dag.

Det är även upprörande därför att de argument Magdalena Andersson presenterar inte är särskilt vassa. Hon påstår att hon har halverat budgetunderskottet. Nej, det har hon inte! Det var en alliansbudget som gick igenom riksdagen för 2015, så det är först sedan 2016 som hon har fått igenom sin politik. Det är intressant att Magdalena Andersson i opposition lade fram nästan precis samma underskott som alliansregeringen gjorde. Med andra ord: Om inte alliansregeringen tog ansvar gjorde inte Magdalena Andersson heller det. Politiken och argumentationen går inte ihop.

Herr talman! Fredrik Schultes argumentation skulle vara lite mer imponerande om det inte var så att Moderaterna vid alla de tre tillfällen man haft att styra landet visat samma resultat varje gång, nämligen stora underskott. När vi socialdemokrater sedan fått ta över efter moderatledda regeringar har vi vid varje tillfälle fått inleda med att föra en stram politik för att se till att återskapa ordning och reda i de offentliga finanserna. Det har vi gjort den här gången också, och där är jag en del av en lång socialdemokratisk tradition.

Här är det viktigt att påpeka att statsfinanserna nu är i betydligt bättre skick än de var när den moderatledda regeringen lämnade över finanserna, också när man tar hänsyn till konjunkturen. Det sparande vi har i de offentliga finanserna är även det betydligt bättre nu än det var 2014, också när man tar bort konjunktureffekterna. Detta beror på att vi har fört en mycket stram politik - och det trots de ökade kostnader som vi har för migrationen. Regeringen har sett till att ta ansvar för de offentliga finanserna så att vi kunde möta den flyktingsituation som vi hade i höstas utan att det har äventyrat stabiliteten i de offentliga finanserna. Jag tycker själv att det är viktigt att vi har fört den politiken, och det visar hur viktigt det är att man alltid tar ansvar för de offentliga finanserna och tar frågan på allvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det gjorde tyvärr inte den borgerliga alliansregeringen i slutet av förra mandatperioden. Man fortsatte glatt att sänka skatten med lånade pengar trots att konjunkturen växte. Det man sedan lämnade efter sig var ju också det största underskottet sedan budgetsaneringen. Nu har vi vänt utvecklingen. Det gör att vi har kunnat ta ansvar för de offentliga finanserna, och vi har även sett till att kunna finansiera viktiga reformer som att sänka pensionärsskatten och stärka kvaliteten i hemtjänsten, bland annat.

Herr talman! Jag måste säga att jag är imponerad av Magdalena Andersson. Jag är imponerad av hur hon kan ta den massiva kritik som den oberoende ekonomkåren har riktat mot henne, hennes regering, hennes budget och hennes oförmåga att hålla i offentliga finanser. Jag är imponerad av att hon kan ta kritiken och sedan argumentera som om den över huvud taget inte fanns där. Det är verkligen imponerande, herr talman. Men det är också upprörande och allvarligt, för det riskerar att försätta Sverige i en allvarlig situation inför en kommande lågkonjunktur.

Herr talman! Jag skulle vilja bemöta några av de felaktiga argument som finansministern anförde. Det är möjligt att finansministern inte har märkt av det, men vi har haft en global ekonomisk kris som inträffade precis i början av alliansregeringens första mandatperiod. Det var den värsta ekonomiska kris vi har haft globalt sett sedan depressionen på 30-talet. Vi i den tidigare alliansregeringen var tvungna att stimulera ekonomin för att upprätthålla efterfrågan och säkra välfärden under krisen. Det var någonting som finansministerns föregångare i Socialdemokraterna, Pär Nuder, Thomas Östros med flera, ställde sig bakom till hundra procent.

Nu står finansministern här och argumenterar som om detta inte har hänt. Hon argumenterar som om den stora 90-talskrisen aldrig hade inträffat. Den berodde på att Olof Palme och Ingvar Carlsson inte kunde ta ansvar för Sveriges offentliga finanser, vilket i sin tur utlöste en historisk kris som landade i den dåvarande alliansregeringens knä. Men det är som om detta inte har hänt i Magdalena Anderssons värld.

Det intressanta är att det inte bara är Finanspolitiska rådet som inte delar Magdalena Anderssons uppfattning. OECD, IMF och andra globala oberoende ekonomiska bedömare hyllade Sverige under alliansregeringens tid och menade att det var det land som hade de starkaste offentliga finanserna. Sedan kom Magdalena Andersson, och nu börjar samma organ i stället att peka på att Sverige inte längre tar ansvar för att få ekonomin att gå ihop.

Det är imponerande att vi har en finansminister som lever helt isolerat från omvärlden och från den oberoende kritik som hon får från ekonomkåren. Det är också imponerande hur hon kan ta åt sig äran för en politik hon själv inte har fört. De flesta av oss minns. Regeringen fick inte igenom sin budget för 2015. Det innebar att Alliansens budget antogs av riksdagen. När Magdalena Andersson talar om att hon har halverat budgetunderskotten är det, för att citera hennes statsminister, bara trams. Det var alliansregeringens budget som gick igenom. Det var vi som halverade budgetunderskottet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är intressant att lägga samman Alliansens samlade budgetar och jämföra dem med regeringens. Då ser man att vi klarar av att nå överskottsmålet. Vi klarar att nå överskott 2020. Det gör inte regeringen. När Magdalena Andersson står här och slår sig för bröstet och säger att regeringen för en stram ekonomisk politik är det som att hon lever i Alice i Underlandet.

Hon får kritik från Finanspolitiska rådet, från EU-kommissionen och från IMF. Sedan skyller hon på den tidigare alliansregeringen, när vi dessutom kan presentera en klar linje för offentliga finanser i balans till 2020. Det är inte ansvarsfullt. Magdalena Andersson äventyrar Sveriges offentliga finanser, Sveriges välfärd och Sveriges framtid.

Herr talman! Jag vill för protokollet påpeka följande: När det gäller EU-kommissionens synpunkter på ländernas ekonomiska politik var det faktiskt minst antal synpunkter på Sverige, av alla länder. Det var en synpunkt som gällde bostadsmarknaden.

Finanspolitiska rådet har också tydligt noterat att finanspolitiken har lagts om i en mer ansvarsfull riktning efter att allianspartierna förlorade valet. Här vill jag för protokollets skull lägga till att vi lade fram en extra ändringsbudget redan några månader in på förra året. Om det nu var så att vi hade fört en oansvarig ekonomisk politik skulle det naturligtvis ha synts under 2015. Vi för tvärtom en stram och ansvarsfull ekonomisk politik. Det ser man tydligt på sparandet, som är betydligt bättre än när Alliansen satt i regeringen. Vi ser också att det strukturella sparandet har förbättrats rejält. Sanningen är helt enkelt den att regeringen har fört en mycket ansvarsfull ekonomisk politik.

Man kan titta framåt några år. Vi går mot större överskott under de kommande åren, men det är klart att banan blir långsammare än den annars skulle ha varit på grund av de ökade kostnader som vi har för migrationen. Här är det viktigt att påpeka att när Finansdepartementet kommer med nya prognoser kommer också de nya migrationssiffrorna att kunna finnas med samt en mycket positiv utveckling i övrigt, vilket naturligtvis kommer att påverka prognosen framöver. Där är det viktigt att skilja mellan det som är prognoser och det som är vad regeringen de facto har gjort. Här har regeringen i praktisk politik visat att man kan ta, och tar, ett mycket stort ansvar för de offentliga finanserna, precis på samma sätt som socialdemokratiskt ledda regeringar alltid har gjort.

Herr talman! Ja, Magdalena Andersson fick igenom sin ändringsbudget våren 2015, som innebar att hon i september 2015 kunde få igenom en skattehöjning och en bidragshöjning - en skattehöjning och en bidragshöjning. Så mycket påverkade den. Det är först sedan den 1 januari 2016 som regeringen på allvar har kunnat sätta sitt avtryck.

Magdalena Andersson skyller på migrationen och den stora flyktingkris som vi har haft. Det kan hon göra. Sverige har fått stora utgiftsökningar som vi annars inte skulle ha haft. Man kan också ställa sig frågan i vilken utsträckning Magdalena Andersson och hennes regering bär ansvar för den flyktingkrisen. Vi från Moderaternas sida krävde mycket tydligt att man skulle dra i bromsen och genomföra en flyktingpaus tidigt i höstas, långt innan vi hade nått upp till det enorma asylmottagande som det sedan blev - 160 000 personer. Om det är stora utgifter till följd av migrationskrisen är det också någonting som Magdalena Andersson bär ansvar för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det intressanta är, herr talman, att det inte bara är det ansvaret som gör att Magdalena Anderssons argumentation blir lite märklig. Det blir också lite märkligt när Alliansen, trots att man har exakt samma förutsättningar som regeringen, klarar av att nå överskottsmålet. Vad beror det på? Kan inte finansministern förklara det? Hur kommer det sig att Alliansen når överskott 2020 men att regeringen inte gör det? Jag kan berätta vad svaret är. Svaret är att Magdalena Andersson är ansvarslös. Hon vill kunna sätta sprätt på en massa pengar, så att hon ska kunna sockra inför kommande val. Hon äventyrar Sveriges framtid.

Herr talman! Fredrik Schulte säger att vi fick igenom en skattehöjning och en bidragsökning i vårändringsbudgeten för 2015. Jag har här tagit fram en lista, som jag tänker visa, på det trettiotal reformer som vi genomförde i den vårändringsbudgeten - bara så att vi har en korrekt historieskrivning framför oss.

Regeringen har fört och kommer att föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Det har vi alltid gjort. Moderaterna har en tradition av att föra en oansvarig politik här och nu och att sedan säga: I framtiden kommer det att bli mycket bättre. Det var det vi såg under de åtta åren med alliansregering. Här och nu ska man sänka skatten, men det kommer att bli bättre så småningom. Det är precis samma taktik som Moderaterna nu har i opposition.

Man kan titta på förra året och på hur det är i år. Det finns knappt ett kommatecken i skillnad när det gäller vilken ekonomisk politik man vill föra. Det finns det faktiskt inte för 2017 heller. Men man säger att i framtiden kanske man ska spara lite mer.

Däremot skedde det en stor omläggning av den ekonomiska politiken från Moderaternas sida när man förlorade valet, vilket gjorde att man lade fram ett stramare budgetförslag 2015 än man någonsin hade gjort när man satt i regeringsställning. Det tycker jag är bra. Man förde en mer ansvarsfull politik i opposition än man gjorde i regeringsställning. Av det drar jag en slutsats: Moderaterna gör sig bäst i opposition.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Fredrik Schulte har frågat mig vilka åtgärder regeringen planerar att vidta för att verka för tillskapandet av fler arbetstillfällen framgent.

Utsikterna för den svenska ekonomin är goda. Tillväxten är hög, arbetslösheten faller och det stora budgetunderskottet efter den förra regeringen har minskat kraftigt. Sysselsättningen i Sverige växer starkt, särskilt bland utrikes födda, och Sverige har nu den högsta sysselsättningsgraden i EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Förra året sökte fler människor än någonsin tidigare asyl i Sverige. När andra EU-länder brast i solidaritet blev Sveriges situation ohållbar. Regeringen agerade därför för att fler ska söka asyl i andra EU-länder. Trots att färre människor nu väntas komma till Sverige de kommande åren innebär befolkningstillväxten att sysselsättningsgraden, som Fredrik Schulte påpekar, tillfälligt väntas minska något innan de nyanlända etablerat sig på arbetsmarknaden. Däremot är det felaktigt att sysselsättningsgraden skulle minska med 0,5 procentenheter årligen från 2018.

För att möta utmaningarna på arbetsmarknaden satsar regeringen på att fler ska kunna ta de jobb som växer fram. Bland annat satsar regeringen på ett nytt kunskapslyft, en satsning som fullt ut omfattar över 50 000 utbildningsplatser. Samtidigt är det många av de människor som kommer till Sverige som redan har kompetens inom områden där det i dag är brist på arbetskraft. För att ta till vara deras kompetens satsar regeringen på bättre fungerande validering av nyanländas kunskaper och snabbspår till arbetsmarknaden. Regeringen avser dessutom att reformera reglerna inom etableringsersättningen. För att också öka arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft satsar regeringen på subventioner som gör det billigare att anställa.

Dessutom har regeringen inlett nödvändiga satsningar på infrastruktur och den största bostadspolitiska satsningen på 20 år. Det skapar jobb och gör att människor kan flytta och pendla dit jobben finns. Även satsningar på den gemensamma välfärden är en viktig del i regeringens jobbpolitik. Därför kommer regeringen i höst att lägga fram förslag om att permanent investera 10 miljarder kronor per år för ökad kvalitet och fler anställda i välfärden.

Herr talman! Det är inte framför allt politiken som påverkar sysselsättning och tillväxt, utan det är den globala konjunkturen. Vi har bokstavligt talat haft sju svåra år med en historisk finanskris som för den globala ekonomin har inneburit nästan lika mycket som depressionen gjorde på 30talet. Att vi nu har vänt den konjunkturen gör att vi kan börja se bättre tider framför oss. Det är någonting väldigt positivt. Det innebär att tillväxten ökar. Det innebär att fler människor kommer i arbete. Det innebär att vi får mer pengar att spendera på välfärden.

Det här är alltså i grund och botten inte någonting som vi i politiken rår för. Det vi i politiken kan göra är att strukturellt förbättra ekonomins funktionssätt, alltså skapa en struktur i samhällsekonomin som gör att tillväxten och sysselsättningen blir högre när det väl blir högkonjunktur och att de blir mindre låga när det är lågkonjunktur.

Att det nu går så bra för Sverige är inte tack vare att vi har en finansminister som heter Magdalena Andersson. Hon har ju knappt påverkat svensk ekonomi i någon större mening förrän under de senaste sex månaderna. Det som gör att det går bra för Sverige, att det råder en högre tillväxt och högre sysselsättning än i andra länder i en högkonjunktur och en lägre minskning i en lågkonjunktur, beror framför allt på att Göran Persson under 90-talet genomförde en ansvarsfull politik för offentliga finanser. Han genomförde tillsammans med Alliansen omfattande reformer som liberaliserade ekonomin. Inte minst fortsatte alliansregeringen mellan 2006 och 2014 på den inslagna linjen och lade därtill en arbetslinje som innebar att det lönade sig bättre för vanligt folk att arbeta och driva företag. Det är de reformerna som har lagt grunden för att det nu går bra för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Magdalena Anderssons reformer har än så länge inte haft någon påverkan på strukturen i ekonomin. Hon pratar här om bostadssubventioner. Det är mycket tydligt att bostadssubventionerna inte kommer att skapa fler jobb. Det går inte att hitta något forskningsstöd för att de kommer att öka byggandet. De infrastruktursatsningar hon hänvisar till beslutade alliansregeringen om. Annars får finansministern gärna berätta vilka nya stora infrastrukturprojekt som just den här regeringen har beslutat om som inte fanns med i Alliansens infrastrukturplan.

De utbildningssatsningar som Magdalena Andersson talar sig varm för kommer inte heller att få någon stor inverkan på strukturen i ekonomin. Det är bra att människor utbildar sig, men man ska inte ha någon större tilltro till arbetsmarknadspolitiska utbildningar. Om en arbetslös truckförare ska bli sjuksyrra kommer han inte att bli det genom att gå några kurser på Arbetsförmedlingen utan han måste gå en längre utbildning i det konventionella utbildningssystemet.

Det som Magdalena Andersson faktiskt gör, hennes stora bidrag till att förändra strukturen i ekonomin, är att hon förstör Göran Perssons arv av stabila offentliga finanser och hon förstör Alliansens arv i fråga om arbetslinjen. Den stora bärande delen i Magdalena Anderssons politik är att höja bidragen och skatterna så att det blir mindre lönsamt att arbeta.

Herr talman! Det är intressant att lyssna på Fredrik Schulte. Han är ett alldeles eget orakel. Han har stora kunskaper om att utbildning inte leder till jobb. Fredrik Schulte tycks helt ha missat hur verkligheten ser ut i Sverige.

När jag träffar arbetsgivare är det framför allt tre saker de tar upp. En är att de inte hittar rätt kompetens på arbetskraften. En annan är att de vill ha en mer fungerande infrastruktur, framför allt järnväg. En tredje är att om de hittar rätt arbetskraft är det svårt för dem att flytta till våra tillväxtregioner. På alla de tre områdena satsar regeringen stort för att underlätta för arbetsgivarna att rekrytera.

Ett av de största problemen i svensk ekonomi är rekryteringsgapet med fler lediga jobb än någonsin samtidigt som det finns arbetslösa. Rekryteringsgapet kan lösas på bara ett sätt, nämligen genom utbildning. Men Fredrik Schulte, oraklet himself, oklart varifrån det kommer, är inte bara övertygad utan han vet att våra utbildningsinsatser inte kommer att ha någon effekt.

Vi satsar inte bara på arbetsmarknadsutbildningar. Vi satsar stort på reguljär utbildning, komvux, yrkesvux, folkhögskolorna, yrkeshögskolorna - som är mycket efterfrågade av näringslivet - och vi satsar stort på den högre utbildningen. Vi har ett mycket omfattande utbildningspaket. Det finns 50 000 fler utbildningsplatser i år brett över fältet för att sluta rekryteringsgapet. Men detta viftar Fredrik Schulte undan och menar att de inte kommer att ge jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Snälla Fredrik Schulte! Berätta på vilka grunder du gör det uttalandet.

Herr talman! Ja, Magdalena Andersson, det ska jag gladeligen berätta. Så här blir oftast debatten när man diskuterar med Magdalena Andersson.

Alliansen kritiserar många av de arbetsmarknadspolitiska program som regeringen företar sig. Det finns mycket tydligt forskningsstöd för att de inte fungerar. Då kommer Magdalena Andersson och kritiserar Moderaterna för att vi inte tror att utbildning är bra.

Jag ska säga följande tre gånger, herr talman. Att utbilda sig leder till att man får jobb. Att utbilda sig leder till att man får jobb. Att utbilda sig leder till att man får jobb.

Jag är helt överens med Magdalena Andersson om att det behövs ett fungerande utbildningsväsen, att det behövs fler människor som klarar gymnasieskolan och grundskolan med behörighet och som går vidare till högre studier. Jag är helt överens med Magdalena Andersson om att satsa mer särskilt på yrkesutbildningar. Här är också Moderaternas budget i linje med Socialdemokraternas budget.

Det vi däremot kritiserar är er arbetsmarknadspolitik, ert utbildningskontrakt, era arbetsmarknadspolitiska kurser. Ni föreställer er att problemet med rekryteringsgapet ska lösas, som vi är helt överens om finns, genom att de arbetslösa går några korta kurser på Arbetsförmedlingen. Så fungerar inte verkligheten.

Ett underskott på sjuksyrror eller lärare löses inte med några kurser på Arbetsförmedlingen. Om en person som saknar adekvat akademisk studiebakgrund ska bli sjuksyrra eller lärare måste denne gå till högskolan, inte något arbetsmarknadspolitiskt program som Magdalena Andersson har slösat bort tiotals miljarder på sedan hon blev finansminister.

Magdalena Andersson får gärna passa på i sitt andra inlägg att gå upp i talarstolen och berätta vilka stora infrastruktursatsningar som hennes regering har startat som inte fanns med i Alliansens infrastrukturplan och som vi hade budgeterat för. Det vore intressant. Några sådana finns inte. När hon berättar om hur hon satsar på infrastruktur är det alltså Alliansens infrastrukturpolitik som hon har ärvt rakt av och inte ändrat nämnvärt.

Vad finansministern däremot gör, och som är så skadligt för Sveriges framtid, är att å ena sidan rasera Göran Perssons arv av att ta ansvar för offentliga finanser och å andra sidan rasera Alliansens arbetslinje. I den bärande delen av ekonomin höjer hon skatterna på jobb och företagande och använder pengarna till att höja bidragen för dem som inte arbetar. Hon gör det på ett sådant sätt att det knappt längre lönar sig att arbeta. När människor väl har fastnat i utanförskap lönar det sig inte att ta sig tillbaka in på arbetsmarknaden och på nytt komma in i innanförskap och bidra genom arbete.

Det är en cynisk politik från Socialdemokraternas sida. Det är en politik som innebär att Sverige är på väg tillbaka till ett utanförskap för över 1 miljon människor. Samhället bekostar årligen uppehället för över 1 miljon människor. Det är en direkt effekt av regeringens jobbfientliga politik. Det är något som på allvar kommer att hota Sveriges framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det var intressant att höra Fredrik Schulte säga att ökningen i antalet personer i utanförskap är en direkt effekt av regeringens politik. Andelen i utanförskap ökar inte under perioden som tabellen, som vi väl känner vid det här laget, i vårpropositionen visar. Den andelen ligger konstant. Då har Fredrik Schulte därmed också erkänt att han tycker att det är bra att regeringens politik inte leder till ett ökat utanförskap. Vi tackar för det, Fredrik Schulte!

Vi talade om utbildning. Inte heller jag tror att man genom att gå några kurser på Arbetsförmedlingen blir sjuksyster. Däremot kan man genom att gå en kurs på Arbetsförmedlingen bli truckförare och lastbilschaufför. Det finns en rad yrkesarbeten där det i dag råder brist och där en kurs på Arbetsförmedlingen kan ge arbetslösa precis den kunskap som efterfrågas av arbetsgivaren. Det finns kurser och arbetsmarknadsutbildningar som fungerar.

Fredrik Schulte säger att det är viktigt att ungdomar går i gymnasiet. Samtidigt är han emot utbildningskontrakt, trots att utbildningskontraktet har just det syftet - att hjälpa ungdomar att klara sig igenom gymnasiet. Genom en kombination av arbete och utbildning ska man stötta ungdomar att avsluta den viktiga gymnasieutbildningen, eftersom vi vet att det är mycket svårt för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden om de inte har den. Berätta för mig, Fredrik Schulte - varför är ni så emot utbildningskontraktet när det just har syftet att ungdomar ska få möjlighet att komma igenom gymnasiet?

Vad gäller infrastrukturen kommer regeringen med en infrastrukturproposition i samband med att riksmötet öppnar i höst. Vi lägger naturligtvis fram infrastrukturpropositionen vart fjärde år, som brukligt är. Däremot har vi även innan propositionen kommer valt att öka resurserna till järnvägsunderhåll. Vi har alltså gjort en omfattande satsning på järnvägsunderhåll, och det är oerhört viktigt givet det tillstånd den svenska järnvägen var i när vi klev in på Regeringskansliet.

Regeringen driver en sammanhållen och genomtänkt jobbagenda som handlar om att satsa på att arbetsgivare ska hitta den arbetskraft de behöver och efterfrågar. Den handlar om att genomföra viktiga investeringar i bostäder och infrastruktur och i innovationer och forskning, och den handlar om att föra en mer aktiv näringspolitik. Allt detta har regeringen gjort sedan den tog över regeringsmakten.

Herr talman! I Magdalena Anderssons första inlägg i den här debatten talade hon om att regeringen satsar på infrastruktur och att det kommer att skapa en massa jobb.

När jag nu ställer frågan vad det är för stora infrastruktursatsningar man har gjort - satsningar som inte redan gjorts av Alliansen - säger Magdalena Andersson i talarstolen att man har höjt järnvägsunderhållet lite. Det är jättebra att ni höjer järnvägsunderhållet, Magdalena Andersson, men det är inte en stor infrastruktursatsning! Det är dock skönt att vi nu mycket tydligt kan se att det är i huvudsak tomma ord vi får höra från finansministern när hon berättar vad hon har för jobbpolitik.

Varför tycker jag inte om utbildningskontraktet? Den som kanske bäst kan svara på frågan varför det inte är en bra idé är faktiskt Magdalena Anderssons partikollega Göran Persson. Han införde ju utbildningskontraktet - eller ja, innan man kallade det utbildningskontrakt kallade man det 90-dagarsgarantin. Det var någonting Göran Persson införde någon gång i slutet av 90-talet, då i form av en 100-dagarsgaranti. Han införde den, och två år senare avvecklade han den. Varför gjorde han det? Jo, han motiverade det enkelt: Den funkade inte. Den gav inget resultat, och den kostade en massa pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Magdalena Andersson har satsat tiotals miljarder på ineffektiva arbetsmarknadspolitiska program. Det är pengar som hade kunnat gå till välfärden. Det är pengar som hade kunnat gå till ett bättre fungerande näringsliv som hade gjort det lönsammare att arbeta och driva företag. Sverige står inför en jätteutmaning att få alla de människor som har kommit till Sverige som asylsökande in i arbete. När det gäller detta har Magdalena Andersson och regeringen inget svar. Det enda man erbjuder är bidrag, bidrag och bidrag, och det hotar Sveriges framtid.

Herr talman! Jag frågade Fredrik Schulte varför han var emot utbildningskontraktet, och han berättade varför han är emot 90-dagarsgarantin. Det är ju inte svar på frågan. Vet Fredrik Schulte inte skillnad på 90-dagarsgarantin och utbildningskontraktet? Det var en retorisk fråga.

Utbildningskontraktet och 90-dagarsgarantin är inte samma sak. 90dagarsgarantin är något helt nytt som vi aldrig har testat i Sverige; den är tagen från en dansk modell. Det handlar om att stötta ungdomar som har hoppat av gymnasiet så att de ska få en väg tillbaka och bli motiverade att avsluta sin gymnasieutbildning, samtidigt som de får möjlighet till arbete. Tanken är att man ska ha både morot och piska i programmet. Det gör att ungdomarna får arbetslivserfarenhet och kan gå klart sin gymnasieutbildning. I de kommuner där detta har testats tidigare, som Västerås, har man fantastiskt goda exempel.

Det är skillnad på socialdemokrater och moderater. Vi socialdemokrater vill inte att ungdomar ska gå arbetslösa månad ut och månad in. Vi vill inte att ungdomar ska börja sitt vuxna liv i arbetslöshet och sitta i tv-soffan och framför dataspelen. Därför vill vi föra en aktiv politik för att stötta och hjälpa ungdomar att ta de viktiga första stegen in på arbetsmarknaden. Men vi såg åtta år av moderatledd regering och allianspolitik, där man lämnade ungdomarna vind för våg. Vi hade så hög ungdomsarbetslöshet i delar av landet att vi fick EU-bidrag! Så hög var ungdomsarbetslösheten i Moderaternas Sverige.

Nu är Moderaterna oerhört kritiska till att vi vill ta tag i detta och se till att ungdomarna får börja sitt vuxna liv på ett bra och värdigt sätt. Moderaterna är emot detta. Jag är tyvärr inte förvånad.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Gunilla Nordgren har frågat mig hur det säkerställs att strandskyddet i det enskilda fallet utgör ett sådant allmänt intresse som motiverar en inskränkning av användningen av mark. Gunilla Nordgren hänvisar här till regeringsformen.

Gunilla Nordgren har vidare frågat mig om jag är villig att verka för att förbättra dialogen mellan parterna så att det blir just en dialog, som hon förtydligar är en mer jämlik process mellan parterna där beslut inte endast meddelas genom en kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det svenska strandskyddet är tillsammans med allemansrätten unikt i ett internationellt perspektiv. Strandskyddsreglerna syftar till att skapa förutsättningar för allmänhetens tillgång till naturupplevelser och för bevarandet av biologisk mångfald i strandnära områden. Strandzonen är också särskilt viktig för biologisk mångfald. Samtidigt finns vissa möjligheter i reglerna att främja landsbygdsutveckling och lokalt beslutsfattande.

Det generella strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd. Det är möjligt att utvidga ett strandskyddsområde till att gälla utöver 100 meter från strandlinjen, enligt nu gällande regler upp till 300 meter. Det är länsstyrelsen som beslutar om utvidgat strandskydd.

Genom 2009 års ändring av strandskyddsreglerna skärptes kravet för att få utvidga ett strandskyddsområde. Nu får det enbart ske om det behövs för att säkerställa något av strandskyddets syften, det vill säga att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden eller bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten.

I samband med 2009 års lagändring infördes även en övergångsbestämmelse som innebär att alla beslut om att utvidga ett strandskyddsområde som fattats med stöd av äldre bestämmelser upphörde att gälla från och med den 1 januari 2015. Syftet med övergångsbestämmelserna var att initiera en översyn av de utvidgade strandskyddsområdena för att bättre anpassa dem till strandskyddets båda syften.

Naturvårdsverket har genomfört en analys av resultatet av länsstyrelsernas översyn. För landet som helhet har arealerna utvidgat strandskydd minskat både på land och i vatten. Största delen av det utvidgade strandskyddet efter översynen överlappar dessutom områden som redan tidigare omfattades av utvidgat strandskydd.

Länsstyrelsen har en skyldighet att i respektive ärende om utvidgat strandskydd genomföra en intresseprövning där hänsyn tas till enskilda intressen. En inskränkning i den enskildes rätt får inte gå längre än vad som krävs med hänsyn till vad som behövs för att syftet med skyddet ska tillfredsställas.

I syfte att säkerställa ett samråd måste länsstyrelsen inför ett beslut om utvidgat strandskydd ge berörda markägare och rättighetsinnehavare möjlighet att yttra sig över ett förslag till utvidgning. Det ska alltså ske innan länsstyrelsen fattar det slutliga beslutet, och tiden för möjligheten att yttra sig får inte sättas kortare än en månad. Berörda parter har genom ett sådant utförande getts tillfälle att redan i ett tidigt skede komma till tals i processen. När det slutliga beslutet om utvidgningen sedan meddelas räcker det att beslutet kungörs.

Att länsstyrelsernas översyn och beslut om utvidgat strandskydd följer kraven på samråd och intresseprövning är av stor vikt för regeringen.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Jag ställde frågan för att det förekommer en hel del uppgifter om översittarattityd hos länsstyrelserna, inte minst i vår del av landet. Man gör inte syn. Man har väldigt breda penslar. Man tar fram en karta, och det är inte alltid den stämmer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har praktiska fall. Man pekar ut ett område, och markägaren säger: Kan vi inte samlas några stycken och åka ut och titta där det är extra känsligt? Men man gör inte det. Jag brukar hämta exempel ur verkligheten. Det är så det går till. Sedan kommer ett beslut som ska kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Det kan jag tycka är lite omodernt, för det är inte så att man läser den.

Det står i delgivningslagen att kungörelse ska ske om det är en mängd markägare, om det är intressenter som håller sig undan eller om det är för jobbigt att delge alla. Men i de fall som jag tänker på är det kanske fyra fem markägare vi pratar om. Och ändå kan man inte komma ut och prata.

Det är därför jag åberopar regeringsformen. Man får skydda, men då ska man få ersättning. I miljöbalken finns i och för sig en rätt att inte behöva ge ersättning, men det ska i alla fall vara i proportion, alltså enligt proportionalitetsprincipen. Det ska vara rim och reson.

Det finns även andra exempel som kanske inte har med just strandskyddet att göra. En skogsägare fick inte avverka för att man hittade bombmurklor - hur sådana nu ser ut - på hans ägor. Då får han ingen ersättning, men han får inte avverka. Då börjar man tänka: Vart tar den enskilda äganderätten vägen?

Det är riktigt att de får minst en månad på sig att svara. Men sedan kommer beslutet, och då är det bara att överklaga till regeringen som gäller. Det kostar pengar, för de får anlita advokater och andra till detta - det är svår materia för markägarna.

Jag tycker att det hade varit trevligare med en annan process. Man kanske säger: Här är det rätt okej att öka till 300, men det behöver kanske inte vara runt alla. Man kanske inte ska definiera vad ett vattendrag är. Vi har exempel där det är en gammal bäck som är två meter bred med vass överallt, och då är det fortfarande 300 meter. Var finns proportionaliteten?

Vi är överens om att det kan behöva skyddas. Vi behöver mångfald. Även jag tycker att allemansrätten är bra. Återigen: Vi är överens om vissa grunder, men jag tycker att tillvägagångssättet utmanar. Det känns som att länsstyrelsen tror att markägarna tänker bygga och bete sig hur som helst. De har ofta vårdat sin mark under ett antal år och är naturligtvis rädda om den.

Det hade varit trevligare med en lite bättre dialog i ärendet.

Herr talman! Välkommen till denna kammare, miljöminister Karolina Skog!

Jag tänkte också ge en bild ur verkligheten, av Anna-Greta, en av mina politiska förebilder. Jag har ett tidningsurklipp hemma på kylskåpet där hon som 85-åring sitter gränsle över en låst grind med en skylt som det står "Privat" på. Den grinden, precis där stranden började, klättrade Anna-Greta över varje morgon på väg ned till stranden från sitt hus. Hon hade gått samma väg sedan hon var liten. Men grinden och skylten som skar av bybornas stig ned till vattnet var ny. Och Anna-Greta var rasande. Hon inte bara klättrade, utan hon anmälde husägaren, samlade in namnunderskrifter och hamnade i tidningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vår allemansrätt och vårt strandskydd är inget som vi ska rucka på. Det är både en rättvisefråga och en naturvårdsfråga, sa Anna-Greta i artikeln. Som folkpartist hade hon engagerat sig i dessa frågor i hela sitt liv.

Hon förklarade för mig redan när jag var liten hur viktigt det är att stränderna är allas. Vi reste tillsammans i Europa, och hon visade mig sjöarna där husen och de privata stränderna låg som ett pärlband runt hela sjön. Ingenstans gick det att komma ned till vattnet. Ingenstans kunde vi som besökare ta oss ett dopp i den heta sommardagen. Så såg det ut då, och så ser det också ut i dag.

Detta har vi lyckats stoppa i Sverige. Det gjorde vi redan på 50-talet med vår strandskyddslagstiftning. Och det gjorde vi i politiskt samförstånd. Strandskyddet är en effektiv naturvårdsreform och en fin rättvisefråga.

Herr talman! Sedan 2000-talets början har det funnits ett tryck på att få bygga mer längs stränderna. Den borgerliga regeringen började lätta upp strandskyddet 2009. Förra året redovisade Naturvårdsverket att arealen med utökat strandskydd har minskat till ca 75 procent jämfört med före ändringen. Precis som miljöministern nämnde har arealen skyddad mark minskat, inte ökat.

Dispensmöjligheter har alltid funnits, men de har blivit generösa. Kommunerna har i dag möjlighet att vid sidan av att ge dispenser i enskilda fall även peka ut hela områden innanför strandskyddat område, så kallade LIS-områden, som står för landsbygdsutveckling i sjönära områden.

Nu finns det starka krafter som ytterligare vill försvaga strandskyddet. Argumenten varierar. Landsbygdsutveckling har länge varit mantrat. Nu är det lite spännande, för Gunilla Nordgren vill hänvisa till äganderätten. Jag uppfattar att hon ifrågasätter strandskyddet som allmänt intresse. Men Miljöpartiet anser att hänsynen till djurens och växternas barnkammare och människors lika rätt att vistas vid vatten är ett allmänt intresse av stor vikt.

Att freda stränderna handlar också om att freda landsbygden och göra den mer attraktiv för åretruntboende. För vem vill bo på landet eller i de mindre tätorterna om inte sjön, åkanten och tjärnen går att vistas vid för att de är privata? Vi ser nu också att många av de här LIS-områdena har blivit sommarstugeområden. Inget ont i det, men det var väl ändå inte Alliansens mening med den reformen?

För mig handlar landsbygdsutveckling om helt andra saker. Det handlar om mer jobb och mer service på landsbygden. Dagis, skola, affär, bra kollektivtrafik och fina naturupplevelser är saker som är viktiga för ett bra åretruntboende.

Miljöpartiet vill värna strandskyddet och de syften som det skyddar. Vi tycker att äganderätten, bevarande av biologisk mångfald och människors lika rätt till stränderna är viktiga både i staden och på landet, både nu och för framtida generationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Balanseringen mellan det enskilda intresset och det allmänna intresset är kärnan i all miljölagstiftning. I den här frågan är det tydligt att länsstyrelsen har en skyldighet att i respektive ärende om utvidgat strandskydd genomföra en intresseprövning där hänsyn tas till det enskilda intresset. En inskränkning i den enskildes rätt får inte gå längre än vad som krävs med hänsyn till vad som behövs för syftet att skyddet ska säkerställas.

Lagen är tydlig, men behovet av att ha ett ordentligt strandskydd är lika tydligt. De exempel som ledamot Stina Bergström från Miljöpartiet anförde är viktiga att bära med sig. Den långsiktighet som vi har haft i Sverige i den här lagstiftningen har en tydlig effekt i vårt land när det gäller tillgängligheten till stränderna och skyddet av de känsliga områdena just i strandkanten. Det är ett allmänt intresse som är av väsentlig betydelse.

När det gäller ersättning dyker de här frågorna ofta upp på regeringens bord. Vi prövar och överklagar beslut av statliga myndigheter i frågor som rör utvidgat strandskydd. Men i denna prövning ingår inte frågan om ersättning. Det är rätt att det är komplicerade ärenden. Vi har flertalet ärenden uppe, och vi har fått ett antal av dem återförvisade på formella grunder. Det är ett bevis på att det är en svår materia.

Att det gjorts en översyn av alla fattade beslut om utvidgat strandskydd hoppas jag kan leda till att vi kan komma bort från mytbildningen som finns om att de har varit onödiga och det här är förlegat. Nu har vi ett antal välgrundade beslut om skydd, och jag hoppas att det här då kan få finnas över tid och vara tydligt för markägaren och för allmänheten. Inte minst för respektive kommun är det av betydande vikt när man planerar att detta är tydligt för alla.

Herr talman! Jag har inte sagt att jag vill försvaga strandskyddet, Stina Bergström. Det var faktiskt inte det jag sa. Jag sa också att jag respekterar allemansrätten och att den är unik och bra.

Vi ska inte ha några låsta grindar. Vi behöver bara åka över vattnet och se hur det är i Danmark där de inte har någon allemansrätt. Det jag pratar om är att man ska ha respekt för varandra. Visst återförvisas en del ärenden. Vi hade kommuner nere hos oss där det hände, men det var för att länsstyrelsen hade glömt att skicka kungörelsen till Post- och Inrikes Tidningar. De gick då ut och sa att de skulle fatta samma beslut en gång till och också kungöra det. Det var ett fall som regeringen hade förvisat tillbaka.

Det är inte det jag är ute efter. Jag är ute efter att man ska ha respekt för varandra. Det står också att det ska vara i proportion. Det finns sex särskilda hänsyn, och de är mycket speciella. Jag tycker att man skulle kunna visa en större respekt för markägare. Är det 200 markägare och det är oskiftad skog eller något kan det vara svårt, men även när det är under tio markägare har man inte tid och intresse att göra syn och säga att här har vi en sjö eller att den här bäcken är bara två meter och det växer vass i den och så vidare, men det har de inte på sina kartor. Då tycker jag inte att staten - länsstyrelsen är ju statens förlängda arm - visar hänsyn till den enskilda äganderätten som vi faktiskt, tillsammans med tryckfrihetsförordningen och allt möjligt, är stolta över att vi har i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att man får tala om för länsstyrelserna att de kan ha en mer öppen attityd och lyssna lite mer. Det är inte fråga om att bygga på varenda strand. Vi har ju 500 000 kilometer stränder eller någonting sådant i Sverige. Vi har otroligt många stränder. Det generella strandskyddet är 100 meter, så det ska aldrig vara förbjudet att komma nära. Vi snackar om det utökade skyddet från 100 meter till 300 meter. Det är det debatten handlar om, inte om att vi ska ta bort de 100 meterna.

Det här med den låsta grinden förstår jag inte, för du får inte utestänga från det generella strandskyddet. Man ska alltid kunna nå en strand. Där förstod jag inte riktigt, även om jag tyckte synd om tanten som var arg.

Det handlar alltså inte om att utestänga, utan min fråga till ministern är: Skulle vi kunna skicka med en signal om att det är viktigt när staten vill utöka skyddet till 300 meter att man har en mer öppen attityd och möts på mer jämbördiga villkor? Sedan är det länsstyrelsen som beslutar i slutändan, men det är en attitydfråga. Det är en fråga om huruvida vi är överens även här.

Herr talman! Det gläder mig mycket att höra att Gunilla Nordgren har respekt för strandskyddet på 100 meter. Det finns ju de politiker i vår riksdag som inte tycker att vi ska värna om det generella strandskyddet. Det här är alltså glädjande att höra.

Syftet med vårt strandskydd är som sagt att allmänheten ska få tillgång till naturupplevelser och att bevara den artrikedom som finns i strandmiljöer. Men strandskyddet minskar också sårbarheten inför klimatförändringarna. Sverige kommer att få mindre problem än många andra länder med skred och översvämningar som kommer att bli effekten av klimatförändringarna. Det kommer att minska både framtida problem och kostnader för oss.

Boverket har ansvar för miljömålet God bebyggd miljö, och de har en vision för 2025 att vi då har slutat med att bygga längs stränderna som en följd av att vi börjat ta klimatförändringarna och deras effekter på allvar.

Jag hoppas att det här blir sant och att vi snart förstår att vi måste bygga våra hus i mer skyddade lägen. Redan i dag börjar försäkringsbolagen dra öronen åt sig. Är det inte också en viktig äganderättsfråga och ansvarsfråga att inte bygga i riskabla lägen? Man kan fråga sig: Vem är det egentligen som ska känna sig ansvarig när vattnet letar sig in i husen? Den som sålde marken? Den som beviljade bygglovet? Eller kanske de politiker som förändrade strandskyddslagstiftningen eller gav dispenserna? Det är frågor vi borde diskutera mer i debatten om strandskydd och klimatanpassning.

Herr talman! Vi verkar vara överens på flera punkter i den här diskussionen. Den första är att strandskyddet är en stolt tradition i Sverige som vi ska värna. Det är viktigt för att säkra allmänhetens tillgång till stränderna och för att säkra den biologiska mångfalden men inte minst, som Stina Bergström tar upp, för att säkra framtiden som bland annat kommer att innebära mer översvämningar.

Vi är också överens om att samrådet är en viktig process. Det är en otroligt viktig och central del av myndighetsutövningen i Sverige, och det är viktigt för regeringen att det sköts på ett korrekt sätt. Det är tydligt att länsstyrelsen inför ett beslut om utvidgat strandskydd ska ge berörda mark- och rättighetshavare möjlighet att yttra sig. När man ber om ett yttrande är det som står i det självklart av vikt och ska vara del av beslutet som sedan tas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men jag tycker att det är viktigt att poängtera att myndighetsutövning i Sverige, till skillnad från i en del andra länder, inte består av en förhandling. Att förespegla det kan göra den enskilde en otjänst och skapa tveksamhet. Det är tydligt att myndigheten efter att ha inhämtat ett yttrande fattar sitt beslut. Ventilen för den enskilde är sedan att beslutet är möjligt att överklaga.

Det är den ordning vi har, och att den ordningen fungerar är av stor vikt. Jag är också trygg med att det är en god ordning, inte specifikt just för strandskydd utan som ett sätt att fatta myndighetsbeslut i Sverige.

Herr talman! Vi är överens om en hel del, men vad jag är ute efter är att när de lämnar in sitt yttrande ska myndigheterna också titta på det. Det är inte fråga om att lova någonting, men det kan ju komma någonting från markägaren som har bäring.

Det finns också tillkännagivanden om en översyn av strandskyddsreglerna, så jag passar på att fråga om det är på gång. Jag förstår att ministern inte har hunnit sätta sig in i allt, men jag kan ju ställa frågan i alla fall. Det kanske finns tjänstemän som vet.

Det är viktigt, men det ska vara rim och reson, som sagt inte bara när det gäller strandskydd utan även till exempel när markägaren inte kan använda sin skog till att avverka men inte får ett öre utan nästan får marken förverkad. Det är ju trevligt att gå i skogen, men om man liksom inte kan använda den bör det utgå något slags ersättning eller instruktion: Avverka inte just där!

Det handlar alltså om en allmän attitydförändring från statens förlängda arm. De borde inte bara säga att de bestämmer och ta den stora penseln och köra över alla sjöar i en kommun utan att lyssna på markägarna. De kan ju ha argument som är relevanta och som jag tycker att myndigheten kan vara öppen nog att ta till sig för att kanske slippa överklaganden och så.

Det är väldigt mycket en attitydfråga, en fråga om respekt för den enskilda äganderätten, och det var precis därför jag ställde den här interpellationen.

Herr talman! Tack återigen till interpellanten för att hon väcker en viktig fråga! Det är en svår fråga. Det har ju gjorts flera förändringar i strandskyddslagstiftningen under senare år. Framför allt har ändringarna från 2009 och 2010 förändrat förutsättningarna genom att beslutsrätten i högre utsträckning flyttats till kommunerna och att dispensmöjligheten för landsbygdsutveckling i strandnära lägen, som i debatten allmänt kallas för LIS, har tillkommit.

Vidare trädde en regel om nya möjligheter för upphävande av strandskyddet i små sjöar och vattendrag i kraft så sent som 2014.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag och regeringen följer noga frågan om strandskyddsreglernas tillämpning och betydelse, både för samhällsutvecklingen och för bevarandevärdet som reglerna syftar till att skydda.

Strandskyddet är viktigt för Sverige. Det är viktigt att det fungerar rationellt för landsbygdsutvecklingen, och det är en väsentlig del i arbetet för att skydda den biologiska mångfalden. Därför följer vi noga utvecklingen när det gäller tillämpning och hur det fungerar i verkligheten.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtler har ställt tre frågor till mig:

Är miljöministern och regeringen beredda att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att bättre och i ökad omfattning tillämpa systemet med ömsesidigt erkännande med andra EU-länder, samverka med andra myndigheter och företag samt beakta konsekvenser och göra helhetsbedömningar av hur bäst nytta uppnås på lång sikt?

Har miljöministern för avsikt att utvärdera hur Kemikalieinspektionen lever upp till sin instruktion i förordningen från 2009?

Är miljöministern, om inget av ovanstående fungerar, beredd att verka för att ansvaret för att tillämpa växtskyddsförordningen flyttas till någon annan mer lämplig myndighet, såsom Jordbruksverket?

Ledamoten Staffan Danielsson har ställt följande fråga till landsbygdsministern:

Är ministern beredd att införa en portalparagraf i myndigheters miljöbeslut vad gäller jordbruket som säger att man utöver att beakta hur reglerna för det svenska jordbruket ska fastställas så att utvecklingen mot ett alltmer miljövänligt jordbruk fortsätter, så ska man i sina beslut också beakta hur övriga EU-länder agerar och inte fatta beslut som leder till att användningen av bekämpningsmedel ökar i andra EU-länder samtidigt som svensk livsmedelsproduktion slås ut?

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Vad gäller de två första frågorna har Jacobsson Gjörtler ställt identiska eller liknande frågor dels i interpellation 2015/16:550, om Kemikalieinspektionens uppdrag, som besvarades av statsrådet Åsa Romson den 26 april, dels i riksdagsfråga 2015/16:1166, om uppföljning av Kemikalieinspektionens instruktion, som besvarades av statsrådet Romson den 11 maj. Mina svar på de båda frågorna kommer därför att bli desamma som de svar statsrådet Romson redan lämnat.

Lagstiftningen för växtskyddsmedel är EU-harmoniserad genom förordning 1107/2009 om utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel. Förordningen är direkt tillämplig i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Syftet med förordningen som helhet är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa och för miljön samt att förbättra den inre marknadens funktionssätt och samtidigt förbättra jordbruksproduktionen. För att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön får ett verksamt ämne eller ett växtskyddsmedel bara godkännas om ämnet eller medlet inte har några skadliga hälsoeffekter på människor eller djur och om det inte påverkar miljön på ett oacceptabelt sätt.

Medlemsländernas behöriga myndigheter ansvarar för prövningen som sker efter ansökan av den som vill sälja en produkt på marknaden i den aktuella medlemsstaten. Beslut kan överklagas till domstol.

EU:s förordning reglerar också ett förenklat förfarande av ömsesidigt erkännande av produktgodkännanden. Genom detta förfarande kan innehavaren av ett produktgodkännande ansöka om produktgodkännande av samma växtskyddsmedel för samma användning och enligt jämförbar jordbrukspraxis i en annan medlemsstat. Den medlemsstat till vilken en sådan ansökan lämnas in ska som utgångspunkt godkänna det berörda växtskyddsmedlet på samma villkor som den medlemsstat som ursprungligen prövade ansökan.

I båda fallen gäller att en medlemsstat under vissa omständigheter kan frångå slutsatserna i den bedömning som den andra medlemsstaten har gjort och vägra att godkänna växtskyddsmedlet på sitt territorium om den, på grund av sina specifika miljö- eller jordbruksförhållanden, har skäl att anse att den aktuella produkten utgör en oacceptabel risk för människors eller djurs hälsa eller för miljön.

Det är inte min uppgift att uttala mig om Kemikalieinspektionens tillämpning av regelverket. Det är heller inte min eller regeringens uppgift att ge instruktioner eller uppdrag till myndigheten om tillämpningen av EU-rättsakter.

Kemikalieinspektionen rådfrågar Livsmedelsverket vad gäller resthaltsbedömningar samt Statens jordbruksverk vad gäller effektivitetsbedömningar när det gäller produktgodkännande för växtskyddsmedel. Myndigheten har regelbundna dialoger med berörda branschorganisationer och företag.

Under året har myndigheten på sin webbplats publicerat en tydligare beskrivning av handläggningsprocessen och utvecklat texterna om bekämpningsmedel för att tydliggöra tillämpningen av gällande regler. För att underlätta för sökande företag har Kemikalieinspektionen också utvecklat guider för ansökan om bekämpningsmedel.

Myndigheten har även i samråd med Lantbrukarnas Riksförbund tagit fram en vägledning för ansökan om att tillåta utsläppande på marknaden av ett växtskyddsmedel i en nödsituation på växtskyddsområdet.

Regeringens utgångspunkt är att myndigheter agerar i enlighet med sin instruktion. Regeringens uppföljning och utvärdering av myndigheters instruktion sker löpande.

Kemikalieinspektionen redogör skriftligen för sitt uppdrag i enlighet med § 4 i instruktionen i årsredovisningen för 2015, och muntlig information lämnas vid avstämningsmöten mellan Miljö- och energidepartementet och Kemikalieinspektionen. Dessa möten äger rum sex gånger om året, och det sker även en myndighetsdialog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller den tredje och sista frågan återkommer jag i nästa inlägg.

Då Staffan Danielsson, som framställt en av interpellationerna, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Anders Åkesson i stället fick delta i överläggningen.

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtler har ställt tre frågor till mig:

Är miljöministern och regeringen beredda att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att bättre och i ökad omfattning tillämpa systemet med ömsesidigt erkännande med andra EU-länder, samverka med andra myndigheter och företag samt beakta konsekvenser och göra helhetsbedömningar av hur bäst nytta uppnås på lång sikt?

Har miljöministern för avsikt att utvärdera hur Kemikalieinspektionen lever upp till sin instruktion i förordningen från 2009?

Är miljöministern, om inget av ovanstående fungerar, beredd att verka för att ansvaret för att tillämpa växtskyddsförordningen flyttas till någon annan mer lämplig myndighet, såsom Jordbruksverket?

Ledamoten Staffan Danielsson har ställt följande fråga till landsbygdsministern:

Är ministern beredd att införa en portalparagraf i myndigheters miljöbeslut vad gäller jordbruket som säger att man utöver att beakta hur reglerna för det svenska jordbruket ska fastställas så att utvecklingen mot ett alltmer miljövänligt jordbruk fortsätter, så ska man i sina beslut också beakta hur övriga EU-länder agerar och inte fatta beslut som leder till att användningen av bekämpningsmedel ökar i andra EU-länder samtidigt som svensk livsmedelsproduktion slås ut?

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Vad gäller de två första frågorna har Jacobsson Gjörtler ställt identiska eller liknande frågor dels i interpellation 2015/16:550, om Kemikalieinspektionens uppdrag, som besvarades av statsrådet Åsa Romson den 26 april, dels i riksdagsfråga 2015/16:1166, om uppföljning av Kemikalieinspektionens instruktion, som besvarades av statsrådet Romson den 11 maj. Mina svar på de båda frågorna kommer därför att bli desamma som de svar statsrådet Romson redan lämnat.

Lagstiftningen för växtskyddsmedel är EU-harmoniserad genom förordning 1107/2009 om utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel. Förordningen är direkt tillämplig i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Syftet med förordningen som helhet är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa och för miljön samt att förbättra den inre marknadens funktionssätt och samtidigt förbättra jordbruksproduktionen. För att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön får ett verksamt ämne eller ett växtskyddsmedel bara godkännas om ämnet eller medlet inte har några skadliga hälsoeffekter på människor eller djur och om det inte påverkar miljön på ett oacceptabelt sätt.

Medlemsländernas behöriga myndigheter ansvarar för prövningen som sker efter ansökan av den som vill sälja en produkt på marknaden i den aktuella medlemsstaten. Beslut kan överklagas till domstol.

EU:s förordning reglerar också ett förenklat förfarande av ömsesidigt erkännande av produktgodkännanden. Genom detta förfarande kan innehavaren av ett produktgodkännande ansöka om produktgodkännande av samma växtskyddsmedel för samma användning och enligt jämförbar jordbrukspraxis i en annan medlemsstat. Den medlemsstat till vilken en sådan ansökan lämnas in ska som utgångspunkt godkänna det berörda växtskyddsmedlet på samma villkor som den medlemsstat som ursprungligen prövade ansökan.

I båda fallen gäller att en medlemsstat under vissa omständigheter kan frångå slutsatserna i den bedömning som den andra medlemsstaten har gjort och vägra att godkänna växtskyddsmedlet på sitt territorium om den, på grund av sina specifika miljö- eller jordbruksförhållanden, har skäl att anse att den aktuella produkten utgör en oacceptabel risk för människors eller djurs hälsa eller för miljön.

Det är inte min uppgift att uttala mig om Kemikalieinspektionens tillämpning av regelverket. Det är heller inte min eller regeringens uppgift att ge instruktioner eller uppdrag till myndigheten om tillämpningen av EU-rättsakter.

Kemikalieinspektionen rådfrågar Livsmedelsverket vad gäller resthaltsbedömningar samt Statens jordbruksverk vad gäller effektivitetsbedömningar när det gäller produktgodkännande för växtskyddsmedel. Myndigheten har regelbundna dialoger med berörda branschorganisationer och företag.

Under året har myndigheten på sin webbplats publicerat en tydligare beskrivning av handläggningsprocessen och utvecklat texterna om bekämpningsmedel för att tydliggöra tillämpningen av gällande regler. För att underlätta för sökande företag har Kemikalieinspektionen också utvecklat guider för ansökan om bekämpningsmedel.

Myndigheten har även i samråd med Lantbrukarnas Riksförbund tagit fram en vägledning för ansökan om att tillåta utsläppande på marknaden av ett växtskyddsmedel i en nödsituation på växtskyddsområdet.

Regeringens utgångspunkt är att myndigheter agerar i enlighet med sin instruktion. Regeringens uppföljning och utvärdering av myndigheters instruktion sker löpande.

Kemikalieinspektionen redogör skriftligen för sitt uppdrag i enlighet med § 4 i instruktionen i årsredovisningen för 2015, och muntlig information lämnas vid avstämningsmöten mellan Miljö- och energidepartementet och Kemikalieinspektionen. Dessa möten äger rum sex gånger om året, och det sker även en myndighetsdialog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller den tredje och sista frågan återkommer jag i nästa inlägg.

Då Staffan Danielsson, som framställt en av interpellationerna, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Anders Åkesson i stället fick delta i överläggningen.

Herr talman! Jag vill börja med att hälsa miljöministern välkommen hit till kammaren. Förväntningarna på miljöministern är stora, inte minst i dessa frågor. Jag vågar nog säga att också förhoppningarna är stora. Jag vet att många just nu lyssnar och hoppas att ministern ska säga någonting som ger hopp om att det går att finna en konstruktiv lösning på det här problemet.

Det handlar om att Kemikalieinspektionen gör helt andra tolkningar av de gemensamma EU-reglerna än vad som görs i andra länder. Vi ser de problemen på flera områden, men det mest aktuella just nu gäller växtskyddsmedel och specifikt ett medel som används inom odling av bland annat lök. Detta växtskyddsmedel får användas i samtliga EU-länder utom i Sverige. Konsekvensen blir att svensk odling av bland annat lök nu riskerar att helt slås ut.

Varför är då detta ett problem? Jag tänkte lyfta fram tre olika perspektiv för att belysa hur problematiskt detta är.

Det första, och det kanske mest uppenbara och som hörs mest i debatten, är att det här blir ett problem för lantbruket, alltså för odlarna. När den svenska myndigheten gör helt andra tolkningar av EU-reglerna, som är tänkta att vara gemensamma för alla EU-länder, än vad alla andra länder gör blir konkurrensvillkoren kraftigt snedvridna. Det är ungefär som att säga till en läkare: Vi förväntar oss att du fortsätter att behandla patienter, men du får inte lov att använda några läkemedel. Sannolikheten är då stor att verksamheten i stället helt upphör.

Men det finns fler perspektiv, och ett annat handlar om konsumenterna. Jag tycker att konsumenterna i Sverige ska ha rätt att kunna välja svenska livsmedelsprodukter som vi vet håller världsklass när det gäller både miljöhänsyn och djurskydd. I Sverige är vi väldigt duktiga på att använda bara lite växtskyddsmedel. Faktum är att svensk lökodling använder bara ungefär en femtedel så mycket växtskyddsmedel som några av våra konkurrentländer i EU gör.

Det är precis som med djurhållningen och antibiotikan. Sverige är det land i EU som använder allra minst antibiotika i sin djuruppfödning. Svenska lantbrukare ger inte antibiotika i förebyggande syfte, men de måste naturligtvis få använda det om djuren blir sjuka.

På samma sätt är det med växtskyddet. Odlarna använder inte detta i onödan, men man måste få använda det när det behövs. Med ett förbud riskerar lökodlingen att helt slås ut. Då tvingas svenska konsumenter att köpa importerad lök från länder där man använder avsevärt mycket mer växtskyddsmedel än vad vi gör i Sverige. Det gynnar inte konsumenterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det tredje perspektivet som jag vill lyfta fram handlar om miljön. I Sverige har vi sagt att vi ska lösa våra miljöproblem utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Vi ska inte exportera någon miljöpåverkan. Det är en viktig del av det så kallade generationsmålet. Men när svensk odling slås ut och vi i stället köper produkterna från andra länder där man använder mångdubbelt mer av dessa växtskyddsmedel är det exakt detta som vi gör. Vi exporterar vår miljöpåverkan genom att bidra till att användningen av växtskyddsmedel globalt sett i stället ökar.

För att summera: Det som nu händer är dåligt för producenterna och för lantbruket, som riskerar att slås ut. Det är dåligt för konsumenterna som tvingas att köpa sämre produkter. Och det är dåligt för miljön när vi exporterar vår miljöpåverkan genom att bidra till ökad global användning av växtskyddsmedel.

Då kvarstår en fråga som också innebär en möjlighet för miljöministern att vara konstruktiv. Den frågan är: Vad tänker regeringen och miljöministern göra åt det här problemet?

Herr talman! Jag vill börja med att hälsa miljöministern välkommen hit till kammaren. Förväntningarna på miljöministern är stora, inte minst i dessa frågor. Jag vågar nog säga att också förhoppningarna är stora. Jag vet att många just nu lyssnar och hoppas att ministern ska säga någonting som ger hopp om att det går att finna en konstruktiv lösning på det här problemet.

Det handlar om att Kemikalieinspektionen gör helt andra tolkningar av de gemensamma EU-reglerna än vad som görs i andra länder. Vi ser de problemen på flera områden, men det mest aktuella just nu gäller växtskyddsmedel och specifikt ett medel som används inom odling av bland annat lök. Detta växtskyddsmedel får användas i samtliga EU-länder utom i Sverige. Konsekvensen blir att svensk odling av bland annat lök nu riskerar att helt slås ut.

Varför är då detta ett problem? Jag tänkte lyfta fram tre olika perspektiv för att belysa hur problematiskt detta är.

Det första, och det kanske mest uppenbara och som hörs mest i debatten, är att det här blir ett problem för lantbruket, alltså för odlarna. När den svenska myndigheten gör helt andra tolkningar av EU-reglerna, som är tänkta att vara gemensamma för alla EU-länder, än vad alla andra länder gör blir konkurrensvillkoren kraftigt snedvridna. Det är ungefär som att säga till en läkare: Vi förväntar oss att du fortsätter att behandla patienter, men du får inte lov att använda några läkemedel. Sannolikheten är då stor att verksamheten i stället helt upphör.

Men det finns fler perspektiv, och ett annat handlar om konsumenterna. Jag tycker att konsumenterna i Sverige ska ha rätt att kunna välja svenska livsmedelsprodukter som vi vet håller världsklass när det gäller både miljöhänsyn och djurskydd. I Sverige är vi väldigt duktiga på att använda bara lite växtskyddsmedel. Faktum är att svensk lökodling använder bara ungefär en femtedel så mycket växtskyddsmedel som några av våra konkurrentländer i EU gör.

Det är precis som med djurhållningen och antibiotikan. Sverige är det land i EU som använder allra minst antibiotika i sin djuruppfödning. Svenska lantbrukare ger inte antibiotika i förebyggande syfte, men de måste naturligtvis få använda det om djuren blir sjuka.

På samma sätt är det med växtskyddet. Odlarna använder inte detta i onödan, men man måste få använda det när det behövs. Med ett förbud riskerar lökodlingen att helt slås ut. Då tvingas svenska konsumenter att köpa importerad lök från länder där man använder avsevärt mycket mer växtskyddsmedel än vad vi gör i Sverige. Det gynnar inte konsumenterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det tredje perspektivet som jag vill lyfta fram handlar om miljön. I Sverige har vi sagt att vi ska lösa våra miljöproblem utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Vi ska inte exportera någon miljöpåverkan. Det är en viktig del av det så kallade generationsmålet. Men när svensk odling slås ut och vi i stället köper produkterna från andra länder där man använder mångdubbelt mer av dessa växtskyddsmedel är det exakt detta som vi gör. Vi exporterar vår miljöpåverkan genom att bidra till att användningen av växtskyddsmedel globalt sett i stället ökar.

För att summera: Det som nu händer är dåligt för producenterna och för lantbruket, som riskerar att slås ut. Det är dåligt för konsumenterna som tvingas att köpa sämre produkter. Och det är dåligt för miljön när vi exporterar vår miljöpåverkan genom att bidra till ökad global användning av växtskyddsmedel.

Då kvarstår en fråga som också innebär en möjlighet för miljöministern att vara konstruktiv. Den frågan är: Vad tänker regeringen och miljöministern göra åt det här problemet?

Herr talman! Välkommen i det här sammanhanget, statsrådet! Vi har träffats i andra sammanhang i Sydsverige och ofta kommit fram till likartade slutsatser, och det hoppas jag att vi gör också i denna fråga.

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtlers beskrivning med tre perspektiv på den aktuella situationen kring odling av lök och andra grönsaker i Sverige var mycket lysande. Det är dåligt för producenter, det är dåligt för den svenska konsumenten och det är väldigt dåligt för miljön.

Jag har gått upp i den här interpellationsdebatten i stället för min partikamrat Staffan Danielsson, som är sänd till Ryssland i något annat ärende.

Bakgrunden är precis den som har beskrivits i interpellationen, att den svenska Kemikalieinspektionen med stöd i ett EU-regelverk har agerat svenskt och lite fyrkantigt.

EU har världens mest ambitiösa kemikalielagstiftning. Syftet med den är att skydda både människor och miljö och också att förebygga handelshinder inom ramen för EU.

Agerandet från en svensk myndighet med stöd i ett EU-regelverk riskerar att leda till och leder till att produktionen av lök och en del andra grönsaker flyttas till ett annat EU-land. Vi importerar då i stället samma livsmedel från det landet.

Det är klart att vi ska driva på inom EU för att det fortsatt ska vara en sträng prövning av vilka bekämpningsmedel som är tillåtna. Men frågan blir då: Vad vinner miljön i Europa och i världen på att vi i Sverige använder dessa bekämpningsmedel betydligt försiktigare än de länder som exporterar lök och andra grönsaker? Vad vinner miljön på att vi i vårt land fattar beslut som innebär att svensk odling läggs ned medan den fortgår i övriga länder, varifrån vi då importerar dessa grönsaker? Vad vinner konsumenten? Vad vinner miljön? Och vad vinner odlarna?

Jag vet att ett statsråd inte kan gå in och kommentera en myndighets agerande. Men vi kan se det ur ett helhetsperspektiv. Om konsekvenserna av ett svenskt myndighetsagerande blir på detta vis, vilka initiativ är regeringen, som ändå ytterst är den som ger myndigheterna sina instruktioner, beredd att ta? Vilka instruktioner är regeringen beredd att ge svenska myndigheter så att helhetsperspektivet - odlaren, konsumenten och den totala miljön - blir så bra som möjligt? Det är faktiskt det som det handlar om.

Herr talman! Välkommen i det här sammanhanget, statsrådet! Vi har träffats i andra sammanhang i Sydsverige och ofta kommit fram till likartade slutsatser, och det hoppas jag att vi gör också i denna fråga.

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtlers beskrivning med tre perspektiv på den aktuella situationen kring odling av lök och andra grönsaker i Sverige var mycket lysande. Det är dåligt för producenter, det är dåligt för den svenska konsumenten och det är väldigt dåligt för miljön.

Jag har gått upp i den här interpellationsdebatten i stället för min partikamrat Staffan Danielsson, som är sänd till Ryssland i något annat ärende.

Bakgrunden är precis den som har beskrivits i interpellationen, att den svenska Kemikalieinspektionen med stöd i ett EU-regelverk har agerat svenskt och lite fyrkantigt.

EU har världens mest ambitiösa kemikalielagstiftning. Syftet med den är att skydda både människor och miljö och också att förebygga handelshinder inom ramen för EU.

Agerandet från en svensk myndighet med stöd i ett EU-regelverk riskerar att leda till och leder till att produktionen av lök och en del andra grönsaker flyttas till ett annat EU-land. Vi importerar då i stället samma livsmedel från det landet.

Det är klart att vi ska driva på inom EU för att det fortsatt ska vara en sträng prövning av vilka bekämpningsmedel som är tillåtna. Men frågan blir då: Vad vinner miljön i Europa och i världen på att vi i Sverige använder dessa bekämpningsmedel betydligt försiktigare än de länder som exporterar lök och andra grönsaker? Vad vinner miljön på att vi i vårt land fattar beslut som innebär att svensk odling läggs ned medan den fortgår i övriga länder, varifrån vi då importerar dessa grönsaker? Vad vinner konsumenten? Vad vinner miljön? Och vad vinner odlarna?

Jag vet att ett statsråd inte kan gå in och kommentera en myndighets agerande. Men vi kan se det ur ett helhetsperspektiv. Om konsekvenserna av ett svenskt myndighetsagerande blir på detta vis, vilka initiativ är regeringen, som ändå ytterst är den som ger myndigheterna sina instruktioner, beredd att ta? Vilka instruktioner är regeringen beredd att ge svenska myndigheter så att helhetsperspektivet - odlaren, konsumenten och den totala miljön - blir så bra som möjligt? Det är faktiskt det som det handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Naturligtvis vill jag också hälsa miljöminister Karolina Skog välkommen till denna kammare. Det känns jätteroligt att ha dig här, och jag tycker också att vi har fört dessa interpellationsdebatter under kvällen i en god samtalston och i en god samarbetsanda. Jag hoppas att vi kan fortsätta att göra det också när vi nu ska debattera växtskydd.

Jag är ordförande i miljö- och jordbruksutskottet, och utskottet har engagerat sig i den här frågan. Vi har haft möte med Kemikalieinspektionen, Jordbruksverket och LRF för att på olika sätt engagera oss i frågan och förstå var problematiken ligger.

Någonstans tror jag att vi är överens om att det ska finnas ett effektivt växtskydd i Sverige som skyddar människors hälsa och vår miljö och som också klarar av en ökad svensk livsmedelsproduktion. Det finns nog ett brett stöd i Sveriges riksdag för just detta.

Det är också viktigt att vi i den här debatten är lite noga med hur vi diskuterar. Inte minst handlar det om trovärdighet gentemot medborgarna utanför det här huset som har gett oss sitt förtroende och valt oss till Sveriges riksdag och också till den svenska regeringen. Ibland får man en känsla av att detta är ett nytt problem och en ny utmaning. Så är det faktiskt inte. Det här är frågor som vi har kämpat med länge.

Jag för min del är väldigt stolt över att vi i EU gemensamt har bestämt att vi ska se till att bedriva den europeiska livsmedelsproduktionen och den europeiska odlingen med godkända växtskyddsmedel. Det är ju det som den EU-harmoniserade lagstiftningen handlar om och som bland annat Kemikalieinspektionen har att tillämpa.

Vi ska bedriva odling med godkända växtskyddsmedel som skyddar människor och miljö. Det är en väldigt god ambition som vi inom EU ska vara stolta över, tycker jag. Reglerna är alltså helt EU-harmoniserade.

Sedan bör vi vara noga med att erkänna att det vi talar om här, när det gäller bland annat lökodlingen, är icke godkända växtskyddsmedel. De är ju inte godkända av en anledning, oftast för att de kanske är cancerogena eller för att de inte skyddar människors hälsa eller miljö.

För Sveriges del är det här inte en ny situation. Detta har varit ett problem sedan 2008. De borgerliga partierna satt vid regeringsmakten under åtta år och hade alla möjligheter att vidta åtgärder för att säkerställa att vi kan odla mer i vårt land, gärna mer vegetabilier, grönsaker och frukt, med odlingsmetoder och växtskyddsmedel som kan godkännas inom EU och fungera.

Ett exempel är möjligheten att odla lök med sättlök. Då behöver man inte använda växtskyddsmedlet Stomp. Det görs i andra länder, men inte i Sverige. Vi har också möjlighet att på andra sätt underlätta för olika odlingsmetoder men också understödja olika sätt att jobba med effektiva växtskyddsmedel. Det kunde den tidigare regeringen. Som Sveriges nuvarande miljöminister nu väldigt balanserat svarar finns det självklart också möjligheter för en samsyn i Sveriges riksdag om hur vi skulle kunna hantera de här frågorna inför framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men som jag var inne på: Lite hyfs behövs i debatten!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Naturligtvis vill jag också hälsa miljöminister Karolina Skog välkommen till denna kammare. Det känns jätteroligt att ha dig här, och jag tycker också att vi har fört dessa interpellationsdebatter under kvällen i en god samtalston och i en god samarbetsanda. Jag hoppas att vi kan fortsätta att göra det också när vi nu ska debattera växtskydd.

Jag är ordförande i miljö- och jordbruksutskottet, och utskottet har engagerat sig i den här frågan. Vi har haft möte med Kemikalieinspektionen, Jordbruksverket och LRF för att på olika sätt engagera oss i frågan och förstå var problematiken ligger.

Någonstans tror jag att vi är överens om att det ska finnas ett effektivt växtskydd i Sverige som skyddar människors hälsa och vår miljö och som också klarar av en ökad svensk livsmedelsproduktion. Det finns nog ett brett stöd i Sveriges riksdag för just detta.

Det är också viktigt att vi i den här debatten är lite noga med hur vi diskuterar. Inte minst handlar det om trovärdighet gentemot medborgarna utanför det här huset som har gett oss sitt förtroende och valt oss till Sveriges riksdag och också till den svenska regeringen. Ibland får man en känsla av att detta är ett nytt problem och en ny utmaning. Så är det faktiskt inte. Det här är frågor som vi har kämpat med länge.

Jag för min del är väldigt stolt över att vi i EU gemensamt har bestämt att vi ska se till att bedriva den europeiska livsmedelsproduktionen och den europeiska odlingen med godkända växtskyddsmedel. Det är ju det som den EU-harmoniserade lagstiftningen handlar om och som bland annat Kemikalieinspektionen har att tillämpa.

Vi ska bedriva odling med godkända växtskyddsmedel som skyddar människor och miljö. Det är en väldigt god ambition som vi inom EU ska vara stolta över, tycker jag. Reglerna är alltså helt EU-harmoniserade.

Sedan bör vi vara noga med att erkänna att det vi talar om här, när det gäller bland annat lökodlingen, är icke godkända växtskyddsmedel. De är ju inte godkända av en anledning, oftast för att de kanske är cancerogena eller för att de inte skyddar människors hälsa eller miljö.

För Sveriges del är det här inte en ny situation. Detta har varit ett problem sedan 2008. De borgerliga partierna satt vid regeringsmakten under åtta år och hade alla möjligheter att vidta åtgärder för att säkerställa att vi kan odla mer i vårt land, gärna mer vegetabilier, grönsaker och frukt, med odlingsmetoder och växtskyddsmedel som kan godkännas inom EU och fungera.

Ett exempel är möjligheten att odla lök med sättlök. Då behöver man inte använda växtskyddsmedlet Stomp. Det görs i andra länder, men inte i Sverige. Vi har också möjlighet att på andra sätt underlätta för olika odlingsmetoder men också understödja olika sätt att jobba med effektiva växtskyddsmedel. Det kunde den tidigare regeringen. Som Sveriges nuvarande miljöminister nu väldigt balanserat svarar finns det självklart också möjligheter för en samsyn i Sveriges riksdag om hur vi skulle kunna hantera de här frågorna inför framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men som jag var inne på: Lite hyfs behövs i debatten!

Herr talman! Jag ska börja med att svara på den tredje och sista frågan från Jonas Jacobsson Gjörtler. Det är min bedömning att Kemikalieinspektionens prövning av godkännande av växtskyddsmedel uppfyller de krav som ställs i EU:s växtskyddsmedelsförordning och i regeringens instruktion.

Det är oklart för mig hur Staffan Danielsson tänker sig att en "portalparagraf i myndigheters miljöbeslut vad gäller jordbruket" skulle kunna fungera.

Som jag redan svarat är lagstiftningen för växtskyddsmedel harmoniserad inom EU genom förordning 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden. Förordningen är direkt tillämplig i Sverige, och det är inte min eller regeringens uppgift att ge instruktioner eller uppdrag till myndigheten om tillämpning av EU-akter. Vi borde vara överens om hur olämpligt det vore om regeringen gick in och uppmanade en myndighet till en lite slarvig tillämpning av en EU-lagstiftning som vi har varit med och tagit fram i samarbete med andra, delvis som en framgång för Sverige. Hur skulle det fungera?

I dag är det när man arbetar fram EU-förordningar som man gör avvägningen mellan påverkan på den inre marknaden och miljöhänsyn. Är det Moderaternas syn att denna avvägning ska skjutas över till medlemsstaterna? Det skulle öppna för mycket större skillnader i tillämpning mellan olika medlemsstater och rubba den inre marknaden. Det är inte min syn. Vi har från Sveriges sida varit med om att arbeta fram den lagstiftning som finns. Jag delar här den stolthet över EU:s lagstiftning som ordföranden i miljö- och jordbruksutskottet gett uttryck för.

Det är ett känt problem att prövningen inte fungerar alldeles väl på de mindre marknaderna. Det beror på att det är upp till den som vill sälja en produkt att söka tillståndet. Det Kemikalieinspektionen gör är bara att titta på de ansökningar som kommer in. Det är det som är myndighetens uppgift. Man har avslagit en specifik ansökan. Jag tycker inte att det är helt korrekt att kalla det för ett förbud.

För att kompensera för bristen och problemet att Sverige är en mindre marknad, och för att ställa oss på odlarens sida, har regeringen avsatt 6 miljoner till ett projekt gällande grödor som odlas i liten omfattning eller får växtskyddsproblem som uppkommer i begränsad omfattning.

Vi delar bilden att vi ska ha en stark livsmedelsproduktion i Sverige. Men priset får inte vara att det används ämnen som är farliga för miljön eller för människor och djur. Det är inte regeringens uppfattning att vi behöver offra människors hälsa för att ha en god och säker livsmedelsproduktion i Sverige.

Herr talman! Jag ska börja med att svara på den tredje och sista frågan från Jonas Jacobsson Gjörtler. Det är min bedömning att Kemikalieinspektionens prövning av godkännande av växtskyddsmedel uppfyller de krav som ställs i EU:s växtskyddsmedelsförordning och i regeringens instruktion.

Det är oklart för mig hur Staffan Danielsson tänker sig att en "portalparagraf i myndigheters miljöbeslut vad gäller jordbruket" skulle kunna fungera.

Som jag redan svarat är lagstiftningen för växtskyddsmedel harmoniserad inom EU genom förordning 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden. Förordningen är direkt tillämplig i Sverige, och det är inte min eller regeringens uppgift att ge instruktioner eller uppdrag till myndigheten om tillämpning av EU-akter. Vi borde vara överens om hur olämpligt det vore om regeringen gick in och uppmanade en myndighet till en lite slarvig tillämpning av en EU-lagstiftning som vi har varit med och tagit fram i samarbete med andra, delvis som en framgång för Sverige. Hur skulle det fungera?

I dag är det när man arbetar fram EU-förordningar som man gör avvägningen mellan påverkan på den inre marknaden och miljöhänsyn. Är det Moderaternas syn att denna avvägning ska skjutas över till medlemsstaterna? Det skulle öppna för mycket större skillnader i tillämpning mellan olika medlemsstater och rubba den inre marknaden. Det är inte min syn. Vi har från Sveriges sida varit med om att arbeta fram den lagstiftning som finns. Jag delar här den stolthet över EU:s lagstiftning som ordföranden i miljö- och jordbruksutskottet gett uttryck för.

Det är ett känt problem att prövningen inte fungerar alldeles väl på de mindre marknaderna. Det beror på att det är upp till den som vill sälja en produkt att söka tillståndet. Det Kemikalieinspektionen gör är bara att titta på de ansökningar som kommer in. Det är det som är myndighetens uppgift. Man har avslagit en specifik ansökan. Jag tycker inte att det är helt korrekt att kalla det för ett förbud.

För att kompensera för bristen och problemet att Sverige är en mindre marknad, och för att ställa oss på odlarens sida, har regeringen avsatt 6 miljoner till ett projekt gällande grödor som odlas i liten omfattning eller får växtskyddsproblem som uppkommer i begränsad omfattning.

Vi delar bilden att vi ska ha en stark livsmedelsproduktion i Sverige. Men priset får inte vara att det används ämnen som är farliga för miljön eller för människor och djur. Det är inte regeringens uppfattning att vi behöver offra människors hälsa för att ha en god och säker livsmedelsproduktion i Sverige.

Herr talman! Jag tackar miljöministern.

Det är ingen som vill använda växtskyddsmedel i onödan. Alla strävar naturligtvis efter att hitta nya medel, nya metoder och andra vägar som gör att man kan lösa det här på ett annat sätt utan att få de negativa effekterna. Men medan det arbetet pågår är det viktigt att man inte slår undan benen för verksamheten. Det måste ju fungera under tiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi är helt överens om att arbetet för en giftfri miljö är viktigt. Det finns ingen motsättning där. Det finns ingen som tycker att man helt fritt ska få använda vilka produkter eller medel som helst, utan det är självklart bra att det här är tydligt reglerat. Det är också bra att det är reglerat på EU-nivå.

Jag vill bemöta lite av det som Matilda Ernkrans tog upp. Matilda Ernkrans hävdar att det här handlar om icke godkända växtskyddsmedel. Ja, så är det i Sverige, men problemet är att det är växtskyddsmedel som är godkända i hela EU utom Sverige. Detta är en del av problemet, och det är därför vi står här och diskuterar denna fråga.

Kemikalieinspektionen har gett dispens under några år, så att man ändå har kunnat använda det här medlet. Därmed kan jag också bemöta Matilda Ernkrans andra påstående, att det här inte skulle vara ett nytt problem eller en ny utmaning. Det är det nämligen, åtminstone delvis. Att medlet inte är godkänt är något som varit fallet även tidigare i Sverige, men man har fått dispens under ett antal år. I år har dock Kemikalieinspektionen valt att inte ge dispens för det här medlet, och då blir det i realiteten så att man kan använda produkten i resten av EU men inte i Sverige. Det är en helt ny situation.

Alliansregeringen gjorde ett antal saker för att försöka förbättra situationen. Till exempel fick Kemikalieinspektionen och andra myndigheter en ny instruktion 2009, tror jag det var, där det framgår att man ska ha samråd med branschen och andra berörda myndigheter. Det är bra att den instruktionen finns. En del av problemet här är att jag upplever att den instruktionen inte efterlevs av Kemikalieinspektionen på ett tillfredsställande sätt. Det är ett skäl till att man behöver agera, tycker jag.

Miljöministern antyder att vi skulle tycka att man ska tillämpa växtskyddsförordningen slarvigt. Det vill jag å det bestämdaste säga emot. Så är det inte alls. Det handlar inte om att tillämpa förordningen slarvigt om man gör en tolkning som är likadan som i 27 av EU:s 28 medlemsländer. Faktum är att det är Kemikalieinspektionen som gör en extrem tolkning. Det står utom alla tvivel. Den är extrem i den meningen att man är helt ensam om sin tolkning bland alla EU:s 28 medlemsländer. Det är problemet.

Jag har tidigare i talarstolen inför både den tidigare miljöministern och landsbygdsministern presenterat fem konkreta förslag på hur regeringen skulle kunna lösa det här genom att tydliggöra instruktionen till Kemikalieinspektionen, ge annorlunda uppdrag och så vidare. Jag kan tänka mig minst ett konkret förslag till utöver de fem, och det är att flytta hela ansvaret för växtskyddsmedlen till Jordbruksverket, som bättre kan göra en helhetsbedömning och värna det vi alla vill se, det vill säga både säkerställa en hög skyddsnivå för människor, djur och miljö och samtidigt förbättra jordbruksproduktionen, som det också står uttryckt i syftesparagrafen i EU:s växtskyddsmedelsförordning.

Så där! Nu har miljöministern sex konkreta förslag från oss på hur det här kan lösas. Jag förväntar mig i och för sig inte att miljöministern nödvändigtvis kommer att använda något av de förslagen. Det jag är nyfiken på, om man nu inte vill använda våra förslag, är på vilket sätt regeringen är beredd att lösa det här problemet.

Herr talman! Jag tackar miljöministern.

Det är ingen som vill använda växtskyddsmedel i onödan. Alla strävar naturligtvis efter att hitta nya medel, nya metoder och andra vägar som gör att man kan lösa det här på ett annat sätt utan att få de negativa effekterna. Men medan det arbetet pågår är det viktigt att man inte slår undan benen för verksamheten. Det måste ju fungera under tiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att vi är helt överens om att arbetet för en giftfri miljö är viktigt. Det finns ingen motsättning där. Det finns ingen som tycker att man helt fritt ska få använda vilka produkter eller medel som helst, utan det är självklart bra att det här är tydligt reglerat. Det är också bra att det är reglerat på EU-nivå.

Jag vill bemöta lite av det som Matilda Ernkrans tog upp. Matilda Ernkrans hävdar att det här handlar om icke godkända växtskyddsmedel. Ja, så är det i Sverige, men problemet är att det är växtskyddsmedel som är godkända i hela EU utom Sverige. Detta är en del av problemet, och det är därför vi står här och diskuterar denna fråga.

Kemikalieinspektionen har gett dispens under några år, så att man ändå har kunnat använda det här medlet. Därmed kan jag också bemöta Matilda Ernkrans andra påstående, att det här inte skulle vara ett nytt problem eller en ny utmaning. Det är det nämligen, åtminstone delvis. Att medlet inte är godkänt är något som varit fallet även tidigare i Sverige, men man har fått dispens under ett antal år. I år har dock Kemikalieinspektionen valt att inte ge dispens för det här medlet, och då blir det i realiteten så att man kan använda produkten i resten av EU men inte i Sverige. Det är en helt ny situation.

Alliansregeringen gjorde ett antal saker för att försöka förbättra situationen. Till exempel fick Kemikalieinspektionen och andra myndigheter en ny instruktion 2009, tror jag det var, där det framgår att man ska ha samråd med branschen och andra berörda myndigheter. Det är bra att den instruktionen finns. En del av problemet här är att jag upplever att den instruktionen inte efterlevs av Kemikalieinspektionen på ett tillfredsställande sätt. Det är ett skäl till att man behöver agera, tycker jag.

Miljöministern antyder att vi skulle tycka att man ska tillämpa växtskyddsförordningen slarvigt. Det vill jag å det bestämdaste säga emot. Så är det inte alls. Det handlar inte om att tillämpa förordningen slarvigt om man gör en tolkning som är likadan som i 27 av EU:s 28 medlemsländer. Faktum är att det är Kemikalieinspektionen som gör en extrem tolkning. Det står utom alla tvivel. Den är extrem i den meningen att man är helt ensam om sin tolkning bland alla EU:s 28 medlemsländer. Det är problemet.

Jag har tidigare i talarstolen inför både den tidigare miljöministern och landsbygdsministern presenterat fem konkreta förslag på hur regeringen skulle kunna lösa det här genom att tydliggöra instruktionen till Kemikalieinspektionen, ge annorlunda uppdrag och så vidare. Jag kan tänka mig minst ett konkret förslag till utöver de fem, och det är att flytta hela ansvaret för växtskyddsmedlen till Jordbruksverket, som bättre kan göra en helhetsbedömning och värna det vi alla vill se, det vill säga både säkerställa en hög skyddsnivå för människor, djur och miljö och samtidigt förbättra jordbruksproduktionen, som det också står uttryckt i syftesparagrafen i EU:s växtskyddsmedelsförordning.

Så där! Nu har miljöministern sex konkreta förslag från oss på hur det här kan lösas. Jag förväntar mig i och för sig inte att miljöministern nödvändigtvis kommer att använda något av de förslagen. Det jag är nyfiken på, om man nu inte vill använda våra förslag, är på vilket sätt regeringen är beredd att lösa det här problemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar för det tidigare svaret från miljöministern. Naturligtvis ska Sverige som en av 28 medlemmar i frihandelsområdet EU driva på och se till att vi har en mycket sträng prövning av vilka bekämpningsmedel och växtskyddsmedel som ska vara tillåtna.

Den principiella frågan här i kväll för att få förståelse för myndigheters och lagstiftarens arbete är: Vad vinner miljön i Europa, i världen och i Sverige och på vilket sätt blir livsmedlet på konsumentens tallrik bättre om vi som odlande nation slutar att använda växtskyddsmedel och i stället exporterar odlingen av sådant som används och konsumeras i vårt land till miljöer och delar av Europa där man tillåter en generösare och förmodligen för miljö och konsument sämre användning av bekämpningsmedel och växtskyddsmedel?

Vad vinner vi? Det är den principiellt viktiga frågan. Då landar man lite grann i Jonas Jacobsson Gjörtlers resonemang. Vem har helhetsansvaret? KemI följer säkert sina instruktioner. Vi ska inte ifrågasätta KemI. Men vem tar helhetsansvaret om konsekvensen av ett myndighetsutövande blir att odlingen av en lök i Sverige för svenska konsumenter som odlas på ett sätt som är utomordentligt tillfredsställande jämfört med alternativen exporteras till ett ställe där det är sämre för konsumenten? Samtidigt slås den svenska odlingen på köpet ut, som egentligen ligger i framkant vad gäller att minimera nyttjandet av växtskyddsmedel. Vad har vi då vunnit sett till helheten?

Matilda Ernkrans talar om trovärdighet i resonemang och beslut i Sveriges riksdag. Det är självklart. Men med de tre perspektiven från odlaren, konsumenten och miljön och kravet på ett helhetsperspektiv blir det närmast obegripligt om svenska myndigheter agerar på ett sådant vis som nu har beskrivits. Vi exporterar det som vi själva anser vara ett bekymmer till andra länder och gör bekymret eller problemet större.

Herr talman! Jag vill avsluta med att uppmana miljöministern att utöver att titta på de konkreta förslag som Jonas Jacobsson Gjörtler hade - var de åtta till antalet? - också besöka platsen för odlingen. Det kan vara på Öland i mina hemtrakter, i Blekinge eller i Skåne. Då kan hon sätta sig in i helhetsperspektivet, se vad det betyder och se den stolthet som finns hos odlare och konsumenter i dessa delar av landet över att kunna ta fram livsmedel av yttersta kvalitet som inte människor blir sjuka av. Hon kan då se hur förundrade de är över ett myndighetsutövande som innebär att de tvingas lägga ned ett framgångsrikt arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar för det tidigare svaret från miljöministern. Naturligtvis ska Sverige som en av 28 medlemmar i frihandelsområdet EU driva på och se till att vi har en mycket sträng prövning av vilka bekämpningsmedel och växtskyddsmedel som ska vara tillåtna.

Den principiella frågan här i kväll för att få förståelse för myndigheters och lagstiftarens arbete är: Vad vinner miljön i Europa, i världen och i Sverige och på vilket sätt blir livsmedlet på konsumentens tallrik bättre om vi som odlande nation slutar att använda växtskyddsmedel och i stället exporterar odlingen av sådant som används och konsumeras i vårt land till miljöer och delar av Europa där man tillåter en generösare och förmodligen för miljö och konsument sämre användning av bekämpningsmedel och växtskyddsmedel?

Vad vinner vi? Det är den principiellt viktiga frågan. Då landar man lite grann i Jonas Jacobsson Gjörtlers resonemang. Vem har helhetsansvaret? KemI följer säkert sina instruktioner. Vi ska inte ifrågasätta KemI. Men vem tar helhetsansvaret om konsekvensen av ett myndighetsutövande blir att odlingen av en lök i Sverige för svenska konsumenter som odlas på ett sätt som är utomordentligt tillfredsställande jämfört med alternativen exporteras till ett ställe där det är sämre för konsumenten? Samtidigt slås den svenska odlingen på köpet ut, som egentligen ligger i framkant vad gäller att minimera nyttjandet av växtskyddsmedel. Vad har vi då vunnit sett till helheten?

Matilda Ernkrans talar om trovärdighet i resonemang och beslut i Sveriges riksdag. Det är självklart. Men med de tre perspektiven från odlaren, konsumenten och miljön och kravet på ett helhetsperspektiv blir det närmast obegripligt om svenska myndigheter agerar på ett sådant vis som nu har beskrivits. Vi exporterar det som vi själva anser vara ett bekymmer till andra länder och gör bekymret eller problemet större.

Herr talman! Jag vill avsluta med att uppmana miljöministern att utöver att titta på de konkreta förslag som Jonas Jacobsson Gjörtler hade - var de åtta till antalet? - också besöka platsen för odlingen. Det kan vara på Öland i mina hemtrakter, i Blekinge eller i Skåne. Då kan hon sätta sig in i helhetsperspektivet, se vad det betyder och se den stolthet som finns hos odlare och konsumenter i dessa delar av landet över att kunna ta fram livsmedel av yttersta kvalitet som inte människor blir sjuka av. Hon kan då se hur förundrade de är över ett myndighetsutövande som innebär att de tvingas lägga ned ett framgångsrikt arbete.

Herr talman! Jag vill understödja miljöministerns välbalanserade svar i denna interpellationsdebatt. Jag vill också vara väldigt tydlig med engagemanget för effektiva växtskydd som skyddar människors hälsa och miljö och en ökad svensk livsmedelsproduktion. Men respekt och förtroende från människor utanför detta hus får man genom att göra ett gediget arbete och inte genom att genom att ta kortsiktiga låtsasgenvägar, som är det som Moderaterna och Centerpartiet här försöker göra.

Ni har haft sedan 2008 på er. Ni vet precis som jag att Kemikalieinspektionen sedan 2008 inte har fått in någon ny ansökan om något nytt produktgodkännande. KemI har alltså inte haft någon annan ansökan att ta ställning till sedan 2008. Man hade kunnat lämna in en ny ansökan om produktgodkännande, som man gjort i till exempel Danmark. Där lämnade man in en ansökan på betydligt lägre nivåer. De som odlar dessa vegetabilier och grönsaker säger: Vi använder inte så mycket icke godkända växtskyddsmedel i vår odling utan har mycket lägre nivåer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är fullständigt övertygad om att det måste finnas en väg framåt i den här frågan så att vi kan fortsätta att odla vegetabilier, grönsaker och frukt i vårt land också i framtiden. Men den går inte genom kortsiktiga, populistiska genvägar utan genom gediget hårt arbete och mer samverkan på alla nivåer.

Herr talman! Jag vill understödja miljöministerns välbalanserade svar i denna interpellationsdebatt. Jag vill också vara väldigt tydlig med engagemanget för effektiva växtskydd som skyddar människors hälsa och miljö och en ökad svensk livsmedelsproduktion. Men respekt och förtroende från människor utanför detta hus får man genom att göra ett gediget arbete och inte genom att genom att ta kortsiktiga låtsasgenvägar, som är det som Moderaterna och Centerpartiet här försöker göra.

Ni har haft sedan 2008 på er. Ni vet precis som jag att Kemikalieinspektionen sedan 2008 inte har fått in någon ny ansökan om något nytt produktgodkännande. KemI har alltså inte haft någon annan ansökan att ta ställning till sedan 2008. Man hade kunnat lämna in en ny ansökan om produktgodkännande, som man gjort i till exempel Danmark. Där lämnade man in en ansökan på betydligt lägre nivåer. De som odlar dessa vegetabilier och grönsaker säger: Vi använder inte så mycket icke godkända växtskyddsmedel i vår odling utan har mycket lägre nivåer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är fullständigt övertygad om att det måste finnas en väg framåt i den här frågan så att vi kan fortsätta att odla vegetabilier, grönsaker och frukt i vårt land också i framtiden. Men den går inte genom kortsiktiga, populistiska genvägar utan genom gediget hårt arbete och mer samverkan på alla nivåer.

Herr talman! Jag delar det som sägs i kammaren om stoltheten över svensk livsmedelsproduktion. Det finns en stolthet hos odlarna, men vi känner självklart också stolthet över detta från regeringens sida och vill värna svensk livsmedelsproduktion. Det finns goda förutsättningar för en hållbar produktion av frukt och grönsaker i Sverige.

Jag vill också med kraft hålla med ordföranden i miljö- och jordbruksutskottet när hon poängterar att detta inte är en ny frågeställning. Att påstå det antyder, som jag ser det, en vilja att slippa ifrån det ansvar man haft när man lämnat en lång regeringsmakt.

Frågan gäller det som handlar om minor use. Det är bekymmer för de grödor där det används i begränsad omfattning. Frågan är på intet sätt ny. Just när det gäller ämnet Stomp har man levt på dispens under lång tid. Det visar också att frågan inte är ny.

Att ge dispens efter dispens är tydligt inte tillåtet. Det är inte ett sätt som säkrar villkoren för näringslivet. Om det är Moderaternas lösning att ge dispens efter dispens i strid mot regelverket tar man inte ansvar för villkoren. Det måste självklart vara permanenta godkännanden som är grunden.

Just för att skapa en grund för detta har regeringen avsatt 6 miljoner för att titta på vägar framåt för den del av näringen som är liten och där marknaden inte själv söker de nödvändiga tillstånd som finns och löser det för alla odlare. Vi tar ett ansvar som den tidigare regeringen inte har tagit i den här frågan.

För att ha en hållbar och tydlig livsmedelsproduktion behöver vi inte kompromissa med säkerheten för människors hälsa, djurs hälsa och för skyddet av miljön. Det görs också en översyn av EU-lagstiftningen. Jag kan lova kammaren att regeringen deltar mycket aktivt i den översynen.

Det är också lite på sin plats att berätta lite om hur EU-lagstiftning fungerar, eftersom det inte verkar vara helt känt för interpellanterna. Det finns en förordning. När man i den förordningen tittar på de aktiva ämnena i olika bekämpningsmedel görs en avvägning mot konsekvenserna för den inre marknaden. Den avvägningen måste göras på EU-nivå.

Det som de enskilda medlemsstaterna sedan gör genom sina myndigheter är att pröva ansökningar som kommer in om produkter. Det måste komma in en ansökan för att man ska pröva det. Konsekvensen av det som anförs här från Moderaternas sida är att avvägningen mot marknaden flyttas från EU-nivå och en samlad bedömning av hela marknaden till medlemsstaterna. Konsekvensen skulle bli mycket större skillnader än dem vi har i dag mellan villkor i de olika medlemsländerna. Konkurrensen för svensk livsmedelsproduktion skulle avsevärt försämras av en sådan ordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag och regeringen står fast vid att stötta den ordning vi har i dag. Den aktiva substansen hanteras på EU-nivå mot den gemensamma inre marknaden. Där gör man avvägningar och helhetsbedömningar. Men i medlemsstaterna är det en strikt myndighetsutövning som sker. I denna följer KemI de instruktioner som finns. Man ger inte dispens efter dispens från reglerna.

Herr talman! Jag delar det som sägs i kammaren om stoltheten över svensk livsmedelsproduktion. Det finns en stolthet hos odlarna, men vi känner självklart också stolthet över detta från regeringens sida och vill värna svensk livsmedelsproduktion. Det finns goda förutsättningar för en hållbar produktion av frukt och grönsaker i Sverige.

Jag vill också med kraft hålla med ordföranden i miljö- och jordbruksutskottet när hon poängterar att detta inte är en ny frågeställning. Att påstå det antyder, som jag ser det, en vilja att slippa ifrån det ansvar man haft när man lämnat en lång regeringsmakt.

Frågan gäller det som handlar om minor use. Det är bekymmer för de grödor där det används i begränsad omfattning. Frågan är på intet sätt ny. Just när det gäller ämnet Stomp har man levt på dispens under lång tid. Det visar också att frågan inte är ny.

Att ge dispens efter dispens är tydligt inte tillåtet. Det är inte ett sätt som säkrar villkoren för näringslivet. Om det är Moderaternas lösning att ge dispens efter dispens i strid mot regelverket tar man inte ansvar för villkoren. Det måste självklart vara permanenta godkännanden som är grunden.

Just för att skapa en grund för detta har regeringen avsatt 6 miljoner för att titta på vägar framåt för den del av näringen som är liten och där marknaden inte själv söker de nödvändiga tillstånd som finns och löser det för alla odlare. Vi tar ett ansvar som den tidigare regeringen inte har tagit i den här frågan.

För att ha en hållbar och tydlig livsmedelsproduktion behöver vi inte kompromissa med säkerheten för människors hälsa, djurs hälsa och för skyddet av miljön. Det görs också en översyn av EU-lagstiftningen. Jag kan lova kammaren att regeringen deltar mycket aktivt i den översynen.

Det är också lite på sin plats att berätta lite om hur EU-lagstiftning fungerar, eftersom det inte verkar vara helt känt för interpellanterna. Det finns en förordning. När man i den förordningen tittar på de aktiva ämnena i olika bekämpningsmedel görs en avvägning mot konsekvenserna för den inre marknaden. Den avvägningen måste göras på EU-nivå.

Det som de enskilda medlemsstaterna sedan gör genom sina myndigheter är att pröva ansökningar som kommer in om produkter. Det måste komma in en ansökan för att man ska pröva det. Konsekvensen av det som anförs här från Moderaternas sida är att avvägningen mot marknaden flyttas från EU-nivå och en samlad bedömning av hela marknaden till medlemsstaterna. Konsekvensen skulle bli mycket större skillnader än dem vi har i dag mellan villkor i de olika medlemsländerna. Konkurrensen för svensk livsmedelsproduktion skulle avsevärt försämras av en sådan ordning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag och regeringen står fast vid att stötta den ordning vi har i dag. Den aktiva substansen hanteras på EU-nivå mot den gemensamma inre marknaden. Där gör man avvägningar och helhetsbedömningar. Men i medlemsstaterna är det en strikt myndighetsutövning som sker. I denna följer KemI de instruktioner som finns. Man ger inte dispens efter dispens från reglerna.

Herr talman! Jag delar den stolthet som det ges uttryck för här över svenskt jordbruk och svensk livsmedelsproduktion, miljöministern. Det är väl någonting som vi kan vara överens om. Sedan tycker jag att det blir lite onödigt polemiskt i vissa delar.

Det antyds här att Moderaterna tycker att man ska ge dispenser i strid mot regelverken. Låt mig då påminna om att det är den svenska myndigheten som här är undantaget. Det är den svenska myndigheten som gör en bedömning som inte något annat av de 28 medlemsländerna gör.

Man hävdar att man inte kan väga in jordbrukets behov i sina bedömningar trots att det står att man ska göra det i syftesparagrafen. Kan miljöministern visa var i växtskyddsförordningen det står? Varför gör myndigheterna i alla andra länder en helt annan bedömning?

Kemikalieinspektionen anser också att man bara får ge dispens ett begränsat antal gånger. Vi vet att det finns andra länder där man har gett dispens mer än tio gånger och där man dessutom har gett dispenser flera gångar samma år. Var i växtskyddsförordningen står det att man bara får ge dispens ett visst antal gånger, och i så fall hur många?

Myndigheten anser sig också behöva öka kraven för varje gång man ska ge dispens. Det har man sagt när man har besökt oss i utskottet, bland annat. Detta står inte heller i växtskyddsförordningen.

Det här är alltså Kemikalieinspektionens egna tolkningar av ett regelverk, som avviker kraftigt från hur man gör i andra länder. Detta är problemet. Och det är ett nytt problem, för det är i år man inte har gett dispens. Man har gett dispenser tidigare. Därmed faller Matilda Ernkrans resonemang och försöken att hävda att det handlar om något slags populistiska poänger. Det här är en ny situation; det är inte den situation vi hade under förra perioden. Så är det bara.

Om Sverige och Kemikalieinspektionen hade tillämpat principen om ömsesidigt erkännande, som det är tänkt, hade det fungerat på det sätt som EU-lagstiftningen är tänkt att fungera. Nu gör man inte det, och Sverige har fått kritik för detta. Det finns bara ett enda exempel där vi har tillämpat principen, och det är inte ok.

Jag undrar fortfarande på vilket sätt regeringen tänker agera för att lösa problemen.

Herr talman! Jag delar den stolthet som det ges uttryck för här över svenskt jordbruk och svensk livsmedelsproduktion, miljöministern. Det är väl någonting som vi kan vara överens om. Sedan tycker jag att det blir lite onödigt polemiskt i vissa delar.

Det antyds här att Moderaterna tycker att man ska ge dispenser i strid mot regelverken. Låt mig då påminna om att det är den svenska myndigheten som här är undantaget. Det är den svenska myndigheten som gör en bedömning som inte något annat av de 28 medlemsländerna gör.

Man hävdar att man inte kan väga in jordbrukets behov i sina bedömningar trots att det står att man ska göra det i syftesparagrafen. Kan miljöministern visa var i växtskyddsförordningen det står? Varför gör myndigheterna i alla andra länder en helt annan bedömning?

Kemikalieinspektionen anser också att man bara får ge dispens ett begränsat antal gånger. Vi vet att det finns andra länder där man har gett dispens mer än tio gånger och där man dessutom har gett dispenser flera gångar samma år. Var i växtskyddsförordningen står det att man bara får ge dispens ett visst antal gånger, och i så fall hur många?

Myndigheten anser sig också behöva öka kraven för varje gång man ska ge dispens. Det har man sagt när man har besökt oss i utskottet, bland annat. Detta står inte heller i växtskyddsförordningen.

Det här är alltså Kemikalieinspektionens egna tolkningar av ett regelverk, som avviker kraftigt från hur man gör i andra länder. Detta är problemet. Och det är ett nytt problem, för det är i år man inte har gett dispens. Man har gett dispenser tidigare. Därmed faller Matilda Ernkrans resonemang och försöken att hävda att det handlar om något slags populistiska poänger. Det här är en ny situation; det är inte den situation vi hade under förra perioden. Så är det bara.

Om Sverige och Kemikalieinspektionen hade tillämpat principen om ömsesidigt erkännande, som det är tänkt, hade det fungerat på det sätt som EU-lagstiftningen är tänkt att fungera. Nu gör man inte det, och Sverige har fått kritik för detta. Det finns bara ett enda exempel där vi har tillämpat principen, och det är inte ok.

Jag undrar fortfarande på vilket sätt regeringen tänker agera för att lösa problemen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack för en debatt med miljöministern! Jag vill inleda med att ställa min fråga: Vad är regeringens konkreta väg framåt? Just nu, medan vi står här och diskuterar, stämplar svensk lök- och grönsaksodling ut från de svenska köksborden. Vi kan se fram emot att äta svenska grönsaker och lök under den kommande vintern, men från och med 2017 kommer det i all huvudsak att handla om importlök. Det är säkert inget fel på den, men den är odlad under förutsättningar som vi inte skulle acceptera eller godkänna i vårt land.

Det Jonas Jacobsson Gjörtler och jag reagerar på är en myndighetsutövning av en statlig myndighet som har skett år 2016, mitt under pågående växtodlingssäsong - därav våra interpellationer. Det är under regeringen Löfven-Lövins regeringsperiod detta sker. Därför interpellerar vi.

Vad avser regeringen att göra för att vi även i framtiden med stolthet, glädje och tillförsikt ska kunna själva äta och servera våra anhöriga god och välsmakande mat från olika delar av världen men alltid odlad under förutsättningar som vi själva godkänner och accepterar? Vad är strategin?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack för en debatt med miljöministern! Jag vill inleda med att ställa min fråga: Vad är regeringens konkreta väg framåt? Just nu, medan vi står här och diskuterar, stämplar svensk lök- och grönsaksodling ut från de svenska köksborden. Vi kan se fram emot att äta svenska grönsaker och lök under den kommande vintern, men från och med 2017 kommer det i all huvudsak att handla om importlök. Det är säkert inget fel på den, men den är odlad under förutsättningar som vi inte skulle acceptera eller godkänna i vårt land.

Det Jonas Jacobsson Gjörtler och jag reagerar på är en myndighetsutövning av en statlig myndighet som har skett år 2016, mitt under pågående växtodlingssäsong - därav våra interpellationer. Det är under regeringen Löfven-Lövins regeringsperiod detta sker. Därför interpellerar vi.

Vad avser regeringen att göra för att vi även i framtiden med stolthet, glädje och tillförsikt ska kunna själva äta och servera våra anhöriga god och välsmakande mat från olika delar av världen men alltid odlad under förutsättningar som vi själva godkänner och accepterar? Vad är strategin?

Herr talman! Interpellationerna är ställda utifrån ett antal felaktiga premisser. Det handlar om hur EU-lagstiftningen implementeras i Sverige när den är direkt tillämpbar och när det är tydligt att medlemsländerna inte har utrymme för egna regler. Det handlar också om rollerna i detta.

Det förekommer ibland i debatten en bild av att Kemikalieinspektionen ska ha ett ansvar för att se till att ansökningar för olika ämnen och det som behövs för att skapa tydliga förutsättningar för näringen ska komma in. Så är det inte. Kemikalieinspektionen prövar de ansökningar som kommer till myndigheten.

Här i riksdagens kammare görs en recension av myndighetsprövningen. Då är det viktigt att komma ihåg att beslutet att neka dispenstillstånd är prövat i svensk domstol. Överklagan gick inte vägen. Domstolen konstaterade att det rörde sig om ett återkommande problem. Detta är inte en ny situation, utan det är ett återkommande problem som hade kunnat förutses. Mot den bakgrunden gjorde domstolen en prövning av överklagandet och en bedömning att den aktuella situationen inte kan innebära sådana undantag eller nödsituationer som innebär att dispens kan beviljas för sjätte året i rad. Dispenser är till för att vara tillfälliga, och regeringens plan för att säkra villkoren för svensk livsmedelsproduktion är inte genom återkommande dispenser. Det är därför vi har lagt ut 6 miljoner för ett framåtsyftande arbete som handlar just om delarna med minor use och som påverkar svensk livsmedelsproduktion i grunden.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Interpellationerna är ställda utifrån ett antal felaktiga premisser. Det handlar om hur EU-lagstiftningen implementeras i Sverige när den är direkt tillämpbar och när det är tydligt att medlemsländerna inte har utrymme för egna regler. Det handlar också om rollerna i detta.

Det förekommer ibland i debatten en bild av att Kemikalieinspektionen ska ha ett ansvar för att se till att ansökningar för olika ämnen och det som behövs för att skapa tydliga förutsättningar för näringen ska komma in. Så är det inte. Kemikalieinspektionen prövar de ansökningar som kommer till myndigheten.

Här i riksdagens kammare görs en recension av myndighetsprövningen. Då är det viktigt att komma ihåg att beslutet att neka dispenstillstånd är prövat i svensk domstol. Överklagan gick inte vägen. Domstolen konstaterade att det rörde sig om ett återkommande problem. Detta är inte en ny situation, utan det är ett återkommande problem som hade kunnat förutses. Mot den bakgrunden gjorde domstolen en prövning av överklagandet och en bedömning att den aktuella situationen inte kan innebära sådana undantag eller nödsituationer som innebär att dispens kan beviljas för sjätte året i rad. Dispenser är till för att vara tillfälliga, och regeringens plan för att säkra villkoren för svensk livsmedelsproduktion är inte genom återkommande dispenser. Det är därför vi har lagt ut 6 miljoner för ett framåtsyftande arbete som handlar just om delarna med minor use och som påverkar svensk livsmedelsproduktion i grunden.

Överläggningen var härmed avslutad.