Interpellationssvar - 2016-04-08

Svar på interpellationer

Herr talman! Fredrik Malm har frågat mig hur jag anser att den nya restriktiva asyllagstiftningen och framför allt reglerna om ettåriga uppehållstillstånd är förenligt med realistiska möjligheter för nyanlända att på kort tid etablera sig på svensk arbetsmarknad.

Fredrik Malm har också frågat mig vad jag gör för konsekvensanalys avseende regeringens lagförslag om ettåriga uppehållstillstånd och möjligheten för nyanlända att få bra och långsiktiga förutsättningar i samhället, samt hur mitt arbete med de så kallade snabbspåren påverkas av de ettåriga uppehållstillstånden.

Asylsystemet har satts under stor press, och regeringen bedömer därför att åtgärder måste vidtas för att tillfälligt anpassa de svenska asylreglerna efter miniminivån enligt EU-rätten och internationella konventioner, samtidigt som kapaciteten i mottagandet och etableringen förbättras.

Det finns en risk för att tidsbegränsade uppehållstillstånd kan ha negativ inverkan på etableringen. En grundförutsättning för en långsiktigt fungerande etablering är dock samtidigt att vi har möjlighet att ge dem som kommer hit ett bra mottagande och goda förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden och i samhället. Därför är det nödvändigt att regeringen agerar för att hantera situationen.

Herr talman! Jag får tacka för det uttömmande svaret. Det bestod väl i huvudsak av en mening som berörde min interpellation. Jag återkommer snart till det.

Bakgrunden till detta är att i den överenskommelse som slöts i höstas mellan regeringen och allianspartierna ingår att många asylsökande får tillfälliga uppehållstillstånd i tre år. Om man lyckas få ett jobb eller om skyddsskälen kvarstår kan det tillfälliga uppehållstillståndet senare omvandlas till ett permanent uppehållstillstånd.

Detta är någonting som mitt parti Liberalerna ställde upp på. Därefter har dock regeringen gått fram med ett eget förslag som innebär att en stor grupp människor inte ska få tillfälliga uppehållstillstånd i tre år utan bara i ett år. Detta går betydligt längre, och det är vi betydligt mer kritiska till av det skälet att hela det system som vi har i Sverige för etablering bygger på att man gör en etableringsplan och går in i olika typer av praktik, svensklärande och annat, och detta uppdrag omfattar två år.

Det är därför inte särskilt märkligt att praktiskt taget alla remissinstanser sågar det här förslaget från regeringen och menar att det kommer att försämra integrationen.

I dag kan det ta sju åtta år för en person att bli redo för arbetsmarknaden i Sverige. Etableringstiden är alltså två år, och nu vill regeringen korta den för framför allt syriska krigsflyktingar till ett år.

Då är frågan: Hur realistiskt är det att en person som har flytt krigets Aleppo ska vara redo för svensk arbetsmarknad efter ett år i Sverige när kanske halva den tiden är väntetid och ungefär halva tiden i slutändan är det som blir faktisk etablering? Det är nere på sex sju eller kanske åtta månader för de här människorna, och det är klart att det blir väldigt svårt att klara det etableringsuppdrag som ändå riksdagen har gett Arbetsförmedlingen och i praktiken ålagt dem.

Man kunde tänka sig att regeringen skulle lyssna på remissinstanserna - på Arbetsförmedlingen, Akademikerförbundet och på alla andra som säger att det blir väldigt svårt att på halva etableringstiden lyckas få en krigsflykting att bli redo för arbetsmarknaden. Då säger regeringen vid presskonferensen i går att de är beredda att sträcka sig från ett år till 13 månader. Herregud, det är ju ingen större förändring, och det är tydligen för att jacka in det här i bidragssystemen, vilket gör att jobbfokus försvinner ännu mer.

Då, herr talman, blir det lite bekymmersamt när jag bemödar mig om att skriva en interpellation på drygt två sidor och svaret från regeringen är knappt en sida, varav halva svaret går ut på att återupprepa mina frågor. Därefter kommer ett stycke som handlar om varför regeringen vill ha en restriktiv lagstiftning. Men det är inte det jag har frågat om, herr talman. Jag är inte intresserad av att veta regeringens argumentation för varför man vill ha en restriktiv asyllagstiftning. Det jag frågar om är vad konsekvenserna av detta blir.

Det enda som regeringen lyckas svara på detta, med en enda mening, är: "Det finns en risk för att tidsbegränsade uppehållstillstånd kan ha negativ inverkan på etableringen." Ja, jag biträder den uppfattningen. Det är bara det att detta är en fullständig kapitulation, Ylva Johansson. Är detta ert enda svar på frågan om vad konsekvenserna för etableringen blir, om konsekvenserna för Arbetsförmedlingens uppdrag, om konsekvenserna för snabbspår? Det kan ha negativ inverkan, svarar regeringen.

Ni har fullständigt kapitulerat inför detta. Ni har inga svar, ingen analys - ingenting.

Herr talman! Jag ska börja med att be Fredrik Malm om ursäkt för det korta svaret. Det har att göra med att processen att ta fram interpellationssvaret har skett parallellt med processen att ta fram den lagrådsremiss som regeringen beslutade om i går. Det har varit svårt att driva parallella processer och gå före med interpellationssvaret innan lagrådsremissen var färdig.

Nu är den färdig, och regeringen tog beslut igår.

Det är så, och det tycker jag inte att man ska sticka under stol med, att korta uppehållstillstånd - och detta är min bedömning - kommer att göra det mycket svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är därför olyckligt med tillfälliga uppehållstillstånd, särskilt korta sådana.

Jag tror att etablering på arbetsmarknaden underlättas av att man har en trygghet i att man ska stanna och att man kan få hit sin familj. Jag tror att det fungerar på det sättet. Man kan inte veta säkert, men det är vad jag tror.

Nu är det så att Sverige har haft permanenta uppehållstillstånd som en huvudregel, och det fanns ett skäl till att ha det på det sättet. Den situation vi upplevde under förra året var dock att vi blev alltmer som en ensam ö med, vad jag tycker, bra regler för uppehållstillstånd. Vi kom att skilja oss väldigt mycket från andra länder inom EU, och detta ledde till att Sverige blev det land inom Europeiska unionen som tog emot absolut allra flest asylsökande, långt fler än Tyskland som var det land som låg tvåa.

Den situationen är inte hållbar, och jag är den första att beklaga att det ser ut så i sammanhållningen och samarbetet inom Europeiska unionen. Den här regeringen har från första dagen varit oerhört engagerad i att försöka påverka andra länder inom EU för att få fler länder att ställa upp på ett mer generöst och bättre asylmottagande så att vi kan se till att verkligen fokusera på att de människor som kommer också ska kunna etablera sig och påbörja sitt nya liv i sitt nya land. Det är den situation vi skulle vilja ha: att vi var många länder som gjorde detta.

Men när vi hamnade i en situation där Sverige blev ensamt om att ha en väsentligt generösare och på många sätt bättre asyllagstiftning än andra länder ledde det till att vi fick ta emot en oproportionerligt stor andel av de flyktingar som kom till EU. Hade EU-länderna ställt upp solidariskt hade vi på ett bra sätt klarat det flyktingmottagande som Europa hade under förra året. Nu har vi inte den situationen, och det är bakgrunden till att regeringen gör dessa förändringar.

Vi ska inte sticka under stol med syftet. Vi tror inte att förändringarna i sig kommer att underlätta etableringen. Vi gör dem för att vi tror att det är nödvändigt för att fler ska söka asyl i ett annat EU-land och färre i Sverige. Det är i sig, i den situation Sverige nu befinner sig i, faktiskt en förutsättning för att vi ska lyckas bra med etableringen.

Det kom 163 000 asylsökande till Sverige förra året. Det finns i dag 180 000 personer i asylsystemet. Det är många.

Det är min bedömning att vi kommer att klara att människor ska få etablera sig i Sverige och komma in på arbetsmarknaden, men Sverige klarar inte att ta emot lika många i år. Därför är det viktigt att vi också har en politik så att fler ska söka asyl i ett annat land och färre i Sverige.

Herr talman! Liberalerna är en del av den överenskommelse som slöts i höstas, och vi delar i mångt och mycket statsrådets uppfattning att Sverige ska ställa upp för människor som flyr. Men Sverige kom till en situation i höstas där läget blev ohanterbart.

När regeringen gick fram unilateralt - bilateralt, det är i alla fall två partier i regeringen - och föreslog till exempel id-kontroller förde Liberalerna betydande interna diskussioner i frågan. Vi accepterade också detta förslag för att Sverige ska klara rådande situation och för att andra EU-länder också ska ta ett större ansvar.

Men, herr talman, det är inte detta min interpellation handlar om. Statsrådets svar är en lång omvärldsbeskrivning av varför regeringen vill ha en så restriktiv asyllagstiftning som möjligt. Min interpellation handlar om vad konsekvenserna blir av detta. Jag noterar att statsrådet fortfarande inte kan svara något annat vad gäller konsekvenserna än att etableringen försämras.

På vilket sätt försämras etableringen? Om tiden för etableringen ska vara ett år i stället för två år, vad är då statsrådets uppfattning att man bör avstå från under etableringstiden? Är det jobbpraktiken som ska få stå tillbaka? Är det svenskundervisningen som ska få stå tillbaka? Är det något annat som ska få stå tillbaka?

Jag ställer också en fråga i min interpellation om hur arbetet med snabbspåren påverkas. Inte heller här har statsrådet lyckats få ur sig något svar. Hur påverkar snabbspåren? Ja, de ska gå ännu snabbare. Det kan vi enas om. Men på vilket sätt? Hur ska ett snabbspår in i läkaryrket, ett snabbspår in i byggsektorn eller ett snabbspår in i handelssektorn påverkas av väsentligt kortare tider? Även här kommer inga konkreta svar.

Jag har förståelse för processerna i Regeringskansliet. Jag förväntar mig ingen doktorsavhandling till svar på min interpellation, men i alla fall några fler resonemang.

Jag tror att både medborgare och alla vi i politiken å ena sidan uppskattar den brutala uppriktigheten från regeringens sida, nämligen att syftet är att stänga gränsen och att andra länder ska ta emot asylsökande. Men å andra sidan räcker det inte. Det svaret statsrådet ger här är i praktiken en kapitulation. Det enda regeringen säger är att det nu kommer så många asylsökande att vi måste kapitulera.

Poängen är att konsekvensen av lagstiftningen inte berör människor som vill komma till Sverige. Den berör människor som är i Sverige, som har fått myndighetsbeslut att de får stanna i Sverige. Den berör människor där regeringen i budgetallokeringar och regleringsbrev har ålagt Arbetsförmedlingen att göra dessa människor redo för arbetsmarknaden. Det enda svaret statsrådet ger är att etableringen kommer att fungera sämre. Det är inget svar till dessa människor, det är inget svar till dem som arbetar på Arbetsförmedlingen och det är inget svar till oppositionen i kammaren.

Herr talman! Låt mig påminna om att det inte var jag som tog upp frågan om id-kontroller. Innan id-kontrollerna infördes var det mycket riktigt så att Liberalerna stödde förslaget. Men när ni röstade i kammaren gjorde ni inte det. Så var det. Ni röstade inte ja till id-kontrollerna. Trots att ni i överläggningarna och samtalen innan hade sagt att ni skulle stödja förslaget gjorde ni inte det i kammaren. Så var det.

Fredrik Malm väljer att misstolka mig. Regeringen inför en mer restriktiv asylpolitik tillfälligt i syfte att färre ska komma hit och fler ska söka asyl i ett annat land samt i syfte att vi ska klara etableringen av alla dem som redan har sökt asyl i Sverige.

Det är inte så att den som redan har fått beslut om uppehållstillstånd påverkas av de nya asylreglerna. Det är för dem som ännu inte har fått beslut. Det gäller inte heller de ensamkommande barn eller barnfamiljer som kom före den 24 november - om jag minns datumet rätt.

De som har flyktingstatus kommer att få ett treårigt tillfälligt uppehållstillstånd. Vi talar nu om vuxna som har kommit utan barn och som inte har flyktingstatus utan är alternativt skyddsbehövande. De kommer att få uppehållstånd först ett år - 13 månader - och sedan en förlängning med ytterligare två år. Det är så det ser ut.

Jag har svarat på frågan. Jag bedömer att det är nödvändigt att ha en restriktivare asylpolitik för att vi ska klara etableringen av dem som redan har kommit till Sverige. Att inte genomföra förändringar och riskera en situation där Sverige tar en lika stor andel av de asylsökande som Sverige gjorde förra året kommer att innebära att vi inte kommer att klara etableringen på ett bra sätt.

Det är två saker som ligger i vågskålen. Korta tillfälliga uppehållstillstånd underlättar inte etableringen - tvärtom. Förutsättningen för att vi ska klara etableringen på ett bra sätt är, som jag bedömer situationen i dag inom EU, att Sveriges asylregler inte skiljer sig alltför mycket från dem som gäller i de andra EU-länderna.

Herr talman! Det blir lite semantiskt ordvrängeri när statsrådet säger att lagstiftningen inte berör dem som redan är här utan de som ska komma hit. Men den berör människor som får ett besked att de har rätt att uppehålla sig i Sverige i ett år. Därmed är de som omfattas av lagstiftningen personer som kommer att vara i Sverige. De kommer att ha fått ett beslut av svenska myndigheter att de får stanna i Sverige. De kommer att finnas inom Arbetsförmedlingens hägn såtillvida att en etableringsplan ska upprättas. Grundtanken är att de ska vara redo för svensk arbetsmarknad efter etableringstiden.

Bekymret är att när etableringstiden blir så kort blir det svårt för dessa människor att vara redo för arbetsmarknaden. Det är inte realistiskt.

Människorna har inte flyktingskäl, säger statsrådet. Det är delvis en sanning med modifikation. I huvudsak handlar det om människor som har lämnat Syrien. Om de sedan inte är konventionsflyktingar utan betraktas som alternativt skyddsbehövande inom de kategorier som finns måste vi ändå vara på det klara med vilka som omfattas av förändringen. Det är människor som har lämnat Syrien.

Herr talman! Jag är också brutalt uppriktig. Min uppfattning är att det är i stort sett orealistiskt att dessa personer ska vara redo för att få ett arbete till avtalsenlig lön i Sverige efter 13 månader. Det är orealistiskt.

Jag hade förväntat mig att statsrådet och regeringen skulle ha någon sorts idé eller plan för hur man kan underlätta etableringen för dessa personer, men jag har förstått att den inte finns.

Herr talman! Det är väl tyvärr stor risk, Fredrik Malm, att det efter 13 månader inte är ett sådant läge i Syrien att man kan åka tillbaka. Då får man ett nytt tillfälligt uppehållstillstånd. Vi önskar alla att det ska bli fred i Syrien och att människor ska kunna återvända, men prognosen för att det ska ske inom 13 månader är tyvärr ganska dålig. Då blir det en förlängning - man får ytterligare ett uppehållstillstånd på två år.

Herr talman! Jag tycker att det är lite synd att Fredrik Malm för en så pass polemisk diskussion om detta. Det här är ett svårt läge. Sverige befann sig under förra året i ett svårt läge. Vi kände oss tvingade till att vidta restriktiva åtgärder som vi inte hade önskat. Om andra länder hade ställt upp på ett annat sätt hade vi inte behövt göra det. Om fler länder hade gett permanenta uppehållstillstånd till dem som flyr och får uppehållstillstånd hade vi haft en annan situation. Det här uppstod ur att Sverige blev ensamt om sitt regelverk. Andra länder har en väsentligt lägre ambitionsnivå när det gäller asyllagstiftningen, och det är det som gör att Sverige har tvingats till detta.

Vi står inför stora utmaningar. Det kommer att vara svårt - svårare, tror jag - för Arbetsförmedlingen att arbeta med och motivera personer som har ett kortare uppehållstillstånd. Det är sådana frågor som vi nu arbetar med tillsammans med Arbetsförmedlingen - hur det ska utformas och hur vi ska jobba med snabbspåren.

Jag vill ändå poängtera att väldigt många av dem som kommer att finnas i etableringsuppdrag även fortsättningsvis kommer att ha permanenta uppehållstillstånd och att många kommer att ha tillfälliga uppehållstillstånd på tre år.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Désirée Pethrus har frågat mig om jag delar hennes bild att det stora antalet asylsökande i Sverige är en utmaning och hur jag tänker arbeta för att förbättra förutsättningarna för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden. Hon har också frågat mig hur jag avser att verka för att förkorta tiden i arbetsmarknadsåtgärder till anställning utan stöd samt hur jag ser på möjligheten att införa introduktionsanställningar av den typ som Kristdemokraterna föreslagit.

Verkligheten förändras just nu snabbt inför våra ögon. Sveriges befolkning växer betydligt snabbare än tidigare förväntat, och det stora antalet asylsökande kommer framöver att påverka både arbetskraften och arbetslösheten. På kort sikt innebär det utmaningar.

Utvecklingen på arbetsmarknaden är just nu stark enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar. Sysselsättningen ökar i god takt, främst bland utrikes födda, samtidigt som arbetslösheten tydligt minskar, inte minst bland ungdomar.

För att korta tiden från ankomst till arbete reformeras arbetet för nyanländas etablering. I budgetpropositionen, som riksdagen ställt sig bakom, föreslog regeringen ett antal investeringar som ska leda till en snabbare etablering på arbetsmarknaden, däribland förstärkta arbetsmarknadsinriktade insatser, validering och en rejäl höjning av ersättningen till kommunerna för mottagande av nyanlända. Regeringen har även gjort satsningar på kunskapslyftet som innebär både en kraftig utökning av antalet utbildningsplatser och åtgärder som syftar till högre kvalitet inom utbildning för vuxna.

Regeringens samtal med arbetsmarknadens parter, Arbetsförmedlingen och andra berörda myndigheter för att skapa så kallade snabbspår in på arbetsmarknaden för nyanlända inom etableringsuppdraget har lett till att flera snabbspår redan har presenterats. I februari påbörjades snabbspår för kockar, slaktare/styckare, hälso- och sjukvårdsyrken samt lärare och förskollärare. Regeringen ser positivt på att dessa insatser kommer att komma både kvinnor och män till del.

Ytterligare en viktig del i arbetet med att stärka nyanländas etablering är lagen om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning, som trädde i kraft nu i mars. Lagen innebär att kommuner som har en jämförelsevis god arbetsmarknad, stor befolkning, lågt mottagande och förhållandevis få asylsökande kommer att få ta emot fler nyanlända än kommuner med sämre förutsättningar. Fler nyanlända kommer alltså att komma till kommuner där det finns goda etableringsförutsättningar.

Jag vill också framhålla betydelsen av att regeringen och Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna har enats kring nödvändiga insatser för att dels säkra förmågan i det svenska mottagandet av asylsökande, dels stärka etableringen av nyanlända. I överenskommelsen föreslås bland annat åtgärder för snabbare och bättre etablering på arbetsmarknaden för nyanlända invandrare.

Det är min uppfattning att det kommer att krävas ytterligare insatser för att skapa snabbare etablering på arbetsmarknaden, och regeringen arbetar med detta.

Att varaktigt minska arbetslösheten och öka sysselsättningen är en av regeringens viktigaste uppgifter. För att nå målsättningen görs investeringar i jobben genom regeringens jobbagenda som består av tre delar: investeringar i bostäder, klimatomställning och infrastruktur samt en aktiv närings- och innovationspolitik för fler och växande företag och investeringar i kompetens och matchning.

Jag delar inte Désirée Pethrus uppfattning att en anställning med stöd skulle vara ett misslyckande för nyanländas etablering eller för den delen för långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden. Det är en viktig ingång som, i högre grad än andra arbetsmarknadspolitiska insatser, leder till självförsörjning och fotfäste på arbetsmarknaden. Subventionerade anställningar ger den arbetsgemenskap, språkutveckling och självkänsla som Désirée Pethrus lyfter fram i sin interpellation. Det är med andra ord en riktig anställning med riktig lön.

Jag är inte beredd att lämna den svenska modellen och införa introduktionsanställningar av den typ som Kristdemokraterna föreslagit. Det är arbetsmarknadens parter som sköter lönebildningen i Sverige, inte regeringen.

Däremot har regeringen, som jag redogjort för, genomfört en mängd åtgärder för att inom ramen för den svenska modellen underlätta inträdet på arbetsmarknaden för nyanlända med låg utbildning och unga med bristande utbildningsbakgrund. Vi avser också att utvidga yrkesintroduktionsanställningar till att även omfatta nyanlända invandrare över 25 år, vilket just nu bereds inom Regeringskansliet.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det här blir en fortsättning på den förra debatten, kan man säga.

Majoriteten av alla partier i Sverige är för reglerad invandring, tror jag. Det innebär att vi inte har möjlighet att hjälpa alla. I sådana fall skulle vi kunna ta bort alla visumkrav som vi har för andra länder och så vidare.

De som drabbas mest när våra system kollapsar inför en för hög migration är de som mest behöver samhällets hjälp. Det är de som drabbas - de som behöver socialtjänst och olika bidrag, som är bostadslösa och så vidare.

Men om vi inte får alla de nyanlända in i arbete kommer ju krisen att förvärras ytterligare för dem som har stora problem redan i dag och som har behov av våra sociala välfärdstjänster.

Därför har jag ställt den här interpellationen. Jag tycker att det är viktigt, och jag tycker inte att regeringen riktigt responderar på behovet av att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. Det är någonting som väldigt många, bland annat Konjunkturinstitutet, Arbetsmarknadspolitiska rådet och Finanspolitiska rådet, tar upp - även flera partier inklusive Kristdemokraterna här i riksdagen.

Vi har för höga ingångslöner som ett hinder, främst för personer med lägre utbildning och sämre språkkunskaper. Vi kan se att bland dem som har varit i Sverige i åtta är arbetslösheten i dag fortfarande 40 procent. Det här är naturligtvis någonting som vi måste göra någonting åt.

Vi kan titta på siffrorna. Först kommer man in som asylsökande, och nu kan det ta upp till två år innan man får ett beslut om uppehållstillstånd. När man sedan har fått ett beslut om uppehållstillstånd går man in i etableringsfasen. Tittar vi på hur det ser ut efter etableringsfasen ser vi att det efter tre månader bara är 5 procent som har en riktig anställning utan stöd.

Statsrådet måste väl ändå inse att det här är ohållbart för samhället. Vi måste mycket snabbare få in personer i riktiga arbeten. Ett jobb handlar ju inte bara om att få ekonomisk ersättning, utan det handlar som statsrådet sa om arbetsgemenskap, språkutveckling och så vidare.

Vi menar att arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som statsrådet vurmar för, visst kan vara nödvändiga. Men etableringsfasen har ju visat att vi håller på för mycket med utbildningar och för mycket med olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som resulterar i att människor inte kommer ut i egna arbeten utan i stöd.

Det är det här vi menar måste förändras, och därför har vi föreslagit introduktionsanställning som en del. Där har statsrådet faktiskt svarat fel, för statsrådet säger att vi lägger oss i lönesättningen. Det gör vi inte. Vi säger att man kan ha 25 procent utbildningstid och jobba 75 procent. 25 procent är alltså utbildningstid, och då får man 75 procent av den lägsta kollektivavtalsenliga lönen. Det innebär att vi inte kommer att röra i kollektivavtalen.

Man undrar ju: Hur ser egentligen statsrådet på effekten av alla de här arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, och varför är statsrådet inte beredd att sänka trösklarna och se att ingångslönerna har en effekt på arbetsmarknaden?

Herr talman! Jag instämmer i det som Désirée Pethrus började med. Det här är en av de viktigaste frågorna. Det är klart att vi kommer att behöva ha många debatter om detta, för det är en stor utmaning som Sverige står inför - så är det. Det kommer att prägla den politiska debatten, tror jag, under en längre tid. Min uppfattning är också att vi kommer att behöva göra fler saker än vad vi har gjort hittills. Därför är det bra att vi kan diskutera olika lösningar.

På några punkter håller jag inte med Désirée Pethrus. Jag håller inte med om att det är för många som deltar i utbildning i dag i etableringsuppdraget. Det är några få procent som deltar i utbildning. Det är väldigt lite i förhållande till att det är ungefär 30 procent av dem som kommer hit som har en mycket låg utbildningsnivå. Det vore rimligt, tycker jag, att satsa mycket mer på utbildning än vad som har skett hittills inom etableringsuppdraget, och det är en av de saker som vi arbetar med.

Jag tror också att det för många individer är bra om man kan kombinera utbildning och arbete, att det inte är heltidsstudier utan att man kombinerar det med att vara på en arbetsplats, i arbete eller praktik, under etableringstiden. Alla kombinationer av utbildning och arbete välkomnar jag. Jag tror att det är bra att göra det. Vi arbetar med att utvidga yrkesintroduktionsanställningarna, som just innebär 75 procents arbete och 25 procents utbildning, lärande på arbetsplatsen, också till nyanlända. Det är en del av det som ingår i överenskommelsen mellan bland annat våra partier.

Det är nödvändigt, herr talman, att sänka lönekostnaderna för många av dem som har svårt att komma in på arbetsmarknaden - absolut. Det är verkligen nödvändigt att göra det, och det gör vi också i dag. Med de stöd som finns i dag betalar en arbetsgivare väldigt lite i lönekostnad för en nyanländ. Jag tycker att det är väl motiverat.

Jag delar inte uppfattningen att arbete med lönestöd inte skulle vara ett riktigt arbete. Det är en av de arbetsmarknadspolitiska insatser som man genom forskning och erfarenhet vet har bäst effekt: att människor får ett riktigt arbete med lönestöd. Väldigt många går sedan över till ett arbete utan lönestöd. Det tycker jag är bra.

Att det första arbete som man får i Sverige är ett arbete med lönestöd ser jag inte som ett misslyckande. Däremot menar jag att det är på tok för få som går vidare till arbete och studier inom två år. Nu har andelen börjat öka, trots att vi har många fler i etableringsuppdraget, men det är fortfarande en förfärande låg andel. Jag tycker inte att man kan acceptera att så många går vidare från etableringsuppdraget ut i arbetslöshet. Det är ett av skälen till att regeringen nu jobbar med förändringar av den etableringsreform som genomfördes av den gamla regeringen. Det finns delar i den som är bra, men det finns delar i den som inte är bra. Etableringslotsarna var en sådan sak, som vi har tagit bort. Jag tror att det var helt fel att satsa på samma åtgärd för alla oavsett bakgrund, till exempel utbildningsbakgrund.

Vi jobbar nu också med andra förändringar av etableringsuppdraget för att skapa större flexibilitet och för att kunna öka andelen som går vidare till arbete och studier efter etableringsperioden.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag tror ändå inte att vi är riktigt överens. När vi pratar om utbildning tror jag att vi alla är överens om att många som kommer hit behöver utbildning. En stor andel som kommer i dag har dessvärre inte högre utbildning, inte ens gymnasial utbildning. Alla kommer inte heller, precis som Arbetsförmedlingen skrev i någon skrift, att kunna tillgodogöra sig den typen av utbildning. Vi behöver få in personerna snabbt i arbete.

Man kan då titta på utbildningsinsatser. Jag tror att statsrådet har sett till exempel Riksrevisionens utredning av Volvo Cars insatser. När man friställde personer fick de gå in i olika utbildnings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det man kunde se var att det försenade inträdet på arbetsmarknaden. De som inte deltog i de här utbildningarna kom snabbare in i arbete.

Jag har också själv börjat revidera och tänka på detta. Risken är att vi genom alla våra åtgärder låser in personer som faktiskt skulle kunna komma ut i arbete. Finessen med introduktionsanställningar, som vi föreslår från Kristdemokraterna, är att det inte krävs att man först har varit arbetslös en viss tid, si och så, eller att man är i en viss ålder, si och så. Det krävs inte att Arbetsförmedlingen administrerar introduktionsanställningen, utan detta gäller alla arbetsgivare som säger: Jag har ett jobb, men jag inser att du kanske inte kan språket. Du kanske inte förstår hur det här jobbet funkar. Vi ger dig en chans.

Det är inget regelkrångel. Vi måste vara mycket mer flexibla och komma på nya idéer. Vi har inte råd att anställa arbetsförmedlare som ska ta hand om alla som nu har kommit. Vi måste hitta andra alternativ.

Herr talman! Vi ska inte lägga oss i lönebildningen, men vi måste se till att hitta möjligheter. Det är precis det som vi föreslår när det gäller introduktionsanställning. Det handlar om att ge arbetsgivarna en möjlighet när de ser: Det kommer att ta längre tid än kanske ett halvår för mig att fatta ett beslut om huruvida den här personen ska få fortsätta. Det kommer att ta längre tid.

Vi vet att många har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden, framför allt de som inte har någon högre utbildning. Här måste vi hitta det som vi kanske mer tycker handlar om ett snabbspår. Det som statsrådet säger om snabbspår är bra. Jag vet inte hur många som nu kommer in i snabbspår. Men från Kristdemokraternas sida tror vi att det är bättre att underlätta för företagare att själva anställa.

Jag tror också att vi behöver komma in mycket tidigare. Vi behöver komma in redan under asylprövningstiden. Vi kan inte ha människor först två år i passivitet i väntan på ett uppehållstillstånd. Sedan går de in i alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder i två år. Efter fyra fem år har jättefå kommit i anställning. Det går inte. Vi står inför en utmaning som är historisk, som jag tror att statsrådet själv sa i går. Inte sedan efter andra världskriget har vi haft en så här stor mängd nya personer som har kommit till Sverige.

Låt oss vara öppna för olika insatser! I dag föreslår mitt parti och min partiledare en form av ny anställning. Där är det mer stöd till kommunerna. Det är 6 200 tjänster för vårdservice. Det är ett sätt att försöka förenkla. Det gäller tjänster där inte sjuksköterskorna behöver involveras, utan andra servicenära vårdtjänster kan komma i fråga. Det här är någonting som det redan jobbas med ute på olika utbildningsföretag. Det skulle vara intressant att höra hur statsrådet ser på det.

Herr talman! När man diskuterar med Désirée Pethrus är det trevligt på många sätt. Désirée Pethrus säger nu att Kristdemokraterna inte vill att politiker ska lägga sig i lönebildningen. Jag välkomnar det. Det är mycket bra om vi kan vara överens om det. Jag är också helt överens om att vi måste minska regelkrånglet. Det är alldeles för svårt för arbetsgivare att använda de olika stöd som Arbetsförmedlingen har, och de är alldeles för många. Här behöver det göras förenklingar för att det ska bli enkelt att använda dessa.

Men låt mig ändå påminna om att det var precis det här som den gamla regeringen införde. Det är faktiskt ganska mycket regelkrångel och väldigt många olika anställningsstöd. När den gamla regeringen styrde hade man en åtgärd inom etableringsuppdraget, och det var etableringslots. Det fick alla, och det blev hårt kritiserat. Och under den gamla regeringens tid hade man i princip inte tidiga insatser under asyltiden.

Det ändrar vi nu. Vi ändrar på etableringsuppdraget. Vi har satsat stort på tidiga insatser. Jag tror att vi kommer att behöva göra ännu mer, så att man använder asyltiden på bästa sätt. Och vi har individualiserat det sätt som man möter människor på.

Men jag välkomnar tonläget från Désirée Pethrus. Jag tror och hoppas att vi kommer att kunna ha ett gott samarbete och utveckla mer när det gäller de många olika lösningar som måste till för att människor ska komma in på arbetsmarknaden. Eftersom de individer som kommer hit är väldigt olika och har väldigt olika förutsättningar måste också insatserna vara olika och individuellt utformade.

Herr talman! Låt mig ändå få nämna en sak där vi skiljer oss åt. Désirée Pethrus gör en jämförelse med uppsagda Volvoarbetare. Det är faktiskt väldigt stor skillnad jämfört med många av dem som nu kommer till Sverige. Det är ungefär 30 procent som har en högre utbildning, en eftergymnasial utbildning. Det är ungefär 30 procent som har en utbildning som motsvarar ungefär gymnasienivå. Och det är ungefär 30 procent med en låg utbildning. Lite grovt kan man dela upp det på det sättet.

När vi tittar på vilka grupper som deltar i utbildning ser vi att det är de högutbildade. De lågutbildade deltar nästan inte alls. Samtidigt vet vi att de som kommer hit är unga, mycket unga. Vi har en stor andel mellan 20 och 30 år, och vi har en ännu större andel som går i skolan.

Det är klart att vi ska satsa på utbildning för ungdomar. De ska jobba här under ett långt liv och kunna etablera sig här. Självklart är det rätt att satsa på utbildning. Det är inte den enda lösningen, men när jag ser på vilken låg andel som deltar i utbildning i etableringsuppdraget och när jag vet hur utbildningsbakgrunden ser ut blir jag lite förskräckt.

Alla ska inte in i utbildning, men bara några få procentenheter som deltar i utbildning är väldigt lågt givet att det är en ung befolkning som kommer hit och att många har en låg utbildningsnivå. Vi kommer att behöva satsa mer på utbildning.

Men vi behöver också se att det ska vara enkelt för arbetsgivare att anställa och att det inte ska vara för dyrt eftersom arbetsgivaren ofta tar på sig uppdraget att lära upp i yrket, lära ut hur det fungerar på en svensk arbetsplats och träna språket. Självklart är det då rimligt att lönekostnaden är lägre än för en person som redan har dessa kompetenser.

Herr talman! Arbetslösheten bland utrikesfödda är nu 21,8 procent medan den är 4,8 procent för inrikesfödda. Det är en utmaning som är dramatisk, och där förväntar vi oss att regeringen agerar.

Alliansregeringen gjorde en hel del olika insatser: instegsjobben, nystartsjobben och jobbskatteavdraget, som uppskattades av bland andra Finanspolitiska rådet därför att det gav incitament till arbete. Vi införde en helt ny arbetsmarknad inom RUT- och ROT-tjänsterna. Där har regeringen backat och insett att vi kommer att behöva dem. Det är bra, men jag tror att vi kommer att behöva utveckla dem ytterligare.

Statsrådet säger att vi måste satsa mer på utbildning och att det är synd att lågutbildade deltar väldigt lite i utbildningarna i dag. Det är möjligt att vi kan få in fler i utbildningsinsatser, men vi måste klara den utmaningen utan att få för stora utgifter. Vi har redan fått öka budgeten med 25-30 miljarder för den invandring som vi hade under hösten. Om vi ska klara av att få servicen och hela välfärden att fungera måste vi få igång arbetsmarknaden även för dem som kommer hit och inte har någon typ av gymnasial utbildning. Vi måste få dem i arbete snabbt.

Jag hoppas och tror att regeringen inser att det behövs en helt ny jobbsektor, och därför föreslår vi introduktionsanställningar. Vi tror att det är ett nytt sätt att minska regelkrånglet och se till att arbetsgivarna snabbt kan anställa till en lägre kostnad, utan att staten ska behöva vara med och finansiera. Vi har inte råd att gå in och finansiera alla tjänster, nystartsjobb, instegsjobb och så vidare.

Släpp regelkrånglet, och låt företagarna själva få hitta olika anställningsmöjligheter för dem som kommer!

Herr talman! Vi jobbar med att ta bort en del av det regelkrångel som infördes av den gamla regeringen.

Désirée Pethrus säger att den gamla regeringen gjorde många saker. Det gjorde den. Man satsade oerhört stort på skattesänkningar, och man lade väldigt många miljarder på att sänka arbetsgivaravgiften för ungdomar. Det var olika åtgärder som man sa skulle lösa arbetslösheten. Problemet var att de inte gjorde det, utan det är nu arbetslösheten sjunker, det är nu jobben växer till, det är nu tillväxten är stark och det är nu utrikesfödda i väldigt stor utsträckning får jobb. Det är den grupp som växer till i sysselsättning allra starkast, och det gäller särskilt utrikesfödda kvinnor.

Det beror naturligtvis inte enbart på regeringens politik utan också på andra delar. Men man ska kanske vara lite försiktig med att slå sig för bröstet över en politik som faktiskt inte löste och hanterade arbetslösheten eller nyanländas etablering på arbetsmarknaden, trots att vi under den gamla regeringens tid hade väldigt många färre att arbeta med.

Herr talman! Jag återkommer igen till att jag välkomnar tonläget från Désirée Pethrus. Jag hoppas och tror att vi kommer att kunna en fortsatt konstruktiv dialog om de ytterligare åtgärder som kommer att behövas - den uppfattningen delar jag - inte minst för de personer som har låg utbildningsnivå med sig och som kanske inte ens har tidigare erfarenhet av yrkesarbete. Där måste det till särskilda lösningar.

Tack för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Rasmus Ling och Leif Jakobsson har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att arbetstagare på den danska sidan inte ska ha sämre villkor för att beviljas bolån än arbetstagare på den svenska sidan.

Från ett konsumentperspektiv är det viktigt att arbetstagare har möjlighet att söka bolån hos banker och andra institut som beviljar bolån. Det är däremot upp till instituten att utifrån gällande regler göra en korrekt kreditbedömning enligt de bedömningskriterier och den kreditrisk som institutet har fastställt. Att exakt reglera hur institutens kreditbedömning ska ske är varken rimligt eller rätt väg att gå.

Innan jag redogör för de åtgärder som regeringen vidtar vill jag betona att flera av de åtgärder i form av gräns- och id-kontroller som vidtagits i Öresundsregionen med anledning av flyktingsituationen är av tillfällig natur, även om de kan förlängas.

När det gäller konsumentperspektivet, som jag inledningsvis berörde, bedriver regeringen arbete på flera områden i syfte att bland annat öka valmöjligheten för kunderna.

I svensk rätt gäller redan att kreditgivare från andra länder kan få tillgång till uppgifter ur kreditupplysningsföretagens databaser i Sverige.

Enligt det så kallade bolånedirektivet, som nu genomförs i Europa, ska även svenska kreditgivare som lämnar bostadskrediter få motsvarande tillgång till utländska databaser. Bolånedirektivet innehåller dessutom särskilda bestämmelser om bostadskrediter i utländsk valuta. Det innebär bland annat att kreditgivare ska erbjuda konsumenter som tar lån i utländsk valuta ett skydd mot de valutakursrisker som de utsätts för och särskilda varningar om sådana risker. Konsumentskyddet på området förbättras alltså nu.

Den 10 december 2015 offentliggjorde vidare Europeiska kommissionen en grönbok om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag. Grönboken eftersträvar att identifiera och riva barriärer i syfte att skapa en välfungerande inre marknad för finansiella tjänster och produkter till privatpersoner och mindre företag.

Målet är att det ska bli enklare för företag och kunder att verka gränsöverskridande, vilket ska leda till ökade valmöjligheter, bättre konkurrens, fler jobb och ökad tillväxt.

Kommissionen är särskilt intresserad av vilka möjligheter digitaliseringen kan bidra med för att underlätta gränsöverskridande handel.

Regeringen har välkomnat kommissionens grönbok och kommunicerat att regeringen ställer sig positiv till initiativ som har till syfte att främja den gränsöverskridande handeln, öka konkurrensen, stärka den inre marknaden och öka valmöjligheten för kunderna.

Inom ramen för arbetet med grönboken överväger den svenska regeringen bland annat behovet och nyttan av mer tillgängliga system för person- och kreditinformation.

Kommissionen har för avsikt att presentera konkreta förslag under sommaren 2016 men kommer under våren att diskutera konsultationssvaren och de prioriterade områdena.

Sverige är därför i allra högsta grad involverat i arbetet med att identifiera och riva barriärer i syfte att skapa en välfungerade inre marknad för finansiella tjänster och produkter till bland annat privatpersoner.

Talmannen meddelade att Leif Jakobsson, som framställt en av interpellationerna, var förhindrad att delta i överläggningen.

Herr talman! Rasmus Ling och Leif Jakobsson har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att arbetstagare på den danska sidan inte ska ha sämre villkor för att beviljas bolån än arbetstagare på den svenska sidan.

Från ett konsumentperspektiv är det viktigt att arbetstagare har möjlighet att söka bolån hos banker och andra institut som beviljar bolån. Det är däremot upp till instituten att utifrån gällande regler göra en korrekt kreditbedömning enligt de bedömningskriterier och den kreditrisk som institutet har fastställt. Att exakt reglera hur institutens kreditbedömning ska ske är varken rimligt eller rätt väg att gå.

Innan jag redogör för de åtgärder som regeringen vidtar vill jag betona att flera av de åtgärder i form av gräns- och id-kontroller som vidtagits i Öresundsregionen med anledning av flyktingsituationen är av tillfällig natur, även om de kan förlängas.

När det gäller konsumentperspektivet, som jag inledningsvis berörde, bedriver regeringen arbete på flera områden i syfte att bland annat öka valmöjligheten för kunderna.

I svensk rätt gäller redan att kreditgivare från andra länder kan få tillgång till uppgifter ur kreditupplysningsföretagens databaser i Sverige.

Enligt det så kallade bolånedirektivet, som nu genomförs i Europa, ska även svenska kreditgivare som lämnar bostadskrediter få motsvarande tillgång till utländska databaser. Bolånedirektivet innehåller dessutom särskilda bestämmelser om bostadskrediter i utländsk valuta. Det innebär bland annat att kreditgivare ska erbjuda konsumenter som tar lån i utländsk valuta ett skydd mot de valutakursrisker som de utsätts för och särskilda varningar om sådana risker. Konsumentskyddet på området förbättras alltså nu.

Den 10 december 2015 offentliggjorde vidare Europeiska kommissionen en grönbok om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag. Grönboken eftersträvar att identifiera och riva barriärer i syfte att skapa en välfungerande inre marknad för finansiella tjänster och produkter till privatpersoner och mindre företag.

Målet är att det ska bli enklare för företag och kunder att verka gränsöverskridande, vilket ska leda till ökade valmöjligheter, bättre konkurrens, fler jobb och ökad tillväxt.

Kommissionen är särskilt intresserad av vilka möjligheter digitaliseringen kan bidra med för att underlätta gränsöverskridande handel.

Regeringen har välkomnat kommissionens grönbok och kommunicerat att regeringen ställer sig positiv till initiativ som har till syfte att främja den gränsöverskridande handeln, öka konkurrensen, stärka den inre marknaden och öka valmöjligheten för kunderna.

Inom ramen för arbetet med grönboken överväger den svenska regeringen bland annat behovet och nyttan av mer tillgängliga system för person- och kreditinformation.

Kommissionen har för avsikt att presentera konkreta förslag under sommaren 2016 men kommer under våren att diskutera konsultationssvaren och de prioriterade områdena.

Sverige är därför i allra högsta grad involverat i arbetet med att identifiera och riva barriärer i syfte att skapa en välfungerade inre marknad för finansiella tjänster och produkter till bland annat privatpersoner.

Talmannen meddelade att Leif Jakobsson, som framställt en av interpellationerna, var förhindrad att delta i överläggningen.

Herr talman! Det är glädjande att regeringen ser positivt på gränsöverskridande handel, pendling, tjänster och valmöjligheter. Det är också bra och viktigt att man ser potentialen i digitaliseringen, inte minst ur perspektivet med gränsöverskridande arbetsmarknad.

Det är också bra att stärka möjligheterna att bo och jobba i olika länder. Det är många som bor på den svenska sidan av Öresund och har ett jobb i Danmark.

För en tid sedan kunde vi läsa i Sydsvenskan att den statliga banken SBAB inte längre beviljar lån till kunder som jobbar i Danmark. Det var oroande att läsa detta. Det drabbar enskilda på ett avgörande sätt. Att kunna få lån till sin bostad är ju fundamentalt. Det sänder också negativa och tråkiga signaler till dem som inte jobbar på den danska sidan men som skulle kunna tänka sig att göra det. Därför är det en viktig fråga att ta itu med.

Att EU vidtar de åtgärder som statsrådet redogör för är välkommet. Det är bra att regeringen har välkomnat den grönbok som kommissionen lanserade i december. Jag förväntar mig därför att regeringen noga bevakar utvecklingen.

Herr talman! Danmark har ett delvis annorlunda system på arbetsmarknaden. Man har en flexicuritymodell som kombinerar större flexibilitet med större trygghet.

Det finns för- och nackdelar med ett sådant system. Nackdelen är att det är lättare att säga upp någon eller att sägas upp. Fördelen är att trygghetssystemet är mer generöst. Till skillnad från i Sverige kan man få akassa efter en kortare period även om man själv väljer att säga upp sig. Detta har inneburit att Danmark har haft lättare att få in unga och nyanlända på arbetsmarknaden. Dock har Danmark haft större problem att återhämta sig efter finanskrisen.

Oavsett hur arbetsmarknadssystemen ser ut är det inte bra att man missgynnas genom att riskera att inte få låna till en bostad.

Jag tackar för svaret och skickar med att regeringen ska följa upp EU:s grönbok noga för att underlätta för finansiella tjänster över landsgränserna. Regeringen ska också på olika områden underlätta för handel, resande och arbete med våra grannländer, oavsett om det gäller möjligheten att köpa hus eller lägenhet, resa smidigt och fritt, driva företag, studera eller annat.

Vi har en Nordenminister, men det innebär inte att det inte finns ett perspektiv på sådana här frågor hos samtliga eller åtminstone de allra flesta statsråd.

Herr talman! Det är glädjande att regeringen ser positivt på gränsöverskridande handel, pendling, tjänster och valmöjligheter. Det är också bra och viktigt att man ser potentialen i digitaliseringen, inte minst ur perspektivet med gränsöverskridande arbetsmarknad.

Det är också bra att stärka möjligheterna att bo och jobba i olika länder. Det är många som bor på den svenska sidan av Öresund och har ett jobb i Danmark.

För en tid sedan kunde vi läsa i Sydsvenskan att den statliga banken SBAB inte längre beviljar lån till kunder som jobbar i Danmark. Det var oroande att läsa detta. Det drabbar enskilda på ett avgörande sätt. Att kunna få lån till sin bostad är ju fundamentalt. Det sänder också negativa och tråkiga signaler till dem som inte jobbar på den danska sidan men som skulle kunna tänka sig att göra det. Därför är det en viktig fråga att ta itu med.

Att EU vidtar de åtgärder som statsrådet redogör för är välkommet. Det är bra att regeringen har välkomnat den grönbok som kommissionen lanserade i december. Jag förväntar mig därför att regeringen noga bevakar utvecklingen.

Herr talman! Danmark har ett delvis annorlunda system på arbetsmarknaden. Man har en flexicuritymodell som kombinerar större flexibilitet med större trygghet.

Det finns för- och nackdelar med ett sådant system. Nackdelen är att det är lättare att säga upp någon eller att sägas upp. Fördelen är att trygghetssystemet är mer generöst. Till skillnad från i Sverige kan man få akassa efter en kortare period även om man själv väljer att säga upp sig. Detta har inneburit att Danmark har haft lättare att få in unga och nyanlända på arbetsmarknaden. Dock har Danmark haft större problem att återhämta sig efter finanskrisen.

Oavsett hur arbetsmarknadssystemen ser ut är det inte bra att man missgynnas genom att riskera att inte få låna till en bostad.

Jag tackar för svaret och skickar med att regeringen ska följa upp EU:s grönbok noga för att underlätta för finansiella tjänster över landsgränserna. Regeringen ska också på olika områden underlätta för handel, resande och arbete med våra grannländer, oavsett om det gäller möjligheten att köpa hus eller lägenhet, resa smidigt och fritt, driva företag, studera eller annat.

Vi har en Nordenminister, men det innebär inte att det inte finns ett perspektiv på sådana här frågor hos samtliga eller åtminstone de allra flesta statsråd.

Herr talman! Gränshinder är en prioriterad fråga för regeringen. Det finns ett aktivt arbete i form av ett gränshinderråd där man tillsammans med de andra nordiska länderna betar av hinder efter hinder och tittar på vad som behöver göras konkret för att få en smidig pendling på avstånd som faktiskt är som att pendla från Uppsala till Stockholm.

Det handlar inte om människor som veckopendlar eller som någon gång emellanåt jobbar i ett annat land, utan det är en daglig pendling och ett liv där man ska få ihop att hämta och lämna sina barn, betala sina räkningar och ha kontakt med sin bank - ett helt vanligt vardagsliv.

Det är därför glädjande att regeringen prioriterar att beta av gränshindren. Men en prioritering som också måste vara tydlig är att se till att nya gränshinder inte uppstår. Vi har genom åren sett att i takt med att vi betar av gränshinder tillkommer det nya gränshinder.

Nu finns ett strukturerat arbete på Regeringskansliet för att se till att nya gränshinder inte uppstår. Det är väldigt bra, och det vill jag särskilt tacka regeringen och ministern för.

När det gäller att få ihop vardagslivet gör sådana här åtgärder från enskilda aktörer det ännu lite svårare att gränspendla. Det gör att vi i förlängningen riskerar att gå miste om den positiva utveckling som vi kan få genom att bygga en gemensam region, till exempel runt Öresund.

Jag ifrågasätter inte ministerns beskrivningar i svaret; det är ett bra svar. Vi behöver dock ha en strategi för att hantera de frågor som vi inte kan hantera genom lagstiftning. Vi måste också ha en strategi för hur vi gemensamt med andra aktörer ser till att prioritera de människor som pendlar över gränserna och som på det sättet bidrar till hela landets utveckling.

Det är bra att regeringen prioriterar frågan. Det vore också bra om ministern skickade en tydlig signal om att det agerande vi nu ser försvårar gränspendlingen och att det i sin tur är oroväckande för utvecklingen i våra gränsregioner. Det är bra att vi är både lagstiftande och opinionsbildande.

Herr talman! Gränshinder är en prioriterad fråga för regeringen. Det finns ett aktivt arbete i form av ett gränshinderråd där man tillsammans med de andra nordiska länderna betar av hinder efter hinder och tittar på vad som behöver göras konkret för att få en smidig pendling på avstånd som faktiskt är som att pendla från Uppsala till Stockholm.

Det handlar inte om människor som veckopendlar eller som någon gång emellanåt jobbar i ett annat land, utan det är en daglig pendling och ett liv där man ska få ihop att hämta och lämna sina barn, betala sina räkningar och ha kontakt med sin bank - ett helt vanligt vardagsliv.

Det är därför glädjande att regeringen prioriterar att beta av gränshindren. Men en prioritering som också måste vara tydlig är att se till att nya gränshinder inte uppstår. Vi har genom åren sett att i takt med att vi betar av gränshinder tillkommer det nya gränshinder.

Nu finns ett strukturerat arbete på Regeringskansliet för att se till att nya gränshinder inte uppstår. Det är väldigt bra, och det vill jag särskilt tacka regeringen och ministern för.

När det gäller att få ihop vardagslivet gör sådana här åtgärder från enskilda aktörer det ännu lite svårare att gränspendla. Det gör att vi i förlängningen riskerar att gå miste om den positiva utveckling som vi kan få genom att bygga en gemensam region, till exempel runt Öresund.

Jag ifrågasätter inte ministerns beskrivningar i svaret; det är ett bra svar. Vi behöver dock ha en strategi för att hantera de frågor som vi inte kan hantera genom lagstiftning. Vi måste också ha en strategi för hur vi gemensamt med andra aktörer ser till att prioritera de människor som pendlar över gränserna och som på det sättet bidrar till hela landets utveckling.

Det är bra att regeringen prioriterar frågan. Det vore också bra om ministern skickade en tydlig signal om att det agerande vi nu ser försvårar gränspendlingen och att det i sin tur är oroväckande för utvecklingen i våra gränsregioner. Det är bra att vi är både lagstiftande och opinionsbildande.

Herr talman! Jag vill tacka interpellanten och även Rikard Larsson för en viktig debatt. Det är utmärkt att de här frågorna lyfts fram i riksdagen. Jag vill framför allt tacka för engagemanget för Öresundsregionen och integrationen i Norden.

Det är väldigt tydligt från regeringens sida att vi vill utveckla samarbetet ytterligare i Norden. Vi tycker att det goda samarbete som funnits sedan lång tid tillbaka är väldigt värdefullt. Vi vill fortsätta att fördjupa samarbetet och se till att det fungerar allt smidigare.

Nu har vi hamnat i en situation som tyvärr har lett till att vi har tvingats fatta beslut om id-kontroller och gränskontroller. Regeringen inser att det tyvärr också får effekter på pendlingsförhållanden i till exempel Öresundsregionen. Där vill jag betona att det handlar om en tillfällig lagstiftning. Vi hoppas att det ska gå att lösa den frågan inom kort.

Vi behöver självklart skapa möjligheter även på andra sätt. Det handlar om att människor ska kunna bo i det ena landet och arbeta och verka i det andra landet och även ha en fungerande ekonomi. Där kan man konstatera att det bara är vissa banker som vidtagit dessa åtgärder.

När jag har studerat argumentationen bakom är det just för att det är en distansbank. Den har helt enkelt inte kontor på plats och kan därför inte möta kunderna direkt utan är beroende av att få information via till exempel Upplysningscentralen eller andra kanaler. Däremot kan man som bankkund i till exempel Öresundsregionen välja vilken bank man går till. Man har då möjlighet att välja att gå till flera banker för att kunna få ett lån.

Vi försöker från regeringens sida att hela tiden verka för att skapa så goda villkor som möjligt för gränsöverskridande affärsverksamhet och även tjänsteverksamhet. Där ingår arbetet med bolånedirektivet. Det ska bli möjligt att få information om ekonomiska villkor i andra länder så att man kan känna en trygghet med att kunna ge lån.

Det gäller att fortsätta det arbetet. Det är ett arbete som inte kommer att kunna göras på en kort tid. Man behöver vidta många och omfattande åtgärder för att ta ned en del gränshinder som tyvärr finns i dag. I grönboken som nu kommer från kommissionen konstateras att gränsöverskridande finansiella tjänster är väldigt ovanliga i Europa. Det handlar om bara några procent av de ekonomiska affärer som sker med en kund i ett land och en bank i ett annat land.

Här tror jag att det finns stora möjligheter att utveckla det vidare. Kommissionen har nu inlett ett arbete med att ta in förslag på vilka åtgärder som skulle kunna behövas. Där har Sverige varit aktivt. Vi kommer att fortsätta att arbeta med att fördjupa och förbättra möjligheten till ekonomisk integration. Det handlar om att kunna få goda livsvillkor även om man har sin bostad i ett land men är verksam i ett annat land.

Vi kommer självklart också att fortsätta att bevaka utvecklingen och vara djupt involverade i den process som fortgår för att just kunna lyfta in svenska perspektiv. Det gäller till exempel de omständigheter som nu råder i Öresundsregionen.

Herr talman! Jag vill tacka interpellanten och även Rikard Larsson för en viktig debatt. Det är utmärkt att de här frågorna lyfts fram i riksdagen. Jag vill framför allt tacka för engagemanget för Öresundsregionen och integrationen i Norden.

Det är väldigt tydligt från regeringens sida att vi vill utveckla samarbetet ytterligare i Norden. Vi tycker att det goda samarbete som funnits sedan lång tid tillbaka är väldigt värdefullt. Vi vill fortsätta att fördjupa samarbetet och se till att det fungerar allt smidigare.

Nu har vi hamnat i en situation som tyvärr har lett till att vi har tvingats fatta beslut om id-kontroller och gränskontroller. Regeringen inser att det tyvärr också får effekter på pendlingsförhållanden i till exempel Öresundsregionen. Där vill jag betona att det handlar om en tillfällig lagstiftning. Vi hoppas att det ska gå att lösa den frågan inom kort.

Vi behöver självklart skapa möjligheter även på andra sätt. Det handlar om att människor ska kunna bo i det ena landet och arbeta och verka i det andra landet och även ha en fungerande ekonomi. Där kan man konstatera att det bara är vissa banker som vidtagit dessa åtgärder.

När jag har studerat argumentationen bakom är det just för att det är en distansbank. Den har helt enkelt inte kontor på plats och kan därför inte möta kunderna direkt utan är beroende av att få information via till exempel Upplysningscentralen eller andra kanaler. Däremot kan man som bankkund i till exempel Öresundsregionen välja vilken bank man går till. Man har då möjlighet att välja att gå till flera banker för att kunna få ett lån.

Vi försöker från regeringens sida att hela tiden verka för att skapa så goda villkor som möjligt för gränsöverskridande affärsverksamhet och även tjänsteverksamhet. Där ingår arbetet med bolånedirektivet. Det ska bli möjligt att få information om ekonomiska villkor i andra länder så att man kan känna en trygghet med att kunna ge lån.

Det gäller att fortsätta det arbetet. Det är ett arbete som inte kommer att kunna göras på en kort tid. Man behöver vidta många och omfattande åtgärder för att ta ned en del gränshinder som tyvärr finns i dag. I grönboken som nu kommer från kommissionen konstateras att gränsöverskridande finansiella tjänster är väldigt ovanliga i Europa. Det handlar om bara några procent av de ekonomiska affärer som sker med en kund i ett land och en bank i ett annat land.

Här tror jag att det finns stora möjligheter att utveckla det vidare. Kommissionen har nu inlett ett arbete med att ta in förslag på vilka åtgärder som skulle kunna behövas. Där har Sverige varit aktivt. Vi kommer att fortsätta att arbeta med att fördjupa och förbättra möjligheten till ekonomisk integration. Det handlar om att kunna få goda livsvillkor även om man har sin bostad i ett land men är verksam i ett annat land.

Vi kommer självklart också att fortsätta att bevaka utvecklingen och vara djupt involverade i den process som fortgår för att just kunna lyfta in svenska perspektiv. Det gäller till exempel de omständigheter som nu råder i Öresundsregionen.

Herr talman! Det är glädjande att regeringen i sitt svar slår fast att gräns- och id-kontrollerna är av tillfällig natur och att man hoppas att man inom kort ska kunna ta bort dessa. Det är viktigt att också i denna kammare påtala de nackdelar som gräns- och id-kontrollerna har fört med sig för Öresundsregionen.

Det är kostnader för människor i form av tid, irritation, osäkerhet och krångel. I och med att det tar så mycket längre tid uppstår osäkerhet om människor ska hinna hämta barn i förskolan eller hinna till familjen eller fritidsaktiviteter. Det uppstår också kostnader för företag och kostnader för transportörerna. Det enklaste vore om man kunde ta bort det gränshinder som finns just nu. Jag hoppas att man kommer att kunna återkomma också i den frågan.

Herr talman! I dag presenterade Sydsvenska Industri- och Handelskammaren en rapport som handlar om hur stora kostnaderna är för de pågående åtgärderna. Man beräknar att det är 3 miljoner kronor om dagen. I Malmö har man räknat med att var tionde person som har varit på väg till jobbet har åkt över till den danska sidan. Andelen har tyvärr sjunkit något de senaste åren. Hur många som gör det påverkas inte bara av hur regelsystemet ser ut, utan även konjunkturen spelar en stor roll.

De som går runt i butiker och besöker restauranger på Kastrup, Copenhagen Airport, kommer sannolikt att mötas av svenskar och inte danskar bland dem som arbetar. Det gäller även för jobb utan krav på längre utbildning. Det finns också många välutbildade som jobbar i Köpenhamn och på andra ställen i Danmark.

Kommuner som har många som jobbar i ett annat land har också lägre arbetslöshet än vad som syns i den officiella statistiken eftersom människor inte registreras på samma sätt i systemen. Det gör att sådana kommuner som till exempel Malmö får sämre skatteinkomster än vad de skulle ha haft än om människor hade arbetat i den egna kommunen. Skatten betalas i Danmark och går in i ett omfördelningssystem enligt ett avtal mellan länderna. Det skatteavtal som finns skrevs under på 90-talet. Det är någonting som borde förhandlas om eftersom det missgynnar Sverige jämfört med Danmark på ett ganska kraftigt sätt.

Herr talman! Vår intention med att lyfta upp frågan om bolånemöjligheter var inte att regeringen exakt ska reglera hur enskilda institut ska göra sin kreditbedömning. Men vi vänder oss mot att människor helt ska avvisas som låntagare för att de har sin anställning i annat land. De ska inte diskrimineras på ett sådant sätt.

Det måste självklart göras ordentliga kreditupplysningar. Men det måste bygga på annat än var någonstans människor jobbar. Om det inte görs ordentliga kreditupplysningar riskerar man andra problem om det skulle ske över hela finansmarknaden.

Herr talman! Det är glädjande att regeringen i sitt svar slår fast att gräns- och id-kontrollerna är av tillfällig natur och att man hoppas att man inom kort ska kunna ta bort dessa. Det är viktigt att också i denna kammare påtala de nackdelar som gräns- och id-kontrollerna har fört med sig för Öresundsregionen.

Det är kostnader för människor i form av tid, irritation, osäkerhet och krångel. I och med att det tar så mycket längre tid uppstår osäkerhet om människor ska hinna hämta barn i förskolan eller hinna till familjen eller fritidsaktiviteter. Det uppstår också kostnader för företag och kostnader för transportörerna. Det enklaste vore om man kunde ta bort det gränshinder som finns just nu. Jag hoppas att man kommer att kunna återkomma också i den frågan.

Herr talman! I dag presenterade Sydsvenska Industri- och Handelskammaren en rapport som handlar om hur stora kostnaderna är för de pågående åtgärderna. Man beräknar att det är 3 miljoner kronor om dagen. I Malmö har man räknat med att var tionde person som har varit på väg till jobbet har åkt över till den danska sidan. Andelen har tyvärr sjunkit något de senaste åren. Hur många som gör det påverkas inte bara av hur regelsystemet ser ut, utan även konjunkturen spelar en stor roll.

De som går runt i butiker och besöker restauranger på Kastrup, Copenhagen Airport, kommer sannolikt att mötas av svenskar och inte danskar bland dem som arbetar. Det gäller även för jobb utan krav på längre utbildning. Det finns också många välutbildade som jobbar i Köpenhamn och på andra ställen i Danmark.

Kommuner som har många som jobbar i ett annat land har också lägre arbetslöshet än vad som syns i den officiella statistiken eftersom människor inte registreras på samma sätt i systemen. Det gör att sådana kommuner som till exempel Malmö får sämre skatteinkomster än vad de skulle ha haft än om människor hade arbetat i den egna kommunen. Skatten betalas i Danmark och går in i ett omfördelningssystem enligt ett avtal mellan länderna. Det skatteavtal som finns skrevs under på 90-talet. Det är någonting som borde förhandlas om eftersom det missgynnar Sverige jämfört med Danmark på ett ganska kraftigt sätt.

Herr talman! Vår intention med att lyfta upp frågan om bolånemöjligheter var inte att regeringen exakt ska reglera hur enskilda institut ska göra sin kreditbedömning. Men vi vänder oss mot att människor helt ska avvisas som låntagare för att de har sin anställning i annat land. De ska inte diskrimineras på ett sådant sätt.

Det måste självklart göras ordentliga kreditupplysningar. Men det måste bygga på annat än var någonstans människor jobbar. Om det inte görs ordentliga kreditupplysningar riskerar man andra problem om det skulle ske över hela finansmarknaden.

Herr talman! Det är glädjande att höra ministerns engagemang. Det behövs ett stort engagemang i dessa frågor eftersom det inte är enkla frågor. Det handlar ofta om regler, lagstiftning och överenskommelser mellan flera parter och flera länder. Det är inte enkelt.

Jag delar ministerns och regeringens bedömning av nödvändigheten av id-kontrollerna och gränskontrollerna. Det ger än större anledning att snabbt titta på de övriga gränshinder som finns för arbetspendlarna.

För en gränspendlare handlar det om den sammanvägda bilden. Det är bolånen, dagis, pendlingen, försäkringarna och skattesystemen. Det är en väldigt komplex bild som människor måste ta hänsyn till när de gränspendlar. Ju enklare vi gör det för gränspendlarna att fatta sina beslut, desto bättre är det.

Det handlar till en del om dem som bor på den ena sidan sundet och jobbar på den andra sidan sundet. Men det handlar kanske till en än större del om dem som funderar på att jobba på andra sidan sundet. I en dynamisk region, där de ska kunna pendla på ett enkelt sätt, vill det också till att de inför beslutet att ta ett jobb på andra sidan sundet känner sig trygga inför att det kommer att fungera.

Det är denna typ av beslut, av i detta fall andra aktörer än staten, som gör att det riskerar att tippa över till att man säger: Nej, jag tar inte risken. Det verkar för krångligt.

Det missgynnar utvecklingen i regionen, och det missgynnar också utvecklingen i Sverige.

Herr talman! Det är glädjande att höra ministerns engagemang. Det behövs ett stort engagemang i dessa frågor eftersom det inte är enkla frågor. Det handlar ofta om regler, lagstiftning och överenskommelser mellan flera parter och flera länder. Det är inte enkelt.

Jag delar ministerns och regeringens bedömning av nödvändigheten av id-kontrollerna och gränskontrollerna. Det ger än större anledning att snabbt titta på de övriga gränshinder som finns för arbetspendlarna.

För en gränspendlare handlar det om den sammanvägda bilden. Det är bolånen, dagis, pendlingen, försäkringarna och skattesystemen. Det är en väldigt komplex bild som människor måste ta hänsyn till när de gränspendlar. Ju enklare vi gör det för gränspendlarna att fatta sina beslut, desto bättre är det.

Det handlar till en del om dem som bor på den ena sidan sundet och jobbar på den andra sidan sundet. Men det handlar kanske till en än större del om dem som funderar på att jobba på andra sidan sundet. I en dynamisk region, där de ska kunna pendla på ett enkelt sätt, vill det också till att de inför beslutet att ta ett jobb på andra sidan sundet känner sig trygga inför att det kommer att fungera.

Det är denna typ av beslut, av i detta fall andra aktörer än staten, som gör att det riskerar att tippa över till att man säger: Nej, jag tar inte risken. Det verkar för krångligt.

Det missgynnar utvecklingen i regionen, och det missgynnar också utvecklingen i Sverige.

Herr talman! Tack för de ytterligare kommentarerna i debatten! Jag tycker att det är glädjande att det finns en stor samsyn när det gäller att detta är viktiga åtgärder och att det är viktigt att vi ser till att den ekonomiska integrationen mellan länderna i Norden, också i Öresundsregionen, ständigt kan förbättras framöver.

Åtgärderna i Öresundsregionen är tillfälliga. Lagen om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet, som trädde i kraft den 21 december 2015, är tidsbegränsad och gäller i tre år från ikraftträdandet, det vill säga till den 21 december 2018.

Lagen ger möjlighet för regeringen att under denna tidsperiod meddela föreskrifter om id-kontroller i upp till sex månader åt gången med en karenstid på två veckor mellan varje gång.

När det gäller den ekonomiska möjligheten till integration tror jag att det finns mycket som vi kan göra. Där pågår också ett arbete. Regeringen har redan lagt ned ett avsevärt arbete för att skapa större möjligheter för finansiella transaktioner och affärer mellan länder och över landsgränser.

Just bolånedirektivet, som nu håller på att införlivas och ska genomföras i Europa, innebär att svenska kreditgivare och banker som ger lån ska kunna få tillgång till utländska databaser när det gäller vilka ekonomiska förehavanden enskilda individer har och hur deras ekonomi ser ut. Det handlar om vilka inkomster och skulder man har, till exempel.

Bolånedirektivet innehåller särskilda bestämmelser om bostadskrediter också i utländsk valuta. Att detta nu regleras på ett ändamålsenligt sätt och att det görs på ett liknande sätt i alla europeiska länder innebär att det kommer att bli lättare framöver att till exempel kunna ha lån i en bank i ett land och ha sitt arbete i ett annat land. Det är någonting som jag välkomnar, för jag är en stor vän av ökat internationellt samarbete. Inte minst i Norden ser jag stora möjligheter att fortsätta att öka samverkan. Här tror jag att vi har en viktig del av lösningen som redan håller på att införas och implementeras.

Regeringen och jag är positiva till det arbete som pågår från Europeiska kommissionen med att se över möjligheterna för gränsöverskridande finansiella tjänster. Den grönbok som har kommit är ett utmärkt första steg. Som vi ser det ger detta mycket goda möjligheter till att öka konkurrensen till exempel på den svenska finansmarknaden, där det är ett fåtal aktörer som har en ganska stor dominans på de finansiella marknaderna.

Vi kan nu få in ett ökat antal aktörer som gör att konkurrensen förbättras. Jag tror också att svenska banker, som ligger långt framme när det gäller till exempel digitalisering och att kunna erbjuda tjänster på ett modernt och effektivt sätt, kan vinna marknadsandelar på andra finansiella marknader runt om i Europa.

Detta är ett arbete som regeringen kommer att prioritera. Vi tycker att det är väsentligt att man fortsätter att riva ned gränshinder och skapa möjligheter för människor att till exempel ta lån eller bedriva andra ekonomiska aktiviteter även i andra länder inom Europeiska unionen.

Regeringen kommer att fortsätta med arbetet, och vi kommer att se till att med de medel vi har till hands försöka göra det lättare för ekonomiska aktiviteter så att man till exempel kan bo i Sverige men ha sitt arbete i ett annat land. Man ska även då kunna ha en väl fungerande ekonomi och inte mötas av onödigt krångel.

Herr talman! Tack för de ytterligare kommentarerna i debatten! Jag tycker att det är glädjande att det finns en stor samsyn när det gäller att detta är viktiga åtgärder och att det är viktigt att vi ser till att den ekonomiska integrationen mellan länderna i Norden, också i Öresundsregionen, ständigt kan förbättras framöver.

Åtgärderna i Öresundsregionen är tillfälliga. Lagen om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet, som trädde i kraft den 21 december 2015, är tidsbegränsad och gäller i tre år från ikraftträdandet, det vill säga till den 21 december 2018.

Lagen ger möjlighet för regeringen att under denna tidsperiod meddela föreskrifter om id-kontroller i upp till sex månader åt gången med en karenstid på två veckor mellan varje gång.

När det gäller den ekonomiska möjligheten till integration tror jag att det finns mycket som vi kan göra. Där pågår också ett arbete. Regeringen har redan lagt ned ett avsevärt arbete för att skapa större möjligheter för finansiella transaktioner och affärer mellan länder och över landsgränser.

Just bolånedirektivet, som nu håller på att införlivas och ska genomföras i Europa, innebär att svenska kreditgivare och banker som ger lån ska kunna få tillgång till utländska databaser när det gäller vilka ekonomiska förehavanden enskilda individer har och hur deras ekonomi ser ut. Det handlar om vilka inkomster och skulder man har, till exempel.

Bolånedirektivet innehåller särskilda bestämmelser om bostadskrediter också i utländsk valuta. Att detta nu regleras på ett ändamålsenligt sätt och att det görs på ett liknande sätt i alla europeiska länder innebär att det kommer att bli lättare framöver att till exempel kunna ha lån i en bank i ett land och ha sitt arbete i ett annat land. Det är någonting som jag välkomnar, för jag är en stor vän av ökat internationellt samarbete. Inte minst i Norden ser jag stora möjligheter att fortsätta att öka samverkan. Här tror jag att vi har en viktig del av lösningen som redan håller på att införas och implementeras.

Regeringen och jag är positiva till det arbete som pågår från Europeiska kommissionen med att se över möjligheterna för gränsöverskridande finansiella tjänster. Den grönbok som har kommit är ett utmärkt första steg. Som vi ser det ger detta mycket goda möjligheter till att öka konkurrensen till exempel på den svenska finansmarknaden, där det är ett fåtal aktörer som har en ganska stor dominans på de finansiella marknaderna.

Vi kan nu få in ett ökat antal aktörer som gör att konkurrensen förbättras. Jag tror också att svenska banker, som ligger långt framme när det gäller till exempel digitalisering och att kunna erbjuda tjänster på ett modernt och effektivt sätt, kan vinna marknadsandelar på andra finansiella marknader runt om i Europa.

Detta är ett arbete som regeringen kommer att prioritera. Vi tycker att det är väsentligt att man fortsätter att riva ned gränshinder och skapa möjligheter för människor att till exempel ta lån eller bedriva andra ekonomiska aktiviteter även i andra länder inom Europeiska unionen.

Regeringen kommer att fortsätta med arbetet, och vi kommer att se till att med de medel vi har till hands försöka göra det lättare för ekonomiska aktiviteter så att man till exempel kan bo i Sverige men ha sitt arbete i ett annat land. Man ska även då kunna ha en väl fungerande ekonomi och inte mötas av onödigt krångel.

Herr talman! Det är positivt med det engagemang som Per Bolund och även regeringen i övrigt har i dessa frågor. De ser den stora potential som finns i Öresundsregionen och i andra landsgränsöverskridande regioner.

Politiken måste ta vara på de möjligheter som finns, även de tekniska framsteg som görs, så att man kan anpassa de politiska systemen efter att det går framåt hela tiden.

Den enskilt största framgången under de senaste månaderna i Öresundsregionen har gällt att flera telefonbolag har tagit bort extraavgifterna för att surfa i det andra landet. Plötsligt kan man använda mobilen på exakt samma sätt som man gör om man går på gatorna i Stockholm eller någon annan stad i Sverige. Det gör att man inte minst kan använda Google Maps för att hitta, för att swisha eller andra saker som vi tar för givna och gör hela tiden. Men om de inte fungerar eller kostar pengar blir de plötsligt någonting svårt eller mer främmande. Därför är det viktigt att politiken hänger med i den utveckling som hela tiden sker så att man kan ta vara på detta.

Det är också bra, herr talman, att regeringen påtalar behovet av fler aktörer på de finansiella marknaderna och att konkurrensen kan stärkas på olika sätt. Bolånedirektivet kan vara en del av det, och grönboken kan vara ett steg för att åstadkomma förbättringar.

Med detta vill jag tacka så mycket för interpellationssvaret.

Herr talman! Det är positivt med det engagemang som Per Bolund och även regeringen i övrigt har i dessa frågor. De ser den stora potential som finns i Öresundsregionen och i andra landsgränsöverskridande regioner.

Politiken måste ta vara på de möjligheter som finns, även de tekniska framsteg som görs, så att man kan anpassa de politiska systemen efter att det går framåt hela tiden.

Den enskilt största framgången under de senaste månaderna i Öresundsregionen har gällt att flera telefonbolag har tagit bort extraavgifterna för att surfa i det andra landet. Plötsligt kan man använda mobilen på exakt samma sätt som man gör om man går på gatorna i Stockholm eller någon annan stad i Sverige. Det gör att man inte minst kan använda Google Maps för att hitta, för att swisha eller andra saker som vi tar för givna och gör hela tiden. Men om de inte fungerar eller kostar pengar blir de plötsligt någonting svårt eller mer främmande. Därför är det viktigt att politiken hänger med i den utveckling som hela tiden sker så att man kan ta vara på detta.

Det är också bra, herr talman, att regeringen påtalar behovet av fler aktörer på de finansiella marknaderna och att konkurrensen kan stärkas på olika sätt. Bolånedirektivet kan vara en del av det, och grönboken kan vara ett steg för att åstadkomma förbättringar.

Med detta vill jag tacka så mycket för interpellationssvaret.

Herr talman! Jag vill tacka för en viktig interpellation och för en bra diskussion.

Som jag sa är både jag och regeringen glada över det goda samarbete som finns inom Norden. Vi ser stora möjligheter att fördjupa det ytterligare inför framtiden. Vi vet att Norden i relation till vår folkmängd har en viktig roll att spela internationellt. Om vi samverkar och samarbetar ytterligare och tätare framöver tror jag att vi har ännu större möjligheter att ha en stark röst tillsammans. Men det kräver att vi fortsätter att fördjupa vår samverkan, och det gäller även på det ekonomiska området.

Jag vet att Nordenminister Kristina Persson jobbar varje dag med att försöka förbättra samarbetsvillkoren och skapa ännu större möjligheter att samverka. Men även jag och övriga regeringsmedlemmar och ministrar arbetar varje dag för att försöka fördjupa integrationen och skapa större möjligheter till nordisk samverkan och samverkan inom Europeiska unionen.

Här tror jag att just bolånedirektivet, som nu håller på implementeras i alla europeiska länder, och det fortsatta arbete som kommissionen aviserar genom den grönbok som man har kommit ut med är en tydlig indikation på att detta är ett arbete som kommer att fortsätta. Sverige kommer att vara starkt pådrivande, för vi ser stora möjligheter här. Genom att riva ned barriärer och skapa större möjligheter till ekonomisk aktivitet över gränserna får vi möjligheter till ökad konkurrenskraft för Sverige. Det handlar också om att se till att konkurrensen på den svenska finansmarknaden ständigt förbättras.

När de nya bolånedirektiven, till exempel, träder i kraft och implementeras kommer det att göra att man får tillgång till kreditinformation från andra länder. Därmed hoppas jag att de barriärer som vi har sett nu kommer att kunna försvinna framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Jag vill tacka för en viktig interpellation och för en bra diskussion.

Som jag sa är både jag och regeringen glada över det goda samarbete som finns inom Norden. Vi ser stora möjligheter att fördjupa det ytterligare inför framtiden. Vi vet att Norden i relation till vår folkmängd har en viktig roll att spela internationellt. Om vi samverkar och samarbetar ytterligare och tätare framöver tror jag att vi har ännu större möjligheter att ha en stark röst tillsammans. Men det kräver att vi fortsätter att fördjupa vår samverkan, och det gäller även på det ekonomiska området.

Jag vet att Nordenminister Kristina Persson jobbar varje dag med att försöka förbättra samarbetsvillkoren och skapa ännu större möjligheter att samverka. Men även jag och övriga regeringsmedlemmar och ministrar arbetar varje dag för att försöka fördjupa integrationen och skapa större möjligheter till nordisk samverkan och samverkan inom Europeiska unionen.

Här tror jag att just bolånedirektivet, som nu håller på implementeras i alla europeiska länder, och det fortsatta arbete som kommissionen aviserar genom den grönbok som man har kommit ut med är en tydlig indikation på att detta är ett arbete som kommer att fortsätta. Sverige kommer att vara starkt pådrivande, för vi ser stora möjligheter här. Genom att riva ned barriärer och skapa större möjligheter till ekonomisk aktivitet över gränserna får vi möjligheter till ökad konkurrenskraft för Sverige. Det handlar också om att se till att konkurrensen på den svenska finansmarknaden ständigt förbättras.

När de nya bolånedirektiven, till exempel, träder i kraft och implementeras kommer det att göra att man får tillgång till kreditinformation från andra länder. Därmed hoppas jag att de barriärer som vi har sett nu kommer att kunna försvinna framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Edward Riedl har frågat försvarsministern om han ämnar verka för att regeringen ska fatta ett beslut om en inomhusanläggning för Totalförsvarets skyddscentrum i Umeå. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde har försämrats, och mot den bakgrunden har en ny försvarspolitisk inriktning med bred majoritet beslutats av riksdagen. Det enskilt viktigaste under den kommande perioden är att öka den operativa förmågan i krigsförbanden och att säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret.

Det nya omvärldsläget visar tyvärr också på aktualiteten av hoten från massförstörelsevapen, såväl nukleära som biologiska och kemiska. Det första CBRN-kompaniet och Totalförsvarets skyddscentrum i Umeå har en viktig roll i det svenska totalförsvaret. Detta, tillsammans med den verksamhet som Totalförsvarets forskningsinstitut bedriver i Umeå, gör att det redan i dag finns goda förutsättningar för verksamheten.

Vad gäller anläggandet av en inomhusträningsanläggning i Umeå pågår beredningen av detta ärende. När Försvarsmakten eller en annan myndighet har behov av förändringar i sina lokaler eller nya lokaler vänder de sig till sin befintliga hyresvärd eller till den öppna lokalmarknaden för att få till stånd förändringen.

I detta fall har Försvarsmakten vänt sig till Fortifikationsverket, som är deras hyresvärd i det aktuella området. Fortifikationsverket tar sedan, i samråd med Försvarsmakten, fram förslag till byggnadslösningar för att uppfylla hyresgästens behov. Om en investering är större än 20 miljoner kronor ska Fortifikationsverket vända sig till regeringen med en hemställan om att få genomföra investeringen. Det aktuella ärendet, som avser nybyggnation av en inomhusträningsanläggning för Totalförsvarets skyddscentrum i Umeå, utgör en sådan investering.

Efter framställning från Fortifikationsverket lämnade den förra regeringen genom beslut den 18 november 2010 bifall till investeringen inom en investeringsram om 80 miljoner kronor. Med anledning av förändrade förutsättningar har Fortifikationsverket därefter i en skrivelse till Regeringskansliet den 19 december 2014 hemställt om ett förnyat medgivande till projektet med en tillkommande kostnad av högst 48 miljoner kronor.

En inomhusträningsanläggning skulle ytterligare förbättra förutsättningarna för att utveckla Försvarsmaktens förmåga inom området. Kostnaderna för en sådan investering måste dock vägas mot alla övriga investeringsbehov som föreligger inom det militära försvaret. Jag kan inte här och nu föregripa beredningen av detta ärende.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Precis som ministern säger i sitt svar godkände alliansregeringen 2010 Fortifikationsverkets framställan om att bygga en ny inomhusträningsanläggning för CBRN i Umeå inom en ram på 80 miljoner kronor. Strax före jul 2014, efter att den nya S- och MP-regeringen hade tillträtt, kom Fortifikationsverket med en ny framställan om ett förnyat medgivande från regeringen om att börja bygga träningsanläggningen med utökad ram, som ministern beskriver.

Ministern säger att ärendet bereds inom Regeringskansliet, och det är bakgrunden till att jag lyfter frågan i kammaren. Det har gått väldigt lång tid, och jag menar att regeringen nu borde skynda på hanteringen av ärendet så att vi kan börja bygga den här anläggningen i Umeå.

Sveriges kompetenscentrum för CBRN ligger i Umeå. Vi har Totalförsvarets skyddscentrum, Totalförsvarets forskningsinstitut, Europeiska CBRNE-centret och Umeå universitet. Tillsammans borgar de för stort kunnande inom kemisk, biologisk, radioaktiv och nukleär krigsföring och terrorbekämpning.

Givet dagens säkerhetspolitiska läge är det nödvändigt med hög kompentens och en snabb insatsberedskap för att skydda liv och hälsa i Sverige och samtidigt bistå internationellt när så krävs. Jag är stolt över alla de som jobbar med de här frågorna i Umeå. De är duktiga och har stor kunskap. Deras insatsförmågor är en viktig nationell resurs.

I dag åker försvarsmakterna i Sverige, Norge, Danmark och Finland till Kanada för att öva med dyra transportkostnader som följd då vi inte har en inomhusträningsanläggning för CBRN i närområdet. Det gör också att övriga delar av totalförsvaret inte till den grad vi skulle önska kan öva skarpt med de här medlen.

Bygger vi en anläggning skulle försvarets nyttjandegrad kanske ligga på mellan 75 och 80 procent. Det skulle möjliggöra en rejäl höjning av kompetensen för övriga delar av totalförsvaret, vilket skulle behövas vid exempelvis en kris till följd av ett terrorangrepp. Då skulle vi ha bättre utbildning och högre beredskap i vårt land.

Låt mig dock säga att vi redan i dagsläget har mycket stort kunnande inom det här området. Vi har också en god insatsberedskap, men den skulle kunna bli ännu mycket bättre.

Herr talman! Sverige behöver en ny CBRN-inomhusträningsanläggning för att kunna öva skarpt. Allt som behövs för att det ska börja byggas i Umeå är ett beslut från regeringen. Jag uppmanar ministern att skyndsamt slutföra den beredning som nu pågår på Regeringskansliet och fatta ett positivt beslut i frågan.

Herr talman! Jag vill tacka Edward Riedl för frågan. Som jag sa i mitt svar är regeringens uppfattning att en inomhusträningsanläggning ytterligare skulle förbättra förutsättningarna för att utveckla Försvarsmaktens förmåga inom det här området. Samtidigt måste kostnaderna för en investering i den här storleksordningen alltid vägas mot de övriga investeringsbehov som också finns inom försvaret.

I ett övergripande perspektiv måste det också vara en rimlig investering som kommer till stånd. Här måste vi självklart utgå från den nya försvarspolitiska inriktning som en bred majoritet har beslutat om här i riksdagen i juni 2015. Av den inriktningen framgår att det enskilt viktigaste inom försvarspolitiken under de kommande åren är att öka den operativa förmågan i krigsförbanden och att säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret. Vi måste också väga in önskemålet som har kommit om att ha en inomhusträningsanläggning. Det är en fråga som vi självklart tycker är angelägen, men samtidigt måste man väga kostnaden för detta gentemot de kostnader och behov som finns inom andra områden.

Alliansen fattade ett beslut inom en ram om 80 miljoner kronor. Efter det har det här projektet fördyrats ganska avsevärt. Då är det rimligt att man gör en förnyad bedömning och väger in om den ganska avsevärt ökade kostnaden ändå motsvarar den nytta som kommer av att vi har en sådan här inomhusträningsanläggning.

Ärenden av den här karaktären kräver ganska noggranna överväganden som utöver en analys av behoven också kan inbegripa andra överväganden.

Det här är alltså angeläget. Jag kan tyvärr inte ge något exakt besked om när ett beslut kan förväntas, men jag kan garantera att min förhoppning är att ärendet inte ska dra ut alltför långt på tiden.

Fru talman! I mitt första inlägg lyfte jag i korthet fram argumenten för att skyndsamt börja bygga den nya inomhusträningsanläggningen i Umeå, inte minst på grund av det rådande säkerhetsläget i vår omvärld med terrorhot som har blivit än mer reella. Från en god nivå, som jag sa tidigare, bör Sverige höja sig ytterligare.

Det är just det förändrade säkerhetspolitiska läget som är bakgrunden till att Alliansen och regeringen kom överens om ökade försvarsanslag, vilket i grunden är bra och också ger möjlighet till att stärka kompetensen på det här området. Det är mycket viktigt.

Två skäl för att göra den ekonomiska investeringen är inte minst de transportkostnader vi redan i dag har varje år för att transportera materiel och personal till Kanada för att genomföra den här typen av träning och övning med skarpa medel. Det kostar en hel del pengar, och det ska givetvis vägas mot den här investeringen.

Att vi inte har en egen träningsanläggning innebär att de övriga delarna av totalförsvaret inte kan öva med de här skarpa medlen. Det gör att en sådan här anläggning avsevärt skulle öka vår egen förmåga inom rikets gränser i de övriga delarna av totalförsvaret. Det skulle vara välkommet, menar jag, givet det säkerhetspolitiska läget.

Jag tycker att det är dags att sluta bereda den här frågan och faktiskt gå till beslut. Jag kan förstå att ministern inte vill föregripa den beredning som pågår på Regeringskansliet, och det ska han ju inte heller göra. Men, fru talman, låt mig ställa några andra frågor till ministern. Tycker ministern - och det har han väl i praktiken svarat ja på - att den här anläggningen i Umeå behövs för att ytterligare utveckla svensk förmåga inom området CBRN? Ministern var också inne på att han inte kan ge något exakt besked om hur lång tid det kan ta innan vi får ett beslut, men jag undrar om det ska ske inom året eller ens inom mandatperioden. Vad är ministerns tidshorisont för detta?

Det brådskar att utveckla svensk försvarsförmåga inom området. Det tar tid att bygga anläggningen, och det tar tid att öva upp och träna de övriga delarna av totalförsvaret.

Fru talman! Jag vill gärna svara på frågorna så långt jag har möjlighet att göra det. När det gäller frågan som rör om anläggningen behövs är både min och regeringens uppfattning att en sådan här inomhusträningsanläggning ytterligare skulle förbättra förutsättningarna för att utveckla Försvarsmaktens förmåga inom just det här området.

Jag är precis som Edward Riedl glad över att det finns en så hög kompetens inom det här området i den svenska försvarsmakten. Det ger en trygghet för oss alla, eftersom vi såklart allihop, tror jag, känner en oro över vilken effekt användning av den här typen av vapen skulle kunna få på det svenska samhället och vilka skador det skulle kunna orsaka.

Regeringen är angelägen om att det finns en hög kompetens, och jag är glad att en sådan kompetens redan existerar. Självklart är vår ambition att skapa så goda förutsättningar som möjligt för den här verksamheten.

Samtidigt är det en ambitiös försvarspolitik som nu har antagits av den svenska riksdagen i bred samsyn och som medför investeringsbehov på många olika områden. Det är en omfattande materielanskaffning som står för dörren, både inom flygvapnet och marinen och inom andra delar av den svenska försvarsmakten. Självklart kommer det att ställa krav även på investeringar från Fortifikationsverket när det gäller till exempel byggnader, anläggningar och liknande.

Därför har regeringen ett stort ansvar för att noggrant bedöma de olika önskemål som kommer från olika delar av Försvarsmakten och försvarsverksamheterna. Vi har ansvar för att de pengar vi avsätter och investerar gör största möjliga nytta.

Vi gör allt vi kan för att hantera frågorna så snabbt som möjligt och göra en sådan samlad bedömning. Jag kan garantera att min ambition är att det här ärendet inte ska dra ut på tiden alltför länge. Någon tidsplan för exakt när ett sådant beslut kan fattas kan jag inte presentera i den här debatten. Men förhoppningen är som sagt att kunna återkomma med ett besked i frågan så snabbt det bara går.

Fru talman! Ministern är själv inne på det. I slutänden handlar det om precis just det, det vill säga trygghet i det svenska samhället.

Vid en eventuell terrorattack eller vid en större industriell olycka där kemiska medel sprids i luften behöver vi inte bara det som finns i Umeå. Det som finns där är bra. Där finns det stora kunnandet. Vi har insatsförmåga vid större angrepp och vid internationella insatser. Vi kan också bidra till det som händer i vår omvärld, även när det ska mätas och tittas på om kemiska eller biologiska stridsmedel har använts till exempel i konflikten i Syrien. Där fyller vi en viktig funktion. Men det handlar också om att snabbt ha stor kunskap i alla delar av totalförsvaret i hela vårt land. Då kan Umeå bidra som kompetenscentrum och kan med en träningsanläggning se till att kunskaperna sprids långt ut i totalförsvarets olika delar.

Det är glädjande att ministern har en positiv syn på att få igång bygget i Umeå.

Jag tolkar också ministerns svar i stort som positivt. Det är tråkigt att det inte finns någon exakt tidsplan. Men jag har viss förståelse för att ministern inte kan avge ett sådant svar i kammaren.

Jag uppmanar ändå ministern att skynda på beredningen. Vi behöver höja kompetensen inom området. Jag tycker att det bör ske under det här året. Annars återkommer jag, och då får vi ha fler debatter om det här. Det är förvisso mycket trevligt. Men det vore ännu trevligare om en träningsanläggning kan bli färdig i Umeå så att vi kan höja kompetensen på området.

Med det vill jag önska fru talman och ministern en trevlig helg!

Fru talman! Jag vill passa på och tacka Edward Riedl för interpellationen. Den väcker frågor om ett viktigt område.

Självklart ser vi mycket positivt på att vi får ännu bättre och utökad kompetens när det gäller just hanteringen av den typen av hot. De är tyvärr en realitet i den värld vi nu lever i. Det krävs att vi ser till att Försvarsmakten har förmåga att bygga upp och bibehålla kompetens på området.

När ett projekt fördyras på det här sättet - det är en kostnadsökning på mer än 50 procent - måste man göra en förnyad prövning av värdet och väga det mot andra angelägna investeringar som behöver göras. Men vi ser att det finns ett behov och att en inomhusträningsanläggning skulle kunna spela en viktig roll för att ytterligare förbättra möjligheterna att utveckla förmågan inom Försvarsmakten när det gäller till exempel just kemiska stridsmedel, kemiska olyckor och liknande.

Vi arbetar intensivt med att hantera frågan. Jag ser fram emot att diskutera frågan i framtiden. Förhoppningsvis kan vi då också ge tydligt besked.

Överläggningen var härmed avslutad.