Arbetsplenum - 2016-03-16

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till våra reservationer 1 och 6, alltså både den alliansgemensamma och Moderaternas.

Integration

Vi ska behandla ett motionsbetänkande gällande integrationspolitik med flera motioner, både från Alliansen och regeringspartierna. Självklart är det avslag som yrkas på resterande motioner.

Det har funnits en berättelse om hopplöshet i Sverige. Det talas om en utveckling vi inte kan påverka och att Sverige står inför stora sociala problem.

Det går inte att förneka att vi står inför utmaningar - de facto är det nästan förminskande att kalla det för utmaningar, för det är stora problem Sverige står inför, och de är inte lättlösta. Det handlar om stora grupper människor som behöver utbildning. De behöver ganska omfattande utbildningsinsatser, något som vi historiskt aldrig varit med om.

Vi är vana vid att utbildningsnivåerna höjs i iteration, generation efter generation. Men nu handlar det om att höja utbildningsnivån för stora grupper av människor som har en utbildningsnivå vi inte har haft i Sverige på ungefär 100 år. Det handlar om analfabeter.

Ungefär 30 procent av dem som är inskrivna på Arbetsförmedlingen har sex års grundskola eller lägre, och i denna siffra är inte den senaste höstens migration medräknad. Ungefär 50 procent har nioårig grundskola eller lägre som utbildningsbakgrund. Bland kvinnor har den största andelen kvinnor inskrivna i etableringsreformen aldrig förvärvsarbetat någon gång i hela sitt liv. Att kalla det för en utmaning är en underdrift - det är ett jättestort problem som Sverige i modern tid inte har haft erfarenhet av att hantera.

Däremot går det att se längre tillbaka i tiden och titta på hur Sverige idkade fattigdomsbekämpning då. Man började främst med barnen, med skolplikt för barn. Det var förmodligen en av de viktigaste reformerna för att få människor ur fattigdom. Då, precis som nu, fanns det normer, kulturer och hävd som höll barnen kvar på gården. Men vi var modiga och sa ifrån. Vi ställde tydliga krav, och barnen gick till skolan. Kanske var det på individuell nivå jobbigt för barnet eller föräldrarna, men i slutändan var det till gagn för samhället.

Samma utgångspunkt måste vi ha i integrationspolitiken. Det går inte att mäta enbart på individuell nivå, utan man måste även mäta på makronivå. Det går inte att enbart titta på första generationens svårigheter, utan man måste även se om andra generationen har nytta av den första generationens strävanden.

Jag tycker att den diskussion som har varit när det gäller ingångslöner på svensk arbetsmarknad har förts på ett ganska ensidigt sätt av de olika parterna.

Först och främst behöver vi göra det lättare för människor att komma i arbete. Det går inte att komma ifrån. Du kan inte höja utbildningsnivån för så här många människor i så många olika åldrar till en sådan nivå att de kvalificerar sig direkt in på svensk arbetsmarknad. Du kan inte göra det på så pass stor och bred basis att du får den höjning av sysselsättningsgrad som krävs.

Joakim Ruist gjorde en ekonomisk uträkning för Finansdepartementet. I den beräkningen var det väldigt tydligt. Om vi höjer sysselsättningsgraden för utrikesfödda, för invandrare, med 10 procentenheter - det är en radikal höjning - skulle vi nå, så att säga, statsfinansiellt break-even om 50 år.

Det är nog att förminska det att kalla det för en utmaning. Om vi ska göra så att det är en tioprocentig sysselsättningsnivå för de här människorna måste vi höja utbildningsnivåerna otroligt mycket för grupper som aldrig har utbildats tidigare eller som har en väldigt svag utbildningsbakgrund. Det är en utbildningsresa de ska göra i det vuxna livet. Det vet vi är mycket svårare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Självklart behöver vi utbildningar. Vi behöver utbilda alla efter vår bästa förmåga. Men du kommer inte ifrån att du även måste göra det lättare för dessa människor att komma in i arbete. De ska kunna ta jobb trots sin lägre produktivitet. Vi vet nämligen att en stor del av ens produktivitetsutveckling i Sverige sker på arbetsplatser. Det är på jobbet man lär sig nya metoder och modeller. Man lär sig normer. Man lär sig arbetsmetodik. Det är därför det är viktigt att se till att fler får tillgång till arbete och kan göra den produktivitetsresan trots att de har en svag utbildningsbakgrund. Det kommer vi inte ifrån.

Här blir det väldigt tydligt med Socialdemokraternas modell. De tror inte på detta. Jo, det gör de, för när LO gör detta är det okej. När LO endast erbjuder löner på 13 000 kronor i månaden för sina lärlingar, just för att de ska höja sin produktivitet på arbetsplatser, är det okej. Trots att de inte får lägre hyra för att de är lärlingar och trots att de inte får billigare mat för att de är lärlingar är det okej att ge dem 13 000 kronor. Principen är väldigt enkel: Du betalar inte lön för utbildning. Det är en rimlig princip som vi har i Sverige.

Detsamma måste väl få gälla för många av de nyanlända eller ungdomar som finns i Sverige. Låt oss säga att man tar ett jobb som man inte kan fullt ut. Man vill lära sig det på plats och vill höja sin produktivitet på arbetsplatsen. Då måste man väl kunna få göra det och inte få lön för den tiden man lär sig. Det är exakt samma princip som LO självt framför i sin argumentation.

Därutöver anser vi i Moderaterna att de lönestöd och så vidare som finns är alltför krångliga. De är i stor utsträckning ineffektiva. Vi vet att vissa bidragsformer eller stöd är så pass komplexa att trots att de är väldigt generösa drar sig arbetsgivare för att använda dem. De är helt enkelt för krångliga. De kräver väldigt stor handpåläggning av arbetsförmedling etcetera.

En mer effektiv form av sådana stöd är till exempel nystartsjobben, som ges till dem som varit arbetslösa efter en viss tid. Det har av IFAU:s utvärderingar visat sig vara en av de mer effektiva formerna av anställningsstöd. Beviset är kanske att Socialdemokraterna väljer att behålla detta anställningsstöd.

Nystartsjobben är en modell man kan bygga ut. Man kan egentligen slå ihop stora delar av de bidragsstöd vi har till arbetsgivare med detta för att det ska bli enklare och rimligare. Det kan bygga på att man får sänkt skatt i stället för direkta bidrag och så vidare. Det är en mycket rimligare modell.

Vi i Alliansen har ett förslag på hur man i alla fall på kort sikt kan göra instegsjobben lite mer rimliga, tills vi kanske kan få på plats en mer genomgripande översyn av de här anställningsstöden. Till exempel är poängen med detta väldigt god. Var är det vi lär oss tala svenska? Jo, det är på arbetsplatser och det är tillsammans med andra svenskar. Man lär sig inte bra svenska på en sfi-bänk. Jag pluggade tyska i sju år i svenska skolan, och jag är inte gångbar på tysk arbetsmarknad. Men om jag hade varit något halvår i Tyskland hade förmodligen mitt språk blivit mycket bättre. Varför ska inte denna enkla princip också gälla nyanlända?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Det är klart att man ska kunna kombinera till exempel en språkpraktik eller ett arbete med utbildning. Varför ska denna utbildning endast vara på sfi? Varför kan man inte göra detta när man pluggar matematik på komvux? Varför ska man inte kunna göra det när man till exempel pluggar svenska B på komvux?

Här ser vi väldigt tydligt att vi i Alliansen har gått ihop och föreslår denna förändring, medan de rödgröna partierna är emot detta. Det är beklagligt, för det hade varit en rimligare modell än vad vi har i dag när det är begränsat enbart till sfi.

Det var våra yrkanden och våra motiveringar i dagens debatt. Jag hoppas att debatten blir intressant. Det blir spännande att äntligen höra vad de rödgröna har att komma med på detta politikområde, för än så länge har vi hört väldigt lite.

(Applåder)

Herr talman! Åtminstone en del av oss, om inte alla, har suttit i kammaren i snart två timmar och lyssnat på en debatt. Den skulle handla om vägen in på arbetsmarknaden, men den handlade i princip om det som många av mina kollegor vill diskutera även i denna debatt, nämligen om hur personer som nyligen har anlänt till Sverige och beviljats uppehållstillstånd här ska komma in på den svenska arbetsmarknaden. Det kallas i vanligt tal ofta för integration. Det är något som jag och mitt parti underkänner som definition av vad integration eller segregeringsbrytande egentligen är.

Jag har fört anteckningar under morgonens debatt. Jag tänkte börja lite grann med det som kom upp mot slutet. Det sas i debatten: Trösklar skapar segregation. Det är ganska talande, för det visar väldigt tydligt vad som har gått snett på det här området.

Självfallet är det så: Ju svårare det är att komma in på en arbetsmarknad och ju mer regelverk och byråkrati det finns som upplevs som besvärande, desto längre tid tar det att söka sig in i samhället. Men segregation handlar om många fler aspekter än hur lätt eller svårt det är att komma in på arbetsmarknaden.

Segregation löser man inte genom låtsasjobb eller genom att människor eventuellt kan försörja sig själva till en viss del. Segregation löser man inte genom att alla har ett jobb, om jobben är i olika sektorer och med olika villkor och om människor inte möter personer med annan bakgrund eller ser samhället som helhet.

För någon vecka sedan såg jag en interaktiv karta över USA, som ofta brukar lyftas fram som ett bra exempel på hur mångfald fungerar, inte minst av de borgerliga partierna och deras vänner, som pratar om just exempelvis sänkta trösklar och låga löner som ingång. På kartan hade man markerat, i olika färger, varenda enskild medborgare efter personens bakgrund och etnicitet. Det var ett oerhört segregerat samhälle som växte fram. Det var oerhört tydligt. Det räcker inte med att ha någon form av sysselsättning och det räcker inte med låga löner och andra ingångsvillkor för att det ska vara ett samhälle där vi inte delas upp, där vi bryter segregationen. Det räcker inte på långa vägar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Herr talman! En annan nyhet som skymtade förbi för någon vecka sedan var en undersökning som hade gjorts vid Södertörns högskola. Den presenterades som att sverigedemokrater har en negativ människosyn. Om man tittar på frågeställningen kan man kanske se att undersökningen som sådan inte var helt felaktig. Men vad innebär "negativ människosyn"? I det här sammanhanget innebär det att vi inte alltid tror att människor alltid vill andra gott och alltid gör sitt bästa i alla lägen. Det innebär att vi, till skillnad från övriga partier, inte har en lika naiv syn på vilken politik vi ska bygga eftersom vi också ser vilka ovälkomna konsekvenser det kan bli.

Vägen till helvetet kantas av goda intentioner. Jag tror att jag har sagt det någon gång tidigare i den här kammaren, och det är verkligen så. Integrationspolitiken har under alldeles för lång tid byggt på goda intentioner. Det har skapat många hål, många tomrum som har utnyttjats och som har fått direkt kontraproduktiv effekt.

Det är väldigt slående att se och höra, under en debatt som den förra, vilken otroligt passiverad syn de övriga partierna har på dem som kommer till vårt land: Det är vårt ansvar att släppa in dem i samhället. Själva bär de inget eget ansvar. Det är vårt fel om personer hamnar i utanförskap.

Ibland är det absolut så. Det finns problem i vårt samhälle. Det finns problem i våra system. Men i grund och botten måste vi se till att skapa förutsättningar och möjligheter så att de enskilda individerna kan göra vad de vill, ta sig dit de vill och förverkliga sig själva och sina drömmar.

Dit kommer man inte genom subventionerade särlösningar. Dit kommer man inte genom att behandla människor som anlänt till vårt land som offer, som några vi ska ta hand om.

Herr talman! I vår reservation och i den föregående debatten, där min partiledare föredömligt förde fram vår syn på integrationspolitik och samhällsbygge, trycker vi på just detta, att det handlar om betydligt mer än en plats på arbetsmarknaden. Jag har ett erkännande att göra: Jag är inte politiker i första hand för att se över vilka som har jobb och vilka som inte har jobb, trots att jag sitter i arbetsmarknadsutskottet. Jag tror att ett samhällsbygge handlar om så oerhört mycket mer än så.

Jag har själv sett och själv upplevt via mina kontakter och min bakgrund vad det innebär att inte känna sig hemma, vad det innebär att känna en rotlöshet, vad det innebär att hamna utanför på riktigt. Det är oerhört mycket mer än att inte kunna försörja sig. Det är att känna sig borttappad och förvirrad, att känna att någonting saknas inom en.

Det åskådliggjordes ganska tydligt att många känner till detta, exempelvis i melodifestivalen när vi fick höra vår nationalsång ändras och i diskussionen kring detta där det motiverades med att det var ett statement som handlade om hur viktigt det är att säkerställa att alla känner att deras bakgrund är med, att deras bakgrund är giltig, att ens rötter och varifrån man kommer är någonting man bär med sig.

Självfallet är det så. Jag är övertygad om att det är en del av det mänskliga behovet att känna kontakt med sina rötter. Det är mer än att bara bo och verka här och nu och bara blicka framåt. Vi har ett behov av vår historia.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Men det man ofta glömmer bort är att detta såklart även gäller för vårt samhälle och för dem som har sin historia och sin bakgrund här, alldeles oavsett om det är en historia eller bakgrund de facto, eller för att man faktiskt har tagit den till sig. När jag pratar om Sveriges historia ser jag det som min historia, alldeles oavsett om mina föräldrar och deras föräldrar bodde i Sverige eller inte. Det gjorde de inte, i alla fall inte hela sitt liv om jag pratar om mina föräldrar och inte alls om jag går längre tillbaka.

Det är också därför som vi i vår reservation 2, som jag för övrigt yrkar bifall till, talar om vikten av att vi när vi lyfter fram etablering och diskuterar segregationsbrytande måste tala om annat än etablering på arbetsmarknaden och mer än bara för dem som precis har kommit hit. Den segregation och de klyftor som finns i vårt samhälle skapar nämligen mänskligt lidande, splittrar vårt land och skapar en otrygghet.

Vi måste fokusera på att faktiskt erkänna vår historia och vår kultur, välkomna andra in och göra det möjligt för dem att veta vad som är det nya hemlandet. Vad är mitt hemland över huvud taget? Det kanske inte är mitt nya, utan det som alltid har varit mitt hemland.

Det här har vi tyvärr tappat bort. Jag brukar ofta hänvisa till en diskussion jag hade på ett seminarium under lärarutbildningen, där jag hörde mina studentkollegor i gruppen bredvid diskutera just vad som är svensk kultur och svensk historia. Där var det en tjej, för övrigt med utländsk bakgrund - min erfarenhet är att det ofta är personer med utländsk bakgrund som ser problematiken att vi har glömt bort och tagit det för givet här hemma - som lyfte fram just frågan att om vi ens ställer frågan om vad som är svenskt, då har vi väl ändå tappat någonting? Då har väl något gått förlorat?

Herr talman! Precis så är det. När vi inte längre står upp för vårt land, vår historia, vår kultur, våra seder, när vi inte längre känner oss själva, ja, då tappar vi något för oss själva och då tappar vi också förmågan att bjuda in andra till vårt samhälle. Då skapar vi segregation. När vi bygger politik på snabba lösningar, på att se på en person, räkna efter hur länge han har befunnit sig i landet och säga att du kan få subventionerad lön, men du kan inte få det för du har varit här för länge - då skapar vi motsättningar. Då splittrar vi vårt samhälle. Då segregerar vi vårt land.

När vi blundar för att det skapas arbetsplatser där de enda som arbetar är de som kan få de här subventionerna, eftersom arbetsgivaren bygger hela sin praktik på det, då är det ingen integration som sker om någon blir anställd, för då är man fortfarande segregerad. Då är det en särskild låglöneklass som har byggts upp, eller en subventionsklass om vi nu hellre vill låtsas att en subvention på något sätt inte är ett bidrag. Man kommer fortfarande inte in i samhället.

Det finns mycket att säga om det här området. Mitt anförande kanske låter något förvirrat, men det är just därför att jag har så svårt att bestämma mig för vad jag vill ta upp. Om vi läser igenom både proposition och betänkande ser vi hur man skryter med exempelvis samlingen Sverige tillsammans som hölls. Det var ju fantastiskt. Jag var där. Man sjöng tillsammans. Men det var ingen riktig insikt om läget.

Det finns citat om att mottagandet just nu minskar i Sverige, och det kanske underlättar. Men det här har ju skrivits mitt under vintern. Då har det alltid minskat. Situationen nere i Grekland just nu är att det ökar igen. Vi är på väg mot samma siffror som förra året, och även om vi inte når samma siffror, fast Migrationsverkets prognos tyder på uppemot 140 000 och de har dessutom ofta överträffats, så är det ett historiskt större mottagande än under väldigt, väldigt lång tid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Och här diskuterar man som om alla ska in på arbetsmarknaden så snabbt som möjligt. Alla till buds stående medel ska användas - subventioner, bidrag - samtidigt som man pratar om att 80 000 ska avvisas, samtidigt som man säger emot sig själv i varenda mening.

För mig är det alldeles självklart: Vi måste bygga Sverige utifrån Sverige. Vi måste välkomna personer in i vårt land. Vi måste erkänna det samhälle vi har, det värde som finns i vårt unika samhällsbygge. Vi måste se hur det kan öppnas upp för dem som faktiskt vill bli en del av vårt Sverige, inte hur vi ska lappa och laga ett system som totalt har havererat.

Herr talman! Jag tänkte försöka fokusera lite på vad Paula Bieler sa. Hon hade några poänger om att integration innebär långt mer än bara ekonomisk sådan, nämligen att det är en social process att bli svensk och bli en del av det svenska samhället. Det stämmer.

Här blir den klassiska vänster-höger-konflikten en fråga om vad staten kan uppnå. Vad är statens uppgift? Det är här det inte går ihop. Med tanke på effektiviteten i andra åtgärder som vidtas av staten vore ett statligt program för att försvenska människor förmodligen det mest ineffektiva program som någonsin skulle implementeras. Först och främst finns inte några vetenskapliga modeller för att lyckas. Det är ett socialt projekt, det vill säga genom att socialisera med andra svenskar blir man svensk.

Här blir det svårare i frågan om ekonomisk integration. Förvisso kan du bli ekonomiskt integrerad men fortfarande leva segregerat. Det är fullt möjligt. Däremot är det nästan omöjligt att vara ekonomiskt segregerad och samtidigt försöka integrera sig själv socialt. Det är jättesvårt om du inte har råd att bosätta dig där svenskar bor eller om du inte har råd att betala de omkostnader som finns för att till exempel skicka ditt barn till en annan skola. Alla dessa saker kräver en ekonomisk integration.

Det handlar om ekonomisk integration, särskilt i ett land som Sverige som har den största andelen arbetande människor i världen. Särskilt om vi tittar på "pursvenskar" pratar vi om en sysselsättningsgrad på upp till 95 procent. Det är på arbetsplatserna svenskarna befinner sig. Var är det man ska socialiseras med svenskarna om det inte är på arbetsplatsen?

Herr talman! Vi har haft den här diskussionen i olika forum, alltifrån nätdebatter till här i kammaren.

Först och främst måste jag få säga emot lite grann. Frågan om ekonomisk integration är inte alltid ett krav. Jag har inte under hela min livstid levt i en familj med god ekonomisk integration i samhället, men det finns faktiskt möjligheter att träffa representanter för det svenska samhället ändå - bevisligen.

Men det är absolut så att arbetet är en stor och viktig del i våra liv. Det är oftast där man träffar kollegor och socialiserar. Det jag vänder mig mot är att den politik som har förts, med de subventionerade särlösningarna och säranställningarna, har skapat en segregerad arbetsmarknad. Det är en marknad för låtsasjobb. Det är inte längre som när mina föräldrar kom hit. Pappa jobbade på Volvofabriken sida vid sida med svenskar, lärde sig svenska och kom in i samhället genom jobbet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Nu finns särskilda branscher. Vi ser en tydlig uppdelning av den svenska arbetsmarknaden. Vi ser att det har satts i system hos arbetsgivare att använda de subventionerade bidragen för att ha nyanlända hos sig ett tag. Sedan går det vidare till nästa.

Resultaten av satsningarna är näst intill obefintliga. Det är 11 procent för något subventionsstöd. 7 procent har via instegsjobb kommit in på den reguljära arbetsmarknaden efter ett halvår. Miljarder har satsats på att få in personer på arbetsmarknaden, som det heter, men det har varit en låtsasmarknad. De har inte kommit in på arbetsmarknaden eftersom man har byggt system där nyanlända jobbar med nyanlända för en billig penning och där staten betalar. Då möter de inte det svenska samhället, utan de utnyttjas i stället. Det är inte detta Sverige jag vill bygga.

Herr talman! Om du kommer som nyanländ och får en subventionerad anställning för att lära dig svenska på en arbetsplats är det en poäng att inte hamna tillsammans med landsmän.

Min hemkommun Solna har kravet i språkpraktiken att det inte får finnas landsmän där du ska arbeta. Det leder till en fantastisk språkutveckling. Det är ett sätt att lösa problemet.

Paula Bieler har en poäng i att vissa subventionsformer är otroligt ineffektiva. Snarare är de så pass ineffektiva att de inte används. De kostar inte miljarder eftersom de är för krångliga att använda. De ger inte någon påverkan på arbetsmarknaden i och med att det är så få som nyttjar dem.

Men låt oss titta på de lite effektivare formerna, till exempel nystartsjobben. Där går en stor andel vidare till arbete. Det är ett bidrag som ges till både inrikes födda och utrikes födda, vare sig du är invandrad eller inte invandrad. De får en god effekt. Det finns poänger med sådana subventioner, särskilt genom att utflödet rimligtvis är stort jämfört med alla andra jämförbara åtgärder som staten har sysslat med.

Däremot blir jag tveksam till Paula Bielers alternativ. Vad blir alternativet?

Nu har gränserna stängts. Allt är relativt när man pratar med Sverigedemokraterna. Nu har volymerna sänkts, och regeringen har utlovat att man ska fortsätta. Låt oss säga att regeringen håller fast och lyckas. Vad vill Paula Bieler då göra för att människor ska hamna i arbete?

Herr talman! Tack för frågan!

Ja, det finns nystartsjobb, och många går vidare. Det är fortfarande en majoritet som inte kommer in på den reguljära arbetsmarknaden. Dessutom har nystartsjobben fått kritik bland annat för att många som har kommit in på arbetsmarknaden antagligen skulle ha kommit in ändå. Men precis som Hanif Bali sa är det en satsning som vänder sig till flera, vilket kanske är en av anledningarna till att den funkar något bättre. I nystartsjobben ser man mer till den enskildes situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Vi har inte varit emot den principen. Det vi vänder oss mot är särlösningar där invandrare behandlas som en grupp, framför allt nyanlända. Man glömmer ofta bort gammalanlända. Jag hörde att även Maria Ferm har börjat använda uttrycket. Jag tror att jag har sagt det tidigare och säkert även andra.

Vad vill Sverigedemokraterna göra? Vi tänker inte lova någon quickfix. Precis som jag har sagt så många gånger förut finns det ingen quickfix. Det man måste göra är att se på hur Sverige byggdes starkt förut och hur generellt en mer levande och bättre arbetsmarknad skapas - och satsa på den sortens åtgärder. Det är därför vi, som det så ofta klagas på, inte har särskilda integrationsprogram med särlösningar. Vi trycker tydligt och starkt på att de satsningarna finns på andra områden.

Vi pratar småföretagares villkor, att skapa möjligheter till fler riktiga jobb genom att göra det lättare för små företag att växa till medelstora och större företag. Vi talar om lärlingsanställningar. Vi var ett av de första partierna, om inte det första partiet, i kammaren att prata om lärlingar som en enskild anställningsform. Det är en utmärkt valideringsmöjlighet för den som i praktiken vill visa vad man kan för att komma in på arbetsmarknaden. Man kan också lära sig och komplettera på jobbet.

Det här är den politik vi har talat om i flera år som ni försöker paketera som er egen och ny. Det kommer att ta tid, men det är så man bygger Sverige.

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation nr 3 och även den alliansgemensamma reservationen nr 6.

Precis som har lyfts fram i den tidiga morgondebatten mellan partiledarna och inledningsvis i den här debatten har Sverige en stor utmaning i att få människor att komma i arbete. Det är helt avgörande att få möjlighet att komma i arbete, få egen försörjning och framför allt komma in i vår samhällsgemenskap.

Det finns stora utmaningar på arbetsmarknaden. Vi ser en stor tudelning mellan de människor som i dag har ett arbete och de som inte har ett arbete. Det är helt avgörande att få bukt med.

I fråga om integrationen har Sverige under lång tid inte varit tillräckligt bra. I dag tar det mellan sju och tio år från mottagande till att hälften av de nyanlända kommer i arbete. I Sverige är sysselsättningsgraden bland de nyanlända 16 procentenheter lägre än i Europa, och Sverige är sämst i klassen. Det visar på behovet av rejäla reformer från Sveriges sida.

Centerpartiet vill se en rad reformer för att förbättra arbetsmarknaden så att fler människor kan få in en fot på arbetsmarknaden. Vi vill ge dem en möjlighet att visa upp sig, få erfarenheter och egen försörjning.

Regeringspartierna fokuserar ofta på utbildning och matchning. Det är otroligt viktigt. Jag delar uppfattningen i många av förslagen som är kopplade till validering och matchning. Centerpartiet vill i flera lägen gå ännu längre. I fråga om matchning har Arbetsförmedlingen under lång tid inte fungerat. Synen måste förändras till exempel med hjälp av en jobbfixarpeng.

I fråga om utbildning finns en rad bristyrken där branschen och företagen skriker efter arbetskraft men inte har möjlighet att anställa.

Där är det oerhört viktigt med yrkesutbildningar, både yrkeshögskola och yrkesvuxutbildningar men också specialiserade branschskolor i de ganska smala branscher som har ett stort behov men kanske inte har möjlighet att anordna utbildningar på det lokala planet. Det tror jag är helt avgörande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Men det behövs fler åtgärder än bara utbildning och matchning även om det är oerhört viktigt. Det är därför Centerpartiet har föreslagit ett antal förenklingar kopplade till både ingångsföretag och ingångsjobb.

Ingångsföretag är ju en möjlighet för unga men också nyanlända att på ett enkelt sätt starta ett företag och driva en verksamhet i begränsad omfattning för att sedan kunna växla upp till en annan bolagsform. Det tror vi skulle vara väldigt framgångsrikt.

Ingångsjobb var en stor del av den förra debatten. Vi är beredda att sänka arbetsgivaravgiften men också inkomstskatterna om parterna kommer överens om att införa så kallade ingångsjobb för nyanlända. Det är oerhört viktigt att också parterna tar sitt ansvar för att fler människor ska komma in på arbetsmarknaden.

Det behövs också andra förslag. Vi har under vintern presenterat förslag om att man ska kunna få arbeta från dag ett när man kommer till Sverige. I dag är det så att om man som nyanländ ska börja arbeta måste man söka tillstånd hos Migrationsverket för att få arbeta. Det tycker vi är orimligt. I stället borde det vara självklart att grundförutsättningarna är att man faktiskt ska få arbeta från den dag man kommer till Sverige - även under tiden man söker uppehållstillstånd.

Det behövs också regelförenklingar i de olika systemen kopplade till de subventionerade anställningarna. Det är ett av förslagen som Alliansen gemensamt lagt fram som är kopplade till instegsjobben. Vi behöver förenklingar och förbättringar av dessa så att de kan komma fler till del. Det är ofta det som företagen lyfter fram - de undrar varför man inte använder de anställningsformerna. Det är ju för att det oftast är för krångligt och för svårt.

Utöver förändringarna på arbetsmarknaden ser vi, vilket också tas upp i betänkandet, att det behövs förändringar i både mottagningssystemet och etableringsuppdraget. Där vill Centerpartiet se en "närodlad" integration, där vi i större utsträckning låter kommuner och civilsamhället ta ansvar men också ger dem förutsättningar för det. Det är därför vi har föreslagit att vi ska låta kommunerna ta över ansvaret för just mottagandet och ta emot de asylsökande.

Vi har också föreslagit att etableringsuppdraget ska återgå från Arbetsförmedlingen till kommunerna. I det lokala samhället har kommunerna koll på arbetsmarknaden, och de kan på ett bättre sätt vara en större del i etableringen. De har också de ekonomiska incitamenten för att göra det, för får människor inte komma i arbete hamnar de så småningom i försörjningsstöd och blir då en kostnad för kommunerna. Att ge kommunerna etableringsuppdraget ger dem också ett starkt incitament att vidta de åtgärder som krävs för att människor ska komma i arbete.

Men det krävs också att den nationella politiken skapar förutsättningarna med bättre regelverk på arbetsmarknaden och skapar förutsättningar för de små och växande företagen, som är jobbmotorn i svensk politik.

Här är det som var med i migrations- och integrationsöverenskommelsen mellan regeringen och Alliansen oerhört viktigt - att yrkesintroduktionsanställningarna där man har både jobb och utbildning snabbt kommer på plats. Förslaget är att det ska gälla även nyanlända men också företag utan kollektivavtal. Jag ser med spänning fram emot att det snart presenteras av regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Herr talman! Vi debatterar integrationsfrågor. Det är kanske de viktigaste frågorna för vårt land just nu och de kommande årtiondena. Hur ska vi klara av att modernisera Sverige och säkra vår framtid som ett industriland och ett utvecklat välfärdsland samtidigt som väldigt många människor kommer till Sverige? Många av dem har inte de språkkunskaper, kvalifikationer eller kompetenser som företagen efterlyser.

Det här är en problematik som vi alla är väl medvetna om. Samtidigt kan vi ha olika politiska sakförslag för hur vi ska kunna nå dit.

Vårt parti, herr talman, är i grund och botten ett invandringsvänligt parti. Vi är för övrigt också ett utvandringsvänligt parti - vi anser att om individen väljer att bosätta sig någonstans för att bygga sin framtid där ska individen få göra det. Jag har rätt att själv kunna välja.

Det här är inte helt oproblematiskt för ett land som Sverige, som samtidigt har väldigt omfattande stödsystem och kräver väldigt mycket av sina invånare och medborgare. Det är väldigt svårt att komma hit och på bara ett år eller två veta hur allting fungerar och ha hela sin framtid säkrad.

Vi har ju ett system i Sverige som bygger på att från det att en kvinna är bekräftat gravid fram till att barnet föds, går ut gymnasiet och blir myndigt, under de 19 åren, finns det i praktiken en detaljerad plan för den personen för varenda dag. Det är kurvor, och det ska mätas. Det är utvecklingsplaner, och det är olika sociala koder man lär in. Man går i skolan och får betyg, och det är klassresor och studieresor. Det är hälsokontroller och uppföljningar och så vidare. När vi efter hela denna långa mangling kommer ut i andra änden som 18, 19 år gamla ska vi någonstans ha redskapen med oss för att kunna navigera i samhället, tänka kritiskt och bygga en framtid här.

Det är klart att för en person som inte genomgått hela den resan utan kommer till Sverige vid 19 års ålder - eller 17 eller 25 eller 15 - blir resan väldigt mycket svårare. Det är vi ju medvetna om. Vi inser att i integrationsprocessen - som också är en följd av att Sverige är ett land i en global ekonomi och inte någon isolerad ö, är EU-medlem och samarbetar med andra länder och så vidare - blir det en rad krockar och en del komplikationer som vi på olika sätt måste försöka hantera.

Då finns det de säger: "Stäng gränserna och släng nyckeln i Östersjön!" De vill stänga dörren och hoppas att omvärlden inte tränger sig på. Det är i det långa loppet rätt svårt.

I andra änden finns det de som säger: "Det här är oproblematiskt - låt alla komma, så löser sig allting!" Det är lika problematiskt.

Vi i Liberalerna, herr talman, har under hösten sett att det är nödvändigt att vi vidtar åtgärder och fattar beslut som vi utifrån vår ideologi tycker är bekymmersamma och tuffa. Men vi inser att det har varit nödvändigt för Sverige att göra det. Vi har ställt upp på till exempel id-kontroller och annat för att vi ska kunna ha en situation som fungerar, där de människor som har kommit till Sverige - och de är väldigt många - ska få en fair chance att komma in i vårt land, hitta ett jobb, få en utbildning och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Däremot är vi bekymrade, herr talman, över de lagförslag som snart kommer till riksdagen. De innebär bland annat att man går från det man kom överens om i migrationsöverenskommelsen i höstas, nämligen treåriga tillfälliga uppehållstillstånd som regel, till att uppehållstillstånden för en särskild grupp - i stort sett bara människor från Syrien - ska vara ettåriga.

Då blir etableringstiden väldigt svår. Då ska människor lära sig svenska och vara redo för arbetsmarknaden på bara ett år. Sedan måste den där planen upprättas och lite annat. Det innebär att människor sitter på boenden under långa väntetider, kanske över ett år. Sedan får de veta att de får stanna i ett år, men insatserna för att de ska kunna komma in i samhället blir bara en tre fyra fem månader långa. Och sedan kanske de får ett beslut om att de får vara kvar i Sverige. Det hackar upp möjligheterna för oss att ge folk en fair chance att komma in i Sverige.

Från Liberalernas sida är vi väldigt kritiska till detta. Vi har ställt upp på restriktiva åtgärder, men vi anser att det senaste förslaget från regeringens sida är ogenomtänkt.

Det är inte bara vi i Liberalerna som tycker det. Det är samtliga remissinstanser. Det är inte bara en, två eller tre; det är 22 remissinstanser som alla sågar det här förslaget från Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Herr talman! Det andra som är viktigt att nämna när det handlar om integrationspolitiken är att i det system som vi har byggt upp vad gäller etableringsinsatser, anläggningsboenden och Migrationsverkets system för att godkänna och pröva ansökningar och annat, där hänger migration och integration ihop. Det är sammanhängande frågor.

Det systemet är inte anpassat för att det ska komma så många människor som det har kommit det senaste året.

Det betyder att handläggningstiderna blir längre och att människor får vänta längre på ett beslut om de får stanna i Sverige. Då måste vi från politikens sida fundera över: Kan vi korta handläggningstiderna? Där finns det överenskommet i Migrationsöverenskommelsen från regeringspartierna och allianspartierna i höstas att man ska utreda detta för att se hur handläggningstiderna kan kortas.

Från vårt partis sida har vi föreslagit ytterligare åtgärder för detta. Det innebär bland annat att man bör kunna ha snabbare förfaranden i de sammanhang där vi med väldigt stor säkerhet vet att en person får stanna i Sverige. Då bör det genom skriftligt förfarande och annat kunna gå snabbare.

På samma sätt vet vi att det kommer människor från länder där avslagsfrekvensen är väldigt hög - närmare 100 procent från exempelvis en del länder på västra Balkan. Då bör man kunna titta på om det behövs något särskilt prövningstillstånd för överklagande, exempelvis.

När man vet att det lutar mot ett bifall bör det kunna gå snabbare. När man vet att det lutar mot ett avslag bör det kunna gå snabbare att fatta besluten. I annat fall har vi en situation där tiotusentals människor sitter ute på anläggningsboenden i Sverige och inte har särskilt mycket att göra.

Etableringsinsatser sätts inte in så tidigt i processen och inte så mycket integrationsinsatser. Kanske kyrkan kommer dit någon gång, och någon lokal fotbollsförening kommer dit. Det ordnas lite fritidsaktiviteter ganska sporadiskt. Det är framför allt väldigt varierande mellan olika delar av Sverige och olika boenden. Det skiljer väldigt mycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Herr talman! Det är någonting som är viktigt för vårt parti i integrationsprocessen att handläggningstiderna kan kortas. Alternativet är att människor sitter kvar i nästan två år och väntar på uppehållstillstånd. Det bryter ned människor att sitta och vänta i kanske ett eller två år och inte veta hur morgondagen ser ut och om de kommer att återförenas med sina barn och inte veta om de får stanna, och så vidare. Det är inte värdigt Sverige.

Vi har i vårt land fattat beslutet att vi ska vara ett öppet land och hjälpa många människor som flyr och många människor som invandrar. Det har varit en bred samsyn i riksdagen om att göra det. Då har också vi här inne och alla vi politiker i svensk politik ett ansvar att se till att de människor som kommer till vårt land, och som våra myndigheter fattar beslut om att de får stanna, bo och leva här, får en framtid här och rimliga förutsättningar att komma in i vårt land.

Herr talman! Jag vill ta upp ett tredje område. Jag vill också passa på - vilket jag tror att jag glömde bort - att yrka bifall till Liberalernas reservation 4 under punkt 1 och till den alliansgemensamma reservationen om instegsjobb och komvux.

Herr talman! Den avgörande frågan är förstås att människor har ett eget jobb och en egen försörjning. Även här måste vi ställa oss frågan hur pass väl Sverige är rustat och anpassat för att väldigt många människor som kommer ska kunna komma in på vår arbetsmarknad och få ett jobb att gå till.

Vi har föreslagit från vårt parti och även från andra allianspartier hur man kan sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. Vi har föreslagit en modell om en ny anställningsform som vi kallar för startjobb. Centerpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna har andra varianter på detta.

Gemensamt för alla allianspartier är att vi vill sänka trösklarna in på arbetsmarknaden så att fler människor får en chans att komma in, få ett jobb, vara delaktiga och växa med detta. Vi är mycket bekymrade över om vi får en avtalsrörelse med nästan 500 avtal som ska slutas med mycket kraftigt höjda ingångslöner. Det kommer att försvåra för många människor som kommer till vårt land att kunna komma in.

Det är inte heller någonting som bara vårt parti kritiserar. De som har kritiserat de svenska ingångslönerna och problematiken för sysselsättning i och med att de är så pass höga är även IMF, Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet, EU-kommissionen och OECD. Det är en mycket bred uppfattning att om man har för höga ingångslöner blir det svårt för nyanlända att kunna komma in på arbetsmarknaden.

Vi hoppas givetvis att arbetsmarknadens parter tar det i beaktande under avtalsrörelsen. Det är väldigt viktigt för vårt land i och med att det är så många avtal som sluts. Nu har inte Landsorganisationen någon gemensam samordning i detta. Men vi utgår ändå från att det finns ansvarstagande aktörer på den fackliga sidan. Det har det alltid funnits tidigare, och det måste det finnas även denna gång.

Herr talman! Det är ganska intressant att det finns en del motsägelser i resonemanget. I mitten och i slutet av anförandet kunde vi höra att de personer som vi fattar beslut om ska stanna i vårt land måste ges goda förutsättningar att etablera sig genom att de i princip ska kunna etablera sig innan beslutet är fattat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Det var lite så resonemanget gick. De kommer in i processen för sent, eftersom de väntar på besked. Men någonstans finns ändå möjligheten att det blir avslag i beslutsprocessen. Det kanske inte är helt orimligt att man väntar med åtminstone vissa satsningar innan dess.

Sedan står det var och en fritt att försöka studera på eget bevåg. Det är inte helt ogörbart när man tar sig till ett land att man vet vilket land man kommer till. Det gäller särskilt med dagens teknik, där vi vet att mycket finns tillgängligt.

Det jag framför allt reagerade på var att det i inledningen talades om att man är invandringsvänlig och utvandringsvänlig. Människor ska få välja i vilket land och i vilket samhälle de vill bo. Det kan såklart vara behjärtansvärt.

Jag har ofta lyft fram att det inte skulle finnas några större problem om invandringen och migrationen världen över såg ut på det sättet att det var människor som själva valde vilket samhälle de trivs bäst i och var de tror sig ha bäst förutsättningar att bygga sig det liv de själva vill leva.

Problemet är att det inte är av den anledningen som människor flyttar i stora strömmar. Det är alltifrån naturkatastrofer och krig till att vi har extrema globala välfärdsklyftor. Jag ser inte riktigt hur man kan prata om ett val i den bemärkelsen att människor söker sig till ett visst land.

Det är snarare så att människor kanske känner sig tvingade eller att det är deras enda utväg. På vilket sätt har de då förutsättningar att komma in i ett samhälle de inte ens vill vara i?

Herr talman! Jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Om Sverigedemokraterna anser att människor inte väljer att flytta till ett annat land utan att de tvingas, då är det i sådana fall ännu mer angeläget att människor får stanna. Är det inte det? Eller anser Sverigedemokraterna att det är okej om du flyttar frivilligt men inte okej om du blir tvingad? Ska du vara kvar i naturkatastrofen då? Är det Sverigedemokraternas alternativ?

Den rimliga logiken i detta är väl att om människor inte kan leva på en viss plats måste de få förutsättningar att leva någon annanstans. Det behöver inte betyda att alla människor kommer till Sverige, och det kan inte betyda det. Vårt land klarar inte det.

Mitt anförande handlar om att vi ska vara ett öppet land och hjälpa människor som kommer. Men vi kommer aldrig att kunna bära hela världens problem på våra axlar. Det vet alla. Det är heller ingen som begär av oss att vi ska klara alla världens eländen och tragedier. Oavsett vad är vår utgångspunkt som ett liberalt parti att individen själv ska ha så mycket makt som möjligt över hur den ska leva sitt liv.

Herr talman! Den andra frågan blir lite märklig. Det handlar om insatser under väntetiden. Om människor kommer till Sverige och ansöker om skydd här, blir kvar en månad eller två, och sedan får ett beslut om avslag är det klart att vi inte har satt in några stora integrationsinsatser under den tiden. Men detta gäller om människor blir kvar i ett och ett halvt år ute på ett boende med dagsersättning och med väldigt lite aktiviteter, sysselsättning, och så vidare. Jag tror att man kan föreställa sig det själv. Efter ett tag blir man ganska passiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Om människor kommer från områden där det fortsatt är rörigt med konflikter och annat, kanske inte har hela familjen samlad och är oroliga för var anhöriga befinner sig kan en sådan process givetvis bli oerhört tuff. Det bryter ned människor. Jag kan svara mer i nästa replik.

Herr talman! Det är just därför jag förespråkar min politik. Den går ut på att se till att personer kan komma i skydd så tidigt som möjligt. Vidare migration till ett samhälle där de eventuellt ska bosätta sig permanent sker under reglerade former via utbyggda vidarebosättningssystem och så vidare. De vet på förhand och har möjlighet att välja vilket land de tror sig kunna höra hemma hos. Det landet har också möjlighet att sätta upp de villkor som gäller för ett liv i det landet.

Problemet här är utgångspunkten att vi, precis som sas i anförandet, hjälper människor i nöd som kommer från utsatta situationer genom att de ska ta sig över halva jorden och bosätta sig permanent här från början.

De människor som vi pratar om när det gäller denna utmaning, detta problem eller vad man nu vill kalla det kommer inte hit med utgångspunkten att de vill bo i just Sverige och att det ska vara hemlandet. Det är andra faktorer som har drivit dessa personer att lämna sitt hemland, där de kanske helst vill vara. De har inte riktigt haft möjlighet att välja var de ska bygga sitt liv på bästa sätt, om de inte kan bo där.

Om man inte ser problematiken i att personer kommer till ett samhälle utan en egentlig önskan att leva där blir det oerhört svårt att skapa ett gemensamt samhälle. Då lyfter man bort hela hemkänslan från människors liv.

För mig är det oerhört viktigt att jag känner mig hemma här, att jag har det liv jag vill leva och att jag inte bara är någon som man bollar runt mellan olika arbetsinsatser eller ser som en faktor i ett själlöst samhälle där vi bara producerar och förhoppningsvis kanske kan försörja oss själva men faktiskt inte hör hemma i samhället.

Vad vill man göra för att människor ska ha en hemkänsla?

Herr talman! Det är inte så att vi hämtar människor från hela jorden. De enda vi hämtar till Sverige är för övrigt kvotflyktingar från lägren i Syrienkrigets närområde i grannländerna. Det är möjligt att Sverigedemokraterna är emot det. Jag är inte det, utan jag önskar att vi kunde öka vår kvot.

Sverige är än så länge en rättsstat. Det betyder att vi enligt vår lagstiftning prövar ansökningar från människor som kommer till Sverige och söker asyl här. Det måste vi göra. Man kan inte bara tänka bort det. Det betyder att vi när människor kommer hit måste pröva deras ansökningar.

När vi prövar ansökningarna får människor vänta under handläggningstiden. Det jag argumenterade för i mitt anförande, herr talman, var att man om den väntetiden är ett och ett halvt år måste kunna sätta in en del insatser under tiden, till exempel ge människor förutsättningar att läsa svenska. Sverigedemokraternas huvudinvändning mot detta verkar vara att man inte vill sätta in några särskilda insatser under väntetiden. Men en hel del av de människor som väntar kommer att få bifall, och risken är att de när de sedan kommer ut och ska få sin etablering kommer att ha brutits ned och passiviserats under ett och ett halvt år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Det är väl bättre att vi försöker investera i människor så att de kan komma in i vårt land och känna den hemkänsla som Paula Bieler argumenterar för?

Herr talman! Jag inleder med att yrka bifall till reservation 5 från Kristdemokraterna och reservation 6, som är gemensam med Alliansen.

Det senaste halvåret, herr talman, har flyktingkrisen stått i fokus i Sverige men också i EU. I går var det fem år sedan Syrienkriget påbörjades. Ingen kunde väl ana att det skulle pågå i åratal.

Syrienkriget har fått stora effekter på flyktingströmmen: 4,7 miljoner Syrienflyktingar har sökt asyl i regionen. 6,5 miljoner är flyktingar inom Syrien, och hela 13 ½ miljon inne i Syrien är i behov av humanitära insatser. 4 miljoner av dem befinner sig i områden som är oerhört svåra att nå fram till. Allt detta är enligt UNHCR:s statistik.

Vi har fått rapporter om att det är brist på matransoner i FN:s flyktingläger. UNHCR säger att 90 procent av de syrier som befinner sig i exil lever under fattigdomsgränsen. Få har fått möjlighet till arbetstillstånd i grannländerna och kan alltså inte skapa sig en egen inkomst. Nu behövs en rejäl insats för att ge dessa människor ett framtidshopp.

Herr talman! Det är inte bara Syrien som människor tvingas fly ifrån, utan det gäller många länder runt om i vår värld. Krig, konflikter och förföljelse gör att människor i ren desperation tar sig över Medelhavet för att få ett nytt liv, se ett ljus, få skola till sina barn och kunna försörja sig själva och sina familjer.

Det är i denna svåra position vi befinner oss nu. Vi måste försöka hitta möjligheter för alla som kommer till Sverige. Under förra året var det över 160 000 personer. Därför krävs en fungerande integrationspolitik i Sverige.

Utgångspunkten för Kristdemokraternas integrationspolitik är att ge människor förutsättningar att ta ansvar för sitt eget liv, vilket de som kommer hit också vill. De som kommer till Sverige som flyktingar eller arbetskraftsinvandrare ska snabbt ges möjlighet att på olika sätt komma in i samhället. Staten ska ge stöd i processen och stödja integrationen för var och en som kommer hit. Men vi ska inte ta ifrån den enskilde ansvaret för sin egen försörjning.

Bland dem som kommer till Sverige som asylsökande finns personer med väldigt olika utbildningsbakgrund. Det kan finnas högspecialiserade läkare, men det finns också analfabeter. Här krävs olika insatser.

När man fått sitt uppehållstillstånd, vilket tar allt längre tid eftersom många har kommit samtidigt, slussas man ut i kommunerna och till Arbetsförmedlingen, som får en stor och viktig uppgift att försöka jobba med att få in personerna i egenförsörjning.

Det vi kallar etableringsfasen är ungefär två år. Det har enligt olika undersökningar visat sig att det efter etableringsfasen bara är 5 procent som har en egenförsörjning. Det är naturligtvis ett misslyckande; något annat kan man inte säga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Om man först har hela processen fram till att få ett uppehållstillstånd och sedan har två år i etableringsfasen är man snart uppe i fyra år då en person inte har kommit in i reguljärt arbete. Tiden att komma in på arbetsmarknaden måste vi naturligtvis korta ned.

Riksrevisionens övergripande slutsats, som vi behandlar i betänkandet, är att statens insatser inte är tillräckligt effektiva och att det krävs förändring inom såväl integrationsområdet som andra angränsande politikområden. Det gäller särskilt bostadssituationen, som är prekär.

Herr talman! I dag har vi stora skillnader vad gäller sysselsättnings- och arbetslöshetstal runt om i landet mellan inrikesfödda och utlandsfödda. Vi har stora hinder att få ett arbete för många med låg utbildningsnivå. De som har låg utbildningsnivå känner att de har höga trösklar in. Ingångslönerna är för höga, och det gör att många arbetsgivare inte anser sig ha råd att ta emot någon som inte kan prestera på topp redan från start.

Bland de personer som inte har en gymnasieutbildning visar det sig om man tittar på statistiken att arbetslösheten efter 15 år i Sverige är 30 procent. Detta, herr talman, måste vi göra något åt.

Som Riksrevisionen konstaterar måste etableringsfasen, som Arbetsförmedlingen ansvarar för, bli mer individanpassad, och det måste skapas ett högkvalitativt serviceutbud som tillvaratar de nyanländas kompetens och rustar dem för arbetsmarknaden.

Enligt Riksrevisionen måste det också bli mer fokus på kvinnors etablering, som halkar efter. Det är något vi kristdemokrater vill ändra på. Vi tror att det till exempel kan ha samband med att många kvinnor tar ansvar för hem och barn. De avstår kanske från att delta i språkundervisningen för att den inte går att kombinera med ledighet som förälder. Här föreslår vi att man ska kunna få stöd med barnomsorg och barntillsyn under den tid man deltar i sfi-klassen. Ingen ska behöva avstå från sfi på grund av barn.

Herr talman! Vi tror också att det behövs en reformering av Arbetsförmedlingen. I Svenska Dagbladet i dag står det att förtroendet för Arbetsförmedlingen aldrig har varit lägre bland arbetsgivare. Det tycker jag är en väldigt tråkig utveckling.

Socialdemokraterna brukar säga att Arbetsförmedlingen är på gång, har mycket förändringar och så, men tyvärr är det än så länge väldigt mycket negativ feedback för Arbetsförmedlingen. Där måste vi hitta alternativ.

Jag tror att det finns väldigt många andra aktörer som kan göra saker som Arbetsförmedlingen gör i dag. Det ska finnas kvar någon som tar myndighetsbeslut och som gör uppföljning av arbetsförmedlande aktiviteter. Men det behöver inte vara Arbetsförmedlingen.

I går besökte jag Radic i Lund. Det är ett kompletterande företag som tar in nyanlända via Arbetsförmedlingen. De introducerar den nyanlända till det svenska arbetslivet och till vidare studier. De rustar personen individuellt, skaffar fram praktikplatser och anordnar sfi-undervisning med inriktning på yrkessvenska. Man anordnar till och med cykelkurser. Eftersom det krävs i hemtjänsten i Lund att man cyklar mellan de äldre är det viktigt att rusta deltagaren i programmet även för att kunna cykla, för det är inte alla som kan det när de kommer till Sverige. Man tittar individuellt på vad personen behöver rustas med för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Då behövs den här typen av kompletterande aktörer på ett bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Vi kristdemokrater stöder också det Riksrevisionen föreslår om fler platser i komvux, att man kan komplettera sina studier. Det är något som vi driver tillsammans med Alliansen.

Riksrevisionen föreslår vidare att man undersöker möjligheten att involvera landets kommuner som leverantörer inom etableringsuppdraget. Det är en viktig fråga som vi bör fortsätta att lyfta.

Jag besökte i förra veckan Nacka kommun. De jobbar oerhört offensivt och kreativt för att lösa just den enskildes behov. Där får alla som vill studera komvux. Det är du själv som avgör om du behöver en komvuxplats. Om du behöver det får du ansöka, och det enda kommunen gör är att följa upp att det man erbjuder leder till arbete och att leverantören av komvux har ett bra program.

Det är minimalt. Vi minskar regelkrånglet. Att vi ska göra allt i offentlig regi måste vi komma ifrån. Vad det offentliga ska göra är att upphandla, granska och följa upp.

Det är också därför som Kristdemokraterna har föreslagit en ny form av anställning som inte kräver några som helst myndighetsbeslut. En person som är nyanländ och som inte har fått tag på ett arbete kan söka en introduktionsanställning där man lär sig jobbet på jobbet. Man får en lön motsvarande 75 procent av kollektivavtalad lön, och 25 procent är arbete. Många arbetsgivare säger: Du saknar erfarenhet, och du saknar svenska språket. Låt det då bli en utbildningstid.

Vi tror att den enskilde hellre startar med en lite lägre lön än går på försörjningsstöd.

Herr talman! För att kunna integreras på den svenska arbetsmarknaden behövs också bostäder. Även här tror jag att vi behöver göra förenklingar. Vi föreslår i vår integrationsmotion något vi kallar hembo, att kunna använda sig mer av människors hem. Vi tror inte att man i så snabb takt kommer att kunna bygga nya bostäder. I Nacka kommun har man redan börjat tillämpa detta. Man ger en viss ersättning till personer som erbjuder en bostad till nyanlända. Vi måste hitta fler kreativa lösningar på bostadsområdet.

Vi vill också utveckla detta med samhällsorientering. Vi vill att det ska få ta lite längre tid. Vi tror att den processen är viktig och att det civila samhället kan göra mycket för att integrera människor i det svenska samhället.

Avslutningsvis är det viktigt att vi tar till vara det humankapital som kommer till Sverige och inte slösar med de resurser som kommer med alla som kommer till Sverige. Vi ska ordna enklare vägar in i arbetslivet. Men vi kommer också att behöva enklare typer av jobb, som RUT- och ROT-tjänster, som oftast har fångat upp de arbetslösa.

Regeringspartiernas olika arbetsmarknadsåtgärder tror jag inte kommer att lösa problemet för nyanlända. Många blir i stället inlåsta i otaliga utbildningsinsatser och arbetsmarknadsåtgärder som försenar inträdet på arbetsmarknaden. Vi måste sänka trösklarna in på arbetsmarknaden och skapa fler riktiga jobb. Ett eget jobb ger arbetsgemenskap och möjlighet till egen försörjning. Det, herr talman, bör vara målsättningen för etableringen på arbetsmarknaden. På så sätt bidrar vi till en effektiv integration.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Herr talman! Socialdemokraterna vill ge människor som har kommit till vårt land bästa möjliga förutsättningar att etablera sig och bli en del av vårt samhälle. Vi som redan bor i Sverige har förmånen att leva i ett land som människor vill eller tvingas fly till. Vi vet att det inte är enkelt, och vi vet att det kommer att finnas en utmaning inte minst vad gäller bostäder. Vi vet att en del kommer att lära sig språket snabbare och att andra kommer att få slita betydligt mer.

Riksrevisionen har uppmärksammat flera områden i etableringen där det krävs åtgärder. Etablering är svårt men definitivt inte omöjligt. Utgångspunkten för beslutsfattande är att vi hittar breda överenskommelser här i riksdagen. Regeringen har föreslagit stärkt förvaltningsanslag till Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag, regelöversyn för etableringsuppdraget, snabbspår med förstärkta arbetsmarknadsinsatser, tidiga insatser för personer med uppehållstillstånd i anläggningsboende, svenskundervisning i anläggningsboende, validering inom etableringsuppdraget och ändrade regler för etableringsersättning vid arbete inom etableringsplanen.

Det handlar om en rad åtgärder som är viktiga och som kommer att spela roll. Det har gjorts viktiga överenskommelser över blockgränsen, och det skapar bättre förutsättningar för att klara den situation som vi står inför. Ändå vet vi alla här att det krävs mer.

När alla kommuner tar sitt ansvar i mottagandet bör väntetiden för bosättningen kunna kortas något. Men boendefrågan kommer att ta tid att lösa. Även om bostadsbyggandet ökar måste byggandet ske på både kort och lång sikt i betydligt högre utsträckning. De viktiga samtal som nu förs över blockgränsen kring bostadspolitik hoppas jag leder framåt och skapar förutsättningar för en enklare, bättre och snabbare process.

Alla är överens om att etableringstiden är alldeles för lång. Dessutom är det stora skillnader mellan män och kvinnor. Det är fortfarande en lägre andel kvinnor än män som tar del av de arbetsmarknadsinsatser som finns. I Sverige ska män och kvinnor ha samma tillgång till åtgärder. Det krävs ett mer strukturerat sätt för att nå jämställdhetsmålet.

Herr talman! Det går att beskriva etablering på olika sätt. När man läser vårt betänkande eller hör förslag och debatter här i riksdagens kammare blir det oftast väldigt tekniskt. Men det handlar ju om människor. Det handlar om praktisk politik som påverkar och gör stor skillnad i människors vardag.

I fredags träffade jag en kvinna på ett socialt företag. Hon hade ännu inte lyckats få någon lägenhet. Därför delade hon och hennes tre barn lägenhet med en syster. Hon jobbade stenhårt på sin svenska, och svenskan var faktiskt väldigt bra, trots att hon hade varit kort tid i det sociala företaget. Hon drömde inte bara om lägenhet. Hon drömde om ett jobb. Hon hade erfarenhet med sig som sömmerska, och hon var bra på att laga mat. Hon ville försörja sig och sina tre barn. Hon ville starta sitt liv på riktigt.

Här i riksdagen finns det partier som inte tycker att detta slit ska löna sig, att lönen inte ska sättas på grund av arbetet utan utifrån etnisk härkomst. Jag är övertygad om att den som lär sig svenska skulle bli mer motiverad av en lön att leva på än av låga löner. Bättre låg lön än ingen lön alls - så kan man slarvigt sammanfatta vad några här säger.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Låt mig då översätta diskussionen här i riksdagen till vardagen för Iman, som kvinnan jag mötte hette. Hon ska kunna visa en framtida hyresvärd att hon har förmågan att betala hyran varje månad. Hon ska kunna gå till affären och handla mat till sig och sina barn. Hon ska se till att de har kläder på kroppen. Jag tror att de flesta föräldrar tycker att det är ganska rimligt att man kan köpa jeans och gympadojor till sina ungar. Hennes ungar kanske någon gång ska kunna hänga med kompisen till badet, kanske gå på Subway någon eftermiddag vid något tillfälle och kanske till och med gå på bio och se den där filmen som alla snackar om i skolan.

För att klara det krävs det en lön att leva på. Allt det funderar vi inte på, och det har inte våra barn någonsin behövt fundera över - om de kan hänga med på badet. Men det är just den verkligheten som Iman och hennes likställda lever i.

En lön att leva på skapar förutsättningar för att starta sitt eget liv. Det skapar förutsättningar för att ha ett liv.

Många arbetsgivare är naturligtvis inte beredda att betala full lön till någon som inte kan bevisa att han eller hon kan svenska och som inte har något cv att visa upp.

För dem som behöver en längre introduktion på arbetsmarknaden finns det naturligtvis olika former av subventioner. Det talar vi ofta om. Denna subvention betalar vi gemensamt via skattsedeln. Vi socialdemokrater tycker att det är en bättre modell att vi betalar den gemensamt än att vi låter dem som redan från början har sämst förutsättningar betala. Vi tror inte på att göra människor fattigare. Det är en del av den svenska modellen att vi gemensamt tar ansvar.

Iman och andra i hennes situation ska ha förutsättningar att starta sina liv. Det krävs inga utredningar för att komma fram till det. Det krävs bara att man kan plus och minus, och det krävs att vi bestämmer oss för vilken modell som vi vill ha. Vi ska rusta människor för arbetsmarknaden med gemensamma resurser - vi ska inte låta dem själva bära sina kostnader och låta familjer bli fattigare - och faktiskt komplettera med bidrag att leva på.

För ett tag sedan fick jag och representanter från alla partier, tror jag, en fråga från medierna hemma i Skåne: Vad ska ni göra åt att 13 procent av skåningarna vid något tillfälle 2015 inte kunde betala sin hyra?

Varken jag eller någon representant från något annat parti svarade: Ge människor lägre lön.

Arbetsförmedlingen har en stor och viktig roll i etableringsprocessen, och vi socialdemokrater vill att Arbetsförmedlingen ska vara en omställningsspecialist. Just nu pågår ett utvecklingsarbete inom, men också utanför, Arbetsförmedlingen.

I Simrishamn sitter Emma på Arbetsförmedlingen tillsammans med ansvariga på skolförvaltningen, tillsammans med ansvariga på omsorgsförvaltningen och tillsammans med kommunalrådet Kalle och funderar på hur man på bästa sätt krokar arm för att tillsammans göra en etablering så bra som möjligt.

Frågor som man måste ställa sig på både regional och lokal nivå är: Hur många människor kan etableras framöver? Hur många platser kan vi fixa i vår kommun? Hur många av dem behöver vi anställa i framtiden för att klara den framtida personalförsörjningen? Hur ser det ut med bristyrkena?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Det privata näringslivet behöver också personal. Där talar man om att det gäller att ta upp frågan nästa gång man har frukostträff, och nästa gång och nästa gång.

I de lokala diskussioner som jag har varit delaktig i fokuserar man inte på problem på samma sätt som vi fokuserar på problem här i riksdagen. Lokalt och regionalt handlar det mer om hur man skapar bästa förutsättningar för att människor ska få bostad, för att skolan ska funka, för att människor ska komma i jobb och för att sjukvården ska vara tillgänglig.

I en stad som Simrishamn är den viktigaste frågan av alla: Hur ska de människor som genom Migrationsverket har hamnat i kommunen få en chans att stanna? Det är nämligen en chans för kommunen att öka sin befolkning och vända en negativ befolkningskurva. Den vill man inte slarva bort. Därför handlar etableringsfrågorna i Simrishamn om att snacka väldigt mycket sinsemellan. Men de handlar också mycket om praktisk politik. Väldigt mycket handlar det om att göra.

När jag kommer till Arbetsförmedlingen i Kristianstad, min egen hemkommun, träffar jag Tina, Annelie och Tomas. Om jag kör till Bromölla träffar jag Sofi. Där är det också mycket hands on. Kommunal sitter ned tillsammans med den kommunala omsorgsförvaltningen och Arbetsförmedlingen, och man talar intensivt om nästa snabbspår. Man syr ihop utbildningar som matchar arbetsgivarens behov. Man ställer frågan: Hur ska vi se till att fylla på med personal där sådan saknas?

Listan på bristyrken är ganska lång. Ofta finns det ingen att matcha när arbetsgivaren har ett behov. Dessa svar kanske vi hittar i etableringsarbetet. Men vi kommer att behöva tala mer om det. Vi kommer att behöva diskutera hur vi kompletterar med kunskap och utbildning och hur vi ska se till att det blir effektivare vägar i vuxenutbildningen. Upphandlingsprocesser måste göras.

Frågor som alltid är aktuella men som nu kanske får en ny skjuts av etableringsarbetet är: Hur ser vi till att de som ska ut på arbetsmarknaden har en bättre kunskap om arbetsmiljö? Det är en fråga som jag har mött på många ställen där jag har varit på besök.

Det skulle vara lättare för arbetsgivare att ta in människor om de visste att det fanns en grundläggande kunskap om regler och förordningar när det gäller säkerheten på arbetsplatser. När människor ska kliva in i jobb eller praktik är det nämligen ett krav som ställs. Det är exempel på praktiska problem som diskuteras ute i verkligheten.

Arbetsförmedlingens arbete hamnar åter i blickfånget. Många av oss har mött frustrationen man känner och har känt under mycket lång tid. Det är många uppföljningar och redovisningar. Det är tid som de hade behövt för att möta människor.

Regeringen har sett till att Arbetsförmedlingens regelbördor och återrapporteringar ska ses över. Då säger de arbetsförmedlare som jag möter: Äntligen.

Vi socialdemokrater kommer att fortsätta utvecklingen mot en arbetsförmedling som arbetar proffsigt och som sätter individerna i fokus. När Arbetsförmedlingens uppdrag blir allt tydligare och mer renodlat ökar naturligtvis möjligheterna för de anställda på Arbetsförmedlingen att göra ett riktigt bra jobb.

Sveriges kommuner och regioner måste också ta ett stort ansvar för mottagande och etablering, och den extra satsning som innebar att kommuner och regioner i slutet av 2015 fick dela på 9,8 miljarder för att hantera den rådande situationen var helt nödvändig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Samtidigt är det också nödvändigt att förbättra systemet för ersättningar till kommuner och regioner. Vi socialdemokrater kommer att fortsätta följa den utredning som fått i uppdrag att föreslå åtgärder för ett sammanhållet system för mottagandet av och bosättningar för asylsökande och nyanlända. Det är en mycket viktig signal.

De satsningar som regeringen gör för att stärka de ideella organisationernas jobb är verkligen väl investerade pengar. Sällan, kan man säga, får vi mer pang för pengarna. Det pågår otroligt många viktiga verksamheter runt om i vårt land. Aldrig någonsin ska jag sluta imponeras av alla de ideella krafter som bidrar till ett bättre samhälle. Föreningslivet runt om i vårt land är en viktig motor i arbetet för en lyckad etablering. Folkrörelser och det övriga civilsamhället gör att politik fungerar i ordets rätta bemärkelse.

Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)

Herr talman! Annelie Karlssons berättelse om en invandrarfamilj som vill ha en lön att leva på, ha råd att äta på Subway ibland och gå till badhuset var gripande. Den påminner mycket om min egen barndom. Jag växte upp i det socialdemokratiskt styrda Stockholm och med en socialdemokratiskt styrd regering. Jag hade aldrig råd att äta på Subway, och vi hade inte råd att gå till badhuset. Varför? Jo, därför att vi levde på socialbidrag. Det är så verkligheten ser ut. Alternativet för dessa människor är oftast inte om de ska in på den fina höglönemarknaden eller inte. Alternativet är bidrag.

Det finns ingen i den här kammaren som har sagt att bidragsnivåerna ska ned. Det är inga som har sagt att de vill skära ned på socialbidragen. Med andra ord riskerar inga att få det sämre ställt än de har det i dag. Det enda de riskerar är att få det lite bättre ställt än de har det i dag - jämfört med att leva på socialbidrag, jämfört med att så att säga leva på statliga matkuponger. Det är alternativet.

Vi kan titta på det socialdemokratiska skyltfönstret Malmö - där har vi det hemska exemplet. Vanligtvis brukar Vänstern stå här och säga att de inte vill ha det som i USA. I Malmö har man en större andel människor som lever på vår motsvarighet till matkuponger, nämligen socialbidrag. De klarar inte av att ha en inkomst för att betala de grundläggande behoven och för att kunna mätta sig själva och ha kläder på sig. Det är en större andel som lever på socialbidrag i Malmö än i USA. Det är fruktansvärt. Annelie Karlsson! Du vill förvägra dem ett värdigt arbete.

Herr talman! Jag var kanske otydlig i mitt inledningsanförande. Hanif Bali! Om du hörde mig säga att jag tyckte att alternativet var bidrag ber jag om ursäkt för att jag var otydlig. Det som jag talade om var att när människor kliver in på arbetsmarknaden och gör ett jobb ska de ha en lön som motsvarar lönerna på den övriga arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Vi socialdemokrater tänker inte skapa en egen fil för utlandsfödda, utan vi vill att de omfattas av svenska kollektivavtal på precis samma villkor som alla andra på svensk arbetsmarknad.

Däremot ser vi, precis som alla andra i den här kammaren, problemet när människor saknar erfarenhet och kanske behöver utveckla sitt språk mer. Det är då vi går in med statliga subventioner. Det är då vi gemensamt betalar en del av lönen för att arbetsgivaren inte kan bära hela kostnaden. Vi tycker att det är en bättre modell att vi gemensamt delar på den kostnaden i samhället än att vi låter dem som redan har en låg inkomst - eller låg ersättning, ska jag säga, för de har ingen inkomst - gå in och ha en låg lön.

Lönen ska vara till för att människor ska kunna leva på den. När det gäller att leva på sin lön talar Hanif Bali om de extremt höga lönerna i dag, och då funderar jag på vilka det är som har dem. Är det undersköterskor, vårdbiträden, hotell- och restauranganställda eller anställda inom min bransch, alltså handelsanställda? Använd gärna någon måndag då och då till att besöka dem och kolla deras höga löneläge! Jag tror att de gärna berättar om det.

Människor ska gå in på arbetsmarknaden med en lön att leva på, så att de kan börja sitt eget liv och försörja sig. Det är en rimlig ingång på svensk arbetsmarknad.

Herr talman! Du säger att du inte tycker att alternativet är socialbidrag, Annelie Karlsson, men det är verkligheten. Vad du tycker är alternativet spelar ju ingen roll. Om människor med lite lägre produktivitet inte ges tillträde till arbetsmarknaden är ju alternativet bidrag. Det är alternativet.

Ingen av oss här som företräder att man ska sänka trösklar vill förneka någon alla de insatser du är villig att göra också. Vi har inga problem med dem; det är klart att vi ska ha utbildning, komvux och språkpraktik. Allt det där ska vi ha också. Men du vill ta bort ett verktyg. Vi vill ha alla dina verktyg - och lägga till ett. Men du vill ta bort ett, nämligen att den som har lite lägre produktivitet kan vara på en arbetsplats under en tillfällig period och höja den produktiviteten där.

Det här är det orimliga, för det handlar inte bara om språk etcetera. Jag har ett exempel som gäller livsmedelsanställda, nämligen slaktare. Det kommer in en slaktare, och han får sina kunskaper validerade. Han har varit slaktare i sitt hemland, och allting är korrekt på papperet. Men när han dyker upp på arbetsplatsen klarar han inte av att slakta i den kedjeprocess, den industriella process, vi har i Sverige. Oftast är det nämligen mycket småskaligare etcetera.

Det är typiska skillnader. Vi har hög produktivitet i Sverige; Socialdemokraterna har ju kämpat med näbbar och klor och höjt produktiviteten i det här landet. Vad händer sedan när någon kommer från ett land med lägre produktivitet? Jo, den stängs ute. Vad arbetsgivaren då säger är: Låt mig anställa den här killen lite billigare, med en lägre ingångslön, så att han kan lära sig detta på arbetsplatsen och sedan - när han är redo - gå upp i en högre lön.

Varför vill ni inte tillåta detta? Ni ställer er ju emot detta, för ni vill ha ett fackligt veto mot det. Då vet vi hur facket agerar - de kommer att säga nej, blankt nej, precis som de gör i dag. Det är orimligt att ha modellen att ni och facket ska sitta och kontrollera vilka utbildningar som är okej.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Herr talman! Det är intressant när Hanif Bali talar om vad vi och facket vill. Vi socialdemokrater försöker hålla oss väldigt långt ifrån arbetsmarknadens parters uppdrag. Det Hanif Bali och hans allianskamrater nu gör är dock att kliva rakt in och sidsteppa parternas jobb. Ingångslöner sätts av parterna; de sätts inte av oss i riksdagen. Det är den ordning vi har, och det är den ordning vi ska fortsätta ha.

Jag förstår inte varför en arbetsgivare skulle vilja anställa fler om lönen var låg än om lönen är enligt kollektivavtal och staten betalar en del av den. Subventionen innebär ju för arbetsgivaren att han ändå har en lägre kostnad. Varför skulle arbetsgivaren vilja anställa fler om det var så att det var en lägre ingångslön än om han betalar samma lön som till alla andra han har anställda och får en del tillbaka via subvention från staten? Vad är det som gör att arbetsgivaren skulle lockas att anställa fler om vi sänkte löneläget? Det är någonting jag inte kan förstå även om jag har ägnat timmar åt att lyssna på er och era argument, Hanif Bali.

Jag har ändå träffat ganska många arbetsgivare, i synnerhet innan jag kom till riksdagen eftersom jag då jobbade som förhandlare. När jag har träffat arbetsgivare har jag aldrig någonsin mött en enda som sagt "Ja, nu är det så billigt, så nu anställer vi några till!". Man har bara anställt när man har haft ett anställningsbehov, och det anställningsbehovet skulle inte bli ett enda dugg större för att lönerna sänktes. Anställningsbehov bygger vi i stället på helt andra grunder än att dumpa löner. Det gör vi genom att människor har en lön att leva på och kan bidra till att vi sätter hjulen i rullning. Det kan vi göra när människor kan efterfråga och vara köpstarka.

(Applåder)

Herr talman! Nu ska vi debattera lite ytterligare, Annelie.

Ja, man ska kunna leva på sin lön. Det är också vi för. Men precis som Hanif Bali säger vill vi ju att man ska gå från bidrag till lön, och då är frågan bara hur hög lönen ska vara. Det vi föreslår är att man i så fall skulle ha 75 procent av en kollektivavtalsenlig lön, så vi säger inte att vi egentligen ingriper i hur kollektivavtalet sätts. Det kan snarare faktiskt få en uppdrivande effekt om man nu ser att man ska kunna ha marginal för att erbjuda några en lite lägre andel av lönen för att lära sig jobbet på jobbet.

Min fråga till Annelie Karlsson gäller dock snarare Arbetsförmedlingen, som får ganska mycket kritik av Riksrevisionen i den skrivelse som har kommit till oss. Det skulle behövas mycket förnyelse där. Arbetsförmedlingen jobbar mycket med åtgärder, åtgärder och åtgärder, och många fastnar i åtgärderna. Det försenar snarare inträdet på arbetsmarknaden. Hur ser Annelie Karlsson och Socialdemokraterna på förändringen av Arbetsförmedlingen? Vad ska man göra för att minska hela åtgärdshysterin, eller vad man ska säga?

Vi kristdemokrater är för fortsatt subvention av vissa anställningar, men problemet är att många tycker att det är så krångligt. Det är nystartsjobb, instegsjobb och ungdomsgarantier. Man ska veta vilka tider som gäller för lönestödet, hur mycket stöd man får, vilka åldrar som ska få och hur länge. Arbetsförmedlingen ska granska allt detta med tider, löner och uppföljning. Det är otroligt mycket administration. Det är därför jag har tyckt att vi måste hitta ett annat sätt, och där är introduktionsanställningar en del för att ta bort detta. Låt arbetsgivarna och arbetstagarna själva fatta ett beslut om att någon får börja på en lägre lön medan man lär sig jobbet!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Har vi tid med alla de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som ska granskas och all den administrationen? Är det inte bättre att försöka förenkla?

Herr talman! Inledningsvis tänkte jag att Désirée Pethrus och jag nog kan bli överens. Sedan vidareutvecklade hon sitt resonemang, och då tänkte jag: Nej, det är nog som vanligt.

Jag blir lite förvånad över att Désirée Pethrus säger att regelverket för Arbetsförmedlingen är för krångligt, för när vi tog över regeringsmakten frågade Arbetsförmedlingen oss: Kan ni på något sätt hjälpa till så att vi kan komma ifrån allt regelkrångel? Åtgärderna är för många, och de är för krångliga. Vi kan inte hantera det, och arbetsgivarna kan det än mindre.

Det är precis det den nuvarande regeringen har börjat med, nämligen att försöka göra det enklare för Arbetsförmedlingen att göra sitt uppdrag genom att ta bort en del av de krångligheter den borgerliga regeringen faktiskt var med och införde. Den var med och såg till att det blev de förutsättningarna. I den delen tror jag alltså att vi skulle kunna vara överens. Arbetsförmedlingen önskar inget högre än att vi ska se till att subventionerna blir mer renodlade och enklare att använda.

Vi socialdemokrater har ingen ambition att människor ska rulla från åtgärd till åtgärd och från praktik till praktik, utan vi tror att vi kan göra det mycket effektivare genom att se till att människor får kunskaper och får pröva på arbetsmarknaden. Sedan ska det naturligtvis leda till ett jobb. På något vis försöker borgerligheten smeta på oss att vi tycker att bidragsmodellen är så bra. Hade vi tyckt att bidragsmodellen var bra hade vi inte gjort så stora satsningar på utbildning. Vi vill rusta människor med kunskaper för att de ska kliva ut på arbetsmarknaden och stå starka och redo att göra sin del. Det handlar om att människor ska kunna försörja sig.

Smeta alltså inte på oss rollen att vi vill att människor ska leva på bidrag! Det är precis det vi vill motverka med vår arbetsmarknadspolitik. Vi rustar människor för arbetsmarknaden, och de ska ha en lön att leva på.

Herr talman! Det som jag tycker mig ha sett i mycket av den forskning och i det som vi har fått del av från Riksrevisionen och från andra aktörer när det gäller återkopplingen till arbetsmarknadspolitiken är att arbetsmarknadsåtgärderna ofta försenar inträdet på arbetsmarknaden. Det är bra och vällovligt att nu försöka förenkla och slå ihop olika åtgärder - det kan vi kanske till viss del vara överens om - men problemet kvarstår, att människor går kvar i olika åtgärder. De kommer inte in på arbetsmarknaden med riktiga jobb. Det är det här som är den stora utmaningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Jag tror inte heller att Arbetsförmedlingen kommer att klara av detta själv. Man är helt inne i åtgärder och hur man ska följa upp. Man kommer aldrig att komma ifrån uppföljningssystemen. Det är därför som vi säger att när det kommer så här många nya människor till Sverige måste vi se till att arbetstagare och arbetsgivare själva sköter detta. Vi har inte tid och inte råd att vänta så här länge på att få ut människor i arbete.

Vi i Alliansen får naturligtvis vara självkritiska till etableringsfasen. Man har sett efter hur många i etableringsfasen, som uppgår till två år, som efter tre månader har kommit in i arbete. Det är alltså 5 procent som har ett riktigt jobb. Det är ju absolut oacceptabelt. Vi måste vidta åtgärder.

Då säger Socialdemokraterna att de ska slå ihop och vidta lite andra åtgärder. Det är det som vi vänder oss emot. Vi tror inte att det är lösningen att vidta åtgärd efter åtgärd. Det försenar inträdet på arbetsmarknaden. Det är här som vi måste sätta in åtgärder. Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken behöver förnyas. I stället bör det handla om: Låt människor komma in i riktiga jobb på en gång! Det är det som är min kritik mot Socialdemokraterna.

Herr talman! Kritiken mot Socialdemokraterna är att det är för långa processer. Ja, men vi har ju ingen annan uppfattning än att människor ska komma i jobb tidigare. Den delen är vi helt överens om. Det är därför som vi jobbar med regelverket så som vi gör nu.

Det som är Désirée Pethrus lösning är att man ska låta arbetsgivare och arbetstagare själva göra upp och helt ställa samhället åt sidan. Det kan man inte göra därför att man inte har jämbördiga parter. För att göra upp och ingå överenskommelser krävs det att det är två parter som är jämbördiga. Inte ens Kristdemokraterna kan väl påstå att en arbetsgivare och en nyanländ är jämbördiga parter - en nyanländ med dåliga språkkunskaper, dålig, kort eller fel arbetslivserfarenhet för det som arbetet kräver. Ska man då säga att den nyanlände får göra upp med arbetsgivaren? Det krävs naturligtvis att man går in och hjälper till för att se till att arbetslivets villkor blir sjysta även för de nyanlända.

Nyanlända omfattas av svenska kollektivavtal med den ordning, reda och lönesättning som de innebär. Då vill man i stället gå in med statliga subventioner. Det måste väl vara en modell som säkrar att det blir ordning och reda på svensk arbetsmarknad även för den gruppen.

Varför skulle vi i Sverige lämna en grupp därhän? Det ska vara sjysta villkor och vår modell som vi är stolta över och som hela världen tittar på. Men nu kommer det nya människor till oss. Ska de lämnas därhän och inte omfattas av detta? Det är inte en politik som Socialdemokraterna någonsin kommer att stå för. De som kommer till oss ska ha samma förutsättningar som alla andra. Något annat kommer vi aldrig att bli överens om, Désirée Pethrus.

(Applåder)

Herr talman! Det har varit intressant att lyssna på både Annelie Karlssons anförande och replikskiftena. Jag hakar upp mig på det sista som sas, att det ska vara lika villkor för människor som kommer till Sverige. Det är många fina ord som hörs från Socialdemokraternas retorik när de pratar om den svenska modellen. Men de lika villkoren innebär att människor som i dag lever på försörjningsstöd ska få göra det i morgon också. Människor som inte är inne på arbetsmarknaden ska inte få vara det i morgon heller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Den stora utmaningen är att människor inte kommer in på arbetsmarknaden i dag. Det gäller särskilt människor som är utrikesfödda och även långtidsarbetslösa eller ungdomar. Då måste vi se till att genomföra förändringar. Vi har föreslagit att parterna själva ska komma överens om ingångsjobb med lägre ingångslöner för just nyanlända. Vi matchar upp detta med lägre arbetsgivaravgifter och lägre inkomstskatt.

Det handlar om att man ska ha en lön att leva på. I dag lever människor på en etableringsersättning som är på drygt 6 500 kronor. Är det en ersättning värd att leva på? kan man fråga sig. Man måste ju få in en fot på arbetsmarknaden och visa upp sig. Det kommer att ge mer pengar för den enskilde. Vi diskuterar lägre ingångslöner, inte lägre löner. Det är tydligt att man vill måla upp en bild av det. Men det här handlar om att få en chans att genom sitt första jobb komma in på arbetsmarknaden. Då behövs det nya åtgärder.

Vi delar helt uppfattningen att det behövs åtgärder för utbildning, för etablering och för validering och för att få fler bostäder, även om vi i vissa fall kan ha lite olika syn också på det. Men det behövs ju mer åtgärder. Då är det ett viktigt steg att det ska finnas en möjlighet att få en ingångslön eller en lön över huvud taget. Man kan också se att få av de människor som kommer in i ingångsjobb eller har låg lön har det också senare i livet.

Herr talman! Jag ska börja med att citera en annan skåning, Peps Persson. Han sjunger: Ett och ett är två. Två och två är fyra. Lönerna är låga och hyrorna är dyra. Ska det vara så svårt att fatta att det är falsk matematik?

Människor ska kunna leva på sin lön. Det är ganska enkelt. Det är därför som era lönesänkningsförslag inte är bra för människor. Vi socialdemokrater säger nej. Det människor framför allt inte behöver är sänkta löner. De behöver högre lön för att kunna skaffa sig ett boende, köpa mat och se till att ungarna får kläder på kroppen. Lönen behövs. Vi har inte skapat löner därför att vi har den samhällsmodellen. Det är för att människor behöver sin lön. Det är det som är grunden till att vi har de löner som vi har.

Ingångslönerna i våra avtal är ganska låga, enligt mitt sätt att se det. Enligt Centerpartiets sätt att se det är de tydligen höga, åtminstone för höga.

Vi har ju alltid svårt med kommunikationerna när det gäller den svenska modellen, kollektivavtal och hur vi ska utveckla dessa. Vi uppfattar det nog inte på samma sätt. Kollektivavtal ryms inte i en bok. Poängen med svenska kollektivavtal är att de är väldigt flexibla och anpassade till olika branscher. Ingångslönen för en undersköterska är helt annorlunda än ingångslönen för en byggnadsarbetare eller för en läkare. Det skiljer sig väldigt mycket mellan olika branscher. Det är det som parterna har byggt upp, och det är det som är modellen med lägre ingångslöner för vissa jobb och högre för andra jobb. Det vill ni slå sönder. Ni vill fördärva den modellen som har fungerat under så lång tid. Jag förstår inte hur ni kan tro att det skulle innebära någon framgång för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Herr talman! Jag vill börja med att ta upp den så kallade framgången i Sverige. Vi är sämst i Europa på etableringen på arbetsmarknaden för nyanlända. De människor som i dag står utanför arbetsmarknaden kommer inte in på den. Rörligheten är extremt låg i Sverige jämfört med andra länder. Det pekar bland annat OECD på.

Vad är det som vi ska förändra så att vi får in fler människor på arbetsmarknaden? Ett sätt är bland annat lägre ingångslöner eller så kallade ingångsjobb, så att människor får en chans. Det skapar också förutsättningar för nya jobb, jobb som i dag inte är lönsamma att utföra utifrån att löneläget är för högt. Det ger människor en chans att få en erfarenhet, uppleva en gemenskap och komma in i det svenska samhället.

Flertalet stora expertmyndigheter - OECD, EU-kommissionen och så vidare - pekar på det. Med lägre ingångslöner skulle vi kunna få fler nya jobb i Sverige samtidigt som människor får in en fot på arbetsmarknaden. Ofta leder det till att man söker nästa jobb. Det är ju det första jobbet som är helt avgörande för att komma in på arbetsmarknaden.

När man lyssnar på Socialdemokraterna i debatten säger de att man ska avsäga sig allt som gäller arbetsmarknadens parters uppdrag, och framför allt när det gäller lönebildning. Då är det intressant att man själv lägger fram förslag om att gå in i lönerörelsen för lärare. Jag skulle gärna vilja höra Annelie Karlssons kommentar till varför det är okej att gå in i lönerörelsen och påverka den i vissa branscher, men inte i andra.

Varför motsätter ni er att vara öppna för att diskutera möjligheten för människor att komma in på arbetsmarknaden, mer än bara utbildning och validering? Utbildning och validering är viktigt, men det behövs fler förslag. Där har vi presenterat en rad förslag kopplade till ingångsjobb och ingångsföretagande, men också förändringar av Arbetsförmedlingen och matchningen.

Herr talman! Fredrik Christensson har haft möjlighet att damma av gammal borgerlig retorik. På 30-talet var det, som statsministern sa i talarstolen, arbetarna som skulle ha lägre lön. På 60-talet var det kvinnorna, min mammas generation. För inte så länge sedan var det ungdomar. Nu är det nyanlända.

Frågan som jag tycker att Sveriges löntagare måste få ett svar på från Fredrik Christensson och övriga borgerliga företrädare är: Vem ska betala det i slutändan? Ska de som kliver in med de låga löner som ni nu föreslår alltid ha de låga lönerna, eller ska de efter ett, två eller tre år jämställas med övriga på svensk arbetsmarknad? Det ser ut som att Fredrik Christensson instämmer i det sistnämnda - de ska till slut jämställas.

Vem ska då betala mellanskillnaden? Kommer det friska pengar från arbetsgivaren, eller är det kollektivet som ska betala det? Det brukar vara kollektivet som betalar. Då innebär det att någon annan får stå tillbaka tills de är i kapp. Kollektivet betalar de lönesänkningar som ni nu föreslår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Nu hoppas jag vid Gud att det inte finns någon majoritet i den här kammaren för era förslag om lägre ingångslön för en grupp, men skulle så vara fallet ska Sveriges löntagare veta att det är de som ska betala. För i slutändan ska vi väl ändå jämställa människor på svensk arbetsmarknad? Det hoppas jag i alla fall.

(Applåder)

Herr talman! Det är ganska intressant att vara den enda som inte har låst sig vid arbetsmarknadsvinkeln. Det blir väldigt spännande debatter att lyssna på. Förvisso håller jag med om att låglöneförslaget är helt fel ute. Samtidigt kan jag inte låta bli att förundras över att man hävdar att antalet jobb inte på något sätt påverkas av vad de kostar. Det går inte riktigt ihop. Men det var inte därför jag begärde replik.

Precis som Hanif Bali reagerade jag på det här med Subwaybesök och badhusbesök och framför allt på påståendet att vi andra inte har behövt fundera på allt det där. Jo, det är väldigt många andra som har behövt fundera på det, både med och utan utländsk bakgrund, var man nu drar gränsen för detta.

Det är här den stora skiljelinjen går mellan oss från Sverigedemokraterna och övriga partier. Vi reagerar väldigt kraftigt när vi hör hur bara den ena sidans problematik lyfts fram. Man tar fram särskilda lösningar och tror att man kan lösa många problem genom att satsa mer och mer resurser på särlösningar, särsubventioner och satsningar för dem som precis har anlänt till vårt land. Man lyfter fram deras problem, men ser inte när samma problem drabbar även dem som redan finns här sedan tidigare, vare sig de har anlänt för länge sedan eller har bakgrund i Sverige sedan generationer tillbaka.

För mig är det alldeles självklart att den här sortens retorik och tankesätt bygger motsättningar, ställer grupp mot grupp och skapar splittring och segregation. Min fråga är helt enkelt: Vad vill Socialdemokraterna göra för att säkerställa att personer som bor i vårt land, alldeles oavsett bakgrund, ses som en del av samma samhälle?

Herr talman! Egentligen skulle Paula Bieler ha ställt den frågan till dem som vill sänka lönerna för dem som kommer till vår arbetsmarknad, för det är de som vill skilja ut den gruppen. Vi socialdemokrater säger att man ska omfattas av exakt samma villkor. Därför faller den frågan ganska platt.

Jag vänder mig mot det Paula Bieler sa angående detta med besök på Subway. När jag refererade till oss här i kammaren gällde det vår nuvarande situation. Våra arvoden innebär att vi kan besöka Subway tillsammans med vem vi vill vilken dag som helst, eller hur?

Den retorik som sverigedemokrater använder om att det är just de som har verklighetsförankring blir lite provocerande för en del av oss andra. Jag har inte alltid kunnat göra allting som jag har drömt om. Jag är född i ett arbetarhem och växte upp på landet under väldigt enkla förhållanden med en arbetande pappa och en hemmamamma. Det går inte att smeta det där på mig och säga att det är ni sverigedemokrater som vet att det finns människor som inte har det bra. Jag vet också det. Jag vet även att det finns många som är anställda på deltid inom handel eller inom kommuner och landsting och som har svårt att få det att gå ihop.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Det är just av den anledningen vi skapar en arbetsmarknadspolitik för alla. Vi ska rusta alla med tillräckliga kunskaper för att kunna stå starka på arbetsmarknaden. Man ska kunna ha ett jobb att försörja sig på. Det ska vara på heltid, och det ska vara under förutsättningar som gör att man kan förena föräldraskap och förvärvsarbete. Detta omfattar alla, var man än är född. Arbetsmarknadspolitiken är till för alla. Det vi pratar om här i dag är integration, och därför blir kanske bilden lite vinklad ditåt. Men vår arbetsmarknadspolitik är inte riktad bara till utrikes födda. Den är riktad till alla. Och det finns verkligen behov av att se över den.

Herr talman! Jag tackar Annelie Karlsson för svaret. Det är väldigt bra att man är medveten om att problemen finns på många olika håll. Det är jag också alldeles övertygad om att man vet sedan tidigare. Det jag lyfter fram är att den bild jag och många med mig har fått är att man inte har haft något som helst problem med att ta resurser från område efter område i vår budget och satsa på ett enskilt område, nämligen integration och mottagande. Så har det varit alldeles oavsett vilken regering - röd eller blå - som suttit vid makten, dessutom i eskalerande grad.

Även Annelie Karlsson talar här om att man skjuter till mer resurser. I skrivelsen står det att man skjuter till mer resurser. Pratas det om kommunernas mottagande säger man att staten skjuter till mer resurser. Men man ignorerar problemen med att det inte finns bostäder, att människor klumpas ihop och att vi har oerhört stora och ständigt växande klyftor i vårt land. Bara mer resurser satsas på det här området kommer allting på något sätt att lösa sig, tror man.

Det jag efterfrågar och saknar i politiken är vad man vill göra för att faktiska möten ska ske mellan dem som kommer till vårt land för att bli en del av vårt land och vårt samhälle och dem som redan är en del av vårt samhälle. Jag pratar inte om arbetsmarknaden, utan om samhället i stort. Jag pratar om hur alla som bor permanent i Sverige och vill vara eller förhoppningsvis redan är svenska medborgare också ska kunna känna och säga att de självklart är en del av Sverige, att Sverige är deras hemland, att Sverige finns i deras hjärta och att de är en del av samhället - känna det tillsammans med alla övriga i samma kategori. Vad vill man göra för de riktiga mänskliga mötena och mänskliga relationerna?

Herr talman! Jag tror, i motsats till Paula Bieler, att de investeringar vi gör i människor är goda investeringar som vi kommer att ha mycket nytta av framöver. Vi gör investeringar och satsar pengar för att människor ska bli en del av vårt svenska samhälle genom att vi rustar dem med kunskaper för att kliva in på arbetsmarknaden. När man kliver in på arbetsmarknaden får man förutsättningar för att skriva sitt hyreskontrakt och starta sitt eget liv. Jag tror verkligen att det är väl investerade pengar, och jag kan inte se något alternativ till att rusta människor så att de ska stå starka i samhället och bidra. Vi har sagt detta i kammaren förut. Vi behöver ungefär en halv miljon välfärdsarbetare de närmaste tio åren i vårt land. Det är de människorna vi rustar nu för att de ska kunna bli en del av den arbetskraft som vi behöver runt om i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Möten mellan människor är nödvändiga, och det råder verkligen brist på sådana möten. Vi ser hur främlingsfientligheten och motsättningarna mellan människor ökar. Men runt om i landet deltar 70 000-75 000 människor via studieförbundens försorg i svenskundervisning för människor som kommer till vårt land. De pratar om samhället och hur samhället fungerar. Det är viktiga möten som kan hjälpa dem som kommer till oss att förstå hur allting hänger ihop. Häromveckan var jag på ett ställe där man pratade om synliga och osynliga regler, vilka regler som inte finns skrivna. Självklart behövs möten mellan människor. Men jag tror att både Paula Bieler och vi i andra partier bör fundera lite över hur vi själva bidrar till en bättre sammanhållning i Sverige, hur vi sluter klyftorna, inte bara ekonomiskt utan också människor emellan. Mer kärlek och mindre hat!

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget till beslut och avslag på samtliga motioner.

I dag talar vi om statens insatser för nyanländas etablering.

Riksrevisionens rapport, som ligger till grund för dagens debatt, belyser att statens insatser för nyanländas etablering inte var tillräckliga. Rapporten påvisar bland annat problem med bostadsbrist, långa handläggningstider och outnyttjade kunskapsresurser.

Vårt Europa har ändrats sedan Riksrevisionen lämnade sin rapport i juni förra året. Regeringen har sedan dess inlett ett omfattande utvecklingsarbete för ett hållbart mottagande i hela landet och påbörjat insatser för att människor snabbare ska kunna etableras i det svenska arbets- och samhällslivet. I detta arbete har regeringen tagit hänsyn till Riksrevisionens rekommendationer och även en del av de idéer som föreslås i motionerna.

Herr talman! Regeringens fokus är att skapa fler jobb, minska klyftorna och öka sammanhållningen i Sverige. Regeringen ser de utmaningar som finns och har inlett ett seriöst arbete med att reformera Sveriges etableringspolitik och därmed förbättra mottagandet.

Redan under 2015 avsatte regeringen 11 miljarder kronor till kommuner och landsting som ett riktat stöd till arbete med flyktingmottagande.

De ineffektiva etableringslotsarna har avskaffats. Alla kommuner kommer nu, efter sin förmåga, att få ta emot flyktingar. Och olika former av individuella etableringsinsatser håller nu på att genomföras.

Herr talman! Så kallade snabbspår har redan introducerats inom ett flertal bristyrken. Snabbspår innebär att den nyanlända får ett program innehållande svenskundervisning, validering och arbetsmarknadsinsatser skräddarsydda utifrån yrkeskompetens.

Regeringen har redan infört snabbspår för en rad olika yrken som exempelvis läkare, sjuksköterskor, kockar och lärare, och fler snabbspår är på gång.

För två veckor sedan föreslog Miljöpartiet att vi skulle titta på möjligheterna till snabbspår för egenföretagare. Många av våra nyanlända har erfarenhet av att driva företag från sina hemländer. Kan vi tillvarata denna kunskap och underlätta för dem att driva företag även här skapar det nya arbetstillfällen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Dessutom har civilsamhället, vars insatser under den ansträngda hösten och fortsatt är av avgörande betydelse för flyktingmottagandet och etableringsprocessen, fått utökade medel.

Herr talman! Vi är ett litet land, och vi mår bra av att växa tillsammans med vår omvärld. Öppenhet är en förutsättning för utveckling. Länder som sluter sig mot omvärlden stagnerar.

Den snabbt växande befolkningen till följd av den ökade invandringen är en välkommen förändring som kan bidra till en växande och dynamisk ekonomi om potentialen tillvaratas, särskilt med tanke på hur Sveriges demografiska utveckling har sett ut.

Jag är glad att majoriteten av partierna här i Sverige är lösningsorienterade och ser dessa möjligheter i stället för att vända sig inåt, som många andra länder i Europa gör just nu, och fortsatt står upp för det land som välkomnade mig när jag flydde hit som 22-åring från Chile. Jag tror att framtidens historia kommer att döma dagens Europa mycket hårt.

Herr talman! Vi måste kunna bemöta och ta emot människor med värdighet. Vi var inte tillräckligt rustade för att ta oss an den utmaning det innebar att väldigt många människor på flykt kom till Sverige i höstas.

Vi måste nu snabbt ta fram åtgärder så att vi inte står inför samma situation igen. Vi måste presentera konkreta förslag och konstruktiva lösningar på de kommande utmaningarna så att en tillfällig lag kan bli ännu tillfälligare, för jag vill inte se det land som en gång välkomnade mig bli en del av Europas dolda murbygge. Jag vill inte se att rädslan tar över. Jag vill inte att vi blundar för den humanitära katastrof som pågår.

Herr talman! Jag ska fatta mig ganska kort.

Jag reagerade på formuleringen att kommuner numera ska ta emot efter sin förmåga. I min värld innebär det att man tar hänsyn till att det eventuellt kan finnas ett tak för förmågan, att man tar emot så många som man faktiskt har förmåga att välkomna in i samhällsbygget. Samtidigt hänvisar det här tillbaka till ett förslag som inte ens, och väldigt medvetet inte ens, har tagit hänsyn till bostadssituationen.

Min fråga är helt enkelt: Vad vill man göra för att säkerställa att det faktiskt ska vara förmågan att ta emot som styr mottagandet och inte en fördelningsnyckel bestämd ovanifrån och ett mottagande i en storlek som vi inte kan reglera?

Herr talman! Jag tror inte att det här är något som kommer att vara bestämt uppifrån, utan det kommer verkligen att baseras på kommunernas förmåga.

Det finns flera kommuner i landet som redan har sagt att de kan ta emot ett antal flyktingar, eftersom de har kapacitet när det gäller bostäder, arbetstillfällen och studieplatser. Jag tror att det är väldigt viktigt att inte se detta som en tvångströja för kommuner, utan att det kan vara en stor möjlighet för många kommuner att kunna ta in nya invånare. Speciellt tänker jag på de kommuner som avfolkas på grund av att många vill flytta till stora städer för att läsa vidare eller söka sig en annan möjlighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Herr talman! Det vore jättebra, eller åtminstone mycket bättre, om det verkligen var kommunernas förmåga att ta emot som styrde, om kommunerna själva fick anmäla hur många de har plats för och om det var arbetsmarknad, bostadsmarknad, skolor, daghem och allt vad det handlar om som styrde. Men faktum är att det inte är det. Faktum är att vi för bara några veckor sedan klubbade igenom en lagstiftning som innebär att man ska kunna tvinga kommuner att ta emot och kunna hänvisa personer till kommuner. Orsaken var att man hade insett att Sveriges mottagande är alldeles för stort. Platserna för dem som kommuner själva anser sig ha förmåga att ta emot räcker inte till.

Man skulle då kunna reagera så som jag och mitt parti gör, och så som man har gjort i vissa länder, och på något sätt lösa det temporärt för dem som är här men inte försöka tvinga ut dem i samhället, för det bara bromsar mottagandet och skapar motsättningar och mer problem. Vi vill låta det faktiska mottagandet fortsatt styras av en verklig förmåga att ta in människor i samhället.

Eller så kan man göra så som alla ni andra i kammaren tyckte och skapa nya lagar där man tvingar kommuner att ta emot fler än de själva anser sig kunna utan möjlighet att överklaga.

Jag fick inget svar på min fråga: Vad vill man göra för att säkerställa att det är förmågan som styr?

Miljöpartiet tycker dessutom att vi ska öka mottagandet igen så snart som möjligt. Ni talar om att vi måste skapa förutsättningar för detta. Men innan ni ens har presenterat några sådana förutsättningar talar ni om att vi måste upp på höga nivåer av mottagande igen - samtidigt som vi har ett stort och växande utanförskap.

Hur ska man garantera att det är faktisk förmåga och vilja att kunna ta emot personer som styr välkomnandet i Sverige?

Herr talman! Paula Bieler och Sverigedemokraterna borde vara glada för att lagen gör att alla kommuner ska ta emot flyktingar. Det motverkar nämligen precis det som Paula Bieler säger om att segregation är det värsta som kan hända. När alla kommuner tar emot flyktingar blir det mycket lättare för människor att integreras i de små och stora samhällen de kommer till.

Herr talman! Tvärtemot vad man kanske kan tro när man har lyssnat på debatterna under dagen byggdes Sverige faktiskt inte på låga löner och usla villkor. Sverige byggdes genom investeringar i både samhället och människorna i det. Det gjorde vi som ett medvetet samhällsprojekt med gemensamma investeringar som gynnade framtiden, byggde vägar och järnvägar, byggde upp skola, hälso- och sjukvård för alla och ett trygghetssystem som gjorde att ingen lämnas ensam.

Samtidigt har Sverige haft ett stort flyktingmottagande, även historiskt. Ensamkommande från Finland, judar från Europa och flyktingar från diktaturens Chile eller krigets Balkan är en del av Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Framgångsfaktorn är att vi har investerat i både samhället och människorna som kommit. Välfärdsbygget och flyktingmottagandet har gått hand i hand. Det behöver det göra även i dag.

Som ett av världens rikaste och tryggaste länder har Sverige alla möjligheter att ta emot de människor som söker sig hit.

Herr talman! Regeringens svar på att historiskt många sökte skydd i Sverige 2015 är stängda gränser, sämre möjlighet att stanna, otrygghet och splittrade familjer. Det ska avskräcka flyktingar från att komma till just Sverige.

Att kräva andrum i en situation där människor i detta ögonblick tar sina sista andetag i Medelhavet är cyniskt och brutalt. Dessutom är det, ärligt talat, naivt.

Jag tappar inte tålamodet så ofta, men i dag är en sådan dag. Jag vill inte höra ett ord till om sänkta löner från rika personer vars polare gömmer undan skattepengar. Jag vill inte höra ett ord till om integration samtidigt som regeringen vill införa TUT och splittra familjer. Jag vill inte höra ett ord om att skydda system i stället för att skydda människor, när systemen finns till för just dem. Jag vill inte höra ett ord till om andrum medan människor på flykt tar sina sista andetag.

I verkligheten kan inga stängsel i världen stoppa flykten. Det är bara fred och rättvisa som kan göra det. Men till dess är det vår förbannade plikt att ge människor skydd och förmå fler länder att göra det.

Hur bra det kommer att gå är enbart en fråga om huruvida vi är beredda att investera i att bygga samhället större och investera i de människor som lever i det, oavsett var de är födda. Rätt till skydd och en välfärd att lita på är nyckeln.

Att vilja göra Sverige till ett sämre och otryggare land borde ärligt talat vara en ganska svårsåld politisk vision. Ändå är det just den dystra och sorgliga visionen regeringen nu verkar torgföra.

Med förslagen om tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel och skippad anhöriginvandring kommer man att skapa raka motsatsen till integration. Det verkar alla remissinstanser rörande överens om.

Otrygghet har aldrig varit ett bra fundament att bygga framtiden på. Men det är just otrygghet inför framtiden, splittrade familjer, sårbarhet och beroende av arbetsgivare för att få stanna som regeringen erbjuder människor som kommer till Sverige för att söka skydd. Det är tveksamt om förslaget ens är förenligt med Europakonventionen om rätten till familj.

Förutom det uppenbara lidandet riskerar förslagen att leda till sämre etablering, sämre integration, sämre hälsa och sämre nyttjande av människors kompetens och samhällets resurser.

Det viktigaste politiska förslaget för att förbättra integrationen någon kan komma med i dag är att få regeringen att lägga förslagen om tillfälliga uppehållstillstånd och medveten splittring av familjer i papperskorgen.

De borgerliga partierna passar å sin sida på att använda flyktingarna som murbräcka för sina gamla vanliga krav på sänkta löner och villkor. Det är ingen överraskning. Först var det arbetarna, sedan kvinnorna, sedan de unga och nu flyktingarna. Vanligt folk ska pressas medan skatteflyktingar ska komma undan.

Herr talman! Det finns en annan väg. Vi borde i stället vara stolta över den trygghet och framtid Sverige erbjuder och utveckla och förbättra den. Vänsterpartiet ser utmaningen med att många människor kommer till Sverige på samma gång. Vi ser också att åtta år med borgerligheten vid makten har skapat stora revor i välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Det behövs folk, och det behövs investeringar för att bygga Sverige större med fler bostäder och bättre skola och vård. Det är också en satsning på jobb. I budgetförhandlingarna kräver Vänsterpartiet 10 miljarder för att ge socialarbetare, lärare och undersköterskor i kommuner och landsting fler kollegor.

Borgerligheten lämnade inte bara en försvagad välfärd efter sig. De lämnade även ett samhälle som är sårbart i kriser. På vissa håll blev mottagandesystemet väldigt ansträngt under hösten, både för att mottagandet är ojämlikt fördelat i landet och för att det är ganska stelbent.

Det är detta, herr talman, som regeringen väljer att kalla systemkollaps och sedan stänger gränser för människor på flykt och föreslår otrygghet och familjesplittring för dem som ändå lyckas ta sig hit. Det är att sätta system framför människor.

Kommuner, myndigheter och frivilliga pekar på byråkratiskt krångel som hindrar dem att utföra viktigt arbete. Man fastnar i pappershögar. Det är orimligt. System finns till för människor, inte tvärtom.

Vänsterpartiet föreslår till exempel regelförenklingar för att socialsekreterare ska få tid att arbeta med barn i behov av stöd. Vi föreslår att Migrationsverket ska slippa stämpla blanketter för vinterkläder, som varje människa fattar behövs, när man behöver lägga sin tid på handläggning av ansökningar.

Vi har ett batteri av förslag för att skapa ett bra mottagande av människor på flykt.

En stor del av det som krävs för att bygga Sverige större och starkare är insatser som ligger på helt andra områden än integrationens. Det handlar om bostad, arbetsmarknad, utbildning och välfärd. En del andra viktiga steg har vi i Vänsterpartiet redan kommit överens med regeringen om i tidigare budgetförhandlingar. Annat återkommer vi till framöver.

Jag vill ändå ta upp några av de konkreta saker som skulle göra skillnad på riktigt här och nu om man menar allvar med att skapa bättre förutsättningar för människors möjlighet att bli en del av Sverige och vår gemensamma framtid.

För det första behöver vi fler boendeplatser i mottagningssystemet. Boendesituationen är ansträngd, och asylboenden lever inte alltid upp till de krav som ställs. Vi föreslår ett snabbare byggande genom en satsning på prefabricerade bostäder och bättre utnyttjande av befintliga lokaler. Genom större statligt och kommunalt ansvar för mottagandet skulle vi göra oss oberoende av Frasse Fixare-typer, alltså privata lycksökare som dyker upp överallt. Det innebär att säkerhet och trygghet kan tillgodoses bättre på boendena och hjälper kommunerna att planera.

För det andra behöver vi snabbare utbildningsinsatser. Utbildning för att komma i arbete eller komplettera kompetens är helt avgörande för etablering, även om det inte låter så när man lyssnar till borgerligheten. Därför vill vi utveckla valideringen av utländska examina, stärka studiehandledningen på modersmål och modersmålsundervisningen och öka möjligheterna till svenskundervisning från dag ett. För att kunna göra det behöver vi se till att nyanländas kunskap används bättre i både studiehandledningen och modersmålsundervisningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

För det tredje behöver vi snabba på vägarna till arbete. Vänsterpartiet vill utveckla Arbetsförmedlingen så att det finns tid och resurser som passar individen. Vi vill ge Arbetsförmedlingen ökat ansvar för validering av yrkeskunskaper, återinföra krav på att arbetsgivare lämnar information till Arbetsförmedlingen, möjliggöra för körkortsstudier med CSN-stöd och utse en nationell samordnare för att rekrytera till bristyrken.

För det fjärde ska fler kunna hjälpa till. Överallt i landet finns människor som vill hjälpa till och står beredda att göra det. Därför vill vi även ge folkhögskolorna möjlighet att utföra språkintroduktion och erbjuda studiecirklar i svenska från dag ett. Vi vill skapa bostadsförmedlingar där både privata och offentliga aktörer kan erbjuda boendeplatser. Vi vill skapa ett flexiblare regelverk för uthyrning och ge stöd till lokalsamhället för aktiviteter som stärker sammanhållningen.

Att satsa på välfärden och utveckla våra samhällssystem är att satsa på framtiden. Det är att inte naivt låtsas som att världen kommer att bli en annan. Vi har behoven, och vi har resurserna att investera. Tillsammans med dem som nu kommer kan vi faktiskt bygga Sverige mycket större och starkare. Vi har gjort det förut. Låt oss göra det igen.

(Applåder)

Herr talman! Vi har nu under ett antal timmar lyssnat på dels en aktuell debatt om hur man ska förbättra mottagandet till Sverige, dels en debatt om integration. Något som har varit talande under de här timmarna är att ett löfte har brutits. Det måste vara ett av de löften som har gällt kortast tid i svensk politisk historia, för när jag åt frukost i morse hörde jag att Anna Kinberg Batra sa i radio att Alliansen inte vill sänka löner. Nu har vi under flera timmar kunnat höra hur Alliansen använder sänkta löner som sitt enda politiska verktyg i integrationsdebatten.

I den här senaste debatten, om AU6, har vi hört hur Moderaternas talesperson Hanif Bali har argumenterat för detta och mot de så kallade höga lönerna på arbetsmarknaden.

Jag tror att det är oerhört viktigt, herr talman, att det förs till protokollet att Anna Kinberg Batras löften till väljarna inte ens räckte en dag.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Herr talman! I dag på morgonen tog jag en kort promenad runt riksdagskvarteren och kunde konstatera att vattnet ned mot Strömmen var avstängt och dammluckan var uppe. Jag undrade stillsamt vem som har ansvar för att reglera den där luckan. Sedan kom jag på att frågan var felställd. Det är naturligtvis inte vem utan vad som styr luckan man ska fråga. Förmodligen handlar det om elektricitet i förening med mekanik och både hård- och mjukvara.

Beredskap för kris och krig

Herr talman! Jag väljer detta exempel för att visa på att Sverige på bara en generation har blivit ett surfande, twittrande och swishande samhälle helt beroende av den digitala tekniken.

En lång period av säkerhetspolitisk avspänning och det faktum att det svenska folket har klarat sig från både storskaliga terroristdåd och naturkatastrofer under lång tid har lett fram till en sammantaget minskad krismedvetenhet. Vi är också som folk i dag mindre beredda på olyckan.

Man ska samtidigt framhålla att det finns undantag. Det finns en folkrörelse i vårt land som består av så kallade preppers. De har gjort det till en livsstil att förbereda sig på kriser av närmast undergångskaraktär. Det är en rörelse som har sitt ursprung i USA. Den som vill dyka ned i preppningens värld kan med fördel läsa Lars Wilderängs Stjärnklart, som är en dystopisk roman om vad som händer när vår teknik slutar fungera.

Herr talman! Försvarsutskottet har tagit initiativ till framtagandet av en broschyr som bär namnet Om krisen eller kriget kommer. Det här initiativet togs för mer än ett år sedan och alltså nästan ett år innan arméchefen generalmajor Anders Brännström modigt och förtjänstfullt konstaterade att Sverige inom loppet av några år kan befinna sig i krig.

Avsikten, herr talman, med utskottets initiativ var att inspirera myndigheter och kommuner att påminna alla invånare i vårt land om att de som individer har ett ansvar för sig själva och för sina närmast anhöriga.

Herr talman! Vi bör alla se till att ha livsmedelskonserver hemma. Vi behöver alla se till att det finns vattendunkar och batterier till ficklampor och radioapparater. Vi behöver förbandslådor, och en del av oss behöver lagra mediciner. Vi behöver fotogenkök för tillagning av varm mat. Vi behöver värmeljus och mycket annat.

Herr talman! Vi minns alla skogsbranden i Västmanland 2014. Den föranledde den dåvarande regeringen att tillsätta en utredning. Det var kammarrättsrådet Aud Sjökvist som fick uppdraget att titta på hur väl den svenska krisberedskapen vid detta tillfälle fungerade. Den nya regeringen tog dock initiativ till att förkorta Aud Sjökvists utredning. I stället för ett år fick utredaren bara sex månader på sig, och utredningsarbetet skulle i stället tas över av MSB.

Detta var, herr talman, betänkligt, med hänsyn till att MSB också som aktör var involverad i själva krishanteringen i Västmanland. Därför tycker vi från Alliansens sida att det är viktigt att vi nu lyfter fram de slutsatser som Aud Sjökvist i utredningen kom fram till. Därför vill vi yrka bifall till reservation 9.

Jag märker att tiden har rusat, herr talman, och jag ska försöka avrunda.

I helgen uttalade överbefälhavare Micael Bydén att Försvarsmakten om Sverige blir angripet och står ensamt har för avsikt att slåss till sista soldat. Man kan tycka att ett sådant uttalande inte är helt relevant när det kommer på den strategiska militära nivån, men en sak är säker, och det är att om försvaret ska få möjligheten att slåss till sista man kommer det att kräva stöd av ett nytt, återuppbyggt civilförsvar. Jag tror mig veta att i den debatt som nu ligger framför oss kommer många partier att visa på engagemang när det gäller civilförsvarsfrågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Låt mig avslutningsvis erinra om att nästan inga myndigheter i det här landet är beredda att utföra extraarbete utan någon som helst finansiering. Den bistra sanningen är att förra årets försvarsuppgörelse inte innehöll en enda krona till det civila försvaret. Det måste vi naturligtvis ändra på.

Herr talman! Hur trygga vi än är och känner oss finns det egentligen inget vi kan göra för att helt förebygga kris och krig. Även om vi i Sverige varit förskonade från krig i 200 år kommer det en dag då vi åter hamnar i krig. Låt oss hoppas det dröjer riktigt många år till dess.

Kriser är också något som vi varit relativt förskonade från, även om vi har haft flera stora katastrofer de senaste 30 åren. Estoniafärjans förlisning 1994 och Tsunamikatastrofen tio år senare, år 2004, i Thailand, är smärtsamma minnen av hur katastrofer kan slå sönder livet helt på ett kort ögonblick för mängder av människor. Det är en tydlig påminnelse om hur sårbara vi är och hur solsken väldigt snabbt kan bytas till totalt mörker.

Därför är det ett viktigt arbete att vi alla får attityden "inte rädd, men förberedd". Vi måste gemensamt rusta oss för att kunna stå emot både krig och katastrofer, för frågan är inte om de kommer utan när.

I betänkandet finns två viktiga tillkännagivanden från riksdagen till regeringen. Ett är att vi bör se över förutsättningarna för utbildningsinsatser på regional och lokal nivå för räddningstjänstens deltidsbrandkårer.

En stor del av vårt brandförsvar bygger på en organisation med deltidsbrandmän - ett brandförsvar som vilar på lojalitet och engagemang hos alla dem som bor och arbetar i närheten av brandstationer ute i landet. Det är ett brandförsvar som bygger på att man både har sitt civila arbete och att man på sin fritid vill engagera sig och öva i brandförsvaret.

För att underlätta för den organisationen, och för att sänka trösklarna för dem som vill vara med, anser vi att utbildningens placering ska vara lätt att nå för den enskilde som går en brandutbildning. Det får inte vara ett hinder att det, som i dag, bara finns två utbildningsorter i landet. Utbildningen måste finnas där utbildningsbehovet finns, till så stor del som möjligt. Vi får inte missa nya medarbetare till deltidsbrandkåren för att vi inte kan ge lokal eller regional utbildning.

Vi vet att det på många platser i landet finns ett rekryteringsbehov, och eftersom personerna bör bo och arbeta i närheten av stationen är rekryteringsbasen begränsad. Att vi har en välbemannad, utbildad och tränad deltidsbrandkår är en viktig del i det civila försvaret.

Det andra tillkännagivandet är att informationsinsatsen till allmänheten och den enskildes ansvar under och inför en kris bör tydliggöras, något som utskottet också tagit initiativ till och hållit en offentlig utfrågning om.

Eftersom vi aldrig helt kan skydda oss från kriser och krig är det vi själva och vår förmåga att hantera kriser som är det viktiga. Hur förberedd en befolkning är på kriser och krig, är avgörande för vilka konsekvenser det oförutsedda får.

Vi måste generellt öka kunskapen om vad det innebär om krisen eller kriget kommer, men vi måste också göra människor mer medvetna om hur viktigt det är att ta ett eget ansvar för att vara förberedd. Vi kan inte tro att samhället ska kunna ta hand om oss. Vi måste rusta oss betydligt bättre för att ta hand om oss själva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Därför är det första steget att vi medborgare vet att vi måste klara de 72 första timmarna utan el, vatten och värme. Det är viktigt. Vi kan klara mycket själva om vi förbereder oss - det handlar om allt från ficklampor och dunkar till att ha batterier hemma. Och det handlar om att inte vara rädda utan att vara förberedda.

Vår moderata motion om att förstärka det psykologiska försvaret är viktig. Det handlar om att vi har en befolkning som är väl informerad och en befolkning som är medveten om vad psykologisk krigföring innebär. Bara genom en bred folklig förankring av vad det innebär med ett psykologiskt försvar, och en befolkning som märker då främmande makter försöker med falsk propaganda, kan vi försvara oss. Vi behöver bättre utreda vad vi behöver förstärka vad avser psykologiskt försvar för att ha en robust beredskap.

Herr talman! Vårt samhälle i dag är logistiskt väldigt välfungerande vad gäller transporter och lagerhållning av mat och andra varor. Det är bra, och det ger korta ledtider för varor, vilket sänker kostnaderna både för transporter och lagerhållning. Så långt är det bra, men i händelse av kris eller krig innebär det att det inte finns varor i lager att hämta om transporterna eller varutillförseln slutar att fungera. Hur vi ska säkra mat och varutillförseln till samhället då vi inte har egna lager är också sådant som man behöver titta vidare på.

Från moderat håll har vi motionerat om att vi behöver se över behovet av ett nytt totalförsvar - ett totalförsvar som också ser över och inventerar alla de kompetenser som finns ute i samhället. Det handlar om att alla nödvändiga kompetenser finns och om att man inte har samma personer på flera olika befattningar i händelse av kris. Det är också avgörande att den militära sidan på ett bra sätt kan samarbeta med den civila. Hur bra de olika delarna samarbetar är ofta det som är avgörande vid kriser och krig.

MSB har här en nyckelroll, och vi kan utifrån utvärderingen av Salabranden se att MSB:s roll behöver bli tydligare. MSB behöver också tydligare gå ut med direktiv för hur kommuner, myndigheter och frivilligorganisationer ska samarbeta och organisera sig i händelse av kris och krig.

Det är ofta inte resurserna som är problemet, utan det är hur man på bästa sätt koordinerar de resurser man har som är det svåra. Bara genom att använda alla resurser på rätt sätt kan man förhindra de stora katastroferna, något som utvärderingen av Salabranden visar. Koordinering av insatser är lika viktig som resurserna. Därför är också alla typer av övning bra. Det är bara genom att testa och utvärdera som man kan utveckla. Verksamheterna måste utvecklas, så att vi vet precis vad vi ska göra i händelse av kris och krig.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservationerna 9 och 11.

(Applåder)

Herr talman! Det är av avgörande betydelse, tycker vi sverigedemokrater, att man har en fungerande myndighet, organisation, för att sannolikheten ska öka att vi i händelse av kris och krig får en effektiv krishantering och att resurser kommer på rätt plats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Har vi det i dag? Nej, det tycker inte vi. Vi har MSB. Jag ska inte kritisera MSB. Det är styrningen av MSB och de uppgifter och de möjligheter man har att verka som jag tycker är fel.

Vi vill inrätta en civilförsvarsmyndighet. Motsvarande kompetens finns på MSB och kan lyftas in i den myndigheten. Men myndigheten måste ha en mycket tydligare roll. Det ska inte vara så mycket tryck på samverkan utan på samordning. Man måste kunna få samordna mellan länsstyrelserna och samordna verksamheter inom landet. Det är det som är den stora bristen. Det framgår också av Riksrevisionens kontroll av MSB. Man pekar på stora brister. Jag ska inte läsa upp alla. Men det är en följd av att det är som det är. Vem har ansvaret? Ja, man tittar och ringer och frågar: Hur är det med krisplanering? Hur är det med sårbarhetsprövningar? Vad händer sedan? Man fördelar ut pengar och bidrag till projekt och verksamheter. Riksrevisionen tittar på detta. Varför då? Pengarna används till mycket annat.

Nej, jag tror att man ska lägga ned MSB i den form den nu har och återupprätta en civilförsvarsmyndighet. Det ska vara ett tydligt ansvar. Man ska se till att man knyter ihop det militära försvaret med det civila. Utan ett bra och tydligt civilt försvar kommer vi inte att kunna använda Försvarsmakten heller. Det fungerar inte. De fungerar bara tillsammans.

Försvarsberedningens försvarsrapport förutsätter att det civila försvaret bara klarar sig i 5-10 dagar i en konfliktsituation. Det är alarmerande. Enligt vår mening bör Sveriges totalförsvar kunna hantera att försvara Sverige uthålligt över en längre tid - vi pratar om månader.

Herr talman! Liberalerna talade nyss om budget. Det håller jag fullständigt med om. Det är jätteviktigt att man uppmärksammar detta och ser till att man ger ordentliga kommande budgetar till civilförsvaret. Det är en nödvändighet. Annars kommer det bara att minska mer och mer.

Herr talman! Vi har skrivit en hel del motioner. Jag ska nämna några.

Civilförsvarsmyndigheten är en del. En annan sak handlar om deltidsbrandmännen, som har en mycket svår situation. När de har en anställning utanför räddningstjänsten kan de vid behov inställa sig för att tjänstgöra. Problem har uppstått när deltidsbrandmännen förlorar sin primära anställning och behöver få ersättning från a-kassan. Det finns flera exempel på detta. Då får de inte a-kassa fullt ut, för de anses inte stå till arbetsmarknadens förfogande fullt ut. Jag tycker att vi allihop borde enas om att rätta till det. Det har vi också föreslagit.

Rekryteringen av brandmännen är ett annat område. Vi har påtalat att kraven måste vara höga. Det går inte att sänka kraven med hänsyn till kön eller varifrån man kommer, utomlands eller inomlands. Kraven på en brandman måste vara tillräckligt höga. Har man lägre krav måste det finnas differentierade uppgifter. Antingen behöver man en viss förmåga för att kunna verka fullt ut som rökdykare, kunna bära tungt och så vidare, eller så behöver man det inte. Därför motsätter vi oss alla sådana här riktade kampanjer i syfte att rekrytera personer från minoritetsgrupper eller av ett visst kön. Man ska rekrytera från alla grupper, men kraven ska vara lika.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Sedan är det ytterligare någonting som vi trycker ganska hårt på. Det är livsmedelsförsörjningen. Vi har hört här att man pratar om att vi ska kunna ta ansvar för oss själva. Ja, det är klart att vi ska, under ett antal dagar. Men vi anser att man också måste bygga upp beredskapslager i fråga om livsmedel, som man hade förr. Man ska bygga upp detta igen. Det handlar om konserver som ska bytas ut. Förr tömde man lagren, som jag har sagt tidigare i kammaren. Det gick ut till krigsförbanden. De käkade detta i tre dagar. Sedan fyllde man på med nytt. Man hade de här beredskapslagren. Det var inget märkvärdigt. Det kan man återupprätta och sprida. På det viset säkerställer man att det finns mat till den svenska befolkningen under en längre tid. Med vatten gjorde man samma sak.

Sedan har vi drivmedel och sådana saker. På landsbygden finns det ofta tankar. Men ska det fungera med civilförsvar måste vi ha en levande landsbygd. Vi har därför skrivit ganska mycket om att självförsörjningsgraden ska öka. Hur ska det gå till? Ja, vi kan ju börja med att försöka få alla kommuner att köpa närodlat. Det blir dyrare för kommunerna. Ja, men vill vi ha en levande landsbygd får vi se till att vi gör upphandlingen på det viset, som är tillåtet inom ramen för EU. Det handlar om att sätta prisnivån, så att den kanske har 10-15 procents betydelse i stället för 80-90 procent, som i dag. Det är då långtradarna kommer. Vi köper fläskfilén för halva priset i butikerna. Den kommer från andra delar av Europa och är transporterad hit med långtradare. Prisnivån är satt till 85-90 procent. Det är billigare för kommunen.

Det knäcker landsbygden. Grisbönder lägger ned. Mjölkbönder lägger ned. Här kan vi vidta ganska enkla åtgärder. Det handlar om att föra en politik där man viktar annorlunda och det blir dyrare för kommunerna. Det är kommunerna som ska göra det här. Men vi kan stödja kommunerna på olika sätt i det arbetet - eller hur, Centerpartiet?

Sedan har vi då lager. Och jag tänker på skolor. Det är också en del i en helhetssyn på civilförsvaret - att vi har skolorna och den levande landsbygden. Ja, men hur får vi skolorna kvar på landsbygden? Hur får vi bussen att gå åt andra hållet? Det finns exempel på det: bra lärare, höga löner och fin miljö. Vad händer då? Då kanske det inte är rätt upptagningsområde. Då får de inga busskort. Då åker de inte till landet. Det finns åtgärder som man kan vidta. Det finns massor med saker att göra. Levande landsbygd har med civilförsvaret att göra.

Ett psykologiskt försvar tycker vi också att man ska inrätta. Det finns ett stort problem. Vad är vi beroende av i ett psykologiskt försvar? Ja, vi är beroende av press, tidningar och radio. Vi är alltså väldigt beroende av en rapportering från en yrkeskategori som svenska folket har lägst förtroende för. Är det ett problem? Man har lägst förtroende för journalister. De enda som tävlar med journalisterna är vi politiker. Vi ska tillsammans leda landet, höll jag på att säga. Den ena gruppen skriver. Det blir ett problem. Det borde vi tänka på allihop. Hur ska vi angripa ett sådant psykologiskt försvar och ett sådant stort psykologiskt problem?

I detta anförande instämde Mikael Jansson (SD).

Herr talman! Kära ledamöter och åhörare! Det här är ett omfattande betänkande. Det omfattar många olika områden. Det är högst aktuella frågor som berör oss både nationellt, i samarbete med andra länder, och ute i landets alla 290 kommuner på individnivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Jag ska börja med att tala lite om räddningstjänsten och dess betydelse för att kunna ge trygghet och långsiktiga förutsättningar för en levande och fungerande service i våra bygder. En stor fråga gäller rekryteringen till räddningstjänsten. Det är någonting som måste fungera på ett så bra sätt som möjligt. Här finns det stora utmaningar.

Det måste vara så att det grundläggande uppdraget, som handlar om att ha förutsättningar för att rädda liv, att ge trygghet och att finnas i hela landet, ska kunna fungera i praktiken. För oss i Centerpartiet är det viktigt att man jobbar hårt för att utveckla brandmannautbildningen och säkerställa att det finns kompetensförsörjning. Ambitionen är att det ska finnas tillgänglig utbildad personal i hela landet.

I dag ser vi en utveckling där allt fler deltidskårer läggs ned. Det kan bero på olika saker. Det kan handla om den lokala arbetsmarknaden. Avståndet mellan arbetsplatsen och den lokala räddningsstationen blir allt längre när det handlar om insatstiden. Det gör att det är svårt att rekrytera personal som är tillgänglig för insatsen.

Det kan bero på en förändrad demografi med ökad utflyttning och en högre genomsnittsålder. Det kan också bero på politiska prioriteringar där man centraliserar och gör det mer otillgängligt.

I glesbygden är deltidsbrandmännen stommen i räddningsstyrkorna. Det är många kommuner som enbart har deltidsanställda brandmän. Av 11 000 anställda i den kommunala räddningstjänsten är närmare 60 procent deltidsanställda. Kommunernas problem med att rekrytera den här typen av brandmän är särskilt stor i glesbygd och landsbygd.

Ofta ersätts det av brandvärn. Det bygger på frivillighet och ger en ökad osäkerhet om hjälpen kommer när den så väl behövs. Det skapar ofta otrygghet hos individen. Vi ser med oro på den utvecklingen. Vi anser att det är väldigt angeläget att kvalitetssäkra och utveckla utbildningen och också jobba för att kompetensförsörja. Det behöver vara lärarledda lektioner. Man måste säkerställa att det finns teoretiska och praktiska kunskaper som krävs för att anpassa till dagens villkor.

En centralisering av brandmannautbildningen bidrar också till längre resvägar. Det försvårar ofta när det handlar om rekryteringen och att få fler från hela landet att vilja bli utbildade och sedan också ta tjänst. Det urholkar kompetens, och det kan också urholka engagemanget.

För att underlätta rekryteringen och personalförsörjningen vill vi att deltidsbrandmannautbildningen ska förläggas på regional och lokal nivå. Vi vill att det ska säkerställa kompetensförsörjningen, och vi ska ha utbildad personal i hela landet.

Vi gläds åt att av två tillkännagivanden som läggs fram för kammaren handlar ett om att regionalisera utbildningen och att göra det så lokalt som möjligt. Centerförslaget och alliansmotionen är oerhört viktiga. Dessa frågor måste få en långsiktig lösning.

Att som kommunpolitiker i dag arbeta med dessa frågor handlar om att tillgodose och säkra att det finns ändamålsenliga resurser. Inte minst är det lokala politiska ledarskapets engagemang oerhört viktigt. Det är i hur politiken möter frågorna som det skapas en bredd i den kommunala organisationen. Det ger möjligheter till samverkan internt i organisationen men också tillsammans med många andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Det är många utmaningar vi står inför och händelser som vi måste möta. Vårt gemensamma fokus måste vara att arbeta så förebyggande som möjligt för att kunna förhindra olyckor. År 2015 var ett år då antalet bränder med dödlig utgång ökade. Det är någonting som vi måste analysera. Vi måste jobba för att förebygga det inför framtiden.

När vi ser på bemanningen inom räddningstjänsten var 2014 andelen heltidsanställda kvinnor 3,8 procent enligt MSB. Det är ur olika perspektiv en låg siffra. Delar av vårt försvarsutskott står bakom att vi behöver öka andelen kvinnor inom den kommunala räddningstjänsten.

Det är en oerhört viktig fråga. Det handlar om att utveckla kontakterna mellan kommunen som arbetsgivare och de anställda i organisationen för att kunna hitta förutsättningarna att förbättra och utveckla möjligheterna för den enskilde.

Det handlar också om att arbeta för en större bredd och en större kulturell mångfald inom den kommunala räddningstjänsten. Det är frågor som ligger väldigt nära den polisiära verksamheten. Vi vet att en relativt sett större andel skulle underlätta dialogen med många olika grupper i landet och också bygga säkerhet.

Hur räddningstjänsten ser ut har också betydelse för en kommuns möjligheter att utvecklas. Det är väldigt många företagare och eventuella bosättare som tittar: Var finns räddningstjänsten? Hur ser inställelsetiden ut i praktiken för att kunna nås av en insats?

Det är grundläggande kommunala frågor och frågor om samhällsservice som vi måste ta på största allvar. Det är inte minst viktigt för att kunna få en levande bygd och långsiktiga satsningar.

Utredningen efter branden i Västmanland har visat på många viktiga perspektiv. Det bör vi följa upp. Vi behöver arbeta med de rekommendationerna.

Jag är från Säffle. I Säffle rinner Byälven igenom staden. Det är vatten som ursprungligen kommer från Norge som sedan går via Arvika och via vår kommun ut i Vänern. För 15 år sedan berördes vi i allra högsta grad av de stora vattenflödena. De gav efter åtskilligt regnande väldigt stora problem i Arvika men också i Vänerområdet.

Detta belyses i dagens betänkande. Det handlar om vilka åtgärder som måste vidtas för att förebygga och förhindra kommande översvämningar i vattenstråken och sjöarna. I takt med att det förslyas, att stränderna växer igen och med förändrad reglering ökar också riskerna för översvämning. Farleder som inte längre används gör att vattnet inte flyter fram lika lätt.

Vi har sett de praktiska konsekvenserna. Ett antal så kallade hundraårsregn har nu blivit oerhört återkommande den senaste perioden av år. Det testar systemen. Det visar på hur oerhört viktigt det är att jobba med fysisk planering. Det handlar om att dimensionera om avloppsrör, trummor och rensbrunnar och att säkerställa att räddningstjänsten lokalt kan gripa in och hjälpa när det kan behövas.

Detta problem har vi tillsammans med många andra kommuner. Det är ett problem som uppstår lokalt på många platser i Sverige. Det kan också handla om andra stora extraordinära händelser som vi måste möta och hantera. Här har vi ett oerhört viktigt ansvar tillsammans. Jag hoppas att den utredning som är tillsatt ska kunna visa på konkreta strategier och också lyfta in vilket ansvar staten ska ta för att se till att det blir förebyggande insatser i de utsatta områdena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

I arbetet för att få ett starkare totalförsvar är frivilligorganisationerna en oerhört viktig resurs. Den tillgången måste långsiktigt säkerställas. Med fler engagerade invånare och genom att arbeta tillsammans stärks vår gemensamma förmåga att också hantera kriser.

När vi nu återupptar totalförsvarsplaneringen utgår jag från att det kommer att involvera väldigt många olika organisationer i Sverige. Det kommer också att tydliggöra målsättningarna för vad vi ska klara tillsammans. När vi möter cyberattacker, propagandakrigföring, underrättelseverksamhet och andra utmaningar finns det mycket jobb i närtid att göra. Vi måste ha utsattheten för den enskilde i centrum så att vi förebygger och säkrar tillvaron.

När vi tittar på säkerhetsläget kan vi konstatera att Ryssland på nyårsafton tog ett nytt grepp i sin säkerhetsstrategi för fortsättningen. Det ser väldigt allvarligt ut. En av punkterna är att Ryssland fokuserar på att höja sin livsmedelsförsörjning. Man jobbar för oberoende.

Sverige är Europas mest exportberoende land. Det handlar om att vi måste importera över hälften av de livsmedel vi behöver. Vår egen försörjning fortsätter att minska. Det är en oerhört viktig fråga för vår nation. Det kräver ett oerhört starkt engagemang i kammaren. Vi behöver också en strategi för att vända trenden. Vi behöver öka vår produktion för att minska vårt beroende av omvärlden i händelse av att det skulle bli kris eller avskurna transporter.

Det finns många frågor kopplat till detta. Inte minst gäller det dagens situation. Jag hoppas nu att vi kan föra debatt om vad vi i praktiken är beredda att göra för att vända trenden och minska sårbarheterna.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till Centerpartiets reservation nr 20 och vår gemensamma alliansreservation nr 9.

Jag vill avsluta med att säga att vi tillsammans har att göra många vägval den närmaste tiden. Ju mer vi sätter fokus på de frågor vi diskuterar i dagens betänkande, desto bättre står Sverige rustat för att kunna möta kommande utmaningar. Det gäller såväl civilt som totalt när det handlar om Sveriges beredskap.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska i dag tala om Vänsterpartiets syn på krisberedskap med anledning av dagens betänkande.

Det har successivt blivit en allt större åtskillnad mellan försvar och krisberedskap. När kriget definierades bort från hotbilden övergavs den gamla totalförsvarsidén om en samlad och centralt planerad beredskap för kris och krig. Separeringen av militärt försvar och civil krisberedskap skedde märkligt nog parallellt med att frågor som terrorism, cybersäkerhet, klimatförändringar och naturkatastrofer började ses som delar av en allt bredare säkerhetspolitisk agenda. Hotbilderna blev allt fler och mer komplexa, men den svenska förmågan att hantera dem blev snarare sämre.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, lyfte i samband med utskottets besök förra veckan fram störningar inom el- och dricksvattenförsörjning, läkemedelsförsörjning och livsmedelsförsörjning som områden där allvarliga händelser tydligt riskerar att påverka samhällets funktionalitet. Till detta lade man till nukleära händelser som skulle få stora konsekvenser, vilket inte minst händelserna i Fukushima i Japan för fem år sedan har visat. I ett läge där uppgifter om teleavbrott och elavbrott, liksom larmrapporter om en hårt ansträngd sjukvård, är rena vardagsföreteelser, bör vi åtminstone ställa frågan om Sveriges beredskap för större kriser och katastrofer verkligen är tillräcklig god. Det handlar helt enkelt om vår förmåga att över huvud taget fungera som samhälle i vardag, kris eller krig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Enligt lagen ska alla kommuner och landsting göra risk- och sårbarhetsanalyser. Genom att statliga myndigheter, kommuner och landsting genomför egna analyser byggs kunskap upp på alla nivåer. MSB reglerar endast i vilken omfattning som myndigheterna ska lämna sin redovisning av risk- och sårbarhetsanalyserna, inte vilken metod som myndigheterna ska använda i sitt analysarbete. De särskilda förmågebedömningarna bygger på självskattningar, vilket innebär att olika myndigheter kan ha resonerat på olika sätt när de har gjort sina bedömningar. De sammanställningar och analyser som görs utgår därför från innehållet i myndigheternas redovisningar snarare än i att jämföra myndigheternas olika bedömningar. Ett första steg är att alla de risk- och sårbarhetsanalyser som kommuner, myndigheter och andra upprättar använder samma metod, utvecklar andra mått än självskattning, och dessa får ligga till grund för en nationell risk- och sårbarhetsanalys.

Sverige är ett för litet land för att inte samordna och koordinera sina resurser. I dag ska försvarets stöd till samhället och andra myndigheter vid behov ske "inom ramen för Försvarsmaktens befintliga förmåga och resurser". Branden i Västmanland hade kunnat släckas tidigare om Försvarsmakten tillskrivits uppgiften att hålla viss beredskap för att stödja samhället med brandbekämpning. Så var tyvärr inte fallet.

Vänsterpartiet vill ge Försvarsmakten ett uppdrag att bistå samhället vid nationella kriser och katastrofer.

"En tryggad livsmedelsförsörjning föreligger när alla människor, vid alla tidpunkter, har fysisk, social och ekonomisk tillgång till tillräcklig, säker och näringsriktig mat för att tillgodose sina kostbehov och matpreferenser för ett aktivt och hälsosamt liv." Så lyder FN-organet FAO:s definition av livsmedelstrygghet.

Hälften av den mat vi konsumerar i Sverige i dag är importerad. Samtidigt har Sveriges befolkning ökat från 7 miljoner till 9,4 miljoner i dag jämfört med 1950. Under samma period har antalet jordbruk minskat från 40 gårdar per tusen invånare till sju gårdar per tusen invånare. Den brukade jordbruksmarken har minskat från 4 miljoner hektar till drygt 3 miljoner hektar, eller från knappt 600 hektar per tusen invånare till 325 hektar per tusen invånare. Under samma period har beredskapslagren av livsmedel avvecklats. Detaljhandeln har skapat ett just-in-time-tänkande med sina lager på vägarna. Och den individuella reserven av livsmedel med lång hållbarhet har mer eller mindre försvunnit från våra hem. Alla dessa förändringar ökar vår sårbarhet vad gäller livsmedelsförsörjningen.

Samtidigt ser vi ett starkt växande intresse för produktion och lokal förädling av livsmedel. Det behövs ett långsiktigt och genomtänkt arbete som ökar självförsörjningsgraden, gynnar arbetstillfällen och uppfyller miljöpolitikens mål.

Den finska livsmedelsstrategin är ett intressant exempel. Finnarna har bland annat tänkt till om hur en gård ska fungera även när kris råder och hur livsmedelsförsörjningen ska kunna lösas regionalt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

I arbetet med den svenska livsmedelsstrategin bör det tillföras ett långsiktigt perspektiv i syfte att öka självförsörjningsgraden, gynna arbetstillfällena och uppfylla miljömålen. Saknas livsmedlens roll vid en kris i livsmedelsstrategin har riksdagen ett ansvar för att det perspektivet lyfts in.

En sårbarhetsfråga som sällan diskuteras är tillgången till läkemedel. Sveriges Apoteksförening har gjort en undersökning som visar att hundratusentals kunder tvingas vända i dörren varje månad utan medicin eller gå hem med en annan medicin än den som var tänkt. Bristande hänsyn till krisberedskapsaspekter i avtal i kombination med att man förlitar sig på just-in-time-tänkande har skapat en större sårbarhet. Flera myndigheter har de senaste åren pekat på sårbarheten i bristande lagerhållning både lokalt på apotek och hos grossister.

Privatiseringen och avregleringen av apoteksmarknaden i Sverige har ansetts vara en orsak till att läkemedelsbrist kan uppstå när samarbetet mellan konkurrerande apotek inte går att genomföra eller informationsflödet om läkemedelstillgången inte är öppet redovisad. Sverige har i dag mycket liten inhemsk tillverkning av vacciner och läkemedel och är därmed beroende av import. Vid en allvarlig smitta finns alltså en risk för brist på både förbrukningsmaterial och annan vårdutrustning.

Regeringen har initierat en översyn av apoteksmarknaden, och förslag på hur tillgången till läkemedel ska säkras vore välkommet.

Människan behöver tillgodose vissa grundbehov för att fungera. Vi behöver tillgång till vatten, mat, värme, sömn och trygghet så att det inte uppstår psykiska och fysiska effekter. Samhället är i dag mycket känsligare för störningar än vad det var förr. I dag kan det räcka med ett oväder eller elavbrott för att det ska bli allvarliga problem med försörjningen för många. Även hushållen är sämre rustade för störningar eftersom många inte är förberedda på att klara sig på egen hand utan hjälp från samhällets funktioner. Att som förr ha ett lager av mat hemma är i dag ganska ovanligt. Likaså är möjligheten att ta vatten från egen brunn mycket sällsynt, även utanför staden. Att få den enskilde att vidta konkreta beredskapsåtgärder inför abstrakta hot och risker är svårt. De dagliga behoven går alltid före, och det gäller inte minst för människor som aldrig har upplevt en svår påfrestning på samhället men också för utsatta grupper där vardagen i sig är en utmaning.

Andra länders erfarenheter av nationella informationsinsatser för att stärka den enskildes förmåga vid kriser och svåra påfrestningar bör studeras i syfte att utforma en större svensk informationsinsats.

Ett intressant exempel är den kanadensiska kampanjen att alla medborgare ska klara 72 timmar på egen hand utan myndigheternas inblandning. Den kampanjen har också gett mätbara och konkreta resultat.

Vid en utvärdering av kampanjen svarade 42 procent av respondenterna 2010 att de aktivt letat information om hur man ska agera vid en kris. Fem år tidigare låg motsvarande siffra på 25 procent. År 2010 hade fyra av tio kanadensare gjort i ordning eller köpt en nödväska och upprättat en beredskapsplan. År 2005 låg motsvarande siffra på tre av tio kanadensare.

Även i Sverige har MSB och Civilförsvarsförbundet arbetat i denna riktning, bland annat med en nätutbildning: "Är du förberedd om krisen kommer?" Men den har fortfarande begränsade resurser och därigenom haft ett begränsat genomslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Det kan finnas skäl att se över behovet av att vi lagstiftare tydliggör individens eget ansvar och samtidigt satsar erforderliga resurser för att hjälpa människor både att förstå ansvaret och ge dem verktyg för att axla ansvaret vid en kris.

Jag yrkar bifall till reservation 21.

Herr talman! Låt mig först börja med att yrka bifall till reservation 9.

Den här debatten grundar sig på en rapport som vi i försvarsutskottet har låtit göra: Om krisen eller kriget kommer. Det är en rubrik som har fått mer aktualitet med tanke på arméchefen Anders Brännströms uttalanden för en tid sedan när han inbjuden till Markstridsdagarna sa att läget är sådant att Sverige kan vara i krig om några år.

Det är viktigt att få in den tanken. Vi i Sveriges riksdag och i samhället i stort har på något vis tänkt oss tanken att vi skulle vara vaccinerade mot att Sverige skulle drabbas av krig. Det är någonting vi tror och hoppas aldrig ska bli fallet. Men jag tror att det är väldigt viktigt att vi i alla instanser, inklusive detta hus, får in en beredskap för att vi faktiskt kan bli drabbade.

Det har också sagts vid flera tillfällen att om exempelvis Baltikum skulle bli attackerat är det önsketänkande att Sverige skulle kunna stå utanför.

Som vi alla vet, herr talman, är en kedja aldrig starkare än sin svagaste länk. I den här frågan, vilket vi har velat påvisa i rapporten, är det civila försvaret en svag länk. Det har under lång tid monterats ned. Under 20-25 års tid har det monterats ned, och det har accelererat - de senaste elva åren eller så har vi varit helt utan. Därför är det hög tid att vi lyfter fram de här sidorna och ser vad vi kan göra för att stärka det civila försvaret.

I rapporten kommer det fram att av länsstyrelserna är det ungefär hälften som tydligt har kommunicerat budskapet om den enskildes ansvar. Av våra 290 kommuner är det ungefär var tredje som har gjort detsamma.

Som förut har sagts här är det viktigt att poängtera den enskildes ansvar. Det finns föregångsländer - Kanada har nämnts här - där man på ett betydligt mycket mer framgångsrikt sätt än i Sverige har fört fram den enskildes ansvar att klara sig själv.

Jag vill också lyfta fram krisberedskapssystemet.

Sommaren 2014 utbröt det som skulle bli den största skogsbranden i modern svensk historia.

Alliansregeringen beslöt i augusti samma år att tillsätta en så kallad skogsbrandsutredning. Utredningens uppdrag var att utvärdera räddningsinsatserna och annat arbete som gjordes i samband med skogsbranden i Västmanland.

Skogsbrandsutredningen pekar på en rad viktiga lärdomar inför framtiden och sätter ljuset på att det i akuta situationer ställs höga krav på en väl fungerade beredskap i samhället.

Här är det viktigt att se att det behövs en tydlig organisation, samordning och klara vägar för kommunikation. Det är viktiga delar för att klara en krisinsats. Det är just vid nationella påfrestningar som medborgarna måste kunna sätta sin tillit till samhällets funktioner.

Vi har fått redogörelser i utskottet som visar på de grava problem som fanns i Västmanland. Man fick nästan intrycket att det var ett under att inte hela Västmanland brann upp. Det är viktigt att de här erfarenheterna tas till vara, att vi vet om ansvarsområdena så att vi kommer bort från stuprören och informationen kan flöda fritt och att det finns en tydlig ansvarsfördelning så att vi tidigare än i fallet i Västmanland kan sätta in rätt åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Några ord, herr talman, om det civila försvaret. För att säkerställa och bibehålla samhällsfunktioner i ett skymningsläge är totalförsvarets alla bitar, militära och civila, absolut nödvändiga.

Under alltför många år har arbetet med att planera totalförsvaret uteblivit. Förberedelserna har varit sparsamma eller inga alls, och möjligheterna att upprätthålla någon form av civilt försvar vid en kris är i dag mycket små om några alls.

Planeringen för totalförsvaret måste återupptas, och myndigheters förmåga att på central och regional nivå prioritera och fördela resurser vid höjd beredskap måste utvecklas. Möjligheterna att aktivera totalförsvaret vid en kris måste säkras.

Det civila försvaret förutsätter samverkan mellan Försvarsmakten och ett antal samhällsfunktioner, organisationer, institutioner och företag. Det är någonting som måste övas.

På uppdrag av den förra regeringen pågår för tillfället ett arbete med att återuppta planeringen för det civila försvaret inom länsstyrelser och centrala myndigheter. Det ska vara färdigt nu i juni. I detta arbete är det angeläget att lärdomar och resurser från arbetet med skydd mot olyckor och med krisberedskap används i planeringsarbetet för det civila försvaret.

I Försvarsmakten finns det en lång rad resurser och kompetenser som skulle kunna vara en viktig del av samhällets beredskap vid allvarliga hot, olyckshändelser och katastrofer. Jag vill nämna några exempel.

Försvarsmakten disponerar som allom bekant många helikoptrar - ett drygt femtiotal. Vissa är optimerade för eftersökning och räddning av personer över såväl land som vatten. Exempelvis Black Hawk är en betydande transportresurs för att snabbt flytta personal och materiel till ett område där lokala myndigheters resurser måste förstärkas. De skulle kunna användas på det viset. Vissa av helikoptrarna är utrustade för medicinska uppdrag och skulle kunna bidra vid större olyckor när den civila organisationen för ambulanshelikoptrar är otillräcklig. Det är ett exempel.

Den stora transportkapacitet som finns i form av Försvarsmaktens transportflygplan är också en resurs som i avsevärt större utsträckning skulle kunna planeras in i samhällets beredskapsåtgärder när det gäller olika typer av icke-militära hot.

Ingenjörsförbanden har fordon som är optimerade för att arbeta under extremt ogynnsamma förhållanden och exempelvis röja vägar eller rasmassor. De har också personal som är specialutbildad för att hantera och desarmera olika typer av bomber och sprängladdningar.

Vid många av våra garnisoner finns också speciella terränggående skyddade bärgningsfordon med en kapacitet som överstiger de flesta civila bärgningsbilars. De skulle kunna vara ett bidrag i situationer där sådana egenskaper är värdefulla.

Det sista exemplet jag tänkte ta upp, herr talman, är Försvarsmaktens olika typer av bepansrade personaltransportfordon. De skulle kunna utgöra en värdefull resurs för polisen vid insatser där det föreligger en stor risk för att personalen ska bli beskjuten, exempelvis vid ingripanden mot terrorism.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Herr talman! Det stora problemet i grunden är inte bristande lagstiftning eller författningsstöd. Myndigheter har rätt att begära stöd från varandra. Problemet är snarare olika myndigheters tendens att vilja skaffa egna resurser för alla tänkbara eventualiteter. Detta leder till misshushållning med statens medel, och det är någonting vi inte har råd med i framtiden.

(Applåder)

Herr talman! Som du vet, Mikael Oscarsson, kan Försvarsmakten ställa upp i dag. Man får begära det, men det finns redan bestämmelser för det. Förr var det räddningstjänstlagen som åberopades, men det finns kvar. Det finns reglerat. Det finns noggranna bestämmelser för hur man begär hjälp från Försvarsmakten med helikoptrar och så vidare. Den lagen finns. Man kan kanske se över den, men den har ju fungerat. Förutsättningarna är bara att man begär hjälp - i tid.

Herr talman! Det jag avslutade med att säga, Roger Richtoff, var att det stora problemet i grunden inte är bristande lagstiftning eller författningsstöd. Myndigheter har rätt att begära stöd från varandra. Problemet är snarare olika myndigheters tendens att vilja skaffa egna resurser för alla tänkbara eventualiteter. Detta, Roger Richtoff, leder till misshushållning med statens medel. Det är det jag menar - vi måste bli mycket bättre på att utnyttja de resurser vi har.

Herr talman! Jo, Mikael Oscarsson, du inledde med att man skulle se över lagstiftningen. Du talade om det i talarstolen. Men okej.

Då har jag en fråga till dig: När du ser och läser om problemen som har funnits med bränder och annat, ser du då samma sak som jag ser - att MSB borde ha tydligare mandat att samordna verksamheten?

Nu är det ju länsstyrelserna som ska samordna mellan kommuner. Det fungerade så där vid branden, och man övar alldeles för lite.

Kan du kommentera det? Ser du inget behov av en myndighet som samordnar över landet?

Herr talman! Det är faktiskt så att det just nu, as we speak, pågår ett arbete som ska vara färdigt i juni, där Försvarsmakten och MSB tittar på en samsyn och hur man ska kunna återta planeringen.

Jag tror att både en och annan förändring kan behöva göras, vilket jag påpekade i mitt anförande. Det har legat nere i årtionden, så låt oss se vad man kommer fram till och vad som måste göras.

Det vi kan vara överens om är att civilförsvaret som det ser ut i dag inte är okej. Det finns en stor förbättringspotential, och med tanke på det allvarliga läge vi befinner oss i så hastar det.

Herr talman! Som vi har hört från tidigare talare handlar det här om beredskap för kris och krig. Det finns många stora frågor i det här betänkandet, och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Jag tänkte börja med att berätta att jag i min profession för några år sedan jobbade på en förskola som förskollärare. Jag och min förskollärarkollega var tillsammans ute på gården när visslan tjöt, och när visslan tjöt släppte han allting, tog ett jätteskutt över staketet och försvann bort emot brandstationen. Där stod jag med alla barnen.

Han hade tur. Han hade rätt utbildning för att kunna vara brandman. Dessutom stämde han in på alla de regler som fanns och som fortfarande finns. Han hade också en positiv arbetsgivare som sa att det är helt okej att du har ett jobb och ändå jobbar deltid som brandman.

Det här har inte fungerat så bra på senare tid när arbetsmarknaden har blivit mycket mer rörlig än vad den har varit tidigare och man åker långa sträckor. Man bor på ett håll, och man arbetar på ett helt annat.

Jag tror att vi måste börja tänka utanför boxen, och jag ser att det äntligen börjar hända. Vår regering jobbar nu med de här frågorna och kan kanske komma fram till andra beslut. Jag tror att det har varit svårt att få in forskningen i kåren. Man har gjort på det sätt som man alltid har gjort, man går till en utbildning man har fått förut, och så släcker man bränder på samma sätt.

I dag kan vi dock göra på andra sätt, och det gäller att hänga med för att göra på bästa möjliga sätt när man släcker bränder. Vi skulle kunna anställa betydligt fler kvinnor, och tack vare det skulle vi också kunna använda andra sätt att släcka bränder.

Jag har besökt räddningstjänsterna i mitt län, och där börjar man fundera över bland annat brandbomber till äldreomsorgen. Det innebär personalen i äldreomsorgen skulle kunna ha med sig en liten kula som de slänger in och som tar bort allt syre. På så sätt kan man få ett brandförlopp som tar slut mycket snabbare.

Det finns många sådana här saker som MSB jobbar med och där man utreder bättre funktioner. Det tar tid innan nya tankar sätter sig, men jag är mycket tacksam för att vi jobbar med de här frågorna, både när det gäller kvinnor och också när det gäller mångfald. Det är sådant vi behöver.

Utbildningen är en del i detta. Utbildningen måste finnas där de som vill ha den utbildningen kan få den. Alla är inte förtjusta i att resa. En del vill faktiskt utbilda sig på hemmaplan, både lokalt och regionalt, och vi måste titta även på dessa delar.

En annan fråga som vi har diskuterat här i dag handlar om den enskildes ansvar. Jag har också en historia om det från när jag var yngre och hade flyttat hemifrån. Mina föräldrar bor i en liten, liten by. En kall vinter slog det till. Snön blev lite varmare, och det töade på tallar och granar. Allting rasade. Elstolpar, telefonstolpar - allt låg.

På tre dygn kunde jag inte nå mina föräldrar alls. Det gick inte att ta sig in, och vi var också förbjudna att göra det, eftersom elstolparna låg över vägen och man inte visste vad som skulle kunna hända om vi forcerade dem.

Det var tre svåra dygn. Jag visste inte om mina föräldrar hade mat. Men efter tre dygn visade sig att de hade mått gott. De hade skafferiet fullt med det de behövde. Det var inte så svårt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Vem har ansvaret när det händer? Nu skjuter vi ansvaret från den beredskap vi har haft tidigare, där samhället har tagit ett stort ansvar, ut till den enskilde. Vi har diskuterat många gånger i försvarsutskottet om det är 72 timmar som gäller. Vi har till och med lyckats ta fram en broschyr. Är det så här det ska se ut? Men det finns ingen riktig riktlinje som säger att man ska klara sig ett visst antal timmar eller dagar. Det kan vara både kortare och längre tid, beroende på hur allvarligt läget är.

Jag tycker ändå att det är väldigt bra att vi har lyckats prestera en informationsskrift ut till alla kommuner och länsstyrelser så att de kan börja jobba med frågan.

Det handlar också väldigt mycket om hur man ska kunna få ut den här informationen till medborgarna, och det tror jag är den svåraste delen. Informationsspridning är ju inte det vi är bäst på. Det måste vi jobba med.

Det kom ett tillkännagivande, och regeringen utreder även denna fråga. Vi är ivriga, och jag hoppas att även regeringen är det och snart levererar angående hur det här ska vara och hur vi ska klara oss.

I den här delen jobbar även våra 18 frivilliga försvarsorganisationer, varav 14 även jobbar åt MSB och frivilligheten. Vi måste vara rädda om dessa organisationer. De har ett tufft liv där ute, och jag vet att alla vi här i salen vurmar för frivilligorganisationerna och tycker att de ska hjälpa oss väldigt mycket.

Men det är inte alltid så det ser ut. De behöver ett stort kansli för att klara av sin medlemsvård och rekrytering. De måste ha en verksamhet, och de måste hela tiden sträva efter att sänka kostnader. Vi använder dem bara vid behov, men de behöver också träna och öva, inte bara under krisen utan också när det gäller ledarskap och de delarna, och de måste se sina brister och lära av dem, precis som vi alla gör.

Jag vill också passa på att ge MSB en eloge. Krisinformation.se och mobilappen har varit av avgörande betydelse; där har jag många gånger kunnat läsa att det har varit halt i stora delar av landet, att det har varit översvämningar eller stormar och andra varningar. Den har fungerat alldeles utmärkt. Jag tror att vi alla, när vi kan, måste ta ett ansvar för vad som informeras via den appen och också göra den välkänd för alla. När man kan få information i förväg kan man nämligen hantera en kris på ett betydligt bättre sätt än annars.

Jag skulle vilja ägna inte bara tio minuter utan mycket längre tid åt att tala om vår livsmedelsförsörjning. Tillsammans med LRF och lantbrukarna har jag varit ute på en mängd olika besök ute i länet ett antal måndagar. Detta resulterade i att jag till slut hade en journalist i mitt kök. När vi hade druckit kaffe en stund sa han: Öppna skafferiet, så får vi se hur länge du klarar dig. Jag öppnade skafferiet, och ni ska veta att jag klarar mig längre än 72 timmar. Jag klarar mig säkert en bra bit över 14 dagar, för jag är beredd på det mesta. Men jag tror inte att de flesta har det på det viset.

Om vi ska få en försörjningsgrad i landet på livsmedel och vatten som gör att vi kan klara oss en längre tid måste vi också fundera över vad våra lantbrukare står inför. De har en mängd bekymmer som de måste klara, alltifrån priserna på mjölk och kött till jordbruksstödet, som borde betalas ut i tid de tider man har blivit lovad, och kommunikationerna mellan gårdarna, som heller inte är så enkel.

Man måste alltså ha ett visst antal djur eller leverera ett visst antal liter mjölk för att man ska kunna skicka iväg det; annars får man gå ihop med sina grannar. Det är alltid ett plus att samverka, tycker lantbrukarna, men det gäller att man har grannar som har samma mängd djur så att man kan få ihop en ansenlig summa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Det fattas alltså slakterier och mejerier i min del av landet, och vi borde fundera över hur vi skulle kunna lösa de bekymren. Det handlar också om storskaligheten som vi kan se i södra Sverige kontra den småskalighet som man ser i andra delar av landet, där det finns både diken och gärdesgårdar som stoppar upp och gör det betydligt svårare.

Vi har också problemen med rovdjur i vissa delar, till exempel där jag lever och bor. Rovdjuren förökar sig i den delen av landet där jag befinner mig.

Allt detta gör att väldigt många lantbruk bestämmer sig för att det inte är lönsamt längre. Jag har en nära bekant som lägger ned sitt lantbruk precis nu i dagarna. Det handlar om 35 kor som inte längre kommer att finnas i hennes bruk. Det betyder att vi får en mindre del.

Jag önskar att vi kunde ta ett stort ansvar för denna del så att vi på sikt kan trygga försörjningen. Jag vet att det finns lösningar. Det finns betydligt fler lösningar om vi bara orkar se lite utanför boxen. Jag hoppas att regeringen snart kommer att se till att alla får del av de lösningar som är på gång.

Herr talman! Tack för anförandet, som tar upp många viktiga frågor. Det är positivt att Åsa Lindestam lyfter upp de grundläggande försörjningsfrågorna och kopplar ihop det med krisberedskapsfrågorna på ett så bra sätt.

Efter förra årets förhandlingar på den militära sidan konstaterar vi bland annat att vi kommer att återkomma till de ekonomiska förutsättningarna för totalförsvaret och den civila sidan.

Mina frågor till Socialdemokraterna är: Var ligger ambitionsnivån utifrån den verklighet som målas upp i anförandena här i debatten men också kommande utmaningar som vi vet att vi måste hantera när det handlar om hur mycket pengar regeringen är beredd att anslå för detta arbete? Vilka konkreta målsättningar kan vi ta oss an i det kommande arbetet?

Den enskildes perspektiv är oerhört viktigt. Med den sårbarhet som finns, där transporter lätt kan skäras av och hamnar kan blockeras på olika sätt och av olika anledningar i kris- eller krigstid, går det väldigt fort att tömma de lager som finns på hyllorna i affärerna.

Det vore intressant att höra hur regeringen tänker analysera och ta sig an denna sårbarhet för att förebygga så mycket som möjligt och säkerställa att transporter av livsmedel kommer fram och även vilka åtgärder som ingår i de lösningar som Åsa Lindestam beskrev för att kunna höja vår egen produktion av livsmedel, vilket är oerhört viktigt.

Herr talman! Tack för frågan!

Det är bra att få utveckla lite till här. Ambitionsnivån för vår regering är hög just nu. Jag vet att vårt statsråd Bucht jobbar hårt nu för att få till en livsmedelsstrategi, vilket vi aldrig haft tidigare. Han kommer att leverera denna strategi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Om jag har förstått rätt har han satt som mål att öka livsmedelsproduktionen i Sverige, vilket gynnar allt det som vi i försvarsutskottet önskar. Det betyder att han tittar på alla de delar som Daniel Bäckström räknade upp - hur man transporterar, hur gårdarna är placerade och vilken gröda som odlas.

Livsmedelsstrategin är ännu inte presenterad; den är på väg. Men Bucht har varit ute i landet - jag har lyssnat till honom. Han beskriver många av de delar som vi behöver ta till oss. Jag har bjudit in honom till mitt län för att ta del av de problem och glädjeämnen som vi har. Jag tror att vi kan göra mycket mer. Detta gör vi på kort tid. Han har varit statsråd i ett och ett halvt år och redan hunnit så här långt. Han har lovat att leverera strategin.

För att gå tillbaka till dig, Daniel Bäckström, har ni suttit i regeringen i åtta år och inte lyckats med den delen. Vi har inte fått någon leverans när det gäller hur det ska vara, och vi ser att siffrorna bara har blivit sämre och sämre. Nu är vi tvungna att vända detta, och därför har statsrådet Bucht tagit itu med det.

Utifrån den snöstorm som var i New York för några veckor sedan kommer jag ihåg hur hyllorna såg ut. Det kan vi inte ha, utan vi måste se till att det löser sig på något vis så att människor har de livsmedel de behöver i affärerna.

Herr talman! Med rådande mjölkkris för svenska mjölkproducenter - vi är inne på femte kvartalet nu - är det oerhört allvarligt när staten inte kan gå in och säkerställa att utbetalningarna av EU-stöden sker. Det påverkar likviditeten kraftigt.

I en situation som redan är kännbar för Sveriges mjölkproducenter, sedan ett år tillbaka, blir det ännu kämpigare. Regelverken för EU-stöd har varit otydliga och fortsätter att förändras på olika sätt. Är det detta som Åsa Lindestam menar att regeringen tar ansvar för?

När det gäller att kunna säkra och utveckla produktionen i Sverige har vi olika verklighetsuppfattningar, för jag har ännu inte sett det kraftfulla ledarskapet från ministerns sida när det handlar om att konkret se till att man får förutsättningar.

Sedan går det alltid att återvända till tiden som varit. Det brukar regeringens företrädare ofta göra här i kammaren i stället för att lägga fokus på vad som faktiskt behövs för de kommande 8, 16 och 24 åren. Här saknar vi svaren, och därför är denna debatt oerhört viktig när det handlar om livsmedelsförsörjning, minskad sårbarhet och vilka praktiska åtgärder som samarbetsregeringen nu planerar att vidta.

Kommer Åsa Lindestam, när det gäller stödet till frivilligorganisationerna, att verka för att vi kan höja anslagen till dem i närtid så att de kan vara ett smörjmedel för att utveckla totalförsvarsförmågan och folkförankringen i arbetet, så att vi kan nå och engagera många fler svenskar i vårt gemensamma fokus?

Herr talman! Ja, Daniel Bäckström, jag tror att det är en mjölkkris. Jag ser den, också i min närhet. Det beror på att det EU-system som vi har i dag inte har fungerat som vi hade trott och tänkt. I stället ställer det till så att de kvoter man hade kunnat vara överens om inte finns längre. Det har också gjort att systemet med utbetalningar har ställt till det, för man har hittat nya regler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Jag beklagar verkligen att lantbruket inte får det stöd som behövs ekonomiskt inom den tid som satts. Det tycker jag att det borde ha fått på något vis. Även om man inte har kunnat utbetala hela summan har jag förstått att man ändå hade kunnat betala ut en viss del. Det har man inte gjort, utan man har väntat.

Det finns ett datasystem som inte stöder de regler som gäller, så man jobbar för fullt för att förändra det. Om jag har fått rätt information kommer utbetalningarna att ske i maj, vilket är beklagligt, för det är mycket senare än vad man hade tänkt. Men så ser det ut just nu.

Ett kraftfullt ledarskap, sa Daniel Bäckström. Det tycker jag att vi har om vi kan leverera en livsmedelsstrategi som kan visa på de problem som finns. Leverans är att vara kraftfull som ledare. Där finns det brister på andra sidan men inte i den regering som sitter just nu.

Frivilligorganisationerna gör ett fantastiskt jobb. Det tror jag att vi är överens om. Bekymret med frivilligorganisationer är att försöka jobba tillsammans med dem som efterfrågar deras tjänster och samtidigt, när det inte är kris, kunna ha förmågan att såväl öva och träna som hålla ihop en hel medlemsorganisation. De finns i både stort och smått. Det blir ett bekymmer när de regler som vi har i dag, som gjordes för något år sedan, inte kan fungera fullt ut. Där finns lite att se över.

Herr talman! När jag hör Åsa Lindestam säga att det kommer en livsmedelsstrategi så småningom kommer jag att tänka på det gamla goda uttrycket: Låt oss hoppas att kon inte dör medan gräset växer.

Herr talman! Totalförsvarspolitiken är otroligt mångfasetterad. Vi har rört oss från områden som apoteksreformen över Dubaifrågan här de senaste minuterna. Det tycks som om det finns tillfredsställelse för alla politiska intressen inom ramen för begreppet totalförsvar.

Jag har två stycken frågor till Åsa Lindestam. Vi hade ett studiebesök på MSB i utskottets regi för en vecka sedan. Då blev vi informerade om att inriktningen nu är att det ska bli en försvarsmaktsövning 2017, och sedan ska det bli en totalförsvarsövning 2024.

Åsa Lindestam har nu talat varmt om de ambitioner som finns i den nya regeringen på det här området. Då vill jag fråga: Är det en rimlig ambition att vi har en första totalförsvarsövning om jämnt åtta år från nu?

Den andra frågan gäller Försvarsmaktens stöd till det civila samhället, som flera talare har varit inne på. När jag strax efter branden i Västmanland 2014 besökte helikopterflottiljen i Luleå fick jag veta att det faktum att Försvarsmakten inte får vara dimensionerande i sitt stöd till det civila samhället har lett till att man exempelvis inte kan semesterplanera för att det ska bli skogsbrandsläckningar under sommaren, fast alla är fullt införstådda med att de kommer varje sommar, så att Försvarsmakten får rycka ut.

Är Åsa Lindestam beredd att vidta åtgärder för en översyn av den gällande stödförordningen, som reglerar de här förhållandena?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Herr talman! Ja, Allan Widman, det är sant att vi var på MSB och fick mycket god information om vad de är och vad de gör just nu. Det viktigaste för alla delar i totalförsvaret tror jag är att man får öva. Om man sätter en del längre fram eller gör mindre övningar nu och sammanför dem och ser vilka resultat det har gett och analyserar de brister som man har, tror jag att det är det bästa vi kan göra. Vi behöver öva i både stort och smått. Vi ser också de utvärderingar som har kommit, bland annat från branden i Västmanland men också från andra övningar. Det som är svårt för vår del är ledarskapet på högre nivå och hur ansvarsprincipen ska utnyttjas. Då tänker jag särskilt på branden i Västmanland.

Allt detta behöver vi veta mer om, hur det skulle kunna vara. Jag tror att vi alla funderade mycket när vi följde branden, när branden gick från en viss kommun till en annan kommun och över till en tredje och en fjärde, och det sedan också gick upp till en länsstyrelse. Det gäller hur man ska kunna klara de delarna. Man ser, vare sig det är skarpt läge eller övning, att det finns punkter där det fortfarande brister. De delarna måste vi på något sätt ta fatt i och försöka hitta den rätta lösningen för hur vi gör på bästa sätt.

Vi ser i andra länder att man har andra lösningar. Vi kanske måste se ut över världen och se om det finns ännu bättre lösningar. Jag har varit i Brasilien och tittat på hur de har hanterat vissa saker. Jag kan se att de i vissa delar ligger före oss. Jag tror att vi kan hämta hem mycket kunskap. Men vi måste absolut analysera det som har hänt.

Herr talman! För 14 dagar sedan gjorde försvarsutskottet ett annat studiebesök hos Totalförsvarets forskningsinstitut i Kista. Då var budskapet från myndighetens experter på Rysslandsfrågan mycket tydligt. Man sa att Ryssland just nu ställer om för krig. Vi diskuterade olika tidsperspektiv. När jag uttryckte oro för de kommande åren fanns det de på FOI som uttryckte oro för de kommande månaderna.

Nu säger Åsa Lindestam till mig - jag kan inte uppfatta svaret på annat sätt - att det är rimligt att ha en totalförsvarsövning år 2024, åtta år från i dag. Enligt min bedömning, herr talman, är det inte alls rimligt. Jag utgår från att Åsa Lindestam är beredd att tillsammans med andra i försvarsutskottet medverka till att ambitionen på den här punkten höjs.

Slutligen ställde jag en fråga om Försvarsmaktens stöd till det civila samhället och exemplifierade med hur man tolkar den reglering som finns i stödförordningen om att Försvarsmakten inte får dimensionera sin verksamhet för civilt stöd och att det leder till att man inte ens kan göra en semesterplanering för att släcka skogsbränder.

I Försvarsberedningen var Åsa Lindestam tillsammans med mig och alla andra partier överens om att det borde ske en översyn. Nu måste jag på nytt fråga Åsa Lindestam: Ska en sådan översyn ske, eller bör den ske?

Herr talman! Det stämmer att vi var på besök hos FOI och fick mycket bra information även från dem, bland annat om Ryssland. Allan Widman kanske kommer ihåg när vi gjorde en resa och träffade personer i Moskva. De frågor som de hade till oss handlade bland annat om livsmedelsförsörjningen. Det var 2012-2013 som vi var där. Då diskuterade man livsmedelsförsörjning men också transporter med oss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Nu drar Allan Widman slutsatsen att när man pratar om det i dag betyder det krig. Det kan vi återkomma till och resonera om, hur det skulle kunna vara. Jag är inte säker på att det är den slutsats som man alltid kan dra - om man pratar om livsmedelsförsörjning betyder det krig - för det pratar vi också om här och nu för Sveriges räkning, och det kan ändå inte betyda att vi ska ha ett krig. Jag tycker att slutsatsen är lite konstig. Men vi kan säkerligen återkomma och diskutera vad som händer där ute och vad vi borde göra.

När det gäller övningarna vill jag säga igen att jag tror att man måste öva många olika saker. Jag har inte en full lista på alla de övningar som gäller totalförsvaret. Den stora övning som du pratar om längre fram må vara, men det finns mängder av övningar innan dess som man gör tillsammans. Jag tror att alla de behövs för att lägga ihop vad som händer.

Herr talman! Under de senaste åren har flera allvarliga naturkatastrofer inträffat i Sverige. En av de stora utmaningar som vi står inför, som en konsekvens av ett förändrat klimat, är ett mer extremt väder med ökade risker för naturolyckor. Under sommaren 2014 startade en brand i Västmanlands län som kom att bli den största branden i svensk modern historia. Det hade före branden varit mycket torrt med hög temperatur, och därför var det extremt stor brandrisk enligt SMHI:s riskklassdefinition.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap slår i en rapport fast att ett varmare klimat kommer att leda till en ökad brandrisk i Sverige. Framför allt kommer det varmare vädret att göra att brandsäsongen blir längre, med fler möjliga dagar för antändning. Myndigheten varnar också för att släckorganisationen inte kommer att räcka till om risken för flera parallella bränder ökar.

Men, herr talman, vi ser också andra exempel. I Målilla mellan Hultsfred och Mariannelund ledde skyfallet häromåret till höga vattennivåer i Emåns biflöde Brusaån och Silverån. Skyfallet där fick till följd att stora delar av östra Småland kom att läggas under vatten. Mälarens och Göta älvs utlopp samt Skåne är andra områden som är särskilt känsliga för stigande vattennivåer. De områdena är också några av Sveriges mest tätbefolkade. När de områdena drabbas av översvämningar hotar det stora och viktiga samhällsvärden. Det kan bli starka skador på våra samhällen.

Den ökade översvämningsrisken drabbar framför allt strandnära bebyggelse, vägar och järnvägar. Annan infrastruktur, som dammar, industri och jordbruk, är också utsatt. Dricksvattenförsörjningen riskerar att slås ut. Översvämning av elstationer kan också leda till långvariga elavbrott.

Kostnaderna för detta kan bli mycket höga, om vi står passiva inför detta och det blir allt fler katastrofer i form av skogsbränder, stigande vattennivåer och fler skyfall. Men, herr talman, om vi redan nu planerar för att rusta våra samhällen starka för detta kan vi vara resilienta mot ett förändrat klimat och spara både pengar och mänskligt lidande.

Alla samhällets sektorer och funktioner kommer att påverkas av ett förändrat klimat. Vägar, järnvägar, energisystem, kommunikationer, vatten och avlopp, jord- och skogsbruk, vård och hälsa samt ekosystem kommer att utsättas för nya förhållanden och påfrestningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Denna typ av väderrelaterade katastrofer har alltid förekommit, men klimatforskningen visar att extrema väder kommer att ske allt oftare och bli mer omfattande än tidigare. Detta visar FN:s klimatpanel mycket tydligt i sin senaste rapport.

Temperaturen har redan stigit med 0,7 grader, och utsläppen fortsätter att öka. Globalt ser vi att följden blir ett allt varmare och blötare klimat som leder till fler översvämningar, ökad smittspridning, fler skogsbränder och mer frekventa värmeböljor.

Vid FN:s tredje världskonferens om katastrofriskreducering i Sendai i Japan förra året medverkade Sverige tillsammans med 187 andra länder till ett nytt ramverk för katastrofriskreducering - Sendai Framework for Disaster Risk Reduction. Detta nya ramverk syftar till att göra världen säkrare mot naturolyckor och katastrofer genom att reducera risker och arbeta förebyggande när det gäller konsekvenserna av naturolyckor. Målet med detta arbete är att förluster i liv, egendom och hälsa samt i ekonomiska, strukturella och sociala tillgångar ska minska påtagligt till 2030.

Men hur arbetar vi i Sverige med detta? Många kommuner och landsting har påbörjat ett viktigt arbete på detta område - att skydda sina samhällen mot naturolyckor. Men det blir alltmer tydligt att många har svårt att klara av dessa investeringar rent finansiellt.

Herr talman! Därför är jag mycket stolt över att regeringen nu satsar på att bygga ut detta stöd, i ett första steg med 80 miljoner, till kommunernas arbete med förebyggande satsningar på att skydda våra samhällen mot naturolyckor. Detta är alltså ett första steg, och jag ser fram emot att regeringen kommer tillbaka med ytterligare satsningar under mandatperioden.

Herr talman! Det är oerhört viktiga områden som Jakop Dalunde belyser i sitt anförande. En tanke slog mig i fråga om kopplingen till det säkerhetspolitiska läget, klimatförändringarna och de konsekvenser som till exempel svälten i Etiopien efter ett år av mycket allvarlig torka kan ge för Nordafrika, för folkvandring och inför kommande vårsådd där många saknar utsäde. Det är ett exempel av många som bekräftar det som Jakop Dalunde tar upp om att detta är oerhört stora utmaningar.

Som jag nämnde tidigare i debatten har jag själv en viss erfarenhet av hur det är att stå med vatten över huvudet i bygder där mycket kraftiga regn förorsakar stora översvämningar. Kopplat till både inflödet till Vänern och angränsande utflöden är detta en oerhört stor problematik, och den tycks återkomma. Regleringen, både det stora systemet och de mindre dammarna, följer inte alltid med. Det tar tid att vända när en översvämning väntas och inträffar.

Det är oerhört positivt att det finns pengar för kommuner att söka till åtgärder. Jag ska nämna Arvika som ett exempel. Där har man tagit investeringsbeslut om drygt 100 miljoner för att bygga in och säkerställa den inre hamnen med en stor damm. Detta har man, vad jag förstår, gjort utan statlig medfinansiering.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Jakop Dalunde. Hur mycket räknar Miljöpartiet med att det kan behöva betalas ut från staten för att man faktiskt ska få till förebyggande åtgärder när det finns risk för översvämningar i närtid?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Herr talman! Jag tackar ledamoten Bäckström för den utmärkta frågan. Jag uppskattar också kopplingen till omvärlden. Vi från Miljöpartiet brukar ofta bli anklagade för att vi stoppar in klimatet så fort vi ska tala om någonting.

Man kan till exempel titta på den arabiska våren, som man skulle kunna säga började i Tunisien med att en man tände eld på sig själv i protest mot regeringens arbete och verksamheten där. Det var såklart en protest mot själva politiken. Men skälet till att denna protest ägde rum just då skulle man, enligt många forskare i dag, kunna härleda till att det på grund av klimatförändringarna blev allt svårare att leva på landsbygden i Tunisien. Detta ledde till en urbanisering och en större utsatthet koncentrerad till en viss stad, som sedan blev en grogrund för denna typ av revolt.

Man skulle också kunna göra en liknande passus när det gäller kriget i Syrien. Skälet till revolten mot Asadregimen var såklart i huvudsak den repressiva politik som regeringen har fört. Men att revolten skedde just där och då beror på, säger många forskare i dag, att klimatförändringarna leder till förtorkning på landsbygden och att det blir svårare att ha jordbruk. Det blir en urbanisering och en kritisk massa för revolt i de stora städerna.

Jag är helt övertygad om att vi, om vi inte hejdar klimatförändringarna, kommer att se liknande effekter i land efter land runt om i världen. Vi måste därför göra allt vi kan för att stoppa klimatförändringarna, så att vi inte behöver se den typen av revolter där mänskligt liv blir omöjligt.

Herr talman! Det är oerhört viktigt att vi jobbar med klimatförbättrande åtgärder globalt och också lokalt här i landet. Men den kortsiktiga frågan är hur riksdagen och vi som utskottsrepresentanter för dessa frågor tänker när det handlar om att stötta det lokala arbetet här och nu för att kunna möta de redan pågående klimatutmaningarna när det handlar om bland annat översvämningar.

I bygder som Gillbergadalen har jordbrukare under vissa perioder stora arealer under vatten. Det påverkar både produktionen och värdet på marken, och inte minst innebär det en osäkerhet för jordbrukarna om huruvida de kan bedriva sin verksamhet. Det påverkar också kommuners möjligheter att planera. Den fysiska investering som behöver göras är ofta mycket stor för att dimensionera verksamheterna.

Ansvarsprincipen har ofta diskuterats här i kammaren. Vem ska ta ansvar för det som behöver göras? Ofta sägs det att det är den som får den största effekten som behöver ta det. Men ibland handlar det om grannens pump, om grannkommunens vatten som passerar eller om vårt vatten som passerar någon annanstans. Det är svårt att definiera var ansvaret ligger.

Vi kan ändå konstatera att staten har ett jätteansvar i förhållande till helhetsperspektivet. Staten har också ett ansvar för att säkerställa att aktiviteter som innebär konkreta åtgärder genomförs.

Det är många kommunföreträdare runt om i landet som har samma frågeställningar just nu. Då är det oerhört viktigt att veta vad Miljöpartiet tänker när det gäller dimensionering av pengar, för att man under de närmaste åren ska kunna möjliggöra att detta blir konkret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Jag skulle vilja skicka med Jakop Dalunde en annan fråga: Hur minskar vi sårbarheten på landsbygden? Det handlar om att utveckla matproduktionen. Det handlar också om att utveckla den småskaliga energiproduktionen. Då är det intressant att få veta: Hur tänker ni i fråga om småskalig vattenkraft?

Herr talman! Ledamoten Bäckström frågade vem som har ansvar. Jag ska svara på den faktiska frågan, men jag vill först göra något slags historisk passus.

Vi hade en borgerlig regering i åtta långa år. Deras huvudsakliga politikinriktning handlade om att sänka skatterna och därmed minska möjligheterna att satsa resurser från statens sida på att stödja kommunerna. De valde också att göra ganska omfattande förändringar i socialförsäkringssystemet på statlig nivå, vilket i stor utsträckning kom att belasta kommunernas sociala arbete och göra deras arbete mycket svårare och försämra deras ekonomiska förutsättningar att bedriva ett arbete i detta sammanhang.

Då ska jag övergå till själva frågan: Vad gör vi? I budgeten för 2015, som regeringen lade fram hösten 2014, fanns det substantiella satsningar på att stärka kommunernas arbete för skydd mot naturolyckor. Denna budget valde Centerpartiet tillsammans med de andra borgerliga partierna och Sverigedemokraterna att rösta emot. Därför blev det inga satsningar för 2015. Det var beklagligt.

Därför är jag mycket glad över att budgeten för 2016 går igenom, och där finns det 80 miljoner till kommunerna för att stärka deras arbete för skydd mot naturolyckor. Jag ser fram emot att kunna stärka detta ytterligare i budgeten för 2017 och för 2018.

Om Centerpartiet vill samarbeta om denna typ av satsningar vore det ypperligt välkommet.

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 19.

Vi debatterar ett motionsbetänkande med 21 olika punkter om beredskap för kris och krig. Många olika delar av den totala beredskapen belyses. Jag kan säga några ord om makronivån - den totala beredskapen.

Jag är glad att vi nu inte längre är ensamma om att förespråka ett invasionsförsvar. I dag finns det majoritet i kammaren för att vi ska återta invasionsförsvaret. Försvarets viktigaste uppgift är åter att försvara Sverige med första utgångspunkt i vårt land, luft- och sjöterritorium.

Jag är besviken över att politiker innan SD kom till riksdagen avvecklade invasionsförsvaret. Det kostar nämligen att hålla en ojämn säkerhetspolitisk kurs - att först avveckla och sedan återta. Lika illa är det att det civila försvaret avvecklades. Det är resursslöseri nu när vi ska återta det civila försvaret, men vi kan inte backa bandet. Låt oss därför satsa både resurser och tankekraft på att återta invasionsförsvaret och det civila försvaret.

Försvarsberedningen menar att det nya civilförsvaret kan bli ganska billigt och ledas genom nätverkande mellan myndigheter. Stopp och belägg, säger vi - det kommer aldrig att fungera optimalt att leda det civila försvaret i större kriser genom nätverkande mellan myndigheter. Det måste finnas ansvariga chefer som övas regelbundet. Dessa chefer är då civila befälhavare, precis som de militära befälhavarna. Vi anser att myndigheten Civilförsvarsstyrelsen ska återtas, med befälhavare på samma nivåer som den militära organisationen samt även i ett finmaskigare nät. Andra hörnpelare i civilförsvaret är beredskapslager och driftvärn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Vi väntar och väntar på att regeringen ska presentera sitt förslag till nytt civilt försvar, herr talman. Kan vi inte ens få veta när förslaget kommer?

Den stora bilden, helheten, är viktig, men detaljerna i vår beredskap för kris och krig är också viktiga. Därför ska jag tala om varför vi tycker att det är riktigt att titta vidare på ett antal yrkanden i betänkandet.

På grund av ökande terrorism har folksamlingar och trängsel blivit ett problem. Stadsplaneringen bör ta fasta på detta, och rätten till tillgänglighet bör kompletteras med en rätt till frångänglighet. Man ska i så liten utsträckning som möjligt tvingas vistas i trängsel och på svårutrymda platser. Larm som signalerar utrymning bör inte ha endast ljud utan även ljus.

Ett tillfälle då man inte önskar frångänglighet är när blåljusfordon behöver komma snabbt fram i bostadsområden. Det finns olika system med taggar som funkar på de flesta bomlås och bommar som brandbilar kan knäcka. Det finns bommar som kan köras förbi om man utnyttjar förberedd terräng. Icke förty finns det anledning att se över möjligheten att ta fram ett nationellt låssystem för vägbommar.

Antalet katastrofer ökar globalt. Sverige är förskonat på så vis att våra naturkatastrofer är av mindre magnitud än på andra ställen. Vi bör dock ta höjd ekonomiskt för att större katastrofer kan ske även i Sverige. Såväl stat, landsting och kommuner som privata ska därför kunna ge bidrag till särskilda fonder avsedda för ersättning vid naturkatastrofer i Sverige.

I händelse av ett storskaligt militärt angrepp på Sverige kommer naturligtvis all infrastruktur att utsättas för svåra påfrestningar. Denna känslighet kan vi behandla på olika sätt. Vi kan ha redundanta system, vi kan skydda våra anläggningar och vi kan ha lokala ersättningssystem.

Ett lokalt ersättningssystem som bör prövas är särskilda reservkraftnät, strategiskt placerade och med viss radie. Forskning visar att särskilda reservkraftnät med en viss radie är kostnadseffektiva när det finns flera samhällsviktiga verksamheter nära varandra. När det gäller den storskaliga produktionen av el i kärnkraftverk och vattenkraftverk bör skalskyddet mot fredstida och krigstida sabotage utvecklas.

Om vi ser tillbaka så långt som till när vi satte upp vårt civilförsvar förra gången, på 1950-talet, var nästan 900 000 människor placerade i civilförsvaret. 450 000 människor var placerade i det allmänna civilförsvaret, 120 000 var placerade i hemskyddet och 200 000 var placerade i verkskyddet. 3 miljoner människor skulle kunna evakueras ur våra städer vid krig.

I mitten av 1980-talet blev befolkningsskyddet ett kommunalt ansvar. Den lednings- och undsättningsorganisation som övades med hjälp av pliktlagar uppgick år 1990 till 200 000 personer. Våra föräldrar och far- och morföräldrar byggde ett starkt civilförsvar som nu har avvecklats helt. Man ska tänka sig noga för innan man avvecklar något helt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

De 65 000 skyddsrum vi har kvar kostade 200 miljarder kronor att bygga. De är fortfarande en resurs att värna. En skyddsrumsavgift skulle möjliggöra tätare besiktningar av skyddsrummen.

Herr talman! Jag noterar bland motionerna i betänkandet att sverigedemokraten Kent Ekeroth har föreslagit att varken polis eller brandkår ska tillåtas att bedriva riktade kampanjer i syfte att rekrytera personer från minoritetsgrupper eller av ett visst kön. Jag skulle vilja fråga varför man föreslår detta.

Om ambitionen är att ta bort fokus på ökad etnisk mångfald och ökad andel kvinnor, vilka konsekvenser kommer det att få för jämställdhets- och mångfaldsarbetet ute i landets samtliga kommuners räddningstjänster? Det är ändå så att vi har 3,8 procent kvinnor bland räddningstjänstpersonalen, och det är en siffra som behöver stiga. Om man då föreslår att det ska vara samma antagningskriterier för kvinnor och män som söker sig till räddningstjänster är min fråga vad det får för konsekvenser för antalet sökande framöver.

Herr talman! Vår grundsyn är att vi inte bör diskriminera vid antagningar. Det viktiga med dessa funktioner, som exempelvis brandkår, är ju att vi söker funktion. Brandmän utsätts för väldiga påfrestningar; de måste ha bra kondition, vara starka och klara att jobba hårt under lång tid. Vi är jätteglada för de tjejer som klarar proven, men det finns ju ingen anledning att sänka villkoren för antagning. Då sänker vi nämligen kvaliteten på brandkår och räddningskår, vilket vi inte vill.

Sedan vet jag också att väldigt många kvinnor inte vill bli kvoterade till tjänster. Man vill veta att man får en tjänst för att man är bäst för platsen. Det gäller även invandrare - man vill inte kvoteras in. Kvoteringstänkandet tror jag är en återvändsgränd, och den tycker jag att Centerpartiet borde lämna.

Herr talman! Som jag uppfattade förslagen i motionen och i tänket från Sverigedemokraterna handlar det om att styra hur myndigheterna ska jobba med mångfaldsarbetet. Man vill begränsa myndigheternas möjlighet att driva särskilt riktade projekt för att kunna inbjuda fler att inspireras av att söka sig till det polisiära yrket och också till räddningstjänsten.

Man bedriver ett arbete bland annat i Malmö som kallas Risk, Räddningstjänsten i samarbete med kidsen. Det är ett resultat av en samverkan mellan högstadieskolor i Malmö och Räddningstjänsten Syd. Det är ett exempel på en aktivitet för att nå fler med kopplingar till olika människor i Sverige. Över 20 procent av den svenska befolkningen har anknytning till utlandet.

Då är det oerhört viktigt att man har en bredd när det gäller språkkunskaper, inte minst i räddningstjänsten, som jobbar hårt för att hjälpa alla människor i Sverige. Man måste kunna kommunicera på olika språk vid insatser, inte minst kopplat till migrationsarbetet. Därför är det viktigt att det är fler inom räddningstjänsten som behärskar andra språk än svenska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beredskap för kris och krig

Sverigedemokraterna föreslår då att man ska begränsa myndigheternas möjlighet till riktade kampanjer. Det är anmärkningsvärt, anser jag. Det främjar inte det aktiva arbete som behövs. Kommunerna som arbetsplats ska ju präglas av demokratisk anda och goda villkor. Ibland krävs det en extra ansträngning för att nå vissa grupper och för att långsiktigt kunna utveckla det kommunala arbetet.

Herr talman! Att skapa mångkultur i något hänseende har ju aldrig varit vårt partis mål. Det är andra partier som står för det. Det utmärker Sverige att det finns partier som verkar för mångkultur. Länder som Tyskland, Frankrike och England har sagt att man inte längre verkar för mångkultur. Mångkultur är farligt.

Det vi vill verka för är en bra integration. Bra integration av människor som har invandrat sker framför allt på arbetsplatser och i skolor.

Det har förekommit experiment och lekstugor - tycker jag att man kan kalla det för - militärt, polisiärt och inom räddningstjänsten. Man sänker kraven för vissa vid antagandet. Det är klart olämpligt. Det ska vara samma villkor för alla. Vid antagning till det militära eller polisiära eller till räddningstjänsten - som har en angelägen uppgift att utföra - är det viktigt att man uppfyller de kriterier som inte är uppställda för skojs skull. Dessa kriterier anger vad man bör klara för att fungera i tjänsten.

Vi är inte för några lekstugor, nej.

Herr talman! Mycket klokt har sagts i debatten i dag. Man har pratat om det enskilda ansvaret, utbildning, behovet av fler övningar, livsmedelsförsörjning och annat.

Det som jag främst vill ta upp är min motion och reservation 9, som gäller att det behövs en översyn med syfte att identifiera ansvaret.

Riksrevisionens rapport visar att det behövs mer arbete med risk- och sårbarhetsanalys och fler övningar.

Åsa Lindestam var inne på livsmedelsförsörjning. Det behandlar jag i en annan motion och reservation 18. Åsa Lindestam sa att detta ska ingå i livsmedelsstrategin, men enligt det svar som jag har fått - och jag sitter i miljö- och jordbruksutskottet - ingår det inte i arbetet med en livsmedelsstrategi. Jag hoppas att Åsa Lindestam jobbar vidare med den frågan.

I texterna i betänkandet står en hel del om den skogsbranden och analyser av den. Jag kan dock inte hitta särskilt mycket text om de stora insatser som FRG-grupperna gjorde under denna händelse. FRG, det vill säga frivilliga resursgrupper, finns i många kommuner och utgör i dag en mycket viktig resurs för kommunerna. Civilförsvarsförbundet utbildar dessa personer. Man utbildar dem även i egenansvar. Utbildningsinsatserna omfattar 72 timmar. Man finns även ute i skolor, pensionärsföreningar, föräldraföreningar med mera och informerar om hur man klarar sig vid brist på el, vatten och värme.

I dagens flyktingsituation har det också visat sig att kommunerna har en otroligt stor hjälp av dessa FRG-grupper. Över 30 000 timmar har utförts av FRG-grupper i samarbete mellan kommunerna och Civilförsvarsförbundet under 2015 och fram till den sista februari i år.

Beredskap för kris och krig

Motionerna avstyrks med argumentationen att arbete pågår och att det inte finns någon anledning till ytterligare åtgärder. Det kan jag inte riktigt hålla med om.

Behovet av utbildade FRG-personer lär fortsätta att öka. Fler behöver utbildning. Men med tanke på MSB:s minskade anslag till Civilförsvarsförbundet kommer nog inte denna utbildning att kunna öka under de närmaste åren, åtminstone inte i Civilförsvarsförbundets regi.

Åsa Lindestam var inne på att frivilligorganisationerna är illa ute, och det kan jag bara hålla med om. Därför tycker jag att den här frågan är mer akut än att vi ska vänta på utredningen som vi inte ens vet när vi får, vilket jag har förstått under debatten.

För att inte förlänga debatten vill jag säga att jag naturligtvis står bakom alla M-reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 9. För tids vinnande låter jag bli att yrka bifall till reservation 18, trots att jag gärna hade gjort det.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)

Herr talman! Vi ska nu debattera MJU10 Skogspolitik, som är ett motionsbetänkande. Det finns två tillkännagivanden i betänkandet. S, MP och V har också två reservationer som jag står bakom, men för att inte uppta kammaren med mer obefogad borgerlig oro och strunt yrkar jag inte bifall till dem.

Skogspolitik

Herr talman! Klimatavtalet i Paris var en verklig väckarklocka för alla länder. Grunden är ett hållbart samhälle och ett samhällsbyggande med bioekonomi som kan ersätta fossila råvaror med förnybara alternativ. Det är nu dags att gå från ord till handling och snabbt börja arbetet med att ersätta fossila råvaror med förnybara alternativ.

Råvaror som inte reproduceras i naturen skadar klimatet och kommer förr eller senare att ta slut. Vi lever på en ändlig planet.

Skogen och svenskt skogsbruk fyller här en viktig roll eftersom förnybara produkter från skogsråvara kan bli Sveriges globala bidrag för att dämpa klimatförändringen.

Men lösningen består inte i att elda upp skogen i stället för oljan. Samhället behöver lyfta blicken och inse att det inte bara är energin som ska ersättas.

För att leva i framtiden behöver vi människor goda livsbetingelser såsom mat, rent vatten och ren luft. Skogen kan bidra med allt det.

För att utvecklas behövs det många fler saker. Energi är en sådan, men det behövs också råvaror att tillverka grejer av. Skogen kan bidra med allt det.

Trä kan och ska primärt användas för att substituera sådana saker som i dag görs av olja, stål och betong. De flesta vet att trä är ett av de mest klimatsmarta byggnadsmaterialen - förutom möjligen dagens konservativa byggföretag. Men det vill vi ändra på.

Skog kan dessutom via förädling i bioraffinaderier ersätta allt vi i dag gör av olja, till exempel kläder och färg.

Herr talman! Det är därför skogen inte enbart ska ses som ett sätt att lösa framtida energibehov. Men det finurliga med produkter skapade från skogsråvara är att de kan eldas upp när de inte längre behövs eller har gått sönder.

I framtiden kan vi vara säkra på att vi kommer att få se helt nya produkter från skogen. Det lär bli många grejer och klimatsmarta produkter som vi i dag inte ens vet att vi efterfrågar eller behöver.

Grunden för ett hållbart samhällsbyggande med bioekonomi är att ersätta fossila råvaror med förnybara alternativ. Här har skogen en nyckelroll. Den växande skogen kan genom fotosyntesen binda all den koldioxid vi släpper ut.

Genom att exportera varor från skogen som ersätter fossila produkter i andra länder får vi inte enbart intäkter till landet. Vi kan även påverka andra länders klimatarbete - länder som inte har samma tillgång på skog - på ett positivt sätt. Vi kan helt enkelt exportera klimatnytta.

Samtidigt behöver politiker, forskare, företag, myndigheter och skogsbruk bli bättre på att berätta för allmänheten om alla insatser som behöver göras för att bejaka skogens alla värden.

De viktiga samtal som pågår inom det nationella skogsprogrammet lyfter också fram skogens rekreationsvärden på helt nya sätt. Det finns många idéer om att ta till vara och utveckla miljöhänsynen för att bejaka och beakta skogens frilufts- och kulturmiljövärden.

Det som görs i det nationella skogsprogrammet är att hitta möjligheter och förutsättningar för ett hållbart, långsiktigt skogsbruk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Den borgerliga gruppen vill gärna fastna i den tidigare landsbygdsministerns låsningar. Borgerligheten är lite rädd för parallella processer. Man är särskilt rädd för översynen av skogsvårdslagen.

Låt mig nämna några andra viktiga parallella processer som vi inte ska glömma.

En process gäller sjysta villkor för arbetstagarna i skogen.

När jag förra året talade om motsvarande betänkande tog jag upp några av de skamligheter som GS-facket fann vad gäller utnyttjandet av migrantarbetare i Sverige.

Mellan 2007 och 2014 har totalt 25 arbetstagare och 47 egenföretagare omkommit i arbetsplatsolyckor inom skogsbruk, jordbruk och fiske.

Regeringen, under ledning av Arbetsmarknadsdepartementet, jobbar nu vidare med detta. I samråd med Arbetsmiljöverket, länsstyrelserna och Naturvårdsverket ska tillsynen inom de gröna näringarna förbättras. Dessutom ska arbetsvillkoren för de utländska arbetstagarna förbättras. Dessa arbetstagare är viktiga för att vi ska få det skogs- och miljöunderhåll som vi behöver.

Herr talman! En annan process är att regeringen jobbar vidare med att öppna vägnätet för tyngre fordon upp till 74 tons bruttovikt. Trafikverket har lämnat en rapport till regeringen med anledning av regeringsuppdraget om tyngre och längre lastbilar för att minska klimatpåverkan och förbättra transportmöjligheterna för skogen. Det är under ledning av Anna Johansson, och ambitionen är att vi ska kunna fatta beslut i närtid. Det är också en parallell process.

En annan parallell process är kompetensförsörjningen. Söktrycket till jägmästarprogrammet sjunker, och naturbruksgymnasierna upplever många problem med att få elever.

Det är tyvärr Gy 2011 som spelar in här, och jag förstår att det inte finns majoritet för att ändra den. Men, herr talman, vi måste förbättra det här och komma överens om att ge långsiktiga förutsättningar och stärka dem som vill göra sitt yrkesval och utbilda sig på naturbruksgymnasierna.

Den här regeringen vill också förbättra möjligheterna till riskkapital. Statens kapital ska inte ligga på hög, utan det ska ut till företagen. Det ska ut till nya företag, men så är det inte i dag. Det är därför som regeringen presenterar propositionen Staten och kapitalet. Där presenterar man också möjligheter till försöksanläggningar i skogen och såddkapital i tidiga skeden.

Herr talman! Det är många faktorer som har betydelse för skogen. Jag hoppas att vi här inne och i miljö- och jordbruksutskottet kan komma överens om breda riktlinjer för att få skogen att vara den klimatmotor som vi så väl behöver. Det behövs också att vi kommer överens om långsiktiga spelregler för att få nya investeringar, god skogsvård och en klimatnytta till gagn för samhället och för kommande generationer.

(Applåder)

Herr talman! Skogen, vårt gröna guld, som vi nu har förmånen att debattera har betytt oerhört mycket för Sverige genom historien, inte minst för skapandet av vårt välstånd. Att vi i dag är ett rikt välfärdsland är mycket tack vare de värden som vi har kunnat skapa genom att nyttja kraften i älven, genom att bryta malmen i berget och inte minst genom att bruka skogen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Ibland i den politiska debatten kan man få intrycket att detta är just bara historia, att skogsbruket och skogsindustrin inte längre betyder särskilt mycket för den svenska ekonomin och att framtiden enkom handlar om tjänsteproduktion. Så ser inte verkligheten ut. Faktum är att skogsindustrin har ett exportvärde på omkring 120 miljarder per år och att omkring 55 000 människor är direkt sysselsatta i industrin. Därutöver skapar industrin indirekt tiotusentals ytterligare jobb. Enligt branschorganisationen Skogsindustrierna har uppemot 175 000 arbetstillfällen skogen som bas.

Blickar vi framåt ser vi att skogsbruket och skogsindustrin har en fantastisk potential att bidra med såväl nya jobb och ökat välstånd som produkter och material som bidrar till ett mer hållbart samhälle. För våra möjligheter att skapa ett biobaserat samhälle och en biobaserad ekonomi är skogen helt fundamental.

Herr talman! Vad kan då skogen ge oss i framtiden? Ja, det är nog bara fantasin som sätter gränserna. Vi ser hur träbyggandet ökar och utvecklas, hur bioraffinaderier växer fram och hur det gröna guldet kan ge oss allt från insatsmedel i betong till textilier, gröna kemikalier och drivmedel.

För att ta vara på skogens alla värden behövs en sammanhängande politik. Dagens skogsvårdslag med dess två jämställda mål om miljö och produktion lägger en bra grund. Sedan dagens lagstiftning beslutades 1993 har vi sett en rätt fantastisk utveckling i det svenska skogsbruket. Virkesförrådet har ökat samtidigt som hänsynen till såväl miljömässiga som sociala värden har ökat. Dessa framsteg har inte tvingats fram utan gjorts med frivillighet som grund och möjliggjorts av en lagstiftning som skapar förutsättningar för en mångfald såväl i brukandet som i naturen.

Alltför ofta hör jag dock kollegor från andra partier raljera i den här talarstolen över att vi har en skogspolitik med frihet utan ansvar. Jag finner det provocerande. Visst finns det skogsägare som missköter sig, självfallet begås det misstag i brukandet och ja, körskadorna behöver minska. Men generellt sett tar Sveriges 330 000 skogsägare ett mycket stort ansvar genom att bruka skogen hållbart.

För varje träd som avverkas i Sverige planteras två nya, och vid varje avverkning tas miljöhänsyn genom kantzoner intill vatten och gamla träd och död ved som lämnas kvar. Inte bara miljömässiga hänsyn tas utan också sociala.

Tack vare miljöcertifieringarna inom skogsbruket blir också de frivilliga avsättningarna allt större. Alla de skogsägare som väljer att certifiera sin skogsfastighet åtar sig att avsätta minst 5 procent av sin produktiva skogsmark för miljöändamål. I dag uppgår de frivilliga ansättningarna till totalt 1 350 000 hektar produktiv skogsmark. Jag måste säga, herr talman, att jag tycker att det är fantastiskt. Vilka andra företagare väljer att helt frivilligt och utan ersättning avstå så mycket som 5 procent av sin produktion?

Herr talman! För att ytterligare utveckla det svenska skogsbruket måste vi bygga vidare på den framgångsrika utveckling och politik som vi sett sedan nuvarande skogsvårdslag trädde i kraft. Dessvärre tycks den nuvarande regeringen gå i andra tankar.

Alliansen tog initiativ till ett nationellt skogsprogram i syfte att skapa fler jobb med skogen som bas och för att skapa en dialogprocess om skogens alla värden - de sociala, miljömässiga och ekonomiska. Detta var en konkret åtgärd för att ta svensk skogspolitik framåt och för att bygga vidare på det framgångsrika arbete som pågår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Den nuvarande regeringen arbetar vidare med programmet, och det är bra. Mindre bra är att man är otydlig om inriktningen och att regeringen har tappat tempo i arbetet. Regeringen uppvisar ett bristande ledarskap, vilket gör just att man har sackat efter. Möten med det nationella programrådet ställs in, och svåra frågor eller frågor där olika synpunkter finns verkar man sopa under mattan eller väja för. Det är oroande.

Det nationella skogsprogrammet har rätt utformat potential att bli ett viktigt verktyg för att utveckla skogsbruket och skogsindustrin. Vi i Alliansen vill att programmet ska bidra till utvecklingen mot ett hållbart samhälle och en växande biobaserad samhällsekonomi.

Det är bra att en majoritet i miljö- och jordbruksutskottet därför, på Alliansens initiativ, har ställt sig bakom förslaget om att göra ett tillkännagivande om detta och tydliggöra för regeringen vilken inriktning som det nationella skogsprogrammet ska ha samt att arbetet med programmet ska ske just utan parallella processer.

Det är tyvärr så, herr talman, att regeringen har initierat en parallell process som på allvar stör arbetet i det nationella skogsprogrammet genom att tillsätta en utredare som ska se över skogsvårdslagen.

Från Moderaternas sida ser vi inte behovet av en översyn av skogsvårdslagen i nuläget utan är i stället bekymrade över att utredningen fått i uppdrag att utreda ett antal frågeställningar som kan leda till att beslut om skogsbruket i allt större utsträckning avgörs i domstolar i stället för på den enskilda skogsfastigheten. Det skulle inte gynna den svenska skogspolitiken.

Herr talman! Vad som också skulle vara olyckligt är om beslutanderätten över den svenska skogspolitiken flyttade från Sverige till EU och Bryssel. Jag är en sann Europa- och EU-vän. EU är oerhört viktigt för att vi ska kunna tackla gränsöverskridande utmaningar, riva hinder för handel, skapa fri rörlighet och ge Europa en stark röst internationellt. För att EU ska kunna vara starkt är det dock viktigt att EU just fokuserar på den typen av frågor som inte kan lösas på ett bra sätt på nationell nivå. Skogsbruket är inte en sådan fråga.

Skogsbruket i EU:s 28 medlemsländer ser väldigt olika ut. Egentligen är det bara ett fåtal av EU:s medlemsländer som har ett skogsbruk att tala om. Att EU:s skogsareal ökade med 50 procent när Sverige och Finland klev in i unionen säger väl egentligen det mesta.

Regeringen måste fortsätta värna vår nationella beslutanderätt över skogsfrågor, och därför är jag glad att utskottet vill bifalla det moderata yrkandet om att göra ett tillkännagivande till regeringen om just detta. Beslut om svenskt skogsbruk ska inte fattas i Bryssel utan av Sveriges 330 000 skogsägare inom ramen för den lagstiftning som vi har i Sverige.

Herr talman! Ett arbete som ständigt måste vara pågående och prioriterat är arbetet med regelförenklingar. Därför vill jag yrka bifall till reservation 4. I den reservationen lyfter vi från Alliansen fram behovet av ett fortsatt förenklingsarbete. Vi vill se tydliga målsättningar och konkreta åtgärder. Dessvärre ser vi inget av detta från regeringens sida, utan regeringens översyn av skogsvårdslagen riskerar snarare att leda till ökat regelkrångel och mer byråkrati. Det är helt fel väg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Moderat skogspolitik präglas av höga ambitioner vad beträffar såväl miljö som produktion och av en övertygelse om att ambitionerna bäst nås genom en politik som präglas av tilltro och frihet under ansvar för Sveriges skogsägare.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Johan Hultberg, för anförandet! Jag hade förmånen att också få höra Johan Hultberg förra veckan när vi debatterade biologisk mångfald. När jag nu hör honom debattera skogen känns det som om det hackar lite.

Förra veckan, när det gällde biologisk mångfald, kändes det som om han tyckte att det behövdes många insatser på många olika områden för att förstärka den biologiska mångfalden. Men i skogsdebatten framstår det som om det i alla fall inte är så när det gäller skogen.

Annars känns det som om Moderaterna mest är oroliga och lite bekymrade. Det kan ha att göra med att man tappade regeringsmakten och nu måste förhålla sig till det. Johan Hultberg framför att många av de nationella programråden har blivit framflyttade eller inställda.

Jag kan säga till Johan Hultberg att jag tror att jag har varit på fem programråd, men jag har aldrig sett Johan Hultberg på något av dem. Det måste alltså vara något annat som också har missats, tänker jag.

Men det pågår ju flera parallella processer för att vi också fortsättningsvis ska kunna exportera skogen. Vi måste ha sjysta arbetsvillkor. Vi måste ha transporter som fungerar. Vi måste ha utbildade människor som ska jobba i skogen. Är det också sådana parallella processer som Johan Hultberg tycker inte så gärna borde ingå i det nationella skogsprogrammet? De som deltar i det nationella skogsprogrammet tycker att de frågorna är väldigt viktiga.

Herr talman! Det går naturligtvis inte att nå alla politiska mål med bara ett enda verktyg. Det nationella skogsprogrammet syftar till att ta ett samlat grepp om många frågeställningar och utifrån det arbete som görs i det nationella skogsprogrammet gå vidare med konkreta åtgärder.

Bakgrunden till det nationella skogsprogrammet är det arbete som vi gjorde i Miljömålsberedningen och den proposition som regeringen lade fram om biologisk mångfald och ekosystemtjänster, som vi debatterade i förra veckan. I förra veckan skickade vi en tydlig uppmaning till regeringen om att faktiskt gå vidare med de konkreta åtgärder som den strategin innehåller för att nå målen om biologisk mångfald som vi har enats om i den här kammaren. Den uppmaningen vill jag gärna upprepa.

Det krävs mycket riktigt många åtgärder för att förbättra miljöhänsynen inom skogsbruket och skapa bättre biologisk mångfald totalt sett. Frågan är bara om man kan tvinga fram en ökad mångfald i skogsbruket och med lagstiftning driva fram den bästa miljöhänsynen. Jag är tveksam.

Jag tror att en modell, baserad på frihet under ansvar och en skogspolitik som lägger en grundplatta men inte i detalj styr den enskilda skogsbrukaren, är den bästa modellen och den bästa vägen framåt. Det finns rätt mycket empiri som talar för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Sedan den nuvarande skogsvårdslagen sjösattes 1993 har miljöhänsynen inom skogsbruket tagit stora och viktiga steg framåt. Vi ser nu hur skogsägare helt frivilligt avsätter enormt stora arealer produktiv skogsmark just för att man vill bidra i arbetet för den biologiska mångfalden och för bevarandet av värdefulla miljöer.

När nu regeringen går fram med en översyn av skogsvårdslagen, som riskerar att ta oss till samma situation som vi debatterade förra veckan - alltså där frågor ska avgöras i domstol - är jag väldigt bekymrad.

Herr talman! Jo, det är väl så att Moderaterna mest är bekymrade.

Jag är också bekymrad. Det sker ett generationsskifte bland skogsägarna. Allt färre skogsägare är som den gamle mannen med Helly Hansen-tröja, gummistövlar och Husqvarnamotorsåg i handen, som bodde på sin fastighet och skötte den exemplariskt. Många ärver fastigheter. Många säljer dem vidare. Väldigt många bor inte på sin fastighet och känner inte till den så noga. I många fall säljer de avverkningsrätter till företag, som i sin tur säljer dem vidare. Annars kanske någon uppköpare köper upp den och tar in en entreprenör.

Är det då inte rimligt att man tydliggör ansvarsfördelningen, just för den enskilde skogsägarens skull, så att den enskilde skogsägaren kan vara säker på att inte åka dit om entreprenören kör sönder hans mark? Eller att man tydliggör vad som ska ingå i en upphandling och vad det är för straffvärde som körskadorna egentligen betingar?

Nu tyder mycket på att det nationella skogsprogrammet kommer att vara färdigt långt innan utredningen om skogsvårdslagstiftningen ska vara klar. Man har nu flyttat fram det till den sista mars 2017. Men de här delarna, och vem som egentligen har talerätt, är väl viktiga frågor att utreda och tydliggöra? Särskilt för skogsägarna är det viktigt att veta vem som är skyldig om det skulle hända något. Är det inte så, Johan Hultberg?

Herr talman! Det är ganska hedrande att Isak From försöker försvara utredningen av skogsvårdslagen. Jag tror i ärlighetens namn inte för en sekund att Socialdemokraterna egentligen önskade den översynen. Jag är rätt övertygad om att det är en eftergift för att Miljöpartiet numera sitter i regeringen. Det faktum att man först behövde ett år på sig för att komma fram till vilka utredningsdirektiv som skulle gälla och därefter ytterligare ett antal månader för att enas om vem som skulle få uppdraget att genomföra den vittnar om att regeringspartierna har oerhört svårt att komma överens.

Jag är verkligen bekymrad, Isak From. En av de saker jag är bekymrad över är vem det är som styr. Vem styr inriktningen, och vad vill regeringen? Det är väldigt oklart. Man får olika svar beroende på vilken minister man frågar.

Hade det varit Isak From och Socialdemokraterna som styrt över svensk skogspolitik tror jag faktiskt inte att vi hade haft så mycket att debattera om. Jag tror att vi har en ganska stor samsyn moderater och socialdemokrater emellan om att skogen är viktig för Sverige och att vi måste ha en skogspolitik med balans mellan miljö och produktion, så att vi når både målen om full sysselsättning och våra högt uppsatta miljömål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Men nu har vi ett miljöparti som är angeläget om att gå in och detaljstyra och som hyser stor misstro mot Sveriges skogsägare. Detta gör mig bekymrad när nu översynen av skogsvårdslagen är påbörjad.

Det som också gör mig bekymrad är att regeringens tempo får en snigel att framstå som en sprinter. Jag vet inte hur många gånger vi här i kammaren debatterat frågan om längre och tyngre fordon, men först nu agerar regeringen, och då med ett halvdant förslag som bara tillåter större vikt men inte längre fordon, vilket är bekymmersamt.

Nu har man också förslag om en kilometerskatt, vilket skulle ha varit ett enormt bakslag och en stor kostnadsökning för den svenska skogsindustrin. Tror man att vi kan öka exporten genom att göra det dyrare att få ut produkterna på marknaden?

Herr talman!

Du trotsiga tall, som sträckermot himlen din smärta topp,jag känner din stolta strävan,ditt anande starka hopp.

Jag vill först yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 1, Skogspolitikens övergripande inriktning, och reservation nr 8, Genomförandet av EU:s naturvårdsdirektiv. Men vi står givetvis bakom Sverigedemokraternas samtliga reservationer.

Gustaf Fröding belyser väl i dikten I skogen svenskarnas djuprotade relation till skogen. Skogen är en del av vår nationella identitet. Den svenska skogen är en angelägenhet för hela Sverige. Skogsbruket är en av våra viktigaste näringar och utgör en viktig länk i den kedja som håller ihop hela landet. I ett nationellt perspektiv utgör en skogsindustri i absolut världsklass en viktig hörnsten för den svenska ekonomin. I slutändan bygger denna industri på en god tillgång till råvara av högsta kvalitet. Samtidigt har skogen betydelse på många fler sätt än att den levererar råvara till skogsindustrin, inte minst vad det gäller biologisk mångfald, kulturarv, turism och friluftsliv.

Herr talman! Sverigedemokraterna vill bevara och utveckla det svenska skogsbruket, men då måste det vara ekonomiskt lönsamt att bruka skogen även i framtiden. Vi är övertygade om att just den svenska skogsbruksmodellen med två övergripande och jämställda skogspolitiska mål - miljömålet och produktionsmålet - är det förhållningssätt som även fortsättningsvis kommer att kunna garantera ett ekonomiskt bärkraftigt och miljövänligt svenskt skogsbruk. Därför är det av yttersta vikt att arbetet med det nationella skogsprogrammet fortlöper och att regeringen undviker att fortsatt försämra skogsägarnas och skogsbrukets villkor.

Hälften av Sveriges skogar ägs av familjeskogsbrukare som ger den naturliga mångfald i skogsbrukandet som vi eftersträvar. Vi i Sverigedemokraterna tror på rätten att äga, bruka och själv råda över sin egen skog. Det är det som vi anser bäst motiverar och stimulerar skogsägarna till att på bästa sätt utveckla sitt skogsbrukande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Herr talman! Definitionen av skyddad skog är någonting som man kan diskutera. För oss är det så att skogar som är värdefulla för natur- och kulturvården kan skyddas på olika sätt. Det kan handla om formellt skydd eller mer informellt, som till exempel de frivilliga avsättningar som många skogsägare gör.

Ingen skulle förneka att naturreservaten, till exempel, bidrar till en stor artrikedom. Men även kvarlämnade småbiotoper, sparade döda och ensamma träd, kantzoner och skogsklädda myrar är viktiga naturskogselement för artrikedomen. Antalet arter ökar inte heller linjärt med den skyddade arealens storlek.

Samtidigt anser vi att det finns ett problem med att den svenska definitionen av skyddad skog inte medger ändamålsenliga jämförelser med den areal som skyddas i många andra länder. Sverige tenderar vid sådana jämförelser att uppvisa betydligt lägre värden än vad som stämmer med sanningen.

Man kan gå till statistiken enligt Skogsstyrelsen. När det gäller formella avsättningar, just det som regeringen tar upp, är det ungefär 7 procent av skogsmarken. När det gäller de frivilliga avsättningarna närmar man sig 4 procent. När det gäller den generella hänsynen är det 6 procent. Dessutom finns den improduktiva skogsmarken, som i dag är ungefär 14 procent och enligt lag inte får avverkas.

Man kan summera de siffrorna. 31 procent av den svenska skogsarealen är då skyddad genom olika former av frivilligt eller formellt skydd. Det här är någonting som jag anser att vi måste ta till vara.

Herr talman! Nyckelbiotoper är skogsområden med mycket höga naturvärden. Dessa områden är viktiga för att missgynnade eller hotade arter ska kunna överleva. Vi har inget att invända mot att de områdena har den betydelsen. Däremot saknar vi ett tydligt och öppet resonemang kring vilka konsekvenser nyckelbiotopsbegreppet kan få för enskilda markägare. Markägare som i dag får en nyckelbiotop utpekad på sin mark kan hamna i en situation där det blir omöjligt att sälja virke. Dessutom blir de utan någon som helst ekonomisk kompensation.

Till saken hör att även om Skogsstyrelsen inte beslutar om att skapa ett formellt skydd för en möjlig nyckelbiotop kvarstår den i förteckningen över nyckelbiotoper. Nya ställningstaganden kring möjliga nyckelbiotoper görs mycket sällan, och rutiner för att ta bort dem ur registret saknas. Det gör att det område som inte längre uppvisar tillräckligt intressanta naturvärden eller där till exempel habitatet är överrepresenterat bland befintliga nyckelbiotoper ändå ligger kvar som skyddat.

Det är en stor brist i arbetet som drabbar enskilda markägare ekonomiskt men också riskerar att påverka många skogsägares intresse för att bedriva ett ambitiöst naturvårdsarbete.

Herr talman! Brukandet av skogen får inte innebära att delar av det svenska kulturarvet hotas. Mot den bakgrunden ser vi med oro på de uppgifter som visar att nästan hälften av de inventerade forn- och kulturlämningarna har påverkats eller skadats i olika grader när det gäller skogsbruk.

För att komma till rätta med dessa missförhållanden anser vi att det behövs tydliga rutiner, utbildning samt information i hela avverkningskedjan. Skogsbruket måste involveras och engageras i olika åtgärder som krävs för att minska de här skadorna. Mot den bakgrunden vill vi att Skogsstyrelsen ska utöka sin rådgivning inom skogsbruket kring natur- och kulturmiljövårdsåtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

För att man ska nå fortsatt framgång är vi också övertygade om att man måste få ut kunskapen om var de olika kulturlämningarna finns i skogslandskapet. Fornlämningarna är inte lätta att finna. För ett otränat öga kan det vara helt omöjligt. Därför kan man använda till exempel de moderna digitala möjligheter som finns. Med moderna it-verktyg kan redan kända och registrerade forn- och kulturlämningar enkelt föras över till skogsbruksplaner och till skogsmaskinernas navigationsutrustning.

Herr talman! Det finns en del övrigt att önska när det gäller genomförandet av EU:s så kallade naturvårdsdirektiv i Sverige och hur Sverige har valt att rapportera det här till EU. Rapporteringen har främst hanterats av Artdatabanken och Sveriges lantbruksuniversitet och utan erforderlig insyn från andra som kan ha intresse av att veta mer om det naturvårdsarbete som bedrivs i skogen och dess betydelse för hotade arter och livsmiljöer.

Mot bakgrund av att det finns oklarheter i redovisningen och i rapporteringen anser vi inte att det är lämpligt att använda detta för att utvärdera vare sig miljömålet Levande skogar i stort eller huruvida vissa naturtyper i Sverige har en gynnsam status eller inte. Vi bör sätta upp mål för bevarandet utifrån våra egna definitioner i Sverige av naturtyperna. Och det handlar om det naturvårdsarbete som bedrivs utifrån våra egna mål. De befintliga definitionerna av EU-habitaten bör man då bortse ifrån.

Herr talman! För närvarande pågår ett arbete inom EU med att ta fram en ny skogsstrategi. Vi i Sverigedemokraterna känner en oro för att en sådan strategi kan bli det första steget mot en framtida gemensam skogspolitik inom EU, vilket med stor sannolikhet skulle kunna få betydande negativa konsekvenser för Sverige och för den svenska skogsbruksmodellen.

Redan i dag påverkas förutsättningarna för att bedriva en nationell skogspolitik av flera EU-direktiv och förordningar som berör skogsbruket. Ifall EU får ett allt större inflytande i dessa frågor leder det till ett större fokus på detaljstyrning och att ytterligare administrativa och byråkratiska hinder tillkommer. Sverige måste enligt oss fortsätta värna den nationella beslutanderätten.

Herr talman! Sverigedemokraterna vill ta till vara skogsägarnas intressen så att skogsbruk kan bedrivas över hela landet. Det handlar till exempel om sänkta skatter på drivmedel till jord- och skogsbruksmaskiner men även om minskad byråkrati kring skötsel och avverkning av skog. En sådan politik får skogen att växa samtidigt som vi ökar skogsbrukets bidrag till företagsamhet och sysselsättning på landsbygden.

Vi i Sverigedemokraterna anser att Sverige utgör en helhet, och vi tror att det som är bra för landsbygden är bra för hela landet. Staden och landsbygden behöver varandra. Vi anser också att ett livskraftigt skogsbruk är en förutsättning för en levande landsbygd. Landsbygdens villkor och de gröna näringarna utgör därför kärnan i vår Sverigevänliga politik.

Herr talman!

Har du nån skog i din himmel, du Gud,till att gå i en finer kvällEn tocken där gammel skog, du vetmed smörsopp å kantarell.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Så lyder inledningen på den värmländska poeten Gunnar Ehnes dikt Kvällsböna, som ofta kan läsas i dödsannonserna i våra tidningar. Att de raderna ofta finns med när vi tar avsked av våra nära och kära är för mig ett tecken på hur viktig skogen är för många. Det är en sådan där gammal skog att gå i, med olika träd i olika åldrar och med stigar, svampställen, ridvägar, gläntor och porlande bäckar. Ja, det är den som många av oss uppskattar och mår så gott av att vistas i. Vi hoppas att den också ska finnas i Guds himmel.

Herr talman! I fredags debatterade jag skog i P4 Värmland. Vi pratade om skogslagstiftningen och skogens betydelse för rekreation och friluftsliv. Utgångspunkten för debatten var att det nu är fyra år sedan de boende i samhället Storfors i östra Värmland blev av med sin skog och sina kantarellställen. Det var också kampen om den tätortsnära skogen i Storfors som blev avstampet för DN-journalisten Zarembas artikelserie - Skogen vi ärvde - som våren 2012 satte fart på skogsdebatten i Sverige.

För Storforsborna blev det en dyrköpt erfarenhet av att det som står i skogsvårdslagen om att sociala värden ska värnas bara är tomma ord, i likhet med det som står i branschens egenstyrda miljöcertifiering FSC och PEFC. I verkligheten behöver inte skogsbolagen ens tala om för dem som använder skogen att den ska bort, att stigarna, bäckarna, svampställena nästa vecka kommer att förvandlas till ett kalhygge.

Herr talman! När de boende i Storfors inte kunde förmå den miljöcertifierade ägaren Bergviks skog att spara skogen försökte de få dem att göra en hyggesfri avverkning. Inte heller det ville Bergvik göra. För Bergvik och många andra skogsägare var inte hyggesfritt skogsbruk något alternativ.

Men glädjande nog har det ändå hänt en del sedan 2012 vad gäller skogsbruksmetoder. När Skogsstyrelsen nyligen skickade ut en enkät till landets kommuner om hur de brukar de kommunägda skogarna visade det sig att 40 procent brukade eller ville bruka sina skogar hyggesfritt. Ett exempel är Göteborgs kommun, som brukar alla sina 5 000 hektar med hyggesfria metoder.

Även bland privata skogsägare växer intresset för modernare och hållbarare skogsbruksmetoder. När Skogsstyrelsen i Värmland ordnade en studiedag om hyggesfritt ute i fält för några månader sedan kunde de inte ta emot alla skogsägare som var intresserade.

Det är bra att Skogsstyrelsens alla distrikt har fått ett speciellt uppdrag att informera om alternativa brukningsmetoder. Det är tydligt att det behövs mer resurser för att möta efterfrågan hos skogsägarna, och jag anser att det också vore bra att införa ett ekonomiskt stöd till intresserade skogsägare, precis som det tidigare har funnits alla möjliga stöd, till exempel plantstöd till dem som vill plantera igen sina åkrar med granplantor.

Det behövs också mer riktade insatser mot skogsentreprenörerna. I dag är det nämligen bara 9 procent av skogsägarna som själva gör avverkningar i sina skogar. Vi andra anlitar hjälp, och jag och många med mig vet hur svårt det är att få tag i en entreprenör som kan göra något annat än att kalhugga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Herr talman! Att använda andra skogsbruksmetoder är en viktig del för att öka miljöhänsynen i skogen. Det finns mycket annat som också måste göras. Naturvårdsverket skriver i sin fördjupade utvärdering av miljömålen, som kom i höstas, att det finns stora brister i dagens skogsbruk. Naturvårdsverket skriver: Skogar med höga naturvärden, exempelvis nyckelbiotoper och andra värdekärnor, avverkas eller riskerar att avverkas. Hänsynskrävande biotoper och vattendrag skadas i alltför hög utsträckning i samband med avverkningar, och skadenivåerna på forn- och kulturlämningar är fortsatt höga. Det råder brist på arealer gammal skog med bibehållen skogskontinuitet, liksom på flerskiktade skogar och tillgång på död ved av olika kvaliteter och i olika miljöer.

Politiska styrmedel som styr med sikte på miljömålet Levande skogar, bättre miljöhänsyn vid avverkningar, ökad tillämpning av hyggesfria brukningsmetoder och ett långsiktigt och kostnadseffektivt skydd av skog är saker som Naturvårdsverket föreslår. Det är bra att regeringen lyssnar på vår myndighet och gör just detta. Det borde också den borgerliga oppositionen och Sverigedemokraterna göra.

Herr talman! Klimatfrågan har börjat användas som argument för att vi måste ha ett ännu mer intensivt skogsbruk med gödsling, kraftigare markberedning och ett högre uttag. Även de för många arter så viktiga rötterna och stubbarna ska ut ur skogen, för det är allt fler avverkningar av allt yngre träd som ska rädda oss från klimatförändringarna - i alla fall oss i Sverige. Hur resten av världen, de länder som inte har någon skog, ska göra kan man fråga sig.

Men här i Sverige har ett av våra miljömål, målet Begränsad klimatpåverkan, börjat användas som ett argument för att andra miljömål, till exempel våra mål Levande skogar, Ett rikt växt- och djurliv och Myllrande våtmarker inte längre är lika viktiga.

Men det håller inte. Det håller inte att försöka lösa ett problem genom att skapa nya. Det är viktigt att komma ihåg det som också ingår i definitionen av vårt klimatmål, som ju grundar sig på FN:s klimatkonvention. Det står: "Målet skall uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras." Det är viktigt att komma ihåg.

Herr talman! Vårt intensiva skogsbruk har redan orsakat mycket problem. Förstörda skogsmarker, våtmarker och sumpskogar, införande av contortatallen och hormoslyr är bara några exempel. Jag är glad över att vi nu har en regering som vill skydda våra sista gammelskogar, vill öka miljöhänsynen i skogsbruket och främja alternativa skogsbruksmetoder.

Jag och Miljöpartiet välkomnar också arbetet i det nationella skogsprogrammet. Vi ser fram emot att representanter från skogsägarna, miljöorganisationer, friluftslivet med flera tar ett gemensamt grepp för att utforma en mer varierad skogsskötsel med större naturhänsyn.

Det är också bra att det nu görs en rättslig översyn av skogsvårdslagen. Hovrättslagman Charlotta Riberdahl har fått i uppdrag att föreslå förtydligande av lagstiftningen på tre punkter. Det handlar om vem eller vilka som är ansvariga för en avverkning, vem som ska kunna överklaga en avverkning och om det ska vara straffbart att lämna oriktiga uppgifter. Det är tre för mig helt naturliga saker att bringa ordning och reda i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Avslutningsvis, herr talman: Skogsfrågor och skogspolitik är något som ständigt måste vara under diskussion och förändring. Det finns alltid ämnen som bör diskuteras mer och sakskäl som talar för en förändring av skogens skötsel. Diskussionens fokus har skiftat genom tiderna och påverkat skogspolitik och lag. Dagens diskussion om skogen handlar om klimat, om sociala värden, om alternativ till kalhyggesbruk och om att klara svenska och internationella miljömål. Politiken behöver anpassas till dessa utmaningar.

(Applåder)

Herr talman! Jag får tacka Stina Bergström för anförandet. Stina nämnde ett antal saker kring kontinuitetsskogsbruket, bland annat att Miljöpartiet eller Stina Bergström vill stödja kontinuitetsskogsbruket på något vis.

Om vi tittar på SLU:s undersökningar ser vi att ett kontinuitetsskogsbruk har ungefär 40 procent sämre avkastning. Vad är det för typ av stöd som Stina Bergström vill se? Hur ska det se ut? Och varför skulle det behövas ett stöd? Är det så att kontinuitetsskogsbruket inte kan stå på egna ben, eller vad är det man vill uppnå? Det vore intressant om Stina Bergström ville förklara lite mer.

Min andra fråga gäller regeringens översyn av skogsvårdslagstiftningen. Man kan diskutera om det är farligt eller inte, men jag hajade till otroligt mycket, och jag tror att många med mig och framför allt skogsägarna gjorde det, när man ska gå in och börja titta på skogsvårdslagstiftningen och vem som ska kunna överklaga och då börjar prata om Århuskonventionen. Det är ju helt orimligt att man till exempel skulle kunna ge i det här fallet miljöorganisationerna talerätt när det gäller skogsavverkningar. Det anser Sverigedemokraterna och jag personligen är direkt förkastligt.

Frågan blir då: Vilka är det Stina Bergström ser som har skäl att kunna överklaga?

Herr talman! Först och främst vill jag säga att när det gäller huruvida ett hyggesfritt skogsbruk skulle ge en sämre ekonomisk avkastning på sikt finns det forskning som visar på olika siffror. Men jag kan tänka mig att det är någonting som man behöver titta mer på.

När det gäller stöd till hyggesfria skogsbruksmetoder finns det pengar och ett uppdrag till Skogsstyrelsen att i varje distrikt ha en person som är ansvarig för detta och som alltså informerar och har studiedagar för intresserade skogsägare. Jag har varit ute i en del av distrikten och pratat om det här, och vi ser också att det finns ett behov av mer resurser till detta så att man kan ha mer information, eftersom intresset växer.

Jag kan förstå att när man diskuterar avkastning finns det skogsägare som känner att de inte riktigt vågar satsa. Eftersom en ambition från både tidigare miljömålsberedningar och vår regering har varit att höja andelen kontinuitetsskogsbruk kan ett sätt vara något slags morot - jag vet inte riktigt hur stödet ska utformas - för dem som är intresserade. Det är precis som det tidigare har funnits stöd för mer kalhyggesbruk. Då har skogsägarna fått stöd till det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

När det gäller den rättsliga översynen av skogsvårdslagen har domstolarna i norr givit miljöorganisationer rätt att överklaga ett beslut om avverkning av fjällskog. Jag får nog fortsätta diskussionen i nästa omgång.

Herr talman! Tack för svaret!

Som parti har Sverigedemokraterna inga problem med hur man vill bruka skogen. Enligt skogsvårdslagen finns egentligen inga problem om skogsägarna vill bedriva ett kontinuitetsskogsbruk. Det är intressant när man kan utveckla de olika modellerna av skogsbruket.

Men frågan uppstår när man ensidigt talar om att detta är lösningen på allt. Det tror jag verkligen inte. Om vi ska ha ett livskraftigt och konkurrenskraftigt svenskt skogsbruk kommer vi att se den formen av trakthyggesbruk i framtiden också.

Det framgår tydligt i forskningen - SLU och Skogforsk - att avkastningen är ungefär 40 procent sämre. Med utvecklade metoder kan man säkert se de andra delarna.

Stina Bergström nämner att det är fråga om ett alternativ. Möjligtvis är det ett alternativ i stället för att skapa fler naturreservat. Det kan jag tänka mig. Annars är det inte intressant. Det gäller speciellt som regeringen har ambitionen att undanta enorma arealer ny skogsbruksmark, ungefär en och en halv miljon hektar. Jag skulle hellre se att man öppnar möjligheten att bedriva ett frivilligt skogsbruk.

Herr talman! Jag tror inte att jag sa att jag ser kontinuitetsskogsbruk som lösningen på allt. Jag sa att det är viktigt att fortsätta att skydda skog. Det är inte så att jag ser kontinuitetsskogsbruk som ett alternativ till att avverka skogar som absolut ska lämnas.

Vid undersökningar av skogsägare har ungefär 40 procent av dem sin skog av andra anledningar än att få ut så mycket pengar som möjligt. Det kan vara för friluftsliv. Jakt blir än viktigare och kan vara en anledning till att de köper skogsskiften. Eller så vill de ha skogen kvar. De vill inte ha kalhyggen. Då är lösningen att avverka så att man tar ut virke, massaved, och har kvar träd.

Jag vill fortsätta att svara på den fråga jag fick tidigare, och jag antar att Anders Forsberg fortfarande är intresserad av Århuskonventionen och rätten att överklaga.

Miljöorganisationer har givits rätt att överklaga beslut som Skogsstyrelsen har fattat om att få avverka fjällnära skogar. Det fanns en rättstvist som pågick i många år och som i slutändan gav miljöorganisationen rätt i att det inte var riktigt att avverka skogen. Nu ska man titta på om det är i enlighet med Århuskonventionen att miljöorganisationer och allmänhet ska ha rätt att överklaga när Skogsstyrelsen inte fattar beslut. Om du lämnar in avverkningsanmälan och Skogsstyrelsen inte fattar något beslut finns inget beslut att överklaga. Jag ser det som en viktig del att få ordning och reda i.

Herr talman! Stina Bergström pratade mycket i sitt anförande om kalhyggen. Jag höll, herr talman, på att få kal hjässa när jag lyssnade på Stina Bergström eftersom jag ville slita mitt hår. Den beskrivning som Stina Bergström ger av det svenska skogsbruket i den här debatten och gav i förra veckan när vi diskuterade biologisk mångfald och naturvård är främmande från verkligheten. Då talade Stina Bergström om skövling. I dag låter det som att skogsägarna inte tar någon hänsyn och att det inte finns några skogsägare som lyssnar in grannarnas synpunkter när de planerar sitt skogsbruk och så vidare. Den bilden känner jag inte igen mig i, och jag blir bekymrad över den beskrivningen av skogspolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Jag har några konkreta frågor, Stina Bergström. Du nämnde i ditt anförande att Miljöpartiet vill ge ett ekonomiskt stöd till kontinuitetsskogsbruk. Då hade det varit intressant om Stina Bergström inledningsvis kunde ge en definition av vad som ska stödjas. Vad är enligt Stina Bergström kontinuitetsskogsbruk? Är det dimensionshuggning? Är det luckhuggning? Är det blädning? Vad är det som är kontinuitetsskogsbruk eller hyggesfritt skogsbruk? Bergström har använt båda begreppen, och därför är jag lite förvirrad.

Är detta regeringens politik? Är det Miljöpartiets, Stina Bergströms eller regeringens politik att stödja enskilda typer av skogsbruksmetoder?

Herr talman! När vi införde den nuvarande skogsvårdspolitiken lämnade vi en politik som tidigare innehållit regleringar och detaljkrav på skogsägare till förmån för en modell där skogsägare i större utsträckning själva får bestämma över sitt brukande utifrån en ramlagstiftning. Nu tycks Miljöpartiet återigen vilja ha en mer detaljerad lagstiftning där vi till och med här i kammaren ska ha åsikter om vilken brukningsmetod skogsägaren ska använda och ge ekonomiskt stöd för det.

Vad är Miljöpartiets åsikter? Är det mer detaljreglering som är vägen framåt?

Herr talman! Tack, Johan Hultberg, för frågorna!

Om Johan Hultberg hade lyssnat på det förra replikskiftet hade han hört att Anders Forsberg och jag pratade mycket om hur jag tänker i fråga om stödet. Jag svarade att jag inte precis kan säga hur det ska vara utformat.

Vår regering har sagt att man vill se fler skogsbruksmetoder. Det är både Miljöpartiets och regeringens ambition att det inte ska finnas bara ett sätt att bruka skogen i Sverige, utan det ska finnas fler.

Det är helt rätt som Johan Hultberg säger att det finns flera olika former av hyggesfritt skogsbruk. Det är att göra det lite enkelt för sig att bara säga hyggesfritt skogsbruk. Där finns många metoder, och det finns de som är riktigt dåliga och de som är bättre.

Precis som jag sa i det förra replikskiftet finns det ett stöd till Skogsstyrelsen för att bedriva information. Jag tycker att man ska utöka stödet till att också ge stöd till skogsägare som är intresserade. Men hur stödet ska vara utformat i detalj vill jag inte säga.

Johan Hultberg sa att han kände sig bekymrad över min beskrivning av verkligheten. Det är många som är bekymrade över att de ser samma verklighet som jag. Jag vet inte om Johan Hultberg har läst Zarembas bok, men för många blev det nog en väckarklocka när han var ute i Sverige och pratade med dem som lever i den verkligheten mitt i det intensiva skogsbruket. Jag har själv levt på landet i över 30 år, och jag har sett hur skogsbruket har förändrats. Det är något som bekymrar mig mycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Herr talman! Ja, skogsbruket har förändrats. Jag skulle vilja säga att skogsbruket har förändrats till det bättre. I dag är hyggesstorlekarna mycket mindre. I dag är miljöhänsynen inom skogsbruket mycket större. I dag är de frivilliga avsättningarna fantastiskt mycket större. I dag är också den skog som skyddas genom naturreservat, genom nationalparker eller andra formella metoder också mycket större. Utvecklingen är på de allra flesta punkterna positiv.

Hänsynen vid brukandet ökar. Det finns mer död ved i skogarna, och det blir en ökad lövinblandning. Det finns mer av gammal skog och så vidare. Självklart finns fortfarande problem, och självfallet görs fortfarande misstag.

Men diskussionen i kammaren måste handla om hur vi får skogsbruket att bli ännu mycket bättre. Jag tror inte att det är med hjälp av ökad detaljreglering eller att vi i kammaren vet bäst hur Sveriges 330 000 skogsägare ska utforma sitt brukande. Man ska vara extremt försiktig med att peka ut olika skogsbruksmetoder som bättre eller sämre. Det är därför det ska finnas en ramlagstiftning som ger frihet för Stina Bergström, mig och alla andra som har eller skulle vilja ha en skogsfastighet att utforma vårt brukande.

Jag tror nämligen att det är just när vi har mångfald i brukandet som vi också får mångfald i naturen, och jag tycker att det är jättebra att Skogsstyrelsen informerar och sprider kunskap om olika skogsbruksmetoder - Lübeckmodellen eller traditionellt trakthyggesbruk. Vi behöver sprida kunskap om alla modeller och alla metoder så att skogsbrukarna kan fatta kloka, välgrundade beslut och utforma sitt brukande på absolut bästa sätt utifrån både produktions- och miljöperspektivet.

Men jag blir, herr talman, uppriktigt sagt bekymrad över att vi har ett parti i Sveriges riksdag och i Sveriges regering som vill detaljreglera svenskt skogsbruk. Det var just det som ledde utvecklingen fel. Min fråga till Stina Bergström är därför om det är regeringens politik att stödja enskilda skogsbruksmetoder.

Herr talman! Jag vet inte om Johan Hultberg har roat sig med att ringa runt till olika skogsentreprenörer och fråga dem vilka sorters skogsbruk de kan erbjuda. Jag har själv gjort det, och de allra flesta säger: Det är klart att du ska avverka dina skogar med trakthyggesbruk. Det är det mest ekonomiska och det bästa och effektivaste sättet. Det är så du ska göra.

Att som skogsägare få information om olika skogsbruksmetoder är alltså inte så himla lätt, och precis som jag sa i mitt anförande är det i dag väldigt få skogsägare som själva brukar sina skogar. När det gäller avverkning och markberedning är det bara 9 procent som gör det själva.

Skogsstyrelsen har det här uppdraget. Det är jättebra att man jobbar med det och har jobbat med det än mer sedan 2012, där jag tog avstamp i mitt anförande. Jag ser inga svårigheter med att vi på något sätt skulle ge ett stöd till det här så som vi har stöd till annat som vi tycker att vi vill främja - och precis så som man tidigare haft stöd till dem som vill ställa om sina skogar från kontinuitetsskogsbruk till trakthyggesbruk. Det är ju så det har sett ut i historien.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Visst är det så att miljöhänsynen i skogen har ökat från 1993, när vi fick den stora skogsvårdslagen. Men vi har inte nått dit vi hoppades och trodde att vi skulle nå när vi fick den nya lagen.

I dag har vi 3,7 procent skog som är skyddad, som har ett långsiktigt skydd, och vi ska komma upp till 17 eller 20 procent enligt riksdagsbeslut. Vi har alltså en bra bit att gå.

Det är samma sak med död ved. Det är bra att död ved i skogen ökar från 2,8 till 3,9 procent, men för hundra år sedan hade vi 20 procent. Det är klart att det påverkar den biologiska mångfalden i skogen väldigt mycket. Vi behöver komma ännu högre.

Herr talman! Som ni noterar är jag inte Eskil Erlandsson. Han fick tyvärr förhinder, men jag tar gärna den här debatten i hans ställe. Jag talar väldigt gärna om skog.

"Bokskogen, vår viktigaste råvara, förklarar uttrycket Skånes gröna gruva. Alltjämt utnyttjas och förädlas allting ur boken - utom suset, har någon sagt."

Citatet kommer från kemiföretaget Perstorps företagsbroschyr från 1946. Grunden i denna numera globala kemikoncern - som jag fick förmånen att besöka i måndags - är alltså skogen och dess råvaror, utifrån vilka man i företagets början utvann plast och olika kemikalier.

När jag stod i denna debatt för ett år sedan talade jag om den gröna kolatomen, det vill säga råvaror från åker och skog, och att den gröna kolatomen bör vara byggstenen i vårt samhälle. Citatet från 1946 visar att vi har gjort det, och vi kan göra det igen. Skogen kan åter bli Sveriges gröna guld.

Men detta sker ju inte av sig självt, herr talman. För att få till denna övergång till ett samhälle som bygger på den gröna kolatomen krävs det två saker.

Till att börja med, herr talman, behöver vi politik som skapar långsiktiga förutsättningar för innovation, produktutveckling och tillverkning av de produkter som baseras på skogen - textilier, byggmaterial, biodrivmedel och kemi.

Till stor del är det EU som skapar ramarna för de långsiktiga reglerna kring dessa frågor, och under de närmaste åren sker flera stora processer som rör skogen och dess produkter. Det handlar bland annat om skogsstrategi, cirkulär ekonomi, hållbarhetskriterier för fasta bränslen och statsstödsregler för bioenergi.

I dessa processer är det av yttersta vikt att regelverken blir så bra som det bara går och att förutsättningarna för svenskt skogsbruk och användningen av svensk skogsråvara inte försämras. Därför är det mycket viktigt att riksdagen nu gör ett tydligt ställningstagande för att den svenska regeringen ska agera kraftfullt i EU för att nya regelverk och då framför allt den skogsstrategi som är under framtagande inte ska begränsa Sveriges makt över den egna skogen.

Det andra som behövs för en övergång till ett biobaserat samhälle, herr talman, är att skapa goda förutsättningar för svenska skogsägare att bidra med den råvara som vårt framtida samhälle behöver. I detta arbete spelar det nationella skogsprogrammet en mycket viktig roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Under Centerpartiets tid i regeringen tog vi initiativ till visionen om Skogsriket, en vision som legat till grund för det arbete med ett nationellt skogsprogram som regeringen nu går vidare med.

Det nationella skogsprogrammet är en viktig plattform för dialog om hur skogen och dess värdekedja kan utgöra stommen i en biobaserad samhällsekonomi och hur skogen kan bidra till fler jobb och tillväxt på landsbygden i hela landet.

Men det nationella skogsprogrammet ska även adressera målkonflikter och underlätta avvägningar, för även om svenska skogsägare gör ett gott jobb när det gäller hänsyn och naturskydd finns det absolut utmaningar som vi måste ta tag i.

Därför menar vi att det är mycket viktigt att arbetet med att ta fram ett nationellt skogsprogram och den dialog som däri sker inte får förekommas av andra utredningar eller parallella översyner. Ska dialogprocessen vara meningsfull måste alla skogens aspekter kunna behandlas inom ramen för det nationella skogsprogrammet. Det bör inte kringgås av parallella utredningar eller processer.

När vi stod här för ett år sedan var många skogsägare oroliga för vad som skulle hända med den översyn av skogsvårdslagen som regeringen aviserat. Efter lång väntan är utredningen nu igång, men oron har inte minskat.

Utredaren ska bland annat titta på ansvarsfördelning vid avverkningsanmälning samt talerätten och möjligheten för intresseorganisationer att överklaga beslut i skogsvårdslagen.

I mitt anförande om naturvård förra veckan talade jag om hur en långsiktigt fungerande naturvård kräver legitimitet i besluten och acceptans hos dem som berörs. Detta gäller inte minst skogen.

För mig som centerpartist är äganderätten och brukanderätten grundläggande principer och vägledande för ett fungerande samhälle. Det man äger vill man också vårda. Att skogspolitiken bygger på frihet under ansvar är därför en styrka, anser jag och Centerpartiet.

Jag är rädd att den utredning som regeringen tillsatt riskerar att ytterligare begränsa äganderätten och brukanderätten.

Herr talman! Att regeringen rundar de dialogprocesser som pågår i nationella skogsprogrammet och går vidare med denna utredning är därför mycket olyckligt. Jag är glad att utskottet tar ställning för att arbetet i det nationella skogsprogrammet ska baseras på de två jämställda målen och att inga parallella processer bör ske.

Herr talman! Ett annat viktigt sätt att skapa förutsättningar för en stark skogsnäring är att minska regelbördan för svenska skogsägare snarare än att öka den.

Enligt min och Centerpartiets uppfattning bör ett mål vara att så långt det är möjligt minska regelbördan för all företagsamhet men inte minst för den småskaliga, som i dag tyngs av regler och krångel. Det är ett arbete som måste ske fortlöpande och även innefatta samordningen av myndigheters arbete för att så långt som möjligt minimera dubbelarbete.

Myndigheterna har här en viktig roll att vara stödjande och uppmuntrande mot de människor som vågar satsa på sitt företagande. Ett led i detta är att grundläggande uppgifter om företaget och dess verksamhet bara ska lämnas på ett ställe för att kraftigt minimera den administrativa bördan för företagen och underlätta kontakten med myndigheterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Jag står såklart bakom utskottets förslag till beslut på alla punkter, med undantag för de punkter där Centerpartiet har reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till Alliansens reservation 4 och Centerpartiets reservation 5.

Herr talman! Låt det fossilbaserade samhället bli en parentes i vår historia, och låt oss i stället skapa förutsättningar för övergången till ett samhälle som bygger på den gröna kolatomen från vår skog genom fortsatt ägandeskap över skogsfrågorna, genom frihet under ansvar som vägledande princip och genom mindre krångel för skogsföretagarna!

(Applåder)

Herr talman! Tack, Kristina Yngwe, för anförandet!

Kristina Yngwe låter väldigt förhoppningsfull när det gäller skogen, det gröna guldet. Men i motionerna och i majoritetstexten om det nationella skogsprogrammet står det att skogsprogrammets inriktning bör omfatta ekonomiska, sociala och miljömässiga värden och syfta till att skogen och dess värdekedja ytterligare bidrar till utvecklingen mot ett hållbart samhälle och en växande biobaserad samhällsekonomi.

Det är ju rimligt och någonting som vi är helt överens om. Men vi socialdemokrater tycker också att det är viktigt att kunna ta del av nationella skogsprogrammets arbete för utbildning, forskning, hållbara jobb, företagande och transporter. När man hör på Kristina Yngwe verkar det nästan som att detta är parallella processer som inte på något sätt får förekomma.

Känns det svårt, Kristina Yngwe, att nationella skogsprogrammet nu genomgår lite innovation och lyfter in andra för skogen viktiga frågor?

Herr talman! Tack så mycket för frågan, Isak From!

Givetvis finns det absolut inga nackdelar över huvud taget med att vi för en diskussion om viktiga frågor kring utbildning, arbetsrätt och arbetsmiljö, som Isak From nämnde tidigare. Men att tillsätta en utredning kan skapa oro hos skogsägarna runt omkring i landet. Det innebär ju en ganska stor påverkan när en del av processen pågår.

Som sagt skulle jag mycket hellre vilja se en diskussion om de frågor som det finns frågetecken för när det gäller skogsvårdslagen och det miljöarbete som behöver ske. Det finns ju saker som det behöver arbetas med, absolut. Men det bör ske inom ramen för den nationella dialogprocessen i stället för att skapa oro och osäkerhet. Hur ska dessa grupper kunna sitta och diskutera när de inte vet om det kommer att införas tillståndsprövning för vissa skogsägare i framtiden?

Det är väldigt många runt omkring i landet som nu känner en jättestor osäkerhet inför om de kommer att kunna bruka sin skog. Samtidigt finns det en nationell dialoggrupp som ska diskutera om skogens framtid. Det är klart att det är väldigt oroväckande att ha en sådan process.

Det är roligt att Isak From begärde replik. Jag har faktiskt några frågor till Socialdemokraterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Isak From nämnde i sin inledning en annan parallell process, Staten och kapitalet, som är en proposition som har presenterats. Där lyfter man bort bland annat Inlandsinnovation, som jag antar att många i Isak Froms hemlän är intresserade av. Inlandsinnovation har varit viktig för att kunna utveckla företagsamhet, säkert också inom de gröna näringarna. Jag vill fråga hur Isak From ser på det.

Herr talman! Om det kommer nya frågor förutsätter jag att herr talmannen ger mig möjlighet att svara på dem.

Den ställdes en fråga om Fondinvest och Inlandsinnovation. Det framstår som att Centerpartiet mer vill värna Maud Olofssons lilla baby och spara pengarna. Det handlade ju om det. Riksrevisionen, Företagarna, Svenskt Näringsliv och många andra har kritiserat oss politiker för att det statliga kapitalet inte har kunnat användas.

Jag har träffat jättemånga skogsägare och entreprenörer i Västerbotten som var förhoppningsfulla när Inlandsinnovation lanserades. Ingen av dem har kunnat ta del av en krona från Inlandsinnovation.

Det vi nu gör är att vi öppnar upp för att fler ska kunna ta del av det statliga riskkapitalet. Fler nystartade företag i hela landet ska kunna ta del av det. Där är den stora skillnaden.

Jag hoppas att Centerpartiet släpper på prestigen. Jag hoppas också att Centerpartiet tillsammans med oss kan göra allvar av att titta på gymnasieskolan och naturbruksgymnasierna. Varför är det så få sökande? Våra unga är kloka. De vill ha flera vägar ut. De vill inte ha några inlåsningseffekter. Kan vi göra upp och skapa tilltro till gymnasieskolan så att fler ungdomar vågar söka naturbruksgymnasiernas nationella program? Då kan vi få utbildade unga människor som vill ta steget och göra insatser i jord- och skogsbruket. Kan vi ingå en överenskommelse med Centerpartiet utan gamla låsningar i Alliansen?

Herr talman! Jag tycker att det är intressant att Isak From tar upp detta med naturbruksgymnasieskolan. Just nu håller det på att arbetas fram en reform på det området. Bara för en vecka sedan ställde jag frågan till gymnasieministern om hur man ser på naturbruksgymnasiernas betydelse för landsbygdens utveckling, främst med fokus på jakt och fiske som väldigt många känner en stor oro för.

Jag har inte fått ett enda svar från regeringen. Svaret kom i går, men man vill inte säga om man tycker att det är viktigt eller inte. Om man inte har någon inställning till hur viktiga naturbruksgymnasierna är för framtiden är det kanske bra att regeringen kommer med en synpunkt innan vi kan ta ställning.

Jag ber om ursäkt för att jag var så orutinerad att jag inte ställde min fråga i förra replikomgången, eftersom ledamoten inte har möjlighet att svara. Men vi kan se det som en cliffhanger eftersom detta är en fråga som regeringen inte heller har velat svara på. Jag hoppas att regeringen kommer med ett svar snart då vi får se hur Socialdemokraterna ställer sig.

För skogen har det varit väldigt viktigt med skogskonto under lång tid. Det är långa omloppstider som gör att man kan behöva hantera intäkter från skogen på ett annat sätt än i andra näringar. Nu har det föreslagits i en utredning att man ska ta bort skogskontot. Det är jag och Centerpartiet väldigt oroliga över. Det är oklart hur Socialdemokraterna och regeringen ställer sig i den frågan. Jag förväntar mig inte något svar här, men jag ser fram emot att Socialdemokraterna är tydliga med hur de ser på skogskontots framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Herr talman! Älgen lever där. Björnen och lodjuret lever där också. Där växer lingon, blåbär, kantareller och fårtickor. Vi vandrar där, vi joggar där, vi tältar där, vi leker där med barnen. Besökande från hela världen spenderar alltmer tid där. Jag talar förstås om skogen, skogen som vi alla tycker så mycket om. Jag instämmer i det som Anders Forsberg sa tidigare när han citerade Gustaf Fröding, att skogen är en del av den svenska folksjälen.

Samtidigt vill vi också att skogen ska vara en källa till biobränsle, papper, plankor för husbyggnad och en mängd andra nya smarta produkter i framtiden som alla ska vara tillverkade av träfiber från skogen. Det gäller att få ihop allt det här.

Enligt nu gällande lag, skogsvårdslagen, ska produktion väga lika tungt som miljöhänsyn. Jag vill hävda att så är inte fallet i dag. I Sverige har vi ett ensidigt fokus på produktion. Miljön kommer alltid i andra hand, och så gör också den sociala hänsynen.

Det finns rätt många konkreta exempel på det. Jag tycker att Stina Bergström från Miljöpartiet gav många konkreta exempel. Det handlar om att helt unika värdekärnor förstörs och om Skogsstyrelsens egen genomgång för ett par år sedan. Man konstaterade då att nästan 40 procent av de genomförda avverkningarna inte godkändes. Vid ytterst få tillfällen blev det någon form av påföljd.

Människor involveras ytterst sällan när en skog avverkas trots att vi enligt miljöbalken har krav på samråd som borde omfatta även skogsbruket.

Stina Bergström gav oss ett konkret exempel från Storfors i Värmland. När människor kom tillbaka efter sommaren var helt enkelt skogen borta.

Jag menar också att det här är resultatet av en konkret politik. Den tidigare borgerliga regeringen hade ett snävt fokus på ökad produktion. Vi har också fått alltmer av intensivodlingar som följd. Vi har fått ökad gödsling. Vi har fått främmande trädslag, dikning och stubbrytning i våra skogar. Det här är inte bra för den biologiska mångfalden. Det är inte bra för klimatet; man säger att skogen ska binda mer koldioxid. Och jag tror inte att någon som har gått ut i en skog som drabbats av den här intensiva produktionen trivs där.

Det finns helt enkelt mycket att göra. Jag tror att ett av grundproblemen är principerna för skogsbruket i dag. Man har formulerat det som frihet under ansvar. Jag menar att man inte kan ha en sådan princip. Jag tycker att Kristina Yngwe från Centerpartiet var något på spåret då hon talade rätt ensidigt om den privata äganderätten. Bara för att man äger en skog har man inte rätt att hantera den hur som helst, ska man komma ihåg. På vilka andra politikområden applicerar vi principen om frihet under ansvar? Vi skulle aldrig göra så på trafikområdet. Vi skulle aldrig göra så inom energipolitiken eller vid bostadsbyggandet. Men just då det gäller skogspolitiken är det frihet under ansvar som ska råda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Det är bra att skogsvårdslagen nu ses över, även om jag måste säga att det har tagit väldigt lång tid att komma dithän. Jag hoppas att den processen kommer att leda till bättre skrivningar som underlättar för skonsammare skogsbruksmetoder. Överlag hoppas jag att hänsynen i hanteringen av vår skog kan stärkas med en ny skogsvårdslag.

Jag tycker också att det har tagits bra steg vad gäller budgeten, som vi i Vänsterpartiet stöder tillsammans med regeringspartierna. Här har vi nu den största satsningen på flera decennier på ökat skydd av skog. Det här är självklart bra för den biologiska mångfalden och bra när vi vill skydda arter från utrotning. Det är också bra med mer biologisk mångfald och skydd av skog i en framtid då det kanske blir mer av extremt väder. På så sätt får vi mer motståndskraft, mer resiliens i skogen.

Det är också bra med mer skydd av skog för snabbt växande näringar. Jag tänker här särskilt på besöksnäringen, på turismen. Johan Hultberg från Moderaterna talade om skogsindustrin, som omsätter väldigt mycket pengar och skapar många viktiga arbetstillfällen för människor i Sverige. Johan Hultberg nämnde att skogsindustrin enligt sina egna uppgifter skapar 55 000 heltidsjobb varje år i Sverige. Det är mycket. Men turismen skapar närmare 170 000 jobb i Sverige varje år. Skogsnäringen omsätter ungefär 120 miljarder kronor varje år, sa Johan Hultberg från Moderaterna. Då vill jag påminna om att besöksnäringen omsätter ungefär dubbelt så mycket, drygt 200 miljarder kronor varje år. Det här är en snabbt växande näring.

En viktig del av besöksnäringen är just skogen. En stor del av de utländska besökarna vandrar i och besöker våra svenska skogar och inte minst våra nationalparker, som har mer än 2 miljoner besökare varje år, varav hälften är utländska. Jag tycker att det är viktigt att vi fortsätter att se till att det finns en skog att besöka ifall vi tycker att besöksnäringen är någonting som är viktigt att satsa på.

Jag tycker som sagt att det är bra att skogsvårdslagen ses över. Jag skulle önska att vi också hade konkreta insatser för att främja alternativ till kalhyggesbruket. Det är bra att vi avsätter mer pengar till skydd av skogen. Jag skulle också i framtiden vilja se en särskild satsning på gröna jobb i skogen, vilket fanns för några år sedan. Människor som tidigare varit arbetslösa i många år skulle där få utföra viktiga arbetsuppgifter, som att röja i skogen och överlag underlätta för människor att komma ut i skog och mark.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag ta upp ett av de två tillkännagivanden som finns i betänkandet. Det handlar om att EU inte ska lägga sig i svensk skogspolitik. Jag håller helt och hållet med. Men jag tycker att det är att slå in en redan öppen dörr. Detta är en fråga som vi har varit överens om över partigränserna. Bryssel ska helt enkelt inte lägga sig i svensk skogspolitik. Den ska vi bestämma över själva.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Herr talman! Jag hade väl i ärlighetens namn inte tänkt ta replik, men Jens Holm är skicklig på att provocera upp mig i talarstolen, så nu står jag här ännu en gång.

Inledningsvis kan jag konstatera att Jens Holm även i den här debatten, som så många gånger förr, hänvisar till Skogsstyrelsens polytaxinventeringar. Men Skogsstyrelsen själv har konstaterat att den inventeringsmetoden inte höll måttet. Att resultaten inte var tillförlitliga skriver man uttryckligen i den utvärdering som man gjort av metoden. Därför har man upphört med metoden. Jag tycker att det är rätt allvarligt, herr talman, att Jens Holm återigen bygger sin argumentation på underlag som myndigheten själv inte tycker är tillförlitliga. Vi behöver bra inventeringar i skogsbruket, så att vi kan ha en saklig debatt i den här kammaren utifrån de faktiska förhållandena. Men den inventeringen gav tyvärr inte det underlaget.

När det gäller avsättning av skog kan jag konstatera att Alliansen säkerställde att avsättningstakten för värdefull skog närapå fördubblades, inte minst tack vare den så kallade Sveaskogslösningen, där vi använde statlig mark som ett verktyg för att snabba upp tempot. Många skogsägare vill gärna avsätta skog för naturhänsyn, men man vill få annan skog att bruka i utbyte. Tack vare Sveaskogslösningen kunde vi höja tempot.

Herr talman! Jag och Jens Holm är överens om att vi behöver fortsätta att utveckla skogsbruket och miljöhänsynen inom skogsbruket. Men tror Jens Holm verkligen att vägen framåt är detaljbeslut och mer pekpinnar i den här kammaren?

Herr talman! Det finns ett antal saker som jag tycker att vi behöver lagstifta tydligare om vad gäller skogsbruket. Jag skulle inte vilja kalla det för detaljstyrning, utan jag skulle vilja kalla det för att det här området ska ta sitt ansvar för att vi uppnår våra miljömål, precis som alla andra politikområden borde göra.

Jag tycker till exempel att det borde vara självklart med en möjlighet att tillgripa sanktioner vid brott mot hänsynsreglerna i skogsvårdslagen, att det borde finnas krav på obligatoriska samråd vid slutavverkningar, att det behöver avsättas pengar för alternativa skogsbruksmetoder och - även om det inte är en lagstiftningsfråga - att vi ska ge ett uppdrag åt Sveaskog att arbeta mer med hyggesfria skogsbruksmetoder. Det är nämligen väldigt mycket som faktiskt inte sker.

Jag skulle vilja fråga Johan Hultberg vad han anser om dagens anmälningsplikt vid avverkningar. Jag tror att Johan Hultberg själv är skogsägare, så han känner säkert väl till att man ska göra en anmälan före en avverkning. Då har Skogsstyrelsen möjlighet att villkora anmälan och ställa krav på hur avverkningen ska gå till.

För ett par år sedan gjordes drygt 60 000 anmälningar, och det var ett par promille eller inte ens det utan åtta stycken som villkorades. Tycker Johan Hultberg att det är en lämplig nivå? Tycker inte Johan Hultberg att någonting behöver göras utifrån de siffrorna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Herr talman! Jag hade så gärna varit skogsägare. Tyvärr består mitt totala skogsinnehav av en hängbjörk på tomten. Men i framtiden hoppas jag få möjlighet att bruka och äga en skogsfastighet, för skogen är fantastisk som källa för rekreation och möjlighet att gå ut på promenader, och för egen del springer jag gärna i den. Den är också en källa för ekonomisk tillväxt och möjlighet att skapa jobb och välstånd i vårt land genom traditionella produkter. Vi får fram skoglig råvara till att bygga hus, göra papper eller andra produkter av. Men den är en källa för ekonomisk tillväxt också, precis som Jens Holm lyfte fram i sitt anförande, i form av den infrastruktur som turistnäringen har att utgå ifrån.

Herr talman! Då kan jag väl bara rätta Jens Holm som blandade ihop äpplen och päron i sitt anförande. Exportvärdet för skogsindustrin, som jag talar om, är 120 miljarder, och exportvärdet för turistnäringen är omkring 100 miljarder, så det är i ungefär samma härad. Jens Holm talade om det totala värdet, om jag uppfattade det rätt, eller omsättningen för näringen. Vi ska hålla isär de olika begreppen där.

När det gäller anmälningar om slutavverkning tycker jag att det är bra om Skogsstyrelsen kan öka tillsynen och göra det i större utsträckning. Men jag tycker att det är rimligt att det är just skogsägaren som bestämmer när han eller hon vill göra en avverkning och att den inte ska bli föremål för domstolsprocess, på samma sätt som jag inte tycker att det är rimligt att en jordbrukare ska behöva anmäla till domstol om han eller hon ska göra en skörd av höstvetet. Det är i grunden samma sak. Det är bara det att omloppstiderna i skogsbruket är fantastiskt mycket längre. Därför har vi också en lagstiftning som säger att man måste ta omfattande naturhänsyn inom skogsbruket. Och jag vill med en dåres envishet hävda att de allra flesta skogsägare tar det ansvaret med råge.

Herr talman! Jag tror att jag och Johan Hultberg skiljer oss åt avseende hur vi anser att svenskt skogsbruk ser ut i dag. Vi i Vänsterpartiet tycker att vi behöver ta ett större politiskt ansvar. Jag förstår inte riktigt varför skogsindustrin ska vara ett område där vi ska ha så låga ambitioner rent lagstiftningsmässigt.

Herr talman! Jag tycker att det är lite illustrativt när Johan Hultberg jämför en avverkning av en kanske flera hundra år gammal skog med skörd av höstvete som kan växa upp året därpå. Jag skulle säga att det är en ganska stor skillnad mellan dessa två.

Vad sedan gäller statistiken över turismen tycker inte jag att jag blandar äpplen och päron. De pengar som spenderas i besöksnäringen redovisas i statistiken som exportintäkter. Min poäng var att besöksnäringen är en snabbt växande näring. Det är lite tröttsamt i de här diskussionerna att man nästan bara talar om skogsindustrin som att den skulle ha någon sorts förstahandsrätt när det gäller hur vi brukar skogen. Jag tycker att det är en bred samhällsfråga.

Nu tillstod Johan Hultberg att turist- och besöksnäringen är otroligt viktig för Sverige, och det tycker jag är väldigt bra.

Herr talman! Så här långt fram i debatten har mycket sagts, och många är engagerade i just skogspolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Jag får väl börja med att vara lite formell här och yrka bifall till förslaget i betänkandet, förutom under punkt 3 om regelförenkling, där jag yrkar bifall till reservation 4 som Liberalerna har tillsammans med övriga allianspartier. Där är vi tydliga med att regelförenklingsarbetet ska fortsätta för företag i allmänhet och i det här sammanhanget för företag som jobbar i skogen i synnerhet.

Det finns två tillkännagivanden. De rödgröna har svarat i en reservation att det här är något som man redan tycker. Men med tanke på dagens debatt kan jag nog tycka att riksdagen ska lägga fast det som står i det första tillkännagivandet, att de nationella skogsbolagen ska bygga på två jämställda mål, produktionsmålet och miljömålet, och att de har en given plats. Det handlar i grunden om hållbarhet och om en växande biobaserad samhällsekonomi.

Herr talman! Det har uttryckts här på lite olika sätt - och jag kan bara instämma i det - att alla svenskar, åtminstone de absolut flesta, har mer eller mindre ett förhållande till skogen. Det handlar mycket om friluftsliv. En del springer som Johan Hultberg gör, medan andra kanske bara nöjer sig med att plocka en och annan kantarell och lite blåbär. Men icke förty förstärker skogens biologiska mångfald i båda fallen skogens värde.

Upplevelseturismen har diskuterats här på slutet. Det är en starkt växande bransch i Sverige, och det måste naturligtvis också tas med i beräkningen.

Men skogen är så mycket mer. Man kan egentligen inte överdriva skogens betydelse för Sverige. Det har tidigare nämnts att den är vårt gröna guld, och vi kan väl utan att darra på manschetten säga att skogen de facto gör oss rika på många sätt. Siffran 120 miljarder i exportvärde nämndes. Det är lite drygt 10 procent av det totala svenska exportvärdet, så det är klart att skogen har en väldig betydelse för Sverige som land.

Vidare har skogen fått en alltmer framträdande roll när vi diskuterar klimatfrågan och i klimatperspektivet. När man pratar om skog och klimat kan det handla om skövling av regnskogar, som är ett jätteproblem. Men det handlar i allra högsta grad också om våra egna skogar här i Sverige. Då handlar det om skogens roll som kolsänka och naturligtvis också om möjligheten att utnyttja skogen som råvara för att ersätta råvaror som vi nu har av fossilt ursprung - det vi kallar substitution.

Normalt sett använder vi skogen till byggnation, papper och bränsle. Men vi kommer också till stor del att använda skogen till kemikalier. När man till exempel besöker kemiklustret i Stenungsund säger de att för deras del kan de lika väl ta sina atomer från skogen. Det är inte så att de måste ha fossila atomer, för kolatomer är kolatomer, och kolkedjor är kolkedjor. De har väldigt starka visioner om ren kemi till 2030.

Vidare har textilier och mycket annat framtiden för sig i skogen. Vi har också biobränslen till fordon. Flyget och vägtrafiken behöver ju den typen av bränslen. Det kanske snarare är så att vi i framtiden måste prioritera vad vi ska använda skogen till. Den kanske inte räcker till allting.

Som läget är nu är Sverige ett land där skogen ger oss unika möjligheter. Finland och Sverige har väl ungefär samma förutsättningar.

Herr talman! Som jag sa möts våra två tillkännagivanden med att det egentligen är helt onödiga saker. Jag vet inte riktigt hur Isak From uttryckte sig om det i början - det har jag glömt bort - men jag tycker att det var lite nedlåtande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Med tanke på den osäkerhet som sprids när regeringspartierna talar om detta är det verkligen på sin plats att riksdagen lägger fast vissa saker, och så får regeringen förhålla sig till det.

Det handlar om den centrala delen i skogspolitiken, och det är balansen mellan de två jämställda målen produktionsmålet och miljömålet. Men jag uppfattar inte att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som jag är fullt medveten om inte tillhör regeringen, talar om samma sak.

Isak From talade om parallella processer och tog då även upp detta med tyngre och längre fordon. Jag har i många år suttit i trafikutskottet, och jag har inte uppfattat att det fanns någon regeringspolitik där Socialdemokraterna och Miljöpartiet jobbade tillsammans för tyngre och längre fordon. Snarare har Miljöpartiet varit en konsekvent motståndare till detta.

Låt mig därför ställa en fråga till Isak From: Är detta regeringspolitik?

Jag vet att det jobbas mycket med tyngre fordon, men skogsindustrin är nog lika intresserad av längre fordon. Det gällde inte minst i projektet En trave till, som ofta omtalas som mycket framgångsrikt. Där var det längden på fordonet som var det viktiga.

När det gäller miljöhänsyn måste vi givetvis ha avsatta och skyddade skogsområden. Det håller Liberalerna helt med om, och det ingår också i vår politik.

Alternativa brukningsmetoder ska givetvis inte motarbetas. Det finns många skogsägare som utnyttjar alternativa avverkningsmetoder när det är bra.

Låt mig lyfta upp en rapport som Skogsforsk har tagit fram inom forskningsprogrammet Smart hänsyn. Man har sammanställt 120 studier från Sverige, Norge, Finland och Baltikum och konstaterar att den allmänna naturhänsyn som tas vid avverkning har gett resultat för den biologiska mångfalden. Man konstaterar också att denna hänsyn inte nödvändigtvis ska vara lika överallt och att man ska fokusera på att koncentrera miljöhänsynen.

Ett exempel är högstubbar. Om man lämnar tre högstubbar på varje hygge blir det för få högstubbar överallt för vissa insektsarter.

Det finns stora möjligheter att utveckla miljöhänsynen vidare även inom kalhyggesbruket.

Det finns alltså mycket att göra på den sidan också. Den rapporten och det sättet att arbeta måste vi jobba vidare med. Vi kan dock konstatera att den miljöhänsyn som har tagits har gett resultat.

Även jag och Liberalerna vill lyfta fram skogsägarna som de verkliga nyckelpersonerna som känner sin skog. Det viktiga är att vi med hjälp av dialog och information gör skogsägarna medvetna om värdet av de hänsynsregler man har att förhålla sig till.

Med tanke på de många frivilliga avsättningar som görs och den framgång som de hänsynsregler vi har trots allt har haft så fungerar ju detta.

(Applåder)

Herr talman! Jag lyssnade noga på Lars Tysklinds anförande och noterade att Lars Tysklind inte talade om det som hans allianskamrater talade mycket om, nämligen den rättsliga översynen av skogsvårdslagen som nu görs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Låt mig därför helt kort fråga Lars Tysklind: Vilken av de tre punkterna som hovrättsman Charlotta Riberdahl har fått i uppgift att göra en översyn av tycker Lars Tysklind är den värsta?

Herr talman! Jag tackar Stina Bergström för frågan och svarar att jag inte har någon anledning att gradera dem.

Även om jag inte nämnde det i mitt anförande har jag fullständig samsyn med mina allianskamrater om att den översyn som görs av skogsvårdslagen känns som en parallell process i sammanhanget.

Fokus ska ligga på att få fram skogsprogrammet och att skapa långsiktiga regelverk som man har att hålla sig till i skogen.

Det är inte lagstiftningen som är problemet, utan det är att man inte har tydliga riktlinjer för vad som gäller. Det handlar mycket om kunskap och forskning.

Herr talman! Charlotte Riberdahl ska titta på tre saker. För det första handlar det om vem som är ansvarig för en avverkning. Anledningen till det är att vi har rättsfall som visar att det är oklart. Vi har entreprenörer som skyller på skogsägare och skogsägare som skyller på entreprenörer när avverkningar har gått fel. Det är svårt att utse vem som är skyldig eftersom lagen är otydlig.

För det andra är det märkligt att det inte finns någon lagparagraf i skogsvårdslagen som säger att det är straffbart att lämna oriktiga uppgifter. Man kan alltså göra en avverkning och säga att det inte finns några biotoper eller några gamla kultur- eller fornminnen och sedan inte straffas för det. I miljöbalken finns däremot sådana bestämmelser.

Lars Tysklind och jag sitter ju i Miljömålsberedningen, och en tidigare miljömålsberedning tyckte att man skulle se över om inte sådana här bestämmelser skulle föras in i skogsvårdslagen. Det kommer alltså därifrån.

För det tredje handlar det om rätten att överklaga en avverkning. När det gäller Änokdeltat i norra Sverige fick Naturskyddsföreningen rätt av Förvaltningsrätten i Luleå att överklaga den avverkningen. Lägre rättsinstans tyckte inte att man skulle ha det. Här har vi alltså en oklarhet om vad som egentligen gäller i Århuskonventionen.

Det är dessa tre saker vi behöver få ordning och reda i.

Jag vill därför fråga: Vad ser Lars Tysklind och Liberalerna för problem med detta? Är det att Naturskyddsföreningen och andra ska ha rätt att överklaga avverkning av gammelskogar och fjällnära skogar? Eller är det att man ska reda ut vem som är ansvarig för en avverkning? Eller är det att man ska kunna lämna oriktiga uppgifter utan att bli straffad? Vilket är det?

Herr talman! Jag får upprepa mitt svar att jag inte tänker gradera dem.

Rätten att överklaga enligt Århuskonventionen utvidgades till att gälla även friluftsorganisationer. Det domstolsutslag som Stina Bergström hänvisar till visar ju att domstolen har gjort bedömningen att de hade rätt att överklaga. Det visar att den lagstiftning som finns fungerar. Det behövs förstås alltid prejudikat. Inte förrän domstolsutslagen börjar komma i högre instans vet vi exakt vad som gäller. Det gäller även nuvarande lagstiftning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Fokus behöver dock inte ligga på att vi ska stifta nya lagar, utan fokus ska ligga på att vi enligt den inriktning vi har lagt fast sedan länge ska ha balanserade miljömål och produktionsmål. Men när jag hörde Stina Bergströms anförande kände jag inte att denna balans fanns, och därför känns det ännu mer befogat att vi har ett tillkännagivande i riksdagen om detta.

Herr talman! Som jag har förstått Liberalernas skogspolitik anser ni, Lars Tysklind, att så kallade produktionshöjande metoder för att skogen ska växa snabbare och producera mer är en bra sak.

Jag undrar därför vad Liberalerna anser om var och en av följande produktionshöjande metoder: gödsling, ökad dikning, stubbrytning och fler främmande träslag.

Herr talman! Jag måste säga att det är en lite märklig fråga. Jag känner inte igen det som något från Liberalernas politik över huvud taget. Att produktionshöjande åtgärder skulle bestå av gödsling, dikning och vad det var mer - antagligen menar Jens Holm, om jag förstår frågan rätt, att det är stora miljöintrång, och det är naturligtvis inte något som vi tycker är bra.

Jag tycker alltså inte att någon av de här metoderna känns alldeles lockande.