Interpellationssvar - 2016-03-15

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Mot bakgrund av en artikel i Dagens Industri har Niklas Wykman frågat mig hur de statliga bolagens förluster påverkar de offentliga finanserna. Artikeln refererar till en sammanställning TT gjort över resultatet 2015 för 21 av de största statligt ägda bolagen.

Staten äger ett femtiotal bolag, varav de allra flesta går med vinst, men ett antal större bolag som tidigare genererat vinster står inför stora utmaningar. De bolag som genererar vinst ger i de flesta fall också utdelning till staten. Regeringen beaktar detta i sina prognoser. Utfallet för inkomster av statens aktier var 19 miljarder kronor 2015. Genomsnittet för inkomsterna de tio föregående åren, det vill säga 2005-2014, var 18 miljarder kronor.

Utdelningsinkomsterna baseras på bolagens resultat året före, det vill säga inkomsterna av statens aktier 2016 har sin grund i bolagens resultat 2015. I regeringens senaste beräkning, som presenterades i budgetpropositionen för 2016, prognostiserades inkomsterna av statens aktier 2016 till 14 miljarder kronor.

De offentliga finanserna och det finansiella sparandet är definierat enligt de redovisningsprinciper som gäller för nationalräkenskaperna. Endast den del av ett bolags utdelning som ryms inom utdelningsgrundande resultat bidrar till det finansiella sparandet. Extrautdelningar i form av utdelningar överstigande ett bolags resultat förbättrar inte de offentliga finanserna enligt nationalräkenskaperna.

Vidare påverkar förluster det finansiella sparandet först om det i förlängningen blir fråga om kapitaltillskott i syfte att täcka rörelseförluster. Det är dock bolagens egna kapital som i första hand är förlustbärande. Nedskrivningar av värden på tillgångar i statliga bolag påverkar således det finansiella sparandet endast i den mån de är relaterade till att utdelningar uteblir.

Fru talman! Finansministern har fått upprepad kritik för hur hon sköter offentliga finanser. Det har handlat om Finanspolitiska rådet, som har använt mycket starka ord och sagt att regeringen helt bryter mot det finanspolitiska ramverket. Det har handlat om de främsta bedömarna, som hänvisar till trixande, mörkande och fifflande med årssaldon fram och tillbaka.

Detta indikerar på olika sätt att regeringen har tappat eller håller på att tappa greppet om de offentliga finanserna. Det är väldigt besvärande för en liten, öppen ekonomi som den svenska. Det är också väldigt besvärande för en svag regering, som den sittande, eftersom man ärvde EU:s starkaste offentliga finanser. Sett till statsskulden och det finansiella nettot var inget land inom Europeiska unionen bättre rustat än Sverige 2014.

Sedan dess har mycket hänt, och frågetecknen kring skötseln av de offentliga finanserna har gradvis vuxit. Trots att ekonomin går för högtryck och outputgapen sluts under åren framöver ser vi hur underskotten spås öka för tiden framöver, till exempel enligt EU-kommissionens prognoser. Det är mycket allvarligt med en regering som tappar greppet och kontrollen över de offentliga finanserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Finansministern har tidigare blivit kritiserad för märkliga trix kring de offentliga finanserna. Här, fru talman, kan man inte undgå att tycka att finansministern gör ytterligare ett trix genom att försöka låtsas som om de statliga bolagens resultat inte påverkar offentliga finanser.

När ett helägt statligt bolag som Vattenfall skriver ned sina tillgångar med 19 miljarder på ett år påverkar det självfallet hur den svenska ekonomin fungerar, hur svenska offentliga finanser mår och hur regeringen har möjlighet att navigera under tiden framöver. Om man inte ser detta anser jag att man har mycket svårt att ta ett helhetsansvar för hur de offentliga finanserna ska skötas.

Finansministern hänvisar till att de statliga bolagen genererade ungefär lika mycket intäkter föregående år som de har gjort enligt ett tioårsgenomsnitt. Detta är oroande - inte lugnande som finansministern uttryckte det - eftersom vi under de senaste tio åren har haft den största krisen i världsekonomin sedan depressionen. Förra året var ett mycket starkt år för svensk ekonomi, och ändå når vi inte till fullo de resultat som vi borde kunna nå.

Det är oroväckande när ett finansdepartement ser så lätt på de stora förluster som nu sker. Varför sker dessa stora förluster för till exempel vattenkraft? Det beror delvis på en av regeringen politiskt injicerad kris. Man har tvingats skriva ned värdet på kärnkraftstillgånger eftersom regeringen har höjt effektskatter och allmänt driver en politik som gör att den svenska kärnkraften inte kan drivas längre och därmed blir värdelös. Dessa pengar har man själva slarvat bort genom politiska beslut.

Den andra orsaken är tidigare socialdemokratiska regeringar som Magdalena Andersson var aktiv i och som bedrev mycket stora inköpsrundor på kontinenten. Det handlade om att de regeringar som Magdalena Andersson var verksam i handlade mycket tysk kärnkraft och tysk och polsk kolkraft som sammantaget nu belastar Vattenfall väldigt mycket och därmed leder till stora avskrivningar. Förr eller senare kommer detta att slå mot de offentliga finanserna därför att Vattenfall behöver tillskott men definitivt också därför att Vattenfall inte kan lämna de utdelningar som man tidigare har gjort.

Fru talman! Mot bakgrund av hur vi nu ser att detta påverkar de offentliga finanserna undrar jag hur finansministern ser på tidigare socialdemokratiska regeringars införskaffande av dessa tillgångar, som nu riskerar att belasta de offentliga finanserna väldigt hårt. Var det omdömesgillt av dessa regeringar att handla tysk kärnkraft och polsk kolkraft?

Fru talman! Niklas Wykman påstår att jag tar lätt på de statliga bolagens ekonomi. Jag måste fråga Niklas Wykman var har han fått det ifrån och på vilket sätt han har fått det intrycket.

I ett läge där elpriserna och råvarupriserna, också vad gäller mineraler, är låga påverkas däremot de två stora statliga bolag som är verksamma inom dessa sektorer: Vattenfall och LKAB.

Därutöver har Vattenfall, som vi vet, nedskrivningar på grund av en del uppköp, och då handlar det inte bara om kol utan också om gas. Vi har tidigare sett stora nedskrivningar på grund av köpet av ett visst bolag vid namn Nuon, som köptes upp under den tid då Niklas Wykman jobbade på Finansdepartementet. Jag tror att han jobbade där under Nuontiden, om jag minns rätt. Du får rätta mig om jag har fel, Niklas Wykman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktigt att vi tar höjd för eventuella minskade utdelningar när vi beräknar de offentliga finanserna. Det är precis därför som vi för 2016 har skrivit ned prognosen för utdelningar till 14 miljarder kronor.

Fru talman! Det är inte bara min personliga uppfattning att regeringen tar för lätt på skötseln av de offentliga finanserna. Finanspolitiska rådet har till exempel sagt att man tycker att regeringen och finansministern bryter mot det finanspolitiska ramverket. Finanspolitiska rådet delar alltså bedömningen att regeringen inte sköter de offentliga finanserna på det sätt som det är tänkt. Ekonomistyrningsverket har gång på gång meddelat att man anser att de utgifter som nu kommer är mycket större än vad regeringen uppskattar dem till att vara, det vill säga att det finns ett utgiftstryck som är större än vad regeringen själv bedömer. Detta säger alltså Ekonomistyrningsverket, som man kan anta har relativt goda skäl för sin bedömning.

Men det är inte bara på utgiftssidan som man kan oroas över att regeringen gör alltför optimistiska prognoser och bedömningar. Samlande ledande ekonomer bedömer till exempel att de skattehöjningar som regeringen gör inte kommer att ge de intäkter som regeringen säger att de ska ge.

Magdalena Anderssons frågade mig varför vi ser det som att regeringen tar för lätt på de offentliga finanserna. Det bygger, finansministern, på att Finanspolitiska rådet säger att ni bryter mot regelverket, att Ekonomistyrningsverket säger att ni underskattar utgiftsökningarna och att de ledande ekonomerna säger att ni överskattar intäktsökningarna. Det ger sammantaget goda skäl att ställa frågan om regeringen tar de offentliga finanserna på allvar.

Finansministern hänvisar här till ett inköp som Vattenfall har gjort. Tidigare socialdemokratiska regeringar införskaffade bland annat Brunsbüttel, Krümmel, Stade, Brokdorf och en rad olika både kärnkrafts- och kolkraftsanläggningar runt om på den europeiska kontinenten som nu vållar Vattenfall massiva problem.

Jag förstår att man rent retoriskt kan vilja hänvisa till en annan händelse. Men det är inte så trovärdigt över tid när det verkligen ska diskuteras att hänvisa till en händelse när det finns 20 andra händelser som nu utgör de aktuella problemen.

De nedskrivningar som Vattenfall nu tvingas till beror på den här regeringen och tidigare socialdemokratiska regeringar. Det behöver man beakta när man diskuterar frågan på ett seriöst sätt.

Fru talman! Jag noterade att finansministern inte kommenterade om hon, mot bakgrund av den situation som nu dyker upp för offentliga finanser, anser att det var klokt av tidigare socialdemokratiska regeringar att förvärva så mycket tysk kärnkraft, tysk kolkraft och polsk brunkolskraft. Var detta någonting som var bra för de offentliga finanserna, och vilken risk försätter det nu Sverige i? På den frågan är Magdalena Andersson svaret skyldig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Sverige är på väg in i en tydlig högkonjunktur. Det är mycket positivt. Det är positivt för svensk ekonomi, och det är positivt för hushållen. Människor kommer i arbete, de har mer pengar i plånboken och så vidare.

Som allianspolitiker tycker jag att det är ett styrkebesked för de nio budgetar som har styrt Sverige under de senaste nio åren - alliansbudgetar. Det var först för några månader sedan som Magdalena Andersson började få igenom sin politik.

Men, fru talman, det finns stora problem som inte kommer att uppdagas i dag, inte i morgon, inte i nästa vecka utan om tre till fyra år när nästa lågkonjunktur kommer. Så är det, efter en högkonjunktur kommer en lågkonjunktur. Det handlar framför allt om tre saker. Först och främst kommer vi att få en tydlig sysselsättningsdipp på ungefär en halv procent per år efter 2018. Det handlar framför allt om att de många människor som har sökt asyl i Sverige kommer att börja komma ut på den svenska arbetsmarknaden. Vi vet också att Sverige är världssämst på att få nyanlända in på arbetsmarknaden. Vi kommer därför att få ett växande problem om två, tre eller fyra år i och med detta.

Vi har nu en situation där vi går in i en högkonjunktur med minusränta. Det är ingenting som jag på något sätt vill klandra Riksbanken för. De sköter bara sin uppgift att värna prisstabilitet. Men det sänder en mycket tydlig politisk signal att man måste se till att ha mycket starka finanspolitiska muskler när nästa lågkonjunktur kommer.

Då kommer jag till den viktigaste farhågan i allt detta, och det är det som Niklas Wykman har nämnt här ett par gånger, nämligen att vi ser en ökning av underskotten i statens ekonomi trots att vi har en högkonjunktur. Att ha en underskottspolitik i en högkonjunktur kan bara leda till endera av två saker. Om man inte sparar i goda tider kan man inte stimulera i dåliga tider. Då måste man öka statsskulden kraftfullt i dåliga tider.

Det är precis denna typ av baksmälla som finansministern håller på att plantera in i den svenska ekonomin. Om tre fyra år, när nästa lågkonjunktur kommer, då kommer svensk ekonomi inte att ha muskler att parera denna lågkonjunktur. Det kan till och med vara så att nästa lågkonjunktur triggas igång av en bostadsbubbla, kanske till följd av att finansministern och regeringen på ett klantigt sätt avvecklar ränteavdragen. Detta diskuterade vi för några minuter sedan.

Ovanpå detta har vi en situation där de statliga bolagen börjar leverera underskott. Någonting som är viktigt att notera är att de statliga bolagen ibland ger utdelningar som bidrar positivt till den svenska statskassan, och ibland sker det motsatta.

Men det som är intressant är att vi nu ser underskott i de statliga bolagen trots att det är goda ekonomiska tider.

Problemen håller finansministern på att palla upp, och det kommer till slut att drabba svensk ekonomi - inte i dag, inte i morgon utan om tre fyra år - när lågkonjunkturen kommer. Att finansministern inte ens vill ge ett tydligt besked om hur sämre utdelningar från de statliga bolagen kommer att påverka överskotten visar att man helt har tappat greppet om de offentliga finanserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi har gett ett tydligt besked. I budgetpropositionen reviderade vi ned prognosen för intäkter från utdelningar från statliga bolag. De är nedvärderade till 14 miljarder kronor för innevarande år. Det ligger 5 miljarder kronor under de utdelningar som vi fick in för 2015.

Vi tog över efter åtta år med alliansregeringar, då överskott vändes till underskott i de offentliga finanserna. Vartenda år med en alliansregering försämrades de offentliga finanserna. Att det skedde under själva finanskrisen är inget konstigt. Det är en rätt och rimlig politik, även om jag tycker att policymixen skulle ha sett annorlunda ut. Men att i slutet av förra mandatperioden fortsätta sänka skatten, mest för dem som tjänar mest, med lånade pengar i ett förbättrat konjunkturläge var inte ett ansvarsfullt sätt att sköta statsfinanserna.

Sedan dess har vi lagt om finanspolitiken i en mer ansvarsfull riktning och har också lyckats minska underskotten och fört en mycket stram politik sedan vi kom in i Regeringskansliet. Det var just för att ha marginaler när oväntade saker händer som det var viktigt att bryta alliansregeringens ständiga politik med ökande underskott och i stället föra fram en politik där man tar ansvar för de offentliga finanserna. Man måste säga att det antal asylsökande som kom till Sverige på hösten förra året var denna typ av mycket oväntad händelse. Det var just för att ackommodera denna typ av oväntade händelser som vi såg till att halvera underskottet i de offentliga finanserna. Det är det som är orsaken till att underskottet inte återhämtar sig snabbare än det skulle ha gjort i ett annat läge.

Här är det naturligtvis intressant att höra vad Moderaterna kommer att lägga fram för politik, om de menar att man mycket snabbt ska höja skatten med 30 miljarder eller om man ska göra besparingar på 30 miljarder för att ackommodera denna kostnad.

Fru talman! Finansministern hänvisar till omvärldshändelser och säger att det är därför som de offentliga finanserna nu inte återhämtar sig lika snabbt. Självklart ska Sverige bidra till att hantera det besvärliga omvärldsläget. Men det måste givetvis göras på ett hållbart och ansvarsfullt sätt som är förenligt med finansiell stabilitet och hållbarhet i de offentliga finanserna.

Det är inte där jag och finansministern är av olika uppfattningar, utan våra åsiktsskillnader finns i att finansministern säger att de offentliga finanserna återhämtar sig. EU-kommissionens vinterprognos säger ju motsatsen, nämligen att underskotten nu ökar från 1 procent till 1,1-1,2 procent under åren framöver. Ska man då komma i balans saknas ungefär 50 miljarder kronor i statskassan. Ska man uppfylla det som finansministern vill införa bakvägen, ett balanskrav, saknas det ungefär 100 miljarder kronor för att vara i närheten av att uppfylla detta över en konjunkturcykel. Ska man dessutom nå ett överskottsmål saknas det 150-200 miljarder kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är alltså så att de offentliga finanserna inte sköts. Vi skaffar oss inte de livremmar och hängslen som behövs för att kunna möta en lågkonjunktur. Detta påtalas av Finanspolitiska rådet och av egentligen samtliga ekonomisk- och finanspolitiska bedömare. Regeringen tar helt enkelt för lätt på utmaningen kring de offentliga finanserna.

Finansministern säger sig bedriva en stram finanspolitik, men det vi har sett av den här regeringen är en kraftig expansion av utgifterna. Det är inte en stram politik när man kraftigt expanderar utgifterna bara för att man samtidigt höjer skatten mycket för vanliga människor med vanliga arbeten. Det går inte ihop.

Fru talman! Jag noterar att min fråga nog kommer att förbli obesvarad. Frågan var: Anser finansministern, mot bakgrund av det som nu händer i de offentliga finanserna, att det var klokt att köpa tysk brunkol, tysk kärnkraft och tysk kraft över huvud taget?

Fru talman! Magdalena Andersson försöker sätta bilden att det uppstod stora underskott i svenska offentliga finanser under slutet av den tidigare alliansregeringens regeringsperiod, därför att vi sänkte skatten. Hon försöker sätta bilden att hennes alternativ hade varit att man hade hållit i pengarna.

Nu är det ju inte riktigt så. Till 93 procent, tror jag, var vi helt överens om hur mycket pengar man skulle stimulera den svenska ekonomin med. Det är alltså lite på marginalen statens budgetsaldo hade sett annorlunda ut om Magdalena Andersson hade varit finansminister under 2010-2014. Vi ville sänka skatterna; hon ville i stället höja bidragen. I grund och botten var vi dock överens om statens budgetsaldo. Det är alltså en direkt felaktig beskrivning vi får från finansministern.

En annan sak som finansministern säger är också direkt felaktig. Hon står här i talarstolen, slår sig för bröstet och säger - och det har hon gjort ett par gånger under de senaste månaderna - att hon har halverat budgetunderskottet. Nej, Magdalena Andersson, det har du inte gjort! Din budget för 2015 gick inte igenom i Sveriges riksdag. Det var alliansbudgeten som gick igenom i Sveriges riksdag för 2015, och det var den som halverade budgetunderskottet. Nej, finansministern, du har inte halverat något budgetunderskott!

Det enda du har gjort är att du har lagt fram en budget för 2016 som ökar underskotten i förhållande till vad vi hade fastställt i budgeten för 2015. Ovanpå det agerar du som att överskottsmålet inte längre finns. Men det gör det - och du bryter mot det, finansministern!

Fru talman! Jag får inte ett enda svar från Niklas Wykman och Fredrik Schulte på frågan hur de anser att man borde finansiera migrationskostnaderna. De säger att jag inte finansierar dem, och de säger att de borde finansieras. De är oroliga för de offentliga finanserna. Men de har inte ett enda förslag på hur de vill sänka utgifter eller höja skatter för att finansiera detta på 30 miljarder fullt ut.

Niklas Wykman säger att vi inte för en stram politik. Sanningen är att underskotten har halverats. Jag tror att de allra flesta skulle påstå att halverade underskott är en stram politik - och framför allt en stor omläggning från den tid då Niklas Wykman satt i Finansdepartementet och lånade till nya, stora skattesänkningar. Det var mest till dem som tjänade mest.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller halveringen av underskotten vill jag påpeka att den budget vi lade fram, där alliansmotionen sedan följde våra ramar, innebar halverade underskott. Vi lade sedan fram en extra ändringsbudget redan tidigt på våren, och den beslutades i riksdagen. Också i den genomförde vi en mycket stram och ansvarsfull ekonomisk politik, liksom i den budgetproposition som lades på riksdagens bord i höstas.

Sammantaget har det inneburit att vi har stramat upp statsfinanserna, och trots de ökade kostnaderna vi har för migration kommer vi inte i närheten av de underskott som fanns när Niklas Wykman var på Finansdepartementet.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Fredrik Schulte har frågat mig vilka skatter jag menar utgör den största hämskon på svensk tillväxt i dag och om jag är beredd att överväga sänkningar av dessa skatter.

Skattepolitikens främsta syfte är att finansiera den gemensamma välfärden, olika samhällsfunktioner och andra offentliga utgifter. Vi vill samtidigt ha ett skattesystem som skapar förutsättningar för hållbar tillväxt och hög sysselsättning, som har en tydlig miljöstyrning och som är fördelningspolitiskt träffsäkert.

Vid skatteförändringar måste man ta hänsyn till effekter av skatterna och till de positiva effekter som kommer av det skatterna används till. Exempelvis är det möjligt att en förändring av skatteuttaget som enligt bedömare skulle vara tillväxthämmande används till något som är tillväxtfrämjande. En sammantaget god politik är därför att ta ut skatter på ett bra sätt och att använda skattepengarna på ett bra sätt. Många länder som har ett högt skatteuttag har också hög tillväxt.

Jag har tidigare sagt att det skulle vara bra med en bredare översyn av skattesystemet. I en sådan översyn är jag beredd att överväga alla idéer om hur skattesystemet bäst ska utformas.

Fru talman! Detta är en ganska stor fråga. Vilka skatter är dåliga för ekonomin, och vilka skatter är helt okej för ekonomin i den bemärkelsen att de inte förstör jobb och tillväxt? Man vill ju gärna ha mer av skatter som inte förstör ekonomin och mindre av skatter som förstör ekonomin.

Jag lyssnade på Ekots lördagsintervju med Magdalena Andersson. Där sa hon att hon gärna vill jobba för att ändra det svenska skattesystemet så att vi får mer av de mindre skadliga skatterna och mindre av de skadliga skatterna. Det är mot den bakgrunden jag har ställt frågan. Vilka skatter anser finansministern är skadliga för ekonomin, och vilka skatter anser hon är inte så farliga?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är en fråga som ockuperar en stor del av skatteforskarna och ekonomerna. De tittar just på vilka skatter som hämmar ekonomin. Samarbetsorganisationen OECD har gjort åtskilliga så kallade metastudier där de tittar på vad ekonomerna säger - vad är den stora röda tråden i skatteforskningen? Vilka skatter är de mest skadliga? Det handlar om framför allt tre saker.

För det första handlar det om bolagsskatten. Höga bolagsskatter gör att utländska investerare inte vill komma till Sverige och investera, vilket är något som slår mot de särskilt lönsamma företagen.

För det andra lyfter man fram höga marginalskatter, alltså att skatten blir väldigt hög på den sista intjänade kronan. Det gör i sin tur att man kan undra om till exempel en läkare som har en relativt god inkomst kommer att vilja jobba en timme extra på akuten eller om han kommer att tycka att marginalskatten på den sista intjänade hundralappen blir så hög att det liksom inte är lönt utan bättre att gå hem och kolla på tv och leka med barnen.

För det tredje handlar det om inkomstskatter för vanligt folk. Har man för höga inkomstskatter för vanligt folk som jobbar samtidigt som man har väldigt höga bidrag kommer det nämligen att göra att människor fastnar i utanförskap.

Detta är de tre typer av skatter som forskningen är mycket tydlig med att man bör undvika att göra för höga. Det är i stället bättre att ha högre skatter på annat, till exempel sådant som är miljöskadligt - eller andra typer av skatter, helt enkelt. Jag har som sagt frågat Magdalena Andersson hur hon ser på detta, och jag har inte fått något svar.

Jag tror att jag vet varför jag inte har fått något svar. Tittar man på regeringens politik ser man nämligen att det är mycket tydligt att de skatter regeringen höjer är just de skatter som är absolut mest skadliga. Finansministern höjer marginalskatten på den statliga inkomstskatten, vilket gör att vi får färre arbetade timmar. Det gör att läkaren struntar i att jobba en extra timme på akutmottagningen och åker hem och leker med barnen i stället.

Det finns i och för sig ett värde i det, men den svenska sjukvården är satt under hårt tryck. Allmänt sett behöver vi fler arbetade timmar i svensk ekonomi. Och finansministern höjer skatten för vanligt folk och gör det mindre lönsamt att arbeta! Det är här någonstans som förklaringen finns till att vi inte får besked från finansministern.

Precis som i diskussionen om ränteavdragen, som vi hade för en halvtimme sedan, vore det önskvärt om vi hade en finansminister som kunde stå för en politisk inriktning, för en agenda, och debattera den här i Sveriges riksdag och inte bara säga att detta är viktiga frågor som man vill diskutera och sedan lämna walkover.

Snälla finansministern, ta nu chansen och berätta vilka skatter som är skadliga och vilka som är bra för ekonomin!

Fru talman! Den höjda marginalskatten tycks ju i alla fall inte ha påverkat Fredrik Schultes arbetsvilja - glädjande nog. Jag uppskattar att få hänga här i kammaren tillsammans med Fredrik Schulte.

Här handlar det naturligtvis om att ta ut skatter på ett så väl avvägt sätt som möjligt. Tyvärr tog vi över offentliga finanser i väldigt dåligt skick. Vi var tvungna att höja skatten för att samtidigt kunna genomföra reformer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi tog över 2014 hade vi en kombination av alldeles för stora underskott i de offentliga finanserna och skolresultat som föll snabbast i hela OECD-världen. Det fanns stora revor i välfärden. För att kunna genomföra reformer i det läget var vi tvungna att öka de statliga inkomsterna och därmed höja skatten. Vi har jobbat med en rad olika skattehöjningar, och vi har försökt att göra det på ett välavvägt sätt.

Fredrik Schulte tog inte upp ungdomsarbetsgivaravgiften, vilket var intressant. Vi har tidigare här i kammaren haft många debatter om ungdomsarbetsgivaravgiften. Många moderater har ju hävdat att höjningen skulle få förödande effekter på ungdomars möjlighet att få jobb. Men ungdomsarbetslösheten sjunker nu oerhört kraftigt även efter det att arbetsgivaravgiften för ungdomar höjdes.

Sedan är det intressant att Fredrik Schulte tar upp OECD-listan. Han har säkert studerat den väldigt noga. OECD skriver tydligt att den minst skadliga skatten - alltså där det är allra bäst att ta ut skatt - är skatt på fastigheter. Mot bakgrund av att Fredrik Schulte företräder ett parti som avskaffade fastighetsskatten vore det intressant att höra hur han resonerar om fastighetsskatten i OECD:s lista över vilka skatter som man bör ta ut.

Fru talman! Den diskussion som jag försöker att starta här handlar egentligen inte om hur höga skatter som man vill ha. Jag förstår att Magdalena Andersson av ideologiska skäl vill höja skatten. Det är inte det som jag kritiserar här och nu. Det som jag försöker att fråga Magdalena Andersson om är: Vilka skatter anser finansministern är skadliga och vilka skatter anser finansministern är mindre skadliga?

Finansministern var med i Ekots lördagsintervju och sa mycket klart och tydligt att hon vill arbeta för att minimera de skadliga skatterna. I stället vill hon höja de skatter som är mindre skadliga. Det är beklämmande att inte få några tydliga besked och att finansministern inte på ett bättre sätt försvarar till exempel de marginalskattehöjningar som man genomförde i budgeten.

En av Sveriges ledande ekonomer, Lennart Flood, har sagt att på sikt kommer nedtrappningen av jobbskatteavdraget - som gör att Sverige på nytt slår världsrekord i att ha högsta marginalskatter - inte att inbringa några pengar alls, utan det kommer att bli plus minus noll. De som drabbas av denna skattehöjning kommer helt enkelt att jobba mindre. Man kommer inte att jobba de extra timmarna, utan i stället kommer man att åka hem till familjen och koppla av.

Det här är inte positivt ur ekonomisk synvinkel därför att Sverige har redan en låg andel arbetade timmar bland stora delar av de sysselsatta. Vi är alla överens om att vi måste öka de arbetade timmarna. Men Magdalena Andersson för en politik som går i direkt motsatt riktning, direkt i motsats till vad i princip samtliga ekonomer menar att man borde göra.

Om nu Magdalena Andersson vill bjuda in till samtal om hur vi kan se över de svenska skatterna borde Magdalena Andersson deklarera vad hon själv tycker. Att ha en inriktning där man konsekvent ska höja skatterna på arbete, vilket samtliga ekonomer är överens om är det minst fruktbara sättet att höja skatterna på, ja, då har vi ett problem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är märkligt att finansministern inte kan vara tydlig. Men jag ger finansministern en chans till att svara på frågan: Vilka skatter anser finansministern är särskilt skadliga för ekonomin? Hur förhåller sig Magdalena Andersson till det faktum att ekonomkåren är rörande överens om att det är just de skatter som hon själv höjer i sin senaste budget som är skadliga för ekonomin?

Fru talman! Vi befinner oss i ett allvarligt läge där underskotten i de offentliga finanserna spås öka samtidigt som regeringen håller på att höja de flesta skatter, samtidigt som Finanspolitiska rådet säger att regeringen bryter mot det finanspolitiska ramverket, samtidigt som EU-kommissionen säger att Sveriges underskott förväntas att stiga under åren framöver.

Till detta kommer att regeringen har slutat att på ett tydligt och transparent sätt redovisa hur man bedömer att de olika skattehöjningarna påverkar arbetsmarknaden, tillväxten och ekonomin. Det gör att vi befinner oss i ett läge där stabiliteten i offentliga finanser på goda grunder ifrågasätts allt oftare.

Till detta kommer denna så kallade samarbetsregering - men som egentligen är en svekregering - att lämna mycket otydliga besked till svenska folket, och ibland lämnar man tydliga besked som man sedan struntar i.

Före valet lovade Magdalena Andersson att inte höja bensinskatten. Sedan dess har bensinskatten höjts - en tydlig svekregering.

Före valet lovade Magdalena Andersson att inte höja skatten för pensionärer. Sedan höjde man skatten för 200 000 pensionärer - en tydlig svekregering.

Före valet sa Socialdemokraterna att man inte skulle försämra RUT- och ROT-avdragen. Sedan halverades RUT-avdraget och ROT-avdraget försämrades - en tydlig svekregering.

Före valet lovade Magdalena Andersson att inte höja några inkomstskatter för vanliga löntagare. Sedan dess har skatterna höjts för 1,3 miljoner vanliga inkomsttagare - en tydlig svekregering.

Men det är inte sveket och svekregeringen som är det stora problemet. Den stora utmaningen är vilka signaler man skickar inför framtiden. Fåmansbolag är oroliga för de skattehöjningar som de förväntar sig utifrån de ändrade direktiv som regeringen har gett till utredningar. Man oroar sig för bolagsskattehöjningar.

Människor runt om i Sverige utanför tunnelbanesystemet här i Stockholm är oroliga för de kilometerskattehöjningar som regeringen har aviserat.

Man är orolig för den flygskatt som regeringen har aviserat.

Dessa åtgärder skulle sammantaget ge en liten effekt på offentliga finanser, men det skulle vara stora pålagor för människor runt om i det här landet.

Jag kommer själv från Kalmar där avstånden många gånger är stora. Behovet av kommunikationer är omfattande. För människor som bor norr om Stockholm där avstånden är stora kostar det redan i dag mycket att förflytta sig. Där säger finansministern att hon nu ska slå till med stora skattehöjningar på lastbilar, bilar och flygplan. Det kommer att göra det mycket svårare för hela detta land att leva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt har man inte kontroll över utgifterna i svensk ekonomi. Man prognostiserar med intäkter som enligt ledande ekonomer inte ska bli av. Man har ökande underskott i ett läge där resursutnyttjandet i ekonomin är fullt. Sammantaget leder det till bedömningen att man tappar greppet om offentliga finanser. Man skickar en dyr nota till vanliga människor med vanliga jobb som strukturellt försvagar Sveriges möjlighet att konkurrera internationellt och skapa jobb och tillväxt inom vårt land - detta i ett läge där fler människor än på mycket länge står utanför arbetsmarknaden. De behöver komma in på den och få ett jobb.

Fru talman! Detta är en oroande utveckling, och jag hoppas att finansministern kan ge tydliga besked.

Fru talman! Frågar man om några vill ha skattehöjning säger de naturligtvis nej. Det är ingen som vill ha en skattehöjning. Samtidigt är det så att vi behöver skatter för att finansiera välfärden.

Det beror också på hur man ställer frågan. Ställer man till exempel frågan "Vill du att skatterna ska gå till sjukvården?" är det en stor majoritet som svarar ja. Därför blir frågan felställd när man tar upp skattehöjningar som något negativt i sig självt. Man måste se till de behov som finns i samhället och det som skattehöjningen ska användas till.

När det gäller marginalskatterna handlar det om höginkomsttagare, människor som tjänar mellan 50 000 och 100 000. Det rör sig inte om någon gigantisk skattehöjning heller, utan det är några tusenlappar för dem som tjänar mest och hundralappar för dem som tjänar minst. Den vanliga människan berörs egentligen inte av den här diskussionen, utan det är fråga om höginkomsttagare. Kommer verkligen en höginkomsttagare att jobba mindre på grund av det här? Jag tvivlar starkt på det. Om det är några tusen mindre för den som tjänar 100 000 i månaden tvivlar jag på att det verkligen är det som avgör ekonomin.

Det som är intressant att titta på och viktigt att påminna om är att de skattehöjningar som regeringen har gjort - jämför med den förra regeringens ständiga skattesänkningar - hittills har halverat underskottet i statens budget. Man uttryckte nyss oro från moderat håll för att vi kan komma att få se ökade underskott i framtiden. Men då är det ju extra viktigt att vi ser till att vi har skatteintäkter, så att det inte blir ett skenande underskott, vilket faktiskt var fallet med den borgerliga regeringen under slutet av förra mandatperioden. Då ökade underskottet. Nu har vi lyckats halvera det på den här korta tiden. Vår ambition är självklart, som alltid under socialdemokratiska regeringar, att vi ska ha en stabil ekonomi. Det är helt nödvändigt för att kunna finansiera välfärden.

Men det är inte bara ekonomin som måste vara i balans och stabil - välfärden måste också få de pengar som behövs. Vi har stora behov i dag. Det tror jag att de flesta kan vara överens om. Det är också så att arbetsmarknaden är helt beroende av de skatteintäkter som vi kan ge till välfärden. För att se till att människor får jobb behöver vi lägga resurser på förskolan, grundskolan, gymnasiet och så vidare, på alla utbildningsnivåer. Man kan se ett väldigt tydligt samband: När utbildningen brister, när man inte kvalificerar sig, när man får underkända betyg och när ungdomar hoppar av ökar risken enormt mycket för arbetslöshet, vilket slår mot hela samhället. Att vi nu satsar mer på utbildning är väldigt viktigt för hela arbetsmarknaden, inte minst näringslivet, som har svårt att rekrytera personal med rätt kompetens. Det regeringen gör nu är i själva verket helt nödvändigt för att i framtiden kunna säkra jobben och välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det blir en märklig diskussion när det låter som att en kris skulle ha drabbat Sverige på så här kort tid. Det är tvärtom så att det på många sätt ser väldigt ljust ut. Tillväxten är bra. Arbetslösheten minskar, inte minst ungdomsarbetslösheten. Vi kan äntligen satsa på välfärdsreformer efter en tid då det snarare gått åt fel håll i välfärden. Jag förstår inte riktigt varifrån de här undergångsprofetiorna och talet om en skattechock kommer. Det är trots allt så att det går i rätt riktning. Naturligtvis finns det problem, men skattesänkningar är inte lösningen.

Fru talman! Moderaterna talar gärna och ofta om en oro för skattehöjningar. Man säger att regeringen vill lägga stora pålagor på vanliga människor och skicka en dyr nota till vanligt folk. Det är givetvis ett resonemang som man kan vända på. Man kan fundera på vem det är som ska betala priset för den politik som Fredrik Schulte, Niklas Wykman och Moderaterna bedriver och står för. Det finns naturligtvis alltid en alternativkostnad.

I Moderaternas budgetalternativ, i de finansieringslösningar för välfärden som Moderaterna föreslår i Sveriges riksdag, finns det betydligt mindre pengar till välfärd, jobb och utbildning. I det budgetalternativ som Moderaterna föreslog för innevarande år fanns det 25 miljarder mindre på grund av skattesänkningar. Det är lätt att stå i Sveriges riksdag och prata om skattesänkningar, men frågan som uppstår varje gång man minskar intäkterna är: Var i utgifterna vill man skära? Det är också en kostnad, och det är vanliga människor som får bära den.

Fru talman! Jag noterade att Fredrik Schulte inte svarade på frågan om OECD:s lista, som han hade studerat väldigt noggrant. På den listan är det tydligt att fastighetsskatten är den bästa skatten att ta ut. Det skulle vara intressant att höra hur Fredrik Schulte resonerar kring det faktum att hans parti avskaffade den skatten.

Jag fick heller inget svar angående höjningen av arbetsgivaravgifterna för ungdomar. Moderaterna har i talarstolen många gånger hävdat att den skulle göra att många ungdomar inte längre skulle få jobb. Har höjningen av ungdomsarbetsgivaravgifterna haft den effekt som Moderaterna varnat för och trott på?

Jag fick frågan vilken inriktning regeringen har på skattepolitiken. Riksdagen antog våren 2015 de riktlinjer för skattepolitiken som regeringen lade fram i vårbudgeten. Där står att läsa vilka förutsättningar vi tycker att man ska utgå från när man bedriver skattepolitik och även vilka vägledande principer regeringen har för utformningen av skattepolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi i den här kammaren är väldigt överens om en sak, nämligen att Sverige ska ha världens främsta välfärd. Vi ska ha världens främsta skola, världens främsta sjukvård, världens främsta äldreomsorg och världens främsta barnomsorg. Detta är vi helt överens om. Och för att bekosta det måste man ta in skattepengar. Bara genom detta enkla faktum är vi rörande överens här i riksdagen om att Sverige ska vara en välfärdsstat med relativt höga skatter.

Men man måste också förstå att det egentligen inte handlar om att ha högst skatter. Det är inte högst skatter som ger mest pengar till välfärden, utan det gäller att ha smarta skatter. Varför är det så viktigt? Jo, därför att om ekonomin växer mer kan man ha lägre skatter och fortfarande få in lika mycket pengar. Ta Schweiz som exempel! Schweiz får in lika mycket pengar till kassakistan per invånare som Sverige, trots att de har halva det svenska skattetrycket. Det här beror på att Schweiz har en mycket starkare ekonomi än vad Sverige har.

Om Sverige skulle vara smart och ha smartare skatter, om vi skulle sänka de skatter som är skadliga för ekonomin och höja de skatter som är mindre skadliga för ekonomin, skulle vi kunna få in ännu mer pengar till välfärden. Det är just så man måste tänka. Det är inte ett nollsummespel, som vi fick höra tidigare från de socialdemokratiska ledamöterna här, utan vi måste ha smarta skatter som ger mer tillväxt och i förlängningen mer välfärd. Då handlar det om att sänka marginalskatten och sänka inkomstskatterna för vanligt folk, så att det lönar sig att arbeta. Problemet är, fru talman, att Socialdemokraternas inriktning är den precis motsatta. Det kommer att ge mindre pengar till välfärden.

Fru talman! Detta är Sveriges riksdag och inte Jeopardy. Här går det till så att riksdagen har möjlighet att ställa frågor till regeringen och kan förvänta sig att få svar på dessa. Här är det vi som i egenskap av riksdagsledamöter ställer frågor till Magdalena Andersson. Vi - och svenska folket - förväntar oss att få svar på de frågor som ställs och inte bara mötas av nya och fler frågor. Det är riksdagen som utkräver ansvar av regeringen, inte regeringen som utkräver ansvar av riksdagen. Det är regeringen som ska svara inför riksdagen, inte riksdagen som ska svara inför regeringen. Det är en hållning som jag hoppas att finansministern delar.

Jag tänker ändå ägna det här inlägget åt att besvara Magdalena Anderssons fråga om fastighetsskatten, en skatt som var djupt impopulär hos svenska folket men som Magdalena Andersson försvarade och som hon nu uppenbarligen öppnar för att återinföra. Detta skulle vara ytterligare ett svek i likhet med den höjda inkomstskatten, som svekregeringen införde, den höjda skatten för pensionärerna, som svekregeringen införde, samt halveringen av RUT-avdraget och försämringen av ROT-avdraget, som svekregeringen genomförde.

Att införa fastighetsskatten igen skulle vara ytterligare ett sådant svek - och särskilt märkligt mot bakgrund av att Magdalena Andersson inför valet poserade på affischer där det uttryckligen stod: Återinför inte fastighetsskatten! Rösta på Socialdemokraterna!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om finansminister Magdalena Andersson tycker att fastighetsskatten är så bra och om hon tycker att det var ett misstag av Alliansen att avskaffa fastighetsskatten, varför poserade hon då i valrörelsen på affischer där det utgavs ett löfte om att inte återinföra fastighetsskatten?

Magdalena Andersson är just nu för upptagen för att lyssna, men jag föreslår att hon svarar på frågan. Om det var ett misstag av Alliansen att avskaffa fastighetskatten, varför poserades det då på valaffischer?

Herr talman! Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Man kan alltså inte sänka skatterna hur mycket som helst och fortfarande ha en bra välfärd. Någonstans ifrån måste inkomsterna ändå komma.

Vi har ju hört förut att det kommer att uppstå dynamiska effekter av skattesänkningar som leder till att det till och med blir mer pengar till välfärd när man sänker skatten. Det här har prövats i praktiken. Vi har ju haft åtta år med borgerlig regering. Det blev inga dynamiska effekter. Arbetslösheten ökade och det skedde försämringar i välfärden, så man frågar sig var dessa dynamiska effekter finns. De finns inte i verkligheten utan i teorin.

Det finns heller ingen direkt omläggning av den moderata politiken jämfört med den politik som de förde under åtta år, utan det är samma politik som de ska köra än en gång. Varför skulle detta ge helt andra resultat än förra gången?

Nu har Moderaterna hittat på ett nytt ord, svekregeringen, som upprepas när det gäller allting. Jag kan direkt se en felaktighet, och det är pensionärsskatten. Den infördes ju av den borgerliga regeringen. Varje gång som jobbskatteavdraget sänktes ökade klyftan mellan pensionärsskatten och löntagarskatten.

Pensionärsskatten håller vi socialdemokrater på att avveckla. Vi har börjat med pensionärerna som har det sämst ställt, och vi kommer att gå vidare steg för steg med de övriga. Att säga att vi skulle ha infört pensionärsskatten är alltså helt befängt. Vi har varit tydliga med att vi kommer att avskaffa den. Vi kan inte göra det över en natt, men det ska ske stegvis.

Min fråga är alltså: Var ligger sveket? Det ligger väl i så fall hos den borgerliga regeringen, som införde den här skatten.

Herr talman! Vi har nu hört Moderaterna och Fredrik Schulte säga att det egentligen är så att Socialdemokraterna och Moderaterna och kanske också de andra partierna som sitter i den här kammaren är överens om att vi alla ska ha världens främsta välfärd i vårt land.

Vi är nog en del som tillåter oss att tvivla. Skulle man inte göra det kan man ändå i förlängningen ställa frågan: Är det en välfärd där var och en bidrar efter förmåga och även får efter behov som Fredrik Schulte förespråkar? Det får vi inte svar på i den här debatten, men vi kanske kan få det någon annan gång.

Vad Fredrik Schulte måste svara på för oss andra som sitter i kammaren och lyssnar på debatten är vad det innebär när han säger att vi ska ha smarta skatter som, trots att vi med Moderaternas budgetalternativ sänker skatten med 25 miljarder, gör att intäkterna till statens kassakista kommer att öka så till den grad att nedskärningarna som jag påstår blir konsekvensen av Fredrik Schultes politik inte kommer att ske utan att vi snarare kommer att kunna satsa på nya reformer i vår välfärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det där håller ju inte riktigt. Vi som sitter i kammaren, vi som sitter i riksdagens finansutskott och även Fredrik Schulte vet ju att det finns någonting som heter multiplikatoreffekter, det vill säga vad man får tillbaka av varje satsad krona. De bästa multiplikatoreffekterna får vi av att satsa på offentlig välfärd, konsumtion och investeringar. De sämsta, när vi får minst pengar och minst tillväxt tillbaka, får vi av skattesänkningar.

Herr talman! Regeringen har inte för avsikt att återinföra någon fastighetsskatt. Däremot var jag lite nyfiken på Fredrik Schultes resonemang när han hade fastnat i OECD:s skattelista och anförde den som argument för hur man borde utforma skattepolitiken. Jag undrade hur han själv resonerade om logiken i att både förfäkta OECD:s skattelista och företräda ett parti som avskaffade fastighetsskatten. Men regeringen har ingen plan på att återinföra fastighetsskatten.

Däremot är det viktigt för regeringen att vi har ett bra skatteuttag, att vi tar ut skatter på ett väl avvägt och förnuftigt sätt. Det handlar om att ta ut skatter på ett sådant sätt att vi klarar av att finansiera världens bästa välfärd, och det handlar om att använda breda skattebaser. Det handlar om att använda skatterna på ett sådant sätt att vi kan styra mot en mer miljömässigt hållbar utveckling men också om att ta ut skatter på ett fördelningspolitiskt rimligt och bra sätt. Skatterna ska också vara förenliga med de EU-regler vi har och som sätter en del begränsningar.

Det är genom de restriktionerna som regeringen har bedrivit sin skattepolitik. Vi har ökat skatteuttaget för att klara av att genomföra viktiga satsningar för att alla barn ska få möjlighet att få det stöd som de behöver i skolan, för att våra äldre ska få en trygg ålderdom, för att vi ska säkra sjukvården och mycket annat.

Här blir man naturligtvis väldigt orolig över Moderaternas skattepolitik. De genomförde ju under den förra mandatperioden stora skattesänkningar - mest för dem som tjänar mest. De gjorde detta på lånade pengar och skickade notan till framtida generationer.

Det är precis den här politiken, som vi har prövat och som ledde till stora underskott och till stora revor i välfärden, som Moderaterna vill fortsätta med genom att de i riksdagen fortsätter föreslå stora skattesänkningar som kommer att leda till stora nedskärningar i vår gemensamma välfärd. Det är en politik som inte bygger framtidstro i Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Fredrik Schulte har frågat mig vilka reformer som regeringen fått igenom i riksdagen som har bidragit till att Sverige "går som tåget".

Jag vill påpeka för Fredrik Schulte att utvecklingen av svensk ekonomi inte är samma sak som läget i de offentliga finanserna. När jag presenterade Finansdepartementets prognoser för svensk ekonomi i december visade dessa att svensk tillväxt är väldigt stark. Det jag sa vid det tillfället var dock inte att Sverige "går som tåget", som Fredrik Schulte påstår, utan att svensk ekonomi går lika bra som en nyproducerad Tesla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Offentliga finanser å andra sidan handlar om den offentliga sektorns inkomster och utgifter. När jag tillträdde som finansminister tog jag över stora underskott i de offentliga finanserna, vilket jag refererade till som att det var tomt i ladorna.

Ordning och reda i de offentliga finanserna är en förutsättning för långsiktigt hög sysselsättning och hållbar tillväxt. Sedan regeringen tillträdde har finanspolitiken lagts om i en mer ansvarsfull riktning. På bara ett år har vi kraftigt minskat underskottet i de offentliga finanserna som vi ärvde av den förra regeringen.

Svensk ekonomi utvecklas starkt. Bnp ökade med över 4 procent 2015, och bnp per capita ökade snabbare än normalt. Tillväxten bedöms vara stark även i år samtidigt som sysselsättningsgraden ökar och arbetslösheten minskar.

En förklaring till detta är att regeringen genomför omfattande satsningar för att stärka tillväxten och pressa tillbaka arbetslösheten. Regeringens satsningar på bland annat en aktiv arbetsmarknadspolitik, infrastruktur, utbildning, välfärden, klimatomställning och en aktiv näringspolitik stärker tillväxten och ökar sysselsättningen. Dessa satsningar i kombination med en ansvarsfull inriktning på finanspolitiken bidrar även till att hushåll och företag blir mer optimistiska om framtiden, vilket förstärker de positiva tillväxteffekterna av regeringens satsningar.

Regeringens reformer har framför allt finansierats med skattehöjningar som endast har marginella effekter på tillväxten. Sammantaget bedöms regeringens reformer och deras finansiering bidra till att bnp-tillväxten och sysselsättningen blir något högre samtidigt som arbetslösheten blir lägre.

Herr talman! Ja, Sverige är i eller på väg in i en högkonjunktur, och det är väldigt positivt. Det är positivt för vårt lands ekonomi, och det borde vara bra för statsfinanserna. Det är bra för svenska folket, som i större utsträckning får jobb, lönehöjningar och så vidare.

Jag som moderat tycker att det är ett positivt styrkebesked för den politik som Alliansen förde under nio år. Vi satt i regeringsställning under bara åtta år, men vi hade nio år med alliansbudgetar. När Magdalena Andersson skulle försöka få igenom sin första budget 2015 misslyckades hon nämligen då riksdagen röstade för Alliansens budget. Vi har alltså haft nio år med alliansbudgetar.

Förändringen av politiken började komma först i augusti, för ungefär ett halvår sedan, när finansministern slutligen fick igenom sin a-kassehöjning och en skattehöjning av arbetsgivaravgifterna för unga.

Mot den bakgrunden är det något märkligt att finansministern hyllar svensk ekonomi och försöker skapa en bild av att det går bra Sverige samtidigt som hon menar att den politik Alliansen bedrev tidigare var katastrofal. Det är mycket tydligt att hennes egen politik har börjat gälla i praktiken först sedan januari. De första förslagen som finansministern fick igenom var som sagt bara a-kassehöjningen och en liten skattehöjning i höstas. Hon är dessutom själv öppen med att de förslagen inte skapar jobb och tillväxt utan är till för andra värden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då kommer vi tillbaka till vad det är som gör att det går bra för Sverige. Jo, det är tack vare den politik som Alliansen har bedrivit under nio års tid. Den handlar om att det ska bli mer lönsamt för vanligt folk att arbeta, så att de inte fastnar i bidragssystemen. Det har gett tydliga resultat. När Alliansen kom till makten i den historiska högkonjunkturen 2006 var det 1 miljon människor som levde i utanförskap. Nu är det 800 000 människor som lever i utanförskap.

Det regeringen kan göra nu är att rida på den goda utvecklingen. De kan också gömma sig bakom den goda utvecklingen och slippa behöva ta ansvar för den politik som de själva för och de många problem som de nu bygger in i svensk ekonomi. Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet är överens om att antalet jobb kommer att minska med 30 000-40 000 arbetstillfällen med den politik som regeringen lägger fram.

Finansministern bygger framför allt in ett enormt problem när hon för underskottspolitik i högkonjunktur. Hon sparar alltså inte i goda tider utan slösar bara. Om man bara slösar kommer man till slut till en punkt då man måste välja om man ska parera nästa lågkonjunktur med satsningar eller inte, och i sådana fall får man göra det till priset av att höja statsskulden. Det är den stora baksmälla som kommer att drabba svensk ekonomi om tre fyra år, när lågkonjunkturen kommer tillbaka till följd av att regeringen för underskottspolitik i högkonjunktur.

Det här försöker finansministern dölja genom att säga att hon halverade budgetunderskottet. För säkert hundrade gången i den här talarstolen vill jag påpeka att budgetunderskottet halverades med Alliansens nionde statsbudget. Det Magdalena Andersson och Socialdemokraterna har gjort är att öka underskotten i förhållande till budgeten för 2015. Det är därför Sverige kommer att vakna upp med en baksmälla när nästa lågkonjunktur kommer.

Herr talman! Fredrik Schulte säger att jag försöker skapa en bild av att svensk ekonomi går bra. Jag tror att de flesta tycker att en tillväxt på 4 procent betyder att svensk ekonomi går bra. Jag vill gärna höra om Fredrik Schulte har någon annan syn på detta. Jag vill också påpeka att statsskulden enligt prognoser kommer att minska under mandatperioden.

Fredrik Schulte säger att det enda vi fick igenom under 2015 var en akassehöjning. Jag tänker läsa lite ur reformlistan i förra årets vårändringsbudget: konkurrenskraftig näringspolitik, järnvägsunderhåll, högre utbildning, vuxenutbildning, folkhögskola, utbildningskontrakt, extratjänster, tillskott till Arbetsförmedlingen, modernt arbetsliv, tidiga insatser i skolan, attraktivt läraryrke, alla skolor ska vara bra skolor, klimatinvesteringar och biologisk mångfald. Jag kan fortsätta med mycket mer.

Den vårändringsbudget som vi lade fram förra våren var mycket omfattande och innebar många viktiga reformer. Det är också viktigt att påpeka att den alliansmotion som lades fram i riksdagen förra hösten byggde på de ramar som vi hade satt för budgetarbetet. De innebar en omläggning från alliansregeringens politik, med ständigt ökande underskott. Ramarna innebar i stället halverade underskott.

Fredrik Schulte är oroad över de ökade kostnaderna vi har för migration och som kommer att påverka statsfinanserna under de kommande åren. Han har fått frågan tidigare under eftermiddagen om hur Moderaterna menar att vi bör ackommodera de ökade migrationskostnaderna med ungefär 30 miljarder, som kostnaderna är i år till följd av den höga asylinvandringen förra året. Anser Moderaterna att man ska höja skatten för att täcka de kostnaderna, eller ska man genomföra besparingar för innevarande år på 30 miljarder kronor?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det blir tramsigt när finansministern försöker göra en poäng av att vi inte skulle vara överens om att tillväxten ligger på 4 procent. Jag ställde den här interpellationen mot bakgrund av att det går bra för svensk ekonomi. Jag tycker att det är positivt, och jag ser det som ett styrkebesked för den allianspolitik som vi har fört under de senaste nio åren.

Om man verkligen lyssnade på den lilla listan som Magdalena Andersson rabblade upp i talarstolen kunde man höra att hon nämnde bland annat utbildningskontrakt. Hur många ungdomar har tagit del av utbildningskontraktet till dags dato? Det är inte ens tusen. Hur många traineejobbare har det blivit? Jag tror att den senaste siffran jag såg var 200. Det var lite pinsamt när reformen firade ett halvår - eller vad det nu var - och det var en traineejobbare som var med och firade.

Tror finansministern på fullaste allvar att Sverige har en tillväxt på 4 procent för att finansministern inrättade 200 traineejobb och för att det är ungefär lika många som tar del av utbildningskontraktet? Det är inte seriöst.

Det är tydligt att regeringen i dag kan rida på en framgångssaga för svensk ekonomi som har pågått under ganska många år nu. Under Alliansens tid vid makten har Sverige, tillsammans med Tyskland, haft västvärldens kanske sammantaget starkaste ekonomiska utveckling.

Nu lägger finansministern fram en tydlig politisk agenda som vi kommer att få se de värsta konsekvenserna av om tre fyra år. Då kommer nästa lågkonjunktur att komma och finansministern kommer att ha slösat bort alla pengar. Vi kommer alltså inte att ha pengar för att parera nästa lågkonjunktur, eftersom finansministern inte har klarat av att hålla i de offentliga finanserna.

Om man bara slösar, spenderar i goda tider och spenderar i dåliga tider, kommer man förr eller senare att drabbas av ett stort budgetunderskott. Det är den baksmällan som finansministern planterar in i svensk ekonomi genom att inte ta ansvar för offentliga finanser i goda tider. Det kommer vi att få se de verkliga konsekvenserna av om tre till fyra år. Då kommer också effekten av att vi kommer att få en strukturellt försämrad sysselsättning med nästan en halv procent per år efter 2018, enligt Finansdepartementets egna prognoser.

Ovanpå det har vi faktumet att Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet är överens om att regeringens politik kommer att leda till färre jobb, i häradet 30 000.

Det här är den svenska politiska debatten i ett nötskal. Det har gått bra för Sverige. Finansministern kan rida på den utvecklingen, gömma sig bakom den utvecklingen och försöka dölja de många problem som hon bygger in för framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är möjligt att finansministern räknar kallt med att hon kommer att förlora valet. Siffrorna ser inte särskilt bra ut. Än så länge har den här regeringen inte levererat eller skapat särskilt stort förtroende hos svenska folket. Man kanske räknar med att baksmällan ska drabba nästa regering. Det kan mycket väl vara på det sättet. Men det är i sådana fall det yttersta tecknet på bristande känsla för ansvar för vårt land.

Herr talman! Fredrik Schulte varnar för att man slösar i dåliga tider och sedan slösar i goda tider, för då får man baksmälla. Det är en väldigt bra sammanfattning av åtta år med alliansregeringen. Det var precis det man gjorde. Det är en självlärd läxa från Fredrik Schulte.

Det som hände under alliansåren var nämligen att man sänkte skatten när det var dåliga tider. Det kan vara väl motiverat att försämra det offentliga saldot i det läget, men man fortsatte sedan att sänka skatten på lånade pengar i goda tider. Det är inte ett förnuftigt sätt att föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Det var därför vi var tvungna att lägga om politiken efter alliansregeringen och föra den i en mer ansvarsfull riktning. Det är också därför som vi står med bättre statsfinanser i dag.

Det är för att man ska kunna möta oförutsedda utgifter som det är viktigt att föra en stram och ansvarsfull ekonomisk politik. Det är precis den typen av oförutsedda utgifter som nu har kommit i och med att överraskande många människor sökte asyl i Sverige förra hösten. Det är just för att kunna möta och ackommodera den typen av tillfälliga utgifter som man vill ha ordentliga marginaler i de offentliga finanserna, precis det som vi har skapat oss.

Här återstår frågan till Fredrik Schulte: Menar Moderaterna att vi i år bör höja skatten eller sänka utgifterna med 30 miljarder för att ackommodera den här tillfälliga utgiftsökningen? Eller bör vi använda möjligheten att gå lite långsammare tillbaka till balans och överskott i de offentliga finanserna?

Herr talman! När Anders Borg klev ned som finansminister hade Sverige Europas i särklass starkaste offentliga finanser. Magdalena Andersson försöker ge bilden av att det var stora underskott. Det hon inte berättar är att vi var helt överens om de underskotten. Hon försöker göra en retorisk poäng av att Alliansen bara sänkte skatten. Men det hon själv hade velat göra, om hon hade varit finansminister vid samma tid, var att höja bidragen, det som hon nu gör. Det är alltid hjärtat i socialdemokratisk politik: att höja bidragen.

Hon försöker också ge bilden av att hon skulle ha halverat budgetunderskottet. Jag har säkert sagt detta 101 gånger i den här talarstolen: Magdalena Andersson fick inte igenom sin första budget i riksdagen, utan det var Alliansens budget som halverade budgetunderskottet. Det vi nu ser är att Magdalena Andersson ökar budgetunderskottet.

Om man lever över sina tillgångar i goda tider - det är nu goda ekonomiska tider - innebär det att vi inte har utrymme att satsa och stimulera ekonomin i dåliga tider. Det i sin tur innebär att om vi inte ska drabbas av drakoniska nedskärningar i välfärden när nästa lågkonjunktur kommer så kommer vi att behöva höja statsskulden, alltså skicka notan till ungdomarna, till dem som ska leva i Sverige i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är en djupt ansvarslös politik som kommer att drabba Sveriges ekonomi och kanske framför allt Sveriges ungdomar på ett väldigt negativt sätt.

Det är inte den inriktning som Moderaterna vill se. Om finansministern läser Moderaternas budget kan hon se att vi där föreslår en rad åtstramningar och besparingar. Vi kommer också att återkomma med det i nästa budget.

Herr talman! Fredrik Schulte är fortfarande svaret skyldig när det gäller hur Moderaterna egentligen menar att man ska ta hand om den ökade kostnaden för de asylsökande. De säger att underskotten ökar och är väldigt kritiska till det men har inte svar på vilka skatter de ska höja eller var någonstans de ska skära. Men en sak är tydlig. Med en moderat politik blir det kraftfulla nedskärningar, eftersom man vill genomföra stora skattesänkningar. Eller så blir det som det var när Moderaterna sist satt i regeringsställning: mycket stora underskott i de offentliga finanserna.

Här har regeringen en tydlig reformagenda. Vi menar att vi behöver se till att vi klarar välfärden på ett bra sätt. På så sätt har vi ökat möjligheterna för skolorna att anställa lärare. Vi har ökat möjligheterna att ge lärare en bra ersättning, så att de vill stanna kvar och vara lärare. Vi har satsat ytterligare på att stärka förskolorna både på vanliga tider och på obekväm arbetstid, för människor som jobbar då. Vi har genomfört viktiga insatser för att ungdomar ska få möjlighet att arbeta, studera och ha praktik i stället för att gå långtidsarbetslösa månad ut och månad in. Vi har genomfört en förstärkning av äldreomsorgen, sänkt pensionärsskatten och på en rad olika sätt förstärkt den svenska välfärden.

Det är en viktig del av Sverige att ha en väl fungerande välfärd. Det är en central del. Det är den svenska modellen, som vi alla är så stolta över.

Det här kallar Fredrik Schulte lite slarvigt för bidrag. Ja, jag är stolt över att vi har kunnat höja bidragen för ensamstående föräldrar så att barnen som växer upp i de familjerna får bättre ekonomiska förutsättningar. Jag är stolt över att vi har infört ett glasögonbidrag, så att alla barn får möjlighet att se vad som skrivs på tavlan oavsett vilken inkomst deras föräldrar har. Jag är stolt över att vi har tagit bort kostnaderna för läkemedel för barn, så att alla barn får möjlighet att få de mediciner de behöver oavsett vilken inkomst deras föräldrar har.

Jag vet att Fredrik Schulte föraktfullt kallar detta för bidragshöjningar. Jag är väldigt stolt över den politiken.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Carl-Oskar Bohlin har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att Transportstyrelsen ska erbjuda juridiska personer samma betalningslösningar som fysiska personer vid trafikering av bron över exempelvis Motalaviken.

Det framgår av de räkneexempel Carl-Oskar Bohlin ger att han inte är helt rätt informerad om hur Transportstyrelsen hanterar avisering av infrastrukturavgifter eller broavgifter. Jag vill därför inleda med en beskrivning av hur det fungerar i dag.

Från och med den 1 februari 2015 tas broavgift ut för passage på bron över Motalaviken och för passage på bron över Sundsvallsfjärden. Broavgiften tas ut för att finansiera bygget av den aktuella bron. I slutet av varje månad skickar Transportstyrelsen en inbetalningsavi till fordonsägaren, där det sammanlagda debiterade beloppet för föregående kalendermånad framgår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Transportstyrelsen erbjuder en så kallad samlingsavisering för företag och organisationer som har flera fordon och vill få en samlad betalningsavi för dessa. Om infrastrukturavgiften inte betalas i tid tas en förseningsavgift ut. Förseningsavgiften är 300 kronor och tas ut högst en gång per bil och kalendermånad.

Fordonsägare kan, på samma sätt som för trängselskatt, beställa e-avi för infrastrukturavgift. Det förutsätter dock att fordonsägarens personnummer eller organisationsnummer överensstämmer med bankkundens och att den aktuella banken erbjuder e-faktura. Det är i dag endast fyra banker som erbjuder e-faktura för företag.

När det gäller trängselskatt är det möjligt att även betala den via autogiro, och företag kan betala via så kallad EDI. EDI är en teknik som gör det möjligt för Transportstyrelsen att skicka avier elektroniskt till företag.

Det är redan i dag möjligt för privatpersoner att betala infrastrukturavgift med autogiro. Transportstyrelsen kommer på sikt att möjliggöra att företag kan betala sin infrastrukturavgift via EDI.

Jag kan konstatera att Transportstyrelsen redan i dag erbjuder aviseringslösningar som underlättar för företag att betala sin broavgift och att man planerar för att framöver erbjuda sådan elektronisk avisering som i dag finns för trängselskatt. Det finns således inga behov av att vidta några ytterligare åtgärder.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka infrastrukturministern för svaret.

Den bild som infrastrukturministern ger, att det inte skulle finnas något problem att åtgärda, delas inte riktigt av dem som de facto upplever att det finns ett problem.

Det är säkert som infrastrukturministern säger, att det bara aviseras en gång per månad och att fakturor då skickas ut i klump. Det kan mycket väl stämma. Men i slutet av interpellationssvaret vidgår infrastrukturministern just det som är problemet, det vill säga att som privatperson kan man få autogirering men som företagare går det inte.

Jag tycker att detta sätter fingret på en principiell fråga: Hur beter sig staten, det allmänna, som borgenär? När det gäller avgiften på 5 kronor kan man diskutera rimligheten i att en ha en sådan, men detta är inte en debatt om broavgifter. En avgift på 5 kronor belastas med en förseningsavgift på 300 kronor för den som inte betalar avgiften inom stipulerad tid.

Det är också ett problem att man till exempel erbjuder olika typer av betalningslösningar för företagare. Du kan till exempel få din trängselskatt hanterad via autogiro men inte avgifterna när du passerar över en bro - två system som borde vara identiska att hantera. Däri finns problemet. Transportstyrelsen meddelar berörda företagare att de inte kan göra något åt problemet. De har uppenbarligen inte informationen att man kommer att införa det senare. Det vore därför trevligt om infrastrukturministern i dag kunde berätta när juridiska och fysiska personer kommer att jämställas i detta avseende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag ser verkligheten nämligen ut så här: Den som passerar en plats där det finns trängselavgift och sedan passerar över en bro och har trängselavgiften på autogiro får hem ett brev med makulerade fakturor som redan har belastat kontot. Mitt i högen av makulerade fakturor kan det smyga sig in en faktura med ett förfallodatum avseende en bropassageavgift.

Det är fullt förståeligt att man enkelt missar detta eftersom man måste hantera två parallella system. Då belastas man med förseningsavgifter som är flera tiotusentals procent högre än det ursprungliga beloppet. Är detta rimligt? Statuerar det ett gott exempel för hur staten ska bete sig som borgenär? När tänker Transportstyrelsen se till att fysiska och juridiska personer jämställs?

Detta är frågeställningar som jag hoppas att infrastrukturministern kan besvara när debatten återupptas.

(forts.)

Herr talman! Det har hunnit gå ett par timmar sedan vi avbröt denna debatt. Jag hoppas att både vi och de som eventuellt lyssnar minns den inledande diskussionen.

I den interpellation som har ställts fanns ett antal exempel på hur företag i dag drabbas, och man skulle kunna få exempelvis 3 000 kronor i förseningsavgift om man har passerat bron tio gånger.

Jag försökte i mitt interpellationssvar peka på att förseningsavgiften är maximalt 300 kronor per månad. Det är inte heller så, som det stod i interpellationen, att man får en faktura för varje passage utan att man får en samlingsfaktura. Som företag kan man samla samtliga sina fordon och få en faktura. När det gäller flera av de exempel som angavs i interpellationen är det inte så som det hanteras.

Som jag också svarade finns det redan i dag möjlighet att som företag få en elektronisk faktura, under förutsättning att man är ansluten till en bank som erbjuder den tjänsten. I dag är det endast fyra banker i Sverige som gör det.

Det är naturligtvis oerhört viktigt att Transportstyrelsen och andra myndigheter agerar på ett sätt som gör det så enkelt som möjligt för både företag och enskilda att göra rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt kan jag konstatera att en del av de frågor som lyfts fram här i talarstolen och som handlar om huruvida det är rimligt att ha en avgift på 5 kronor, om det är någon mening att ta ut en sådan avgift och om 300 kronor är en rimlig sanktionsavgift för försening kanske hade varit mer rimliga att ställa när dessa beslut fattades. Det skedde under den förra mandatperioden när den dåvarande regeringen bestämde att båda dessa brobyggen skulle finansieras med broavgifter. Då fastställdes också avgiftens storlek och sanktionsavgiftens storlek.

Man kan naturligtvis ha synpunkter på det, och man kan tycka att denna regering borde ha gjort någonting annorlunda med det. Men det var den dåvarande regeringen som fattade beslut om det som är gällande i dag och som interpellationen faktiskt handlar om. Det kan vara värt att nämna, eftersom det annars kanske är svårt för den som eventuellt lyssnar på interpellationsdebatten att förstå att det är så det förhåller sig.

Herr talman! Det kan säkert vara på det viset att fakturorna skickas ut månadsvis. De vittnesmål som jag har tagit del av gör gällande att det kommer flera separata 5-kronorsfakturor på en kortare tid än en månad. Det är möjligt att dessa uppgifter inte stämmer.

Hur som helst vidgår infrastrukturministern det som är det verkliga problemet, nämligen att Transportstyrelsen tillämpar två parallella system för fysiska personer och för juridiska personer. Dessutom gör man skillnad på olika typer av avgifter. Man möjliggör autogirering för trängselskatt för både privatpersoner och företag, men man möjliggör inte autogirering när det handlar om att passera en bro som kostar 5 kronor att passera, vilket gör att den enskilde företagaren har att hantera autogireringen men också fysiska pappersfakturor om 5 kronor som kommer.

Det blir ännu mer komplicerat när Transportstyrelsen dessutom inte skickar ut fakturan separat utan skickar den i makulatur rörande trängselavgifter och stoppar in den någonstans i mitten. Det gör att hanteringen blir rätt krånglig och att det blir enkelt att missa. I detta identifierar infrastrukturministern alltså inte något problem.

Jag menar att det absolut är ett problem när en myndighet meddelar företagare i Sverige att man tyvärr har två olika system för fysiska och juridiska personer och att man inte avser att göra någonting åt det. Den information som infrastrukturministern lämnar här i dag om att detta kommer att införas på sikt är inte den information som myndigheten ger till de människor som är berörda av detta problem.

Då vore det intressant med ett klargörande här från talarstolen. När kommer fysiska personer och juridiska personer att likställas i behandlingen av Transportstyrelsen när det kommer till broavgifter?

Herr talman! När det gäller på vilket sätt Transportstyrelsen eller det företag som utför denna tjänst åt Transportstyrelsen väljer att paketera sina fakturor kan jag faktiskt inte svara på det. Men jag förutsätter att det enklaste sättet är att kontakta Transportstyrelsen och uppmärksamma dem på att det kan vara svårt att skilja på de olika typerna av fakturor. Jag har, uppriktigt sagt, lite svårt att se att det skulle vara en fråga som ska upp på ministernivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Däremot vidhåller jag att det är viktigt att våra myndigheter agerar på ett sätt som underlättar för både företag och enskilda att göra rätt och att de har en positiv inställning till förenklingar och hela tiden arbetar med att förstärka sin roll som servicegivare. Jag vet att det pågår ett sådant arbete i Transportstyrelsen.

Det är redan så att man kan få, som jag sa, en elektronisk faktura också som företag under förutsättning att man är ansluten till en bank som erbjuder denna tjänst. När det gäller att betala via EDI planerar Transportstyrelsen att införa denna möjlighet även för företag.

Såvitt jag förstår är autogirering någonting som används i mycket liten utsträckning. Därför är det förmodligen så att Transportstyrelsen inte kommer att erbjuda just denna möjlighet, eftersom det är en tjänst som efterfrågas i liten grad. Däremot kommer möjligheten att betala via EDI att införas även för företag. Jag har inte någon uppgift om när i tid som detta kommer att inträffa. Men det pågår ett sådant arbete inom myndigheten. Det hoppas jag att den som ställer frågor till myndigheten också får som svar, så att man lämnar samma besked oavsett vem som ställer frågan. Det är naturligtvis viktigt att informationen i detta hänseende blir rätt.

När det gäller på vilket sätt man paketerar sina försändelser skulle jag snarare säga att det rimligen borde räcka att ta kontakt med myndigheten och påtala detta. Men jag har ingen kunskap om hur det går till, och jag tycker att det inte riktigt är en fråga som vare sig riksdag eller regering ska lägga så mycket kraft och energi på. Vi ska naturligtvis se till att myndigheterna får ett uppdrag och att de hela tiden arbetar med att förbättra sin service och underlätta så mycket som möjligt för att människor ska göra rätt.

När det gäller systemets utformning i grunden är det alltså ett beslut som den tidigare regeringen fattade.

Herr talman! Att här i talarstolen försöka göra detta till en fråga om hur man paketerar fakturor är att aktivt missförstå hela denna frågeställning och att på något sätt försöka kasta ett slags löjets skimmer över att det finns företagare som upplever det som ett problem att de inte kan få samma hantering av avgifter som privatpersoner kan få.

Dessa företagares kontakter med Transportstyrelsen ger vid handen att myndigheten så att säga inte fullföljer sitt serviceuppdrag och inte kan svara på varför de inte kan erbjuda samma betalningslösningar till företagare som man kan få som privatperson eller samma betalningslösningar som man kan få när man passerar kontrollstationerna för till exempel trängselavgift. Detta skapar en onödig hantering.

Sedan är det naturligtvis så att vi inte kan stå här och diskutera hur man ska paketera fakturor. Jag lyfte upp det för att exemplifiera att en statlig myndighet agerar på ett sätt jag tycker kan ifrågasättas när det kommer till att vara en god borgenär. Man skickar alltså ut fakturor på väldigt små avgifter - i det här fallet 5 kronor - i det som annars är en makulatur och påför därefter sanktioneringsavgifter om 300 kronor.

Jag tycker inte att det rimmar väl med det serviceuppdrag Transportstyrelsen har, och det var därför min förhoppning att få ett förtydligande från infrastrukturministern av när fysiska och juridiska personer kommer att likställas i det här avseendet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag hoppas att vi med den här interpellationsdebatten och även med svaret på interpellationen har rett ut en del frågor som uppenbarligen inte var helt utredda när interpellationen ställdes, till exempel att man inte får en faktura för varje passage och att man kan få en samlingsfaktura för företagets samtliga fordon. Den väldigt omfattande hantering som interpellationen egentligen byggde på ser alltså enligt Transportstyrelsen inte ut så.

Man planerar också inom Transportstyrelsen för att kunna erbjuda även företag möjlighet att faktureras via EDI. Jag hoppas att det kommer att ske skyndsamt. Jag håller fullständigt med om att våra myndigheter har en viktig roll i att vara goda servicelämnare och underlätta för företag och enskilda att göra rätt. Jag ser också att det pågår ett omfattande sådant arbete, inte minst inom Transportstyrelsen där vi ser att det ger goda resultat. Jag hoppas att vi i närtid kommer att se ett gott resultat även på det här området.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Lars Hjälmered har frågat mig om jag anser att det är möjligt att göra investeringar i bussystem som en del av eventuella uppgörelser inom ramen för Sverigeförhandlingen och om jag anser att busssystem är en bra lösning för en modern kollektivtrafik i Göteborg.

Låt mig vara tydlig med att det i direktiven till Sverigeförhandlingen inte finns några begränsningar i fråga om förhandlingspersonens uppdrag med koppling till åtgärder i storstäderna till att bara gälla spårbunden trafik. Såvitt jag känner till har förhandlingarna precis inletts, och jag utgår från att de objekt som förhandlingspersonen i det här skedet föreslagit för Göteborgs stad utgör just förhandlingsförslag som tillsammans med lokala och regionala aktörer kan diskuteras och eventuellt omprövas fram till dess att överenskommelser har träffats, vilket enligt direktiven ska ske senast den 31 december 2017.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Göteborg och västra Sverige är en växande region. Den är mycket av ett industriellt och logistiskt nav i Sverige, och för att staden och regionen ska kunna fortsätta att utvecklas behövs kraftiga investeringar i infrastruktur. Det har historiskt skett med till exempel Götatunneln, och det pågår nu i ett västsvenskt paket. Det sker också förhandlingar inom ramen för Sverigeförhandlingen om vad som skulle kunna komma framåt.

Jag är mån om att vi ska kunna utveckla Göteborg på ett bra sätt. Det finns ju behov i andra delar av landet också, och om vi pratar trafiklösningar tror jag att det behövs såväl spårbunden trafik som olika typer av busslösningar - för att ha det sagt i den här debatten. Men det kan också vara värt att blicka lite på den här typen av moderna, högeffektiva bussystem. Det handlar om det man ibland kallar BRT, bus rapid transit. Det är egentligen vad Göteborgs-Posten i lördagens tidning på ett, tycker jag, träffande sätt kallade "Tänk spårvagn, kör buss" eller "Tänk tunnelbana, kör buss".

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man har kunnat visa att det går att få kostnadseffektiva lösningar med hög kapacitet och lägre investeringskostnader än vad som skulle vara fallet med till exempel spårvagn. Driftskostnaderna är rimliga, och miljöprestandan är väldigt bra om bussarna körs på ren eldrift. Jag tycker därför att det finns starka skäl att överväga att ha med detta i framtida lösningar för bland annat Göteborg. Det gäller andra delar av Sverige också.

Dessutom har vi AB Volvo i min och ministerns hemstad. De säljer ju i första hand lastbilar och bussar, och jag tycker att detta är en möjlighet för ett sådant företag att på sin egen hemmamarknad - i sin egen hemstad - investera och visa att den typen av lösningar de har för moderna busssystem kan användas. De kan användas som ett föredöme för att sedan säljas till andra städer i andra delar av världen.

Låt mig komma in på detta med Sverigeförhandlingen, för jag har ställt frågan till ministern på förekommen anledning. Det finns nämligen ett dokument från Sverigeförhandlingen som man kallar ett urval av storstadsobjekt man har kommit fram med. I dokumentet, som är daterat den 8 februari, säger man att närmare hälften av de förslag som har kommit in från olika regioner runt om i landet har varit åtgärder för statlig infrastruktur, såsom dubbelspår, nya stationer och åtgärder för BRT - alltså dessa busslösningar. De hänvisas till ordinarie finansieringsprocess i en nationell plan och länsplan.

Frågar man olika aktörer i detta, till exempel industrins företrädare som tillverkar busslösningar, upplever de att det ges olika besked från regeringens företrädare och från förhandlarna. Likadant är det om man frågar lokala politiska kollegor i Göteborg. Därför, herr talman, tycker jag att det är på sin plats att ställa de här frågorna. Vad är regeringens uppfattning? Ska det vara möjligt att investera i busslösningar som en del i Sverigeförhandlingen, och anser regeringen att den här typen av moderna och högeffektiva busslösningar är bra för en stad som Göteborg?

Jag kan av svaret konstatera att ministern inte har svarat på den andra frågan, herr talman, det vill säga om det är en bra lösning eller inte. På frågan huruvida det ska vara en del av Sverigeförhandlingen konstaterar ministern med rätta att det inte finns någonting i direktiven som hindrar busslösningarna. Men om vi samtidigt ser att förhandlarna säger "Spårbunden trafik!", lämnar bud till kommuner som handlar om spårbunden trafik och själva säger att de inte har mandat att förhandla om moderna bussystem i Göteborg har vi ett problem.

Därför blir min följdfråga, herr talman: Anser statsrådet att det behövs någon typ av förtydligande, till exempel i den här debatten eller i form av ett förtydligande direktiv till Sverigeförhandlingen, för att man i vår hemstad ska kunna ha moderna busslösningar i framtiden - om man finner det mest lämpligt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vilka system för kollektivtrafik som är bäst lämpade i Göteborg tror jag att Göteborgs politiker och planerare har bäst förutsättningar att svara på. Regeringen har principiellt ingenting emot bussystem, i synnerhet inte effektiva bussystem med hög kapacitet, men jag ser ingen anledning till att jag som minister ska gå in och föreskriva vilken lösning en viss kommun ska förorda i en diskussion.

Jag tror inte att det behövs något förtydligande i form av ett särskilt uppdrag, för det finns inga begränsningar för Sverigeförhandlingen av den typ som antyds i interpellationen. Det är i så fall en begränsning man själv har tagit på sig. Jag har inte heller hört att det har uttryckts på det sättet som nu görs i talarstolen, det vill säga att man inte uppfattar att man har ett mandat att förhandla om något annat än spårbunden trafik.

Vad man i en förhandling kommer fram till beror naturligtvis på vad de parter som ingår i förhandlingen, var för sig men även gemensamt, har för ingångsvärden i förhandlingen. Det vi har sett nu är ju vad Sverigeförhandlingen som ett första förhandlingsbud har lämnat till kommunerna. Vad kommunerna svarar på det och hur man så småningom resonerar sig fram till en gemensam hållning återstår att se. Sverigeförhandlingen är ju en statlig utredning i botten, och det innebär att utredaren har ett mandat att utifrån det direktiv man har fått helt enkelt genomföra förhandlingen på det sätt utredningen anser befogat eller lämpligt.

Jag kommer alltså i det här skedet inte att gå in och detaljstyra vilken typ av erbjudanden eller förhandlingsbud som ska ges. Däremot kan jag tala om att det varken uttryckt i direktiven eller på något annat sätt finns något motstånd mot effektiva bussystem från regeringens sida - vare sig i Göteborg eller några andra kommuner.

Herr talman! Låt mig börja med den typen av lösningar eftersom de är ganska spännande. Nu råkar jag vara civilingenjör, och Göteborg är min och Volvos hemstad. Möjligheterna är alldeles fantastiska, framför allt om man skulle ta buss 55, som är en ren elbuss i Göteborg, ett steg vidare till de högeffektiva bussystemen. Det är en otrolig affärsmöjlighet för Volvo och ytterst jobbmöjligheter. Det är en del i det hela.

Sedan är det mycket riktigt som statsrådet säger, att det är lokala önskemål i kombination med vad förhandlarna tycker som tillsammans ska hitta det mest kostnadseffektiva. Det kan vara bussar, spårvagnar eller helt andra lösningar.

Det som frågan utmynnar i är att man inte ska stänga dörren. Där är jag lite orolig. Ministern har rätt på en punkt. Läser man direktiven för Sverigeförhandlingen står det ingenting om några begränsningar, att det bara ska vara spårbunden trafik och inte moderna bussystem. Det är helt riktigt att det är på det sättet.

Men i praktiken börjar man nu stänga dörrar. De lokala partikollegorna till Anna Johansson i Göteborg har önskemål om att de moderna bussystemen skulle ingå i förhandlingarna och vara en del av framtida lösningar. Detta får prövas på egna meriter. De framtida visionerna fram till 2035 presenterades på ett väldigt fint sätt, tycker jag, i Göteborgs-Posten i lördags. Det kan vara lösningen för Göteborg, men det återstår att se. Det finns alltså ett önskemål om detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den typen av bud som har kommit från Sverigeförhandlingen till Göteborg och andra aktörer avser bara spårbunden trafik. Då blir det ett problem som landar i ministerns knä. Det finns ett direktiv som inte utesluter annan trafik. Förhandlarna tolkar uppenbarligen direktiven på ett sådant sätt att det bara ska vara spårbunden trafik och inte moderna bussystem. Då är min poäng att man måste få ett klargörande från regeringens sida, antingen ett tilläggsdirektiv eller något annat till utredarna om att det, om man önskar och finner det lämpligt, ska vara möjligt att investera i såväl spårvagnar som moderna bussystem i Göteborg och andra orter.

Här finns det en osäkerhet. Det räcker med att fråga de lokala politikerna i Göteborg. De upplever en osäkerhet när de får beskedet att förhandlarna inte har mandat att hantera annat än spårbunden trafik. Då spelar det ingen roll om ministern säger att förhandlarna enligt direktivet kan diskutera vad de vill, om det inte tolkas så i verkligheten.

Herr talman! Därför är jag tillbaka till frågan: Tycker ministern inte att det behövs någon typ av klargörande om att förhandlarna också ska kunna diskutera moderna busslösningar? Man borde tydliggöra detta för dem och andra aktörer som deltar i förhandlingarna. Volvo borde i konkurrens med andra kunna erbjuda den typen av moderna lösningar som behövs i Göteborg.

Herr talman! Det kan möjligen vara på sin plats att påminna om att Sverigeförhandlingen, inom ramen för sitt uppdrag som handlar om åtgärder i storstadsregionerna, ju inte är allt som kommer att ske inom utveckling av kollektivtrafiklösningar i våra stora städer. Huvudansvaret för kollektivtrafikförsörjning ligger på de regionala kollektivtrafiktrafikmyndigheterna, kommunerna och regionerna. Det innebär att Sverigeförhandlingen erbjuder även staten att vara med och spela en roll i de investeringar som behöver göras i effektiva kollektivtrafiklösningar. Där är direktivet tydligt, att investeringarna ska bidra till ökat bostadsbyggande.

Eftersom direktivet inte innehåller några begränsningar om vilken typ av kollektivtrafiklösningar som man får förhandla om finns det inte heller någon anledning att peka ut vilka lösningar som man får förhandla om. Mandatet är öppet, och jag förutsätter att alla parter som är involverade i förhandlingen driver dem på ett sådant sätt att man lyfter på de stenar som behöver lyftas på och förhandlar sig fram till en lösning som blir den bästa och mest kostnadseffektiva och som tillför störst nytta för de pengar som satsas.

I det sammanhanget kan jag nämna att detta bara är en del av de satsningar som behöver göras i infrastruktur och i kollektivtrafiklösningar i storstäderna. Tanken från Sverigeförhandlingen har varit att om staten är med och gör en insats i investeringar i spår, som i allmänhet är väldigt kostnadskrävande, frigör man också resurser för andra typer av lösningar som inte är riktigt lika investeringstunga.

Om detta sedan ska bli utfallet av förhandlingen får ju parterna i förhandlingen komma fram till. Eftersom det inte finns några begränsningar i uppdraget till förhandlingen finns det inte heller någon anledning att ändra i uppdraget för att tala om att det inte finns några begränsningar. Det gör det alltså inte, som sagt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är återigen riktigt att direktivet inte utesluter någonting. Men verkligheten säger att det tolkas på ett sådant sätt att det ska vara spårbunden trafik och att moderna bussystem inte tas upp vid den här typen av förhandlingar.

Förhandlarna lägger bud till kommunerna. I Göteborgs fall är det spårvagn och linbana, men inte BLT-system. Kommunala företrädare för olika partier säger att de tror på moderna bussystem för framtiden. Då finns det ett problem där jag tycker att regeringen bör tydliggöra detta.

Vi kan nog vara eniga om att det här skulle kunna vara en spännande lösning för Göteborg eller för andra städer. Då behövs det ett tydliggörande. Förhandlarna hänvisar i sitt dokument daterat den 8 februari till bland annat moderna bussystem och säger att de får hanteras i nationell plan och länsplan.

Som ministern mycket riktigt säger är ju inte detta allting och alla satsningar. Sverigeförhandlingen ska nu ta ett samlat grepp, och förhandlarna tolkar ministerns och regeringens direktiv på ett sådant sätt att moderna bussystem inte ingår. Det finns en viktig industri i Göteborg och ett politiskt önskemål om att få diskutera den frågan. Då borde man väl tydliggöra så att den frågan kan diskuteras och komma upp på bordet. Borde inte det vara anständigt?

Herr talman! Det finns otroligt mycket att göra när det gäller att utveckla nya spännande kollektivtrafiklösningar. En del av dem finns i Göteborg och på andra håll, både i Sverige och i världen. Linbana känns ju lite kittlande, om man kan få en sådan att fungera på ett tillräckligt kapacitetsstarkt sätt. BLT-system finns i andra delar av världen, och de fungerar väldigt väl. Det stombusssystem som sedan flera år finns i Göteborg är ju - även om man inte alltid kör i egna bussgator - ett steg i den riktningen.

Självklart ska vi använda alla möjligheter som finns till att utveckla kollektivtrafiken så att den blir kapacitetsstark, attraktiv, tillförlitlig och ett gott komplement till andra trafikslag. Då kan vi få ett ökat bostadsbyggande och bättre fungerande städer i Sverige. I det ska staten naturligtvis också vara med på det sätt som uttrycks i Sverigeförhandlingens uppdrag.

Jag vill bara påminna om att de direktiv som Sverigeförhandlingen arbetar utifrån utfärdades av den tidigare regeringen, och vi har inte gjort några förändringar i dessa.

Om det skulle visa sig att det här inte bara är förhandlingsbudet utan att man även i det fortsatta samtalet har vissa uppfattningar om vilka mandat man har respektive inte har är jag naturligtvis beredd att se över mandatet. Men i dagsläget finns det ett bud från förhandlarna, och - såvitt jag förstår - finns det inte något svar på det motbud som i så fall kommunerna lägger fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dagsläget finns det alltså inget behov av några förtydliganden. Mandatet är tämligen öppet, och jag tror att det är väldigt bra. Då kan man hitta de bästa lösningarna utifrån lokala förutsättningar.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Johan Hultberg har ställt ett antal frågor till mig om hur regeringen ser på och agerar i det arbete som ICAO, FN:s luftfartsorganisation, bedriver för att minska flygets klimatpåverkan.

För regeringen är det självklart att det internationella flyget ska bidra till de temperaturmål som finns i Parisavtalet. Sverige och övriga EU-länder har under många år också varit drivande inom ICAO för att begränsa det internationella flygets klimatpåverkan. Det är därför mycket glädjande att ICAO:s miljökommitté i februari i år fattade beslut om en koldioxidstandard som ställer tekniska krav på nyproducerade flygplan från 2020. Detta kan även innebära nya innovationer och nya jobb i flygindustrin.

Fortsatta beslut och insatser behövs dock för att det internationella flyget ska ta sitt klimatansvar. Närmast handlar det om att ICAO, vid höstens generalförsamling, lyckas fatta beslut om att införa ett globalt marknadsbaserat styrmedel som reglerar det internationella flygets klimatpåverkan. I det förberedande arbete som pågår är Sverige en aktiv part, såväl inom ICAO som inom EU. Regeringen kommer att fortsätta vara aktiv och verka för ett ambitiöst beslut vid generalförsamlingen som innebär att det internationella flyget bidrar till att den globala temperaturökningen hålls väl under två grader. Regeringen verkar också för att den slutliga överenskommelsen innehåller en text om att systemet framöver ska utvärderas och vid behov skärpas upp.

När det gäller Johan Hultbergs fråga om eventuella ändringar av EU:s utsläppshandelssystem anser jag att frågan är för tidigt väckt. Jag tycker det är bättre att vi koncentrerar oss på att få till stånd ett så bra beslut som möjligt vid ICAO:s generalförsamling i höst.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Jag tycker att det är bra om ministern och regeringen delar min och Moderaternas uppfattning att flygets klimatpåverkan bäst påverkas och tacklas genom internationellt samarbete och gemensamma styrmedel, helst globala men annars till exempel EU-gemensamma. Att vi får på plats styrmedel som minskar det globala flygets klimatpåverkan är mycket angeläget eftersom flygets utsläpp ökar mycket snabbt och bär en allt större del av ansvaret för den globala uppvärmningen. Fortfarande, herr talman, är det framför allt utsläppen från industrin, till exempel från el- och värmeproduktion, som står för klimatutsläppen, men flygets utsläpp blir allt större.

Enligt organisationen Air Transport Action Group, ATAG, orsakade flyget utsläpp på omkring 700 miljoner ton koldioxid 2013. Det motsvarar omkring 2 procent av de globala utsläppen. Men klimatpåverkan från flyget är faktiskt större än så, eftersom förbränning på hög höjd genererar en förstärkt klimateffekt. Det är lite svårt att säga exakt hur stor påverkan är. Vi vet fortfarande för lite om till exempel hur kväveoxidpartiklar och kondensstrimmor påverkar. Ofta brukar det ändå uppges att flygets klimatpåverkan är ungefär det dubbla jämfört med utsläppen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Redan i dag är flygets klimatpåverkan betydlig, men det som framför allt är oroande är att flygets utsläpp ökar så snabbt. Enligt prognoser från ICAO, FN:s luftfartsorganisation, kommer det globala flygets utsläpp att öka mellan 300 och 700 procent fram till 2050 jämfört med 2005 års nivå. Det understryker verkligen behovet av att komma fram i förhandlingarna så att vi får på plats bra styrmedel som på allvar gör att vi kan minska de globala utsläppen från flyget.

Det är, precis som ministern lyfter fram i sitt svar, bra att det nu har fattas beslut i miljökommittén i ICAO om en koldioxidstandard som ställer krav på nya flygplan som tas i bruk 2020. Som jag skriver i min interpellation är detta bra, men det är fortfarande helt otillräckligt. Därför frågade jag ministern i min interpellation hur regeringen arbetar för att ICAO vid sin generalförsamling i höst ska kunna fatta beslut om mer kraftfulla förslag.

Ministern gav, herr talman, tyvärr inte riktigt svar på den frågan mer än genom att säga att Sverige är en aktiv part inom ICAO och EU. Men jag undrar hur. Hur konkret arbetar Sverige för att ICAO vid generalförsamlingen i höst ska kunna fatta beslut om ett betydligt mer ambitiöst system än bara regler för nya flygplan? Det räcker inte med en sådan överenskommelse, även om det är välkommet.

Herr talman! Jag vill inledningsvis fråga infrastrukturministern: På exakt vilket vis driver Sverige på för att Sverige och EU ska vara en stark röst i förhandlingarna i ICAO?

Herr talman! Vi kan vara helt överens om att det inte räcker med att utfärda regler för hur nya flygplan ska vara utformade, utan vi behöver göra betydligt mer. Vi behöver utveckla fler möjligheter till alternativa drivmedel, även om det inte fullt ut löser problemet med koldioxidutsläpp och inte heller de höghöjdsutsläpp som nämns i diskussionen. Det handlar fortfarande om förbränningsmotorer, och det är fortfarande förbränning som sker, vilket gör att vi får en klimatpåverkan.

Trots det är det naturligtvis ett viktigt steg att gå från fossilbränslen till alternativa biodrivmedel för flyget. Det pågår ett arbete, men än så länge är alternativen mycket dyra, och tillgången globalt är mycket liten. Utvecklingen behöver naturligtvis drivas på. I det sammanhanget är det självklart viktigt att man utformar olika typer av system som driver på utvecklingen och gör det mer lönsamt för flygbolag att välja ett mindre klimatpåverkande bränsle exempelvis. Men det handlar också om att jobba mer med gröna inflygningar och kortaste resvägen. Det är ganska mycket man kan göra för att totalt sett minska utsläppen från flyget.

De nya flygplan som produceras i dag har en betydligt lägre klimatpåverkan än äldre modeller, så visst är det viktigt att man driver på för bättre motorer och lägre vikter och därmed också minskade utsläpp. Men till det behöver man ha styrmedel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringens ambition är att på EU-nivå och inom ramen för ICAO:s arbete driva på i den mån vi kan för att vi ska få den marknadsbaserade utsläppshandel som är helt nödvändig. Vi är ganska överens inom EU om det behovet. Men problemet är att det finns en del andra länder som inte är lika entusiastiska inför den möjligheten. Jag tror att det är avgörande att vi får globala regelverk som styr flygets klimatpåverkan. Ska vi få en effekt på klimatet och temperaturhöjningen räcker det inte att några få länder har regelverk, utan vi behöver ha globala regler. Men det handlar också om att vi naturligtvis inte vill ha regelverk som sänker vare sig svenskt eller europeiskt flygs konkurrenskraft på den globala marknaden.

Därför är vårt förstahandsalternativ att fortsätta jobba för att ICAO i höst ska komma överens om ett marknadsbaserat utsläppsavtal. Även om det innebär att vi kanske får lägga oss på en lägre ambitionsnivå än vad vi hade önskat blir det ett givande och ett tagande, ett kompromissande. Jag hoppas verkligen att man kommer fram till åtminstone någonting, för någonting är bättre än ingenting på det här området.

Herr talman! Tack, ministern, för det något mer utvecklade svaret. Jag tror att vi i mångt och mycket är överens om att det krävs en bred palett av åtgärder för att komma till rätta med flygets klimatpåverkan. Det räcker inte med att bara jobba med bättre och nyare motorer. Det räcker inte med att bara jobba med drivmedelsfrågan eller skapa smartare rutter och gröna inflygningar, utan det krävs allt detta och i viss mån beteendeförändringar för oss som konsumenter och resenärer.

Som jag förstår det nu pågår det inom ICAO förhandlingar om ett system där man i någon form ska tvinga flygbolagen att kompensera för de utsläpp som överstiger en koldioxidneutral tillväxt från 2020. Man börjar i så fall på en ganska hög nivå med fortsatt stigande utsläpp fram till 2020, och därefter ska man bara kompensera ned till en neutral nivå i relation till den siffra som gäller 2020. Det är i sig en otillräcklig ambition, även om jag delar ministerns uppfattning att det viktigaste trots allt är att vi får till ett globalt system - om det är vi helt överens. Det finns väl knappast något område som är så utsatt för internationell konkurrens och som är så gränsöverskridande till sin natur som just flyget. Det är väl alldeles uppenbart att vi i första hand behöver söka internationella svar och lösningar.

Även på det här området, herr talman, har EU gått före. Vi har i EU redan i dag ett marknadsbaserat styrsystem för att minska flygets klimatpåverkan i form av vårt utsläppshandelssystem. Men i dag är flygningar som startar eller landar någon annanstans än inom unionen undantagna, och det undantaget har kommit till just därför att man har startat en process i ICAO om att förhandla om ett globalt system. Villkoret för EU har varit att vi har det här undantaget tills det finns ett globalt system på plats som verkligen leder till minskade utsläpp.

Jag vill verkligen understryka vikten av att regeringen och Sverige inte intar den lite passiva ställning som jag fick intryck av att ministern hade i sitt första inlägg, där hon talade om att man skulle vänta på utfallet av förhandlingarna innan man diskuterar om undantaget ska vara kvar eller inte. Jag tycker att det är alldeles givet att undantaget måste användas som ett verktyg i förhandlingarna. Sverige och Europa måste säga till övriga förhandlingsparter i ICAO: Det här undantaget kan ni inte räkna med om vi inte kan komma överens om ett globalt system. Det måste vara ett självklart verktyg i förhandlingarna och är nog ett av de få verktyg som jag tror biter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är inte alldeles enkelt att som utomstående följa förhandlingarna i ICAO. Men jag har ändå förstått att en av knäckfrågorna är hur ansvarsfördelningen ska se ut mellan å ena sidan traditionella i-länder, såsom Sverige och andra rika länder som haft ett gott välstånd under lång tid, och å andra sidan de nu snabbväxande ekonomierna och utvecklingsländerna, som inte tycker att det är rimligt att ställa samma krav på deras länder som på den gamla rika världen. Hur ser ministern på den diskussionen? Vilken är regeringens position där? Kan man tänka sig differentierade krav? Är det rimligt att Indien och Kina får fortsätta att höja sina utsläpp även efter 2020? Vilken är Sveriges uppfattning och EU:s samlade uppfattning i den frågan?

Herr talman! När det gäller klimatförhandlingarna i stort har vi haft inställningen att det måste få vara en viss differentiering av vilket ansvar man lägger på olika länder utifrån vilken möjlighet de har att leva upp till olika krav. Vi som rika i-länder har naturligtvis ett något större ansvar än utvecklingsländer. Med tanke på vår levnadsnivå och vårt globala fotavtryck har vi också mer att göra per capita än vad utvecklingsländerna har. Det är naturligtvis rimligt att en välståndsutveckling får ske i de länder som inte har haft en sådan på samma sätt som vi. Den principen utgår jag från gäller också i de här förhandlingarna.

Jag skulle åter vilja understryka att det nog är viktigt att hålla en ganska öppen dörr för vad som blir utgången av förhandlingarna inför och under generalförsamlingen i höst, eftersom det är så viktigt att över huvud taget få till stånd en överenskommelse på global nivå. Det behövs ett ganska öppet förhandlingsmandat till dem som sitter där.

Sveriges ambition måste verkligen vara att vi får ett internationellt regelverk på plats. Sannolikt kommer det inte att bli så ambitiöst som vi önskar. Om vi själva hade haft världsherraväldet hade vi naturligtvis gått betydligt längre och fortare fram. Men i den här typen av förhandlingar eftersträvar man konsensus, vilket naturligtvis inte gör det enklare. Länderna har väldigt olika ambitionsnivåer. Därför tycker jag att det är viktigt att vi inte på förhand ställer några ultimativa krav eller intar en ultimativ hållning, utan verkligen deltar i diskussionerna för att komma så långt som det bara är möjligt. Huvudmålet måste vara att över huvud taget nå en överenskommelse.

Herr talman! Jag tror att det är klokt att man ger de representanter som förhandlar å Sveriges och EU:s vägnar ett ganska öppet mandat. Det är resultatet av förhandlingarna som är det absolut viktigaste. Jag har själv varit på plats på ett par klimatförhandlingar och vet att man inte når framgång genom att ha alltför låsta positioner. Det är ett givande och tagande.

Jag delar uppfattningen att det absolut viktigaste är att vi får till stånd ett avtal som gör att vi äntligen kan få styrmedlen för flyget på plats. De har saknats helt. Det finns till och med internationella överenskommelser om att man inte får beskatta flygbränsle, vilket hade varit det träffsäkraste och bästa sättet att minska flygets klimatpåverkan; man sätter då helt enkelt ett pris på utsläpp. Men nu är vi där vi är, och de här förhandlingarna är mycket viktiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På samma sätt som det är bra att ge ett öppet mandat i förhandlingarna måste man också ge en tydlig instruktion om att använda EU:s utsläppshandel som ett viktigt verktyg i förhandlingarna.

Jag tycker också att det är oerhört viktigt att Sverige och EU når framgång när det gäller det som ministern nämnde sist i sitt första inlägg, det vill säga att avtalet innehåller skrivningar om att överenskommelsen ska utvärderas och skärpas. Jag kan tycka att en rimlig modell hade varit att titta på utfallet av klimatförhandlingarna i Paris, där avtalet säger att man vart femte år ska se över ambitionerna som parterna har för att hela tiden försöka ha en process där man skruvar upp ambitionsnivån. Det hoppas jag att Sverige och EU kan driva. Jag ser gärna att ministern kvitterar det.

Det finns sedan 2012 en överenskommelse om att medlemsländerna frivilligt ska inkomma med handlingsplaner till ICAO. Transportstyrelsen inkom å Sveriges vägnar med en sådan i fjol. Jag är nyfiken, herr talman, på att höra vilka åtgärder ministern tycker är viktigast i den handlingsplanen och hur arbetet fortskrider.

Herr talman! På den sista frågan får jag bli svaret skyldig, då jag inte har tagit del av den handlingsplanen. Men det ska jag naturligtvis göra.

I övrigt vill jag understryka behovet av att både Sverige och hela EU driver på i de här frågorna. Det är oerhört viktigt. Även om Parisavtalet inte omfattade flyget, vilket man kan beklaga, skulle jag ändå säga att man här kan luta sig mot Parisavtalet på lite olika sätt. Det är ett väldigt tydligt ställningstagande och beting för världssamfundet i hanteringen av klimathotet och bör rimligen också kunna användas som en hävstång i förhandlingarna i ICAO.

För regeringens vidkommande ska Sverige fortsätta ha en pådrivande och mycket aktiv roll i de förhandlingar som pågår på internationell nivå. Det gäller att vi intar den rollen på ett väldigt tydligt sätt inom sjöfartens område, inom flygets område och egentligen inom alla de områden där vi ser att vi kan göra det. Vi tänker göra det även i den här frågan.

Överläggningen var härmed avslutad.