Interpellationssvar - 2016-03-08

Svar på interpellationer

Fru talman! Ärade ledamöter! Kerstin Lundgren har frågat mig om jag och regeringen avser att öka ansträngningarna och påtryckningarna via olika organ för att såväl Nadija Savtjenko som andra olagligt tillfångatagna ukrainska medborgare omedelbart ska föras till Ukraina.

Kerstin Lundgren har också frågat mig om jag och regeringen avser att uppmana de ryska myndigheterna att sluta göra Nadija Savtjenko och andra olagligt inspärrade ukrainska medborgare till gisslan, riskera deras liv och våldföra sig på deras fundamentala rättigheter.

Jag uppskattar att Kerstin Lundgren ställer den här frågan och på så sätt uppmärksammar Nadija Savtjenko och de andra ukrainska medborgare som frihetsberövats i samband med Rysslands aggression mot Ukraina. Sverige har i bilaterala samtal med ryska företrädare och genom EU framfört att Ryssland omedelbart bör släppa Savtjenko och andra ukrainska medborgare som olagligen hålls frihetsberövade, såsom Oleg Sentsov och Alexander Kolchenko. Sveriges ambassad i Moskva bevakar genom sina medarbetare Savtjenkos rättegång och visar därmed också på Sveriges stöd.

Regeringen arbetar för att EU samlat ska fortsätta att driva frågan. Sveriges och EU:s stöd till frigivandet av Nadija Savtjenko är något som jag betonade vid ett möte med hennes syster Vira i november i Ukraina. Det var andra gången som jag träffade hennes syster.

Låt mig försäkra Kerstin Lundgren om att Sverige även fortsatt kommer att vara pådrivande för att Nadija Savtjenko och andra ukrainska medborgare som olagligen och i strid med Minsköverenskommelserna hålls frihetsberövade i Ryssland ska friges. Som jag tidigare framfört i denna kammare står Sverige bakom ansträngningarna att säkra Ukrainas territoriella integritet och suveränitet och att upprätthålla trycket på Ryssland att respektera folkrättens förpliktelser och gjorda åtaganden, inklusive respekt för mänskliga rättigheter.

Frigivandet av Savtjenko och andra illegalt gripna personer utgör en del av dessa förpliktelser och åtaganden. Vi välkomnar liknande uppmaningar från internationella MR-organisationer, Europaparlamentet, Europarådets parlamentariska församling och OSSE:s parlamentariska församling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, utrikesministern! I dag på internationella kvinnodagen tycker jag att det finns extra skäl att uppmärksamma en av de kvinnor som kidnappats från sitt hemland och olagligen förts till Ryssland. Det är just Nadija Savtjenko, ukrainsk pilot, ledamot av radan och ledamot av Europarådet. Hon blir, förhoppningsvis, 35 år den 11 maj. Hon togs olagligt till fånga i juni 2014 och fördes till Ryssland i juli 2014 efter att ryskseparatister kidnappat henne i Donetskområdet.

Den ryska närvaron är, fru talman, tydligt bevisad också med detta, för när ukrainska medborgare förs från sitt hemland till just Moskva för att sättas i fångenskap och där anklagas för det ena eller det andra brottet är det naturligtvis speciellt. Tänk tanken, fru talman, att en rysk dumaledamot skulle ha kidnappats och förts till Ukraina för att ställas inför rätta! Vad skulle hända, och hur skulle reaktionen bli?

Därför är det viktigt att vi från Sverige, från Europa och från världen som helhet agerar och reagerar när en ukrainsk medborgare blir frihetsberövad och förd till Ryssland.

Nu är det, som utrikesministern också konstaterar, inte bara Nadija Savtjenko, även om jag lyfter upp henne specifikt inte minst i dag, utan också Oleg Sentsov, Alexander Kolchenko och ytterligare personer som har gått samma väg och som också måste uppmärksammas. Övergreppen mot dessa personer i fråga om mänskliga rättigheter är otvetydiga. Det är viktigt att vi höjer trycket för deras omedelbara frisläppande.

Nu har Nadija suttit frihetsberövad sedan 2014. Hon har deltagit i en fem månader lång så kallad rättegång mot sin önskan om var den skulle äga rum. Hon fördes till Rostovregionen för att där ställas inför rätta. Hon har genomfört tre omfattande hungerstrejker och inledde i fredags sin fjärde - hon vägrar inte bara mat utan också dryck - på grund av att hon inte tilläts avsluta rättegångsperioden med ett eget inlägg. I morgon har det sagts att hennes dom ska komma.

Nadija har mycket tydligt uttalat att hon ska tillbaka till sitt hemland Ukraina oavsett om hon lever eller dör. Jag noterar att ukrainska läkare har tillåtits träffa henne - det är naturligtvis viktigt - men nu måste också kraften och trycket hållas uppe på att hon och de övriga ska frisläppas.

Jag hoppas att utrikesrådet kommer att agera och att EU:s utrikesministrar mer samfällt kommer att jobba för att göra denna fråga tydlig och synlig så att Nadija inte sitter fängslad i det tysta, så att vi inte blundar av rädsla för den ryska reaktionen.

Fru talman! Tack, Kerstin Lundgren, för en viktig interpellation! Den besvaras av utrikesministern på ett mycket passande datum med tanke på att det är fråga om en ung kvinnlig parlamentariker från Ukraina och även - om jag har förstått rätt - Ukrainas första kvinnliga stridspilot. Hon sitter fängslad efter Rysslands illegala annektering av Krim och aktiviteterna och aggressionerna mot Ukraina.

Det här är frågor som är viktiga på alla områden. De rör Ukraina. I förra veckan och även tidigare har vi diskuterat frågor om Vitryssland, Ryssland och EU:s hållning. Utrikesministern är hyggligt tydlig i sitt svar, vilket är positivt och bra.

Men jag oroar mig över den hållning som EU emellanåt intar. Därför är det viktigt att Sverige är pådrivande eftersom det finns många krafter i Europa som gärna lite för mycket "gullar" med den ryska regimen och Putin. Det är säkert av vissa strategiska och geopolitiska skäl, men i det här läget rör det individer. Det är Nadija Savtjenko och en lång rad andra, bland annat Oleg Sentsov och Alexander Kolchenko. Det är personer som illegalt i flera år har hållits i fångenskap. Nadija Savtjenko har fortfarande inte fått sin dom, men hon riskerar ett upp till 30-årigt fängelsestraff. Några av hennes medfångar har redan dömts till fängelsestraff i flera decennier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige har under många år haft en tradition av att stå upp mot Ryssland. Jag hoppas att utrikesministern både bilateralt med Ryssland och givetvis genom EU, där vi driver en stor del av vår utrikespolitik, trycker på för att i det här läget sätta hård press på såväl Putin som övriga ryska regimen i frågan och att den tydliga Rysslandspolitik som fördes under alliansregeringen ligger fast med den nuvarande regeringen.

Fru talman och ärade ledamöter! Det är en passande dag att hylla en person som Nadija Savtjenko. Hon är en modig och klok person som verkligen fortfarande tjänar som ett föredöme och tyvärr också är ett offer för den ryska aggressionen.

Vi har både i EU-sammanhang och när Sverige har agerat som en nation drivit frågan konsekvent och genomgående. Alla utrikesministrar har hållit upp foton på Nadija framför tv-kameror. Vi har även lagt ut på sociala medier att vi vill att Nadija Savtjenko ska friges till Ukraina.

Jag har vid ett par tillfällen träffat Nadijas syster och i olika sammanhang gjort vår hållning alldeles tydlig och klar. I dag förekommer också uttalanden från EU:s sida. Det bästa vi kan göra i dag är att visa att vi står eniga också här i Sveriges riksdag och att vi gemensamt driver linjen.

Jag hade tänkt att jag skulle säga något om det allvarliga läget i Ukraina. Det spelar in i den större bilden. Vi får fortfarande dagligen höra rapporter om strider i östra Ukraina. Bedömningen är att de ryskledda separatisterna fortsätter att stå för huvuddelen av attackerna, och Ryssland fortsätter att stödja separatisterna med reguljära förband, material, utbildning och ledning. Mer än 9 000 människor har dödats och 20 000 har skadats i östra Ukraina sedan april 2014.

FN rapporterar också att befolkningen i de separatistkontrollerade områdena utsätts för dödande, tortyr och sexuellt våld. OSSE:s observatörer kan fortfarande inte röra sig fritt i separatistkontrollerade områden. Säkerhetsläget begränsar också internationella organisationers möjligheter att verka i områdena. Situationen på Krim, inte minst vad gäller mänskliga rättigheter - jag har träffat tatarernas ledare - är en källa till fortsatt oro. Mötes- och föreningsfrihet, yttrandefrihet och andra grundläggande rättigheter har inskränkts. Sverige verkar särskilt för att just uppmärksamma krimtatarernas utsatta situation. Vi stöder också civilsamhällets organisationer som arbetar med Krim.

Fru talman! Vi fortsätter att framföra i bilaterala samtal med ryska företrädare och genom EU att Ryssland omedelbart ska släppa Savtjenko och andra ukrainska medborgare som hålls frihetsberövade. Läget för Nadija Savtjenkos del är just nu mycket allvarligt eftersom hon också har slutat att dricka, inte bara upphört med att äta.

Vår ambassad i Moskva bevakar rättegången, och vi arbetar för att EU samlat ska fortsätta att driva frågan. Utrikestjänsten har gjort uttalanden till stöd för Nadija Savtjenko. Vårt förhållande till Ryssland måste vara tydligt, principfast och konsekvent. Jag tror att alla bedömare skulle säga att Sverige definitivt bedriver en konsekvent linje. Jag tycker att det är bra att Kerstin Lundgren via sin interpellation lyfter upp den viktiga frågan. Vi kommer att fortsätta att uppmärksamma den, och det är bra att vi är så eniga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tack också till Christian Holm Barenfeld för hans inlägg.

Fru talman! Tack än en gång, utrikesministern! Vi är eniga om vikten av att vara tydliga mot Ryssland. Det är viktigt att vi står upp för mänskliga rättigheter när de kränks. De kränks uppenbart när det gäller Nadija Savtjenko och övriga ukrainska medborgare som kidnappats och förts till rysk fångenskap. I något fall har de ställts inför rätta i något som knappast kan betraktas som en rättvis rättegång. Där bryter man mot åtaganden i Europakonventionen.

Det som oroar är naturligtvis att Syrienkonflikten och allt vad som hänger samman med Syrienkonflikten också kommer att spilla över i diskussionerna om hur Ukraina har hanterats och hur personer som Nadija har hanterats.

Jag hoppas att debatten i dag bidrar till att lyfta vikten av att Nadija Savtjenko och andra blir frisläppta och återförda i livet till hemlandet Ukraina, även om Nadija Savtjenko har andra bilder framför sig.

Är det möjligt att ändå lyfta dessa frågor när utrikesrådet träffas? Finns det mer att göra än bara uttalanden? De är bra och viktiga, men det kanske kan göras mer. Kanske kan det kallas upp ambassadörer för att efter att en dom har fallit - om det nu blir så i morgon - tydligt markera att vi ser och att vi inte glömmer vad som händer även om vi fortfarande har en diskussion om många andra frågor.

När det gäller Ukraina är den territoriella integriteten naturligtvis helt avgörande. Jag hoppas också att man i det sammanhanget inte glömmer bort att rikta kraven mot Ryssland. Minsköverenskommelsen, i all sin bräcklighet, riktar nämligen alldeles för mycket fokus mot Ukraina och låter Ryssland smita undan. Det är inte möjligt. Utan att Ukraina återfår den territoriella integriteten kommer konflikten inte att kunna lösas, och val som är rättvisa och fria kommer inte att kunna hållas.

Därför är det naturligtvis i det sammanhanget centralt att EU inte bara riktar blicken mot Minsköverenskommelsen utan också ser på historien bakom och, precis som när det gäller fredsfrågor i Syrien, ser på vem som har makten här. Det är väldigt tydligt Ryssland, fru talman.

Fru talman! I många lägen i den här kammaren kan vi självklart tycka att det är såväl intressant och roligt som politiskt viktigt att visa på skillnaderna mellan våra partier och våra inställningar. Men i det här läget tycker jag att det är väldigt glädjande att Sveriges riksdag visar upp ett brett stöd för en frigivning av Savtjenko och mot de ryska aggressionerna gentemot och den ryska annekteringen av Krim.

Vi har en kollega i Ukraina som sitter fängslad, som sagt, och tyvärr många andra. Vi vet också att parlamentariker från andra länder gärna åker och gullar med både Putin och hans lakejer på plats i Krim och inte riktigt har rågången klar när det gäller den territoriella integriteten och att Ukraina i grunden fortsatt har rätten till Krim - även om Ryssland har en annan åsikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är alltså bra att vi är eniga här. Kerstin har haft det uppe i Europarådet, och jag själv har haft det uppe i OSSE:s parlamentariska församlings årliga möte i Helsingfors. Vi hade en resolution om detta och antog ett antal uttalanden till förmån för detta. Det är som sagt glädjande att regeringen driver på, och jag hoppas att man gör det med kraft.

Domen för Savtjenko beräknas komma inom kort; om det blir i morgon vet man dock aldrig med det ryska rättsväsendet. Vad kommer då utrikesministern och regeringen att göra? Vad kommer EU att göra? Det beror på hur det blir, men jag antar med tanke på rysk rättegång och vad vi har sett hittills att det inte kommer att vara en friande dom. Vad kommer man att göra om det blir ett hårt straff för Savtjenko?

Fru talman! Jag är helt öppen för att använda alla våra diplomatiska verktyg när det gäller att protestera och reagera mot en dom som kommer. Vi bevakar rättegången, och vi kommer förstås också att via EU reagera på domen när och om den nu kommer och hur den än är utformad. Det måste vi alltså hålla öppet, och vi måste vara väldigt tydliga i våra uttalanden när vi vet hur det går.

Jag vill säga någonting om vad vi gör. Vi har ju som policy att vi ska ge stöd till Ukraina, och vi har sagt hela tiden att vi måste hjälpa Ukraina att lyckas. Vi ger ett omfattande bilateralt stöd; vi gav 240 miljoner kronor 2015. Vi har ett lån på 1 miljard svenska kronor, och vi är den fjärde största bilaterala givaren till Ukraina efter USA, Tyskland och Kanada.

Det bilaterala stödet är ungefär 220 miljoner kronor per år. Vi stöttar förstås den makroekonomiska utvecklingen, stärker rättsstaten och hjälper statsförvaltningen och det civila samhället. Vi försöker göra insatser för att förbättra miljö och klimat och även jobba på antikorruption och jämställdhet. Energieffektivisering är ytterligare ett program vi har investerat väldigt mycket i.

Dessutom ger vi ett omfattande humanitärt stöd. Vi har gett 100 miljoner kronor i humanitärt stöd för att underlätta situationen i östra Ukraina, vilket förmedlas till Ocha, World Food Programme och Unicef. Utöver det verkar vi, precis som ni två som har varit uppe i debatten redan vet, via OSSE. Jag tror att det också är någonting vi ständigt måste se över - vad kan vi bidra med ytterligare när det gäller observatörer, övervakningsmöjligheter och att förbättra observatörsmissionen i Ukraina?

Vi har hittills gett 33 miljoner kronor till missionens budget. Vi har också bistått med bepansrat fordon, och vi tänker fortsättningsvis även ge politiskt och finansiellt stöd till missionen. Vi välkomnar den mandatförlängning för observatörsmissionen som nyligen har beslutats. Vi har också bidragit med valobservatörer till Odihrs valobservatörsmissioner. Vi ger dessutom stöd via EU, och där har vi sex personer till den civila rådgivningsinsatsen i Ukraina. Vi är delaktiga i ett stort biståndspaket.

Det är bara några exempel på det stöd vi ger till Ukraina. Detta är otroligt viktigt också som balans till det som har nämnts av både Christian och Kerstin Lundgren här i debatten, nämligen att det finns ett väldigt fokus på att begära att Ukraina vidtar åtgärder medan det inte alltid finns samma krav på den ryska sidan. Vi kommer fortsatt att hävda att sanktionsregimen ska vara kvar tills man lever upp till Minsköverenskommelsen, och vi kommer fortsatt att hålla pressen uppe.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag lovar att vi också ska reagera på domen när den eventuellt kommer och förstås, som sagt, använda våra diplomatiska verktyg. Det känns tryggt och bra att vi gör det i stor politisk enighet också från den svenska riksdagen.

Fru talman! Tack, utrikesministern! Jag hoppas att planen för att kunna använda alla diplomatiska redskap är avdammad. Om det händer är det viktigt att man agerar, men även om en dom skulle dröja är det viktigt att man reagerar och agerar, för det handlar kanske egentligen om Nadijas möjligheter att överleva.

Hennes krav på att få en sjyst och rättvis rättegång samt att få återföras till Ukraina, hennes hemland, är naturligtvis helt legitima och måste få fullt stöd. Det ryska agerandet i den delen kräver mycket tydlig kritik för att visa att sådant inte accepteras. Det är inte så vi ska agera. Ryssland är medlem i Europarådet, och Ryssland har skrivit under på villkor för hur vi ska förhålla oss till varandra. Men man väljer att, inte bara på ett område utan på många områden, helt lämna de överenskommelser man har gjort.

Sedan är det naturligtvis bra om man väljer att agera tillsammans. Det är bra om Sverige skulle kunna bygga en allians med andra utrikesministrar och gemensamt agera för att de frihetsberövade ska släppas fria och återföras till Ukraina. Det vore i så fall välkommet.

Jag hoppas att utrikesministern lyckas med att få flera att ställa upp med krav på Ryssland att återge makten över territoriet till Ukraina. Så länge man inte har gjort det blir nämligen alla stödinsatser vi försöker göra inte fullt effektiva. Det handlar om att Ryssland fortfarande vill destabilisera, och det måste vi bekämpa.

Fru talman! Jag tackar än en gång Christian Holm och Kerstin Lundgren så mycket för debatten.

Jag anser att vårt och EU:s förhållande till Ryssland måste vara principfast, tydligt och konsekvent. EU måste fortsatt vara en stark röst för demokrati och mänskliga rättigheter, och därför ska vi kräva att de uppfyller villkoren i Minsköverenskommelsen. Vi kommer fortsatt att uppmärksamma Savtjenkos situation, och vi kommer att reagera. Våra verktyg är alltid avdammade, så de är redo att användas. Det är också en styrka om vi kan reagera samfällt i EU-sammanhang.

Jag hoppas att vi kan få liknande uppmaningar också från internationella organisationer, från Europaparlamentet, Europarådet och OSSE, så att vi kan se till att detta uppmärksammas fullt ut, överallt och internationellt.

Tack för att ni tog initiativ till den här debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Boriana Åberg har frågat mig om jag anser att det är rimligt att skåningar betalar mer för elen än vad norrlänningar gör så länge Sydvästlänken inte är färdigbyggd. Boriana Åberg har också frågat om jag anser att det inte går att förutse var elbrist kommer att uppstå, med tanke på var i landet elen produceras och hur infrastrukturen ser ut, utan en indelning i elprisområden.

Bakgrunden till en del av Boriana Åbergs interpellation är kärnkraftsbolagens beslut om att stänga fyra reaktorer och diskussionen om lönsamheten för resterande reaktorer. I denna del vill jag säga att jag är väl medveten om de farhågor som lyfts angående kärnkraftens lönsamhet och att jag noggrant följer frågan. Detta ämne är också viktigt i de samtal som förs inom ramen för Energikommissionens arbete.

Sverige är som bekant sedan 2011, under alliansregeringens tid, indelat i elområden för att möta EU-kommissionens ambition att slå vakt om den inre marknaden och fri rörlighet för el. Vad gäller frågan om indelningen av Sverige i elområden och konsekvenserna av detta är min utgångspunkt att jag principiellt tycker att vi ska eftersträva ett gemensamt pris i Sverige och att den långsiktigt bästa åtgärden för att eliminera eventuella prisskillnader mellan elområden är att förstärka överföringskapaciteten. Det är också det som sker just nu. Det vore - som jag också tidigare framfört - att göra saker i fel ordning att först göra ett ingrepp på marknaden och sedan invänta idrifttagandet av Sydvästlänken. Jag kan dock konstatera att vi sedan flera år har generellt låga elpriser i Sverige och att prisskillnaderna mellan elområdena på Nordpool Spot regelmässigt varit små.

Vidare vill jag passa på att utveckla mitt svar på en fråga från Boriana Åberg tidigare i år avseende elområden. Gränserna för Sveriges fyra elområden följer av var i transmissionsnätet det finns begränsningar i överföringsförmågan. Begränsningarna fanns även före indelningen i elområden. Indelningen i elområden innebär att det blir tydligt var i Sverige det finns ett överskott respektive underskott på el eftersom priserna kan variera. Därmed blir det tydligt var investeringar i nät och ny produktionskapacitet kan behövas.

Jag vill avslutningsvis säga att regeringens viktigaste uppgift inom ramen för Energikommissionen är att skapa en bred politisk uppgörelse som långsiktigt säkrar Sveriges elförsörjning på ett sätt som gynnar såväl den svenska industrin och svenska hushåll som miljön och klimatet. Regeringen avser att diskutera med övriga partier i Energikommissionen hur detta kan genomföras.

Fru talman! Jag tackar energiministern för svaret.

När min initiala fråga ställdes hade vi haft dagar då elpriset i Skåne var dubbelt så högt som i Norrland, vilket borde uppröra energiministern i en regering som säger sig stå för rättvisa. Ministern skriver i stället att vi generellt har låga elpriser.

Vi kan konstatera att sedan ministern tillträdde sin post har han i alla fall haft tur med vädret. Kan två milda vintrar ha fått ministern att glömma hur det var för något år sedan - extrem kyla, halvtomma vattenmagasin och driftproblem med kärnkraftsreaktorerna? Då fick svenskarna elräkningar på 10 000-15 000 kronor i månaden. Människor grät i tv och bad sina elleverantörer om avbetalningsplaner. Där vill vi inte hamna igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt Svenska kraftnät räcker Sveriges egen produktion knappt en kall dag. Då måste det importeras stora mängder el, men det är inte säkert att Sveriges grannländer då har någon el att exportera. Under köldknäppen i början av januari hade varken Polen eller Tyskland något överskott.

Svenska kraftnät lämnar mycket klara besked om vad som kommer att hända om läget blir riktigt ansträngt: I första hand startas de oljeeldade kraftverken i Karlshamn. Vi eldar olja och ökar utsläppen. Hur rimmar det med regeringens intention att värna om miljön? Om det inte räcker kan Svenska kraftnät betala två stora pappersindustrier, Holmens bruk och Stora Enso, för att de ska sluta konsumera el. Det är helt orimligt att betala skattepengar för att fabriker ska stå still!

Den sista nödåtgärden är att tvingas stänga delar av nätet, så att medborgarna inte får någon el. Då får vi elransonering. Jag som kommer från Bulgarien, ett land som förr brukade styras av kommunistregimer, har upplevt elransonering under många vintrar. Man har två timmar med el och sedan två timmar utan. Det är inget man önskar, och det skulle vara en fruktansvärd tillbakagång i utvecklingen i Sverige, ett land som länge har haft en trygg, ren och säker elförsörjning.

Men Svenska kraftnät bedömer att hotet är realistiskt med tanke på den produktionsbrist som kommer att uppstå om kärnkraften avvecklas i förtid och på grund av illa genomtänkta politiska beslut. Läget i Skåne kommer att vara mest kritiskt, och jag vill gärna höra vad ministern kommer att göra för att alla medborgare, såväl i Skåne som i Norrland, ska ha en trygg elförsörjning till rimliga priser. Kommer ministern till exempel att se till att effektskatten sänks, helst redan nu i vårpropositionen?

Fru talman! Tack, Boriana Åberg, för att du tar upp väldigt viktiga frågor!

Det är min utgångspunkt att svenska hushåll och svenska industrier i alla lägen ska kunna räkna med att ha tillgång till elektricitet, gärna också till konkurrenskraftiga priser. Det är något vi med rätta räknar med. Vi har alla förutsättningar i världen att också kunna åstadkomma detta.

Energipolitiken i dag styrs utifrån de riktlinjer som lades fast i riksdagen 2010, riktlinjer som Boriana Åberg röstade för, för det var en del av den borgerliga uppgörelsen då. Redan när vi tillträdde som regering kunde vi konstatera att det inte räcker. Hela utgångspunkten för den politiken var ju att när de nuvarande reaktorerna skulle börja fasas ut - redan på den borgerliga tiden gjorde man bedömningen att det skulle börja ske runt 2020 - skulle de ersättas av tio nya reaktorer, som skulle byggas på helt privata initiativ. Det var politiken.

Det är väl bara att konstatera att väldigt få bedömare i dag tror att detta kommer att ske på de villkor som lades fast i riksdagen, alltså utan subventioner och utan statliga garantier. Det innebär alltså att vi på kort sikt har ett väldigt bra läge. Vi har stora överskott av el. Det är säkert inte obekant för ledamoten att vi hade den största elexporten någonsin i Sverige under förra året.

Vi har historiskt låga priser, och självfallet varierar de över året beroende på hur väderlek och annat är. Efterfrågan på el i Sverige varierar kraftigt. Under en normal sommar är efterfrågan någonstans kring 13 000-14 000 megawatt medan effektbehovet på vintern, särskilt om det är en kall period, går upp till mellan 26 000 och 27 000 megawatt. Då varierar naturligtvis också priserna. Men även under perioder då priserna gick upp var de ändå betydligt lägre än andra kalla perioder, exempelvis 2010 och 2011.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Skillnaderna mellan prisområdena var som störst 2012, då de infördes av den förra regeringen. Då var både priserna högre och skillnaderna betydligt större mellan elprisområdena i norr och i söder, mellan 1 och 4. Sedan dess har vi visserligen haft skillnader men på en väldigt låg nivå.

Min ambition är att vi långsiktigt i Sverige ska kunna försörja våra medborgare och industrier med el men på ett sådant sätt att vi inte får flaskhalsar i överföringssystemet så att vi behöver ha elområden. Jag tror att vi kan vara helt överens i den här riksdagen om att i grund och botten är det här ingenting som vi ville göra. Jag tror inte heller att den förra borgerliga regeringen gjorde detta med glädje, utan det skedde efter en dialog med EU-kommissionen efter en anmälan från ett av våra grannländer, nämligen Danmark.

Vad är det då vi ska göra? Vi har tillsatt en energikommission för att tillsammans med alla partier i riksdagen ta fram en långsiktigt hållbar energipolitik. Investeringarna i energisektorn pågår ju 20-30 år, och då duger det inte att bara lägga fram en politik för fyra år. Ska vi kunna få fram dessa långsiktiga förutsättningar, så att vi får stabilitet i försörjningen av el för våra medborgare och industrier, krävs det att vi alla är beredda att samarbeta och se till att politiken blir blocköverskridande.

Fru talman! Tack, ministern, för intentionen att både företag och hushåll ska ha tillgång till el!

När det gäller Alliansens energiuppgörelse tycker jag inte att det var något fel med ambitionen att bygga tio nya reaktorer. Dessvärre kunde ni inte hänga med av diverse orsaker som vi inte har tid att klara ut nu med begränsad talartid.

Ministern nämnde också indelningen av landet i elprisområden, vilket förvisso var orsaken till de höga och stigande energipriserna i södra Sverige. Men problemen grundades långt tidigare, nämligen åren 1999 och 2005 när den dåvarande socialdemokratiska regeringen beslutade att stänga de två fullt fungerande reaktorerna i Barsebäck. Jag minns det väl. Barsebäck ligger i min egen hemkommun Kävlinge.

Stängningen betraktades som en katastrof både för orten och för elförsörjningen i Skåne. Dåvarande kommunalrådet, respekterad socialdemokrat, åkte till Stockholm och försökte förgäves vädja till Göran Persson att inte äventyra arbetstillfällen och bidra till förstörelse av enorma ekonomiska värden.

Stängningen av Barsebäck orsakade också indirekt stora utsläpp. För varje timme med avstängd kärnkraft gav den ökade användningen av dansk kolkraft, enligt SMHI, ökade utsläpp i form av till exempel 1 700 kilo extra svavel, 860 kilo extra kväveoxider och 560 000 kilo koldioxid - enorma värden!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vågar hävda att det är politiska beslut som ligger bakom dagens problem och inte marknaden. När ministern skriver i sitt svar att han inte vill göra ett ingrepp på marknaden låter det bra, i alla fall för oss med liberala värderingar. Men i praktiken är elmarknaden ingen fri marknad, utan det är en marknad som är hårt styrd av politiska beslut - dessvärre mindre genomtänkta sådana, i alla fall på senare tid.

Energiministern har nu möjligheten att ändra på det i avvaktan på att Sydvästlänken ska bli färdig. Så varför inte uppdra åt Svenska kraftnät att garantera överföringen av en minimikapacitet mellan elprisområdena för att minska risken för prisskillnader mellan dem?

Sedan befarar jag att Sydvästlänken inte kommer att vara den långsiktiga lösning som vi alla skulle vilja ha. När Nordbaltkabeln, som utgår från södra Sverige, blir färdig kommer vi nog ånyo att få problem i Skåne, eftersom denna kabel mest kommer att användas för att exportera el från Sverige.

Jag undrar: Har ministern någon lösning för att avhjälpa det problemet?

Fru talman! Tack, Boriana Åberg, för frågan!

Det finns egentligen bara en lösning på detta, vilket jag tror att också Boriana Åberg är medveten om, och det är att göra någonting åt dessa flaskhalsar som finns i systemet. Det var också det svar som den förra borgerliga regeringen gav när dessa frågor ställdes i riksdagen, visserligen inte av Boriana Åberg utan av en del andra ledamöter i Sveriges riksdag.

Det här är ju en debatt som har pågått ett tag. Men faktum är att Boriana Åberg inte har deltagit i den här diskussionen, utan det är först nu. Jag välkomnar engagemanget; det är bra. Jag hoppas bara att det handlar om sakfrågan och inte om vilken regering som just nu sitter. Jag väljer ändå att tolka det positivt, att det är ett engagemang i sakfrågan, vilket jag välkomnar.

Dock måste jag säga att ledamotens hållning inte bygger på fakta. Hon säger att problemen var 1999-2005. Om vi tittar på fakta om vad som har hänt från 2005 till 2015, de senaste tio åren, kan vi konstatera att trots dessa nedstängningar av kärnkraftsreaktorer, som ledamoten relaterar till, har Sverige 20 terawattimmar mer elproduktion och 10 terawattimmar mindre användning på grund av att vi har en pågående energieffektivisering såväl i vår industri som i våra hushåll. Det är någonting positivt. Det är det som har gjort att Sverige har gått från att vara en nettoimportör av el till att bli en av Europas största elexportörer. Under förra året, 2015, var det dessutom rekord, 23 terawattimmar el, framför allt i vårt östra grannland Finland. Så ser fakta ut.

På kort sikt har vi låga priser och stora elöverskott. Men jag håller med ledamoten om att vi har stora utmaningar när det gäller elområdena. Som sagt tror jag att lösningen där handlar om att fortsätta bygga ut kapaciteten och på det viset bli av med flaskhalsarna och därmed inte behöva ha EU-kommissionen hängande över oss med krav på elområdesindelning.

Det andra är att vi naturligtvis behöver ha ett svar på vad vi gör den dagen kärnkraften i sin helhet faller för tekniken eller det ekonomiska, alltså marknadskrafterna.

Vi har ju fått besked om att fyra reaktorer kommer att fasas ut fram till 2020. Alla bedömare, såväl myndigheter som andra experter, gör bedömningen att vi klarar det, därför att vi just har stora överskott. Men det är klart att det inte räcker som svar, utan vi behöver också få fram en energipolitik som i alla lägen, såväl de kallaste vinterveckorna som under övriga året, förser våra medborgare med el och värme.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min ambition är ett Sverige med väldigt goda förutsättningar att generera elektricitet via vatten, via skog, via vind med mera och att vi också långsiktigt ska vara en nettoexportör av elektricitet. Sådana förutsättningar har vi. Men det jag tror krävs är att denna kammare tillsammans med regeringen nu kan komma överens om hur detta ska se ut. Lyckas vi inte få fram dessa långsiktiga förutsättningar riskerar perioden med väldigt få investeringar, till och med nollinvesteringar vissa perioder, att fortsätta. Det kan göra att vi hamnar i ett läge som är ganska mycket svårare än det vi har i dag. Dit ska vi inte, för vi har alldeles för goda förutsättningar för att göra det.

Jag avslutar, som i förra inlägget, med att säga att detta tror jag bara kan ske genom att vi samarbetar för att få fram just dessa långsiktiga förutsättningar. Det finns nämligen ingen regering, oavsett om det är en majoritetsregering eller en minoritetsregering, som kan lämna besked som gäller längre än den mandatperiod man sitter. Energisektorn behöver en betydligt längre framförhållning.

Fru talman! Jag kan försäkra energiministern om att jag var mycket engagerad i frågan redan under förra mandatperioden. Men när man har en egen regering som sitter i Rosenbad har man andra kanaler för att driva frågorna än i debatter här i kammaren.

Det glädjande att energiministern tänker följa frågan om kärnkraftens lönsamhet noga och att han vill uppnå ett brett samförstånd i riksdagen. Jag önskar dock att energiministern var mer positiv till kärnkraft och delade IF Metalls ordförandes inställning att vi borde satsa på nästa generations kärnkraft och avskaffa effektskatten.

Det finns ett talesätt som lyder ungefär: Man ska hoppas på det bästa men vara förberedd på det värsta.

Energiministern klarar den första delen utmärkt. Det går inte att ta miste på hans optimism när han talar om ökad kärnkraftsproduktion och besparingar i energianvändningen.

Jag är dock fortsatt lite bekymrad för den andra delen. Vad händer när kärnkraften, som i nuläget står för ungefär 40 procent av Sveriges energiförsörjning, måste avvecklas i förtid? Jag skulle gärna få ett mer konkret svar. Vad vill regeringen?

Herr talman! Allan Widman har frågat klimat- och miljöministern samt vice statsministern vad ministern avser att göra för att svensk kärnkraftssäkerhet även framgent ska kunna försörjas med kvalificerad akademisk kunskapsproduktion i Sverige.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Forskning inom kärnteknik är viktig inte minst för att hålla hög kompetens i Sverige för drift av de svenska kärnkraftverken men även för att svensk kärnteknikforskning håller hög kvalitet i internationell jämförelse.

Den statliga finansieringen av kärnteknikforskning har ökat under de senaste åren. Vetenskapsrådet har fått ökade anslag från 2009 för forskning på ny kärnteknik för att säkra kvalificerad kompetens inom området för att bland annat upprätthålla säkerhetskompetens på högsta nivå. De har även medel för att svenska forskare och doktorander ska ges tillträde till franska forskningslaboratorier för forskning och gemensam utveckling av forskningsprojekt vid forskningsreaktorer i Frankrike. Strålsäkerhetsmyndigheten har haft oförändrad nivå på avsättningarna sedan 2011. Kungliga Tekniska högskolan har utöver sin ordinarie forskningsbudget fått särskilda medel för samarbete med Frankrike för att svenska studenter ska ges tillträde till franska utbildnings- och forskningsreaktorer.

Dessa avsättningar gjordes under föregående regering som därmed bedömt detta vara en lämplig nivå på den offentliga forskningsfinansieringen för att Sverige ska försörjas av kvalificerad akademisk kunskap inom kärnteknik och kärnkraftssäkerhet. Vi har låtit alla dessa satsningar fortsätta på oförändrad nivå eftersom vi gör samma bedömning avseende forskningens omfattning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet! Det är sant att Sverige har en hög kvalitet när det gäller kärnteknisk forskning. Den har byggts upp under mycket lång tid. Men det är sannerligen ett bekymmer att den kompetensen och forskningen i allt större utsträckning nu håller på att flytta utomlands till länder som har mer långsiktiga och offensiva satsningar på kärnkraften.

Herr talman! Man kunde således bara de senaste veckorna läsa i tidningarna att professor Christian Ekberg på Chalmers i Göteborg nu avser att flytta till Australien där han menar finns ett stort intresse för det som brukar kallas för fjärde generationens kärnkraft. Vi har också kunnat ta del av att professor Janne Wallenius på Kungliga Tekniska högskolan avser att flytta sin verksamhet till Kanada där det finns ett intresse för småskalig kärnkraft.

Vi kan också konstatera att från fackliga organisationer i landet uttrycks det en allvarlig oro för bristande forskningsresurser just på det kärntekniska området. Såväl ordföranden i IF Metall som LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson har kritiserat detta faktum. Det kommer också precis samma kritik från Chalmers professor Arne Håkansson.

Vi kan också läsa att Strålsäkerhetsmyndigheten nu oroas över att arbetssituationen vid både Oskarshamns och Ringhals kärnkraftverk. Man skärper nu inspektionen och ökar sin närvaro därför att man är rädd att den oro som personalen känner inför framtiden kan leda till en personal- och kompetensflykt.

Så sent som förra året inför forskningspropositionen begärde Utbildningsdepartementet en rapport från Strålsäkerhetsmyndigheten om hur man såg på situationen när det gäller kärnteknisk forskning. Strålskyddsmyndigheten konstaterar också att läget är allvarligt och att Sverige enligt kärnsäkerhetskonventionen och EU:s kompletterande kärnsäkerhetsdirektiv har en skyldighet att säkerställa utbildning för personal som ansvarar för kärnsäkerheten vid kärntekniska anläggningar.

Den bild som statsrådet ger av fortsatta satsningar på den här typen av forskning kan inte riktigt kännas igen i SSM:s rapport. Där skriver man att det redan skett en urfasning av SKB:s, Svensk Kärnbränslehanterings, stöd till transmutationsforskning som under 2011 var ca 7 miljoner kronor. Vidare finansierade Vetenskapsrådet ett generation-fyra-projekt som tilldelades 36 miljoner kronor på fyra år. Detta projekt är nu avslutat.

Hittills, skriver man, har detta delvis kompenserats genom det stöd som Vetenskapsrådet gett till doktorander i enlighet med svensk-franska avtalet. Men detta avtal, herr talman, löper ut vid utgången av 2017, det vill säga om knappa två år. Man ger en lång rad rekommendationer om förstärkningar av forskningen.

Herr talman! Det är viktigt att regeringen tar dessa frågor på allvar. Om vi inte kan behålla kompetensen kan Sverige tvingas att stänga ytterligare kärnkraftverk, trots att vi kanske inte vill, om 10 eller 15 år. Jag utgår från att statsrådet är lika angelägen som jag om att behålla handlingsfrihet på den punkten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, Allan Widman, för den utläggningen. Jag har inte jättemycket att tillägga. Det stämmer att inga statliga medel har minskat. Däremot är det några tidsbegränsade projekt som håller på att löpa ut. Men det är inte samma sak som en neddragning.

De fasta resurser som finns kommer att fortsätta att finnas. Det är också helt riktigt att näringslivets investeringar i detta har minskat. Det gör att den totala forskningsvolymen naturligtvis minskar. Men vi har ingen ambition att minska de statliga forskningsmedlen.

Jag vet att det finns en oro för att det är ett minskat intresse för utbildning inom dessa ämnen i vårt land och att man oroar sig för kompetensförsörjningen på sikt. Så är det inom många områden.

Vi ser gärna att vi fortsätter att hålla den kompetens som vi har. Men vi har svårt att styra över näringslivets investeringar, utan vi har de forskningsmedel som vi har. De avser vi inte att minska på något sätt.

Vi tar andra initiativ som handlar om den långsiktiga omställningen till en hållbar energiförsörjning. Vi deltar också i någonting som heter Mission Innovation tillsammans med andra stater för att verkligen se till att forskning och kunskapsutveckling men även innovation går framåt på fler områden.

På totalen ökar vi våra ansträngningar. Men när det gäller just den här forskningen är vi på samma nivå som den tidigare regeringen var.

Herr talman! Nu säger statsrådet att när projekten löper ut blir det mindre pengar till den kärntekniska forskningen. Det är just detta faktum som oroar mig när jag läser Strålsäkerhetsmyndighetens rapport. Där konstaterar man på punkt efter punkt att projekten löper ut eller redan har blivit utfasade.

Man föreslår en lång rad åtgärder för att komma till rätta med den mycket akuta situation som har uppstått. Man vill att det satsas ytterligare 15 miljoner kronor per år som stöd till lärosätena för att de helt enkelt inte ska stänga ned sina kärntekniska program. På Chalmers går det i dag ett halvdussin studenter på det kärntekniska programmet, och ett nedläggningshot är minst sagt överhängande.

Man vill också att Strålsäkerhetsmyndigheten ska överväga att åter bli en partner i Svenskt kärntekniskt centrum. Man oroar sig över den experimentella infrastrukturen. Det behövs investeringar i till exempel bränsleriggen på reaktorteknologiska avdelningen på KTH. Om dessa investeringar inte sker kan man bli tvungen att lägga ned hela avdelningen.

Man vill också satsa på forskning gällande framtida reaktorer. Som någon uttryckte det, herr talman: Det är svårt att doktorera på teknik som man redan har doktorerat ett antal gånger på.

Visst ska vi oroa oss över kompetensbristen i förskolan. Men som ordförande i försvarsutskottet, ett utskott som har ansvar för kärnkraftssäkerheten, vill jag säga att jag är minst lika oroad över bristen på kompetens på detta område.

I slutet av sitt anförande närmade sig statsrådet lite grann det som är pudelns kärna, nämligen att den nuvarande regeringen inte ser mycket framtid i kärnkraftsindustrin. Med den prisutveckling och den ekonomiska kris som har varit i industrin under de senaste åren är det klart att det är lätt att dra slutsatsen att vi inte behöver kärnkraften i framtiden för att skapa miljövänligt producerad elkraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi vet hur situationen ser ut i dag men vi vet mycket lite om hur det ser ut om tio år från nu. Därför vill jag återigen ställa min fråga: Anser statsrådet och regeringen att vidmakthållande av handlingsfrihet på detta område är viktigt för Sverige?

Herr talman! Jag tackar Allan Widman för detta.

Frågan om utvecklingen av energiförsörjningen lämnar jag till energiministern. Jag tror att det för en liten stund sedan var en debatt just om hur det ser ut på lite längre sikt. Det som ligger på mitt ansvarsområde är att tillgodose att vi har kompetens, både forskningsmässig kompetens och utbildning, för denna sektor. Det är verkligen viktigt för regeringen.

Det är inte så att inte något projekt som nu löper ut har möjlighet att söka nya anslag. När det gäller det VR-finansierade projektet vid Chalmers om kärnbränslen som nu avslutas har man möjlighet att söka medel för vidare utveckling av det.

Vetenskapsrådet avsätter 7 miljoner kronor per år under den kommande femårsperioden men kan bevilja ytterligare 15 miljoner. Det finns alltså pengar att söka för att bedriva denna forskning.

Tyvärr har prisnivån och den minskade lönsamheten påverkat industrins intresse att investera i FoU. Det påverkar, som sagt, den totala forskningsvolymen. Utifrån tidigare investeringar har man gjort bedömningen från bland annat Vetenskapsrådet att vi nu ligger på en rimlig nivå när det gäller den statliga finansieringen. Men om volymerna av privata investeringar fortsätter att minska är det klart att man kan vara tvungen att göra en ny bedömning för att upprätthålla kompetensen på detta område.

När det gäller utbildningsintresset är det svårt att påverka om studenter inte söker sig till ett visst område. Men jag har ingen avsikt att avveckla detta på något sätt, utan jag vill att det ska fortsätta att bedrivas både forskning och utbildning av hög kvalitet inom detta område. Det är det som är regeringens ambition.

Herr talman! Dessvärre har den kärntekniska forskningens historia i Sverige präglats mycket av de politiska besluten på 80-talet. Strax efter folkomröstningen om kärnkraften såg vi en tydlig nedgång i intresset för att söka sig till dessa specialiteter och dessa kärntekniska program. När avvecklingsåret 2010 närmade sig såg vi precis samma sak. Men vid denna tidpunkt hade industrin inte den ekonomiska kris som man har i dag, och då valde man att tillsammans med staten gå in och stärka forskningen för att just vidmakthålla handlingsfrihet när det gäller kärnkraften sett över tid. Nu finns det inte ett liknande intresse från industrins sida. Därför är det en grannlaga fråga att regeringen noga följer utvecklingen på detta område.

Det är kanske lätt för statsrådet att säga att när det gäller de allmänna utsikterna för kärnkraften i Sverige är det Ibrahim Baylans område och inte hennes som handlar om forskningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan säga att det inte heller är mitt område. Mitt område är kärnkraftssäkerhet. Men detta beskriver väl hur alla dessa politikområden och ansvarsområden hänger samman och är varandras förutsättningar. Finns det inte en levande kärnkraftsindustri i Sverige finns det snart inte heller en tillräcklig kärnkraftssäkerhet. Allt detta hänger ihop.

Herr talman! Om inte någonting sker på denna punkt är jag rädd för att det om tio år från nu, oavsett om Sverige vill behålla kärnkraften eller inte, kan komma att bli så att vi saknar kompetens för att driva våra reaktorer vidare. Det är betänkligt både ur försörjningssynpunkt och ur säkerhetspolitisk synpunkt.

Herr talman! Jag och regeringen har inte dragit ned på några medel när det gäller forskningen på detta område och inte heller när det gäller utbildningsområdet.

Det är viktigt för mig att säga att det inte är någon politik i detta. Man har från våra expertmyndigheter, som Vetenskapsrådet, gjort bedömningen att det är denna nivå som behövs för att upprätthålla just kompetensen i grundforskningen.

Som jag sa är det svårt att påverka studenternas efterfrågan. Jag tror inte att det är bara den inhemska politiska debatten i Sverige som påverkar, utan det är även internationella händelser som Tysklands beslut om kärnkraftsavveckling och Japan efter Fukushima. Det tror jag är minst lika viktigt. Som Allan Widman inledde med att säga är nämligen all forskning och utbildning en internationell verksamhet till sin natur. Då påverkas detta även av vad som händer i vår omvärld. Det gör det också möjligt för forskare att röra sig internationellt.

Jag ska naturligtvis noga följa hur detta ser ut, eftersom de privata investeringarna inom detta område minskar, för att säkerställa att vi har en fortsatt kompetens när det gäller både forskning och utbildning.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Erik Ottoson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att tillse en väl genomförd auktion av 700-megahertzbandet som resulterar i bästa möjliga effekt för slutkunden och vad jag avser att vidta för åtgärder för att säkerställa goda förutsättningar för konkurrens inom 700-megahertzbandet.

Regeringens inriktning är att genomförandet av beslutet om sändningsutrymme för marksänd tv ska fortsätta, så att utrymningen av 700-megahertzbandet kan ske i tid och på ett så smidigt sätt som möjligt för de aktörer som är påverkade.

Tillgång till mobil kommunikation är i dag en förutsättning för att kunna bo, verka och driva företag i hela landet. En väl utbyggd mobil infrastruktur är viktig för att möta människors önskan om att använda telefoni och bredband även utanför tätbebyggda områden samt för att underlätta företagande och jobbskapande i hela landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Staten har en viktig roll i att skapa goda förutsättningar för att den kommersiella utbyggnaden kan fortsätta, bland annat genom en väl fungerande marknad och genom att främja effektiv frekvensanvändning samt regional och lokal dialog. Frigörandet av 700-megahertzbandet för mobila kommunikationstjänster kommer sannolikt att bidra till att skapa goda förutsättningar för fortsatt utbyggnad och tillgång till sådana tjänster.

Post- och telestyrelsen, PTS, har bland annat till uppgift att svara för att möjligheterna till radiokommunikation och andra användningar av radiovågor utnyttjas effektivt och att främja en effektiv konkurrens och är den myndighet som prövar frågor om begränsning av antalet tillstånd inom ett frekvensområde.

När det gäller frågan om goda konkurrensförutsättningar ska Post- och telestyrelsen ta hänsyn till den totala spektrumanvändningen när de fattar sina beslut. Det innebär att myndigheten tittar på alla frekvenser med liknande egenskaper när de bedömer konkurrenssituationen.

Det är alltså Post- och telestyrelsen som enligt lagen om elektronisk kommunikation, LEK, har ansvar för att frekvenser används effektivt och att effektiv konkurrens främjas.

Som Erik Ottoson också framhåller har Post- och telestyrelsen goda erfarenheter av auktionsförfaranden, och jag har förtroende för att myndigheten genomför sina uppgifter på att bra sätt.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Detta med frekvenser och frekvensspektrum är en tekniskt hyggligt komplicerad fråga. För att tydliggöra varför detta är viktigt vill jag berätta att olika frekvenser lämpar sig olika bra för olika användningsområden. Vissa frekvenser är bra på att föra radiovågor över långa avstånd. Andra frekvenser är bättre på att ta sig genom strukturer som byggnader. Olika frekvenser har också lite olika förutsättningar när det gäller att överföra stora mängder information och data.

700-megahertzbandet är väldigt värdefullt. Det möjliggör överföring av stora mängder data, och det möjliggör väldigt högkvalitativ tjänst till slutkund. Därför är frågan om auktionen på detta frekvensband väldigt viktig, framför allt för slutkunderna. Detta är troligen det band man kommer att använda för att etablera 5G-telefoni, alltså dataöverföring som vida överstiger det vi i dag kallar för 4G-bandet. Det är hisnande mängder data som kommer att kunna överföras till slutkund på det här viset. Därför är detta oerhört viktigt.

Jag har full förståelse för att statsrådet inte går in i den enskilda auktionen för att se till att detaljerna - skruvarna och muttrarna i auktionen - ser ut precis som man skulle önska sig. Jag har också full förståelse för att Post- och telestyrelsen har ett generellt uppdrag att se till konkurrenssituationen på telekommarknaden.

Jag har dock gjort en liten efterforskning och tittat i regleringsbrevet för Post- och telestyrelsen. Jag kunde där inte hitta något direktiv från regeringen om att man ska beakta konkurrenssituationen på telekommarknaden. Jag tror att det finns skäl att även från vår sida vara lite självkritiska och att statsrådet bör beakta detta vid skrivningen av framtida regleringsbrev.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även om man beaktar användningen av andra frekvensband när man ska göra nya auktioner innebär detta inte att det på det stora hela blir rättvist. Det kan vara god konkurrens i andra frekvensband som inte alls är lika attraktiva som 700-megahertzbandet, och om man då säger att konkurrensen i etern är god innebär det inte att vi har lyckats skapa en god konkurrenssituation som levererar en bra, billig och effektiv tjänst till slutkund i detta väldigt intressanta band. Det kommer ju att bli den nya 5G-tekniken som kommer att dominera 700-bandet, och då kommer det att vara väldigt attraktivt, och om man ska pressa priset på denna nya tjänst krävs det att det finns fler än en eller två operatörer som tillhandahåller den.

Som auktionen i dag är utformad garanteras, om jag har förstått saken rätt, inte fler än två operatörer i detta frekvensband och i förlängningen i 5G-tekniken. Det kan få väldigt snedvridande effekter på marknaden.

Även om jag förstår statsrådets situation och att han inte vill gå in i den enskilda auktionen vill jag ändå inskärpa allvaret i detta. Finns det något i regleringsbrev eller andra styrsystem som statsrådet kan tänka sig att tillämpa här?

Herr talman! Tack, Erik Ottoson, för denna oerhört viktiga fråga! Det är en framtidsfråga för Sverige. Om vi ska fortsätta att vara i världsklass när det gäller användning av telekommunikation och bredbandstjänster, och om vårt samhälle ska vara det samhälle i världen som bäst tar till vara digitaliseringens möjligheter, är det viktigt att 700-megahertzbandet används på optimalaste sätt.

Jag delar de ingångar Erik Ottoson har i den här frågan. Det finns ingen ideologisk skiljelinje i den här frågan. Jag tycker att Erik Ottoson mycket tydligt redogör för vad detta frekvensutrymme kommer att kunna användas till. Om det funnits en oro för att konkurrensen skulle bli satt ur spel skulle jag naturligtvis också dela den oron. Nu finns ingenting som tyder på det, och vi bevakar detta väldigt noga.

Det ligger i regeringens och statens intresse att de operatörer som kommer att vinna tilldelning av frekvensutrymme faktiskt agerar på ett sådant sätt, både inför och efter tilldelningen, att det blir bästa möjliga för slutkunden och samhället i stort.

Post- och telestyrelsen är ingen ny myndighet. Det är en myndighet som har väldigt många experter. Som jag har uppfattat det under de ett och ett halvt år som jag har varit it-minister har Post- och telestyrelsen skött sina uppgifter väl under föregående mandatperioder. Jag har inte fått några signaler som skulle föranleda mig att bli orolig nu. Men om Erik Ottoson har konkreta synpunkter är jag naturligtvis beredd att ta med mig dem för att ta reda på hur vi kan säkerställa att den konkurrenssituation som jag tycker har tjänat Sverige väl ska kunna fortsätta även i framtiden.

När jag träffar mina it-ministerkolleger i världen - senast på it- och telekommässan i Barcelona, där jag hade förmånen att få träffa närmare ett tiotal it-ministrar från olika delar av världen, både från länder i vårt närområde och från länder långt härifrån - är det en sak de uppfattar som vår styrka i Sverige, nämligen att konkurrensen har kunnat upprätthållas tack vare en oberoende myndighet, där politikerna inte dikterar detaljer. Det var också detta som Erik Ottoson sa. Det är det faktum att vi håller oss till ett sådant regelverk som har gjort att vi har haft framgång i konkurrenssituationen. Kunderna, slutanvändarna och företagen har kunnat dra nytta av detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om jag skulle se minsta lilla tecken på att så inte skulle bli fallet skulle jag naturligtvis hantera denna fråga som ett statsråd kan hantera den gentemot en oberoende myndighet.

Herr talman! Tack, statsrådet, för det villiga följdsvaret!

Det finns några konkreta saker som bör adresseras. Vi kan titta på auktionen som gällde 800-bandet, alltså det frekvensband som ligger i anslutning till 700-bandet och delar många av de tekniska egenskaper som 700bandet har. Den auktionen, som redan är genomförd på ett föredömligt sätt, var utformad på ett sådant sätt att det garanterades att åtminstone tre operatörer fick tillgång till någon del av frekvensbandet. Som statsrådet beskriver är detta en auktion som man har tittat på från andra länder och som har fått mycket beröm. Många har sett på den med avund, liksom på Post- och telestyrelsens arbete med en konkurrensneutral telemarknad i Sverige. Vi är en förebild för många här, och den positionen måste vi slå vakt om.

Nu har man gått från att i auktionen om 800-bandet garantera tilldelning till tre operatörer till att nu endast garantera tilldelning till två operatörer. Då har man möjligen tagit ett steg tillbaka. Om jag är korrekt underrättad innebär detta att en väldigt köpstark operatör kan få en väldigt stor andel av bandet utan något täckningskrav för den delen. Och den andra operatören får en mycket mindre del av frekvensbandet, men hela den del man får sig tilldelad efter en sådan auktion är belagd med frekvenskrav - av den anledningen är det kanske också ett lägre pris.

I värsta fall har vi då en operatör som har en väldigt stor del med väldigt fördelaktiga villkor, till ett högt pris som den köpstarka operatören har råd att betala, som den sedan styckevis och delt möjligen kan sälja vidare i andra hand till andra operatörer. Sedan har vi en aktör som inte har samma köpkraft men som däremot beläggs med ett väldigt stort ansvar att ordna täckning i vårt avlånga och glest befolkade land.

Det här är möjligen ett orosmoln. Har man en leverantör har man ett monopol. Har man två har man möjligen ett oligopol. Har man tre har man någonting som börjar likna en marknad. I det här fallet garanterar man ju inte någonting som börjar likna en marknad utan någonting som gränsar till ett oligopol. Det är i detta som oron från min sida, efter att ha talat med operatörer på marknaden, ligger.

Det är självfallet inte så att 700-megahertzbandet är allena saliggörande för telekommarknaden och för 5G-nätet, men det är en väldigt viktig beståndsdel. Det är därför som det är viktigt att jag och statsrådet har den här diskussionen.

Det har anförts olika synpunkter från aktörer på marknaden om hur det här skulle kunna göras bättre. Man använder framför allt auktionen som var kring 800-megahertzbandet som en bra förebild. Därför kan man möjligen beklaga att det vad gäller auktionen av 700-megahertzbandet har tagits ett steg tillbaka och att det inte garanteras samma fria och öppna konkurrens.

Det finns nämligen inget egenvärde i att ha få aktörer. Däremot finns det ett egenvärde i att kanske ha något fler aktörer. Därför vore det kanske bra om man signalerade i någon form av regleringsbrev, kanske ett kompletterande regleringsbrev, att konkurrenssituationen i frekvensbanden är avgörande för en god sluttjänst till kund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, Erik Ottoson, för att du nystade i denna relativt krångliga materia! Den är nog så viktig, för den avgör vad var och en av oss möter när vi slår på våra telefoner, pekplattor och datorer och behöver kontakt med internet och med de sociala tjänster som finns där. Det handlar om koppling till myndigheter. Det handlar om när vi startar företag och om när vi faktiskt lever våra liv. I dag är inte internet någonting som är separat och frånskilt, utan det är en del av verkligheten för alla i Sverige levande människor.

Därför tycker jag att den här diskussionen är viktig, och Erik Ottoson lyfter denna fråga på ett föredömligt sätt. För protokollets skull skulle jag dock vilja säga något. I den andra delen, när Erik Ottoson beskrev den auktion som skulle komma råkade han säga 800-megahertzbandet, tyckte jag mig höra. Jag säger detta så att det inte blir fel i protokollet, för det är 700-megahertzbandet som vi har framför oss. I första delen av ditt anförande sa du 800-megahertzbandet, och det var riktigt då.

Sedan gäller det situationen med spektrum. Det är svårt att beskriva det om man inte har en vit tavla framför sig där man kan rita upp hur det här med spektrum funkar. Spektrum är en naturresurs. Den är ändlig, som nästan alla andra naturresurser. Men det finns ett spektrumtak, och det gör det möjligt att förvärva en maximal mängd spektrum i 700-megahertzbandet. Det är inte givet att någon operatör kommer att lyckas förvärva så mycket spektrum inom bandet att operatören skulle nå det taket. Rent tekniskt är det dessutom så att hur mycket man är villig att betala för spektrum i det bandet är ett beslut som affärsmässigt kommer att balanseras av mot det behov och det utrymme som varje operatör menar är försvarbart gentemot sina ägare att faktiskt hantera.

Vi vet att i de band som i dag används inom frekvensutrymmet är det inte så att hela de utrymmena används av operatörerna. Det här är någonting som Post- och telestyrelsen naturligtvis har kännedom om. Det var de som gjorde den förra tilldelningen, som både Erik Ottoson och jag är nöjda med. Resultatet ser vi i Sverige. Som jag tidigare sa tittar till exempel ministerkollegan i Finland avundsjukt på hur vi har hanterat den här frågan. Det ligger inte på statsråden eller på regeringen, utan det är en enskild myndighet som får hantera input men också uppnå målet om att vi i Sverige ska fortsätta att vara i världsklass när det gäller telefoni och internet.

Om någon aktör skulle ha förmågan att förvärva en högre andel spektrum kan det naturligtvis potentiellt möjliggöra högre kapacitet för slutkunden för just den operatörens användare. Men här talar vi då om den större mobila bandbredden, som egentligen i grunden inte har inneburit något problem i den tidigare tilldelningen. För helt enligt samma resonemang som Erik Ottoson anför skulle kanske fyra sluttilldelningar vara bättre än tre. Det är alltid en fråga om vad vi får för sluteffekt.

Men de här synpunkterna har matats in till PTS - det känner jag till. Vi har diskuterat det här med operatörerna enskilt men också inom Bredbandsforum. Jag litar fortsatt på att Post- och telestyrelsen gör det här i enlighet med bästa möjliga utfall för Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Statsrådet! Det är mycket riktigt att det ur ett konkurrensperspektiv kanske vore än bättre, som sagt, att garantera fler än tre tilldelning inom ett sådant här värdefullt band. Det är lite grann detta jag vill åt. Som statsrådet är inne på finns det inget egenvärde i att i strukturen på auktionen tillåta ens möjligheten till ett så pass negativt utfall som jag tidigare beskrev, så som det faktiskt ser ut nu.

Har man för avsikt att se till att konkurrenssituationen är den absolut bästa är det nog en bättre väg framåt att ha ganska många olika operatörer inom samma frekvensutrymme, så som är tekniskt lämpligt. Blir det för uppdelat får man ju också problem med frekvenstilldelningen och hur man på bästa sätt löser detta tekniskt. Det kan skapa tekniska problem också. Men vi ligger långt ifrån detta i nuläget.

Det man också ska komma ihåg är att Post- och telestyrelsen inte bara har konkurrensen för ögonen. Det finns också ett behov av att få ut ordentligt med pengar för, så att säga, själva frekvensbanden. Man har ett intresse av att få så bra bud som möjligt.

Attraktiviteten i detta ligger då i att operatören ska kunna tillgodose sina egna behov av frekvens, men det handlar också om möjligheten att trycka ut andra operatörer på marknaden. Precis utifrån det resonemang som statsrådet själv anförde kring marknadsmässigheten i detta finns det en konkurrensfördel i att köpa band som man inte använder och som dessutom inte kan användas av någon annan. På det viset kan man stärka sin konkurrenssituation.

Det här är självfallet någonting som vi vill undvika. Därför tror jag att det finns skäl att i regleringsbrevet skriva in ett krav på att säkra konkurrensen på telemarknaden.

Herr talman! Tack, Erik Ottoson, för den mycket viktiga interpellationsdebatten! Det sista Erik Ottoson sa kommer inte att hända. Däremot är det väldigt tydligt att både min regering och tidigare regeringar har haft och har ett uttalat syfte med hur frekvenser delas ut.

Man kan titta på auktionen av 800-megahertzbandet, som genererade en intäkt på ca 200 miljarder kronor. Det är rätt stora värden som är igång. Det är svårt att spekulera i vad 700-megahertzbandet kommer att generera. Men ett viktigt utfall av den förra auktionen var att man kunde avsätta 300 miljoner kronor till åtgärder för förbättrad täckning. Det är någonting som vi tjänar på, som företagen tjänar på och som människor, framför allt de som bor på landsbygden, tjänar på. Dessutom handlar det inte om att PTS är något som är skilt från staten eller om att det är någon privat aktör, utan det är en aktör som ska tjäna Sverige och Sveriges befolkning på bästa möjliga sätt.

Vi har hittills inte sett någonting som skulle tyda på motsatsen. Jag har i alla fall inte hört något om det från Erik Ottoson, och det är heller inte min uppfattning. Jag har stor tillit till PTS och hur de har jobbat med frågan tidigare. De är väl lämpade att jobba vidare med den här frågan.

Om det skulle visa sig att det finns minsta lilla tvekan om hur det här skulle kunna landa får vi i så fall ta det därifrån. Det finns inga sådana signaler, men det är ändå jätteviktigt att Erik Ottoson följer det här noga. Jag skulle önska att fler här i kammaren faktiskt kunde följa det, för det här kommer att påverka våra liv mycket mer än många andra frågor som vi debatterar och diskuterar, och väldigt få har kännedom om det. Man tycker att det är en hygienfaktor som måste funka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Beatrice Ask har frågat inrikesministern när regeringen planerar att lägga fram den nationella strategin för brottsförebyggande arbete och vilka konkreta brottsförebyggande åtgärder som regeringen planerar att vidta i närtid. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Sverige är på många sätt ett tryggt land. Sett till hela befolkningen ökar tryggheten, och människors utsatthet för brott minskar. Samtidigt ser vi en oroväckande polarisering i samhället, där alltför många människor fortfarande känner sig otrygga och där utsattheten för brott är ojämnt fördelad mellan olika grupper och områden.

Här måste samhället ta sitt ansvar. Att vi behöver ett väl fungerande rättsväsen som kan beivra de brott som begås är en självklarhet. Men med samma kraft som vi ska bekämpa kriminalitet måste vi också förebygga orsakerna som finns bakom. Det handlar dels om breda och långsiktiga välfärdsåtgärder som att öka sysselsättningen och höja kunskapsresultaten i skolan, dels om åtgärder för att minska sannolikheten att brott begås genom att göra brotten mindre lönsamma och svårare att utföra. I det arbetet har offentliga aktörer ett stort ansvar, men utan ideella krafter, näringslivet och medborgarna når vi inte ända fram.

På nationell nivå har detta varit en lågt prioriterad fråga under många år. Regeringen vill därför se en nystart för det brottsförebyggande arbetet, med ett tydligt nationellt ledarskap. Vi började förra året med att ge Brottsförebyggande rådet i uppdrag att belysa var utvecklingsbehoven är som störst och hur det nationella stödet till kommuner och andra brottsförebyggande aktörer skulle kunna förstärkas.

I den redovisning som Brå nyligen har lämnat framgår att det på de flesta håll i landet finns en nära samverkan i brottsförebyggande frågor mellan polis och kommun och ibland även med näringsliv och frivilliga. Samtidigt varierar förmågan att vidta rätt åtgärder utifrån lokala problembilder. Den genomsnittliga kompetensnivån i kommunerna behöver därför höjas för att skapa ett effektivt brottsförebyggande arbete över hela landet. Även samverkan mellan nationella myndigheter behöver utvecklas.

Regeringen kommer nu att vidta åtgärder för att stärka den nationella samordningen och utveckla stödet till olika brottsförebyggande aktörer. Vi vill bland annat ge Brå en tydligare roll som motor i det förebyggande arbetet. Vi har redan i budgeten för 2016 skjutit till ytterligare 15 miljoner kronor till Brås brottsförebyggande verksamhet och kommer att fortsätta arbeta för att utveckla Brås samordnande roll på detta område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller situationen i socialt utsatta områden, vilken Beatrice Ask nämner i sin interpellation, har vi gett Brå i uppdrag att bland annat identifiera framgångsfaktorer och fungerande metoder för att förebygga och beivra brott och öka tryggheten. Brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete är dock bara en liten del av de insatser som är nödvändiga i dessa områden. Här krävs i första hand åtgärder utanför kriminalpolitikens område.

Som Beatrice Ask nämner kommer regeringen att ta fram en ny nationell brottförebyggande strategi. En sådan strategi kommer att spänna över många områden och innefatta såväl sociala som situationella aspekter av det brottsförebyggande arbetet. Genom en samlad strategi kommer det att bli tydligare hur viktigt det är att alla berörda aktörer tar ansvar för det förebyggande arbetet. Målsättningen är att den ska vara klar under detta år.

Herr talman! Tack för svaret, justitieministern! Min interpellation var ställd till inrikesministern med anledning av att han hade talat om ett möte som han skulle ha med företrädare för ansvariga myndigheter, arbetsgivare och fackförbund om de problem som poliser, brandmän och ambulanspersonal upplever i vissa områden.

Samtalet som han bjudit in till syftade enligt den artikel han hade skrivit till att få en bild av hur poliser, brandmän och ambulanspersonal upplever situationen med hot, våld och ett hårdare samhällsklimat samt reflektera över genomfört och fortsatt arbete.

Eftersom jag utgår ifrån att samtalen ska landa i någon typ av resultat var det naturligt att fråga när den utlovade strategin för det brottsförebyggande arbetet skulle komma, och den frågan har jag nu fått svar på: Målsättningen är att strategin ska bli klar under detta år.

Med tanke på de stora bekymmer som finns beklagar jag naturligtvis att det tar så lång tid, för det är ju så att en strategi av det slag som regeringen arbetar med möjligen kan bidra till ett mer intensivt arbete för att säkra människors tillgång till samhällsservice och den trygghet som människor i arbete behöver när de ska rädda liv.

Herr talman! Justitieministern antyder att det brottsförebyggande arbetet på nationell nivå har varit lågt prioriterat under många år, något som den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen nu ska rätta till med en strategi. Det där är dessbättre mest politisk retorik och inte sanningen. I den redovisning som Brå har lämnat och som är väldigt intressant finns också en beskrivning av nationella insatser från 1990-talet och framåt. Då är det så att i mitten av 2010-talet hade lokala råd vuxit fram i de flesta av landets kommuner, och fokus kom att läggas på frågor om vilket stöd som behövdes till de lokala brottsförebyggande aktörerna.

Arbetet utvidgades också, och det här är alltså under alliansregeringen, i och med att polisen fick i uppdrag att arbeta fram samarbetsöverenskommelser med kommunerna. Ett nytt arbete inleddes också för att svara mot behovet av bättre förebyggande insatser mot organiserad brottslighet. Det gjordes forskningsgenomgångar som rörde grannsamverkan, kameraövervakning och brottsprevention, mentorskapsinverkan på återfall i brott och hur bättre utomhusbelysning ska kunna förebygga brott. Dessa publicerades. Utifrån metoden trygghetsvandringar som började i Göteborg togs det också fram en nationell manual för att man ska kunna använda detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Justitieministerns beskrivning var alltså lite felaktig, men det är bra att den här bakgrunden finns med, för det som behövs nu enligt den kartläggning som Brå gör är åtgärder för att höja lägstanivån när det gäller kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete. Verksamhet finns på många håll, men det systematiska arbetet brister och det är väldigt ojämnt.

Det behövs också mer utveckling och innovation, säger Brå. Både innehåll och kvalitet i arbetet måste utvecklas. Man vill ha höjd prioritet och samordning. I dag finns det ingen lagstadgad skyldighet för kommunerna att ägna sig åt brottsförebyggande arbete, och på vissa håll är det tydligen väldigt svårt att få gehör hos beslutsfattare för det här viktiga arbetet.

Min fråga till justitieministern är mot den bakgrunden om regeringen kommer att tydliggöra kommunernas ansvar för att bedriva ett brottsförebyggande arbete och hur man kommer att säkerställa att det viktiga samarbetet mellan kommunen och polisen inte tappar fart nu när resurserna tryter och det finns många andra stora utmaningar.

(forts.)

Herr talman! Vi avbröts mitt under interpellationen av ajourneringen för gruppmötena. Jag ska försöka följa upp de frågor Beatrice Ask ställde till mig i sitt första inlägg.

Regeringens utgångspunkt är att vi ska bekämpa brotten och brottens orsaker. Båda delarna måste göras, inte bara en del. Frågan om det förebyggande arbetet är högprioriterad för den här regeringen i motsats, skulle jag trots allt vilja säga, till den förra regeringen. Beatrice Ask tyckte inte om att jag uttryckte det så i interpellationssvaret eftersom hon menar att också den förra regeringen tog frågan på allvar. Men det är ändå ett faktum att den förra nationella strategin mot brottsförebyggande arbete går tillbaka ända till 1996, alltså 20 år sedan. Det var på Laila Freivalds tid. Beatrice Ask tog under sina åtta år som justitieminister inga initiativ för att uppgradera eller uppvärdera den nationella strategin för det brottsförebyggande arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det gör vi. Och det är det arbetet som vi nu har påbörjat på en rad olika sätt. Bland annat är det uppdraget till Brå, som jag redogjorde för. Det finns 15 miljoner kronor avsatta. Vi kommer att tillsätta en särskild nationell samordnare för att stärka den nationella ledningen. Jag tror att det behövs mer av statlig vägledning.

Beatrice Ask frågade mig om kommunernas ansvar. Jag utesluter inte att vi behöver tydliggöra kommunernas ansvar. I dag är vi i ett läge då vi snarare behöver sprida goda exempel i landets kommuner. Det hoppas jag att Brå ska medverka till.

Jag har själv gjort en del. Under förra året genomförde jag besök i ett antal kommuner för att titta på hur det brottsförebyggande arbetet ser ut. Det var Malmö, Trollhättan, Norrtälje och Huddinge. Vi träffade representanter för länsstyrelserna i Norrbotten och Västerbotten. Jag besökte också Holland, och jag är på väg till USA och New York för att se på det brottsförebyggande arbetet. Jag har sett exempel på brottsförebyggande arbete i Holland, framför allt samarbetet med näringslivet. Vi tänkte att det ska vara samma tema när vi besöker New York senare under våren.

Grunden för oss socialdemokrater är att det förebyggande arbetet genomförs bäst när det finns en i grunden god utveckling för välfärden, det vill säga att minska klyftorna och arbetslösheten. Vi ser nu att det faktiskt går åt rätt håll i vårt land. Arbetslösheten sjunker, tillväxten ökar, nyföretagandet ökar.

Låt mig ge en siffra. Sedan den här regeringen tillträdde har antalet långtidsarbetslösa sjunkit med 20 000 personer. Det gäller att fortsätta utvecklingen, att klyftorna fortsätter att minska. För det krävs fördelningspolitik. Det är det breda arbetet.

Sedan finns också rättsväsendet. Det handlar om hur rättsväsendet arbetar förebyggande inom sina ramar. Här handlar det naturligtvis om att klara upp fler brott. Där misslyckades den förra regeringen. Det var tvärtom så att andelen uppklarade brott minskade under den förra regeringens tid. Den utvecklingen måste vi naturligtvis vända.

Det handlar också om att hindra återfall i brott, det vill säga att se till att Kriminalvården har en sådan verksamhet att färre faller tillbaka i brottslighet igen.

Sedan finns det lokala förebyggande arbetet och socialtjänstens arbete.

Så ser vår politik ut, det vill säga fler jobb, minskade klyftor, generell välfärd och lokalt brett samarbete. Hur ser Moderaternas politik ut? Är er lösning att vi ska sänka lönerna i stället?

Herr talman! Den fråga jag ställde utgick från att det kastas sten på ambulanspersonal och ambulanser förstörs. Det handlar om hur räddningstjänsten förhindras att utöva sitt arbete och en rad akuta problem som man på olika sätt behöver arbeta mot.

Brottsförebyggande arbete kan vara många olika saker, och det var också därför jag sa att jag tycker att det är bra att vi får ett besked om när strategin som har utlovats ska komma.

Strategier i all ära, men det krävs också konkreta åtgärder för att komma till rätta med problem. Man kan inte vänta till dess arbetslösheten är noll och tro att det löser problemet med att kriminella grupperingar utnyttjar ungdomar för att kasta sten och bete sig mot myndighetspersoner. Det finns ett förakt och en misstro mot myndigheter i flera av de utsatta områdena som måste hanteras med praktiska åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag var i Nässjö häromveckan. Ett exempel på vad som görs där är att räddningstjänsten och polisen pratar med ungdomar som de vet ägnar sig åt verksamhet som inte är acceptabel. De har på det sättet pressat ned mängden stölder av olika slag. Det är så jag tror att man måste arbeta konkret.

Min fråga till justitieministern före uppehållet var: Är regeringen beredd att tydliggöra kommunernas ansvar att delta i det brottsförebyggande arbetet? I Brås redovisning av hur det ser ut, som är en upprättelse vad gäller Alliansens arbete i förhållande till vad ministern säger, framkommer en beskrivning av tillkortakommanden i det svenska samhället när det gäller det brottsförebyggande arbetet. Brå pekar på att det är svårt att få gehör för insatserna i en del kommuner. Det vill man ändra på.

En annan sak som Brå pekar på är att det lokala brottsförebyggande arbetet i viss mån har stagnerat. Det har blivit fantasilöst. Man arbetar inte kunskapsbaserat. Alla typer av brott hänger inte direkt samman med den allmänna situationen. Det finns i vart fall en del enklare sätt att få bukt med problemen. Där tycker jag att det är viktigt att fundera över hur man ökar kunskapsnivån i frågorna lokalt och hur man säkerställer arbetet.

På den moderata partistämman tog vi ställning för att vi vill se ett mer aktivt arbete i kommunerna. Vi har inte kommit så långt som jag möjligen vill, nämligen att det ska vara ett lagstadgat krav på kommunerna att ta ansvar för det brottsförebyggande arbetet. Men vi tog ställning för att ansvaret för frågorna bör ligga så nära kommunledningen som möjligt för att det ska finnas muskler och mandat att agera vid samverkan med polisen.

Det sker nu en omorganisation av polisen där åtminstone en positiv signal finns, nämligen att man utser kommunpoliser. Brå påpekar att det kommer att göra det viktigare att det i fler kommuner finns någon som tar ansvar för samordningen mellan kommunala och lokala myndigheter, polisen och det civila samhället. När det brister kommer det inte att fungera.

Jag tror att det är nödvändigt, inte minst i ett kortare perspektiv än det år vi ska vänta på en strategi, att vidta åtgärder. Stenar kastas hela tiden, och det behöver göras mer på det området. Det vore intressant att veta om justitieministern har någon idé om något konkret som kan göras så att vi kan slippa en del av problemen de kommande månaderna.

Herr talman! Regeringen fick ärva en situation som var djupt oroande, som Beatrice Ask delvis själv beskriver. Det var en kombination av en mycket hög arbetslöshet, framför allt en mycket hög ungdomsarbetslöshet, och en fast etablerad och organiserad kriminalitet. Det var det stora misslyckandet för den gamla regeringen, det vill säga misslyckandet med att bekämpa brotten och att andelen uppklarade brott minskade samt misslyckandet med den sociala situationen och arbetslösheten. Det är en grogrund för rekrytering in i kriminella gäng.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Då måste man kunna se på båda frågorna. Det handlar om att förbättra de sociala förutsättningarna i de områden vi talar om. För att kunna vända utvecklingen är arbetslöshetsfrågan, studierna, utbildningsmöjligheterna och de generella klyftorna faktiskt helt avgörande. Där misslyckades den gamla regeringen. Därför hoppas jag att vi ska klara detta lite bättre, och det jag ser är att ungdomsarbetslösheten nu faller väldigt snabbt. Det är mycket bra. Tillväxten ökar, och vi måste naturligtvis se till att hålla i den. Om vi inte gör det tror jag nämligen att utvecklingen blir ännu svårare. Det blir nämligen ännu svårare, skulle jag säga, att bryta nyrekryteringen till kriminella gäng.

Beatrice Ask frågar om jag är beredd att tydliggöra kommunernas ansvar, och det sa jag i mitt inlägg. Jag är beredd att titta på den frågan precis som jag förstår att Moderaterna nu gör. Just nu är vi i ett läge där vi försöker sprida de goda exemplen, alltså vad som nu görs i landets kommuner. Jag delar naturligtvis uppfattningen att detta arbete måste läggas så nära kommuninvånarna som möjligt. Jag delar självklart också uppfattningen att ju högre upp i den kommunala hierarkin man för frågorna, desto lättare är det att få genomslag för dem. Så har det fungerat på alla ställen när jag har varit ute och sett hur det ser ut i landets kommuner.

En sak kommer man ändå inte ifrån. Oavsett hur mycket vi gör med lokal samordning, med att ta in näringslivet, med att ta in ideella krafter och med samverkan mellan stat och kommun kommer det till syvende och sist ofta ned till samma typ av sociala frågor man måste lösa. Det var egentligen innebörden i den lilla fråga jag ställde allra sist i mitt tidigare inlägg. När jag nu tittar på hur Moderaternas politik ser ut - man säger att man ska skapa fler jobb och så - går det genomgående ut på precis samma tema som ni körde på i åtta år, det vill säga att ni ska trycka ned dem som har de lägsta lönerna och de lägsta inkomsterna. Då handlade det om a-kassa, sjukförsäkring och annat som ni jagade och tryckte ned, så att säga. Nu ska det tydligen handla om lönerna.

Därför är min enkla fråga denna: Om vi, vad jag förstår av vad flera borgerliga partier för fram, ska ha statligt fastställda fattiglöner där vi trycker ned lönerna och inkomsterna för väldigt många människor - om vi ska gå den amerikanska vägen, så att säga - vad kommer det att innebära? Vad kommer det att innebära för brottsutvecklingen i ett land att skapa löner som är så låga att människor inte kan försörja sig? Det är den fråga jag ställer och som jag tycker att Beatrice Ask faktiskt kan fundera lite på.

Jag är nämligen övertygad om att vi inte kommer att komma till rätta med detta om vi inte klarar av att föra en politik som håller ihop samhället. Den bygger på lägre klyftor, generell välfärd och naturligtvis ökad tillväxt - men också en bra arbetsmarknadsutveckling.

Herr talman! Jag är emot sociala problem. Jag skulle vara beredd att avskaffa dem omedelbart om det var så enkelt som det låter på justitieministern. Jag instämmer inte i beskrivningen av den moderata politiken, men jag känner till den socialdemokratiska kampanj Sveavägen har bestämt att man ska föra.

Det jag tycker att vi måste prata om är de konkreta problem vi har med områden som har väldigt hög brottslighet. Det går att vidta åtgärder, och det är ju inte så att Socialdemokraterna har ärvt alla problem. I vart fall borde det vara så att man om man har makten vill göra någonting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror till exempel att det är nödvändigt att få fler poliser ute bland människor. Jag tror att det är nödvändigt att få ett fungerande socialt samarbete lokalt som fungerar så att det finns nätverksgrupper, civila som ställer upp och mycket annat för att öka tryggheten. Jag tror att vi behöver fler sociala insatsgrupper som är beredda att ta sig an ungdomar som är på väg in i mycket allvarlig grov kriminalitet.

Jag tror att vi behöver fundera över hur vi använder kameraövervakning för att säkerställa tryggheten på vissa områden. Jag tror också att vi måste fundera alldeles särskilt på utryckningspersonalens situation, så att de kan rädda liv i olika områden. Jag tror att det är nödvändigt att fundera över ansvarsfördelningen när det gäller det brottsförebyggande arbetet mellan olika kommunala instanser, polisen och andra. Det finns en rad frågor som behöver hanteras.

Det är också så att vi har många människor som saknar insikt i vad som gäller i Sverige. Här finns det väldigt mycket att göra eftersom vi har en stor tillströmning av flyktingar och andra som ibland bidrar till konflikter därför att de är osäkra, rädda och mår dåligt. Här måste ett informationsarbete komma igång. Det är ingen strategi som löser det, utan det är konkreta insatser.

Herr talman! Vi ärvde som sagt ett land där klyftorna hade ökat snabbare än i något annat land i OECD-området. Vi ärvde också ett land där vi hade en mycket hög ungdomsarbetslöshet - och fortfarande har, även om den är på väg ned - i kombination med en fast etablerad och organiserad kriminalitet. Det är klart att man inte klarar ut det i en handvändning, utan det tar tid att försöka vända det.

Ungdomsarbetslösheten är på väg ned. Jag ser fram emot att vi ska kunna göra särskilda riktade satsningar mot de områden Beatrice Ask talar om, men då tror jag att det är viktigt att säga att man inte kommer någonstans med bara några enkla projektpengar. I grunden handlar det i stället om att man måste ha en politik som innebär att klyftorna totalt sett minskar i samhället. Det handlar om att bygga vidare på den generella välfärden.

Vi kan väl säga att utvecklingen i en del områden faktiskt är förskräckande i en del avseenden. Jag ser att till exempel antalet skottskador, om man tittar på den delen, ökade med 50 procent mellan 2006 och 2014. Det är en följd av att vapen har kommit in på ett annat sätt och av att de kriminella gängen finns. Nu går vi fram med insatser för att bekämpa de kriminella gängen. Det är ett antal lagförslag som kommer till riksdagens bord under våren, men vi går också in med sociala insatser. Vi kommer att förstärka socialtjänsten med sammanlagt över 1 miljard kronor under de närmaste fyra åren. Det är en otroligt viktig satsning på den sociala barn- och ungdomsvården.

Ska vi vända detta måste man arbeta både generellt på till de områden vi talar om och med riktade satsningar mot barn och unga.

Överläggningen var härmed avslutad.