Interpellationssvar - 2016-02-04

Svar på interpellationer

Herr talman, ledamöter och åhörare! Johan Hultberg har frågat mig hur regeringen och statsrådet ställer sig till det arbete och de slutsatser som Strandskyddsdelegationen presenterar, om regeringen avser att återkomma till riksdagen med en proposition vars syfte är att reformera och göra strandskyddet mer ändamålsenligt i hela landet samt om regeringen och statsrådet avser att se över reglerna för inrättandet av kommunala naturreservat i syfte att säkerställa att nuvarande regelverk inte utnyttjas på felaktiga grunder.

Herr talman! Det svenska strandskyddet är tillsammans med allemansrätten unikt i ett internationellt perspektiv. Strandskyddsreglerna syftar till att skapa förutsättningar för allmänhetens tillgång till naturupplevelser och för bevarandet av biologisk mångfald i strandnära områden. Låt mig påpeka att strandzonen är särskilt viktig för biologisk mångfald. Samtidigt finns en flexibilitet i strandskyddsreglerna som främjar landsbygdsutveckling och lokalt beslutsfattande.

Ett väl fungerande strandskydd kräver ett ändamålsenligt regelverk och en god tillämpning. Detta innebär bland annat att reglerna medger utveckling av Sveriges landsbygder samtidigt som strandskyddets syften inte äventyras. De vägledande myndigheterna har en viktig roll för att tillämpningen sker i enlighet med de intentioner som ligger till grund för regelverket.

Strandskyddsdelegationens insatser med att i enlighet med sitt uppdrag utföra och samordna en informations- och kunskapsinsats om tillämpningen av strandskyddsreglerna har fyllt en viktig funktion, och delegationens betänkande kommer nu att hanteras vidare i Regeringskansliet.

Jag och regeringen följer noga frågan om strandskyddsreglernas tillämpning och betydelse för både samhällsutvecklingen och bevarandet av de värden reglerna syftar till att skydda.

Kommunala naturreservat är ett viktigt verktyg för att utveckla naturvården på lokal nivå. Att inrätta naturreservat är ett av flera viktiga planeringsverktyg för kommuner. Min och regeringens uppfattning är att kommunerna använder sig av möjligheten att inrätta kommunala naturreservat på ett ansvarsfullt sätt för att skydda områden av värde för naturvården och friluftslivet. Det är därför inte aktuellt att se över reglerna för inrättande av kommunala naturreservat.

Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Precis som ministern nämnde i sitt anförande har strandskyddet två syften, dels att trygga allmänhetens tillgång till strandområden, dels att bevara goda livsvillkor för djur och växter på land och i vatten. Syftet är gott, och strandskyddet behövs självklart för att uppnå dessa syften.

Vi kan dock inte ha ett regelverk som inte också ger människor goda livsvillkor och möjlighet till bostadsbyggande, jordbruk och annan näringsverksamhet. Vi behöver helt enkelt ett ändamålsenligt strandskydd som tillgodoser nämnda syften men också tar hänsyn till behovet av utveckling i hela vårt land och inte minst möjliggör ett ökat bostadsbyggande.

Det var bland annat mot denna bakgrund och för att åtgärda brister och oklarheter i tillämpningen som alliansregeringen såg över och reformerade strandskyddet 2009 och 2010. Syftet med reformeringen var att göra reglerna mer flexibla och skapa en ökad differentiering i hur reglerna kan tillämpas över vårt land.

Tyvärr blev reformens effekter inte riktigt dem vi hoppades och avsåg. Vi har till exempel inte sett några större lättnader i skyddet i områden som har god tillgång till oexploaterade strandområden.

I stället är vittnesmålen från många kommuner att de upplever att många länsstyrelser på senare år snarare har skärpt tillämpningen av strandskyddsreglerna. Bland annat har de ofta utvidgat strandskyddsreglerna från 100 meter, som ska vara huvudregeln i strandskyddsreglerna, till 300 meter.

Detta får man enligt nuvarande lagstiftning göra i det enskilda fallet, men det är bara att konstatera att det enskilda fallet har blivit oerhört många enskilda fall. Konsekvensen är att huvudregeln i praktiken, tvärt-emot intentionen i lagstiftningen, har blivit att strandskyddet snarare är 300 meter än de 100 meter som lagen egentligen säger.

Sverige har en mycket lång strandlinje. Vår fastlandskust från Strömstad i väst till Haparanda i norr uppgår till över 11 000 kilometer. Vi har därtill över 314 000 kilometer strand längs våra större insjöar och vattendrag. Därutöver har vi över 50 000 kilometer strand kring våra öar. I genomsnitt har vi omkring 860 meter strand per kvadratkilometer.

Vi har alltså inte brist på stränder, och vi har tack och lov inte heller brist på oexploaterade eller orörda stränder. Däremot har vi en enorm bostadsbrist och problem med urbanisering och att landsbygden har svårt med attraktionskraften. Därför behövs ett reformerat strandskydd.

Herr talman! Ministern sa i sitt anförande: "Ett väl fungerande strandskydd kräver ett ändamålsenligt regelverk och en god tillämpning." Jag delar helt och fullt den uppfattningen. Givet den formuleringen måste jag fråga ministern: Anser regeringen att vi i dag har ett ändamålsenligt regelverk med god tillämpning? Om inte, kommer regeringen att lägga fram förslag på hur regelverket kan göras mer ändamålsenligt och med bättre tillämpning?

Herr talman! Jag tackar Johan Hultberg för diskussionen i en för hela Sverige angelägen fråga. Som både Johan Hultberg och jag har betonat behöver vi ett ändamålsenligt regelverk för strandskyddets syften att dels tillgängliggöra den mest attraktiva marken för allmänhetens rekreation, dels att skydda zonen mellan vatten och land som ju många gånger har de högsta biologiska värdena. Därigenom får vi ut så mycket som möjligt av vår miljöpolitik.

Strandskyddsreglerna har en lång historia i Sverige. Regelverket har också förändrats kontinuerligt efter samhällets behov, synen på skyddsvärden och andra samhällsintressen. Inte minst gäller det den reform som gjordes för landsbygdsutveckling, som såvitt jag kommer ihåg hela riksdagen ställde sig bakom och tyckte var en viktig reform inom strandskyddet för att säkerställa att detta fungerar i hela landet.

Vi är medvetna om att strandskyddet är som mest laddat med flest olika intressenter och högst tryck på marken i storstadsområdena och i en del av skärgårdsmiljöerna. Vi har dock en mycket varierad situation över landet.

Vi har gjort ett antal genomlysningar av de förändringar som har gjorts tidigare och som Johan Hultberg redogjorde för.

Rapporterna från länsstyrelserna över hur man använder instrumentet med ett ökat strandskydd till 300 meter eller en begränsning till 100 meter visar att strandskyddsarealen totalt sett har minskat i Sverige. Jag är dock medveten om att det ser väldigt olika ut. Men olikheter måste få finnas i ett land som har en så varierad landskapskaraktär och så varierade förhållanden, inte minst mellan stad och land. Det är alltså fullt rimligt.

Självklart handlar det också om rättvisa mellan markägare och allmänna intressen. Det är alltid känsliga fall. Vi vet att det kommer många överklaganden, som ibland hanteras av regeringen. Man behöver titta på och följa upp detta kontinuerligt, och det gör regeringen.

Vi har mottagit Strandskyddsdelegationens bedömning, analys och rapport om det arbete som de har genomfört. Jag är glad att de har gjort sitt arbete. Vi kommer att titta på deras förslag och den diskussion som finns kring detta framöver. Riksdagsledamoten kan känna sig trygg med att regeringen gör detta.

Regeringen bedriver ett kraftfullt arbete för bostadsbyggande. Det är en mycket högt prioriterad utmaning i Sverige att fler bostäder måste byggas. Det finns dock fler hinder mot detta än strandskyddet. Det kan vara lite svårt att se att det stora problemet med det svenska bostadsbyggandet i dag inte är strandskyddsreglerna. Jag vet att det på sina platser kan föras sådana diskussioner lokalt.

Herr talman! Jag fick inget rakt svar på om ministern anser att dagens regelverk fungerar ändamålsenligt eller om man har för avsikt att reformera det.

Det var ett ganska undvikande svar. Ministern säger att man följer frågan noggrant och tittar på utvärderingar och Strandskyddsdelegationens arbete och så vidare. I tidigare svar på frågor och interpellationer, herr talman, har dock regeringen hänvisat till bland annat länsstyrelsens översyn av det utvidgade strandskyddet. Det gjorde ministern även i detta svar. Men den översynen är gjord. Sedan har man hänvisat till Strandskyddsdelegationens arbete, men nu är det arbetet avslutat och slutbetänkandet överlämnat.

Jag tycker inte att regeringen kan ducka längre. Nu behöver regeringen inte bara följa frågan och dess tillämpning utan också följa riksdagens vilja. För vi har ett tillkännagivande från riksdagen. En majoritet i riksdagen har klart och tydligt uppmanat regeringen att återkomma med ett förslag till hur strandskyddsreglerna kan göras mer ändamålsenliga i syfte att både nå strandskyddsreglernas syfte och möjliggöra ökat bostadsbyggande, mer näringsverksamhet, jordbruk och så vidare.

Det är alldeles riktigt att strandskyddet inte är det enda eller ens det största problemet när det gäller bostadsbristen, men det är en pusselbit. I det område där vi nu befinner oss, Stockholms län, finns det över 30 markrestriktioner som tillsammans gör att det är slut på byggbar mark i länet.

I Stockholms län saknas över 120 000 bostäder. Om man vill komma till rätta med det problemet måste man faktiskt erkänna att strandskyddet och andra markrestriktioner utgör ett hinder. Man måste vara beredd att inte bara prata om att man ska följa utvecklingen utan också vidta åtgärder.

En majoritet här i Sveriges riksdag har skickat ett tydligt tillkännagivande till regeringen med uppmaning att återkomma med reformerade strandskyddsregler. Jag förväntar mig att regeringen följer riksdagens vilja. Det är trots allt den ordningen vi har här i vår demokrati.

Jag upprepar min fråga: Har regeringen planer på att återkomma med förändrade regler, eller tycker regeringen och ministern att nuvarande regler är ändamålsenliga och att tillämpningen fungerar bra?

Herr talman! Jag blir lite förvånad när jag lyssnar på diskussionen. I Strandskyddsdelegationens svar pratar de om samverkan och så vidare, och det är jättebra. Men säger de också "att en rad problemområden inte kan åtgärdas fullt ut enbart genom insatser som syftar till att stärka tillämpningen av befintliga regler" och "att göra en översyn av dessa problemområden eller ge förslag till förändringar i reglerna har inte ingått i delegationens uppdrag".

Jag måste hålla med Johan Hultberg. Det finns ett tillkännagivande. Det finns exempel ute i landet där man ökar tillgängligheten till exempelvis en insjöstrand men där länsstyrelsen säger nej i alla fall. Det finns väldigt märkliga beslut, och jag vill be ministern att se över detta.

Ska jag tolka svaret till Johan Hultberg som så att man inte är beredd att se över strandskyddsreglerna utan anser att de är bra som de är i dag och att myndigheterna använder dem på ett ändamålsenligt sätt? Det håller i alla fall inte jag med om. Det finns ett tillkännagivande att regeringen ska återkomma om detta. Jag upprepar alltså den fråga som Johan Hultberg redan har ställt.

Herr talman! Jag tackar ledamöterna för inläggen i debatten.

Regeringen har inte tagit ställning till ändrade strandskyddsregler. Regeringen har, som jag har redogjort för här i kammaren, fått in ett antal underlag där vi följer utvecklingen och tillämpningen av strandskyddsreglerna.

Jag tror att vi kan vara eniga om att landet är stort, att ärendena är många och att förhållandena ser väldigt olika ut. Det är en ganska delikat uppgift att på ett övergripande plan och sett över hela landet säga att det finns en slutsats om hur strandskyddsreglerna fungerar. Jag tror att det finns ungefär lika många uppfattningar som det finns meter strandnära tomt i det här landet.

Strandskyddsdelegationen kom med sitt slutbetänkande alldeles nyligen, och det ligger på regeringens bord för beredning. Beskedet är helt enkelt att vi bereder det. Jag vill ordentligt säkerställa det som vi har fått in - vad de säger och varför och vad det eventuellt finns att gå vidare med eller fortsätta med.

Jag kan tänka mig att en del av samordnings- och informationsinsatserna måste tryggas, för detta är inte något man kan göra som en engångsinsats. Men jag har ännu inte satt mig djupare in i betänkandet, och därför har regeringen heller inte tagit ställning till på vilket sätt reglerna kommer att hanteras framöver. Men vi följer frågan. Vi anser att det är en viktig fråga för att både trygga de intressen som skyddas av strandskyddet och följa den samhällsdebatt vi har.

Utmaningarna är stora när det gäller det svenska bostadsbyggandet, och de är framför allt koncentrerade till att vi har dålig konkurrens på byggmarknaden, att vi inte bygger för dem som efterfrågar bostäder, det vill säga hushållen med lägre inkomster, och att vi har ett antal problem med att få igång byggandet. Just nu har vi en otrolig brist på byggnadsarbetare, maskinentreprenörer och lyftkransarbetare - helt enkelt personer som behövs för att bygga. Vi har ett enormt behov av bostadsbyggande.

Detta är en stor och komplex fråga. Självfallet finns det, precis som Johan Hultberg var inne på, ett extra tryck i storstadsregionerna, där efterfrågan på bostäder är stor eftersom befolkningen är större där. Det är självklart att kampen om den byggbara marken är stark.

Jag vet att diskussionen pågår ute i landet, i våra större och mindre städer, om hur man kan effektivisera markanvändningen. Där ser vi ett antal utmaningar såsom att säkerställa att vi kan bygga nytt på mark som tidigare har använts exempelvis till industrier, som har lagts ned, och att mark som är planlagd för andra ändamål inte används på samma sätt nu, i modern tid. Stora parkeringsytor vid tidigare arbetsplatser har till exempel effektiviserats genom att man har dragit kollektivtrafik.

Man kan få igång mycket byggande på redan tidigare exploaterad mark, som ofta ligger närmare kommunikationer. Där kan man få till byggbar mark. Att få till kollektivtrafik och infrastruktur är egentligen det som öppnar upp mest byggbar mark i Sverige.

Vi borde borra mer i infrastrukturfrågorna. Jag kan konstatera att det finns en del andra infrastrukturfrågor, inte minst i den stad vi befinner oss i just nu, som ger restriktioner för bostadsbyggande. En sådan är att vi har två flygplatser i stället för att samordna dem till en. Det tar ganska mycket mark.

Men diskussionen om hur vi kan öka den tillgängliga byggbara marken i Sverige är otroligt viktig att ta, och där är förhållandet till infrastrukturplanering och stadsutvecklingsfrågor viktigt. Jag kan nämna regeringens plan för stadsmiljöavtalen, där man sluter samarbetsavtal med kommuner just för att få till byggbar mark i kollektivtrafiknära lägen. Det är en otroligt viktig insats.

Herr talman! Ministern lyfter vid upprepade tillfällen fram att det ser olika ut i Sverige. Just därför behöver vi se över strandskyddsreglerna på nytt, eftersom de reformer som alliansregeringen gjorde 2009 och 2010 inte har fått de effekter som vi önskade.

Vi kan ta en kommun, Arjeplog, som har 8 700 sjöar. Det finns 3 kilometer strand per invånare i den kommunen.

Självklart måste vi öppna upp för möjligheten att låta Arjeplog ta vara på möjligheterna att bygga i strandnära, attraktiva lägen för att utveckla sin kommun.

Det finns konkreta förslag från Sveriges Kommuner och Landsting. Det är till exempel att undanta vattendrag och sjöar med lågt skyddsvärde, att kommunerna får större inflytande över dispensärenden och att kravet på att nya hus ska byggas i anslutning till befintlig bebyggelse i glest befolkade kommuner tas bort. Det är tre konkreta förslag som jag tycker att ministern och regeringen borde ta till sig och ta med i en proposition till riksdagen.

Herr talman! För att sammanfatta ministerns svar har regeringen inga planer på att ändra strandsskyddsreglerna och skapa bättre förutsättningar för byggande och utveckling i strandnära områden. Regeringen har heller inga konkreta planer på hur tillämpningen av dagens regelverk ska förbättras, utan man säger bara att man följer frågan och att man nu ska bereda Strandskyddsdelegationens förslag.

Men, herr talman, vi har en majoritet här i riksdagen som har uppmanat regeringen att återkomma med ett förslag till förändrat regelverk. Det behövs. Nu måste regeringen agera - och det skyndsamt. Tack för en bra debatt!

Herr talman! Ministern pratar mycket om att bygga i städerna. Jag är fullt medveten om den aspekten. Även i mindre kommuner, som jag kommer från, försöker man hitta gamla parkeringsplatser och annat.

Men fortfarande är det så här när man vill bygga lite utanför: Trafikverket säger att man inte har några pengar, så det blir liksom ingen infrastruktur. Alla kan ju inte bo precis vid stationen. Det är ett problem. Jag har också just fått reda på att man i min kommun har återförvisat ett ärende och vill ha 300 meter längs en å, där det ibland är 2 meter vass. Där vill man utöka till 300 meter, vilket slår på en hel del byggprojekt i just min kommun, vilket jag just nu fick meddelande om.

Vi måste se till hela Sverige, som Johan var inne på. Jag vill tolka ministerns svar så att det kommer en proposition om ett reviderat strandskydd. Eller ska jag tolka svaret så att det inte blir så? Jag uppfattar att ni bereder frågan och tittar på detta, förutom information och samverkan, som är viktigt, också annat som finns att titta på.

Ska jag tolka svaret så att det så småningom kommer ändringar från regeringen?

Herr talman! Tack, debattörerna!

Jag upprepar att regeringen inte har tagit ställning till ändrade regler. Jag utesluter inte att vi, efter de översyner som görs, kommer med några förslag till ändringar - det verkar dumt att utesluta kloka förslag, inte minst från riksdagen. Det ska naturligtvis tas fram, för det behöver Sverige, inte bara för att tillgängliggöra mark för byggande utan också för att utveckla Sverige - hela Sverige.

Jag förstår att allianspartierna beklagar att den reform som de genomförde för två mandatperioder sedan inte har fallit ut som man önskade. Jag tror att vi i det kan se att det kanske inte är så enkelt, när man ändrar de här reglerna, att få ett visst utfall. Det kanske finns andra verktyg att jobba med också. Det kan handla om kultur i förvaltningarna. Det kan handla om hur vi hittar en tydlig, bredare politisk linje, som vi också för ut så att den blir gällande i hela landet.

Men tack för en god och viktig debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman, ledamot, åhörare! Rickard Nordin har frågat mig hur jag bedömer att försäljningen av fossiloberoende bilar påverkas på kort sikt till följd av regeringens politik. Rickard Nordin tar särskilt upp skattehöjningen på biodrivmedel, nedsättningen av förmånsvärdet och supermiljöbilspremien.

Herr talman! Koldioxidskatten är Sveriges huvudstyrmedel för att nå klimatmålen i sektorer utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter. Enligt EUkommissionens tolkning av EUrätten är skattebefrielse av biodrivmedel ett statsstöd. För att stödet ska godkännas av kommissionen krävs därför att vissa krav uppfylls. Bland annat får inte biodrivmedlens skattelättnad överstiga merkostnaden vid produktionen av fossila drivmedel. Om detta sker sägs biodrivmedlet vara överkompenserat.

Första gången som Sverige påförde energiskatt på biodrivmedel på grund av den överkompensation som EU ser var den 1 januari 2013. Förändringarna av beskattningen av etanol som trädde i kraft den 1 december genomfördes för att åtgärda tidigare uppkommen överkompensation och var en förutsättning för att Sverige skulle få EUkommissionens godkännande av fortsatt skattebefrielse för flytande biodrivmedel. Det har vi nu till och med 2018 och för biogas till och med 2020, vilket skapar en viss respit för de producenterna och konsumenterna. Detta är alltså en fråga som den här regeringen såväl som den tidigare regeringen har brottats med.

De begränsningar som EU-rätten innebär försvårar en fortsatt utveckling av marknaden för hållbara biodrivmedel. Därför arbetar regeringen tillsammans med kommissionen för att hitta en lösning på problemen. Regeringens målsättning är att senast i början av 2018 ha nya regler införda som ger biodrivmedel mer fördelaktiga, stabila och långsiktiga villkor, så att en omställning till en fossilfri fordonsflotta kan ta fart.

Herr talman! För att stimulera introduktionen av mer miljöanpassade bilar har regeringen aviserat att den vill förlänga den tidsbegränsade nedsättningen av förmånsvärdet för elbilar, laddhybrider och gasbilar från och med 2017 till och med 2019. Den maximala nedsättningen ska dock begränsas från 16 000 till 10 000 kronor per år. Regeringen begränsar därmed subventionerna av de dyraste bilarna.

Dessutom fortsätter supermiljöbilspremien 2016 med ändrade regler så att rena elbilar gynnas mest. Anslaget förstärks till totalt 347 miljoner för 2015 och totalt 309 miljoner för 2016, då försäljningen av elbilar och laddhybrider har varit högre än förväntat, vilket är mycket glädjande.

Genom regeringens satsning Klimatklivet ges nu också investeringsstöd till laddinfrastruktur för elfordon. Redan vid årsskiftet 2015/16 hade klimatklivssatsningen möjliggjort investeringar i 1 154 laddstationer i hela landet. Därtill har regeringen förstärkt satsningarna på biogasproduktion genom mer pengar till den så kallade metanreduceringsersättningen till gårdar. Det har också positiv betydelse för elbilsutvecklingen.

Under 2015 såldes totalt 8 587 laddhybrider och elbilar. Det är drygt 80 procent fler jämfört med året innan. För 2016 bedömer branschorganet Bil Sweden att försäljningen kommer att öka ytterligare till uppemot 14 000 laddhybrider och elbilar, bland annat tack vare regeringens stödsystem.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Min fråga handlade dock inte så mycket om EU:s statsstödsregler, för det har vi debatterat ganska många gånger tidigare, och vi är väl relativt eniga om att de inte fungerar som vi skulle vilja, även om vi i Centerpartiet motsätter oss den skattehöjning på förnybart som regeringen har genomfört som faktiskt har överkompenserat bensin och gjort den förhållandevis betydligt billigare än etanol. Här förvärrar regeringens beräkningsmetoder en redan ganska svår situation. Men låt oss lägga det åt sidan för den här debatten.

Ministern har själv - i en debattartikel i DN - sagt att hennes parti har uppfattat som verklighetsfrånvänt. Låt mig då ge ministern en chans att förhålla sig till den verklighet som finns. Vi har de EUregler som vi har. De är kassa - det är vi ganska överens om - men de finns där och kommer inte är ändras över en natt.

Då måste regeringen anpassa sin politik till verkligheten. Ny statistik från SCB visar att det var rekordmånga personbilar som såldes 2015. Men kategorierna elbil, elhybrid, laddhybrid, etanolbil och gasbil står för endast 6,6 procent tillsammans av de nyregistrerade personbilarna. Resten är bensinbilar och dieselbilar. Det är en väldigt allvarlig situation, för de personbilarna kommer att rulla på våra vägar ganska länge.

Det regeringen gjorde i sin budget var inte, som ministern framhäver och vill få det att låta som, att gynna elbilarna. Regeringen halverade supermiljöbilspremien för laddhybrider - det var det man gjorde. Man lyfte det inte på något sätt för elbilarna. Samtidigt försämrades också förutsättningarna för den som köper en tjänstebil att få ett nedsatt förmånsvärde med nästan 40 procent.

Ministern glömmer också i sitt svar etanolbilar och gasbilar. De fanns inte med över huvud taget. Det kanske var medvetet - vad vet jag.

Låt mig återkomma till min fråga, som den faktiskt var ställd. Hur tror ministern att regeringens förändringar och till och med försämringar för den som vill köpa en miljöbil kommer att påverka miljöbilsförsäljningen tills vi har andra styrmedel på plats? Det gäller inte vad det blir framöver utan hur detta påverkar i förhållande till de regler som vi hade innan. Blir det förbättringar eller försämringar med regeringens budgetpolitik?

Herr talman! Jag delar ledamoten Rickard Nordins syn på att andelen av nybilsförsäljningen som utgörs av laddhybrider, elbilar, biogasbilar och etanolbilar, helt enkelt bilar som kan gå på förnybara bränslen eller el till 100 procent, är bekymmersamt låg - 6,6 procent 2015.

Men jag är något mer hoppfull och tycker att man har en felaktig bild när man tycker att detta är det stora bekymret, sett till varifrån man kommer. År 2013 var nämligen denna siffra 3,4 procent. Den har alltså fördubblats på två år. Varför har andelen fördubblats på två år, och vad har lett fram till det? Det handlar om styrmedel. Alliansregeringen införde en supermiljöbilspremie. Det har skett till exempel en nedsättning av förmånsvärdet. Det har även varit annat i omgivningen som har gjort det lättare att ha biogas- eller elbil i Sverige, eftersom tillgången på el och biogas har ökat.

Vad gör regeringen? Regeringen stärker, förlänger och breddar dessa stöd, så att fler kan få tillgång till dem. Elbilsköparna ska bli fler. Då måste vi göra plats för dem. Därför mångdubblar vi stödet under 2015 och 2016 till supermiljöbilspremien, så att inte osäkerhet och köer uppstår. Vad vi gör är att miljödifferentiera premien. När tekniken har gått längre och vi ser att prisbilden ser så olika ut mellan de rena elbilarna och laddhybriderna och vi dessutom ser att utsläppen skiljer sig åt ganska markant - de rena elbilarna är mycket renare - är det rimligt att man differentierar premien.

Herr talman! Regeringen stärker, förlänger och breddar alltså just de stöd som har lett fram till att vi åtminstone har fått en fördubbling av den lilla andel av nybilsförsäljningen som nu utgörs av bilar som går på förnybara bränslen eller är laddhybrider eller elbilar. Jag är därför förvissad om att det är den vägen som vi ska fortsätta.

Det som jag är mer bekymrad över är oppositionens svar på detta. Läser man oppositionens budgetar ser man att Centerpartiet stöder regeringens förslag när det gäller supermiljöbilspremien och förmånsvärdet, vilket är glädjande. Men Alliansen är extremt splittrad.

Rickard Nordins kollegor i Liberalerna slopar hela supermiljöbilspremien över en natt. Vi skulle inte ens ha haft den i dag. Det skulle ha blivit 40 000 kronor dyrare att köpa en elbil i januari i år än vad det var i december förra året. Moderaterna går helt emot en differentiering i fråga om miljöprestandan i supermiljöbilspremien. Dessutom, vilket jag faktiskt är mest bekymrad över, anser man inte att dessa stödinsatser för att vi ska producera mer biogas i landet och få ut den till mackar och tankställen och bygga fler laddstationer i hela landet, så att det blir möjligt att åka bil på ren el i hela landet, förtjänar ett stöd och en samordning av staten. Det är detta vi gör. Vi har samordnat dessa insatser på Energimyndigheten, vi har gått ut med stöd till kommunerna för laddstolpar och det byggs nu laddinfrastruktur i hela Sverige. Men det säger allianspartierna, med Centern i spetsen, nej till. Jag undrar varför ni gör det.

Herr talman! Nu är det Centerpartiet som jag representerar. Vad Liberalerna gör i sin budget får faktiskt stå för dem.

Det är bra att ministern delar vår uppfattning att antalet miljöbilar ska öka och att det är en bekymmersam situation att de är så få. Ministern säger att antalet har fördubblats sedan 2013. Men vi har haft en alliansbudget som har gällt fram till den 1 januari 2016. Det är alltså Alliansens budget som har gällt med de stöd som ministern talar om.

Ministern säger att elbilarna är mycket bättre än en hel del av de andra. Men välj att premiera dem då. Det som ministern och regeringen gör är att försämra för andra. Man försämrar för laddhybriderna i stället för att gynna elbilarna extra. Det är det stora problemet. Stödet blir sämre för de bilar som åtminstone är betydligt bättre än bensin- och dieselbilarna.

När det gäller laddstolpar och så vidare har Centerpartiet avsatt pengar för det i sin budget. Jag tycker att ministern ska läsa på budgeten lite bättre. Centerpartiet har nämligen inte alls köpt regeringens förslag när det gäller förmånsvärdet. Vi vill ha ett betydligt högre avdrag än regeringen för dem som köper en tjänstebil. Vi har också andra siffror när det gäller supermiljöbilspremien.

Vad andra partier har valt att göra i sina budgetar får ministern ta med dessa partier. Centerpartiet har betydligt kraftfullare åtgärder än vad regeringen har i sin budget. Det är det som jag står här och svarar för, eftersom jag representerar Centerpartiet.

Det vore lite intressant att höra från ministern hur regeringen och ministern ser på begreppet fossiloberoende fordonsflotta. Vart ska vi nå med de åtgärder som vidtas? Vad betyder fossiloberoende för ministern? Vilket årtal är det som gäller? Kan ministern konkretisera det?

Ministern sa i förrgår att vi har nått upp till våra miljömål till 2020 bland annat för transportsektorn. Kommer regeringen att ha några nya mål på vägen? Det tycker jag är angeläget. Det vore intressant att veta vart regeringen egentligen vill. Jag vill gärna ha ett konkret svar med procentsiffror och årtal, så att vi inte bara talar om visioner och vart man ska någonstans någon gång i framtiden.

Herr talman! Jag tackar för inspelen. Jag upprepar det som jag sa i svaret om bedömningarna av branschen. Vi kan stå här och ha olika skräckscenarier och säga att de åtgärder i budgeten som vi beslutar om här i kammaren inte kommer att ha någon effekt för att stärka det som vi båda faktiskt vill, det vill säga att de bilar som är miljöbäst också ska gynnas. När någon ska köpa en ny bil ska allt fler välja en bil som kan gå på helt förnybara bränslen eller el.

Branschen, Bil Sweden i detta fall, bedömer att försäljningen kommer att öka - uppemot 14 000 laddhybrider och elbilar. Det är bland annat tack vare de stöd som vi har fattat beslut om här i riksdagen.

Vad är målet? Regeringen har ett mycket tuffare mål totalt sett än vad Sverige har haft tidigare. Det är för att vi ser att klimatfrågan är än angelägnare. Vi ser att det är en viktig ansvarsfråga för att vi ska kunna se våra barn i ögonen i framtiden. Men vi ser också att det för Sverige är en otrolig möjlighet. Vi kan premiera lösningar som vi kan sprida i Sverige.

Jag är glad att Centerpartiet stöder till exempel regeringens förslag i budgeten om en elbusspremie. Det är en av lösningarna, där man genom att investera klimatsmart i Sverige också kan sprida lösningar. Men jag tror också att vi måste underlätta för allt fler i Sverige att gå den fossilfria vägen när det gäller transporter.

Därför har vi följt upp den rapport om en fossilfri fordonsflotta som kom under förra mandatperioden. Alla åtgärderna framgår tydligt på regeringens hemsida. Jag tror att det är närmare 20 åtgärder. Jag ska inte stå här och räkna upp dem. Men det handlar bland annat om att vi faktiskt tar bort skatt på biodrivmedel som alliansregeringen införde när det gällde låginblandningen i förnybara bränslen. Där tar vi bort skattetaket. Vi tar alltså bort en skatt på förnybart som alliansregeringen hade infört. Vi säkerställer samordningen kring en laddinfrastruktur. Vi ser också till att vi får igång biogasproduktionen fortsättningsvis, vilken drogs ned när man tog bort de tidigare investeringsstöden från den sektorn.

Jag välkomnar debatten om hur vi ska precisera målet om den fossilfria transportsektorn. Det pågår diskussioner, och den här regeringen står bakom samma visioner och ambitioner som antogs här i riksdagen under den förra regeringens tid. Man kan tycka att de var svajiga. Men det är i så fall någonting som får stå för oss alla. Jag hoppas också att inte minst den diskussion som nu förs i Miljömålsberedningen om klimatmål kan hjälpa oss att se när i tiden olika sektorer kan nå fram till målet att vara fossilfria. Jag tror att det är viktigt för Sverige. Det är viktigt för innovationskraften, för vårt ansvar i klimatfrågan men inte minst för att goda idéer kan spridas. De behöver spridas när klimatfrågan är så allvarlig som den är.

Herr talman! Jag är nyfiken på regeringens bedömning av sina åtgärder. Har regeringen gjort någon konsekvensanalys av de åtgärder som de vidtar och de förändringar som de gör av styrmedel? Det är det som jag vill veta. Har regeringen gjort någon konsekvensanalys, och i så fall vad säger den? Det är mycket mer ointressant vad branschen säger kommer att bli resultatet, eftersom de inte har gjort något referensscenario. Jag vill veta vad regeringen har tänkt sig. Har regeringen gjort någon konsekvensanalys av de försämringar när det gäller miljöbilar som man har gjort? Finns det någon typ av sådana konsekvensanalyser? Jag tycker att det vore ganska rimligt att göra det.

Även jag sitter i Miljömålsberedningen. Det är jättebra att ministern hoppas och tror att vi kommer att komma fram till bra saker. Det tror jag också.

Men jag är fortfarande lite nyfiken på vad som är regeringens mål. Vi i Centerpartiet har varit tydliga. Vi vill ha 80 procents minskning av utsläppen från transportsektorn till 2030. Vi tycker att man till 2020 borde sätta ett nytt delmål. När det gäller det delmål på 10 procent som vi har sa ministern själv i tisdags att vi har uppnått det för länge sedan. Då tycker jag att det är ganska lämpligt att sätta ett nytt mål. Det måste ändå vara regeringens uppgift att göra det. Vi från Centerpartiet tycker att 30 procent är ett rimligt mål att börja med för att också ha någonting att sikta vidare på.

Men vad vill regeringen i fråga om det? Har regeringen några förslag, eller litar man bara på att Miljömålsberedningen ska komma och leverera dem? Har man inte några egna tankar från regeringens sida om vilka mål man behöver för transportsektorn?

Jag vill gärna höra ministern säga om regeringen har mål för transportsektorn. Kan målen kommuniceras med årtal och procentsatser? Gjordes någon konsekvensanalys av försämringarna som har skett på miljöbilssidan innan förslagen lades fram för riksdagen i budgeten?

Herr talman! Tack för debatten! Vi kommer säkert att återvända till ämnet.

Vi redogjorde för konsekvensanalysen. Vi kan se vad som har lett fram till dubbleringen av elbilarna och nybilsförsäljningen av bilmodellerna som drivs av förnybar energi. Vi kan se hur incitamenten kan förstärkas, breddas och förlängas. Vi gör så. Bedömningen är att försäljningen ska öka. Det är också branschorganisationernas bedömning.

Dessutom är det viktigt att lägga till ökad produktion av biogas i landet och ökad laddinfrastruktur. Om det ska bli gjort i hela landet måste detta samordnas. Det sker genom en nationell samordning på Energimyndigheten. Det finns stöd för utbyggnad i hela landet.

Vi ska följa upp och leverera. Det producerades mängder av förslag under den förra regeringen. Det var lätt för politiker att säga att de tycker så här och så här. Men om man ska leverera förslagen måste uppgiften göras.

Därför uppmanar jag ledamoten att gå in på regeringens hemsida och se hur regeringen följer upp förslagen om en fossilfri fordonsflotta. Vi bockar av förslag efter förslag och genomför sådant som vi kan vara stolta över - en fossiloberoende fordonsflotta.

Projektet att göra Sverige oberoende av fossilt kol och fossil olja kan vara nåbart. Det är regeringens mål. Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Jag hoppas att vi kan jobba tillsammans med detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Jessica Rosencrantz har frågat mig hur jag ämnar gå vidare med regelverket för fordonsbesiktning och om jag ser några risker med en eventuell övergång från 3-2-1-modellen till 4-2-2-modellen.

EU antog 2014 det så kallade besiktningspaketet som består av tre direktiv som reglerar periodisk provning av fordon och tekniska vägkontroller. EU-direktiven ska vara införlivade i samtliga medlemsstater i maj 2017 och ska tillämpas från och med maj 2018.

Det förslag som Jessica Rosencrantz nog refererar till kommer från Transportstyrelsen. Transportstyrelsen har i ett underlag till regeringen föreslagit hur Sverige skulle kunna införliva EU-direktivet. I fråga om hur Sverige bör implementera direktivets bestämmelse om datum och frekvens för provning förordar Transportstyrelsen en anpassning till ett nytt intervall. Till stöd för sitt förslag har Transportstyrelsen en konsekvensanalys.

Regeringen väger dock in även andra synpunkter, och Transportstyrelsens hela utredning är för närvarande på remiss till berörda intressenter. Sista svarsdag på remissen är den 12 februari. Regeringen avser att ta ställning till förslagen efter att remissen är avslutad och berörda parter, såväl offentliga som privata aktörer samt intresseorganisationer, har givits möjlighet att komma med synpunkter. Förslagen kommer därefter att beredas inom Regeringskansliet.

Regeringen avser att arbeta för ökad säkerhet och trygghet på vägarna. Det är även viktigt att fordon i Sverige genomgår kontroll av de utsläpp som avgaser ger upphov till. Dessa mål kommer att vägas in i regeringens bedömning av hur besiktningsreglerna kommer att utformas.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Sverige är internationellt känt och erkänt för arbetet med trafiksäkerhet. Inte minst nollvisionen, målet om noll dödade och allvarligt skadade i trafiken, är viktig i sammanhanget. Det finns en tydlig politisk uppslutning för målet, och vi i trafikutskottet har många gånger träffat våra internationella motsvarigheter som har kommit hit för att lära sig mer om hur de kan arbeta för att nå samma goda resultat som vi i Sverige när det gäller trafiksäkerhet.

Det är mot bakgrund av detta som jag ställer frågan till statsrådet om hur regeringen ser på Transportstyrelsens förslag om att glesa ut besiktningsintervallerna. Det är naturligtvis en komplex fråga, men det ligger mycket i påståendet att besiktningsfrågan är direkt avgörande för en god trafiksäkerhet på våra vägar.

Några argument som förs fram i en svensk kontext är att klimatet i Norden gör att våra bilar slits snabbare än på kontinenten. Det skulle vara ett argument för kortare intervaller. Man menar också att glesare intervaller skulle rimma dåligt med ett land som har en av EU:s äldsta bilparker. Argument som att äldre bilar oftare drabbas av fel är inte heller oväsentligt. Man konstaterar också att varje år besiktigas 3,7 miljoner bilar i Sverige. Av dem får 1 miljon så pass allvarliga anmärkningar att det krävs ombesiktning.

Det finns många aspekter som rör trafiksäkerhet som måste vägas in i förslaget från Transportstyrelsen. Om en 4-2-2-modell införs innebär det att Sverige går ned till en minimistandard i Europa. Det kan tyckas rimma illa med vårt starka säkerhetsarbete.

Jag noterar att statsrådet inte vill ge exakta besked i dag. Jag kan ha respekt för att man vill vänta in remissrundan. Men möjligen kan statsrådet kommentera några av farhågorna. Anser regeringen att det finns en relevans i farhågorna som lyfts fram om att glesare intervaller skulle påverka trafiksäkerheten negativt? Eller låt mig vända på frågan: Vilka fördelar ser statsrådet med att faktiskt glesa ut intervallerna och gå ned till EU:s miniminivå? Sist men inte minst: När uppskattar statsrådet att vi kan få besked i frågan?

Herr talman! Låt mig börja med att konstatera två faktum. Det ena faktumet är att EU har fattat beslut om ett besiktningspaket, och det medför att Sverige behöver förändra sitt regelverk på området. De regler Sverige har som utgår från slutsiffran i registreringsnumret för bilar att få en tid inom vilken besiktning ska vara utförd går inte att förena med de regler som EU kräver att Sverige ska införa.

Det andra faktumet vi kan konstatera är att regeringen inte har lagt fram några förslag och inte heller har tagit ställning till några förslag från andra. Regeringen har gett ett uppdrag till Transportstyrelsen att se på vilket sätt Sverige kan införliva lagstiftningen i svensk lagstiftning. Det handlar om förordningsförändringar. Det är inte ny lagstiftning som krävs utan det handlar om att göra om förordningarna, förmodligen inom flera olika lagstiftningar.

Det är naturligtvis oerhört viktigt att beakta flera olika aspekter. Det är otroligt viktigt att det finns en fungerande bilbesiktning i Sverige. Ytterst handlar det om att uppnå våra transportpolitiska mål där både trafiksäkerhet och miljömål är två viktiga delar. Samtidigt ska bilbesiktningen inte i onödan orsaka kostnader för bilägare om det inte kan motiveras just utifrån miljö- och trafiksäkerhetsskäl. Därför är det viktigt att reda ut utifrån Transportstyrelsens förslag och utifrån andra aspekter vad som är ett rimligt intervall. Vid vilken ålder ska det bli tätare intervall? Hur gamla är bilarna normalt sett när en viss typ av fel börjar inträda? Vilka är besiktningskraven? Där är vi inte framme utan vi avvaktar remissvar som ska lämnas in till regeringen senast den 12 februari.

På en punkt kan jag vara tydlig. Regeringen kommer inte att lägga fram förslag på förändringar av besiktningen som innebär att trafiksäkerhet och miljökrav åsidosätts. Det som kommer att föreslås ska vara väl underbyggt och konsekvensbeskrivet.

Herr talman! Det är intressant att statsrådet lyfter fram miljöfrågan. Det var min nästa poäng. Det finns en bred uppslutning bakom nollvisionen och trafiksäkerhetsarbetet, och det finns också en stark och bred politisk uppslutning för att säkerställa att inte minst transportsektorn tar sitt ansvar och ställer om till klimatutmaningarna.

Vi lyssnade på en debatt tidigare om den fossilfria fordonsflottan. Den frågan är intimt sammankopplad.

Miljöfrågan lyfts fram även i de sammanhangen eftersom en äldre bilpark och äldre bilar kan antas ha en större negativ miljöpåverkan. Ju längre intervallerna är, desto svårare blir det att upptäcka problem i tid, vilket kan få negativ miljöpåverkan.

När det görs uppskattningar av det här, som kan tas med en nypa salt, pratas det om att man skulle kunna uppnå ganska stora minskningar i miljöpåverkan om man på europeisk nivå skulle gå mot den standard som vi har i Sverige i dag när det gäller till exempel besiktningsintervaller. Det är en annan intressant fråga.

Det kan inte ha gått någon förbi att en känd tysk biltillverkare har aktualiserat behovet av korrekta bedömningar av utsläpp och fordonsbesiktningar av alla de slag. Det har föranlett att EU nu tar initiativ till tätare kontroller av fordon när det gäller utsläpp. Man föreslår också att EU själv ska ha möjlighet att utföra kontrollverksamhet genom sitt Joint Research Centre. Då kan man tycka att det här står lite i motsats till varandra. Här diskuterar vi på svensk nivå hur vi ska glesa ut våra intervaller till mindre besiktningar och kontroller, samtidigt som man på EU-nivå pratar om att ha tuffare och inte minst tätare kontroller på miljösidan.

Hur ser regeringen på förslaget som Transportstyrelsen lägger fram i relation till EU:s ambition att snarare ha tätare kontroller? Ser regeringen något motsatsförhållande här, och hur har man i så fall ställt sig till förslaget?

Herr talman! Tack, ministern, för svaren hittills!

Vad jag vill lyfta in i den här frågan är att regeringen i sitt fortsatta arbete också tar med att om man minskar ned på kontrollerna på våra besiktningsstationer innebär det att man antagligen måste öka kontrollerna ännu mer ute på våra vägar för att verkligen komma åt dem som struntar i att besiktiga eller har undermåliga bilar. Det rimmar lite dåligt med den politik som regeringen just nu för, att antalet trafikpoliser och de som är kunniga just på fordon minskas. Då behöver det sättas in ett handlingsprogram för hur vi kan få ut fler fordonskunniga trafikpoliser och fler kontroller som kan väga upp en minskning av antalet besiktningar på besiktningsstationer.

Herr talman! Jag är inte främmande för att man ser över de här reglerna. Det är bra, och det ska man göra. Man ska ompröva reglerna. Bilarna blir bättre, och man kan titta på olika intervaller. Det tycker jag är bra. Men det är viktigt att vi inte flyttar problemet från besiktningsstationerna ut till vägarna, så att det där körs bilar som egentligen borde fått körförbud och att det då inte finns några trafikpoliser där ute som kan ta hand om detta.

Ta gärna med den synpunkten i det fortsatta arbetet.

Herr talman! Som jag sa i mitt första inlägg är det regeringens ambition att vi ska ha en besiktningsverksamhet som säkerställer att vi har både trafiksäkra och så lite miljöpåverkande bilar som möjligt ute på våra vägar.

Det är självklart inte avsikten att man ska flytta besiktningsverksamheten från besiktningsstationerna ut till trafikpolisen. Då har vi, så att säga, skjutit över målet.

I dag har vi krav på besiktning med ett års intervall. Man skulle kunna tänka sig att vi tvingade människor att besiktiga sina bilar var tredje månad, men det gör vi inte. Det är inte säkert att besiktningar med ett års intervall för alla bilar efter en viss ålder är det ultimata. Man skulle också kunna tänka sig att skjuta upp åldern för när en ettårsintervall inträder.

Transportstyrelsen lämnar inte heller bara ett förslag. Man tittar på flera olika scenarier. Och i regeringens så småningom slutliga beslut kommer vi att väga in en lång rad aspekter.

Det finns ytterligare en aspekt som inte interpellanten och Sten Bergheden nämnt, och det är den geografiska tillgängligheten. Avregleringen som den tidigare alliansregeringen genomförde på det här området har inneburit att det är ganska attraktivt att bedriva bilprovning i vissa delar av landet, det vill säga tätbefolkade områden, medan det är något mindre attraktivt att göra det i mer glesbefolkade områden. Med en utglesad tid mellan besiktningar finns det en risk för att det geografiskt blir väldigt olika tillgång till besiktningsstationer. Det skulle också kunna innebära ett problem.

I dag pekar ganska många bedömare på att det finns en viss överetablering i den här branschen till följd av avregleringen, men då naturligtvis inte jämnt spridd över landet. Som jag sa finns det en viss överetablering i storstadsområdena. Samtidigt har priset skjutits uppåt, vilket också var en farhåga som Socialdemokraterna i opposition lyfte fram i samband med att avregleringen skulle genomföras.

Man kan i sig undra om det här är ett lämpligt område att marknadsutsätta. Det ställer också krav på hur de nya reglerna utformas med hänsyn till att marknaden förmodligen inte kommer att svara på alla behov utan på efterfrågan i vanlig ordning.

Herr talman! Ibland står vi här i kammaren och strider hårt, medan vi andra gånger har en mer nyanserad diskussion. Just den här är väl mer av den sistnämnda.

Som min kollega Sten Bergheden lyfte fram är det klart att det finns en poäng med att se över tidsintervallerna. Det tycker jag också. Det viktiga, som jag ser det, är att bevaka de två målen som vi trots allt har i Sverige, dels nollvisionen, dels det nyuppkomna men lika viktiga målet om en fossilfri fordonsflotta och minskad klimatpåverkan. Oavsett vilket intervall man i slutändan landar i måste det vara något som är i enlighet med de målen. Nollvisionen har vi lyckats väldigt väl med. När det gäller det sistnämnda, en fossilfri fordonsflotta, har vi en väg kvar att gå.

Jag noterar att statsrådet inte svarar på när vi kan vänta oss besked, så vi får väl anledning att återkomma i olika sammanhang i den här frågan. Men jag noterade att den 12 februari är sista remissdag. Innan dess ska jag inte fråga igen, men strax därefter kan vi återkomma.

Jag konstaterar också, eftersom statsrådet nämner avregleringsfrågan, att vi trots allt har fått fler besiktningsstationer och att många upplever att det blivit en bättre tillgänglighet och minskade köer.

Prissättningen kan man diskutera. Vad som bland annat har hänt är att det blivit en mer flexibel prissättning, exempelvis beroende på tid på dygnet. Det är väl också ganska bra att det kostar mindre att besiktiga sin bil den tid på dygnet då det inte är så långa köer.

Nåväl, det här var ingen debatt om avregleringen. Men jag tror att vi är överens om vikten av nollvisionen och den fossilfria fordonsflottan. Det viktiga för mig är att vi inte äventyrar detta och att vi tar ett helhetsperspektiv på det, för väntar vi oss mer kontroller på vägarna måste vi också få ordning på trafikpolisen, som Sten Bergheden också lyfte fram.

Herr talman! Precis som Jessica sa har avregleringen lett till att vi har fler stationer i dag än tidigare. Sedan kan det finnas geografiska skillnader här och var. Men inriktningen var att man skulle ta ansvar också för den geografiska fördelningen, och jag tror att det sköts rätt bra över landet och fungerar.

Oavsett detta är det trafiksäkerhet vi pratar om nu. Det som är oroande är att det redan i dag åker omkring fordon ute på våra vägar som borde ha körförbud. I det läget måste det finnas en trafikpolis som talar om för dem som kör fordonen att de har körförbud, att de måste göra i ordning bilarna och ombesiktiga dem.

Att få trafiksäkerheten att fungera handlar inte om intervaller mellan besiktningar, utan det handlar om att ta dem som struntar i att laga bromsarna, struntar i att se över däck och annat och som utgör en trafikfara. Intervallerna är en sak, men det viktigaste är att trafikpolisen får mer resurser och mer utbildat folk. Jag tror att vi är överens i den frågan egentligen. Men det som alltid oroar mig i den här debatten är att man ingenting gör åt det här. Man måste sätta in den handlingen för att åstadkomma en förändring ute på vägarna.

Gärna en översyn av tiderna för bilbesiktning, men flytta absolut inte ut problemen på vägen i stället! Tro inte att den trafikpolis som i dagsläget håller på att rustas ned ska klara uppdraget. Se i stället till att vi får en trafikpolis därute som klarar uppdraget och att vi får en trafiksäker miljö.

Herr talman! Nu gällde ju den här interpellationen från Jessica Rosencrantz inte trafikpolisens arbete utan intervallet i besiktningsverksamheten, och det är det jag har svarat på. Sten Bergheden får jättegärna ställa en interpellation om trafikpolisen till Anders Ygeman, som har detta på sitt bord.

När det gäller det som interpellationen handlar om tror jag att vi är helt överens. Vi är överens om att trafikpolisen behöver rätt kunskaper, rätt befogenheter och rätt resurser för att kunna utföra sitt jobb och säkerställa att de bilar och förare som finns på våra vägar fungerar på ett trafiksäkert sätt. Det finns ingen skillnad i sak där heller.

Men för att återvända till interpellationens innehåll: Vi är helt överens om att oavsett vilket intervall eller regelverk vi landar i vad gäller besiktningsverksamheten är syftet att säkerställa att vi har en säker bilpark som inte utgör ett större miljöhot än vad som är nödvändigt.

Sedan finns det ingen direkt koppling till fossilfrihet. Det handlar om vilken typ av bilar vi släpper ut på marknaden. På samma sätt är inte heller EU:s testmetoder direkt kopplade till besiktningsverksamheten. Det finns också andra miljöaspekter än just klimatfrågor när det gäller bilbesiktning. Det kan handla om utsläpp av andra typer av både hälso- och miljöstörande ämnen.

Jag upprepar att vi kommer att ge ett besked från regeringen, dock inte före den 12 februari och kanske inte precis dagarna efter heller. Men när vi har tagit del av remissvaren och utrett frågan vidare kommer vi att ta ställning, och det ställningstagandet kommer att innebära att vi fortfarande sätter trafiksäkerheten högt och ser till att vi når våra miljö- och klimatmål.

Överläggningen var härmed avslutad.