Interpellationssvar - 2015-11-27

Svar på interpellationer

Herr talman! Jonas Sjöstedt har frågat Ylva Johansson hur hennes tidsplan ser ut för att genomföra åtgärder för att komma till rätta med fusk och utnyttjande i åkeribranschen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara frågan. Jonas Sjöstedt refererar till att det bland chaufförer och seriösa åkerier finns stora förväntningar på att regeringen snabbt tar krafttag, och han menar att många förslag dröjer. Jonas Sjöstedt räknar också upp ett antal exempel på sådana förslag. Jag tänkte nu kommentera vad regeringen gör i anslutning till dessa förslag.

Angående utstationeringsreglerna avser regeringen att fortsätta det igångsatta arbetet med att se över och skärpa utstationeringslagen. Det pågår nu ett arbete med att genomföra tillämpningsdirektivet till utstationeringsdirektivet i svensk lagstiftning. Dessutom har den parlamentariska Utstationeringskommittén nyligen överlämnat sitt betänkande till regeringen.

Angående att införa ansvar för den som beställer transporter för att det inte rör sig om illegal inrikestrafik: Den 1 oktober fick Transportstyrelsen i uppdrag att se över om den nuvarande regleringen av beställaransvar skapar tillräckliga förutsättningar för ordning och reda i transportbranschen. Detta ingår som en del i ett större uppdrag till Transportstyrelsen som ska delredovisas den 15 mars 2016 och slutredovisas den 1 maj 2017.

Angående skärpta straff för överträdelser och utökade möjligheter att hålla kvar ett fordon kan jag nämna att det ingår i Transportstyrelsens uppdrag från den 1 oktober. Transportstyrelsen ska i nära samråd med Polismyndigheten och Tullverket följa upp de nya bestämmelser gällande cabotagetransporter och åtgärder vid hindrande av fortsatt färd som har trätt i kraft under 2015.

Angående större insatser från polisen är det Polismyndighetens ansvar att besluta om hur verksamheten med kontroller av yrkestrafiken ska organiseras, resurssättas och genomföras.

Angående krav på att föraren har fullständig dokumentation för att man ska kunna kontrollera om det rör sig om en laglig cabotagetransport eller illegal inrikesfrakt driver regeringen den frågan gentemot EU-kommissionen.

Angående bättre offentlig upphandling har Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal i sitt delbetänkande bland annat föreslagit att upphandlande myndigheter ska ställa särskilda arbetsrättsliga villkor under vissa förutsättningar. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet. Vidare bör antecknas att obetalda skatter eller socialförsäkringsavgifter och allvarliga brister i övrigt i fråga om hur en leverantörs verksamhet bedrivs kan utgöra grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen.

Angående försök med att tidsbegränsa godkännande för F-skatt kan jag meddela att det inte pågår något arbete med en sådan inriktning i Regeringskansliet.

Angående förslaget att införa förbud mot att använda F-skatt för bara en arbetsgivare ska bara den som bedriver näringsverksamhet i inkomstskattelagens mening använda F-skatt. Den som inte bedriver, eller avser att bedriva, näringsverksamhet i Sverige ska inte vara godkänd för F-skatt. Det finns exempel på domar i Arbetsdomstolen som rör just åkerinäringen och där domstolen gjort bedömningen att förare är att betrakta som anställda trots vad som avtalats mellan förare och företag. Ett F-skattegodkännande kan förenas med ett villkor att det bara får åberopas i näringsverksamhet. Det pågår inget arbete med att ändra dessa regler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Angående socialt protokoll i EU: Regeringen bedriver ett långsiktigt arbete för att stärka arbetstagares rättigheter och kollektivavtalens ställning på EU-nivå. Kommissionen har aviserat ett paket för arbetskraftens rörlighet som bland annat ska innehålla en riktad översyn av utstationeringsdirektivet. Regeringen välkomnar detta initiativ från kommissionen och bedriver ett aktivt påverkansarbete tillsammans med andra medlemsstater i EU.

Angående en gps-övervakad vägslitageavgift beslutade regeringen den 30 april 2015 att tillsätta en utredning för att ta fram ett förslag till avståndsbaserad vägslitageskatt för tunga lastbilar. Utredningen ska lämna sitt betänkande senast den 9 december 2016.

Herr talman! Tack till infrastrukturministern för hennes svar!

Den svenska åkerinäringen befinner sig i någonting som man kan likna vid ett fritt fall. Den borgerliga regeringen gjorde ingenting för att stoppa det fallet. Nu åligger det den nya regeringen och Vänsterpartiet att se till att utvecklingen vänds.

Vi ser att bra, trygga arbetstillfällen slås ut av företag som systematiskt på ett hänsynslöst sätt utnyttjar arbetstagare från andra länder som erbjuds dåliga villkor.

Vi ser att fina, välskötta svenska familjeföretag, åkerier, får lägga ned, inte för att de sköts dåligt utan för att de sköts bra. Det är därför som de inte kan konkurrera med de företag som fuskar.

Vi ser längs våra vägar hur utländska chaufförer är i ett fullständigt underläge gentemot sina oseriösa arbetsgivare. De arbetar med extremt låg timpenning, sover i sina lastbilar och har inte ens råd att stanna vid vägkrogarna för att äta. I stället hamnar de i någon sorts motsatsställning till de svenska chaufförerna. Det är ett dåligt system med så många förlorare.

Vi ser också hur skattepengar går staten förbi.

Vi ser hur miljöarbetet får stå tillbaka.

Vi ser att löntagare inte vågar organisera sig fackligt därför att de då får sparken av sina arbetsgivare.

Detta måste vi göra någonting åt. Chaufförer, åkerier, fackföreningar förväntar sig med rätta att före valet 2018 ska det vara ordning och reda i den svenska åkerinäringen.

Flera av de åtgärder som ministern nämner är bra. Flera av dem är sådana som vi självklart kommer att stödja. Jag hoppas att de blir kraftfulla nog. Jag hoppas att de kommer i tid. Det duger inte att komma efter fyra år och inte ha gjort tillräckligt. Vi ser det som vår uppgift att ligga på för att se till att man vågar göra det som faktiskt krävs.

Jag tycker också att man ska våga utmana Europeiska unionen. Det är inte okej att EU säger att det är rimligt att fuska och att man inte kontrollerar fusk, till exempel när det gäller dokumentation i bilarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också rimligt att ge polisen större resurser. Jag har träffat chaufförer som berättar att polisen nästan slutar att kontrollera en del bilar därför att man vet att man inte har de medel som krävs för att kunna beivra det som är uppenbart fusk. Det är helt enkelt inte rimligt att det är på det viset.

På tre områden skulle jag vilja fråga ministern om hon är beredd att gå längre än vad hon säger i svaret, om hon är beredd att vidta fler konkreta åtgärder.

Beställaransvar och huvudentreprenörsansvar är grundläggande, det vill säga att den som beställer en transport är ansvarig för chaufförens arbetsvillkor. Om Volvo skickar sina bildelar med lastbil är det Volvos sak att se till att det råder sjysta villkor. Om Postnord gör detsamma är det Postnords sak att se till att det fungerar. Det är grunden för att lösa en del av problemen.

Är ministern i dag beredd att säga att regeringen förväntar sig av företag som har statligt ägande - som Postnord, Systembolaget med flera - att de ska se till att de åkerier som kör åt dem har sjysta villkor? Är ni beredda att säga: Vi begär att ni sköter det här ordentligt, för så ska statliga företag uppträda.

När det gäller det andra området finns det ett sätt att lösa moraset med F-skattsedlar, utländska bemanningsföretag och de olika modeller som finns för att kringgå det som ska gälla på svensk arbetsmarknad. Den modellen finns i Nederländerna och kallas för den holländska modellen. I Nederländerna krävs att om man ska köra åt ett holländskt åkeri, då ska man ha fast anställning och kollektivavtal.

Är regeringen beredd att genomföra den holländska modellen i Sverige för att så att säga kapa bort möjligheten till systematiskt fusk med F-skattsedlar och utländska bemanningsföretag?

Det tredje området gäller att ett socialt protokoll i EU skulle vända på bevisbördan. Det skulle sätta löntagarnas rättigheter före företagens att agera som de vill.

Är regeringen beredd att, när Storbritannien förhandlar sina villkor för EU-medlemskapet, lyfta frågan om ett socialt protokoll i EU?

Herr talman! Först vill jag tacka Jonas Sjöstedt för att han ställde denna mycket viktiga och helt avgörande fråga, inte minst för Skåne som jag kommer ifrån. Jag vill också tacka Anna Johansson för det utförliga svaret.

I Skåne handlar det om ganska många företag, 400-500 arbetsplatser med upp till 3 000 anställda bara i nordvästra Skåne med Helsingborg som bas. De säger att läget i branschen är i botten. Många skulle vilja vara sjysta och ärliga, men de kan inte det på grund av den osunda konkurrens som finns. Den som skattefuskar bäst klarar sig längst.

Situationen är akut för både de här företagen och de anställda, men också för de utländska förare som ofta tvingas till usla löner och villkor, inte sällan i trafik- och miljöfarliga lastbilar. Allt som oftast undanhåller uppdragsgivarna stora summor skatt från den svenska staten. Situationen är miserabel för många av förarna, och det kan varje sansad person förstå. Att leva i sin hytt månader i sträck, laga maten utanför sin lastbil och behöva vara borta från sin familj skapar inte en sund situation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är ett "race to the bottom". Det är inte en individuell fråga som handlar om den enskilda föraren eller ens det enskilda åkeriet, utan det är ett systemfel. Den enda vinnaren är, som jag ser det, multinationella företag och speditörer, som tjänar de stora pengarna på att det inte erbjuds anständiga villkor.

Transportarbetareförbundets avdelning nr 14 i Helsingborg kallas flera gånger om året till förhandling hos företag som vill sänka sina kostnader för att kunna konkurrera bättre på marknaden om uppdragen. För inte så länge sedan var det exempelvis MBL-förhandling på Haanpää AB, där 18 av 36 anställda personer förlorade jobbet. Haanpääs plan var att anställa chaffisar i sitt estniska dotterbolag till lägre löner och med lägre skatt. Anledningen var såklart att de behövde pressa priset för att kunna konkurrera på marknaden.

Herr talman! Många saker är bra i ministerns svar. Men en sak som oroar mig är att ingenting verkar göras på F-skattens område. Vi borde se till att strama upp regelverket. När ministern hänvisar till AD-domar är det uppenbart att det är en lång väg att gå för att den enskilde ska kunna driva sin sak vidare, vilket de flesta naturligtvis inte gör. Med tanke på att systemet missbrukas och att farhågorna om effekten av den borgerliga förändringen 2009 på området har besannats borde det helt klart bli enklare att göra rätt.

Då undrar jag: Vad är anledningen till att regeringen inte väljer att driva på i F-skattefrågan för att stärka såväl arbetsrätten som arbetstagaren? Vad är anledningen till att den nederländska modellen, som Jonas så väl beskrev, inte har tänkts över från den svenska regeringens sida?

Ytterligare en sak som oroar mig är att regeringens arbete med beställaransvaret startats alldeles för sent, den 1 oktober i år. Vi vet att dagens system är ett slag i luften och inte kommer åt dem som sitter på den verkliga makten. Det verkar helt enkelt vara omöjligt att bevisa ansvaret högst upp, och det bedöms ofta inte som processekonomiskt lönsamt att driva fallen rättsligt, eftersom det är en för låg straffpåföljd. Ett nytt system måste i mina ögon garantera att såväl speditören som slutkunden, som är den egentliga beställaren, hålls ansvariga med påföljder som är kraftfulla och kännbara, exempelvis vite i förhållande till vinsten eller omsättningen hos slutkunden.

Min fråga till ministern är, med tanke på att Transportstyrelsens översyn ska slutredovisas den 1 maj 2017: När kan en förstärkning och ett kraftfullt system vara på plats vad gäller beställaransvaret? Jag undrar dessutom om ministern kan redogöra för de förändringar som utifrån ministerns bild av läget är nödvändiga att göra i beställaransvaret.

Herr talman! Det är en mycket angelägen interpellation som Jonas Sjöstedt ställt, då det råder stora brister inom åkerinäringen på grund av konkurrensen från utländska chaufförer. För min del vill jag lyfta in klimat- och miljöfrågan i detta.

Vi står inför en klimatutmaning. Vi måste minska lastbilstransporterna, eftersom de bär upp en stor del av de svenska utsläppen. Tyvärr sker inte så i dag. Snarare ökar de. Vi fraktar en oerhörd mängd varor på våra vägar. Livsmedelsbutikerna och andra varubutiker har slutat med lagerhållning, och stora delar av lagret befinner sig ute på våra vägar. Samtidigt produceras en stor del av våra varor för att gå sönder fort i stället för att hålla så länge som möjligt, vilket gör att vi är tvungna att köpa nytt i stora mängder. Mängden varor på våra vägar är därför enorm. Alla dessa lastbilstransporter av alla dessa varor utgör en fara både för vårt klimat och för trafiksäkerheten, framför allt i södra Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi måste minska mängden miljöfarliga transporter. Det är väldigt positivt att Stefan Löfven tog upp ämnet cirkulär ekonomi i regeringsförklaringen. Det är ett produktionssätt som går ut på att produkterna ska hålla så länge som möjligt och sedan återvinnas. Jag hoppas att regeringen kommer med en åtgärdsplan kring det här för att på så sätt kunna minska onödiga transporter av onödiga produkter som går sönder fort.

Arbetsvillkoren inom åkerinäringen är en mycket viktig del i den prispress som orsakar att priserna för lastbilstransporter hålls så låga. Det är viktigt både ur socialt hänseende och utifrån miljöhänsyn att tillgodose rimliga arbetsvillkor. En tid med avregleringar har lett till att vi tär på både människor och miljö för att företagen ska kunna göra stora vinster. Det är inte rimligt.

Det är bra att vi får höra om de saker som nu sker för att komma till rätta med fusk och olaglig konkurrens. Men det är samtidigt viktigt att arbetet fortsätter med att skärpa reglerna för att värna arbetstagare och se till att transporter med lastbil inte sker orimligt billigt.

Jag åker nu till klimattoppmötet i Paris tillsammans med Jonas Sjöstedt och Jens Holm från mitt parti. Där kommer vi noga att följa klimatförhandlingarna. Men därefter måste vi se till att klimatavtalet får verka här hemma och att vi också går längre, eftersom det är troligt att avtalet inte kommer att bli så ambitiöst som det egentligen måste bli.

En av de största utmaningar vi har är att komma till rätta med lastbilstransporterna. Här måste vi jobba effektivt och ställa skarpa krav. Det är viktiga krav som Jonas Sjöstedt tar upp i sin interpellation. Vi vill gå lite längre än regeringen. Jag hoppas att regeringen kan fundera vidare på dessa saker, till exempel gällande F-skattsedeln och den holländska modellen, som tydligt har visat positiva effekter på lönebildningen och lett till bättre arbetsvillkor. Jag hoppas att regeringen ändå kommer att ta en närmare titt på detta. Jag skulle gärna höra Anna Johanssons svar om det.

Herr talman! Jag håller med interpellanten och er övriga om att det är en viktig interpellation. Framför allt är det en viktig fråga, en av de frågor som jag som ny minister sedan förra året har ägnat mest tid och kraft åt.

En del av problemet med den här frågan är att den rör sig på många olika ledder och nivåer. Det handlar delvis om generella arbetsmarknadsregler som vi behöver titta på, inte minst i förhållande till EU-lagstiftningen, men det handlar också om en del branschspecifika frågor. Det gäller att hitta vad som är vad här. Det är väldigt lätt att säga att man ska vidta många åtgärder som riktar sig mot just den här branschen, men jag tror också att det finns en poäng med att se till att de regler vi har för arbetsmarknaden är tillämpliga på så breda delar av arbetsmarknaden som möjligt och att vi får så lite särlagstiftning som möjligt för olika delar av arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med det sagt vill jag säga att vi har gjort ganska mycket, inte minst när det gäller påtryckningar på EU-nivå. Flera av de problem vi ser handlar om att den fria rörligheten inom EU, vilken i grunden är väldigt positiv, också har medfört en del problem när det gäller arbetsvillkor. Jag tror att det är viktigt att påtala om och om igen, både för kommissionen och för andra medlemsstater, att den fria rörligheten inte får finnas på bekostnad av sociala villkor och miljöhänsyn i medlemsstaterna, för då blir den fria rörligheten för marknaden väldigt dyr för samhället som helhet.

När det gäller beställaransvaret är det självklart så att statliga företag ska föregå med gott exempel och agera på ett sätt som väcker allmänhetens förtroende. Det står i deras ägardirektiv. Det gäller även andra företag. Jag tror att just beställaransvaret egentligen är en av de viktigaste nycklarna i de här frågorna; så länge det finns en marknad för dessa väldigt osunda transporter kommer de också att fortsätta.

Det är naturligtvis viktigt att vi har regelverk och att vi följer upp och kontrollerar, men även den som köper transporterna har ett ansvar. Det är viktigt att marknaden så att säga självsanerar. Beställaransvaret är en oerhört viktig fråga. Därför har vi också sagt att vi vill ha en delrapport om beställaransvaret, inte i maj 2017 utan i mars 2016. Det som ska redovisas senare handlar framför allt om att se över hur förändringarna när det gäller klampning, kvarhållande och sanktionsavgifter har fungerat. Vi har ansett att det är för tidigt att dra de slutsatserna efter mindre än ett år. Därför kommer de senare.

Vi tittar på många olika delar. Om den holländska modellen har vi hittills sagt att vi inte riktigt tror att den är verkningsfull. Det är också med hänvisning till det jag inledde med. De regler som gäller på arbetsmarknaden ska vara så generella som möjligt.

Det finns flera idéer. Det handlar om bemanningsföretag, F-skattsedel och korta anställningsformer. Vi behöver överlag se över om de regler vi har är tillräckliga. Vi är definitivt beredda att titta vidare på det.

Frågan om socialt protokoll har både parlamentsledamöter och den svenska regeringen tittat på. Det gäller att hantera de frågorna på ett sådant sätt att vi inte kör huvudet i väggen gentemot EU och därmed inte kan komma tillbaka och få ett bra regelverk.

Det handlar om att agera på ett sådant sätt att inte det bästa blir det godas fiende. Det handlar om att hitta framkomliga vägar där vi kan övertyga EU om att ta steg i rätt riktning.

Sammantaget hoppas jag att diskussionen om detta och att uppmärksamma frågan, så som bland annat Transportarbetarförbundet gör, bidrar till att skapa en medvetenhet om att vi har något i Sverige som mest av allt påminner om slavhandel.

Herr talman! Tack, infrastrukturministern! Vi är överens på flera områden. Det är så viktigt att detta lyckas. Det är en sorts test för en regering som kallar sig röd. Tar man detta på allvar eller inte? Ser man till att löntagarnas rättigheter skyddas? Chaufförerna runt om i Sverige har rätt att begära att man ordentligt tar tag i detta. Det är komplext, och det är flera områden. Men det måste kunna fixas.

Man kan också se det så här: Om vi tillåter att åkerinäringen faller ned i ett moras av utnyttjande, skattefusk och oseriöst företagande, vilken blir nästa bransch där det sker? Om vi stoppar det i åkerinäringen och vänder utvecklingen är det också ett skydd för hela den svenska arbetsmarknaden. Därför är det så viktigt att ta tag i detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är väldigt positivt att ministern så tydligt säger att hon förväntar sig att statliga företag föregår med gott exempel. Jag hoppas att de statliga företagen lyssnar och att fackföreningarna i dem granskar hur företagen gör. Det är inte alltid så att de statliga företagen ser till att deras transporter sker med företag som behandlar de anställda väl och har kollektivavtal och att de ser till att det inte fuskas på den svenska arbetsmarknaden. Det är ett bra besked. Det är någonting som man inte behöver vänta på lagändringar för att göra, utan det kan man göra här och nu.

När det gäller hela problemet med att oseriösa företag växlar mellan olika former av F-skatt, utländska bemanningsföretag och svenska bemanningsföretag är risken att om en lucka täpps till använder de bara ett annat kryphål i regelverket. Det är detta som är den holländska modellens styrka. De säger att om man bedriver ett åkeri i landet ska man ha chaufförerna anställda, och de ska ha rimliga villkor. Är det en arbetstopp och man måste ta in fler finns det regler för det så att de också har goda villkor.

Det är rimligt att genomföra den holländska modellen i Sverige. Risken är annars att vi täpper till ett kryphål, och sedan fortsätter de oseriösa företagen bara på ett annat sätt. De drar det i långa rättsprocesser och låter tiden gå. Under tiden utnyttjas fattiga stackars chaufförer från Makedonien, Bulgarien och Litauen hänsynslöst längs våra vägar. För mig är det en fråga om att de är värda sjysta villkor. De är värda lika hög lön och lika bra behandling som deras svenska arbetskamrater är. Det handlar om att vi inte ska ställa löntagare från olika länder mot varandra med allt det dåliga det innebär i ett samhälle som vårt.

Egentligen handlar frågan om socialt protokoll i EU även om detta. Jag önskar att Sverige kunde gå i bräschen för att vända på den primitiva marknadslogik som är grunden för EU-fördraget. För EU är det viktigare att företag fritt får flytta arbetskraft än att man behandlar arbetskraften väl. Det är grundprincipen att man ser på löntagare och deras rättigheter som en vara på en marknad som är en stor del av problemet. En del är Lavaldomen och att man inte får kontrollera ordentligt om företagen fuskar eller inte.

Ett socialt protokoll skulle vända på det. Det skulle säga: Du är välkommen att jobba i ett annat land - det tycker jag är viktigt att slå fast - men du ska behandlas minst lika bra som löntagarna i det landet. Nu förhandlar Storbritannien om en annan typ av undantag från EU-fördraget. Jag kan inte förstå varför Sverige inte passar på och samtidigt driver dessa frågor.

Jag vill påminna om att ni före valet lovade: Vi kommer att kräva ett socialt protokoll i EU. Gör det! Ni lovade också före valet: Vi ska driva den holländska modellen. Gör det! Gör ni det kraftfullt kan man lösa detta och vi kan se till att vända en mycket dålig utveckling på arbetsmarknaden i hela Europeiska unionen.

Herr talman! Jag är glad att Anna Johansson påpekar att utredningen om beställaransvaret ska redovisas redan i början av nästa år. Jag återkommer med frågan: När finns ett kraftfullt beställaransvar på plats?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också följa upp frågan. Om vi är överens om att det är en av de viktiga frågorna: Är det viktigt att den som faktiskt har gjort beställningen, det vill säga slutkunden, kan få kraftiga påföljder och hållas ansvarig för sin beställning så att det fungerar fullt ut?

Jag vill ta upp en punkt till i diskussionen. Det handlar om bristen i registrering av företag som verkar i Sverige. Skatteverket påtalar detta problem och säger att ett av de största problemen är att det inte finns någon registrering av alla företag, utländska och svenska, som verkar i Sverige.

De påpekar att Arbetsmiljöverkets utstationeringsregister som är helt frivilligt, där man ska anmäla sig frivilligt och som saknar kontroller och sanktioner, inte fungerar. De uttrycker det så här: Det skulle till och med kunna vara så att Kalle Anka kan anmäla sitt företag Ankeborg transport AB utan att någon över huvud taget skulle kunna reagera.

Jag ser inte att regeringen har tagit några initiativ eller gjort någonting på detta område. Jag skulle vilja fråga ministern om ministern avser att ta ett initiativ som innebär att alla företag som verkar i Sverige, utländska eller svenska, kan finnas i ett sådant öppet register med transparens och tydlighet.

Herr talman! Precis som Jonas Sjöstedt tidigare sa bör vi som rödgröna och röda aktörer ställa de möjliga kollektivavtalskrav som vi kan i Sverige. Det är lite märkligt att säga att vi inte ska särskilja en enskild bransch när det är en sådan central fråga för en röd regering att säkra kollektivavtalen. Om vi skulle göra det skulle det kunna vara en hävstång gentemot EU, och vi skulle kunna få flera länder att gå efter, precis som Holland nu är en hävstång för oss att använda i debatten. Det är märkligt att regeringen inte tänker annorlunda här. Jag hoppas att den tänker om.

Jag kommer in på miljöfrågan igen. Vi skulle kunna nå miljömålen mycket bättre på flera sätt om vi ställde högre krav. I dag åker många lastbilar ofyllda på grund av att det är så billiga kostnader för de utländska transporterna. De svenska lastbilsåkarna har högre miljökrav och en högre miljöprestanda på sina lastbilar. Om man skulle gynna dem skulle det också vara bra för miljön.

Här skulle de statliga företagen, som Jonas Sjöstedt nämnde, kunna gå före och direkt här och nu börja beställa bra transporter från Sverige med rimliga arbetsvillkor och kollektivavtal. Jag vill fråga infrastrukturminister Anna Johansson hur hon ser på det och hur man skulle kunna styra dem för att gå i den riktningen. Jag hoppas att arbetet kommer att gå vidare i frågan och att man försöker att driva på så mycket som möjligt. Det är en stor utmaning att komma till rätta med lastbilstransporterna i Sverige. Det är där de stora klimatutsläppen har ökat. Det är väldigt sorgligt med denna press på både arbetsmiljö och miljö.

Herr talman! Jag skulle vilja börja den här repliken med att säga att vi också ska vara noga med att uppmärksamma de seriösa företag som verkar på denna marknad i Sverige. De jobbar ganska hårt för att kunna upprätthålla sjysta villkor och leverera tjänster av hög kvalitet till precis de rimliga villkor som vi efterfrågar och med stor miljöhänsyn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det finns en fara med att enbart tala om problemen i branschen. Det ger intrycket av att det inte finns några seriösa åkare, och det gör det verkligen. Jag har träffat flera av dem, som beskriver precis denna svåra konkurrens från de mindre seriösa men också sitt eget arbete. Det går att konkurrera också genom att erbjuda en produkt av hög kvalitet. Jag vill framhålla detta.

Det finns en poäng i till exempel märkningen Fair Transport, som flera ägnar sig åt. Där finns en möjlighet när vi talar om beställaransvar att underlätta för transportköpare att välja en sjyst transport och miljövänlig transport.

Vi har flera utmaningar på området. Det handlar om att upprätthålla sjysta villkor inom en bransch för arbetstagare, och det handlar om att upprätthålla sjysta konkurrensvillkor där man inte konkurrerar med sämre löner och villkor och genom att smita undan sitt skatteansvar utan genom att erbjuda en bra produkt, innovation och utveckling.

Vi har också en utmaning i och med att hela transportsektorn behöver minska sin negativa klimat- och miljöpåverkan. Alla dessa delar går att fånga i samma typ av regelverk. När vi till exempel nu arbetar med att införa en vägslitageskatt är tanken att uppnå flera av målen samtidigt. Det gäller att få en kostnad som gör att man bär sina egna kostnader, att vi får en bättre möjlighet att kontrollera transporterna när det gäller hur långt man kör och vilotider och att det blir en miljöstyrande effekt.

Sammantaget tror jag att denna förändring tillsammans med beställaransvaret och ytterligare åtgärder kommer att ta oss mot en situation där vi får en bättre ordning på marknaden.

Med detta sagt vill jag ändå framhålla att detta inte är den enda bransch som har dessa eller likartade problem. De finns i ganska många branscher. Det innebär att jag tror att vi ska undvika att ha särlagstiftning för vissa branscher när det gäller generella arbetsmarknadsregler som handlar om anställningsformer och annat, som rimligen bör vara desamma oavsett var man befinner sig på arbetsmarknaden.

Jag tror att det finns mycket att hämta i samverkan mellan myndigheter när det gäller att kontrollera och säkerställa från både Skatteverket och andra att man sätter åt dem som inte följer regelverket. Detta har vi sett inte minst i restaurangbranschen. Det innebär både att staten får in sina skatteintäkter och att man kan stävja den illojala konkurrensen.

Här finns mycket kvar att göra, men det är regeringens absoluta ambition att få en förbättring på området. Vi behöver en sund åkerinäring i Sverige, och vi behöver en sund åkerinäring i Europa. Med de åtgärder som regeringen nu har vidtagit och kommer att vidta kommer vi att ta stora steg i den riktningen. Sverige påverkar EU. Kommissionären säger nu att sociala villkor i branschen är viktiga. Det har ingen därifrån sagt tidigare, och jag tror att Sveriges påverkan har haft en viss betydelse.

Herr talman! Jag vill tacka infrastrukturministern för debatten och för svar som går i rätt riktning. Jag hoppas att det också blir handling som går i rätt riktning som är genomförd före nästa val.

Jag håller med om att de goda åkerierna ska nämnas. Det finns många sådana i Sverige, men de kämpar för sin överlevnad i dag. Det är de som ska vara vinnarna - de som behandlar sina anställda bäst, de som har det bästa miljöarbetet och de som är mest långsiktiga och investerar. Det är precis det som uppskärpningar på området skulle leda till: att de bästa blir vinnare. Nu är det de sämsta, fuskarna, som tar hem storkovan. Därför kan inte arbetet vara frivilligt, utan det måste vara regler som gäller alla på hela marknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller beställaransvaret håller jag med om att det är avgörande. Det bör gälla fler branscher. Byggbranschen är ett typexempel där motsvarande diskussion pågår. Det är inte ett hinder att skärpa flera branscher samtidigt när det gäller detta område.

När det handlar om F-skatt och bemanningsföretag, som är ett av de stora kryphålen, tror jag att man måste se att åkeribranschen har särskilda problem och att det därför finns särskilda motiv för att genomföra den holländska modellen även i Sverige. Jag uppmanar regeringen: Genomför den holländska modellen även här! Det skulle undanröja så många problem samtidigt, och det skulle göra att många av de oseriösa aktörerna måste skärpa sig ordentligt. Det måste ske före valet.

Frågan om socialt protokoll i EU är en avgörande fråga inte bara för arbetsmarknaden i Sverige. Om fler länder driver detta och vi får det att bli verklighet kommer framför allt löntagarna i de länder som är de mest utsatta att vinna mest. Det är löntagarna i Litauen, i Rumänien och i andra länder som skulle vinna mest på att Sverige driver frågan om ett socialt protokoll i EU. Därför uppmanar jag er: Ta den fajten! Låt inte den vara under mandatperioden. Gå in och ta den nu när möjligheten finns!

Herr talman! Ja, vi ska ta fajten. Men vi ska inte göra det på ett sätt så att vi riskerar att förlora det slaget och därmed förlora kriget, utan vi ska agera på ett sätt så att vi faktiskt förändrar villkoren till det bättre på riktigt. Det handlar om att se vilka förutsättningar som finns i EU i dag att driva på för ett socialt protokoll som vi kan få med oss fler medlemsstater på, vilket gör att det blir genomfört. Att bara ta fajten och förlora kommer ingen att bli gladare av. Det kommer bara att flytta tillbaka våra positioner.

Därför arbetar vi nu ganska intensivt, inte minst Ylva Johansson inom sitt område och jag inom transportområdet, på att föra samtal med fler medlemsstater. Det är klart att det finns länder som uppfattar Sveriges hållning i frågan som protektionistisk. Man tror att vi i första hand vill skydda svenska åkerier från utländsk konkurrens. För oss är det inte detta det handlar om; vi välkomnar en öppen konkurrens. Men den ska ske på lika och sjysta villkor. För oss är det detta det handlar om.

Jag tror att vi behöver informera en del medlemsstater om hur deras medborgare blir behandlade i Sverige till följd av att vi inte har tillräckligt kraftfulla redskap för att säkerställa sjysta arbetsvillkor i åkeribranschen.

Vi kommer att fortsätta arbetet. Vi kommer naturligtvis att titta på alla de möjligheter som står till buds. Men vi kommer inte att genomföra förändringar som bara blir plakatpolitik, som vi inte tror leder framåt eller som vi tror kan föra med sig andra, mer negativa, effekter. Jag tror också att vi behöver titta på både de generella åtgärderna över hela arbetsmarknaden och de mer specifika för denna näring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hoppas att vi får ny interpellationsdebatt i ämnet om ett år eller så, då vi kan se att vi har tagit steg framåt och ser en förbättring på området.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Ärade ledamöter! Hans Linde har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att utvärderingen av Sveriges insatser i Afghanistan ska bli oberoende samt vilka initiativ jag avser att ta för att regeringen ska förverkliga en vitbok om Sveriges insatser i Afghanistan.

Utvärderingen genomförs av en särskild utredare som har stöd av ett sekretariat bestående av två personer. Utredningen är en fristående myndighet och verkar således självständigt i förhållande till regeringen, utifrån det uppdrag som har givits i kommittédirektivet.

För att kunna skapa en oberoende bild är det viktigt att utredningen inhämtar synpunkter och fakta från flertalet olika aktörer, organisationer och myndigheter. Detta framgår av de direktiv som regeringen har utarbetat. Utredningens uppdrag är därför att brett konsultera myndigheter och civilsamhälle som har genomfört verksamhet i Afghanistan och haft kontakt med de svenska insatserna. Detta kommer bland annat att ske genom öppna utfrågningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller frågan om vitbok fäster regeringen stor vikt vid att utvärdera den samlade insats som har utförts av svenska myndigheter, och organisationer på uppdrag av dessa, i Afghanistan under åren 2002-2014.

Utredarens uppdrag är att redogöra för den samlade insatsens målsättningar och resultat. Där så är möjligt ska utredaren redogöra för effekter av insatsen på det afghanska samhället samt beskriva och analysera hur styrning, samordning och samverkan har fungerat mellan insatsens olika delar över tid. Utredaren ska slutligen lämna rekommendationer utifrån de slutsatser som har dragits. Kvinnors roll, rättigheter och deltagande kommer att beaktas i redogörandet för insatsens effekter.

Regeringen har, utöver denna utredning, den 1 oktober fattat beslut om att ge Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i uppdrag att analysera hur det svenska deltagandet i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan, ISAF, under perioden 2002-2014 har påverkat Försvarsmakten och dess verksamhet. FOI ska beskriva hur det svenska ISAF-deltagandet har påverkat Försvarsmakten som helhet och hur den samlade militära förmågan har utvecklats över tid. Personal- och materielfrågor är centrala att få belysta.

Det kan även bli aktuellt med uppdrag till Sida och andra myndigheter att genomföra ytterligare relevanta analyser och utvärderingar för den aktuella perioden.

Sammantaget är det regeringens tydliga uppfattning att den nu pågående oberoende utredningen och den särskilda analysen som FOI har fått i uppdrag att genomföra kommer att ge en god bild av Sveriges omfattande och långvariga engagemang i Afghanistan samt specifikt hur det svenska ISAF-deltagandet har påverkat Försvarsmakten och dess verksamhet. Det arbete som nu bedrivs med att belysa olika områden och frågeställningar möjliggör tillvaratagande av de erfarenheter som har skaffats över tid och att viktiga lärdomar kan presenteras för framtida bruk.

Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret.

Bakgrunden till min interpellation är uppenbar. Sveriges militära insats i Afghanistan är den mest omfattande internationella insats som vårt land har genomfört i modern tid. Sverige deltog i 13 år i den Natoledda militära insatsen i Afghanistan. Drygt 9 000 svenskar har deltagit och tjänstgjort inom ISAF.

Det här är ett bidrag som har kostat de svenska skattebetalarna mer än 10 miljarder kronor. Men det har också varit en insats som har varit oerhört kostsam i människoliv.

Det har samtidigt varit en av de mest kontroversiella och omdiskuterade militära insatser som Sverige har gjort. Fram till 2001 och beslutet att skicka svenska soldater till Afghanistan hade vi en tradition i Sverige och i Sveriges riksdag att alla beslut i den här kammaren att skicka svenskar utomlands i militära insatser skulle fattas med konsensus, i total enighet. Med Afghanistaninsatsen frångick man den principen, och vi har också nästan varje gång den här frågan behandlats i riksdagen haft reservationer.

Den oenighet som har funnits här i kammaren har också funnits ute i samhället, hos svenska folket. Vi har sett under de här årens gång att det folkliga stödet i Sverige för insatsen kontinuerligt har sjunkit. Under de sista åren som Sverige deltog i ISAF fanns det flera opinionsmätningar som visade på att en majoritet av svenska folket, bland annat en majoritet av Socialdemokraternas väljare, ville att trupperna skulle tas hem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Parallellt har vi haft ett mycket omfattande och växande bistånd till Afghanistan. Förra året gick Afghanistan om Tanzania och Moçambique som det land som Sverige bedriver det mest omfattande utvecklingssamarbetet med. Men det är tydlig skillnad i fråga om hur man har hanterat biståndet och de militära insatserna.

När det gäller biståndet har vi sett att man ständigt har ökat kraven på att redovisa resultat. Man har ökat kraven på revision. Pappersarbete och administration har ökat.

Samtidigt har man aldrig ställt några krav på Försvarsmakten att redovisa sina resultat. Samtidigt som biståndet utvärderats på längden och tvären varje år har man hittills inte gjort en enda utvärdering av den militära insatsen.

I dag kan vi se att samtidigt som biståndsorganisationerna tar fram ambitiösa strategiska planer och detaljerade resultatmatriser har det aldrig presenterats några tydliga, mätbara mål för den svenska militära insatsen i Afghanistan.

Därför är frågorna i dag tyvärr alldeles för många. Vad har den militära insatsen egentligen uppnått? Vad har konsekvenserna varit av de olika militära strategier man har valt genom åren? Hur har den så kallade civil-militära samverkan med civila biståndsorganisationer och andra civila aktörer påverkat biståndsorganisationernas möjligheter att verka i landet? Men viktigast av allt: Vad kan vi lära av åren i Afghanistan inför framtida beslut om nya insatser?

Regeringen beslutade i juli att tillsätta en utredning för att utvärdera den samlade svenska insatsen i Afghanistan 2002-2014. Men medan länder som Danmark, Norge och Nederländerna har valt att tillsätta stora, ambitiösa kommissioner som har fått omfattande resurser till sitt förfogande och inkluderat oberoende forskare har den svenska regeringen valt en annan väg och i stället tillsatt en enmansutredning under en socialdemokratisk trotjänare.

Min fråga till utrikesministern blir därför varför regeringen inte gjorde som Nederländerna och tillsatte en oberoende kommission under ledning av en oberoende och fristående forskare. Varför gjorde man inte som Norge, som tillsatte ett "utvalg" med en bred samling experter inom norsk försvars- och säkerhetspolitik, freds- och konfliktforskning, utvecklingspolitik, folkrätt och humanitära frågor?

Herr talman! Ja, ärade ledamöter, det är riktigt att Sveriges insatser i Afghanistan är ett av de största utrikes, säkerhets- och biståndspolitiska åtaganden som Sverige har gjort. Jag tycker ändå att vi ska kunna säga att vi är stolta över det svenska engagemanget för Afghanistan.

Genom tillsättandet av en utvärdering av Sveriges samlade engagemang vill vi, precis som vi har gjort utfästelser om tidigare, granska hur vi har arbetat och dra lärdom av olika aspekter på arbetet. Vi hoppas att det också ska ge lärdomar inför framtida insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tone Tingsgård utsågs i somras till utredare. Hon är tidigare riksdagsledamot och har bred erfarenhet av försvars- och utrikespolitik. Hennes bakgrund som riksdags- och försvarspolitiker med de kunskaper och insikter det för med sig är mycket värdefull för hennes nuvarande uppdrag. Jag måste säga att hon ses som en erfaren person med integritet. Hittills har vi inte hört några invändningar mot henne som person - tvärtom tror jag att hon har ett gott stöd för att utföra den här uppgiften.

Jag såg som ett exempel att arbetet i Nederländerna leds av en professor i antropologi. Jag säger ingenting om professorer, särskilt inte i antropologi, men jag tror att för en sådan här utredning kan det vara en fördel att man kan någonting om försvars- och säkerhetspolitik och även någonting om politik.

Vi har angett i kommittédirektiven hur och med vilka metoder Tone Tingsgård ska arbeta som självständig, oberoende utredare. Avsikten är just den att vi ska kunna få en bild av hur det här samarbetet har sett ut, av det samlade sammanhanget och av hur både målsättning och resultat ser ut. Att utreda hur styrning, samordning och samverkan har fungerat över tid ingår också i direktiven, liksom att lämna rekommendationer utifrån det.

Vår utredningstradition är sådan att vi kan skryta över den. Vi har vana vid att arbeta med utredningar. Enmansutredningar har en särskild ställning, men arbetssättet är öppet och inkluderande.

Jag är övertygad om att utredaren kommer att göra ett utmärkt jobb. Regeringen har inget inflytande över utredningen, utan den är en oberoende myndighet.

Låt mig, herr talman, ta tillfället i akt att säga några ord om Sveriges fortsatta omfattande engagemang i Afghanistan genom både myndigheter och enskilda civilsamhällesorganisationer, till exempel Svenska Afghanistankommittén.

Vi vet ju att den svenska militära närvaron har reducerats, men det civila utvecklingsarbetet har ökat. Sverige bidrar till insatser inom demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter och så vidare med särskilt fokus på kvinnor och barn.

Under förra året gick över 700 miljoner kronor till Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med Afghanistan. Därtill kommer vårt humanitära bistånd och vår rådgivning och utbildning för de afghanska säkerhetsstyrkorna.

Vi hoppas att den utredning som vi nu har satt igång ska ge oss lärdomar som blir användbara både i det fortsatta engagemanget i Afghanistan och i andra länder. Jag är övertygad om att vi har en utmärkt utredare som kommer att göra det här på ett brett och inkluderande sätt.

Herr talman! Inför den här diskussionen med utrikesministern gick vi från Vänsterpartiet in och tittade på hur andra länder som har deltagit i ISAF har genomfört sina utvärderingar. Vi tittade på Norge, Danmark, Nederländerna och flera andra länder.

Jag förutsätter att regeringen gjorde detsamma innan man beslutade om sin egen utvärdering. Någonstans måste man ha suttit på Utrikesdepartementet, tittat på de norska, nederländska och danska modellerna och sagt: Nej, vi ska inte vara riktigt så ambitiösa. Vi sänker ambitionsnivån och gör en mindre utvärdering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag måste säga att det är att beklaga, för jag tycker att eftersom det här har varit en sådan omfattande insats förtjänar den också en omfattande utvärdering.

I måndags träffade jag en av de forskare som ingår i den norska utredningen. Jag träffade Kristian Berg Harpviken, som är direktör för Prio, Peace Research Institute Oslo. Han är en av de forskare som ingår i den norska kommissionen som ska utvärdera Norges Afghanistanpolitik. Jag hade möjlighet att tala med honom om hur de lägger upp sitt arbete.

Man har tillsatt en kommission på tio personer. Majoriteten av dem är precis som Berg Harpviken oberoende forskare. Man har ett sekretariat på fem personer. Man har redan genomfört en rad utlandsresor, bland annat till Washington men också till Kabul, till Afghanistan. Man har genomfört över 250 djupintervjuer i det här arbetet.

Det är klart att om man väljer att lägga sig på en annan ambitionsnivå kommer också resultatet att bli ett annat. Jag har svårt att se att en ensamutredare kan genomföra ett lika ambitiöst arbete som en kommission på tio personer.

Men allvarligare är att jag har svårt att se att en före detta ledamot i Sveriges riksdag och medlem av Socialdemokraterna kommer att ha samma trovärdighet när hon presenterar sina resultat som en oberoende kommission har som domineras av oberoende forskare.

Jag ska vara ärlig: Jag har inga invändningar mot Tone Tingsgård som person. Jag har inga synpunkter på hennes arbete. Jag har heller inte hört någon annan ha det.

Problemet är bara att Tone Tingsgård, den som har tillsatts som ensamutredare, var vice ordförande i försvarsutskottet 1998-2006. Hon var ledamot i det sammansatta utskott som gång på gång beslutade att förlänga den svenska militära insatsen i Afghanistan. Tone Tingsgård är en av de svenska politiker som är ytterst ansvarig för den militära insatsen i Afghanistan.

Jag tycker inte att det i grunden är lämpligt att en politiker, oavsett vem det är och oavsett vilken partibeteckning man har, som ytterst är ansvarig för besluten sedan ska utvärdera sina egna beslut.

Tänk om vi hade gjort motsvarande med det svenska biståndet! Jag tror inte att någon vid Sida, inom politiken eller i en revision hade accepterat att till exempel en tidigare generalsekreterare för Svenska Afghanistankommittén ensam skulle utvärdera Svenska Afghanistankommitténs bistånd. Därför måste jag fråga om utrikesministern verkligen tycker att det är en lämplig modell att en politiker ensam ska utvärdera beslut som hon själv är ytterst ansvarig för?

Jag vill understryka att det inte bara är jag som tagit upp dessa frågor. Jag vet att utrikesministern har blivit uppvaktad av en rad svenska biståndsorganisationer som är aktiva i Afghanistan. I januari skickade Svenska Afghanistankommittén, Läkare Utan Gränser, Kvinna till Kvinna och Svenska Freds ett brev till utrikesministern där de skrev: "Avgörande för utvärderingens trovärdighet är också att den genomförs av en oberoende utvärderare. En förebild kan hämtas från Norge där en bred oberoende utvärdering har påbörjats."

Jag måste fråga utrikesministern: Varför valde ni att inte lyssna på de svenska biståndsorganisationerna? Varför valde ni att inte lyssna på Svenska Afghanistankommittén, som verkat i Afghanistan under 35 år?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Det är en oberoende utvärdering. Den görs av en utredare som har en självständig ställning. Tone Tingsgård lämnade försvarsutskottet i oktober 2006, samtidigt som ISAF expanderade till att täcka en större del av Afghanistan. Hon lämnade riksdagen i oktober 2010. Hon var inte delaktig i de beslut som fattades under den senare delen av ISAF, då den svenska närvaron var störst och som huvuddelen av utredningen förstås ska inrikta sig på.

Efter att regeringen utformat kommittédirektivet har den inte något inflytande över utredningen. Det är en oberoende myndighet. Det som står i direktivet är att utredaren ska bedriva arbetet i nära samarbete med Försvarsmakten, Sida, Polismyndigheten och andra berörda myndigheter. Informationsinhämtning ska ske genom granskning av dokumentation, enskilda intervjuer, öppna frågestunder. Det ska förankras brett, och det civila samhället och forskarsamhället ska inkluderas tidigt i processen.

Säg inte att vi inte kan utredningar! Det är vi bra på, och vi litar på att det blir en bred och inkluderande utredning. Arbetssättet ska vara just sådant. Här beskrivs i detalj hur utredaren ska ta del av alla erfarenheter och samverka och samarbeta med alla berörda aktörer i området. Sedan är det bra att utredningen har en internationell utblick och följer det som pågår i andra länder.

Vi kan diskutera i all evighet vad vi skulle ha valt. Norge har ett sätt att arbeta, och Nederländerna har ett annat sätt. Vi måste bygga på det som är våra traditioner och på att de som vi tycker är duktiga personer ska göra jobbet. Jag tror att politisk erfarenhet från försvars- och säkerhetspolitik är en bra kvalifikation för att ta sig an dessa frågor.

Jag utgår ifrån, och vi vet, att utredningen kommer att jobba på ett öppet sätt. Här finns ett stort intresse av insyn och interaktion med alla dem som är intresserade och engagerade i frågan. Jag är övertygad om att vi kommer att få se det. Det är rätt tid att göra utvärderingen. Afghanistan är fortfarande aktuellt på många sätt. Vi har många flyktingar därifrån. Den afghanske presidenten kommer på besök inom kort så att vi får diskutera läget i landet.

Jag är övertygad om att det kommer att bli en nyttig och värdefull utredning, och jag har fullt förtroende för Tone Tingsgård.

Herr talman! Jag skulle vilja återkomma till en fråga som jag lyfte fram i min interpellation och som jag inte riktigt tycker att jag fått svar på. Det är frågan om en vitbok.

År 2013 beslutade Socialdemokraterna på sin kongress uttryckligen att en vitbok - man använde just det begreppet - skulle tas fram vad gällde den svenska Afghanistaninsatsen. För ett år sedan, den 2 december, skrev försvarsministern en debattartikel där han uttryckligen sa att det skulle bli en så kallad vitbok.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När jag läser direktiven till utvärderingen finns där inte längre några som helst skrivningar om en vitbok. Det finns inget formellt uppdrag att ta fram en vitbok. Därför blir frågan till utrikesministern varför regeringen backat från kravet på att det ska tas fram just en vitbok.

Sedan måste jag erkänna att vi från Vänsterpartiets sida nog hade hoppats och trott att det skulle bli en annan form av utvärdering, en annan modell, en större grad av oberoende, ett större deltagande och att mer resurser skulle avsättas till den viktiga utvärderingen. Det viktigaste för oss är såklart inte den exakta formen, vem exakt som utreder eller vad exakt vi kallar slutprodukten. Det viktiga är att det blir en slutprodukt som många upplever som en trovärdig utvärdering, som stora grupper i det svenska samhället, både Försvarsmakten och biståndsorganisationer, kan känna förtroende för.

Jag är rädd för att regeringen kommer att få fortsätta att leva med de stora frågetecknen om oberoendet runt utvärderingen just för att man tillsatt en ensamutredning under en före detta socialdemokratisk riksdagsledamot. Hade regeringen valt den norska modellen skulle vi inte ha behövt ha den här diskussionen. Då hade frågetecknen inte funnits.

Jag tycker att alla de män och kvinnor som deltagit i den svenska insatsen i Afghanistan, alla de män och kvinnor som deltagit i det svenska biståndsarbetet, alla de svenskar som engagerat sig i solidaritetsarbetet med Afghanistan hade förtjänat en lite bättre utvärdering, en bredare utvärdering, en mer oberoende utvärdering och en utvärdering med betydligt mer resurser än man nu har.

Därför uppmanar jag regeringen att lyssna om inte på oss så åtminstone på biståndsorganisationerna. Gör om och gör rätt!

Herr talman! Nu sa du något väldigt viktigt, Hans Linde. Det viktiga är vad som är uppdraget och om det kommer att vara trovärdigt, om det kommer att kunna leverera det som vi önskar. Det viktigaste är direktiven och det uppdrag som vi formulerat, samt hur jobbet görs. Eftersom utredaren är närvarande utgår jag från att viktiga meddelanden har gått fram.

Det här är det normala sättet på vilket utredningar arbetar. Man arbetar inkluderande och är öppen med sitt uppdrag. Jag har inte hört några invändningar mot hur kommittédirektivet är formulerat. Det är formulerat brett och inkluderande. Det är naturligtvis resultat vi vill ha.

Om man märker att resurserna inte räcker till, oavsett om vi vänder oss mot andra myndigheter eller organisationer som vi vill ha hjälp av eller om det handlar om uppdraget att inkludera alla olika aktörer, då får vi från regeringens sida titta på det igen. Om man vänder sig till oss och säger att resurserna är helt otillräckliga måste vi vara beredda att titta på det.

Jag tycker inte att det spelar så stor roll om man kallar det för vitbok eller inte. Vitbok är normalt inte en benämning som vi använder i svenskt utredningsväsen. Om det gör någon skillnad får väl folk kalla det för en vitbok, eller så får utredaren kalla det som hon så småningom presenterar för en vitbok. Det viktiga är att direktiven som hon fått för att utföra sitt arbete är tillräckliga. Än så länge har jag inte hört några invändningar mot hur vi formulerat uppdraget. Sedan handlar det om hur hon utför det. Jag litar på att det blir bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Anette Åkesson har frågat mig hur jag ser på att fler människor tar hjälp av företag med hushållsnära tjänster, om jag ser att det finns skäl att omvärdera synen på hushållsnära tjänster och vilken hänsyn jag tar till att regelverket ska vara begripligt för användarna och Skatteverket.

Helena Bouveng har frågat mig hur jag avser att behandla beskedet om RUT-avdraget som jag fått från svenska folket.

Regeringen vill att RUT-avdraget ska vara kvar, och vi har en uppgörelse med de borgerliga partierna om insatser för att stärka mottagandet av asylsökande och etableringen av nyanlända. I uppgörelsen ingår som bekant förslaget att RUT-avdraget utvidgas till att inkludera ytterligare trädgårdsarbete, flyttjänster och it-tjänster i hemmet.

Motiven bakom de förändringar av RUT-avdraget som regeringen tidigare genomfört eller föreslagit är att RUT-avdraget inte ska bidra till att öka klyftorna mellan elever samt att det ska riktas mer mot vanliga hushåll. Därför har skattereduktionen för hjälp med läxor och annat skolarbete slopats, och därför föreslår vi förändringarna i budgetpropositionen för 2016.

Vidare är det inte något nytt att förändringar av skatteregler ger upphov till avgränsningsfrågor. Jag har stort förtroende för Skatteverkets förmåga att tillämpa lagstiftningen och att informera om denna.

Herr talman! Anette Åkesson har frågat mig hur jag ser på att fler människor tar hjälp av företag med hushållsnära tjänster, om jag ser att det finns skäl att omvärdera synen på hushållsnära tjänster och vilken hänsyn jag tar till att regelverket ska vara begripligt för användarna och Skatteverket.

Helena Bouveng har frågat mig hur jag avser att behandla beskedet om RUT-avdraget som jag fått från svenska folket.

Regeringen vill att RUT-avdraget ska vara kvar, och vi har en uppgörelse med de borgerliga partierna om insatser för att stärka mottagandet av asylsökande och etableringen av nyanlända. I uppgörelsen ingår som bekant förslaget att RUT-avdraget utvidgas till att inkludera ytterligare trädgårdsarbete, flyttjänster och it-tjänster i hemmet.

Motiven bakom de förändringar av RUT-avdraget som regeringen tidigare genomfört eller föreslagit är att RUT-avdraget inte ska bidra till att öka klyftorna mellan elever samt att det ska riktas mer mot vanliga hushåll. Därför har skattereduktionen för hjälp med läxor och annat skolarbete slopats, och därför föreslår vi förändringarna i budgetpropositionen för 2016.

Vidare är det inte något nytt att förändringar av skatteregler ger upphov till avgränsningsfrågor. Jag har stort förtroende för Skatteverkets förmåga att tillämpa lagstiftningen och att informera om denna.

Herr talman! Till en början vill jag tacka statsrådet för svaret.

Som finansministern vet kom alliansregeringens justering gällande läx-RUT efter en hemställan från Skatteverket, som hade problem med gränsdragningen. Min följdfråga är därför: Hur löser S och MP nu den återkomna gränsdragningsproblematiken?

Det roliga med att debattera RUT-avdragen är att detta omfattar väldigt många olika frågor. Många nya jobb har skapats, och svarta jobb har blivit vita. Det handlar om företagares villkor, kvinnors företagande, integration av nya svenskar, politisk konflikt mellan höger och vänster, konflikt inom regeringen, bristen på transparens i förändringarna samt stor popularitet hos svenska folket. Dessutom är RUT självfinansierat. När jag på hemmaplan fick höra att vi moderater drev frågan om RUT-avdragen för lite på riksplan nappade jag naturligtvis direkt.

Rekordmånga svenskar har hittills i år nyttjat avdragen för hushållsnära tjänster: 570 000 personer, vilket är mer än 30 000 fler än 2014. Ökningen är som störst i Dorotea, men i många kommuner är ökningen i procent tvåsiffrig. Bland de 33 skånska kommunerna är det bara två kommuner som inte har ökat, Tomelilla och Hörby, men där ligger man å andra sidan kvar på samma nivå som förra året. Utvecklingen mellan 2010 och 2015 är än mer dramatisk. Antalet köpare i vissa kommuner har ökat med över 600 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När nu finansministern själv hävdar att försämringen i villkoren för RUT-avdragen bara "drabbar en mycket liten andel av dem som använder RUT-avdrag, närmare bestämt 1 procent" - detta sa hon här i kammaren häromdagen - infinner sig den uppenbara frågan: Ja, varför då genomföra den? Försämringen kommer inte att inbringa några pengar till staten, så budgetargumentet faller. Tyvärr har ju redan hotet om försämringen av reglerna medfört att hemservicebranschens tillväxt har avstannat.

20 000 personer arbetar i branschen. 75 procent av de anställda var arbetslösa eller uppsagda innan de fick sin anställning. 47 procent av de anställda är utrikes födda. 52 procent av företagarna är kvinnor. Med de nya reglerna bedöms 7 000 jobb enligt Almega försvinna, och många fler är de nya jobb som inte kommer att komma till. Bara under 2014 ökade antalet anställda med 3 000 personer, och det är ingen dålig tillväxt.

Den uppenbara frågan är: Varför driver S igenom denna försämring av villkoren för RUT-avdragen? Varför ger S- och MP-regeringen sig på en bransch som skapar jobb, där många utrikes födda har en chans att komma in på arbetsmarknaden, där svarta jobb har blivit vita - vilket är positivt för kunder, anställda och samhället - och där kvinnor är i majoritet bland företagarna?

Herr talman! Till en början vill jag tacka statsrådet för svaret.

Som finansministern vet kom alliansregeringens justering gällande läx-RUT efter en hemställan från Skatteverket, som hade problem med gränsdragningen. Min följdfråga är därför: Hur löser S och MP nu den återkomna gränsdragningsproblematiken?

Det roliga med att debattera RUT-avdragen är att detta omfattar väldigt många olika frågor. Många nya jobb har skapats, och svarta jobb har blivit vita. Det handlar om företagares villkor, kvinnors företagande, integration av nya svenskar, politisk konflikt mellan höger och vänster, konflikt inom regeringen, bristen på transparens i förändringarna samt stor popularitet hos svenska folket. Dessutom är RUT självfinansierat. När jag på hemmaplan fick höra att vi moderater drev frågan om RUT-avdragen för lite på riksplan nappade jag naturligtvis direkt.

Rekordmånga svenskar har hittills i år nyttjat avdragen för hushållsnära tjänster: 570 000 personer, vilket är mer än 30 000 fler än 2014. Ökningen är som störst i Dorotea, men i många kommuner är ökningen i procent tvåsiffrig. Bland de 33 skånska kommunerna är det bara två kommuner som inte har ökat, Tomelilla och Hörby, men där ligger man å andra sidan kvar på samma nivå som förra året. Utvecklingen mellan 2010 och 2015 är än mer dramatisk. Antalet köpare i vissa kommuner har ökat med över 600 procent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När nu finansministern själv hävdar att försämringen i villkoren för RUT-avdragen bara "drabbar en mycket liten andel av dem som använder RUT-avdrag, närmare bestämt 1 procent" - detta sa hon här i kammaren häromdagen - infinner sig den uppenbara frågan: Ja, varför då genomföra den? Försämringen kommer inte att inbringa några pengar till staten, så budgetargumentet faller. Tyvärr har ju redan hotet om försämringen av reglerna medfört att hemservicebranschens tillväxt har avstannat.

20 000 personer arbetar i branschen. 75 procent av de anställda var arbetslösa eller uppsagda innan de fick sin anställning. 47 procent av de anställda är utrikes födda. 52 procent av företagarna är kvinnor. Med de nya reglerna bedöms 7 000 jobb enligt Almega försvinna, och många fler är de nya jobb som inte kommer att komma till. Bara under 2014 ökade antalet anställda med 3 000 personer, och det är ingen dålig tillväxt.

Den uppenbara frågan är: Varför driver S igenom denna försämring av villkoren för RUT-avdragen? Varför ger S- och MP-regeringen sig på en bransch som skapar jobb, där många utrikes födda har en chans att komma in på arbetsmarknaden, där svarta jobb har blivit vita - vilket är positivt för kunder, anställda och samhället - och där kvinnor är i majoritet bland företagarna?

Herr talman! Sifo har nyligen gjort en undersökning åt serviceföretaget Hemfrid som visar att två av tre svenskar vill behålla RUT-avdraget som det ser ut i dag. Stödet för RUT har ökat markant sedan i fjol, samtidigt som allt färre vill sänka eller slopa avdraget. I undersökningen svarar 63 procent att de vill att RUT-avdraget ska vara kvar som det är, med möjlighet att dra av upp till 50 000 kronor per person och år för hushållsnära tjänster. Utöver detta vill ytterligare 8 procent dessutom öka RUT-avdraget. Det vill säga att över 70 procent av den svenska befolkningen är mycket positiva till RUT-avdraget och därmed negativa till den socialdemokratiskt ledda regeringens halvering av samma avdrag.

I maj 2014 ställde Sifo samma fråga om RUT-avdraget, då på uppdrag av SVT. Då var det 53 procent som ville behålla avdraget utan förändringar, en andel som alltså har ökat med hela 10 procentenheter på otroligt kort tid. 18 procent ville då ta bort RUT-avdraget helt, en siffra som i dag har rasat till 7 procent.

Den rödgröna regeringen halverar nu taket för avdraget till 25 000 kronor. Samtidigt visar Sifoundersökningen att 55 procent av Magdalena Anderssons egna väljare anser att RUT-avdraget ska vara oförändrat. Till och med bland Vänsterpartiets väljare uppger 24 procent att de vill ha kvar RUT-avdraget precis som det ser ut i dag. Vi kan väl konstatera att konstatera att undersökningen visar på ett tydligt besked från svenska folket och från Magdalena Anderssons egna väljare: Rör inte RUT-avdraget!

Herr talman! För några veckor, den 20 oktober, när finansministern och jag debatterade RUT-avdraget, uppmanade hon mig och mina kollegor att vara ute och slå på trumman för att sprida budskapet att väldigt små förändringar görs. Jag kan inte kalla en halvering av taket för RUT-avdraget en liten förändring. Hennes partikollega i riksdagen, Börje Vestlund, kallade debatten för "en tramsdiskussion och ingenting annat som inte betyder någonting för de allra flesta". Nu visar Sifos undersökning, beställd av Hemfrid, att hela 73 procent av Sveriges befolkning är mycket positiva till RUT-reformen och dess nivå på belopp. Hemfrids vd och stora delar av svenska folket säger klart och tydligt: Rör inte RUT-avdraget!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Är finansministern nu beredd att ompröva sitt beslut att halvera taket för RUT-avdraget efter den publicerade Sifoundersökningen? Vill finansministern likt sin socialdemokratiska kollega Börje Vestlund fortsatt kalla RUT-debatten för en tramsdiskussion när 73 procent av Sveriges befolkning tycker att RUT-avdraget är bra?

Herr talman! Sifo har nyligen gjort en undersökning åt serviceföretaget Hemfrid som visar att två av tre svenskar vill behålla RUT-avdraget som det ser ut i dag. Stödet för RUT har ökat markant sedan i fjol, samtidigt som allt färre vill sänka eller slopa avdraget. I undersökningen svarar 63 procent att de vill att RUT-avdraget ska vara kvar som det är, med möjlighet att dra av upp till 50 000 kronor per person och år för hushållsnära tjänster. Utöver detta vill ytterligare 8 procent dessutom öka RUT-avdraget. Det vill säga att över 70 procent av den svenska befolkningen är mycket positiva till RUT-avdraget och därmed negativa till den socialdemokratiskt ledda regeringens halvering av samma avdrag.

I maj 2014 ställde Sifo samma fråga om RUT-avdraget, då på uppdrag av SVT. Då var det 53 procent som ville behålla avdraget utan förändringar, en andel som alltså har ökat med hela 10 procentenheter på otroligt kort tid. 18 procent ville då ta bort RUT-avdraget helt, en siffra som i dag har rasat till 7 procent.

Den rödgröna regeringen halverar nu taket för avdraget till 25 000 kronor. Samtidigt visar Sifoundersökningen att 55 procent av Magdalena Anderssons egna väljare anser att RUT-avdraget ska vara oförändrat. Till och med bland Vänsterpartiets väljare uppger 24 procent att de vill ha kvar RUT-avdraget precis som det ser ut i dag. Vi kan väl konstatera att konstatera att undersökningen visar på ett tydligt besked från svenska folket och från Magdalena Anderssons egna väljare: Rör inte RUT-avdraget!

Herr talman! För några veckor, den 20 oktober, när finansministern och jag debatterade RUT-avdraget, uppmanade hon mig och mina kollegor att vara ute och slå på trumman för att sprida budskapet att väldigt små förändringar görs. Jag kan inte kalla en halvering av taket för RUT-avdraget en liten förändring. Hennes partikollega i riksdagen, Börje Vestlund, kallade debatten för "en tramsdiskussion och ingenting annat som inte betyder någonting för de allra flesta". Nu visar Sifos undersökning, beställd av Hemfrid, att hela 73 procent av Sveriges befolkning är mycket positiva till RUT-reformen och dess nivå på belopp. Hemfrids vd och stora delar av svenska folket säger klart och tydligt: Rör inte RUT-avdraget!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Är finansministern nu beredd att ompröva sitt beslut att halvera taket för RUT-avdraget efter den publicerade Sifoundersökningen? Vill finansministern likt sin socialdemokratiska kollega Börje Vestlund fortsatt kalla RUT-debatten för en tramsdiskussion när 73 procent av Sveriges befolkning tycker att RUT-avdraget är bra?

Herr talman! När man lyssnar på Helena Bouveng och Anette Åkesson skulle man kunna tro att regeringen gjorde väldigt stora förändringar i RUT-avdraget, dels med tanke på hur de låter i debatten, dels med tanke på det antal interpellationer som har ställts i ämnet.

Regeringen gör en minimal förändring av RUT-avdraget som - och detta har jag upprepat många gånger; så många gånger att ni också upprepar det, vilket säger någon om hur ofta vi har haft den här debatten - påverkar 1 procent av dem som använder RUT.

Helena Bouveng nämner Hemfrid som ett exempel på företag i den här branschen. Just Hemfrid har varit ute och upplyst om att det är en väldigt liten förändring som görs. Jag inbillar mig att man på Hemfrid också har varit oroad över att en del har försökt få det att låta som om förändringen är större än den faktiskt är.

När vi debatterade budgeten i kammaren erbjöd jag Emil Källström att tillsammans med mig ta ett initiativ för att upplysa fler om att det inte är en stor förändring och att man därför både kan starta företag och fortsätta köpa RUT-tjänster som tidigare. Kanske Helena Bouveng och Anette Åkesson också skulle vilja vara med på ett sådant initiativ? Då kan vi göra det som ett bredare och mer samlat initiativ i riksdagen. Det skulle vara väldigt intressant.

Anette Åkesson säger att Skatteverket får större problem när man tar bort läx-RUT. Då vill jag upplysa Anette Åkesson om att Skatteverket avstyrkte förslaget om RUT-avdrag för läxhjälp. Man tyckte alltså inte att det var bra att göra den utvidgningen, och jag utgår från att Skatteverket inte har något emot att nu göra denna förändring, så att vi kommer tillbaka till den ruta som Skatteverket från början förespråkade.

Har man frågor som gäller Börje Vestlund är det nog bäst att ställa dem till honom.

Herr talman! När man lyssnar på Helena Bouveng och Anette Åkesson skulle man kunna tro att regeringen gjorde väldigt stora förändringar i RUT-avdraget, dels med tanke på hur de låter i debatten, dels med tanke på det antal interpellationer som har ställts i ämnet.

Regeringen gör en minimal förändring av RUT-avdraget som - och detta har jag upprepat många gånger; så många gånger att ni också upprepar det, vilket säger någon om hur ofta vi har haft den här debatten - påverkar 1 procent av dem som använder RUT.

Helena Bouveng nämner Hemfrid som ett exempel på företag i den här branschen. Just Hemfrid har varit ute och upplyst om att det är en väldigt liten förändring som görs. Jag inbillar mig att man på Hemfrid också har varit oroad över att en del har försökt få det att låta som om förändringen är större än den faktiskt är.

När vi debatterade budgeten i kammaren erbjöd jag Emil Källström att tillsammans med mig ta ett initiativ för att upplysa fler om att det inte är en stor förändring och att man därför både kan starta företag och fortsätta köpa RUT-tjänster som tidigare. Kanske Helena Bouveng och Anette Åkesson också skulle vilja vara med på ett sådant initiativ? Då kan vi göra det som ett bredare och mer samlat initiativ i riksdagen. Det skulle vara väldigt intressant.

Anette Åkesson säger att Skatteverket får större problem när man tar bort läx-RUT. Då vill jag upplysa Anette Åkesson om att Skatteverket avstyrkte förslaget om RUT-avdrag för läxhjälp. Man tyckte alltså inte att det var bra att göra den utvidgningen, och jag utgår från att Skatteverket inte har något emot att nu göra denna förändring, så att vi kommer tillbaka till den ruta som Skatteverket från början förespråkade.

Har man frågor som gäller Börje Vestlund är det nog bäst att ställa dem till honom.

Herr talman! Jag vill börja med att informera finansministern om att detta faktiskt är första gången jag personligen är uppe och debatterar RUT-avdraget. Det är alltså premiär för mig.

Vi har hittills haft uppe jobben och företagen, men det finns ju även kunder som kommer att drabbas. Enligt folk i branschen är det dubbelarbetande barnfamiljer som köper mest RUT-tjänster. Genom att man försvårar reglerna och gör det mer eller mindre obegripligt förstår inte längre kunder och potentiella kunder i allmänhet vad det är som gäller. S och MP skapar en situation som är svårare att förstå och därmed minskad transparens. I stället för att, som hittills, skattereduktion medges för ROT- och RUT-arbeten med halva arbetskostnaden upp till 50 000 kronor per person och år krånglar S och MP till det genom att dels ändra villkoren för RUT respektive ROT, så att de skiljer sig från varandra, dels införa en åldersgräns för RUT. Man krånglar till det och ökar byråkratin, men till vilken nytta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I politiken kan man ibland förstå en motståndares resonemang i en fråga, även om man inte delar synpunkten. Så är det inte i denna fråga. Jag har verkligen försökt förstå vad det är som gör att S och MP målmedvetet raserar en utveckling som med precision går på just de områden där Sverige i dag verkligen behöver en positiv utveckling: skapandet av nya jobb, inte minst för unga och utrikes födda, och kvinnors företagande. Jag har inte lyckats.

Enligt Almega är RUT-avdraget en succé, och de allra flesta hade före reformen underskattat potentialen. När S och MP hävdar att förändringarna inte gör någon skillnad har de fel. Det är bara att se på Danmark och hur relativt små förändringar har fått stora negativa konsekvenser. Danmark har liksom Finland haft motsvarande RUT-avdrag längre än Sverige. År 1997 sänktes prisreduktionen från 60 till 50 procent, vilket gav ett tapp, som branschen dock relativt snabbt återhämtade sig från. År 2000 gjordes ingrepp mot specifika tjänster. Liksom i Sverige bedömdes de vara mindre ingrepp. Men branschen har sedan dess inte återhämtat sig. Det hävdas att de mindre ingreppen blev början till slutet.

Danmarks utvecklingskurva är förskräckande, eftersom även de mindre justeringarna påverkat efterfrågan och därmed branschutvecklingen. Även små ingrepp ger signalen att branschen är tillfällig. Kunderna avstår därför från att köpa tjänster, och företagen slutar nyanställa, investera och expandera. Signalen från regeringen om att under 2015 se över vilka ytterligare tjänster som ska dras från möjligheten till RUT-avdrag är allvarlig. Lika allvarligt är det att regeringen inte har den insikten.

Hur kommenterar finansministern utvecklingen i Danmark? Gör statsrådet bedömningen att utvecklingen blir densamma i Sverige? Om svaret är ja: Varför ändå vidhålla förändringarna? Om svaret är nej: Borde det inte vara självklart att studera den?

S-MP-regeringen tar medvetet risken att genomföra ändringar som man är relativt säker på får dramatiska och negativa effekter. Vill S och MP tillbaka till tiden före 2007 - med en hög andel svarta jobb, färre jobb och lägre företagande, inte minst kvinnors? Eller har regeringen andra konkreta förslag som bemöter just de utmaningar vi hade då och som sannolikt kommer tillbaka?

Herr talman! Jag vill börja med att informera finansministern om att detta faktiskt är första gången jag personligen är uppe och debatterar RUT-avdraget. Det är alltså premiär för mig.

Vi har hittills haft uppe jobben och företagen, men det finns ju även kunder som kommer att drabbas. Enligt folk i branschen är det dubbelarbetande barnfamiljer som köper mest RUT-tjänster. Genom att man försvårar reglerna och gör det mer eller mindre obegripligt förstår inte längre kunder och potentiella kunder i allmänhet vad det är som gäller. S och MP skapar en situation som är svårare att förstå och därmed minskad transparens. I stället för att, som hittills, skattereduktion medges för ROT- och RUT-arbeten med halva arbetskostnaden upp till 50 000 kronor per person och år krånglar S och MP till det genom att dels ändra villkoren för RUT respektive ROT, så att de skiljer sig från varandra, dels införa en åldersgräns för RUT. Man krånglar till det och ökar byråkratin, men till vilken nytta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I politiken kan man ibland förstå en motståndares resonemang i en fråga, även om man inte delar synpunkten. Så är det inte i denna fråga. Jag har verkligen försökt förstå vad det är som gör att S och MP målmedvetet raserar en utveckling som med precision går på just de områden där Sverige i dag verkligen behöver en positiv utveckling: skapandet av nya jobb, inte minst för unga och utrikes födda, och kvinnors företagande. Jag har inte lyckats.

Enligt Almega är RUT-avdraget en succé, och de allra flesta hade före reformen underskattat potentialen. När S och MP hävdar att förändringarna inte gör någon skillnad har de fel. Det är bara att se på Danmark och hur relativt små förändringar har fått stora negativa konsekvenser. Danmark har liksom Finland haft motsvarande RUT-avdrag längre än Sverige. År 1997 sänktes prisreduktionen från 60 till 50 procent, vilket gav ett tapp, som branschen dock relativt snabbt återhämtade sig från. År 2000 gjordes ingrepp mot specifika tjänster. Liksom i Sverige bedömdes de vara mindre ingrepp. Men branschen har sedan dess inte återhämtat sig. Det hävdas att de mindre ingreppen blev början till slutet.

Danmarks utvecklingskurva är förskräckande, eftersom även de mindre justeringarna påverkat efterfrågan och därmed branschutvecklingen. Även små ingrepp ger signalen att branschen är tillfällig. Kunderna avstår därför från att köpa tjänster, och företagen slutar nyanställa, investera och expandera. Signalen från regeringen om att under 2015 se över vilka ytterligare tjänster som ska dras från möjligheten till RUT-avdrag är allvarlig. Lika allvarligt är det att regeringen inte har den insikten.

Hur kommenterar finansministern utvecklingen i Danmark? Gör statsrådet bedömningen att utvecklingen blir densamma i Sverige? Om svaret är ja: Varför ändå vidhålla förändringarna? Om svaret är nej: Borde det inte vara självklart att studera den?

S-MP-regeringen tar medvetet risken att genomföra ändringar som man är relativt säker på får dramatiska och negativa effekter. Vill S och MP tillbaka till tiden före 2007 - med en hög andel svarta jobb, färre jobb och lägre företagande, inte minst kvinnors? Eller har regeringen andra konkreta förslag som bemöter just de utmaningar vi hade då och som sannolikt kommer tillbaka?

Herr talman! Jag kan konstatera att finansministern fortsatt med emfas hävdar att halveringen av taket för RUT-avdraget är en smärre förändring. Då blir det lite märkligt att Magdalena Andersson i debatten den 20 oktober sa följande: "Fortsätt investera och utveckla dessa bolag, och se till att alla svenskar fortsätter köpa RUT-tjänster."

Jag är gärna med och bidrar till att fler köper RUT-tjänster - fler kunder, fler köpta timmar och fler jobb.

När det kommer till att investera och utveckla dessa bolag överlämnar jag med varm hand det till branschen själv. Men branschen måste få rätt förutsättningar. Och jag lovar att detta faktiskt är det enda man vill göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan RUT-avdraget infördes har hemservicebranschen gått stadigt uppåt, ändå fram till den 1 april i år. Tillväxten avstannade ganska abrupt när regeringen meddelade att RUT-avdraget får ett tak på 25 000 kronor. Det är vad finansministern kallar en smärre förändring.

Karl Wennberg, professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, betonar att RUT-avdraget har varit en väl motiverad reform. Han visar på att det är en framgångsrik reform som liksom ROT-avdraget har skapat en hel massa vita jobb. Utvärderingarna visar att de skatter som försvinner i och med avdragsrätten faktiskt helt motsvaras av en ökad skattesektor.

Professor Karl Wennberg anser vidare att RUT-avdraget har lett till en positiv konkurrenssituation, där små och stora företag sporrar varandra. Det har ökat effektiviteten i branschen och även produktiviteten i samhället - det säger jag inte minst med tanke på debatten vi hade tidigare i veckan om produktiva skattereformer.

Herr talman! Om finansministern menar allvar med att hon önskar se en utveckling och att investeringar görs i den hushållsnära sektorn blir det för mig, för företagen och för dem som fått sitt första jobb i branschen oerhört märkligt att finansministern samtidigt halverar taket för RUT-avdraget.

I den överenskommelse som nu är gjord mellan sex av åtta riksdagspartier ingick det att fler tjänster skulle inbegripas i RUT-avdraget, såsom flyttjänster och enklare trädgårdsarbete. Det är bra, men om taket för avdraget halveras lär det inte leda till jättemånga fler jobb, eftersom den nya tjänstesektorn konkurrerar med de tjänster som redan köps i dag.

Risken är att jobben enbart omfördelas och faktiskt inte blir fler. Varför inte behålla 50 000 kronor i avdragsrätt för hushållsnära tjänster? Finansministern säger att hon gör denna förändring av fördelningspolitiska skäl. Finansministern säger vidare att det är viktigt för skattesystemets legitimitet att skattepolitiken upplevs som rättvis. Men om nu 73 procent av Sveriges befolkning ger stöd till RUT-avdraget, som det ser ut i dag, undrar jag: Kan inte det anses vara legitimt? Kan det inte anses som att skattepolitiken i denna fråga faktiskt upplevs som just rättvis?

Herr talman! Jag kan konstatera att finansministern fortsatt med emfas hävdar att halveringen av taket för RUT-avdraget är en smärre förändring. Då blir det lite märkligt att Magdalena Andersson i debatten den 20 oktober sa följande: "Fortsätt investera och utveckla dessa bolag, och se till att alla svenskar fortsätter köpa RUT-tjänster."

Jag är gärna med och bidrar till att fler köper RUT-tjänster - fler kunder, fler köpta timmar och fler jobb.

När det kommer till att investera och utveckla dessa bolag överlämnar jag med varm hand det till branschen själv. Men branschen måste få rätt förutsättningar. Och jag lovar att detta faktiskt är det enda man vill göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan RUT-avdraget infördes har hemservicebranschen gått stadigt uppåt, ändå fram till den 1 april i år. Tillväxten avstannade ganska abrupt när regeringen meddelade att RUT-avdraget får ett tak på 25 000 kronor. Det är vad finansministern kallar en smärre förändring.

Karl Wennberg, professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, betonar att RUT-avdraget har varit en väl motiverad reform. Han visar på att det är en framgångsrik reform som liksom ROT-avdraget har skapat en hel massa vita jobb. Utvärderingarna visar att de skatter som försvinner i och med avdragsrätten faktiskt helt motsvaras av en ökad skattesektor.

Professor Karl Wennberg anser vidare att RUT-avdraget har lett till en positiv konkurrenssituation, där små och stora företag sporrar varandra. Det har ökat effektiviteten i branschen och även produktiviteten i samhället - det säger jag inte minst med tanke på debatten vi hade tidigare i veckan om produktiva skattereformer.

Herr talman! Om finansministern menar allvar med att hon önskar se en utveckling och att investeringar görs i den hushållsnära sektorn blir det för mig, för företagen och för dem som fått sitt första jobb i branschen oerhört märkligt att finansministern samtidigt halverar taket för RUT-avdraget.

I den överenskommelse som nu är gjord mellan sex av åtta riksdagspartier ingick det att fler tjänster skulle inbegripas i RUT-avdraget, såsom flyttjänster och enklare trädgårdsarbete. Det är bra, men om taket för avdraget halveras lär det inte leda till jättemånga fler jobb, eftersom den nya tjänstesektorn konkurrerar med de tjänster som redan köps i dag.

Risken är att jobben enbart omfördelas och faktiskt inte blir fler. Varför inte behålla 50 000 kronor i avdragsrätt för hushållsnära tjänster? Finansministern säger att hon gör denna förändring av fördelningspolitiska skäl. Finansministern säger vidare att det är viktigt för skattesystemets legitimitet att skattepolitiken upplevs som rättvis. Men om nu 73 procent av Sveriges befolkning ger stöd till RUT-avdraget, som det ser ut i dag, undrar jag: Kan inte det anses vara legitimt? Kan det inte anses som att skattepolitiken i denna fråga faktiskt upplevs som just rättvis?

Herr talman! Jag välkomnar dig in i RUT-debatten, Anette Åkesson. Det är helt korrekt att Anette Åkesson och jag har haft många andra debatter men faktiskt ingen om RUT. Däremot har Helena Bouveng ställt interpellationer. Helena Bouveng kan säkert berätta själv hur många interpellationer om RUT som hon har ställt. Det kanske är så många att Helena Bouveng inte kommer ihåg det.

Väldigt många av de argument som vi använder i den här debatten har vi använt många gånger tidigare i kammaren, så det blir lite av upprepning. Då säger väl jag det som jag har sagt många gånger förut, nämligen att förändringen i RUT-avdraget påverkar 1 procent av RUT-användarna, och de har en genomsnittlig inkomst på 960 000 kronor om året.

Helena Bouveng säger att i och med att taket halveras kan det inte ge jättemånga nya jobb även om man utvidgar RUT-tjänsterna. Då vill jag återigen påpeka för Helena Bouveng att det bara är 1 procent som slår i taket. För 99 procent är det möjligt att köpa mer RUT-tjänster än man gör i dag, bland annat de nya utvidgade tjänsterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Anette Åkesson säger att man raserar en utveckling när man gör den här förändringen. Man kanske ska vara lite mer försiktig med orden än så. Dessutom skulle sannolikt de problem som fanns före 2007 komma tillbaka. Jag har väldigt svårt att tänka mig att de gör det på grund av den här förändringen. Det är just för att RUT-avdraget har många effekter och skapar många nya arbeten som vi bara gör en mindre förändring. Den skiljer sig från den förändring vi gör med ROT. Där gör vi en betydligt större förändring.

Herr talman! Jag välkomnar dig in i RUT-debatten, Anette Åkesson. Det är helt korrekt att Anette Åkesson och jag har haft många andra debatter men faktiskt ingen om RUT. Däremot har Helena Bouveng ställt interpellationer. Helena Bouveng kan säkert berätta själv hur många interpellationer om RUT som hon har ställt. Det kanske är så många att Helena Bouveng inte kommer ihåg det.

Väldigt många av de argument som vi använder i den här debatten har vi använt många gånger tidigare i kammaren, så det blir lite av upprepning. Då säger väl jag det som jag har sagt många gånger förut, nämligen att förändringen i RUT-avdraget påverkar 1 procent av RUT-användarna, och de har en genomsnittlig inkomst på 960 000 kronor om året.

Helena Bouveng säger att i och med att taket halveras kan det inte ge jättemånga nya jobb även om man utvidgar RUT-tjänsterna. Då vill jag återigen påpeka för Helena Bouveng att det bara är 1 procent som slår i taket. För 99 procent är det möjligt att köpa mer RUT-tjänster än man gör i dag, bland annat de nya utvidgade tjänsterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Anette Åkesson säger att man raserar en utveckling när man gör den här förändringen. Man kanske ska vara lite mer försiktig med orden än så. Dessutom skulle sannolikt de problem som fanns före 2007 komma tillbaka. Jag har väldigt svårt att tänka mig att de gör det på grund av den här förändringen. Det är just för att RUT-avdraget har många effekter och skapar många nya arbeten som vi bara gör en mindre förändring. Den skiljer sig från den förändring vi gör med ROT. Där gör vi en betydligt större förändring.

Herr talman! Det är alltså inte att det drabbar få som är problemet, utan det är att de små justeringarna gör att det skapas en osäkerhet i branschen. Det är inte jag som säger att det raseras, utan det är erfarenheterna från Danmark.

Konjunkturinstitutet och myndigheter i Danmark och Finland har visat att skattereduktion för hushållsnära tjänster innebär intäkter till statskassan, att man går plus med dessa skattereduktioner. Det är ökade momsintäkter från företagen i branschen, ökade skatteintäkter från sysselsatta, lägre kostnader för arbetslösa och inte minst ökade skatteintäkter från kundernas förvärvsarbete som står på plussidan.

Ca 20 000 personer sysselsätts inom hemservice i Sverige i dag. Tre av fyra anställda var arbetslösa eller uppsagda när de anställdes. Kunderna är många, och de blir allt fler, vilket kan tolkas som att de är nöjda. Kunderna finns i hela landet, men tillväxten har varit störst i kommuner som Gällivare, Jokkmokk, Arjeplog och Pajala.

I detta läge genomför man vad man hävdar är mindre justeringar, när det finns framtaget material som visar att det inte gör någon skillnad om justeringarna är mindre. Att det hattas fram och tillbaka minskar förtroendet för och i branschen. I Danmark dog den i princip efter mindre justeringar. I Sverige minskade branschen redan i och med hotet om förändringar. Vi kan väl nu bara avvakta och se vad som händer.

Jag har mycket svårt att förstå varför S och MP genomför denna försämring och hotar med ytterligare, men jag vill ändå tacka finansministern för svaret.

Herr talman! Det är alltså inte att det drabbar få som är problemet, utan det är att de små justeringarna gör att det skapas en osäkerhet i branschen. Det är inte jag som säger att det raseras, utan det är erfarenheterna från Danmark.

Konjunkturinstitutet och myndigheter i Danmark och Finland har visat att skattereduktion för hushållsnära tjänster innebär intäkter till statskassan, att man går plus med dessa skattereduktioner. Det är ökade momsintäkter från företagen i branschen, ökade skatteintäkter från sysselsatta, lägre kostnader för arbetslösa och inte minst ökade skatteintäkter från kundernas förvärvsarbete som står på plussidan.

Ca 20 000 personer sysselsätts inom hemservice i Sverige i dag. Tre av fyra anställda var arbetslösa eller uppsagda när de anställdes. Kunderna är många, och de blir allt fler, vilket kan tolkas som att de är nöjda. Kunderna finns i hela landet, men tillväxten har varit störst i kommuner som Gällivare, Jokkmokk, Arjeplog och Pajala.

I detta läge genomför man vad man hävdar är mindre justeringar, när det finns framtaget material som visar att det inte gör någon skillnad om justeringarna är mindre. Att det hattas fram och tillbaka minskar förtroendet för och i branschen. I Danmark dog den i princip efter mindre justeringar. I Sverige minskade branschen redan i och med hotet om förändringar. Vi kan väl nu bara avvakta och se vad som händer.

Jag har mycket svårt att förstå varför S och MP genomför denna försämring och hotar med ytterligare, men jag vill ändå tacka finansministern för svaret.

Herr talman! Jag tänker fortsätta att debattera RUT, för jag tror att det är viktigt att människor får sitt första jobb.

På bara ett och ett halvt år har stödet för RUT ökat kraftigt. Det tyder på att RUT-avdraget hjälper människor att få ihop vardagspusslet samtidigt som det gett jobb åt många som har stått väldigt långt ifrån arbetsmarknaden. Det handlar om ett fungerande vardagspussel för barnfamiljer och inte sällan för kvinnor, som inte behöver ta ledigt för att utföra hemarbete utan i stället jobbar mer med det som de faktiskt är bra på.

RUT-branschen sysselsätter i dag 20 000 personer. Utvecklingen fram till och med förra året visar att RUT-sektorn hade god potential att växa med ytterligare 16 000 nya jobb, enligt Svenskt Näringsliv. Fler är beredda att pröva dessa tjänster, och inköpen per kund var på väg att öka till dess att den rödgröna regeringen gav besked om en halvering av taket för RUT-avdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är väl den här tron som skiljer mig och finansministern åt.

I dessa tider har många nya människor kommit till vårt land. Det är människor som flytt krig, och många av dem vill inget annat än att så snabbt som möjligt komma in på den svenska arbetsmarknaden. RUT-jobben är jobb med låga trösklar, ett viktigt första jobb för många. De här jobben tränger inte ut andra jobb eftersom sektorn tidigare i många stycken varit antingen svart eller helt obetald.

Är det inte befogat att i detta nu göra det möjligt för denna bransch att utvecklas? Att sluta förfasa sig över att dubbelarbetande barnfamiljer får sitt vardagspussel att gå ihop, samtidigt som vi kan erbjuda våra nya svenskar deras första jobb i sitt nya hemland? Ska Socialdemokraternas hänsyn till Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt vara ett hinder för en människas chans till ett första jobb?

Herr talman! Jag tänker fortsätta att debattera RUT, för jag tror att det är viktigt att människor får sitt första jobb.

På bara ett och ett halvt år har stödet för RUT ökat kraftigt. Det tyder på att RUT-avdraget hjälper människor att få ihop vardagspusslet samtidigt som det gett jobb åt många som har stått väldigt långt ifrån arbetsmarknaden. Det handlar om ett fungerande vardagspussel för barnfamiljer och inte sällan för kvinnor, som inte behöver ta ledigt för att utföra hemarbete utan i stället jobbar mer med det som de faktiskt är bra på.

RUT-branschen sysselsätter i dag 20 000 personer. Utvecklingen fram till och med förra året visar att RUT-sektorn hade god potential att växa med ytterligare 16 000 nya jobb, enligt Svenskt Näringsliv. Fler är beredda att pröva dessa tjänster, och inköpen per kund var på väg att öka till dess att den rödgröna regeringen gav besked om en halvering av taket för RUT-avdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är väl den här tron som skiljer mig och finansministern åt.

I dessa tider har många nya människor kommit till vårt land. Det är människor som flytt krig, och många av dem vill inget annat än att så snabbt som möjligt komma in på den svenska arbetsmarknaden. RUT-jobben är jobb med låga trösklar, ett viktigt första jobb för många. De här jobben tränger inte ut andra jobb eftersom sektorn tidigare i många stycken varit antingen svart eller helt obetald.

Är det inte befogat att i detta nu göra det möjligt för denna bransch att utvecklas? Att sluta förfasa sig över att dubbelarbetande barnfamiljer får sitt vardagspussel att gå ihop, samtidigt som vi kan erbjuda våra nya svenskar deras första jobb i sitt nya hemland? Ska Socialdemokraternas hänsyn till Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt vara ett hinder för en människas chans till ett första jobb?

Herr talman! Helena Bouveng tycker att människor ska få sitt första jobb. Tänk, det tycker jag också, och det är faktiskt så att människor fick sitt första jobb även innan RUT-avdragen fanns, till och med i större utsträckning än i dag eftersom arbetslösheten var lägre.

Snittanvändaren av RUT-tjänster drar av 4 700 kronor på ett år, så med det tak som vi föreslår kan snittanvändaren köpa fem gånger så mycket RUT-tjänster som i dag. Att detta skulle ha någon stor effekt är inte realistiskt. Men om det nu är så att man bryr sig om detta och vill att människor ska få sitt första jobb och om man tycker att det är viktigt att den här branschen ska fortsätta leva, ja, då borde inte Anette Åkesson och Helena Bouveng vara här i kammaren och debattera med mig. Ni borde vara hemma i era valkretsar och berätta för alla att de ska fortsätta att köpa RUT-tjänster. Ni är på helt fel ställe om ni vill göra någon nytta i den här frågan.

Denna förändring påverkar 1 procent av RUT-köparna, vars genomsnittliga inkomst är 960 000 kronor om året. Ni står här och argumenterar för att den gruppen ska fortsätta att använda RUT-tjänster. Det kommer de troligen att göra i alla fall, men ni kanske också skulle fundera lite på de fallande skolresultaten, hur vi ska få bättre arbetsmarknadspolitiska åtgärder och på klimatförändringarna. Det är ett otroligt fokus på RUT från de här två damerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Helena Bouveng tycker att människor ska få sitt första jobb. Tänk, det tycker jag också, och det är faktiskt så att människor fick sitt första jobb även innan RUT-avdragen fanns, till och med i större utsträckning än i dag eftersom arbetslösheten var lägre.

Snittanvändaren av RUT-tjänster drar av 4 700 kronor på ett år, så med det tak som vi föreslår kan snittanvändaren köpa fem gånger så mycket RUT-tjänster som i dag. Att detta skulle ha någon stor effekt är inte realistiskt. Men om det nu är så att man bryr sig om detta och vill att människor ska få sitt första jobb och om man tycker att det är viktigt att den här branschen ska fortsätta leva, ja, då borde inte Anette Åkesson och Helena Bouveng vara här i kammaren och debattera med mig. Ni borde vara hemma i era valkretsar och berätta för alla att de ska fortsätta att köpa RUT-tjänster. Ni är på helt fel ställe om ni vill göra någon nytta i den här frågan.

Denna förändring påverkar 1 procent av RUT-köparna, vars genomsnittliga inkomst är 960 000 kronor om året. Ni står här och argumenterar för att den gruppen ska fortsätta att använda RUT-tjänster. Det kommer de troligen att göra i alla fall, men ni kanske också skulle fundera lite på de fallande skolresultaten, hur vi ska få bättre arbetsmarknadspolitiska åtgärder och på klimatförändringarna. Det är ett otroligt fokus på RUT från de här två damerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

Herr talman! Anette Åkesson har frågat mig hur jag ser på Sveriges andraplats i världens högskatteliga och om det är en målsättning för regeringen att svenskarna ska vara världens högst beskattade folk, och i så fall varför.

Skattepolitikens syfte är att finansiera den gemensamma välfärden, olika samhällsfunktioner och andra offentliga utgifter. Uttaget av skatter är en del av den välfärdsmodell som vi sedan lång tid har utvecklat i Norden. Den nordiska modellen innebär en strävan efter jämlikhet och jämställdhet, en stor offentlig sektor med breda välfärdssystem som omfattar alla, relativt jämnt fördelade inkomster och en strävan efter arbete åt alla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En nordisk välfärdsmodell förutsätter en relativt hög skattekvot. Men som Åkesson själv sa i en tidigare interpellation får svenska folket en hel del för sina skattepengar. Enligt OECD sticker Sverige inte ut vad gäller det totala skattetrycket när man jämför med liknande länder. Enligt min mening är det mer relevant att jämföra helheten än att välja ut enskilda skattesatser och västindiska öar.

Sverige ska ha världens bästa välfärd. Samtidigt har vi stora samhällsutmaningar framför oss. Efter den förra regeringens stora ofinansierade skattesänkningar har vi en situation med stora underskott i statens finanser, en arbetslöshet som bitit sig fast på höga nivåer och rekordlåga resultat i skolan. Till detta ser vi utmaningarna med den ökande oron i omvärlden och de många människor som är på flykt. Regeringen har nu påbörjat det nödvändiga reformarbete som krävs och som behöver finansieras.

Bättre ordning i de offentliga finanserna behövs för fler jobb och en hållbar finansiering av välfärden. Det är så vi kan fortsätta bygga ett Sverige att vara stolta över.

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Det är med tillfredsställelse jag konstaterar att hänvisning nu inte sker enbart till att det är välfärden som skatterna finansierar. Skola, vård och omsorg utgör ungefär en tredjedel av det offentligas utgifter, och det är bland mycket annat framför allt det sociala skyddet som betalas med skatterna. Samtidigt är det motiverande att själv bli citerad i svaret.

Jag är också helt enig med finansministern om att det är helheten som är det relevanta, men helheten består av många mindre delar, och eftersom S-MP-regeringen är inne och försämrar i flera av dem kan vi tyvärr inte undvika att debattera dem.

Jag vill korrigera finansministern gällande bilden av arvet efter alliansregeringen. Sverige hade åren 2006 till 2014 inte bara en högre ekonomisk tillväxt än alla jämförbara länder. När Alliansen lämnade över till Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade Sverige EU:s starkaste offentliga finanser när man väger samman nettot i de offentliga finanserna och statsskulden. Trots finanskris ökade antalet jobb med 350 000. Sysselsättningen ökade, och utanförskapet minskade från 20 procent till 14 procent, vilket är den lägsta nivån sedan detta nyckeltal började mätas.

Man kan undra varför finansministern klankar ner på Alliansen eftersom man till och med i den egna budgeten skriver att de åtgärder som Alliansen genomförde gällande skatter och bidrag har lett till positiva effekter som sänkt arbetslösheten - i motsats till de egna förslagen i budgeten för 2016, som uttalat leder till färre jobb. Därmed motarbetar Socialdemokraterna och Miljöpartiet det egna politiska målet.

Någon berättade för mig att skillnaden mellan socialdemokratisk och moderat skattepolitik är att Socialdemokraterna anser att skatterna är statens pengar, medan Moderaterna tycker att skattepengarna är medborgarnas. Detta kan förklara varför vi vill vara försiktigare med uttaget av skatt: Varje skattekrona är en krona mindre som medborgarna annars skulle förfoga över själva. Det skulle delvis kunna förklara finansministerns svar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även moderater vill ha en skattefinansierad välfärd. Men vi vill ha fokus på hög kvalitet, både därför att det som betalas med skattebetalarnas medel ska ge valuta för pengarna och varje krona användas på bästa sätt och därför att utredning efter utredning visar att de kommuner och verksamheter som har högst kvalitet samtidigt har de lägsta kostnaderna. De som arbetar med sina processer och förbättrar dem där det behövs lyckas därför få till bättre resultat med mindre resurser.

Vi vill genomföra reformer med fokus på fler jobb och att det ska vara mer lönsamt att arbeta och att anställa. Hela vår politik är riktad mot det. Med Moderaternas budget skulle kakan att fördela bli större. I stället får vi det allt tuffare att fördela en kaka som minskar på grund av Socialdemokraternas och Miljöpartiets politik.

Av skattehöjningarna på 40 miljarder kronor nästa år slår ca 90 procent mot jobb och tillväxt. Hur anser finansministern att det främjar finansieringen av välfärden på kort och lång sikt? Om vi ska ha världens bästa välfärd, vad menar finansministern med det, och hur ska det gå till när man med färre jobb får lägre skatteintäkter och det därför blir allt tuffare att prioritera?

Herr talman! Anette Åkesson och Moderaterna har en helt annan syn på skatter än vad vi socialdemokrater har, och har man en annan syn på skatter innebär det också att man har en annan syn på välfärden.

Därför är det bra att Moderaterna när man gick till val förra året också uppenbart erkände konflikten. Ibland låter det på moderater som om man kan sänka skatten och få in mer pengar, men nu valde man att säga att pengarna var slut och att man inte kunde gå till val på ytterligare sänkta skatter. Det är bra att det erkändes - i alla fall under valrörelsen. Jag vet inte riktigt hur det är med det nu.

Norden och Sverige är välfärdsstater. Här hjälper vi varandra. Vi tar hand om varandra. Vi ser till att man har ett skyddsnät när man är i lite svagare skeden i livet: när man är förälder, när man är barn, när man är sjuk, när man är arbetslös och när man är äldre. Vi ser också till att det finns bra möjligheter för alla barn att växa upp under goda livsvillkor, oavsett vilka föräldrar man råkar ha. Det ska finnas barnomsorg av hög kvalitet och bra skolor som kan fånga upp barn som har problem så att de kan ta sig vidare ut i livet oavsett bakgrund. På samma sätt tycker vi att det är viktigt att det ska finnas en bra sjukvård oavsett storlek på plånboken och en trygg och god äldreomsorg oavsett storlek på plånboken.

Om samhället ska finansieras måste man också betala lite mer i skatt. Det är precis så det ser ut i Sverige.

Nu låter det på Anette Åkesson som att detta skulle skapa mycket lägre tillväxt och därmed ge sämre skatteintäkter i framtiden. Men den senare internationella forskningen visar att det är tvärtom så att länder med goda välfärdsmodeller är länder som presterar inte bara hög livskvalitet till sina medborgare utan också god tillväxt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Alliansens politik med sänkta skatter gav bevisligen större skatteintäkter. Det har vi debatterat vid tidigare tillfällen. Vår syn på behovet av välfärd skiljer sig inte åt mellan moderater och socialdemokrater. Det gör däremot synen på skatt.

Alliansregeringen vidtog åtgärder med fokus på jobb och ordning och reda i finanserna. Moderaterna fortsätter i sitt budgetförslag på samma linje. Vi vill sänka trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden, exempelvis genom fortsatta RUT-avdrag och införande av så kallade förstajobbetavdrag.

Förstajobbetavdraget är en del i ett helt paket som riktar in sig just på att förbättra möjligheterna att få det första jobbet. Det viktiga är att fokus ligger på att å ena sidan öka skatteintäkterna genom att fler jobbar och att de som jobbar arbetar fler timmar. Då blir kakan att fördela större. Å andra sidan ska det vara hög effektivitet och god kvalitet i de offentliga verksamheterna. Vi kan gott ha målet världens bästa välfärd, men då borde bäst betyda mest effektiv och med god kvalitet. I det fallet förbättrar vi även skattesystemets legitimitet hos svenska folket.

Men det kan aldrig i sig vara ett egensyfte att ta ut de högsta skatterna, speciellt inte i en globaliserad värld där Sverige konkurrerar om den bästa arbetskraften. Vi kan konkurrera med det vi får i välfärdssystemet, men bara om det står i relation till vad vi betalar och inte om skatterna fortsätter att växa slentrianmässigt. Då kommer vi i stället att behöva se över det offentliga åtagandet.

Jag tänkte gå in på några exempel i S-MP:s budgetförslag, som sammantaget påverkar åtta av tio svenska hushåll.

För att finansiera förslagen är den tyngsta posten i budgeten sänkningen av ROT-avdragen så att bara 30 procent av arbetskostnaden ersätts i stället för 50 procent. Det inbringar enligt beräkningar 5 ½ miljard. Samtidigt uppstår vissa frågetecken eftersom branschen och tidigare erfarenhet visar att svartjobben ökar, och då kommer de pengarna inte in.

Den näst tyngsta posten gäller höjd energiskatt på bensin och diesel, som beräknas ge dryga 4 miljarder. Här straffas främst de som bor på landsbygden genom att skatten läggs på avstånd. Det främjar inte direkt motivationen för dem som behöver köra långt till jobbet. Men värre är att det läggs in en indexering så att drivmedelsskatterna kommer att öka automatiskt och utan att det behöver tas upp till beslut i riksdagen. Beräkningar visar att bensinskatterna kommer att öka dramatiskt på bara några år. Lika illa är det att det görs i det dolda, det vill säga utan transparens. Vi har tyvärr sett att S-MP-regeringen har minskat insynen och öppenheten på flera områden sedan den tillträdde, och detta är ytterligare ett exempel.

Ett tredje exempel på hur S-MP-regeringen finansierar sina satsningar är att den nedre skiktgränsen för statlig skatt räknas upp 2016 och begränsas till 2017, vilket väntas ge 1,7 miljarder nästa år och 2,8 miljarder åren därefter. Det är ett tacksamt område. Det är svårt att förstå och drabbar bara de "rika". Men att vara rik enligt S-MP är att vara som vilken Svensson som helst, och det slår mot många människor med helt vanliga jobb. Redan tidigare har man slopat nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för unga. Sammantaget raseras flera av alliansreformerna, som enligt S-MP:s egen budget bidragit till goda resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vilka är de långsiktiga effekterna av att S-MP raserar Alliansens reformer? Reformerna har haft arbetslinjen i fokus och varit framgångsrika genom att de gav de väntade effekterna, det vill säga fler jobb och fler arbetade timmar.

Herr talman! Jag är den första att hålla med Anette Åkesson om vikten av effektivitet i de offentliga utgifterna. Det handlar bland annat om bra kvalitetskontroll på de offentliga verksamheterna så att varje skattekrona används på allra bästa sätt. Därför blir jag så upprörd när vi ser riskkapitalister köpa in sig i skolor, sänka kvaliteten, göra stora vinster och dessutom skicka de stora vinsterna ut till skatteparadis och inte ens betala skatt på vinsterna. Det är något jag vill sätta stopp för.

Om Anette Åkesson brydde sig om att våra skattepengar gick till det de var avsedda för kanske Anette Åkesson ville vara konstruktiv i debatten om att stoppa riskkapitalet i våra skolor och välfärdsverksamheter.

Självklart är det också viktigt att se till att pengarna i våra försäkringssystem används på ett bra sätt. Därför är det viktigt att ha ett effektivt och intensivt arbete för att stävja fusk i de systemen.

Anette Åkesson säger att varje krona ska användas på bästa sätt. Hur kommer det sig då att man lade 18 miljarder varje år på sänkta ungdomsarbetsgivaravgifter, trots att en enig expertkår sa att det är ett ytterst ineffektivt sätt att använda skattebetalarnas pengar?

Anette Åkesson säger att förstajobbetavdraget kommer att vara något som skapar många nya jobb. Men det är bara det att Anette Åkesson och jag får mycket mer förstajobbetavdrag än den som får sitt första jobb.

Herr talman! Förstajobbetavdraget ingår i ett stort paket. Det handlar inte bara om skatteavdragen, utan det är en del av många andra delar.

Jag vill protestera mot den bild Magdalena Andersson ger av riskkapitalister. Det är en bild av vissa. Alliansregeringen och Anders Borg gick i spetsen för att vidta åtgärder mot dem som missbrukar systemet. Där kan jag verkligen inte hålla med finansministern.

S-MP:s budget höjer trösklarna att ta sig in på arbetsmarknaden, hotar arbetstillfällen och de offentliga finanserna, vilket får negativa effekter på skatteintäkterna givet nuvarande skattenivåer. I stället för att ta tag i rejäla reformer som skulle säkerställa ökade skatteintäkter genom fokus på fler jobb går S-MP den enkla vägen genom att höja skatterna. Det är kortsiktigt tänkt och leder till en negativ spiral. För att bryta spiralen måste fokus ändras, det vill säga inte slentrianmässigt höja skatterna så fort det blir lite jobbigt utan ifrågasätta det vi gör samt säkerställa att vi arbetar med rätt saker och på rätt sätt i det stora och i det lilla.

Med en politik som drabbar åtta av tio svenskar negativt hoppas jag att vi inom allianspartierna lyckas bättre vid nästa val att informera väljarna om att det är Alliansens politik som lägger grunden för ett framgångsrikare Sverige både på hushållsnivå och för samhället generellt. Synen på skatten kanske kan bidra. Vi tycker att skatten tillhör medborgarna medan Socialdemokraterna ser skatten som statens pengar. Där har vi nog de flesta på vår sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill tacka finansministern för debatten.

Herr talman! Anette Åkessons politik vad gäller skatterna har prövats i åtta år, och vi har facit. Drygt 130 miljarder i skattesänkningar, stora hål i de offentliga finanserna, klyftor som ökar snabbare än i något annat jämförbart land och skolresultat som faller snabbare än i något annat jämförbart land. Det är stora revor i välfärden. Vi har facit.

Jag har en annan syn på hur samhället bör utvecklas. Jag vill att vi ska ha en välfärdsmodell där vi tar hand om varandra, skyddar varandra och bryr oss om varandra. Det är rätt och riktigt. Det som är bra är att den ekonomiska forskningen på senare tid visar att det är de samhällena som presterar bra, inte bara i god välfärd för medborgarna utan också i hög tillväxt. Det är mer omfördelande system som har lyckats få upp tillväxten och skapa bra samhällen.

Så vill jag att Sverige ska utvecklas. Här finns en djup ideologisk skiljelinje mellan moderater och socialdemokrater.

Överläggningen var härmed avslutad.