Interpellationssvar - 2015-11-24

Fru talman! Jens Holm har frågat mig vad regeringen tänker göra i ljuset av att de hittills presenterade klimatplanerna, INDC:erna, inte räcker för att förhindra en okontrollerad och direkt farlig klimatförändring.

Jag delar bedömningen att alla de klimatplaner, INDC, som nu har lämnats in av olika länder och presenterats globalt inte räcker för att nå det temperaturmål som vi bör nå för att undvika klimatförändringar som ger stora negativa effekter.

Svar på interpellationer

Styrkan i klimatplanerna är till stor del uppslutningen. Att så många som 170 länder nu har lämnat sina klimatplaner inför mötet i Paris är en mycket positiv signal och ett tydligt bevis på att världens länder tar frågan på större allvar och vill bidra i arbetet mot klimatförändringarna.

I detta sammanhang är det är viktigt att vi ser klimatplanerna som ett golv och inte som ett tak. Därför är det helt avgörande att det skapas ett större stöd för den svenska linjen om att Parisavtalet ska bli dynamiskt med en översyn vart femte år där ambitionen i klimatplanerna kan höjas mot bakgrund av vad den senaste forskningen visar. Samlat behöver klimatplanerna över tid kunna hålla uppvärmningen så långt under två grader som möjligt. För att det ska lyckas behövs betydligt ambitiösare åtaganden.

Men regeringen väntar inte utan höjer ambitionen i klimatarbetet i Sverige nu och kommunicerar detta tydligt också internationellt. Regeringens syn är att vi ska leda genom exempel och ta vårt ansvar. Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Utsläppen ska minska i den takt som behövs för att en globalt hållbar utveckling ska ske. Sverige ska ha en fossilfri fordonsflotta, och ambitionen är att på sikt nå ett energisystem med 100 procent förnybar energi.

Regeringen har startat initiativet Fossilfritt Sverige, där svenska aktörer ges möjlighet att synliggöra hur de bidrar till övergången till ett land utan användning av fossil energi. Fossilfritt Sverige är också en del för att stärka Lima-Paris Action Agenda, LPAA, som är en del av de internationella klimatförhandlingarna just nu och som blir den internationella plattformen för icke-statliga aktörers klimatarbete inför klimatmötet i Paris. Med företag, kommuner och organisationer utmanar vi i Sverige andra länder och aktörer att bli fossilfria och höja ambitionen i närtid genom att bland annat ta steg mot en cirkulär och biobaserad ekonomi.

Jens Holm har också frågat mig på vilket sätt jag tänker tillmötesgå utvecklingsländernas vädjan om ökat stöd i klimatarbetet.

Utvecklingsländerna är de som drabbas allra hårdast av klimatförändringarnas negativa konsekvenser, och de har behov av stöd till både klimatanpassning och omställning till en koldioxidsnål utveckling. Därför anser vi att avtalet i Paris bör omfatta stöd till de fattigaste och mest utsatta ländernas klimatarbete och anpassning till ett förändrat klimat genom finansiering, teknikspridning och kapacitetsutveckling.

Sverige är ett av världens allra mest ambitiösa länder när det gäller att bidra med klimatfinansiering i utvecklingsländer. Vi är största givare per capita i både Gröna klimatfonden och Globala miljöfonden. Vi är också en av de största givarna i absoluta tal i Anpassningsfonden och Fonden för de minst utvecklade länderna. Vid sidan av multilaterala insatser sker det också ett omfattande arbete bilateralt genom Sida. Detta har kommunicerats tydligt inom ramen för de internationella förhandlingarna och har mottagits mycket väl.

Under Världsbankens årsmöte i Lima i oktober tillkännagav finansministern att Sverige avser att nära fördubbla sitt multilaterala klimatbistånd år 2016 jämfört med 2015 års nivåer. Vårt engagemang kommer att fortsätta på mycket hög nivå. Vi uppmanar alla höginkomstländer att göra mer för att skala upp klimatfinansiering och vill också se att flera länder ska bidra till internationell klimatfinansiering.

Herr talman! Försäkringskassan har framställt om förordningsändringar med anledning av att myndigheten avser att införa efterskottsbetalningar av assistansersättning med förhöjt belopp.

Bengt Eliasson har med anledning av detta frågat mig om jag ser några vinster med en sådan regelförändring, om jag ser några risker med den föreslagna regelförändringen och om jag avser att fullfölja förslaget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har nyligen besvarat en fråga i samma ämne. Av svaret framgår att efterskottsbetalning av assistansersättningen enligt lagen ska vara huvudregel men att Försäkringskassan får betala ut ersättning preliminärt i förskott.

Det som nu pågår och det som ligger bakom Försäkringskassans begäran om förordningsändringar är en del i en process som pågått under en längre tid att göra efterskottsbetalningar i stället för förskottsbetalningar till huvudregel. Syftet är att säkerställa en bättre kontroll och en mer rättssäker hantering av assistansersättningen. Initiativet kommer från den borgerliga regeringen.

Jag tycker att vi behöver uppnå en bättre kostnadskontroll inom assistansersättningen. Jag vill i detta sammanhang påpeka att det vanligaste inom våra välfärdssystem är att man får ersättningar i efterhand.

Lagen undantar inte dem som beviljats förhöjd ersättning från efterskottsbetalning. Det är därför angeläget att lagen kan tillämpas på ett likvärdigt sätt för dem som har efterskottsbetalningar jämfört med dem som har förskottsbetalningar. Behövs det en förordningsändring för att detta ska vara möjligt ser jag en vinst i att åtgärda det.

Bengt Eliasson tar i detta sammanhang även upp frågan om månadsvisa avräkningar och avräkningar av kostnader i interpellationen. Detta har egentligen inget att göra med de regelförändringar som Försäkringskassan nu har framställt om.

Jag vill understryka att om regeringen skulle besluta om förordningsändringar gäller alltjämt bestämmelsen i socialförsäkringsbalken att assistansersättning ska beviljas för ett visst antal timmar per vecka, månad eller längre tid, dock längst sex månader.

I dag tillämpar Försäkringskassan som regel sex månader oavsett om den assistansberättigade har förhöjd ersättning eller inte. Det innebär att den assistansberättigade även fortsättningsvis kan disponera antalet beviljade timmar under sex månader eller den tid som Försäkringskassan beslutat om.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Jag har respekt och förståelse för att statsrådet kan uppleva att det känns upprepande att behöva svara på snarlika frågor i samma ämne, gång på gång. Men man kan också uppleva det som att det är en viktig fråga.

Jag har dock mindre förståelse för att statsrådet ser hela frågan om förordningsändringar inom det aktuella området som en teknisk förändring som inte skulle påverka människors möjligheter.

Frågan om månadsvisa avräkningar av kostnader är högst relevant eftersom det är en konsekvens av Försäkringskassans förslag om förordningsändring. Det har egentligen ingenting att göra med att timmarna fortfarande kan fördelas över beviljandeperioden.

Försäkringskassan har föreslagit en ändring av förordningen som tillåter efterskottsbetalning även av förhöjt timbelopp. Ändringen kommer att ge Försäkringskassan utrymme att utforma nya föreskrifter om utbetalnings- och avräkningsförfaranden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Försäkringskassan beskriver mycket tydligt i förslaget till regeringen hur man då tänker hantera avräkning av förhöjt belopp, nämligen genom månadsvis kostnadsredovisning. Om regeringen beslutar enligt Försäkringskassans förslag innebär det alltså att avräkningsförfarandet för förhöjt belopp ändras på detta sätt. Det skulle drabba personer med de största behoven mycket hårt.

I svaret tar statsrådet upp att regeringens avsikt är att uppnå kostnadskontroll och rättssäkerhet. Att regeringen vill stoppa ekonomisk brottslighet i välfärden är naturligtvis jättebra och något som vi liberaler jobbat länge med.

All kriminalitet ska beivras med kraft. Det är en fråga om förtroende för vårt gemensamma välfärdssystem. Skattemedel ska gå till det de är avsedda för. Varje fall av fusk urholkar förtroendet för alla aktörer i branschen, även de seriösa. Dessutom drabbar detta i förlängningen framför allt de människor som är i behov av insatser och stöd.

Jag undrar vad det är för brister statsrådet åsyftar. De genom åren vidtagna åtgärderna mot detta har ju enligt Försäkringskassan och andra myndigheter haft stor effekt. Enligt myndighetens egen rapport till sitt brukarråd är överutnyttjande nu nere på långt under 1 procent. Då blir den naturliga frågan: Vad är det som är utom kontroll? Vad är det som inte är rättssäkert?

Det finns en olycklig tradition att överdriva fuskets omfattning och att proportionerna tappas bort i retoriken kring fusk, avsaknad av kostnadskontroll och rättsosäkerhet i systemen.

Man måste komma ihåg att det uppstod missbruksmyter redan 1994. Kanske återstår en del oegentligheter i branschen, men polisens, åklagarnas och Försäkringskassans ansträngningar bör rimligen ha haft en stor effekt på brottsligheten inom assistansen.

Vad är det som är utom kontroll? Vad är det som är rättsosäkert?

Herr talman! Tack, Bengt Eliasson, för ditt engagemang i frågan! Det syns att du är engagerad.

Det är en fråga om rättigheter, och det är en rättighetslagstiftning. Det är en väldigt fin lagstiftning i den bemärkelsen att den har förbättrat livet för människor som annars hade varit hänvisade till att vara beroende av andra och inte delta i samhället på det sätt man kan göra med personlig assistans.

Jag sa faktiskt inte ordet fusk, men det är klart att man alltid ska beivra det. Jag vill gärna förklara varför denna fråga är angelägen, och då går jag upp ett snäpp.

Jag såg i dag att Bengt Eliasson har skrivit en artikel i Dagens Samhälle med rubriken "Ett anständigt samhälle ska ge stöd vid behov". Det håller jag absolut med om. Där tas den större frågan upp.

Från 2006 och fram till förra året fördubblades kostnaden för den här reformen och är nu uppe i ungefär 30 miljarder. Men ökningen var endast ytterligare 2 000 personer - alltså drygt 2 000 personer men en kostnad på 15 miljarder. Det väcker frågor åtminstone hos mig. Hela reformen omfattar drygt 16 000 personer, och kostnaden är 30 miljarder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att den här lagstiftningen och den här reformen är oerhört viktiga. Men jag tycker att det är lika viktigt att de som har rättigheterna är de som får samhällets resurser, för i ett anständigt samhälle ska vi ge stöd vid behov, och då ska inte pengar kunna försvinna åt andra håll.

Därför vill jag se över lagstiftningen, för att se hur detta kan komma sig. I den översynen vill jag också väga in det faktum att den vanligaste synpunkt som jag får från funktionshindersrörelsen är att det har blivit snålare med tilldelning av assistans. Folk har blivit av med assistans, menar man, eller också är timmarna för få. Samtidigt ser vi den här kostnadsutvecklingen.

Det är något som inte stämmer här - jag hävdar det. Och jag tycker att jag har ett stort ansvar för att skattebetalarnas pengar används på ett bra sätt.

Andra synpunkter som jag får från funktionshindersrörelsen är till exempel: Varför har män mer assistans än kvinnor? Vissa tycker att det är toppen att familjemedlemmar kan vara personliga assistenter. Andra tycker att det skapar ett stort beroende. Vissa tycker att det är jättebra med dubbla huvudmän. Andra tycker att det ska vara bara en.

Det finns flera frågor. Du säger att de har utretts flera gånger. Det stämmer. Men det har faktiskt inte vidtagits särskilt mycket åtgärder från Alliansens sida under den tidigare regeringen, åtminstone inte som har påverkat de frågor som jag ställer.

Därför vill jag tillsammans med representanter för funktionshindersrörelsen göra en sådan här utredning. Jag vill att de här pengarna ska komma dem till del som har rätt till det.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Den kommande lagöversynen är vi helt överens om. Jag personligen och mitt parti har i flera år drivit på att vi behöver ett nytt helhetsgrepp och behöver se över lagstiftningen, som nu har bortåt 30 år på nacken. Men det är i grunden en mycket bra och unik lagstiftning, som gör att många människor får större delaktighet efter sina förutsättningar i samhället.

Men det finns ett problem när man har ett mycket ekonomistiskt sätt att se på lagstiftningen, när man kopplar ihop till synes rent praktiska förordningsförändringar med resonemang om just kostnadskontroll, rättsosäkerhet och så vidare.

Hur ser då rutinerna ut i dag? Faktum är att systemet med förhöjt belopp, som interpellationen handlar om, fungerar så att ersättningen betalas ut i förskott och redovisas sedan i en slutavräkning var sjätte månad. Kostnaden för assistansen kan slås ut över hela perioden om sex månader, vilket innebär att den assistansberättigade kan ha höga kostnader en månad och låga kostnader en annan, det vill säga ha möjlighet till variation i sitt liv, på samma sätt som jag föreställer mig att statsrådet liksom jag har väldigt olika tider, vanor och sysslor sett över alla 365 dagar på året. Det är det mänskliga perspektivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I det praktiska företagarperspektivet innebär förslaget från Försäkringskassan att om förändringen genomförs kan det bli så att enbart offentliga utförare som har hela skattekollektivet bakom sig eller de mycket stora bolag som har betydande resurser har möjlighet att verka som assistansanordnare åt personer med de allra största behoven. Det är en risk som är allvarlig utifrån användarna och deras möjligheter att välja fritt.

Försäkringskassan föreslår en ändring av reglerna och tänker då kräva att kostnadsredovisningen ska ges in månadsvis efter varje månad, då assistans har lämnats, och beräknas på månadens förbrukade timmar. Försäkringskassan är också i förslaget mycket tydlig med att den här förändringen kommer att innebära att den försäkrade får ett lägre timbelopp än om kostnadsredovisningen, som i dag, hade lämnats i slutet av perioden, det vill säga efter sex månader - allt enligt den skrivelse som Försäkringskassan själv har lämnat in. Det är detta som gör mig väldigt orolig.

Efterskottsbetalning för den lilla grupp som har förhöjt belopp kan inte genomföras utan en förordningsändring, enligt Försäkringskassan. Tycker inte statsrådet då att det är rimligt att avvakta med att införa efterskottsbetalning för just denna lilla grupp? Det gäller faktiskt de assistansberättigade som har de allra största behoven. Det förhöjda beloppet innebär redan i dag en exakt återredovisning - jag har sett blanketterna - av varenda krona som har använts i assistansen. I väntan på ett bättre system för hur resurserna för personlig assistans fördelas behöver de här personerna skyddas från ytterligare besparingar utöver dem som redan ligger.

Detta är allvarligt, och jag vädjar verkligen till statsrådet att fundera en gång till på om man inte ska undanta denna lilla grupp.

Herr talman! Jag känner till gruppen och de stora behoven mycket väl. Det är bland annat föreningen JAG som har debatterat frågan. Jag har deltagit i seminarier och träffat dem, och de har också kommit med skrivelser i den här frågan, och jag förstår deras situation.

Jag tycker att man måste kunna prata om ekonomi i samband med den här frågan, när verkligheten ser ut som den gör. Jag tycker att det är oansvarigt att inte göra det. Jag vet att många tycker att det är svårt att ta upp frågan, eftersom man ibland blir misstänkliggjord, vilket jag inte tycker har hänt i den här debatten, för den är mycket seriös. Men jag tycker att det är angeläget att hålla reda på hur pengarna används och - igen - se till att de faktiskt kommer de grupper till godo som vi diskuterar.

Försäkringskassan tar egna beslut och gör analyser som jag inte ska lägga mig i. De menar att det är rimligt att man jämställer den här reformen med andra system där man betalar i efterskott. Sedan är det regeringen som måste göra den ändring som vi har talat om.

Som jag sa är jag angelägen om individuella behov, för det är vad lagstiftningen är till för, men också om hållbarhet och legitimitet över huvud taget för den här reformen. Jag känner att det är svårt att åse den här utvecklingen utan att ställa de här frågorna och försöka vidta åtgärder så att man bromsar en utveckling som kanske riskerar hela systemet i framtiden.

Jag har en dialog med bland annat JAG. Jag hade senast för två dagar sedan möte med representanter för funktionshindersrörelsen och diskuterade. Jag tycker att de har mycket kloka inlägg som handlar om helheten. Men jag delar uppfattningen att man ska se individer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att jag har redogjort för hur jag ser på det hela.

Herr talman! Tack, återigen, statsrådet!

Jag håller med helt: Vi måste självklart klara av att tala om ekonomi. Men vi måste tala om mer, inte bara om ekonomi, för det är då det blir farligt. Förordningsändringarna är regeringens beslut, och nu finns möjligheten att göra undantag även i det.

Jag har funderat på ett räkneexempel. Om vi antar att det förhöjda beloppet i snitt är 15 kronor per timme och person - det borde ligga där någonstans - och tar det gånger snittantalet timmar per assistansberättigad och år, som är ungefär 6 500, och sedan naturligtvis gånger antalet assistansberättigade som har förhöjt belopp, som är 1 500, då får vi 147 miljoner. Det är naturligtvis mycket pengar. Men i det här sammanhanget är 147 miljoner - om min matte från skolan räcker till - ungefär 5 promille av de 28-30 miljarder som är den ungefärliga årliga kostnaden för assistansersättningen. Det är 5 promille som garanterat går till personlig assistans för dem med de allra största behoven.

Jag kan bara återigen vädja: Om regeringen ska spara, omfördela och minska utgifter borde regeringen leta efter andra pengar än de 5 promille som går till de mest behövande.

Herr talman! Jag tackar Bengt Eliasson för denna dialog. I din artikel, som jag har läst väl som du hör, föreslår du också ett möte med politiska partier om denna fråga.

Jag förutser att vi inför och under översynen av LSS ska ha ett bra samarbete och en bra dialog med representanter för partier. Inte minst Liberalerna har varit drivande i denna reform. Jag fortsätter gärna detta samtal och tackar för denna debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Anette Åkesson har frågat mig dels om jag upplever att svenska folket är väl insatt i vad de får för skattepengarna, dels hur jag verkar för att öka människors kunskap om skatteuttaget.

Som vi alla känner till genomförde den förra regeringen omfattande ofinansierade skattesänkningar trots att konjunkturläget förbättrades. Dessa skattesänkningar har, tillsammans med den utdragna ekonomiska återhämtningen, bidragit till ett betydande underskott i de offentliga finanserna. Den offentliga sektorn uppvisade 2014 ett underskott på 75 miljarder kronor, vilket var det största underskottet sedan 1990-talskrisen.

Det var inte en hållbar politik.

Sedan regeringen tillträdde har finanspolitiken lagts om i en mer ansvarsfull riktning. Nya reformer i budgetpropositionen finansieras genom utgiftsbesparingar inom vissa områden samt inkomstförstärkningar för att möjliggöra helt nödvändiga satsningar. Det är satsningar för att ungdomar inte ska gå långtidsarbetslösa och satsningar för att vända den negativa utvecklingen i skolan och för att trygga den gemensamma välfärden för de sjuka, de äldre och våra barn.

Vi löser inte arbetslösheten och matchningsproblemen på arbetsmarknaden, de låga resultaten i grundskolan eller klimatutmaningen med ytterligare nedskärningar och kortsiktiga skattesänkningar. För att möta dessa utmaningar behöver vi investera i Sverige: i bostäder, klimatomställning och infrastruktur, i kunskap och konkurrenskraft och i välfärd och jämställdhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svaret på Anette Åkessons fråga är därför ja. Jag upplever att svenska folket är väl insatt i vad de får för skattepengarna, och jag arbetar ständigt för att tydliggöra skillnaden mellan den förra regeringens skattesänkarpolitik och den här regeringens långsiktiga investeringar för fler jobb och en hållbar finansiering av välfärden.

Fru talman! Till en början vill jag tacka finansministern för svaret, även om vi naturligtvis inte är helt överens i den här frågan liksom vi inte var det i den förra.

När man hör Magdalena Andersson skulle man nästan kunna tro att Socialdemokraterna inte var med på skattesänkningarna, men så har det ju inte varit. Tvärtom. Först har man gått emot, men sedan har man accepterat varje led av skattesänkningarna, och det av goda skäl. Skattesänkningarna har ju fått de efterfrågade effekterna. Jobbskatteavdragen bidrar till fler arbetade timmar och därmed högre skatteintäkter.

Jag tror att finansministern är ganska ensam om uppfattningen att hon tydliggör skillnaden mellan Socialdemokraternas och Alliansens politik i denna fråga. Om de skuggbudgetar som S lade under allianstiden dessutom hade gått igenom hade Sveriges statsskuld varit högre och Sveriges utgångsläge därmed väsentligt sämre än det var när Socialdemokraterna och Miljöpartiet tog över efter Alliansen.

Vad gäller skatteintäkter har de ökat varje år under Alliansens tid, förutom 2009 i direkt anslutning till finanskrisen. Kommuner, regioner, landsting och staten drog in ca 1 500 miljarder kronor i skatteintäkter 2013.

Jag brukar fråga människor jag träffar om de vet vad de betalar för sjukvården. De som är politiskt aktiva brukar kunna svara på det - det är ungefär en tredjedel av den kommunalskatt alla betalar - men ingen annan. Maxtaxor på förskolorna gör att ingen längre har ett hum om vad en förskoleplats kostar. Så nej - svenska folket vet kanske delvis vad skattepengarna går till, men de flesta har ingen aning om detaljer eller proportioner.

När vi politiker pratar om att det behövs skatteintäkter för skolan, sjukvården och äldreomsorgen är de allra flesta införstådda med det. Det är till och med så att människor i olika undersökningar hävdar att de är beredda att betala mer skatt om den går till barn, äldre eller sjuka.

Men när människor inte vet vad saker och ting kostar eller hur stor del av skatterna som går till ett specifikt område blir det svårt att föra diskussioner om prioriteringar. Och det behöver vi göra eftersom det alltid kommer att efterfrågas mer skattefinansierad verksamhet än vad som är möjligt att leverera.

Av de 1 900 miljarder kronor som det offentliga, det vill säga staten, de sociala trygghetsfonderna, kommunerna och landstingen har tillsammans i utgifter, är det cirka en tredjedel som går till skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Visst är det en relativt stor del av utgifterna, men det är inte i närheten av att vara det enda som skattepengarna går till. Försvaret står för 3 procent, den allmänna offentliga förvaltningen som inkluderar bland annat bistånd, EU-avgift och grundforskning för ca 12 procent, polis, räddningstjänst, domstolsväsen och liknande utgör 3 procent och näringslivsfrågor ca 9 procent, varav merparten gäller transporter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men hur många vet att det är det sociala skyddet som är den överlägset största posten? Det omfattar hela 42 procent av de offentliga utgifterna, alltså 800 miljarder 2012, vilket var de senaste siffrorna jag fick tag på. Det sociala skyddet omfattar utgifter gällande ålderdom, funktionshinder, föräldraledighet, arbetslöshet, barnbidrag och individ- och familjeomsorg.

Jag undrar om finansministern tänker fortsätta låtsas som om Socialdemokraterna inte stött alla Alliansens skatteavdrag. Nu när S och MP lägger fram en budget som ger färre jobb, kommer man då att vara tydlig mot sina väljare med att det medför lägre skatteintäkter och därmed mindre resurser inte enbart till skola, sjukvård och äldreomsorg utan även till trygghetssystemen?

Fru talman! När man lyssnar till Anette Åkessons inledning får man nästan intrycket av att det blir mer skattepengar om man sänker skatten. Då undrar jag naturligtvis varför Moderaterna inte gick till val på ytterligare skattesänkningar.

Det är naturligtvis så att våra skattemedel går till olika saker, och det är säkert så att medborgare i allmänhet inte vet exakt hur många procent som går till det ena och det andra. Däremot, och det tror jag är viktigt, finns det en mycket stark förankring hos svenska folket när det handlar om att bidra över skattsedeln och på så sätt stötta varandra i livets olika skeden. En del av pengarna går till att stötta varandra under perioder när vi av olika anledningar blir sjuka eller arbetslösa, när vi blir äldre, om vi råkar drabbas av handikapp eller föds handikappad.

En del av skatteintäkterna går till välfärdens verksamheter i form av skola, sjukvård och äldreomsorg. Annat går, precis som Anette Åkesson säger, till polis och försvar. Min bild är att svenska folket har ganska goda kunskaper om vad skattepengarna går till.

Självklart är det viktigt som politiker att kunna prioritera mellan dessa olika utgifter för att se till att vi använder våra skattepengar på ett väl avvägt och bra sätt. Det har regeringen också gjort i de förslag vi har lagt fram, bland annat genom att försöka ta ett samlat ansvar för de offentliga finanserna och stoppa de fortsatt ökande underskotten som den borgerliga regeringen lämnade efter sig. I stället vänder vi den utvecklingen och tar ett ansvar för den offentliga ekonomin. På så sätt säkerställer vi också långsiktigt att vi kan upprätthålla hög kvalitet i våra välfärdssystem.

Fru talman! När det gäller jobbskatteavdragen behöver de finansieras i statsbudgeten, men som finansministern väl vet bidrar de till fler jobb och därmed skatteintäkter till i första hand kommuner och landsting, vilket gör att den totala summan av skatteintäkterna blir större. Men visst, för att kunna föreslå det måste man kunna finansiera det i statsbudgeten.

Vi har i Sverige valt att ha en väl utbyggd välfärd som omfattar många olika delar. För att finansiera detta tas det ut en relativt hög skatt. Det kommer i sin tur bara att accepteras om invånarna känner att de eller människor nära dem får något för det. Detta något kan vara konkreta välfärdstjänster, men det kan också vara känslan av trygghet. Det är som med en försäkring. Man betalar varje månad för att skyddet ska finnas där när det behövs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här betyder att vi som politiker har ett mycket stort ansvar. Vi förvaltar över hälften av människors inkomster. Vart fjärde år ställs vi och våra kollegor i kommuner och landsting till svars för vad vi har gjort och vad vi gärna vill göra.

Därför måste vi vara tydliga med det, liksom invånarna har ett visst ansvar att informera sig. Vi kan göra det svårare eller lättare för dem att göra det, och därför behövs mer transparens och öppenhet. Exempelvis arbetar många kommuner med tjänstegarantier som gör att man är tydlig med vad invånarna kan förvänta sig från kommunen. Det är bra. Det är tydligt för invånarna vad man kan räkna med att kommunens åtagande är och lika tydligt vad man eventuellt behöver säkra upp själv.

Det är ett faktum att det sociala skyddet utgör över 40 procent av utgifterna. Det behöver människor veta. De behöver också veta att när man ökar utgifterna i det sociala skyddet, som exempelvis S och MP gör med borttagandet av den bortre parentesen i sjukförsäkringen i en tid när sjukfrånvaron ökar dramatiskt, då kommer det att få konsekvenser på andra områden.

Befolkningsutvecklingen medför att vi står inför många utmaningar. Från mitten av 2020-talet börjar 60-talisterna gå i pension. 40-talisterna börjar då bli så kallade äldre äldre, och vi lever allt längre. Det är positivt, men de som är i arbetsför ålder kommer att behöva försörja allt fler. Det finns många möjliga åtgärder, av vilka till exempel ny teknik och fler arbetade timmar är de mer okontroversiella förslagen. Men då är det problematiskt att, som S och MP gör, lägga fram en budget som redan i sig själv och enligt externa bedömare kommer att bidra till färre jobb och därmed färre arbetade timmar.

Genereras lägre skatteintäkter får det kompenseras med annat. Då får man till exempel vara öppen med att man får ta bort något som i dag görs av det offentliga med skattemedel men som i stället kommer att få finansieras av den enskilda. Om människor själva får betala alltmer av sådant de anser borde omfattas av skatten kommer så småningom skattesystemets legitimitet att ifrågasättas, för varför ska man betala skatt om man sedan inte upplever att man får det man anser sig betala för?

Hur anser finansministern att transparensen hos det offentliga kan öka? Hur kan vi bli tydligare med vad människor kan förvänta sig och vad de kommer att behöva betala själva? Hur kan vi bevara skattesystemets legitimitet?

Fru talman! Jag delar Anette Åkessons bedömning att det är viktigt att människor känner till vad de får för sina skattepengar. Jag tycker också att det är viktigt att vi politiker är tydliga med vilka avvägningar och tuffa prioriteringar vi behöver göra, inte minst i det läge som den här regeringen befann sig i för ett år sedan när vi ärvde ett underskott på 2 procent av bnp.

Det var uppenbart att det inte var en väg som vi kunde fortsätta på, utan vi var tvungna att lägga om finanspolitiken. Det är klart att det krävde en ganska stor pedagogisk insats att förklara för svenska folket att den tid som hade varit i åtta år när man hade genomfört stora ofinansierade reformer var över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu handlar det om att ta ansvar för statsfinanserna och genomföra reformer som är finansierade. Det har den här regeringen gjort i de budgetar vi har lagt fram. Det gjorde inte den borgerliga regeringen under de år man satt vid makten. Det är klart att det kräver mycket diskussion och pedagogisk verksamhet att förklara vad som görs och varför det är viktigt. Men i grunden är det helt centralt för att på längre sikt säkerställa en god kvalitet och att det går att långsiktigt finansiera vårt gemensamma åtagande.

Vi har olika synsätt på den bortre parentesen. Min uppfattning är att det är orimligt att man i 2015 års Sverige efter att ha drabbats av ett allvarligt sjukdomsbesked och den första chocken har lagt sig ska utsättas för en malande oro för om man i längden kan försörja sig eller kommer att bli utkastad ur sjukförsäkringen. En reform som skapar en trygghet är väl värd att genomföra. Självklart kostar det resurser, och därför har vi finansierat den i budgeten.

Många bedömare har räknat på jobbskatteavdragen. Det går inte att säga att jobbskatteavdragen finansierar sig själva, utan de är en kostnad för det offentliga. Det är viktigt att vara tydlig med detta när man ska förklara dem. Jobbskatteavdrag kostar, och ni har tyckt att det har varit viktigare att genomföra dem än att genomföra andra reformer eller se till att ha lite mer ordning och reda i de offentliga finanserna.

Fru talman! Jobbskatteavdragen kostar för staten, men de bidrar med mer i skatteintäkter till kommuner och landsting. Den totala summan av skatteintäkterna är högre. Jag vet att finansministern vet det, så det är lite dumt att tjata om det.

Det är ingen hemlighet att vi från moderat håll anser att S-MP-regeringens budget är problematisk av många skäl. Vi behöver prata mer om de långsiktiga konsekvenserna budgeten får. Att lägga en budget som minskar antalet jobb får negativa konsekvenser på både kort och lång sikt, inte minst med integrationsutmaningen vi står inför. Att i ett läge med stigande sjukfrånvaro avskaffa den bortre sjukskrivningsgränsen är ogenomtänkt. Det kommer att drabba de svaga i samhället.

Vi pratar för lite om vad som finansieras med hjälp av skatterna. I motsats till finansministern är min uppfattning att det inte är många som vet hur relativt liten del av skatterna det är som går till det man uppfattar vara det offentligas kärnverksamheter, det vill säga sjukvården, skolan och äldreomsorgen. Det betyder att man inte vet vad skattepengarna används till eller kan ställa rätt krav på politikerna. Ur en demokratisynpunkt är det problematiskt eftersom man måste vara informerad för att kunna välja. Det kommer att bli ett allt större pedagogiskt problem för politiker när det ska prioriteras.

Jag hör till dem som vill se mer öppenhet inom offentlig sektor. Det vore att föredra att människor vet vad en barnomsorgsplats eller ett besök hos läkaren kostar i stället för att alla kostnader döljs och det sägs att det ena eller andra är gratis. Därför borde det inte enbart informeras tydligare om hur mycket skatt man betalar, utan även kostnaderna för det man får för skattepengarna borde redovisas.

Jag vill tacka finansministern för debatterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jobbskatteavdragen, Anette Åkesson, är inte självfinansierande. Man har räknat på detta, och de är inte självfinansierande. Bara det faktum att Moderaterna inte gick till val på ytterligare jobbskatteavdrag visar detta. Om de hade gett så mycket extra skatteintäkter i kommunerna hade man kunnat göra motsvarande justeringar av statsbidragen.

Ett borttagande av den bortre parentesen är inte ogenomtänkt. Däremot har vi olika uppfattningar, och det beror i grunden på våra olika ideologier som påverkar hur vi ser på människor.

Jag delar Anette Åkessons uppfattning att det är viktigt att det finns en tydlig transparens och att människor vet vad skattepengarna går till. Det är ett viktigt upplysningsarbete som alla vi politiskt aktiva delar tillsammans. Där hoppas jag att vi kan ha ett gott samarbete.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Fredrik Schulte har frågat mig om jag är öppen för att senarelägga satsningar i budgetpropositionen för 2016, om jag framgent kommer att genomföra partipolitiskt laddade reformer med anledning av min kommentar i medierna om principen om krona för krona och slutligen hur mycket större underskott jag beräknar att staten kommer att göra för 2015 och 2016 sedan budgeten presenterades.

Sedan regeringens tillträde har vi lagt fram ekonomiska propositioner som har bidragit till att underskotten har halverats samtidigt som det strukturella sparandet har förbättrats. Vi har tagit ansvar för Sveriges ekonomi. Detta är något som vi avser att göra även i framtiden.

Därför är det naturligt att Regeringskansliet har beredskap för att se över utgifter och inkomster. Med anledning av att Migrationsverket presenterat en prognos där de förutser stora utgiftsökningar har Finansdepartementet uppmanat alla departement att inventera möjliga utgiftsminskningar samt olika sätt att dämpa kostnadsökningar. Därefter sker en politisk prioritering. Detta är en del av Finansdepartementets ordinarie arbetsuppgifter.

Till följd av det ökade antalet personer som söker asyl i Sverige har regeringen gjort bedömningen att det finns särskilda skäl till att lämna förslag till ytterligare ändringar i statens budget för 2015 utöver de förslag som lämnats i höständringsbudgeten för 2015. Dessa förslag innebär sammantaget att de takbegränsade utgifterna ökar med 11 miljarder kronor 2015 och att budgeteringsmarginalen minskar med motsvarande belopp. Eftersom den offentliga sektorns finansiella sparande beräknas i periodiserade termer bedöms effekten på det finansiella sparandet till största del ske under 2016.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är i kriser som det politiska ledarskapet verkligen testas. När vi hade en alliansregering som fick hantera en av de största globala ekonomiska kriserna sedan andra världskriget prövades Anders Borgs ledarskap som finansminister. Under 2007-2008 kom det ständiga propåer från Socialdemokraterna om att regeringen måste spendera och satsa mer, men Anders Borg höll tillbaka. Tack vare att han visade det ledarskapet kunde regeringen tackla finanskrisen på ett bra sätt. Vi sparade i goda tider för att kunna hantera dåliga tider.

Nu prövas Magdalena Anderssons politiska ledarskap. Det är inte en finanskris. Tvärtom ser svensk ekonomi ut att gå allt bättre. Däremot råder det en flyktingkris. Den kommer att kosta mycket pengar, och den kommer att belasta samhällets olika system på många olika sätt - särskilt på välfärdsområdet. Den kommer också att innebära ökade utgifter för staten.

Kommer Magdalena Andersson att kunna hantera situationen? Kommer Magdalena Andersson att kunna hålla i de offentliga finanserna så att det när det i framtiden kommer en ekonomisk kris, en ekonomisk lågkonjunktur, kommer att finnas resurser att tackla den situationen?

Låt oss konstatera framför allt två saker. Den första är att regeringen inte har klarat av att hantera kärnan i flyktingkrisen. Man har inte förmått att agera kraftfullt politiskt för att bromsa de stora flyktingströmmar vi nu ser. För bara några timmar sedan presenterade regeringen nya förslag till åtgärder för att bromsa flyktingkrisen. De förslagen kommer inte att räcka. Det kommer även i fortsättningen att vara ett stort inflöde av flyktingar i en kraftigt ansträngd situation för mottagningssystemet.

Den andra saken är att finansministern har tappat kontrollen över de offentliga finanserna. Om Migrationsverkets prognoser slår in kommer det att kosta staten 100 miljarder mer under budgetperioden. Prognoserna kommer, men vi har inte fått något svar över huvud taget från finansministern om vad hon vill. Finansutskottet har kallat in finansministern för att redovisa vad prognoserna får för effekt på de offentliga finanserna. Hon kommer dit och ger en allmän utläggning om att flyktingkrisen kommer att innebära tuffa ansträngningar. Det finns inget tydligt ledarskap som visar om finansministern vill att överskottsmålet ska nås, som enligt lag ska följas. Hon kan inte ge besked om hon vill nå ett balansmål och vilket år det målet ska inträffa. Finansministern har inte gett några som helst prognoser om vart hon vill eller hur hon ska ta sig dit.

Jag har i den här interpellationen ställt ett par frågor till finansministern som hon inte har svarat på. Är hon beredd att senarelägga reformer i budgeten till framtiden? Det har hon inte svarat på. Kommer hon att föreslå skattehöjningar för att hantera situationen? Det svaret har jag inte heller fått. Vi har fått ett allmänt vagt svar om att man tittar på besparingar.

Fru talman! 100 miljarder på fyra år är mycket pengar. Det är den största besparingen sedan 90-talskrisen. Det finns inget ledarskap, och det ges ingen tydlig signal. Finansministern har uppenbarligen tappat kontrollen över de offentliga finanserna.

Fru talman! För fyra timmar sedan presenterade regeringen en rad förslag på väldigt kraftfulla åtgärder för att dämpa inflödet av asylsökande till Sverige. Men Fredrik Schulte vet redan att detta inte kommer att ha någon som helst effekt, trots att Moderaterna ännu inte haft möte med regeringen och inte kunnat analysera förslagen. I den situation som Sverige i dag befinner sig i, Fredrik Schulte, ett ganska akut krisläge, tycker jag inte att det är en seriös ton i debatten. Jag är i och för sig inte förvånad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fredrik Schulte säger att jag har tappat kontrollen över de offentliga finanserna. Då vill jag bara påpeka för Fredrik Schulte att jag sedan jag tillträdde har halverat underskottet i de offentliga finanserna. Och enligt de prognoser som ESV kom med i går kommer jag inte under något år att komma i närheten av de underskott som Fredrik Schultes parti lämnade efter sig när man själv innehade regeringsmakten. Det var väl bristande kontroll! Det är inte heller ett seriöst sätt att debattera, Fredrik Schulte.

Fru talman! Apropå seriositet står finansministern här och slår sig för bröstet och säger: Jag har halverat underskottet i de offentliga finanserna. Då kanske jag ska påminna finansministern om att hennes budget för 2015 alltså inte gick igenom. Finansministerns egen politik har börjat gälla först delvis under sommaren. Finansministern har ännu inte fått igenom en budget i den här riksdagen.

Finansministern har inte halverat något budgetunderskott, utan det gjorde Alliansens politik.

Sedan är det lite märkligt, om man jämför Alliansens budget för 2015 som blev antagen med Socialdemokraternas och regeringens budget, att regeringen vill ha ett större budgetunderskott. Det är ett väldigt oseriöst och märkligt sätt att argumentera av finansministern. Har hon redan glömt bort den kris som vi hade i svensk politik för ett år sedan, när hon inte fick igenom sin budget? Det är väldigt märkligt.

Kommer regeringens föreslagna åtgärder för att hantera flyktingkrisen att ha effekt? Ja, absolut kommer de att ha effekt, men de kommer inte att ha tillräcklig effekt. För att vi verkligen ska se till att vi tar, för att använda statsministerns ord, en flyktingpaus behöver vi verkligen tillämpa Dublinkonventionen och säga att de människor som passerar den svenska gränsen från annat EU-land ska återvända till det första EU-land som de kom till, för det är där de ska söka asyl. Det är vad som krävs för att vi på allvar ska stoppa det här flödet.

Oavsett vad kvarstår det faktum att vi har ett utsatt läge. Det stora mottagande som Sverige har sett kommer att få effekter på de offentliga finanserna. Och när vi kallar finansministern till finansutskottet kan hon inte svara på vad hon vill, vad hon kommer att vidta för åtgärder, vad hon har för plan för att nå överskott eller om hon helt har åsidosatt regelverket för överskottsmålet, om hon nu ens vill nå balans. Hon kan inte svara på frågan om hennes uttalande om att krona-för-krona-principen inte längre gäller och om hon med det syftar också på andra reformer än sådana som är kopplade till flyktingkrisen.

Vi är ganska många som är oroliga över att finansministern har en plan att använda flyktingkrisen som orsak för att få sätta sprätt på väldigt mycket skattepengar. Det är ju inte första gången finansministern agerar tveksamt i det sammanhanget. Hon lovade före valet att inte avveckla överskottsmålet. Sedan dröjde det inte många månader förrän hon satt i tv-soffan och sa att nu skulle de avveckla överskottsmålet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Redan innan vi gick in i den här krisen rådde det brist på ledarskap och stor osäkerhet kring vad som gäller med de offentliga finanserna, och nu får vi inga besked alls. Det är ganska tydligt att Magdalena Andersson inte kommer att klara av att hålla tag i de offentliga finanserna. Hon kommer inte att klara av att visa det politiska ledarskap som till exempel Anders Borg och Alliansen visade i början av vår regeringsperiod, för två mandatperioder sedan. Det kommer att få väldigt negativa effekter.

Frågan om offentliga finanser är inte bara någonting som vi politiker tycker är viktigt, utan det är avgörande för att Sverige i nästa kris ska kunna upprätthålla efterfrågan i ekonomin, att vi ska kunna betala ut a-kassa till dem som blir arbetslösa, att vi ska klara av att stimulera ekonomin och upprätthålla efterfrågan genom olika typer av satsningar. Och det kommer vi inte att klara om Magdalena Andersson nu sjabblar bort de offentliga finanserna.

Fru talman! Fredrik Schulte har tydligen en alldeles egen kristallkula och vet hur allting kommer att gestalta sig under de kommande åren, för hans inlägg handlar ju i huvudsak om hur jag kommer att agera under de kommande åren. Då har jag bara en fråga till Fredrik Schulte: Om du nu vet hur allting kommer att bli, varför ställer du då frågor till mig ideligen?

Fru talman! Det här löjliga, nästan barnsliga, sättet som finansministern argumenterar på visar hur jag träffar en öm tå här. Det är ingen som tror sig kunna se in i framtiden. Vi är däremot många som är oroliga för Sveriges framtid, att Sverige är på väg in på fel spår och att finansministern inte klarar av att tackla de antagligen ganska tuffa utmaningar som vi ser framför oss. Och varför är vi det? Jo, därför att först skrotar Magdalena Andersson överskottsmålet, en ryggrad i det offentliga finansiella ramverket som ska se till att vi kan spara i goda tider för att kunna stimulera ekonomin i dåliga tider. Det raserar finansministern.

När vi nu står inför en flyktingkris som sannolikt kommer att belasta offentliga finanser på ett svårt sätt kan inte finansministern visa något ledarskap och tala om vad det är hon vill. Vill hon att vi, nu i en tid av relativt god ekonomi, ska strunta i att bygga upp en buffert för framtiden? Vill hon nå ett balansmål? Vill hon nå ett överskottsmål? Hur lång tid kommer det att ta innan man når det eventuella mål man uppställer?

Vi får inga som helst svar. Den enda slutsats man kan dra av det är att finansministern har tappat kontrollen över de offentliga finanserna. Det är oroväckande, och det är ingen härinne i kammaren som tror sig veta precis hur det kommer att utspela sig. Men vi är oroliga för att finansministern inte kommer att klara av att hålla i rodret, och det finns väldigt mycket som tyder på det, inte minst oseriositeten i finansministerns agerande här i kammaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Precis innan Fredrik Schulte kom in här i kammaren hade jag två mycket både bra och seriösa debatter med hans partikollegor. Jag skulle önska att du kunde ta lite intryck av dem när det gäller debattstil.

När det handlar om att ha kontroll över de offentliga finanserna kan jag konstatera att enligt Ekonomistyrningsverkets senaste prognos kommer vi inte under något år att ha större underskott än de underskott som rådde när Fredrik Schultes partikamrat Anders Borg satt i Finansdepartementet. Om detta är att ha bristande kontroll över statsfinanserna, vad gällde då under Moderaternas tid? kan man fråga sig. Det måste ha varit total okoll på allting, eftersom man hade betydligt större underskott samt underskott som växte år efter år. I min budget minskar underskotten år för år.

Vi kommer att komma med en ny prognos för de offentliga finanserna. Det brukar vi komma med runt årsskiftet, och det gör vi den här gången också. Då kommer vi att visa hur de offentliga finanserna utvecklas under de kommande åren.

Vi arbetar nu intensivt på Finansdepartementet med att gå igenom vilka åtgärder vi ska vidta för att säkerställa att vi klarar utgiftstaken under de kommande åren. Men självklart kommer delar av de kostnader som kommer för flyktinginvandringen att slå igenom i de offentliga finanserna i form av en ökad upplåning och ett större budgetunderskott.

De åtgärder vi har vidtagit hittills innebär ökad upplåning. Det är för övrigt någonting som vi är helt överens med Moderaterna om, eftersom den ändringsbudget som vi lade fram till riksdagen, och som är finansierad via ökad upplåning, står också Moderaterna bakom.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Helena Bouveng har frågat mig hur regeringen resonerar kring den svaga produktivitetsutvecklingen i Sverige. Hon har också frågat mig om jag är enig med LO om att sänkt skatt på arbete och ett avskaffande av värnskatten skulle bidra till ökad produktivitet.

Den svenska produktivitetsutvecklingen har varit svag sedan 2006, i synnerhet om man jämför med den mycket starka produktivitetsutvecklingen under perioden 1995-2006. Visserligen har den varit bättre än i flera sydeuropeiska länder, men produktiviteten har samtidigt utvecklats svagare än i till exempel USA, Danmark och Japan.

Orsakerna till de senaste årens svaga produktivitetsutveckling behöver analyseras närmare. En bidragande faktor är dock att global efterfrågan har varit ovanligt svag de senaste åtta åren. Låg efterfrågan hämmar produktivitetsutvecklingen på kort sikt och kan även leda till minskande produktivitetshöjande investeringar, vilket påverkar produktivitetstillväxten på längre sikt.

I LO:s rapport, som handlar om en stor skattereform, framförs bland annat att det finns forskning som tyder på att höga marginalskatter på arbete har negativa effekter på så kallade superstar inventors. Med det menas internationell arbetskraft med hög innovationskraft. Men faktum är att enligt Global Innovation Index är Sverige ett av världens fem mest innovativa länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Analyser pekar dock på att låga produktivitetshöjande investeringar kan ha bidragit till den svagare produktivitetstillväxten i Sverige under senare år. Företagens möjligheter att investera försvåras om de inte hittar rätt kompetens eller om det saknas bostäder till de personer som har den rätta kompetensen.

Regeringens satsningar på utbildning, bostadsbyggande och infrastruktur skapar därför bättre förutsättningar för att öka produktiviteten på lång sikt.

Goda ramvillkor för företagare, i form av regleringar och lagstiftning på exempelvis skatteområdet, är också viktiga för att stimulera investeringar och framväxten av nya företag. Regeringen prioriterar arbetet med att ytterligare förbättra dessa villkor.

Produktivitetsutvecklingen är avgörande för bnp-tillväxten på längre sikt och därmed även för tillväxten i bnp per capita. Därför är det viktigt att vi investerar i forskning, innovation, utbildning och infrastruktur, som är grundläggande verktyg för att öka produktivitetstillväxten framöver.

Fru talman! Jag tar för givet att finansministern läser en hel del rapporter. Det går väl inte att hinna igenom alla, men jag förmodar att LO:s rapport om produktiva skattereformer är av stort intresse för finansminister Magdalena Andersson.

Finansministern är med all säkerhet betydligt mer bevandrad i rapportdjungeln än vad jag är, och jag vill bara känna mig säker på att jag förstår rapporten rätt. Därför vore det bra om finansministern kunde ge sin syn på vissa av de påståenden som görs i rapporten och säga om hon drar samma slutsatser som LO gör.

På s. 3 skriver man följande: "Idag används skattesubventioner för att flytta arbetskraft från sektorer med högre produktivitet till sektorer med lägre produktivitet."

Om jag översätter det korrekt tror jag att man pekar på framför allt ROT-avdraget - att högproduktiva byggnadsarbetare skulle gå från exempelvis ett företag som håller på med nyproduktion av bostäder till att renovera altaner eller annat i våra hem.

Mina egna erfarenheter säger något helt annat. För ett tag sedan besökte jag ett företag i Västerås som håller på med nyproduktion av bostäder. Jag frågade om ROT-avdraget lett till att de har svårare att få tag på kvalificerad arbetskraft. De var tydliga med att det inte var den sortens arbetskraft de behövde. De sökte välutbildad arbetskraft med olika specialistkompetenser inom flera olika områden. De konkurrerade helt enkelt inte om samma personer.

Det bekräftades också förra veckan när jag träffade ett antal ROT-företag i mitt hemlän. Där är det inte CNC-operatören som står på avlöningslistan utan en hel del äldre som fram till nu har sett det som ganska lönsamt att arbeta längre upp i åldrarna. Det har också varit lönsamt att anställa dessa. Det är Ashram som är beredd att arbeta väldigt många timmar på sitt nystartade företag för att få ett liv som han kanske aldrig skulle ha fått i Albanien. Det är Per-Åke som inte har gått ut gymnasiet men som är otroligt duktig med sina händer och på smarta lösningar i våra hem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar om finansministern delar LO:s uppfattning att ROT-avdraget inte har lett till ökad sysselsättning. Anser finansministern att antalet jobb är givet, att en nyanställning sker på en redan anställds bekostnad?

Fru talman! Eventuella frågor om hur man ska tolka LO:s rapport tror jag man bäst ställer till LO, inte till mig.

Det är inte min uppfattning att antalet jobb i ekonomin är givet. Tvärtom ser jag på ekonomin som dynamisk och att vi med politik för hur vi tar ut skatter och hur vi använder skattepengar och skatteutgifter kan påverka ekonomin och ekonomins funktionssätt.

ROT-avdraget är en stor skattesubvention för ombyggnad av befintliga hem. Regeringen har valt att ha kvar denna subvention, men vi gör den något mindre och lägger en del av pengarna som i dag går till rabatt för att bygga om kök på att göra något åt bostadssituationen så att våra unga och nyanlända får möjlighet till ett eget boende. En del av de subventioner som i dag går till privatpersoner som bygger om sina kök kommer i stället att gå till att få fram fler nya kök.

Fru talman! Om jag förstår det hela rätt anser finansministern inte att ROT-avdraget har lett till några undanträngningseffekter. Men samtidigt som hon säger att regeringen nu lägger ett antal pengar på infrastruktur med mera säger hon att det inte är samma människor som anställs för att genomföra det. Det blir lite konstigt för mig, inte minst i den situation vi är i när många nya människor ska in på vår arbetsmarknad.

Lite längre fram i rapporten konstaterar man under rubriken Sju förlorade år att bnp beräknat per person utvecklades med strax under noll procent under åren 2008-2014. Men enligt Världsbankens databas för samma period låg Sveriges procentuella utveckling per sysselsatt långt över Danmarks, Österrikes, Tysklands, Storbritanniens med fleras. Att då som LO kalla det sju förlorade år borde innebära att LO inte tycker om att det föds fler barn, att Sverige har fått nya medborgare och att vi lever längre. Jag tror inte att Magdalena Andersson tycker att detta är dåligt, och det gör inte jag heller.

Det är förvånande att man skjuter in sig på att fler arbetade timmar är begränsade av ett lands befolkningsstorlek när en stor del av vår befolkning befinner sig i utanförskap, det vill säga står utanför arbetsmarknaden.

Om att produktivitetstillväxten är avgörande för ett lands ekonomiska tillväxt är vi helt överens. Men ser man enbart till det skulle det innebära att det är bättre att producera noll i utanförskap än att producera något i innanförskap och att arbeten inom RUT-sektorn är ett problem för att det minskar bnp per capita även om det faktiskt förbättrar statens ekonomi.

Stämmer inte detta bara om vi tror att vi lever i en statisk miljö? Finansministern sa att hon inte tror att vi lever i en statisk miljö. Hon vill likt mig se att Sveriges ekonomi är både föränderlig och växande när alla jobb efterfrågas och nya branscher, exempelvis hushållsnära tjänster, utvecklas och förfinas och gör det möjligt för lågutbildade att gå vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar hur finansministern ser på LO:s fokus på produktiviteten per arbetad timme. Är det därför finansministern vill halvera RUT-avdraget? Är det viktigare för finansministern att ha en god produktivitetsutveckling än att erbjuda människor som flyr från krig ett arbete för att det till en början leder till lägre bnp per capita? Delar finansministern min åsikt att ett första jobb ger en möjlighet att senare gå vidare till ett nytt jobb?

Fru talman! Låt mig upplysa Helena Bouveng om att vi inte halverar RUT-avdraget utan taket för RUT-avdraget. Det drabbar en mycket liten andel av dem som använder RUT-avdrag, närmare bestämt 1 procent.

Jag har inte sagt att ROT-avdraget inte kan ge undanträngningseffekter. Självklart är det så att en del av dem som i dag utför tjänster som används i privata hem i stället hade kunnat arbeta inom exempelvis nybyggnation.

Nu när antalet nybyggda lägenheter och hyresrätter kommer att öka under de kommande åren tänker jag mig att en del av de personer som under de senaste åren har arbetat med att bygga om kök i stället kommer att arbeta med att bygga nya kök. Sedan finns det säkert en del personer som bara jobbar med ROT-tjänster i hemmet och som inte kommer att arbeta på nya arbetsplatser.

Vad gäller produktiviteten är jag kanske något mer oroad än Helena Bouveng. Det är ett faktum att vi inte har haft någon ökning av bnp per capita sedan finanskrisen, och det är inte en utveckling som jag anser är långsiktigt hållbar om vi ska kunna finansiera vårt välfärdssystem.

Jag tycker att det är viktigt att vi på olika sätt försöker få upp bnp per capita. Ett sätt att göra detta är att öka produktiviteten. Jag är till skillnad från Helena Bouveng bekymrad över att produktivitetsutvecklingen inte har varit särskilt stark i Sverige efter krisen.

Jag tycker att det är viktigt att sätta in politiska åtgärder för att försöka komma till rätta med det problemet. Det kan bland annat handla om möjlighet för företag att hitta rätt kompetens hos personal. Det stora kunskapslyft som regeringen har föreslagit kan vara en sådan viktig åtgärd.

Fru talman! Jag delar absolut finansministerns uppfattning att bnp per capita är otroligt viktigt på lång sikt. Men nu står vi inför en extraordinär situation där vi kanske behöver ta till extraordinära åtgärder som inte leder till en produktivitetsutveckling direkt men väl till att våra nya människor får sitt första jobb och sedan kan komma vidare och bidra till högre bnp per capita.

Rapporten tar upp vikten av att sänka skatten på arbete. Sverige har med 57 procent i marginalskatt världens högsta marginalskatt på arbete. Det är bara Aruba som slår oss. Det ska jämföras med ett EU-snitt på 37,8 procent, ett OECD-snitt på 41,4 procent och ett globalt snitt på 31,2 procent. Vi sticker ut ganska ordentligt.

I rapporten tar man upp höga marginalskatter på arbete, som kan ha negativa effekter på internationell arbetskraft med hög innovationskraft, så kallade superstar inventors. Detta fick jag bekräftat häromveckan när jag träffade företagare som vittnar om att dessa talanger väljer att inte komma till Sverige på grund av detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kommer en del nybakade studenter, men de besöker Sverige under en kort tid. Det är ett trevligt och exotiskt land som kan vara bra att ha i sitt cv. Men de stannar inte kvar en längre tid för att utveckla och hitta på nya innovationer, som definitivt leder till ökad produktivitet - där har vi samma uppfattning.

Därför undrar jag: Delar finansministern LO:s uppfattning att höga marginalskatter leder till lägre produktivitet, inte bara för superstar inventors? Ser Magdalena Andersson en fara med att den rödgröna regeringen gör precis tvärtom och höjer marginalskatterna ytterligare? Detta slår direkt mot viljan att arbeta mer, utbilda sig mer och ta mer ansvar, vilket vi vill se mer av. Får vi det ännu svårare att vara attraktiva för innovationstalanger utanför Sverige?

Fru talman! Jag tror inte att den ganska marginella förändring vi gör av marginalskatten kommer att ha stora effekter på möjligheten att attrahera superstar inventors till Sverige. Där finns bland annat möjligheten till expertskatt.

Jag noterar att den tidigare borgerliga regeringen, trots att den sänkte skatten med 130 miljarder, valde att inte sänka den högsta marginalskatten utan valde andra skatter i stället.

I den situation vi nu befinner oss i, med ett exceptionellt läge där vårt land kommer att få många nya medborgare, är det precis som Helena Bouveng säger viktigt att vi försöker jobba pragmatiskt för att hitta olika vägar så att människor kan komma i jobb.

Det handlar om att vända på alla stenar, att vara kreativa och pragmatiska och att samarbeta i politiken och med näringslivet och civilsamhället för att tillsammans försöka hitta bra, nya och innovativa lösningar så att fler människor kommer i arbete och så att de som nu får asyl i Sverige får en bra start och kan påbörja sina nya liv här.

Jag tror däremot inte att sänkta löner är en bra väg framåt där. Det har visat sig i andra länder att om man skapar låglönesektorer är det stor risk att människor fastnar där, och resultatet blir att man på olika sätt i stället får finansiera uppehället via det offentliga.

I Storbritannien görs detta bland annat via skattekrediter, som de facto blir en subvention till de företag som betalar väldigt låga löner. Jag tror inte att det är en bra väg framåt. Jag tycker att det är viktigt att man kan leva på sin lön.

Jag hoppas dock att vi kan hitta viktiga vägar så att fler människor kan komma i arbete.

Överläggningen var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Fredrik Schulte har frågat mig om ytterligare skattehöjningar kommer att krävas i det fall asylmottagandet fortsätter att öka i linje med huvudscenariot i Migrationsverkets senaste prognos.

Jag vill börja med att konstatera att sedan regeringen tillträdde har finanspolitiken lagts om i en mer ansvarsfull riktning. Regeringen har finansierat nya reformer enligt principen krona-för-krona. Det har bidragit till att underskottet i de offentliga finanserna nästan har halverats jämfört med förra året.

Regeringen har överlämnat en ändringsbudget till riksdagen med anledning av flyktingsituationen. I budgeten föreslår regeringen ett tillfälligt stöd om 10 miljarder till kommunerna och det civila samhället. Förslagen i ändringsbudgeten kommer att finansieras med en ökad statlig upplåning.

Den stora mängden asylsökande innebär oförutsedda och på kort sikt så gott som ofrånkomliga utgifter. En ökad statlig upplåning är en vanlig ordning för hantering av oförutsedda kostnader under pågående budgetår.

Det pågår nu ett arbete inom Regeringskansliet för att se över hur olika utgiftsökningar som kan uppstå under kommande år ska finansieras. Beroende på hur de offentliga finanserna och migrationsströmmarna utvecklas kan det innebära besparingsåtgärder i kommande budgetar, olika sätt att dämpa kostnadsökningar samt lånefinansiering. Därutöver är det sedan tidigare väl känt att vi till exempel kan tänka oss att införa en bankskatt.

Fru talman! Vi hade en snarlik debatt för bara några minuter sedan, och det finns ingen anledning att upprepa den.

Finansministern sa att hon har halverat underskottet, men jag vill återigen påpeka och betona att det inte är hon som har halverat underskottet. Det är Alliansens budget som har gällt i princip fram till slutet av sommaren.

Finansministern tar åt sig äran för något hon inte kan ta åt sig äran för. Om hennes budget hade gått igenom hade vi haft ett större underskott.

Enligt Migrationsverkets prognoser kommer flyktingkrisen att kosta mycket pengar. Finansministern har signalerat en sak sedan tidigare, nämligen att hon vill genomföra vissa besparingar. Och nu talar hon om en bankskatt.

Bara för att sätta saker och ting i rätt proportion handlar det enligt Migrationsverket om 100 miljarder på fyra år. Om vi skulle spara in dessa pengar skulle det vara den största besparingen sedan budgetsaneringen på 90-talet. Om vi skulle ta in dessa pengar med en bankskatt skulle nog ett antal banker i Sverige gå omkull, för så mycket pengar inbringar den inte.

Jag ska inte förlänga debatten. Jag ville bara göra dessa påpekanden. Det vore bra om finansministern kunde kommentera ungefär hur stora besparingar och skattehöjningar hon förväntar sig att hon behöver göra och hur mycket en bankskatt kan inbringa.

Fru talman! Fredrik Schulte har helt rätt i att vi just haft en snarlik debatt. Det beror på att Fredrik Schulte ställer väldigt många och snarlika frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har halverat underskottet i de offentliga finanserna. Det är helt korrekt att vår budget inte gick igenom förra hösten. Däremot använde den borgerliga Alliansen i praktiken samma ramar som vi.

Vi lade fram vår budget, och sedan kom budgetmotionen utifrån våra ramar. Den var bra nog. Man gjorde inga stora förändringar och fortsatte inte med den tidigare politiken att ständigt, år efter år, öka budgetunderskotten på det sätt man gjorde när man satt i regeringsställning.

Det var ju så att från det att man tog över makten 2006 till att man förlorade makten 2014 ökade budgetunderskottet för varje år. Det var ett sluttande plan. Det hade inget med konjunkturutvecklingen att göra, utan det handlade bara om att ständigt, år efter år, öka underskotten.

Det vi gör i regeringen nu är att hantera situationen genom att arbeta med alla de åtgärder som krävs. Vi kommer att göra vad som krävs för att hantera den här situationen på ett ansvarsfullt sätt. En del av detta kommer naturligtvis att slå igenom i sämre offentliga finanser. Det är fullt rimligt och riktigt, och det är precis för att kunna möta den här typen av situationer som vi från regeringens sida har tyckt att det har varit så viktigt att halvera underskotten. Hade vi fortsatt den förra regeringens politik med stora underskott hade vi inte haft samma styrka att kunna möta den här situationen. Det är bland annat för att vi har halverat underskotten som vi klarar av att genomföra den särskilda engångssatsningen till kommunerna.

Jag kommer, som jag sa i den förra debatten, att lämna nya prognoser någon gång i samband med årsskiftet. Där kommer det att synas hur de offentliga finanserna påverkas under de kommande åren. Vi kommer naturligtvis att vidta de åtgärder som krävs för att klara utgiftstaken och för att föra en ansvarsfull ekonomisk politik.

Fru talman! Om finansministern stör sig på att behöva svara på ungefär samma frågor gång på gång vill jag säga att det beror på att finansministern inte kan ge tydliga och raka besked om vad som gäller i bärande frågor för Sveriges ekonomi och inte minst att hon glider på sanningen och verkligheten på ett rätt anmärkningsvärt sätt. För bara någon minut sedan stod hon här i talarstolen och slog sig för bröstet och sa att hon har halverat underskottet. Sedan står hon och säger att Alliansens budget blev bra därför att vi följde hennes ramar. Finansministern borde rimligen veta att Alliansens budget för 2015 följde precis de riktlinjer som vi lade i vårpropositionen 2014 före valet.

Det är inte konstigt att Magdalena Andersson får många frågor och blir pressad i de här sammanhangen, för hon kan inte ge raka svar, och hon argumenterar på ett sätt som uppenbarligen går stick i stäv med verkligheten.

Ett annat sådant exempel är när hon hela tiden försöker sätta bilden av att det fanns en stor konflikt om offentliga finanser under förra mandatperioden. Vi har låtit riksdagens utredningstjänst titta på hur de offentliga finanserna hade sett ut om Magdalena Anderssons oppositionspolitik hade gällt under förra mandatperioden. Det skiljer 8 miljarder. Det är några procentenheters skillnad mot alliansregeringen.

Vi var alla överens om att man under förra mandatperioden skulle stimulera ekonomin. Alliansen, Socialdemokraterna, de rödgröna totalt sett, Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet, ja alla var överens om att man förra mandatperioden skulle stimulera ekonomin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att finansministern fortsätter att upprepa detta blir rätt anmärkningsvärt. I förra veckan hade jag en debatt med finansministern lite på samma tema, där jag hade tryckt upp en stor plansch för att illustrera det. Jag får uppenbarligen ta till andra pedagogiska metoder för att framhålla just det faktum att vi alla var väldigt överens om att vi under förra mandatperioden skulle stimulera ekonomin.

Oavsett vad är det positivt att finansministern faktiskt tänker presentera en plan för hur flyktingkrisen kommer att påverka de offentliga finanserna. Vi har som sagt inbjudit finansministern till finansutskottet för att redogöra för detta. Vi fick inga svar där. Jag får inga svar nu. Men det är väl bättre att ett svar kommer sent än att det aldrig kommer.

Oavsett vad är det många som är oroliga för vad det kommer att innebära, eftersom regeringen inte är beredd att ta till de kraftfulla åtgärder som krävs för att få stopp på flyktingkrisen och man nu är mycket otydlig med hur man ska hantera den ekonomiska situationen. Vi hör finansministern prata om bankskatt, som på sin höjd ger några miljarder. Hon pratar om besparingar. I det tonläge och på det sätt hon framhåller de besparingarna är det tydligt att det inte kommer att räcka. Som jag har sagt tidigare handlar det enligt Migrationsverkets prognoser om 100 miljarder på fyra år. Skulle vi genomföra besparingar för det skulle det vara de största besparingar som Sverige har sett på 20 år, och det tror jag inte att Magdalena Andersson är beredd till.

Därför kommer vi till slutklämmen att det antagligen blir höjda skatter, eftersom finansministern inte heller är beredd att avstå från de bidragshöjningar som hon så gärna vill genomföra.

Det är där vi är: höjda skatter, höjda skatter, höjda skatter. Det kommer att slå mot svensk ekonomi.

Fru talman! Det är helt korrekt att jag har varit i finansutskottet och redogjort för de ekonomiska konsekvenserna av Migrationsverkets nya prognos och också redogjort för hur regeringen nu arbetar med att dra ned de kostnaderna. Det är enbart Fredrik Schulte av dem som var på den föredragningen som sedan inte tycks ha tagit till sig det budskapet utan känt ett behov av att fortsätta att ställa frågor kring detta. De andra ledamöterna verkar ha fått svar under den föredragningen.

Om jag får likalydande frågor på grund av att Fredrik Schulte inte får svar kan jag påpeka att jag i det här fallet fick två likalydande frågor utan att jag ens hade svarat på dem. Men det är naturligtvis fritt för riksdagsledamöter att ställa hur många interpellationer man vill, och här kan jag notera att Fredrik Schulte är mycket flitig och gör skäl för sin lön som riksdagsledamot. Jag uppskattar naturligtvis också alltid de här debatterna. Det är ett stort nöje.

Jag har många gånger svarat Fredrik Schulte på just frågan om hur jag ser på skillnaderna beträffande den ekonomiska politiken under förra mandatperioden. Där har Fredrik Schulte uppenbarligen fortfarande inte uppfattat mitt svar, så jag vet inte om det är någon större idé för mig att upprepa det ytterligare en gång, för jag har nog sagt det väldigt många gånger. Det beror på att vi föreslog helt andra åtgärder än vad den förra regeringen föreslog. Den föreslog ju permanenta skattesänkningar, som fortsätter att belasta de offentliga finanserna även när konjunkturen har förbättrats, medan den socialdemokratiska oppositionen föreslog arbetsmarknadspolitiska åtgärder som är tillfälliga. Det är stor skillnad, och därför hade de offentliga finanserna naturligtvis sett bättre ut om Socialdemokraterna hade haft möjlighet att få igenom sina förslag under mandatperioden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kommer säkert att få upprepa det svaret många gånger till under den här mandatperioden, och det ser jag särskilt fram emot.

Fru talman! Det är skönt att Magdalena Andersson verkligen tror på sin politik och att den skulle få så positiva effekter. Frågar man svenska folket är det bara 5 procent som tror på finansministerns jobbpolitik. Det är färre än de som tror på spöken och att utomjordingar går runt omkring oss. Frågar man Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet och Svenskt Näringsliv ser man att alla är mycket samstämmiga i att regeringens politik skapar färre jobb. Förra mandatperioden sa samma oberoende bedömare att den dåvarande alliansregeringens politik skulle ge fler jobb.

Det är skönt att vi har en finansminister som åtminstone har självförtroende i det hon gör. Men alla andra bedömare är rörande överens om att de effekter som Magdalena Andersson hoppas på inte finns.

Skattesänkningar må vara mer permanenta åtgärder. Men det är bidragshöjningar också. En av de stora satsningar som Magdalena Andersson gör under sin tid som finansminister är att höja bidragen, höja a-kassan. Men under hennes tid i oppositionen var det en ännu större andel av hennes satsningar. Det hade lett till att vi hade fått se en återgång till den politik som vi hade under Göran Perssons tid, när vi betalade 30, 40 eller 50 miljarder mer i sjukskrivning, mer i olika typer av utanförskapskostnader därför att människor fastnar i bidragsberoende, fastnar i utanförskap.

Den typen av argumentation håller inte. Faktum kvarstår, att vi hade nästan exakt samma nivåer på hur mycket vi ville stimulera ekonomin. Om Magdalena Andersson tror att bidrag stimulerar ekonomin är det illa för Sveriges finanser.

Fru talman! Nu är det inte bara Magdalena Andersson som tror att till exempel höjda barnbidrag, förstärkt sjukförsäkring eller förstärkt a-kassa stimulerar ekonomin på ett bättre sätt än skattesänkningar. Jag tror att det är en tämligen enig ekonomkår som menar att det i en lågkonjunktur naturligtvis är bättre att stimulera hushåll som har en stor konsumtionsbenägenhet, det vill säga exempelvis barnfamiljer, pensionärer, sjuka och arbetslösa. Det är ett betydligt mer effektivt sätt att spendera de offentliga resurserna än genom att, som den förra borgerliga regeringen gjorde, till exempel ta bort förmögenhetsskatten som inte är något särskilt effektivt sätt att stimulera ekonomin i dåliga tider.

Att höja till exempel bidragen är någonting som på längre sikt kostar mindre än att sänka skatterna. Det beror på det sätt som budgeten är uppbyggd, där vi inte har indexering av bidrag. Utan att man fattar nya beslut minskar därmed den belastningen på de offentliga finanserna i takt med att ekonomin växer. Det gäller däremot inte för skattesänkningar. Även på det sättet försämrar den borgerliga regeringens politik mer långsiktigt statsfinanserna än den socialdemokratiska oppositionens politik hade gjort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Efter att vi fick ta över regeringsmakten har vi tagit tag i detta. Vi har fått en ny inriktning på den ekonomiska politiken. Vi för nu en ansvarsfull ekonomisk politik, där vi ser till att finansiera våra reformer och ta hand om våra statsfinanser, i stället för att göra som man gjorde under den borgerliga regeringen, då underskotten ökade år efter år på grund av stora ofinansierade skattesänkningar. Det kommer vi naturligtvis att göra även i denna flyktingsituation.

Överläggningen var härmed avslutad.