Arbetsplenum - 2015-11-19

Herr talman! I dag ska vi debattera TU5 Godkännande och marknadskontroll av fordon. Det mesta som står i betänkandet rör en proposition och en ramförordning från EU som Sverige måste anpassa sig till, och en stor del av det som står i betänkandet är mycket bra.

I arbetet i utskottet ställde vi oss i Moderaterna och Alliansen tveksamma till att regeringen och vänsterpartierna, och även Sverigedemokraterna, vill gå längre i reglerna angående traktorer än vad EU faktiskt kräver. De vill införa speciella regler för den nya traktortypen b, de traktorer som kan gå fortare än 40 kilometer i timmen. Det har visat sig att flera länder i Europa inte kommer att införa dessa regler, utan det är Sverige som kommer att införa dem som en särregel. Sverige planerar alltså att gå längre än vad EU kräver.

Man vill alltså begränsa traktorernas användningsområde så att de inte kan dra de tunga laster som andra traktorer i Europa får dra. Dessutom blir risken med dessa traktorer att om de drar tyngre laster kan de belastas med en överlastningsavgift. Dessa specialregler försämrar självklart konkurrenskraften för svenska lantbrukare jämfört med deras utländska kollegor.

Herr talman! Om dessa regler går igenom innebär det att när en lantbrukare i Sverige ska köra tunga transporter från åkern till sin gård får han inte använda sin nya traktor b utan måste i stället använda en traktor av a. Annars riskerar han både böter och överlastningsavgifter. Om lantbrukaren däremot tar sin gamla traktor a och kör samma lass klarar han sig undan dessa böter. En lantbrukare i Sverige kan inte använda sina traktorer på samma sätt och lika flexibelt som hans konkurrerande kollegor i Europa kan göra. Den svenska bonden kan bli tvungen att ha ytterligare en traktor som kan dra dessa extra tunga laster. Annars riskerar han böter och i värsta fall indraget körkort.

Sveriges bönder har det oerhört tufft ekonomiskt eftersom de betalar Europas högsta dieselskatt. Dessutom planerar regeringen att höja dieselskatten ytterligare.

Herr talman! Konkurrenskraftsutredningen för Sveriges lantbruk pekade tydligt på att många av de särregler som gäller för Sveriges lantbruk försämrar just konkurrenskraften. Konkurrensen är stenhård, och ändå föreslår fyra partier, Socialdemokraterna, Vänstern, Sverigedemokraterna och Miljöpartiet, i dag att vi ska införa ännu fler särregler och avgifter för det svenska lantbruket. LRF har tydligt sagt nej till förslaget i remissvaren, men det väger tydligen lätt för dessa partier, som i dag planerar att införa särreglerna. De fyra partierna menar att reglerna kommer att försämra konkurrenskraften för Sveriges bönder, men de menar att åkerinäringen gynnas. Lantbrukaren blir tvungen att anlita ett åkeri för att köra sina vägtransporter. Partierna är medvetna om att de försämrar för landets lantbrukare trots att EU inte kräver detta.

Herr talman! Om nu inte lantbrukaren får dra sitt lass med traktor i Sverige kan han bli tvungen att anlita en åkerifirma eller köpa en egen lastbil. Det innebär i så fall att svenska bönder får betala den högre dieselskatt som regeringen föreslår för sina transporter då åkerierna inte har någon nedsättning för diesel alls. Om man vill stärka åkerinäringen i Sverige får det inte ske på bekostnad av det svenska lantbruket.

Herr talman! Åkerinäringen kan stärkas, men då handlar det om lägre skatter, bättre kontroller på våra vägar, att införa beställaransvar enligt riksdagens beslut, att se över företagsavgifter och att sätta upp alkobommar i hamnar och gränsstationer enligt riksdagens beslut. Men detta görs inte, utan i stället slår man mot landets lantbrukare.

Sveriges bönder måste få samma konkurrensvillkor som sina kollegor i Europa. Därför säger vi moderater och Alliansen nej till att införa dessa nya särregler för traktorer i Sverige. Vi ska självklart ha samma regelverk som övriga Europa men helst ännu bättre regler än övriga Europa.

Jag yrkar därför bifall till reservationen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Erik Ottoson, Edward Riedl, Jessica Rosencrantz och Boriana Åberg (alla M) samt Robert Halef (KD).

Herr talman! Det regeringsförslag som vi i dag debatterar handlar om några förändringar som i princip är anpassningar till nya EU-förordningar, med några viktiga kompletteringar som är så att säga hemmasnickrade. Jag återkommer till dessa.

Först vill jag betona en principiell utgångspunkt. Centerpartiet tycker i grunden att det är bra att Europa anpassar sin lagstiftning på trafikområdet så att det blir så gemensamt som det praktiskt är rimligt. Det finns skillnader i infrastruktur, klimat med mera som gör att vi kan behöva nationella särregler, men utgångspunkten bör vara gemensamma bestämmelser.

Låt mig först ta upp den del av förslaget som handlar om traktorer och transporter. En ny EU-förordning kräver ny lagstiftning för traktorer. De indelas i traktor a och traktor b. Traktor b får gå lite fortare än dagens max 40 kilometer i timmen.

För att markera betydelsen av att framförandet av ett snabbare fordon kräver ökat omdöme och kompetens införs B-kortskrav enligt förslaget. Det kan vara rimligt. Däremot är vi av flera skäl emot förslaget att införa överlastavgift för dessa ekipage.

Det finns sedan länge en etablerad marknad för framför allt jord- och skogsbruket där traktorer används som dragare till transporter på väg. De är i regel kopplade till gårdens drift, och transporterna börjar eller slutar på åker eller i skogsmark. Det är ofta fråga om relativt korta transporter. Dessa transporter omfattas naturligtvis av allmänna trafikregler av olika slag inklusive maxlast och viktbegränsningar på broar etcetera. Transportfordonen är ofta utrustade med kraftiga däck för att klara olika markförhållanden, vilket ger relativt sett lågt marktryck på vägarna.

Nu föreslås att just de nya traktorerna, som går några kilometer snabbare, ska belastas med lagstiftning med överlastavgifter som inte tidigare har funnits. Lastvikterna ska nu granskas, och polisen ska få nya arbetsuppgifter. Man kan i dessa tider undra om inte tajmningen är något dålig. Om polisen till äventyrs har tid att befinna sig ute på landsbygden kan jag upplysa om att problemen med dieselstölder och stölder av traktorer och lastmaskiner är nog så stora. Där finns stora uppgifter.

Herr talman! Centerpartiet gläds åt att vi äntligen har fått en debatt om lantbrukets trängda ekonomi och vikten av att regelverket i Sverige anpassas så att bönderna kan konkurrera på lika villkor med övriga Europa. Men nu krävs det ett förverkligande i praktisk handling. Då duger det inte att i regelbyråkratiskt nit trycka in nya villkor för lantbrukets transporter bara för att traktorn går några kilometer snabbare!

Herr talman! Den typen av lagstiftning kan ses som ett bra exempel på klåfingrighet och hur vi hanterar våra verktyg i kammaren på allra sämsta sätt. Nu är det upp till bevis. Vill övriga partier verka för likvärdiga konkurrensförutsättningar med övriga EU, eller ska till exempel danskt jordbruk få åka gräddfil genom att Sverige inför fler begränsningar än vad EU kräver?

Jag vill avsluta med några ord om en annan del av förslaget vi behandlar i dag, nämligen den om nya elcyklar.

Utvecklingen av cyklar med eldriven hjälpmotor är stark. Det nya fordonet med kraftigare motor, som kategoriseras som moped II med krav på hjälm med mera, blir en intressant nyhet på marknaden. De nya fordonen innebär att fler kan ta sig fram både längre och snabbare än tidigare med cykel.

Från Centerpartiets sida anser vi att dessa nya produkter innehåller många möjligheter för förbättrad hälsa och miljö i samhället. Men vi menar också att det finns anledning att följa utvecklingen med lite extra skarpa säkerhetsglasögon. Det är viktigt att den positiva trend för ökad cykelåkning som vi är inne i kan kombineras med en fortsatt förbättring av säkerheten.

Herr talman! Centerpartiet står bakom att likställa de nya starkare elcyklarna med moped klass II med hjälmtvång och förarbeviskrav. Utvecklingen får visa hur regler i övrigt kan behöva anpassas om skadeutvecklingen försämras.

Centerpartiet yrkar alltså bifall till förslaget i betänkande TU5 utom vad avser förslaget om ändring i lagen om överlastavgift, som vi yrkar avslag på.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sten Bergheden, Erik Ottoson, Edward Riedl, Jessica Rosencrantz och Boriana Åberg (alla M) samt Robert Halef (KD).

Herr talman! I dag ska vi fatta beslut om regeringens proposition om godkännande och marknadskontroll av fordon.

Propositionen har tillkommit i syfte att anpassa bestämmelser i enlighet med Europaparlamentets och Europeiska rådets förordning om godkännande och marknadskontroll av jordbruks- och skogsbruksfordon samt Europaparlamentets och Europeiska rådets förordning om godkännande och marknadskontroll av två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar.

Herr talman! Regeringens förslag har tillkommit för att en lagändring krävs i syfte att anpassa det nationella regelverket till de bestämmelser som följer av de två nya EU-förordningarna. Men regeringen stannar inte där utan föreslår egna tillägg och vill införa överlastavgift för den nya traktor som kör över 40 kilometer i timmen. Detta förslag är inte påkallat av de nya EU-ramförordningarna.

I sak innebär regeringens förslag att vi här i Sverige inte kommer att kunna dra samma nytta av den nya snabbgående traktortypen som man kan i övriga EU-länder. Med detta tar man bort en stor del av nyttan av ett fordon som skulle kunna bidra till en effektivare och lönsammare verksamhet för jord- och skogsnäringen i landet. Denna nya snabbgående traktor är något som branschen efterfrågar men som regeringen alltså inte vill att man ska kunna nyttja på samma sätt som jord- och skogsbrukare i övriga Europa kan göra. Dessa näringar kan då inte tillgodoräkna sig motsvarande effektivitetsvinster som deras europeiska konkurrenter kan göra. Detta är fel väg att gå.

Kristdemokraterna anser inte att vi ska belasta våra bönder och vår skogsnäring, som är i behov av de nya traktorerna, med extra kostnader för att transportera last. En överlastavgift begränsar nyttan av fordonets användbarhet.

I majoritetens betänkande kan man läsa att de föreslagna förändringarna görs i syfte att anpassa delar av det nationella regelverket på fordonsområdet till de nya ramförordningarna från Europeiska unionen. Tyvärr stämmer inte detta med de tilläggsförslag som regeringen föreslår.

Herr talman! De rödgröna partierna med stöd av Sverigedemokraterna föreslår svenska särregler som inte innebär en anpassning till övriga EU. I stället får de svenska bönderna nackdelar i förhållande till sina europeiska kollegor. Därigenom får de också sämre lönsamhet än motsvarande verksamhet i andra europeiska länder.

De svenska bönderna och åkerierna har redan tillräckligt med nackdelar i konkurrensen med andra EU-länder. Jag tänker här på bland annat högre miljökrav, dieselskatter, vägslitageavgifter och andra pålagor av olika slag.

Herr talman! Alliansens gemensamma reservation innebär att vi säger ja till regeringens förslag om ändringar i körkortslagen och i lagen om vägtrafikregister. Vi säger också ja till regeringens förslag om ändring i lagen om vägtrafikdefinitioner med utskottets lagtekniska justeringar.

Däremot yrkar vi avslag på regeringens förslag om ändring i lagen om överlastavgift. Regeringen föreslår här att den nya snabbgående traktorn ska omfattas av lagen om överlastavgift, vilket i praktiken kommer att begränsa fordonets användbarhet.

Jag vill påminna om att Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, har avstyrkt förslaget om överlastavgift.

Herr talman! Kristdemokraterna säger ja till harmonisering av reglerna enligt Europaparlamentets och Europeiska rådets förordning med mera. Vi reserverar oss mot att regeringen vill införa överlastavgifter som enda land i Europeiska unionen.

Likvärdiga regler mellan länderna är viktiga för att vi ska få en likvärdig och mer rättvis konkurrenssituation inom EU. Låt oss inte överbelasta de svenska bönderna med ännu mer negativ särbehandling!

Jag yrkar bifall till Alliansens reservation.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sten Bergheden, Erik Ottoson, Edward Riedl, Jessica Rosencrantz och Boriana Åberg (alla M) samt Göran Lindell (C).

Herr talman! Det här är ett betänkande som vi i stort sett är eniga om, men några randanmärkningar på de tidigare inläggen tror jag förtjänar att göras.

Till att börja med är det inte inom jordbruket den stora mängden traktorer finns i Sverige. Det är faktiskt bland åkerier, entreprenadföretag och andra maskinförare. Det är där den stora mängden traktorer finns. Det är de som kommer att dra den största nyttan av att få mer snabbgående traktorer. Det är inte jordbruket. Det är viktigt att komma ihåg.

Sten Bergheden får nog läsa på lite mer i regeringens budgetförslag innan han så kategoriskt dömer ut förslaget om att ge bönderna överkompensation för dieselskatten. Det är faktiskt vad som görs - en överkompensation för den ökade skatten på diesel just för jordbruket. Det är ett undantag från skattelagstiftningen.

Det här är inte en lag som ska gälla bara just nu. Just nu har vi en besvärlig situation för polisen, Göran Lindell. Men den här lagen ska ju gälla lång tid framåt. Då kan man inte komma dragande med sådana argument som att polisen har det så besvärligt just nu att man inte kan införa någonting. Vi i den här riksdagen skulle bli bakbundna om vi bara skulle reflektera över dagens situation, alltid och i alla sammanhang. Jag tror att vi skulle hamna i någonting väldigt konstigt då.

Men som sagt, vi är i stort sett överens om det här. Det är på en punkt vi skiljer oss åt. Det är en detalj, men den är i sammanhanget viktig.

Om man inte kör med överlast får man ingen överlastavgift. Är det av Gud givet att man ska köra med överlast för att man råkar vara bonde? Jag tror inte det. Jag tror inte att bönder måste köra traktorer med överlast, och framför allt inte snabba traktorer. Här försöker man göra en höna av en fjäder. Det är ungefär det man hittar på från Alliansens sida, för man kan ju inte vara överens om allt.

Låt oss titta på överlaster. Hur ska man bedöma överlaster? Jag vill först som sist klarlägga att jag anser att det inte ska få förekomma några överlaster vare sig på traktorer eller på lastbilar. Det tror jag är en viktig utgångspunkt. Alltför tunga fordon sliter mycket mer på vägarna, och då får de ha hur breda däck de vill. Vi kommer inte ifrån att tyngre fordon sliter mer på vägarna.

I tider när mycket resurser måste läggas på underhåll av vårt vägsystem är det därför inte försvarligt att köra med överlast vare sig det handlar om gamla traktorer eller om nya traktorer som går fortare. Vi ska komma ihåg att det finns en gräns för hur sakta de nya traktorerna får gå, nämligen 40 kilometer i timmen, men det finns ingenting som säger hur fort de får gå. Några sådana bestämmelser finns inte. Att det bara skulle vara fråga om någon kilometer hit eller dit köper jag inte. Dessa traktorer kan nog gå ganska så fort beroende på att de kommer att användas i helt andra sammanhang än de nuvarande traktorerna. Det är därför en ny fordonstyp kommer till.

Det handlar om slitage på våra vägar och därmed också om trafiksäkerhet. Med färre överlastade fordon ökar säkerheten på vägarna. Det kommer vi inte ifrån. Så är det. Yrkestrafikutredningen, som arbetade för några år sedan, pekar på tre faktorer som ökar säkerhetsriskerna med överlast: onormala påkänningar på bärande delar i fordonet och släpvagnskopplingarna, försämring av den dynamiska stabiliteten och försämrade bromsegenskaper. Det är själva utgångspunkten för hela frågan om överlast, men allianspolitikerna verkar över huvud taget inte ha tagit till sig att det kan vara några problem med det.

Om man ska tolka en del av de inlägg som gjorts får man intrycket att vilka fordon som helst ska kunna köra med överlast och hur fort som helst, att det inte spelar någon roll att en långtradare har några tons överlast. Jo, det gör det. Det spelar jättestor roll. Vi kan inte ha den ordningen. Oavsett om det är fråga om traktorer som går i 70-80 eller om det är en lastbil som går i 70-80 måste vi bekämpa överlasterna totalt sett.

Kortsiktiga, populistiska ställningstaganden är vad allianspolitikerna ägnar sig åt i den här frågan.

Låt mig så ta upp själva avgiften. Det förslag som föreligger innebär inte att man ska införa överlastavgifter rakt av. De är tänkta för de nya fordon som ännu inte finns i vårt land. Det är inte traktor a som omfattas. Där blir det inga förändringar. I dag finns, om vi går till jordbruket, traktor a. Man använder traktor a utom, har jag förstått, när det gäller en del transporter av exempelvis betor i Skåne, då man anlitar åkerier och på det sättet får betorna till fabrik. Det tror jag även gäller andra transporter där mycket gods ska flyttas under kort tid. Då är det inte funktionellt att använda sig av traktorsläp, utan andra fordon måste användas. Där kommer den nya traktorn in. Men det finns, återigen, ingenting som säger att man behöver överlasta släpet, utan man kan köra med precis den last som är tillåten.

En lastbil med överlast som åker förbi en våg får betala, men det ska man inte behöva göra om man har en traktor. Jag förstår att åkerinäringen inte tycker att det är ett speciellt bra förslag. Åkerinäringen gynnas inte av att ett fordonsslag som är nytt i landet särbehandlas på det sättet.

Jag förstår inte hur de borgerliga kan ha en annan uppfattning. I andra sammanhang slår man på trumman för konkurrens på lika villkor och talar vitt och brett om åkerinäringens villkor. Ja, det försöker vi också göra. Vi tycker att det är viktigt att åkerinäringen ges samma villkor som de som de ska konkurrera med, i det här fallet nya, snabbgående traktorer. Åkeriföretagen kommer kanske till och med, som en del av åkerinäringen, att köpa in sådana traktorer. Det där om lika konkurrens och allt sådant kanske bara var läpparnas bekännelse när man upptäckte att det fanns andra kortsiktiga, populistiska saker att vinna.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på reservationen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rikard Larsson, Teres Lindberg, Pia Nilsson, Jasenko Omanovic och Suzanne Svensson (alla S).

Herr talman! Jag vill till att börja med ta upp ett konstaterande som Leif gjorde, att andra entreprenörer kan använda traktorerna och att vi därför måste klämma åt verksamheten. Offret blir svenskt lantbruk, och det är just det som vi har lyft fram. Vi anser inte att svenskt lantbruk ska drabbas av de här reglerna. Vi tycker att vi ska följa de regler som övriga EU har.

Det andra som Leif tog upp handlade om att vi ska vara rädda om vägarna. Självklart är det så. Vi ska inte åka omkring med överlaster, men problemet är att nu får bonden i stället ta den andra traktorn och köra sin tunga last med den. Han kan inte ta den nya traktorn med bättre fjädring, bättre vägförhållanden och alltihop, utan han måste ta den äldre traktorn, för då åker han inte dit för överlast. Men han sliter på vägen precis lika hårt, så den argumentationen håller inte alls.

Vi vill att det ska vara självklart att svenska bönder kan använda den teknik och de möjligheter som finns, på samma sätt som andra bönder i Europa. De båda argumenten faller alltså rätt platt. Det var också anledningen till att vi skrev reservationen.

Bönderna är inte kompenserade fullt ut. I Sverige betalar vi fortfarande 2-3 kronor mer för diesel än vad man gör i Tyskland och Danmark.

Jag skulle gärna vilja fråga Leif: Hur kommer de nya reglerna att stärka konkurrenskraften för Sveriges bönder? Hur kommer de att förbättra möjligheten för svenska bönder att konkurrera med sina kollegor i Europa?

Herr talman! För det första kommer svenska bönder inte att i någon större utsträckning köra på utländska vägar, utan det är i Sverige de kommer att nyttja de regler som finns.

För det andra vänder jag mig mot synen att vi ska "klämma åt" någon när vi inför en överlastavgift. Vi ska inte klämma åt någon, utan vi ska i stället se till att vi inte har överlaster. Det avgiften syftar till är just att få bort överlasterna, men det lyckas Sten Bergheden totalt bortse från.

Överlaster är och förblir ett otyg. Oavsett om det är fråga om överlastade traktorer som går fortare än 40 kilometer i timmen eller om överlastade långtradare är det ett otyg. Det sliter mer på våra vägar; det kommer vi inte ifrån. I tider då vi behöver se över hur vi använder våra underhållspengar kan det inte vara försvarbart att köra sönder vägarna med överlaster. Det måste även Sten Bergheden inse.

Det är också viktigt att inse att hastigheten har betydelse i sammanhanget. Det finns fysikaliska regler som visar hur vägslitaget går till. Då har hastigheten stor betydelse. Det är inte för inte som man sänker hastigheten över broar och på andra utsatta ställen där bärigheten inte är tillräckligt stor. Det beror naturligtvis på att vikten ihop med hastigheten spelar roll. Det tror jag att man måste betänka även i det här fallet.

Herr talman! Jag tar det en gång till. Ni har inte förbjudit att köra överlast med äldre traktorer eller a-traktorer, och du hävdar att de inte sliter på vägen, medan de nya traktorerna skulle slita mycket mer på vägen om de kör med överlast. Den argumentationen håller inte. Den visar bara på att Sverige vill ha särregler i förhållande till Danmark, Tyskland och andra länder som inte inför denna regel.

Vi har redan tuffa skatter. Vi har dieselskatten. Ni föreslår nya vägskatter för åkerinäringen, och de kommer också att drabba lantbruket och dess transporter.

På vägar, broar och liknande finns ofta angivet hur mycket de tål. Det måste alla förhålla sig till. Dessa lagar och regler gäller ändå. Det vi vänder oss emot är att Sverige när det gäller de nya traktorerna, som faktiskt har bättre vägegenskaper än de gamla traktorerna och bättre förutsättningar att transportera lass på ett säkert sätt - hela Europa använder sådana traktorer till att köra tunga lass med, vilket faktiskt är vad man normalt använder traktorer till - vill införa en överlastavgift, för att försämra eller ta bort möjligheten för svenska lantbrukare att köra tyngre lass med nya och säkrare traktorer.

Hur stärker det svenska bönders konkurrenskraft att vi inför ytterligare särregler? Tillsammans med Miljöpartiet, Vänstern och Sverigedemokraterna vill ni införa dessa regler, tvärtemot vad LRF vill och tvärtemot vad man sa i utredningen om konkurrenskraft i lantbruket. Där sa man att vi redan i dag har för mycket särregler i Sverige.

Herr talman! Man måste naturligtvis göra en sammanvägning av vad som är rimligt och inte. Då har man gjort bedömningen att det inte är rimligt att införa överlastavgifter för de gamla traktorerna, för de sliter inte på vägarna på samma sätt, för de har lägre hastighet, helt enkelt. Det är hastigheten ihop med vikten som har betydelse. Det kommer vi inte ifrån.

Sten Bergheden säger att svenska bönder har en högre skattebelastning än andra. Ja, vi har ett högre skatteläge i Sverige än i andra länder, men vi har också ett annat välfärdssystem som ska betalas. Jag trodde att vi var överens om att detta var något bra. Åtminstone slogs ni medan ni var i regering för att vi skulle behålla en del av de sakerna.

Du och andra antyder att nya skatter är på ingång. Vi får väl se vad det blir av det. Än så länge har man bara tillsatt en utredning som ska titta på hur vägslitageskatter ska kunna införas i Sverige. Det är den väg som hela det övriga Europa går och som kommissionen säger att man ska gå. Även här får vi kanske se någon form av harmonisering gentemot övriga Europa - inte så att vi ska ha samma skattesystem, men det är faktiskt denna väg som större delen av Europa går. Det återstår att se hur det blir.

Herr talman! Jag har ett konstaterande, och så vill jag ställa två frågor till Leif Pettersson.

Jag har försökt att säga att det var sällsynt dålig tajmning när det gäller polisens uppdrag, mot bakgrund av hur det ser ut i dag, men jag tycker ändå inte att polisen behöver ytterligare uppgifter. Det som blir följden av den här lagstiftningen känns inte som en rimlig prioritering. Därför konstaterar jag att följden av det Leif säger är att det ska vara en normal arbetsuppgift för polisen att väga traktorsläp på vägarna.

Leif Pettersson talar om de tunga lassen och beskriver att man i princip förstör vägar genom traktortransporter. Konsekvensen av ditt resonemang, Leif Pettersson, är rimligen att du även vill införa motsvarande avgift på traktorer som går långsammare än 40, det vill säga nuvarande traktor a. Jag kan inte se någon annan konsekvens av ditt sätt att beskriva problemet med överlast. Jag skulle vilja ha din kommentar till detta.

Slutligen beskriver du att oavsett däck är tunga lass ett oskick i det här landet som ställer till besvär. Då kommer osökt tanken på det arbete jag trodde att vi gemensamt höll på med för att tillåta tyngre fordon. Det skulle tillåta tyngre lass på lastbilar, som med rätt utrustning ger både bättre miljö och bättre ekonomi. Innebär detta att du också är emot den typen av förslag? Har Miljöpartiet smittat av sig så långt i de socialdemokratiska djupa leden vill jag beklaga det.

Herr talman! Det sista behöver du nog inte vara orolig för, Göran Lindell! Där handlar det ju om en helt annan konfiguration på fordonen, med fler axlar och så vidare. Då får man ju ned vägslitaget. Då är det bara totalvikten som är intressant. Det är detta som Trafikverket nu tittar på när det gäller broar, vägtrummor och annat.

Där handlar det inte heller om överlaster. Man kommer att tillåta 74 ton men inte 75. Kom ihåg det! Det handlar inte om överlaster utan om att man ska ha lagliga laster. Också i det här sammanhanget måste vi väl vara överens om att överlaster är ett otyg oavsett om man kör med traktor a, traktor b, lastbil eller vad det än är för fordon? Det kan inte vara en rimlig ordning att den som har några spänn över kan betala en avgift och sedan få ha business as usual. En sådan ordning kan vi ju inte ha!

Detta med polisen är en jämförelse som jag inte skulle vilja göra i den situation vi har i dag. Jag hoppas att Göran Lindell tycker likadant. Men sedan är det förstås polisens sak att kolla efterlevnaden av de lagar vi fattar beslut om i riksdagen. Det gäller allt, också vägtrafiken på alla områden. Sedan handlar det om vilka resurser polisen har till sitt förfogande. Kanske behöver polisen mer resurser till sitt förfogande för vägtrafikövervakning i framtiden. Det är mycket möjligt att det är så, men där är vi inte i dag. Det är inte detta vi diskuterar i dag, utan vi får se hur det ser ut i framtiden.

Som jag sa är det en sammanvägning som gör att traktor a inte får någon avgift.

Herr talman! I sanningens namn: Om vi inför ett antal nya lagar och regler är rimligtvis avsikten att de ska följas, och då innebär det rimligen också nya uppdrag åt polisen. Med den reformtakt och de ambitioner att reglera det ena och det andra som finns här behövs det naturligtvis också bättre resurser till polisen. Frågan är dock om det är detta polisen ska syssla med. Det var det som var min fråga.

Leif Pettersson talar om lagliga laster. Det är klart att de blir olagliga om vi stiftar en lag emot dem, men än så länge är de lagliga. Det blir väldigt rörigt att jämföra den trafik som vi i dag redan har med 40-kilometerstraktorerna, som även fortsättningsvis kommer att vara lagliga, med överlast av helt andra typer.

Vi i Centerpartiet har uppfattningen att det system vi har i dag när det gäller lantbrukstransporter fungerar bra. Därför ser vi ingen anledning att i något slags klåfingrighet ha större ambitioner bara för att traktorerna går några kilometer snabbare. Det är den delen vi håller oss till. Vi kan inte blanda in hela resonemanget om last och överlast i fordonsparken totalt sett. Då har vi blandat korten lite väl mycket, tycker jag.

Herr talman! Jo, det är just detta vi måste göra. När vi inför fordon som kommer att kunna konkurrera med andra fordon som går fortare än 40 kilometer i timmen måste det vara samma regler som gäller för alla fordon.

Överlaster är olagligt även på traktor a, fast det är ingen avgift på det. Det är ingen överlastavgift, men det är ändå inte lagligt att köra omkring med överlaster.

Jag kan inte ha någon annan syn än att vi måste få bort överlaster över huvud taget i trafiken. De innebär nämligen stora trafiksäkerhetsrisker. Det gäller också för traktorer som går fortare än 40 kilometer i timmen. Det finns ingen övre gräns, Göran. De kan gå hur fort som helst - nästan. De kan gå betydligt fortare än 40 kilometer i timmen i alla fall.

Sedan handlar det om uppdrag till polisen. Ja, då får vi väl sluta stifta lagar i Sveriges riksdag. Då får ju polisen nya uppgifter hela tiden. Vill vi att någonting ska ske? Vill vi ha en ändring av lagarna? Vill vi tillföra någonting? Ja, då är det ibland polisens uppdrag att faktiskt se till att de lagarna efterlevs, och det gäller i det här sammanhanget. Ja, det kommer att vara polisens uppgift att även se till att traktorer som går fortare än 40 kilometer i timmen inte har överlast.

Herr talman! Vi ska försöka förenkla proceduren kring de olika traktorerna. Vi har i dag traktorer som åker max 40 kilometer i timmen. Det kommer nya traktorer i branschen som kommer att åka över 50 kilometer i timmen. Det är ett väldigt efterfrågat fordon för lantbrukare och andra som är i behov av det i sin vardag.

De nya traktorerna kommer att åka fortare. Självklart kommer de också att ta en högre last. I EU kommer dessa traktorer inte att beskattas med en överlastavgift, men i Sverige ska vi ha särregler. Vi ska ha en överlastavgift för att lantbrukare ska kunna frakta last.

Detta, herr talman, minskar lönsamheten. Konkurrensen blir inte på lika villkor. Frågan till Leif Pettersson är: Varför ska vi i Sverige fördyra och försvåra för våra lantbrukare när inte andra EU-länder har överlastavgift för just detta fordon?

Herr talman! Om Robert Halef för en sekund lyckas lyfta sig över lantbruket och tittar på hur de här traktorerna kommer att användas i vårt land tror jag att han ser att det kommer att vara betydligt fler företag än lantbruk som kommer att använda dem.

Ska vi då inte heller ha en överlastavgift för dem som fraktar krossat berg, exempelvis, med en traktor av det här slaget från en byggarbetsplats eller något annat? Ska vi inte ha överlastavgifter för dem som kör andra tunga laster med den här typen av fordon?

Detta är ett fullständigt orimligt ställningstagande. Dessa traktorer kommer också att användas inom jordbruket - ja. Se då till att inte överlasta dem! Då får ni inga avgifter. Det är väl inte några större problem med det. Det är precis som att man måste se till att man inte har överlast på lastbilar och precis som att man borde se till att man inte har överlast på a-traktorer. Överlaster sliter nämligen mer på våra vägar. Det är en trafiksäkerhetsfråga och ett trafiksäkerhetsproblem.

Jag tror faktiskt inte att det kommer att leda någon vart att föra en diskussion där man säger: Ja, men det här är inte så farligt. Låt dem få köra! Nej, det kan vi inte göra. Vi kan inte tillåta att den här typen av traktorer har överlaster, oavsett om de används i lantbruk eller i annan verksamhet.

Herr talman! Svenska särregler som försvårar och fördyrar verksamheten, oavsett om det är lantbruket eller andra branscher, bidrar inte till utveckling och en bättre lönsamhet för branschen. Europeiska lantbrukare och andra branscher kommer att ha stor nytta av denna nya traktor, den nya fordonsmodell som kommer att få åka i en hastighet av över 50 kilometer i timmen. Vår näring kommer inte att få del av detta nya fordon på samma villkor.

Jag tycker att Leif Pettersson går händelserna i förväg. Låt oss pröva det här! Låt oss ha de här traktorerna under en tid och sedan återkomma, analysera och se om det finns ett behov av en överlastavgift! Jag tycker att vi bör vara mer försiktiga med ytterligare beskattning av näringslivet, som försvårar och gör det dyrare att verka i vårt land. När andra europeiska länder inte gör detta tycker jag att vi ska vara väldigt försiktiga med det. Jag tycker att vi ska avvakta, analysera och utvärdera. Jag tycker inte att vi, innan vi ens har fått traktorn på plats, ska påföra nya skatter och nya avgifter som gör det mindre verkningsfullt för dem som skulle behöva använda sig av denna nya traktor.

En näringsfientlig politik ska vi lämna åt sidan. Låt oss pröva! Ge dem chansen! Skulle det visa sig att de här traktorerna sliter på våra vägar, som du påstår, får vi ta ställning till det då.

Varför särregler utöver det som Europeiska unionen föreslår?

Herr talman! Då kan man fråga sig: Varför särregler som missgynnar svensk åkerinäring? Det är nämligen vad man inför om man tillåter den här typen av överlaster utan sanktionsavgifter, som åkerinäringen faktiskt har.

Svensk åkerinäring är väldigt noga när det gäller överlaster. Om du kommer med ett överlastat timmersläp till en fabrik i dag får du inte betalt för din överlast. Om du har 68 ton på bilen och den bara får ta 64 får du inte betalt för de fyra extra tonnen. Man ska nämligen kunna konkurrera på lika villkor. Svensk åkerinäring är väldigt noga med att säga: Överlaster sliter mer på våra vägar. Överlaster är en trafiksäkerhetsfråga och ett trafiksäkerhetsproblem. Då måste samma sak gälla för de fordon som kommer att konkurrera med åkeriföretagen.

Det är inte en näringsfientlig politik - tvärtom. Det är en politik som säkrar konkurrens på lika villkor. Men Alliansen har svårt att inse att man ibland måste införa samma regler över hela fältet.

Sedan gäller det a-traktorer. Ja, det kanske skulle vara motiverat att titta på överlastavgifter även där, men det finns inte med i det här förslaget. Det finns inte med i förslaget av den enkla anledningen att man har gjort en sammanvägning och tittat på: Vad är rimligt att införa? Ja, det är inte rimligt att införa detta på det vi har haft tidigare. Men överlaster är fortfarande olagliga. Överlaster får man fortfarande inte ha.

Jag rekommenderar svenskt jordbruk att se till att man inte överlastar sina fordon.

Herr talman! Vi debatterar i dag godkännande och marknadskontroll av fordon, proposition 2015/16:31.

De föreslagna ändringarna handlar bland annat om en ny snabbgående traktor, traktor b, med en hastighet av högst 50 kilometer i timmen och ett nytt mindre eldrivet fordon med större motoreffekt som kan typgodkännas och tillåtas i trafik samt vissa viktbegränsningar som införs för vissa mopeder och motorcyklar.

Förslagen för traktor b känns rimliga. Traktor b kommer att omfattas av samma regelverk vad gäller överlast, kör- och vilotider och beskattning som lastbilar när de används för kommersiella godstransporter. Propositionen berör emellertid inte befintliga traktorer, som ju i vissa fall konkurrerar med lastbilar, vilket kan lugna Sveriges bönder.

Överlag är propositionen bra. Den är till stor fördel för Sveriges bönder, som kan genomföra snabbare transporter av sina grödor till och från spannmålsanläggningarna och sockerbruken med den nya typen av traktorer, b, som får framföras i 50 kilometer per timme.

Herr talman! Det finns alltså ingenting i propositionen som är till nackdel för Sveriges bönder - tvärtom. De får möjlighet att köra snabbare transporter med jordbruksmaskiner och slipper således i många fall köpa in lastbilar för dessa transporter.

Ändå väljer allianspartierna att lämna in en reservation som är rena nådastöten för svensk åkerinäring som bedriver lokala transporter. När det inte är sådd eller skördetid bedriver många bönder en, vill jag kalla det, illojal konkurrens mot lokala åkerier. Det kan vara vinterväghållning och anläggningsuppdrag eller lokala transporter av jordbruksprodukter. Bönderna kör med subventionerad diesel, de får köra med överlast utan att riskera böter och de har fasta inkomster i form av skörden som gör att inkomsterna för godstransporter inte behöver generera särskilt mycket pengar.

Redan i dag är situationen problematisk för många åkare, speciellt under lågsäsong för bönderna, då dessa konkurrerar med åkarna om lokala transporter. Skulle Alliansens förslag gå igenom, det vill säga att den nya traktor b, som kommer att få köra i 50 kilometer per timme, skulle få köra med överlast skulle det troligtvis innebära nådastöten för många lokala åkerier. Detta vill Sverigedemokraterna inte medverka till.

Med dessa ord yrkar jag bifall till propositionen i dess helhet och avslag på Alliansens reservation.

I detta anförande instämde Jimmy Ståhl (SD).

Herr talman! Tack för ett intressant inlägg! Det är faktiskt så att överlastavgiften gäller för samtliga. Per Klarberg påstår i sitt inlägg att överlastavgiften inte gäller för lantbrukstransporter, vilket är felaktigt.

Varför vill ni införa hårdare regler för Sveriges bönder när vi redan står i en konkurrenssituation som är betydligt sämre för Sveriges bönder jämfört med Europas? I det läget vill inte ni att Sveriges bönder ska ha samma möjligheter som danska och tyska bönder, utan ni är beredda att backa upp Miljöpartiet, Vänstern och Socialdemokraterna i att lägga på en överlastavgift för lantbrukets traktorer.

Jag vill ställa samma fråga till Per Klarberg som jag ställde till Leif Pettersson: Kommer det att stärka Sveriges bönders konkurrenskraft att vi går ett steg längre än Tyskland och Danmark i de här frågorna? Ska vi inte i stället jobba för att ha lika villkor i Europa, så att vi har samma konkurrenskraft och förutsättningar för Sveriges bönder som för europeiska bönder?

Herr talman! Svaret på frågan är ja. Jag ser ingenting i propositionen som skulle vara en försämring jämfört med hur det är i dag.

Jag glömde att ta upp en sak i mitt anförande. Jag bor i Trelleborgs kommun nere i Söderslätt. Där har vi Sveriges bästa åkermark med klass 10-jord. Vi har den fetaste jorden i hela Sverige, och den är ypperlig för att odla sockerbetor.

Om vi talar om trafiksäkerhet och bromssträckor för traktorer är det så att en traktor som kör i 40 kilometer per timme med last har en ungefärlig bromssträcka på 20 meter. Om man skulle öka hastigheten till 50 kilometer per timme förlängs bromssträckan med 50 procent till 30 meter. Om man dessutom tillåter överlast för traktorer som får lov att köra i 50 kilometer per timme skulle det innebära en ungefärlig bromssträcka på 40 meter för dessa ekipage, det vill säga samma bromssträcka som för en personbil som kör i 100 kilometer per timme.

Skulle vi kunna tänka oss att tillåta personbilar som kör i 100 kilometer per timme i tätort? Nej. Kan vi tillåta personbilar som kör i 100 kilometer per timme genom byarna? Nej.

Däremot vill ni tillåta traktorer med en lika lång bromssträcka som dessa personbilar har att fara i 50 kilometer per timme genom byar och städer med en bromssträcka på 40 meter. Det är ett trafikfarligt förslag som ni kommer med.

I detta anförande instämde Tony Wiklander (SD).

Herr talman! Jag hör ju tydligt hur Per Klarberg försvarar de här sämre reglerna för Sveriges lantbruk. Han lyfter upp bromssträckor, men nu är det så att det är precis samma bromssträckor som danska och tyska bönder kommer att ha. Det är också de som förmodligen kommer att leverera mat till Sverige med tanke på alla de särregler vi har infört för våra svenska bönder. I stället kommer vi att handla utländsk mat.

Det är också en märklig argumentation med tanke på att just de här överlastavgifterna, vilket tydligt framgår, gäller för traktor b. LRF har också tydligt talat om att man inte vill ha in detta, för det drabbar just svenska lantbrukare. Har LRF helt fel i sin analys? Har de missuppfattat hela frågan? Per Klarberg anser ju att detta är helt rimligt för Sveriges bönder att tåla gentemot kollegorna i Europa.

Jag trodde att vi var med överens över alla blockgränser här i Sveriges riksdag om att faktiskt jobba för bättre konkurrensvillkor för Sveriges bönder, så att vi kan börja producera och exportera mer svensk mat. Då är just sådana här signaler, regler och avgifter ett oerhört stort ok för Sveriges bönder.

Man fortsätter att lasta Sveriges bönder lite hårdare och hänvisar till att det är långa bromssträckor ute på landsbygden. Men jag tror att de flesta bönder inte kör så extremt fort så att de kommer att använda de långa bromssträckor som Per Klarberg pratar om. De flesta lantbrukare kör dessa transporter från sin åker och in på sin gård eller mellan sina åkrar på allmänna vägar. Jag har inte samma problem när det gäller om Sveriges bönder kommer att klara av detta.

Kommer detta att stärka Sveriges konkurrenskraft? Har LRF helt fel?

Herr talman! Jag anser att ledamoten Sten Bergheden har helt fel. Han får det att låta som om svenska bönder i princip bara bedriver transporter mellan åker A och åker B.

Jag som bor nere i Söderslätt ser, framför allt nu på hösten, de tunga transporterna med betor som dönar igenom samhällena och är en ren livsfara för dem som bor i byarna och för barn som vistas kring vägarna. Dessutom har traktorföraren sämre sikt än vad en lastbilschaufför har. Ska man då ha traktorekipage farande genom byarna i 50 kilometer per timme med en bromssträcka på 40 meter?

Sten Bergheden hänvisar till Danmark och Tyskland. Men är det en ursäkt? Om man har idiotregler där, ska man då införa samma regler i Sverige?

Jag ser inte problemen som Sten Bergheden tar upp. Det finns ingenting i denna proposition som gör det sämre för svenska bönder jämfört med i dag. Tvärtom inför man en ny traktortyp som får gå i 50 kilometer per timme. Detta är jättebra. Varför kan man inte nöja sig med det och säga tack, vi är glada för att vi får köra i 50 kilometer per timme? Varför måste man dessutom slänga på en överlast?

Jag håller med Leif Pettersson till fullo när han säger att överlast är ett otyg, oavsett fordon.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Vi behandlar i dag ett motionsbetänkande med ett brett perspektiv av militära frågor. Det är ett stort antal yrkanden vi ska ta ställning till.

Det är viktigt att vi försvarspolitiker tillsammans med departementet och Försvarsmakten lyckas optimera försvaret över hela linjen. Först måste vi ta ställning till de stora övergripande frågorna som anslag, mål och inriktning. Därefter kommer frågan om organisation. Hur ska försvaret strategiskt organiseras?

Här kommer vi till några centrala yrkanden i betänkandet: de om att svenska armén bör växa i storlek.

Armén, liksom försvaret i sin helhet, har genomgått transformationer som i grunden har påverkat verksamheten. Transformationerna av försvaret är en följd av olika beslut i denna kammare. Försvarets anslag har nominellt halverats, men försvarets förmåga har samtidigt tiodelats. Detta är kostnaden av alla omställningar.

När Berlinmuren föll skar denna kammare ned det svenska försvaret så till den grad att vi tappade all försvarsförmåga. Det var den så kallade strategiska timeouten. Det var att gå för långt, inser alla nu. Denna kammare gav sedan försvaret en ny inriktning i försvarsbeslutet 2004. Invasionsförsvaret skulle bli ett insatsförsvar - eller som det ibland uttrycktes: Sveriges försvar börjar i Afghanistan. Att försvara Sverige mot en eventuell angripare blev alltså en sekundär uppgift.

Sveriges armé skulle omfatta tolv bataljoner som man skulle kunna sätta in var som helst i världen i fredsbevarande operationer. Uppgifterna blev enklare än i det tidigare invasionsförsvaret. Patrulltjänst och kompanistrid mot gerillasoldater var den naturliga målbilden. Det kan vara nog så svårt att utföra i främmande länder och miljöer, men det är enklare system och en billigare verksamhet. Den svenska armén kom alltså att ingå i ett insatsförsvar med väldigt begränsat omfång.

Det som sedan överraskade var att denna kammare lade ytterligare sparbeting på försvaret så att det lilla insatsförsvaret i dag saknar materiel för 50 miljarder kronor. Armén som skulle få en försiktig numerär om 13 000 soldater kunde inte fyllas med kontrakterade soldater, utan 7 000 tidigare värnpliktsutbildade fick fylla på för att armén skulle bli fulltalig. På detta sätt hade denna kammare försett Sverige med en dåligt rustad armé om tolv bataljoner.

Sedan kom rapporterna från Försvarsberedningen inför försvarsbeslutet 2015. Säkerhetsläget i vårt närområde hade försämrats. Vi Sverigedemokrater hade länge slagit larm om detta i debatten. Först att vakna bland de andra partierna var Socialdemokraterna, följt av Folkpartiet och Kristdemokraterna. I dag är alla åtta partier ense om att Sverige behöver ett invasionsförsvar och att det svenska försvarets första uppgift är att försvara Sverige.

Dessa stora svängningar för inriktningen på Sveriges försvar är förödande. Vi visste sedan tidigare att säkerhetsläget snabbt kan förändras men att militär förmåga tar lång tid att bygga. Denna insikt är gammal och känd, och vi försvarspolitiker har hört den hundratals gånger. Varför struntade regeringarna i denna insikt? Det kommer att krävas stora ansträngningar för att tillräckligt snabbt ställa om försvaret till skydd av Sverige.

De stapplande första stegen är tagna. De övergripande målen för försvaret har nu satts högt av denna kammare, men försvarsanslaget är oförändrat. Eller om man ska vara noga: Avräknat inflationen har denna kammare sänkt försvarsanslaget med 200 miljoner kronor.

Det duger inte. Försvarsanslaget måste höjas rejält. Ett invasionsförsvar är betydligt mer komplext än ett insatsförsvar. Det ska stå emot en avancerad motståndare. Invasionsförsvaret är ett system av system av system. Markstridskrafterna i fältarmén ska omstruktureras för att kunna strida i brigadformat. Brigadformatet har alla relevanta förmågor samlade och är anpassat för avancerad strid.

Jag är glad över att alla åtta partier åter vill ha ett invasionsförsvar byggt på bland annat brigadstridsförmåga. Men problemet är att när vi pusslar ihop våra markstridskrafter kan vi bygga bara två brigader. Två brigader är alldeles för lite för att försvara Sverige. Och hur ska vi gruppera två brigader i vårt avlånga land? Det säger sig självt att om vi ska ha ett invasionsförsvar måste armén ha fler brigader än två.

Sverigedemokraterna föreslår en armé om åtta brigader, sju mekaniserade brigader och för Stockholm en stadsskyttebrigad. Vi anser att det är den lägsta nivån för den svenska armén. Jag utgår från att övriga sju partier håller med om att två brigader är för lite för armén.

Vi måste vakna nu. Ska vi bygga ett invasionsförsvar måste vi skjuta till pengar på en gång. Det duger inte att vi är det Östersjöland som satsar minst på försvaret.

En sak är vi dock ense om. Vi ska ha ett invasionsförsvar för att skapa en tröskel mot ofred. Det ska vara mycket besvärligt och oerhört kostsamt att ta eller kränka svenskt territorium. Det är innehållet i en tröskeleffekt.

I händelse av avancerade angrepp på vårt land, med andra ord i händelse av att Sverige dras in i ett fullskaligt krig, ska vi trots alla därpå följande svårigheter kunna möta och hejda eller avvärja angreppen. Vi måste konstatera att tröskeleffekten endast består av villkoren i fullt krig. Vad Försvarsmakten klarar i fred saknar betydelse för tröskeleffekten.

Detta leder oss fram till en viktig slutsats: Vi försvarspolitiker måste lägga om rodret igen och börja tala om försvaret i händelse av krig.

De senaste åren har begrepp som "fördröjningsstrid" och "att ersätta förluster" varit förbjudna i försvarsdebatten. Det måste vi ändra på.

När vi krigsanpassar försvaret och talar om vad försvaret klarar i händelse av fullt krig bygger vi en tröskel. Då verkar vi för freden.

Som det är nu, när vi har fredsanpassat försvaret och talar om vad försvaret klarar i fred, bygger vi ingen tröskel. Då verkar vi inte för freden. Låt oss därför för fredens skull hädanefter tala om det krigsanpassade försvaret.

En annan gammal lärdom som vi har glömt är försvarsövningarnas betydelse. Förband som inte är tränade har mycket låg förmåga. Vi föreslår därför regelbundna krigsförbandsövningar av minst en brigad per år, helst två brigader per år.

Herr talman! Vänsterpartiet har inte lagt fram några motioner under denna punkt. Det är nog en händelse som ser ut som en tanke, vilket nog kommer att framgå av mitt inlägg strax.

Men jag vill ändå yrka bifall till en motion, nämligen Miljöpartiets motion om motköpsaffärer. Någon måste göra det också.

Jag anser att en reglering av och insyn i försvarsindustrins motköpsaffärer bör realiseras. Då försvarsindustrins motköpsaffärer har betydande samhällspåverkan är det enligt min mening lämpligt att regeringen tar initiativ till att utreda frågan om motköp och dess konsekvenser samt presenterar förslag som reglerar industrins användande av dessa motköpsupplägg. Jag yrkar således bifall till reservation 7 under punkt 8.

Sedan vill jag debattera detaljstyrning, som utifrån min erfarenhet som kommunstyrelseordförande under sexton år är något av det värsta politiken kan ägna sig åt. Det är av ondo, konstaterar inte bara jag med min erfarenhet utan även Riksrevisionen.

Det intressanta är att jag tror att alla partier höll med om vådan av detta i den debatt på Försvarshögskolan som försiggick dagen innan försvarsutskottet började behandla betänkandet.

Ändå finns det motioner om att

hemvärnets fordonspark bör förnyas så att terrängbil 11, 13 och 20 kan fasas ut

hemvärnet bör förses med granatkastare, pansarvärnsrobot och broläggningsförmåga

luftförsvaret bör återintegrera ett taktiskt radiosystem (Taras) för att realisera ett eget Link 16-liknande nät, där vi sedan kan välja nationellt krypto eller Natokrypto

Försvarsmakten bör köpa tillbaka miniubåten HMS Spiggen så att den antingen kan bli övningsobjekt eller placeras på lämpligt museum

fältkängorna bör putsas längs med sömmarna.

Nej, det sista var mitt eget tillägg, men de förstnämnda är autentiska motioner från Sverigedemokraterna. Om detta inte är politisk detaljstyrning vet jag inte vad detaljstyrning är. Var är förtroendet för den professionella organisationens förmåga?

Vad händer när man detaljstyr? Jo, då försummas ofta den strategiska styrningen. Fel beslut riskerar att fattas då det är svårt för politiken att se hela det komplexa sammanhanget. Men framför allt, och det är det värsta, riskerar en professionell organisation som detaljstyrs att tappa energi och kreativitet och bli allt mer passiv och avvaktande inför nästa hugskott eller detaljstyrning.

Min fråga är: Varför gör ni på detta viset?

Herr talman! Detta rör ett så kallat motionsbetänkande. Det är den uppfinningsrikedom som kammarens ledamöter besitter och som har anknytning till det försvarspolitiska området. Det är alltså, om ni ursäktar uttrycket, både hackat och malet och litet och stort.

Utskottet har likväl presterat två tillkännagivanden, som jag bedömer att regeringen med kammarens stöd så småningom kommer att ha att beakta.

Det ena handlar om vikten av att se över handläggningen av de miljöärenden som berör våra militära övningsfält. I dag är en stor andel av våra övningsfält föremål för olika sorters miljöprövningar, och det dyker upp begränsningar, herr talman, med avseende på Försvarsmaktens användning av dessa områden.

I det inriktningsbeslut som riksdagen antog före sommaruppehållet betonas att det enskilt viktigaste under den kommande försvarsbeslutsperioden är att öka den operativa förmågan.

Herr talman! En nödvändig förutsättning för den målsättningen är bland annat tillgången till militära övningsfält. Därför är det ett mycket viktigt påpekande som utskottet gör, om än en smula detaljerat, Stig Henriksson.

Det andra tillkännagivandet handlar om vikten av att Sverige under de kommande mandatperioderna prioriterar den långräckviddiga bekämpningsförmågan.

Militärstrategiskt är Sverige inte någon halvö, herr talman, utan en ö. Innebörden av detta är att den eventuella motståndare som vill oss illa behöver komma över vatten eller möjligen i luftrummet ovanför vatten. Det är när motståndaren befinner sig där som han eller hon är som mest gripbar och enklast att bekämpa för ett svensk militärt försvar.

I det sammanhanget blir möjligheten att tidigt möta en fiende med våra vapen av särskild betydelse. När en eventuell motståndare har klivit i land på det svenska landterritoriet, herr talman, blir han eller hon väsentligt svårare att hantera.

Herr talman! Jag ska kort kommentera några av de saker Mikael Jansson tog upp. Han utbrast inledningsvis att det är denna kammare som genom sina olika beslut har sett till att Sverige nu har tappat "all försvarsförmåga".

Jag tillhör inte de politiker som brukar skönmåla, som det heter, i beskrivningen av det militära försvaret, men jag tycker att det är viktigt att säga att Sverige visst har förmågor på olika sätt och till viss volym.

Mycket har försvunnit, men i processen bedömer jag att försvarspolitiken och även Försvarsmakten som myndighet har sett till att vidmakthålla kompetenser inom alla olika områden som utgör ett militärt försvar. Därmed har man försäkrat sig om möjligheten att i ett förändrat omvärldsläge kunna växa kvantitativt.

I den meningen har Mikael Jansson helt rätt. Det vi nu ser framför oss är inte en tid av fortsatta nedskärningar eller nedläggning av regementen och flygflottiljer i det här landet. Det är, herr talman, en tid av ökande svensk försvarsvolym med större operativ förmåga.

Samtidigt gav Mikael Jansson de internationella operationerna en känga. Jag kan inte instämma i hans påstående att just internationell verksamhet är en billigare och enklare verksamhet. Jag tror att den är nog så dyr och många gånger nog så komplex, när man befinner sig långt bort och måste anpassa sig till de insatsregler och rules of engagement som sätts upp länder emellan.

Visst har fokus på internationella insatser gjort att vi har glömt och till en del prioriterat bort nationella förmågor. Men min bedömning, herr talman, är att om Sverige inte hade deltagit i den internationella verksamheten under 90-talet och 00-talet hade våra förmågor i dag varit ännu sämre än de är.

Herr talman! Stig Henriksson uppehåller sig gärna och ofta vid frågan om detaljstyrning i försvarspolitiken. Jag tycker att Stig Henriksson har rätt i många saker. Hans uppräkning var närmast skrattretande när det gäller graden av detaljer.

Samtidigt ska man inte bortse från att detta är ett mycket speciellt område. Det militära våldsmonopolet i händelse av väpnat angrepp har alltid gjort att demokratier har sett till att knyta nära band mellan det militära försvaret och de politiska huvudmännen.

Ett exempel - om jag ska ta något av alla - är den skrutinisering som i den amerikanska kongressen genomförs varje år av också mycket små materielprojekt. Vi har det faktum att talmannen i folketinget i Danmark faktiskt sitter i hemvärnets styrelse. Alltihop är uttryck för vikten av folkförankring av ett militärt försvar, och det är viktigt att komma ihåg.

Inte alla gånger då politiker agerat under mina år i försvarsutskottet, herr talman, har det blivit helt galet. Ett mycket bra exempel på detta tycker jag är helikoptern Black Hawk NH90, som varken Försvarsmakten eller industrin tyckte att det var någon egentligen idé att anskaffa. Men det är den helikoptern som nu, några år senare, mer eller mindre ensam bland våra medeltunga helikoptrar genererar verklig förmåga. Se där, herr talman, ett beslut som krävde politisk energi!

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker först och främst inte att detta med övnings- och skjutfält är detaljstyrning. Det börjar i alla fall närma sig den nivå vi bör ägna oss åt. Men framför allt vill jag påstå att det ytterst naturligtvis är politiken som har tolkningsföreträde för hur och vad man lägger sig i. Om ett område inte har skötts tillräckligt väl tycker jag att det är fullt rimligt att man går djupare än man annars skulle göra. Just den helikopterfråga som Allan Widman tar upp är ett mycket bra exempel på att det finns tillfällen då man ska göra just det.

Allan Widman säger att försvaret är ett mycket speciellt område. Jag skulle vilja säga att jag håller helt med om det - fast kanske inte på samma sätt som Allan Widman avser. Jag vill mena att detta nästan är mer komplext än de flesta politikområden, vilket gör detaljstyrningen farligare. Det är ju väldigt svårt att överblicka alla konsekvenser - när man säger "150 man på Gotland" eller något sådant - och allt vad det för med sig, både övnings- och skjutfält, logering och allt vad det kan det vara. Det visar att det kanske inte alltid blir så bra.

Jag håller med om det viktiga med folkförankring, fast där tycker jag kanske att värnpliktsdiskussionen passar bättre än detaljstyrningen.

Jag tycker att det är allvarligt att varken försvarsministern eller Försvarsmakten exempelvis kan tala om vilka budgetkonsekvenserna är av de 6 000 vakanta befattningar som vi hade förra årsskiftet. Det är ingen som kan svara på det. Det tycker jag att man skulle kunna göra mycket bättre.

Herr talman! Jag tog Black Hawk NH90 som exempel på föredömligt politiskt agerande. Vi har beställt andra helikoptrar, bland annat i början av 2000-talet, som väl också präglades av stort politiskt engagemang men som inte har blivit lika bra, så det är alldeles riktigt att man ibland träffar rätt och ibland inte gör det.

Jag kan också hålla med om att Försvarsmakten - i det att det är en så komplex verksamhet, ett system av system som i sig består av ännu fler delsystem - är mer grannlaga att intervenera. Min bedömning är ändå att när vi kommer till de systemkritiska frågorna har politiken varit mer varsam och lyssnande mot den militära professionen.

Men ibland blir det politisk kortslutning i dialogen mellan Försvarsmakten och politiken. Det inträffade i samband med inriktningsbeslutet när det gäller Gotland, herr talman. Försvarsmakten ville inte ens höra talas om någon form av fast närvaro på Gotland. Samtidigt fanns det en stor och bred politisk enighet om att det ur många säkerhetspolitiska utgångspunkter för Sverige var viktigt att ha just detta.

När då systemen inte förmår kommunicera med varandra landar vi i att vi nu har stridsvagnar - det är nog så bra - och mekaniserade förband på ön. Men, herr talman, med referens till diskussionen om långräckviddig bekämpningsförmåga är det förbandstyper som får effekt bara när en eventuell motståndare har stigit i land på Gotland. Vad vi hade behövt var naturligtvis långräckviddiga vapen som kunde möta honom eller henne tidigare.

Herr talman! Jag tycker att politiken skulle ha formulerat sig i termer av ett uppdrag om att öka försvarsförmågan på Gotland och ställa nödvändiga resurser till förfogande - och sedan överlämna till professionen att göra det bäst inom givna ramar. Vill de inte verkställa det - trots att det är tillsagt - ska man helt enkelt byta ut ledningen, väldigt osentimentalt. Men jag förutsätter att de hade gjort det.

Det är populärt att alltid hänvisa till auktoriteter. Jag har tidigare använt Riksrevisionen, men jag ska även använda forskningen - man väljer alltid den forskning som man tycker passar in i ens argumentation. Det stod häromdagen i tidningen om Katarina Gospic, som är läkare och hjärnforskare och har studerat detta med ledarskap. Jag läser innantill:

"Ett annat vanligt misstag som ledare gör är att detaljstyra arbetet och därigenom begränsa medarbetarnas självständighet och inflytande. Det ger signalen att man inte litar på personen och att den individuella prestationen inte spelar någon roll. När vi själva får hitta lösningar och strategier får vi en ''belöningsdusch'' som ökar motivationen."

Benägenheten att använda mikromanagement är mycket stor och inte alldeles okänd i de här frågorna.

Herr talman! Jag har redan principiellt instämt delvis i den kritik som Stig Henriksson riktar mot relationen mellan politik och myndighet just på försvarsområdet. En gång i tiden präglades den militära försvarsverksamheten mycket tydligt av något som på den tiden kallades uppdragstaktik: Man satte upp ett mål och lät sedan underlydande hitta de metoder och medel som behövdes för att förverkliga och uppnå det målet.

När det gäller politikens förhållande till myndigheten och myndighetens ledning till dem som finns längs ut på linjen tillhör även jag dem som saknar just den uppdragstaktiken.

Herr talman! Militära frågor - frågor från den allmänna motionstiden - diskuteras i kammaren i dag. Det känns som att de här motionerna har blivit än mer aktuella sedan de skrevs, med tanke på den utveckling vi har i Europa och världen just nu, ännu mer på de senaste dagarna.

Det får mig att reflektera lite över den förändring som sker i samhället. Mitt liv har väl passerat ungefär halva, och jag kan tänka på hur jag var i min ungdom, när jag tog studenten 1990. Det var en tid när Berlinmuren föll, och vi upptäckte i Sverige på något sätt att vi inte hade blandekonomi utan hade haft marknadsekonomi hela tiden - det var bara i studieböckerna som det stod något annat.

Jag gjorde min värnplikt vid den här tiden. Det var i slutet av det kalla kriget. Det var ett militärsystem eller en försvarsmakt som jag kanske upplevde byggde på 40, 50 och 60talets förutsättningar. Jag tyckte att det var ganska omodernt.

Det fanns en framtidstro. Det var EU. Det var fredstanken. Det var internationella insatser för Försvarsmakten. Men nu, när jag står här i kammaren 25 år senare, är det en helt annan bild som dyker upp framför mig. Det kan förändras ganska fort.

Vi har pratat om Ukraina och hybridkrigföring, hur det har förändrats. Terrorhotet är naturligtvis aktuellt under de senaste dagarna och har varit aktuellt under ganska lång tid. Vi har förändringarna kring Östersjön, med det övningsområde som finns där, som gör att olika försvarsmakter möts. Det blir en osäkerhet som gör att vi får ställa högre krav på den svenska Försvarsmakten.

Samtidigt tror jag att det är viktigt att säga, även när vi försvarspolitiker diskuterar: Bombningar är inte lösningen på alla problem i världen. Det är fortfarande så att demokrati, öppenhet, frihet och medmänsklighet på något sätt gör de långsiktiga lösningarna. Det tycker jag att vi alltid ska ha med oss. Det är klart att frihandelsdiplomati är viktigt då. Ibland måste även militära maktmedel tas till, men på lång sikt tror jag att friheten och demokratin är det absolut viktigaste.

Vi tog ett försvarsbeslut här i kammaren före sommaren som innebär stora förändringar. Vi stärker den svenska försvarsförmågan, vi ökar den operativa förmågan i våra krigsförband och vi höjer vår tröskelförmåga. Det är viktigt att säga att det var många partier som stod bakom det. Vi går också till ett nationellt försvar som vi bygger upp.

I det motionsflöde som vi har att ta ställning till kommer också övningsfälten upp till diskussion. Om vi ska höja förmågan i våra svenska krigsförband är det viktigt att vi kan öva och att vi har tillgång till våra övningsfält på ett klokt sätt. I framtiden kommer det kanske att vara svårt att öppna upp nya övningsfält. Då är det oerhört viktigt att vi vårdar dem som vi redan har, även med tanke på den miljöprövning som finns kring dem.

Den tidigare regeringen kämpade under åtta år med dessa frågor. Uppenbarligen har ingenting hänt. Nu har vi en ny regering, och jag hoppas att den regeringen presterar på detta område, så att vi får tillgång fullt ut till de övningsfält som vi har.

När det gäller det nationella försvaret har vi ofta talat om att skalförsvaret är viktigt för oss. Då är den satsning på luftvärn för att kunna förstärka våra fartyg och våra Gripenplan, som görs i det försvarsbeslut som har tagits, naturligtvis viktig. Då finns det också skrivningar om långräckviddiga bekämpningsmedel. Det är viktigt. Det ligger precis i linje med det försvarsbeslut som har tagits. Det är bra att vi tydliggör för regeringen att det är viktigt att vi går vidare med detta.

Dessa saker har hanterats helt i enlighet med det försvarsbeslut som Sveriges riksdag har tagit.

Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande FöU3.

Vi ska nu behandla ett motionsbetänkande från allmänna motionstiden. Det innehåller 51 olika yrkanden. Det handlar om materiel, övningsverksamhet, Försvarsmaktens anläggningar med mera.

Vidare finns det två tillkännagivanden. Det ena handlar om miljöprövningen av skjutfält, vilket min kollega Jan R Andersson kommer att ta upp sedan.

Det andra tillkännagivandet handlar om långräckviddiga bekämpningsmedel och att det ska vara prioriterad materiel kommande mandatperioder.

Förmågan till långräckviddig bekämpning är viktig och skulle dessutom lägga en ny förmåga till försvarets existerande verktyg och bör i så fall vara en prioriterad materielfråga. Det ger en möjlighet, som Allan Widman förklarade här tidigare, att slå mot en eventuell angripares fasta anläggningar och på så sätt försvaga anfallskraften mot Sverige. Vapensystemet kan användas på flygplan och båtar, och det svenska Jas Gripen-systemet har redan testats för att kunna bära så kallade kryssningsrobotar.

Herr talman! Försvarsuppgörelsen som slöts mellan regeringen och Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna innehåller bland annat tre särskilda prioriteringar, nämligen en satsning på försvarets basplatta, förstärkning av Gotland och en stärkt ubåtsjaktsförmåga. I övrigt utgår uppgörelsen från de fem prioriteringar som Försvarsmakten själv angav för att stärka Sveriges försvar här och nu.

Försvaret är inte alls så dåligt som Mikael Jansson låter påskina. Jag tycker att det är rätt skämmigt att stå och säga så. Vi har ett bra försvar. Det är kanske inte jättestort just nu, men det är vasst, och vi har mycket duktiga militärer.

Slutligen innefattar uppgörelsen också en viktig utredning om en hållbar personalförsörjning, framtidens materielförsörjning och materielanskaffningar. Perioden bortom 2020 innebär stora utmaningar när det gäller materielbehov som kommer att kräva stora ekonomiska resurser. Därför är det viktigt att behovet utreds grundligt.

Försvarsuppgörelsen var ett första viktigt steg för att stärka försvaret i en osäker tid. Vi ser dock inga tecken på att säkerhetsläget i Sveriges närområde kommer att förbättras, snarast tvärtom. Konflikten i Ukraina har permanentats, och Ryssland har fortfarande ett aggressivt och offensivt beteende i Östersjöregionen.

Vi har nu sett vad som har hänt i Paris, och vi vet inte alls vad som kommer att ske i fortsättningen.

Försvarsuppgörelsen innebär ingen slutpunkt i försvarspolitiken utan i stället en startpunkt för att stärka det svenska försvaret.

Herr talman! Sverigedemokraterna vill, som vi hörde tidigare, återupprätta det gamla invasionsförsvaret. Jag tycker att vi ska ha ett närförsvar här och nu. Det gamla invasionsförsvaret är inte svaret på dagens och morgondagens lösningar. Det som också är anmärkningsvärt är hur SD vill detaljstyra, bland annat när det gäller hur försvaret ska agera. De säger till exempel att det ständigt ska vara två patrullfartyg till sjöss, ett i Östersjön och ett i Västerhavet. De anger även exakt vilka pjäser som ska köpas in. Nu är det inte vi som exakt anger om det är pjäs A, B eller C som ska inhandlas; det är FMV som sköter det. Det ska vi nog vara glada för.

Sverige behöver förstärka försvaret i en orolig tid. Det ska göras genom att man har fokus på ett försvar som präglas av kompetens, flexibilitet och hög beredskap, ett försvar som kan möta traditionella militära hot men även möta de utmaningar som den moderna krigföringen innebär, samt en koordinerad användning av militära och civila verktyg i ett läge där gränsen mellan krig och fred alltmer suddas ut.

Därför måste jag säga igen att jag blir ledsen och upprörd när man svartmålar det svenska försvaret. Stå tvärtom upp för våra män och kvinnor som är i försvaret och våra män och kvinnor som är utomlands! Därför har vi det gula märket på oss. Heder till vårt försvar och våra militärer.

I Sverigedemokraternas motion finns det också angivet att nio Helikopter 10 ska överföras från försvaret till Kustbevakningen. Det är inte någonting som Kustbevakningen önskat och vill ha. Det är därför mycket märkligt.

Herr talman! När det gäller samarbetet med Nato visar tyvärr Sverigedemokraterna desto mindre engagemang. Parallellt med att det svenska försvaret stärks måste vi också öka samarbetet med Nato. Det är ingen hemlighet att Moderaterna vill se ett svenskt Natomedlemskap. Stödet ökar också för detta, såväl i riksdagen som bland allmänheten. Ett Natomedlemskap skulle på allvar stärka Sveriges säkerhet genom Natos gemensamma säkerhetsgarantier.

Tyvärr ser Sverigedemokraterna inte fördelar med ett svenskt Natomedlemskap utan har vid flera tillfällen sagt att det är viktigt att inte reta upp Ryssland. Den Natoskepsis som finns hos Sverigedemokraternas ledning delas dock inte av deras sympatisörer. Opinionsundersökningar visar att en övervägande majoritet av dem som kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna faktiskt är för ett medlemskap i Nato.

Herr talman! Vi moderater och Alliansen vill ha en öppen och transparent marknad när det gäller försvarsmateriel, och då speciellt vid export. Det är då olyckligt att S- och MP-regeringen har valt att lägga ned FXM, Försvarsexportmyndigheten. I en rapport från Statskontoret bekräftas det att FXM har gjort exportstödet mer synligt, eftersom verksamheten i dag bedrivs av en separat myndighet med eget anslag och redovisas i en separat årsredovisning. Exportstödet är därför mer synligt och lättare att styra, redovisa och följa upp.

Miljöpartiet efterfrågar i en motion som tas upp i betänkandet mer transparens i försvarsindustrins motköpsaffärer. Min fråga till Miljöpartiet blir då: Varför vill man då lägga ned FXM som har ökat transparensen?

Till sist, herr talman: I dagsläget har antalet militära flygplatser reducerats avsevärt, och de så kallade flygrakorna finns inte heller längre. Det märker man när man är ute och åker. Och skulle de finnas är det säkert något mitträcke uppsatt på dem. Därför är det viktigt att det finns ett antal civila flygplatser som finns tillgängliga för militären vid en kris eller en allvarlig militär händelse.

En av dessa flygplatser är Bromma flygplats. Det finns en motion om detta. Konsekvenserna av en nedläggning av Bromma och hur det skulle påverka beredskapen och möjligheten att använda civila flygplatser är inte klarlagda. Det framhålls i motionen att man bör utreda detta ordentligt. Därför är det olyckligt att Miljöpartiet och även Socialdemokraterna i Stockholms stad driver frågan om en nedläggning hårt. Därför är denna motion viktig.

Utskottet pekar på att Försvarsmakten har tydliggjort att det finns behov av samtliga flygplatser i det nationella basutbudet, och där ingår Bromma. Därför vill jag fråga Miljöpartiet: Varför är det viktigare att bygga bostäder just på Bromma flygplats än att tillgodose försvaret och givetvis även det civila flyget en viktig flygplats?

(Applåder)

(forts. § 10)

Frågestund

Militära frågor

Herr talman! I tidigare anföranden har det sagts att jag har sagt att försvarets förmåga var nära noll under den strategiska timeouten. Det gäller den tid som föregick innan vi satte upp målet om insatsorganisation 2014. Jag tror att alla håller med mig om att försvarsförmågan var nära noll under den strategiska timeouten, vilket också hörs på namnet.

Lena Asplund sa i sitt anförande att det är skämmigt att vara sverigedemokrat när man talar försvarsfrågor. Hon ger som exempel att vi tycker att det är för lite med två brigader i markförsvaret. Det är vår åsikt att två brigader är för lite.

Jag vänder frågan tillbaka till Lena Asplund: Tycker Moderaterna att två brigader är tillräckligt för markförsvaret?

Herr talman! Jag sa inte att det var skämmigt beroende på antalet brigader eller så, utan jag uppfattade det så att Sverigedemokraterna gjorde ett nedslag mot vårt försvar och mot dem som verkar i försvaret. Det är illa.

Jag vill inte säga att vår förmåga var nära noll. Det var den inte alls. Försvaret inriktades i den tidens anda mot en annan typ av försvar. Det var inte vi i Sverige ensamma om. Tvärtom! Så såg det ut runt omkring i Europa. Vi levde i en tid efter murens fall 1989 där det kändes lite som peace in our time. Det blev lite flashback till Neville Chamberlain med hans peace in our time, fast det tog lite längre tid.

Jag vill tillägga att under Alliansens åtta år lades inte några regementen ned. De lades ned från 80-talet och framåt till i början av 2000-talet av socialdemokratiska regeringar. Däremot blev det en förändring.

Förre ÖB sa vid Folk och Försvars möte i januari 2015 att Sverige har ett litet men vasst försvar. Jag tycker att det är bra att vi har ett vasst försvar. Det är bättre än att ha ett stort och slappt försvar. Det är nog inget vidare.

Herr talman! Det är trevligt att Lena Asplund vill måla upp att Moderaterna står för ett lättsinnigt peace in our time och att Sverigedemokraterna fått Churchills roll att rusta i tid. Tack!

Ett invasionsförsvar kan inte vara alltför litet. Det måste ha en viss volym. Sverige är ett stort och avlångt land. Vi sverigedemokrater vill ha ett invasionsförsvar. Det vill alla partier. Vi sverigedemokrater har inte sagt att vi vill ha ett gammalt invasionsförsvar, utan vi vill ha ett modernt invasionsförsvar.

Jag förstår inte Lena Asplunds kritik. Lena Asplund säger att Moderaterna inte vill ha ett invasionsförsvar utan ett närförsvar. Jag vet inte ens vad ett närförsvar är för något. Ingår brigadformatet i närförsvaret?

Herr talman! Jag sa att västvärlden levde i andan av peace in our time efter murens fall. Det är inget som Moderaterna kan ta åt sig. Sedan är jag en stor fan av Churchill.

Jag sa att Sverigedemokraterna vill ha ett gammalt invasionsförsvar. Det betyder många män och många fotsoldater. I er motion radar ni upp det, det och det, att det ska köpas fem ytterligare Visbykorvetter, att det ska vara 200 JAS Gripen. Det är hur mycket som helst, och det är fråga om enorma summor pengar.

Det viktiga är att det finns ett försvar som kan verka här och nu och hur det ser ut i omvärlden. Jag har svårt att tro att någon kommer över Östersjön och kliver upp på våra kuster. Vi såg hur det gick till vid annekteringen av Krim, och vi vet hur krigföring ser ut i dag. Den är lite annorlunda, och det gäller att vara rustad för den och inte vara rustad för hur krigföring såg ut under andra världskriget. Det känns som att Sverigedemokraterna vill tillbaka - det var lite bättre förr. Det är min tolkning.

Vi moderater står tillsammans med Centerpartiet, Kristdemokraterna och regeringen bakom försvarsuppgörelsen. Den är bra, och det har vi sagt. Det är en början. Jag är övertygad om att det inte kommer att bli mindre oroligt i vårt närområde, och det kommer säkert att behövas mer. Vi ser hur det ser ut runt omkring.

Just nu är detta en början, och det är ett trendbrott. Det vänder. Det säger även alla försvarskännare. Nu börjar det gå upp. För första gången sedan 40-talet ökar det.

Herr talman! Jag tänkte först säga någonting om miljöprövning av skjut- och övningsfält.

I den av riksdagen antagna inriktningspropositionen för försvaret anges att övningsverksamheten ska intensifieras och förstärkas. Det är gott så. Detta kräver att man därmed har ett ökat nyttjande av skjut- och övningsfält. Utifrån detta har det motionerats om hur miljöprövningen påverkar användandet och tillgången på sådana fält.

I miljöbalken finns en fastlagd ordning för hur miljöprövning som rör exempelvis Försvarsmakten ska ske. Länsstyrelsens miljöprövningsdelegation är första instans, och ett ärende kan överklagas till mark- och miljödomstolen, som i så fall har att överlämna ärendet med ett eget yttrande till regeringen för prövning.

Miljöbalkens krav innebär att en samlad prövning ska göras av alla olika miljö- och hälsoeffekter som det finns risk att en verksamhet medför. En sådan prövning är nödvändig för att vi ska kunna upprätthålla skyddet för miljö och hälsa.

I miljöprövningen får alla berörda myndigheter möjlighet att bidra med sina synpunkter. Prövningsmyndigheten gör sedan en sammanvägning av omständigheterna i ärendet och fattar till slut sitt beslut.

Herr talman! För närvarande finns det ett antal ärenden där det är aktuellt att utmäta ett sådant tillstånd enligt miljöbalken som har överlämnats till regeringen. Men den gemensamma nämnaren för flertalet av dessa ärenden är att de överlämnades till den borgerliga regeringen. Det finns frågor som har legat väntande i åtta år. Jag ser därför framför mig att den nuvarande regeringen arbetar väl med att utveckla sitt arbete med att hantera dessa frågor.

Det kan även noteras att den här regeringen vid sidan av den rena försvarspolitiken arbetar med och satsar på att stärka länsstyrelsens arbete med just miljöfrågor och den typen av tillstånd, vilket förhoppningsvis påverkar tillståndsgivningen för miljöprövning av skjutfält och övningsfält. Mig veterligt säger oppositionen nej till dessa budgetsatsningar, vilket i så fall skulle försena avgörandet.

Herr talman! Jag vill även passa på att säga något om förslaget att utlandsstyrkan ska ha en mindre summa pengar tillgänglig för att hjälpa lokalbefolkningen i de områden där Sverige verkar. Den idén kan i första hand verka sympatisk, men jag skulle nog säga att den i grunden är problematisk.

Det är viktigt att inte sammanblanda militära och civila insatser även om de såklart bör synkas och samordnas. Det finns gott om exempel på att civila insatser faktiskt har äventyrats på grund av att civilbefolkningen som insatsen ska hjälpa har missuppfattat dem som en del av en militär insats.

Inte minst i Afghanistan finns exempel på detta. Svenska Afghanistankommittén har vid flera tillfällen menat att den tidigare har kunnat göra en utmärkt insats genom att verka genom lokal verksamhet. Man har kunnat flyga under radarn och inte uppfattats vara en del av en militär ansträngning. Men kommitténs insatser har försämrats eller äventyrats när andra, militära insatser har kommit i närheten och det har funnits risk för en sammanblandning.

Därför tycker jag att det är klokt om kammaren röstar nej till den typen av förslag och behåller den rådande ordningen.

Herr talman! I debatten kom nu även frågan om Försvarsexportmyndigheten upp. Den här regeringen har aviserat att man ska skärpa lagstiftningen för vapenexport, inte minst när det gäller exporten till icke-demokratier. Sverige ska inte vara med och beväpna diktaturer. Vi ska inte sälja vapen till stater när det finns risk att de använder dessa vapen mot sina grannar eller mot sin lokalbefolkning.

Som ett led i detta bredare arbete med försvarsexporten avvecklar också regeringen Försvarsexportmyndigheten, som har till särskild uppgift just att främja vapenexport. Dock ska det framhållas att flera delar av dessa uppgifter kommer att överföras till andra myndigheter för att värna transparens och granskning av exporten.

Herr talman! De allvarliga attacker och händelser som skett den senaste tiden vittnar om hur det säkerhetspolitiska läget i vårt absoluta närområde allvarligt försämrats. Det är en oroligare tid. Vi måste ta alla hot på allvar och vidta de nödvändiga åtgärder som krävs, både civilt och militärt.

Med sommarens försvarspolitiska inriktningsbeslut för åren 2016-2020 tillfördes ytterligare pengar till försvaret, en nödvändig förstärkning som kommer att stärka vår försvarsförmåga.

Vi har en bred blocköverskridande överenskommelse - en viktig grund att utgå från i arbetet med att bygga upp vårt försvar. Centerpartiet har aktivt medverkat till den här överenskommelsen, som innebär att försvarets resurser stärks de kommande åren. Men vi ser att mer troligen kommer att behövas.

Givetvis påverkar det oss i Sverige och vår närmiljö när våra baltiska grannar känner sig alltmer utsatta och den militära aktiviteten i Östersjön fortsätter att öka.

Centerpartiet vill att försvaret ska finnas i hela landet och att försvaret ska vara tränat för att kunna agera i alla väderleksförhållanden och klimat som finns i vårt land men också på de platser där vi är med och gör internationella insatser.

Politisk stabilitet, ett konstruktivt ledarskap och beslut med bred förankring ger Försvarsmakten tydliga uppdrag och ekonomisk förutsägbarhet som den kan planera och dimensionera verksamheten utifrån.

Totalförsvarets planering ska nu återupptas. Det är angeläget att det här blir så konkret och sker så snart som möjligt, för säkerhetsläget fortsätter att förändras.

Civila-militära samarbeten omfattar hela samhället och måste utveckla metoder och arbetssätt som möter dagens och morgondagens hot, sårbarhet och utmaningar. Sverige behöver uthållighet och ett starkt totalförsvar, där också frivilligorganisationerna och hemvärnet har stor betydelse.

Ett trovärdigt försvar är en avgörande förutsättning för att driva och hävda en trovärdig säkerhetspolitik. För att verka avhållande mot angrepp på Sverige och Sveriges integritet ska Försvarsmakten upprätta och vidmakthålla en militär tröskeleffekt.

Vårt försvar ska vara tillgängligt. Krigsförbanden måste bli mer personellt uppfyllda, materielbehoven måste tillgodoses och investeringar måste genomföras i enlighet med beslutade planer och beställningar.

Försvarsmakten ska i nära samarbete med andra stater genomföra övningar och operationer i Sverige och i Sveriges närområde och delta i insatser som behöver göras i andra delar av världen. Vi måste värna vår suveränitet och våra rättigheter, intressen och grundläggande värderingar och skydda svensk handlingsfrihet inför politiska, militära eller andra påtryckningar.

Vår säkerhet, herr talman, byggs solidariskt tillsammans med andra. För att klara de säkerhetspolitiska utmaningarna behöver vi fortsätta att stärka vår försvarsförmåga i hela landet.

Vi behöver också starta en process mot ett svenskt medlemskap i Nato. Vi ska visa vår solidaritet med våra nordiska och baltiska grannar. I processen för ett svenskt Natomedlemskap anser vi att Sverige bör eftersträva ett nära samarbete med Finland. Det här bidrar till att utveckla våra militära samarbeten i bland annat Norden och Östersjöområdet. Inte minst stabiliserar det vårt närområde.

Sverige tar genom medlemskapet i Europeiska unionen ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet och för EU:s möjlighet att verka för fredlig och demokratisk utveckling i vår omvärld.

Nu prövas denna ömsesidiga deklaration och vårt bilaterala samarbete med Frankrike, där Sverige ska bistå Frankrike med hjälp. Det här måste vi fortsätta att följa i närtid och även pröva utifrån våra förmågor.

Att inriktningsbeslutet har satt fokus på ökad övningsverksamhet är mycket viktigt. Innevarande år kan vi se att varje förband ökar sin övningsverksamhet, och det planeras för krigsförbandsövningar för den kommande inriktningsperioden. Det här är oerhört viktigt för att stärka militärens förmåga. Det ger också en mer samlad bild av vår samordnade förmåga.

Vi talar om att öva med luftstridskrafter, sjöstridskrafter och i armén. Vi behöver dessutom öva för att fortsätta att stärka vår förmåga att hävda vårt luftrum och utveckla vår sjöövervakning.

På bordet ligger i dag två viktiga förslag till tillkännagivanden från riksdagen till regeringen. Försvaret måste ha tillgång till övnings- och skjutfält med skilda naturtyper och terrängförhållanden i olika delar av vårt land så att våra förband kan utbildas, träna och öva i olika klimatförhållanden. Utdragna handläggningstider för miljöprövning försvårar allvarligt Försvarsmaktens möjligheter att utveckla övningsverksamheten.

Regeringen måste därför nu och i fortsättningen se över beslutsprocesserna för miljöprövningen så att vi kommer närmare ett läge där vi har uppdateringar och erforderliga beslut för tillstånd så att övningarna kan genomföras. I dag saknar många skjutfält dessa tillstånd, och det måste prioriteras.

Ur militärstrategisk synvinkel och med utvecklingen i Östersjöområdet har Gotland en mycket viktig strategisk position. Det är viktigt att vi har kontroll över sjö- och luftvägarna till och från Baltikum. Det är viktigt att vi får ökad militär närvaro på Gotland. Det stabiliserar situationen i Östersjöområdet. Därför vill jag understryka värdet av att riksdagen tillkännager att tillgången till långräckviddiga bekämpningssystem ska vara en prioriterad materielfråga under kommande mandatperioder.

Vår förmåga är helt beroende av att vi har erforderlig personalförsörjning och modern utrustning som klarar att möta fiendens förmågor, och de utvecklas i dag. Riksdagens inriktningsbeslut från juni möjliggör fler satsningar på viktig och nödvändig materiel.

Hot, propaganda och vilseledande manövrer blir alltmer vanligt. Vi måste ha en långsiktig, medveten och genomgripande strategi som möter påverkanskampanjer och hybridkrigföring. Det kräver ökad kunskap och medvetenhet i vårt land, i vår befolkning. Inom hela vårt myndighetsområde behöver vi jobba med dessa frågor. Ett kritiskt förhållningssätt och en ökad kunskapsnivå bidrar till att stärka vår samlade försvarsförmåga men ökar också beredskapen för hur vi ska hantera hybridkrigföring och propaganda.

Även underrättelseverksamheten är central. Sverige måste aktivt kunna genomföra operationer i cybermiljön. Vi är beroende av en god försvarsunderrättelseförmåga, och den säkerhetspolitiska situationen kräver att vi kan inhämta, bearbeta, analysera och delge försvarsunderrättelser.

(Applåder)

Herr talman! Daniel Bäckström råkade komma in på Natofrågan, och även om det inte är huvudtemat för debatten är det svårt att låta bli att kommentera den. Det är sällan man i debatten hör motargumenten, och jag tänkte därför passa på tillfället och ställa några frågor till Daniel.

Som jag bedömer det ökar ett Natomedlemskap inte vår säkerhet. I stället ökar det spänningen i vårt närområde. Det hjälper Putinregimen med den yttre fiende som en alltmer trängd och auktoritär regim behöver och efterfrågar. Det föser i praktiken in oss under ett kärnvapenparaply. Det gör oss till vapenbröder med ett land som bombar sin egen befolkning, Turkiet, och det minskar vår möjlighet att vara en egen röst i världen som pläderar och arbetar för fred och avspänning. Det är fakta som kanske borde tas upp när man diskuterar ett allt intimare samarbete med Nato, via värdlandsavtal och annat, men också när man diskuterar medlemskap.

Nato är inte en organisation som lyckats så väldigt väl de senaste åren med tanke på operationerna i Irak och Libyen; striderna i Irak skedde kanske inte formellt under Natoflagg, men väl med Natostöd. Och inte minst har vi Afghanistan, som inte precis är något framgångsexempel. Därför undrar jag hur Centerpartiets plötsliga hopp ombord på Natotåget motiveras utifrån de aspekter som jag här tagit upp.

Herr talman! Det är en oerhört viktig fråga som för Centerpartiets del har mognat fram över tid. Vi har haft åtskilliga säkerhetspolitiska debatter och diskussioner, också med utgångspunkt i hur det sett ut tidigare under kalla kriget och under 90-talets förändringar i vårt närområde. De senaste åren har vi tagit intryck av de förändringar som skett inom det säkerhetspolitiska fältet och då sett ett alltmer försämrat läge.

Utgångspunkten för oss är att när gränserna i Europa har flyttats och när större delen av vårt samarbete bygger på att vi redan jobbar ihop med Nato skulle Sverige aktivt kunna bidra till att stärka säkerhetsarbetet. I ett Natosamarbete skulle vi med en enig nordisk röst också kunna jobba med fredsaktiviteter. Vi ser gärna att Sverige och Finland här gör gemensam sak.

I och med att flera länder i Östeuropa ingår i Nato ser vi det som naturligt att Sverige jobbar tillsammans med dem för att stärka samarbetet och stöttar det arbete som sker i bland annat Baltikum och Polen. Vi tror inte att det leder till ökade spänningar utan bidrar snarare till stabilitet och till tydlighet där vi öppet redovisar vår aktuella ståndpunkt. Vi jobbar i dag oerhört nära Nato. Det som egentligen saknas är medlemskapet. I övrigt står vi mycket nära Nato.

Något behöver ske omgående. Vi behöver fortsätta att lyfta fram dessa frågor, för det har betydelse för vår framtida militära utveckling. Det handlar dels om att ha ett starkt fokus på hur vi utvecklar det svenska försvaret, dels om hur vi kan bidra till ett stabilare Europa men också till ett starkare samarbete där vi kan påverka med de möjligheter som ett medlemskap innebär.

Herr talman! Jag ska börja med att säga att jag har stor respekt för den tydlighet som allianspartierna visar i frågan. Det gör att den kan debatteras på ett lite annat sätt än när Natofrågan handlar om att vi i praktiken inlemmas i systemen samtidigt som det sägs att vi inte ska bli medlemmar. Det är bra att det blir tydligt. Det har jag respekt för.

Mina frågor kvarstår dock. På vilket sätt skulle Natomedlemskapet minska spänningsnivån i Östersjöområdet, vårt viktigaste närområde i det här fallet? På vilket sätt skulle det försvaga Putinregimens auktoritära tendenser? På vilket sätt skulle det kärnvapenparaply som vi i praktiken skulle glida in under hjälpa och förbättra vår säkerhet, när vi i och med det blir ett mer legitimt kärnvapenmål? På vilket sätt ska vi vara vapenbröder med Turkiet, som bombar sin egen befolkning, och agera tillsammans med dem i en försvarsallians? På vilket sätt ökar vår möjlighet att vara en röst i världen för fred, avspänning och nedrustning?

Alla dessa frågor kvarstår. Till det kan läggas att försvarsinriktningsbeslutet i praktiken innebär lite drygt 2 miljarder per år, men om vi ska följa Natos statuter, eller rättare sagt önskemål, då talar vi inte om de summorna. Då ska vi nästan fördubbla vår försvarsbudget. Sverige har en vana, bra eller dålig kan diskuteras, att följa de rekommendationer som våra internationella åtaganden och medlemskap på olika plan kräver. Hur tänker Centerpartiet finansiera ytterligare 40 miljarder till försvaret, för vi ska väl inte ha fribiljett?

Herr talman! I mina hembygder i Värmland finns en nära koppling till Norge. Norge, som länge varit medlem i Nato, har på ett utmärkt sätt hanterat frågan om hur man jobbar förebyggande och med fokus på mer fredsarbete. De har lyckats förena ett medlemskap i en allians med ett aktivt arbete bland annat inom FN men medverkar också självständigt i olika processer som bygger fred och stabilitet i skilda delar av världen. Det finns mycket inspiration att hämta från Norge och hur de hanterar medlemskapet.

Centerpartiet tar också till sig hur Norge hanterat frågan om kärnvapen och utlandsstationerad trupp. För oss är det viktigt att ha ett nordiskt område som är fritt från kärnvapen. Det i sig kommer att bidra till stabilitet och avdramatisera hotbilden. Med vår svenska förmåga kan vi vara med och bidra till att stärka säkerheten i våra grannländer.

Den just nu absolut viktigaste frågan gäller det tryck som ökar på våra baltiska grannar. Vi är oerhört beroende av att ha en stark samarbetsanda runt Östersjön.

I och med att vi redan betraktas som nära Nato i ryskt perspektiv tror jag inte att detta kommer som någon överraskning, och det kommer heller inte att öka säkerhetsrisken. Snarare kommer det att bekräfta det som många ryska bedömare redan har sett, nämligen att Sverige i praktiken står väldigt nära Nato och att det operativa arbetet är väldigt synkat i de militära systemen. Därför tror jag inte att det kommer att bli någon överraskning, och jag tror inte att det kommer att ge den negativa säkerhetspolitiska effekt som antyds i frågorna här.

Jag hoppas att vi kan få fortsätta föra detta resonemang. Vi behöver göra det i kammaren tillsammans med diskussionen om militär förmågeutveckling, som också är viktig.

Herr talman! Det betänkande som vi debatterar i eftermiddag handlar om militära frågor. Som tidigare har påpekats bygger det på de olika förslag som riksdagens ledamöter har lämnat in under allmänna motionstiden. Jag vill särskilt uppehålla mig vid två motioner - en av dem råkar jag själv ha skrivit, och en har Hans Wallmark skrivit - som har resulterat i bifall. Det är inte ofta som motioner föranleder bifall, men de här har gjort det.

Det fattades ett försvarsbeslut före sommaren som var väldigt viktigt. Det blev ett trendbrott. Vi har alltsedan kalla krigets slut sett en minskning i anslag och mannar. Vi hade ett invasionsförsvar där vi på papperet kunde får fram uppemot 850 000 man. Nu har vi fått något som är betydligt mindre, kanske runt 50 000 man. Nu tror jag inte att vi ska tillbaka till det gamla, men det är denna historia vi har.

Det som var så unikt med uppgörelsen var att den faktiskt gav mer pengar. Den betonade också vikten av att öva. Det kan inte nog understrykas: Antingen det gäller en blåsorkester eller ett fotbollslag måste man öva. Det gäller också för ett lands försvar. Det kommer inte att fungera om det inte övas.

Den första motionen, som jag själv skrev, handlar om en viktig sak, nämligen övningsområden. Ska Försvarsmakten kunna öva på riktigt måste man ha övningsområden.

I vårt land, konungariket Sverige, finns det 61 övningsfält. En gång i tiden fanns det många fler, men detta är vad som finns kvar. En knapp tredjedel av dem, 19 stycken, är nu föremål för regeringens behandling. Jag tycker att de förtjänar att räknas upp. Från norr till söder är de Lomben, Orrträsk, Kustträsk, Bodens södra - där till exempel I 19 övar - Härnö, Skärsviken, Roten, Marma - där de mellansvenska förbanden övar - Väddö, Söderarm, Veckholm, Härads, Korsö, Stabbo, Mellsten, Askö - det är ställen som är helt nödvändiga för att amfibieförbanden och de kustnära förbanden ska kunna öva - Karlsborg, Tofta och Göteborg.

Man skulle kunna hålla en utläggning om vart och ett av dessa. De är betydelsefulla för Försvarsmakten. Men jag vill nämna några ställen särskilt.

Det första stället jag vill ta upp är Tofta. Förr i tiden ägde Försvarsmakten väldigt stora markområden. I dag är Tofta det markområde man fortfarande äger. I dag kan man använda bara halva skjutfältet, och det räcker då inte ens till hemvärnet. Märkligt nog har det överklagats av Region Gotland. Sedan har det gått till länsstyrelsen, som har gett tummen ned till regionens överklagande och alltså gett tummen upp åt att Försvarsmakten ska få ha det man begär. Därefter har det gått till regeringens eget organ, mark- och miljödomstolen, för yttrande. Där ger man också tummen ned åt Region Gotland och tummen upp åt Försvarsmakten. Men likväl har Försvarsmakten inte kunnat ta över området. Svenska Dagbladet har kollat upp att den genomsnittliga handläggningstiden för sådana här ärenden är åtta år.

Då säger vän av ordning att detta är den borgerliga regeringens fel. Den borgerliga regeringen har förvisso inte varit perfekt i detta, långt därifrån, men nu har vi en försvarsuppgörelse som lägger stor emfas på att man ska öva. Utan övningsfält går det inte att öva på riktigt. I en försvarsmakt behöver man materiel, mannar och övningar. Utan övningar blir det stopp i soldatfabriken.

Redan nu har vi alltför många vakanser. Det är alltför många soldater som fattas. Då är det allvarligt att det här problemet finns.

I förra veckan talade Sveriges Radio med Mats Hillerström, som är kapten och övningsledare på Härads skjutfält utanför Strängnäs. Han påpekade att detta begränsar hur hans skjutfält kan utnyttjas. Han sa: "Det går inte att strypa mer för då får vi inte tillräckligt många skott och då slutar övningarna av mot de sista månaderna av året för då finns det inte utrymme att öva längre." Detta är något som får soldater att sluta i förtid, och det kostar pengar.

Det sista exemplet jag ska ta är också något som togs upp i inslaget. Det är från min egen valkrets, närmare bestämt från Ledningsregementet i Enköping. Där säger man att man får åka till skjutfält längre bort när utrymmet på det egna skjutfältet tagit slut. "Det kostar i tid då vi måste åka dit och det kostar ekonomiskt då vi har många anställda soldater i dag och de är arbetstidsreglerade", säger Fredrik Wiebe, som är ställföreträdande chef på regementet.

Detta är ingen perifer fråga som man kan se bort ifrån. Det är något som måste lösas. Nu står ett enigt utskott bakom detta, och vi gör en beställning hos regeringen att man ska skynda på processerna. Det kan behövas.

Åsa Romson, som ju är miljöminister, uttryckte sig i Svenska Dagbladet om den här frågan. Hon sa: Vi måste öka takten. Det är bra, för det är ju Åsa Romson och hennes departement som ansvarar för frågorna. Men hon sa också något lite märkligt, nämligen att Försvarsmakten bör modernisera övningsformerna. Hon sa också att de måste anpassas bättre till lokalsamhället. Romsons yttrande är rätt betecknande: Ett land kan bli krigsskadat, vilket är förfärligt, men ett land kan också bli fredsskadat, så att vi aldrig tror att det är på riktigt eller att vi behöver öva på riktigt.

Vi behöver verkligen öva. I det rådande säkerhetspolitiska läget måste vi se till att vårt försvar är samövat och fungerar. Därför är jag så glad över att utskottet är enigt och att det har blivit en beställning till regeringen om att man ska skynda på.

Det är inte acceptabelt med åtta års handläggning. Skulle det bli så lång handläggningstid för exempelvis Tofta skulle vi hamna långt efter. Man har ju bara halva övningsfältet i dag. Den andra halvan kan man inte gå vidare med om man inte får klartecken för den första delen, som vi så väl behöver för att försvarsuppgörelsen ska fungera. Hela skjutfältet behövs för att de 230 soldater som ska vara på plats senast 2018 ska kunna öva fullt ut.

Den andra frågan, som också ett enigt utskott står bakom och har gjort ett tillkännagivande om, gäller långräckviddiga bekämpningsmedel.

Precis som föregående talare Daniel Bäckström talade om har Sverige ett utsatt läge. Det är ett önsketänkande att Sverige skulle kunna hålla sig utanför vid en konflikt i vårt närområde. Vi har också sagt, med vår solidaritetsförklaring, att vi ska ställa upp.

Vid en konflikt, om det skulle hända någonting i Baltikum, skulle det bli en kapplöpning. Det skulle kanske inte bli en invasion av Sverige, men de skulle nog vilja låna en del av svenskt territorium, exempelvis delar av Gotland för att få kontroll över Östersjön. Det är därför det är så viktigt och bråttom att vi får långräckviddiga bekämpningssystem. Det hade varit önskvärt att vi hade fått in det i den uppgörelse som kom nu, men det ligger framför oss. Då är det viktigt att påminna om att detta är någonting som vi så fort som möjligt bör få på plats för att kunna få ett bra försvar och ett tryggt försvar som kan leverera trygghet till Sverige och till vårt närområde.

Sedan skulle vi kunna ha en lång diskussion om något annat. Daniel Bäckström var inne på det. Oavsett alla upprustningar som är nödvändiga och som behöver göras räcker det inte till. Vi skulle behöva vara med i Nato, men det får bli en annan diskussion, herr talman.

I detta anförande instämde Mikael Jansson (SD).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Militära frågor

Herr talman! Jag hade mest tänkt prata om de motioner som det egentligen handlar om. Men med tanke på den utsvävning som har skett från vissa håll tänkte jag i alla fall ta upp några frågor i det stycket. Det går inte heller att undvika att nämna det tragiska som har hänt i Frankrike och på andra ställen i världen.

Jag tänkte tala om vårt bidrag från Sverigedemokraterna när det gäller omedelbara åtgärder för att stödja Frankrike. I dag säger NRK att en av terroristerna hade svenskt pass. Om det är bekräftat eller inte vet jag inte, men så säger man. Vårt förslag är att man omedelbart ska stoppa importen och exporten av terrorister. Gör det nu! Det är ett tips.

Med det sagt går jag över till något annat. Jag får en del samtal och frågor om varför vi inte pratar om ekonomi, Nato och så vidare. Det kommer. Till dem som lyssnar på det här säger jag: Vi kommer att återkomma till detta under hösten. Just här och nu är det några motioner som jag tänker ge förslag om och kommentera.

Men jag ska säga någonting till ledamoten Lena Asplund, herr talman, som använder en stor del av sitt anförande till att bemöta Sverigedemokraterna. Hon nämnde ordet "skämmigt" i något sammanhang. Men är det någon, herr talman, som ska skämmas är det ledamoten själv och det parti som har varit med och avvecklat stora delar av försvaret, även om man nu försöker friskriva sig: Det var inte vi som hade makten. Man pratade väl alldeles nyss. Det blir nästan mycket skämmigt av er. Jag tänker på alla dem som har varit i utlandstjänstgöring, de som har skadats eller dödats.

Herr talman! Moderaternas statsminister avfärdade detta med att det var ett särintresse: Försvarsmakten. Ni borde skämmas.

Sedan tänker jag lite grann på dem som säger att det är detaljstyrning. Jag håller med Vänsterpartiet och flera andra. Vi får passa oss så att vi inte detaljstyr för mycket. Men i fråga om några av de saker som vi detaljstyr är det en frukt av samarbete med försvaret, av samarbete med Försvarshögskolan. Vilket system skulle ni vilja ha för att lösa era uppgifter? Vilket robotsystem tycker ni är bäst? Det är många sådana saker som vi lägger i vår tanke om ett framtida försvar. Vissa av er benämner det felaktigt som att vi detaljstyr. Det är en ren frukt av Försvarsmaktens önskemål. Då ger jag en inriktning i fråga om hur vi ser på det här. Det kan vara bra att tänka på det.

Herr talman! Om försvarsanslaget blir bestämt måste målen och försvarsförmågan anpassas efter det. Det är en påse pengar. Vad kan ni göra med den? Så är situationen i dag. Försvarsanslaget är bestämt, och målen måste anpassas. Vår idé, Sverigedemokraternas tankar om det här, är att man ska vända på det. Målen och försvarsförmågan bestäms. Det innebär att försvarsanslaget måste anpassas efter det. Ändrar vi sedan på försvarsanslaget måste vi ändra på målsättningen och därmed påverka förmågan i Försvarsmakten. Det är två vitt skilda sätt att se på det.

Därmed tänkte jag, herr talman, gå över lite grann till det som det egentligen skulle handla om.

Vi kan titta på det som handlar om grundorganisatoriska frågor. Vi har skrivit en motion som berör skyddsområden. Skyddsområden togs bort 2010. Då avvecklade man skyddsområden. Vad var det för vits med detta? Jo, det är klart att man drar ned på Försvarsmakten. Man avvecklar befästningar i kustområden och överallt. På den tiden var det utmärkta skyddsområden med stora skyltar om att det var förbjudet för utlänningar att vistas inom de områdena. När skyddsområdena försvann gick det över till skyddsobjekt. Det kan vara riksdagen. Det kan vara andra föremål. Ett skyddsobjekt gäller lika för utlänningar som för svenskar.

Nu när vi bygger upp Försvarsmakten igen på olika sätt, på Gotland och runt omkring, finns det anledning, tycker vi, att gå tillbaka och se över detta: Vad kräver detta för skyddsområde där inte utlänningar har tillträde? Ni som lyssnade på de sekretessbelagda delarna av våra föredragningar kanske kan dra sig till minnes att det finns ett visst fog för att återinföra skyddsområden. Därav följer den motion som ni säger nej till. Skyddsobjekten utses för fem år, och befogenheterna för skyddsvakter har inte ändrats.

Sedan tänkte jag lite grann beröra övnings- och skjutfälten. Där har moderaten Jesper Skalberg Karlsson en motion, herr talman. Den motionen är bra. Den stöder vi. Vi tycker att den i allt väsentligt är som den vi har skrivit. Vi tycker att den är tillräckligt bra för att stödja den och inte gå i krig om några ord hit och dit. Det är en bra motion.

Sedan tittar vi på miljöprövningen för övnings- och skjutfälten. Det har berörts mycket här. Men vi vill i alla fall belysa det lite grann och komma med ett förslag.

Hur går en miljöprövning till? Det finns ett behov hos Försvarsmakten. När det behovet är klart går det till miljöprövningsdelegationen, MPD. Där bereder man detta ärende. Beredningen är klar efter en historiskt lång process. Alliansregeringen försökte förkorta den genom att ålägga dem en begränsning. Det var bra gjort. Det var en bra intention. Man kan överklaga när de är färdiga med sin beredning. Vad händer efter ett överklagande? Jo, då går det till mark- och miljödomstolen. Då ska det beredas igen - eller hur? Vad händer sedan? Jo, sedan ska regeringen bereda ärendet och lämna förslag till yttrande. Var landar det då? Jo, då landar det på Miljö- och energidepartementet, som ska bereda frågan.

Vem som helst inser att vi bygger in en enorm tidsprocess i det här. Förslaget är att det ska gå från miljöprövningsdelegationen, som bereder det, rakt ned till Miljö- och energidepartementet - överklaganden och sådant ska vi ha kvar. Där bereder man, föreslår och fattar beslut. Ta bort gången med mark- och miljödomstolen! Det kan bakas in i det andra. Förkorta beredningstiden! Det är ett konkret förslag. Det framgår lite mer detaljerat i våra skrifter. Fundera lite grann på det! Det är ett konkret förslag som vi kan resonera om senare.

Jag går in på punkt 4 som vi hade. Vi stöder motionen om Tofta skjutfält som ledamoten Mikael Oscarsson talade om. Den är bra. Det är lite ord hit och dit, men vi tycker att motionen är bra. Eftersom den liknar vår egen är vi särskilt förtjusta i den.

Om jag ska tala lite om detaljer kring materiel- och anskaffningsfrågor så för man nu in personbil 8, tror jag att den benämns, och de gamla fasas ut. Då är det någon som säger att vi pekar ut terrängbil 13. Men det gör ju hemvärnet! De pekar ut dessa fordon som gamla. De duger inte längre, och då för man in andra. Är det detaljstyrning?

Även det stora problemet på materielsidan som många krigsförbandschefer vid hemvärnet upplever är detaljer. Skorna är trasiga, men man får inte ut nya. De bitarna måste vi också titta på. Lyssna på hemvärnsförbandscheferna och bataljonscheferna, och glöm inte de här detaljerna! Det är stora brister på den typen av materiel för hemvärnssoldaterna. Det lyfter vi fram i våra delar.

Det som står om långräckviddigt bekämpningssystem är bra. Därför stöder vi det. Men när vi tittar på det som framgår av texten om det långräckviddiga bekämpningssystemet tycker vi att man låser fast sig lite grann vid mer en typ av långräckviddigt robotsystem som är bra för att nå angripare i vårt eget hemland.

Vi tycker dock att man missar ett steg. Vi vill ha ett kraftigt luftvärnssystem som prioritet ett, om man måste ha ett system. Om du inte kan skydda dig själv mot inkommande missiler blir nämligen det mesta bortskjutet när du sedan ska skicka iväg långräckviddigt robotsystem mot en angripare. Det här borde naturligtvis införas parallellt, men måste man prioritera ett av dem så är det luftvärnet.

Detta är ett av de system som vi med anledning av den utveckling som har skett tycker att vi kan köpa över disk. I övrigt tycker vi, till skillnad från vissa andra av er, att vi ska satsa på svensk försvarsindustri där det finns sådan kompetens. I första hand ska beställningen läggas hos svensk försvarsindustri där det finns kompetens. Denna inriktning är mycket viktig för Sverigedemokraterna.

Vissa delar måste dock köpas över disk, och luftvärnssystemet är ett sådant. Man kan till exempel tänka sig Aster 30, som är ett utmärkt system. Det finns andra utmärkta system också, till exempel ett ryskt system, herr talman, men det kanske inte är aktuellt av många skäl.

Sedan kan vi tänka oss attackroboten Taurus, som utvecklats av ett svensk-tyskt företag och som jag hoppas att ni känner till. Den kan man fortsätta utveckla. Det är ett alldeles utmärkt vapen mot hårda mål.

Det finns lite grann kring detta, men vi stöder trots allt Moderaternas förslag om det långräckviddiga bekämpningssystemet.

När det gäller Försvarsmaktens anläggningar har vi skrivit en motion om att man ska få ned ett ökat skydd för ledning i bergrum.

Klockan går, så ni får hållas i spänning till nästa gång Sverigedemokraterna har ett anförande här.

(forts. § 12)

Militära frågor

Herr talman! I min ungdom drömde jag om att min röst skulle fylla ett operahus, men min sånglärare sa att den snarare skulle tömma det väldigt fort. Jag fick den känslan nu när jag skulle påbörja detta replikskifte samtidigt som kammaren tömdes efter voteringen.

Det var inte bara så att du överskred talartiden med 50 procent, Roger Richtoff, utan jag skulle vilja säga att du överskred också det mesta annat med 50 procent - inklusive en del budgetrestriktioner. När det gäller detta med detaljstyrning tycker jag att det är fantastiskt att du uttrycker dig som att ni har gjort de här förslagen i samarbete med försvaret och Försvarshögskolan. Jag vet inte om de erkänner er som samarbetspartner på det sättet. Jag tycker att det är ett gravt missförstånd av vad politikerrollen innebär när man uttrycker sig på det sättet.

När det sedan leder till en sådan detaljstyrning att man är nere på en väldigt detaljerad nivå, för att uttrycka mig diplomatiskt, kan jag säga att man fullständigt saknar tilltro till Försvarsmaktens kompetens. Det förvånar mig att Sverigedemokraterna uttrycker det så. Tror ni verkligen att politikerstyrning på detaljnivå av den art ni uppvisar i era motioner är en framgångshistoria? Då tror jag att ni har skäl att göra vissa omprövningar.

Av någon anledning kommer jag att tänka på uttrycket "Djävulen bor i detaljerna". Då menar jag inte den värderade ledamoten.

Herr talman! Samarbetet har inte sett ut så att vi sitter där och samarbetar. Men när vi lägger fram våra förslag på hur en framtida försvarsförmåga ska se ut och hur vi bygger upp strukturen tycker vi, till skillnad från ledamoten från Vänsterpartiet, att det kan vara intressant att höra vad proffsen tycker. Om proffsen när det gäller luftvärnssystem räknar upp tre system tycker vi att det kan vara bra att ha med sig det när man tittar på en framtida inriktning för försvarsförmågan. Att Vänsterpartiet inte bryr sig om vad proffsen skulle tycka om detta är en helt annan sak.

Det beror nog på detta med alternativ ett och alternativ två. Om försvarsanslaget ska styra blir det vad det blir, men om försvarsförmågan ska styra får vi skjuta till medel. Vad får man då för medel? Motsvarar de den försvarsförmåga vi ställer krav på? Nja, det gör de kanske inte. Nähä, då ska man ändra på målsättningen. Där skiljer sig Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna tydligt åt.

Jag tror nog på det sättet vi arbetar. Det handlar om att kontrollera, precis som jag gjorde nu, med miljöförvaltningarna hur gången är. Får man samarbeta och fråga vad de tycker vore lämpligt för att snabba upp tiden? Nej, kanske inte, enligt Vänsterpartiet. Det är tydligen inte riktigt rätt att fråga dem vad de tycker.

Herr talman! Självklart har jag aldrig uttryckt det som Roger Richtoff försöker antyda, det vill säga att det vore ointressant att höra vad proffsen tycker eller att man inte ska få fråga. Politiken ska dock inte vara skickebud för att verkställa de önskemål som kommer, utan politiken ska fatta beslut på lite andra grunder.

Det är tvärtom, skulle jag vilja säga, för det jag försöker uttrycka är en respekt för Försvarsmaktens professionalitet. Vad Roger Richtoff uttrycker med de detaljerade föreskrifterna om vilka bilar som ska köpas, om taktiska radiosystem och om att köpa tillbaka miniubåtar är exakt motsatsen, nämligen bristande respekt för professionaliteten inom Försvarsmakten. Det tycker jag är oerhört förvånande.

Det gäller som sagt inte bara en teoretisk diskussion. Vi vet alla - Riksrevisionen påpekade det, liksom hjärnforskare jag har citerat - vad detaljstyrning innebär för en organisation. Det leder till att den strategiska styrningen försummas. Det leder lätt till informell styrning, vilket inte är tillåtet och vilket Försvarsmakten upplever. Det leder framför allt till att organisationen förlamas, för det är ingen idé att ta de initiativ man kan utifrån sin yrkesmässiga kompetens eftersom politiken kommer och lägger sig i.

Tycker du verkligen att politiken ska detaljstyra Försvarsmakten, Roger Richtoff? Anser du verkligen att politikerna här, du själv och jag inkluderade, har den kompetensen?

Herr talman! Jag tycker så här: Ledamoten är fostrad i det politiska livets anda. I det politiska livet har man sin huvudsakliga karriär i det yrke en politiker får. Det behöver inte vara fel på något sätt, men det som är typiskt är när man försöker föra över resonemanget. När det gäller vad jag skulle ha tyckt om detaljstyrning till fullo och allt sådant undrar jag vad det har med det här resonemanget att göra.

Jag vänder tillbaka igen till frågan: Vad är det för fel att efterhöra vad proffsen tycker när man bygger en försvarsförmåga? Varför gör man det ibland? Jo, därför att då kan man också hämta hem en prislapp. Då är vi vid alternativen igen: Vänsterpartiet, här får ni en påse pengar. Det blir säkert bra. Gör som ni vill!

Jag håller med om att vi ska minska detaljstyrningen, och det arbetar vi också med. Men vi kommer aldrig att gå så långt att vi inte förbehåller oss rätten att fråga FMV: Vad är era bästa förtjänster? Vad är er bästa kompetens?

För att få reda på detta kan man också styra industrin till framtagande av väsentliga stridsvapen eller andra konstruktioner som är bra för försvarsförmågan. Det kan vara ett robotsystem eller annat. Detta kommer vi alltid att göra, men vi kommer aldrig att sluta arbeta för att ta bort så många detaljer som möjligt. Men det här bygger inte på detaljer som vi sitter och hittar på själva. Och det bygger inte på samarbete under timmar och nätter, utan det bygger på att försöka öka förståelsen.

Vi som har jobbat i över 35 år och även gått i försvarsskolor kanske värderar den här professionalismen betydligt högre än vad Vänsterpartiet gör. Det vet jag inte.

Herr talman! Under förra mandatperioden skiftade säkerhetsläget ganska allvarligt i vår omvärld. Också i våra närområden - Östersjön, Nordkalotten och Baltikum - upplevdes en markant förändring i det som tidigare hade varit en ganska fredlig region. Det gav att den förra regeringen tillförde medel för en ökad övningsverksamhet. Och jag tror att det var väldigt viktigt att vi genom nya pengar fokuserade på ökad övningsverksamhet just för det nationella försvaret. Inriktningen på det nationella försvaret och en ökad övningsverksamhet har också blivit stadfäst i det senaste försvarsbeslutet.

Vi har ju, som tidigare konstaterats i den här debatten, en viss förkärlek i vårt utskott för att inte bara diskutera detaljer utan även gå in på direkta materielfrågor. Men låt mig säga att det spelar inte någon roll vilken materiel vi har om vi inte kan öva och använda den på rätt sätt. Det spelar sålunda ingen roll vilken räckvidd ett bekämpningssystem har, vilka flygplan vi har, vilken armémateriel vi har om inte trupperna övas för att kunna använda den på rätt sätt.

Det finns i dag ett problem, och det är att vi har många övningsplatser som har begränsningar vilka inverkar menligt på Försvarsmaktens verksamhet. Vi har i ljuset av det förändrade omvärldsläget, där vi ska öva mer, skapat oss själva onödiga problem.

Vidare har vi i riksdagen sagt att försvaret även ska öva i större enheter, upp till brigad. Det är ett beslut som riksdagen har fattat. Då behövs det också en regering som ger förutsättningar att göra detta, och det finns i alla lägen inte.

I utskottets betänkande står det att det är 18 militära övningsplatser som för närvarande står under miljöprövning.

Herr talman! Rätt ska vara rätt. Det är faktiskt 19 övningsplatser som för närvarande står under miljöprövning, för under ärendets hantering har nya ärenden kommit till utan att fler ärenden har blivit slutbehandlade. Vi har alltså för tillfället en situation som i grunden är ohållbar. Vi får allt fler övningsplatser och allt färre som faktiskt kan användas på det som Försvarsmakten önskar.

Man kan givetvis resonera på olika sätt när det gäller övningar, och de kan ske på många sätt. Men om förband ska kunna uppträda taktiskt måste övningarna även innehålla taktiskt uppträdande. Det räcker inte att vi bara har skjutbanor, exercisfält och garage, utan vi måste ha övningsfält för att kunna få våra förband att få de stridsvärden som vi vill ha.

Mikael Oscarsson drog hela listan med de övningsfält som är aktuella för miljöprövning, och många av dem ringer i öronen på oss som har varit värnpliktiga eller försvarsmaktsanställda. Det handlar inte om de små övningsfälten, utan många av dem är helt avgörande för våra nuvarande försvarsorters möjligheter att öva.

Som sagt är det 19 övningsplatser. Bland dessa finns kanske ett av de mest prioriterade övningsfälten på Gotland, som tillsammans med F 17 i Visby också håller på att miljöprövas för närvarande. Det innebär stora prövningar för Försvarsmakten som håller på att bygga infrastruktur och bygga upp förutsättningar för olika förband att samöva. Just att man har de här problemen samtidigt som man håller på att bygga nya förband skapar givetvis spänningar.

Dock genomfördes en övning på Gotland för ett par veckor sedan och som genomfördes väldigt väl. Det tyder ändå på Försvarsmaktens förmåga att anpassa sig till den situation som man har.

Jag är i alla fall väldigt tacksam för att vi har fått ett enigt utskott som ställer sig bakom att skicka en beställning till regeringen om att förkorta handläggningstiden för vissa ärenden. Eftersom den tidigare regeringen har inlett det arbetet hoppas jag att det inte ska ta alltför lång tid att få fram beställningen till riksdagen.

Herr talman! I dag har knappt 50 personer av Försvarsmaktens personal ställts till förfogande för att bistå i det stora flyktingmottagande som Sverige för närvarande har. Jag tycker att det är bra att Försvarsmaktens resurser kan användas när samhället utsätts för stora påfrestningar. Jag skulle önska att det kunde ske vid fler tillfällen och många gånger med mindre byråkrati än i dag.

Försvarsmaktens resurser ska givetvis i första hand användas till att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp. Men det i sig borde inte hindra att försvaret kan hjälpa övriga samhället när det utsätts för påfrestningar eller är i kris.

Vidare, herr talman, har Försvarsmakten upplåtit fyra av sina övningsplatser för boende för asylsökande. Även här är det bra att samhällets samlade resurser kan användas för att stödja andra myndigheter. Det är givetvis förträffligt.

Däremot är jag lite frågande till hur detta samordnats. Jag har ställt frågor om detta, och budskapen har varierat om vilken tidsutdräkt det handlar om, alltifrån enstaka veckor till flera år. De beskeden underlättar ju inte för Försvarsmaktens planering. Jag har till och med ställt en enskild fråga till den högsta politiska ledningen och fått svaret att det ska vara under en begränsad tid. Det svaret skulle jag kanske säga ger en begränsad information om hur framtidsläget ser ut.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga att den som aldrig byter uppfattning, liksom en klocka som slår, förr eller senare förmodligen får rätt någon gång. Jag tror att det är viktigt att vi tittar på omvärlden och ser vilka förutsättningar vi har.

Därför, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i försvarsutskottets betänkande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 november.)